Utgiftsramar och beräkning avstatsinkomsterna, m.m.
Betänkande 2002/03:FIU1
Finansutskottets betänkande2002/03:FIU1
Utgiftsramar och beräkning avstatsinkomsterna, m.m.
Sammanfattning Finansutskottet behandlar i detta betänkande, det s.k. rambetänkandet, regeringens finansplan och förslagen i budgetpropositionen vad avser förslag till statens inkomster och utgifter för 2003, förslag till utgiftstak för åren 2002-2004 och förslag till hur utgifterna 2003 ska fördelas på utgiftsområden. I behandlingen ingår även förslag till åtgärder på skatteområdet med effekt från 2003. Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet, vilka står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, utgiftstaken och de föreslagna och aviserade skatteförändringarna. Miljöpartiet de gröna har genom en gemensam motion från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna anslutit sig till överenskommelsen vad gäller inriktningen av den ekonomiska politiken samt utgifter och inkomster för 2003. När riksdagen behandlat detta betänkande och fattat beslut om ramar för de 27 utgiftsområden som budgeten indelas i är dessa utgiftsramar styrande för riksdagens fortsatta behandling av anslagen. Den ekonomiska politiken Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i finansplanen till inriktning av den ekonomiska politiken. Tillväxttakten i den svenska ekonomin sjönk under förra året till följd av den internationella konjunkturnedgången och den ekonomiska oron efter terrordåden i Förenta staterna. Under våren ökade aktiviteten i världsekonomin, men under sommaren och hösten har återhämtningen mattats av, bl.a. på grund av fallande aktiekurser och hoten om militära insatser mot Irak. Osäkerheten om den världsekonomiska och därmed också den svenska ekonomiska utvecklingen är stor. De senaste uppgifterna tyder på att återhämtningen fortsätter men att uppgången sker i en långsammare takt än vad bedömare tidigare räknat med. Finansmarknaderna har dock stabiliserats något de senaste månaderna samtidigt som räntorna sjunkit. Osäkerheten innebär att den ekonomiska politiken ska inriktas på att hålla den svenska ekonomin fortsatt stark. Ordningen och redan i ekonomin ska vidmakthållas. Sverige har under senare år uppvisat en tillväxt som överstigit genomsnittet i t.ex. EU och euroområdet. Inflationen är låg, även om en viss uppgång noterats det senaste året, och räntorna ligger endast något över räntorna i t.ex. Tyskland. Sysselsättningen har stigit och arbetslösheten sjunkit, och överskottet i de samlade affärerna med utlandet är stort. De offentliga finanserna visar överskott, den offentliga bruttoskulden sjunker och den offentliga nettoskulden har vänts till en nettoförmögenhet. Målen för de offentliga finanserna ska hållas, utgiftstaken klaras och inflationen hållas låg, inte minst på grund av de långsiktiga utmaningarna som ställs på den svenska ekonomin till följd av den demografiska utvecklingen. Styrkan och saneringen av de offentliga finanserna har skapat ett utrymme för att möta konjunkturförsvagningen med en expansiv ekonomisk politik. Trots den internationella lågkonjunkturen har den öppna arbetslösheten varit fortsatt låg och sysselsättningen utvecklats förhållandevis gynnsamt samtidigt som de offentliga finanserna fortsatt att visa överskott. Styrkan i finanserna gör det möjligt att föreslå reformer för att ytterligare öka rättvisan och tryggheten om drygt 19 miljarder kronor 2003 och 12 miljarder kronor 2004. Högst upp på dagordningen står den fortsatta kampen om jobben. Stora resurser satsas för att minska den svaga konjunkturens effekter på arbetsmarknaden. Den stora utmaningen är att Sverige på nytt ska närma sig full sysselsättning. Kraften riktas mot att sysselsättningsmålet ska nås, dvs. att 80 % av den vuxna befolkningen ska vara reguljärt sysselsatt 2004. Den svenska ekonomins långsiktiga produktionsförmåga ska höjas genom att lediga arbetskraftsresurser mobiliseras. En central uppgift är att bryta den dramatiskt stigande sjukfrånvaron. Regeringens elvapunktsprogram fortsätter och intensifieras. Målet för politiken är att antalet sjukdagar ska halveras till 2008. En annan central uppgift är att sysselsättningen bland invandrare ska öka. Integrationen ska bli en första rangens uppgift i politiken. Reformerna för tillväxt och rättvisa fortsätter. De går före stora skattesänkningar. Välfärden ska ytterligare byggas ut, och för att den ekonomiska tillväxten ska bli långsiktigt hållbar måste den också komma alla till del. Barn och ungdomar står i centrum för politiken. Den stora satsningen på familjepolitiken och de senaste årens reformer för att förbättra situationen för de äldre fortsätter under 2003 och 2004. Arbetet med att bibehålla Sverige som en av världens främsta kunskapsnationer fortsätter. Åtgärder vidtas så att forskningsresultat i ökad utsträckning omsätts i praktiska innovationer. Satsningarna på vården och omsorgen fortsätter. Extra resurser satsas för att minska väntetiderna i vården. Under mandatperioden ska en nationell vårdgaranti införas. Kommunernas och landstingens ekonomi förstärks ytterligare, och det tillfälliga sysselsättningsstöd som infördes i år förlängs ett år till. Biståndet höjs ytterligare och satsningar görs i rättsväsendet. Åtgärder ska vidtas för att öka bostadsbyggandet. En god miljö och en ekologiskt hållbar utveckling är ett av den ekonomiska politikens viktigaste mål. De stora satsningarna på att skapa ett hållbart samhälle fortsätter. En ytterligare grön skatteväxling om ca 3 miljarder kronor 2003 genomförs. Som ett led i skatteväxlingen sänks skatten på arbete genom att grundavdraget för låg- och medelinkomsttagare höjs. De senaste årens höga tillväxt har gynnat hela Sverige. Det är dock inte tillräckligt. Sverige präglas fortfarande av alltför stora klyftor och av otrygghet. Klyftorna ska minskas och den ekonomiska politiken ska fortsatt inriktas på att motverka konsekvenserna av den internationella konjunkturnedgången och på att stärka Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga. Omfattande investeringar för att bygga ut infrastrukturen görs under de kommande åren. Levnadsvillkoren ska fortsätta att förbättras, och som en följd av detta ska socialbidragsberoendet halveras mellan 1999 och 2004. Sverige ska också vara ett föregångsland där kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla områden i livet. Under det närmaste året ska en handlingsplan för ökad jämställdhet läggas fram. Planen ska innehålla förslag om hur löneskillnaderna mellan män och kvinnor ska minska. Att den svenska lönebildningen fungerar väl är enligt utskottets mening av avgörande betydelse för en hög tillväxt och en stigande sysselsättning. De senaste årens trend mot en högre löneökningstakt än i omvärlden måste rättas till. Budgetpolitiken Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken med de kompletteringar som föreslagits av de tre samarbetspartierna i motion Fi230 (s, v, mp) samt med vissa ytterligare justeringar som tillkommit på utskottets initiativ. I enlighet med motionärernas förslag anser utskottet att omfattningen på en i propositionen redovisad skatteväxling ska utökas från 2,6 till 3,0 miljarder kronor. Det bör ske genom å ena sidan ytterligare höjningar av koldioxidskatten på bränslen och energiskatten på el, å andra sidan genom en ytterligare höjning av grundavdraget för personer i de lägsta inkomstskikten. Utskottet tillstyrker också de förslag till utgiftsökningar som framförs i motion Fi230 (s, v, mp) och som tillsammans uppgår till närmare 250 miljoner kronor men som fullt ut finansieras genom något större minskningar av andra anslag. Dessa förslag innebär att man återtar en i budgetpropositionen föreslagen besparing på Dagmarmedlen samt ökar anslagen till bl.a. samlingslokaler, åtgärder för biologisk mångfald samt sanering och återställning av förorenade områden, ersättning för viltskador, Sveriges Lantbruksuniversitet, Livsmedelsverket och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Finansutskottet föreslår dessutom att kommunerna kompenseras för det skattebortfall som uppkommer till följd av motionärernas förslag om en tillkommande grundavdragshöjning. I betänkandet föreslås därför att det generella statsbidraget till kommuner räknas upp med 456 miljoner kronor 2003 respektive 2004. Denna höjning motiverar i sin tur en teknisk justering av utgiftstaken för staten som därigenom höjs med 1 miljard kronor såväl 2003 som 2004. Utskottet föreslår att utgiftstaken för perioden 2002-2004 fastställs till 812, 819 respektive 853 miljarder kronor. Utskottets förslag innebär vidare att nivån på ramarna för 7 utgiftsområden ändras i förhållande till regeringens förslag i budgetpropositionen. Sammantaget ökar detta de takbegränsade utgifterna med 443 miljoner kronor under 2003. Ökningen håller sig inom ramen för det föreslagna utgiftstaket för detta år. Skattepolitiken Utskottet ställer sig bakom den inriktning av skattepolitiken som regeringen redovisar i budgetpropositionen, men föreslår vissa ytterligare ändringar som påverkar beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2003. Det gäller inte bara den nyss beskrivna, utökade skatteväxlingen utan också ett förslag om framskjuten beskattning av vissa andelsbyten som regeringen på riksdagens begäran har lagt fram och som är avsett att träda i kraft den 1 januari 2003. Finansutskottet har därför i sin beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 beaktat det inkomstbortfall som förslaget leder till och räknat ned inkomsterna med 283 miljoner kronor. Propositionen (prop. 2002/03:15) kommer att överlämnas av finansutskottet till skatteutskottet för lagteknisk beredning av förslagen. Vidare har regeringen i budgetpropositionen föreslagit att kraftvärmeverkens beskattning ska ändras i olika avseenden. Ett av dessa förslag har överlämnats till kommissionen för godkännande eftersom det eventuellt kan stå i strid mot EU:s regler om statsstöd. Kommissionen har dock ännu inte kommit med sitt utlåtande. Finansutskottet föreslår därför att riksdagens prövning av förslagen om kraftvärmeverkens beskattning ska skjutas upp i avvaktan på detta utlåtande. Utskottet föreslår att riksdagen formellt avslår dessa lagförslag, men ändå beaktar den effekt de har på statsbudgetens inkomster nästa år vid ett tänkt ikraftträdande någon gång under första halvåret 2003. Utskottet har som en följd av detta räknat ned inkomsterna med 125 miljoner kronor. Utskottet tillstyrker dessutom bl.a. två förslag som förs fram i motion Fi230 (s, v, mp), ett om ett s.k. ROT-avdrag för miljöförbättrande åtgärder i permanentbostäder under perioden 2003-2005 samt ett om att försöksperioden med sänkt förmånsvärde för miljöanpassade bilar förlängs med ytterligare ett år till att omfatta även 2005. I betänkandet finns 16 reservationer och 2 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut Den ekonomiska politiken 1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (avsnitt 1.3) Riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar och tillkännager för regeringen vad utskottet anfört. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. punkt 1 och avslår motionerna 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkandena 1 och 12, 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1, 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 1-3, 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 1 och 2 samt 2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkande 2. Reservation 1 (m, fp, kd, c) 2. Gröna nyckeltal i EU (avsnitt 1.4.1) Riksdagen avslår motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 13. Reservation 2 (mp) 3. Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen (avsnitt 1.4.2) Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 24. Reservation 3 (kd) Budgetpolitikens inriktning 4. Mål för budgetpolitiken (avsnitt 2.3) Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 8, 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 10 samt 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 4 och 5. Reservation 4 (m) Reservation 5 (kd) Reservation 6 (c) Reservation 7 (fp) - motiv. Statsbudgetens inkomster och utgifter 5. Budgetförslagen för 2003 (avsnitten 2.4-2.12, 3 och 4.1) a) Utgiftstak för staten 2002-2004 (avsnitt 2.5.1) Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten i enlighet med utskottets förslag till 812 miljarder kronor 2002, 819 miljarder kronor 2003 och 853 miljarder kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2002/03:1 punkt 2 och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. b) Beräkning av den offentliga sektorns utgifter åren 2003 och 2004 (avsnitt 2.5.2) Riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för 2003 och 2004. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 3 och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2003 (avsnitt 2.6) Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2003 på utgiftsområden enligt utskottets förslag i efterföljande sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 1, bifaller delvis proposition 2002/03:1 punkt 8 och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. d) Förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2003 (avsnitt 2.8) Riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2003. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 9 och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. e) Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 2.9) Riksdagen godkänner beräkningen av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2003. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 5 och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.10) Riksdagen godkänner beräkningen av den kassamässiga korrigeringen för 2003. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 6. g) Beskattning av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.1) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om en höjning av grundavdraget och tillkännager för regeringen vad utskottet anfört om kopplingen mellan grundavdraget och den nedre gränsen för pensionsgrundande inkomst. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del, bifaller delvis proposition 2002/03:1 punkt 27 i denna del samt avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. h) Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.2) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 31 i denna del. i) Beskattning av sjömän i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet (avsnitt 3.3.3) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om beskattning av sjömän i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 32 i denna del. j) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar (avsnitt 3.3.4) Riksdagen godkänner att försöksperioden med sänkt förmånsvärde för miljöanpassade bilar förlängs i enlighet med vad utskottet anfört. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 17. k) Förändrade nivåer för socialavgifter (3.5.1) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om förändrade nivåer för socialavgifter. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkterna 28 och 29, båda i denna del, och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. l) Skatt på lågpriscigaretter (avsnitt 3.7.3) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om en minimiskatt på lågpriscigaretter. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 36 i denna del och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. m) Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror (avsnitt 3.7.4) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkterna 37 och 38, båda i denna del. n) En fortsatt grön skatteväxling - höjd koldioxidskatt och elskatt (avsnitt 3.7.6) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om höjd koldioxidskatt och elskatt. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del, bifaller delvis proposition 2002/03:1 punkt 33 i denna del och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. o) Kraftvärmebeskattningen (avsnitt 3.7.7) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om kraftvärmebeskattningen, tillkännager för regeringen vad utskottet anfört om behovet av åtgärder om den kommande omläggningen av kraftvärmebeskattningen inte skulle få avsedd effekt och tillkännager för regeringen vad utskottet anfört om att det är angeläget att förändringar på detta område åtföljs av en tydlig redovisning av de energipolitiska konsekvenserna. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 14 och 2002/03:N394 av Åsa Torstensson m.fl. (c) yrkande 3 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 33 i denna del samt de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. p) Kalk- och cementbranschens koldioxidskatt (avsnitt 3.7.8) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om kalk- och cementbranschens koldioxidskatt. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 33 i denna del. q) Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.12) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om höjd skatt på avfall och tillkännager för regeringen vad utskottet anfört om en fortsatt analys av en skatt på förbränning av osorterat avfall. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 34 i denna del samt motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 15 och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. r) Grön skatteväxling - höjd naturgrusskatt (avsnitt 3.7.13) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om höjd skatt på naturgrus och tillkännager för regeringen vad utskottet anfört om behovet av ytterligare höjningar av skatten på naturgrus. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 35 i denna del och motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 13 och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. s) Bredbandsinstallation (avsnitt 3.8.1) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om en ettårig förlängning av skattereduktionen för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 30 i denna del och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. t) Miljöförbättrande åtgärder på bostäder (avsnitt 3.8.2) Riksdagen begär hos regeringen ett förslag till särskild skattereduktion för miljöförbättrande åtgärder på bostäder i enlighet med vad utskottet anfört. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 16. u) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 (avsnitt 3.10) Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2003. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 7 och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. v) Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten (avsnitt 4.1.28) Riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2003. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 11. x) Övriga motionsyrkanden om budgetförslagen för år 2003 Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. Reservation 8 (m) Reservation 9 (fp) Reservation 10 (kd) Reservation 11 (c) 6. Lagförslagen I enlighet med ovan redovisade ställningstaganden (punkt 5) antar riksdagen dels regeringens (bilaga 2) förslag till 1. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), med den ändring som framgår av bilaga 3, 2. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980), 3. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, 4. lag om ändring i lagen (2000:1380) om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation, 5. lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2004 års taxering, m.m., 6. lag om ändring i lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna, 7. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi, med den ändring som framgår av bilaga 3, 8. lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall, 9. lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, 10. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt, med den ändring som framgår av bilaga 3, 11. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel, 12. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. dels utskottets (bilaga 3) förslag till 1. lag om ändring i lagen (2001:843) om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 2. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, 3. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 4. lag om ändring i lagen (2002:206) om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 5. lag om ändring i lagen (2002:328) om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkterna 28-32, 34, 35, 37 och 38, alla i denna del, och bifaller delvis proposition 2002/03:1 punkterna 27, 33, och 36, alla i denna del. 7. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2004 (avsnitt 4.2) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2002/03:1 punkt 10 och avslår motionerna 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 6, 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 7, 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 7 i denna del och 9 samt 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 7 och 8. Reservation 12 (m) Reservation 13 (fp) Reservation 14 (kd) Reservation 15 (c) 8. Bemyndigande om upplåning (avsnitt 4.3) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 4. 9. Lån för myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål (avsnitt 4.4.1) Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2003 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet intill ett belopp av 23 500 000 000 kr. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 12. 10. Myndigheternas räntekontokrediter (avsnitt 4.4.2) Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2003 besluta om krediter för myndigheters räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 17 500 000 000 kr. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 13. 11. Sjunde AP-fondstyrelsens lån och räntekontokredit i Riksgäldskontoret (avsnitt 4.4.3) Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2003 för Sjunde AP-fondens verksamhet dels besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i verksamheten intill ett belopp av 15 000 000 kr, dels besluta om kredit på räntekonto i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 150 000 000 kr. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 14. 12. Bemyndigande för ramanslag (avsnitt 4.5) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003, med de begränsningar som följer av 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten, besluta att ett ramanslag, med undantag för anslag anvisade för förvaltningsändamål, får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas samt om överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1 punkt 15. Övriga frågor 13. Försäljning av statliga tillgångar (avsnitt 5.1) Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi210 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m), 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 24 samt 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 13. Reservation 16 (m, fp, kd, c) Stockholm den 21 november 2002 På finansutskottets vägnar Sven-Erik Österberg Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-Erik Österberg (s), Fredrik Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s), Karin Pilsäter (fp), Sonia Karlsson (s), Kjell Nordström (s), Mats Odell (kd), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Lena Ek (c), Hans Hoff (s), Tomas Högström (m), Agneta Gille (s), Yvonne Ruwaida (mp), Bo Bernhardsson (s) och Siv Holma (v). Förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter för 2003 på utgiftsområden Utskottets förslag till ramar m.m. överensstämmer med regeringens förslag utom vad avser utgiftsområdena 8, 9, 10, 14, 15, 20, 23 och 25. Utskottet föreslår att ramen för utgiftsområde 25 justeras som en följd av förslag om ändrat grundavdrag samt ställer sig bakom förslagen i motion 2002/03:Fi230 (s, v, mp) beträffande de övriga nämnda utgiftsområdena. Belopp i tkr Utgiftsområde Regeringens förslag Utskottets förslag Utskottets ändringar Reservanternas förslag i förhållande till regeringens förslag Res. 8 (m) Res. 9 (fp) Res. 10 (kd) Res. 11 (c) 1 Rikets styrelse 7 349 618 7 349 618 - 842 590 -1 064 000 -491 000 -837 000 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 9 078 095 9 078 095 -71 936 -12 000 -142 784 -120 000 3 Skatt, tull och exekution 8 265 923 8 265 923 -89 000 +75 000 -15 000 -30 000 4 Rättsväsendet 24 584 790 24 584 790 +946 500 +498 000 +700 000 +1 001 000 5 Internationell samverkan 1 284 511 1 284 511 +13 000 -30 000 -14 000 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet 44 704 155 44 704 155 +1 097 881 -930 000 - 130 000 7 Internationellt bistånd 17 140 303 17 140 303 -2 095 000 +936 000 +500 000 +491 000 8 Invandrare och flyktingar 7 128 370 7 128 470 +100 -327 418 -484 000 -275 500 - 540 000 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 33 170 735 33 356 735 +186 000 +2 245 737 +4 545 000 +2 006 000 +161 000 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 119 398 964 119 398 964 -9 318 000 -4 625 000 -5 930 000 -5 880 000 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 52 547 320 52 547 320 -570 000 +125 000 +125 000 -1 160 000 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 52 889 100 52 889 100 -2 477 000 - 110 000 +1 740 500 +460 000 13 Arbetsmarknad 60 306 689 60 306 689 -4 461 933 -12 900 000 -8 355 000 -12 075 000 14 Arbetsliv 1 147 627 1 149 627 +2 000 - 82 650 -211 000 -206 000 -237 000 15 Studiestöd 21 849 680 21 599 680 -250 000 -335 000 -2 428 000 -57 000 -300 000 16 Utbildning och universitetsforskning 42 386 673 42 386 673 +2 194 144 -480 000 -2 971 600 -1 646 000 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 8 357 903 8 357 903 -1 701 000 +50 000 +20 000 +91 000 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 9 482 356 9 482 356 -894 475 -2 042 000 +180 070 -2 073 000 19 Regional utjämning och utveckling 3 607 776 3 607 776 -450 000 -963 000 -695 000 +138 000 20 Allmän miljö- och naturvård 3 335 075 3 363 075 +28 000 -571 908 -270 000 -90 000 +338 000 21 Energi 1 687 366 1 687 366 -318 008 -1 058 000 -135 000 22 Kommunikationer 25 858 344 25 858 344 +676 953 -913 000 +3 261 000 +1 710 000 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 10 460 479 10 480 979 +20 500 -421 631 -455 000 +295 000 +210 000 24 Näringsliv 3 542 675 3 542 675 -289 000 -404 000 -353 300 -394 000 25 Allmänna bidrag till kommuner 68 030 664 68 486 664 +456 000 +62 830 000 +8 690 000 +5 217 000 -19 535 000 26 Statsskuldsräntor m.m. 54 450 000 54 450 000 -755 000 -1 200 000 -811 320 -1 076 000 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 23 695 000 23 695 000 Summa utgiftsområden 715 740 191 716 182 791 +43 932 666 -15 630 000 -6 643 934 - 41 317 000 Minskning av anslagsbehållningar 370 466 370 466 -1 000 000 Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto 12 047 000 12 047 000 -3 000 000 Kassamässig korrigering -13 400 000 -13 400 000 Summa 714 757 657 715 200 257 +442 600 +43 932 666 -16 630 000 -9 643 934 -41 317 000 Förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 per inkomsttitel Utskottets förslag till beräkning av inkomster överensstämmer med regeringens förslag utom vad avser inkomsttitlarna 1111 Fysiska personers inkomstskatt, 1411 Mervärdesskatt, netto, 1428 Energiskatt. Avvikelserna i förhållande till budgetpropositionen förklaras närmare i betänkandets avsnitt 3.11 under rubriken Finansutskottets ställningstagande. Belopp i tkr Inkomsttitel Regeringens förslag Utskottets förslag Utskottets ändringar Reservanternas förslag i förhållande till regeringens förslag Res. 8 (m) Res.9 (fp) Res. 10 (kd) Res. 11 (c) 1000 Skatter m.m.: 637 458 791 637 117 443 -341 347 +45 510 000 -13 311 347 -9 750 000 -34 790 000 1111 Fysiska personers inkomstskatt -22 821 442 -23 474 789 -653 347 +55 310 000 - 12 156 347 +3 050 000 -31 290 000 1121 Juridiska personers inkomstskatt 77 565 837 77 565 837 -320 000 -800 000 -80 000 -700 000 1123 Beskattning av tjänstegruppliv 1 100 103 1 100 103 1131 Ofördelbara inkomstskatter 912 446 912 446 1141 Kupongskatt 2 000 473 2 000 473 1144 Lotteriskatt 1 180 576 1 180 576 1200 Socialavgifter -300 000 -1 300 000 +4 680 000 -3 700 000 1211 Folkpensionsavgift 0 0 1212 Efterlevandepensionsavgift 17 468 486 17 468 486 1221 Sjukförsäkringsavgift 110 999 413 110 999 413 1222 Föräldraförsäkringsavgift 22 606 826 22 606 826 1231 Barnomsorgsavgift 0 0 1241 Utbildningsavgift 0 0 1251 Ålderspensionsavgift, netto 11 728 330 11 728 330 1252 Delpensionsavgift, netto 0 0 1253 Arbetsskadeavgift 7 777 602 7 777 602 1254 Arbetsmarknadsavgift 33 403 344 33 403 344 1257 Sjömanspensionsavgift, netto 0 0 1260 Allmänna egenavgifter 0 0 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 0 0 1262 Allmän pensionsavgift, netto 0 0 1281 Allmän löneavgift 32 764 464 32 764 464 1291 Särskild löneskatt 23 296 291 23 296 291 1299 Avräkning av socialavgifter 0 0 1312 Fastighetsskatt 21 173 092 21 173 092 -540 000 -20 000 -15 300 000 +430 000 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 6 330 000 6 330 000 -1 800 000 -1 100 000 - 1 600 000 -1 100 000 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt 184 680 184 680 1331 Arvsskatt 2 487 020 2 487 020 -10 000 1332 Gåvoskatt 410 000 410 000 1341 Stämpelskatt 5 550 000 5 550 000 1411 Mervärdesskatt, netto 207 158 561 207 238 561 +80 000 -180 000 +540 000 +400 000 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 0 0 1424 Tobaksskatt 8 247 149 8 247 149 1425 Alkoholskatt 9 985 069 9 985 069 1428 Energiskatt 58 559 045 58 791 045 +232 000 -8 400 000 +232 000 -1 410 000 +980 000 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle 0 0 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk 1 863 092 1 863 092 - 310 000 1435 Särskild skatt mot försurning 50 846 50 846 1436 Skatt på avfall 1 240 000 1 240 000 +300 000 +150 000 1437 Skatt på bekämpnings- och gödselmedel 428 939 428 939 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott 100 000 100 000 1451 Reseskatt 0 0 1452 Skatt på annonser och reklam 826 523 826 523 -790 000 1454 Skatt på spel 37 890 37 890 1461 Fordonsskatt 7 415 535 7 415 535 +70 000 1462 Vägavgifter 619 153 619 153 1471 Tullmedel 3 478 297 3 478 297 1472 Övriga skatter m.m. på import 4 000 4 000 1473 Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter 230 000 230 000 1481 Övriga skatter på varor och tjänster 119 521 119 521 1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting 23 759 000 23 759 000 -500 000 1512 Kompensation för mervärdesskatt till kommuner och landsting -31 357 000 -31 357 000 1611 Betalningsdifferenser pga anstånd, netto -170 710 -170 710 1621 Uppbördsförluster, netto, fysiska personers inkomstskatt -2 347 250 -2 347 250 1622 Uppbördsförluster, netto, juridiska personers inkomstskatt -335 321 -335 321 1623 Uppbördsförluster, netto, arbetsgivaravgifter -614 756 -614 756 1624 Uppbördsförluster, netto, mervärdesskatt -894 190 -894 190 1625 Uppbördsförluster, netto, räntor m.m. -1 397 172 -1 397 172 1631 Betalningsdifferenser, övriga 1 016 362 1 016 362 1691 Betalningsdifferenser, skattemyndigheterna, netto 0 0 1692 Indrivna medel, kronofogdemyndigheterna, netto 0 0 1711 Nedsättning, anställningsstöd -1 545 000 -1 545 000 +1 800 000 +1 545 000 1712 Nedsättning, kompetensutveckling -118 000 -118 000 +118 000 1713 Nedsättning, bredbandsinstallation - 50 000 -50 000 +60 000 +50 000 +50 000 1714 Nedsättning, stöd till sjöfart -1 300 000 -1 300 000 +1 300 000 1715 Nedsättning, skattereduktion pensionärer -165 000 -165 000 1716 Nedsättning, sysselsättningsstöd till kommuner och landsting -3 100 000 -3 100 000 1717 Nedsättning, skattelättnad för vissa byggtjänster -403 333 -403 333 +300 000 2000 Inkomster av statens verksamhet: 28 502 360 28 502 360 +300 000 +1 705 000 +80 000 3000 Inkomster av försåld egendom: 15 000 000 15 000 000 +30 000 000 +30 000 000 +30 000 000 +30 000 000 4000 Återbetalning av lån: 2 325 641 2 325 641 5000 Kalkylmässiga inkomster: 6 347 000 6 347 000 6000 Bidrag m.m. från EU: 11 646 700 11 646 700 Summa 701 280 491 700 939 144 -341 347 +75 810 000 +18 393 653 +20 330 000 -34 790 000 Förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden Motion Motionärer Yrkanden Utgifter Punkt 5 a Utgiftstak för staten 2002-2004 (prop. 2002/03:1 punkt 2) 2002/03:Fi231 Bo Lundgren m.fl. (m) 3 2002/03:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 2 2002/03:Fi233 Alf Svensson m.fl. (kd) 5 2002/03:Fi234 Maud Olofsson m.fl. (c) 3 Punkt 5 b Beräkning av den offentliga sektorns utgifter åren 2003 och 2004 (prop. 2002/03:1 punkt 3) 2002/03:Fi231 Bo Lundgren m.fl. (m) 2 2002/03:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 3 2002/03:Fi233 Alf Svensson m.fl. (kd) 12 Punkt 5 c Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2003 (prop. 2002/03:1 punkt 8) 2002/03:Fi231 Bo Lundgren m.fl. (m) 5 2002/03:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 6 2002/03:Fi233 Alf Svensson m.fl. (kd) 8 2002/03:Fi234 Maud Olofsson m.fl. (c) 6 Punkt 5 d Förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2003 (prop. 2002/03:1 punkt 9) 2002/03:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 5 Punkt 5 e Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret (prop. 2002/03:1 punkt 5) 2002/03:Fi233 Alf Svensson m.fl. (kd) 11 Motion Motionärer Yrkanden Inkomster Skattepolitikens inriktning 2002/03:Fi231 Bo Lundgren m.fl. (m) 9, 11 2002/03:Fi233 Alf Svensson m.fl. (kd) 7 (i denna del) 2002/03:Fi234 Maud Olofsson m.fl. (c) 12 2002/03:Fi255 Per Landgren m.fl. (kd) 1, 7 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 2-7, 23 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 1 2002/03:Sk382 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 1, 3, 4, 26 2002/03:MJ432 Alf Svensson m.fl. (kd) 23 Punkt 5 g Beskattning av förvärvsinkomster (prop. 2002/03:1 punkt 27) 2002/03:Fi255 Per Landgren m.fl. (kd) 2-5, 8 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 8-11, 33 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 2-4 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 1-7, 33 2002/03:Sk382 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 2 Skattereduktion för fackföreningsavgifter 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 5 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 37, 38 Utökade reseavdrag 2002/03:Fi255 Per Landgren m.fl. (kd) 6 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 12 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 6, 8 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 8, 9 2002/03:N304 Mikael Odenberg m.fl. (m) 4 (i denna del) Hushållstjänster 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 7 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 29 Pensions- och kompetenssparande 2002/03:Sk382 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 7 Gåvor till ideell verksamhet 2002/03:Sk382 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 14 Företagsbeskattning, dubbelbeskattning 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 19, 20 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 16, 17, 22 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 26 2002/03:Sk382 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 24 2002/03:Sk383 Per Landgren m.fl. (kd) 2, 6, 14 Avyttring av fåmansföretag genom andelsbyte 2002/03:Fi261 Per Rosengren (v) 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 23 2002/03:Sk382 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 22 2002/03:Sk417 Lennart Hedquist m.fl. (m) 14, 15 Skatt på royalty 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 27 2002/03:Sk383 Per Landgren m.fl. (kd) 12 Punkt 5 k Förändrade nivåer för socialavgifter (prop. 2002/03:1 punkterna 28 och 29) 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 15, 16 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 18-20 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 39 2002/03:Sk382 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 25 2002/03:Sk383 Per Landgren m.fl. (kd) 5 Fastighetsskatt 2002/03:Fi245 Karin Enström (m) 1 2002/03:Fi254 Per Landgren m.fl. (kd) 1-3 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 13, 14 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 9, 11 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 18 (i denna del), 19, 21 2002/03:Sk382 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 8-10 2002/03:Bo216 Annelie Enochson (kd) 6 Förmögenhetsskatt 2002/03:Fi245 Karin Enström (m) 2 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 21, 22 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 13, 14 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 18 (i denna del), 22-24 2002/03:Sk382 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 11, 12 2002/03:Sk383 Per Landgren m.fl. (kd) 3 2002/03:A315 Anders G Högmark m.fl. (m) 2 Skattelättnad för studentbostäder och äldrebostäder 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 26 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 15 Sänkt mervärdesskatt på böcker och tidskrifter 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 27, 29 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 31 Punkt 5 l Skatt på lågpriscigaretter (prop. 2002/03:1 punkt 36) 2002/03:Sk397 Ragnwi Marcelind (kd) Skatt på alkoholdrycker 2002/03:Fi207 Lennart Hedquist m.fl. (m) 1-4 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 30-32 Punkt 5 n En fortsatt grön skatteväxling - höjd koldioxidskatt och elskatt (prop. 2002/03:1 punkt 33 i denna del) 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 32 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 25, 26 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 12, 13 2002/03:N301 Mikael Odenberg m.fl. (m) 9 Punkt 5 o Kraftvärmebeskattningen (prop. 2002/03:1 punkt 33 i denna del) 2002/03:N394 Åsa Torstensson m.fl. (c) 2 Beskattning av alternativa drivmedel 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 30, 31 Skatt på drivmedel 2002/03:Fi227 Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (m) 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 17, 18 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 14 2002/03:Sk383 Per Landgren m.fl. (kd) 8, 9 2002/03:MJ377 Lars Gustafsson m.fl. (kd) 2 2002/03:N304 Mikael Odenberg m.fl. (m) 4 (i denna del) 2002/03:N307 Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) 3 Kärnkraftsproducerad el 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 15, 16 Punkt 5 q Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt (prop. 2002/03:1 punkt 34) 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 27 Punkt 5 r Grön skatteväxling - höjd naturgrusskatt (prop. 2002/03:1 punkt 35) 2002/03:T288 Ulla Löfgren och Anders G Högmark (m) 2 Reklamskatt 2002/03:Fi203 Marietta de Pourbaix-Lundin (m) 2002/03:Fi205 Cristina Husmark Pehrsson och Anne Marie Brodén (m) 2002/03:Fi228 Gunnar Axén och Per Bill (m) 2002/03:Fi229 Ingvar Svensson (kd) 2002/03:Fi243 Christina Nenes och Göte Wahlström (s) 2002/03:Fi251 Johan Pehrson (fp) 2002/03:Fi252 Sven Bergström och Håkan Larsson (c) 2002/03:Fi268 Carl- Axel Roslund (m) 2002/03:Fi277 Kenth Högström m.fl. (s) 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 28 2002/03:Sk223 Rigmor Stenmark (c) 2002/03:Sk295 Gunnar Andrén (fp) 2002/03:Sk346 Jörgen Johansson och Jan Andersson (c) 2 2002/03:Sk417 Lennart Hedquist m.fl. (m) 8 2002/03:Kr297 Kent Olsson m.fl. (m) 13 Jordbrukets beskattning 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 28-30 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 10, 11 2002/03:Sk383 Per Landgren m.fl. (kd) 7 2002/03:MJ268 Per Westerberg m.fl. (m) 4, 5 2002/03:MJ487 Jan Andersson m.fl. (c) 2 Punkt 5 s Bredbandsinstallation (prop. 2002/03:1 punkt 30) 2002/03:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 26 2002/03:Fi286 Maud Olofsson m.fl. (c) 33 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 36 Anställningsstöd och rederistöd 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 28 2002/03:Fi287 Lennart Hedquist m.fl. (m) 34, 35 Inkomster av statens verksamhet 2002/03:Fi231 Bo Lundgren m.fl. (m) 4 (i denna del) 2002/03:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 4 (i denna del) 2002/03:Fi233 Alf Svensson m.fl. (kd) 6 (i denna del) Punkt 5 u Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 (prop. 2002/03:1 punkt 7) 2002/03:Fi231 Bo Lundgren m.fl. (m) 4 (i denna del) 2002/03:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 4 (i denna del) 2002/03:Fi233 Alf Svensson m.fl. (kd) 6 (i denna del) 2002/03:Fi234 Maud Olofsson m.fl. (c) 11 2002/03:Fi256 Alf Svensson m.fl. (kd) 1, 24
2002/03 FiU1 Redogörelse för ärendet Bakgrund I detta betänkande behandlas regeringens och partiernas förslag till fördelning av statsutgifterna på utgiftsområden. Betänkandet, ibland kallat rambetänkandet, utgör underlaget för riksdagens beslut om statsbudgeten och utgiftsramar för de olika utgiftsområdena. I riksdagens rambeslutsmodell innebär beslutet om ramarna att en utgiftsram fastställs för varje utgiftsområde som i den fortsatta beredningen av anslaget inte får överskridas. Ett förslag från ett utskott till fördelning av anslagen inom ett utgiftsområde kan inte behandlas av riksdagen förrän riksdagen fattat beslutet om ramarna (RO 5:12). De olika fackutskotten som bereder och lägger fram förslag till beslut om anslagen inom respektive utgiftsområde kan göra omprioriteringar mellan anslagen men får inte lägga fram ett förslag som går utöver den fastställda ramen. Inte heller får förslag läggas fram reservationsvis som överskrider ramen. Riksdagen fastställer statsbudgetens sammansättning i stort genom ett särskilt beslut som innefattar dels utgiftsramar för utgiftsområden, dels en beräkning av inkomsterna på statsbudgeten (inklusive skatteförslagen). Detta beslut ingår som punkt 5 i Utskottets förslag till riksdagsbeslut. Utskottets motivering för förslaget behandlas i betänkandet i avsnitten 2.4-2.12, 3 och 4.1. Ärendet och dess beredning I detta betänkande behandlar utskottet dels proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen för 2003 om förslag till statsbudget, finansplan m.m. punkterna 1-15 och 27-38, dels de motioner som väckts med anledning av ärendet under allmänna motionstiden 2002 enligt förteckningen i bilaga 1. Finansplanens avsnitt 9 Tilläggsbudget 2002 (punkterna 16-26) behandlas i finansutskottets betänkande 2002/03:FiU11. Motioner om frågan om deltagande i det europeiska valutasamarbetet behandlas i finansutskottets betänkande 2002/03:FiU8. Regeringens lagförslag De lagförslag som regeringen lägger fram i budgetpropositionen återges i bilaga 2 i betänkandet. Utskottets förslag till ändringar i regeringens förslag återges i bilaga 3 i betänkandet. Yttranden från andra utskott Yttranden över budgetpropositionens förslag jämte motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde har inkommit från - skatteutskottet (2002/03:SkU1y), - justitieutskottet (protokollsutdrag 2002/03:4.3), - utrikesutskottet (2002/03:UU2y), - försvarsutskottet (2002/03:FöU1y), - socialförsäkringsutskottet (2002/03:SfU1y), - socialutskottet (2002/03:SoU1y), - kulturutskottet (protokollsutdrag 2002/03:2.7), - trafikutskottet (protokollsutdrag 2002/03:4.3), - miljö- och jordbruksutskottet (2002/03:MJU1y), - näringsutskottet (protokollsutdrag 2002/03:2.2), - arbetsmarknadsutskottet (2002/03:AU1y), - bostadsutskottet (2002/03:BoU1y). Yttrandena återfinns i bilagorna 4-15 i del 2 av betänkandet. Konstitutionsutskottet och utbildningsutskottet har avstått från att yttra sig. Utfrågningar Utskottet anordnade den 17 oktober 2002 en offentlig utfrågning om den aktuella penningpolitiken med riksbankschefen Urban Bäckström. Protokoll från utfrågningen finns i bilaga 16 i del 2 av betänkandet. Den 5 november 2002 informerade generaldirektör Ingemar Hansson och prognoschef Hans Lindberg, Konjunkturinstitutet, om lönebildningen och den 12 november 2002 informerade statssekreterare Jens Henriksson och ämnesrådet Yngve Lind, Finansdepartementet, om uppdateringen av Sveriges konvergensprogram 2002. Skrivelser Skrivelser i ärendet har inkommit från Växjö Energi AB Sandviksverket, Spel & Servicehandlarnas Riksförbund AB samt Betongvaruindustrin, Sveriges Bergmaterialindustri och Svenska Fabriksbetongföreningen.
Utskottets överväganden 1 Den ekonomiska politiken 1.1 Den internationella utvecklingen 1.1.1 Långsammare återhämtning Världsekonomin återhämtade sig under våren efter den kraftiga konjunkturnedgången i fjol, då tillväxttakten i världsekonomins draglok Förenta staterna sjönk från drygt 4 % 2000 till 0,3 % 2001. Under sommaren och hösten har det emellertid kommit signaler om att uppgången stannat av bl.a. till följd av fallande kurser på världens aktiebörser och hot om krig och militära insatser mot Irak. Samtidigt har både hushållens och företagens förväntningar om den framtida ekonomiska utvecklingen i t.ex. Förenta staterna och i länderna i euroområdet dämpats en del. Trots den senaste tidens växande osäkerhet räknar regeringen i budgetpropositionen med att återhämtningen i världsekonomin fortsätter under de närmaste åren. Orsaken är bl.a. att den samlade ekonomiska politiken alltjämt är expansiv och att hushållens efterfrågan i Förenta staterna är relativt stark trots turbulensen på de finansiella marknaderna. Vidare förutses stigande vinster i näringslivet vilket öppnar för ökade investeringar, produktion och sysselsättning. Återhämtningen blir dock svagare än vad regeringen räknade med i vårpropositionen. Anledningen är bl.a. att fallet på aktiebörserna får en dämpande effekt på konsumtionen och investeringarna, speciellt i Förenta staterna. DIAGRAM 1. TILLVäXTEN I OLIKA DELAR AV VäRLDEN Årlig procentuell förändring *grafiskt element borttaget*Källa: Finansdepartementet I fjol ökade bruttonationalprodukten (BNP) i världen med 2,3 %, vilket är ett av de svagaste tillväxttalen för världsekonomin sedan 1970-talet. I år stiger tillväxttakten till 2,7 % - även det en låg siffra i ett historiskt perspektiv - för att nästa år öka till 3,6 %, enligt regeringens bedömning i budgetpropositionen. Det är 0,1 procentenheter högre respektive 0,6 procentenheter lägre än vad regeringen förväntade sig i vårpropositionen. I sin s.k. baskalkyl fram till 2004 räknar regeringen med att BNP stiger med 4,1 % 2004, vilket är samma bedömning som i vårpropositionen. Den låga tillväxten gör att arbetslösheten stiger i flertalet större länder. I t.ex. Förenta staterna bedöms arbetslösheten öka från 4,8 % av arbetskraften i fjol till 5,7 % i år. TABELL 1. TILLVäXT, INFLATION OCH ARBETSLöSHET I VäRLDSEKONOMIN Årlig procentuell förändring *grafiskt element borttaget* 1.1.2 Återhämtningen i Förenta staterna svagare än förväntat Förra året steg BNP i Förenta staterna med 0,3 % - den svagaste tillväxten i den amerikanska ekonomin sedan början av 1980- talet, om man bortser från 1991 då BNP till följd av det s.k. Kuwaitkriget sjönk med 0,5 procentenheter. Kraftigt sänkta räntor, skattesänkningar, omfattande rabatter vid bilinköp och dämpad lageravveckling förde med sig att aktiviteten i den amerikanska ekonomin började stiga på nytt mot slutet av förra året och under inledningen av 2002. Under våren och sommaren har dock uppgången bromsats upp. Hushållens och företagens förväntningar om framtiden har minskat markant samtidigt som tillväxten i hushållskonsumtionen mattats av, bl.a. på grund av den kraftiga prisnedgången på aktier. Regeringen räknar dock med att uppgången i Förenta staternas ekonomi fortsätter under de närmaste åren, om än i en långsammare takt än vad som förväntades i vårpropositionen. Den fortsatt expansiva ekonomiska politiken, en hög efterfrågan hos hushållen trots de senaste månadernas minskade förtroende, ökad sysselsättning och stigande reallöner väntas höja förtroendet, öka produktionen och vinsterna i näringslivet. Nedgången på aktiebörserna betyder emellertid att konjunkturuppgången blir svagare än vad som varit fallit vid tidigare återhämtningar. De lägre aktiekurserna ökar hushållssparandet och dämpar både konsumtionen och investeringarna, enligt regeringens bedömning. Sammantaget räknar regeringen med att BNP i Förenta staterna stiger med 2,3 % respektive 2,7 % under 2002 och 2003 - en tillväxt som under de bägge åren är totalt 0,7 procentenheter lägre än vad regeringen kalkylerade med i vårpropositionen. I regeringens huvudkalkyl förväntas en tillväxt 2004 på 4,1 %, dvs. samma tillväxttal som i vårpropositionen. 1.1.3 Svag konjunktur i euroområdet Konjunkturen i euroområdet nådde sin botten i slutet av förra året. Sedan dess har det skett en viss återhämtning, framför allt beroende på stigande export till Förenta staterna. De inhemska investeringarna har dock fortsatt att minska samtidigt som konsumtionen varit svag bl.a. på grund av stigande arbetslöshet och lägre sysselsättningstillväxt. Till skillnad från utvecklingen i Förenta staterna räknar regeringen i budgetpropositionen med att tillväxttakten i euroområdet fortsätter att sjunka i år, efter den dryga halveringen av tillväxttakten i fjol. Speciellt tydlig är nedgången i de större länderna. För t.ex. Tyskland väntas BNP stiga med 0,4 %, efter en tillväxt i fjol på 0,6 %. I Italien och Frankrike sjunker tillväxttakten från 1,8 % i fjol till 0,5 % respektive 1,1 % i år. En fortsatt stigande internationell efterfrågan, ökad sysselsättning och stigande reallöner gör enligt regeringens bedömning att efterfrågan i euroområdet stiger och tillväxttakten ökar under de kommande åren. Till det bidrar också de räntesänkningar som Europeiska centralbanken (ECB) genomförde under förra året plus att regeringen kalkylerar med ytterligare en räntesänkning mot slutet av året. Sammantaget bedömer regeringen att BNP i euroområdet stiger med 2,2 % 2003 och 3,0 % 2004, efter en förväntad tillväxt i år på 0,9 %. Frågetecknen om styrkan i uppgången i Förenta staterna och en fortsatt svag arbetsmarknad har under sommaren ökat osäkerheten om konjunkturuppgången i euroområdet, enligt regeringens bedömning. Om inte arbetsmarknaden förbättras kan uppgången bli svagare och långsammare än vad som antagits i huvudprognosen. Tillväxten i den brittiska ekonomin avtog markant mot slutet av förra året bl.a. på grund minskad efterfrågan i den tidigare kraftigt växande tjänstesektorn. Tillväxten i år hålls uppe av en hög offentlig konsumtion och en fortsatt förhållandevis stark hushållskonsumtion. En expansiv ekonomisk politik i kombination med ökad sysselsättning gör att tillväxten ökar under de kommande åren. I takt med att den internationella efterfrågan ökar stiger också industriproduktionen och de brittiska investeringarna. Storbritanniens BNP stiger 1,5 % 2002 och 2,6 % 2003, enligt regeringens bedömning. Vid sidan av Tyskland är de övriga nordiska länderna - Danmark, Finland och Norge - de viktigaste marknaderna i Europa för svensk exportindustri. Som framgår av tabell 1 räknar regeringen med att Norges BNP växer med 1,7 % i år, efter en uppgång under förra året på 1,5 %. Tillväxten drivs av en stark konsumtion som i sin tur drivs av bl.a. en expansiv ekonomisk politik och stora reala lönepåslag. Den inhemska norska industrin gynnas av kraftiga oljerelaterade investeringar, samtidigt som exportindustrin tyngs av ett högt kostnadsläge och en stark norsk krona. Nästa år ökar tillväxttakten till 2,2 %, för att stiga med ytterligare 1,8 % 2004, enligt regeringens bedömning. En svag export och en svag inhemsk efterfrågan gjorde att Danmarks BNP i fjol steg med endast 0,9 %. I år förväntas tillväxttakten stiga till 1,7 % till följd av ökad hushållskonsumtion. Tillväxttakten stiger ytterligare något 2003 när export och investeringar ökar i takt med den internationella konjunkturförbättringen. Den internationella lågkonjunkturen och nedgången i IKT-sektorn (sektorn för informations- och kommunikationsteknik) slog under förra året hårt mot den finländska ekonomin - tillväxttakten sjönk till 0,7 % efter en uppgång året innan på 5,6 %. Regeringen räknar i budgetpropositionen med att den finländska konjunkturen förbättras under året men att BNP-tillväxten stannar på 1 % 2002. I takt med stigande konsumtion och ökande investeringar ökar tillväxttakten till 3,1 % 2003 respektive 3,6 % 2004. Efter att ha minskat under senare år stiger arbetslösheten på nytt i EU. Som framgår av tabell 1 ökar arbetslösheten i EU till i genomsnitt 7,8 % 2002. I euroområdet stiger den till 8,5 % efter en arbetslöshet i fjol på 8,3 %. Trots det fortsätter skillnaden i arbetslöshet mellan Europa och Förenta staterna att minska, eftersom arbetslösheten i den amerikanska ekonomin stiger mer än i Europa. I år uppgår skillnaden i arbetslöshet till 2,1 procentenheter, enligt regeringens bedömning. För fem år sedan, i slutet av 1990-talet, var arbetslösheten i Europa mer än 6 procentenheter högre än i Förenta staterna. 1.1.4 Deflationen i Japan består Den ekonomiska situationen i Japan ljusnade något under första halvåret. Stigande efterfrågan i framför allt de asiatiska grannländerna stimulerade den japanska exporten och industriproduktionen. Däremot fortsatte den inhemska japanska efterfrågan att vara svag. Visserligen steg hushållens konsumtion något, men det uppvägdes av en fortsatt mycket svag investeringsutveckling och en tilltagande lageravveckling hos företagen. Vidare fortsätter antalet konkurser att öka och arbetslösheten ligger på historiskt höga nivåer samtidigt som priserna i ekonomin i genomsnitt sjunker med 1 %. Några tecken på en avgörande förbättring under de närmaste åren saknas. Behovet av reformer inom finans- och företagssektorerna är stort. Andelen s.k. dåliga lån i banksystemet är hög och kreditgivningen har forsatt att minska trots extremt låga räntor och centralbankens försök att öka likviditeten i ekonomin. Möjligheterna att via finanspolitiken stimulera konsumtionen och investeringarna är begränsade genom den stora och snabbt växande offentliga skulden. Regeringen gör bedömningen att Japans BNP minskar med 0,5 % i år, efter en nedgång under förra året på 0,3 %. Nästa år stiger BNP med 1,1 % till följd av framför allt stigande internationell efterfrågan och ökad japansk export. De exportberoende mindre länderna i Asien, t.ex. Sydkorea, Taiwan, Malaysia och Singapore, drabbades hårt av förra årets nedgång i IKT-sektorn och den internationella konjunkturförsvagningen. Hittills i år har emellertid länderna uppvisat en tydlig återhämtning till följd av en stark export. En fortsatt ökad export och en ökad inhemsk efterfrågan gör att tillväxten utvecklas väl de närmaste åren. En stark inhemsk efterfrågan bidrar till att tillväxten i Kina och Indien fortsätter att öka i år och under nästa år. Som helhet växer ekonomierna i Sydostasien med drygt 6 % per år både 2002 och 2003, enligt regeringens bedömning. 1.1.5 Svag utveckling i Latinamerika Den internationella lågkonjunkturen och stora politiska och ekonomiska problem i flera länder har förvärrat det ekonomiska läget i Latinamerika. I Argentina förväntas produktionen falla kraftigt både i år och under nästa år. Bidragande orsaker till den utvecklingen är höga realräntor bl.a. till följd av låg tillit till växelkurspolitiken, en snabbt stigande inflation, en rekordhög arbetslöshet och krisen inom banksystemet. Även den brasilianska ekonomin tyngs av finansiell oro och politisk osäkerhet som slår mot tillväxtutsikterna. Den mexikanska ekonomin har, i motsatts till den argentinska och brasilianska ekonomin, visat på återhämtning hittills i år, bl.a. till följd av stigande investeringar. Regeringen bedömer att regionens samlade BNP i år minskar med 0,4 % för att öka med 3,0 % 2003. 1.1.6 Osäkerheter i den internationella bedömningen Sammanfattningsvis räknar regeringen med att den internationella konjunkturen fortsätter att förbättras under prognosperioden. Utvecklingen under våren och sommaren med fallande aktiekurser och minskat förtroende bland konsumenter och företagare väntas dock innebära att återhämtningen sker i en långsammare takt än vad regeringen förväntade i vårpropositionen. Den största risken och osäkerheten i bedömningen gäller den internationella utvecklingen. I prognosen räknar regeringen t.ex. med att den senaste tidens turbulens på aktiemarknaderna avtar och att hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen stiger och att därmed konsumtionen ökar. Det finns en klar risk för att oron på finansmarknaderna fortsätter och att det i större utsträckning än hittills leder till att konsumenterna i t.ex. Förenta staterna blir mer återhållsamma. En sådan utveckling skulle kunna bidra till att konjunkturen på nytt vänder nedåt och att tillväxten i världsekonomin under de närmaste åren blir lägre. Regeringen räknar vidare i prognosen med att arbetsmarknadssituationen i euroområdet förbättras framöver. Fortsätter arbetslösheten att stiga kan det leda till en svagare inhemsk efterfrågan och därmed en ännu lägre tillväxttakt i euroområdet framöver. Med anledning av det osäkra internationella konjunkturläget redovisar regeringen i budgetpropositionen ett s.k. lågtillväxtalternativ, i vilket antas att den internationella återhämtningen stannar av och vänds till en nedgång under nästa år. Lågtillväxtalternativet redovisas mer utförligt i avsnitt 1.2.6 Alternativa kalkyler för utvecklingen fram till 2004. 1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1.2.1 Bättre än förväntat i den svenska ekonomin Hittills i år har den svenska ekonomin utvecklats relativt gynnsamt, trots den låga tillväxten i världsekonomin och den svaga utvecklingen i delar av euroområdet. Den svenska exporten steg överraskande kraftigt under första halvåret, bl.a. på grund av en god konkurrenskraft och en lågt värderad krona. Även hushållskonsumtionen har, trots den internationella oron och den svaga börsutvecklingen, ökat förhållandevis starkt hittills i år, efter den mycket svaga utvecklingen under 2001. Den stigande konsumtionen förklaras bl.a. av kraftigt ökade inkomster - hushållens reala disponibla inkomster väntas i år stiga med 4,8 %, varav mer än hälften av ökningen beror på finanspolitiska åtgärder i form av t.ex. sänkta skatter och lägre daghemsavgifter när maxtaxan infördes vid årsskiftet. En annan förklaring är att den öppna arbetslösheten, i motsats till regeringens förväntningar i vårpropositionen, legat kvar på ungefär samma nivå som under förra året. Som framgår av diagram 2 har också hushållens förväntningar om den ekonomiska framtiden (enligt Konjunkturinstitutets samlade tillförsiktsindikator, den s.k. CCI) ökat under det senaste året, även om en viss nedgång kan noteras de senaste månaderna bl.a. som en följd av sommarens och höstens prisfall på Stockholmsbörsen. Tillväxten i den svenska ekonomin hittills under 2002 har också gynnats av att både den statliga och kommunala konsumtionen ökat mer än förväntat. Däremot har investeringarna, med undantag för bostadsinvesteringarna, utvecklats svagare än vad som förväntades i vårpropositionen. Det låga kapacitetsutnyttjandet i industrin gör att industriinvesteringarna fortsätter att sjunka i år. Till skillnad från utvecklingen under förra året bedöms även investeringsverksamheten i tjänstesektorn minska i år. Anledningen är bl.a. en svagare efterfrågan men nedgången beror också delvis på de mycket omfattande investeringar som branschen genomfört under de senaste åren. I likhet med utvecklingen under förra året begränsas årets BNP-tillväxt av att både industrin och handeln i viss utsträckning tillgodosett efterfrågan genom lageravveckling. DIAGRAM 2. HUSHåLLENS OCH FöRETAGENS FRAMTIDSFöRVäNTNINGAR1 *grafiskt element borttaget* 1 Skillnaden mellan andelen positiva och andelen negativa. Källa: Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån Den stigande exporten och den ökande konsumtionen gör att Sveriges BNP stiger med 2,1 % 2002, enligt regeringens bedömning i budgetpropositionen. Det är 0,4 procentenheter högre än vad regeringen räknade med i vårpropositionen. Under förutsättning att återhämtningen i världsekonomin inte bryts och att situationen på världens finansmarknader stabiliseras fortsätter aktiviteten i den svenska ekonomin att öka under de närmaste åren. BNP stiger med 2,5 % per år både 2003 och 2004, enligt regeringens bedömning. Som framgår av tabell 2 är det framför allt hushållens konsumtion som även i fortsättningen väntas vara motorn i den svenska ekonomin under de närmaste åren. Stigande inkomster, en förhållandevis god förmögenhetsställning i hushållssektorn trots de senaste årens börsfall och en låg öppen arbetslöshet ger utrymme för en fortsatt relativt hög konsumtion framöver. Regeringen räknar med att hushållens konsumtion ökar med i genomsnitt 2,5 % per år under de kommande två åren, jämfört med en förväntad uppgång i år på omkring 2 %. Som nämnts ovan och som även framgår av tabell 2 väntas utrikeshandeln som helhet ge ett relativt stort bidrag till årets tillväxt, på grund av en förhållandevis stark export och en svag utveckling av importen. Den förväntade ökade internationella efterfrågan bidrar till att den svenska exporten fortsätter att stiga under de närmaste åren. Utrikeshandelns bidrag till tillväxten blir dock lägre, eller t.o.m. negativt 2003, bl.a. till följd av att importen ökar i takt med att exporten av varor med stort importinnehåll stiger, lagren inom industrin och handeln vänds från avveckling till uppbyggnad samt att kronans värde väntas stiga, vilket gör importen billigare. TABELL 2. BIDRAG TILL BNP-TILLVäXTEN1 Procentenheter *grafiskt element borttaget* 1 Bidragen för 2000 redovisas exklusive effekten av att Svenska kyrkan fr.o.m. 2000 ingår i hushållssektorn. Källa: Finansdepartementet I takt med att efterfrågan och produktionen i ekonomin (och industrin) stiger ökar investeringarna under de närmaste åren. Sammantaget räknar regeringen med en investeringsökning på 4,6 % 2003 och 5,1 % 2004. När det gäller investeringarna i post- och telekommunikationsbranschen har dessa kraftigt justerats ned jämfört med vårpropositionen. Endast en liten ökning förutses. Orsaken är att utbyggnaden av tredje generationens mobiltelefoni, det s.k. 3 G, nu, till skillnad från tidigare, endast väntas kompensera för de investeringsminskningar som sker i branschen i övrigt. Regeringen gör vidare bedömningen att det finns lediga resurser i den svenska ekonomin. Det s.k. BNP-gapet i ekonomin, dvs. skillnaden mellan den faktiska produktionsnivån i samhället och den praktiskt möjliga, väntas vara negativ under hela prognosperioden. BNP-gapet antas slutas först 2005. Det innebär att ekonomin under 2003 och 2004 kan växa snabbare än den svenska ekonomins långsiktiga tillväxttrend på omkring 2 % utan att inflationen tar fart. Som redovisats ovan räknar regeringen i sin baskalkyl med att BNP stiger med 2,1 % 2002 och 2,5 % per år 2003 respektive 2004. Mot bakgrund av den osäkra internationella konjunkturen och osäkra beräkningar av resursläget i den svenska ekonomin redovisar regeringen två alternativa utvecklingsscenarier för perioden fram till 2004 - det s.k. högtillväxtalternativet som utgår från att det inledningsvis finns mer lediga resurser i ekonomin och att sysselsättningsmålet nås 2004 och det s.k. lågtillväxtalternativet i vilket antas att återhämtningen i den internationella ekonomin bromsas upp och helt stannar av under nästa år. De bägge alternativen redovisas mer utförligt nedan under avsnittet Alternativa kalkyler för utvecklingen fram till 2004. 1.2.2 Prognosförutsättningar och nyckeltal Regeringens prognos bygger på den ekonomiska och statistiska information som fanns tillgänglig t.o.m. den 4 oktober 2002. Ett viktigt antagande i prognosen är att de avtalsmässiga löneökningarna och löneglidningen hålls tillbaka så att de totala lönekostnadsökningarna i ekonomin begränsas till 3,5 % per år under de närmaste åren. Siffrorna för 2002 och 2003 är prognoser, medan uppgifterna för 2004 bygger på antagandet att det vid utgången av 2003 fortfarande finns lediga resurser i den svenska ekonomin. I tabell 3 och 4 redovisas förutsättningarna och nyckeltalen i regeringens prognos. I punkterna nedan sammanfattas några av de viktigaste elementen: TABELL 3. PROGNOSFöRUTSäTTNINGAR 2000-2004 *grafiskt element borttaget* Som nämndes ovan antar regeringen att de totala lönekostnadsökningarna begränsas till 3,5 % 2003 och 2004. I fjol steg lönekostnaderna med 4,3 %, och i år väntas en uppgång på 3,7 %. Jämfört med vårpropositionen räknar regeringen med en svagare svensk krona under de närmaste åren. Mätt enligt det s.k. TCW-index ligger kronans värde på i genomsnitt 133,8 år 2002, 128,8 år 2003 och 127 år 2004 mot förväntade 131,6, 124,8 respektive 122,5 i vårpropositionen (ju högre värde, desto svagare krona). Som framgår av tabell 4 har regeringen till följd av den oväntat gynnsamma utvecklingen hittills i år justerat upp sin arbetsmarknadsprognos för perioden fram till 2004. Den öppna arbetslösheten sjunker från 4 % av arbetskraften i fjol till 3,9 % i år. I vårpropositionen räknade regeringen med en öppen arbetslöshetsnivå på 4,3 %. Antalet deltagare i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder bedöms dock bli högre i år än vad som antogs i vårpropositionen. Den öppna arbetslösheten väntas sedan sjunka ytterligare, till 3,8 % 2003, vilket är 0,2 procentenheter lägre än prognosen i vårpropositionen. TABELL 4. NYCKELTAL 2000-2004 *grafiskt element borttaget* Den kraftiga inkomstförstärkningen i kombination med en återhållen konsumtion gör att hushållens sparande fortsätter att stiga i år, efter det minskade sparandet i slutet av 1990-talet. Under de kommande åren sjunker dock sparandet något beroende på bl.a. en stigande konsumtion och en svagare inkomstutveckling. 1.2.3 Försörjningsbalansen Under förutsättning att återhämtningen i den internationella ekonomin inte avbryts fortsätter aktiviteten i den svenska ekonomin att öka och Sveriges BNP växer med i genomsnitt ca 2,4 % per år under perioden 2002-2004, enligt regeringens bedömning i baskalkylen. Det är mer än en procentenhet lägre än vad den svenska ekonomin växte med under perioden 1998- 2000, men något högre än genomsnittstillväxten under de senaste 30 åren. Regeringens prognos innebär vidare att Sveriges tillväxt under de närmaste åren kommer att ligga något högre än tillväxtgenomsnittet bland EU- och euro- länderna. De olika delarna av försörjningsbalansen utvecklar sig enligt regeringens bedömning på följande sätt (se tabell 5): TABELL 5. FöRSöRJNINGSBALANSEN 2000-2004 *grafiskt element borttaget* 1 Bidrag till BNP-tillväxt. 2 Exklusive effekten av kyrkans avskiljande från staten 1 januari 2000. Inklusive denna effekt hade ökningstakten 2000 för hushållens konsumtionsutgifter i stället blivit 4,6 %, för offentliga konsumtionsutgifter -0,9 % och för kommunal konsumtion -0,2 %. Siffrorna inom parentes anger regeringens bedömning i vårpropositionen. Källa: Finansdepartementet Hushållens konsumtion stiger under perioden jämfört med den svaga utvecklingen under 2001. Den offentliga konsumtionen ökar starkare än vad regeringen förväntade sig i vårpropositionen, bl.a. på grund av det statliga stödet till den kommunala sektorn som föreslås i budgetpropositionen och det antagande som görs om en genomsnittlig höjning av landstingsskatten med 0,25 procentenheter fr.o.m. nästa år. I likhet med i fjol förväntas industrins och handelns utförsäljning av lager bidra till att dämpa årets tillväxt. I takt med att efterfrågan och försäljningen ökar väntas företagen på nytt bygga upp sina lager, vilket bidrar till att öka BNP med 0,4 procentenheter nästa år. 1.2.4 Oväntat stark export hittills i år Förra året var det svagaste året för den svenska exportindustrin sedan mitten på 1970-talet. Fallande efterfrågan på IKT- produkter och en markant nedgång i industrikonjunkturen på Sveriges viktigaste exportmarknader bidrog till att den totala exporten av varor och tjänster sjönk med 1,4 % under 2001. Hittills i år har exporten ökat starkare än vad regeringen förväntade sig i vårpropositionen. Enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB) steg exporten med 6,8 % under första halvåret i år, jämfört med samma period i fjol. Starkast var utvecklingen för fordon, läkemedel och teleprodukter. Regeringen räknar i budgetpropositionen med att exporten fortsätter att öka under prognosperioden i takt med att den internationella konjunkturen förbättras. Efter hand blir också sammansättningen av den ökade efterfrågan mer gynnsam för den svenska exportindustrin. Industrin internationellt har för tillfället ett relativt lågt kapacitetsutnyttjande. I takt med att efterfrågan och utnyttjandet stiger ökar efterfrågan på investeringsvaror, vilket gynnar svensk export. Importefterfrågan på svenska exportmarknader, dvs. världsmarknadstillväxten, väntas stiga med 2,1 % i år, 7,4 % nästa år och 7,6 % 2004, enligt regeringens bedömning. Teleprodukterna har under de senaste åren blivit en allt viktigare ingrediens i den svenska exporten och den svenska tillväxten. I början av 1990-talet var teleprodukternas andel av den totala exporten ca 5 %. I slutet av 2000 uppgick andelen till omkring 15 % för att sjunka till ca 10 % förra året när den svenska teleproduktexporten minskade med 34 %. Trots att teleproduktexporten utvecklades relativt starkt under första halvåret i år räknar regeringen med att efterfrågan på teleprodukter fortsätter att vara relativt svag under hela prognosperioden. Det ligger också i linje med de uppgifter som branschen själv uppger i t.ex. KI:s olika barometrar. Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att den totala exporten stiger med 3,8 % 2002 och 6,3 % 2003. I prognosen ingår, som redovisades ovan, en förstärkning av kronans värde på de internationella valutamarknaderna under 2003. 1.2.5 Även sysselsättningen bättre än väntat Den svenska arbetsmarknaden förbättrades kraftigt från första halvåret 1997 till första halvåret 2001, då antalet sysselsatta säsongrensat steg med omkring 320 000 personer och den öppna arbetslösheten sjönk till omkring 4 %. Sedan dess har efterfrågan på arbetskraft minskat betydligt i takt med den svagare internationella konjunkturen. Som framgår av diagram 3 har sysselsättningen varit i stort sett oförändrad sedan början av 2001. Hittills i år har emellertid arbetsmarknadsläget överraskat positivt jämfört med regeringens bedömningar i vårpropositionen. Under första halvåret i år steg sysselsättningen säsongsrensat med i genomsnitt 5 700 personer jämfört samma period i fjol. Framför allt har sysselsättningen ökat inom näringslivets tjänstesektorer och i staten och primärkommunerna, vilket motverkat en fallande sysselsättning inom industrin. Andelen öppet arbetslösa var under första halvåret i genomsnitt 3,9 %, vilket kan jämföras med 4 % under första halvåret i fjol. Den totala arbetslösheten, dvs. öppet arbetslösa plus antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder, har dock legat på i stort sett samma nivå som under motsvarande period i fjol. Anledningen är att antalet deltagare i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ökat något i år. Under sommaren (juli till augusti) har sysselsättningen minskat något jämfört med samma period förra året, och flertalet indikatorer som t.ex. KI:s olika barometrar, SCB:s vakansundersökningar och AMS statistik över antalet lediga platser på arbetsförmedlingarna indikerar att sysselsättningen fortsätter att minska under hösten och vintern. Regeringen räknar också i budgetpropositionen med att sysselsättningen sjunker något under hösten. Det innebär att förändringen i sysselsättningen mellan 2001 och 2002 därmed blir noll, mätt som årsgenomsnitt. I vårpropositionen räknade regeringen med att antalet sysselsatta i år skulle sjunka med 0,4 procentenheter. DIAGRAM 3. SYSSELSäTTNINGEN 1995-AUGUSTI 2002 *grafiskt element borttaget* Källa: Statistiska centralbyrån I takt med att den internationella konjunkturen förstärks ökar efterfrågan på arbetskraft på nytt, och regeringen räknar med att sysselsättningen stiger med 0,2 % 2003 och 0,5 % 2004. Räknat i antalet personer innebär detta att ytterligare omkring 13 000 personer bedöms vara sysselsatta nästa år jämfört med den prognos som regeringen gjorde i vårpropositionen. DIAGRAM 4. DEN öPPNA ARBETSLöSHETEN 1995-AUGUSTI 2002 *grafiskt element borttaget* Källa: Statistiska centralbyrån Regeringen räknar vidare med att utbudet av arbetskraft är oförändrat i år för att stiga med 0,1 procentenheter 2003 och 0,4 procentenheter 2004. Den förväntade utvecklingen av sysselsättningen och arbetskraftsutbudet gör att den öppna arbetslösheten sjunker till 3,8 % 2003 från 3,9 % 2002. Eftersom regeringen bedömer att andelen deltagare i de arbetsmarknadspolitiska program sjunker under nästa år, innebär det att även arbetslösheten inklusive arbetsmarknadsåtgärder sjunker under nästa år. Diagram 5. Sysselsättningsgraden enligt regeringens sysselsättningsmål 1995-augusti 2002 *grafiskt element borttaget* Källa: Statistiska centralbyrån Riksdagens och regeringens mål för sysselsättningen är att sysselsättningsgraden i ekonomin, dvs. antalet sysselsatta i åldern 20-64 år i procent av befolkningen i samma åldersgrupp, ska stiga till 80 % 2004. Som framgår av diagram 5 har sysselsättningsgraden stigit under de senaste åren till en nivå på omkring 78 %. Regeringens prognos och baskalkyl i budgetpropositionen innebär att sysselsättningsgraden 2003 och 2004 ligger kvar på ungefär samma nivå som i dagsläget. För att nå sysselsättningsmålet 2004 krävs att den reguljära sysselsättningen i åldersgruppen 20-64 år ökar med ytterligare ungefär 100 000 personer. I en alternativ kalkyl för den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren redovisar regeringen vad som krävs för att målet ska nås. Kalkylen, som benämns högtillväxtalternativet, redovisas nedan under avsnittet Alternativa kalkyler för utvecklingen fram till 2004. För att målet ska uppfyllas krävs, vid sidan av en högre ekonomisk tillväxt, att utbudet av arbetskraft växer väsentligt snabbare än i de kalkyler som presenterats ovan. TABELL 6. NYCKELTAL FöR ARBETSMARKNADEN 2001-2004 *grafiskt element borttaget* 1 Antalet personer i procent av arbetskraften. 2 Antalet sysselsatta exklusive konjunkturberoende arbetsmarknadspol. Åtgärder i % av befolkningen. Siffrorna inom parentes anger regeringens bedömning i vårpropositionen. Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet. 1.2.6 Alternativa kalkyler för utvecklingen fram till 2004 Med anledning av den stora osäkerheten kring den internationella konjunkturutvecklingen och storleken på bl.a. resursutnyttjandet i den svenska ekonomin redovisar regeringen i budgetpropositionen två alternativa scenarier för den ekonomiska utvecklingen t.o.m. 2004 - det s.k. lågtillväxtalternativet och det s.k. högtillväxtalternativet (alternativen jämförs med det som i budgetpropositionen kallas för baskalkylen). Lågtillväxtalternativet Utgångspunkten i detta alternativ är att erets återhämtning i världsekonomin bromsas upp och att konjunkturen på nytt vänder ned under 2003. Tillväxten ökar ånyo först mot slutet av prognosperioden. Vad gäller Förenta staterna antas att tillväxttakten i den amerikanska ekonomin faller till 1 % 2003 för att stiga till 3 % 2004. Konsumtionen dämpas till följd av att sysselsättningen inte stiger och inkomsterna utvecklas sämre än i baskalkylen. Aktiekurserna fortsätter att falla och företagen håller igen, vilket bl.a. dämpar investeringsverksamheten. Den uppgång i investeringarna och konsumtionen som förväntas i baskalkylen uteblir. Nedgången i Förenta staterna sprider sig till övriga delar av världen. Den redan svaga utvecklingen i euroområdet försämras ytterligare genom en svagare export och en minskad inhemsk efterfrågan till följd av bl.a. minskad framtidstro hos både företagare och konsumenter. Japan drabbas relativt hårt genom att den viktigaste tillväxtmotorn i den japanska ekonomin - exporten till Förenta staterna - försvagas. Effekterna internationellt mildras något genom att centralbankerna antas sänka sina styrräntor för motverka den svagare efterfrågan. Som framgår av tabell 7 får en lågkonjunktur av den typ som beskrivits ovan stora effekter på den svenska ekonomin. Sysselsättningen utvecklas svagare än i baskalkylen och den öppna arbetslösheten stiger. Konsumenternas förtroende för den ekonomiska utvecklingen sjunker och hushållens inkomst- och förmögenhetsställning försvagas, vilket slår mot konsumtionen. Exporten drabbas hårt av den försämrade efterfrågan på världsmarknaden och investeringarna utvecklas svagare i alla delar av samhällslivet. TABELL 7. NYCKELTAL FöR LåGTILLVäXTALTERNATIVET *grafiskt element borttaget* 1 Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion. 2 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exklusive arbetsmarknadspolitiska program som andel av befolkningen i åldersgruppen. 3 Procent av BNP. Siffror inom parentes anger regeringens bedömning i baskalkylen. Källa: Finansdepartementet Sammantaget innebär lågtillväxtalternativet för svensk del att tillväxten över de tre åren blir 2,8 procentenheter lägre jämfört med baskalkylen och antalet sysselsatta 2004 är 75 000 personer lägre. De offentliga finanserna försvagas med drygt 1 % av BNP både 2003 och 2004. Den kommunala verksamheten drabbas bl.a. genom lägre skatteintäkter och för att klara balanskravet tvingas kommunerna att antingen höja skatterna ytterligare eller dra ned på konsumtionen. I lågtillväxtalternativet antas att kommunsektorn anpassar sig genom att minska på sina utgifter. Högtillväxtalternativet I detta alternativ antas att riksdagens och regeringens sysselsättningsmål om en sysselsättningsgrad på 80 % för personer i åldern 16-64 år uppfylls 2004 (den internationella konjunkturen utvecklas som i baskalkylen). Det kräver att BNP- tillväxten över prognosperioden sammanlagt stiger med 3 procentenheter mer än i baskalkylen. På samma sätt måste sysselsättningen på den svenska arbetsmarknaden öka med ytterligare 107 000 personer jämfört med baskalkylen. För att det ska vara möjligt krävs att arbetskraftsutbudet ökar betydligt mer än vad som förväntas i baskalkylen. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska program måste minska. Vidare måste sjukfrånvaron minska i enlighet med regeringens mål om en halvering av antalet sjukdagar till 2008 samtidigt som andelen förtidspensionerade sjunker. Dessutom måste andra grupper som t.ex. latent arbetssökande och invandrare i högre grad än tidigare komma ut på arbetsmarknaden. Den högre tillväxten och den högre sysselsättningen gör att de offentliga finanserna påtagligt förbättras, med drygt 1 % av BNP mot slutet av perioden. Kommunernas ekonomi förbättras och utrymmet för kommunal konsumtion stiger. Den höjning av det kommunala skatteuttaget 2003 som antas i baskalkylen och de två alternativen kan i högtillväxtalternativet följas av en sänkning 2004. TABELL 8. NYCKELTAL FöR HöGTILLVäXTALTERNATIVET *grafiskt element borttaget* 1 Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion. 2 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exklusive arbetsmarknadspolitiska program som andel av befolkningen i åldersgruppen. 3 Procent av BNP. Siffror inom parentes anger regeringens bedömning i baskalkylen. Källa: Finansdepartementet 1.2.7 Ny information efter det att regeringens prognos färdigställts Regeringen anger att prognoserna i budgetpropositionen bygger på uppgifter som fanns tillgängliga t.o.m. den 4 oktober 2002. Den information som kommit sedan regeringen avslutade sitt prognosarbete är blandad, men tyder sammantaget på en fortsatt dämpning av den internationella återhämtningen. De finansiella marknaderna har dock stabiliserats något under de senaste veckorna. Från bottennoteringarna i början av oktober fram till mitten av november steg kurserna på de större internationella aktiebörserna, med undantag av aktiebörsen i Tokyo, med omkring 15-20 %. Samtidigt har priset på olja under samma period sjunkit från omkring drygt 29 dollar per fat till omkring drygt 23 dollar per fat. Förenta staternas BNP steg under tredje kvartalet med 3,1 % i uppräknad årstakt jämfört med andra kvartalet, enligt preliminära uppgifter från det amerikanska handelsdepartementet. Jämfört med tredje kvartalet i fjol var uppgången 3 %. Det var något lägre än vad analytikerna förväntade sig. Uppgången förklaras framför allt av en stigande konsumtion. De amerikanska hushållens konsumtion ökade under perioden med 4,2 % i uppräknad årstakt. En annan positiv utveckling är att investeringarna steg under tredje kvartalet - den första uppgången på två år. Investeringarna i utrustning och mjukvara ökade med 6,5 % medan investeringarna i datorer steg med 28 %. Ny statistik och nya indikatorer tyder emellertid på att den försvagning i konsumtionen som blev tydlig mot slutet av sommaren har fortsatt under den senaste tiden. Hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen (mätt enligt det s.k. Conference Board) föll kraftigt i oktober, från en reviderad indexsiffra i september på 93,7 till 79,4. Det var en betydligt större nedgång än vad aktörerna på marknaden förväntat sig. I september sjönk försäljningen i detaljhandeln inklusive bilförsäljningen med 1,3 %, exklusive bilförsäljningen sjönk försäljningen med 0,1 %. I oktober var försäljning inklusive bilförsäljningen oförändrad gentemot september medan försäljningen exklusive bilar gick upp med 0,7 %, enligt preliminära siffror. Sysselsättningen i den amerikanska ekonomin fortsatte att sjunka något i oktober samtidigt som arbetslösheten steg till 5,7 %, från 5,6 % månaden innan. Sysselsättningsnedgången i oktober ska dock sättas i relation till att sysselsättningsutvecklingen i september samtidigt reviderades upp kraftigt. Nya siffror bekräftar att också industrikonjunkturen i Förenta staterna fortsätter att vara svag. Företagens förtroende för den ekonomiska utvecklingen sjönk i september och oktober, till en indexsiffra i oktober på 48,5. Värden under 50 tyder grovt sett på avmattning i den ekonomiska aktiviteten medan en siffra över 50 indikerar tillväxt. Industriproduktionen sjönk i september, enligt ny statistik. Bostadsmarknaden fortsätter däremot att utvecklas gynnsamt. I september steg bostadsbyggandet med 13,3 % jämfört med augusti. För att öka aktiviteten i ekonomin och hejda ytterligare avmattning sänkte den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, i början av november styrräntan med ytterligare 0,50 procentenheter, till en nivå på 1,25 %. Sedan början av 2001 har Federal Reserve sänkt styrräntan med mer än 5 procentenheter. De senaste signalerna från EU och euroområdet indikerar däremot en viss förbättring i industrikonjunkturen. EU- kommissionens konjunkturbarometer för euroområdet sjönk visserligen i oktober, men nedgången gällde framför allt konsumtionsindikatorerna medan indikatorerna för industrin och detaljhandeln förbättrades och indikatorn för byggbranschen låg på oförändrad nivå. Uppgången i industrin berodde bl.a. på stigande förväntningar om ökad produktion och förbättrad orderingång. Även inköpschefernas index för euroområdet steg i oktober. I Tyskland är den senaste statistiken lite mer blandad. Det s.k. IFO-index för Tyskland fortsatte att sjunka i oktober. IFO-index är en barometer över den tyska industrins förväntningar och har historiskt sett varit en god indikator på industriproduktionen såväl i Tyskland som i euroområdet. Däremot steg de tyska inköpschefernas index i oktober, precis som för euroområdet som helhet. Industriproduktionen och den tyska industrins orderingång från såväl hemmamarknaden som exportmarknaderna sjönk i september. Efter att ha stigit under augusti och september sjönk de tyska hushållens förtroende för ekonomins utveckling i oktober. I september minskade också omsättningen i detaljhandeln med 1,3 % i årstakt, samtidigt som arbetslösheten i säsongsrensade termer ökade till 9,9 % i oktober från 9,8 i september, enligt statistik från Tysklands centralbank Bundesbank. Den tyska regeringen skrev i slutet av oktober ned sin prognos över den tyska ekonomins utveckling 2002 och 2003. Regeringen räknar nu med att BNP stiger med 0,5 % i år och 1,5 % nästa år. Det är 0,25 procentenheter respektive 1 procentenhet lägre än vad regeringen tidigare räknade med. I mitten av november presenterade EU- kommissionen sin ekonomiska höstprognos. Kommissionen bedömer att BNP i EU och euroområdet stiger med i genomsnitt 1 % och 0,8 % 2002. Under 2003 ökar tillväxttakten till 2 % i EU och 1,8 % i euroområdet, enligt kommissionens prognos. Även den svenska industrikonjunkturen fortsatte att dämpas något under hösten, efter förbättringen i slutet av förra året och början av i år, enligt KI:s barometer för tredje kvartalet som publicerades i slutet av oktober. Under tredje kvartalet var såväl orderingången som produktionen i tillverkningsindustrin i stort sett oförändrad jämfört med andra kvartalet, trots att företagen förväntat sig en ökning under perioden. Orderingången från exportmarknaden sjönk och den totala ordersituationen försämrades. Drygt 40 % av företagen angav att orderstocken är för liten. Mest negativa var företagen i teleproduktindustrin, men även i andra branscher har företagen blivit mer negativa över orderstockens utveckling. Ett undantag är sågverken, där orderingången stigit kraftigt och företagen är nöjda med ordertillströmningen. Sysselsättningen i tillverkningsindustrin har sjunkit och flertalet branscher räknar med en fortsatt nedgång framöver. Den s.k. konfidensindikatorn, som speglar företagens konjunkturförväntningar, sjönk något under tredje kvartalet. Även byggkonjunkturen försvagades under tredje kvartalet, enligt företagen. Såväl byggandet som sysselsättningen i branschen minskade samtidigt som omkring hälften av byggföretagen uppgav att ordervolymen var för liten. Inom handeln steg försäljningen, även om uppgången var svagare än vad företagen förväntat sig. I den övriga tjänstesektorn var konjunkturläget fortsatt svagt under tredje kvartalet, enligt tjänsteföretagen i barometern. Resultaten i KI:s barometer verifieras av att både produktionen och orderingången i industrin sjönk i augusti, enligt nya siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). Även inköpschefsindex för den svenska industrin fortsatte att sjunka i oktober. Indexsiffran noterades till 51,7, vilket fortfarande är över expansionsgränsen 50. I den s.k. investeringsenkät som SCB redovisade i mitten av november redovisar industriföretagen att de i löpande priser planerar att minska investeringsvolymen i byggnader och maskiner under både 2002 och 2003. Sysselsättningen steg under september och oktober med 21 000 respektive 3 000 personer jämfört med samma månader året innan, enligt SCB:s arbetskraftsundersökning AKU. Den öppna arbetslösheten var under samma månader 4,2 % respektive 3,7 %. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) uppgifter för oktober, som publicerades i början av november, låg den öppna arbetslösheten på 3,8 % i slutet av oktober, mot 4 % månaden innan och 3,9 % i slutet av oktober 2001. Det s.k. obalanstalet, dvs. antalet öppet arbetslösa plus antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program, steg dock till 6,6 % från 6,4 % i oktober i fjol, eftersom antalet deltagare i de arbetsmarknadspolitiska programmen ökat. I oktober varslades 7 900 personer om uppsägning, enligt AMS. Det är den näst högsta siffran i oktober månad sedan 1993. Hittills i år har 52 800 personer varslats om uppsägning, vilket är ungefär samma siffra som i fjol. I månadsskiftet oktober/november sade Svenska Kommunalarbetareförbundet upp sina avtal med kommun- och landstingsförbunden och en rad andra arbetsgivare. Efter en nedgång i inflationstakten i september steg inflationstakten i oktober till 2,5 % mätt enligt konsumentprisindex (KPI), enligt statistik från SCB. Inflationstakten enligt det underliggande inflationsmåttet, UND1X, steg till 2,4 % jämfört med 1,9 % i september. Uppgången i oktober berodde enligt SCB på stigande priser på kläder och skor, höjda boendekostnader samt ökade priser på grönsaker. Till följd av den svagare konjunkturen sänkte även den svenska Riksbanken sin styrränta i mitten av november med 0,25 procentenheter, till en nivå på 4 %. Hushållens förväntningar om ekonomins utveckling sjönk kraftigt i oktober när hushållens förtroendeindikator, den s.k. CCI, föll från 8,3 i september till 2,2 i oktober, enligt KI:s statistik. Alla delserier i indikatorn försämrades, dvs. hushållen har blivit mer pessimistiska vad gäller både den svenska ekonomins och den egna ekonomins utveckling. Efter en svag utveckling i augusti ökade försäljningen i detaljhandeln kraftigt i september, enligt SCB. Omsättningen steg med 7,3 % jämfört med september i fjol. Försäljningen av kapitalvaror, den s.k. sällanköpsvaruhandeln, ökade under samma period med 11 %. Andra tecken på att konsumtionen fortsätter att stiga, trots den ökade pessimismen bland hushållen, är att registreringen av nya personbilar ökade med 12 % i oktober jämfört med samma månad 2001. Priserna på småhus steg under augusti-oktober med 1 % jämfört med perioden maj-juli. Hittills i år har priserna stigit med 7 % jämfört med samma period i fjol. Sedan regeringen offentliggjorde sin konjunkturprognos har KI, Riksbanken, Landsorganisationen (LO), OECD, SEB och EU- kommissionen presenterat nya bedömningar av den svenska ekonomins utveckling under 2002 och 2003. I genomsnitt räknar dessa med att BNP stiger med 1,7 % i år och 2,2 % nästa år. Det kan jämföras med regeringens bedömning om en BNP-tillväxt på 2,1 % 2002 och 2,5 % 2003. Vid valutahandelns slut den 20 november låg den svenska kronans värde på 131,04, mätt enligt det s.k. TCW-index. Den sjunde oktober 2002 låg TCW-index på 132,15. 1.2.8 Finansutskottets syn på budgetpropositionens och partimotionernas konjunkturbedömningar Så gott som samtliga partier utgår i partimotionerna från att den internationella konjunkturen utvecklas sämre framöver än vad regeringen räknar med i budgetpropositionen, och att det sannolikt innebär att även den svenska tillväxttakten blir lägre än vad regeringen förväntar sig, framför allt under 2003 men även under 2002. I motion Fi232 (fp) menar motionärerna att den svenska ekonomin förmodligen kommer att utvecklas betydligt svagare än regeringen räknat med och därmed svagare än de förutsättningar som 2003 års budget är byggd på. "Detta beror både på en sämre internationell konjunktur och på en sämre inhemsk utveckling", skriver motionärerna. "Den svagare internationella utveckling som är trolig medför att utrymmet för svensk export blir lägre. Dessutom kommer den svagare inhemska och internationella efterfrågan att medföra att företagen skjuter på investeringar och skrinlägger eventuella expansionsplaner." Vidare, menar motionärerna, innebär hushållens ökade pessimism om både den svenska och den egna ekonomin och den ökade risken för stigande arbetslöshet att det inte är rimligt att, som regeringen gör, anta att hushållens konsumtion nästa år ökar snabbare än i år. I motion Fi231 (m) anförs att skattehöjningarna nästa år blir större än vad regeringen räknar med, och att det talar för att den privata konsumtionen och därmed även BNP-tillväxten blir lägre än vad regeringen bedömer. "Regeringens prognos bygger även på att investeringarna ska ta fart nästa år och att företagen åter ska våga fylla lagerhyllorna. Det förutsätter att framtidstron ökar hos företagen, vilket förefaller något osäkert mot bakgrund av oron i omvärlden", skriver motionärerna. Motionerna pekar vidare på att det nu kommer signaler om att bostadspriserna i storstäderna börjat falla. "En ökad osäkerhet bland hushållen över hur bostadspriserna ska utvecklas borde resultera i ökat sparande och minskad konsumtion och inte minskat sparande och ökad konsumtion som i regeringens prognos." Utskottet delar regeringens bedömning i budgetpropositionen och synpunkterna i partimotionerna att osäkerheten kring den internationella konjunkturutvecklingen är stor. Efter den relativt starka uppgången under första halvåret i år har återhämtningen dämpats under sommaren och hösten, bl.a. på grund av låga vinster i företagssektorn, fallande kurser på världens aktiebörser, sommarens bokföringsskandaler i t.ex. Förenta staterna och hoten om militära insatser mot Irak. Hushållen och företagen i så gott som alla större länder har under de senaste månaderna blivit mer pessimistiska om den ekonomiska utvecklingen, vilket riskerar att leda till att den internationella efterfrågan dämpas och att konjunkturuppgången försvagas eller t.o.m. vänds mot en nedgång. Som framgår av redovisningen under punkt 1.2.7 Ny information efter det att regeringens prognos färdigställts tyder en del uppgifter på att återhämtningen i världsekonomin dämpats ytterligare något under oktober. Pessimismen hos hushållen och företagen har ökat både i Förenta staterna och EU-länderna samtidigt som både konsumtionen och produktionen dämpats något jämfört med utvecklingen i våras. Utskottet vill dock framhålla att uppgifterna bör tolkas med viss försiktighet. Merparten av informationen är av karaktären indikatorer och andra mätare av förväntningar. Tidigare erfarenheter visar att denna typ av information tenderar att överdriva de ekonomiska effekterna av enskilda händelser och skeenden. De mord som utfördes av krypskyttar i Washingtonområdet i oktober har t.ex. framhållits som en viktig förklaring till det mycket stora fallet i konsumentförtroende i Förenta staterna under oktober. Utskottet kan samtidigt konstatera att all ny information inte är av negativ karaktär utan att det även inkommit uppgifter som kan tyda på att sommarens och höstens dämpning kan vara tillfällig. De senaste veckorna har t.ex. finansmarknaderna stabiliserats en del efter den kraftiga nedgången på aktiebörserna sedan tidigt i våras och den accelererande nedgången under framför allt september. Sedan början av oktober har kurserna på de flesta större börser i världen stigit med 15-20 %. I Sverige har Stockholmsbörsen gått upp ungefär 28 % från den 9 oktober till den 20 november, enligt det s.k. SAX-index. Vidare har priset på råolja sjunkit efter den kraftiga uppgången under sensommaren. En annan positiv faktor är den räntesänkning på 0,5 % som centralbanken i Förenta staterna vidtog i början av november för att stimulera den amerikanska konsumtionen och investeringsverksamheten. Även den svenska Riksbanken sänkte i mitten av november sin styrränta med 0,25 procentenheter. När det gäller konsumtionen kan utskottet konstatera att hushållskonsumtionen hittills i år ökat starkare än vad t.ex. regeringen räknade med i vårpropositionen. Omsättningen i detaljhandeln steg t.o.m. september med 4,1 % jämfört samma period i fjol, enligt SCB:s säljindex, samtidigt som hushållens registreringar av nya personbilar ökat i snabb takt. I KI:s barometer för tredje kvartalet anger företagen inom handel att försäljningen fortsätter att stiga, och merparten av företagen, framför allt företagen inom sällanköps- och livsmedelshandeln, förväntar sig en stark tillväxt framöver. Även företagen inom bilhandeln räknar med att försäljningen stiger ytterligare. Fortsatt stigande inkomster, en förhållandevis stark förmögenhetsställning i hushållssektorn, trots börsfallen, och en låg arbetslöshet ger enligt utskottets mening utrymme för en gynnsam konsumtionstillväxt även under nästa år. En oroande faktor i sammanhanget är dock att hushållens tilltro till både den egna och den svenska ekonomin dämpades en hel del i oktober, vilket skulle kunna vara en signal om att hushållen är på väg att bli lite mindre konsumtionsbenägna. Regeringen räknar i budgetpropositionen med att hushållens konsumtion under 2003 stiger med 2,6 %. Det är en nedjustering av den bedömning som gjordes i vårpropositionen med 0,3 procentenheter, bl.a. till följd av den stigande oron på aktiemarknaderna och de effekter fallande kurser får på förmögenhetsställningen och förväntningarna. Utskottet konstaterar att bl.a. KI, Riksbanken, LO och SEB har redovisat nya bedömningar av utvecklingen 2002 och 2003 efter det att regeringen avslutat sitt prognosarbete. I genomsnitt räknar de med att hushållens konsumtion nästa år stiger med 2,2 %, vilket är en uppgång med 0,6 procentenheter jämfört med deras genomsnittsprognos för 2002. I motion Fi231 (m) anger motionärerna att det kommit signaler om fallande bostadspriser och att det riskerar att dämpa hushållskonsumtionen och öka sparandet. Utskottet kan dock samtidigt konstatera att priser på såväl villor som bostadsrätter fortsatt att stiga, om än i en kanske långsammare takt än tidigare. Enligt t.ex. SCB:s uppgifter steg priserna på småhus under perioden augusti-oktober med 1 % jämfört med perioden maj-juli. Jämfört med samma period förra året steg priserna med 7 %. Sammantaget gör utskottet bedömningen att osäkerheten om både den internationella och svenska konjunkturutvecklingen ökat under hösten. Enligt utskottets mening är det emellertid för tidigt att dra några säkra slutsatser om vilka effekter som t.ex. den senaste tidens stigande pessimism bland hushåll och företag får på den faktiska konsumtionen, produktionen och tillväxten i världsekonomin och i enskilda länder. Under de senaste månaderna har också börskurserna stigit från tidigare bottennivåer samtidigt som räntorna sjunkit, bl.a. till följd av räntesänkningen här hemma och i Förenta staterna. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i budgetpropositionen redovisar ett lågtillväxtalternativ, i vilket antas att det senaste årets återhämtning i världsekonomin bromsas upp och att den internationella konjunkturen på nytt vänder ned under nästa år. I det alternativet stiger tillväxttakten i den svenska ekonomin till 1,8 % i år för att sjunka till 0,7 % 2003 (se avsnitt 1.2.6 Alternativa kalkyler för utvecklingen fram till 2004). Enligt utskottets mening finns emellertid i dagsläget ingenting som talar för att lågtillväxtalternativet kommer att infrias. 1.3 Inriktningen av den allmänna ekonomiska politiken Utskottets förslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen godkänner det förslag till allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen redovisar i budgetpropositionen. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Miljöpartiet de gröna har genom den gemensamma motionen Fi230 (s, v, mp) anslutit sig till riktlinjerna. Riksdagen avslår de förslag som förs fram i övriga motioner. Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c). 1.3.1 Finansutskottets förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet, vilka står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2002 och de föreslagna och aviserade skatteförändringarna. Miljöpartiet de gröna har genom den gemensamma motionen mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, 2002/03:Fi230, anslutit sig till överenskommelsen vad gäller inriktningen av den ekonomiska politiken samt utgifter och inkomster för 2003. Tillväxttakten i den svenska ekonomin sjönk under förra året till följd av den internationella konjunkturnedgången och den ekonomiska oron efter terrordåden i Förenta staterna den 11 september 2001. Under våren steg aktiviteten i världsekonomin, men under sommaren och hösten har återhämtningen mattats av, bl.a. på grund av fallande aktiekurser, lågt ställda vinstförväntningar, bokföringsskandaler i företagssektorn och hoten om militära insatser mot Irak. Som utskottet redovisade under avsnitt 1.2.8 Finansutskottets syn på budgetpropositionens och partimotionernas konjunkturbedömningar är osäkerheten om den världsekonomiska och därmed också den svenska ekonomiska utvecklingen mycket stor. De senaste uppgifterna tyder visserligen på att återhämtningen fortsätter men att uppgången kan ske i en långsammare takt än vad bedömare tidigare räknat med. Positivt i sammanhanget är dock att finansmarknaderna stabiliserats en del under de senaste månaderna samtidigt som den amerikanska centralbanken och svenska Riksbanken nyligen sänkt styrräntorna för att stimulera efterfrågan och produktionen. Osäkerheten innebär enligt utskottet att den ekonomiska politiken ska inriktas på att hålla den svenska ekonomin fortsatt stark. Ordningen och redan i ekonomin ska vidmakthållas. Sverige har under senare år uppvisat en tillväxt som överstigit genomsnittet i t.ex. EU och euroområdet. Inflationen är låg, även om en viss uppgång noterats det senaste året, och räntorna ligger endast något över räntorna i t.ex. Tyskland. Sysselsättningen har stigit och arbetslösheten sjunkit och överskottet i de samlade affärerna med utlandet är stort. De offentliga finanserna visar överskott, den offentliga bruttoskulden sjunker och den offentliga nettoskulden har vänts till en nettoförmögenhet. Målen för de offentliga finanserna ska hållas, utgiftstaken klaras och inflationen hållas låg, inte minst på grund av de långsiktiga utmaningarna som ställs på den svenska ekonomin till följd av den demografiska utvecklingen. Styrkan och saneringen av de offentliga finanserna har skapat ett utrymme för att möta konjunkturförsvagningen med en expansiv ekonomisk politik. Trots den internationella lågkonjunkturen har den öppna arbetslösheten varit fortsatt låg under det senaste året och sysselsättningen utvecklats förhållandevis gynnsamt samtidigt som de offentliga finanserna fortsatt att visa överskott. Styrkan i finanserna gör det också möjligt för regeringen att föreslå reformer för att ytterligare öka rättvisan och tryggheten om drygt 19 miljarder kronor 2003 och 12 miljarder kronor 2004. Sysselsättningen i den svenska ekonomin ökade med omkring 320 000 personer under perioden 1997-2001 och målet om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % nåddes i slutet av 2000. Samtidigt har antalet personer i olika arbetsmarknadspolitiska program minskat kraftigt. Högst upp på dagordningen står den fortsatta kampen om jobben. Stora resurser satsas för att minska den svaga konjunkturens effekter på arbetsmarknaden. Den stora utmaningen är att Sverige på nytt ska tillbaka till en situation med full sysselsättning. Alla människors vilja till arbete ska tas till vara. Kraften riktas mot att sysselsättningsmålet ska nås, dvs. att 80 % av den vuxna befolkningen ska vara reguljärt sysselsatt 2004 (sysselsatta exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program). Den svenska ekonomins långsiktiga produktionsförmåga ska höjas genom att lediga arbetskraftsresurser mobiliseras. En central uppgift är att bryta den dramatiskt stigande sjukfrånvaron och förhindra att alltfler människor slås ut från arbetsmarknaden genom sjukdom eller förtidspension. Det elvapunktsprogram som regeringen presenterade för ett år sedan fortsätter och intensifieras. Målet för politiken är att antalet sjukdagar ska halveras till 2008. En annan viktig och central uppgift är att sysselsättningen bland invandrare ska öka. Ansträngningarna för öka invandrarnas deltagande på arbetsmarknaden ska förstärkas. Integrationen ska bli en första rangens uppgift i politiken. Reformerna för tillväxt och rättvisa fortsätter. De går före stora skattesänkningar. Välfärden ska ytterligare byggas ut och för att den ekonomiska tillväxten ska bli långsiktigt hållbar måste den också komma alla till del. Det innebär att rättvisan ska stärkas genom en aktiv fördelningspolitik och genom åtgärder som förbättrar utvecklingsmöjligheterna för alla medborgare oavsett kön, etnisk eller kulturell tillhörighet eller var i landet man bor. Tillväxt och rättvisa går enligt utskottets mening hand i hand. Barn och ungdomar står i centrum för politiken. Goda villkor för dagens unga och deras familjer är en rättvisefråga och en investering i framtiden. Den stora satsningen på familjepolitiken fortsätter under 2003 och 2004. Föräldraförsäkringen byggs ut ytterligare genom t.ex. höjningar av den lägsta dagpenningen och att taket i försäkringen höjs till tio prisbasbelopp. Arbetet med att bibehålla Sverige som en av världens främsta kunskapsnationer fortsätter. Resursförstärkningen till skolan fortsätter samtidigt som den högre utbildningen och forskningen ges ökade anslag. Åtgärder ska också vidtas så att forskningsresultat i ökad utsträckning omsätts i praktiska tillämpningar och innovationer. Studiebidraget utökas. Även de senaste årens reformer för att förbättra situationen för de äldre fortsätter. Ett nytt äldreförsörjningsstöd införs, pensionerna höjs och det förbättrade tandvårdsstödet för äldre förstärks ytterligare under nästa år. Satsningarna på vården och omsorgen fortsätter under de närmaste åren. De 9 miljarder kronor i resursförstärkning som tillkommer under perioden 2001-2004 genom försvarsuppgörelsen kompletteras nu med ytterligare 1,25 miljarder kronor per år 2002-2004 för att minska väntetiderna i vården. Under mandatperioden ska en nationell vårdgaranti införas, dock får inte prioriteringsordningen sättas ur spel. Kommunernas och landstingens ekonomi förstärks också genom att den s.k. 200- kronan i statlig skatt även nästa år förs över till kommunerna samt att det tillfälliga sysselsättningsstöd som infördes i år förlängs ytterligare ett år. Biståndet höjs ytterligare och satsningar görs i rättsväsendet. Åtgärder ska vidtas för att öka bostadsbyggandet. En god miljö och en ekologiskt hållbar utveckling är enligt utskottets mening ett av den ekonomiska politikens viktigaste mål. Sverige ska vara ett föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling. Stora satsningar har gjorts för att skapa ett hållbart samhälle. Resurser har lagts på miljöforskning, miljöövervakning, skydd av biotoper och biologisk mångfald, och ytterligare insatser görs under de kommande åren. Under de senaste två åren har en grön skatteväxling om sammanlagt drygt 5 miljarder kronor genomförts och genom förslag i budgetpropositionen och samarbetspartiernas gemensamma motion Fi230 föreslås en ytterligare skatteväxling om ca 3 miljarder kronor 2003. Som ett led i skatteväxlingen sänks skatten på arbete genom att grundavdraget för låg- och medelinkomsttagare höjs. De senaste årens höga tillväxt har gynnat hela Sverige. Arbetslösheten har gått ned i alla delar av landet och det kommunala utjämningssystemet bidrar till att alla kommuner får del av den ekonomiska utvecklingen. Den regionala klyvningen motverkas. Det är dock inte tillräckligt. Sverige präglas fortfarande av alltför stora klyftor och av otrygghet. Klyftorna ska minskas och den ekonomiska politiken ska fortsatt inriktas på att motverka konsekvenserna av den internationella konjunkturnedgången och att stärka Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga. Omfattande investeringar för att bygga ut infrastrukturen görs under de kommande åren. Levnadsvillkoren ska fortsätta att förbättras, och som en följd av detta ska socialbidragsberoendet halveras mellan 1999 och 2004. Sverige ska också vara ett föregångsland där kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla områden i livet. Under det närmaste året ska en handlingsplan för ökad jämställdhet läggas fram. Planen ska innehålla förslag om hur löneskillnaderna mellan män och kvinnor ska minska. Att den svenska lönebildningen fungerar väl är enligt utskottets mening av avgörande betydelse för en hög tillväxt och en stigande sysselsättning. De senaste årens trend mot högre löneökningstakt än i omvärlden måste brytas. Det behövs ett nytt samförstånd i samhället för arbete och tillväxt. Sverige bör bygga vidare på de samverkanslösningar som företagen och de fackliga organisationerna utvecklat. Sverige ska vara de många möjligheternas land, inte motsättningarnas samhälle. 1.3.2 Partimotionernas förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken I Moderata samlingspartiets motion Fi231 anförs att Sverige under de senaste 30 åren trendmässigt halkat efter omvärlden i fråga om tillväxt och välståndsskapande. Från att 1970 legat i toppskiktet i den internationella välståndsligan ligger Sverige nu i ligans undre halva. Det innebär att Sverige har blivit fattigare jämfört med flertalet andra länder. Detta visar att den svenska ekonomin har stora strukturella brister som leder till en lägre tillväxtkraft. Att Sverige fortsätter att tappa mark i jämförelse med andra länder visar samtidigt att de strukturella bristerna i dag är lika stora som någonsin tidigare. Den stora offentliga sektorn kräver ett mycket högt skatteuttag som minskar den privata investeringsverksamheten, ger en svag sysselsättningsutveckling, sänker produktiviteten, försämrar konkurrensen och driver svenska företag utomlands. Den öppna arbetslösheten är nu den högsta någonsin i slutet av en högkonjunktur och sjukfrånvaron växer snabbt. Den stigande sjukfrånvaron har ätit upp en stor del av den sysselsättningsökning som kom till stånd i slutet av 1990-talet. Ökningen i sjukfrånvaron motsvarar tre fjärdedelar av sysselsättningsökningen mellan 1997 och 2001, enligt motionärerna. Den svenska kronans kraftiga försvagning under de senaste årtiondena är ytterligare ett bevis på Sveriges eftersläpning. För att bryta eftersläpningen presenterar motionärerna en ekonomisk politik som utgår från målet att den svenska ekonomin långsiktigt ska kunna ha en uthållig tillväxt på 3 % per år utan att inflationen tar fart. För att det ska vara möjligt krävs att arbetskraftsutbudet ökar samt att konkurrensen och produktiviteten i hela den svenska ekonomin stiger. Den stora offentliga utgiftsexpansionen måste brytas och de höga utgifts- och skattenivåerna sänkas. Högre välstånd, ökad tillväxt och möjlighet för medborgarna att öka inflytandet över sina liv och kunna leva på sin lön skapas bl.a. genom sänkta och slopade skatter på företagande, arbete och sparande. Inkomstskatterna bör genomgripande reformeras och sänkas bl.a. genom att ett förvärvsavdrag om 13 % på pensionsgrundande inkomster införs och att grundavdraget vid den kommunala beskattningen höjs kraftigt till på sikt 50 000 kr samt att den statliga inkomstskatten successivt avvecklas. Dessutom bör ett extra kommunalt grundavdrag för barnfamiljer införas på 12 000 kr per barn 2003, som höjs till 15 000 kr per barn 2004. Vidare bör dubbelbeskattningen på aktier avskaffas under mandatperioden och en avveckling av fastighetsskatten påbörjas genom att skattesatserna successivt sänks. Dessutom bör förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten slopas. I ett första steg slopas sambeskattningen i förmögenhetsbeskattningen och beslut tas om en avveckling av arvsskatten fr.o.m. 2005. Beskattningen av kapitalinkomster bör på sikt sänkas till genomsnittlig EU- nivå för att underlätta kapitalbildningen och nyföretagandet. Skatten på hushålls nära tjänster och skatterna på bensin, diesel och produktionsmedel i jordbruket bör sänkas 2003. Vidare bör även de s.k. 3:12-reglerna för fåmansbolag tas bort fr.o.m. nästa år. Totalt föreslås i motionen skattesänkningar som i slutet av 2004 uppgår till netto 48 miljarder kronor utöver regeringens förslag. Vidare måste företagskrånglet minskas genom färre och enklare regler. För att pressa ned sjukfrånvaron, minska utgifterna för ohälsan och öka arbetskraftsutbudet i ekonomin presenterar motionärerna ett omfattande åtgärdspaket med bl.a. ökade anslag till försäkringskassorna för rehabilitering och införandet av en andra karensdag i sjukförsäkringen fr.o.m. den åttonde frånvarodagen. Även ett tiopunktsprogram för att öka kvaliteten i sjukvården presenteras. Bland annat bör en nationell vårdgaranti införas omedelbart och på sikt bör en obligatorisk och offentligt finansierad hälsoförsäkring införas. Alternativen inom vården måste släppas fram och remisstvånget till specialistläkare avvecklas. Apoteksbolagets monopol måste brytas och högkostnadsskyddet i tandvården bör omedelbart förbättras, anser motionärerna. Utbildnings- och skolpolitiken måste läggas om och forskningen förstärkas. Valfriheten och kvaliteten i skolan ökas genom t.ex. en nationell skolpeng, vilken innebär att staten tar över kostnaderna för skolväsendet, och genom inrättandet av ett fristående nationellt kvalitetsinstitut. Två nya stiftelseuniversitet bör bildas fr.o.m. 2005 och antalet platser i den kvalificerade yrkesutbildningen bör öka kraftigt. Arbetsmarknadspolitiken bör reformeras med sikte på att skapa en större flexibilitet och mångfald. Flera arbetsmarknadspolitiska åtgärder som t.ex. aktivitetsgarantin bör slopas till förmån för individuellt inriktade insatser. Arbetsförmedlingen bör effektiviseras genom ökad konkurrens. Dagens lokala arbetsförmedlingar kan avknoppas från AMS. AMS bör i sin tur ersättas med en ny effektiv myndighet som bl.a. ska ansvara för att godtagbara förmedlingstjänster erbjuds över hela landet samt administrera arbetsmarknadspolitiska stöd. Vidare bör en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införas. De försäkringsmässiga sambanden bör bli tydligare genom att dagens fasta avgifter ersätts av en premie som relateras till månadslönen. Premien bör också vara avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Konkurrenstrycket i ekonomin måste öka genom reformeringar och avregleringar av t.ex. bostadsmarknaden, vården, omsorgen och utbildningen. För att öka konkurrensen, den privata företagsamheten och amorteringen av statsskulden bör också de statliga företagen privatiseras i en betydligt snabbare takt än vad regeringen räknar med. Motionärernas avsikt är att sälja ut statliga bolag för 30 miljarder kronor respektive 40 miljarder kronor 2003 och 2004, utöver regeringens förslag. Sveriges behov av utbyggda och förbättrade vägar är stort och en utökad satsning på vägar och järnvägar föreslås. För att förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation och öka deras valfrihet bör det särskilda kommunala grundavdraget för barnfamiljer införas. Motionärerna föreslår vidare att en barnomsorgspeng införs 2004 för de familjer som inte utnyttjar kommunalt finansierad barnomsorg. Pengen bör utgå med 3 000 kr per månad, skattefritt, för barn mellan ett och tre år. Eftersom detta system ska gälla från ett års ålder bör den 13:e månaden i föräldraförsäkringen och de extra garantimånaderna tas bort. De kommunala verksamheterna måste fokuseras på kärnverksamheterna så att medborgarna får ut mer av varje skattekrona, vilket enligt motionärerna underlättas av införandet av en skolpeng, en allmän hälsoförsäkring och en förändrad finansiering av äldreomsorgen. En översyn bör snarast göras om uppgiftsfördelningen mellan, stat, kommun, det civila samhället och gemenskaperna för att bl.a. minska kommunernas obligatoriska åtaganden. Verksamheter bör avregleras och utsättas för konkurrens. Enligt motionärerna innebär deras politik och ökade kommunala skatteintäkter att statsbidragen till kommunerna kan sänkas under de närmaste åren. Enligt motionärerna leder regeringens ekonomiska politik nu till mycket stora skattehöjningar i många kommuner och landsting. Detta riskerar att sänka tillväxten, inte minst i tillväxtområden som Stockholm. Kommunernas ekonomiska problem löses bäst genom en politik som ökar den allmänna tillväxten, vilket bl.a. innebär att dagens inomkommunala utjämningssystem snarast måste ersättas. Ledstjärnan i motionärernas utgiftspolitik är att sänka de offentliga utgifternas andel av ekonomin för att minska statsfinansernas konjunkturkänslighet, öka medborgarnas frihet och öka det offentligas förmåga att klara kärnuppgifterna. Besparingar som i slutet av 2004 motsvarar 45 miljarder kronor netto presenteras i motionen. Det långsiktiga målet för budgetpolitiken bör vara att den offentliga bruttoskulden understiger 40 % av BNP och att de offentliga finanserna ska vara i balans över konjunkturcykeln. För att möjliggöra en skuldnivå på under 40 % av BNP bör de offentliga finanserna under en övergångsperiod ge överskott. Enligt motionärerna kommer den offentliga bruttoskulden med deras budgetalternativ att uppgå till 46,7 % av BNP, omkring 2,5 procentenheter lägre än den bruttoskuld regeringen förväntar sig. Minskad skuldkvot och lägre utgifts- och skattekvoter ökar stabiliteten i de offentliga finanserna avsevärt och minskar behovet av en offentlig förmögenhetsuppbyggnad över konjunkturcykeln. Euron bör införas så snart som möjligt (yrkandena 1 och 12). I motion MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m) anförs att en god ekonomisk tillväxt är en viktig grundförutsättning för att nå en god miljösituation (yrkande 2). I Folkpartiet liberalernas motion Fi232 konstateras att en del eftervalskommentatorer varit snabba med att dra slutsatsen att den gamla svenska modellen fått godkänt. Men det får enligt motionärerna inte vara sant. Den gamla svenska modellen kännetecknas av världens högsta skatter, monopol i offentlig service, omfattande regleringar och dåligt företagsklimat. Modellen har bl.a. inneburit att Sverige halkat ned i välståndsligan, att nästan alla stora svenska företag flyttat ledningen utomlands, att Sverige tappat sin tätposition som forskningsnation, att vi halkat ned i internationella jämförelser av skolkvalitet och att vi misslyckats med integrationen av invandrare. Motionärerna är kritiska till att regeringen inte utnyttjat den internationella konjunkturuppgången till att dels öka förutsättningarna för en långsiktigt högre svensk tillväxt, dels inte i grunden hanterat problemet med de konjunkturkänsliga statsfinanserna. Motionärerna menar vidare att börsnedgångarna och den ökade internationella osäkerheten talar för att både den internationella och svenska tillväxten under nästa år blir svagare än vad regeringen räknar med. Regeringen saknar dock helt beredskap för en sådan utveckling. Budgeten för 2003 är en "vackert väder-budget" som saknar marginaler för en sämre utveckling. Vid sidan av kortsiktig handlingsberedskap krävs enligt motionärerna en långsiktig politik med uthålliga villkor som gynnar tillväxten av nya och befintliga företag och en omfattande reformering av de offentliga utgifts- och förmånssystemen. Det övergripande målet för den ekonomiska politiken bör vara att öka den långsiktiga BNP-tillväxten i den svenska ekonomin till 3 % från dagens 2 % per år. För att nå målet presenteras i motionen ett antal struktur- och systemreformer. En del av innehållet presenteras i punkterna nedan. Skattereform för en ny tid. En inkomstskattereform genomförs med sänkta marginalskatter genom att värnskatten slopas, brytpunkten för den statliga skatten i ett första steg höjs till 26 000 kr i månadslön och ett kommunalt förvärvsavdrag på inledningsvis 3 % införs. Inkomstskatterna sänks ytterligare genom en skattereduktion på till en början 300 kr som stiger till 600 kr 2004, lika för alla. Motionärerna föreslår höjda men avdragsgilla avgifter till a-kassan. Som ett led i att reformera familjepolitiken bör barnfamiljernas marginaleffekter minskas genom att generella utökningar av barnstödet utformas som en skattereduktion på drygt 900 kr per år 2003. Reduktionen kombineras med en nedtrappning av bostadsbidraget. Hushållstjänster får en skattereduktion på 50 %. Sparande underlättas genom att förmögenhetsskatten sänks och slopas på sikt. Ett första steg är en avskaffad sambeskattning och en höjning av fribeloppet till 2,1 miljoner kronor. Fastighetsskatten sänks genom att taxeringsvärdena åter fryses på 1997 års nivå till skattesatsen 1,0 % för småhus och 0,5 % för flerbostadshus. Systemet för fastighetstaxering bör reformeras i grunden och olika boendeformer måste behandlas lika. Reavinstbeskattningen för bostäder höjs till 30 %. Kompetens- och pensionssparandet underlättas genom att avdragsrätten höjs till ett basbelopp. Principerna från 1990/91 års skattereform - hälften kvar och att de allra flesta bara ska betala kommunalskatt - ska återupprättas. Motionärer stöder förslaget om höjd el- och koldioxidskatt och inför en särskild miljöskatt på sopförbränning som ett led i en grön skatteväxling. Offensiv för bättre företagsklimat. För att skapa fler företagare och jobb måste företagsskatterna sänkas, antalet regler för att driva företag minskas och förenklas samtidigt som konkurrensen måste öka. Dubbelbeskattningen på aktier bör slopas successivt, arbetsgivaravgifterna sänkas ytterligare och de s.k. fåmansbolagsreglerna reformeras. Som en viktig ingrediens för bättre tillväxtklimat föreslår motionärerna en utökad satsning på väginvesteringar. Vidare måste bostadspolitiken förnyas. Socialförsäkringsreform. Trovärdigheten för socialförsäkringarna är viktig för ett bra arbets- och företagarklimat. Förutom det nya pensionssystemet bör ytterligare två obligatoriska och från statens budget fristående försäkringar skapas - en allmän sjukförsäkring (inkl. förtidspensionen) och en allmän arbetslöshetsförsäkring. Försäkringarna bör bygga på inkomstbortfallsprincipen och det ska råda raka rör mellan avgifter och förmåner. Motionärerna stödjer förslaget om en höjning av taket i föräldraförsäkringen till tio basbelopp. En skola för tillväxt. En rad åtgärder föreslås för att förbättra skolan och öka kvaliteten inom högskolan, och större resurser avsätts till forskningen. Bland annat bör en speciallärarutbildning inrättas och en skolpeng införas så att utbildningen blir likvärdig över landet. Jämställdhetsreform för tillväxt. Några av de mest prioriterade uppgifterna är att avskaffa löneskillnaderna mellan män och kvinnor och öka individernas inflytande över sina liv. Det bör enligt motionärerna bl.a. ske genom att de offentliga monopolen inom omsorgen, skolan och vården bryts upp. Förutom olika skatteåtgärder, som t.ex. skattereduktion på hushållsnära tjänster och sänkt skatt för barnfamiljer, bör ett barnkonto för att bl.a. öka valfriheten i barnomsorgen införas och en reformerad arbetstidslagstiftning genomföras för att öka medborgarnas och familjernas möjlighet att själva ordna sin vardag. Vidare bör en jämställdhetsbonus införas. Bonusen innebär att varje månad som tas ut i föräldraledighet, som motsvaras av en månad som även den andra föräldern tar ut, ger 90 % i ersättning i stället dagens 80 %. Frihandelsreform och global solidaritet. Frihandel är avgörande för välfärdsutvecklingen. Sverige bör gå i spetsen för ökad frihandel i världen och verka för en avreglering av EU:s jordbrukspolitik. Sverige bör också gå med i EMU och arbeta för en fortsatt reformering av den inre marknaden. Biståndet bör höjas kraftigt. Enligt en konkret tidsplan bör enprocentsmålet vara återställt senast 2006. Gåvor till internationell hjälpverksamhet bör ge viss skattereduktion. Liberal miljöpolitik. En rad åtgärder föreslås för att förena den ekonomiska tillväxten med en ekologiskt hållbar utveckling. För att förhindra växthuseffekten bör bl.a. europeiska minimiregler för koldioxidskatt införas som ett första steg. En hållbarhetskommission bör tillsättas med uppgift att se över vilka effektiviseringar och moderniseringar av regler och styrmedel som behövs för att öka den hållbara utvecklingen. Ny integrationspolitik. För att bryta segregation och utanförskap måste den enskildes initiativkraft frigöras. Bland annat måste skatter som hindrar arbete och företagande sänkas, rigida arbetsmarknadslagar och krångliga företagsregler tas bort samtidigt som bidragssystemen måste förändras. Invandrarens möjlighet till svenskundervisning måste öka och satsning bör göras på skolor i särskilt utsatta områden. För att tillgodose det ökade behovet av arbetskraft bör möjligheterna till arbetskraftsinvandring öka. Resurserna för flyktingmottagning bör öka. Kamp mot ohälsan. I motionen föreslås ett program inom olika politikområden mot ohälsan. Bland annat måste finansiering av vården samordnas mellan olika aktörer, en nationell vårdgaranti snarast återinföras och resurserna för rehabilitering utökas. Arbetsmarknadspolitiken måste enligt motionärerna radikalt förändras. Dagens AMS bör läggas ned och ersättas av en flora av platsförmedlingar som drivs av olika huvudmän. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader minskas väsentligt. Konkurrensen i ekonomin måste öka, enligt motionärerna. Kartellverksamhet bör kriminaliseras och beläggas med böter. Etableringshinder för småföretagare bör avvecklas, t.ex. de regler i plan- och bygglagen som ger kommuner möjlighet att stoppa byggandet av köpcentrum. I princip bör all verksamhet inom den offentliga sektorn som inte är myndighetsutövning vara konkurrensutsatt, vilket innebär att statlig och kommunal affärsverksamhet bör avvecklas eller säljas. Rättssäkerheten bör stärkas. Till följd av de osäkra internationella konjunkturutsikterna presenterar motionärerna en budgeteringsmarginal på omkring 11 miljarder kronor både 2003 och 2004. Motionärerna anser vidare att målet om överskott i de offentliga finanserna motsvarande 2 % av BNP över en konjunkturcykel bör tas upp till debatt. Sannolikt bör ett nytt mål formuleras för stat och kommun. Ett möjligt mål är att krav på bruttoskuldens utveckling införs. Avbetalningen av statsskulden bör påskyndas. Det ska ske genom att statliga företag säljs i en större omfattning än vad regeringen räknar med. Staten bör endast i undantagsfall driva företag (yrkande 1). I Kristdemokraternas motion Fi233 konstateras att Sveriges långsiktiga tillväxtproblem kvarstår. Budgetpropositionen för 2003 är den artonde stora ekonomisk-politiska proposition som regeringen sedan 1994 lagt på riksdagens bord. Alla 18 har i stort sett saknat åtgärder för att förbättra företagsklimatet och de strukturella problem som gjort att Sverige tappat i tillväxttakt jämfört med många länder och sjunkit långt ned på OECD:s tillväxt- och välståndslistor. Eftersläpningen fortsätter, enligt regeringens egen bedömning i budgetpropositionen, men regeringen presenterar ingen plan för att bryta denna utveckling. Den totala arbetslösheten är rekordhög med tanke på att vi nyss passerat en högkonjunktur, kapital och företag flyttar utomlands eller säljs ut till utländska ägare, sjukfrånvaron ökar kraftigt, arbetsmarknaden fungerar dåligt och lönerna ökar fortfarande snabbare än i omvärlden. Den ökade sysselsättningen i slutet av 1990-talet är också delvis en bubbla, genom att sjukfrånvaron stigit snabbt under samma period. Den vikande konjunkturen visar, enligt motionärerna, att det nu är hög tid att rätta till strukturfelen i den svenska ekonomin - rekordhögt skattetryck och stora marginaleffekter som gör att det lönar sig dåligt att arbeta och skapar ett osunt bidragsberoende, en hög beskattning som gör det svårt att locka och behålla företag, kapital och kompetens i landet, en dåligt fungerande arbetsmarknad och lönebildning och en svag konkurrens i stora delar av ekonomin. Målet bör vara en varaktigt hållbar tillväxt på minst 3 % per år, jämfört med den tillväxt på knappt 2 % som Sverige i genomsnitt haft under de senaste 30 åren. För att öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och öka möjligheterna för medborgarna att klara sig på sin egen lön föreslås att inkomstskatten reformeras i fyra steg bl.a. genom en kraftig höjning av grundavdraget till 26 500 kr, en skattereduktion på 4 000 kr per person och år, ett förvärvsavdrag på motsvarande 5 % av förvärvsinkomsten och genom att värn skatten avskaffas i två steg. Vidare sänks arbetsgivaravgifterna med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr från 2004, och en 50-procentig skattereduktion på hushållens köp av tjänster i det egna hemmet införs. Vidare bör rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jordbruket, åkeri- och transportsektorn skapas genom sänkt dieselskatt. Förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster avvecklas stegvis och arvsskatten på bundet kapital vid generationsskifte i företag avskaffas. Dock höjs bolagsskatten med 2 procentenheter till 30 %. Avdragsrätten på pensionssparande höjs och gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000 kr till 5 000 kr. Vidare införs ett riskkapitalavdrag som innebär att högst 100 000 kr i investeringar i onoterade företag blir avdragsgilla mot inkomst av tjänst eller kapital. Dessutom bör fastighetsskatten avskaffas 2003 samtidigt som kommunerna ges rätt att ta ut avgift på bostäder, kommersiella fastigheter och industrifastigheter. Förändringen av fastighetsskatten föreslås bl.a. finansieras genom en höjning av reavinstskatten på privatbostäder. Sammantaget föreslås skattesänkningar som i slutet av 2004 uppgår till netto omkring 36 miljarder kronor utöver regeringens förslag. Arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras för att minska riskerna för arbetskraftsbrist inom vissa områden och skapa en bättre balans i lönebildningsprocessen. Ett av de allvarligaste hoten mot den svenska ekonomin är att lönerna fortsätter att stiga snabbare än i EU-länderna. Villkoren för lönebildningen bör förbättras genom t.ex. sänkta skatter och marginaleffekter, en högre egenfinansiering i en ny obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och förlängda varseltider vid strejkåtgärder. En ökad dynamik och flexibilitet i lönesättningen måste skapas. De nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste ses över och minskas och regelverket förenklas. Ökade satsningar bör göras på kvalificerad yrkesutbildning för att avhjälpa bristsituationer. Nya alternativ som kompletterar den traditionella arbetsförmedlingen bör släppas fram. Konkurrensen måste öka inom t.ex. varudistributionen, detaljhandeln, tjänstesektorn, byggsektorn och den offentliga sektorn. För att öka effektiviteten i vården och omsorgen anser motionärerna att konkurrensen ska öka genom att bl.a. fler privata initiativ tillåts. Resurserna till Konkurrensverket bör höjas och konkurrenslagen skärpas, bl.a. genom att kartellbildning kriminaliseras. Kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på de marknader privata alternativ konkurrerar eller skulle kunna konkurrera, och kommunallagen bör ses över i konkurrenshänseende. Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör avvecklas. De regelförenklingar som Småföretagsdelegationen föreslår bör snarast genomföras. Kristdemokraterna presenterar tillsammans med de övriga borgerliga partierna ett program inom olika områden för att öka företagandet. För att stimulera byggandet föreslår motionärerna en halvering av byggmomsen. Motionärerna anför vidare att regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat pensionärerna hårt genom bl.a. nedskärningar, brister inom äldrevården samt genom de växande vårdköerna. Motionärerna föreslår därför att bl.a. inkomstprövningen i bostadstillägget inte ska innehålla fritidsfastigheter och att omställningspensionen för efterlevande återställs fullt ut. Nästa år förbättras pensionärernas situation genom förslaget om en höjning av grundavdrag, vilken bl.a. ger de sämst ställda pensionärerna 1 000 kr mer i månaden. Vården, skolan och omsorgen tillförs ytterligare resurser genom att resurserna till kommunsektorn ökar med 3,5 miljarder kronor de närmaste två åren utöver regeringens förslag. Dessutom tillförs landstingen ytterligare 1 miljard kronor under perioden genom den nationella vårdgaranti motionärerna vill införa från årsskiftet. Som delar i ett program för att minska sjukfrånvaron och öka hälsan föreslås att en ny samordnad rehabiliteringsförsäkring enligt den modell som presenterades i Rehabiliteringsutredningen införs. För detta ändamål avsätts omkring 4 miljarder kronor under 2003 och 2004. Vidare utökas stödet till anhörig vårdare. Sjukvårdens kostnader för trafikolycksfall bör föras över på den obligatoriska trafikförsäkringen. För att förbättra den snabbt förfallande väg- och järnvägsstrukturen satsas under de närmaste två åren 4,3 miljarder kronor utöver regeringens förslag. Resurserna ska användas för både investeringar och underhåll. Motionärerna vill som en långsiktig finansieringsmetod för investeringar införa ett program med partnerskap med den privata sektorn, s.k. PPP-finansiering (Public-Private Partnership). Motionärerna föreslår också satsningar för att återupprätta rättsväsendet. Det handlar om att utveckla och säkerställa närpolisverksamheten, stärka åklagar- och domstolsväsendena, öka kriminalvårdens resurser och en intensifiering av det brottsförebyggande arbetet. Biståndsmålet bör enligt motionärerna nås snabbare än vad regeringen räknar med. Kristdemokraterna kritiserar regeringen för valet av samarbetspartier. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av tradition negativa till ekonomisk tillväxt, och deras inflytande över regeringspolitiken har ytterligare ökat osäkerheten om regeringens ekonomiska kurs och regeringens förmåga att göra någonting åt ekonomins grundläggande strukturella problem. Dagens familjepolitik har, enligt motionärerna, stora brister ur både valfrihets- och fördelningssynvinkel. Införandet av maxtaxan har ökat orättvisorna genom att taxan gynnar de mest välbeställda samtidigt som valfriheten och kvaliteten i barnomsorgen minskar. Familjepolitiken måste reformeras för att öka valfriheten och rättvisan. Ett barnomsorgskonto på 80 000 kr per år för barn som fyllt ett år bör införas. Kontot ska ej vara skattepliktigt men trappas av i förhållande till hur mycket kommunal barnomsorg som utnyttjas. Halvtid på daghem ger halvt belopp på kontot etc. Vidare bör barnfamiljernas ekonomi stärkas genom att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen höjs till 90 % samtidigt som taket för ersättning höjs till elva prisbasbelopp och den s.k. garantinivån i försäkringen till 200 kr per dag. Bostadsbidragen för de sämst ställda barnfamiljerna bör förbättras och reglerna för beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten förändras. Fr.o.m. hösten 2004 bör också studiebidragen och studiemedlen höjas. Enligt motionärerna bör socialförsäkringssystemen reformeras och utvecklas mer mot fonderade system. För att även se över marginaleffekterna i skatte- och socialförsäkringssystemen bör överläggningar ske mellan de fem partier som står bakom pensionsreformen. Sverige bör delta i EMU fullt ut och för att minska statsfinansernas konjunkturkänslighet bör statsskulden avbetalas i en snabbare takt än vad regeringen föreslår, bl.a. genom att fler statliga företag säljs ut. En sådan utförsäljning motiveras också av att staten måste renodla sin roll. Under 2003 och 2004 bör statliga företag för motsvarande 30 miljarder kronor respektive 60 miljarder kronor säljas ut, över regeringens planer. För att bl.a. finansiera satsningar och skatteförändringar föreslås besparingar motsvarande 36 miljarder kronor netto 2004, bl.a. genom en ytterligare karensdag i sjukförsäkringen kompletterad med ett högriskskydd, ökad egenfinansiering i arbetslöshetsförsäkringen och ändrade beräkningsregler för den sjukpenninggrundande inkomsten i sjuk- och föräldraförsäkringen. I sitt budgetalternativ redovisar motionärerna ett utgiftstak för staten som för både 2003 och 2004 ligger under regeringens förslag i budgetpropositionen (yrkandena 1-3). I Centerpartiets motion Fi234 anförs att utvecklingen under de senaste åren gått i fel riktning. Löneklyftorna mellan män och kvinnor har ökat samtidigt som en stor del av invandrarna trots flera års högkonjunktur fortfarande står utanför arbetsmarknaden. Under de senaste fem åren har sjukskrivningarna fördubblats, och 90 % av Sveriges yta är avfolkningsområden. Den regionala och sociala klyvningen av samhället har tilltagit. Enligt motionärerna visar utvecklingen i Finland att den svenska ekonomiska politiken inte varit bra under de senaste åren. Hade Sverige haft en liknande utveckling som Finland under 1990-talet skulle Sveriges BNP nu vara mer än 200 miljarder kronor högre. I stället för att under högkonjunkturåren fortsätta med den långsiktiga omstruktureringen av den svenska ekonomin för att göra ekonomin mer robust och mindre känslig för konjunktursvängningar har regeringen enögt satsat på fördelningspolitik som leder till försvagade offentliga finanser. Speciellt tydligt har detta varit under 2002. Långsiktiga tillväxtfrämjande åtgärder har lyst med sin frånvaro medan satsningarna varit koncentrerade till kortfristiga köpkraftsstimulanser som permanent ökat de offentliga kostnaderna. Det viktigaste målet med den ekonomiska politiken och finanspolitiken är enligt motionärerna att stärka och förbättra Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga och minska statsfinansernas konjunkturkänslighet. Med rätt ekonomisk politik kan Sverige följa det finländska exemplet och växla över till ett spår med snabbare tillväxt och bibehållen välfärdsstat. Viktiga inriktningar av den ekonomiska politiken är att sänka skatterna på låga och medelstora inkomster, minska de offentliga utgifterna och öka den lokala beslutandemakten över de ekonomiska resurserna. Det förtroendekapital för de svenska statsfinanserna som med stor möda byggts upp sedan mitten av 1990-talet får inte förskingras. I motionen presenteras ett reformprogram för att förnya Sverige. Några av punkterna i programmet är: Ökat självbestämmande. För att öka självbestämmandet, uppmuntra företagandet och minska marginaleffekterna föreslås en inkomstskattereform. Skatten sänks för framför allt medel- och låginkomsttagare genom en skatterabatt på 10 000 kr, lika för alla, och en särskild förvärvsrabatt på högst 10 800 kr. Förvärvsrabatten fasas in för att undvika marginaleffekter. Vidare bör beskattningen av boendet sänkas genom lägre taxeringsvärden 2003 via en s.k. medianvärdesberäkning och genom att skattesatsen sänks 2004. Förmögenhetsskatten sänks genom bl.a. slopad sambeskattning och genom att endast halva taxeringsunderlaget ska ingå i förmögenhetsbeskattningen. En skattereduktion på hushållstjänster införs (reduktionen ska även omfatta s.k. ROT- arbeten) och reseavdraget höjs och inkluderar resor till och från barnomsorg. Vidare införs en skattereduktion för den höjning av a-kasseavgiften som föreslås i motionen. Barnfamiljernas självbestämmande ökas ytterligare genom att barnbidraget för barn i åldrarna ett till fem år fördubblas fram till 2006 och att föräldrarna ges lagstadgad rätt att jobba halvtid under barnets första åtta år. Golvet och taket i föräldraförsäkringen och ersättningen under garantidagarna höjs. Samtidigt föreslås en jämställdhetsbonus för föräldrar som delar på föräldraledigheten. Sammantaget föreslås skattesänkningar som under 2004 uppgår till netto 40 miljarder kronor. Som ett led i ökat självbestämmande föreslås också särskilda satsningar på rättsväsendet genom bl.a. ökade resurser till Polisen och Brottsförebyggande rådet och skolan genom bl.a. fler lärare, införandet av en individuell kunskapsrätt och ett nationellt kvalitetsinstitut för att garantera kvaliteten i alla skolor. Vidare satsas resurser för att uppmuntra kvinnligt företagande, och för att minska lönediskrimineringen föreslås att mål i ärendet flyttas från Arbetsdomstolen till allmän domstol. Satsning på företagande. Arbetsgivaravgifterna bör fortsätta att sänkas och arbetet med att förenkla det regelverk som omger företagandet måste ta fart på allvar - 25 % av befintliga regler bör tas bort. Kvinnors företagande ska uppmuntras genom bl.a. s.k. mikrolån och resurser till affärsrådgivare och ett speciellt resurscentrum för kvinnliga företagare. Vidare bör ett riskkapitalavdrag och ett starta-eget- sparande införas. Beskattningen av förluster vid andelsbyten tas bort och arvsskatten på arbetande kapital i fåmansbolag slopas. Som ett led i en miljödriven tillväxt höjs skatten på utsläpp av kväveoxid och koldioxid i industrin och skatten på förbränning av osorterat avfall. Det svenska jordbrukets konkurrenskraft förstärks bl.a. genom att diesel- och kväveskatterna i jordbruket sänks och skatten på handelsgödsel slopas. Omställning till ekologiskt jordbruk stimuleras genom bl.a. stimulans av fånggrödor. Under 2004 bör ett pilotprojekt med biodrivmedel genomföras. Projektet bör finansieras genom en skattereduktion. Arbetsmarknaden. För att få ned arbetslösheten måste arbetsmarknadspolitiken förnyas och decentraliseras för att bl.a. minska den sociala och regionala klyvningen i samhället. En rätt till utbildning bör införas, ineffektiva volymåtgärder i AMS regi bör fasas ut och större vikt bör läggas på mer individanpassade utbildningar och yrkesutbildningar. Vidare bör s.k. övergångsarbetsmarknader inrättas. På dessa marknader ska arbetskraften vara billigare genom en återföring av arbetsgivaravgifterna. Arbetskraftsinvandringen bör tillåtas öka för att Sverige ska klara framtidens arbetskraftsbehov. Enligt motionärerna bör omställningsmomentet i arbetslöshetsförsäkringen tydliggöras genom en successiv avtrappning av ersättningen. Dessutom bör en allmän arbetslöshetsförsäkring införas med ökad självfinansieringsgrad. Lika villkor genom bra kommunikationer. För att öka livskraften i hela Sverige föreslås en extra satsning utöver regeringens på kommunikationer, främst för drift och underhåll av vägnätet. Dessutom bör en digital allemansrätt införas som gör att den digitala infrastrukturen kommer alla till del. Åtgärder mot ohälsan. För att bekämpa de rekordhöga sjukskrivningarna, som gröper hål i statsfinanserna och sänker produktiviteten i offentlig och privat sektor, måste kraftfulla åtgärder vidtas. Delmål bör vara att sjukskrivningarna ska minska med 20 % till 2004 och 40 % 2006. Enligt motionärerna bör de satsningar som Rehabiliteringsutredningen föreslagit genomföras. En rätt till rehabilitering och en ny nationell vårdgaranti bör införas. Dagens sjuk- och arbetsskadeförsäkring bör samordnas i en ny sjuk- och rehabiliteringsförsäkring. Motionärerna föreslår också ett nytt system med differentierat arbetsgivaransvar, i vilken arbetsgivarens ansvar för sjukersättningen ställs i relation till antalet anställda. Högre utbildning och forskning. Kunskaper är viktiga för tillväxten och välfärden. Målet bör enligt motionärerna vara att skapa ett decentraliserat kunskapssamhälle, där utbildningen når alla människor i alla delar av landet och under hela livet. Social snedrekrytering ska motverkas genom bl.a. ett nytt studiemedelssystem där lån och bidrag utgör vardera 50 %. För att säkra kvaliteten och stärka forskningen runt om i landet föreslås en ökning av forskningsresurserna. Hälften av medlen ska reserveras för forskning vid de nya universiteten och vid landets högskolor. Livskraft i hela landet. En hög och hållbar tillväxt förutsätter att hela landet bidrar. De satsningar på kommunikation, en heltäckande digital infrastruktur, forskning och utbildning i hela landet och skatteförändringar som presenterats ovan bidrar till att stärka villkoren i alla delar av landet. Dessutom bör, enligt motionärerna, kommunernas och landstingens makt över utvecklingsmedel öka och resurserna för landsbygdens näringsliv utökas. Olika statliga verksamheter bör, helt eller delvis, utlokaliseras samtidigt som statliga bolag och verksamheter som Posten, Apoteket och Systembolaget bör åläggas att garantera en grundläggande service. Ökat internationellt engagemang. Grogrunden för terror och fundamentalism ligger ofta i fattigdom. Motionärerna anvisar bl.a. därför extra biståndsanslag så att målet om bistånd motsvarande 1 % av BNP nås 2005. En del av satsningen bör användas till miljöarbete i Sveriges närområde. De skattesänkningar som föreslås i motionen uppgår till netto 35 miljarder kronor 2003 och 40 miljarder kronor 2004. Vidare presenteras besparingar motsvarande 38 miljarder respektive 48 miljarder kronor 2003 och 2004, bl.a. genom dämpade utgifter för sjukpenning, förändringar inom arbetsmarknadspolitikens område samt genom ändrad inkomstbeskattning, vilken minskar behovet av kompenserande statsbidrag till kommunerna. Motionärerna anser i anslutning till detta att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppgift att studera hur kommunernas skattebaser kan stärkas och beroendet av statsbidrag minska. Försäljning av statlig verksamhet bör under de kommande två åren uppgå till 30 miljarder kronor respektive 50 miljarder kronor mer för 2003 och 2004 än vad regeringen föreslår i budgetpropositionen. Till följd av konjunkturläget bör utförsäljningar under det kommandet året koncentreras till relativt konjunkturokänsliga verksamheter som t.ex. statligt skogsinnehav, fastigheter och AB Vin & Sprit (yrkandena 1 och 2). 1.3.3 Finansutskottets ställningstagande till partimotionernas förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska utvecklingen Utskottet börjar med att diskutera de övergripande tillväxtfrågorna. I sin politiska argumentation använder Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna ofta det som kallas för OECD:s tillväxt- eller välfärdsliga. "Sverige rasar i välståndsligan" är ett vanligt förekommande uttryck i de ekonomisk- politiska motionerna. Vad det handlar om är den statistik som OECD sammanställer av s.k. köpkraftskorrigerade BNP-uppgifter per invånare. Enligt t.ex. motion Fi231 (m) har Sverige sedan 1970 halkat från en fjärde till en sjuttonde plats i välfärdsligan. Som utskottet påpekat vid tidigare behandlingar (senast i bet. 2001/02: FiU20) är OECD:s statistik så pass osäker att man bör vara mycket försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av uppgifterna. Möjligheten till jämförelser mellan länderna är mycket begränsad, enligt bl.a. OECD:s egna uppgifter. Dessutom har måttet stora brister som mått på den ekonomiska välfärden. Utskottet har också tidigare påpekat att valet av tidsperiod har en avgörande betydelse för resultatet. Till exempel har Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd (AER) i en rapport (nr 5 2000) visat att om man i stället använder 1947 som utgångsår, 1997 som slutår och BNP per invånare i åldern 15-64 år som välfärdsmått blir resultatet en allmän, mycket kraftig utjämning mellan OECD-länderna. Sveriges placering ändras under perioden från plats sex till plats åtta. Samtidigt ökade Sveriges produktionsnivå från nästan 60 % till nästan 80 % av Förenta staternas nivå. Utskottet kan emellertid utifrån t.ex. OECD:s statistik konstatera att svensk ekonomi tappat i relativ position mot andra länder under framför allt två perioder de senaste 30 åren - under andra hälften av 1970-talet och i början av 1990- talet. Den absolut största nedgången kom i början av 1990-talet då Sveriges BNP föll samtidigt som flera andra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt. Sveriges relativa position förbättras I motion Fi233 (kd) redovisas en del beräkningar som anses bevisa att Sverige släpat efter i tillväxt även i slutet av 1990-talet. Sådana beräkningar är dock mycket beroende av t.ex. val av tidsperiod och val av jämförelseländer. I motionen sägs t.ex. att Sveriges BNP 2001 skulle ha varit 204 miljarder kronor högre om Sverige under perioden 1995-2001 hade haft samma tillväxttakt som Finland. Även Centerpartiet gör i motion Fi234 samma hänvisning och hävdar att Sverige borde följa det finländska exemplet. Enligt utskottets mening är det mycket tillfredsställande att Finland under de senaste åren haft en hög ekonomisk tillväxt. Finland är en viktig granne och handelspartner och forskning visar att svensk och finländsk konjunkturutveckling ofta är intimt sammanvävda. Sverige har också mycket att lära av Finland på skilda områden. Men samtidigt måste man komma ihåg att Finlands uppgång delvis är en följd av den kraftiga nedgången i början av 1990-talet, då Finlands BNP föll betydligt mer än Sveriges. Uppgången medförde också att Finland, innan den internationella konjunkturnedgången påbörjades 2001, visade tydliga tecken på bristsituationer på arbetsmarknaden och stigande inflationstakt, enligt OECD:s bedömning. Till detta kommer att arbetslösheten i Finland, trots den höga tillväxttakten under 1990-talet, fortfarande ligger kring 9 % av arbetskraften, en av de högsta nivåerna i EU. Enligt OECD:s statistik steg Sveriges BNP med i genomsnitt 2,8 % per år mellan åren 1995 och 2001 (inklusive tillväxttakten 1995, dvs. under sju år). Tillväxten i OECD-området ökade också med i genomsnitt 2,8 % per år under samma period, tillväxten i EU med i genomsnitt 2,5 % och tillväxten i euroområdet med 2,4 % per år. Detta innebär att om Sverige under perioden hade haft samma tillväxt som EU och euroområdet i genomsnitt hade nivån på Sveriges BNP varit lägre 2001. Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att Sverige under första halvåret 2002 haft en tillväxttakt som varit betydligt högre än genomsnittet i EU och euroområdet. OECD räknar också i en nyligen offentliggjord prognos med att Sveriges BNP kommer att stiga med 1,7 % och 2,5 % 2002 respektive 2003, medan genomsnittet för EU kommer stiga med 0,9 % respektive 1,9 %. I motion Fi231 (m), men också i motionerna Fi232 (fp) och Fi233 (kd), anges att målet för den ekonomiska politiken bör vara en långsiktigt hållbar tillväxt på minst 3 % per år. Hög tillväxt - ett viktigt mål i den ekonomiska politiken Som utskottet framhållit vid ett flertal tillfällen tidigare är en hög ekonomisk tillväxt en avgörande del av den ekonomiska politiken, under förutsättning att den är ekologiskt hållbar. Som redovisades ovan har Sveriges BNP stigit med i genomsnitt 2,8 % per år sedan 1995, vilket är 0,3 procentenheter mer per år än genomsnittet i EU. Om man i stället mäter från slutet av 1997, då de negativa effekterna av den nödvändiga saneringen av de offentliga finanserna började avta, har svensk ekonomi vuxit med i genomsnitt 3,2 % per år, dvs. 0,5 procentenheter över tillväxten i EU. Utskottet vill här passa på att referera till en rapport om de offentliga finanserna i EU som EU-kommissionen presenterade i våras. Enligt rapporten är de svenska offentliga finanserna de som bland EU-länderna bäst stimulerar till ökad tillväxt och ökad sysselsättning. Vidare är Sverige ett av de två länder som under 1990-talet lyckats förbättra de offentliga utgifternas bidrag till tillväxt och sysselsättning samtidigt som utgiftsnivån sjunkit. Det andra landet är Nederländerna. Det är utskottets fasta övertygelse att möjligheterna att nå den höga tillväxttakten i slutet av 1990-talet hade varit betydligt sämre med de budgetalternativ som Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna presenterat för den aktuella perioden. De mycket stora skattesänkningar och budgetnedskärningar som partierna, framför allt Moderata samlingspartiet, förespråkat hade med stor sannolikhet skapat en betydande oro och osäkerhet bland ekonomins olika aktörer med kraftigt negativa effekter på tillväxt, sysselsättning och välfärd som följd. Utskottet vill i anslutning till diskussionen kort även redogöra för en vidareutveckling av den köpkraftskorrigerade BNP-statistiken som EU:s statistikorgan, Eurostat, tar fram. Eurostat har bl.a. undersökt den köpkraftskorrigerade produktionsnivån för olika regioner inom EU-länderna under 1998. Resultatet visar på en ganska stor skillnad mellan de fattigaste och rikaste regionerna i flertalet länder. Den största spridningen finns enligt Eurostat i Tyskland följt av Frankrike, Österrike och Belgien. Enligt Eurostats uppgifter är Sverige det land som har den minsta spridningen mellan olika regioner. I likhet med OECD:s s.k. välfärdsliga är även Eurostats beräkningar behäftade med stora statistiska problem. Men enligt utskottets mening kan man ändå dra följande viktiga slutsats: de regionala klyftorna i Sverige förefaller vara mindre dn i flertalet övriga länder i EU. Utskottet vill i likhet med vid tidigare behandlingar också erinra om att det finns andra undersökningar som kan komplettera OECD:s mått och därmed bidra till att fördjupa diskussionen om ekonomisk välfärd. En sådan undersökning är den rapport om utvecklingsnivån i världen som FN:s utvecklings- och biståndsorgan, UNDP, löpande publicerar. I UNDP:s sammanvägda index över livslängd, utbildning och levnadsstandard placerade sig Sverige på andra plats 2002, strax efter Norge. Vid mitten av 1970-talet låg Sverige på en fjärdeplats. En annan undersökning, där perspektivet är betydligt snävare och framför allt behandlar närings- och företagsklimatet, är den jämförande studien av näringspolitiken som Näringsdepartementet nu publicerat tre år i rad. Årets rapport Benchmarking av näringspolitiken 2002 (Ds 2002:20) gör en bedömning av Sveriges utveckling jämfört med andra OECD-länder vad avser indikatorer inom t.ex. områdena näringsliv och företagande, arbetsmarknad, arbetsliv, forskning och utveckling, IT och tele, energiförsörjning och transporter. I korthet visar resultaten att Sverige hamnar på den övre tredjedelen i rangordningen i 29 av de 51 olika indikatorer som undersökts. Endast i fem fall placerar sig Sverige i den tredjedel av länder som har den sämsta utvecklingen. Jämfört med den studie som gjordes förra året har Sverige förbättrat sin position i 13 indikatorer medan positionen försämrats i 6 indikatorer. Företagen och globaliseringen Innan utskottet går in på frågorna kring konkurrens och företagsklimat vill utskottet kort kommentera diskussionen i bl.a. motionerna Fi231 (m), Fi232 (fp) och Fi233 (kd) om försäljningar av företag till utlandet och ökat utlandsägande. Runt om i världen pågår en omfattande globalisering av ägandet och produktionen och en internationell omstrukturering i näringslivets olika branscher. Både ingående och utgående direktinvesteringar och s.k. portföljinvesteringar har ökat mycket kraftigt under de senaste åren, även om en viss avmattning noterats under de senaste åren till följd av den svaga konjunkturen och nedgången i IKT-sektorn. Enligt utskottets mening är det utomordentligt viktigt att globaliseringens och det ökade utlandsägandets effekter på ekonomin, näringslivet och sysselsättningen noga följs och analyseras. Frågan är emellertid inte unik för Sverige. I både Europa och övriga industrivärlden pågår en intensiv debatt om utländska förvärv, företagsutflyttningar, sammanslagningar och företagsklimat. Debatten är emellertid ofta onyanserad och ibland rent av behäftad med undergångstoner. Enligt utskottets mening finns det mycket som tyder på att utländska investeringar i Sverige kan spela en viktig roll för utvecklingen i svensk ekonomi. I många fall tillför nya internationella ägare nytt kapital, ny kompetens och nya förutsättningar för investeringar och produktion. Bilden av en ödesmättad utförsäljning av svenska företag måste också kompletteras med att även svenska företag i stor utsträckning köper utländska företag för att stärka sin ställning och kompetens. Enligt Riksbankens betalningsbalansstatistik har svenska företag under perioden 1995 t.o.m. första halvåret 2002 direktinvesterat i utlandet för omkring 117 miljarder kronor mer än vad utländska företag direktinvesterat i Sverige (i dessa siffror har för 1999 den jämbördiga fusionen mellan Astra och Zeneca rensats bort eftersom Astras innehav i Zeneca är bokfört som ett portföljinnehav och därmed inte registrerat i direktinvesteringsstatistiken medan Zenecas innehav i Astra är registrerat som en direktinvestering). För att ytterligare nyansera debatten vill utskottet även referera en enkätundersökning som Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF) gjort bland de större medlemsklubbarna med anledning av debatten om utflyttning av svensk industriproduktion. Enligt enkäten var det under perioden 1999-2001 lika många företag som flyttade in verksamhet till Sverige som det var företag som flyttade ut verksamhet till andra länder. Utskottet vill i anslutning till frågan om globaliseringen också erinra om att regeringen tillsatt en utredning om internationaliseringens betydelse för svenska skattebaser och Sveriges framtida skattestruktur. Enligt planen presenterar utredningen sitt slutbetänkande i mitten av november 2002. Sverige - en av världens främsta IT- nationer Utlandets kraftigt stigande intresse för Sverige, svenska företag och svenskt näringsliv har bl.a. berott på Sveriges framgångar inom IT-sektorn. Vid sidan av direktinvesteringar i svenska IT-företag har det skett ett betydande inflöde av utländska investeringar och kapital när det gäller forskning och utveckling inom IT. Även om den s.k. IKT-sektorn (sektorn för informations- och kommunikationsteknik) för tillfället karakteriseras av kraftig avmattning och omstrukturering är utskottet övertygat om att IT-sektorn kommer att få stor betydelse för Sverige och den svenska tillväxten framöver. Ett tydligt bevis på sektorns betydelse för den svenska ekonomin är den oro och osäkerhet som det senaste årens problem i företaget Ericsson skapat. Utskottet vill här passa på att erinra om att regeringen med anledning av nedgången i IT-sektorn bl.a. inrättar en delegation för att stimulera användandet av IT i den offentliga sektorn, satt upp en aktionsgrupp med målet att främja utvecklingen av mobila tjänster i samhället och gett Verket för innovationssystem, Vinnova, i uppdrag att utarbeta ett utvecklingsprogram för IT/telekomsektorn. Helt avgörande för Sverige, den svenska tillväxten och sysselsättningen är att Sveriges konkurrenskraft är hög och företagsklimatet gott. Till skillnad mot vad som hävdas i motionerna Fi231 (m), Fi232 (fp), Fi233 (kd) och Fi234 (c) anser utskottet att det grundläggande klimatet för företagande, expansion och högre sysselsättning är relativt gott, även om den internationella konjunkturnedgången och nedgången i IKT-sektorn skapat påfrestningar på skilda håll i näringslivet. De offentliga finanserna har sanerats, vilket har gett en stabil och hållbar makroekonomisk situation. Räntorna har sjunkit kraftigt både i förhållande till tidigare under 1990-talet och till räntenivåerna under 1970- och 1980-talen. Under de senaste åren har också de svenska obligationsräntorna legat på ungefär samma nivå eller några tiondelar över de tyska obligationsräntorna. Under det senaste årets turbulens på valuta- och räntemarknaderna med bl.a. sjunkande värde på den svenska kronan har dock skillnaden mot de tyska räntorna stigit till drygt 0,5 procentenheter. Det kan jämföras med ett räntegap mot Tyskland sommaren 1994 på mellan 4 och 5 procentenheter. Innebörden av denna utveckling är att svenska företag och hushåll kan finansiera sig till nästan samma kostnad som de tyska kan. Det stimulerar både företagens investeringar och den inhemska efterfrågan. En annan mycket viktig del i tillväxts- och företagsklimatet är att inflationen sjunkit kraftigt, till en nivå som tidvis understigit den i våra viktigaste konkurrentländer. Om man bortser från utvecklingen i fjol har löneökningarna under de senaste åren varit relativt måttliga, trots en hög tillväxttakt och att sysselsättningen mellan 1997 och 2001 steg med omkring 360 000 personer. Bland annat som en följd av denna utveckling har de svenska företagen under de senaste åtta åren ökat sina andelar på världsmarknaden samtidigt som icke konjunkturkänsliga kun skapsintensiva branscher ökat sina andelar av svensk export. På grund av den svaga internationella efterfrågan förlorade emellertid den svenska industrin andelar under förra året, speciellt inom IKT- området. Som redovisats tidigare under avsnitt 1.2.4 sjönk också teleproduktsindustrins andel av den totala svenska exporten med hela 5 procentenheter under 2001, till en andel på ca 10 %. Utvecklingen hittills i år tyder på att företag tagit andelar på världsmarknaden. Utskottet behandlar pris- och lönefrågorna mer utförligt nedan men kan redan här konstatera att det är av avgörande vikt att pris- och löneökningarna i den svenska ekonomin förblir måttliga och i nivå med våra konkurrentländer för att konkurrenskraften ska kunna bevaras och sysselsättningen stiga. Konkurrensklimatet ska förbättras ytterligare Utskottet konstaterar vidare att konkurrensen och ekonomins tillväxtvillkor har förbättrats under det senaste decenniet. Regeringen presenterade i budgetpropositionen för 2002 ytterligare åtgärder för att öka konkurrensen och pressa ned den svenska prisnivån. Regeringens strävan är att de svenska konsumentpriserna ska sjunka till den genomsnittliga prisnivån i EU. Riksdagen beslutade t.ex. i våras om en skärpning av konkurrenslagen för att skapa effektivare regler för bekämpning av karteller (prop. 2001/02:167, bet. 2001/02:NU16, rskr. 2001/02:318). Skärpningen innebär bl.a. att den s.k. konkurrensskadeavgiften kan efterges eller reduceras och att sekretesskyddet stärkts för den som lämnar uppgifter om olagliga samarbeten på marknaderna. Regeringen har dessutom gett Konkurrensverket i uppdrag att djupare analysera konkurrensen inom dagligvaruhandel men även inom t.ex. bygg- och bostadssektorn och finansmarknaden. Vidare har en kommission tillsatts om konkurrensen, kvaliteten och kostnaderna i byggsektorn. Enligt planerna ska kommissionen avlämna ett slutbetänkande i december 2002. Sverige - en framstående kunskapsnation Enligt utskottets mening är den svenska företagsbeskattningen som helhet konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv. Utbildnings- och kunskapsnivån hos den svenska arbetskraften är hög och ökar ytterligare genom de satsningar på kunskap och kompetens som regeringen vidtar i alla delar av utbildningssystemet. Sverige ska konkurrera med kompetens och välutbildad arbetskraft. Enligt OECD är Sverige det land i världen som investerar mest resurser i kunskap som andel av BNP, och utgångspunkten är att Sverige även i fortsättningen ska vara världens främsta kunskapsnation. I samband med budgetpropositionen för 2001 beslutade därför riksdagen om kraftigt utökade resurser till skolan. I år ökar resurserna med 1 miljard kronor jämfört med i fjol, och därefter ökar tilldelningen med 1 miljard kronor per år fram tills nivån 5 miljarder kronor nås 2006. Denna resursförstärkning gör att det t.ex. kan anställas ytterligare omkring 15 000 lärare eller annan personal i skolan eller på fritids. Expansionen inom högskolan fortsätter och antalet utbildningsplatser stiger med omkring 100 000 mellan 1997 och 2003. Utbyggnaden har hittills varit koncentrerad till naturvetenskapliga och tekniska ämnen, men nu sker successivt en breddning. Universitet och högskolor ges möjlighet att omfördela resurser för att möta det ökade behovet av välutbildad personal inom vården. Vidare tillförs resurser för att höja kvaliteten på grundutbildningen inom humaniora, teologi, juridik och samhällsvetenskap. Det långsiktiga målet är att 50 % av en årskull ska ha börjat på högskolan vid 25 års ålder. För att bl.a. öka mångfalden och minska snedrekryteringen byggs distansutbildningen ut, ett s.k. nätuniversitet införs och en rekryteringsdelegation inrättas. I våras presenterade regeringen också ett förslag till ett system för individuell kompetensutveckling. Avsikten är att systemet ska träda i kraft från den 1 juli 2003. Vidare har studiestödet reformerats och fr.o.m. 2003 införs ett nytt vuxenstudiestöd, som ersätter det tidigare särskilda utbildningsbidraget. Stödet riktas mot personer med kort utbildning som är över 25 år och som är eller riskerar att bli arbetslösa eller har något funktionshinder. Utbildningsområdets andel av BNP utgjorde 6,7 % 1999, vilket är högre än tidigare under 1990-talet. Sverige liksom övriga nordiska länder har satsat mycket på utbildning och ligger i nivå med USA eller t.o.m. högre. De senaste tio åren har antalet utexaminerade forskare fördubblats och den tidigare aviserade satsningen på forskning fortsätter. Under perioden 2001-2003 tillförs olika lärosäten 214 miljoner kronor för 14 nya forskarskolor. Totalt ökar de statliga anslagen till grundforskning och forskarutbildning med 1,5 miljarder kronor till 2004. Dessutom ska ett arbete påbörjas för att se till att olika forskningsresultat i större omfattning omsätts i nya produkter och tjänster. Enligt utskottets mening finns det också anledning att påpeka att en viktig del i näringsklimatet är det faktum att Sveriges inhemska efterfrågan vuxit starkt under de senaste åren efter en svag utveckling under en stor del av 1990-talet. Enligt regeringens bedömning kommer också den inhemska efterfrågan att fortsätta att vara en stark drivkraft i den svenska ekonomin, trots den svaga internationella konjunkturen. Det gynnar speciellt de mindre företagen som till stor del är inriktade på hemmamarknaden. Regelverket för företagen I bl.a. motion Fi234 (c) anförs att arbetet med att förenkla regelverket som styr företagen måste ta fart på allvar och att 25 % av regelverket bör tas bort. Utskottet vill med anledning av detta framhålla att företagande och småföretagande spelar en avgörande roll i den offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen första gången presenterade i vårpropositionen 1998 och som löpande följts upp i de vår- och budgetpropositioner som presenterats sedan dess. Därför har riksdagen under de senaste åren beslutat om en rad förbättringar för företagen och då framför allt för de mindre företagen. Exempelvis har enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag fått regler som är mer likvärdiga dem som gäller för aktiebolag. För nystartad enskild näringsverksamhet har möjlighet införts att kvitta underskott i aktiv näringsverksamhet mot tjänsteinkomster. Dessutom har lättnader i ägarbeskattningen för ägare till onoterade aktiebolag genomförts. Arbetsgivaravgifterna har reducerats för att särskilt gynna de mindre företagen. Reglerna för skattetillägg vid periodiseringsfel i momsredovisningen har lindrats. Vidare har reserveringsmöjligheterna för enskilda näringsidkare och handelsbolag förstärkts ytterligare. Avdragsreglerna för pensionskostnader, beskattningen av personaloptioner och avdraget för pensionssparande för enskilda näringsidkare har förenklats. Informationen kring nyföretagande och stödet till kooperativ utveckling har utökats. Villkoren för avsättningar till periodiseringsfonder har förbättrats. Beskattningen av utländska experter har lättats. Dröjsmålsavgiften vid betalning av tull har sänkts, och kupongskatten för utdelning på näringsbetingade aktier till utländska ägare har avskaffats. Flertalet av de s.k. stoppreglerna för fåmansföretag har tagits bort, och de s.k. 3:12- reglerna, som reglerar beskattning av utdelning och reavinst på aktier i fåmansföretag, är föremål för översyn. Sedan i fjol är det också tillåtet för företag att under vissa förutsättningar köpa tillbaka egna aktier. Fullständig kvittningsrätt har införts för reavinster på onoterade aktier mot förluster på noterade aktier. Kvittningsbegränsningen för vinster och förluster på marknadsnoterade blandfonder har slopats samtidigt som reglerna om schablonavdrag för ökade levnadsomkostnader har förenklats och förbättrats. I oktober i fjol infördes ett nytt sjöfartsstöd. Ytterligare åtgärder vidtas för att främja kooperativt företagande samtidigt som ökade resurser ges för att understödja kvinnors, invandrares och ungas företagande. Detta genom s.k. mikrolån, resurser till affärsrådgivare och regionala och lokala resurscentrum för kvinnor. Skatten på investmentbolag har sänkts och beskattningen av s.k. näringsbetingade andelar i bolagssektorn har avskaffats. Vidare har momsen på böcker, tidskrifter och persontransporter sänkts och socialavgifterna för vissa företag i stödområde A reducerats. Dessutom har medel avsatts under tre år för ett nationellt program för entreprenörskap. I syfte att förenkla företagares administration kommer även alla fysiska personer som redovisar intäkter av näringsverksamhet att fr.o.m. 2003 få en förtryckt självdeklaration. Nyligen lämnade regeringen också propositioner till riksdagen dels om en utvidgning av reglerna om framskjuten beskattning vid vissa andelsbyten, dels om att nya företag ska få uppskov med skattebetalningar i tre månader. Syftet med det sista förslaget är att göra det lättare för nya företag att komma i gång med verksamheten. Förenkling av regelverket När det gäller Småföretagsdelegationens förslag till åtgärder för att förbättra för småföretagen och den s.k. Simplexenheten inom Näringsdepartementet vill utskottet erinra om den tredje redogörelsen om förenklingsarbetet med särskild inriktning på småföretagen (skr. 2002/03:8) som regeringen nyligen lämnade till riksdagen. I likhet med tidigare anges i skrivelsen att det övergripande målet är att förbättra småföretagens arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga och villkor i övrigt för att öka sysselsättningen och tillväxten. Ett viktigt delmål, som regeringen sätter upp, är att inom en treårsperiod tydligt minska regelverkens administrativa börda för småföretagen. Målet ska löpande följas upp och resultaten redovisas för riksdagen. Ett problem i sammanhanget är att det saknas metoder för att rättvist mäta den administrativa bördan. Regeringen har därför gett Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) i uppgift att tillsammans med näringslivet utarbeta en metod för att mäta företagens administrativa börda. En första mätning enligt den nya metoden ska göras under 2003 och i anslutning till resultaten av mätningen kommer regeringen att redovisa mer konkreta mål för småföretagens regelbörda samt redovisa ett handlingsprogram för hur målen ska nås. Förutom detta redovisas i skrivelsen bl.a. hur myndigheterna tillämpat förordningen om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för småföretagens villkor. Under 2001 har 29 myndigheter tillsammans infört och ändrat i 377 föreskrifter med bäring på små företag. Myndigheterna har samtidigt upphävt 136 föreskrifter och allmänna råd. Arbetet med regelförenklingar drivs bl.a. inom den s.k. Simplexenheten på Näringsdepartementet. En prioriterad uppgift har varit utbildning om bl.a. Simplexförordningen för tjänstemän i Regeringskansliet och på myndigheter och i utredningsväsendet. Fram till augusti 2002 hade 24 utbildningar genomförts, i vilka 300 olika tjänstemän deltagit. I skrivelsen anger regeringen vidare att arbetet med att identifiera befintliga regelverk som behöver förenklas ska prioriteras. Som en hjälp i detta arbete har bl.a. ett utökat samråd vid regelförändringar införts med företrädare för små och medelstora företag. Samrådsgruppens uppgift är att fungera som stöd vid utvecklingen av arbetsmetoder samt att ge konkreta förslag på förenklingar av befintliga regler. Ett resultat av gruppens arbete är bl.a. det förslag om uppskov med skattebetalningar i tre månader för nya företag som utskottet redovisade ovan. I Näringsdepartement pågår dessutom ett projekt avseende nya företagsformer och nya anställningsformer. Syftet med projektet är bl.a. att studera de hinder som finns när människor går från ett anställningsförhållande till att bli företagare. Utskottet vill i detta sammanhang även nämna Företagsguiden som regeringen lanserade under 2001. Företagsguiden är en Internetportal med myndighetsinformation riktad till företag och blivande företagare. Adressen till Företagarguiden är www.foretagarguiden.se, och den drivs av Nutek i samarbete med ett trettiotal myndigheter. Utskottet vill också uppmärksamma målet om den s.k. 24- timmarsmyndigheten i den offentliga förvaltningen. Innebörden av målet är att all offentlig myndighetsservice som kan ska tillhandahållas elektroniskt, vilket t.ex. underlättar för företagare i deras verksamhet. Utskottet avslutar avsnittet om konkurrensklimat med att berätta att World Economic Forum i sin konkurrensrapport för 2002 nyligen utsåg Sverige till det femte bästa landet i världen vad gäller konkurrens- och tillväxtklimat. Förra året placerades sig Sverige på en niondeplats. Konkurrensrapporten undersöker 95 olika länder inom en mängd olika områden, som t.ex. det mikroekonomiska klimatet, det generella konkurrensklimatet, infrastruktur, samarbetsklimat, lagstiftning, hållbarhet och miljökrav, IT- utveckling etc. Enligt utskottets mening hade topplaceringen i konkurrensrapporten knappast varit möjlig om Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet hade fått genomföra den ekonomiska politik de propagerat för under de senaste åren. Lägre sysselsättningstillväxt Utskottet övergår nu till att diskutera arbetsmarknaden. I motion Fi231 (m) hävdar motionärerna att regeringen misslyckats i sina viktigaste mål. Den samlade arbetslösheten är fyra gånger högre än den öppna arbetslösheten och totalt saknar omkring 700 000 personer riktiga jobb. I motion Fi232 (fp) anser motionärerna att det krävs en radikal omläggning av arbetsmarknadspolitiken för att sysselsättningen ska öka. Alla fakta visar att AMS inte löst problemen de senaste decennierna, menar motionärerna. Liknande argument framförs i motionerna Fi233 (kd) och Fi234 (c). Till skillnad från motionärerna kan utskottet konstatera att den svenska arbetsmarknaden förbättrades markant i slutet av 1990-talet och början av 2000- talet. Sysselsättningen steg samtidigt som både den öppna och den totala arbetslösheten sjönk. Mellan 1997 och 2001 ökade sysselsättningen med omkring 320 000 personer, och den öppna arbetslösheten gick ned med drygt 4 procentenheter. Till följd av den svaga internationella konjunkturen har dock efterfrågan på arbetskraft avtagit högst väsentligt, men trots det har sysselsättningen hittills i år (t.o.m. oktober 2002) ökat med omkring 4 000 personer jämfört med samma period i fjol. Enligt Statistiska centralbyråns senaste s.k. arbetskraftsundersökning (AKU) var 4 225 000 personer sysselsatta i oktober i år. Det är 3 000 personer fler än i oktober 2001. Den öppna arbetslösheten låg i oktober på 3,7 %, mot 4 % samma månad i fjol. Målet för den öppna arbetslösheten nåddes hösten 2000 Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % 2000 som regering och riksdag satte upp 1996 nåddes i oktober 2000, och den öppna arbetslösheten var i genomsnitt 4 % under 2001. Även hittills i år har den öppna arbetslösheten legat på i genomsnitt 4 % per månad, med den ovan redovisade nivån i oktober 2002 på 3,7 %. Enligt AMS månadsstatistik steg emellertid det s.k. obalanstalet, dvs. andelen öppet arbetslösa plus andelen personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, till 6,6 % i oktober från 6,4 % i oktober 2001. Orsaken är att antalet deltagare i de olika arbetsmarknadspolitiska programmen ökat jämfört med i fjol. Med tanke på den svaga internationella efterfrågan och de stora strukturförändringarna inom t.ex. IKT- sektorn måste utvecklingen på arbetsmarknaden totalt sett betecknas som god. Utskottet vill dock framhålla att arbetsmarknadsstatistiken visar att skillnaderna mellan olika regioner i Sverige är stora. Som redovisades ovan uppgick obalanstalet i hela riket till 6,6 % i oktober i år, enligt AMS uppgifter. I Stockholms län och Jönköpings län var siffran 4,1 % medan den i Norrbottens län uppgick till 12 %. En närmare genomgång av siffrorna visar att den totala arbetslösheten under det senaste året sjunkit i elva län, stigit i nio län och varit oförändrad i ett län. Störst var uppgången i Stockholms län där den totala arbetslösheten ökade med 0,8 procentenheter. Störst var nedgången i Jönköpings län, Hallands län och Örebro län. Siffrorna visar också att den öppna arbetslösheten under det gångna året sjunkit i alla län utom Stockholms län, Uppsala län, Gotlands län och Västmanlands län. I oktober i år uppvisade 12 av 21 län en öppen arbetslöshet under 4 %. Under samma månad förra året var antalet 7 län. Sysselsättningsmålet har utvecklats gynnsamt men ... SCB:s undersökningar visar att även riksdagens och regeringens s.k. sysselsättningsmål har utvecklats relativt väl, dvs. att antalet sysselsatta i åldern 20-64 år som andel av befolkningen i samma åldersgrupp ska uppgå till 80 % 2004. Till följd av lågkonjunkturen och den svagare sysselsättningstillväxten har dock sysselsättningsgraden varit relativt oförändrad eller t.o.m. sjunkit något sedan mitten av 2001, efter den kraftiga uppgången under perioden 1997-2000. Samtidigt som sysselsättningstillväxten mattats av väsentligt det senaste året har efterfrågan på arbetskraft försvagats. Antalet nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingarna har sjunkit, även om nyanmälningarna jämfört med förra året ökat något under de senaste månaderna (enligt AMS består den senaste uppgången av lediga platser uteslutande av s.k. visstidsanställningar). AMS statistik visar vidare att antalet varsel om uppsägningar hittills i år ligger på samma höga tal som i fjol, då antalet varsel ökade mycket kraftigt jämfört med åren dessförinnan. Av Konjunkturinstitutets (KI) senaste barometer för tredje kvartalet framgår också att företagen i industrin räknar med en fortsatt minskad sysselsättning framöver. Det finns dock skillnader mellan de olika branscherna. I t.ex. den kemiska industrin planerar företagen att nyanställa under de närmaste månaderna medan företagen i teleprodukts- och järn- och stålverksindustrin anger minskad sysselsättning. Samtidigt innebär detta att företagen nu uppger att de tidigare svårigheterna med att rekrytera lämplig personal avtagit markant - endast 4 % av industriföretagen angav i oktober att de upplevde en brist på arbetskraft. I tjänstesektorn är situationen lite mer blandad än inom industrin. Företagen inom detaljhandeln anger minskad sysselsättning framöver medan företagen inom t.ex. sällanköpshandeln och uppdragsverksamheten behöver anställa arbetskraft. I byggindustrin räknar företagen med en fortsatt sjunkande sysselsättning. ... det krävs insatser för att målet ska nås För att öka förutsättningarna för att nå målet om en sysselsättningsgrad på 80 % är det enligt utskottets mening angeläget att åtgärder vidtas inom en rad områden. Utbudet av arbetskraft måste öka och den svenska arbetsmarknadens sätt att fungera måste förbättras ytterligare. I traditionell svensk arbetsmarknadspolitisk anda måste arbetslinjen, som numera kan betraktas som en arbets- och kompetenslinje, hävdas. Matchningen mellan arbetssökande och lediga platser måste effektiviseras ytterligare så att sysselsättningen kan fortsätta att öka utan att inflationsdrivande och tillväxthämmande flaskhalsar uppstår. Arbetsförmedlingarnas verksamhet måste i ännu högre grad inriktas på att förhindra bristsituationer och förmedla lediga jobb. Vakanstiderna måste kortas och långtidsarbetslösheten minskas. Förmedlingarna måste även fortsättningsvis prioritera personer som är långtidsarbets lösa och långtidsinskrivna. Stora ansträngningar måste göras för att öka sysselsättningsgraden bland t.ex. äldre, funktionshindrade och utomnordiska grupper, även om utskottet med glädje kan konstatera att arbetslösheten för delar av dessa grupper sjunkit en hel del under det senaste året. Arbetsmarknadspolitiken har lagts om Till skillnad mot vad som hävdas i partimotionerna kan utskottet konstatera att arbetsmarknadspolitiken har en klart tillväxtfrämjande inriktning. Volymmålen har tagits bort och inslagen av matchning och utbildning har ökat markant. I regeringens regleringsbrev till Arbetsmarknadsverket för 2002 anges att målen för arbetsmarknadspolitiken bl.a. ska vara att vakanstiderna för lediga platser och arbetslöshetstiden för arbetssökande ska hållas nere. Ett konkret mål är att minst 80 % av företagen ska få tag på den personal de vill anställa. I augusti i år angav 81 % av företagen att de utan problem kunde rekrytera efterfrågad personal, enligt AMS egna mätningar. Vidare ska antalet långtidsinskrivna minska kontinuerligt och uppgå till i genomsnitt högst 42 000 personer per månad. Kompetenshöjande åtgärder ska sättas in för dem som har svårast att komma in på arbetsmarknaden. Ett konkret mål inom detta område är att andelen personer som fått arbete 90 dagar efter avslutad arbetsmarknadsutbildning i genomsnitt ska uppgå till minst 70 %. Dessutom ska i genomsnitt minst 59 000 arbetshandikappade personer per månad ha lämpligt arbete. Andelen personer som går från lönebidragsfinansierat arbete till osubventionerat ska öka under året. Åtgärderna inriktas i allt högre grad mot sektorer där brist på arbetskraft bedöms uppkomma. I sin prognos över arbetskraftsbehovet 2002 och framåt pekar AMS bl.a. ut IT-specialister, vård- och omsorgsyrken och lärare som exempel på områden där behoven av arbetskraft stadigt ökar och där utbildningsinsatser i olika former behövs. Till exempel har en bristyrkesutbildning för redan anställda införts som en försöksverksamhet, och ett förstärkt anställningsstöd har införts för att öka de långtidsinskrivnas möjligheter att få ett reguljärt arbete. Anställningsstödet förstärktes ytterligare i fjol, och utskottet vill i anslutning till detta nämna att det förstärkta anställningsstödet för personer som varit inskrivna i arbetsförmedlingen under två år i oktober omfattade drygt 7 300 personer. Vidare kan utskottet notera att det pågår ett löpande arbete med att förenkla det arbetsmarknadspolitiska regelverket. Till följd av konjunkturnedgången bedömer regeringen i budgetpropositionen att antalet deltagare i de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska programmen i år uppgår till i genomsnitt 115 000, något fler än i fjol och 4 000 fler än vad regeringen bedömde i vårpropositionen för 2002. I takt med att aktiviteten i ekonomin ökar väntas antalet deltagare minska, till i genomsnitt 97 000 personer 2003. Detta kan jämföras med att antalet deltagare 1994 var drygt 235 000 personer - en nedgång med omkring 110 000 personer perioden 1994-2001. Som följd av propositionen om omläggningen av arbetsmarknadspolitiken (1999/2000:98) infördes under 2000 en aktivitetsgaranti för personer som är eller löper risk att bli långtidsarbetslösa. Antalet deltagare i aktivitetsgarantin uppgick i mars i år till omkring 38 800 personer. Utskottet vill erinra om att regeringen i budgetpropositionen anger att den avser att återkomma med förslag om en vidareutveckling av det särskilda anställningsstödet i syfte att öka jobbchanserna för de personer som under en lång tid befunnit sig i aktivitetsgarantin men som trots det inte lyckats få fotfäste på arbetsmarknaden. Riksdagen beslutade under 2000 om en relativt omfattande reformering av arbetslöshetsförsäkringen. Reformeringen innebar bl.a. att försäkringens roll som omställningsförsäkring förtydligades. Kraven på den arbetslöse tydliggjordes samtidigt som rättssäkerheten för den enskilde förstärktes. Regeringen anger i budgetpropositionen att den avser att lägga fram förslag om ytterligare förbättringar av matchningsprocessen på arbetsmarknaden, bl.a. genom ändringar av relationen mellan arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsgarantin. Regeringen har under de senaste åren föreslagit ett antal nya åtgärder för att höja arbetsutbudet, öka sysselsättningen och förbättra tillväxtmöjligheterna i alla delar av landet. Bland annat permanentas fr.o.m. i år de extra 700 miljoner kronor som Arbetsmarknadsverket de senaste åren använt för tillfällig personal vid arbetsförmedlingarna. Förstärkningen ska bl.a. användas för att förbättra kvaliteten i aktivitetsgarantin, kontakterna med arbetsgivarna och de individuella handlingsplanerna. För att minska deltidsarbetslösheten har 100 miljoner kronor avsatts under perioden 2002-2004. Från och med i år inrättas ytterligare motsvarande 1 000 lönebidragsplatser så att fler arbetshandikappade får möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. För att bl.a. minska tendenserna till flaskhalsar och arbetskraftsbrist i storstadsregionerna har ett tidsbegränsat investeringsbidrag införts för att öka produktionen av främst små och medelstora hyreslägenheter. I februari i år påbörjades en försöksverksamhet med ett s.k. friår. Friåret innebär att anställd personal ska få möjlighet att ta ledigt upp till ett år under förutsättning att arbetsgivaren samtidigt anställer en person som varit arbetslös som vikarie. Försöket ska hålla på till december 2004 och omfattar tolv kommuner - Botkyrka, Gällivare, Göteborg, Hultsfred, Hällefors, Katrineholm, Landskrona, Lund, Piteå, Strömsund, Västerås och Åmål. Vidare föreslår regeringen i budgetpropositionen att det tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och landsting som infördes i år förlängs till att gälla även under 2003. Satsningarna på utbildning och kompetens höjer arbetskraftsutbudet Till insatserna för att öka arbetskraftsutbudet och minska riskerna för inflationsdrivande flaskhalsar ska enligt utskottets mening också läggas de reformer och de medel som satsas på att effektivisera och öka utbildningen och kompetensutvecklingen. Som tidigare nämnts har regeringen presenterat ett förslag om system för individuell kompetensutveckling. Systemet ska enligt planerna träda i kraft den 1 juli 2003 och bygger på att den enskilde individen ska kunna göra avdragsgilla insättningar på ett kompetenskonto. Ytterligare åtgärder är att Högskoleverket fått i uppdrag att analysera hur högskolans utbildningsutbud bättre ska kunna anpassas till arbetsmarknadens behov. Enligt utskottets mening bidrar också maxtaxan i barnomsorgen och de skattesänkningar för särskilt låg- och medelinkomsttagare som genomförts under perioden 2000-2002 till att öka utbudet av arbetskraft. Vidare kan också den införda möjligheten att fortsätta att arbeta efter 65 års ålder bidra till stigande sysselsättning. Sysselsättningen bland invandrare ska öka Dessutom genomförs under perioden 2001-2003 ett program för att öka invandrarnas deltagande på arbetsmarknaden. Bland annat förstärks den kompletterande utbildningen för arbetslösa invandrare med utländsk utbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet. Vidare genomförs en kompletterande utbildning för personer med utländsk utbildning inom lärarområdet och inom teknik och naturvetenskap. Den s.k. valideringen av utländsk yrkeskompetens har utökats, och en försöksverksamhet med alternativ platsförmedling för invandrare prövas. Regeringen anger också i budgetpropositionen att resurserna för att stärka invandrarnas ställning på arbetsmarknaden förstärks ytterligare nästa år och att regeringen inbjudit Svenskt Näringsliv till ett närmare samarbete om hur fler invandrare ska få arbete. Andra viktiga faktorer är att tiden mellan uppehållstillstånd och arbete för en invandrare ska förkortas, att utbildningen i svenska språket måste förbättras samt att diskriminering av olika slag måste motverkas på alla plan i samhället. I anslutning till diskussionen om arbetsmarknaden vill utskottet kommentera det påstående som görs i bl.a. motion Fi233 (kd) om att den kraftiga sysselsättningsökningen sedan 1997 är en bubbla eftersom sjukfrånvaron ökat starkt under samma tid. Liknande beskrivningar görs i motion Fi231 (m), och enligt motionärerna svarar ökningen av sjukfrånvaron för tre fjärdedelar av sysselsättningstillväxten under perioden 1997-2001. Enligt utskottets mening är de senaste årens dramatiska ökning av antalet sjukskrivna ett mycket allvarligt problem. Utskottet tar i ett avsnitt nedan upp frågan om olika åtgärder för att öka hälsan och öka andelen människor i arbete. Däremot är beskrivningen i Moderata samlingspartiets och Kristdemokraternas motioner missvisande. Enligt SCB:s AKU- undersökning, vilken är den officiella svenska arbetsmarknadsstatistiken, steg sysselsättningen under perioden 1997-2001 med 8,1 % eller ca 320 000 personer. Under samma period ökade antalet personer i arbete (dvs. sysselsatta exklusive de som varit frånvarande under mätperioden) med 5,6 % eller ca 190 000 personer. Skillnaden på 2,5 procentenheter eller 130 000 personer förklaras av ökad frånvaro av olika slag, däribland framför allt sjukfrånvaro. Innan utskottet övergår till att diskutera lönebildningen vill utskottet bestämt avvisa förslaget i Folkpartiet liberalernas motion Fi232 om en nedläggning av AMS för att i stället bl.a. lägga ut jobbförmedlingsverksamhet på en flora av platsförmedlingar som drivs av olika huvudmän. Utskottet vill också starkt avvisa de omfattande nedskärningar av AMS olika program som föreslås i såväl Folkpartiet liberalernas motion, Moderata samlingspartiets motion Fi231, Kristdemokraternas motion Fi233 som Centerpartiets motion Fi234. Om motionernas förslag genomfördes skulle situationen för många arbetslösa försämras på ett mycket allvarligt sätt, speciellt för personer som bor i regioner där efterfrågan på arbetskraft är svag. Förslagen skulle öka de skillnader i regional sysselsättning som redan finns och som utskottet redogjort för tidigare. Lönebildningen spelar stor roll för tillväxten och sysselsättningen Om sysselsättningsmålet ska kunna nås och tillväxten fortsätta att stiga i nivå med utvecklingen i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet är det, som utskottet nämnt tidigare, av avgörande betydelse att den svenska lönebildningen fungerar väl och att löneökningarna i alla sektorer ligger på en rimlig nivå. Om de totala lönekostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar den svenska ekonomin att hamna i en situation med stigande inflation, räntehöjningar, svagare tillväxt och ökad arbetslöshet som följd. I ett sådant läge äventyras också utrymmet för framtida reformer och skattesänkningar, vilket framgår tydligt av regeringens olika utvecklingsalternativ - högtillväxtalternativet och lågtillväxtalternativet - i budgetpropositionen. Enligt utskottets mening är de grundläggande förutsättningarna för en bra fungerande svensk lönebildning goda. Förtroendet för låginflationspolitiken bland ekonomins olika aktörer är hög, vilket innebär att risken minskat för att avtalade löneökningar ska gröpas ur av en kraftig och okontrollerad inflation. Löntagarna har också under de senaste åren fått historiskt höga reallöneökningar trots att de nominella lönepåslagen varit måttfulla. Sedan mitten av 1990-talet har reallönerna stigit med i genomsnitt ungefär 3 % per år. Det kan jämföras med utvecklingen under 1980-talet då reallönerna var i stort sett oförändrade samtidigt som de nominella löneökningarna ökade dubbelt så mycket som i slutet av 1990-talet. Till det kommer att företagen och arbetsgivarna i dag är medvetna om svårigheterna att vältra över stigande lönekostnader på konsumenterna. Utskottet kan i det här sammanhanget även konstatera att lönebildningens institutionella omgivning har förändrats påtagligt de senaste åren. Inom t.ex. industrin och inom delar av handeln har nya samarbetsavtal tecknats. Avtalen utgör den ram inom vilken avtalsförhandlingarna bedrivs. Vidare har Medlingsinstitutet inrättats, vars uppgift är att understödja avtalsparterna i deras strävan att uppnå både en stabil reallöneutveckling och en snabb och uthållig uppgång i sysselsättningen. Utskottet kan dock konstatera att de nominella lönerna under 2001 och hittills under 2002 stigit snabbare än tidigare, trots den svagare konjunkturen. Enligt både Medlingsinstitutet och Konjunkturinstitutet (KI) steg de totala lönekostnaderna under förra året med 4,3 %, omkring 1 procentenhet över lönekostnadsökningarna i våra viktigaste konkurrentländer. Enligt utskottets mening är detta en oroande utveckling som om den fortsätter får allvarliga konsekvenser för utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Det framgår inte minst av den årliga rapport om de samhällsekonomiska förutsättningarna för lönebildningen i Sverige som KI nyligen publicerade. Rapporten tas fram på uppdrag av regeringen, och KI konstaterar att Sverige under de närmaste åren skulle behöva komma ned i en lägre löneökningstakt för att uppnå en fortsatt gynnsam utveckling, med fortsatt stigande sysselsättning och minskad arbetslöshet. KI behandlar i rapporten vilka krav som långsiktigt ställs på den svenska lönebildningen dels i alternativet att Sverige inte går med i den ekonomiska och monetära unionen (EMU), dels i alternativet att Sverige går med i EMU. För att arbetslösheten ska kunna fortsätta att vara låg och sysselsättningsmålet ska kunna uppnås måste trenden om en högre löneökningstakt än omvärldens brytas. Enligt utskottets mening har arbetsmarknadens olika parter ett särskilt ansvar för att löneökningarna inte går över vad som är samhällsekonomiskt försvarbart. Detta gäller, enligt utskottets mening, även företagsledarna som, i likhet med fackföreningarna och arbetstagarna, måste ta ansvar för sina löner. Arbetsrätten När det gäller arbetsrätten är det utskottets principiella uppfattning att det i många fall finns en felaktig föreställning om att en försvagning av arbetsrättslagstiftningen skulle ge stora positiva effekter på tillväxten och sysselsättningen. Framför allt bidrar arbetsrätten till att skapa trygga arbetsförhållanden och stabila ekonomiska villkor, vilket i sig stärker tryggheten för de anställda. Enligt en studie av arbetsrätten i olika OECD-länder som OECD publicerat i Employment Outlook har arbetsrättens utformning inga större effekter på den totala sysselsättningen eller den totala arbetslösheten i ett land. Möjligtvis kan utformningen av arbetsrätten i viss mån påverka den demografiska sammansättningen av arbetslösheten och sysselsättningen. Enligt OECD är dock den effekten statistiskt sett osäker. Åtgärder mot ohälsan I samtliga partimotioner presenteras olika typer av åtgärder för att hejda den stigande sjukfrånvaron. De senaste åren har antalet sjukskrivningar och utgifterna för sjukpenning stigit dramatiskt. Speciellt stor är ökningen av sjukskrivningar för kvinnor som arbetar i den offentliga sektorn. Som utskottet framhållit tidigare är den ökade ohälsan och den stigande sjukfrånvaron ett hot mot både tillväxten och välfärden och ett slöseri med såväl mänskliga som ekonomiska resurser. Utvecklingen måste brytas. I budgetpropositionen för 2002 föreslog regeringen ett program om elva punkter för att förbättra arbetsvillkoren och minska ohälsan i arbetslivet. Arbetet med detta program fortsätter och intensifieras genom de ytterligare förslag som regeringen lämnar i budgetpropositionen. Enligt utskottets mening är det viktigt att kampen mot ohälsan sker i samverkan med arbetsmarknadens parter, bl.a. inom ramen för de pågående trepartsamtalen, samt att arbetet särskilt fokuseras på kvinnors arbetsplatser, arbetsmiljöer och arbetsvillkor. Några av de initiativ som föreslås i budgetpropositionen är: Mål för hälsoarbetet. Ett mål om att antalet sjukdagar ska halveras till 2008 införs. Parallellt med att målet uppfylls gäller att nya aktivitets- och sjukersättningar ska minska. Arbetsplatsen och parterna i fokus. Arbetsgivaren har ett stort ansvar för hälsan i arbetslivet. Starkare ekonomiska drivkrafter införs för att få de enskilda arbetsgivarna att ta ett större ansvar för arbetsvillkoren och för att integrera det förebyggande och rehabiliterande arbetet i den dagliga verksamheten. En obligatorisk redovisning av sjukfrånvaron införs, dock undantas vissa mindre företag från det kravet. Det förebyggande arbetet stärks genom ökade resurser till utbildning av regionala skyddsombud och till företagshälsovården. Vidare utreds möjligheterna till certifiering av företagshälsovården samt huvudmannaskapet för utbildning inom företagshälsovård. Dessutom ska en informationskampanj genomföras tillsammans med arbetsmarknadens parter. Offentliga verksamheter ska bli föredömen. Sjukskrivningarna är högre i offentlig sektor än i privat sektor. Därför måste arbetsvillkoren och personaltätheten förbättras samt kraven på redovisning av hälsa och arbetsmiljö i de offentliga sektorerna öka. Särskilda försök pågår redan hos några större offentliga arbetsgivare för att förebygga och minska sjukfrånvaron. Ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården. Tillgängligheten i hälso- och sjukvården ska öka. Vid sidan av den nationella handlingsplanen om 9 miljarder kronor i tillskott under perioden 2001-2004 tillförs ytterligare resurser om totalt 3,75 miljarder kronor perioden 2002-2004. Stöd vid återgång till arbete. Rätten till rehabilitering förbättras genom att bl.a. skyldigheten för arbetsgivare att lämna rehabiliteringsunderlag inom 60 dagar skärps. Vidare analyseras möjligheterna att införa en rehabiliteringsförsäkring. Möjligheterna till att efter sjukdom återgå till arbetet med hjälp av nya hjälpmedel eller förändrade arbetsuppgifter ska på olika sätt förbättras. Utbildningen i försäkringsmedicin bland läkarna ska förstärkas. Tidsbegränsad förtidspension. Det kraftigt ökade antalet förtidspensionerade är ett stort problem. Regeringen föreslår därför att nya förtidspensioner fr.o.m. 2003 ska beviljas för högst tre år. Rätten till vilande förtidspension ska också utökas från ett till två år och det ska även vara möjligt att studera med vilande förtidspension. Effektivare organisation. Försäkringskassan tillförs mer resurser samtidigt som möjlighet till finansiell samordning mellan lokala och regionala aktörer införs. Samordningen bör bygga på samverkan mellan socialförsäkringen, hälso- och sjukvårdsförsäkringen, socialtjänsten och arbetsmarknadsmyndigheterna. Vidare bör försäkringskassan i vissa fall kunna inhämta fördjupande underlag om den försäkrades arbetsförmåga från annan läkare. Varje försäkrad bör dessutom ha en egen kontaktperson på försäkringskassan. Tillväxt och full sysselsättning i hela Sverige I motion Fi234 (c) hävdas också att det sker en regional klyvning av Sverige. Som utskottet påpekat tidigare är inte de senaste årens kraftiga tillväxt- och sysselsättningsökning jämnt fördelad i landet. I många län och kommuner brottas man med utflyttning och en svag arbetsmarknad, medan det i andra regioner snarare i vissa sektorer råder brist på arbetskraft och inflyttningen är stor. Denna situation är enligt utskottets mening ett allvarligt hot mot en balanserad regional utveckling i landet. Som utskottet tidigare framhållit är ett viktigt mål i den ekonomiska politiken att hela Sverige ska växa. Staten har ett övergripande ansvar för utvecklingen i hela landet samtidigt som det även krävs aktiva lokala insatser i alla delar av landet för att skapa förutsättningar för högre tillväxt och ökad sysselsättning. Genom det kommunala utjämningssystemet sker en långtgående utjämning av skatteinkomster och strukturellt betingade merkostnader. Därigenom ökar förutsättningarna för alla kommuner och landsting i landet att kunna erbjuda sina invånare en bra service, vård, omsorg och skola. I motion Fi231 (m) föreslås förändringar och, enligt utskottets mening, allvarliga försvagningar av utjämningssystemet. Om dessa förslag genomfördes skulle de regionala obalanserna bli större än vad de är i dagsläget. Inriktningen av regionalpolitiken är att skapa förutsättningar för hållbar ekonomisk tillväxt, rättvisa och valfrihet, så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Decentraliseringen av högskolan, insatser för att öka underhåll, bärighet och rekonstruktion av vägar och järnvägar, satsningarna inom infrastrukturen, som t.ex. Botniabanan och förbättringen av Ådalsbanan, och de senaste årens stora bidragsökningar för att säkra en god kvalitet inom skolan, vården och omsorgen är några av de åtgärder som vidtas för att skapa förbättrade möjligheter runt om i landet. För att stärka småföretagandet i utsatta områden sänks fr.om. i år företagens socialavgifter i stödområde A med motsvarande 15 % av lönesumman upp till ca 850 000 kr. Sänkningen gäller även enskilda näringsidkare och motsvarar fr.o.m. 2002 en satsning på ungefär 600 miljoner kronor per år. Som en följd av regeringens proposition om regionalpolitiken - En politik för tillväxt och livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4) - som lämnades till riksdagen förra hösten, införs under 2003 och 2004 ett särskilt statsbidrag för kommuner och landsting med kraftig befolkningsminskning. Vidare har en särskild statlig myndighet med uppgift att ge fortsatt stöd till omstruktureringen av kommunala bostadsföretag inrättats. Myndigheten ska underlätta avvecklingen av tomma bostäder och nedskrivningen av fastighetsvärden. Vidare har två delegationer, Inlands- och Tillväxtdelegationerna, inrättats för att stärka utvecklingen i två av de mest utsatta delarna av landet - norra Sveriges inland och Bergslagen, Dalsland och Värmland. Under perioden 2002-2004 avsätts resurser för att öka samarbetet mellan universitet, högskolor och kommuner i syfte att öka rekryteringen till högskolorna och skapa tillväxt i olika regioner. Under samma period inrättas ett nationellt program för utveckling av s.k. innovationssystem och kluster. Programmet ska innehålla flera delprogram och programmen ska förutom en generell förstärkning av den regionala konkurrenskraften även stärka tillväxten inom turistnäringen, träindustrin och de mineralutvinnande branscherna. Dessutom skapas ett särskilt program för att öka användningen av IT i företag i stödområde A. De s.k. tillväxtavtalen, som introducerades 1998, vidareutvecklas och förlängs t.o.m. 2003 för att säkerställa den kompetens och kreativitet som finns på det lokala och regionala planet. Efter 2003 ersätts tillväxtavtalen med regionala tillväxtprogram och en ny period genomförs 2004-2007. Tillväxtavtal har under de senaste åren utarbetats i samtliga län, där företrädare för statliga myndigheter, kommuner, landsting, regionala självstyrelseorgan, företag, arbetsmarknadens parter, utbildningsväsende och många andra arbetat fram gemensamma förslag om hur länets tillväxt och sysselsättning ska kunna öka. Näringsdepartementet presenterade i juli i år en andra utvärdering av tillväxtavtalen under rubriken Det andra året (Ds 2002:34). De viktigaste slutsatserna i rapporten är bl.a. att avtalen ökat medvetenheten och kunskapen om den regionala och lokala näringslivsmiljöns betydelse för företagens konkurrenskraft. Vidare framgår att de regionala nätverken av offentliga aktörer, näringslivsrepresentanter och kommunaltjänstemän stärkts under avtalens utarbetande. Klusterperspektivet på regional och lokal nivå har utvecklats. Enligt utskottets mening är tillväxtavtalen en viktig process som driver på den lokala och regionala mobiliseringen för en bättre ekonomisk utveckling. Kraftig satsning på infrastrukturen Av avgörande betydelse för tillväxten och näringslivets utveckling i olika delar av landet är att det finns en väl fungerande infrastruktur av bl.a. vägar och järnvägar. I den proposition om infrastrukturen som regeringen lade på riksdagens bord förra hösten föreslås en satsning på svenska vägar och järnvägar under perioden 2004-2015 på sammanlagt 364 miljarder kronor. Av detta belopp ska omkring 150 miljarder kronor användas för att bevara och säkerställa befintligt väg- och järnvägsnät, omkring 100 miljarder kronor användas för nya järnvägsinvesteringar och ytterligare 69 miljarder kronor för utbyggnad av vägnätet. Resterande ca 30 miljarder kronor föreslås avsättas för t.ex. kollektivtrafik, kommunala flygplatser och kajanläggningar och vägar som inte är s.k. nationella stamvägar. Utskottet vill i detta sammanhang peka på den regionalpolitiska betydelsen av infrastruktursatsningarna genom att bl.a. 17 miljarder kronor avsätts för tjälsäkring och bärighet av de mindre vägarna under den kommande tolvårsperioden. Det är nästan dubbelt så mycket som den nuvarande nivån. För att starta ytterst angelägna infrastrukturprojekt påbörjas i år den tidigareläggning av vissa investeringar som presenterades i propositionen. Det innebär att ytterligare ungefär 12 miljarder kronor i infrastrukturinvesteringar tillkommer fram t.o.m. 2004. En annan viktig satsning för att ge hela Sverige utvecklingsmöjligheter är den pågående utbyggnaden av IT- infrastrukturen. I motion Fi234 (c) anser motionärerna att utbyggnaden av den digitala infrastrukturen inte kommer alla till del. Enligt utskottets uppfattning stämmer inte den beskrivningen överens med verkligheten. Ett mycket viktigt inslag i IT-satsningen är nämligen att även hushåll och företag i glesbygd ska få tillgång till snabb dataöverföring till en rimlig kostnad. Sammantaget innebär utbyggnaden en satsning på omkring 17 miljarder kronor under en fyraårsperiod, inklusive satsningar som görs av marknadens olika aktörer. Enligt utskottets mening är utbyggnaden av infrastrukturen inom IT- området en mycket viktig del i ambitionen att ytterligare stärka Sveriges ställning som en av världens ledande IT-nationer. Dessutom är utbyggnaden viktig för att öka utvecklingskraften i alla delar av vårt avlånga land. För utvecklingen inom olika regioner är det också viktigt att länen fullt ut utnyttjar de resurser från EU:s strukturfonder som ställs till Sveriges förfogande. Till sist vill utskottet också peka på de s.k. lokala utvecklingsavtalen som tecknats mellan staten och vissa storstadskommuner för att öka tillväxten i storstadsregionerna och minska segregationen. Merparten av de 2 miljarder kronorna som tidigare avsatts för detta ändamål har fördelats ut på olika kommuner. Sänkta inkomstskatter När det gäller skatterna vill utskottet framhålla att regeringen under perioden 2000-2002 tagit de tre första stegen i en inkomstskattereform för att sänka skatterna för framför allt låg- och medelinkomsttagare. Bland annat har en skattereduktion införts som kompenserar för 75 % av de egenavgifter som tas ut för att finansiera det nya ålderspensionssystemet. Samtidigt har skiktgränsen för statlig inkomstskatt höjts. Gränsen höjs automatiskt med 2 procentenheter per år utöver inflationen. För att minska andelen skattebetalare som betalar statsskatt har gränsen höjts utöver den automatiska uppräkningen. I år ligger gränsen för statlig skatt vid en inkomst på ca 24 000 kr i månaden, och den kommer automatiskt att stiga till ca 25 000 kr 2003. År 1999 var gränsen 20 000 kr i månaden. Som ett led i den gröna skatteväxlingen föreslås i budgetpropositionen och motion Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) att inkomstskatten sänks 2003 genom att grundavdraget förstärks för inkomster upp till 264 200 kr. Den gröna skatteväxlingen beskriver utskottet mer utförligt nedan. Skattesänkningarna bidrar till att minska de marginaleffekter som är särskilt kännbara för låg- och medelinkomsttagare. Det kan i sin tur leda till att arbetskraftsutbudet stiger, vilket är en nödvändig utveckling om vi ska kunna bibehålla och förstärka uppgången i den svenska ekonomin. Regeringen anger i budgetpropositionen att den under mandatperioden kommer att föreslå att det fjärde och sista steget i skattereformen genomförs, under förutsättning att den statsfinansiella utvecklingen tillåter en sådan åtgärd. För att kompensera pensionärerna för de besparingar som genomfördes under 1990- talet införs fr.o.m. i år en särskild skattesänkning för pensionärer (se vidare avsnitt nedan om pensionärerna och pensionerna). Den 1 januari infördes även en skattereduktion för en del av fackföreningsavgiften. Detta är enligt utskottet en viktig reform sett ur ett rättviseperspektiv. Arbetsgivares rätt till avdrag för avgift till arbetsgivarorganisation infördes 1913. Avdragsrätten för fackföreningsavgifter slopades 1993. Det fick till följd att löntagarnas bidrag till den fackliga verksamheten missgynnades jämfört med arbetsgivarnas bidrag till sina intresseorganisationer. Som framgår ovan under avsnittet om regelverken för företagen har även en del skattesänkningar riktade mot företagen införts. Nivån på de skatter som staten och kommunerna tar ut bestäms bl.a. av vilka välfärds- och fördelningspolitiska ambitioner man har. Enligt utskottets mening riskerar de mycket omfattande skattesänkningar som föreslås i bl.a. Moderata samlingspartiets motion Fi231 att leda till stora nedskärningar av viktig offentlig verksamhet. Dessutom ökar risken för instabila statsfinanser. En sådan utveckling kommer att få starkt negativa konsekvenser för den svenska välfärden och den svenska tillväxten. Utskottet delar regeringens bedömning att reformer för rättvisa och tillväxt bör gå före skattesänkningar. Om utrymme för skattesänkningar uppkommer bör utrymmet prioriteras för löntagarna och småföretagen. Fastighetsskatten I samtliga partimotioner föreslås att fastighetsskatten tas bort, sänks eller kraftigt förändras. Fastighetsskatten är enligt utskottets mening en viktig inkomstkälla för staten. Den ger ungefär 20 miljarder kronor per år, pengar som bidrar till att finansiera den gemensamma välfärden. Vid sidan av att den är en viktig inkomstkälla visar forskningen att skatten har relativt begränsade effekter på utveckling och tillväxt. Förra året släpptes den frysta taxeringen, och taxeringsvärdena steg kraftigt i de områden där fastighetspriserna ökat mest. För att minska effekterna av denna utveckling har skattesatserna sänkts i flera steg samtidigt som det s.k. fribeloppet i förmögenhetsskatten höjts. Skattesatsen för småhus och hyreshus ligger nu på 1 % respektive 0,5 %, en nedgång med 0,5 procentenheter respektive 1 procentenhet under förra mandatperioden. Fribeloppet i förmögenhetsskatten har höjts från 900 000 kr till i år 1,5 miljoner kronor för ensamstående och 2 miljoner kronor för sambeskattade par. Dessutom har en begränsningsregel i fastighetsbeskattningen införts. Begränsningsregeln innebär att hushåll i normala inkomst- och förmögenhetslägen maximalt ska betala 5 % av sin inkomst i fastighetsskatt. Vidare ska omräkningsförfarandet vid taxeringen ersättas med en förenklad fastighetstaxering mellan de allmänna fastighetstaxeringarna. Dessutom ska regler införas som gör att höjda taxeringsvärden inte omedelbart får genomslag på fastighetsskatteuttaget. Utskottet vill här passa på att erinra om att en parlamentarisk kommitté tillsatts med uppgift att utreda fastighetsskatten, förmögenhetsbeskattningen samt arvs- och gåvobeskattningen. Utredningen ska enligt planen vara avslutad vid utgången av nästa år. Grön skatteväxling och ett ekologiskt hållbart Sverige En god miljö och en ekologiskt hållbar utveckling är enligt utskottets mening ett av den ekonomiska politikens viktigaste mål. Sverige ska vara ett föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling. De 15 nationella miljökvalitetsmål som riksdagen ställt upp visar tydligt den ekologiska dimensionen i begreppet hållbar utveckling. Målen är formulerade utifrån den miljöpåverkan som naturen tål och definierar det tillstånd för den svenska miljön som ska nås inom en generation. Förra hösten beslutade riksdagen om nya mätbara delmål och åtgärdsstrategier för att uppnå 14 av de uppsatta 15 målen. I våras antog riksdagen förslagen till strategi och delmål för det femtonde miljökvalitetsmålet: Begränsad klimatpåverkan. Miljökvalitetsmålen och delmålen ska vara styrande för statens miljöpolitik och miljöstyrning och andra samhällsaktörers åtgärder på området. I vårpropositionen för 2000 gjorde regeringen bedömningen att det samlade utrymmet för en grön skatteväxling under perioden 2001 till 2010 var ungefär 30 miljarder kronor. Under 2001 och 2002 har därefter en grön skatteväxling om sammanlagt drygt 5 miljarder kronor genomförts. I budgetpropositionen föreslås att en skatteväxling om 2,6 miljarder kronor för 2003 genomförs. Koldioxidskatten på bränslen bör enligt förslaget höjas med 16 %. Tillverkningsindustri, jord- och vattenbruk undantas från höjningen samtidigt som effekten på bensin och diesel neutraliseras genom lika stora sänkningar av energiskatten. Vidare höjs energiskatten på el med 2,1 öre per kWh och skatten på avfall som deponeras höjs från 288 kr till 379 kr per ton. Skatten på naturgrus höjs från 5 kr till 10 kr per ton. I motion Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) föreslås att den gröna skatteväxlingen under 2003 utvidgas till att totalt omfatta 3 miljarder kronor. Koldioxidskatten höjs med ytterligare 3 procentenheter till en total höjning om 19 % samtidigt som energiskatten på el höjs med ytterligare 0,4 öre per kWh till en sammanlagd höjning på 2,5 öre per kWh. Vidare har en mängd andra åtgärder och resursförstärkningar vidtagits för att öka den ekologiskt hållbara utvecklingen. Stora satsningar om ca 7,3 miljarder kronor från 1998 och framåt har gjorts på lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet (LIP) och klimatåtgärder (KLIMP). Dessutom har stora resurser avsatts för bl.a. bevarandet av biologisk mångfald, sanering av förorenade områden, miljöforskning, information om klimatfrågor och miljöövervakning. Enligt förslag i budgetpropositionen och motion Fi230 (s, v, mp) avsätts ytterligare medel under 2003 för forskning om biologisk mångfald och sanering av förorenade områden. Sammantaget ökar utgiftsområdet miljö- och naturvård från 1,2 miljarder kronor 1998 till drygt 3,3 miljarder kronor 2003. Ovanpå detta kommer att ca 11 miljarder kronor under perioden 2000-2006 avsätts till jordbruket i svensk medfinansiering till miljöåtgärder inom EU:s miljö- och landsbygdsprogram. Dessutom görs ytterligare satsningar på myndigheternas miljömålsarbete, forskning kring biologisk mångfald och ekologisk uthållighet och biotopskydd i skogspolitiken. Utskottet vill i anslutning till detta också hänvisa till de gröna nyckeltal som sedan 1999 redovisas i budget- och vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett komplement till de ekonomiska nyckeltalen, och de är ett viktigt instrument för att nå det övergripande miljömålet om att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Reformering av barn- och familjepolitiken Under de senaste åren har en omfattande satsning på barnen och barnfamiljerna vidtagits. Den stegvisa reformeringen av familjepolitiken framfördes första gången i vårpropositionen för 2000 och fortsätter i budgetpropositionen för 2003, trots det osäkra konjunkturläget. Goda villkor för de unga och barnfamiljerna är en rättvisefråga och en investering i framtiden. Utgångspunkten för politiken är att Sverige ska vara ett land där alla barn och ungdomar får en bra uppväxt. Därför har barnbidraget under perioden höjts med 200 kr till 950 kr i månaden. På motsvarande sätt har flerbarnstilläggen och studiebidragen höjts. Från och med nästa år utökas studiebidraget ytterligare genom att bidraget utgår under tio månader i stället för som i dag under nio månader. Förra året fick barn till arbetssökande rätt till förskoleverksamhet samtidigt som de s.k. kontaktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen infördes. Maxtaxan i barnomsorgen infördes vid årsskiftet och kommunerna tillfördes samtidigt 500 miljoner kronor för att säkra kvaliteten inom barnomsorgen. Maxtaxan innebär att familjerna betalar högst 1 140 kr i månaden för det första barnet i omsorgen, 760 kr för det andra barnet och 380 kr för det tredje barnet. Utskottet vill också erinra om att det samtidigt med maxtaxan infördes en spärregel med innebörden att ingen ska betala mer än 3 % av sin inkomst i barnomsorgsavgift för det första barnet, 2 % för det andra barnet och 1 % för det tredje barnet. En första utvärdering av reformen presenteras enligt regeringen i mars nästa år men redan nu i höst kommer den första lägesrapporten. Det sista steget i maxtaxereformen tas nästa år då en allmän förskola för fyra- och femåringar införs. Från och med i år har föräldraförsäkringen förlängts med en månad till totalt 13 månader, och den s.k. pappa- och mammamånaden utökats med ytterligare en månad. Samtidigt fördubblades den lägsta dagpenningen, dvs. den s.k. garantinivån i försäkringen, till 120 kr per dag. Garantinivån höjs ytterligare, till 150 kr per dag 2003 och 180 kr per dag 2004. I budgetpropositionen anger också regeringen att inkomsttaket i föräldraförsäkringen höjs från sju och ett halvt till tio basbelopp fr.o.m. den 1 juli 2003. Vid sidan av dessa åtgärder har det också ett införts ett stöd om 100 miljoner kronor perioden 2001 till 2003 för att hjälpa barn till missbrukare eller barn i familjer där det förekommer våld och övergrepp. Sammantaget innebär dessa satsningar att tillskotten till barnfamiljerna år 2004 uppgår till nästan 14 miljarder kronor. Den generella välfärden ska bevaras och utvecklas Den generella välfärdspolitiken är enligt utskottets mening en avgörande del i politiken för tillväxt, rättvisa och jämställdhet. En generellt upplagd välfärdspolitik minskar klyftorna mellan olika grupper i samhället. Social- och arbetsförsäkringarna ger trygghet när en person drabbats av t.ex. sjukdom eller arbetsskada samtidigt som försäkringarnas koppling till förvärvsarbete uppmuntrar till ett högt arbetskraftsdeltagande och arbetskraftsutbud. Till följd av de kraftiga reallönehöjningarna under de senaste åren har antalet personer som får ersättning med 80 % av inkomsten vid sjukdom eller föräldraledighet minskat. I fjol hade ca 36 % av alla heltidsarbetande en inkomst på över sju och ett halvt basbelopp, vilket är den övre gränsen för ersättningsberättigad inkomst. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att se över ersättningsnivåerna i försäkringssystemen för att bevara och utveckla den generella välfärden. Som utskottet nämnt tidigare höjs inkomsttaket i föräldraförsäkringen från sju och ett halvt till tio basbelopp fr.o.m. den 1 juli 2003. Ersättningen i arbetslöshetskassan har höjts i två omgångar, vid halvårsskiftet 2001 och vid halvsårsskiftet 2002. Den 1 juli i år höjdes golvet i försäkringen med 50 kr till 320 kr samtidigt som taket under de 100 första ersättningsdagarna höjdes till 730 kr per dag och taket från dag 101 höjdes till 680 kr. Privatisering och avreglering När det gäller frågor om förändringar av de svenska socialförsäkringarna och privatiseringar av t.ex. vård- och omsorgssektorerna vill utskottet erinra om att principerna om en solidariskt offentligt finansierad och rättvist fördelad sjukvård är några av de mest centrala inslagen i den generella välfärdspolitiken. I motion Fi231 (m) föreslås att en obligatorisk nationell hälsoförsäkring införs. Enligt utskottets mening finns det inga belägg för att Sverige skulle vinna på att övergå till en försäkringslösning. Internationella erfarenheter tyder tvärtom på att de skattefinansierade hälso- och sjukvårdssystemen fungerar bättre i t.ex. jämställdhets- och fördelningspolitiskt avseende än försäkringsfinansierade system. Erfarenheterna tyder också på att en försäkringsfinansierad sjukvård på olika sätt begränsar patienternas valfrihet. I bl.a. motion Fi231 (m) framförs också förslag om omfattande avregleringar och privatiseringar i den statliga och kommunala sektorn. Skulle dessa förslag genomföras skulle det enligt utskottets mening leda till en dramatisk förändring av de offentliga verksamheterna. Följden skulle sannolikt bli en mycket instabil situation till skada för medborgarna. Effektiviteten och produktiviteten inom t.ex. vården, omsorgen och skolan skulle drabbas hårt. I motionen föreslås också mycket stora skattesänkningar. Det är utskottets övertygelse att skattesänkningar av denna art leder till nedskärningar av viktig och angelägen offentlig verksamhet. Dessutom får stora skattesänkningar av den här typen helt oacceptabla fördelningspolitiska konsekvenser. Skadorna på den svenska generella välfärden skulle bli betydande. Utskottets uppfattning är vidare att skattesänkningar av detta slag kan leda till instabila statsfinanser med negativa effekter på både företagsklimatet och den ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna och lärdomarna från den snabba försämringen av statsfinanserna i början av 1990-talet är både tydliga och avskräckande. Offentliga bidrag bidrar till en jämnare fördelning Utskottet vill i detta sammanhang peka på den studie av fördelningen av offentliga bidrag till barnomsorg, utbildning samt hälso- och sjukvård som redovisades i bilaga 3 i vårpropositionen för 2002. Undersökningen visar tydligt att de resurser som fördelas via de offentliga verksamheterna klart bidrar till en jämnare fördelning i samhället. Framför allt blir omfördelningen över livscykeln tydlig när effekterna av de subventionerade offentliga tjänsterna undersöks. Till exempel beräknas personer i 90-årsåldern få vård och omsorg för i genomsnitt 150 000 kr per år. Barn och ungdomar erhåller ca 35 000 kr per år i form av främst barnomsorg och utbildning, medan personer i 60-årsåldern endast utnyttjar offentliga tjänster för 15 000 kr. När det gäller subventioner av utbildning visar studierna att snedrekryteringen till den högre utbildningen fortfarande är betydande. Däremot har klyftan i antalet utbildningsår mellan olika grupper i samhället minskat markant de senaste åren. Andra resultat är t.ex. att barnfamiljer och pensionärer gynnas och att subventionerna påtagligt minskar inkomstspridningen. Personer med relativt låg ekonomisk standard erhåller mer, både i absoluta och relativa termer, än de välbeställda. Vidare gynnas kvinnor mer än män av den offentliga tjänstesektorn. Ökade resurser till vården, skolan och omsorgen . Den omfattande saneringen av de offentliga finanserna har under de senaste åren skapat utrymme för satsningar på att öka resurserna och förbättra kvaliteten inom skolan, vården och omsorgen av barn och gamla. Den starka inkomstutvecklingen i den svenska ekonomin innebär dessutom att skatteintäkterna i den kommunala sektorn ökat under de senaste åren, och som framgår av regeringens beräkningar i budgetpropositionen kommer de att fortsätta att öka framöver, dock inte i lika snabbt takt som tidigare. I år är resursöverföringen från staten till kommuner och landsting ca 30 miljarder kronor högre jämfört med situationen 1996. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att kommunernas och landstingens ekonomi förstärks ytterligare. Behoven inom vården, skolan och omsorgen är fortfarande stora. Den särskilda satsningen på vård och omsorg fortsätter 2003 och 2004 med ca 7 miljarder kronor. Vidare avsätts ytterligare 1,25 miljarder kronor per år 2003 och 2004 för att korta väntetider och förbättra tillgängligheten inom sjukvården. Av medlen ska 3 miljarder kronor utbetalas 2003 och 4 miljarder kronor 2004. Till detta ska sedan läggas den kraftiga satsningen på skolan under perioden 2001-2006. Nästa år tillförs skolan ytterligare 1 miljard kronor, efter en ökning i fjol på 0,5 miljarder kronor och 1 miljard kronor i år. Därefter ökar tilldelningen med 1 miljard kronor per år fram till 2006. Ett ytterligare särskilt bidrag införs till kommuner och landsting med befolkningsminskningar om totalt 400 miljoner kronor åren 2003 och 2004. Dessutom kommer den s.k. 200-kronan som alla skattskyldiga betalar i inkomstskatt att även nästa år överföras till kommuner och landsting. Som utskottet redovisat tidigare förstärks också kommunernas ekonomi genom att det tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och landsting förlängs till att gälla även under nästa år. Sammantaget innebär detta att kommun- och landstingssektorn får ytterligare stora förstärkningar fram till 2004 för att säkra en god vård, omsorg och skola. Ovanpå detta tillkommer de resurser som regeringen satsar inom ramen för en familjepolitisk reform, t.ex. maxtaxan. Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att det vid sidan av dessa resursstärkande åtgärder görs en mängd satsningar för att öka kvaliteten och effektiviteten inom t.ex. skolan och vården. Vid halvårsskiftet i år ändrades t.ex. reglerna om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Syftet med förändringarna är att garantera alla som betalar avgift för kommunal vård och omsorg rimliga avgifter och en trygg levnadsstandard. Samtidigt infördes ett nytt högkostnadsskydd inom tandvården för äldre. Stödet förbättras ytterligare under nästa år. Inom skolan har under de senaste åren genomförts en av de största utvecklingsinsatserna genom tiderna - den nationella satsningen på IT i skolan (Itis). Itis pågår t.o.m. 2002 och innebär bl.a. att 70 000 lärare fått förbättrade kunskaper om hur IT kan användas som ett verktyg i skolan. Utskottet vill även peka på att regeringen i budgetpropositionen anger att en nationell vårdgaranti ska införas under mandatperioden. . och behovet av offentlig och kommunal verksamhet växer Behoven av offentlig och kommunal verksamhet kommer att öka starkt framöver, bl.a. till följd av den demografiska utvecklingen och den allt högre andelen äldre i befolkningen Det framgår tydligt i t.ex. den analys som regeringen redovisar i bilaga 2 kapitel 12 i budgetpropositionen. Fram till 2050 beräknas Sveriges befolkning öka med omkring 1,1 miljoner personer. Nästan hela ökningen kommer att ske i åldersgrupperna 64 år och äldre. Befolkningen i dessa grupper väntas öka med 0,9 miljoner personer under perioden. Detta ställer stora krav på en väl fungerande offentlig sektor med starka och sunda offentliga finanser. Därtill krävs en god ekonomisk tillväxt och en ökad sysselsättning. Enligt analysen bedöms utgifterna för sjukvård och äldreomsorg stiga från 9 % av BNP till drygt 13 % av BNP. Utgifterna för pensioner väntas stiga från 9 % av BNP till 11 % av BNP. Till följd av bl.a. den höga tillväxten och den stigande sysselsättningen i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet ökade kommunernas och landstingens skatteinkomster med nästan 100 miljarder kronor under perioden 1998-2002. Detta visar enligt utskottets mening på vikten av att åtgärder vidtas så att den svenska ekonomin uthålligt kan hålla en hög tillväxttakt. Under perioden 2002-2004 väntas kommunernas skatteintäkter stiga med drygt 35 miljarder kronor. Vid sidan av detta är det enligt utskottets mening mycket viktigt att de resurser som redan finns i den kommunala sektorn används mer effektivt. Den pågående omdaningen och effektiviseringen av de kommunala verksamheterna måste fortsätta, även om bidragen och skatteintäkterna ökar. Pensionärerna och pensionerna I motion Fi233 (kd) hävdas att regeringens okänsliga budgetsanering drabbat pensionärerna hårt. Utskottet vill med anledning av detta anföra följande. Regeringen gjorde tidigt klart att när statsfinanserna stärks och ekonomin börjar växa ska situationen först förbättras för de grupper i samhället som drabbats extra hårt av de svåra tiderna. Redan i budgetpropositionen för 1999 föreslog regeringen därför en förbättring av pensionärernas ekonomi med omkring 4 miljarder kronor. Det reducerade prisbasbeloppet för pensionärer ersattes fr.o.m. 1999 av det fulla prisbasbeloppet samtidigt som bostadstillägget till pensionerna höjdes för att gynna de sämst ställda pensionärerna. Satsningen på pensionärerna fortsatte i budgetpropositionen för 2001. Bostadstillägget och det särskilda bostadstillägget höjdes ytterligare samtidigt som den tidigare tillfälliga höjningen av pensionstillskottet permanentades. Vidare höjdes det särskilda grundavdraget för pensionärer i inkomstbeskattning. I år får pensionärerna en särskild skattesänkning på upp till 1 320 kr per år. Dessutom har bostadstillägget justerats upp ytterligare, och totalt under perioden har bostadstillägget för pensionärer höjts från 83 % till 91 % av bostadskostnaden upp till taket. Samtidigt har golvet i systemet slopats och taket höjts till 4 500 kr per månad. Under nästa år införs ett s.k. äldreförsörjningsstöd samtidigt som pensionerna höjs genom att det nya pensionssystemet träder i kraft. Äldreförsörjningsstödet ska garantera att alla i Sverige som fyllt 65 år får en skälig levnadsstandard. Utskottet vill i detta sammanhang även peka på att de satsningar som nu görs och planeras inom vården och omsorgen är av utomordentligt stor betydelse, inte minst för äldre och pensionärer. Under perioden 1999-2001 satsades t.ex. 300 miljoner kronor på den nationella handlingsplanen för äldre, vilket bl.a. inbegripit anhörigstöd, telefonjour för äldre och anhöriga och försöksverksamhet i hemtjänsten. Därutöver satsades omkring 400 miljoner kronor på fler platser och högre standard i äldreboendet. Vid halvårsskiftet i år infördes ett nytt högkostnadsskydd i tandvården för äldre, och stödet för äldretandvården utökas ytterligare 2003, enligt regeringens förslag i budgetpropositionen. Som redovisades ovan, under rubriken Offentliga bidrag bidrar till en jämnare fördelning, går en stor del av de offentliga resurserna och tjänsterna inom vården och omsorgen till personer i de högre åldersgrupperna. Saneringen av de offentliga finanserna och demografin Utskottet har vid flera tillfällen behandlat budgetkonsolideringens effekter på fördelningen i samhället (senast i bet. 2001/02:FiU20). Enligt utskottets uppfattning fanns det inte något alternativ till saneringen av de offentliga finanserna. Den var nödvändig för att återställa förtroendet för svensk ekonomi och få ned de höga räntor som allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte minst i de mindre och medelstora företagen. Den var också nödvändig för att säkra den framtida välfärden. Som utskottet redovisat tidigare står Sverige inför en stor demografisk utmaning genom att andelen äldre i befolkningen ökar. För att klara av den påfrestning som detta kommer att innebära för de offentliga sy stemen krävs ett överskott i de offentliga finanserna under de närmaste åren. Enligt utskottets mening är det också viktigt att inse att de senaste årens kraftiga uppgång i den svenska ekonomin till en ganska stor del beror på det faktum att Sverige har sanerat de offentliga finanserna och etablerat ett överskott. Det är också viktigt att inse att utan sanering hade det inte varit möjligt att under de senaste åren bedriva en expansiv finanspolitik för att dämpa effekterna av den internationella konjunkturnedgången. Ett Sverige för alla ... I utskottets betänkande med anledning av vårpropositionen för 2002 (bet. 2001/02:FiU20) behandlades den stora fördelningspolitiska utmaning som ligger i att minska klyftorna i samhället och antalet personer som är marginaliserade. Enligt utskottets mening ger ekonomisk tillväxt bättre förutsättningar för ökad rättvisa. Tillväxten i sig är däremot ingen garanti för rättvisa, utan för att minska klyftorna i samhället krävs en aktiv politik för rättvisa. Målet bör vara att människors livsval inte ska begränsas av bakgrund eller kön. Alla ska ha samma rätt och möjlighet till vård, utbildning och omsorg. Vidare måste alla former av diskriminering upphöra. Invandrare, flyktingar och de som bott i Sverige i många generationer ska ges likartade möjligheter i livet. Även om mycket återstår att göra har de senaste årens tillväxt gjort det möjligt att vidta åtgärder inom en rad områden; t.ex. har initiativ tagits för att öka förutsättningarna för en långsiktigt hållbar integration. Inom bl.a. arbetsmarknads- och utbildningsområdet pågår en rad olika insatser för att öka invandrarnas möjligheter att delta i arbetslivet. Ansträngningarna på detta område måste öka under de kommande åren. Ett viktigt mål i politiken är att öka sysselsättningen bland invandrare. Olika fördelningsanalyser visar att barnfamiljer och då särskilt ensamstående föräldrar, ungdomar och invandrare fortfarande har det sämre nu än i början av 1990-talet. En rad åtgärder har vidtagits och kommer att vidtas för att förbättra situationen för dessa grupper. Andra studier visar att det finns strukturella faktorer som gör att vissa samhällsgrupper har större tillgång än andra till utbildning, höga inkomster och en god välfärd. Det är t.ex. fortfarande betydligt vanligare att barn till föräldrar med högre utbildning studerar vidare än att barn till föräldrar med lägre utbildning gör det. De senaste årens utbyggnad av högskolan och det reformerade studiesystemet syftar till att bryta detta mönster. Som utskottet redovisat tidigare satsas 40 miljoner kronor per år under perioden 2002-2004 för att stimulera till särskilda rekryteringsåtgärder. Studier som bl.a. regeringen genomfört visar att lönespridningen i Sverige ökade något under senare delen av 1990-talet efter att ha minskat sedan mitten av 1970- talet. Till följd av den ekonomiska krisen i början av 1990-talet marginaliserades vissa grupper. Till exempel har antalet människor som är långtidsarbetslösa, långtidssjuka eller beroende av socialbidrag under långa tider ökat. För att motverka detta måste bl.a. marginaleffekter av olika slag minskas så att det lönar sig bättre att studera och arbeta. Därmed minskar risken för att människor fastnar i socialbidragsberoende och långtidsarbetslöshet. Beslutet om att införa maxtaxa i förskoleverksamheten och barnomsorgen är ett exempel på åtgärder som bidrar till att minska marginaleffekterna. Sänkning av marginalskatterna genom höjningen av den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt och kompenseringen av egenavgifterna är andra exempel. Enligt beräkningar som redovisades i vårpropositionen för 2002 hade en ensamstående med två barn en marginaleffekt på ungefär 65 % år 1999. Under 2002 har marginaleffekten för denna familjetyp sjunkit med nästan 7 procentenheter, till 58,6 %. För sammanboende med två barn hade marginaleffekterna under samma period sjunkit med omkring 5 procentenheter. . och socialbidragsberoendet ska halveras Som utskottet nämnde ovan ökade socialbidragsberoendet under 1990-talet. Denna utveckling är enligt utskottets mening ett hårt slag för alla som kämpar för ökad rättvisa och högre välfärd. Riksdagens och regeringens uppsatta mål är att socialbidragsberoendet ska halveras mellan 1999 och 2004. Utvecklingen och uppfyllelsen av målet ska årligen avrapporteras till riksdagen. I bilaga 3 i budgetpropositionen redovisar regeringen den andra avstämningen av målet, den första publicerades i budgetpropositionen för 2002. År 1999 uppgick socialbidragsberoendet till omkring 115 200 s.k. helårsekvivalenter (antal vuxna personer med full ersättning under ett helt år). För att målet ska nås krävs alltså att antalet socialbidragsberoende sjunker till omkring 57 600 år 2004, räknat i helårsekvivalenter. Det kan jämföras med att antalet socialbidragsberoende 1990, dvs. före den kraftiga nedgången i den svenska ekonomin, uppgick till 71 700. Till följd av bl.a. sysselsättningsuppgången och den sjunkande arbetslösheten minskade antalet beroende av socialbidrag med 14 000 personer 2000 och 9 700 personer 2001. Sammantaget minskade antalet socialbidragsberoende under perioden med 24 000 personer, vilket innebär att det återstår 33 600 helsårsekvivalenter för att målet ska nås. Detta visar enligt utskottets mening att det är kampen för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet som är avgörande när det gäller att bryta bidragsberoendet i det svenska samhället. Möjligheterna för utsatta grupper att skaffa jobb, egen försörjning och delta i arbetslivet måste öka. Sverige har inte råd - varken mänskligt eller ekonomiskt - att ställa dessa grupper utanför. Utskottet delar regeringens bedömning att målet om en halvering av socialbidragsberoendet är inom räckhåll. Jämställdhet Centrala mål i den ekonomiska politiken är rättvisa och jämställdhet. Även om vi i Sverige har kommit långt med jämställdheten mellan män och kvinnor i jämförelse med andra länder, återstår mycket att göra. Vårt samhälle är fortfarande organiserat utifrån en könsmaktsstruktur. Arbetsmarknaden är alltjämt mycket könsuppdelad, och kvinnors arbete är ofta lägre betalt. Män har bättre karriärmöjligheter, högre lön och större makt som en följd av att de är män. För att bryta detta maktmönster måste den övergripande ekonomiska politiken få ett dnnu tydligare genusperspektiv än i dag. Välfärden och jämställdheten är intimt förknippade med varandra. Det är inte en slump att länder som Danmark, Norge, Finland och Sverige är mer jämställda än de flesta andra länder. Det är den utbyggda generella välfärden och den höga förvärvsfrekvensen för kvinnor som har gett möjligheter till detta. Kvinnors och mäns lika värde och rätt till egen försörjning ska vara en självklarhet i Sverige. En egen inkomst är förutsättningen för fria och självständiga val i vardagen. Det kan aldrig accepteras att kvinnors kunskaper och erfarenheter värderas lägre. Politiken måste därför med kraft inriktas på kvinnors rätt till arbete med rättvisa löner, en väl utbyggd gemensam sektor, kvinnofrid samt en strategi för att få jämställdhet på alla områden och fler kvinnor på olika beslutsnivåer. De reformer som utskottet redovisat ovan, som t.ex. den stegvis reformerade barn- och familjepolitiken, satsningarna på skola, vård och omsorg och programmen för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten, är väsentliga steg i utvecklingen mot en större rättvisa och ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. En avgörande del i jämställdhetspolitiken är att motverka löneskillnader på grund av kön. Enligt den officiella lönestatistiken tjänar kvinnorna omkring 82 % av männens löner. Utskottet vill i anslutning till detta bl.a. erinra om att regeringen i budgetpropositionen anger att den under året ska lägga fram en handlingsplan för ökad jämställdhet. I planen ska bl.a. förslag läggas fram om hur de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska. Utskottet vill också erinra om att riksdagen 2000 beslutade om en skärpning av jämställdhetslagen. Den nya lagen är tydligare och ska mer effektivt motverka att lön sätts efter könstillhörighet på den svenska arbetsmarknaden. Enligt lagen har arbetsmarknadens parter tre år på sig att vidta åtgärder för få bort löneskillnader som beror på kön. Regeringen följer parternas arbete löpande via JämO och Medlingsinstitutet, och utfallet kommer att ge ett viktigt underlag för i vilken utsträckning det behövs ytterligare åtgärder i form av t.ex. en ännu stramare lagstiftning för att minska och radera ut de osakliga löneskillnader som finns i det svenska arbetslivet. Kvinnor arbetar i högre grad än män visstid eller deltid. Regeringen anger därför i budgetpropositionen att det krävs ytterligare åtgärder, förutom de som redan vidtagits, för att säkerställa att grunden även för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden ska vara tillsvidareanställning på heltid. (s), (v) och (mp) i samarbete Utskottet tillbakavisar Kristdemokraternas angrepp i motion Fi233 på Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. En redovisning av resultaten i ekonomin duger bra som svar på Kristdemokraternas attack: Även om konjunkturen mattats av har tillväxten i den svenska ekonomin varit historiskt hög under perioden 1998-2001 samtidigt som sysselsättningen stigit och arbetslösheten sjunkit. Trots de senaste årens konjunkturnedgång har Sverige ett av de största överskotten i de offentliga finanserna i EU. Den tidigare stora offentliga nettoskulden har vänts till en nettoförmögenhet. Bytesbalansen visar överskott, och medborgarnas realinkomster stiger kraftigt. Budgetpropositionen för 2003 bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet. Miljöpartiet de gröna har genom den gemensamma motionen Fi230 (s, v, mp) anslutit sig till överenskommelsen vad avser riktlinjerna för den ekonomiska politiken samt utgifter och inkomster för 2003. Med hänvisning till vad som anförts ovan tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker förslagen i motionerna Fi231 (m) yrkandena 1 och 12, Fi232 (fp) yrkande 1, Fi233 (kd) yrkandena 1-3, Fi234 (c) yrkandena 1 och 2 samt MJ420 (m) yrkande 2. 1.4 Gröna nyckeltal 1.4.1 Gröna nyckeltal i EU Utskottets förslag i korthet Bland annat med hänvisning till att Förenta nationerna har ett system för gröna nyckeltal som också används av de flesta medlemsstaterna i EU och till det omfattande arbete med att utveckla systemet för gröna nyckeltal som pågår inom EU under ledning av Eurostat, avstyrker utskottet en motion med begäran om att regeringen ska verka för att EU ska utveckla gröna nyckeltal. Jämför reservation 2 (mp). Motionen I motion U324 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 13 föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen ska verka för att EU ska utveckla systemet med gröna räkenskaper och att systemet med gröna nyckeltal införs även på EU-nivå. Finansutskottets ställningstagande Utvecklingen av miljöräkenskaper bedrivs i Sverige som ett gemensamt projekt mellan Naturvårdsverket (NV), Konjunkturinstitutet (KI) och Statistiska centralbyrån (SCB). Det är ett projekt med långsiktig inriktning, och arbetet avser fortfarande till stor del forskning och metodutveckling. Under de senaste åren har NV, KI och SCB i den gemensamma rapportserien Miljöräkenskaper publicerat flera rapporter om metoder, analyser och mätdata, t.ex. rapport nr 2000:7 Metod för samhällsekonomisk analys av miljöåtgärder. Miljöräkenskaper är i högsta grad ett internationellt projekt, i vilket EU och speciellt Sverige är ledande och långt framme i processen. Eurostat, Europeiska statistikbyrån, producerar och publicerar en mängd statistik inom miljöområdet. Det internationella samarbetet drivs också i FN:s regi. Det är inom FN:s ram som EU- länderna främst samarbetar kring frågan om miljöräkenskaper. En ny och förbättrad handbok om miljöräkenskaper har tagits fram inom ramen för den s.k. Londongruppen. Den handbok som tidigare använts av flertalet länder togs fram 1993, då de flesta ländernas räkenskapsprojekt låg i startgroparna. Som ett av de första länderna i världen presenterade regeringen en uppsättning s.k. gröna nyckeltal i 1999 års ekonomiska vårproposition. Nyckeltalen är ett av regeringens instrument för att följa miljöpolitikens övergripande mål. Nyckeltalen används som vägledning för politiska beslut och som underlag för samhällsdebatt på samma sätt som andra ekonomiska nyckeltal. Inom Europeiska unionen pågår arbete på flera plan för att utveckla indikatorer för en hållbar utveckling. Till exempel har en till kommissionen knuten expertgrupp sedan början av 1999 arbetat med att ta fram övergripande miljöindikatorer på EU-nivå, motsvarande de gröna nyckeltal som regeringen arbetar med. Sverige deltar i expertgruppen genom representanter från Miljödepartementet och Naturvårdsverket. Inför Europeiska rådets möte i Barcelona i mars 2002 presenterade kommissionen rapporten Lissabonstrategin - möjligheter till förändring. I en bilaga till rapporten redovisas olika indikatorer med avseende på Lissabonstrategin, således bl.a. inom miljöområdet. En uppsättning indikatorer redovisas inom miljöområdet. Arbetet med indikatorerna fortsätter. Inför Europeiska rådets möte i Göteborg i juni 2001 tog Sverige fram en första uppsättning indikatorer med avsikt att visa Sveriges omställning mot hållbar utveckling. Rapporten, Sustainable Development Indicators for Sweden - a first set 2001, togs fram av SCB i samarbete med Naturvårdsverket. Sveriges första uppsättning indikatorer presenteras utifrån fyra teman: effektivitet; allas bidrag, delaktighet, jämlikhet och fördelning; anpassningsförmåga samt värden som förs över till kommande generationer. Inom varje tema återfinns indikatorer inom miljö, ekonomi och det sociala området. Sveriges omställning mot hållbar utveckling speglas i 30 indikatorer indelade efter dessa fyra teman. Indikatorerna redovisas i regeringens skrivelse 2001/02:172 Nationell strategi för hållbar utveckling s. 110 f. Naturvårdsverket och Boverket har tagit fram rapporten Ekologiska fotavtryck & biokapacitet - verktyg för planering och uppföljning av hållbar utveckling i ett internationellt perspektiv. Ett ekologiskt fotavtryck kan visa vilken produktiv areal (biokapacitet) som behövs för att få fram det som en människa eller en befolkning konsumerar och för att absorbera de utsläpp som åstadkoms. Inom OECD finns det en särskild grupp som arbetar med frågan om ekologiska fotavtryck. Ekofinrådets sektorsstrategi för integrering av miljö och hållbar utveckling började tillämpas under 2001. Det handlar främst om att integrera miljö och hållbar utveckling i centrala ekonomisk-politiska processer. I de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken har ett avsnitt om att öka den miljömässiga hållbarheten infogats. Avsnittet innehåller fem rekommendationer till medlemsländerna. Vidare beslutades det att miljö och hållbar utveckling ska utgöra ett tema i den multilaterala ländergranskningen i Kommittén för ekonomisk politik för 2002. Det innebär även att de nationella rapporterna om ekonomiska reformer på produkt- och kapitalmarknaderna för 2001 innehåller en miljöbilaga. Av regeringens skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen 2001 (skr. 2001/02:160) framgår det att det svenska agerandet på statistikområdet under 2001 till stor del präglades av det svenska ordförandeskapets prioriteringar. För statistikområdet innebar det bl.a. att agera för att utveckla den statistik som Sverige prioriterat. Som ett led i detta stöttade Statistiska centralbyrån tillsammans med andra statistikansvariga myndigheter aktivt arbetet i Regeringskansliet och tog fram statistik som underlag och bakgrund till olika ministermöten och konferenser. Arbetet presenterades dels i särskilda rapporter, dels på en särskild ordförandeskapssida på SCB:s webbplats. Syftet var att lyfta fram statistiken som informationskälla och visa på dess användbarhet. Ett tema var indikatorer för hållbar utveckling. Utskottet noterar med tillfredsställelse den omfattande aktivitet som pågår i syfte att utveckla och tillämpa indikatorer inom miljöområdet. Utskottet förutsätter att regeringen aktivt driver på arbetet, både nationellt och internationellt. Någon riksdagens åtgärd är mot denna bakgrund inte påkallad. Motion U324 (mp) yrkande 13 avstyrks. 1.4.2 Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen Utskottets förslag i korthet Ett ambitiöst arbete pågår för att utveckla redovisningen av viktiga miljöproblem. Gröna nyckeltal är ett viktig inslag i detta arbete. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund en motion med begäran om att alla företag som arbetar med miljöfrågor ska räknas med i de gröna nyckeltalen. Jämför reservation 3 (kd). Motionen I motion MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 24 föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs om att inkludera icke- certifierade miljöledningssystem i regeringens gröna nyckeltal. I regeringens gröna nyckeltal ingår antalet ISO- och EMAS-registrerade företag. Motionärerna anser att även företag som jobbar enligt enklare miljöledningssystem bör inkluderas. Finansutskottets ställningstagande Utskottet behandlade i sitt betänkande 2001/02:FiU1 en motion med liknande innehåll. Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition redovisar regeringen årligen gröna nyckeltal som komplement till de ekonomiska nyckeltalen. Syftet med gröna nyckeltal är att spegla den nationella utvecklingen för viktiga miljöproblem på ett enkelt och informativt sätt med god jämförbarhet över tiden. Gröna nyckeltal utgör därmed ett instrument för att följa utvecklingen mot det övergripande målet om att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Hösten 2001 beslutade riksdagen om delmål och förslag till strategier för att uppnå 14 av de 15 miljömål som riksdagen tidigare antagit. Ett miljömålsråd knutet till Naturvårdsverket har inrättats med uppgift bl.a. att följa upp, utvärdera och rapportera om målen. En annan av rådets uppgifter är att utveckla gröna nyckeltal. Miljömålsrådet lämnade i juni 2002 sin första årliga rapport till regeringen. Utskottet anser att det är värdefullt för miljöarbetet att även mindre och medelstora företag arbetar med miljöledningssystem. Allt miljöarbete bidrar till att nå det övergripande målet om att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Enligt utskottet är gröna nyckeltal ett viktigt komplement till de indikatorer som utvecklas för att följa upp och utvärdera miljökvalitetsmålen. Utskottet delar regeringens bedömning att den nationella uppföljningen av miljökvalitetsmålen ska baseras på ett begränsat antal indikatorer. För att uppföljningen av målen ska bli överblickbar är det alltså viktigt att systemet inte blir för omfattande. Som framgått ovan är vidareutveckling av gröna nyckeltal en prioriterad fråga i regeringens politik. Riksdagen har också beslutat i enlighet med regeringens förslag vad gäller miljökvalitetsmål, delmål och åtgärdsstrategier. Arbetet med att vidareutveckla de gröna nyckeltalen ska pågå löpande och arbetet kommer regelbundet att redovisas för riksdagen. Mot denna bakgrund anser inte utskottet att det finns skäl att föreslå att riksdagen ska göra något tillkännagivande. Motion MJ432 (kd) yrkande 24 avstyrks. 2 Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för staten 2.1 Utformningen av utskottets förslag till rambeslut Enligt riksdagsordningen (5 kap. 12 §) ska riksdagen i ett och samma beslut fastställa ramarna för de olika utgiftsområdena och godkänna en beräkning av statsbudgetens inkomster. I beslutet om utgiftsramarna ingår också att riksdagen ska godkänna en beräkning av myndigheternas förbrukning av anslagsbehållningar och hur anslagskrediter kommer att utnyttjas under året. I beslutet om inkomsterna ingår dels att ta ställning till olika förslag till förändringar av gällande skatte- och avgiftsregler och fastställa nästa års regelverk för statsbudgetens inkomster, dels att beräkna effekterna av dessa inkomster. Utifrån dessa effektberäkningar erhålls ett underlag för att bedöma hur stora statsbudgetens inkomster kommer att bli. Statsbudgeten ska enligt budgetlagen (1996:1059) förutom inkomster och utgifter även omfatta andra betalningar som påverkar statens lånebehov. För att få fram upplåningsbehovet görs en bedömning av hur nettot av myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret utvecklas under budgetåret och hur stora eventuella kassamässiga korrigeringar bör vara. När riksdagen tagit ställning till dessa beräkningar erhålls budgetsaldot som en restpost som visar statens amorteringar/upplåningsbehov under året. Beslutsordningen innebär alltså att riksdagen tar ställning till alla dessa poster genom ett beslut. Mot denna bakgrund är alla förslag som avser utgiftsramar m.m. och beräkningen av statsbudgetens inkomster sammanförda i en enda beslutspunkt (punkt 5 i detta betänkande) i utskottets förslag till riksdagsbeslut. Följande punkter i propositionens förslag till riksdagsbeslut behandlas i detta sammanhang: punkt 2 om utgiftstak för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 2002-2004, punkt 3 om beräkning av de offentliga utgifterna för 2003 och 2004, punkt 8 om fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2003, punkt 9 om beräkning av förändringar av anslagsbehållningar för 2003, punkt 5 om beräkning av förändringarna av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2003, punkt 6 om beräkning av kassamässiga korrigeringar, punkt 7 om beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 och punkterna 27-38 om lagförslag som avser skattefrågor med budgeteffekt 2003. De tre samarbetspartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet väckte under allmänna motionstiden en gemensam motion med yrkanden om ändringar av budgetpropositionens förslag. Denna motion samt oppositionspartiernas alternativa förslag behandlas också i samma beslut. Motiven till utskottets förslag redovisas på de efterföljande sidorna under rubriken 2.4 Budgetpolitikens inriktning efter det att utskottet först behandlat 2.2 Budgetutvecklingen och 2.3 Mål för budgetpolitiken. Utskottet tar i detta sammanhang ställning till regeringens respektive motionernas olika budgetförslag parti för parti och bedömer då också förslagens budgetpolitiska effekter under rubriken 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen. I avsnitt 2.5 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn behandlar utskottet den samlade nivån för statsutgifterna som den kommer till uttryck i utgiftstaket. Utskottet tar därefter ställning till vilka ramar som ska gälla för de olika utgiftsområdena när riksdagen i andra steget av budgetprocessen fördelar utgifterna på anslagen. Det görs i avsnitt 2.6 Fördelning av statens utgifter på utgiftsområden 2003. I avsnitt 2.7 Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 redovisas utskottets förslag till samlad beräkning av statsbudgetens inkomster nästa år. I var sitt avsnitt behandlar utskottet de förslag som gäller 2.8 Anslagsbehållningar och 2.9 Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret samt 2.10 Kassamässig korrigering. Därefter redovisar utskottet sitt ställningstagande mer i detalj vad gäller olika inkomstförslag (avsnitt 3) och de olika utgiftsområdena (avsnitt 4.1). Avsnitt 3 Inkomster är disponerat på följande sätt. Under rubriken 3.2 Skattepolitikens inriktning tar utskottet först ställning till de samlade förslagen i kommitté- och partimotionerna, som är oppositionspartiernas samlade alternativ till inkomstförslaget i budgetpropositionen. Därefter behandlar utskottet de specifika förslagen i propositionen och de i det sammanhanget väckta motionerna. Förslag om inkomstförändringar som tagits upp i olika motionsyrkanden som gäller inkomståret 2003 behandlas i huvudsak i den ordning respektive inkomsttitel redovisas i statsbudgeten. I avsnitt 4 Utgifter behandlar finansutskottet de förslag i propositionen och motionerna som gäller utgiftsområden. Det görs under rubriken 4.1 Fördelning av utgifter på utgiftsområden 2003 och 2004. Finansutskottets förslag till beslut om budgetförslagen för 2003 återfinns i punkt 5 i förslaget till riksdagsbeslut. De lagförslag som omfattas av beslutet behandlas i punkt 6, men det sakliga innehållet i lagförslagen har dessförinnan godkänts i punkt 5. I punkt 5 hänvisas dessutom till två sammanställningar i omedelbar anslutning till utskottets förslag till riksdagsbeslut. I den första sammanställningen redovisas i tabellform utskottets och reservanternas förslag till dels fördelning av utgifter på utgiftsområden m.m., dels beräkning av statsbudgetens inkomster fördelade på inkomsttitlar. I den andra sammanställningen redovisas samtliga motionsyrkanden, uppräknade ämnesområdesvis, som finansutskottet avstyrker i punkt 5. I bilaga 2 återges de lagförslag i budgetpropositionen som utskottet behandlar i detta betänkande och i bilaga 3 utskottets förslag till ändringar av regeringens lagförslag. En hänvisning görs i punkt 6 till dessa bilagor. 2.2 Budgetutvecklingen Det medelfristiga målet för den offentliga sektorns finansiella sparande är ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Hittills har detta överskottsmål överträffats med god marginal. Det överskjutande finansiella sparandet uppgick under åren 1997-2001 till sammanlagt 167 miljarder kronor. Regeringen förklarar den gynnsamma utvecklingen med högre potentiell produktionsnivå och därmed BNP-tillväxt i den svenska ekonomin jämfört med egna prognosbedömningar, utan att det hotat inflationsmålet. Skatteintäkterna under denna period har dessutom blivit högre än förväntat. Den försvagade ekonomiska tillväxten under de kommande åren samt en svag tillväxt under 2001 till följd av den internationella konjunkturavmattningen påverkar regeringens bedömning av den framtida utvecklingen i den offentliga sektorns finanser. Redan under innevarande år förväntas det finansiella sparandet i den offentliga sektorn understiga tvåprocentsmålet med 0,3 procentenheter. Åren 2003 och 2004 ökar skillnaden till 0,5 respektive 0,4 procentenheter - en ytterligare nedrevidering av regeringens prognoser jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition. Sammanlagt beräknas det offentliga finansiella sparandet understiga målet med 30 miljarder kronor under perioden 2002-2004. Regeringen understryker emellertid en fortsatt stor osäkerhet beträffande den framtida konjunkturutvecklingen. I budgetpropositionen kompletteras därför den baskalkyl som ligger till grund för budgetförslaget med två alternativa kalkyler, ett lågtillväxtalternativ och ett högtillväxtalternativ. Den offentliga sektorns finansiella sparande utvecklas i dessa tre kalkyler på följande sätt. Tabell 9. Offentligt finansiellt sparande enligt regeringens alternativa kalkyler Procent av BNP *grafiskt element borttaget* I lågtillväxtalternativet antas den internationella konjunkturen utvecklas betydligt sämre än i baskalkylen. Sysselsättningsnivån i Sverige blir därmed betydligt lägre och den öppna arbetslösheten stiger. I högtillväxtalternativet antas att ekonomin och framför allt arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar bättre än i baskalkylen. Sysselsättningsnivån stiger och sysselsättningsmålet på 80 % uppnås 2004. I samtliga kalkyler beräknas det offentliga sparandet understiga överskotts målet under innevarande år. Det är endast i högtillväxtalternativet som överskottsmålet kan uppnås och t.o.m. överträffas under de två kommande åren. Med nu gällande regler och aviserade reformer sjunker skattekvoten från 54,2 % av BNP 2001 till 50,2 % av BNP 2004. Utvecklingen av skattekvoten ser dock annorlunda ut om man tar hänsyn till periodiseringseffekter vid skatteuppbörden. Den justerade skattekvoten sjunker från 51,8 % till 50,6 % av BNP under innevarande år, för att åter stiga till 50,9 % av BNP 2003. Denna ökning förklaras av bl.a. en omläggning till beskattade garantipensioner nästa år. Skattekvoten förväntas åter sjunka med 0,6 procentenheter till 50,3 % av BNP under 2004 till följd av en långsammare utveckling av skattebaserna jämfört med BNP-utvecklingen. Till skillnad från skattekvoten stiger utgiftskvoten under innevarande år med 0,4 procentenheter, från 54,4 % till 54,8 % av BNP. Under de kommande två åren bedöms dock utgiftskvoten minska till 53,8 % av BNP vid utgången av 2004. Den offentliga sektorns finansiella ställning har stadigt förbättrats sedan 1996. Under de kommande åren förväntas en fortsatt förstärkning av den offentliga förmögenheten, från 1,5 % av BNP 2002 till 4,9 % av BNP 2004. Samtidigt minskar den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som andel av BNP från 53,6 % till 49,3 %, även om den konsoliderade bruttoskulden ökar något i nominella termer 2004 till följd av stigande statsskuld samma år. Statsbudgetens saldo har sedan 1998 uppvisat överskott. En bidragande orsak till det positiva saldoutfallet har huvudsakligen varit betydande engångseffekter i form av överföringar från AP-fonden och inbetalningar av premiepensionsmedel samt försäljningar av statligt aktieinnehav. Även årets förväntade överskott på 8 miljarder kronor, vilket är ca 19 miljarder lägre jämfört med regeringens prognos från vårpropositionen, säkras med hjälp av tre extraordinära poster på sammanlagt 41 miljarder kronor. Den successiva saldoförsämringen förväntas fortsätta under 2003 och 2004, då statsbudgeten beräknas uppvisa underskott på 13 respektive 22 miljarder kronor. Efter justering för större engångseffekter ökar dessa underskott till 46 respektive 41 miljarder kronor. En sammanställning av de större engångseffekter som påverkar beräkningen av statsbudgetens saldo presenteras i följande sammanställning som bygger på uppgifter från budgetpropositionen. Tabell 10. Statsbudgetens underliggande saldo efter justering för större engångs- effekter 2000-2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Försämringen av det beräknade budgetsaldot för åren 2002-2004 jämfört med regeringens prognos från vårpropositionen beror till stor del på högre förväntade utgifter från statsbudgeten. Om man bortser från omläggningen av kommunkontosystemet, vilken påverkar statsbudgetens inkomst- och utgiftssida i samma omfattning, beräknas statsbudgetens utgifter bli drygt 9, 3 respektive 11 miljarder kronor högre under perioden jämfört med tidigare bedömningar. Statsbudgetens inkomster minskar på motsvarande sätt med drygt 9 miljarder kronor 2002, vilket förstärker den negativa effekten på budgetsaldot samma år. Nästa års statsinkomster ökar däremot med 2 miljarder kronor och motverkar därmed de ökade utgifterna något. Inkomstberäkningen för 2004 har ändrats endast marginellt jämfört med vårpropositionen, vilket innebär att de vkade utgifterna direkt bidrar till den negativa saldoutvecklingen. Det försämrade budgetsaldot medför att statsskulden mätt i nominella termer kommer att öka något i slutet av perioden. Som andel av BNP fortsätter dock statsskulden att minska - från 53,3 % vid utgången av 2001 till 46,2 % vid utgången av 2004 för den konsoliderade skulden enligt budgetpropositionen och från 53,4 % till 47,9 % för den okonsoliderade statsskulden enligt Riksgäldskontorets definition. 2.3 Mål för budgetpolitiken Utskottets förslag i korthet Det tidigare fastlagda målet för sparandet i den offentliga sektorn på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel bör ligga fast. Några nya mål i form av en lägre offentlig skuldkvot bör inte införas. De i sammanhanget väckta motionerna avstyrks. Jämför reservationerna 4 (m), 5 (kd) och 6 (c). Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för finanspolitiken som innebär att de offentliga finanserna ska uppvisa ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Eftersom BNP för närvarande uppgår till 2 240 miljarder kronor innebär detta mål uttryckt i nominella termer att de samlade inkomsterna för staten, kommunerna och ålderspensionssystemet sedda som grupp ska överstiga utgifterna med i genomsnitt inte fullt 50 miljarder kronor per år under en fem till sju år lång period. Överskottet kan ett visst år vara högre eller lägre, men för perioden som helhet ska det motsvara 2 % av BNP. Som delmål gäller sedan tidigare att överskottet tills vidare ska motsvara 2,0 % under vart och ett av åren 2002, 2003 och 2004. De som mål angivna överskotten ska användas för att öka den offentliga nettoförmögenheten. Riksdagen har varje år också lagt fast ett utgiftstak för de närmaste tre åren, vilket sätter en gräns för hur stora utgifter som staten kan dra på sig. Utgiftstaket omfattar dels de egentliga utgifterna på statsbudgeten exklusive statsskuldsräntorna, dels utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Utgiftstaket fastställs alltid med viss marginal, och skillnaden mellan de takbegränsade utgifterna och utgiftstaket benämns budgeteringsmarginalen. Om belastningen på de takbegränsade utgifterna ökar kommer budgeteringsmarginalen att minska, och i princip försvagas då också budgetsaldot eller saldot för ålderspensionssystemet med ett lika stort belopp. Enligt tidigare riksdagsbeslut ska utgiftstaket för staten uppgå till 809 miljarder kronor 2002 samt till 844 respektive 878 miljarder kronor för de därpå följande åren. Budgetpropositionen Regeringen framhåller att överskottet i den offentliga sektorns finanser är av central betydelse. Den demografiska utvecklingen kommer att ställa ökade resurskrav på den offentliga sektorn, främst efter 2010. Med ett överskott på 2 % av BNP ökar den offentliga nettoförmögenheten, vilket förbättrar möjligheten att möta sådana krav. I förra årets budgetproposition ansåg regeringen att riksdagens tidigare, preliminärt beslutade delmål för 2002 på 2,0 % av BNP skulle behållas. Denna nivå skulle enligt regeringen stimulera ekonomin utan att leda till överhettning. Den skulle också göra det möjligt att föra en långsiktigt hållbar finanspolitik. Samtidigt framhöll regeringen att även ett lägre överskott skulle accepteras om konjunkturen utvecklades sämre än väntat. För att bedöma om överskottens nivå för enskilda år är förenliga med det medelfristiga målet analyserar regeringen överskottens strukturella nivå. Vid beräkningen av det strukturella sparandet justeras det faktiska sparandet för periodiseringseffekter i skatteuppbörden, skattade effekter av konjunkturläget samt andra tillfälliga inkomster och utgifter. Utvecklingen i de offentliga finanserna, uttryckt bl.a. som strukturellt sparande, framgår av följande sammanställning. Tabell 11. Finansiellt sparande i den offentliga sektorn 2000-2004 Beräknade, målsatta respektive strukturella överskott *grafiskt element borttaget* 1Justering för BNP-gap enligt Finansdepartementets definition Regeringen räknar i årets budgetproposition med en något svagare tillväxt, och BNP-tillväxten för 2002 har justerats ned från 2,4 till 2,1 %. Överskottet i den offentliga sektorns finanser beräknas nu uppgå till 1,7 % av BNP 2002, vilket är lägre än det uppställda genomsnittsmålet. Som framgår av ovanstående tabell minskar under perioden 2000-2004 det strukturella sparandet från 4,0 % till 1,8 % av BNP. Denna utveckling är enligt regeringen förenlig med målet om ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Samtidigt framhåller regeringen att målet för den offentliga sektorns finansiella sparande är hotat om inte nuvarande kostnadsökning för sjukpenning och förtidspension bryts. Regeringen föreslår att tidigare fastställda utgiftstak för staten inklusive ålderspensionssystemet ska ligga fast men att de tekniskt ska justeras med hänsyn till vissa förslag i propositionen. De föreslagna nya nivåerna på utgiftstaket under åren 2002-2004 blir därmed 812, 818 respektive 852 miljarder kronor. Enligt fastlagd ordning skulle regeringen i budgetpropositionen ha redovisat ett förslag till utgiftstak och saldomål för 2005. Av propositionen framgår emellertid att riksdagsvalet har inneburit att beredningstiden för att ta ställning till den långsiktiga budgetpolitiken varit otillräcklig. Regeringen har därför för avsikt att i 2003 års ekonomiska vårproposition i avsnittet om riktlinjer för budgetpolitiken redovisa sin bedömning av lämpligt utgiftstak och saldomål för såväl 2005 som 2006. Förslag om dessa utgiftstak och saldomål tas sedan in i budgetpropositionen för 2004 för riksdagens ställningstagande. Motionerna Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi231 två långsiktiga mål för sin finanspolitik - de offentliga finanserna ska vara i balans över en konjunkturcykel och den konsoliderade offentliga bruttoskulden ska understiga 40 % av BNP. För att påskynda minskningen av skuldkvoten gör emellertid motionärerna avkall på sitt långsiktiga balansmål och utformar ett budgetalternativ som ger ett överskott i den offentliga sektorns finanser av ungefär samma omfattning som regeringens. Enligt de i motionen redovisade beräkningarna väntas det moderata budgetförslaget leda till att bruttoskulden minskar till 46,7 % av BNP 2004, att jämföra med den i budgetpropositionen angivna nivån på 49,3 % (yrkande 8). Moderata samlingspartiet föreslår att utgiftstaket för staten bör fastställas till nivåer som för de båda efterföljande åren överstiger regeringens förslag med 45 respektive 31 miljarder kronor. Folkpartiet liberalerna tar i motion Fi232 upp en diskussion om vilka krav som bör ställas på den offentliga sektorns sparande. Det görs utan att man motsätter sig regeringens nuvarande saldomål. Motionärerna anser emellertid att frågan om kravet på det offentliga sparandet bör tas upp till förnyad debatt och analys, inte minst i ljuset av de förändrade villkor som ett svenskt deltagande i eurosamarbetet kommer att föra med sig. Något konkret yrkande av denna innebörd förs inte fram. Motionärerna vill först avvakta den pågående remissomgången av den nya EMU-utredningen (SOU 2002:16). Folkpartiets förslag till utgiftstak understiger för de båda närmaste åren regeringens med 5 respektive 6 miljarder kronor. Kristdemokraterna anser i motion Fi233 att regeringens förslag till budgetpolitiskt överskottsmål för de offentliga finanserna bör kompletteras och senare eventuellt ersättas med ett mål om balans i statens finansiella sparande. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett sådant kompletterande budgetmål om balans i statens finansiella sparande över en konjunkturcykel och då också ange i vilken takt det kan fasas in. Detta förslag läggs dock inte fram som ett formellt yrkande utan motionärerna nöjer sig med att aktualisera frågan i motionens motivtext. Däremot yrkar motionärerna på att regeringen ska redovisa ett förslag till en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi (yrkande 10). Motionärerna erinrar om att den förre finansministern Erik Åsbrink tog initiativ till att utforma en sådan strategi men aldrig gavs tillfälle att slutföra detta arbete. En sådan strategi behövs enligt deras mening om Sverige ska klara den dubbla utmaning som följer av en ökad internationalisering med dess krav på ett sänkt skattetryck och den kommande demografiska utvecklingen mot fler äldre som snarare ställer krav på motsatsen. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för 2003 och 2004 understiger regeringens med 4 respektive 11 miljarder kronor. Centerpartiet har i motion Fi234 respekt för att regeringens överskottsmål inte kommer att nås 2003 och 2004 men anser att regeringen inte anstränger sig tillräckligt för att minimera avvikelsen. Enligt motionärerna är det på sikt oroväckande att den offentliga sektorns överskott helt bärs upp av pensionssparandet medan statens finanser går med underskott i stort sett samtliga år. Rensar man de statliga finanserna från engångseffekter, har de varit i balans endast något enstaka år under den senaste perioden. Förfarandet beskrivs i motionen som att man döljer underskott i driften med ett överskott som är fonderat för framtida pensioner. En sund ekonomisk politik måste innebära att också statsbudgeten är i balans i ett medellångt perspektiv. Staten ställer i dag upp balanskrav på kommuner och landsting över en treårsperiod, påpekar motionärerna, som finner det orimligt att staten då inte själv föregår med gott exempel. Motionärerna föreslår att budgetlagen kompletteras med en bestämmelse om att statens finanser bör vara i strukturell balans sett över en konjunkturcykel. Enligt förslaget bör regeringen låta utreda hur detta bäst kan uppnås (yrkande 4). I motionen föreslås också att riksdagen ska göra ett tillkännagivande om att regeringen framgent bör presentera förslag till utgiftstak och preliminär fördelning på utgiftsområden för tre år (yrkande 5). Motionärerna är kritiska till att regeringen i budgetpropositionen frångått praxis och inte redovisat något förslag till utgiftstak för 2005 trots att detta utlovades i 2002 års vårproposition. Centerpartiets förslag till utgiftstak för 2003 och 2004 understiger regeringens förslag med 34 respektive 37 miljarder kronor. Finansutskottets ställningstagande Budgetpolitiken har under senare år inriktats mot ett antal fleråriga mål, som har det gemensamt att de är tydliga och lätta att i efterhand avläsa. Fram till i år har uppställda mål överträffats med bred marginal. Överskottet i de offentliga finanserna kulminerade 2001 och motsvarade då 4,8 % av BNP, vilket var klart över målet på 2,5 %. I år och under de båda efterföljande åren förutses en svagare utveckling och de för respektive år uppställda delmålen kommer enligt budgetpropositionen inte att uppnås. Det strukturella överskottet - dvs. det faktiska överskottet justerat för periodiseringseffekter, engångseffekter samt skattade effekter av konjunkturläget - ligger dock i linje med det uppställda målet om ett överskott motsvarande i genomsnitt 2 % av BNP under en konjunkturcykel. Moderata samlingspartiet föreslår att riksdagen ska fastställa som mål dels att den offentliga sektorns finanser ska vara i balans över en konjunkturcykel, dels att den konsoliderade offentliga bruttoskulden ska understiga 40 % av BNP. Finansutskottet vill i anslutning till detta framhålla följande. EMU-utredningen (SOU 2002:16) har tidigare i år förordat att det nuvarande överskottsmålet höjs till 2,5 alternativt 3 % av BNP. Detta för att vi vid ett eventuellt EMU-medlemskap ska stå bättre rustade att möta stora negativa störningar i ett läge då penningpolitiken inte längre kan utnyttjas på samma sätt som tidigare. Liknande förslag har framförts även från annat håll. Medan diskussionen i andra sammanhang alltså snarare går i motsatt riktning håller Moderata samlingspartiet fast vid sitt flera gånger tidigare framförda krav på att de offentliga finanserna ska vara i balans över en konjunkturcykel. Men motionärerna tycks själva inte riktigt tro på sitt förslag. För trots sitt långsiktiga mål och trots de nu svagare konjunkturbetingelserna redovisar man ett budgetalternativ som är lika stramt som regeringens. Motionärerna ursäktar sig med att man snabbare vill få ned bruttoskulden till 40 % av BNP och därför budgeterar för ett överskott i den offentliga sektorns finanser som är ungefär lika stort som regeringens. Men vad skulle hända med bruttoskulden om riksdagen ersatte överskottsmålet med ett mål om enbart balans i de offentliga finanserna? Förhållandet belyses i budgetpropositionens bilaga 2 om svensk ekonomi (s. 73). Där redovisas en analys som täcker ett halvt sekel, och analysen omfattar två scenarier, ett där nuvarande överskottsmål upprätthålls och ett där man inriktar sig på balans i de offentliga finanserna. Balansalternativet ger varje år ett större utrymme för reformer antingen i form av lägre skatter eller ökade utgifter men försvagar samtidigt de offentliga finanserna. Skillnaden i bruttoskuld mellan de båda kalkylerna växer successivt. Medan bruttoskulden i överskottsalternativet beräknas minska till ca 25 % av BNP 2050 stiger den i balansalternativet till drygt 100 % av BNP mot slutet av samma period. En finanspolitik utformad enligt Moderata samlingspartiets förslag är således inte långsiktigt hållbar. De båda mål som partiet förordar är dessutom inte långsiktigt förenliga. Av dessa skäl kan utskottet inte ställa sig bakom motionärernas förslag. Centerpartiet föreslår att budgetlagen ska kompletteras med en bestämmelse om att statens finanser bör vara i strukturell balans sett över en konjunkturcykel. Enligt förslaget bör regeringen utreda hur detta bäst kan uppnås. Kristdemokraterna vill att regeringen ska redovisa en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi som visar att Sverige kan klara den dubbla utmaningen att förena krav på ett sänkt skattetryck med den kommande demografiska utvecklingen som snarare ställer krav på motsatsen. Folkpartiet anser att man bör överväga vilka krav som ska ställas på det offentliga sparandet, inte minst om Sverige skulle gå med i EMU. Såsom också framhålls i motionerna kommer ett eventuellt EMU-medlemskap för Sverige att leda till att finanspolitiken får utformas efter delvis nya förutsättningar. Problemet har belysts bl.a. av EMU- utredningen vars betänkande har varit utsänt på remiss, och där utredningens förslag och inkomna yttranden nu bereds inom Regeringskansliet. Regeringen har således sin uppmärksamhet riktad på frågan, och enligt finansutskottets mening bör resultatet av denna beredning avvaktas innan riksdagen tar ställning i detta ärende. Finansutskottet är således inte berett att nu föreslå att riksdagen gör ett uttalande om vilka eventuellt nya krav som kan komma att ställas på finanspolitiken om Sverige skulle välja att bli medlem i EMU. Centerpartiet föreslår att riksdagen ska ge regeringen till känna att den framgent ska presentera förslag till utgiftstak och preliminär fördelning på utgiftsområden för tre år. Finansutskottet vill med anledning av detta framhålla följande. Bestämmelser om tillämpningen av utgiftstak finns i 40 och 41 §§ budgetlagen (1996:1059). Där framgår att förslag till beslut om utgiftstak ska ingå i budgetpropositionen om regeringen har för avsikt att använda sig av ett sådant tak när den bereder ett budgetförslag och när den budgeterade verksamheten genomförs. Inget sägs emellertid om hur långsiktigt ett sådant beslut ska vara, endast att förslaget om tak för statens utgifter eller riktlinjer för utgiftsramar får avse längre tid än ett budgetår (41 §). Alltsedan systemet med utgiftstak infördes har emellertid praxis varit att dessa beslut varit treåriga och att man varje år fattat beslut om utgiftstaket för det tillkommande tredje året. I 2002 års vårproposition uppgav regeringen att den hade för avsikt att lämna förslag om utgiftstak för 2005 i den kommande budgetpropositionen. Så har emellertid inte blivit fallet. Av budgetpropositionen framgår att regeringen på grund av valet inte haft tillräckligt med tid för att bereda och ta ställning till den långsiktiga budgetpolitiken. Regeringen har därför inte haft möjlighet att i budgetproposition lägga fram förslag till utgiftstak för 2005. I stället tänker regeringen återkomma i 2003 års ekonomiska vårproposition med sin bedömning av lämpliga nivåer på utgiftstaken för såväl 2005 som 2006. Förslag till beslut om dessa utgiftstak kommer därefter att lämnas i budgetpropositionen för 2004. Systemet med fleråriga tak för de statliga utgifterna har enligt finansutskottets mening på ett verkningsfullt sätt stramat upp den svenska budgetprocessen. Att taken fastställs tre år i förväg samt är angivna i nominella termer och alltså inte justeras med hänsyn till inflationen har givit stadga och långsiktighet åt budgetarbetet. Som framgår av budgetpropositionen har regeringen på grund av den korta tid som stått till buds efter valet inte hunnit ta ställning till budgetpolitikens långsiktiga inriktning. Nytt för i år är att utgiftstaken ska fastställas på hösten och inte som tidigare på våren. Som en följd av detta kan regeringens beredning av dessa frågor under valår komma att kollidera med riksdagsvalet. Finansutskottet finner det beklagligt att regeringen inte kunnat lägga fram ett förslag till utgiftstak för 2005, men har med hänsyn till omständigheterna samtidigt förståelse för att så inte skett. Utskottet avstyrker därför motionärernas förslag om ett riksdagsuttalande i frågan. Med dessa motiveringar avstyrker utskottet motionerna Fi231 (m) yrkande 8, Fi233 (kd) yrkande 10 samt Fi234 (c) yrkandena 4 och 5. Till frågan om nivån på utgiftstaket för staten återkommer utskottet längre fram i betänkandet. 2.4 Budgetpolitikens inriktning 2.4.1 Trepartiöverenskommelse om budgetpolitiken Av finansplanen framgår att budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet. Med de kompletteringar som redovisas i motion Fi230 (s, v, mp) omfattar överenskommelsen även Miljöpartiet de gröna. De tre partierna har under föregående mandatperiod samarbetat på fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet samt miljö. Samarbetet fullföljs nu och de tre partierna står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2002 samt de i budgetpropositionen föreslagna och aviserade skatteförändringarna liksom de i motion Fi230 (s, v, mp) föreslagna förändringarna för 2003. 2.4.2 De politiska alternativen Budgetpropositionen och motion Fi230 (s, v, mp) Regeringen framhåller att svensk ekonomi ska vara fortsatt stark. Målen för de offentliga finanserna och utgiftstaken ska klaras, och nya resurser ska i första hand användas för att öka tryggheten och rättvisan. Sedan utgiftstaken infördes 1997 har de klarats varje år, och regeringen räknar med att så också ska bli fallet 2002. Regeringens bedömning är att utgiftstaket för 2003 kommer att överskridas om inga åtgärder vidtas. För att motverka detta föreslås i budgetpropositionen att utbetalningen av 2003 års arealbidrag till jordbruket ska tidigareläggas till 2002, vilket ökar utrymmet under nästa års utgiftstak med 4 miljarder kronor. Vidare kommer utgiftsbegränsningar att införas på ett antal områden samt uppräkningen av nästa års anslag för förvaltnings- och investeringsändamål att begränsas med motsvarande 0,7 % av anslagsbeloppet. Regeringen redovisar också åtgärder som väntas vända utvecklingen med de alltfler sjukskrivna. Även efter dessa åtgärder är emellertid utrymmet under utgiftstaket mycket begränsat. Budgeteringsmarginalen för 2003 och 2004 uppgår till endast 0,4 respektive 0,6 miljarder kronor. Enligt den ordning som numera gäller skulle regeringen i budgetpropositionen ha lämnat ett förslag till utgiftstak för 2005. Så har emellertid inte skett. Regeringen motiverar detta med riksdagsvalet som inneburit att tiden varit alltför knapp och att man därför inte hunnit ta ställning till den långsiktiga budgetpolitiken. Det är regeringens avsikt att i stället återkomma i 2003 års vårproposition med en bedömning av utgiftstak för såväl 2005 som 2006 och att därefter i budgetpropositionen för 2004 föreslå att riksdagen ska fastställa dessa nivåer. Mellan 2002 och 2003 höjs utgiftstaket enligt tidigare beslut med 35 miljarder kronor. Av detta utrymme används 20 miljarder kronor för nya reformer, bl.a. för höjda pensioner, ökat bistånd, allmän förskola, en utbyggd föräldraförsäkring samt för ytterligare satsningar på skolan, vården och omsorgen. För de äldre höjs pensionerna, förstärks tandvården och införs ett nytt äldreförsörjningsstöd. Maxtaxereformens sista steg tas 2003 genom att allmän förskola införs för fyra- och femåringar. Det innebär att alla barn får rätt till gratis förskola tre timmar om dagen. Den lägsta dagpenningen i föräldraförsäkringen höjs i två steg, först till 150 kr per dag 2003 därefter till 180 kr per dag 2004. Vid halvårsskiftet nästa år höjs också inkomsttaket i föräldraförsäkringen från 7,5 till 10 prisbasbelopp. Dessutom utökas studiebidraget till gymnasiestuderande tonåringar från 9 till 10 månader. Skolan och fritidshemmen tillförs de kommande åren 1 miljard kronor i nivåhöjning varje år tills nivån 5 miljarder kronor är nådd 2006. Syftet är att öka antalet lärare och andra specialister i skolan. Resurserna ska användas till att anställa mer personal i skolorna, t.ex. lärare, skolsköterskor, speciallärare, skolbibliotekarier och andra specialister. Dessutom görs en särskild satsning på högskolan. Regeringens mål är att hälften av en årskull ska ha börjat högskolan vid 25 års ålder. Regeringen räknar med att nästa år ska 100 000 nya högskoleplatser ha tillkommit på sex år. Utgifterna för sjukpenning och förtidspensioner har fortsatt att öka kraftigt under 2002, och det finns därför risk för att de kommande årens utgiftstak överskrids. I budgetpropositionen aviseras åtgärder för att man ska komma till rätta med de snabbt stigande kostnaderna inom detta område. Regeringen framhåller emellertid samtidigt att prognosen för budgeteringsmarginalen är mycket osäker och förutsätter att dessa åtgärder förmår bryta den nuvarande utgiftsutvecklingen. Bland de aviserade åtgärderna ingår exempelvis att man under 2003 kommer att förstärkta de ekonomiska drivkrafterna för arbetsgivare samt att sjukskrivningsprocessen ska effektiviseras och sjukersättningen (tidigare förtidspensioner) tidsbegränsas till högst tre år i taget. I budgetpropositionen räknar regeringen med att antalet sjukdagar (nettodagar) nästa år inte ska överstiga 2001 års nivå, medan antalet förtidspensioner kommer att öka något i förhållande till genomsnittsnivån 2002. Det medför att utgifterna för sjukskrivningar och förtidspensioner kommer att minska med ca 5 miljarder kronor jämfört med om antalet sjukdagar skulle ligga kvar på 2002 års nivå. Dessutom föreslår regeringen att försäkringskassorna ska tillföras drygt 500 miljoner kronor per år under 2003 och 2004. Tillskottet ska göra det möjligt för långtidssjukskrivna att få en egen kontaktperson vid försäkringskassan som samordnar rehabiliteringsarbetet. Resurstillskottet gör det också möjligt att förstärka andra rehabiliteringsinsatser samt finansiera övergången till ett system där aktivitets- och sjukersättningen (f.d. förtidspensioner) inte beviljas för mer än tre år i taget. Därutöver föreslår regeringen att ytterligare resurser ska tillföras kriminalvården och polisorganisationen liksom de fredsbevarande operationerna inom FN. Migrationsverket och Utlänningsnämnden tillförs ytterligare resurser för att kunna möta den stora ökningen av antalet asylsökande. På det energipolitiska området görs nästa år särskilda satsningar, bl.a. på att få till stånd en effektivare energianvändning. Av budgetpropositionen framgår att en fortsatt grön skatteväxling är en central del i regeringens strategi för ett ekologiskt hållbart samhälle. För nästa år föreslås en skatteväxling med en omslutning på 2,6 miljarder kronor. Koldioxidskatten på bränslen höjs med 16 %, men höjningen är så utformad att den inte får genomslag på beskattningen av drivmedel, inte heller för tillverkningsindustrin samt jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna. Dessutom höjs energiskatten på el med 2,1 öre per kWh, avfallsskatten med 82 kr per ton och skatten på naturgrus med 5 kr per ton. Punktskattehöjningarna ger utrymme för en lindrad beskattning av arbete, och detta utrymme bör enligt regeringen utnyttjas för att höja grundavdraget för låg- och medelinkomsttagare. Kommunerna kompenseras för det skattebortfall som grundavdragshöjningen ger upphov till genom att det generella statsbidraget till kommuner och landsting räknas upp med ett lika stort belopp. Regeringen ser vården, skolan och omsorgen som välfärdens kärna. För att ytterligare förstärka kommunernas ekonomi föreslås i budgetpropositionen att det tillfälliga sysselsättningsstöd till kommuner och landsting som infördes 2002 ska förlängas med ett år. Regeringen föreslår också att det fasta beloppet på 200 kr som alla inkomsttagare betalar i statlig inkomstskatt ska anses vara en kommunal inkomstskatt i ytterligare ett år. Kraftvärmeverkens beskattning påverkas av två förslag i budgetpropositionen. Å ena sidan skärps kraftvärmebeskattningen i syfte att begränsa utrymmet för oönskad skatteplanering. Å andra sidan föreslås att beskattningen av bränsle som används för värmeproduktion i kraftvärmeverk ska sänkas till samma nivå som gäller för industrins användning av bränslen för uppvärmning. Det senare förslaget kan genomföras först efter det att kommissionen prövat om förslaget är förenligt med EU:s regler för statsstöd. Frågan bereds för närvarande av kommissionen. Bakom förslagen i budgetpropositionen står den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet. Efter det att budgetpropositionen presenterats den 8 oktober 2002 har överläggningarna med Miljöpartiet de gröna fullföljts och resulterat i en trepartiuppgörelse om ett fortsatt samarbete i budgetfrågor. I en gemensam motion - Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) - har de tre partierna redovisat vilka förändringar de vill göra i regeringens budgetförslag för 2003. De tre partierna föreslår att den i propositionen redovisade skatteväxlingen ska utökas från 2,6 till 3,0 miljarder kronor. Det bör ske genom ytterligare höjningar av koldioxidskatten på bränslen och energiskatten på el samt genom en ytterligare höjning av grundavdraget riktad till personer i de lägsta inkomstskikten. Motionärerna välkomnar regeringens förslag att höja skatten på naturgrus men ifrågasätter om åtgärden är tillräcklig. Regeringen bör därför senast våren 2003 återkomma med ett mer långtgående förslag. I motionen föreslås också att regeringen ska återkomma med ett förslag om ett tidsbegränsat s.k. ROT-avdrag för miljöförbättrande åtgärder i permanentbostäder. Avdraget ska utformas som en skattereduktion och avse installationer som görs under perioden 2003-2005. Dessutom ska stimulansen ges en sådan inriktning att kostnaderna kan klaras inom en finansiell ram på 50 miljoner kronor per år. De tre partierna är också överens om att återta en i budgetpropositionen föreslagen besparing på Dagmarmedlen samt att öka anslagen till bl.a. samlingslokaler, åtgärder för biologisk mångfald samt sanering och återställning av förorenade områden, ersättning för viltskador, Sveriges lantbruksuniversitet, Livsmedelsverket och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). De i motionen föreslagna utgiftsökningarna uppgår till närmare 250 miljoner kronor och finansieras fullt ut genom något större minskningar av andra anslag. Inklusive förslagen i motion Fi230 (s, v, mp) kan regeringens nu redovisade inriktning av budgetpolitiken väntas få följande effekt på statsbudgeten under de närmaste tre åren. Tabell 12. Statens lånebehov 2002-2004 Miljarder kronor 200 200 200 2 3 4 Inkomster +72 +70 +73 5,0 0,9 0,4 Utgifter exkl. - - - statsskuldsräntor 658 661 687 ,2 ,6 ,9 Statsskuldsräntor - - - m.m. 66, 54, 53, 6 5 6 Netto +0, - - 2 15, 11, 2 1 Riksgäldskontorets - - - nettoutlåning 0,5 12, 14, 0 5 Kassamässig +8, +13 +3, korrigering 7 ,4 9 Statsbudgetens saldo +8, - - (beräknat lånebehov) 5 13, 21, 8 7 Av budgetpropositionen framgår att utgiftstaken för 2003 och 2004 ligger fast. Enligt regeringens mening bör emellertid, såsom tidigare skett, en teknisk justering göras av nivån på utgiftstaken med hänsyn till de indirekta effekter som vissa av regeringens förslag har på dessa tak. Kommunkontosystemet ska exempelvis i fortsättningen redovisas på statsbudgetens inkomstsida, och som en följd härav bör nivån på utgiftstaket sänkas med 31,4 miljarder kronor. Å andra sidan är det enligt regeringens bedömning motiverat att höja nivån på utgiftstaket till följd av att utgifterna för det statliga utjämningsbidraget nu bedöms bli 2,9 miljarder kronor större än man tidigare räknade med. Eftersom denna utgiftsökning balanseras av en i princip lika stor ökning av statsbudgetens inkomster kommer varken budgetsaldo eller den konsoliderade offentliga sektorns utgifter att påverkas av denna förändring. Nivån på utgiftstaket bör enligt regeringens mening också höjas med anledning av en i propositionen föreslagen höjning av grundavdraget, vilket minskar kommunsektorns skatteinkomster och föranleder en lika stor höjning av det generella statsbidraget till kommuner och landsting. Kommunsektorns totala inkomster och den offentliga sektorns konsoliderade utgifter blir därmed oförändrade. I motion Fi230 (s, v, mp) föreslås en ytterligare höjning av grundavdraget, vilket borde föranleda en motsvarande uppräkning av det generella kommunbidraget. I likhet med vad som föreslås i propositionen borde denna tillkommande höjning av det generella statsbidraget också föranleda en teknisk justering av utgiftstaken. Sammantaget leder detta till att utgiftstaket bör justeras med följande belopp. Tabell 13. Tekniska justeringar av utgiftstaket för staten Miljarder kronor 20 20 20 02 03 04 Nuvarande 80 84 87 utgiftstak 9 4 8 Tekniska +2 - - justeringar enl. ,9 26 26 BP ,0 ,0 Dito m.a.a. +0 +0 motion Fi230 (s, ,5 ,5 v, mp) , mp) Förslag till nytt 81 81 85 utgiftstak 2 9 3 Om det generella statsbidraget till kommuner räknas upp på detta sätt får utgiftstaken under de båda närmast efterföljande åren följande sammansättning. Tabell 14. Utgiftstak för staten 2002-2004 Miljarder kronor 200 200 20 2 3 04 Summa utgiftsområden exkl. 658 662 68 statsskuldsräntor ,2 ,1 8, 3 Ålderspensionssystemet vid 153 156 16 sidan av statsbudgeten ,5 ,0 3, 5 Summa takbegränsade 811 818 85 utgifter ,7 ,1 1, 9 Budgeteringsmarginal 0,3 0,9 1, 1 Utgiftstak 812 819 85 ,0 ,0 3, 0 Motionerna Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi231 en budgetpolitik avsedd att skapa förutsättningar för en uthållig tillväxt på 3 % årligen utan att prisstabiliteten hotas. För att varaktigt nå dit krävs att arbetskraftsutbudet ökar, att konkurrensen i hela ekonomin förstärks och att produktiviteten höjs. Motionärerna vill på olika sätt begränsa utgifts- och skattetrycket i Sverige. För att bryta utgiftsökningarna vill de öka självrisken i olika transfereringssystem. På så sätt tydliggör man att det i varje läge lönar sig att arbeta, vilket ökar arbetskraftsutbudet. Bryts utgiftsökningarna kan man enligt motionärerna dessutom hålla utgiftstaken utan manipulativa operationer. Den moderata budgetpolitiken förstärker enligt deras mening statens och det offentligas förmåga att klara sina kärnuppgifter, vilket främjar tillväxten. Det gör också sänkta skatter. Motionärerna framhåller att den moderata skattesänkningsstrategin i första hand är inriktad på att sänka inkomstskatten för dem som tjänar minst. Enligt deras mening är det de unikt höga skatterna på låga inkomster som skapar bidragsberoendet och som dämpar viljan att arbeta. När utgiftskvoten etableras på en lägre nivå och tillväxthindrande skatter sänks skapar man förutsättningar för en varaktig höjning av tillväxten. Det i sin tur lägger grund för en mer frihetsinriktad svensk skattepolitik som gör att alla får mer att leva på efter skatt, som uppmuntrar till att starta och äga företag och som gör det möjligt för fler att spara. Moderata samlingspartiet har två långsiktiga mål för sin finanspolitik: De offentliga finanserna ska vara i balans över en konjunkturcykel och den offentliga bruttoskulden ska begränsas så att den understiger 40 % av BNP. För att påskynda minskningen av skuldkvoten gör motionärerna tills vidare avkall på balanskravet och budgeterar för ett överskott i den offentliga sektorn som är ungefär lika stort som regeringens. Syftet med motionärernas skattepolitik är att öka tillväxten och främja entreprenörskap, vilket ger alla en bättre välståndsutveckling. Syftet är också att ge människor ett ökat inflytande över sina liv. Moderata samlingspartiets förslag till skattesänkningar uppgår under de båda närmaste åren till 30 respektive 48 miljarder kronor utöver regeringens och inriktas främst på inkomstbeskattningen. Sverige behöver en genomgripande inkomstskattereform, framhåller motionärerna. Sänkta skatter ökar människors trygghet och möjlighet att spara ihop till en ekonomisk buffert. Att alla ska kunna leva på sin lön ser motionärerna som ett av partiets viktigaste skattepolitiska mål. Sverige behöver en genomgripande inkomstskattereform som har sin tyngdpunkt hos låg- och medelinkomsttagare. Motionärerna vill därför stegvis höja grundavdraget för alla. På sikt vill de undanta de första 50 000 kr från inkomstskatt. För att fler ska motiveras att arbeta vill de också införa ett förvärvsavdrag på 13 % av den pensionsgrundande inkomsten vid den kommunala inkomstbeskattningen, ett avdrag som ska ersätta den nuvarande skattereduktionen för egenavgifter för allmän pension. Moderata samlingspartiet vill dessutom avveckla den nyligen införda skattereduktionen för avgifter till fackförbund. Värnskatten bör enligt Moderata samlingspartiet tas bort 2003, och året därpå bör brytpunkten justeras upp till den nivå där pensionsavgift inte längre tas ut. Partiets uppfattning är att den statliga inkomstskatten ska avskaffas på sikt. Den extra beskattningen av utbildning, kompetens och extra förvärvsinkomster upphör då. Skattesystemet måste också ta hänsyn till försörjningsbördan, anser motionärerna, som vill komplettera det nuvarande barnbidraget med ett extra kommunalt grundavdrag som 2003 ska uppgå till 12 000 kr per barn och år för att senare höjas till 15 000 kr. Avdraget för resor till och från arbetet ska höjas till 20 kr per mil och även omfatta hämtning och lämning av barn. Vidare ska avdrag för pensionssparande längre fram åter få göras med ett basbelopp. Liksom övriga borgerliga partier vill motionärerna införa en skattereduktion motsvarande 50 % av arbetskostnaden för hushållstjänster. Därutöver vill de avveckla förmögenhetsskatten. I ett första steg ska sambeskattningen slopas. De vill också avveckla dubbelbeskattningen samt stoppa skattediskrimineringen av fåmansföretag. Arvs- och gåvobeskattningen ser motionärerna som en viktig orsak till kapitalflykten från Sverige, och de vill därför avskaffa denna skatt 2005. Moderata samlingspartiet vill även avskaffa fastighetsskatten och föreslår att uttaget av fastighetsskatt sänks successivt. För att minska de regionala skillnaderna ska endast halva markvärdet ligga till grund för beskattningen. Nästa år bör uttaget sättas till 0,9 % för småhus och 0,5 % för flerbostadshus. Dessutom ska schablonintäkten vid beskattningen av flerbostadshus omedelbart avskaffas. Energiskatten på bensin och diesel ska 2003 sänkas med 70 öre per liter inklusive momseffekten. Skatten på diesel till jord- och skogsbruket och entreprenadmaskiner sänks samtidigt till 53 öre per liter medan skatten på handelsgödsel tas bort. Då sänks även den särskilda skatten på kärnkraftsel. Vidare ska reklamskatten avskaffas från den 1 januari nästa år. Ansvaret för den kommunala skatteutjämningen bör framöver i sin helhet överföras på staten. De föreslagna skattesänkningarna möjliggörs enligt motionärerna av de utgiftsbegränsningar som partiet samtidigt föreslår; utgiftsbegränsningar som också ger utrymme för att öka satsningen på offentliga kärnuppgifter. Dessa ökade satsningar vill partiet lägga på rättsväsendet, främst på polisen samt på försvaret. Högre utbildning och forskning ges också större anslag, och varje universitet och högskola får ökad självständighet. En som motionärerna ser det nödvändig satsning på bättre vägar förstärks. Funktionshindrade får med Moderaternas förslag ökat stöd. I motionen ges försäkringskassorna ökade resurser för att kunna främja rehabilitering och motverka sjukfrånvaro. En nationell vårdgaranti införs i hela landet. Genom att sänka skatter och vidta åtgärder som begränsar sjukfrånvaron räknar motionärerna med att kunna minska trycket på de offentliga transfereringssystemen. Det görs också genom att ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen den åttonde frånvarodagen och genom att beräkningsgrunden för den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ändras till att avse genomsnittet av de två föregående årens inkomst. I samma syfte föreslår motionärerna också att statens bidrag till arbetslöshetsförsäkringen till en del ska ersättas av höjda egenavgifter. Dessutom ska kostnaderna för trafikolycksfall föras över på den obligatoriska trafikförsäkringen. Motionärernas förslag om höjd egenavgift till a-kassan är kopplat till ett förslag om en mer genomgripande förändring av arbetslöshetsförsäkringen. Moderata samlingspartiet vill införa en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som ska administreras av staten. Den ska fungera som en omställningsförsäkring och till viss del finansieras med en premie motsvarande 2 % av den del av inkomsten som är ersättningsberättigad. Premien ska vara avdragsgill vid beskattningen, och ersättningsnivån ska motsvara 80 % av inkomsten upp till taket. Moderata samlingspartiet godtar inte de förslag till ökade offentliga utgifter som regeringen föreslår. Partiets utgifter blir därför avsevärt lägre. Betydande belopp som i motionen redovisas som besparingar är i själva verket uteblivna utgiftshöjningar. Såväl utgiftskvot som skuldkvot ska minskas, och för att påskynda den senare utvecklingen vill motionärerna öka försäljningen av statliga företag med 70 miljarder kronor under de båda närmaste åren. Motionärerna vill emellertid också minska företagsstödet, sänka partistödet, slopa presstödet samt åstadkomma besparingar genom att bedriva en effektivare arbetsmarknadspolitik. Byråkratin inom statlig förvaltning bör enligt deras mening effektiviseras och utvecklingsbiståndet fokuseras på de mest behövande länderna. De ändrade bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen avvisas i motionen. I stället vill motionärerna införa ett arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare. Flera av de traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna - inklusive aktivitetsgarantin - bör enligt motionärerna slopas till förmån för mer individuellt inriktade insatser. De vill också inrätta en ny myndighet som ska ersätta AMS och vara regeringens expertmyndighet i arbetsmarknadsfrågor. Den nya myndigheten ska ha ansvar för att förmedlingstjänster finns att tillgå över hela landet och även ansvara för fördelningen av de medel som anslås över statsbudgeten för övriga arbetsmarknadspolitiska insatser. Arbetsförmedling ska inte vara förbehållen staten, utan andra aktörer som kan förmedla arbeten lika bra eller bättre ska ges möjlighet att i fri konkurrens göra detta. I det föreslagna systemet ska lokala arbetsförmedlingar kunna avknoppas från dagens AMS. Arbetsförmedling ska vara kostnadsfri för den som är arbetslös. Motionärerna vill fr.o.m. 2004 införa en barnomsorgspeng för de familjer som inte utnyttjar kommunalt finansierad barnomsorg. Barnomsorgspengen ska utgå med 3 000 kr skattefritt per månad för barn mellan ett och tre år. Eftersom detta förslag börjar gälla från ettårsåldern anser motionärerna att den nyligen införda 13:e månaden i föräldraförsäkringen kan avskaffas. För att få bort vårdköerna vill Moderaterna införa en nationell vårdgaranti och senare även en obligatorisk hälsoförsäkring som följer patienten. Denna försäkring är i förlängningen tänkt att ersätta den nuvarande landstingsskattens finansiering av sjukvården. Som ett av flera inslag i en större aktionsplan mot den växande sjukfrånvaron föreslår motionärerna ökade anslag för rehabilitering. Nuvarande apoteksmonopol bör avvecklas. Ett generöst högkostnadsskydd i tandvården ska omedelbart införas för samtliga åldersgrupper. Motionärerna anser att staten ska ta över kommunernas kostnader för skolväsendet fr.o.m. 2004. Det sker med hjälp av en nationell skolpeng som går direkt till skolan. Eftersom kommunerna avlastas denna kostnad minskar motionärerna i enlighet med finansieringsprincipen det generella kommunbidraget med ett belopp som motsvarar den nuvarande kostnaden för skolan. Det generella statsbidraget minskas under de kommande två åren dessutom med 2,5 respektive 8 miljarder kronor, eftersom motionärerna räknar med att de moderata förslagen kommer att leda till betydande kostnadsminskningar för kommunerna. Moderata samlingspartiet vill dessutom tillföra skolan ytterligare resurser. Partiet föreslår också att två nya stiftelseuniversitet ska bildas fr.o.m. 2005 och att man ska satsa mer på grundforskning och forskarutbildning. Under de båda närmaste åren vill motionärerna privatisera statliga företag för sammanlagt 70 miljarder kronor. Deras avsikt är att under 2003 och 2004 sälja statliga företag för 30 respektive 40 miljarder kronor utöver de av regeringen planerade försäljningarna på 15 miljarder kronor per år. De inkomster detta ger ska användas till en snabbare amortering av statsskulden. Av motionen framgår att motionärerna räknar med att den moderata politiken ska leda till att den konsoliderade bruttoskulden kommer att motsvara 49,8 % av BNP 2003 och 46,7 % av BNP 2004. Det är 1,1 respektive 2,6 procentenheter lägre än vad regeringen räknar med i budgetpositionen. De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade offentliga sektorn kan utifrån de i motionen redovisade uppgifterna sammanfattas på följande sätt för de kommande två åren. Tabell 15. Moderata samlingspartiets finansiella sparande i offentlig sektor 2003 och 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Moderata samlingspartiets budgetförslag utgår liksom tidigare från att någon budgeteringsmarginal inte ska användas. Om man till de moderata förslagen till utgiftsförändringar lägger effekten av detta ställningstagande får man fram det av motionärerna förordade utgiftstaket för staten som efter avrundning till närmast högre miljardbelopp ligger på följande nivå. Tabell 16. Moderata samlingspartiets utgiftstak för staten 2003 och 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Moderata samlingspartiet vill att staten ska ta över kommunernas kostnader för skolan. Förslaget innebär att kommunerna fr.o.m. 2004 kommer att avlastas en mycket betydande utgift. Den är i motionen beräknad till 65,5 miljarder kronor. Samtidigt kommer belastningen på utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning att öka med ett ungefär lika stort belopp. Omfördelningens effekt på statsbudgeten neutraliseras genom att de generella statsbidragen till kommunerna minskas med ett motsvarande belopp i enlighet med finansieringsprincipen. Moderata samlingspartiet föreslår därutöver flera åtgärder som får effekt på kommunernas ekonomi, inte minst en rad skattesänkningar. Även dessa åtgärder regleras i enlighet med finansieringsprincipen över statsbidragen till kommunerna. De föreslagna skattesänkningar som får effekter för kommunernas skatteintäkter höjer alltså nivån på Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för staten men har ingen effekt på utgiftstaket för hela den offentliga sektorn. Tabell 17. Moderata samlingspartiets utgiftstak för offentlig sektor 2003 och 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Folkpartiet liberalerna kritiserar i motion Fi232 regeringen för att dess budgetförslag inte innehåller några rimliga marginaler som kan möta en sämre ekonomisk utveckling. För egen del föreslår motionärerna en större budgeteringsmarginal än regeringen, och för att minska budgetbelastningen skjuter de på några av partiets vallöften, något som förutskickades redan under valrörelsen. Motionärerna är dessutom beredda att genomföra ytterligare budgetförstärkningar om det skulle visa sig att regeringens ekonomiska bedömning inte håller. I motionen dras riktlinjer upp för en större inkomstskattereform som sänker marginalskatten genom att värnskatten slopas, genom att den nedre gränsen för uttag av statlig skatt - brytpunkten - höjs, och genom att ett förvärvsavdrag införs vid den kommunala beskattningen. För att ytterligare sänka inkomstskatten vill motionärerna därutöver införa en skattereduktion, lika för alla, som också ska tillfalla pensionärer. För de närmaste åren är Folkpartiets skatteförslag inriktade på att höja brytpunkten till den nivå där egenavgifter inte längre tas ut. I ett första steg höjs brytpunkten så att en inkomst motsvarande en månadslön på ungefär 26 000 kr slipper statlig skatt. Partiet vill också avskaffa värnskatten, vilket sänker marginalskatten med 5 procentenheter i inkomstlägen över 450 000 kr samt införa ett förvärvsavdrag på 3 % av inkomsten vid den kommunala beskattningen. Vidare vill man införa en skattereduktion som 2003 uppgår till 300 kr och 2004 till 600 kr per person på årsbasis. Så snart som möjligt ska processen att avskaffa den s.k. LO-puckeln påbörjas. Barnfamiljerna föreslås få ett utökat stöd genom en skattereduktion som nästa år ska uppgå till ungefär 80 kr per barn och månad. Höjningen ersätter till en del barnfamiljernas inkomstprövade bostadsbidrag som samtidigt begränsas för att man ska minska den marginaleffekt som uppstår när bostadsbidraget trappas av med stigande inkomster. Bilavdraget för resor till och från arbetet ska också få inkludera lämning och hämtning av barn på dagis. Motionärerna vill skapa särskilda kompetenskonton som gör det möjligt att finansiera studier med förtida uttag av pensionssparande. I motionen föreslås därför att avdragsrätten för pensionssparande höjs från 0,5 till 1 prisbasbelopp. Vidare föreslår de att gåvor till internationell hjälpverksamhet ska berättiga till viss skattereduktion. Avgifterna till arbetslöshetskassa höjs i Folkpartiets budgetalternativ redan nästa år och blir då avdragsgilla. Å andra sidan avvecklas samtidigt den nyligen införda skattereduktionen för fackföreningsavgifter. Skattesänkningen motsvarar avgiftshöjningen. Gemensamt med övriga borgerliga partier föreslår Folkpartiet att man ska införa en skattereduktion motsvarande halva arbetskostnaden för hushållstjänster. I motionen föreslås också att taxeringsvärdena vid fastighetsbeskattningen ska frysas på den nivå som gällde 1997 och att uttaget av fastighetsskatt ska vara 1,0 % för småhus och 0,5 % för flerfamiljshus. På sikt bör man enligt Folkpartiets mening stegvis sänka fastighetsskatten och upprätta likformighet mellan olika boendeformer. Som ett första steg i riktning mot en helt avvecklad förmögenhetsbeskattning föreslår motionärerna att man nästa år avskaffar sambeskattningen och 2004 höjer fribeloppet till 2,1 miljoner kronor. Sänkningen av fastighets- och förmögenhetsskatten kombineras i Folkpartiets budgetalternativ med en höjning av realisationsvinstbeskattningen för bostäder till 30 %. Dubbelbeskattningen av privatpersoners aktieutdelningar bör under de båda närmaste åren halveras, och då bör också fåmansbolagsreglerna ändras i riktning mot att endast ett belopp motsvarande en normalinkomst beskattas som arbetsinkomst, medan resterande del tas upp som inkomst av kapital. Arbetsgivaravgifterna bör enligt motionärerna sänkas. Partiets långsiktiga mål är att helt avskaffa skattedelen i arbetsgivaravgifterna. För närvarande är uttaget av arbetsgivaravgifter 5 procentenheter lägre på lönesummor upp till 850 000 kr. I motionen föreslås att man som en första åtgärd ska höja denna gräns till drygt 1 miljon kronor samt att en motsvarande höjning ska göras för egenföretagare. Folkpartiet är för en grön skatteväxling men anser att denna tanke har förfuskats. Motionärerna stöder emellertid regeringens förslag att en höjd el- och koldioxidskatt ska växlas mot sänkt inkomstskatt men anser att inkomstskattesänkningen ska läggas ut mer generellt. Den viktigaste miljöförbättrande förändringen är enligt partiet att arbeta för en gemensam CO2- skatt i EU. Skattesänkningarna beräknas i motionen uppgå till sammanlagt 44 miljarder kronor 2004, varav 27 miljarder kronor avser de förslag som berör inkomstbeskattningen. Tar man hänsyn till de skattehöjningar som Folkpartiet också förordar försvagas enligt motionen statsbudgetens inkomster med netto 35 miljarder kronor 2004 med partiets förslag. På statsbudgetens utgiftssida föreslås ett antal reformer. Motionärerna vill under mandatperioden återställa enprocentsmålet för det internationella utvecklingssamarbetet och avsätter för detta ändamål ytterligare sammanlagt 1,7 miljarder kronor under de båda efterföljande åren. Dessutom satsar de ytterligare 600 miljoner kronor per år på forskning och inför på skolans område en nationell skolpeng för att få en likvärdig utbildning över hela landet. Folkpartiet föreslår att en jämställdhetsbonus införs i föräldraförsäkringen. Den innebär i princip att ersättningsnivån höjs till 90 % när båda föräldrarna utnyttjar föräldraförsäkringen. Till försäkringen ska fr.o.m. 2004 också knytas ett barnkonto som kan utnyttjas friare än föräldraförsäkringen. En besparing kan enligt motionärerna då göras genom att garantidagarna avskaffas. Tillsammans med övriga borgerliga partier vill Folkpartiet införa en nationell vårdgaranti som garanterar behandling inom tre månader efter det att behovet har fastställts. För detta ändamål avsätter partiet 1 miljard kronor under de båda efterföljande åren. I motionen drar partiet även upp riktlinjer för en framtida, större socialförsäkringsreform som ska innefatta nuvarande pensionsförsäkring samt en reformerad sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. De tre försäkringarna ska vara obligatoriska och fristående från statsbudgeten, och det ska vara "raka rör" mellan avgifter och förmåner. Försäkringarnas oberoende av statsbudgeten ska tryggas genom fristående fonder. I det korta perspektivet föreslår motionärerna att sjukförsäkringens kostnader för trafikolycksfall förs över på den obligatoriska trafikförsäkringen. De räknar med att statsbudgeten då kan avlastas en utgift på 4 miljarder kronor som i stället påförs bilismen. Utgifterna för sjukförsäkring och förtidspension väntas i motionen också minska till följd av partiets ökade satsning på rehabilitering. En tillgänglighetsreform för handikappade bör enligt motionärerna komma i gång under 2003 i syfte att göra allmänna miljöer mera tillgängliga för handikappade. Ansvaret för personliga assistenter bör då också föras över från kommunerna till staten varvid man också ska återställa de inskränkningar i rätten till personlig assistans som regeringen infört. Motionärerna räknar med att detta ska öka belastningen på statsbudgeten med 0,3 miljarder kronor. Vägnätet behöver rustas upp, och i motionen avsätts för detta ändamål ytterligare 2 miljarder kronor under de båda efterföljande åren. Folkpartiet är också positivt till alternativa finansieringsformer inom trafiksektorn. De föreslagna skattesänkningarna och de nya utgiftsåtagandena finansieras genom besparingar, genom att delar av regeringens skatteförslag avvisas samt genom satsningar som ger utdelning i form av minskade utgifter eller ökade inkomster. Arbetslöshetsförsäkringen föreslås bli obligatorisk och utformad som en omställningsförsäkring med en tidsbegränsad ersättning som inledningsvis motsvarar 80 % av inkomstbortfallet men som därefter successivt trappas ned. För utförsäkrade med lång anknytning till arbetsmarknaden ska ett kompletterande skydd finnas. Försäkringen bör ha en egenfinansiering som motsvarar drygt en tredjedel av kostnaderna. Arbetsmarknadspolitiken bör enligt motionärerna reformeras och andra former av åtgärder användas. I motionen pekar man på möjligheten att anlita bemanningsföretag och privata arbetsförmedlingar som komplement till arbetsförmedlingen. Då kan både antalet personer i åtgärder och kostnaderna för dem minska. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader kan minska väsentligt, anser motionärerna. Motionärerna räknar med att deras förslag till ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiken och att de genom att reformera a-kassan ska kunna minska utgifterna på statsbudgeten med ca 13 miljarder kronor per år under de båda närmaste åren. Folkpartiet vill avveckla investeringsbidraget för nybyggnad av hyresbostäder liksom de lokala investeringsprogrammen, anställningsstödet samt regeringens satsning på bredband. Genom partiets ökade stöd till barnfamiljer räknar motionärerna också med att behovet av bostadsbidrag ska minska. Stora besparingar kan enligt deras mening också göras genom att på nytt ta Barsebäck 1 i drift, eftersom avvecklingskostnader då bortfaller och större delen av åtgärdsprogrammet på energiområdet kan slopas. Besparingar på 0,7 miljarder kronor per år görs också genom en lägre investeringstakt i Banverket. Motionärerna framhåller att de står bakom den s.k. finansieringsprincipen och reglerar därför de kommunalekonomiska effekterna av sina förslag mot det generella statsbidraget till kommuner. Folkpartiet anser att huvuddelen av de statliga företagen bör säljas och att statens aktieinnehav i helt eller delvis ägda bolag därför successivt bör avvecklas. Motionärerna räknar med att kunna sälja statligt ägda bolag för sammanlagt 75 miljarder kronor mer än regeringen räknar med under de båda närmaste åren. Försäljningsinkomsterna ska användas för att påskynda amorteringarna av statsskulden, och som en följd av detta räknar motionärerna med att utgifterna för statsskuldsräntor under de båda närmaste åren ska minska med sammanlagt 4,6 miljarder kronor jämfört med regeringens politik. Motionärerna räknar med att de med sitt alternativa budgetförslag uppnår samma finansiella sparande för hela den offentliga sektorn som regeringen, dvs. 1,5 % av BNP. Med ledning av de i motionen redovisade uppgifterna kan de finansiella effekterna av Folkpartiets budgetalternativ sammanfattas på följande sätt. Tabell 18. Folkpartiets finansiella sparande i offentlig sektor 2003 och 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Nivån på de av Folkpartiet förordade utgiftstaken för staten under de båda efterföljande åren är högre än de fastställda nivåerna, främst till följd av större budgeteringsmarginal och kraftigt ökade statsbidrag till kommunerna föranledda av kompensationen för partiets förslag till skatteförändringar. Tabell 19. Folkpartiets utgiftstak för staten 2003 och 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Folkpartiets förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn skiljer sig från regeringens på följande sätt. Tabell 20. Folkpartiets utgiftstak för offentlig sektor 2003 och 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Kristdemokraterna redovisar i motion Fi233 en budgetpolitik med samma inriktning som den partiet presenterade under våren 2002, nämligen balans på en lägre nivå. Det kommer också till uttryck i partiets förslag till utgiftstak vars nivåer understiger regeringens. I motionen anges sju prioriterade budgetområden. De innebär för det första att företagen ska ges långsiktigt goda tillväxtförutsättningar, bl.a. genom skattesänkningar. Skattesänkningar ska också genomföras för i första hand låg- och medelinkomsttagare. Barnfamiljerna ska ges ökad valfrihet och bättre köpkraft. Vård, skola, omsorg och utbildning ska tillföras ytterligare resurser. Rättsväsendet ska stärkas. Pensionärernas ekonomiska situation liksom infrastrukturen ska förbättras. Genom att skapa stabila och goda villkor för fler och växande företag räknar motionärerna med att kunna öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. I detta syfte föreslår de en rad åtgärder. Dubbelbeskattningen och förmögenhetsskatten ska successivt avskaffas och vara helt avvecklade 2005 respektive 2006. I ett första steg vill de nästa år avskaffa sambeskattningen av förmögenheter. Uttaget av förmögenhetsskatt ska då också begränsas genom en återgång till 2000 års fastighetstaxeringsvärden. Dessutom vill Kristdemokraterna införa ett riskkapitalavdrag samt avskaffa arvsskatten vid generationsskiften i företag. Som ett led i finansieringen av den omlagda kapital- och egendomsbeskattningen föreslår Kristdemokraterna att bolagsskatten höjs från 28 till 30 %. I motionen föreslås också att arbetsgivaravgifterna ska sänkas med 10 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr. Inledningsvis blir sänkningen 7 procentenheter. Dessutom ska jordbrukets s.k. skatteryggsäck lyftas av. Dieselskatten för jord- och skogsbruk bör sänkas först till 1 kr och därefter till 53 öre per liter, men dessutom bör skatten på diesel generellt sänkas med 25 öre per liter för att ge åkerinäringen bättre konkurrensvillkor. För att stimulera byggandet föreslår Kristdemokraterna att byggmomsen halveras. En särskild skattereduktion ska införas för hushållens köp av tjänster motsvarande 50 % av kostnaden upp till 50 000 kr per år. Kristdemokraterna vill genomföra en inkomstskattereform i fyra delar. Reformen är partiets utvidgade alternativ till regeringens kompensation för egenavgiften, vars tre första steg helt avvecklas. Dessutom avvecklas den nyligen införda skattereduktionen för fackföreningsavgifter. Den kristdemokratiska lösningen innefattar en höjning av grundavdraget vid den kommunala beskattningen till 26 500 kr, dvs. mer än en fördubbling av nuvarande grundavdrag. Höjningen omfattar alla inkomsttagare och transfereringsinkomster, således även pensionärer, och beräknas ge en skattesänkning med 385 kr per månad under nästa år för dem med lägst grundavdrag. Grundavdragshöjningen ska utformas som en statlig skattereduktion, vilket medför att förslaget inte försvagar kommunernas skatteinkomster. I motionen föreslås också att låg- och medelinkomsttagare ska få en skattereduktion på 4 000 kr per år. Full skattereduktion ska utgå för pensionsgrundande inkomster upp till 276 000 kr, varefter reduktionen trappas av för att helt upphöra vid inkomster på 436 000 kr. Från och med 2003 vill motionärerna även införa ett statligt förvärvsavdrag beräknat mot kommunalt beskattningsbara inkomster. Förvärvsavdraget ska då få göras med 5 % på löneinkomster. Det ska utformas som en statlig skattereduktion, vilket medför att inte heller detta förslag förutsätts få någon effekt på kommunernas inkomster. Dessutom vill Kristdemokraterna avskaffa värnskatten i två steg. I motionen föreslås också att reseavdragen förbättras genom att den nedre gränsen för rätt till reseavdrag sänks från 7 000 till 5 000 kr. Vidare bör avdragsrätten för pensionssparande successivt höjas. Den statliga fastighetsskatten föreslås i motionen bli avvecklad för såväl bostäder som kommersiella lokaler och industrifastigheter. I stället ska kommuner ges rätt att ta ut en avgift som för egnahem får uppgå till högst 2 600 kr per år och för lägenheter till högst 800 kr per år. Omläggningen är avsedd att träda i kraft redan 2003. Kommunernas avgiftsinkomster kvittas mot minskade statsbidrag. Skattesänkningen föreslås därutöver bli finansierad genom minskade statliga utgifter samt genom att reavinstbeskattningen av privatbostäder höjs från 20 till 30 %. För barnfamiljerna vill Kristdemokraterna införa ett barnomsorgskonto som ska ge vkad valfrihet och rättvisa åt stödet till barnomsorgen. Den nuvarande maxtaxan uppfyller inte dessa krav, anser motionärerna. Det nya barnomsorgskontot, som ska uppgå till 80 000 kr per barn från ett års ålder, ska vara skattefritt och börja gälla fr.om. den 1 juli 2003. Beloppet trappas av i förhållande till hur mycket den kommunala barnomsorgen utnyttjas, dvs. halvtid på dagis innebär halvt kontobelopp osv. Garantinivån i föräldraförsäkringen bör enligt motionärernas mening höjas i två steg till 200 kr per dag, och ersättningsnivån i försäkringen bör motsvara 90 %. Dessutom bör ersättningstaket i föräldraförsäkringen höjas till elva prisbasbelopp. Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen påverkas också av att motionärerna föreslår att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ska beräknas som ett genomsnitt av de senaste två årens inkomster. Med hänvisning till barnomsorgskontot som träder in när barnet fyller ett år, samt de förbättringar av föräldraförsäkringen som motionärerna föreslår anser de att den 13:e månaden i försäkringen samt försäkringens 90 garantidagar kan dras in. Det blir då inte heller nödvändigt att hålla fast vid obligatoriet med en gratis förskola. För barnfamiljerna föreslår Kristdemokraterna dessutom vissa förändringar av reglerna för bostadsbidrag som främst gynnar de sämst ställda. De föreslagna skattesänkningarna ska finansieras genom minskade utgifter som i Kristdemokraternas budgetalternativ för de båda närmaste åren uppgår till netto 24 respektive 36 miljarder kronor. Dessa nettobelopp rymmer både nya utgiftsåtaganden och besparingar. Under 2003 och 2004 uppgår bruttobesparingarna till 41 respektive 57 miljarder kronor, medan utgiftsökningarna under samma period uppgår till brutto 17 respektive 21 miljarder kronor. Till de förbättringar som motionärerna prioriterar hör ökade resurser till kommunsektorn. De generella statsbidragen till kommuner bör under de båda närmaste åren räknas upp med 2 respektive 1,5 miljarder kronor. Detta stöd bör dessutom räknas upp med de medel som regeringen har specialdestinerat till personalförstärkningar i skola och fritidshem och som motionärerna vill omvandla till ett generellt statsbidrag till primärkommunerna. En nationell vårdgaranti bör införas, vilken till en del ska finansieras med medel som regeringen har satt av för s.k. tillgänglighetspengar. Motionärerna vill också införa en omfattande rehabiliteringsförsäkring, i huvudsak enligt den modell som Gerhard Larsson föreslagit i Rehabiliteringsutredningen (SOU 2000:78) och avsätter för detta ändamål 1,4 respektive 2,7 miljarder kronor under de båda efterföljande åren. De ökar också stödet till anhörigvårdare. En studiestödsreform som omfattar gymnasium, högskola och vuxenutbildning ska enligt motionärernas förslag träda i kraft höstterminen 2004. Bland annat ska då studiestödet för gymnasiestuderande höjas med 100 kr per månad. För högskolestudenter höjs bidragsdelen av studiemedlen till 36 %, och den begränsning som följer av det s.k. fribeloppet för heltidsstuderande avskaffas helt. Kristdemokraterna anser att man snabbare bör återgå till enprocentsmålet för utvecklingsbiståndet och påskyndar i detta syfte uppräkningen av biståndsanslaget. Under de båda närmaste åren vill motionärerna avdela 3,3 respektive 1,0 miljarder kronor mer än vad regeringen har föreslagit för nyinvesteringar och underhåll av främst vägar men också järnvägar. Därutöver bör enligt deras mening ett omfattande program läggas fast för investeringar i partnerskap med den privata sektorn (PPP - public-private partnership). Regeringens satsning på rättsväsende och skattekontroll är enligt motionärerna otillräcklig. De tillför därför i sitt budgetalternativ under de båda närmaste åren ytterligare resurser till polis, åklagare, domstolar, kriminalvård, tull och skattemyndigheter. Exempel på hur de nya åtagandena samt skattesänkningarna avses bli finansierade dr att ytterligare en karensdag ska införas i sjukförsäkringen kompletterat med ett högriskskydd på tio dagar per år, att den sjukpenninggrundande inkomsten i sjuk- och föräldraförsäkringen (SGI) ska fastställas på grundval av de två senaste årens genomsnittsinkomst, att medlemmarnas egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen ska höjas till 33 % samt att sjukvårdens kostnader för trafikolycksfall ska föras över på den obligatoriska trafikförsäkringen. Partiets satsning på en helt ny rehabiliteringsförsäkring fr.o.m. andra halvåret 2003 samt satsningen på förbättrad skatteindrivning förutsätts också ge utdelning och bidra till finansieringen av det egna budgetalternativet. Kristdemokraterna förordar en ökad försäljning av statliga företag och vill med försäljningsinkomsterna amortera av statsskulden, vilket minskar belastningen på statsskuldsräntorna. Partiet har för avsikt att under de båda efterföljande åren sälja statliga företag för 30 respektive 60 miljarder kronor utöver vad regeringen planerar. De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade offentliga sektorn kan utifrån de i motionen redovisade uppgifterna sammanfattas på följande sätt för de kommande två åren. Tabell 21. Kristdemokraternas finansiella sparande i offentlig sektor 2003 och 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* I motionen uppges att Kristdemokraternas budgetpolitik har samma inriktning som i våras, nämligen balans på en lägre nivå. I enlighet med detta redovisar partiet ett utgiftstak för staten som för de båda efterföljande åren är 4 respektive 11 miljarder kronor lägre än de av regeringen föreslagna nivåerna. Tabell 22. Kristdemokraternas utgiftstak för staten 2003 och 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn skiljer sig från regeringens på följande sätt. Tabell 23. Kristdemokraternas utgiftstak för offentlig sektor 2003 och 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Centerpartiet uppger i motion Fi234 att partiets budgetförslag ger markant lägre utgifter än regeringens under de kommande åren. Denna stramhet i utgifterna använder man för att dels stimulera tillväxten genom sänkta skatter, dels amortera av statsskulden och öka det finansiella sparandet. På så sätt uppnår partiet det tidigare uppställda sparmålet på 2 % år 2004. Skattesystemet ska utformas så att det främjar arbete, företagande och tillväxt. Ett långsiktigt mål för Centerpartiet är att skattetrycket och utgifternas andel av BNP ska ned till samma nivåer som jämförbara OECD-länder. I Centerpartiets budgetalternativ sänks enligt motionärerna skatten främst för dem med låga och vanliga inkomster genom en inkomstskattereform som påbörjas 2003 och som fullföljs under mandatperioden. Inkomstskattereformen minskar dagens höga marginaleffekter för låg- och medelinkomsttagare. Fullt utbyggd innebär den att det nuvarande grundavdraget avvecklas helt och ersätts av en skattereduktion på 10 000 kr som kommer alla till del, oavsett om inkomsten kommer från lön, företagsinkomst, a-kassa, sjukpenning eller pension. Eftersom skattereduktionen är lika för alla försvinner den negativa marginaleffekt som finns i dagens skattesystem då grundavdraget trappas av, påpekar motionärerna. För 2003 föreslås att skattereduktionen ska motsvara 9 000 kr. En skattereduktion av denna omfattning motsvarar ett grundavdrag på ca 30 000 kr. För förvärvsarbetande vill motionärerna dessutom införa en särskild skattereduktion. Den ska utgå med högst 9 600 kr och ska för inkomster upp till 96 000 kr motsvara 10 % av förvärvsinkomsten. För årsinkomster däröver upp till 180 000 kr ska skatterabatten motsvara maxbeloppet. Därefter trappas den ned och ska vid årsinkomster på 276 000 kr eller högre motsvara halva maxbeloppet, dvs. 4 800 kr. En skattereduktion ska likaså utgå för den höjning av a-kasseavgiften som partiet vill införa. I motionen föreslås att den nuvarande skattereduktionen för den allmänna pensionsavgiften och den nyligen införda skattereduktionen för fackföreningsavgifter avvecklas. Motionärerna vill dessutom avveckla det tillfälliga sysselsättningsstöd som utgår till kommuner i form av ett stöd som avräknas mot statsbudgetens inkomstsida. Centerpartiet vill fr.o.m. nästa års taxering höja reseavdraget till 20 kr per mil och samtidigt i det inkludera resor till och från barnomsorg. Liksom övriga borgerliga partier vill motionärerna införa en skattereduktion motsvarande 50 % av arbetskostnaden för hushållstjänster. Skattereduktionen ska också omfatta ROT-arbeten. Sambeskattningen av förmögenheter bör avskaffas fr.o.m. 2003, och då bör enligt Centerpartiet dessutom endast halva taxeringsvärdet för småhus tas upp till förmögenhetsbeskattning. I motionen föreslås att arvsskatten på arbetande kapital i fåmansföretag avvecklas. Motionärerna vill dessutom införa ett riskkapitalavdrag samt avdragsrätt för starta-eget-sparande. Centerpartiet anser att den nuvarande nedsättningen av arbetsgivaravgifter ska utökas. Nedsättningen bör uppgå till 8 procentenheter på lönesummor upp till 852 000 kr. Jordbruksnäringens beskattning bör lindras främst genom att skatten på diesel för jord- och skogsbruksmaskiner sänks till 1 kr per liter och kväveskatten på handelsgödsel slopas. Industrins nuvarande nedsättning för koldioxidskatt bör enligt motionärerna begränsas med motsvarande 2 miljarder kronor per år. Fastighetsskatten för småhus ska lindras genom att 2003 års fastighetstaxeringsvärden beräknas enligt en medianmodell där man bortser från köpeskillingar i den undre och den övre kvartilen. Den nuvarande begränsningsregeln bör enligt motionärerna slopas eftersom den inte behövs med deras förslag. Fastighetsskatten för flerbostadshus ska avskaffas. De av Centerpartiet föreslagna skattesänkningarna uppgår under de båda närmaste åren till netto 35 respektive 40 miljarder kronor. Motionärerna anser att en allmän arbetslöshetsförsäkring bör införas med en självfinansieringsgrad motsvarande en tredjedel av kostnaden. De som har arbete ska betala full avgift medan de som saknar arbete endast ska behöva betala halv avgift. Avgiften ska berättiga till en skattereduktion på 40 % av avgiften. För barnfamiljerna ska barnbidraget för barn i åldrarna ett till fem år fördubblas till 1 900 kr i fyra steg till 2006. För föräldrar med låga inkomster höjs garantinivån i föräldraförsäkringen till 200 kr om dagen samtidigt som taket i försäkringen höjs till elva basbelopp. Ersättningsnivån för de 90 garantidagarna höjs till 90 kr om dagen. Centerpartiet vill också införa en jämställdhetsbonus som belönar föräldrar som delar på föräldraledigheten. Samtidigt begränsas ersättningsnivåerna i föräldraförsäkringen, liksom i sjukförsäkringen något av att motionärerna föreslår att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ska beräknas utifrån de båda senaste årens inkomster. I motionen ses kunskap som viktig för den ekonomiska utvecklingen och tillväxten. Centerpartiet slår också vakt om det kommunala självstyret och vill därför avveckla nuvarande fleråriga specialdestinerade bidrag till personalförstärkningar inom skolan på 6 miljarder kronor under 2003 och 2004. I stället vill motionärerna satsa på grundskolan dels genom en höjning av det generella statsbidraget till kommuner, dels genom en särskild satsning på läs- och skrivutveckling. För dessa ändamål avdelar motionärerna 2,6 respektive 3,6 miljarder kronor under de båda efterföljande åren, dvs. sammanlagt 6,2 miljarder kronor. Studiemedelssystemet ska reformeras så att det inom ramen för ett oförändrat totalbelopp utgår med lika delar lån och bidrag. Dessutom ska fribeloppet höjas. Motionärerna vill under de båda följande åren satsa 2,7 miljarder kronor mer än regeringen på kommunikationer, främst för drift och underhåll av vägnätet. Fungerande kommunikationer är avgörande för möjligheten för företagande och boende i hela landet, påpekar motionärerna. I motionen föreslås också satsningar på en digital infrastruktur som ger likvärdiga förutsättningar för datakommunikation i hela landet. Biståndsmålet på 1 % av BNI vill Centerpartiet nå 2005 och anvisar i detta syfte ytterligare 0,9 respektive 1,0 miljarder kronor under de båda efterföljande åren. De stora volymåtgärderna på arbetsmarknadspolitikens område bör minska, anser Centerpartiet, som i stället vill att arbetsmarknadsmedel ska kunna användas på ett friare sätt, och att beslut i dessa frågor ska flyttas från statlig till regional och lokal nivå. Detta väntas leda till besparingar på 3,3 miljarder kronor under 2003. Dessutom vill man inrätta övergångsarbetsmarknader för människor som har svårt att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. På övergångsarbetsmarknaderna ska arbetskraften vara billigare genom att arbetsgivaravgifterna sätts ned. Centerpartiet räknar med att nedsättningarna under de båda följande åren ska uppgå till 0,75 respektive 1,25 miljarder kronor men att de samtidigt ska minska behovet av att köpa in arbetsmarknadsutbildning för 1,5 respektive 2,5 miljarder kronor. Alla arbetslösa som har en kort utbildning sedan tidigare ska erbjudas en kompletterande utbildning motsvarande gymnasienivå. Centerpartiet vill också införa ett tydligare inslag av omställningsförsäkring i arbetslöshetsersättningen och successivt begränsa ersättningsnivån så att den efter 600 dagar har sänkts till 65 % med ett tak på 630 kr. Efter ytterligare 300 dagar ska endast ett garantibelopp på 320 kr per dag kunna betalas ut. Nivån på lönebidraget för arbetshandikappade bör enligt Centerpartiet höjas samtidigt som antalet lönebidragsberättigade utökas. Genom besparingar på administration, enklare regelverk och effektivisering samt höjd egenfinansiering i a-kassan räknar motionärerna med att under de båda närmaste åren kunna spara 12,1 respektive 13,0 miljarder kronor på arbetsmarknadsområdet. Motionärerna vill på olika sätt också förbättra insatserna för rehabilitering. Deras mål är att till 2008 ha halverat ohälsan och samhällets kostnader för denna. Som delmål gäller för motionärerna att sjukskrivningarna ska minska med 20 % till 2004 och med 40 % till 2006. Alla ska ha rätt till rehabilitering, även de sjukdomsgrupper som har liten möjlighet att återgå till arbetet. Det ska ske genom att den finansiella samordningen påskyndas och utökas. Dessutom ska en dialog inledas med kommun- och landstingsförbund för att komma till rätta med kommunsektorns höga sjukskrivningstal. Vidare ska man införa en rehabiliteringsgaranti som innebär att sjukskrivningar längre än 30 dagar ska godkännas av två läkare och att en individuell rehabiliteringsplan ska föreligga inom tre månader efter insjuknandet. Den som inte är beredd att medverka i rehabiliteringen ska få lägre sjukersättning. Försäkringskassorna ska ges tydliga direktiv att arbeta med rehabilitering. Passivt stöd ersätts på så sätt av aktiva åtgärder och ett stöd som den enskilde i hög grad kan påverka. Tillsammans med övriga borgerliga partier vill motionärerna slutligen också införa en ny, nationell vårdgaranti med rätt till behandling inom tre månader. Kan inte vården innan dess ges vid närmaste sjukhus ska patienten kunna välja sjukhus i hela landet. Centerpartiet föreslår också att arbetsgivarinträdet, dvs. den period under vilken arbetsgivaren ansvarar för sjukersättningen, ska differentieras med hänsyn till antalet anställda. Motionärerna räknar med att aktiva åtgärder av detta slag ska kunna minska utgifterna för sjukpenning och förtidspensioner under de båda närmaste åren med 5,9 respektive 11,7 miljarder kronor. De i motionen föreslagna skattesänkningarna och nya utgiftsåtagandena förutsätts bli finansierade genom besparingar i förvaltningsanslagen på bl.a. utgiftsområdena 1 Rikets styrelse och 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Centerpartiet motsätter sig också att medel anvisas till investeringsbidrag till byggande av hyresbostäder. Likaså väntas partiets satsning på rehabilitering bidra till finansieringen genom minskad belastning på utgifterna för sjukpenning. Dessa utgifter liksom utgifterna för föräldraförsäkringen kommer också att minska till följd av förslaget att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ska beräknas på de försäkrades historiska inkomst. De föreslagna skattesänkningarna samt höjningen av garantinivån i föräldraförsäkringen höjer barnfamiljernas inkomster, vilket väntas minska behovet av bostadstillägg. Centerpartiet räknar med att under de båda kommande åren kunna sälja statlig verksamhet för 30 respektive 50 miljarder kronor mer än regeringen planerat. Försäljningen bör under de kommande åren inriktas på det statliga skogsinnehavet samt på företag som inte är särskilt konjunkturkänsliga, såsom AB Vin och Sprit. Med ledning av uppgifter i motionen kan Centerpartiets finansiella sparande sammanfattas på följande sätt. Tabell 24. Centerpartiets finansiella sparande i offentlig sektor 2003 och 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Centerpartiets förslag till ändrad inkomstbeskattning får till följd att kommunernas skatteunderlag ökar, vilket i enlighet med finansieringsprincipen minskar behovet av kompenserande statsbidrag. I Centerpartiets budgetalternativ är den största enskilda besparingsposten överföringarna till kommunerna. Besparingarna på detta utgiftsområde uppgår till närmare 20 miljarder kronor och är en av förklaringarna till partiets lägre nivå på utgiftstaket för staten. Tabell 25. Centerpartiets utgiftstak för staten 2003 och 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Centerpartiets förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn skiljer sig från regeringens på följande sätt. Tabell 26. Centerpartiets utgiftstak för offentlig sektor 2003 och 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen Utskottets förslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken med de kompletteringar som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp) och avstyrker de alternativa förslag som framförs av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. De formella beslut som direkt hör ihop med detta ställningstagande behandlar utskottet i efterföljande avsnitt 2.5, 2.6 samt 2.8-2.10. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Under de senaste två mandatperioderna har de offentliga finanserna förbättrats dramatiskt. Krisen i början av 1990-talet ledde till ett kraftigt fall i den offentliga sektorns finansiella sparande med ett snabbt växande underskott som kulminerade 1993 då det motsvarade 11,9 % av BNP. Efter fem år med omfattande besparingsprogram hade de offentliga finanserna återhämtat sig så mycket att de åter uppvisade överskott. Överskotten växte snabbt och motsvarade förra året t.o.m. nästan 5 % av BNP. Med de tidigare stora underskotten ökade också skuldbördan snabbt. Den offentliga sektorns bruttoskuld hade i slutet av 1996 vuxit till 76 % av BNP, vilket var 16 procentenheter mer än skuldkriteriet i Maastrichtfördraget föreskriver. Därefter skedde en vändning, och man räknar nu med att bruttoskulden vid utgången av 2004 ska ha minskat till 50 % av BNP. Den växande skuldbördan urholkade också snabbt den offentliga sektorns förmögenhetsställning. Skulderna växte sig större än de finansiella tillgångarna inklusive AP-fonden, och denna nettoskuld ökade till 467 miljarder kronor 1996. Förra året hade emellertid nettoskulden avvecklats, och vid utgången av 2004 beräknas den offentliga sektorns samlade nettoförmögenhet uppgå till ca 120 miljarder kronor. Statsskulden - mätt i nominella termer - nådde sin kulmen i slutet av 1998 då den uppgick till 1 445 miljarder kronor. Den har därefter minskat och beräknas vid årets slut uppgå till 1 125 miljarder kronor. Den snabba förbättringen förklaras till en del av en gynnsam ekonomisk utveckling. Helt avgörande har emellertid varit den förda budgetpolitiken och de omfattande saneringsprogram som genomfördes i mitten av 1990-talet, saneringsprogram som därefter ersatts av en strikt tillämpad målstyrning med fleråriga mål i form av utgiftstak för staten och överskottsmål för de offentliga finanserna. Fastställda utgiftstak har hittills inte bara hållits utan har fram t.o.m. 2001 också underskridits med sammanlagt 38 miljarder kronor. Under samma period har samtliga uppställda saldomål uppnåtts med bred marginal, så bred att de fastlagda delmålen under femårsperioden 1997-2001 överträffats med sammanlagt 167 miljarder kronor. Denna form av målstyrning har kommit att bli ett viktigt inslag i budgetpolitiken. Inte minst utgiftstaken har visat sig verkningsfulla. Genom att tre år i förväg bestämma omfattningen på de statliga utgifterna och därefter hålla fast vid detta åtagande blir budgetpolitiken långsiktig och mer förutsägbar. Med en restriktion som utgiftstaket kan exempelvis inte tillfälligt högre inkomster användas för att finansiera varaktigt högre utgifter, och varje nytt utgiftsåtagande måste finansieras genom omprioriteringar inom utgiftstakets ram. Regeringen är enligt budgetlagen dessutom skyldig att vidta åtgärder om utgiftstaken hotar att överskridas, och återkommande har regeringen också själv genomfört eller föreslagit riksdagen olika besparingar för att förhindra detta. Med en sådan inriktning främjas trovärdigheten i den förda politiken. Omständigheter som dessa har bidragit till att de offentliga finanserna nu vuxit sig så starka att vi i motsats till många andra länder förmått möta den senaste internationella konjunkturnedgången utan ohållbara underskott. Våra marginaler till stabilitets- och tillväxtpaktens krav på att underskotten inte får överstiga 3 % av BNP är goda. För de kommande åren räknar regeringen med att såväl den konsoliderade bruttoskulden som statsskulden inte längre ska minska i absoluta tal, men väl mätta som andel av BNP. Regeringen bedömer i budgetpropositionen att det finansiella sparandet för 2002 kommer att bli 1,7 % och för de kommande åren något lägre. Det är 0,3 procentenheter lägre än målet för 2002. Den något svagare utvecklingen är dock förenlig med det långsiktiga målet om ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP under en konjunkturcykel. Medan de offentliga finanserna i flera EU- länder utvecklas på ett oroväckande sätt har vi i Sverige överskott i de offentliga finanserna. Samtidigt gäller att de offentliga finanserna är starkt konjunkturkänsliga, vilket bl.a. kommer till uttryck i de alternativa utvecklingsscenarier som redovisas i vårpropositionen. I ett lågtillväxtalternativ har regeringen antagit att den internationella återhämtningen bromsas upp i år för att helt stanna av nästa år. Hushållens konsumtion dämpas till följd av en sämre utveckling på arbetsmarknaden och en sämre löneutveckling. Lägre tillväxt och löneutveckling gör att skattebasen utvecklas svagare och att utgifterna för arbetslöshetsersättning ökar. I förlängningen väntas överskottet i det finansiella sparandet i den offentliga sektorn sjunka ned mot 0,3 % av BNP. Regeringens alternativa tillväxtscenario visar alltså att även i lågtillväxtalternativet kan de automatiska stabilisatorerna tillåtas verka fullt ut utan att ohållbara underskott uppkommer. Samtidigt är emellertid utrymmet för mer långtgående stimulansåtgärder mycket begränsat om förtroendet för överskottsmålet ska kunna upprätthållas. Det är därför nödvändigt att budgetpolitiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt stabila statsfinanser vidmakthålls. Sunda offentliga finanser är en förutsättning för en hög och uthållig tillväxt och sysselsättning. Enligt utskottets mening bör synpunkter som dessa bilda utgångspunkt för utskottets prövning av de olika budgetalternativen. I budgetpropositionen föreslår regeringen att en teknisk justering ska göras av utgiftstaken. De tre samarbetspartierna har i en gemensam motion - Fi230 (s, v, mp) - föreslagit att regeringens budgetförslag ska kompletteras i vissa avseenden och detta borde föranleda att utgiftstaken för 2003 och 2004 räknas upp med ytterligare 1 miljard kronor. Efter denna anpassning skulle därmed de nya nivåerna på utgiftstaken för 2002-2004 uppgå till 812, 819 respektive 853 miljarder kronor. Bakom förslagen i budgetpropositionen och motion Fi230 (s, v, mp) står också Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Moderata samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken innebär att nivån på de statliga utgiftstaken för 2003 och 2004 ligger 45 respektive 31 miljarder kronor över regeringens förslag i budgetpropositionen. Att Moderata samlingspartiet med sina många förslag till utgiftsbegränsningar hamnar på ett utgiftstak som så kraftigt överstiger regeringens förslag beror huvudsakligen på den avräkning som görs gentemot kommunerna. Moderata samlingspartiet föreslår mycket omfattande skattesänkningar, varav en betydande del direkt påverkar kommunernas inkomster. I det moderata budgetalternativet kompenseras kommunerna för detta inkomstbortfall genom höjda statsbidrag, vilket höjer nivån på de statliga utgifterna och därmed också nivån på det statliga utgiftstaket i motsvarande grad. Nivåhöjningarna slår däremot inte igenom på utgiftstaket för den samlade offentliga sektorn. Även Folkpartiets budgetalternativ innehåller skatteförslag som får effekt på kommunernas inkomster, vilket regleras genom höjda statsbidrag. Dessa förslag är dock inte lika omfattande som Moderata samlingspartiets, och det gör att Folkpartiets nivåer hamnar strax under regeringens förslag. Kristdemokraternas utgiftstak är under de båda närmast efterföljande åren 4 respektive 11 miljarder kronor lägre än förslagen i budgetpropositionen, främst beroende på att partiet valt att reglera kommunernas skattebortfall över statsbudgetens inkomstsida. Om Kristdemokraterna i stället hade gjort avräkningen på samma sätt som övriga partier hade nivåerna på partiets utgiftstak legat 34 respektive 38 miljarder kronor över regeringens förslag. Centerpartiets förslag till inkomstskattereform innebär bl.a. att grundavdraget vid den kommunala inkomstbeskattningen slopas helt. Detta breddar kommunernas skatteunderlag, och effekten härav neutraliseras genom minskade statsbidrag. Neutraliseringen är en viktig förklaring till det lägre utgiftstak som framkommer i Centerpartiets budgetalternativ. För utgiftstaken 2003 och 2004 finns det således en skillnad mellan Moderata samlingspartiet och Centerpartiet på 79 respektive 68 miljarder kronor. De olika alternativen framgår av följande diagram. Diagram 6. Regeringens och oppositionspartiernas utgiftstak för staten 2002-2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Källa: Finansutskottet En mer korrekt bild av skillnaderna mellan partiernas olika förslag får man om man i stället bedömer vilken inverkan deras förslag har på den offentliga sektorn. Vid en sådan jämförelse elimineras nämligen effekten av olika regleringar gentemot kommunerna. Diagram 7. Regeringens och oppositionspartiernas utgiftstak för offentlig sektor 2002-2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Källa: Finansutskottet Moderata samlingspartiet vill med sitt budgetförslag begränsa den offentliga sektorns inkomster och utgifter och lägger i detta syfte fram förslag till omfattande skattesänkningar, vilka föreslås bli finansierade med utgiftsnedskärningar. Partiet anger två långsiktiga mål för sin budgetpolitik. De offentliga finanserna ska i genomsnitt vara i balans över en konjunkturcykel, och den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld ska understiga 40 % av BNP. Enligt budgetpropositionen beräknas den konsoliderade bruttoskulden i år uppgå till 53,6 % av BNP. För att snabbt kunna minska bruttoskulden till eftersträvad nivå kan motionärerna temporärt godta ett överskott i det finansiella sparandet. De vill av samma skäl också sälja statliga företag i stor skala. Under de närmaste två åren räknar Moderata samlingspartiet med att deras privatiseringar ska kunna inbringa ytterligare drygt 70 miljarder kronor utöver vad regeringen fört upp i sitt budgetförslag. I motionen beräknas partiets skattesänkningar under 2003 leda till ett inkomstbortfall för den konsoliderade offentliga sektorn på drygt 30 miljarder kronor, medan de föreslagna utgiftsminskningarna samtidigt uppgår till 27 miljarder kronor. Året därpå ökar skattesänkningarna till 48 miljarder kronor medan besparingarna är på 42 miljarder kronor. Till detta kommer under de båda åren en ränteeffekt på 1 respektive 4 miljarder kronor som motionärerna tillgodoräknar sig för sina mer långtgående privatiseringsförslag. Helt överskuggande i det moderata budgetalternativet är att skatterna måste sänkas. Även om övriga oppositionspartier också föreslår mycket långtgående skattesänkningar går Moderata samlingspartiet längst. I motionen förespråkas sänkta statliga skatter och statligt finansierade kommunalskattesänkningar på sammanlagt 48 miljarder kronor 2004. Trots sin omfattning är de båda närmaste årens skattesänkningar inte lika långtgående som tidigare. Men skatteförslagen är desamma; enda skillnaden är att motionärerna nu vill genomföra dem i något långsammare takt. Moderata samlingspartiet står alltså fast vid den skattepolitik som inte fick gehör i valet. Att motionärerna inte tagit djupare intryck av valutgången finner utskottet förvånande. Det bör noteras att de föreslagna skattesänkningarna alla är tydligt redovisade och fullt möjliga att genomföra. Besparingarna som ska finansiera detta inkomstbortfall är däremot i några avseenden vagt underbyggda eller yvigt tilltagna och ger därför inte samma stadga i budgetalternativet. Det innebär att i det moderata budgetalternativet finansieras ett tydligt redovisat bortfall av inkomster med besparingar som på några väsentliga områden är löst formulerade men som trots det förutsätts få ett snabbt och omedelbart genomslag på statsfinanserna. Det är enligt utskottets mening inte en ansvarsfull budgetteknik. Utgångspunkten för Moderata samlingspartiets förslag på skatteområdet är att skatterna måste begränsas. Trots sitt grundmurade motstånd mot det nuvarande skatteuttaget står emellertid partiet inte främmande för att lägga fram förslag som skärper beskattningen. Så t.ex. godtar partiet inte att löntagarnas medlemskap i en arbetstagarorganisation i avdragshänseende ska vara likställt med vad som gäller för medlemskap i en arbetsgivarorganisation. I motionen föreslås nämligen att nuvarande skattereduktion för fackföreningsavgifter ska slopas. Partiet vill också avveckla den nuvarande skattereduktionen på 40 % för avgift till arbetslöshetskassa och ersätta den med ett avdrag mot inkomst av tjänst, vilket är till fördel för dem med höga inkomster men till klar nackdel för låg- och medelinkomsttagare. Moderata samlingspartiet anser att de höga skatterna skapar bidragsberoende och dämpar arbetsviljan. Genom att växla lägre skatter mot mindre bidrag och subventioner vill motionärerna, som de uttrycker det, göra det möjligt att leva på sin lön. Men med detta synsätt blundar partiet för de positiva omfördelande effekter som skatter och bidrag har. Särskilt påtagligt blir detta när partiet inte nöjer sig med att föreslå att den s.k. värnskatten ska avskaffas utan dessutom kräver att den statliga inkomstbeskattningen i sin helhet ska tas bort. Med hjälp av de skatter och bidrag vi har i dag sker en inkomstutjämning mellan individer till förmån för de sämst ställda i samhället. Såsom skatteutskottet framhåller i sitt yttrande (SkU1y) är skatternas främsta syfte att finansiera välfärden. Nya resurser ska i första hand användas för att öka tryggheten och rättvisan. Skatteutskottet kan inte acceptera att redan välbeställda i samhället får stora skattesänkningar på bekostnad av kvaliteten i vård, skola och omsorg eller att klyftorna i samhället ökar kraftigt. Finansutskottet delar denna bedömning och vill för egen del tillägga att skatter och bidrag för den enskilde också har en inkomstutjämnande effekt över tiden, och genom denna omfördelning får medborgarna samhällets stöd i de skeden av livet då de inte aktivt förvärvsarbetar på grund av studier, sjukdom, arbetslöshet, ålderdom osv. I motsats till motionärerna anser utskottet alltså att skattesystemets utformning har stor positiv betydelse för fördelningspolitiken. Rätt använd är skattepolitiken ett viktigt verktyg för att minska klyftorna i samhället. Enligt utskottets mening kan man alltså inte byta ut minskade eller avskaffade bidrag mot sänkta skatter på det lättvindiga sätt Moderata samlingspartiet gör. Det som Moderaterna framställer som ett enkelt statsfinansiellt nollsummespel kan få mycket långtgående återverkningar för de enskilda individerna. Särskilt påtagligt blir detta då skattesänkningarna i stor utsträckning förutsätts bli finansierade genom minskade transfereringar och besparingar i sådana trygghetssystem som a-kassa samt sjuk- och föräldraförsäkringen. Besparingar ska också göras i sådana transfereringssystem som förtidspensioner och bostadsbidrag. Att införa en andra karensdag i sjukförsäkringen leder enligt utskottets mening till ökade påfrestningar för redan utsatta grupper, och dessa påfrestningar blir i än högre grad märkbara om åtgärden på moderat vis kombineras med ett förslag om att den sjukpenninggrundade inkomsten ska fastställas på ett mindre förmånligt sätt, vilket främst drabbar särskilt utsatta grupper. Skattesänkningar finansierade på detta sätt ger enligt finansutskottets mening upphov till starkt negativa fördelningspolitiska effekter. De medborgare som är i störst behov av samhällets stöd är de som i första hand tvingas bidra till finansieringen genom uteblivna eller försämrade förmåner. Samtidigt får de själva begränsat utbyte av de sänkta skatterna på grund av låga inkomster. Därtill kommer att några av de besparingar partiet tillgodoräknar sig uppnår man till priset av att medborgarna tvingas betala obligatoriska försäk ringspremier, som för den enskilde har stora likheter med en skatt. Så t.ex. räknar Moderata samlingspartiet med att kunna spara ca 4 miljarder kronor genom att från statsbudgeten lyfta ut kostnader för sjukskrivningar förorsakade av trafikolycksfall för att i stället bekosta dem via den obligatoriska trafikskadeförsäkringen vid sidan av statsbudgeten. Detta leder visserligen till en minskad belastning på statsbudgeten, men de skattesänkningar det ger utrymme för torde inte uppväga de ökade försäkringspremier som den enskilde bilisten får betala. På snarlikt sätt vill Moderata samlingspartiet göra stora besparingar i arbetslöshetsförsäkringen genom att i stället låta dessa kostnader finansieras via försäkringspremier som den enskilde får betala och som ska motsvara 2 % av månadslönen. Moderata samlingspartiet föreslår också besparingar som skulle begränsa kommunernas handlingsutrymme. På lösa grunder påstås i motionen att kommunerna kommer att få en bättre produktivitetstillväxt med moderat politik, vilket skulle minska kommunsektorns kostnader med 5,5 miljarder kronor 2004. Hur detta är möjligt anges inte. Med moderat politik kommer enligt motionärerna även kommunernas socialbidragskostnader att minska med 2,5 miljarder kronor 2004. Moderata samlingspartiet utgår nämligen från att de moderata skattesänkningarna ska minska behovet av socialbidrag i denna omfattning. Utökad upphandling och konkurrensutsättning ska spara ytterligare 5 miljarder kronor 2004. Med hänvisning till dessa och andra lika löst grundade antaganden om kostnadsminskningar för kommunerna föreslår motionärerna att nivån på det generella statsbidraget till kommunerna ska minskas med 9 miljarder kronor 2004. Det är uppenbart att ett kraftigt minskat statsbidrag kommer att tvinga fram besparingar och nedskärningar i kommunerna. Det som i motionen kläs i ord som "bättre produktivitetstillväxt" är alltså, som utskottet ser det, i praktiken inget annat än hårdhänt framtvingade nedskärningar och avskedanden. Utan att redovisa vare sig försäljningsplaner eller någon näringspolitisk strategi förutsätter Moderata samlingspartiet att det ska vara möjligt att redan nästa år avyttra statliga företag för 45 miljarder kronor. Och under 2004 förutsätts försäljningarna kunna uppgå till 55 miljarder kronor. Börskurserna har under det gångna året fallit kraftigt, men någon diskussion om det är rimligt eller ens möjligt att i rådande börsläge sälja statlig verksamhet i denna omfattning förs inte. Utskottet kan inte heller finna att motionärerna har belastat sitt budgetalternativ med det bortfall av utdelningsinkomster som försäljningarna ger upphov till. Utgångspunkten för en privatisering måste självklart vara att den ska vara näringspolitiskt motiverad och att den ska genomföras vid en tidpunkt då utbytet blir så gynnsamt som möjligt för ägaren staten. Moderata samlingspartiet motsätter sig helt användningen av en budgeteringsmarginal och anser att regeringen i stället bör återkomma till riksdagen varje gång utgiftstaket är på väg att överskridas. Budgeteringsmarginalen påverkar nämligen budgetdisciplinen negativt, anser motionärerna. Vad motionärerna helt bortser från är att deras förslag inte går att förena med de anslagsvillkor som gäller för ramanslag och reservationsanslag. Myndigheterna har i det nya budgetsystemet givits en tämligen stor frihet att fördela sina utgifter över tiden. Ramanslag som inte utnyttjas fullt ut ett år kan sparas till efterföljande år. På motsvarande sätt kan en myndighet använda tidigare sparade anslagsmedel som komplement till årets anslag för att finansiera en större utgift. Myndigheter har också möjlighet att inom vissa gränser låna av efterföljande års anslag om medelstilldelningen ett visst år är otillräcklig. Myndigheternas rätt att självständigt fördela sina utgifter över tiden går inte att inordna i Moderaternas ramförslag, eftersom detta inte ger utrymme för förskjutningar. Varje minskning av anslagssparandet som överstiger den beräknade förbrukningen av anslagsbehållningarna leder till att de samlade utgifterna ökar, vilket automatiskt får till följd att utgiftstaket överskrids, hur obetydlig ökning det än är fråga om. Det framstår inte som rimligt att riksdagen återkommande ska behöva ta ställning till varje liten förändring av detta slag. Av de skäl som här redovisats avvisar utskottet Moderata samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken. Folkpartiet liberalernas budgetalternativ är inriktat på att skapa större marginaler på statsbudgetens utgiftssida samt att öka den långsiktiga tillväxtpotentialen i den svenska ekonomin. Partiet vill åstadkomma detta genom tio systemreformer som bl.a. förväntas leda till minskad belastning på statsbudgeten. Med sin skattereform strävar Folkpartiet efter att begränsa marginaleffekterna till 30 % för de flesta skattskyldiga och till 50 % för dem med höga inkomster. Minskningen av marginalskatterna bör enligt motionärerna inledas under de två kommande åren med att man begränsar uttaget av statlig skatt till 20 % och höjer brytpunkten för denna skatt. Dessutom inför man dels ett förvärvsavdrag på 3 % vid den kommunala beskattningen, dels en skattereduktion lika för alla som för 2003 uppgår till 300 kr. Partiets förslag om att avskaffa den s.k. LO- puckeln skjuts däremot på framtiden. Partiets övriga reformer resulterar främst i ökade satsningar på bistånd, handikappåtgärder, vårdgaranti och rehabilitering samt forskning och utbildning. Sammantaget leder de av Folkpartiet föreslagna skattesänkningarna och nya utgiftsåtagandena till att budgeten försvagas med ca 55 miljarder kronor 2004. Detta föreslås bli finansierat genom besparingar och effektiviseringar, genom att delar av regeringens förslag avvisas samt genom att verksamheter lyfts ut ur statsbudgeten för att i stället finansieras vid sidan av den. Partiet vill exempelvis överföra kostnaderna för trafikolycksfall från statsbudgeten till den obligatoriska trafikförsäkringen. Följden av ett sådant förslag blir emellertid att försäkringspremien för den enskilde höjs kraftigt. En annan förändring med snarlik effekt är Folkpartiets förslag att medlemmarnas egenavgift till a-kassan ska göras avdragsgill och höjas så mycket att avgifterna före avdrag täcker drygt en tredjedel av kostnaderna. Även detta leder till kraftigt ökade premiekostnader för den enskilde, premiekostnader som löntagarna inte kan undgå eftersom försäkringen samtidigt görs obligatorisk. I motionen sägs visserligen att skatten sänks motsvarande de ökade kostnaderna för trafik- och arbetslöshetsförsäkringarna. Och detta är riktigt, men bara för dem med höga inkomster. För det finns i Folkpartiets förslag ingen direkt koppling mellan skattesänkningarna och de föreslagna försämringarna. Avgifterna till a-kassan varierar i dag högst påtagligt beroende på bransch. Om man för att förenkla resonemanget bortser från denna aspekt blir höjningen av avgiften för arbetslöshetsförsäkringen i princip densamma för alla löntagare, men något högre för dem som i dag inte tillhör någon a-kassa. Till detta kommer den för alla bilister i princip lika stora höjningen av trafikförsäkringspremien. De löntagare som är medlemmar i facket går med Folkpartiets politik dessutom miste om skattereduktionen för fackföreningsavgiften. För bilburna löntagare som är medlemmar i facket leder dessa förslag till ett inkomstbortfall på grovt räknat uppemot 3 000 kr per år. Inkomsttagare med månadsinkomster understigande ca 25 000 kr kommer därmed inte att få full kompensation för sina ökade kostnader. För utöver den generella skattereduktionen på 300 kr för helt år kan de nämligen med Folkpartiets förslag till inkomstskatteförändringar endast tillgodoräkna sig ett förvärvsavdrag på 3 % av inkomsten vid den kommunala beskattningen. Vid en månadsinkomst på 15 000 kr ger detta en skattesänkning med ca 1 900 kr (inklusive skattereduktion på 300 kr) per år, dvs. 1 100 kr mindre än kostnadsökningen. Vid en månadsinkomst på 25 000 kr går växlingen i stort sett jämnt ut, vid en inkomstnivå på ca 42 000 kr stiger skattesänkningen till ca 10 600 kr för att vid månadsinkomster på 50 000 kr öka till ca 15 500 kr per år. De med tilltagande inkomster snabbt stigande skattesänkningarna sammanhänger främst med partiets förslag att avveckla värnskatten, och effekten av detta blir märkbar vid månadsinkomster högre än ca 37 500 kr. Skatte- och avgiftsväxlingar som på ett så utpräglat sätt som detta missgynnar de sämst ställda i samhället tar utskottet bestämt avstånd från. Motionärernas förslag till besparingar och effektiviseringar utgår i många fall från förutsättningen att den av partiet förordade politiken har så gynnsamma återverkningar på ekonomin att utgifterna inom olika områden kan minskas utan några kostsamma biverkningar för samhället. Man räknar bl.a. med att omedelbart kunna uppnå betydande besparingar genom minskat byggstöd samt genom en långsammare utbyggnad av järnvägsnätet. Med stöd av bemyndiganden lämnade av riksdagen har emellertid statsmakterna på dessa områden redan bundit upp sig för utgifter under kommande år. Som bostadsutskottet påpekar i sitt yttrande (BoU1y) har motionärerna inte tagit hänsyn till att redan beslutade åtaganden måste fullföljas och reserverat medel för att fullfölja dessa. Även om riksdagen skulle besluta att med omedelbar verkan stoppa fortsatt byggstöd är statsmakterna i praktiken skyldiga att betala ut redan beviljade bidrag. Det är därmed orealistiskt att räkna med att en besparing av den omfattning som motionärerna tillgodoräknar sig ska kunna genomföras under de närmaste två åren. Folkpartiet räknar därtill med en effekt på 1,1 miljarder kronor i ökade intäkter och minskade utgifter för staten under såväl 2003 som 2004 till följd av sitt förslag att återställa driften i Barsebäcks reaktor 1. Besparingen förutsätter bl.a. att man ska riva upp ett beslut om statlig kompensation till Vattenfall för förluster av framtida kassaflöden till följd av stängningen av reaktorn. Till saken hör emellertid att denna ersättning betalas ut endast under åren 2000-2003, vilket innebär att den i motionen angivna effekten för 2004 har överskattats med ca 0,7 miljarder kronor. Enligt utskottets mening bör man i detta sammanhang också beakta att samtliga riksdagspartier i grunden är för att man ska finna alternativa lösningar som kan minska det nuvarande beroendet av kärnkraften. Ska detta bli möjligt måste man någon gång påbörja avvecklingen. Utöver detta förväntar sig motionärerna att ett resurstillskott på sammanlagt 0,2 miljarder kronor till skattemyndigheterna, tullen och flyktingmottagningen ska ge utdelning i form av ökade skatteinkomster, mindre byråkrati samt effektivare migrationspolitik på totalt 2,9 miljarder kronor redan nästa år. Finansutskottet delar Folkpartiets uppfattning att effektiviseringar på dessa områden är mycket angelägna. Ska en seriös diskussion kunna föras i dessa frågor är det emellertid nödvändigt att förslagen är väl underbyggda och dessutom framstår som rimliga. Enligt utskottets mening är det osannolikt att ett förhållandevis blygsamt resurstillskott ska kunna ge ett så stort och snabbt budgetmässigt utbyte som motionärerna tillgodoräknar sig. Det föreslagna resurstillskottet till flyktingmottagning uppgår till 0,1 miljarder kronor och är avsett att bära upp Folkpartiets satsning på åtgärder som motverkar segregation och utanförskap i det svenska samhället. Motionärerna pekar själva på behovet av att ge invandrare bättre möjligheter att lära sig det svenska språket, att satsa på skolan särskilt i utsatta områden, att bekämpa diskriminering och att komma bort från en s.k. omhändertagandementalitet i samhället. Sett i skenet av dessa långtgående ambitioner noterar utskottet med förvåning att motionärerna redan nästa år vill minska Integrationsverkets anslag samt dra in medlen för utvecklingsinsatser i storstadsregionerna. Dessa besparingar görs utan att man sätter av särskilda medel för att förstärka vare sig det statliga och kommunala utbildningssystemet eller det sociala skyddsnätet. Det gör man i tron att de egna reformerna på skatte- och arbetsmarknadspolitikens områden omedelbart kan ge bättre jobb- och utvecklingsmöjligheter för invandrare. Enligt utskottets uppfattning gynnar dock många av partiets reformförslag i första hand de redan starka grupperna i samhället. Dessutom kan effekterna av vissa regelförändringar på skatte- och arbetsmarknadsområdena i verkligheten dröja avsevärt jämfört med motionärernas önskemål. Därför har utskottet svårt att se hur invandrarnas situation redan nästa år kan förbättras så pass kraftigt till följd av de föreslagna reformerna att man kan bortse från nödvändiga satsningar på trygghet och utveckling för nya medlemmar i det svenska samhället. En del av de positiva integrationseffekter som motionärerna tillskriver sina förslag uppges komma från en av dem förordad reform av arbetsmarknadspolitiken, där AMS i dess nuvarande form läggs ned och en ny tillsynsmyndighet med kontor över hela landet tar över ansvaret för bl.a. a- kassefrågor. Jobbförmedling och yrkesutbildning ska samtidigt privatiseras eller organiseras av andra aktörer som utbildningsföretag, komvux och folkhögskolor. Den arbetssökande ska kunna uppbära en omställningspeng vars nivå fastställs av tillsynsmyndighetens servicekontor. Motionärerna bortser dock från att AMS med sitt nuvarande kontorsnät och arbetsförmedlingar över hela landet redan i dag erbjuder de arbetslösa kvalificerad hjälp att finna nya arbeten, att få del av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller att utforma individuella handlingsplaner och aktivitetsgarantier. Privatisering och utarrendering av denna verksamhet på olika entreprenörer skulle enligt utskottets mening försvåra möjligheterna att få till stånd en för hela landet enhetlig tillämpning av olika arbetsmarknadspolitiska insatser. Utskottet vill påpeka att det samtidigt är uppenbart att privata förmedlingsinstitut inte är lika intresserade av att etablera sig i glesbygd eller i områden med begränsad efterfrågan på arbetskraft. Arbetslösa i dessa områden skulle därmed inte få tillgång till samma fullgoda service och stöd som i dag. En privatisering som innebär att nuvarande kontorsorganisation avvecklas får också till följd att den stora kunskapsbank om lokalt verksamma företag och lokala arbetsmarknader som finns på kontoren då kommer att gå förlorad, vilket skulle kunna leda till att arbetsmarknadspolitiken utarmas och tillväxtmöjligheterna i olika delar av landet hämmas. Folkpartiet tar i sitt budgetalternativ också upp en principdiskussion om en framtida större socialförsäkringsreform, som till vissa delar ska genomföras redan nästa år. Enligt den idéskiss som antyds i budgetmotionen och utvecklas mer utförligt i partiets andra motioner ska reformen omfatta tre obligatoriska försäkringssystem - ålderspension, arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring. Dessa lyfts ut ur statsbudgeten och finansieras med egenavgifter för att skapa "raka rör" mellan förmåner och avgifter. Försäkringarnas oberoende från statsbudgeten ska tryggas bl.a. genom fonder. Den förordade nya arbetslöshetsförsäkringen ska vara obligatorisk, tidsbegränsad och finansierad med kraftigt höjda egenavgifter. Avgiftshöjningen föreslås dock bli avdragsgill vid beskattningen. Den ökade egenfinansieringen införs redan nästa år och beräknas från början ge betydande positiva statsfinansiella effekter. Som arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande (AU1y) är det i praktiken inte möjligt att genomföra en reform av denna omfattning redan nästa år. Dessutom har motionärerna i sina kalkyler uppenbarligen inte heller tagit hänsyn till de administrativa merkostnader som en sådan reform ger upphov till eftersom man inte belastat sitt budgetalternativ med några sådana kostnader. Även sjukförsäkringen ska framöver till största delen finansieras med egenavgifter. Med en ökad egenfinansiering kommer arbetsgivarnas bidrag till finansieringen att begränsas. Utskottet befarar att en utveckling i denna riktning kan försvåra möjligheterna att säkerställa arbetsgivarens ansvar för aktiva, arbetsrelaterade satsningar på rehabilitering. Motionärerna framhåller att variationer i den framtida belastningen på socialförsäkringssystemet ska klaras av med hjälp av buffertfonder. Till skillnad från pensionssystemet anses dessa fonder inte behöva vara alltför stora och kan vid behov tillåtas låna pengar på marknaden. Extrema arbetslöshets- och sjukskrivningsnivåer förutsätts emellertid samtidigt kunna klaras av med hjälp av skattefinansiering från staten. Detta motsäger emellertid grundtanken i Folkpartiets egen reform - att socialförsäkringssystemet ska vara finansiellt stabilt och fristående från statsbudgeten samt att det ska råda "raka rör" mellan avgifter och förmåner. En negativ fondbehållning i ett fristående försäkringssystem leder annars vanligtvis till att ersättningsvillkor försämras eller att premier höjs kraftigt för att man ska kunna möta framtida återbetalningskrav. Görs inte det blir kopplingen mellan avgifterna och förmånerna allt annat än tydlig. Folkpartiet vill vidare avveckla offentliga monopol inom vård, utbildning och omsorg. Detta ska enligt motionärerna stärka konkurrensen på de berörda områdena och resultera i höjd kvalitet i utförda tjänster, lägre kostnad för dessa samt förbättrade arbetsvillkor för de anställda. Men även inom sådana verksamhetsområden som vård och omsorg måste privata entreprenörer först och främst se till sin egen lönsamhet, och detta krav kan enligt utskottets mening komma i konflikt med samhällets strävan att ge alla en likvärdig behandling oavsett ekonomiska förutsättningar. Motionärerna har inga förslag som visar hur man ska säkerställa att den föreslagna privatiseringen inte leder till att de svaga i samhället inte diskrimineras. En privatisering enligt förslaget kan enligt utskottets mening leda till att de som är i stort behov av vård och omsorg, men som inte kan betala marknadsmässiga priser, inte får tillgång till nödvändig vård. Detta kan svårligen förenas med den solidariska principen att alla ska ha samma rätt till vård, skola, omsorg och trygghet i samhället. Konkurrensen på de svenska marknaderna stärks enligt Folkpartiet också om staten avvecklar sitt aktieinnehav i helt eller delvis ägda bolag. I motionen föreslås en omfattande försäljning av statliga företag, som under de två kommande åren beräknas inbringa 30 respektive 45 miljarder kronor utöver de i budgetpropositionen upptagna försäljningsinkomsterna. Dessa försäljningar, som enligt motionärerna ska ske i en takt som är anpassad till vad som är lämpligt med hänsyn till marknadsläget, beräknas kunna minska utgifterna för statsskuldsräntor med 4,6 miljarder kronor, varav 1,2 miljarder kronor redan 2003. Det är betydligt mer än vad övriga oppositionspartier tillgodoräknar sig för samma försäljningsprogram nästa år. I Folkpartiets budgetalternativ saknas dessutom en beräkning av försäljningarnas övriga effekter på statens finanser, såsom exempelvis minskade utdelningsinkomster eller påverkan på statens nettoförmögenhet. Av de skäl som här redovisats avvisar utskottet Folkpartiets förslag till inriktningen av budgetpolitiken. Kristdemokraterna är starkt kritiska till regeringens överskottsmål, eftersom överskotten under åren framöver uppkommer i ålderspensionssystemet, vilket inte ger någon buffert åt statsfinanserna. Pensionsmedlen kan enligt motionärerna inte användas för att möta en konjunkturavmattning, och då återstår endast att öka upplåningen vilket ytterligare skulle bygga på statsskulden. Motionärerna redovisar ett budgetalternativ som sägs vara inriktat på att åstadkomma såväl ett bättre finansiellt sparande i staten som en snabbare avbetalning av statsskulden. Det förra uppnås enligt motionärerna genom en något stramare finanspolitik än den regeringen presenterar. Men den stramheten är högst marginell, eftersom skillnaden i det finansiella sparande som Kristdemokraterna uppvisar inte är större än att den bortfaller om beloppet avrundas till hela miljarder kronor. Att Kristdemokraterna i sitt budgetalternativ kan begränsa statsskulden beror uteslutande på partiets försäljning av statliga bolag, en operation som visserligen minskar bruttoskulden, men som på intet sätt förbättrar statens finansiella ställning eftersom man samtidigt gör sig av med lika stora tillgångar som varje år tillför statskassan betydande inkomster. Enbart utdelningsinkomsterna från statens aktier beräknas nästa år uppgå till 4,1 miljarder kronor. De större överskott som Kristdemokraterna uppvisar står och faller med dessa företagsförsäljningar. Medan regeringen i sitt budgetalternativ schablonmässigt har fört upp försäljningsinkomster på 15 miljarder kronor såväl 2003 som 2004 räknar Kristdemokraterna med att under dessa år kunna utöka försäljningen till 45 respektive 75 miljarder kronor. Det är mer än något annat parti tillgodoräknat sitt budgetalternativ. Utan dessa högst osäkra, tillkommande försäljningsinkomster kan Kristdemokraterna inte amortera av statsskulden, än mindre begränsa ränteutgifterna. Även enligt sin egen redovisning kommer Kristdemokraterna då att under perioden 2003-2004 få ett sämre finansiellt sparande för staten än regeringen. Och den försämring som då framkommer är så stor att den inte bortfaller vid en avrundning. I motionen raljerar Kristdemokraterna över regeringens förslag till satsning på rehabilitering som man beskriver som barnsligt troskyldigt. Motionärerna frågar sig hur regeringens, som man uttrycker det, minimala och hittills opreciserade åtgärdsprogram ska kunna ge besparingar på 5 miljarder kronor redan under 2003. Finansutskottet har svårt att förstå motionärernas kritik. I budgetpropositionen redovisar nämligen regeringen ett detaljerat 20-punktsprogram med åtgärder för ökad hälsa i arbetslivet och avsätter för detta ändamål 750 miljoner kronor per år under 2003 och 2004. Regeringen ska under 2003 dessutom göra det ekonomiskt fördelaktigt för arbetsgivare att vidta åtgärder som minskar sjukskrivningarna genom att låta dem svara för en större del av kostnaderna för de anställdas sjukersättning. Samtidigt ska arbetsgivarna kompenseras för de ökade kostnaderna genom att uttaget av sjukförsäkringsavgifter sänks i sådan omfattning att arbetsgivarna som kollektiv betraktat inte kommer att betala mer för sjukersättning än i nuvarande system. Exempel på andra åtgärder är att sjukskrivningsprocessen ska effektiviseras och sjukersättningen (tidigare förtidspensioner) tidsbegränsas till högst 3 år i taget. Läkarnas roll vid sjukskrivningar ska också tydliggöras. Trots sin kritik har motionärerna uppenbarligen tilltro till regeringens bedömning eftersom de godtar förslaget i sak. Den kritiserade utgiftsminskningen på 5 miljarder kronor är nämligen inräknad i deras eget budgetalternativ och utgör således en del av deras förslag. Motionärerna nöjer sig emellertid inte med denna besparing utan räknar med att i än högre grad kunna minska kostnaderna för sjukskrivningar och förtidspension med en rehabiliteringsförsäkring som föreslås i motionen. Försäkringen ska börja gälla från halvårsskiftet 2003. Kristdemokraterna avdelar för detta ändamål 1,4 miljarder kronor och tror sig redan under andra halvåret 2003 kunna minska kostnaderna med 2 miljarder kronor. Motionärerna räknar med att även i övrigt kunna göra så stora besparingar på det aktuella utgiftsområdet 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp att utgiftsramen nästa år kan minskas med sammanlagt 6 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag. Utöver satsningen på en rehabiliteringsförsäkring, förutsätter de att man redan den 1 juli nästa år ska kunna lyfta över kostnaderna för trafikolycksfall från sjukförsäkringen till den obligatoriska trafikförsäkringen och på så sätt minska belastningen på statsbudgeten med 2 miljarder kronor. Ska det vara möjligt krävs i så fall att man tvingar trafikförsäkringsbolagen att riva upp alla redan tecknade försäkringsavtal som löper över halvårsskiftet. Motionärerna föreslår dessutom att föräldrapenning och sjukersättning i fortsättningen ska beräknas med ledning av de två senaste årens genomsnittsinkomst i stället för, som i dag, den aktuella inkomsten. Denna ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ska genomföras redan vid årsskiftet, och motionärerna tillgodoräknar sig en besparing på 2,5 miljarder kronor för detta förslag. Förslaget är som utskottet ser det inte enbart en teknisk omläggning av försäkringen. Ett nytt SGI grundat på en historisk inkomst får också långtgående fördelningspolitiska konsekvenser om man inte bygger in skyddsbestämmelser för exempelvis dem som nyligen har trätt ut på arbetsmarknaden. Kristdemokraterna förutsätter dessutom att förslaget ska ge budgeteffekt redan från årsskiftet. Motionärerna uppger att den kristdemokratiska budgetpolitiken är inriktad på att uppnå balans på en lägre nivå. Partiets förslag till statsbudget har också utformats med en omslutning som är lägre än regeringens. Men den lägre omslutningen förklaras främst av att motionärerna i strid med budgetlagens (1996:1059) anda valt att nettoredovisa utgifter på statsbudgetens inkomstsida. Kristdemokraterna presenterar nämligen i motionen ett antal skatteförslag och andra förslag som har mycket långtgående återverkningar på kommunernas ekonomi. I enlighet med finansieringsprincipen ska kommunerna kompenseras för sådana förändringar, och normalt görs detta mot ramanslaget Generellt statsbidrag till kommuner och landsting som finns uppfört på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Av en reglering på sammanlagt 40,4 respektive 42,4 miljarder kronor under 2003 och 2004 redovisar emellertid Kristdemokraterna endast 5,2 respektive 5,8 miljarder kronor på detta sätt. Resterande 35,2 respektive 36,6 miljarder kronor redovisas som en utgift på statsbudgetens inkomstsida på inkomsttitel 1111, och i det kristdemokratiska budgetalternativet kommer statsbudgetens omslutning då självklart att minska med lika stora belopp. Om Kristdemokraterna i stället hade följt gängse praxis och redovisat samtliga överföringar till kommunerna på utgiftsområde 25 skulle partiets ram för detta utgiftsområde, liksom taket för de statliga utgifterna 2003 och 2004, behövt höjas med 35 respektive 37 miljarder kronor. Nivån på Kristdemokraternas statliga utgiftstak skulle då ha hamnat ungefär 30 miljarder kronor över regeringens. Utskottet har flera gånger tidigare starkt kritiserat Kristdemokraterna för detta förfarande eftersom det inte tillgodoser budgetlagens krav på att statens inkomster och utgifter ska redovisas brutto på statsbudgeten. Den kompensation som Kristdemokraterna på detta sätt reglerar över statsbudgetens inkomstsida avser effekterna av dels en föreslagen höjning av grundavdraget till 26 500 kr, dels införandet av ett nytt förvärvsavdrag på 5 % av arbetsinkomsten upp till viss nivå. Såväl grundavdraget som förvärvsavdraget ska enligt förslaget beräknas mot den kommunalt beskattningsbara inkomsten, men den skattelindring detta ger upphov till ska betraktas som en statlig skattereduktion som ska räknas av mot inkomsttitel 1111 på statsbudgetens inkomster. Till saken hör att även Moderata samlingspartiet, Centerpartiet och Folkpartiet föreslår att ett förvärvsavdrag ska införas vid den kommunala beskattningen, men i motsats till Kristdemokraterna kompenserar de kommunerna för skattebortfallet genom höjda statsbidrag. Till saken hör också att även Moderata samlingspartiet föreslår en höjning av grundavdraget och att Moderaterna även i detta fall reglerar kompensationen över statsbidragen. Med den för grundavdragshöjningen valda lösningen får Kristdemokraterna inte bara ett krångligt och administrativt svårhanterligt system, utan missar också möjligheten att helt befria inkomsttagare med små inkomster från att behöva lämna deklaration. Ska den föreslagna skattereduktionen kunna beräknas måste man nämligen fortsätta att lämna deklaration om man har inkomster i intervallet mellan nuvarande grundavdrag och den föreslagna nya grundavdragsnivån på 26 500 kr. Kristdemokraternas förslag till skattesänkningar är nästa år 29,6 miljarder kronor större än regeringens. Nästan hela detta belopp äts emellertid upp av olika obligatoriska avgifter som har många likheter med en skatt. Fullt genomförda uppgår dessa avgifter till 23,6 miljarder kronor, vilket innebär att skattesänkningarna i praktiken inskränker sig till 6 miljarder kronor. I likhet med Moderata samlingspartiet och Folkpartiet föreslår nämligen Kristdemokraterna att kostnaderna för personskador vid trafikolycksfall inte längre ska finansieras över sjukförsäkringen utan via den obligatoriska trafikförsäkringen vid sidan av statsbudgeten. Det är trafikanterna som får ta på sig kostnaden för denna budgetavlastning på drygt 4 miljarder kronor som drabbar dem i form av ökade premiekostnader. Kristdemokraterna anser också att arbetslöshetsförsäkringen ska reformeras och omvandlas till en obligatorisk försäkring med kraftigt höjd egenfinansiering. I princip alla arbetstagare ska alltså påföras denna avgift som ska täcka en tredjedel av kostnaderna och som i motionen beräknas till närmare 5 miljarder kronor. De största avgiftshöjningarna framkommer emellertid i Kristdemokraternas förslag till avveckling av fastighetsskatten. Den ska nämligen till närmare två tredjedelar finansieras genom en ny typ av kommunala avgifter som i motionen angetts till knappt 15 miljarder kronor. Enligt den finansieringslösning som redovisas i motionen ska det generella statsbidraget till primärkommuner minskas med ett belopp som för varje enskild kommun motsvarar 2 600 kr per småhus och 800 kr per lägenhet i kommunen. På snarlikt sätt ska kommunens statsbidrag också minskas med hänsyn till befintliga kommersiella lokaler och industrilokaler. I gengäld ska kommunerna ges rätt att ta ut en kommunal avgift på högst dessa belopp för bostadshus och företagslokaler. Lösningen innebär att de kommuner som väljer att inte ta ut full avgift själva får svara för mellanskillnaden. Den innebär också - förutsatt att full avgift tas ut - att ett stort antal småhusägare kommer att drabbas av ökade kostnader jämfört med nuvarande regler. Maximalt avgiftsuttag motsvarar nämligen ett taxeringsvärde på 260 000 kr, och enligt SCB finns det i dag ca 361 000 småhus med lägre taxeringsvärden. Förslagets negativa effekter för denna grupp förstärks av att reavinstbeskattningen av bostäder förutsätts bli höjd till 30 %. Budgetalternativet utmärks i övrigt av en svagt underbyggd finansiering. Regeländringar som syftar till att öka utgifter och minska skatter är sålunda tämligen väl specificerade medan regeländringar avsedda att minska utgifter eller öka inkomster ofta är mycket otydliga. Så t.ex. för motionärerna fram flera tydligt redovisade och väl preciserade förslag till skattesänkningar, vilka är fullt möjliga att genomföra redan vid årsskiftet. Bland annat gäller det partiets förslag om avvecklad fastighetsskatt och höjt grundavdrag liksom förslaget om ett nytt förvärvsavdrag. Dessa skarpt formulerade skattesänkningar förutsätts redan nästa år bli finansierade genom vagt formulerade besparingar som i några fall dessutom framstår som i praktiken ogenomförbara. Av de skäl som här redovisats avvisar utskottet Kristdemokraternas förslag till inriktning av budgetpolitiken. Centerpartiets finanspolitik är inriktad på att stärka Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga och på att minska de svenska statsfinansernas konjunkturkänslighet. De åtgärder som Centerpartiet förordar ger enligt partiets egna beräkningar ett utgiftstak för staten som för 2003 och 2004 är 34 respektive 37 miljarder kronor lägre än förslagen i budgetpropositionen. Inget annat parti föreslår ett så lågt utgiftstak. Det är främst Centerpartiets inkomstskatteförslag men också partiets förslag till utgiftsminskningar på arbetsmarknadspolitikens område som förklarar denna avvikelse. För 2003 föreslår nämligen Centerpartiet att grundavdraget slopas helt för att i stället ersättas av en statligt finansierad skattereduktion på 9 000 kr för alla. Längre fram, när det finns ett ekonomiskt utrymme, ska denna skattereduktion höjas till 10 000 kr. Slopas grundavdraget kommer kommunernas skatteinkomster att öka, och i enlighet med finansieringsprincipen reglerar Centerpartiet detta genom att minska statsbidragen med ett lika stort belopp. Minskningen påverkar även nivån på utgiftstaket som i Centerpartiets budgetalternativ därigenom blir i motsvarande grad lägre. Som motionärerna själva framhåller ger deras förslag till skattereduktion ungefär samma skattelindring som ett grundavdrag på 30 000 kr. Den valda metoden för avräkning mot kommunerna är emellertid inte problemfri. Finns inget grundavdrag måste i princip alla med inkomst avge deklaration, således även de som i dag har inkomster understigande nuvarande grundavdrag och som därför är befriade från denna skyldighet. I annat fall kan inte rätt nivå på skattereduktionen beräknas. Trots sin skenbara enkelhet är förslaget därför administrativt svårhanterligt och leder till ökat krångel för många medborgare samt en ökad belastning på skattemyndigheterna. Den grupp som i dag är undantagen från deklarationsplikt på grund av alltför låga löneinkomster och som med Centerpartiets förslag skulle bli skyldig att lämna deklaration kommer 2003 att uppgå till 340 000 personer enligt budgetkontorets beräkningar. Utskottet vill för sin del inte medverka till att utöka deklarationsplikten för dem som uppbär enbart obetydliga löneinkomster. Centerpartiets förslag till skattesänkningar för de båda närmaste åren uppgår till 35 respektive 40 miljarder kronor. De finansieras genom utgiftsminskningar som netto uppgår till 40 respektive 46 miljarder kronor. Till detta kommer en ränteeffekt av större privatiseringar än de regeringen föreslår. Liksom övriga borgerliga partier har Centerpartiet nämligen för avsikt att sälja statliga bolag. För Centerpartiets del uppgår dessa försäljningsinkomster till sammanlagt 110 miljarder kronor under de båda närmaste åren. De skogs- och bolagsförsäljningar som partiet tillgodoräknar sig överstiger under 2003 och 2004 regeringens försäljningsplaner med 30 respektive 50 miljarder kronor. Dessa extraordinära inkomster ska användas för amortering av statsskulden, och i sitt budgetalternativ har motionärerna därför också tillgodoräknat sig en ränteeffekt på 1,1 respektive 4,0 miljarder kronor. Skulle emellertid försäljningsinkomsterna falla bort kommer även ränteeffekten att göra det, och motionärerna får då en i motsvarande mån svagare budget. Centerpartiets skattesänkningar finansieras i princip av de omfattande besparingar som partiet gör på tre utgiftsområden. Det gäller först och främst utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner där nivån nästa år sänks med 19,6 miljarder kronor, främst till följd av regleringen med anledning av det slopade grundavdraget. Den ensam sänker ramnivån med 19,9 miljarder kronor. På utgiftsområde 13 Arbetsmarknad sänks nivån med 12,1 miljarder kronor och på utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp är nivåsänkningen 5,9 miljarder kronor. Tillsammans minskar de takbegränsade utgifterna på dessa tre utgiftsområden med 37,5 miljarder kronor 2003. På utgiftsområde 13 Arbetsmarknad räknar alltså Centerpartiet med att nästa år kunna minska utgifterna med 12,1 miljarder kronor. Det motsvarar 20 % av den ram som regeringen fört upp i sitt budgetförslag för 2003 för utgiftsområdet. Utgiftsminskningar av denna omfattning genomförs trots att motionärerna säger sig vilja minska ned de stora volymerna arbetsmarknadsåtgärder och ersätta dem med en individanpassad, mer kvalificerad yrkesutbildning, dvs. åtgärder som generellt sett är dyrare. Det kan enligt utskottets mening därför ha sitt intresse att närmare se vad som ligger bakom den mycket betydande neddragning som föreslås på detta utgiftsområde redan nästa år. Centerpartiet föreslår för det första att man ska satsa på s.k. övergångsarbetsmarknader, en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som innebär att en arbetslös får prova på att arbeta på en arbetsplats mot att arbetsgivaren får sänkt arbetsgivaravgift för någon av sina anställda. Stödformen belastar alltså statsbudgetens inkomstsida. Nästa år räknar motionärerna med att denna stödform ska få en sådan omfattning att statens inkomster i form av arbetsgivaravgifter minskar med 0,75 miljarder kronor samtidigt som behovet av bidrag för köp av arbetsmarknadspolitisk utbildning kan begränsas med 1,5 miljarder kronor. Centerpartiet anser för det andra att arbetsmarknadsmedlen ska kunna användas på ett friare sätt och att besluten om användningen ska flyttas från statlig till regional och lokal nivå. En sådan omfördelning gör att det är möjligt att, inklusive effekten av övergångsarbetsmarknader, minska anslaget 22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader med 3,5 miljarder kronor, hävdar motionärerna. Det motsvarar tre fjärdedelar av anslaget, som i budgetpropositionen förts upp med 4,7 miljarder kronor. Motionärerna hänvisar i detta sammanhang till att partiet på andra utgiftsområden gör satsningar på kvalificerad yrkesutbildning och komvux, som enligt deras mening varit utbildningar som verkligen behövs. Såvitt finansutskottet kan finna inskränker sig emellertid dessa satsningar till 54 miljoner kronor som partiet tillför det särskilda anslaget för kvalificerad yrkesutbildning. Något motsvarande tillskott ges inte till det särskilda anslaget för statligt stöd för utbildning av vuxna, inte heller får kommunerna några extra medel för komvuxsatsningar över det generella statsbidraget. Mot utgiftsminskningen på 3 500 miljoner kronor står alltså dels en satsning på 54 miljoner kronor på yrkesutbildning, dels det över statsbudgetens inkomstsida finansierade stödet till övergångsarbetsmarknader på 750 miljoner kronor. Samtliga oppositionspartier föreslår att anslaget för köp av arbetsmarknadsutbildning ska minskas, men inget annat parti kommer i närheten av Centerpartiets förslag. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna samt Kristdemokraternas motsvarande besparingsförslag ligger alla inom intervallet 0,9-1,3 miljarder kronor. Kvar på anslaget för köp av arbetsmarknadsutbildning finns efter Centerpartiets nedskärningar 1,2 miljarder kronor. Som arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande (AU1y) måste rimligtvis en neddragning av detta anslag påverka förutsättningarna för att bedriva en aktiv och effektiv arbetsmarknadspolitik. De kraftiga besparingar som oppositionspartierna föreslår på detta anslag är enligt arbetsmarknadsutskottet svåra att förena med individuellt riktade insatser, utbildning, jobb- och utvecklingsgaranti m.m. som oppositionen samtidigt förordar, såvida inte tanken är att dessa insatser ska förbehållas en begränsad krets av arbetslösa. Dessa partier talar om begränsade volymer, påpekar arbetsmarknadsutskottet, men anger inte vilka kategorier arbetslösa som ställs utanför. Oppositionen vill ha en bättre arbetsmarknadspolitik, men den ska alltså genomföras till väsentligt lägre kostnader. Arbetsmarknadsutskottet har mycket svårt att se hur de begränsade resurser som oppositionen vill ställa till arbetsmarknadspolitikens förfogande ska kunna leda till det som man säger sig vilja åstadkomma. Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning. Centerpartiet har inte på ett trovärdigt sätt visat att partiets satsning på övergångsarbetsmarknader och decentraliserat beslutsfattande i friare former kan ge de besparingar som uppges utan att det får negativa återverkningar för arbetsmarknadspolitiken. Om inte tanken är att kommunerna utan ersättning ska tvingas ta på sig ett betydande ansvar för arbetsmarknadsutbildningen, får Centerpartiets förslag till följd att denna typ av insatser praktiskt taget avvecklas. Förslaget saknar som finansutskottet ser det därför trovärdighet. På det arbetsmarknadspolitiska området vill Centerpartiet dessutom redan nästa år begränsa Arbetsmarknadsverkets förvaltningsanslag med 700 miljoner kronor. Detta anslag är i budgetpropositionen uppfört med 4,6 miljarder kronor och täcker såväl verkets centrala som dess regionala och lokala organisation. Motionärernas förslag innebär att medelstilldelningen på detta anslag i ett steg begränsas med 15 %. Enligt finansutskottets mening kan en så omfattande minskning av anslaget inte förenas med en ambition att begränsa arbetslösheten och höja kvaliteten på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Motionärerna räknar vidare med att nästa år kunna minska belastningen på anslaget 22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd med 5,6 miljarder kronor genom att öka självfinansieringsgraden i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen till en tredjedel av kostnaden. Man förutsätter alltså att medlemsavgiften kan höjas i denna omfattning redan vid årsskiftet. Budgetavlastningen inskränker sig emellertid till netto 3,4 miljarder kronor eftersom avgiften till a-kassan ska berättiga till en skattereduktion på 40 %. Statsbudgetens inkomster kommer alltså att minska med ca 2,2 miljarder kronor till följd av skattereduktionen. Hur man administrativt ska genomföra en vagt redovisad avgiftshöjning av detta slag redan nästa år berörs inte i motionen. Anslaget till arbetslöshetsersättning förutsätts i Centerpartiets budgetalternativ dessutom kunna begränsas ytterligare. Nuvarande arbetslöshetsförsäkring ska omvandlas till en tydligare utformad omställningsförsäkring som ska träda i kraft vid det förestående årsskiftet, och man ska också göra en engångsindragning på 600 miljoner kronor av det anslagssparande som finns på anslaget. Sammantaget minskar Centerpartiet därmed anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning med 7,9 miljarder kronor, eller med närmare en fjärdedel. På utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp föreslår Centerpartiet att nivån på utgifterna ska begränsas med 5,9 miljarder kronor 2003 och med drygt det dubbla beloppet 2004 eller 11,7 miljarder kronor. Denna utgiftsminskning förklaras i motionen bl.a. av de positiva effekterna av partiets satsning på rehabilitering som redan första året förutsätts ge så snabb utdelning att den inte bara betalar sig själv utan också leder till stora besparingar. Partiets minskning av anslagen för sjukpenning och rehabilitering samt förtidspensioner är nästa år 4,8 miljarder kronor. I detta belopp ingår även effekten av ett förslag om att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ska baseras på en historisk inkomst. Hur en i och för sig angelägen satsning på rehabilitering ska kunna få ett så snabbt genomslag att den redan första året kraftigt minskar utgifterna för sjukskrivning och förtidspension framgår inte av motionen. Värt att notera är att detta är utgiftsminskningar som tillkommer ovanpå de besparingar regeringen räknat in i budgetpropositionen för sin rehabiliteringssatsning. Motionärernas budgetförslag utgår nämligen från budgetpropositionens nivåer, och Centerpartiet har inte motsatt sig regeringens rehabiliteringssatsning. Utskottets genomgång visar att Centerpartiets förslag till skattesänkningar och nya utgiftsåtaganden i många fall har en svagt underbyggd och yvigt tilltagen finansiering. Finansieras skattesänkningarna på detta sätt riskerar man snabbt att stabiliteten i statsfinanserna urholkas. Utskottet avvisar mot denna bakgrund Centerpartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken. Sammanfattningsvis anser utskottet alltså att de förslag till alternativ inriktning av budgetpolitiken som redovisas av Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna inte bör läggas till grund för riksdagens beslut i frågan. Med sina långtgående krav på skattesänkningar finansierade genom försämringar av grundläggande trygghetssystem och i flera fall oprecist beräknade besparingar ger dessa förslag inte den stadga som krävs för att man ska kunna upprätthålla stabila statsfinanser. De gångna årens mödosamma arbete med att återskapa sunda statsfinanser skulle därmed riskera att gå om intet. De fyra borgerliga partierna vill alla sänka skatterna med mellan 34 och 48 miljarder kronor under de båda närmaste åren. Längst går Moderata samlingspartiet som i sin strävan att minska den offentliga sektorns omslutning föreslår mycket långtgående skatte- och utgiftsminskningar, vilka i betydande utsträckning omfördelar resurser till de redan välbeställda och utarmar sociala trygghetssystem. Men även Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna lägger i sina motioner fram budgetalternativ med liknande effekter. Oppositionspartiernas skattesänkningar är alla tydligt redovisade och står i det avseendet i bjärt kontrast till deras tilltänkta finansiering, vilken på några principiellt viktiga områden är både otydlig och svagt underbyggd. Gemensamt är att tyngdpunkten i finansieringen ligger på två utgiftsområden, nämligen utgiftsområdena 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt utgiftsområde 13 Arbetsmarknad. Utgiftsminskningar på enbart på dessa områden finansierar cirka tre femtedelar av partiernas tilltänkta skattesänkningar. Tabell 27. Finansieringen av oppositionspartiernas skattesänkningar 2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* De tydligt redovisade skattesänkningarna avser i första hand inkomstbeskattningen och är i de flesta fall tekniskt möjliga att genomföra med tämligen kort varsel. Oppositionspartiernas besparingsförslag däremot - och då inte minst förslagen på dessa båda utgiftsområden - framstår många gånger som helt orealistiska i det korta perspektivet eftersom man för att kunna förverkliga dem först måste utforma detaljregler, anpassa administrationen och ge berörda rimlig tid att anpassa sig till de nya förutsättningarna. Bakom de mycket långtgående utgiftsbegränsningarna på utgiftsområdena 10 och 13 döljer sig bl.a. några större avlyft från statsbudgeten. Så t.ex. förutsätter de fyra partierna var för sig att egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen nästa år ska kunna höjas så att den motsvarar ungefär en tredjedel av försäkringens kostnader, Moderata samlingspartiet dock först från halvårsskiftet. Alla tillgodoräknar också sina budgetalternativ en besparing som för helår uppgår till mellan 5 och 9 miljarder kronor för detta förslag. De försäkrade ska alltså själva få svara för en större del av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen, vilket automatiskt urholkar värdet av de skattesänkningar som de samtidigt erbjuds. En sådan förändring är möjlig att genomföra, men med tanke på att arbetslöshetsförsäkringen i dag administreras av ett fyrtiotal fristående arbetslöshetskassor med stora skillnader i arbetslöshet och med olika nivåer på medlemsavgifter kräver en omläggning av detta slag rimlig tid av förberedelse för att en vagt utformad idéskiss ska kunna omvandlas till en praktiskt fungerande åtgärd. Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande (AU1y) kritiserat oppositionspartierna för deras a- kasseförslag och sett det som helt orealistiskt att de skulle kunna genomföras så snabbt att de får genomslag på budgeten redan nästa år. Det är fråga om genomgripande systemförändringar som kräver lagändringar och administrativa anpassningar, framhåller arbetsmarknadsutskottet. De besparingseffekter som oppositionen tillgodoräknar sig i sina budgetmotioner ser utskottet därför mera som förhoppningar än som väl underbyggda förslag. Arbetsmarknadsutskottet ifrågasätter även i övrigt oppositionspartiernas vagt formulerade a-kasseförslag. Bland annat frågar sig arbetsmarknadsutskottet hur den enskilde kassamedlemmens avgift ska beräknas mera i detalj och vilka som ska stå för finansieringen. Ska det vara hela löntagarkollektivet eller bara de som är medlemmar i en kassa? Eller ska det vara de som kan sägas ha förankring på arbetsmarknaden, och hur ska i så fall detta kriterium bestämmas? Dessutom är arbetsmarknadsutskottet kritiskt mot att öka egenfinansieringen eftersom det ger en kraftigt höjd insats för den enskilde, särskilt i ett läge med hög arbetslöshet. Förslagen har dessutom den bristen att de i motsats till dagens system inte motiverar vare sig medlemmarna i en a- kassa eller deras fackliga organisation att ta ansvar för löneutvecklingen inom den egna kassans område. Arbetsmarknadsutskottet anser dessutom att förslagen är administrativt krångliga eftersom man i förväg inte kan fastställa grunden för avgiftsuttaget, dvs. hur stora kostnader som arbetslöshetsförsäkringen kommer att ha. De fyra partiernas stora besparingar på utgiftsområde 13 förklaras också av ett förslag om att avveckla AMS i dess nuvarande form. Förslagen skiljer sig något åt, men i princip ska en ny, bantad tillsynsmyndighet med servicekontor över hela landet överta ansvaret för delar av verksamheten samtidigt som jobbförmedling och yrkesutbildning privatiseras. Som utskottet tidigare framhållit skulle med stor sannolikhet en privatisering av väsentliga verksamheter inom arbetsmarknadspolitikens område få till följd att olika delar av landet, liksom olika yrkesgrupper, inte får en likvärdig behandling. Vissa befolkningsgrupper, såsom invandrare och personer nära pensionsåldern, riskerar att med en privatiserad arbetsförmedling få en klart försvagad ställning på arbetsmarknaden. Om ett större varsel skulle drabba en ort kan dessutom dagens arbetsförmedlingar med sin centrala uppbackning ge en helt annan service än en privatiserad verksamhet. Ett annan variant på ett avlyft från statsbudgeten föreslås av Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna som vill föra över kostnaderna för trafikskador från sjukförsäkringen till den obligatoriska trafikförsäkringen, vilket förutsätts kunna ske redan under nästa år. Omläggningen väntas enligt partiernas uppskattningar minska statsbudgetens utgifter med grovt räknat 4 miljarder kronor, ett belopp som i stället förutsätts belasta bilisterna genom kraftigt höjda försäkringspremier. Värdet av de utlovade skattesänkningarna urholkas alltså även av dessa avgifter. Och inte heller i detta fall redovisar partierna något konkret förslag till hur detta tekniskt och administrativt ska kunna lösas på den korta tid som återstår tills förändringen ska vara fullt genomförd. Än mindre förklarar de hur det ska vara möjligt för försäkringsbolagen att bryta löpande försäkringsavtal för att kunna ta ut de avgiftshöjningar som krävs. Även i detta fall anvisar man alltså en finansiering i flermiljardklassen som inte ter sig möjlig att uppnå, åtminstone inte under det närmaste året. Liksom regeringen vill de fyra partierna komma till rätta med de snabbt ökande kostnaderna för sjukskrivningar och förtidspensioner. De avdelar därför resurser för en utbyggd rehabilitering och räknar med att redan första året kunna begränsa dessa kostnader. Som en följd härav minskar de utgifterna på utgiftsområde 10. Eftersom dessa anslagsminskningar görs i förhållande till de utgiftsnivåer som redovisas i budgetpropositionen, och budgetpropositionens utgiftsnivåer inkluderar effekten av regeringens satsning på ohälsoområdet, blir följden något av en dubbelräkning. Oppositionspartiernas besparingsförslag görs alltså på toppen av regeringens förslag, och dessa partier förutsätter med andra ord att de utöver de besparingar som regeringen tillgodoräknar sig redan nästa år, ska kunna göra ännu större besparingar på marginalen med sina tillkommande satsningar. Utan att ifrågasätta behovet av ytterligare insatser för rehabilitering anser utskottet att ett så snabbt och så omedelbart utbyte av en satsning inte framstår som trovärdigt. Ett annat löst underbyggt förslag framförs av Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet som anser att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) ska beräknas som genomsnittet av de senaste två årens inkomster och inte som i dag grundas på den aktuella inkomsten. Detta sänker ersättningsnivåerna för sjukpenningen och föräldraförsäkringen och ger således besparingar inte bara på utgiftsområde 10 utan också på utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Hur de redan hårt arbetstyngda försäkringskassorna utan någon som helst förberedelsetid ska hinna anpassa sina administrativa rutiner till en sådan omläggning redan nästa år berörs inte i motionerna. De fyra borgerliga partierna har också som ett gemensamt förslag att statliga företag ska säljas ut i en tidigare aldrig skådad omfattning under de båda närmaste åren. Utan att redovisa vare sig försäljningsplaner eller någon näringspolitisk strategi förutsätter de att det ska vara möjligt att redan nästa år avyttra statlig egendom för 45 miljarder kronor. Och under det därpå följande året ska försäljningarna uppgå till 55-75 miljarder kronor. Börskurserna har fallit kraftigt, men inte något av partierna diskuterar om det är rimligt eller ens möjligt att i rådande börsläge avyttra statlig verksamhet i denna omfattning. Bortsett från Kristdemokraterna tycks inte heller något av partierna ha belastat sitt budgetalternativ för det bortfall av utdelningsinkomster som försäljningarna ger upphov till. För oppositionen tycks enda syftet med privatiseringarna vara att man vill påskynda amorteringen av statsskulden för att minska utgifterna för statsskuldsräntor. Att man samtidigt frånhänder sig räntabla tillgångar som ingår i den statliga förmögenhetsmassan blundar man helt för i sina överväganden. Är som i detta fall utgångspunkten dessutom att man oavsett utvecklingen på aktiemarknaden varje år ska få in ett visst belopp i försäljningsinkomster, finns det en uppenbar risk för att man tvingas sälja värdefulla tillgångar till kraftiga underpriser, vilket i sin tur tvingar fram ytterligare försäljningar för att uppställda mål ska kunna nås. I ett läge med låga börskurser är det enligt utskottets mening inte ansvarsfullt att forcera en försäljning av statliga företag och åstadkomma stora förluster för skattebetalarna. Ett sådant resursslöseri tar utskottet bestämt avstånd från. Utgångspunkten för en privatisering måste självklart vara att den ska vara näringspolitiskt motiverad och att den ska genomföras vid en tidpunkt då utbytet blir så gynnsamt som möjligt för ägaren staten. Exempel som dessa visar att oppositionspartiernas budgetalternativ har en svagt underbyggd finansiering. I många fall har finansieringen större likhet med vagt formulerade idéskisser än praktiskt genomförbara förslag. Trots det förutsätts de omgående kunna ge full budgeteffekt. Med en så svag finansiering riskerar statsfinanserna återigen att snabbt försvagas. Förslag som dessa kan inte bilda underlag för en ansvarsfullt utformad statsbudget, och finansutskottet har därför inte kunnat ställa sig bakom Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas, Kristdemokraternas och Centerpartiets förslag till uppläggning av budgetpolitiken. Den socialdemokratiska regeringens budgetpolitik har resulterat i att de offentliga finanserna snabbt förbättrats. Väldiga underskott har vänts i stora överskott som snabbt minskat de skulder det offentliga tidigare dragit på sig. Utvecklingen har gått så snabbt att den offentliga sektorns nettoskuld nu är helt utraderad och ersatt av ett överskott. Nettoförmögenheten beräknas vid utgången av 2004 uppgå till 120 miljarder kronor. I mitten av 1990-talet genomförde regeringen ett omfattande konsolideringsprogram med vars hjälp balansen i den offentliga sektorn kunde återställas på ett fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Balansen återställdes redan 1998, och den gynnsamma utvecklingen har därefter fortsatt, fastlagda utgiftstak har hållits och uppställda saldomål har fram till i år överträffats med bred marginal. Under förra året motsvarade överskottet t.o.m. 4,8 % av BNP. Den förda budgetpolitiken har resulterat i att vi nu står starka med stabila överskott i de offentliga finanserna och att vi förmår möta en något svagare ekonomisk utveckling. Vi skiljer oss i det avseendet från många andra EU-länder vars offentliga finanser för närvarande utvecklas på ett oroväckande sätt. Med sitt nu redovisade budgetförslag fullföljer regeringen denna politik. Budgetpropositionen med de kompletterande förslag som förs fram i motion Fi230 (s, v, mp) bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. De tre partierna fullföljer därmed det samarbete de hade under den förra mandatperioden. Den nu gjorda överenskommelsen innebär att de tre partierna står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2002 samt de i budgetpropositionen föreslagna och aviserade skatteförändringarna liksom de tillägg som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp). Finansutskottet tillstyrker att budgetpolitiken utformas i överensstämmelse med de tre partiernas förslag. Som utskottet återkommer till längre fram i detta betänkande bör dock regeringens och samarbetspartiernas budgetförslag kompletteras på några punkter. För det första föreslås i motion Fi230 (s, v, mp) att grundavdraget vid inkomstbeskattningen ska höjas mer än vad som föreslås i budgetpropositionen. Denna tillkommande höjning leder till att kommunernas skatteunderlag minskar, och kommunerna bör därför kompenseras för detta inkomstbortfall i enlighet med finansieringsprincipen. Finansutskottet föreslår därför att det generella statsbidraget till kommuner och landsting räknas upp med 456 miljoner kronor och att ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner höjs lika mycket. Eftersom åtgärden inte påverkar den offentliga sektorns samlade finanser bör anslagsuppräkningen dessutom föranleda en teknisk justering av utgiftstaket. Finansutskottet föreslår därför att utgiftstaket för 2003 och 2004 fastställs till 819 respektive 853 miljarder kronor, dvs. för båda åren 1 miljard kronor högre än vad som förslagits i budgetpropositionen. För det andra har regeringen efter det att budgetpropositionen presenterades på riksdagens begäran lagt fram förslag om framskjuten beskattning av vissa andelsbyten. Förslagen i propositionen (prop. 2002/03:15) är avsedda att träda i kraft den 1 januari 2003 och påverkar alltså statsbudgetens inkomster under nästa år. Finansutskottet har därför i sin beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 beaktat detta inkomstbortfall och räknat ned inkomsterna med 283 miljoner kronor. Propositionen kommer att överlämnas av finansutskottet till skatteutskottet för den lagtekniska beredningen av förslagen. För det tredje har regeringen föreslagit i budgetpropositionen (avsnitt 8.4.2) att kraftvärmeverkens beskattning ska ändras i tre olika hänseenden, och sammantaget väntas dessa förslag leda till att statsbudgetens inkomster under 2003 ökar med 360 miljoner kronor. Ett av förslagen kräver kommissionens godkännande eftersom det kan strida mot EU:s regler om statsstöd. Förslaget har därför underställts kommissionen som ännu inte kommit med sitt utlåtande. Finansutskottet har därför på skatteutskottets inrådan ansett att riksdagens prövning av förslagen om kraftvärmeverkens beskattning tills vidare ska skjutas upp i avvaktan på detta utlåtande. Utskottet föreslår att riksdagen formellt avslår dessa lagförslag, men ändå beaktar den effekt de har på statsbudgetens inkomster nästa år vid ett tänkt ikraftträdande någon gång under första halvåret 2003. Utskottet har som en följd av detta räknat ned inkomsterna med 125 miljoner kronor jämfört med budgetpropositionen. Med dessa kompletteringar ställer sig finansutskottet bakom det budgetförslag som regeringen samt Socialdemokraterna i riksdagen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna gemensamt lagt fram. I närmast efterföljande avsnitt återkommer utskottet till de formella förslag till beslut som detta ställningstagande föranleder i fråga om utgiftstak för 2002-2004 (2.5), fördelning av utgifter på utgiftsområden 2003 (2.6), beräknade förändringar av anslagsbehållningar 2003 (2.8), beräkning av myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret 2003 (2.9) och beräknad kassamässig korrigering av statsbudgetens utgifter 2003 (2.10) samt beräkning av skatter och övriga inkomster 2003 (3). 2.5 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag till teknisk justering av utgiftstaket för staten för 2002 och föreslår ytterligare en teknisk justering av utgiftstaken för 2003 och 2004 jämfört med regeringens förslag. Utskottet föreslår att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten till 812 miljarder kronor för 2002, 819 miljarder kronor för 2003 samt 853 miljarder kronor för 2004. Utskottet godkänner dessutom regeringens beräkning av de offentliga utgifterna för 2003 och 2004. Utskottet avstyrker därmed de alternativa yrkanden som framförs av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Övriga delar av denna förslagspunkt behandlar utskottet i avsnitten 2.4.3, 2.6 samt 2.8-2.10. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). 2.5.1 Utgiftstak för staten Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på statsbudgeten exklusive statsskuldsräntor samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Dessutom ingår en ofinansierad budgeteringsmarginal. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 4.1.1) föreslår regeringen att den tidigare fastställda nivån på utgiftstaken för staten åren 2002-2004 anpassas till följd av tre budgettekniska förändringar. Justeringen är föranledd av regeringens beslut att kommunkontosystemet ska redovisas på statsbudgetens inkomstsida fr.o.m. 2003. Från systemet erhåller kommuner och landsting återbetalning av ingående mervärdesskatt i icke skattepliktig verksamhet. Den avgift som kommuner och landsting i dag betalar till systemet avskaffas i och med beslutet. Finansieringen av systemet tas därmed över av staten och uttagen ur systemet sker via statsbudgetens inkomstsida. För att förändringen ska vara kostnadsneutral föreslår regeringen en nivåsänkning av de generella statsbidragen 2003 baserad på den preliminära avgiften 2002. En definitiv reglering ska ske i budgetpropositionen för 2004. Den föreslagna nivåsänkningen uppgår till 31,4 miljarder kronor och medför en justering av utgiftstaken för 2003 och 2004 nedåt med motsvarande belopp. Regeringen anser också att höjningen av det statliga utjämningsbidraget till kommuner och landsting i år motiverar en beräkningsteknisk justering av utgiftstaket för 2002 uppåt med 2,9 miljarder kronor. Även åren 2003 och 2004 beräknar regeringen att utjämningsbidraget höjs med 2,9 miljarder kronor för vart och ett av åren, med en motsvarande uppjustering av utgiftstaket för dessa år. Regeringen föreslår dessutom en höjning av grundavdraget som beräknas minska kommunsektorns skatteinkomster med 2,5 miljarder kronor per år fr.o.m. 2003. Det generella statsbidraget till kommuner och landsting höjs därför med motsvarande belopp för att kommunsektorns totala inkomster samt den offentliga sektorns konsoliderade utgifter ska förbli oförändrade. För denna åtgärd föreslår regeringen en motsvarande beräkningsteknisk justering av utgiftstaket uppåt. Sammantaget höjer förslagen utgiftstaket för 2002 med 2,9 miljarder kronor och sänker utgiftstaken för 2003 och 2004 med 25,9 miljarder kronor per år. Regeringen föreslår sålunda att utgiftstaken för åren 2002-2004 fastställs till 812, 818 respektive 852 miljarder kronor (punkt 2). Motionerna Av den tidigare redogörelsen framgår att samtliga fyra oppositionspartier förordar andra nivåer på utgiftstaket. Formella förslag för 2003 och 2004 framförs av Moderata samlingspartiet i motion Fi231 (yrkande 3), Folkpartiet liberalerna i motion Fi232 (yrkande 2), Kristdemokraterna i motion Fi233 (yrkande 5) samt Centerpartiet i motion Fi234 (yrkande 3). Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna tar i motion Fi230 inte ställning till nivån för utgiftstaket för staten. De olika partiernas förslag framgår av följande sammanställning. Tabell 28. Förslag till utgiftstak för staten 2003 och 2004 Belopp i miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har i föregående avsnitt (2.4.3) ställt sig bakom regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken. Till grund för detta förslag ligger regeringens bedömning av utvecklingen i statsbudgetens inkomster och utgifter under åren 2003 och 2004. Längre fram i betänkandet (avsnitten 2.6, 3 och 4) behandlar utskottet regeringens och riksdagspartiernas alternativa förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster samt fördelning av statens utgifter på utgiftsområdena och tar där formellt ställning till de olika yrkandena. Utskottet biträder därvid regeringens förslag med den ändringen att Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas yrkanden i motion Fi230 tillstyrks. Utskottet ställer sig således bakom förslaget om en utvidgning av den gröna skatteväxlingen i enlighet med motion Fi230. För att kompensera det bortfall av skatteinkomsterna för kommunerna som följer denna skatteväxling bör en höjning ske av de generella statsbidragen till kommunsektorn. Med hänsyn härtill föreslår utskottet i avsnitten 2.6 och 4.2 att ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner höjs med 456 miljoner kronor för 2003 respektive 2004. I och med detta ökar de takbegränsade utgifterna med motsvarande belopp för båda åren. Finansutskottet anser det därför motiverat att den tillkommande höjningen av de generella statsbidragen också leder till en beräkningsteknisk justering av utgiftstaket för staten. Utskottets förslag avviker alltså från budgetpropositionen vad avser justeringen av de tidigare fastställda utgiftstaken för staten åren 2003 och 2004. De totala anslagsförändringarna tillsammans med den tillkommande höjningen inom utgiftsområde 25 som leder till en takjustering, uppgår därmed till 25 456 miljoner kronor per år. Justeringen avrundas emellertid till hela miljarder kronor i enlighet med tidigare praxis, varför sänkningen av utgiftstaket begränsas till 25 miljarder kronor. Det av utskottet föreslagna utgiftstaket för staten beräknas därmed till 819 miljarder kronor för 2003 och 853 miljarder kronor för 2004, vilket är 1 miljard kronor högre jämfört med regeringens förslag i propositionen. Med hänsyn härtill biträder utskottet regeringens förslag till utgiftstak för staten för 2002-2004 med den justering som utskottet föreslagit och tillstyrker därmed delvis punkt 2 i propositionen. De motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang avstyrks. Det gäller motionerna Fi231 (m) yrkande 3, Fi232 (fp) yrkande 2, Fi233 (kd) yrkande 5 samt Fi234 (c) yrkande 3. 2.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn Utgiftstaket för den offentliga sektorn erhålls genom att en beräkning av de samlade kommunala utgifterna läggs till utgiftstaket för staten. I beräkningen görs avdrag för interna transaktioner mellan staten och kommunsektorn samt mellan staten och ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Nivån på detta utgiftstak är således en funktion av det utgiftstak som gäller för staten. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 4.1.2) redovisar regeringen att utgiftstaket för den offentliga sektorn åren 2003 och 2004 har reviderats upp jämfört med budgetpropositionen för 2002, främst till följd av högre kommunal konsumtion. De föreslagna tekniska justeringarna av utgiftstaken för staten påverkar inte utgiftstaket för den offentliga sektorn eftersom de motsvaras av lika stora interna transaktioner inom den offentliga sektorn. Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för 2003 och 2004 (punkt 3). Beräkningen framgår av följande tabell. Tabell 29. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den offentliga sektorn 2003 och 2004 Belopp i miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi230 inte någon ändring av nivån för utgiftstaket för den offentliga sektorn. Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi231 att de utgiftsförändringar och skattesänkningar som partiet föreslår leder till minskade utgifter för den offentliga sektorn. De nivåer som motionärerna föreslår för utgiftstaket för den offentliga sektorn är 1 197 miljarder kronor 2003 och 1 159 miljarder kronor 2004 (yrkande 2). Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi232 att utgiftstaket för den offentliga sektorn anges till 1 204 miljarder kronor för 2003 och 1 250 miljarder kronor för 2004 (yrkande 3). Kristdemokraterna föreslår i motion Fi233 en kombination av lägre utgiftstak för staten och ett större utrymme för kommunsektorn som leder till ett lägre utgiftstak för den offentliga sektorn. De redovisade nivåerna för utgiftstaket för den offentliga sektorn uppgår till 1 219 miljarder kronor för 2003 och 1 258 miljarder kronor för 2004 (yrkande 12). Centerpartiet framför i motion Fi234 inget formellt yrkande om beräkningen av de offentliga utgifterna, men redovisar i en tabell vilken effekt partiets budgetalternativ har på dessa utgifter. För åren 2003 och 2004 uppgår taket i Centerpartiets budgetalternativ till 1 207 respektive 1 249 miljarder kronor. Tabell 30. Oppositionspartiernas förslag till beräkning av utgiftstaket för den offentliga sektorn 2003 och 2004 Belopp i miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Finansutskottets ställningstagande Med hänvisning till vad utskottet tidigare framhållit (se avsnitt 2.4.3) tillstyrker finansutskottet regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (punkt 3). De av utskottet föreslagna tekniska justeringarna av nivån för utgiftstaket för staten åren 2003 och 2004 påverkar inte det beräknade utgiftstaket för den offentliga sektorn eftersom justeringarna motsvaras av elimineringar för interna transaktioner inom den offentliga sektorn. Utskottet avstyrker därmed de förslag till alternativ beräkning av de offentliga utgifterna och utgiftstak för den offentliga sektorn som framförs i motionerna Fi231 (m) yrkande 2, Fi232 (fp) yrkande 3 samt Fi233 (kd) yrkande 12. 2.6 Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2003 Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden för 2003 med den ändringen att ramarna för utgiftsområdena 8 Invandrare och flyktingar, 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, 14 Arbetsliv, 15 Studiestöd, 20 Allmän miljö- och naturvård och 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar förändras i enlighet med förslaget i motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 1. Utskottet föreslår därutöver att ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner för 2003 höjs med 456 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Utskottet avslår därmed motionerna med alternativa yrkanden från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna samt Centerpartiet. Övriga delar av denna förslagspunkt behandlar utskottet i avsnitten 2.4.3, 2.5 samt 2.8-2.10. Jämför reservationerna (8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Budgetpropositionen Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 6.2) att statsbudgetens utgifter för 2003 fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av tabell 6.5 i propositionen (punkt 8). Motionerna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna presenterar i motion Fi230 ett antal förslag för att ytterligare förbättra och utveckla förslagen i budgetpropositionen. Motionärerna föreslår följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för 2003: -ramen för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar ökas med 0,1 miljoner kronor; -ramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg ökas med 186,0 miljoner kronor; -ramen för utgiftsområde 14 Arbetsliv ökas med 2,0 miljoner kronor; -ramen för utgiftsområde 15 Studiestöd minskas med 250,0 miljoner kronor; -ramen för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård ökas med 28,0 miljoner kronor; -ramen för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar ökas med 20,5 miljoner kronor. Förslagen behandlas i detalj längre fram i betänkandet (avsnitt 4). För övrigt ställer sig motionärerna bakom regeringens förslag till fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för 2003. De fyra borgerliga partierna avvisar regeringsförslaget och förordar i stället sina respektive förslag till utgiftsfördelning. Sådana alternativa förslag framförs av -Moderata samlingspartiet i motion Fi231 (yrkande 5), -Folkpartiet liberalerna i motion Fi232 (yrkande 6), -Kristdemokraterna i motion Fi233 (yrkande 8) samt - Centerpartiet i motion Fi234 (yrkande 6). De olika partiernas förslag framgår av följande sammanställning. Tabell 31. Regeringens och riksdagspartiernas förslag till utgiftsramar för 2003 Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Anm. Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar: I motion Fi230 (s, v, mp) föreslås att ramen höjs med 0,1 miljon kr. Övriga utskotts yttranden Sammanlagt tolv utskott har yttrat sig över budgetpropositionens förslag till utgiftsramar för budgetåret 2003 och de motioner som väckts med anledning av propositionen. Två utskott - konstitutionsutskottet och utbildningsutskottet - har avstått från att yttra sig. Av de utskott som yttrat sig i ärendet har samtliga tillstyrkt regeringens förslag med följande justeringar: Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande (SfU1y) att det finns skäl att ge utrymme för en utökning av anslag 10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering i enlighet med motion Fi230 (s, v, mp). Motionen tillstyrks därmed i berörda delar och regeringens förslag till ramen för utgiftsområde 8 föreslås på motsvarande sätt justeras. Socialutskottet ställer sig i sitt yttrande (SoU1y) tveksamt till den besparing som regeringen föreslår på de s.k. Dagmarmedlen inom utgiftsområde 9. Socialutskottet godtar därför förslaget i motion Fi230 (s, v, mp) om att utgiftsområdet bör tillföras ytterligare 186 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag och föreslår att propositionen bör tillstyrkas med den föreslagna ändringen. Enligt socialutskottet torde det ankomma på finansutskottet att ta ställning till den finansiering som motionärerna anvisar. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU1y) det förslag om en ökning av ramen för utgiftsområde 14 som läggs fram i motion Fi230 (s, v, mp). Den aktuella utgiftsområdesramen bör därför enligt arbetsmarknadsutskottet räknas upp med 2 miljoner kronor jämfört med propositionens förslag. Miljö- och jordbruksutskottet anser i sitt yttrande (MJU1y) att regeringens förslag till besparingar inom utgiftsområde 20 inte bör genomföras. Därmed tillstyrker miljö- och jordbruksutskottet förslaget i motion Fi230 (s, v, mp) och förordar att ramen för utgiftsområdet bör höjas med 28 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Därutöver delar miljö- och jordbruksutskottet motionärernas uppfattning om prioriterade verksamheter inom utgiftsområde 23 och ställer sig därmed bakom den del av motion Fi230 som avser höjningen av den aktuella utgiftsområdesramen med 20,5 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har i avsnitt 2.4 redovisat sin syn på de budgetförslag och prioriteringar som regeringen och riksdagspartierna gör. Tabell 31 visar i ett koncentrat hur dessa prioriteringar kommer till uttryck i Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas, Kristdemokraternas och Centerpartiets budgetalternativ. Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas ändringar i förhållande till regeringens förslag i motion Fi230 (s, v, mp) sammanfattas också i tabellen. Noteras bör att för oppositionens del är de angivna värdena inte inbördes jämförbara på alla punkter beroende på att dessa partier använder sig av olika metoder för att kompensera kommunsektorn för effekterna av sina skatteförslag. Så t.ex. föreslår Moderata samlingspartiet att ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ska räknas upp med 62,8 miljarder kronor främst beroende på att kommunsektorn föreslås få kompensation för det skattebortfall som det moderata budgetalternativet ger upphov till. Eftersom partiets förslag till kompensation uppgår till sammanlagt 68,9 miljarder kronor föreslår Moderata samlingspartiet i realiteten en neddragning av överföringarna till kommunerna med 6,1 miljarder kronor. Partiet motsätter sig dessutom regeringens förslag om tillfälligt sysselsättningsstöd till kommunsektorn på 2,3 miljarder kronor, vilket i enlighet med regeringens förslag regleras på statsbudgetens inkomstsida. Folkpartiet liberalerna redovisar i sitt budgetalternativ att ramen för utgiftsområde 25 räknas upp med 8,2 miljarder kronor. Partiet beräknar samtidigt att kommunerna ska kompenseras för effekterna av partiets förslag till vissa förändringar av inkomstskatter samt ersättningar från socialförsäkringssystemet med sammanlagt 8,6 miljarder kronor. Detta innebär att Folkpartiet i realiteten minskar överföringarna till kommunerna med 2,7 miljarder kronor, varav 2,4 miljarder kronor avser sänkta statsbidrag för att uppväga det skattebortfall som kommunala koncernbildningar enligt motionärerna leder till. Dessutom vill partiet flytta 0,3 miljarder kronor från anslaget till särskilda insatser i vissa kommuner till utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. I Centerpartiets budgetalternativ räknas ramen för utgiftsområde 25 ned med 19,5 miljarder kronor. Denna nedjustering föranleds av att kommunsektorns inkomster justeras för de av partiets förslag som påverkar det kommunala skatteunderlaget. Dessa förslag till neutraliseringar uppgår sammantaget till 21,3 miljarder kronor, vilket innebär att nettoöverföringarna till kommunerna inom utgiftsområde 25 i Centerpartiets budgetalternativ utökas med 1,8 miljarder kronor. Partiet avvisar emellertid regeringens skolsatsning på 2 miljarder kronor 2003, vilken redovisas under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, och föreslår i stället en satsning på skolan genom höjt generellt statsbidrag via utgiftsområde 25. Partiet motsätter sig liksom Moderata samlingspartiet regeringens förslag om tillfälligt sysselsättningsstöd till kommunsektorn. I motsats till de övriga oppositionspartierna föreslår Kristdemokraterna att effekten på kommunsektorn av deras inkomstskatteförslag ska neutraliseras dels genom regleringar på utgiftsområde 25, dels genom en avräkning mot inkomsttitel. Såsom utskottet tidigare har framhållit kan det ifrågasättas om ett sådant förfarande är förenligt med budgetlagens krav på att alla inkomster och utgifter på statsbudgeten ska bruttoredovisas. Om - för jämförbarhetens skull - all reglering i stället görs på utgiftsområde 25 kommer utgifterna på detta utgiftsområde att öka i Kristdemokraternas budgetalternativ med 35,2 miljarder kronor. En motsvarande reglering bör då också göras för partiets förslag till utgiftstak för staten 2003. Finansutskottet vill vidare erinra om övriga utskotts ställningstaganden beträffande förändringar i vissa utgiftsområdesramar enligt Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas motion Fi230. I sina respektive yttranden till finansutskottet ställer sig socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, arbetsmarknadsutskottet och miljö- och jordbruksutskottet bakom de tre partiernas gemensamma förslag till förändringar av ramar för utgiftsområdena 8 Invandrare och flyktingar, 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, 14 Arbetsliv, 20 Allmän miljö- och naturvård samt 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar. Finansutskottet delar de fyra utskottens uppfattning om behovet av ramförändringar inom de aktuella utgiftsområdena i enlighet med förslaget i motion Fi230 (s, v, mp). Även ramen för utgiftsområde 15 Studiestöd bör enligt utskottets mening förändras med hänsyn till bedömningen i samma motion. Motionärerna har efter samtal med regeringen erfarit att användandet av medel från anslaget för rekryteringsbidrag uppskattas bli lägre jämfört med de i budgetpropositionen avsatta beloppen. Detta tyder enligt motionärerna på att det finns utrymme för att minska anslaget utan att detta får någon effekt på verksamheten. Finansutskottet har för egen del inte något att invända mot denna bedömning. Utskottet ställer sig därmed bakom Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas förslag i motion Fi230 (s, v, mp) och anser att regeringens förslag till fördelning av statens utgifter på utgiftsramar för 2003 bör justeras enligt följande: -ramen för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar ökas med 0,1 miljon kronor och fastställs därmed till 7 128 miljoner kronor; -ramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg ökas med 186,0 miljoner kronor och fastställs därmed till 33 357 miljoner kronor; -ramen för utgiftsområde 14 Arbetsliv ökas med 2,0 miljoner kronor och fastställs därmed till 1 150 miljoner kronor; -ramen för utgiftsområde 15 Studiestöd minskas med 250,0 miljoner kronor och fastställs därmed till 21 600 miljoner kronor; -ramen för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård ökas med 28,0 miljoner kronor och fastställs därmed till 3 363 miljoner kronor; -ramen för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar ökas med 20,5 miljoner kronor och fastställs därmed till 10 481 miljoner kronor. Längre fram i betänkandet (avsnitt 3) behandlar utskottet regeringens och riksdagspartiernas alternativa förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster och tar där formellt ställning till de olika yrkandena. Utskottet biträder därvid regeringens förslag med den ändringen att Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas skatteförslag i motion Fi230 (s, v, mp) tillstyrks. Bland de förslag i den gemensamma partimotionen Fi230 (s, v, mp) som utskottet ställer sig bakom ingår en utvidgning av den gröna skatteväxlingen. Denna skatteväxling innebär i likhet med ett snarlikt förslag i budgetpropositionen att grundavdragen vid inkomstbeskattningen höjs ytterligare. Detta leder till att det kommunala skatteunderlaget minskar. För att kompensera bortfallet av skatteinkomsterna för kommunerna bör en höjning ske av de generella statsbidragen till kommunsektorn med 456 miljoner kronor för 2003. Utskottet anser därmed att ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner för samma år bör fastställas till 68 487 miljoner kronor. Utskottets förslag innebär att ramnivån för sju utgiftsområden förändras jämfört med regeringens förslag. Som en följd av detta blir summan av utgiftsområdena en annan än i propositionen. Den av utskottet föreslagna förändringen av ramen för utgiftsområde 25 föranleder dessutom en teknisk justering av utgiftstaket för staten (se avsnitt 2.5.1). Budgeteringsmarginalen påverkas också av förslaget. Konsekvenserna av utskottets samlade förslag på statsbudgetens utgiftssida presenteras i följande tabell. Tabell 32. Konsekvenser av utskottets förslag till förändringar i utgiftsramar för 2003 Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* 1Anslaget 10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering tillförs 0,1 miljon kronor. En konsekvens av utskottets tidigare ställningstagande gentemot de olika budgetalternativen är att utskottet biträder regeringens förslag till fördelning av utgifter på övriga utgiftsområden. Utskottet tillstyrker således delvis punkt 8 i propositionen. Motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 1 tillstyrks i sin helhet. De alternativa motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang avstyrks. Detta gäller Fi231 (m) yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 6, Fi233 (kd) yrkande 8 samt Fi234 (c) yrkande 6. 2.7 Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken (avsnitt 2.4.3). Till grund för detta förslag ligger den inkomstberäkning som regeringen redovisar för 2003. Finansutskottet behandlar längre fram i betänkandet i avsnitt 3.11 regeringens och riksdagspartiernas alternativa förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 och tar där formellt ställning till de olika yrkandena. Utskottet biträder därvid regeringens förslag med den ändringen att de beräknade inkomsterna minskas med 341 miljoner kronor. I följande sammanställning redovisas utskottets, regeringens och riksdagspartiernas förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster. Tabell 33. Utskottets, regeringens och riksdagspartiernas förslag till beräkning av statsbudgetens samlade inkomster för 2003 Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Det bör noteras att redovisningen av budgeteffekten av riksdagspartiernas skatte- och avgiftsförslag grundas på en sammanställning som finansutskottet gjort med ledning av uppgifter i partiernas motioner samt ytterligare information inhämtad från partiernas riksdagskanslier. Huvudprincipen har varit att redovisa förslagens rent statsfinansiella effekter, men undantag från detta förekommer, bl.a. på grund av de redovisningsprinciper som Kristdemokraterna valt att använda sig av i sin motion. Vidare påverkar vissa av partiernas förslag till skatteförändringar främst kommunernas och landstingens skatteinkomster, vilka förutsätts bli kompenserade för det inkomstbortfall detta ger upphov till. På statsbudgeten syns dessa förändringar för Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas samt Centerpartiets del som anslagsökningar på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Vissa förslag från Kristdemokraterna regleras över utgiftsområde 25, medan övriga förslag belastar inkomsttiteln 1111 Fysiska personers inkomstskatt. Se närmare redovisning om detta i avsnitt 2.6. 2.8 Anslagsbehållningar Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av förändringar av anslagsbehållningar för 2003 och avstyrker Folkpartiet liberalernas motion med alternativa yrkanden. Övriga delar av denna förslagspunkt behandlar utskottet i avsnitten 2.4.3, 2.5, 2.6, 2.9, 2.10 och 3. Jämför reservation 9 (fp). Medel som anvisats på ett reservationsanslag kan enligt vissa regler sparas till efterföljande budgetår. I den mån ett ramanslag inte förbrukats får på motsvarande sätt kvarstående behållning föras över till ett senare år. Myndigheter har också möjlighet att med vissa begränsningar disponera del av nästa års anslag som en anslagskredit. Förskjutningar i det samlade anslagssparandet påverkar statsbudgetens utgifter och redovisas på budgetens utgiftssida som en nettopost, benämnd Ökning/minskning av anslagsbehållningar. Budgetpropositionen I årets budgetproposition (avsnitt 6.2 och tabell 6.5) räknar regeringen med att de samlade anslagsbehållningarna ska minska netto med 0,4 miljarder kronor under 2003, dvs. att utgifter av denna omfattning väntas bli finansierade med medel som finns tillgängliga på anslagen vid årets början. Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna (punkt 9). Motionen Folkpartiet liberalerna beräknar i motion Fi232 att anslagsbehållningar ska öka med 0,6 miljarder kronor under 2003 (yrkande 5). Motionärerna anser att minskningen av anslagsbehållningar kan begränsas mer jämfört med regeringens förslag bl.a. på grund av att vissa verksamheter med anslagsbehållning enligt partiets budgetalternativ föreslås utgå helt. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet finner för egen del inte anledning att göra någon annan bedömning av förbrukningen av anslagsbehållningarna än regeringen. Utskottet tillstyrker således punkt 9 i propositionen och avstyrker därmed motion Fi232 (fp) yrkande 5. 2.9 Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2003 och avstyrker Kristdemokraternas motion med alternativa yrkanden. Övriga delar av denna förslagspunkt behandlar utskottet i avsnitten 2.4.3, 2.5, 2.6, 2.8, 2.9 och 3. Jämför reservation 10 (kd). I sitt förslag till statsbudget för budgetåret 2003 räknar regeringen med att myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret ska uppgå till 12,0 miljarder kronor under året. Saldot på denna post har fram t.o.m. 1999 varit negativt, dvs. inlåningen har överstigit Riksgäldskontorets utlåning. Sedan 1995 har medel för premiepensioner tillfälligt placerats i Riksgäldskontoret. För 2003 beräknas de årliga inbetalningarna av premiepensionsmedel inklusive ränta till 24,3 miljarder kronor. Samtidigt överförs 21,6 miljarder kronor avseende premiepensionsmedel för 2001 till Premiepensionsmyndigheten. Budgetpropositionen Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 4.4.4) att riksdagen ska godkänna den gjorda beräkningen av förändringar i myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret för budgetåret 2003 (punkt 5). Motionen Kristdemokraterna motsätter sig i motion Fi233 regeringens förslag om en låneram i Riksgäldskontoret om 3 miljarder kronor för 2003 till ett antal ospecificerade väg- och järnvägsprojekt. Denna infrastruktursatsning bör enligt motionärerna finansieras med anslag över statsbudgeten, varför den i partiets budgetalternativ lyfts ur posten Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret och inryms inom utgiftstaket (yrkande 11). Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet finner för egen del inte anledning att göra någon annan bedömning av myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret än regeringen. Utskottet tillstyrker således punkt 5 i propositionen och avstyrker därmed motion Fi233 (kd) yrkande 11. 2.10 Kassamässig korrigering Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av den kassamässiga korrigeringen för 2003. Övriga delar av denna förslagspunkt behandlar utskottet i avsnitten 2.4.3, 2.5, 2.6, 2.8, 2.9 och 3. Beräkningsposten Kassamässig korrigering är nödvändig för att budgetsaldot ska bli identiskt med lånebehovet (med omvänt tecken). En kassamässig korrigering kan dels uppstå om betalningen respektive anslagsavräkningen sker olika budgetår, dels om det förekommer transaktioner över statsverkets checkräkning som inte har sin motsvarighet på anslag eller inkomsttitlar eller vice versa. Ett exempel på det senare är de överföringar från AP-fonden som gjordes 1999-2001. Belastningen på statsbudgeten ökar med ca 60 miljarder kronor per år till följd av ålderspensionsreformen, samtidigt som det sker en motsvarande förstärkning av ålderspensionssystemets sparande. Statsbudgeten har till en del kompenserats för denna försvagning genom överföring av medel från AP-fonden på 45 miljarder kronor vartdera året 1999 och 2000. Under 2001 ägde ytterligare en överföring rum bestående av stats- och bostadsobligationer till ett marknadsvärde av 155 miljarder kronor. Den del av överföringen som bestod av statsobligationer skrevs av direkt mot statsskulden med obligationernas nominella värde utan någon direkt effekt på lånebehovet. Den del av överföringen som utgjordes av bostadsobligationer kommer att påverka lånebehovet under flera år framöver, dels genom att de olika obligationslånen genererar ränteavkastning, dels genom att de förfaller till betalning. Budgetsaldot förstärks genom denna transaktion med 13,4 miljarder kronor 2003. Budgetpropositionen Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 4.4.4) att riksdagen ska godkänna den gjorda beräkningen av den kassamässiga korrigeringen för 2003 (punkt 6). Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet biträder regeringens förslag till beräkning av den kassamässiga korrigeringen för 2003. 2.11 Budgetens sammansättning i stort Utskottet har i de närmast föregående avsnitten tagit ställning till utgifternas fördelning på utgiftsområden samt till förändringar av anslagsbehållningar, Riksgäldskontorets in- och utlåning till myndigheter m.fl. och den kassamässiga korrigeringen. I avsnitt 3.11 längre fram i betänkandet redovisar utskottet sitt ställningstagande till beräkningen av statsbudgetens inkomster. Utskottet har därmed övergripande behandlat de delposter som statsbudgeten är uppbyggd av. Skillnaden mellan å ena sidan statsbudgetens inkomster och å andra sidan summan av samtliga utgifter på utgiftsområden inklusive förändringar av anslagsbehållningar, nettot av myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret och den kassamässiga korrigeringen utgör budgetsaldot, vilket definitionsmässigt är liktydigt med statens lånebehov. Lånebehovet framkommer alltså som en restpost, vars nivå riksdagen inte tar ställning till. Regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 2003 framgår schematiskt av följande förenklade budgetuppställning. Det innebär att statsbudgetens utgifter överstiger inkomsterna och att det beräknade lånebehovet enligt propositionen uppgår till 13,5 miljarder kronor. Tabell 34. Regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 2003 Belopp i miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Såsom tidigare framgått föreslår utskottet att 2003 års ramar för utgiftsområdena 8, 9, 14, 15, 20 och 23 ska förändras jämfört med regeringens förslag i enlighet med Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas förslag i motion Fi230 (se även beskrivningen av respektive utgiftsområde i avsnitt 4). Beräkningen av statsbudgetens inkomster ska också justeras enligt utskottets förslag som följer förslaget till riksdagsbeslut i samma motion (se även avsnitt 3.11). Utskottet föreslår dessutom en höjd ram för utgiftsområde 25 till följd av de föreslagna skatteförändringar som har effekter på kommunernas och landstingens skatteinkomster. Nettot av justeringarna på statsbudgetens utgiftssida påverkar budgetomslutningen för budgetåret 2003 som i utskottets förslag blir drygt 0,4 miljarder högre. Samtidigt minskar statsbudgetens inkomster med drygt 0,3 miljarder kronor, vilket ger ett lånebehov som är knappt 0,8 miljarder kronor högre jämfört med regeringens beräkningar. Effekten av utskottets ställningstagande framgår av nedanstående budgetuppställning. Tabell 35. Utskottets förslag till statsbudget för budgetåret 2003 Belopp i miljarder kronor *grafiskt element borttaget* 2.12 Sammandrag av de olika budgetalternativen Nedan presenteras ett sammandrag av effekter på statsbudgeten för 2003 av regeringens och riksdagspartiernas olika budgetalternativ. Även effekter av utskottets förslag med hänsyn till ny beräkning av statsbudgetens inkomster samt förändringar av ramar på ett antal utgiftsområden ingår i sammanställningen. Redovisning av budgeteffekten av riksdagspartiernas skatte- och avgiftsförslag grundas på en sammanställning som finansutskottet gjort med hjälp av uppgifter från partiernas motioner samt ytterligare information inhämtad från partiernas riksdagskanslier. Till följd av de redovisningsprinciper som Kristdemokraterna valt att använda i sin motion kan vissa poster ha brister vad gäller jämförbarheten med regeringens, utskottets respektive de övriga partiernas förslag. Tabell 36. Sammandrag av statsbudgeteffekten 2003 av de olika budgetalternativen Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Utskottet övergår därmed till att behandla sammansättningen av statsbudgetens inkomster på mer detaljerad nivå (avsnitt 3) samt olika förslag och synpunkter med anknytning till de 27 utgiftsområdena inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten (avsnitt 4). 3 Skatter och övriga inkomster 3.1 Utvecklingen av statsbudgetens inkomster Budgetpropositionen Statsbudgetens inkomster består dels av skatter och avgifter, dels av övriga inkomster. Skatter och avgifter svarar som regel för ca 90 % av de totala inkomsterna. I skatter och avgifter ingår även kommunernas utjämningsavgift på ca 24 miljarder kronor, vilken dock helt motsvaras av utjämningsbidraget till kommunsektorn. Övriga inkomster utgörs i huvudsak dels av inkomster från statens verksamhet, exempelvis statens inlevererade överskott, överskott från AB Svenska Spel och utdelningar av statens aktier, dels av inkomster från försäljning av statlig egendom, främst aktier, samt av bidrag från Europeiska unionen. Skatteinkomsterna på statsbudgeten redovisas huvudsakligen kassamässigt, dvs. budgeten visar kassaflödena. Skatter på statsbudgeten för ett visst år kan hänföras till flera olika inkomstår, vilket försvårar analysen av inkomsterna både vad gäller deras nivå och förändring. TABELL 37. STATSBUDGETENS INKOMSTER 2001-2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Under perioden 2002 till 2004 beräknas statsbudgetens skatteinkomster öka med ca 13 miljarder kronor medan övriga inkomster beräknas minska med ca 8 miljarder kronor under samma period. Förändringen av övriga inkomster förklaras av att den extraordinära utdelningen från Riksbanken (20 miljarder kronor 2001 respektive 2002) upphör samt av att inkomsterna av försåld egendom beräknas öka med 15 miljarder kronor 2003. TABELL 38. STATSBUDGETENS INKOMSTER 2002-2004. AVVIKELSER FRåN 2001 åRS EKONOMISKA VåRPROPOSITION Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition beräknas skatteinkomsterna minska 2003 och 2004 med 32 respektive 33 miljarder kronor. Detta beror huvudsakligen på förändringen av systemet för utbetalning av moms till kommuner och landsting. 3.1.1 Redovisning av riksdagspartiernas skatteförslag Tabellerna 39-45 samt 49 i detta kapitel visar regeringens skatteförslag samt riksdagspartiernas alternativa skatteförslag, presenterade per inkomsttitel på statsbudgeten. Det finns dock vissa skillnader mellan riksdagspartiernas sätt att redovisa sina skatteförslag. Inkomsterna redovisas som regel kassamässigt men i något fall periodiserat. Skillnaderna mellan dessa redovisningar kan vara betydande i sådana fall där skatterna betalas ett annat år än det då den föreslagna förändringen träder i kraft. Även då beräkningsprincipen är densamma förekommer det att effekterna av en och samma åtgärd bedöms olika av olika partier. Riksdagspartiernas redovisningar avser som regel staten men i några fall även den offentliga sektorn. Eftersom en stor del av skatteförslagen även påverkar den kommunala inkomstskatten kan effekterna för statsbudgeten av samma förslag avvika väsentligt från effekten för den samlade offentliga sektorn. Dessa skillnader i redovisning gör att jämförelser såväl mellan riksdagspartierna som gentemot regeringen bör tolkas med viss försiktighet. 3.2 Skattepolitikens inriktning Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker Moderata samlingspartiets, Folkpartiet libera lernas, Kristdemokraternas och Centerpartiets förslag om inriktning av skattepolitiken. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Budgetpropositionen I propositionen anförs (avsnitt 1.7) att skatternas främsta syfte är att finansiera välfärden och att de samtidigt ska stimulera till arbete och investeringar, till en uthållig utveckling och till minskade ekonomiska och sociala klyftor. Fortsatta reformer för rättvisa och tillväxt går före skattesänkningar. Om det finns utrymme för skattesänkningar kommer förbättringar för löntagare och småföretag att prioriteras. Regeringen kommer att föreslå att det fjärde och sista steget i den pågående reformeringen av inkomstbeskattningen genomförs under mandatperioden om det statsfinansiella läget tillåter detta. Reformen har en god fördelningsprofil eftersom den är inriktad på låg- och medelinkomsttagarna. Det är vidare angeläget att förbättra de skattemässiga villkoren för företagen. Regeringen vill under mandatperioden genomföra en förändring av reglerna om tjänste- och kapitalbeskattningen av småföretagsägares inkomster (de s.k. 3:12- reglerna) i syfte att öka avkastningen för den som tar risken att starta ett eget företag och/eller expanderar sin verksamhet. Regeringen avser även att ändra reglerna så att fler företag får lägre skatt vid generationsskiften. Beskattningen av kapitalvinster på näringsbetingade andelar bör avskaffas, och arbetet med denna förändring fortgår. En parlamentarisk kommitté utreder fastighetsskatten, förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten. En viktig utgångspunkt för arbetet är att beskattningen av olika typer av tillgångar ska vara likformig. Frågan om beskattningen av arv mellan makar ska tas upp med förtur. Den fortgående globaliseringen ställer det svenska skattesystemet inför utmaningar. Kunskaperna om hur de svenska skattebaserna påverkas av en alltmer internationaliserad omvärld är dock ofullständiga och behöver förbättras. Den av regeringen tillsatta utredningen för att analysera globaliseringens betydelse för olika skattebaser lämnar sitt slutbetänkande under hösten. En grön skatteväxling utgör en central del i regeringens strategi för att om vandla Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle, och för 2003 föreslås i budgetpropositionen en grön skatteväxling på 2,6 miljarder kronor. Det totala utrymmet för en grön skatteväxling fram till 2010 bedöms fortfarande uppgå till 30 miljarder kronor. En fortsatt grön skatteväxling måste enligt vad som anförs genomföras stegvis och varsamt, och de olika stegen bör löpande följas upp vad gäller effekterna för miljön, för individer och inkomstfördelning och för det svenska näringslivets konkurrenskraft. En ökad miljörelatering av skattesystemet förutsätter också en rationell energiskattestruktur, baserad på lättförståeliga och brett accepterade principer samtidigt som skattesystemet måste vara förenligt med Sveriges medlemskap i EU. Som en integrerad del i den gröna skatteväxlingen arbetar ett par utredningar, om nedsättning av energi- och koldioxidskatten för näringslivet och om vägtrafikbeskattningen, med att ta fram underlag för en reformering av energi- och miljöskattestrukturen. När dessa utredningar är klara med sitt arbete återkommer regeringen med förnyade bedömningar och nya förslag om hur den gröna skatteväxlingen ska utformas efter år 2003. En strategi för skattenedsättning för alternativa drivmedel lades fast i bud getpropositionen för 2002. Regeringen anser det angeläget att skattened sättningen - när godkännande har erhållits från rådet och EG-kommissionen - kan börja tillämpas snarast möjligt. Konkurrenskraftiga och konkurrensneutrala villkor för de alternativa drivmedlen under år 2003 kommer att beaktas i särskild ordning i avvaktan på EG- besluten. En utredning med uppdrag att se över tillämpningsområdet för bl.a. de reducerade mervärdesskattesatserna tillsätts med anledning av riksdagens tillkännagivande om behovet av en sådan översyn (rskr. 2001/02:199, bet. 2001/02:SkU18). Översynen syftar till att kartlägga och begränsa nuvarande avgränsningsproblem. I uppdraget ska även ingå att analysera mervärdes skattesatsernas struktur utifrån rättsliga, administrativa, ekonomiska, för delningsmässiga och statsfinansiella aspekter. En sänkning av momskostnaden bör prövas för produktionen av studentbostäder och äldrebostäder. För att tillgodose huvudsakligen ungdomarnas bostadsbehov vill regeringen även pröva förutsättningarna för att på ett kostnads effektivt sätt minska boendekostnaderna genom en sänkning av momskostnaderna för produktion av mindre hyreslägenheter. Motioner I Moderata samlingspartiets motion Fi231 yrkandena 9 och 11 av Bo Lundgren m.fl. (m) förelås att skatterna sänks för att möjliggöra en ökad tillväxt och ett entreprenörskap som ger alla en bättre välståndsutveckling och ökar medborgarnas inflytande över sina liv. Målet är att alla ska kunna leva på sin lön. I dagens värld, då både människor och kapital är lättrörliga, kan höga skattesatser leda till urholkade skattebaser. Det är därför viktigt att skattesänkningarna även gäller lättrörliga skattebaser. En inkomstskattereform med tyngdpunkten hos låg- och medelinkomsttagarna genomförs för att öka den sociala tryggheten och motverka fattigdomsfällor. För att människor ska kunna klara av sina egna grundläggande behov innan de börjar betala skatt höjs grundavdraget. På sikt är målet att de första 50 000 kronorna ska vara befriade från inkomstskatt. Barnfamiljernas försörjningsbörda beaktas genom ett extra grundavdrag på 15 000 kr per barn upp till 16 år. För att fler ska motiveras att arbeta ersätts dagens skatte reduktion för allmän pensionsavgift med ett förvärvsavdrag för pensionsgrundande inkomster. Den statliga inkomstskatten avskaffas på sikt. För tjänster utförda i hemmen införs en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden på maximalt 50 000 kr per hushåll. Syftet är att vanliga människor ska få en möjlighet att köpa tjänster. Fastighetsskatten sänks successivt och avskaffas på sikt. För att minska problemen i attraktiva områden föreslås att halva markvärdet används som grund för beskattningen. Förmögenhetsskatten avskaffas liksom skatten på aktieutdelningar. Utdelningar till aktiva ägare i fåmansbolag beskattas som inkomst av kapital om ägaren tar ut skälig lön. Arvs- och gåvoskatten försvårar generationsskiften i familjeföretag och avskaffas därför successivt. Optionsprogrammens beskattning utreds och beskattningen av royalty sker under inkomst av kapital. Ett uppskov vid kapitalvinstbeskattningen i samband med omplacering mellan fonder eller värdepapper utreds. Jordbrukets skatt på diesel och växtnäring sänks till samma nivå som i de främsta konkurrentländerna. Energiskatter bör enligt vad som anförs tas ut i konsumentledet om det inte är fråga om miljöskatter. Energiskatten på el som produceras i kärnkraftverk bryter mot denna princip och slopas därför på sikt. Skatten på bensin och diesel höjer kostnaden för resor till och från arbete, barnomsorg och vid socialt umgänge och bör enligt motionärernas mening sänkas. Skatten bör inte vara högre än genomsnittet i Europa. Reseavdraget höjs till 20 kr per mil. Pensionssparande underlättas genom att avdraget för sådant sparande höjs till ett prisbasbelopp. Alkoholskatterna sänks till dansk nivå allteftersom införselrestriktionerna försvinner. Skatten på reklam är inte konkurrensneutral och avskaffas redan den 1 januari 2003. I Folkpartiet liberalernas motion Sk382 yrkandena 1, 3, 4 och 26 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att skattepolitiken bör vara inriktad på att förbättra förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning. Skattesänkningarna bör inriktas på att det ska löna sig att arbeta, spara och ta risker, och att göra det i Sverige. Motionärerna föreslår att en ny skattereform genomförs med principerna för 1990-91 års skattereform som grund. Skiktgränsen för den statliga inkomstskatten höjs så att bara 10 % av de skattskyldiga på sikt betalar statlig inkomstskatt, och det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan avskaffas. Nedtrappningen av det nuvarande grundavdraget tas successivt bort. Härige nom uppnås en marginalskatt på 30 % för de flesta och en marginalskatt på 50 % för de högsta inkomstdelarna. Ett förvärvsavdrag införs som gör det mer lönsamt att arbeta även vid lägre inkomster. Avdraget uppgår inledningsvis till 3 % av inkomsten. En allmän skattereduktion införs för att alla ska få del av en skattesänkning och uppgår till att börja med till 300 kr per person och år. Barnfamiljernas extra försörjningsbörda beaktas genom en skattereduktion som motsvarar en barnbidragshöjning med mellan 900 och 1 000 kr per barn och år. Detta kombineras med en nedtrappning av den inkomstprövade delen av bostadsbidraget. Härigenom minskar marginaleffekten med 20 %. En omläggning genomförs med höjda avgifter till arbetslöshetskassan och ett större ansvar för trafikförsäkringen som kompenseras med sänkta skatter. Avgiftshöjningarna medför att det blir tydligt för alla vad som betalas till försäkringen. Hushållen får möjlighet att köpa tjänster genom att en skattereduktion för halva arbetskostnaden införs. Människor får större möjlighet att välja mellan att arbeta mer och köpa tjänster till hemmet, eller att arbeta mindre och i stället göra mer av hemarbetet själva. Omvägen till dagis räknas med när avdrag medges för bilresor till och från arbetet. Av principiella skäl avvisar motionärerna avdragsrätten för fackliga avgifter. De avskaffar också skattereduktionen för bredbandsanslutningar. Pensionssparandet utvidgas till ett basbelopp och öppnas för finansiering av kompetensutveckling. På detta sätt kommer makten och inflytandet över kompetenssparandet att ligga hos enskilda människor. Fastighetsbeskattningen sänks stegvis och bör på sikt avskaffas. Taxeringsvärdena fryses omedelbart på 1997 års nivå med skattesatserna 1,0 % för småhus och 0,5 % för flerfamiljshus. På detta sätt kan begränsningsregeln avvecklas. Som en finansiering höjs kapitalvinstskatten vid bostadsrätts- och fastighetsförsäljningar från 20 till 30 %. Sambeskattningen av makars förmögenhet är en restprodukt i skattesystemet och bör avskaffas år 2003. Fribeloppet höjs till 2,1 miljoner kronor med sikte på ett fullständigt avskaffande av förmögenhetsskatten. För att människor ska uppmuntras att dela med sig av sitt välstånd införs en avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd. Motionärerna konstaterar att miljöskatterna minskat som andel av de totala skatterna och stöder förslaget om en grön skatteväxling med höjd el- och koldioxidskatt och sänkt inkomstskatt. Motionärerna anser dock att inkomstskatte sänkningen bör läggas ut mer generellt, så att den kommer alla till del. I Kristdemokraternas motioner Fi233 yrkande 7 i denna del av Alf Svensson m.fl. (kd), Fi256 yrkandena 2-7 och 23 av Alf Svensson m.fl. (kd), Fi255 yrkandena 1 och 7 av Per Landgren m.fl. (kd) samt MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 23 anförs att syftet med skatter är att solidariskt finansiera den gemensamma välfärden samt att styra den ekonomiska utvecklingen i en socialt och ekologiskt hållbar riktning. Strävan måste vara att utforma skattepolitiken så att den stimulerar arbete, sparande, hederlighet och företagande. En marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av ekologiska och sociala hänsyn är enligt vad som anförs i motionen den bästa grunden för ett gott samhälle. Ett viktigt mål är att skatterna utformas så att så många som möjligt, enskilda och familjer, ska kunna leva på sin lön. För att nå detta mål föreslår motionärerna en generell inkomstskattesänkning i fyra steg. De inför ett rakt grundavdrag på 26 500 kr vid beräkningen av kommunal inkomstskatt för år 2003 och en skattereduktion på 4 000 kr för låg- och medelinkomsttagare. Den nuvarande skattereduktionen för allmän pensionsavgift ersätts med ett förvärvsavdrag på 5 % av förvärvsinkomsten. Slutligen halveras det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan år 2004 och slopas helt år 2005. Andra åtgärder gäller gränsen för reseavdraget som sänks från dagens 7 000 kr till 5 000 kr och en skattereduktion på 50 % för hushållen vid köp av tjänster och större ROT-arbeten. Den statliga fastighetsskatten avskaffas. I stället ges kommunerna möjlighet att ta ut en avgift för täckande av kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal service kopplad till fastigheten. Om Sverige långsiktigt ska vara ett land för företagande, investeringar och tillväxt går det enligt vad som anförs i motionen inte att ha kvar skatter som gör att kapital, företag och kompetens har starka incitament att lämna landet. Effekten av sambeskattningen av förmögenhet avvecklas i ett första steg helt genom att fribeloppet för sambeskattade par höjs till 3 000 000 kr. Därefter avvecklas förmögenhetsskatten med 0,5 procentenhet per år så att den blir 1,0 % 2004 och 0,5 % 2005. Vid förmögenhetsbeskattningen återgår fastigheternas taxeringsvärden till de värden som gällde före höjningarna från år 2000. Beskattningen på avkastning på aktier avvecklas stegvis med en halvering av fysiska och juridiska personers utdelningsskatt 2004 och med sikte på ett fullständigt slopande år 2005. Personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag får en skattereduktion (riskkapitalavdrag). Arvsskatten på bundet kapital avskaffas vid generationsskifte. För att finansiera dessa skattesänkningar föreslås bl.a. en höjd bolagsskatt till 30 %. En grön skatteväxling bör genomföras och uppgå till 3 miljarder kronor i stället för den av regeringen föreslagna nivån på 2,6 miljarder kronor. Elskatten höjs härvid med 2,6 öre per kWh. Utvidgningen bör enligt vad om anförs användas för att införa ett rakt grundavdrag på 26 500 kr. Eftersom Sverige redan har höga miljöskatter skulle en europeisk miniminivå för koldioxid samtidigt förbättra svenska företags konkurrenssituation. Det är därför viktigt att övergå till majoritetsbeslut inom EU på detta område. Skattepolitiken ska vara långsiktigt stabil, enkel och främja en god ekonomisk utveckling samt en god hushållning med skattemedlen. Därmed kan skattemoralen bibehållas och benägenheten till svartarbete minska. I Centerpartiets motioner Fi234 yrkande 12 och Fi286 yrkande 1 av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att skattesystemet ska utformas så att det befrämjar arbete, företagande och tillväxt och ger goda förutsättningar för fler företag att starta och växa, större ekonomiskt utrymme för landets familjer och inriktas på förbättringar för dem som bäst behöver ökat ekonomiskt utrymme. I skattepolitiken bör småföretagande, uthållig tillväxt och låg- och medelinkomsttagare samt boende prioriteras. Ett långsiktigt mål bör vara att skattetrycket och utgifternas andel av BNP ska ned till samma nivåer som jämför bara OECD-länder. De kommande åren bör en skattereform genomföras som sänker skatten för människor med låga och vanliga inkomster. År 2003 ersätts grundavdraget med en rak skatterabatt på 9 000 kr. För den som bara betalar kommunal inkomstskatt motsvarar detta ett grundavdrag på 30 000 kr. Vidare införs en förvärvsrabatt på 9 600 kr som är riktad framför allt till låginkomsttagare. Förvärvsrabatten ska enbart ges på inkomster från förvärvsarbete eller företagande. En förvärvsrabatt på arbetsinkomster innebär enligt vad som anförs en kraftig stimulans för den arbetslöse att ta ett arbete och för den deltidsarbetande att öka sin arbetstid. Hushållens ekonomi stärks ytterligare genom höjda reseavdrag till 20 kr per mil år 2004 som inkluderar resor till och från barnomsorg. Vidare införs en skattelättnad för ROT-arbeten och hushållsnära tjänster år 2004. Motionärerna föreslår att omräkningen vid 2003 års fastighetstaxering ska ske med en medianvärdesmodell där köpeskillingar i den undre och övre kvartilen räknas bort, vilket beräknas sänka taxeringsvärdena med 10 %. Härutöver bör skatteuttaget på fastigheter minskas genom att fastighetsskatten sänks till 0,9 % år 2004. I det fortsatta arbetet med att förändra fastighetsskatten omvandlas denna till en schablonintäkt som beskattas som kapital. Begränsningsregeln med dess nya form av sambeskattning behövs inte och kan avskaffas. Starka skäl talar enligt motionärerna för att förmögenhetsskatten successivt bör fasas ut. Sambeskattningen av förmögenhet är en kvarleva från ett gammalt patriarkalt samhälle med familjeförsörjare och bör slopas år 2003. Innan förmögenhetsskatten är helt avskaffad bör den endast beräknas på halva taxeringsvärdet från 2003. Sparande i eget företagande underlättas genom skattebefrielse för "starta-eget- sparande" och möjlighet att göra avdrag för personligt riskkapital. Arbetsgivaravgifterna sänks för alla företag, och sänkningen utformas så att den betyder mest för de mindre företagen. Skatternas miljöstyrande effekter bör successivt öka. En skattepolitik som belönar investeringar i arbete och miljö men också styr bort från utnyttjande av ändliga naturresurser och skadliga utsläpp, bidrar till omställningen av Sverige till ett modernt land där miljöhänsyn är en avgörande del i den fram tida tillväxten. Höjda skatter på utsläpp av kväveoxid och koldioxid i industrin och en skatt på förbränning av osorterat avfall finansierar delvis de sänkta arbetsgivaravgifterna. År 2004 genomförs ett pilotprojekt med biodrivmedel, vilket subventioneras genom en skattereduktion. Den gröna sektorn ges likvärdiga konkurrensvillkor genom sänkt diesel- och kväveskatt i jordbruket. Skatteutskottets yttrande Enligt utskottets mening är skatternas främsta syfte att finansiera välfärden. Skatterna ska samtidigt stimulera till arbete och investeringar, till en uthållig utveckling och till minskade ekonomiska och sociala klyftor. Det kan inte accepteras att redan välbeställda i samhället får stora skattesänkningar på bekostnad av kvaliteten i vård, skola och omsorg eller att klyftorna i samhället ökar kraftigt. Fortsatta reformer för rättvisa och tillväxt går före skatte sänkningar. Enligt utskottets mening måste ett ställningstagande till de olika förslagen om förändringar av inkomstbeskattningen ta sin utgångspunkt i det statsfinansiella utrymmet för sådana åtgärder. Skatternas syfte är att finansiera välfärden, och nya resurser ska i första hand användas för att öka tryggheten och rättvisan. Regeringen genomför även i år satsningar på utgiftssidan. Goda villkor för dagens unga och deras familjer är en rättvisefråga och en investering i fram tiden. Regeringen bygger därför vidare på de betydande satsningar som gjorts för barnen och deras familjer de senaste åren. Maxtaxereformens sista steg tas 2003 genom att allmän förskola införs för 4-5- åringar, föräldraförsäkringen förstärks ytterligare och den generella välfärden stärks genom att inkomsttaket i föräldraförsäkringen höjs från 7,5 till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli nästa år. Studiebidraget utökas från 9 till 10 månader. Det innebär att barnfamiljer med en tonåring på gymnasiet får 950 kronor mer per år. Riksdagen har under den förra mandatperioden genomfört tre av fyra steg i en reform som syftar till att inkomstbeskattningen successivt återställs till en profil som motsvarar det läge som råder när huvuddelen av de skattskyldiga endast betalar kommunal inkomstskatt och en andel kring 15 % också betalar statlig inkomstskatt. Den extra belastningen av den allmänna pensionsavgiften innebär en avvikelse från denna profil för skattskyldiga med arbetsinkomst, och avvikelsen är mer kännbar för skattskyldiga med låga inkomster. Avvikelsen har reducerats kraftigt genom de tre steg i reformeringen av inkomstbeskattningen som genomförts. I likhet med regeringen bedömer utskottet att ett fjärde och sista steg i reformeringen av inkomstbeskattningen bör genomföras under mandatperioden om det statsfinansiella utrymmet tillåter det. Starka och livskraftiga företag är enligt utskottets mening av avgörande betydelse för att Sverige ska präglas av uthållig tillväxt och rättvisa. I likhet med regeringen anser utskottet att det är angeläget att förbättra de skattemässiga villkoren för företagen. Fastighetsskatten är en del av kapitalinkomstbeskattningen och en viktig inkomstkälla för att finansiera den offentliga välfärden. Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté som ska utreda fastighetsskatten, förmögenhets skatten samt arvs- och gåvoskatten. Uppdraget ska vara avslutat vid utgången av år 2003. Kommittén ges möjlighet att pröva lösningar som kan innebära avsteg från nu gällande principer för fastighetsbeskattningen. Den fortgående globaliseringen ställer enligt utskottets mening det svenska skattesystemet inför utmaningar. Kunskaperna om hur de svenska skatte baserna påverkas av en alltmer internationaliserad omvärld är dock ofullständiga och behöver förbättras. Den av regeringen tillsatta utredningen för att analysera globaliseringens betydelse för olika skattebaser lämnar sitt slutbe tänkande under hösten. Enligt utskottets mening utgör en fortsatt grön skatteväxling en central del i omvandlingen av Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Det främsta syftet med skatteväxlingen är att öka miljörelateringen av skattesystemet. Genom miljöskatter sätts ett pris på miljön, och det blir dyrare att släppa ut föroreningar till luft eller vatten. Härigenom får hushållen ekonomiska motiv att välja en mer miljövänlig och resurssnål livsstil medan företagen stimuleras att utveckla en mer miljövänlig teknik. En grön skatteväxling innebär inte en höjning av det totala skatteuttaget då höjningar av de miljörelaterade skatterna balanseras av sänkningar av skatterna på arbete. Med det anförda ställer sig utskottet bakom den av regeringen förordade inriktningen av skattepolitiken. I det följande går utskottet närmare in på de skatteförslag som läggs fram i de olika budgetalternativen. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi231 (m) yrkandena 9 och 11, Fi233 (kd) yrkande 7 i denna del, Fi234 (c) yrkande 12, Fi255 (kd) yrkandena 1 och 7, Fi256 (kd) yrkandena 2-7 och 23, Fi286 (c) yrkande 1, Sk382 (fp) yrkandena 1, 3, 4 och 26 samt MJ432 (kd) yrkande 23. 3.3 Fysiska personers inkomster Tabell 39. Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt *grafiskt element borttaget* 3.3.1 Beskattning av förvärvsinkomster Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjt grundavdrag med den ändring som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp). Övriga motionsförslag avstyrks. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.1, punkt 27) att grundavdraget höjs med upp till 3 600 kr i inkomstskiktet 53 600-264 200 kr som ett led i en grön skatteväxling. Syftet är att rikta inkomstskattesänkningen till låg- och medelinkomsttagarna och att samtidigt förenkla grundavdragsreglerna. Föränd ringen innebär att upptrappningen av grundavdraget tidigareläggs, att den högsta nivån höjs och att nedtrappningen senareläggs. Motioner I motion Fi230 yrkande 12 i denna del av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) föreslår motionärerna att budgetpropositionens skatteväxling om 2,6 miljarder kronor utvidgas så att den får en total omslutning på 3 miljarder kronor och att detta sker genom att ytterligare höjningar av koldioxidskatten på bränsle och ener giskatten på el får finansiera en ytterligare höjning av grundavdraget. Motionärerna föreslår att grundavdraget höjs med 800 kr i det lägsta skiktet och att den efterföljande upptrappningen höjs från 17 % till 20 %, så att den högsta nivån breddas. I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkandena 1-7 och 33 av Lennart Hedquist m.fl. (m) föreslår motionärerna en inkomstskattereform i fyra delar. År 2003 införs ett grundavdrag på 23 000 kr som år 2004 höjs till 24 200 kr. Grundavdraget trappas upp med 20 % över 70 000 kr och trappas ned med 10 % över 120 000 kr. Över 170 000 kr uppgår grundavdraget till 18 200 kr respektive 19 200 kr. Vidare införs ett förvärvsavdrag med 13 % av den pensionsgrundande inkomsten. Skiktgränsen för den statliga inkomstskatten höjs till den övre gränsen för uttag av allmän pensionsavgift, och det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan slopas. Kompensationen för den allmänna pensionsavgiften slopas, och avgiften blir avdragsgill fullt ut. Ett grundavdrag på 12 000 kr per barn införs och höjs år 2004 till 15 000 kr. Skattereduktionen för utländska experter avskaffas. I Folkpartiet liberalernas motion Sk382 yrkande 2 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslår motionärerna att brytpunkten för statlig skatt höjs till gränsen för uttag av allmän pensionsavgift för att undvika att personer som betalar både statlig skatt och egenavgifter får marginaleffekter om ca 55 %. I ett första steg höjs brytpunkten till 312 000 kr år 2003. På sikt är avsikten att bara 10 % av de skattskyldiga ska betala statlig skatt. Det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan slopas eftersom denna beskattning enligt vad som anförs leder till flykt av människor med goda kunskaper till andra länder. Ett förvärvsavdrag mot kommunalskatten införs och uppgår till 3 % av inkomsten. En skattereduktion garanterar att alla får del av en skattesänkning och uppgår till 300 kr per person år 2003 och stiger till 600 kr år 2004. I Kristdemokraternas motioner Fi256 yrkandena 8-11 och 33 av Alf Svensson m.fl. (kd) och Fi255 yrkandena 2-5 och 8 av Per Landgren m.fl. (kd) föreslås en generell inkomstskattesänkning i fyra steg. År 2003 införs ett rakt grundavdrag på 26 500 kr vid beräkningen av kommunal inkomstskatt. En skattereduktion på 4 000 kr utgår upp till en inkomst på 276 000 kr och avtrappas sedan för att upphöra vid 436 000 kr. Den nuvarande skattereduk tionen för allmän pensionsavgift ersätts med ett förvärvsavdrag på 5 % av inkomst av anställning och näringsverksamhet. Det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan halveras år 2004 och slopas helt år 2005. I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 2-4 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås att grundavdraget år 2003 ersätts med en rak skatterabatt på 9 000 kr. För den som bara betalar kommunal inkomstskatt motsvarar detta ett grundavdrag på ca 30 000 kr. Vidare införs en förvärvsrabatt som fasas in med 10 % av inkomsten upp till 96 000 kr och som fasas ut med 5 % av inkomsten över 180 000 kr. Förvärvsrabatten ska enbart ges på inkomster från förvärvsarbete eller företagande. Skattereduktionen för den allmänna pensionsavgiften slopas och avgiften blir avdragsgill fullt ut. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför i sitt yttrande att grunden för den gröna skatteväxlingen är att höjda skatter på energi- och miljöområdet ska växlas mot sänkta skatter på arbete och att skatten på arbete 2001 och 2002 sänkts genom höjda grundavdrag i inkomstbeskattningen och sänkta socialavgifter som en del i en sådan grön skatteväxling. Utskottet konstaterar att det förslag som läggs fram i budgetpropositionen och motion Fi230 för år 2003 innebär att ett tredje steg tas i skatteväxlingen och att det utrymme på 3 miljarder kronor för skattesänkningar på arbete som därigenom skapas utnyttjas till att höja grundavdraget för låg- och medelinkomsttagare. Förslaget innebär att grundavdraget höjs för personer med inkomster upp till 264 200 kr. Vid de lägsta inkomsterna är höjningen 800 kr och i inkomstskiktet mellan 57 900 kr och 264 200 är större höjningar möjliga. Den maximala höjningen uppgår till 3 600 kr. Eftersom pensionärer följer samma skatteregler som löntagare fr.o.m. år 2003 berör de föreslagna justeringarna i grundavdraget även pensionärer. Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot den utformning av grundavdraget som föreslås i budgetpropositionen och motion Fi230 och tillstyrker att förslaget genomförs. Eftersom grundavdragets nivå är kopplad till gränsen för uttag av allmän pensionsavgift, statlig ålderspensionsavgift och gränsen för pensionsgrundande inkomst föreslår utskottet att även dessa regler ändras och att gränsen för deklarationsplikt höjs. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet går i sitt yttrande närmare in på förslaget om höjt grundavdrag och anför följande. För varje år som en person har varit försäkrad och har haft inkomster här i landet som är pensionsgrundande, ska hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgått till minst 40,3 % av det för intjänandeåret gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Allmän pensionsavgift tas ut för finansiering av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgiften betalas av den enskilde och beräknas på ett underlag som består av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna inte överstiger 8,07 förhöjda prisbasbelopp. Avgiften utgör för närvarande 7 % av avgiftsunderlaget. Avgiften betalas inte av den vars inkomster för året understiger 40,3 % av prisbasbeloppet. Statlig ålderspensionsavgift tas ut för finansiering av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension. Avgiften betalas med 10,21 % på vissa socialförsäkringsersättningar m.m. till den del dessa ersättningar tillsammans med övriga pensionsgrundande inkomster inte överstiger 8,07 inkomstbasbelopp. Dessutom ska statlig ålderspensionsavgift betalas på pensionsgrundande belopp (fiktiv inkomst som grundar pensionsrätt bl.a. för föräldrar till små barn) och fr.o.m. 2003 på inkomstrelaterad ålderspension och inkomstrelaterad sjukersättning samt inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring med 18,5 %. Avgiften betalas inte på ersättningar och inkomster som för året understiger 40,3 % av prisbasbeloppet. Enligt nuvarande bestämmelser i lagen (2001:1227) om självdeklaration och kontrolluppgifter är bl.a. fysisk person skyldig att lämna självdeklaration när hans eller hennes intäkter av tjänst och av aktiv näringsverksamhet under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 40,3 % av prisbasbeloppet. Det innebär att inkomster som understiger denna gräns inte läggs till grund för taxering. Socialförsäkringsutskottet anför att en höjning av det allmänna grundavdraget från 40,3 % till 42,3 % av prisbasbeloppet bör få till följd att gränsen för skyldigheten att lämna självdeklaration och kontrolluppgift ska höjas till 42,3 % av prisbasbeloppet. Därmed kommer inkomster som understiger denna gräns inte att läggas till grund för taxering. Eftersom taxeringen tjänar som underlag för beräkning av avgifter och av pensionsgrundande inkomst tvingas utskottet konstatera att ett höjt allmänt grundavdrag medför att den nedre inkomstgränsen för betalning av allmän pensionsavgift och statlig ålderspensionsavgift måste höjas i motsvarande mån och att detsamma gäller för gränsen för fastställande av pensionsgrundande inkomst. Utskottet har i yttrande 2001/02:SfU1y kommenterat de då föreslagna ändringarna av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsavgifterna till följd av en höjning av det allmänna grundavdraget till nuvarande 40,3 % av prisbasbeloppet. Utskottet ansåg det olyckligt om en annars vällovlig skatteväxling ledde till att enskilda personers ålderspension påverkades. Även om förslagen innebar att pensionsavgift inte skulle betalas om inkomsterna understeg detta belopp, kunde förändringar av grundavdraget och därmed deklarationsskyldigheten medföra att enskilda personer fick svårt att bilda sig en uppfattning om vilka inkomster som skulle komma att läggas till grund för den framtida pensionen. Utskottet godtog dock regeringens förslag om höjd gräns för fastställande av pensionsgrundande inkomst liksom förslagen avseende pensionsavgifterna. Om ytterligare höjning av det allmänna grundavdraget skulle bli aktuell, fanns det, enligt utskottets mening, skäl att överväga om den indirekta kopplingen mellan ett höjt grundavdrag och den nedre gränsen för att fastställa pensionsgrundande inkomst kan bibehållas. Med detta påpekande tillstyrkte utskottet regeringens förslag till ändringar i lagen om allmän pensionsavgift, lagen om inkomstgrundad ålderspension och lagen om statlig ålderspensionsavgift. Enligt utskottets mening bör en höjning av det allmänna grundavdraget från 40,3 % till 42,3 % av prisbasbeloppet medföra att riksdagen antar motsvarande följdändringar vad avser pensionsgrundande inkomst, allmän pensionsavgift och statlig ålderspensionsavgift. Utskottet anser vidare att regeringen bör överväga om den indirekta kopplingen mellan ett höjt grundavdrag och den nedre gränsen för att fastställa pensionsgrundande inkomst ska bibehållas. Socialförsäkringsutskottet föreslår att det sistnämnda ges regeringen till känna. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets och socialförsäkringsutskottets bedömningar och tillstyrker propositionen punkt 27 med den ändring som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 12 och de följdändringar som skatte- och socialförsäkringsutskotten rekommenderar i sina yttranden. De budgetmässiga effekterna av utskottets ställningstagande framgår av avsnitt 3.11 Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003. I likhet med socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet att regeringen bör överväga om den indirekta kopplingen mellan ett höjt grundavdrag och den nedre gränsen för att fastställa pensionsgrundande inkomst ska bibehållas. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker motionerna Fi256 (kd) yrkandena 8-10, 11 i denna del och 33, Fi255 (kd) yrkandena 2-4, 5 och 8, Fi286 (c) yrkandena 2-4, Fi287 (m) yrkandena 1-7 och 33 samt Sk382 (fp) yrkande 2. En samlad redovisning av de lagändringar som utskottets ställningstaganden medför finns under rubriken Lagförslagen. 3.3.2 Det fasta beloppet vid beskattning av förvärvsinkomst Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att det fasta beloppet på 200 kr ska anses utgöra en kommunal inkomstskatt även vid 2004 års taxering. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.3, punkt 31) att det fasta belopp på 200 kr som utgår vid statliga beskattningen av förvärvsinkomster ska utgöra en kommunal inkomstskatt även vid 2004 års taxering. Regeringen anför att den statliga skatten om 200 kr under några års tid har beslutats utgöra en kommunal inkomstskatt och att detta har motiverats med kommunernas och landstingens behov av medelsförstärkning. Regeringen konstaterar att kommunerna har ett visst behov av medelsförstärkning även år 2003 och föreslår därför att den fasta skatten om 200 kr ska utgöra en kommunal inkomstkatt också vid 2004 års inkomsttaxering. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget och tillstyrker propositionen i denna del. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har i likhet med skatteutskottet inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget och tillstyrker propositionen punkt 31. 3.3.3 Beskattning av sjömän i viss internationell trafik Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en förlängning av den tillfälliga skattefriheten för svenska sjömän vid arbete i viss inter-nationell trafik till 2004 års taxering. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.4, punkt 32) att den skattefrihet som enligt den särskilda övergångsbestämmelsen i artikel 31.3 i det nordiska skatteavtalet gäller för i Sverige obegränsat skattskyldiga sjömän som uppbär ersättning för arbete ombord på danskt, färöiskt, finskt, isländskt eller norskt skepp i internationell trafik ska gälla också vid 2004 års taxering. Regeringen anför att frågan om beskattningen av sjömän i det nordiska skatteavtalet är en fråga som lämpligen bör lösas gemensamt inom Norden. Regeringen påbörjade under hösten 2001 en översyn av lastsjöfartens och färjenäringens villkor. Syftet är att utreda möjligheterna till en gemensam nordisk uppfattning när det gäller den framtida utformningen av Europeiska gemenskapernas riktlinjer för statligt stöd till sjötransport. Detta uppdrag ska redovisas senast under år 2003. I avvaktan på en gemensam nordisk lösning och resultatet av den översyn som inletts föreslås att skattefriheten för ombordanställda på nordiska skepp ska gälla även vid 2004 års taxering. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot detta förslag och tillstyrker propositionen i denna del. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har i likhet med skatteutskottet inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget och tillstyrker propositionen punkt 32. 3.3.4 Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker motionsförslaget om en ettårig förlängning av den tidsbegränsade jämkningsregeln för miljövänliga bilar. Bakgrund De nuvarande reglerna om justering av värdet av bilförmån för s.k. miljöbilar tillämpades första gången vid 2000 års taxering. Reglerna innebär att för månsvärdet för en bil som är utrustad med teknik för drift med elektricitet eller med mer miljöanpassade drivmedel än bensin eller dieselolja och som därför har ett nybilspris som är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, ska justeras ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen. Reglerna infördes bl.a. för att underlätta introduktionen av miljöbilar på bilmarknaden och på så sätt skapa bättre förutsättningar för att miljöprestandan hos beståndet av förmånsbilar skulle öka (prop. 1999/2000:6, bet. 1999/2000:SkU7). Den 1 januari 2002 infördes en tidsbegränsad möjlighet till ytterligare nedsättning av förmånsvärdet för vissa typer av miljöanpassade förmånsbilar. För en elbil eller elhybridbil blev det möjligt att justera ned förmånsvärdet till 60 % av förmånsvärdet för närmast jämförbara bil utan sådan miljöanpassad teknik. Nedsättningen gäller i 3 år och får inte överstiga 16 000 kr per år. För bilar som drivs med alkohol eller med annan gas än gasol medges justering till 80 % av förmånsvärdet för den jämförbara bilen. Nedsättningen gäller under 4 år och får inte överstiga 8 000 kr per år. En utvärdering av regelförändringen ska genomföras och vara klar före respektive tillämpningsperiods utgång (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1, prop. 2001/02:45, bet. 2001/02: SkU12). Motion I motion Fi230 yrkande 17 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) föreslås att för söksperioderna med sänkt förmånsvärde för miljöanpassade bilar förlängs med ett år. Skatteutskottets yttrande Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot motionärernas förslag och tillstyrker att riksdagen fattar beslut om en sådan förlängning. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har i likhet med skatteutskottet inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget och föreslår därför att riksdagen med bifall till motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 17 beslutar om en ettårig förlängning av de aktuella försöksperioderna. En samlad redovisning av de lagändringar som utskottets ställningstaganden medför finns under rubriken Lagförslagen. 3.3.5 Skattereduktion för fackföreningsavgift Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om slopade skattereduktioner för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp) och 11 (c). Bakgrund Riksdagen har under hösten 2001 fattat beslut om en skattereduktion på 25 % för medlemsavgiften till en arbetstagarorganisation och om en skattereduktion på 40 % för avgiften till en arbetslöshetskassa. Samtidigt avskaffades avdragsrätten för avgiften till arbetslöshetskassa. De nya bestämmelserna har trätt i kraft den 1 januari 2002 (prop. 2001/02:35, bet. 2001/02:SkU6). Motioner I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkandena 37 och 38 av Lennart Hedquist m.fl. (m) föreslås att riksdagen fattar beslut om en återgång till tidigare regler. Skattereduktionen för fackföreningsavgift avskaffas och skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassa ersätts med en avdragsrätt vid inkomstbeskattningen. I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 5 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås också att skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopas. Problemen med höga skatter för dem med låga inkomster bör enligt vad motionärerna anför inte lösas genom kompensation för olika slags kostnader. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför i sitt yttrande att skattereduktionen för fackföreningsavgifter syftar till att likställa villkoren för medlemskap i en arbetstagarorganisation med de villkor som gäller för medlemskap i en arbetsgivarorganisation. Organisationer och förbund på arbetsgivarsidan har efter hand fört över den övervägande delen av sin verksamhet till särskilt bildade servicebolag och på det sättet gjort det möjligt för medlemsföretagen att dra av serviceavgifterna som driftskostnader i den bedrivna rörelsen. Mervärdesskattebestämmelsernas utformning har också medfört att arbetsgivarsidan i realiteten haft fördelar jämfört med arbetstagarsidan. Med en skattereduktion på 25 % för de medlemsavgifter som enskilda medlemmar betalar till sina arbetstagarorganisationer uppnås en faktisk skattemässig behandling som motsvarar den som gäller för avgifterna på arbetsgivarsidan. Rättviseskäl talar således enligt skatteutskottets mening för att skattereduktionen för fackföreningsavgifter bibehålls. När det gäller skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassa anför skatteutskottet att intentionen hela tiden varit att avgiften ska vara avdragsgill, eftersom detta uppmuntrar den enskilde att skaffa sig ett försäkringsskydd mot följderna av arbetslöshet. Beloppsbegränsningen av avdraget för övriga kostnader under inkomst av tjänst har emellertid försämrat förutsättningarna för denna avdragsrätt, allteftersom den grupp som kommer över beloppsgränsen blivit mindre. Härigenom har det uppkommit en olikformighet vid beskattningen av arbetstagarsidan i förhållande till vad som gäller vid beskattningen av arbets givare, och det är av bl.a. detta skäl som riksdagen fattat beslut om att ersätta avdragsrätten med en skattereduktion i dessa fall. Skatteutskottet anser att både rättvise- och hanteringsmässiga skäl talar för att den nuvarande ordningen bibehålls. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi287 (m) yrkandena 37 och 38 samt Fi286 (c) yrkande 5. 3.3.6 Reseavdrag Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om höjda reseavdrag, sänkt gräns för avdragsgilla resekostnader och om att resor till dagis ska ingå. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Bakgrund Riksdagen höjde det avdragsgilla beloppet för kostnad för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats och i tjänsten från 13 kr till 15 kr fr.o.m. inkomståret 1998. Samtidigt höjdes gränsen för avdragsgilla kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen från 6 000 kr till 7 000 kr per år (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1). Det avdragsgilla beloppet för kostnader för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats och för resor i tjänsten och näringsverksamhet höjdes från 15 till 16 kr per mil år 2001. Avdraget för resor med förmånsbilar är härefter 9 kr (6 kr för dieseldrivna förmånsbilar) (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01: FiU1). Motioner I flera motioner från Moderata samlingspartiet framställs yrkanden om en höjning av reseavdraget till 20 kr per mil och med motsvarande höjningar av reseavdraget vid användning av förmånsbil. Sådana yrkanden framställs i motionerna Fi287 yrkandena 8 och 9 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och N304 yrkande 4 delvis av Mikael Odenberg m.fl. (m). I Kristdemokraternas motioner Fi256 yrkande 12 av Alf Svensson m.fl. (kd) och Fi255 yrkande 6 av Per Landgren m.fl. (kd) föreslås i stället att gränsen för reseavdraget sänks från 7 000 kr till 5 000 kr. Centerpartiets förslag i motion Fi286 yrkandena 6 och 8 av Maud Olofsson m.fl. (c) innebär dels att reseavdraget höjs till 20 kr per mil, dels att resor till och från barnomsorg ska beaktas. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför i sitt yttrande att reseavdraget så sent som 1998 fastställts till 15 kr per mil och att avsikten då var att skapa en viss marginal för att beloppet skulle kunna kvarstå under ett antal år. Härefter har avdragsbeloppet höjts med 1 krona till 16 kr per mil år 2001. Syftet med denna höjning har varit att stimulera rörligheten på arbets marknaden. Enligt skatteutskottets mening finns det inte nu någon anledning att genomföra ytterligare justeringar av detta belopp. När det gäller förslagen om en sänkning av gränsen för reseavdraget är detta enligt skatteutskottets mening mindre lämpligt eftersom avdragsgränsen har en praktisk betydelse genom att den bidrar till att förenkla taxeringsarbetet. Utskottet anser inte att det finns skäl att nu sänka denna gräns. När det gäller förslagen om en möjlighet att räkna in den extra tiden för att lämna barn på dagis finns det enligt skatteutskottets mening skäl att hålla gränsdragningen kring dagens avdragsrätt för resor till och från arbetet så enkel och lättillämpad som möjligt. Att låta skattemyndigheterna beakta resan för att lämna och hämta barn på dagis när tidsvinsten beräknas skulle komplicera de bedömningar som måste göras i dessa fall. Härtill kommer att fördelningspolitiska invändningar kan riktas mot åtgärder som innebär att endast vissa barnfamiljer erbjuds en avdragsrätt för en del av sina levnadskostnader. Om syftet är att förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation bör andra lösningar användas, t.ex. förbättringar av de olika stöd som i dag går direkt till barnfamiljerna. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi255 (kd) yrkande 6, Fi256 (kd) yrkande 12, Fi286 (c) yrkandena 6 och 8, Fi287 (m) yrkandena 8 och 9 samt N304 (m) yrkande 4 delvis. 3.3.7 Hushållstjänster Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om en skattereduktion för hushållstjänster. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Bakgrund Frågor om särskilda skatteregler för tjänstesektorn har behandlats i Tjänsteut redningens betänkande Uppskattad sysselsättning (SOU 1994:43) och i Tjänstebeskattningsutredningens betänkande Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17). En skattereduktion för byggnadsarbeten har tillämpats under perioden den 15 februari 1993-den 31 december 1994 (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93: SkU36) och under perioden den 15 april 1996-den 31 mars 1999 (prop. 1995/96:229, bet. 1995/96:SkU32). Syftet har varit att åstadkomma en stimulans av verksamheten inom byggsektorn och på så sätt motverka den då aktuella arbetslösheten. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 8.7.2) tar regeringen upp frågan om den fortsatta behandlingen av de utredningsförslag som lagts fram på området. Regeringen anför att den stigande arbetslösheten under 1990- talets första hälft aktualiserade frågan om en stimulans av den privata tjänstesektorn skulle kunna öka den aggregerade sysselsättningen och bidra till att minska arbetslösheten. Regeringen tillkallade därför hösten 1996 en utredning med uppdrag att analysera de samhällsekonomiska effekterna av åtgärder som syftar till att stimulera utbud och efterfrågan på privat tillhandahållna tjänster, Tjänstebeskattningsutredningen. Fokus skulle särskilt riktas mot förväntade effekter på arbetslöshet och sysselsättning i privat och offentlig sektor. Utredningen överlämnade i mars 1997 betänkandet "Skatter, tjänster och sysselsättning" (SOU 1997:17). Utredningen lämnade förslag om skattelättnader som, förutom att minska arbetslösheten, syftade till att motverka svartarbete. Regeringen anför vidare att senare analyser har visat att åtgärder av detta slag för att begränsa svartarbetets omfattning tenderar att bli offentligt finansiellt kostsamma och ineffektiva och att läget på arbetsmarknaden dessutom förändrats avsevärt sedan utredningen lämnat sitt betänkande. Den öppna arbetslösheten har halverats och i flera sektorer, bl.a. inom delar av tjänste sektorn, är det snarare tendenser till arbetskraftsbrist som behöver uppmärk sammas. Regeringen ser därför inte något behov av att genomföra de av utredningen föreslagna åtgärderna. Detta gäller enligt vad som anförs även de förslag som lämnades 1994 av den s.k. Tjänsteutredningen i betänkandet Uppskattad sysselsättning - om skatternas betydelse för den privata tjänstesektorn (SOU 1994:43). Motioner Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna har i en gemensam motion (Sk402) lagt fram ett förslag om en skattereduktion för hushållstjänster. Förslaget innebär att en skattereduktion på 50 % införs för privatpersoners betalning av arbetskostnaden inklusive moms för hushållstjänster som utförs i det egna hemmet upp till 25 000 kr per år. Motionärerna anför att förslaget innebär att det vita priset halveras direkt vid köpet jämfört med dagens regler. Motionen har remitterats till skatteutskottet och behandlas inte i detta ärende. I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkande 29 av Lennart Hedquist m.fl. (m) lägger motionärerna fram förslag om att en skattereduktion för privatpersoners betalning av arbetskostnaden på hushållsnära tjänster ska införas år 2003. Även Folkpartiet liberalerna föreslår att en skattereduktion för hushållstjänster införs år 2003. Centerpartiet föreslår i motion Fi286 yrkande 7 av Maud Olofsson m.fl. (c) en skattereduktion på 50 % för ROT-arbeten och hushållstjänster upp till 50 000 kr år 2004. Även Kristdemokraterna föreslår i sitt alternativ att en skattereduktion för hushållstjänster införs år 2004. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför i sitt yttrande att införandet av en särskild stimulans för tjänstesektorn i de former som motionärerna föreslår skulle innebära ett avsteg från de principer om en likformig och neutral beskattning som ligger till grund för skattereformen och som enligt utskottets mening bör gälla. Utskottet delar också regeringens bedömning att det skulle vara kostsamt att genom stimulanser försöka skapa en tjänsteproduktion som kan konkurrera med hushållens egen tjänsteproduktion. Risken är att effekterna på sysselsättningen blir mycket små eller inga alls, samtidigt som kostnaderna blir stora. De erfarenheter som man har gjort i Danmark talar för en sådan utgång. En stimulans av denna typ skulle också leda till gränsdragningsproblem och ge upphov till svårkontrollerade gråzoner. Utskottet avstyrker motionsyrkandena. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi286 (c) yrkande 7 och Fi287 (m) yrkande 29. 3.3.8 Pensions- och kompetenssparande Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslaget om att pensionssparandet ska utvidgas till ett pensions- och kompetenssparande. Jämför reservationerna 8 (m) och 9 (fp). Bakgrund Pensionssparavdrag får enligt 59 kap. 2 § IL göras för premier för pensions försäkring som den skattskyldige äger och för inbetalningar på pensionsspararens eget pensionssparkonto. Pensionssparavdraget får inte överstiga summan av 0,5 prisbasbelopp och ett särskilt tillägg som är beroende av om pensionsrätt föreligger eller ej. Om pensionsrätt föreligger i anställningen uppgår tillägget till 5 % av inkomsten mellan 10 och 20 prisbasbelopp. Om den skattskyldige inte har pensionsrätt i sin anställning eller om inkomsten utgör aktiv näringsinkomst uppgår tillägget till 35 % av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp. Riksdagen har under våren 2002 godkänt riktlinjer för ett system för individuell kompetensutveckling. En utgångspunkt för systemet ska vara att individen deltar med eget sparande på kompetenssparkonto. Den kompetensutveckling som systemet ska stimulera ges en vid definition. Den enskilde individen ges möjlighet att med vissa begränsningar göra skattemässigt avdragsgilla insättningar på kompetenssparkonton. En stimulans för arbetsgivare att göra inbetalningar på en anställds kompetenssparkonto ska införas. Uttag från kompetenssparkonto beskattas som inkomst av tjänst. Vid uttag i anslutning till kompetensutveckling lämnas en stimulans i form av en kompetenspremie vars storlek bl.a. beror på längden på kompetensutvecklingen. Premien ges i form av en skattereduktion (prop. 2001/02:175, bet. 2001/02: AU10). Motion Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Sk382 yrkande 7 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) att dagens pensionssparande utvidgas så att avdrag medges upp till ett basbelopp, att sparandet får tas ut för att finansiera kompetensutveckling och att kvarstående sparande kan tas ut vid pensionering. Moderata samlingspartiet har i motion Fi287 föreslagit att avdraget för pensionssparande höjs till ett basbelopp fr.o.m. år 2005. Förslaget har remitterats till skatteutskottet och behandlas inte i detta ärende. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att det för närvarande pågår ett arbete med utformningen av de regler som behövs i ett system för individuell kompetensutveckling inom Regeringskansliet. En promemoria med förslag till skatteregler har upprättats inom Finansdepartementet och remissbehandlats över sommaren. Avsikten är att ett förslag med såväl skatteregler som övrig lagstiftning ska presenteras under hösten 2002 och att de nya reglerna ska kunna tillämpas fr.o.m. den 1 juli 2003. Enligt utskottets mening bör resultatet av regeringens arbete avvaktas, och utskottet avstyrker motionsyrkandet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motion Sk382 (fp) yrkande 7. 3.3.9 Gåvor till ideell verksamhet Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslaget om en avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd. Jämför reservation 9 (fp). Motion Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Sk382 yrkande 14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) att en avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd införs för att uppmuntra människor att dela med sig av sitt välstånd. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att det är viktigt att det finns en demokratisk process bakom det stöd som samhället ger till frivilligarbete i kyrkliga organisationer, idrottsorganisationer, humanitära organisationer, internationellt bistånds arbete m.m. och att en avdragsrätt för gåvor till den här typen av verksamhet skulle minska utrymmet för det samhälleliga stödet och öka dessa viktiga verksamheters beroende av enskilda personers förmögenheter, förmåga och vilja att bidra. Utskottet understryker att det är önskvärt att skattesystemet så långt möjligt hålls fritt från inslag som inte hänger samman med dess grundläggande funktion att utgöra en säker bas för finansieringen av den gemensamma sektorn. Att belasta skattemyndigheterna med en kontroll av den här typen av stöd är enligt utskottets mening inte lämpligt. En ytterligare nackdel med att lämna stödet som ett skatteavdrag är att det inte på vanligt sätt blir föremål för en årlig och samlad prövning i samband med budgetberedningen. Utskottet avstyrker motionsförslaget. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motion Sk382 (fp) yrkande 14. 3.4 Juridiska personers inkomster Tabell 40. Inkomsttitel 1121 Juridiska personers inkomstskatt *grafiskt element borttaget* 3.4.1 Kapital och företagsbeskattning Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om slopad skatt på aktieutdelning, riskkapitalavdrag, starta-eget-avdrag, höjd bolagsskatt och slopad arvsskatt på arbetande kapital i fåmansföretag. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Bakgrund Frågan om s.k. enkelbeskattning och dess inverkan på företagsinvesteringarna har utretts av 1992 års företagsskatteutredning. Utredningen avvisade i betänkandet En lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster (SOU 1996:119) ett generellt slopande av dubbelbeskattningen som ett medel att förbättra villkoren för företagande. Genom lagstiftning under hösten 1996 (prop. 1996/97:45, bet. 1996/97: SkU13), som har kompletterats under våren 1997 (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20), har riksdagen genomfört lättnader i beskattningen av utdelning och kapitalvinst på aktier i onoterade företag fr.o.m. 1998 års taxering. Lättnaderna ersatte det riskkapitalavdrag som införts tidigare. Motioner Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi287 yrkande 26 av Lennart Hedquist m.fl. (m) att skatten på aktieutdelningar slopas fr.o.m. 2004 års taxering. Folkpartiet liberalerna anför i motion Sk382 yrkande 24 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) att beskattningen av aktieutdelningar bör avskaffas i etapper, och de föreslår att den halveras för privatpersoner under de närmaste två åren. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi256 yrkandena 19 och 20 av Alf Svensson m.fl. (kd) och motion Sk383 yrkandena 2, 6 och 14 av Per Landgren m.fl. (kd) att beskattningen av aktier avskaffas stegvis med en halvering av fysiska och juridiska personers utdelningsskatt år 2004 och med sikte på ett fullständigt slopande år 2005. Ett permanent riskkapitalavdrag för köp av aktier i onoterade bolag upp till 100 000 kr införs fr.o.m. år 2003. Bolagsskatten höjs till 30 % som en finansiering av avvecklad förmögenhets skatt m.m. I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 16, 17 och 22 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås en avdragsrätt för starta-eget- sparande på upp till 40 000 kr om året, totalt högst 120 000 kr och ett personligt riskkapitalavdrag på högst 40 000 kr per år i tre år för start av företag utan hjälp av starta-eget-sparande. Motionärerna föreslår vidare att arvsskatten för arbetande kapital i fåmans företag slopas. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att regeringen i finansplanen tagit upp frågan om förändring av de mindre företagens beskattning. Regeringen anför i finansplanen att starka och livskraftiga företag är av avgörande betydelse för att Sverige ska präglas av uthållig tillväxt och rättvisa och att det är angeläget att förbättra de skattemässiga villkoren för företagen. Det finns i dag drygt 800 000 företag i Sverige, varav drygt 600 000 enmansföretag. Dessa företag utgör en viktig del i näringslivet, och deras vikt och betydelse för den svenska ekonomin kommer enligt vad som anförs i finansplanen sannolikt att öka ytterligare de kommande åren. Reglerna om beskattning av småföretagsägares utdelning och kapitalvinst som löne- och kapitalinkomst är viktiga, och regeringen vill under mandatperioden genomföra en förändring av dessa regler för att öka avkastningen för den som tar risken att starta ett eget företag och/eller expandera sin verksamhet. Regeringen avser även att ändra reglerna så att fler företag får lägre skatt vid generationsskiften. Enligt skatteutskottets mening visar de utredningar som gjorts på området att en slopad skatt på aktieutdelningar inte är ett verksamt medel för att förbättra de större företagens villkor. Tillgången till en internationell kapitalmarknad gör att beskattningen av sparande endast i begränsad omfattning inverkar på företagens investeringsbenägenhet, och utskottet anser att en generell sänkning av skatten på ägarnas sparande i aktier inte är en effektiv metod för att förbättra villkoren för företagandet och avstyrker därför motionsyrkandena om slopad skatt på aktieutdelning. För små och medelstora företag som inte i alla avseenden har tillgång till den internationella kapitalmarknaden kan det emellertid enligt skatteutskottets mening inte bortses från att den personliga kapitalbeskattningen inverkar på avkastningskravet och därmed i viss mån fungerar som en skatt på företagens investeringar, och detta förhållande har enligt vad som anförs i yttrandet beaktats i samband med att riksdagen på senare år beslutat om en rad ändringar i syfte att förbättra villkoren för nyföretagande och entreprenörskap. En lättnad i beskattningen av utdelningar och kapitalvinster på aktier i onoterade bolag infördes hösten 1996 och har utvidgats genom olika beslut under åren 1997 och 1998. Även villkoren för finansiering med egna vinstmedel har förbättrats. Enskilda näringsidkare fick vid 1999 års taxering utvidgade möjligheter till reservering genom avsättning till periodiseringsfond, och denna möjlighet har ytterligare förbättrats som ett resultat av en mer ingående undersökning av hur företagen använder periodiseringsfonderna (prop. 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.). Mot denna bakgrund finns det enligt skatteutskottets mening inte någon anledning att överväga att införa ett särskilt avdrag för investeringar i onoterade aktier. Utskottet avstyrker därför förslaget om ett permanent riskkapitalavdrag. Skatteutskottet anför vidare att det är viktigt att skattereglerna inte lägger hinder i vägen för nyföretagande och entreprenörskap och att avkastningen för den som tar risken att starta ett eget företag eller att expandera sin verksamhet är tillräcklig. Särskilda stimulanser i samband med nystart av företag ger emel lertid inte denna effekt utan skapar tvärtom en risk för att livskraftiga företag slås ut i konkurrensen med nystartade och skattegynnade företag, något som inte på sikt kan anses vara förenligt med kravet på stabila och goda regler för företagen. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att tillstyrka förslagen om olika former av starta-eget- avdrag. När det gäller förslaget om avskaffad arvsskatt vid generationsskiften i företag anför skatteutskottet att regeringens förslag bör avvaktas. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi256 (kd) yrkandena 19 och 20, Fi286 (c) yrkandena 16, 17 och 22, Fi287 (m) yrkande 26, Sk382 (fp) yrkande 24 och Sk383 (kd) yrkandena 2, 6 och 14. 3.4.2 Avyttring av fåmansföretag genom andelsbyte Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om olika åtgärder i anslutning till fåmansbolagsägares andelsbyten. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Bakgrund Det förekommer att fåmansbolag avyttras genom byte mot andelar i ett annat företag. Om likviden till högst 10 % utgörs av kontanter och det är frågan om uppköp av ett helt företag är det möjligt att få uppskov med beskattningen av den vinst som uppkommer. Vinsten delas normalt upp i en tjänstebeskattad och en kapitalbeskattad del som en följd av de regler som gäller för fåmansföretag (3:12- reglerna). Om de mottagna andelarna sjunker i värde får förlusten på vanligt sätt dras av i inkomstslaget kapital. Skatteeffekten av detta avdrag är dock lägre än den beskattning som träffar den tjänstebeskattade delen av vinsten. Kravet på skatt för den uppskjutna vinsten kvarstår även om de mottagna andelarna helt skulle förlora sitt värde. De komplikationer som uppkommer för den enskilde i fall som dessa har uppmärksammats under år 2001. Skatteutskottet behandlade i sitt yttrande över budgetpropositionen hösten 2001 (yttr. 2001/02:SkU1y) och under motionsbehandlingen våren 2002 (bet. 2001/02:SkU15) motioner som tog upp de problem som uppkommer när en företagare får betalt för sitt företag i andelar som sedan förlorar sitt värde. Vid den senare behandlingen hade ett analysarbete påbörjats i Finansdepartementet, och den då aktuella motionen avstyrktes med hänvisning till detta arbete. Finansdepartementet presenterade den 12 april 2002 en promemoria om 3:12-reglerna och reglerna om andelsbyten. I promemorian redovisades fyra tänkbara lösningar på problemet. I tre modeller mildras beskattningen av uppskovsbeloppet på olika sätt om de tillbytta andelarna sjunker i värde. I den fjärde modellen betraktas andelsbytet inte som en försäljning, utan beskattningen sker först när de tillbytta andelarna avyttras och då efter särskilda regler. I april 2002 tog skatteutskottet upp frågan till förnyade överväganden med anledning av att det arbete som pågick visat sig vara så komplicerat att bered ningen inte beräknades kunna slutföras under våren. För att de berörda små företagarna skulle få besked i någon form om hur regelsystemet bör förändras föreslog utskottet att riksdagen skulle tillkännage för regeringen att den ska återkomma till riksdagen med ett förslag till en retroaktivt verkande lagändring som eliminerar de effekter som uppstår i förlustsituationer till följd av att ett tjänstebelopp ska tas upp till beskattning av den som genom ett uppskovsgrundande andelsbyte har avyttrat andelar i ett fåmansföretag. Utskottet uttalade att regeringen senast i augusti 2002 skulle återkomma till riksdagen med en proposition. Riksdagen biföll den 16 maj 2002 utskottets förslag ( bet. 2001/02:SkU29). Regeringen har den 13 november 2002 avlämnat proposition 2002/03:15 Utvidgning av reglerna om framskjuten beskattning vid vissa andelsbyten som behandlar den nu aktuella problematiken. Motioner I Moderata samlingspartiets motion Sk417 yrkandena 14 och 15 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anför motionärerna att riksdagen bör lagstifta på egen hand om regeringen inte lägger fram något förslag, och motionärerna föreslår att riksdagen fattar beslut om att en försäljning av fåmansbolag där likvid erhållits i andelar och med villkor om att andelarna inte får säljas förrän vid en senare tidpunkt i sin helhet ska beskattas i inkomstslaget kapital. Beslutet bör gälla fr.o.m. den 1 januari 1999. Motionärerna anför vidare att även kontantbegränsningen vid uppskov ger orimliga effekter eftersom beräkningen utgår från andelarnas nominella värde, och de föreslår att regeringen får återkomma med ett förslag om att denna regel avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1999. I Folkpartiet liberalernas motion Sk382 yrkande 22 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att de problem som uppkommer vid uppskovsgrundande avyttring av fåmansföretag mot andelar också kan uppkomma i närliggande fall, och de begär ett tillkännagivande om att regeringen bör beakta detta förhållande vid sin utformning av den aviserade propositionen. I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 23 av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att det blivit uppenbart att 3:12-reglerna ger upphov till problem för dem som sålt företag och fått betalt i andelar som sedan sjunkit i värde. Motionärerna noterar att regeringen lämnat en lagrådsremiss i ärendet men anser att riksdagen under alla omständigheter måste fatta ett beslut vid behandlingen av budgetpropositionen för år 2003. De föreslår därför att beskattningen av vinster vid andelsbyten ändras på ett sådant sätt att andelsägare kan välja om beskattning ska ske vid andelsbytet eller vid den slutliga försäljningen. I motion Fi261 av Per Rosengren (v) anförs att de problem som visat sig uppkomma vid uppskovsgrundande andelsbyten också kan uppkomma i andra fall. Gäller avyttringen konvertibler eller teckningsoptioner eller lägger kon tantbegränsningsregeln hinder i vägen kan beskattningskonsekvenserna bli desamma. Motionären begär ett tillkännagivande om att det bör utredas om en begränsning till uppskovsfallen inte leder till att lika fall behandlas olika. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att regeringen i dagarna avlämnar en proposition till riksdagen med förslag om ändrade regler för beskattningen av vissa andelsbyten och att de nya reglerna under vissa förutsättningar ska få tillämpas retroaktivt på andelsbyten som skett under tiden den 1 januari 1999-den 31 december 2002. Utskottet ser positivt på att regeringen har avlämnat en proposition med det förslag till en retroaktivt verkande lagändring som riksdagen begärt och avser att ta ställning till den närmare utformningen av de föreslagna lagänd ringarna under den fortsatta riksdagsbehandlingen av regeringens förslag. Utskottet noterar att de förslag som läggs fram i propositionen inte beaktats vid regeringens inkomstberäkning. Skatteutskottet anser att den fortsatta riksdagsbehandlingen av regeringens förslag bör avvaktas och avstyrker därför de aktuella motionsyrkandena. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker därför motionerna Fi261 (v), Fi286 (c) yrkande 23, Sk382 (fp) yrkande 22 och Sk417 (m) yrkandena 14 och 15. Finansutskottet beaktar de förslag som regeringen lägger fram i proposition 2003/03:15 vid den inkomstberäkning som görs i detta ärende (se avsnitt 3.11 Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003). 3.4.3 Beskattning av royaltyinkomster Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om skattefrihet och kapitalbeskattning av royalty. Jämför reservationerna 8 (m) och 10 (kd). Bakgrund Royalty ska enligt huvudregeln beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Om royalty grundar sig på anställning eller på uppdrag eller tillfällig verksamhet som inte ingår i en näringsverksamhet ska den dock tas upp i inkomstslaget tjänst. Motioner I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkande 27 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anförs att den nuvarande beskattningen av royalty från uppfinningar och patent driver uppfinningsrika innovatörer i landsflykt i stället för att slå vakt om deras kompetens för att utveckla nya idéer i Sverige. Motionärerna föreslår att royalty beskattas i inkomstslaget kapital fr.o.m. år 2003. I Kristdemokraternas motion Sk383 yrkande 12 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att Sverige har en onormalt stor export av patent och uppfinningar som exploateras i andra länder, och de föreslår att royaltyinkomster befrias från skatt de två första åren för att därefter beskattas som inkomst av kapital. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att det bör undvikas att införa särskilda skattestimulanser för viss typ av verksamhet. Förslag om skattefrihet under begränsad tid för royaltyinkomster har tidigare föreslagits av Innovationsutredningen (SOU 1993:84) men har inte ansetts vara aktuella att genomföra. Utskottet avstyrker motionerna. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi287 (m) yrkande 27 och Sk383 (kd) yrkande 12. 3.5 Social- och arbetsgivaravgifter Tabell 41. Huvudgrupp 1200 Socialavgifter och allmän pensionsavgift *grafiskt element borttaget* 3.5.1 Förändrade nivåer för socialavgifter m.m. Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om förändrade nivåer för socialavgifterna och avstyrker motionsförslagen om utvidgning av den regionala nedsättningen, höjning av den generella nedsättningen m.m. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Bakgrund Socialförsäkringarna finansieras av allmän pensionsavgift, socialavgifter, statlig ålderspensionsavgift och allmänna skattemedel. Den nya socialavgiftslagen (2000:980), som trädde i kraft den 1 januari 2001, innebär främst en lagteknisk och språklig bearbetning av de tidigare bestämmelserna om socialavgifter samt en anpassning till den nya socialförsäkringslagen (1999:799). Socialavgifter utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter och tas ut för att finansiera systemen för social trygghet. Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och andra personer som ger ut ersättning som är avgiftspliktig enligt 2 kap. socialavgiftslagen. Avgiftspliktig ersättning är främst löner, arvoden och andra skattepliktiga förmåner. Avgiftsunderlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter består av summan av de avgiftspliktiga ersättningar som har utgetts under en kalendermånad. Arbetsgivaravgifterna uppgår till 30,13 % av avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgiften utgör 8,80 %, arbetsmarknadsavgiften 5,84 % och arbetsskadeavgiften 1,38 %. Egenavgifter betalas av fysiska personer som har avgiftspliktig inkomst enligt 3 kap. socialavgiftslagen. I första hand betalas egenavgifter för överskott av näringsverksamhet i vilken den som har inkomsten har arbetat i inte oväsentlig utsträckning. Egenavgifterna uppgår till 28,32 % av avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgiften utgör 9,53 %, arbetsskadeavgiften 1,38 % och arbetsmarknadsavgiften 3,30 %. Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna gäller att en arbetsgivare varje månad får göra avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 kr, vilket motsvarar en årlig lönesumma på 852 000 kr. När det gäller beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000 kr per år, vilket motsvarar ett avgiftsunderlag på 180 000 kr. Sverige hade tidigare även en regional nedsättning av socialavgifterna men tvingades upphöra med nedsättningen med anledning av att EG-kommissionen i december 2000 inte fann stödet förenligt med EG:s statsstödsregler. Dessa regler tillät driftsstöd i Sverige endast i form av bidrag till transport av varor. Sverige utnyttjade denna möjlighet genom stödformen regionalt transportbidrag. I övrigt kunde driftsstöd endast lämnas inom ramen för s.k. försumbart stöd. Det innebär att offentligt stöd till ett enskilt företag inte får uppgå till mer än sammanlagt 100 000 euro under en treårsperiod. En sådan period kan sedan följas av en ny treårsperiod. Genom lagen (2001:1170) om utvidgning av de särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen (2000:980), som trädde i kraft den 1 januari 2002, infördes en regional stimulans för företagandet i stödområde A. Lagen är utformad så att den ryms inom ramen för det s.k. försumbara stödet. Företag inom sektorerna kol och stål, jordbruk, vattenbruk och fiske samt transport är därmed uteslutna. Stimulansen lämnas genom utvidgade avdrag på 10 %, utöver avdragen på 5 %, vid beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Avdragen är maximerade på samma sätt som avdragen på 5 %. Det utvidgade avdraget avseende arbetsgivaravgifter är därför maximerat till 7 100 kr per månad och avseende egenavgifter till 18 000 kr per år. Den 23 juli 2002 upphörde fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen att gälla. Det innebär att det inte längre finns något EG-rättsligt hinder att låta verksamhet inom kol- och stålindustrin omfattas av det särskilda avdraget. Regeringen har i proposition 2002/03:5 Vissa mervärdesfrågor m.m. lagt fram ett förslag om upphävande av bestämmelsen att lagen inte ska tillämpas på verksamhet inom kol- och stålindustri. Arbetsgivare och egenföretagare ska också enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift betala allmän löneavgift med 2,69 %. Budgetpropositionen I propositionen (avsnitt 8.2.2, punkterna 28 och 29) föreslår regeringen ändringar av enskilda avgiftssatser medan det totala avgiftsuttaget behålls oförändrat. Regeringen framhåller att ett syfte med den förändrade avgiftsstruktur som riksdagen beslutat med anledning av budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:36) var att inom ramen för ett i princip oförändrat avgiftsuttag skapa bättre samstämmighet mellan inkomster och utgifter i bl.a. sjukförsäkringssystemet. Underlaget för socialavgifterna beräknas till totalt ca 1 033 miljarder kronor för 2003. För 2003 beräknas de kostnader som sjukförsäkringsavgiften ska täcka uppgå till 110,14 miljarder kronor. Regeringen föreslår därför att sjukförsäkringsavgiften i arbetsgivaravgifterna höjs till 11,08 % av avgiftsunderlaget och till 11,81 % av avgiftsunderlaget i egenavgifterna. För 2003 beräknas de kostnader som arbetsskadeavgiften ska täcka uppgå till 6,72 miljarder kronor. Regeringen föreslår därför att arbetsskadeavgiften i arbetsgivaravgiften och i egenavgiften sänks till 0,68 % av avgiftsunderlaget. För 2003 beräknas de kostnader som arbetsmarknadsavgiften ska täcka uppgå till 36,83 miljarder kronor. Regeringen föreslår därför att arbetsmarknadsavgiften i arbetsgivaravgifterna sänks till 3,70 % av avgiftsunderlaget och till 1,16 % av avgiftsunderlaget i egenavgifterna. Eftersom de ovan föreslagna förändringarna således inte ska leda till någon förändring av det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och egenavgifter, föreslår regeringen en höjning av den allmänna löneavgiften med 0,56 procentenheter till 3,25 % av avgiftsunderlaget. Förändringarna i avgiftsnivåerna föreslås gälla från den 1 januari 2003. Motionerna I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkande 39 av Lennart Hedquist m.fl. (m) begärs att företag inom sektorerna jordbruk, vattenbruk och fiske med driftställe i stödområde A också ska omfattas av den regionala nedsättningen av socialavgifterna. I Folkpartiets motion Sk382 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 25 begärs ett tillkännagivande om att underlaget för den generella nedsättningen av arbetsgivar- och egenavgifterna ska höjas för arbetsgivaravgifterna till 1,5 miljoner kronor och för egenavgifterna till över 300 000 kronor. I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) finns ett likartat yrkande. Förslagen beräknas minska statens inkomster med 1 300 miljoner kronor för 2003 och med 1 250 miljoner kronor för 2004. I Kristdemokraternas motion Sk383 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om generell nedsättning av arbetsgivar- och egenavgifter med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kronor respektive 250 000 kronor fr.o.m. 2004. Samma yrkande framställs i motion Fi256 yrkande 15 av Alf Svensson m.fl. (kd). Förslaget beräknas minska statens inkomster med 3 160 miljoner kronor för 2004. I motion Fi256 yrkande 16 begärs ett beslut om höjda arbetsgivaravgifter med 0,47 %, varav 0,25 % på sjukförsäkringsavgiften med anledning av införande av ytterligare en karensdag, 0,12 % på föräldraförsäkringsavgiften med anledning av ökade förmåner inom föräldraförsäkringen och 0,10 % på allmän löneavgift med anledning av växling mot lägre inkomstskatt. Förslaget beräknas öka statens inkomster med 4 680 miljoner kronor för 2003 och med 4 930 miljoner kronor för 2004. I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 18 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs att den generella nedsättningen av arbetsgivar- och egenavgifterna ska uppgå till 8 % upp till nuvarande maximala underlag. Motionärerna anför att förslaget främjar de mindre företagen. Förslaget innebär en minskning av statens inkomster med 3 700 miljoner kronor för 2003 och med 2 800 miljoner kronor för 2004. I motion Fi286 yrkande 19 begärs att nedsättningen av arbetsgivaravgiften ska beräknas på den årliga lönesumman och inte som i dag på en månadsvis lönesumma. Enligt motionärerna behövs en sådan ändring för företag med stora säsongsvariationer. I samma motions yrkande 20 begärs ett beslut om riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften från 2003 för inrättande av övergångsmarknader. Motionärerna anser att sådana riktade sänkningar är nödvändiga för att ge arbetslösa förutsättningar att få anställning. Sistnämnda förslag innebär inkomstminskningar för staten med 750 miljoner kronor för 2003 och med 1 250 miljoner kronor för 2004. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet anför att det inte finns utrymme för vare sig en generell sänkning av socialavgifterna eller en höjning av underlagen för avgiftsnedsättning. Utskottet noterar i övrigt att Riksdagens revisorer - på förslag av utskottet - gjorde en granskning av den nedsättning av socialavgifterna om 5 % som infördes den 1 januari 1997. Revisorerna konstaterade i förslag till riksdagen (2001/02:RR2) att syftet med stödet är att stimulera nyanställningar och uppmuntra egenföretagande. Konstruktionen av stödet innebar dock att sysselsättningseffekterna blev begränsade, medan de statsfinansiella konsekvenserna blev stora. Orsaken härtill var framför allt att nedsättningen endast i begränsad omfattning påverkade företagens anställningsbeslut. Revisorerna ansåg att regeringen borde ges i uppdrag att inom ett år redovisa effekterna av nedsättningen av socialavgifterna och att utvärderingen i första hand borde avse sysselsättningseffekter. Revisorerna föreslog att riksdagen som sin mening ska ge regeringen detta till känna. Frågan behandlades i betänkande 2001/02:FiU1. Finansutskottet anförde att regeringen i proposition 2001/02:45 hade föreslagit en utökad nedsättning av socialavgifterna i stödområde A. Mot bakgrund av att den generella nedsättningen av socialavgifterna varit i kraft en relativt begränsad tidsperiod samt att regeringen avsåg att föreslå förändringar i nedsättningen gjorde utskottet bedömningen att en sådan utvärdering som revisorerna efterlyste för närvarande inte var påkallad. En utvärdering borde ske när det utvidgade systemet varit i kraft ett par år. Därmed avstyrkte utskottet revisorernas yrkande. Beträffande Kristdemokraternas krav på höjda procentsatser för vissa socialavgifter är förslaget knutet till reformer i form av införande av ytterligare en karensdag, höjda föräldraförsäkringsförmåner och sänkt inkomstskatt. Eftersom utskottet inte anser att dessa reformer ska genomföras kan utskottet inte tillstyrka förslaget. Beträffande Centerpartiets yrkande om att reduktionen av arbetsgivaravgifterna ska beräknas på den årliga lönesumman har utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 2000/01:SfU5 avstyrkt ett liknande motionsyrkande. I betänkandet behandlade utskottet regeringens proposition 2000/01:8 Ny socialavgiftslag, vari anfördes att betalningsperioden för arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen av både systematiska och pedagogiska skäl borde vara densamma som i skattebetalningslagen. Utskottet ansåg att bestämmelserna om månadsvis beräkning och betalning av arbetsgivaravgifterna av administrativa skäl då inte kunde ändras. Utskottet vidhöll i yttrande 2001/02:SfU1y denna inställning. Socialförsäkringsutskottet finner inte skäl att nu göra en annan bedömning. Vad gäller Moderaternas förslag om ökad nedsättning av socialavgifterna i Norrland konstaterar utskottet att lagen om utvidgning av de särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen faller inom ramen för det s.k. försumbara stödet enligt EU- regler. I lagen undantas därför företag inom bl.a. sektorerna kol- och stålindustri, jordbruk, vattenbruk och fiske. Enligt utskottets mening är det viktigt att stödet ges en utformning som är förenlig med de regler som gäller inom EU för statsstöd. Utskottet noterar att regeringen lämnat förslag om upphävande av bestämmelsen att lagen inte ska tillämpas på verksamhet inom kol- och stålindustri. Det regionala avdraget vid beräkning av arbetsgivaravgifterna ska i första hand avse sjukförsäkringsavgiften och därefter föräldraförsäkringsavgiften. Detsamma gäller avdraget från egenavgifterna som dessutom ska avse arbetsskadeavgiften och efterlevandepensionsavgiften. Utskottets principiella inställning är att det bör finnas ett tydligt samband mellan de socialavgifter som erläggs och de olika förmåner som dessa avgifter ska finansiera. Ett sådant samband är lagfäst i den nya lagen om fördelning av socialavgifter. En regional nedsättning av socialavgifter avsedd att bl.a. stimulera småföretagandet i det aktuella stödområdet måste betraktas som en del av regionalpolitiken. Mot bakgrund av detta och att det dessutom finns avgifter/löneskatter som inte har till syfte att finansiera sådana förmåner kan det ifrågasättas, och särskilt vid en eventuell utvidgning av avdraget, om det är lämpligt att för en regional åtgärd ta i anspråk avgifter som är avsedda att finansiera vissa preciserade sociala förmåner som sjukpenning och föräldrapenning. Utskottet kan således inte tillstyrka Moderaternas motionsförslag. Med dessa påpekanden godtar socialförsäkringsutskottet, såvitt avser socialavgifter och löneskatter, regeringens beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2003 och avstyrker de aktuella motionerna. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning och tillstyrker propositionen punkterna 28 och 29 och avstyrker motionerna Fi231 (m) yrkande 4, Fi256 (kd) yrkandena 15 och 16, Fi286 (c) yrkandena 18-20, Fi287 (m) yrkande 39, Sk382 (fp) yrkande 25 och Sk383 (kd) yrkande 5. 3.6 Skatt på egendom Tabell 42. Fastighets- och förmögenhetsskatt *grafiskt element borttaget* 3.6.1 Fastighetsskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om frysta taxeringsvärden, sänkt fastighetsskatt och omläggningen till en kommunal avgift m.m. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Bakgrund Uttaget av fastighetsskatt på bostäder har sedan år 1996 kraftigt begränsats genom en rad successiva beslut. Det omräkningsförfarande som då infördes har inte tillämpats som avsett, utan taxeringsvärdena har i princip varit oför ändrade under åren 1997-2000. När "frysningen" av taxeringsvärdena upphörde år 2001 sänktes i stället skattesatsen för småhus och är nu 1,0 % (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1). Riksdagen beslutade under hösten 2001 om en begränsningsregel för fastighetskatten (prop. 2001/02:3, bet. 2001/02:SkU3). Regeln, som bygger på Fastighetsbeskattningskommitténs förslag, tar sikte på hushåll med låga inkomster som har sin bostad i fastigheter med höga taxeringsvärden och innebär att fastighetsskatten under vissa förutsättningar inte ska överstiga fem pro cent av hushållets sammanlagda inkomster. Vidare har Fastighetstaxeringsutredningens förslag om att omräkningsförfarandet vid fastighetstaxeringen ska tas bort genomförts. I stället har det införts ett system för småhus-, hyreshus- och lantbruksenheter som innebär att förenklade fastighetstaxeringar ska ske mitt emellan de allmänna fastighets taxeringarna. För småhus innebär det att en förenklad fastighetstaxering ska ske första gången år 2006. Allmän fastighetstaxering för småhus kommer att ske år 2003 och år 2009. Småhusen omräknas sista gången år 2002 (prop. 2001/02:43, bet. 2001/02:SkU11). Regeringen har vidare aviserat ett förslag om en s.k. dämpningsregel som syftar till att höjda taxeringsvärden inte omedelbart ska slå igenom på uttaget av fastighetsskatt. Meningen är att endast en tredjedel av höjningen ska slå igenom under taxeringsåret och lika mycket under vart och ett av de två därpå följande åren. Regeringen har i juni 2002 tillsatt en parlamentarisk kommitté, Egendoms skattekommittén (Fi 2002:06), som ska utreda fastighetsskatten, förmögen hetsskatten samt arvs- och gåvoskatten. Uppdraget ska vara avslutat vid utgången av år 2003. Kommittén ges möjlighet att pröva lösningar som kan innebära avsteg från nu gällande principer för fastighetsbeskattningen. En förutsättning är dock att de fördelningspolitiska konsekvenserna är acceptabla. En viktig utgångspunkt är en likformig beskattning av olika typer av tillgångar. Kommittén har fått i uppdrag att åstadkomma ett regelsystem som både är enkelt och rättvist. Motioner I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkande 18 delvis, 19 och 21 av Lennart Hedquist m.fl. (m) föreslås att taxeringsvärdena fryses på 1997 års nivå, att fastighetsskatten för småhus bestäms till 0,9 % år 2002 och 0,8 % år 2003 och att begränsningsregeln och dämpningsregeln upphävs. I motion Fi245 yrkande 1 av Karin Enström (m) begärs ett tillkännagivande om att fastighetsskatten bör avskaffas omdelbart. I Folkpartiet liberalernas motion Sk382 yrkandena 8-10 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om att fastighetsskatten måste avvecklas på sikt, systemet för taxering reformeras och likformighet mellan boendeformer upprättas. Motionärerna föreslår att taxeringsvärdena fryses till 1997 års nivå och att skatten på reavinst vid bostadsrätts- och fastighetsförsäljning höjs från 20 % till 30 %. I Kristdemokraternas motioner Fi256 yrkandena 13 och 14 av Alf Svensson m.fl. (kd), Fi254 yrkandena 1-3 av Per Landgren m.fl. (kd) och Bo216 yrkande 6 av Annelie Enochson (kd) anförs att fastighetsskatten bör slopas helt för småhus (egna hem), bostadshyreshus (hyresrätter och bostads rättsföreningar) och kommersiella lokaler och industrienheter. Kommunerna ska i stället ges rätt att ta ut en fast avgift per småhus, per bostadslägenhet samt per kvadratmeter lokalyta för kommersiella lokaler och industrienheter. Den totala kommunala avgiften får inte överstiga kommunernas självkostnader för gator/vägar och parkering, räddningstjänst samt fysisk planering. Reavinstskatten vid försäljning av privatbostadsfastighet och bostadsrätt höjs till den generella nivån på 30 %. I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 9 och 11 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås att 2003 års fastighetstaxeringsvärden räknas om med en medianmodell där köpeskillingar i den undre och övre kvartilen tas bort. Motionärerna räknar med att detta sänker taxeringsvärdena med ca 10 %. De föreslår vidare att begränsningsregeln upphävs eftersom den bygger på en omodern sambeskattningsprincip och inte behövs. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför i sitt yttrande att fastighetsskatten utgör en del av kapitalinkomstbeskattningen och är en viktig inkomstkälla för att finansiera den offentliga välfärden. Den beräknas i år ge intäkter till staten på drygt 20 miljarder kronor. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att tillstyrka tillkänna givanden eller beslut som innebär att fastighetsskatten helt eller delvis avskaf fas. I övrigt anser skatteutskottet att resultatet av Egendomsskattekommitténs arbete bör avvaktas. Utskottet avstyrker de aktuella motionsyrkandena. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi245 (m) yrkande 1, Fi254 (kd) yrkandena 1-3, Fi256 (kd) yrkandena 13 och 14, Fi286 (c) yrkandena 9 och 11, Fi287 (m) yrkandena 18 i denna del, 19 och 21, Sk382 (fp) yrkandena 8-10 och Bo216 (kd) yrkande 6. 3.6.2 Förmögenhetsskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om slopad sambeskattning, sänkta skattesatser, avskaffande av förmögenhetsskatten m.m. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Bakgrund För fysisk person, dödsbo och familjestiftelse är skattesatsen 1,5 %. För annan juridisk person är skattesatsen 1,5 promille. Skatt påförs på den del av förmögenheten som överstiger ett fribelopp. Makar och hemmavarande barn under 18 år som inte själva ska lämna självdeklaration sambeskattas. Vid 2003 års inkomsttaxering är gränsen för uttag av förmögenhetsskatt 1 500 000 kr för ensamstående och 2 000 000 kr för sambeskattade par. Arbetande kapital i företag är fritt från förmögenhetsskatt, och befrielsen gäller i princip också arbetande kapital som innehas via aktier. Aktier på börsens A- lista betraktas dock i flertalet fall som en kapitalplacering och värderas då till 80 % av marknadsvärdet. Regeringen beslutade i juni 2002 att tillsätta en parlamentarisk kommitté, Egendomsskattekommittén (Fi 2002:06), som ska utreda fastighetsskatten på småhus m.m., förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten. Kommittén ska avsluta uppdraget senast vid utgången av 2003. Motioner I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkandena 18 delvis och 22-24 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anförs att förmögenhetsskatten ökar avkastningskravet på investeringar som görs i Sverige, och de föreslår att den avskaffas år 2004. Ett första steg tas år 2003 då sambeskattningen slopas och fribeloppet höjs till två miljoner kronor per person. Vidare ska 1997 års fastighetstaxe ringsvärden ligga till grund för förmögenhetsbeskattningen fr.o.m. år 2003. I motion Fi245 yrkande 2 av Karin Enström (m) begärs ett tillkännagivande om att förmögenhetsskatten bör slopas omedelbart. Också i motion A315 yrkande 2 av Anders G Högmark m.fl. (m) föreslås att sambeskattningen av förmögenhet slopas. I Folkpartiet liberalernas motion Sk382 yrkandena 11 och 12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att sambeskattningen av makar i förmögenhetsbeskattningen är en restprodukt i skattesystemet från den tid då kvinnor inte betraktades som egna ekonomiska subjekt, och de föreslår att sambeskattningen slopas år 2003. Vidare bör fribeloppet höjas till 2,1 miljoner kronor med sikte på ett fullständigt avskaffande av förmögenhetsskatten. I Kristdemokraternas motioner Fi256 yrkandena 21 och 22 av Alf Svensson m.fl. (kd) och Sk383 yrkande 3 av Per Landgren m.fl. (kd) föreslås att effekten av sambeskattningen av förmögenhet avvecklas helt genom att fribeloppet för sambeskattade par höjs till 3 000 000 kr. Därefter föreslår motionärerna att förmögenhetsskatten avvecklas med 0,5 procentenhet per år så att den blir 1,0 % år 2004 och 0,5 % år 2005. I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 13 och 14 av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att starka skäl talar för att förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det svenska skattesystemet. Sambeskattningen av förmögenhet är en kvarleva från ett gammalt patriarkalt samhälle med familjeförsörjare och bör avskaffas redan år 2003. Vidare innebär förmögenhetsskatten också en dubbelbeskatt ning av det egna boendet. Innan förmögenhetsskatten är helt avskaffad bör därför förmögenhetsskatten endast beräknas på halva taxeringsvärdet fr.o.m. 2003. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att en övergång till särbeskattning skulle medföra en oönskad stimulans för skattemotiverade överföringar inom familjen och att ett system med skilda fribelopp för ensamstående respektive sambeskattade par därför är att föredra. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka förslagen om slopad sambeskattning. När det gäller förslagen om slopad förmögenhetsskatt m.m. anför utskottet att regeringen i juni 2002 beslutat tillsätta en parlamentarisk kommitté, Egendomsskattekommittén (Fi 2002:06), som ska utreda fastighetsskatten på småhus m.m., förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten och att bakgrunden bl.a. är att reglerna kritiserats för bristande enhetlighet i behandlingen av olika tillgångar och för de fördelningspolitiska effekterna. Kommittén ska avsluta uppdraget senast vid utgången av 2003. Utskottet anser att resultatet av denna utredning bör avvaktas och avstyrker därför motionsförslagen om slopad förmögenhetsskatt m.m. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi245 (m) yrkande 2, Fi256 (kd) yrkandena 21 och 22, Fi286 (c) yrkandena 13 och 14, Fi287 (m) yrkandena 18 i denna del och 22-24, Sk382 (fp) yrkandena 11 och 12, Sk383 (kd) yrkande 3 och A315 (m) yrkande 2. 3.7 Skatt på varor och tjänster Tabell 43. Skatt på varor och tjänster *grafiskt element borttaget* 3.7.1 En skattelättnad för studentbostäder och äldrebostäder Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om halverad byggmoms och om slopad uttagsbeskattning av fastighetsskötsel. Jämför reservationerna 10 (kd) och 11 (c). Budgetpropositionen Regeringen bedömer (avsnitt 8.6.2) att en sänkning av mervärdesskattekostnaden bör prövas för studentbostäder och äldrebostäder. I syfte att tillgodose huvudsakligen ungdomarnas bostadsbehov vill regeringen även pröva förut sättningarna för att på ett kostnadseffektivt sätt minska boendekostnaderna genom en sänkning av mervärdesskattekostnaderna för produktion av mindre hyreslägenheter. När det gäller den närmare avgränsningen av de byggprojekt som kan komma i fråga för en sänkning av mervärdesskattekostnaden krävs enligt vad som anförs noggranna överväganden. Reglerna bör ges en sådan utformning att de inte leder till senareläggning av byggprojekt som redan nu kan påbörjas. Kravet på förutsebarhet och klarhet i skattelagstiftningen måste beaktas. Byggherren måste redan vid projekteringen av ett nytt bygge ha möjlighet att bedöma skattekonsekvenserna. Även kontrollaspekterna är av stor vikt. För att utröna om sänkningen får avsedd verkan, bör åtgärden tidsbegränsas till att gälla projekt som påbörjas före utgången av 2006 och utvärderas tillsammans med de övriga stöd som finns för de aktuella bostadstyperna. Vid analysen av på vilket sätt mervärdesskattesänkningen lämpligen bör genomföras bör förutsättningarna för en återbäring av mervärdesskatten i form av en skattereduktion övervägas. Motioner Kristdemokraterna föreslår i motion Fi256 yrkande 26 av Alf Svensson m.fl. (kd) att mervärdesskatten på byggande halveras med start den 1 oktober 2003. För att inte gå emot EU:s regler föreslår motionärerna att skattesänkningen utformas så att byggföretaget efter deklaration erhåller en skattereduktion som motsvarar hälften av den erlagda byggmomsen, dvs. 10 % av byggkostnaden. Avsikten är att skattereduktionen ska ses som en del av skattesystemet och inte som ett bidrag. I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 15 av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att en uttagsskatt på företag som driver fastighetsskötsel i egen regi infördes vid 1990 års skattereform och att detta bl.a. har drabbat många allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag. Motionärerna föreslår att uttagsskatten slopas så att beskattningen av hyresboendet blir lägre och inte missgynnas i jämförelse med andra boendeformer. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför i sitt yttrande att det finns ett starkt behov av att ytterligare stimulera produktionen av vissa typer av hyreslägenheter som studentlägenheter, äldrebostäder och mindre hyreslägenheter. I dag används investeringsbidrag t.ex. för att stimulera produktionen av studentlägenheter och hyreslägenheter, och detta har haft en god effekt när det gäller att få fram en produktion av lägenheter till rimligare kostnader. Det har också lett till att ett antal aktörer har etablerat sig på marknaden och nu bygger bostäder där kostnaderna är rimligare än vad kostnaderna är i den traditionella produktionen. Skatteutskottet har mot denna bakgrund ingen invändning mot regeringens bedömning att en momssänkning bör prövas som en kompletterande stimulans på detta område. När det gäller motionsförslaget om att riksdagen nu ska fatta beslut om en lik nande stimulans anser utskottet att regeringens förslag bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför det motionsyrkandet. När det gäller uttagsbeskattningen av viss fastighetsskötsel anför skatteutskottet att bakgrunden till bestämmelsen är att många fastighetsförvaltande företag, bl.a. bostadsförvaltningsföretagen, inte är skyldiga att ta ut mervärdesskatt i sin verksamhet och därför inte heller kan dra av den skatt som fristående fastighetsskötare debiterar. För att undvika att bostadsförvaltarna och andra momsbefriade företag av skatteskäl helt går över till fastighetsskötsel i egen regi har sådan egenregiverksamhet belagts med moms om kostnaden överstiger ett viss belopp. Skatteutskottet är inte berett att tillstyrka att denna beskattningsregel slopas. Utskottet avstyrker de aktuella motionerna. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi256 (kd) yrkande 26 och Fi286 (c) yrkande 15. 3.7.2 Mervärdesskatten på böcker och tidskrifter Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om höjd moms på tidskrifter och om en utredning av mervärdesskatten på kulturområdet. Jämför reservationerna 10 (kd) och 11 (c). Bakgrund Riksdagen har under hösten 2001 beslutat att sänka mervärdesskatten på böcker och tidskrifter från 25 % till 6 % fr.o.m. den 1 januari 2002 (prop. 2001/02: 45, bet. 2001/02:SkU12). Motioner I Kristdemokraternas motion Fi256 yrkandena 27 och 29 av Alf Svensson m.fl. (kd) anförs att den nyligen genomförda sänkningen av mervärdesskatten på tidskrifter inte kan ses som en angelägen skattesänkning, och de föreslår att mervärdesskatten på tidskrifter återställs till 25 %. De begär också ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda hur kulturmomsen generellt ska kunna sänkas till 6 %. Också Centerpartiets motion Fi286 yrkande 31 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås att mervärdesskatten på tidskrifter höjs till 25 %. Motionärerna anför att momsen på tidskrifter bör återställas till sin gamla nivå i avvaktan på en översyn av momsen inom hela kulturområdet. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att både det kulturpolitiska syftet och administrativa och praktiska skäl talar för att både böcker och tidskrifter bör ingå i området med reducerad mervärdesskatt. Området har utformats i nära anslutning till det utrymme som finns i punkt 6 i bilaga H till sjätte mervärdesskattedirektivet. Utskottet ser inte någon anledning att ändra denna gränsdragning och avstyrker därför motionsyrkandena om höjd mervärdesskatt för tidskrifter. När det gäller yrkandena om en översyn av momsen inom kulturområdet hänvisar utskottet till att utskottet i betänkande 2001/02:SkU18 tagit upp de problem som områdena med nedsatt mervärdesskatt orsakar och konstaterat att systemet kommit att bli alltmer svåröverskådligt och krångligt. Gränsdragningen mellan varor och tjänster som beskattas på normal nivå, 12-procentsnivån, 6-procentsnivån respektive undantas från beskattning framstår i en del fall som svårbegriplig, godtycklig och orättvis. Skattemyndigheterna tvingas till grannlaga avgöranden om huruvida olika varor och verksamheter ska hänföras till den ena eller den andra gruppen. En av lagstiftningstekniska och praktiska skäl motiverad önskan att göra gränsen för ett lågbeskattat område så snäv som möjligt för att underlätta tillämpningen ger ibland upphov till känsliga och vidlyftiga rättvisediskussioner när ett besläktat och närliggande område beskattas på en högre nivå. Företag och andra näringsidkare lägger ibland ned avsevärda ansträngningar och betydande kostnader på att få till stånd en förmånligare mervärdesbeskattning av just de varor och tjänster som det företaget eller den näringsidkaren producerar, dvs. att få med dessa varor och tjänster i en lågbeskattad sektor. Mot denna bakgrund föreslog utskottet då ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en översyn av tillämpningsområdet för de reducerade skattesatserna. Riksdagen biföll utskottets förslag (bet. 2001/02:17). Regeringen anför i budgetpropositionen (avsnitt 8.6.1) att det pågår ett arbete med att ta fram direktiv till utredningen och att avsikten är att utredningen ska tillsättas under hösten 2002. Enligt skatteutskottets mening bör resultatet av den aviserade utredningen av tillämpningsområdet för de reducerade skattesatserna avvaktas. Utskottet avstyrker även motionsförslaget om en utredning om enhetlig kulturmoms. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi256 (kd) yrkandena 27 och 29 samt Fi286 (c) yrkande 31. 3.7.3 Skatt på lågpriscigaretter Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om minimipunktskatt på cigaretter på 90 % och avslår motionsförslaget om en högre minimiskatt. Jämför reservation 10 (kd). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.2, punkt 36) att en minimipunktskatt införs den 1 mars 2003 på cigaretter som har ett lägre detaljhandelspris än cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Skatten bestäms till 90 % av den sam manlagda skatten på cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Vidare införs en skyldighet för tillverkare att lämna uppgifter till Riksskatteverket om försäljning av cigaretter i de olika priskategorierna. Regeringen anför att ett antal s.k. lågpriscigaretter lanserats på den svenska marknaden under senare tid. Cigaretterna har ett pris som per paket ligger ca 10 kr under priset på ett cigarettpaket i den mest efterfrågade priskategorin. Dessa lågpriscigaretters andel av marknaden har successivt ökat, och de står för närvarande för ca 10 % av cigarettkonsumtionen i landet. Även i andra medlemsstater har denna kategori av cigaretter tagit marknadsandelar. Det låga priset på dessa cigaretter medför en risk för att cigarettrökningen kommer att öka. Regeringen anser därför att det finns skäl att införa en minimipunktskatt för cigaretter som har ett lägre detaljhandelspris än cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Enligt EG- reglerna skulle det vara möjligt att ta ut en minimipunktskatt på 100 % av den sammanlagda skatten på cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Regeringen bedömer dock att det inte är lämpligt att fastställa en minimipunktskatt på 100 % med hänsyn till att en sådan höjning av punktskatten på lågpriscigaretter skulle kunna öka risken för smuggling av cigaretter. En för låg minimipunktskatt skulle dock inte få någon större effekt på cigarettkonsumtionen. Vid en samlad bedömning utifrån nuvarande förhållanden har regeringen funnit att en minimipunktskatt som uppgår till 90 % av den punktskatt som tas ut på cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin bör införas. Motion I Kristdemokraternas motion Sk397 av Ragnwi Marcelind (kd) anförs att möjligheten att införa en minimiskatt på cigaretter bör utnyttjas till 100 %. Med en skatt på 90 % kan lågpriscigaretterna fortfarande vara hela 8 kr billigare än den mest säljande priskategorin, och risken är överhängande att låg priscigaretterna fortsätter att locka unga rökare. Med en skatt på 100 % ökar priset med ytterligare 2 kr, och det finns då en möjlighet att lågpriscigaretterna på sikt kan försvinna helt. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet har i sitt yttrande inte funnit någon anledning till invändning mot regeringens förslag om att införa en minimiskatt på cigaretter för att på det sättet dämpa den ökande andelen för dessa cigaretter. I likhet med regeringen gör utskottet bedömningen att skatten bör bestämmas till en nivå som tar hänsyn både till behovet av att dämpa efterfrågan och till risken för smuggling om skattesatsen skulle sättas för högt. Utskottet instämmer därför i regeringens slutsats att en nivå som uppgår till 90 % av den punktskatt som tas ut på cigaretter i den mest efterfrågade kategorin är lämplig. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionen. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och tillstyrker propositionen punkt 36 och avstyrker motion Sk397 (kd). 3.7.4 Privatinförselkvoter Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjda kvoter för privatinförsel. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.1, punkterna 37 och 38) att den mängd sprit drycker, vin och öl som privatpersoner kan föra in till Sverige från ett annat EU- land utan att skatt ska betalas i Sverige ökas från den 1 januari 2003. Från denna tidpunkt kan en privatperson föra in 5 liter spritdryck, 52 liter vin och 64 liter öl utan att svensk skatt ska betalas. Kvoterna för s.k. starkvin och för tobaksprodukter ändras inte. Skatteutskottets yttrande Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget och tillstyrker därför propositionen i denna del. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har i likhet med skatteutskottet inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget och tillstyrker därför propositionen punkterna 37 och 38. 3.7.5 Skatten på alkoholdrycker Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om sänkta skatter på öl, vin och sprit. Jämför reservation 8 (m). Bakgrund Skattesatsen på öl över 2,8 volymprocent är 1,47 kr för varje volymprocent alkohol och liter. Vid en alkoholhalt på 5 % är skatten 7,35 kr per liter. Skatten på lättvin tas ut i "trappsteg" och uppgår till 22,08 kr per liter för vin över 8,5 och upp till 15 volymprocent. Skatten på sprit är 501,75 kr per liter ren alkohol. Skatten på 1 liter starksprit är ca 200 kr. Motioner I Moderata samlingspartiets motioner Fi207 yrkandena 1-4 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och Fi287 yrkandena 30-32 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anför motionärerna att de höga skatterna och de ökande införselkvoterna gör att skatteinkomsterna minskar och att den svenska bryggerinäringen slås ut, och de föreslår en sänkning av de svenska alkoholskatterna mot nuvarande danska nivå. En sådan sänkning är enligt motionärernas mening statsfinansiellt neutral. Skatten på vin med en alkoholhalt på 8,5-15,0 volymprocent sänks från 22,08 kr till 9 kr per liter, med motsvarande ändring för vin med annan alkoholhalt. Skatten på öl sänks från 1,47 kr till 85 öre per volymprocent och skatten på sprit sänks från 501,75 kr till 375 kr per liter ren alkohol. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför i sitt yttrande att Sverige håller fast vid en restriktiv alkoholpolitik som syftar till att begränsa alkoholens skadeverkningar genom en minskad totalkonsumtion. Politiken utgörs främst av en kombination av höga skatter och restriktioner som på olika sätt begränsar tillgängligheten samt information, opinionsbildning och behandlingsinsatser. Utskottet anför att EU-medlemskapet och den ökade internationella rörligheten har medfört ändrade förutsättningar för alkoholpolitiken och att prioriteringar därför måste göras till de områden där insatserna ger störst effekt. Strävan är att hålla fast vid de mest verkningsfulla alkoholpolitiska medlen så länge de har effekt och ta bort sådana restriktioner som bedöms ha mindre alkoholpolitisk betydelse och som ifrågasätts från EG- rättslig synpunkt. Riksdagen har i den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador (prop. 2000/01:20, bet. 2000/01:SoU8) antagit åtgärder för att Sverige fortsättningsvis, även vid höjda införselkvoter, ska kunna behålla målet om att begränsa alkoholens skadeverkningar och verka för att minska den totala alkoholkonsumtionen. Skatteutskottet anser att ett av de viktigaste alkoholpolitiska medlen fortfarande är prispolitiken och att det inte är lämpligt att genomföra sådana skattesänkningar som föreslås i de nu aktuella motionerna. Utskottet avstyrker motionerna. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi207 (m) yrkandena 1-4 och Fi287 (m) yrkandena 30-32. 3.7.6 Grön skatteväxling - höjd koldioxidskatt och elskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjd skatt på koldioxid och el med den utvidgning som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp). Utskottet avstyrker motionsförslagen om en begräsning av industrins koldioxidskatterabatt och om införande av en kväveoxidskatt. Jämför reservationerna 8 (m), 10 (kd) och 11 (c). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitten 8.4.1.1-3, punkt 33 i denna del) att koldioxidskatten på bränslen höjs med 16 %. För bensin och dieselolja sänks energiskattesatserna lika mycket som koldioxidskattesatserna höjs. Drivmedel som endast belastas med koldioxidskatt undantas från koldioxidskattehöjningen. Tillverknings industrin, jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna kompenseras genom att koldioxidskatterabatten för dessa näringar höjs från 70 % till 74 %. Energiskatten på el höjs med 2,1 öre per kWh. Samtliga energi- och koldioxidskattesatser höjs motsvarande förändringarna i konsumentprisindex under perioden juni 2001-juni 2002. Höjningarna träder i kraft den 1 januari 2003. Regeringen anför att det är viktigt att fortsätta att öka tyngden av kol dioxidskatten i förhållande till energiskatten. Eftersom det är angeläget att åstadkomma en begränsning av koldioxidutsläppen föreslås en höjning av koldioxidskatten med 16 %. Tillsammans med den årliga indexuppräkningen innebär det att koldioxidskatten höjs från 63 till 74 öre per kg utsläppt koldioxid. Energiskatten ändras inte för bränslen som används för uppvärmning. För bensin och dieselolja sänks dock energiskatten med samma belopp per liter som motsvarar koldioxidskattehöjningen. När gasol, metan och naturgas används som drivmedel belastas de inte med någon energiskatt. För att även skatten på dessa drivmedel ska vara oförändrad undantas de från höjningen av koldioxidskatten. Vidare anförs att höjningen av koldioxidskatten på fossila bränslen begränsar användningen av dessa, men att det relativa priset på el samtidigt sjunker. Det kan medföra att elanvändningen ökar, vilket motiverar att energiskatten på el höjs för att motverka detta. Samtidigt med den föreslagna höjningen av koldioxidskatten föreslås därför en energiskattehöjning på el med 2,1 öre per kWh för samtliga energiskattesatser på el. Motioner I motion Fi230 yrkande 12 delvis av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) anförs att regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet träffat överenskommelse om att den av regeringen föreslagna gröna skatteväxlingen på 2,6 miljarder kronor ska utvidgas så att den får en total omslutning på 3 miljarder kronor och att detta ska ske genom ytterligare höjningar av koldioxidskatten på bränslen och energiskatten på el. De tillkommande intäkterna ska användas till ytterligare höjningar av grundavdraget, riktade till personer i de lägsta inkomstskikten. På samma sätt som i budgetpropositionen undantas tillverkningsindustri, jordbruk och vattenbruk från höjningen genom en höjning av den procentuella koldioxidskatterabatten för dessa sektorer, och skatteuttaget för drivmedel neutraliseras. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att koldioxidskatten höjs med 19 % och att samtliga energiskattesatser på el höjs med på 2,5 öre/kWh. Moderata samlingspartiet hemställer att förslagen om höjda skatter på koldioxid och el avslås. Yrkandena framställs i motion Fi287 yrkandena 12 och 13 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och motion N301 yrkande 9 av Mikael Odenberg m.fl. (m). Även Kristdemokraterna föreslår en grön skatteväxling på 3 miljarder kronor år 2003. Motionärerna tillstyrker höjningarna av koldioxidskatten, energiskatten, avfallsskatten och skatten på naturgrus och föreslår i motion Fi256 yrkande 32 av Alf Svensson m.fl. (kd) att skatten på el höjs med 0,5 öre mer än vad regeringen föreslagit. Skatteväxlingen finansierar motionärernas förslag om ett grundavdrag på 26 500 kr. I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 25 och 26 av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att de senaste två årens skatteväxling har lett till att skillnaden mellan de enskildas och industrins koldioxidskatt ökat, och motionärerna föreslår att denna skillnad nu reduceras genom att industrins rabatt minskas med 2 miljarder kronor. Vidare anförs att kväveoxidutsläppen stadigt har ökat och att därför även avgifterna på utsläpp av kväveoxid bör öka. Motionärerna föreslår att kväveoxidskatt ska tas ut med 10 kr per kilo NOx i pannor med en större effekt än 5 megawatt och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20 gigawatt. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att en fortsatt grön skatteväxling utgör en central del i regeringens strategi för att omvandla Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle och att det främsta syftet med skatteväxlingen är att bidra till att fastställda miljömål uppnås genom en ökad miljöstyrning via skattesystemet. Genom miljöskatter sätter man ett pris på miljön, och det blir dyrare att släppa ut föroreningar. Härigenom får hushållen ekonomiska motiv att välja en mer miljövänlig och resurssnål livsstil medan företagen stimuleras att utveckla en mer miljövänlig teknik. En grön skatteväxling innebär enligt vad som anförs inte en höjning av det totala skatteuttaget då höjningar av de miljörelaterade skatterna balanseras av sänkningar av skatterna på arbete. Skatteutskottet konstaterar att regeringens bedömning avseende det totala utrymmet för grön skatteväxling 2001-2010 på 30 miljarder kronor kvarstår och anför att en fortsatt grön skatteväxling måste genomföras stegvis och varsamt med en löpande uppföljning av de olika stegen vad gäller effekterna för miljön, för individer och inkomstfördelning och för det svenska näringslivets konkurrenskraft. En ökad miljörelatering av skattesystemet förutsätter enligt utskottets mening också en rationell energiskattestruktur, baserad på lättförståeliga och brett accepterade principer samtidigt som skattesystemet måste vara förenligt med Sveriges medlemskap i EU. Som en integrerad del i den gröna skatteväxlingen arbetar också ett par utredningar med att ta fram underlag för en reformering av energi- och miljöskattestrukturen: Skattenedsättningskommittén (dir. 2001:29) om nedsättning av energiskatt för näringslivet och Vägtrafikskatteutredningen (dir. 2001:12) om vägtrafikbeskattningen. Enligt skatteutskottets mening bör ytterligare ett steg nu tas i den gröna skatteväxlingen, och härvid bör ytterligare utrymme för en sänkning av inkomstskatten skapas genom att växlingen utvidgas till 3 miljarder kronor på det sätt som föreslås i motion Fi230. Skatteutskottet tillstyrker således att regeringens förslag genomförs med de ändringar som föreslås i motion Fi230 yrkande 12 i denna del. När det gäller förslaget om en neddragning av koldioxidskatterabatten för tillverkningsindustrin och jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna anser utskottet att resultatet av Skattenedsättningskommitténs arbete bör avvaktas. Utskottet anför vidare att den kväveoxidavgift som i dag tas ut på större anläggningar är ett exempel på ett väl fungerande ekonomiskt styrmedel inom miljöpolitiken, och utskottet är inte berett att tillstyrka att det i stället läggs en skatt på dessa anläggningar. Utskottet avstyrker med det anförda övriga nu aktuella motioner. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och tillstyrker propositionen punkt 33 i denna del och motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 12 i denna del. Utskottet återkommer i avsnitt 3.11 Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 till de budgetmässiga effekterna av utskottets ställningstagande. Utskottet avstyrker motionerna Fi256 (kd) yrkande 32, Fi286 (c) yrkandena 25 och 26, Fi287 (m) yrkandena 12 och 13 samt N301 (m) yrkande 9. De lagändringar som utskottets ställningstagande medför redovisas under rubriken Lagförslagen. 3.7.7 Kraftvärmebeskattningen Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker regeringens förslag om nya regler för kraftvärmebeskattning eftersom något godkännande från kommissionen ännu inte föreligger. Utskottet tillstyrker motionsförslagen om tillkännagivanden till regeringen om behovet av en uppföljning av det kommande beslutet och om behovet av tydliga konsekvensbeskrivningar på detta område. Jämför reservation 11 (c). Bakgrund I energipropositionen (prop. 2001/02:143) bedömde regeringen att möjligheterna bör undersökas att införa ändringar i energibeskattningen för kraft värmeanläggningar som innebär att skattereglerna likställs med dem som gäller för industriellt mottryck. I kraftvärmeverk får i dag avdrag göras för hälften av energiskatten på den del av bränsleförbrukningen som hänförs till värmeproduktion. Om i stället industrins avdragsregler införs för denna bränsleförbrukning innebär det att hela energiskatten och 74 % av koldioxidskatten på bränslen får dras av. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.2.1-3, punkt 33 i denna del) att avdrag ska få göras för hela energiskatten och 74 % av koldioxidskatten på bränslen som förbrukas för värmeproduktion i kraftvärmeverk. Vidare föreslås att turordningen mellan bränslena inte ska få väljas fritt vid beräkning av skatteavdragen i kraft värmeverk. I stället införs regler om proportionering. Sådana regler införs också i andra sammanhang där turordningen fått väljas fritt. Slutligen förelås att avdraget för energiskatt på el som produceras i kraftvärmeverk och som används i egen verksamhet som består av el- , gas-, värme- eller vattenförsörjning slopas den 1 maj 2003. En begränsning av avdragsrätten sker dock redan den 1 januari 2003. Regeringen anför att en förutsättning för skatteavdraget vid produktion av värme i kraftvärmeverk är att el- och värmeproduktionen sker integrerat och samtidigt, dvs. att produktionen sker i en sammanhållen process och att förhållandena vid varje tillfälle är avgörande. Reglerna för nedsättning av energiskatter är föremål för översyn av en parlamentarisk kommitté, Skattenedsättningskommittén (dir. 2001:29). Kommittén, som tillsattes som ett led i arbetet med att förverkliga strategin för fortsatt grön skatteväxling, ska redovisa sitt arbete senast den 31 december 2002. Den föreslagna ändringen får därför ses som temporär i avvaktan på kommitténs förslag. Regeringen anför vidare att det fordras en prövning av kommissionen om de höjda avdragen är tillåtliga enligt EU:s regler om statsstöd innan en förändring av skattebestämmelserna kan genomföras. Sverige har redan anmält förslaget om ändrade bränsleavdrag i samband med en pågående granskning av energiskattenedsättningarna för industrin. En central fråga är enligt vad som anförs hur den här föreslagna generella stimulansen för kraftvärmen ska kunna uppnås utan att biobränslenas kon kurrenskraft försämras. För att via skattereglerna minska risken för en ökad fossilanvändning på bekostnad av biobränsleanvändningen föreslås att de regler som gäller för beräkning av skatteavdragen ändras. Kraftvärmeprodu centen får enligt dagens regler välja hur den gemensamma bränsleförbrukningen fördelas på elproduktion respektive värmeproduktion. Det har därvid varit gynnsamt att så långt möjligt hänföra beskattade fossila bränslen till elproduktionen, eftersom skatteavdragsbeloppet då blir större. Om flera beskattade bränslen använts samtidigt har de också fått turordnas sinsemellan. I stället bör regler om proportionering införas. Sådana regler bör också införas när el framställs samtidigt med både kraftvärme- och kondenskraftteknik i sammankopplade system samt om värme levereras till utomstående som omfattas av nedsättningsreglerna för industri, jordbruk, skogsbruk och vatten bruk. Vid elproduktion i kraftvärmeverk finns det en alternativ möjlighet att i stället för bränsleavdrag göra avdrag för energiskatten på den del av den egenproducerade el som används i kraftvärmeproducentens egen verksamhet som består av el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning. Med nuvarande skatte satser på bränslen och el har det varit fördelaktigt att utnyttja detta avdrag om biobränslen och andra obeskattade bränslen har använts för elproduktionen. Det har visat sig att denna avdragsmöjlighet har utnyttjats i allt större omfattning under de senaste åren. Uppenbarligen är det utnyttjandet av avdraget för el i elpannor och värmepumpar som ökar. Elcertifikatsutredningen konstaterade i sitt slutbetänkande Handel med elcertifikat (SOU 2001:77) att ett bibe hållande av denna avdragsrätt kombinerat med ett certifikatsystem kunde ses som ett dubbelt stöd för att främja förnybar elproduktion. Avdraget motverkar också syftet med de förhöjda skattesatserna på stora elpannor under vinterhalvåret om det får göras för sådan elanvändning. Ett slopat avdrag bör minska elanvändningen för värmeproduktion, vilket stämmer överens med målen inom energipolitiken. Motioner I motion Fi230 yrkande 14 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) anförs att förslagen om ändrad beskattning av kraftvärme i kombination med planerna på handel med elcertifikat bör leda till en utbyggnad av biobränslebaserad kraftvärme. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att det är viktigt att regeringen noga följer utvecklingen och snarast återkommer till riksdagen med förslag till ändringar om effekterna inte skulle bli de eftersträvade. I Centerpartiets motion N394 yrkandena 2 och 3 av Åsa Torstensson m.fl. (c) anförs att det finns en risk för att förslaget kommer att gynna användningen av fossila bränslen för all producerad kraftvärme, inte bara för kraftproduktionen. För att mota denna risk bör riksdagen besluta att skatteavdrag för värmeproduktion endast medges för den mängd bränslen som motsvarar den producerade elenergin. Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om att det vid den fortsatta energiomställningen och utvecklingen av förnybara bränslen är angeläget med en tydlig redovisning av de energipolitiska konsekvenserna av förändrade regler för beskattningen av kraftvärmeverk. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför i sitt yttrande att skattestimulansen för kraftvärmeverken urholkats under senare år och att följden är att det inte längre är lönsamt att bygga nya fossileldade kraftvärmeanläggningar. Kraftvärmeverken klarar inte längre av konkurrensen från t.ex. kolkondenskraftverk, och även de befintliga kraftvärmeanläggningarna har lönsamhetsproblem. Bristande lönsamhet i de fossileldade kraftvärmeverken kan på sikt leda till att dessa, liksom tidigare kondenskraftverken, läggs ned. Detta skulle leda till att försörjningstryggheten i det svenska elsystemet försämras, framför allt i södra Sverige, samtidigt som miljöeffekterna skulle vara negativa eftersom det rör sig om anläggningar med ofta mycket hög verkningsgrad såsom naturgaseldade kombicykelanläggningar och PFBC (trycksatt fluidiserad bädd). På marginalen skulle bortfallande elproduktion ersättas med import av miljömässigt sämre elproduktion i kolkraftverk. Mot denna bakgrund anser skatteutskottet att det finns anledning att genomföra en omläggning av den nuvarande skatterabatten för kraftvärmetekniken, och utskottet delar härvid regeringens bedömning att kraftvärmeverken bör få samma skatteregler som industriellt mottryck. En sådan förändring kommer att leda till högre elproduktion i befintliga kraftvärmeverk och även till en förbättring av förutsättningarna för investeringar i ny kraftvärme. I befintliga gaseldade kraftvärmeverk i södra Sverige kan elproduktionen komma att öka med ca 1 TWh. Därtill kommer en ökning med 1,5 TWh om det planerade gaskraftvärmeverket i Göteborg byggs. Den ökade inhemska elproduktionen skulle leda till minskad elimport med minskade koldioxidutsläpp i vår omvärld som följd. Enligt skatteutskottets mening är det viktigt att omläggningen kan ske med bibehållen konkurrenskraft för biobränslen och då särskilt för de biobränsleeldade kraftvärmeverken. Investeringsstöd utgår sedan 1991 till biobränsleeldade kraftvärmeanläggningar, och stödet är förenat med en begränsning i möjligheten att använda fossilbränsle. Vidare kommer ett införande av ett system med elcertifikat att innebära en förbättrad konkurrenssituation för den biobränslebaserade kraftvärmen. Utskottet anför att de bedömningar som redovisats i proposition 2001/02:146 innebär att biokraftvärme rent generellt skulle vara mer konkurrenskraftig även med en övergång till industribeskattning för den fossila kraftvärmen. Sameldning med fossila bränslen för elproduktion i kraftvärmeverk som kan använda både fossila bränslen och biobränslen kommer enligt de bedömningar som redovisats i proposition 2001/02:146 i allmänhet inte längre att vara lönsamt. Skatteutskottet instämmer också i regeringens bedömning att en ytterligare minskning av risken för en ökad fossilanvändning kan uppnås om de särskilda turordningsregler som gäller för beräkning av skatteavdragen ändras så att proportionering används i stället och instämmer också i förslaget att samma regler bör gälla överallt där turordningsreglerna nu tillämpas. Vad slutligen gäller kraftvärmeverkens elavdrag vid produktion av el som används i egen verksamhet har skatteutskottet inte funnit anledning till erinran mot regeringens förslag. Skatteutskottet ställer sig i sitt yttrande sammanfattningsvis bakom de förslag till omläggning av kraftvärmebeskattningen som regeringen lägger fram. Med hänsyn till att utskottet tillstyrkt en utvidgning av den skatteväxling som föreslås i propositionen anmärker utskottet att bestämmelserna om kraftvärmerabatten bör justeras till den nya nivå som gäller efter utvidgningen. När det gäller förslaget i motion N394 om att kraftvärmerabatten ska kopplas hårdare till elproduktionen för att på det sättet säkra att rabatten inte utnyttjas av verk som i huvudsak producerar värme ser utskottet inte något behov av en sådan komplettering av regeringens förslag och avstyrker därför motionsyrkandet. Skatteutskottet anför att de sammanlagda effekterna av förslagen, särskilt på kort sikt, är svårbedömda. En risk kan finnas att effekten i vissa fall inte blir den eftersträvade. Enligt skatteutskottets mening är det mot denna bakgrund viktigt att regeringen noga följer utvecklingen och snabbt återkommer till riksdagen med förslag till ändringar i beskattningen eller reglerna för certifikatshandeln om effekterna inte skulle bli de eftersträvade. I sammanhanget framhåller skatteutskottet också att det är angeläget att förändringar på detta område åtföljs av en tydlig redovisning av de energipolitiska konsekvenserna. Skatteutskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd och tillstyrker således motionerna Fi230 yrkande 14 och N394 yrkande 3. I sitt yttrande tar skatteutskottet slutligen upp behovet av ett godkännande från kommissionens sida för den del av förslaget som gäller en övergång till industribeskattning för kraftvärmeverken. Utskottet noterar att regeringen informerat kommissionen om ändringarna i avsikt att hinna få ett besked i så god tid att reglerna kan träda i kraft den 1 januari 2003 men att något besked ännu inte erhållits. Skatteutskottet anför med anledning härav att ett besked om kommissionens inställning bör avvaktas innan ärendet föreläggs riksdagen för beslut i nu aktuella delar. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och anser således att ett besked om kommissionens inställning bör avvaktas innan ärendet föreläggs riksdagen för beslut i nu aktuella delar. Eftersom något besked om kommissionens inställning ännu inte föreligger bedömer utskottet att regeringens förslag bör avslås för att på det sättet ge regeringen möjlighet till den ytterligare beredning som kan behövas. Den utvidgning av skatteväxlingen som utskottet tillstyrkt i detta ärende gör t.ex. att det finns ett behov av att justera de lagförslag som lagts fram i fråga om kraftvärmen. En konsekvens av utskottets ställningstagande är att skatteinkomsterna bör justeras ned. Under förutsättning att kommissionen inte anför alltför allvarliga invändningar bör de föreslagna skatteändringarna kunna träda i kraft någon gång under första halvåret 2003, och regeringens beräkning av inkomsterna bör därför justeras ned med ca 125 miljoner kronor (se närmare avsnitt 3.11 Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003). Det anförda innebär att även förslaget i motion N394 om en begränsning av kraftvärmerabatten bör avslås. I likhet med motionärerna bakom motion Fi230 (s, v, mp) anser utskottet att kraftvärme är en mycket energieffektiv form av elproduktion som också kan vara mycket miljövänlig om den sker med hjälp av biobränslen. Det finns därför starka skäl att uppmuntra och stödja en fortsatt utbyggnad av den biobränslebaserade kraftvärmen, och utskottet anser i likhet med skatteutskottet att regeringens förslag i kombination med de planerade reglerna för handel med certifikat för förnybar el bör kunna få denna effekt. De sammanlagda effekterna av förslagen är dock, särskilt på kort sikt, svårbedömda. Det kan finnas en risk för att effekten i vissa fall inte blir den eftersträvade. Det är därför viktigt att regeringen följer upp det kommande beslutet och snarast återkommer till riksdagen med förslag till ändringar i beskattningen eller reglerna för certifikatshandeln om effekterna inte skulle bli de eftersträvade. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I likhet med motionärerna bakom motion N394 (c) anser finansutskottet att det är angeläget att förändringar på detta område åtföljs av en tydlig redovisning av de energipolitiska konsekvenserna. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda avstyrker utskottet propositionen punkt 33 i denna del och motion N394 (c) yrkande 2. Utskottet tillstyrker motionerna Fi230 (s, v, mp) yrkande 14 och N394 (c) yrkande 3. En samlad redovisning av de lagändringar som utskottets ställningstaganden medför finns under rubriken Lagförslagen. 3.7.8 Kalk- och cementbranschens koldioxidskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en förlängning av kalk- och cementindustrins begränsningsregel för koldioxidskatt. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.3, punkt 33 i denna del) att den övergångsvis gällande begränsningsregeln avseende kalk- och cementbranscherna m.m. (1,2-pro centsregeln) förlängs ytterligare ett år. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget och tillstyrker propositionen i denna del. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet finner i likhet med skatteutskottet inte någon anledning till erinran mot förslaget och tillstyrker därför propositionen punkt 33 i denna del. 3.7.9 Beskattningen av alternativa drivmedel Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om att koldioxidneutrala drivmedel ska befrias från både energiskatt och koldioxidskatt. Jämför reservationerna 10 (kd) och 11 (c). Bakgrund Riksdagen (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1) har nyligen tagit del av regeringens bedömning i budgetpropositionen för 2002 om hur en strategi fr.o.m. 2003 för nedsättning av skatten på alternativa drivmedel ska utfor mas. Huvudkomponenterna i strategin innefattar skattelättnader i form av dels energi- och koldioxidskattebefrielse för pilotprojektdispenser i enskilda fall, dels en generell koldioxidskattebefrielse för koldioxidneutrala drivmedel med stöd av ett beslut enligt artikel 8.4 i mineraloljedirektivet. Budgetpropositionen Regeringen bedömer (avsnitt 8.4.5) att det är angeläget att den strategi för skatte nedsättning för alternativa drivmedel som lades fast i budgetpropositionen för 2002 kan börja tillämpas så snart erforderliga godkännanden har erhållits från rådet och kommissionen. Konkurrenskraftiga och konkurrensneutrala villkor för de alternativa drivmedlen under år 2003 beaktas i särskild ordning i avvaktan på EG-beslut. Motion Kristdemokraterna föreslår i motion Fi256 yrkandena 30 och 31 av Alf Svensson m.fl. (kd) att både energi- och koldioxidskatten på biodrivmedel slopas. Motionärerna anför att regeringens skattestrategi för alternativa drivmedel innebär att koldioxidneutrala drivmedel ska befrias från koldioxidskatt från 2003. Producenter och intressenter på området menar dock att en befrielse från energiskatten är nödvändig om det ska finnas en chans för ökad produktion av alternativa bränslen. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att utgångspunkten för de skattebefrielser som ska gälla mer långsiktigt bör vara att de bränslen som kan betraktas som koldioxidneutrala befrias från koldioxidskatt men inte från energiskatt. Strategin för nedsättning av skatten på alternativa drivmedel bör således ligga fast. En ökad konkurrenskraft för de koldioxidneutrala drivmedlen uppnås genom att kol dioxidskatten ges en ökad tyngd vid energibeskattningen, något som ingår i strategin för en grön skatteväxling. Utskottet avstyrker motionsyrkandena. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motion Fi256 (kd) yrkandena 30 och 31. 3.7.10 Skatten på drivmedel, m.m. Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om sänkta skatter på drivmedel, veteranlastbilar och veteranfartyg. Jämför reservationerna 8 (m) och 10 (kd). Motioner Moderata samlingspartiet föreslår att skatten på bensin och diesel sänks med 70 öre per liter inklusive moms den 1 januari 2003. Sådana yrkanden framställs i motion Fi287 yrkande 14 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och N304 yrkande 4 delvis av Mikael Odenberg m.fl. (m). Kristdemokraterna föreslår att skatten på diesel sänks med 31 öre per liter inklusive moms för att underlätta för de svenska åkerierna och att skatten på bensin sänks med 31 öre per liter inklusive moms i stödområde A. Motionä rerna anför att det är rimligt att ta ut en lägre skatt på bensin i de områden där avstånden är längre. Yrkandena framställs i motionerna Fi256 yrkandena 17 och 18 av Alf Svensson m.fl. (kd), Sk383 yrkandena 8 och 9 av Per Landgren m.fl. (kd) och N307 yrkande 3 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd). I motion Fi227 av Ulla Löfgren och Elisabeth Nyström (m) anför motionärerna att gamla bilar är befriade från fordonsskatt när de uppnår veteranålder, och motionärerna föreslår en motsvarande befrielse från dieselskatt för fartyg som är 50 år eller äldre. I motion MJ377 yrkande 2 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) föreslås att det utreds om veteranlastbilar kan befrias från vägavgifter och fordonsskatt när de inte regelmässigt går i yrkesmässig trafik. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför i sitt yttrande att skatterna på bl.a. bensin och diesel utgör viktiga styrmedel i miljöpolitiken som syftar till att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Utskottet konstaterar att regeringen på sikt avser (avsnitt 8.4.1.1) att verka för att inslaget av rörliga skatter i vägtrafikbeskattningen ökar och att regeringen anser att det är viktigt att bensin och dieselolja för privat bruk beskattas på ett likartat sätt. Regeringen avvaktar dock den pågående Vägtrafikskatteutredningens förslag om förändringar av drivmedelsskatten och utredningens analys om för- och nackdelar med en kilometerskatt. Utskottet ser inga skäl att sänka skatten på bensin och diesel, och detta gäller även för äldre fartyg i privat bruk. Utskottet avstyrker således motionsyrkandena om sänkta drivmedelsskatter. Veteranlastbilar är enligt vad som anförs i skatteutskottets yttrande redan befriade från fordonsskatt och vägavgifter om de inte används kommersiellt. Skatteutskottet avstyrker därför motionsyrkandet om en utredning med denna inriktning. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi227 (m), Fi256 (kd) yrkandena 17 och 18, Fi287 (m) yrkande 14, Sk383 (kd) yrkandena 8 och 9, MJ377 (kd) yrkande 2, N304 (m) yrkande 4 delvis och N307 (kd) yrkande 3. 3.7.11 Kärnkraftsproducerad el Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om en sänkning av skatten på kärnkraftverk och en övergång från effektskatt till skatt på producerad energi. Jämför reservation 8 (m). Bakgrund Skatt på termisk effekt i kärnkraftverk tas ut månadsvis med 5 514 kr per megawatt - motsvarande ca 181 kr per megawatt och dygn - av kärnkraftsreaktorns högsta tillåtna termiska effekt. Om en reaktor har varit ur drift under en sammanhängande period av mer än 90 kalenderdygn, får för varje dygn utöver de 90 första göras avdrag med 181 kr per megawatt av den ter miska effekten. Skatten ersatte fr.o.m. den 1 juli 2000 en tidigare skatt på energi som producerats i kärnkraftverk. Motion I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkandena 15 och 16 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anför motionärerna att miljöskatter ska tas ut i produktionsledet medan energiskatter ska tas ut i konsumentledet. Då erhålls en konkurrensneutral beskattning mellan olika energiproducenter och mellan olika bränslen. Skatten på kärnkraftsproducerad el bryter mot denna princip och bör på sikt tas bort. Motionärerna föreslår att skatten sänks med 0,5 öre per kWh 2003. De föreslår vidare att den omvandlas från en effektskatt till en skatt på producerad energi. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet är inte berett att sänka skatten på kärnkraftverk och anför att omläggningen till den nuvarande effektskatten för kärnkraftverk genomförts under år 2000 för att minska risken för snedvridningar inom elproduktionssystemet. Utskottet är inte berett att tillstyrka en återgång till den tidigare beskatt ningstekniken. Utskottet avstyrker motionsyrkandena. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motion Fi287 (m) yrkandena 15 och 16. 3.7.12 Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjd avfallsskatt m.m. och tillstyrker motionsförslaget om ett tillkännagivande angående den fortsatta analysen av en skatt på förbränning av osorterat avfall. Jämför reservationerna 9 (fp) och 11 (c). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitten 8.4.1.4 och 8.4.4, punkt 34) att skatten på avfall som deponeras höjs från 288 till 370 kr per ton avfall. Vidare föreslås att avdrag för skatt på avfall som är avsett för sluttäckning inom en avfallsanläggning ska medges redan när avfallet förs in till en skattepliktig anläggning, om det förvaras skilt från övrigt avfall och utgörs av jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten. Ändringen träder i kraft den 1 januari 2003. Regeringen anför att höjningen ger både enskilda, kommuner och producenter ett ökat ekonomiskt incitament att minska mängden avfall som deponeras. Skattehöjningen, som är ett led i den gröna skatteväxlingen, ligger i linje med den avfallsstrategi som utvecklats inom EU och som primärt syftar till att styra bort mängden avfall från deponering genom minskning av mängden avfall och en ökad grad av återanvändning och återvinning. Motioner I motion Fi230 yrkande 15 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) anför motionärerna att höjningen av avfallsskatten aktualiserar en skatt på förbränning av avfall för att få en utveckling som mer överensstämmer med strategin på avfallsområdet. Frågan om en skatt på avfallsförbränning bör bli föremål för en fortsatt analys som möjliggör ett slutligt ställningstagande i samband med den till våren 2003 planerade kretsloppspropositionen. I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 27 av Maud Olofsson m.fl. (c) anför motionärerna att förbränningen av osorterat avfall ökar, och de föreslår att en skatt på förbränning av osorterat avfall införs för att säkerställa målet om minskade avfallsmängder. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget om höjd skatt på avfall och om avdrag för sluttäckningsmaterial och tillstyrker därför dessa förslag. Utskottet delar motionärernas inställning när det gäller en fortsatt analys av frågan om en skatt på förbränning av osorterat avfall men utgår ifrån att regeringen redovisar en sådan analys utan något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida och avstyrker därför motionsyrkandet. Förslaget om ett omedelbart beslut om att införa en sådan skatt avstyrks också. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet finner i likhet med skatteutskottet inte någon anledning till erinran mot förslaget om höjd skatt på avfall och om avdrag för sluttäckningsmaterial och tillstyrker därför propositionen i denna del. Utskottet instämmer också i skatteutskottets bedömning när det gäller motionsförslaget om att riksdagen nu ska fatta beslut om att införa en skatt på förbränning av osorterat avfall. I likhet med skatteutskottet anser finansutskottet att det finns anledning att analysera frågan om skatt på förbränning av osorterat avfall. Sveriges strategi för att minska de miljöproblem som är förknippade med produktion och hantering av avfall innehåller en prioritering, den s.k. avfallsstrategin. I första hand ska produktionen av avfall minskas och i andra hand ska återanvändning och materialåtervinning väljas. Först därefter ska förbränning eller energiåtervinning och i sista hand deponi användas. Det är enligt utskottets mening angeläget att beskattningen av avfall får en utformning som resulterar i en miljömässigt motiverad balans mellan alternativen som ingår i avfallsstrategin. Ett problem med en ensidig höjning av skatten på deponi kan vara att avfallsförbränning gynnas i alltför stor utsträckning. Alternativ som återanvändning, materialåtervinning och biologisk behandling som har högre prioritet i avfallshierarkin kan därmed få svårt att konkurrera. För närvarande byggs kapaciteten för avfallsförbränning ut mycket snabbt. Detta medför miljöproblem med framför allt stora askmängder och kondensat som måste deponeras. För att få en utveckling som mer överensstämmer med strategin på avfallsområdet och som ger en miljömässigt motiverad balans mellan olika alternativ anser utskottet att en skatt på avfallsförbränning bör bli föremål för en fortsatt analys för att möjliggöra ett slutligt ställningstagande till en förbränningsskatt och dess nivå. Avfallsskatteutredningen (SOU 2002:9), som analyserade frågan men som inte hade som uppgift att presentera ett förslag till förbränningsskatt, har varit ute på remiss. Utredningen, remissvaren samt prisutvecklingen på olika typer av behandling av avfall bör beaktas vid analysen av den nivå på skatten som kan anses mest lämplig för att avfallsstrategin ska kunna förverkligas. Till våren 2003 förbereds en kretsloppsproposition som kommer att innehålla förslag som syftar till att nå de miljömål som riksdagen antagit. Frågan om avfallsskatt bör enligt utskottets mening behandlas i samband med kretsloppspropositionen. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen punkt 34 och motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 15. Motion Fi286 (c) yrkande 27 avstyrks av utskottet. 3.7.13 Grön skatteväxling - höjd naturgrusskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjd naturgrusskatt och motionsförslaget om ett tillkännagivande om behovet av ytterligare höjningar. Jämför reservation 8 (m). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.1.5, punkt 35) att skatten på naturgrus höjs från 5 till 10 kr per ton naturgrus. Regeringen anför att syftet med lagen om skatt på naturgrus är att åstadkomma bättre hushållning med naturgrus och påskynda utvecklingen mot användning av alternativa material. Enligt Naturvårdsverkets bedömning skulle så mycket som 70-80 % av naturgrusprodukterna kunna ersättas med alternativa material, t.ex. bergkrossprodukter. Det är generellt sett dubbelt så dyrt att tillverka bergkrossprodukter som naturgrus. Skattesatsen har varit oförändrad sedan skatten infördes. Vid en samlad bedömning anser regeringen att skattesatsen nu bör omprövas i syfte att uppnå större miljöstyrande effekt. Regeringen föreslår att skatten på naturgrus höjs från 5 kr till 10 kr per ton naturgrus. Motioner I motion Fi230 yrkande 13 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) anförs att det är osäkert om den föreslagna fördubblingen av naturgrusskatten är tillräcklig för att reducera användningen till 12 miljoner ton per år. Regeringen bör därför senast under våren 2003 återkomma till riksdagen med det förslag på ytterligare höjning som behövs för att det av riksdagen uppställda målet ska nås. I motion T288 yrkande 2 av Ulla Löfgren och Anders G Högmark (m) anförs att kostnaden för att bygga och underhålla vägar har ökat som en följd av höjd skatt på diesel, kraven på miljökonsekvens beskrivningar m.m. En översyn bör genomföras för att underlätta öppnandet av kommersiella naturgrustäkter, dieselskatten sänkas och förslaget om en fördubbling av naturgrusskatten avslås. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att naturgrusskatten är ett viktigt styrmedel när det gäller att minska naturgrusanvändningen, och utskottet har därför inte någon invändning mot regeringens förslag om en höjning av naturgrusskatten. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motion T288 yrkande 2. I sitt yttrande anför skatteutskottet att det är osäkert om den föreslagna höjningen är tillräcklig för att det nationella målet om ett uttag på 12 miljoner ton ska nås och att ytterligare höjningar kan behövas och troligen också andra åtgärder, t.ex. stöd till utveckling av ersättningsmaterial och ny teknik. Regeringen bör därför enligt vad som anförs senast under våren 2003 återkomma till riksdagen med de förslag om ytterligare höjning av naturgrusskatten som kan vara motiverade för att det av riksdagen uppsatta målet ska uppnås. Utskottet utgår ifrån att det inte behövs något särskilt tillkännagivande från riksdagen i denna del och avstyrker därför motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 13. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet finner i likhet med skatteutskottet inte någon anledning till erinran mot förslaget om höjd naturgrusskatt och tillstyrker därför propositionen i denna del. I likhet med skatteutskottet anser finansutskottet att det är osäkert om den föreslagna höjningen är tillräcklig. Riksdagen har med anledning av regeringens miljömålsproposition 2000/01:130 satt upp målet att uttaget av naturgrus i landet ska vara högst 12 miljoner ton per år. I dag är det ungefär dubbelt så stort. Naturgrus är i många delar av landet en mycket knapp naturresurs. Därför måste användningen av naturgrus minimeras till de områden där inga andra alternativ finns. En hushållning med naturgrus är angelägen bl.a. för att skydda det grundvatten som finns i grusavlagringar. Ytterligare skattehöjningar kan enligt finansutskottets mening behövas och troligen också andra åtgärder, t.ex. stöd till utveckling av ersättningsmaterial och ny teknik. Regeringen bör därför senast under våren 2003 återkomma till riksdagen med de förslag på ytterligare höjning av naturgrusskatten som kan vara motiverad för att det av riksdagen uppsatta målet ska uppnås. I det sammanhanget bör också uppmärksammas att tillgången på naturgrus varierar mellan olika delar av landet liksom efterfrågan. Vidare kan effekterna på grundvattenmagasin och dricks vattenförsörjning av uttag av naturgrus också variera. Dessa faktorer, liksom effekterna för olika slag av företag, bör beaktas i den fortsatta analys som ska göras. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen punkt 35 och motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 13. Utskottet avstyrker motion T288 (m) yrkande 2. 3.7.14 Reklamskatten Utskottets delförslag i korthet Utskottet uttalar att det är viktigt att arbetet med att fasa ut reklamskatten fortsätter och utgår från att regeringen prövar frågan inför nästa års budget och då påbörjar en stegvis avveckling av reklamskatten. Utskottet anser emellertid inte att det behövs något beslut eller tillkännagivande i saken och avstyrker därför motionsyrkandena. Jämför reservationerna 8 (m) och 10 (kd). Bakgrund Skatt tas ut på annons som är avsedd att offentliggöras i landet och för reklam som är avsedd att spridas inom landet i annan form än av annons. Skattskyldig är den som yrkesmässigt offentliggör reklam eller annons. Skattesatsen för annons i allmän nyhetstidning är 4 % av beskattningsvärdet och annars 11 % av beskattningsvärdet. Reklamskatt tas inte ut på direktreklam, dvs. reklamtrycksaker, inte heller på reklam i kommersiell TV och radio eller på reklam via Internet. Reklamskatten beräknas för år 2002 inbringa 1 173 miljoner kronor. Riksdagen beslutade våren 1998 att fr.o.m. år 1999 avskaffa reklamskatten på reklamtrycksaker eftersom den var svår att tillämpa och kontrollera (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20). Skatteutskottet erinrade i sitt yttrande (1997/98:SkU4y) till finansutskottet om att det rådde bred enighet om att reklamskatten borde avskaffas. Skatteutskottet delade dock regeringens uppfattning att det vid detta tillfälle saknades ekonomiskt utrymme för att helt avskaffa skatten. Utskottet framhöll dock att åtgärden kunde leda till nya nackdelar för reklam i annan form och försämra konkurrensförhållandena exempelvis för gratistidningar och s.k. annonsblad. Utskottet förutsatte att regeringen noga skulle följa utvecklingen och återkomma till dessa frågor så snart som utvecklingen motiverade detta. Finansutskottet ställde sig bakom skatteutskottets förslag. Våren 2002 anförde skatteutskottet i betänkande 2001/02:SkU20 att utskottet under flera år har ansett att reklamskatten har sådana tekniska och konkurrensmässiga brister att skatten bör avvecklas men att det hittills av statsfinansiella skäl varit nödvändigt att dröja med en sådan åtgärd. Utskottet anförde att frågan om reklamskattens avveckling borde prioriteras i den kommande budgetberedningen, men delade samtidigt finansutskottets uppfattning att detta borde ske med beaktande av de budgetpolitiska målen. Riksdagen biföll utskottets begäran om ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd. Budgetpropositionen Regeringen anför i budgetpropositionen (avsnitt 8.5.3) att frågan om avskaffande av reklamskatten har prioriterats i budgetberedningen men att regeringen har funnit, med beaktande av de budgetpolitiska målen, att förutsättningar för finansiering av ett avskaffande av den resterande reklamskatten för närvarande inte föreligger. Motioner I ett antal motioner framställs yrkanden om reklamskattens avskaffande. Motionärerna anför att skatten inte är konkurrensneutral och att den ger upphov till svårigheter i tillämpningen och kontrollen, och de hänvisar till de orättvisor som den förorsakar på vissa områden. Motionärerna framställer både yrkanden om ett omedelbart avskaffande och yrkanden om en gradvis utfasning av skatten. Sådana yrkanden framställs i motionerna Fi203 av Marietta de Pourbaix- Lundin (m), Fi205 av Cristina Husmark Pehrsson och Anne Marie Brodén (m), Fi228 av Gunnar Axén och Per Bill (m), Fi229 av Ingvar Svensson (kd), Fi243 av Christina Nenes och Göte Wahlström (s), Fi251 av Johan Pehrson (fp), Fi252 av Sven Bergström och Håkan Larsson (c), Fi268 av Carl-Axel Roslund (m), Fi277 av Kenth Högström m.fl. (s), Fi287 yrkande 28 av Lennart Hedquist m.fl. (m), Sk223 av Rigmor Stenmark (c), Sk295 av Gunnar Andrén (fp), Sk346 yrkande 2 av Jörgen Johansson och Jan Andersson (c), Sk417 yrkande 8 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och Kr297 yrkande 13 av Kent Olsson m.fl. (m). Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför i sitt yttrande att utskottet senast under våren 2002 har klargjort sin uppfattning att reklam skatten bör avskaffas och att detta är en fråga som bör prioriteras vid budget beredningen. Utskottet är samtidigt medvetet om att de prioriteringar som sker i budgetarbetet innebär att endast de åtgärder och behov som från allmän synpunkt framstår som mest angelägna kan få den högsta prioriteten och kan därför enligt vad som anförs ha förståelse för svårigheterna att finna en möjlighet att direkt avskaffa den resterande reklamskatten i det nuvarande budgetläget. Skatteutskottet anför också att det är viktig att arbetet med att avskaffa reklamskatten, som regeringen påbörjat genom att slopa reklamskatten på trycksaker, fortsätter i en rimlig takt. För att komma vidare i detta arbete bör enligt skatteutskottets mening en stegvis avveckling av reklamskatten övervägas. Utskottet utgår från att regeringen inför nästa års budget ånyo prövar frågan och då påbörjar en stegvis avveckling av reklamskatten och avstyrker därmed motionsyrkandena. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet utgår i likhet med skatteutskottet ifrån att regeringen inför nästa års budget ånyo prövar frågan om en avveckling av reklamskatten och avstyrker därmed motionsyrkandena. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi203 (m), Fi205 (m), Fi228 (m), Fi229 (kd), Fi243 (s) Fi251 (fp), Fi252 (c), Fi268 (m), Fi277 (s), Fi287 yrkande 28 (m), Sk223 (c), Sk295 (fp), Sk346 yrkande 2 (c), Sk417 yrkande 8 (m) och Kr297 yrkande 13 (m). 3.7.15 Jordbruk och skogsbruk Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om sänkta eller slopade skatter på diesel, handelsgödsel, el m.m. i jordbruk och skogsbruk. Jämför reservationerna 8 (m), 10 (kd) och 11 (c). Bakgrund Sedan den 1 juli 2000 omfattas jordbrukssektorn av samma skattelättnader som tillverkningsindustrin vid förbrukning av el och bränslen. På bränslen som används för uppvärmning och drift av stationära motorer vid yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamhet (inklusive växt husnäringen) utgår således ingen energiskatt, och en reducerad koldioxidskatt motsvarande 30 % av den generella nivån tas ut. De reducerade skattesatserna gäller dock inte för bensin (oavsett användning) eller andra bränslen som förbrukas för drift av motordrivna fordon. Ingen energiskatt betalas heller på el som förbrukas i dessa sektorer. Företag med stor energiförbrukning kan få viss ytterligare nedsättning av koldioxidskatten. Om den koldioxidskatt som belastar ett företag överstiger 0,8 % av försäljningsvärdet sätts skatten ned så att den överskjutande skattebelastningen inte överstiger 24 % av det överskjutande skattebeloppet för bränslet (0,8- procentsregeln). EG-rätten innehåller dock minimiskattesatser som inte får underskridas. Motioner Moderata samlingspartiet föreslår att skatten på diesel för arbetsredskap i jord- och skogsbruk samt för entreprenadmaskiner sänks till 53 öre per liter från den 1 januari 2003 och att skatten på kväve i handelsgödsel tas bort från samma datum. Motionärerna anför att den svenska dieselskatten ligger högre än i andra länder och utgör en tung börda för dessa näringar. Även den svenska skatten på handelsgödsel leder till en internationell konkurrensnackdel. Dessa yrkanden framställs i motionerna Fi287 yrkandena 10 och 11 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och MJ268 yrkandena 4 och 5 av Per Westerberg m.fl. (m). Kristdemokraterna föreslår i motion Sk383 yrkande 7 av Per Landgren m.fl. (kd) en sänkning av dieselskatten till 1 kr per liter för jordbruket. Motionärerna anför att högre skatter och avgifter har försatt svensk jordbruksnäring i en ohållbar konkurrenssituation. I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 28-30 av Maud Olofsson m.fl. (c) anför motionärerna att likställandet av el- och eldningsoljebeskattningen med industrins nivåer har blivit en halvmesyr. Genom underliga gränsdragningar har småbrukarna ställts utanför nedsättningen. Motionärerna föreslår att gränsen på 1 000 kr för att få del av nedsättningen på el- och eldningsoljeskatten slopas. Vidare leder dieselskattehöjningarna till att konkurrenskraften försämras, och motionärerna föreslår därför att skatten på diesel för jord- och skogsbruksmaskiner sänks till EU-genomsnittet, dvs. 1 kr per liter. Slutligen anförs att handelsgödselkostnaderna är betungande i jämförelse med motsvarande kostnader i konkurrentländerna och att regeringens modell för kompensation för kostnaderna kräver ansökningar, godkännanden från EU och en hel del onödig administration. De föreslår att kväveskatten på handelsgödsel slopas. I motion MJ487 yrkande 2 av Jan Andersson m.fl. (c) framställs ett yrkande med samma inriktning. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet hänvisar i sitt yttrande till de utredningar som arbetar på området. Skattenedsättningskommittén (Fi 2001:09) ser över utformningen av nedsättningssystemet för bl.a. jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna (inklusive trädgårdsnäringen), och beskattningen av dieselolja för jordbrukets arbetsmaskiner ses med förtur över av Vägtrafikskatteutredningen (Fi 2001:8), (dir. 2001:12). Skatteutskottet är mot den angivna bakgrunden inte berett att tillstyrka förslaget om en sänkning av jordbrukets och skogsbrukets dieselskatt. När det gäller gränsbeloppet om 1 000 kr vid återbetalning av elskatt anför skatteutskottet att de regler som gäller har utformats med industrin som förebild. Utskottet är inte berett att tillstyrka att dessa regler ändras och avstyrker därför även motionsyrkandet om slopad 1 000-kronorsgräns. När det gäller skatterna på bekämpningsmedel och gödselmedel anför skatteutskottet bl.a. att särskild utredare tillkallats i juni 2001 med uppgift att utvärdera skatterna på bekämpningsmedel och handelsgödsel. Utredaren ska dels analysera och bedöma skatternas påverkan på användningen, dels bedöma vilka effekter de har på miljön. Därutöver ska utredaren se över om skatterna bör förändras så att de fungerar som effektivare styrmedel på miljöområdet utan att kraven på kostnadseffektivitet eftersätts. Uppdraget ska redovisas senast den 30 november 2002. Utskottet är mot bl.a. denna bakgrund inte heller berett att tillstyrka förslagen om slopad skatt på handelsgödsel. I sitt yttrande avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi286 (c) yrkandena 28-30, Fi287 (m) yrkandena 10 och 11, Sk383 (kd) yrkande 7, MJ268 (m) yrkandena 4 och 5 samt MJ487 (c) yrkande 2. 3.8 Skattenedsättningar Tabell 44. Nedsättningar av skatter *grafiskt element borttaget* 3.8.1 Bredbandsinstallation Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en ettårig förlängning av skattereduktionen för bredbandsinstallation och avstyrker motionsförslagen om att skattereduktionen ska avskaffas. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp) och 11 (c). Bakgrund Den som installerar bredband och tar installationen i bruk mellan den 1 januari 2001 och den 31 december 2002 kan få en skattereduktion. Skattereduktionen uppgår till 50 % av de utgifter som överstiger 8 000 kr per hus eller, i fråga om hyreshus, 8 000 kr per ansluten bostad eller lokal. Skattereduktionen utgår med högst 5 000 kr per hus, bostad eller lokal. Om ansökan kommit in senast den 1 mars 2002 avräknas skattereduktionen på skattebesked för 2002. Kommer ansökan in senast den 1 mars 2003 avräknas reduktionen på skattebeskedet för 2003 (prop. 2000/01:24 och bet. 2000/01:SkU8). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.7.3, punkt 30) att möjligheten för fysiska och juridiska personer att få skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation förlängs med ett år. Regeringen anför att det har visat sig att bredbandsutbyggnaden har blivit försenad. Detta beror bl.a. på det förändrade marknadsläget och den korta grävsäsongen i landets norra delar. Hitintills har endast ca 1 230 ansökningar om skattereduktion kommit in till skattemyndigheten. Mot denna bakgrund är regeringen av uppfattningen att tiden måste utsträckas ytterligare ett år för att möjliggöra för fysiska och juridiska personer att kunna ansöka om skatte reduktion för utgifter för bredbandsanslutningar. Regeringen föreslår därför att skattereduktionen även ges vid debiteringen av slutlig skatt på grund av 2004 års taxering. Motioner Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi287 yrkande 36 av Lennart Hedquist m.fl. (m) att skattereduktionen för installation av bredband avskaffas. Folkpartiet liberalerna avslår i motion Fi232 yrkande 26 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) förslaget om en ettårig förlängning av bredbandsreduktionen. Centerpartiet föreslår i motion Fi286 yrkande 33 av Maud Olofsson m.fl. (c) att bredbandsreduktionen slopas. Motionärerna anför att skattelättnaden för utbyggnad av bredband bör slopas som ett led i en övergång till en utbyggnad grundad på ett statligt ansvarstagande för infrastrukturen i hela landet fram till varje enskild abonnent. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet är inte berett att tillstyrka att staten tar över ansvaret för utbyggnaden av bredband och anser därför att skattereduktionen för installation av bredband ska finnas kvar. Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens förslag om en ettårig förlängning av bredbands reduktionen och tillstyrker därför att förslaget genomförs. Utskottet avstyrker motionerna. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och tillstyrker därför propositionen punkt 30 och avstyrker motionerna Fi232 (fp) yrkande 26, Fi286 (c) yrkande 33 och Fi287 (m) yrkande 36. 3.8.2 Miljöförbättrande åtgärder på bostäder Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker förslaget i motion Fi230 (s, v, mp) om ett ROT-avdrag för miljöförbättrande åtgärder på bostäder. Jämför reservation 9 (fp). Bakgrund En skattereduktion för byggnadsarbeten har tillämpats under perioden den 15 februari 1993-den 31 december 1994 (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93: SkU36) och under perioden den 15 april 1996-den 31 mars 1999 (prop. 1995/96:229, bet. 1995/96:SkU32). Syftet har varit att åstadkomma en stimulans av verksamheten inom byggsektorn och på så sätt motverka den då aktuella arbetslösheten. Motion I motion Fi230 yrkande 16 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) anför motionärerna att ett ROT-avdrag för installationer av typen pelletsbrännare, treglasfönster, isolerglasfönster etc. bör införas under taxeringsåren 2004-2006, och de hemställer att riksdagen begär att regeringen snarast lägger fram förslag om en sådan skattereduktion. Syftet är att stimulera miljöförbättrande åtgärder på perma nentbostäder. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet finner ingen anledning att rikta någon invändning mot förslaget i motion Fi230 (s, v, mp) om att i miljöpolitiskt syfte införa en särskild skattereduktion i form av ett s.k. ROT- avdrag och tillstyrker att riksdagen hos regeringen begär att regeringen snarast lägger fram förslag om en sådan skattereduktion. Finansutskottets ställningstagande I likhet med skatteutskottet finner finansutskottet inte anledning att rikta någon invändning mot förslaget om att i miljöpolitiskt syfte införa en särskild skattereduktion i form av ett s.k. ROT- avdrag. Avdraget kan kopplas till att olika slags installationer genomförs, exempelvis av pelletsbrännare, treglasfönster och isolerglasfönster. Den exakta avgränsningen av vilket slag av installationer som ska omfattas bör ske med beaktande av miljönytta och energieffektivisering, samt att kapa effekttoppar, hos olika alternativ. Avdraget bör utformas på ett kostnads effektivt sätt och i princip ej ges för installationer som ändå skulle ha genom förts. Som ett exempel kan nämnas installation av isolerglasfönster vid nybyggnation. Lagstiftningen bör enligt utskottets mening vara tidsbegränsad och gälla under inkomsttaxeringarna 2004-2006. För åtgärden bör en finansiell ram om 50 miljoner kronor per år avsättas. Riksdagen har med anledning av Riksdagens revisorers granskning av tidigare ROT- avdrag uttalat att eventuellt nya åtgärder liknande ROT-avdraget måste analyseras noggrant innan de införs, följas upp medan de är i kraft samt utvärderas inom rimlig tid, liksom att de erfarenheter som kommit fram av ROT-avdragets tillämpning under 1990-talet bör vägas in. I uttalandet fram hölls också att man i ett sådant analys- och utvärderingsarbete bör ta hänsyn till relevanta genus- och jämställdhetsperspektiv (försl. 2001/02:RR8, bet. 2001/02:SkU28). Enligt finansutskottets mening bör riksdagen begära att regeringen snarast lägger fram förslag om en skattereduktion i enlighet med vad som anförts. Utskottet tillstyrker således motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 16. 3.8.3 Anställningsstöd och rederistöd Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om slopat rederistöd och särskilt anställningsstöd. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp) och 10 (kd). Motionerna I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkandena 34 och 35 av Lennart Hedquist m.fl. (m) föreslår motionärerna att skattereduktionen för rederinäringen upphävs och att kreditering på skattekonto för anställningsstöd inte längre ska medges. I Kristdemokraternas motion Fi256 yrkande 28 av Alf Svensson m.fl. (kd) föreslås att det särskilda anställningsstödet avskaffas för att skapa enhetliga regler för anställningsstödet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet konstaterar att riksdagen i skilda sammanhang ställt sig bakom de stödformer som motionärerna vill avskaffa och ser inte någon anledning att föreslå riksdagen att ompröva dessa ställningstaganden. Utskottet avstyrker motionerna Fi256 (kd) yrkande 28 och Fi287 (m) yrkandena 34 och 35. 3.9 Inkomster av statens verksamhet Utskottets delförslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens beräkning av inkomster av statens verksamhet. Därmed avstyrker utskottet här aktuella motionsyrkanden. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Tabell 45. Inkomster av statens verksamhet *grafiskt element borttaget* Motionerna I motion Fi231 anför Moderata samlingspartiet att statens inkomster bör ökas med 300 miljoner kronor genom att tullavgifter och vissa andra offentligrättsliga avgifter förs till inkomsttitel. Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi232 att en auktionering av lokalradiofrekvenser, riks-TV, riksradio samt ersättande av nuvarande prövningsförfarande med ett auktionsförfarande ger löpande inkomster. Ett återställande av beslutet om Barsebäck 1 innebär att ersättning till Vattenfall på planerat sätt ej behöver utgå utan kan inlevereras till staten. Kristdemokraterna anför i motion Fi233 att staten kan få in 80 miljoner kronor genom avgifter från försäljning av högskoleutbildning till studenter från länder utanför EES. Finansutskottets ställningstagande Utskottet konstaterar att den inleverans av avgifter som Moderaterna samlingspartiet föreslår innebär att tullen inte får något resurstillskott jämfört med regeringens förslag. Riksdagen har flera gånger tidigare beräknat de aktuella anslagen med beaktande av att offentligrättsliga avgifter disponeras i verksamheten. Utskottet konstaterar vidare att riksdagen i skilda sammanhang har ställt sig bakom de åtgärder som Folkpartiet motsätter sig. Utskottet finner ingen anledning att föreslå riksdagen att ompröva dessa ställningstaganden. Utbildningsutskottet avslog i sitt betänkande 2001/02:UbU4 ett förslag om avgiftssättning liknande det som Kristdemokraterna nu föreslår. Utskottet finner inte skäl att nu åter ta upp denna fråga till prövning. Utskottet noterar vidare att trots att samtliga oppositionspartier föreslagit långtgående försäljningar av statliga företag har inte något parti beaktat konsekvenserna av detta på inkomsterna av aktieutdelningen 2003. Endast Kristdemokraterna har beaktat detta för 2004. Således tillstyrker utskottet budgetpropositionens förslag till beräkning av inkomster av statens verksamhet och avstyrker motionerna Fi231 (m) yrkande 4 i denna del, Fi232 (fp) yrkande 4 i denna del samt Fi233 (kd) yrkande 6 i denna del. 3.10 Lagförslagen Utskottets delförslag i korthet Utskottet föreslår att regeringens lagförslag antas med de kompletteringar som framgår av bilaga 3. Beskattning av förvärvsinkomster Utskottet har tillstyrkt förslaget i motion Fi230 yrkande 12 delvis om en ytterligare höjning av grundavdraget och föreslår därför den ändring i regeringens förslag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) och de ändringar i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter som framgår av bilaga 3. Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar Utskottet har tillstyrkt förslaget i motion Fi230 yrkande 17 om en ettårig förlängning av försöksperioderna med sänkt förmånsvärde för miljöanpassade bilar. Regeringens förslag om ändring i inkomstskattelagen tillförs därför den ändring av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (2001:1175) om ändring i inkomstskattelagen som framgår av bilaga 3. Grön skatteväxling - höjd koldioxidskatt och elskatt Utskottet har tillstyrkt förslaget i motion Fi230 yrkande 12 delvis om en ytterligare höjning av koldioxidskatten och elskatten. Detta föranleder de ändrade skattesatser m.m. i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi som framgår av bilaga 3. Kraftvärmebeskattningen Regeringens förslag om en ny kraftvärmebeskattning avstyrks av utskottet i avvaktan på kommissionens godkännande. Ställningstagandet föranleder att vissa delar utgår ur regeringens förslag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi på det sätt som framgår av bilaga 3. Övrigt Utskottet föreslår en komplettering i förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt som syftar till att klargöra att de skattesatser som ska fastställas av Riksskatteverket avser det kommande kalenderåret. Utskottet har vid sin indexuppräkning av skattesatserna för alkylatbensin kommit till ett något lägre belopp än regeringen föreslagit. 3.11 Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster med den ändringen att de beräknade inkomsterna minskas med 341 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Utskottet avstyrker därmed de alternativa yrkanden som framförs av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c). Budgetpropositionen Regeringen redovisar i budgetpropositionen (avsnitt 5.4 och bilaga 1) sin beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 och föreslår att inkomstberäkningen på statsbudgeten godkänns (punkt 7). I propositionens kapitel 5 redovisas skatternas utveckling under perioden 2001-2004 enligt tre olika redovisningsprinciper. Den periodiserade redovisningen visar de skatter som är hänförliga till ett visst inkomstår. Redovisningen enligt det nya nationalräkenskapssystemet (NR) belyser skatteinkomsterna med hänsyn till de för Europeiska unionen gemensamma definitionerna. Dessutom redovisas statsbudgetens inkomster av skatter och övriga inkomstkällor. Inkomsterna på statsbudgeten anges huvudsakligen kassamässigt. Tabell 46. Offentliga sektorns periodiserade skatter, offentliga sektorns inkomster enligt nationalräkenskaperna samt statsbudgetens inkomster Miljarder kronor och procent *grafiskt element borttaget* Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte. Källa: Proposition 2002/03:1, s. 111. Skatternas utveckling under prognosperioden enligt de olika redovisningsprinciperna framgår av tabell 46. De periodiserade skatterna, vilka inkluderar de skatter som betalas till Europeiska unionen, ökar mellan 2001 och 2004 med 128 miljarder kronor. Ökningen förklaras i huvudsak av tillväxten i kom munskatter, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Den beräknade årliga ökningen under perioden 2002-2004 är ojämn och varierar mellan 16 och 66 miljarder kronor. Den svaga utvecklingen 2002 förklaras till största delen av de skattesänkningar som trädde i kraft 2002, medan ökningen under 2003 till viss del förklaras av att det särskilda grundavdraget för pensionärer ersätts med en beskattad garantipension. Omläggningen innebär dock ingen budgetförstärkning eftersom de ökade skatteintäkterna motsvaras av ökade pensionsutbetalningar. Den underliggande årliga förändringen under samma period är enligt regeringens beräkningar betydligt jämnare och uppgår till 41, 52 respektive 46 miljarder kronor. Skatterna enligt nationalräkenskaperna (NR) beräknas öka med 80 miljarder kronor mellan 2001 och 2004. Den långsammare utvecklingen av skatterna enligt NR jämfört med de periodiserade skatterna för klaras av stora periodiseringseffekter i början av perioden. Effekterna avser bl.a. hushållens skatt på kapitalvinster inkomståret 2000 som i NR-redovisningen påverkar skatterna först år 2001. Statsbudgetens skatteinkomster minskar mellan 2002 och 2004 med 17 miljarder kronor. Den svaga utvecklingen 2002 förklaras dels av beslutade skatteändringar, dels av periodiserings effekter avseende hushållens skatt på kapitalvinster. Mellan 2002 och 2003 beräknas statsbudgetens skatteinkomster minska med 16 miljarder kronor främst till följd av omläggningen av det kommunala momssystemet. Övriga inkomster på stats budgeten beräknas under prognosperioden minska med 8 miljarder kronor. Inkomster av försåld egendom beräknas öka med 15 miljarder kronor, vilket motverkas av att Riksbankens inlevererade överskott minskar med 22 miljarder kronor bl.a. till följd av att den extra utdelningen som riksdagen beslutat om enbart gäller 2001 och 2002. En specifikation av statsbudgetens inkomster på huvudtitlar för prognosperioden redovisas i nedanstående tabell. Tabell 47. Statsbudgetens inkomster 2001-2004 Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Källa: Proposition 2002/03:1, s.129. I propositionen beräknas inkomsterna för 2003 uppgå till 701,3 miljarder kronor. I beräkningarna har hänsyn tagits till budgeteffekter av föreslagna åtgärder på skatteområdet. De av regeringen föreslagna åtgärderna redovisas i nedanstående tabell. Tabell 48. Budgeteffekter av åtgärder på skatteområdet i BP 2003 m.m. Bruttoeffekter, kassamässiga effekter för statsbudgeten och periodiserade nettoeffekter för offentlig sektor åren 2003-2004 samt varaktiga effekter för offentlig sektor Miljarder kronor Sta Offentl ten ig sektor Br Vara utt 200 200 200 ktig I oef 3 20 3 4 effe kraf fek 04 kt t t1 o. off. sekt . I. Förslag i budgetpropositionen Förvärvsinkomsts katt Omvandling av 1/1 - - 0, 0,0 0,0 0,00 200-kronan till 2003 1,3 1,3 00 0 0 kommunal skatt 0 0 Tillfälligt 1/1 - - - 0,0 0,0 0,00 sysselsättningss 2003 3,1 2,3 0, 0 0 töd till 0 0 70 kommunsektorn Grön skatteväxling Höjda 1/1 - - - - - - grundavdrag 2003 2,6 2,3 2, 2,6 2,6 2,60 0 8 60 0 0 Höjd 1/1 0,7 0,7 0, 0,7 0,6 0,64 koldioxidskatt 2003 3 8 79 4 6 med 16 procent Höjd energiskatt 1/1 1,5 1,6 1, 1,4 1,3 1,29 på el med 2003 4 4 67 7 2 2,1 öre Höjd 1/1 0,3 0,2 0, 0,2 0,3 0,27 avfallsskatt 2003 2 3 31 8 0 Höjd skatt på 1/1 0,1 0,0 0, 0,0 0,0 0,09 naturgrus 2003 2 8 09 9 9 Energiskatt Ändrade regler 1/1 0,3 0,3 0, 0,2 0,2 0,29 för 2003 9 6 29 9 9 kraftvärmeverk, totalt Varav Tvingande regler 1/1 0,2 0,2 0, 0,2 0,2 0,20 för 2003 7 5 20 0 0 proportionering Sänkt 1/1 - - - - - - skatt för 2003 0,3 0,3 0, 0,2 0,2 0,28 bränslen 8 5 28 8 8 Slopat avdrag 1/1 0,5 0,4 0, 0,3 0,3 0,37 internförbrukad 2003 0 6 37 7 7 el 2 Tobaksskatt Minimiskatt på 1/3 0,3 0,3 0, 0,4 0,3 0,36 cigaretter 2003 0 8 39 2 6 Delsumma - - 0, 0,6 0,4 0,34 3,6 2,5 24 9 2 0 1 II. Förslag i andra propositioner Skattelättnad - - - - - - för vissa 1,7 0,3 1, 0,4 1,7 0,35 byggtjänster 8 0 78 4 8 Delsumma - - - - - - 1,7 0,3 1, 0,4 1,7 0,35 8 0 78 4 8 Summa total - - - 0,2 - - 5,3 2,8 1, 5 1,3 0,01 8 1 54 6 1 Med bruttoeffekt avses endast den direkta effekten på den skatt som regeländringen avser. 2 Den 1 januari 2003 föreslås endast en begräsning av avdragsmöjligheterna träda i kraft. Avdraget föreslås slopas först fr.o.m. den 1 maj 2003. Källa: Proposition 2002/03:1, s. 196. Motionerna Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet begär i sina motioner Fi231 (m), Fi232 (fp), Fi233 och Fi256 (båda kd) samt Fi234 (c) godkännande av de egna inkomstberäkningarna för 2003. Kristdemokraterna begär dessutom i motion Fi256 ett tillkännagivande om att motionärernas satsning på effektivare skattekontroll gör att inkomsterna kan beräknas öka med 480 miljoner kronor 2003 (yrkande 24). Skatte- och socialförsäkringsutskottens yttranden Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU1y) att regeringens inkomstberäkning godkänns med vissa justeringar som berör kraftvärmebeskattningen samt den gröna skatteväxlingen. Skatteutskottet föreslår att riksdagen avvaktar Europeiska kommissionens godkännande innan ett beslut fattas om den av regeringen föreslagna omläggningen av kraftvärmebeskattningen. Vidare tillstyrker skatteutskottet förslaget i motion Fi230 (s, v, mp) om en utvidgning av den gröna skatteväxlingen. Skatteutskottet finner vidare att det förslag om ändrade regler för beskattningen av vissa andelsbyten som riksdagen beställt i april 2002 och som i dagarna avlämnas till riksdagen (prop. 2002/03:15 Utvidgning av reglerna om framskjuten beskattning vid vissa andelsbyten) inte har beaktats vid inkomstberäkningen. Motionsyrkandena om godkännande av de alternativa inkomstberäkningarna respektive tillkännagivande om effekterna av resurstillskott för ökad skattekontroll avstyrks. Socialförsäkringsutskottet godtar i sitt yttrande (SfU1y) regeringens beräkning av statsbudgetens inkomster avseende socialavgifter och löneskatter för budgetåret 2003. Oppositionspartiernas motioner avstyrks i motsvarande delar. Regeringens proposition 15 Regeringen överlämnade till riksdagen en proposition om en utvidgning av reglerna om framskjuten beskattning vid vissa andelsbyten (prop. 2002/03:15) den 7 november 2002. Propositionen har remitterats till finansutskottet, som avser att överlämna den till skatteutskottet för beredning av lagförslagen. I propositionen föreslår regeringen att bestämmelserna för fysiska personer om framskjuten beskattning vid vissa andelsbyten utvidgas till att även omfatta andelar som inte är marknadsnoterade samt byten av kvalificerade andelar och andelar som blir kvalificerade hos säljaren. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2003 och ska huvudsakligen tillämpas på andelsbyten som sker efter den 31 december 2002. Statsbudgetens inkomster, och därmed inkomsterna för den offentliga sektorn, beräknas minska med 283 miljoner kronor 2003 som en konsekvens av att de föreslagna reglerna för andelsbyten införs samma år. Den varaktiga effekten på statsbudgeten och hela den offentliga sektorns finanser beräknas däremot till 9 miljoner kronor i utebliven skatteintäkt. Regeringen påpekar dock i propositionen att dessa uppskattningar är behäftade med stor osäkerhet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har i det föregående tagit ställning till de olika skatteförslagen. Det finns mot denna bakgrund också anledning att ta ställning till förslagens samlade effekter på statsbudgetens inkomster. I tabell 49 redovisas oppositionspartiernas inkomstberäkningar i deras respektive budgetalternativ. Tabellen innehåller dessutom regeringens förslag till inkomstberäkning samt beräknade effekter av förslagen i Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas motion Fi230. Utskottet vill med anledning av oppositionspartiernas inkomstberäkningar göra några kommentarer. Alla oppositionspartierna föreslår att skatterna totalt sett ska sänkas i relation till regeringens förslag. Effekterna på statsbudgetens inkomster bestäms också av hur skattesänkningarna utformas tekniskt samt hur de redovisas. Eftersom partierna redovisar sina förslag på olika sätt kan redovisningen av statsbudgeteffekterna ge en missvisande och svårtolkad bild. Redovisningen skiljer sig särskilt åt beträffande regleringarna mellan staten och kommunerna. En väsentlig del av partiernas skatteförslag leder till att kommunerna förlorar inkomster. Oppositionspartierna kompenserar kommunerna för inkomstbortfallet men väljer att göra det på olika sätt. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet redovisar kompensationen som utgifter under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Kristdemokraterna redovisar i stället kompensationen till kommunerna netto, dvs. som en negativ inkomst, på inkomsttiteln 1111 Fysiska personers inkomstskatt. Resultatet av detta blir att inkomsttiteln uppvisar ett stort och varaktigt minus. Kommunerna tillförs på så sätt betydande belopp utan att riksdagen tar ställning till dessa. En sådan redovisning är enligt utskottets mening olycklig då den gör redovisningen mer svårgenomtränglig och det kan ifrågasättas om den tillgodoser budgetlagens krav på bruttoredovisning. Oppositionspartierna föreslår att statliga företag ska säljas till ett värde av 30 miljarder kronor utöver regeringens förslag för 2003. Dessa försäljningsinkomster förstärker statsbudgetens inkomstsida och därmed även budgetsaldot. Tabell 49. Inkomstberäkningar enligt regeringens och riksdagspartiernas budgetförslag Miljoner kronor *grafiskt element borttaget* En mer rättvisande bild av oppositionspartiernas inkomstberäkningar ges i stället om man jämför effekterna på den konsoliderade offentliga sektorns inkomster med regeringens prognos enligt nationalräkenskapernas definition, som i tabell 50. Med en sådan redovisning elimineras de missvisande effekterna av partiernas olika sätt att beräkna kompensationen till kommunerna. Inkomsterna från företagsförsäljningar ingår inte i nationalräkenskapernas inkomstbegrepp eftersom sådana transaktioner endast utgör ett byte av en finansiell tillgång, aktier, mot en annan, pengar. Oppositionspartiernas inkomstförstärkningar genom aktieförsäljningar är således eliminerade i tabell 50. Tabell 50. Offentliga sektorns inkomster enligt NR 2003-2004 Regeringens förslag och avvikelser enligt oppositionspartiernas förslag Miljarder kronor *grafiskt element borttaget* Utskottet har i avsnitt 2.4.3 utförligt behandlat budgetförslagen i partimotionerna från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna samt Centerpartiet och där avstyrkt dessa. I överrensstämmelse härmed avstyrker utskottet motionerna Fi231 (m) yrkande 4, Fi232 (fp) yrkande 4, Fi233 (kd) yrkande 6, Fi234 (c) yrkande 11 samt Fi256 (kd) yrkande 1. Beträffande förslaget i motion Fi256 (kd) om effekterna av resurstillskott till skatteförvaltningen så delar finansutskottet skatteutskottets uppfattning att de inkomstförstärkningar som motionärerna tillgodoräknar sig 2003 inte är realistiska. Finansutskottet avstyrker därmed motion Fi256 (kd) yrkande 24. Finansutskottet noterar dessutom att Folkpartiet liberalerna tillgodoräknar sig 0,9 miljarder kronor 2003 genom skärpt skattekontroll. Inte heller detta är enligt utskottets uppfattning realistiskt. Finansutskottet har tidigare i avsnitt 3 behandlat skattepolitikens inriktning samt olika skatte- och avgiftsförslag och därvid tillstyrkt regeringens förslag med vissa ändringar. Dessa ändringar avser bl.a. Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas förslag i motion Fi230 om en utvidgad grön skatteväxling. Finansutskottet ställer sig i enlighet med skatteutskottets uppfattning bakom förslaget och anser att statsbudgetens beräknade skatteinkomster till följd av detta bör höjas med sammanlagt 67 miljoner kronor jämfört med regeringens beräkning. Dessutom delar finansutskottet skatteutskottets uppfattning att riksdagen bör avvakta kommissionens godkännande innan ett beslut fattas om den föreslagna omläggningen av kraftvärmebeskattningen. Finansutskottet bedömer emellertid att de nya reglerna kan träda i kraft någon gång under första halvåret 2003. Regeringens inkomstberäkning bör därför justeras så att endast en del av omläggningens beräknade årseffekt tillförs statsbudgeten för 2003. De av regeringen beräknade inkomsterna från energiskatter bör därför enligt utskottets mening justeras ned med 125 miljoner kronor. Vidare vill utskottet erinra om att regeringens förslag om en utvidgning av reglerna om framskjuten beskattning vid vissa andelsbyten fr.o.m. den 1 januari 2003 beräknas påverka statsbudgetens inkomster redan under 2003. Det beräknade inkomstbortfallet för nästa år uppgår enligt förslaget till 283 miljoner kronor. Regeringen har emellertid inte haft möjlighet att beakta effekten av detta förslag vid inkomstberäkningen i budgetpropositionen. Med hänsyn härtill föreslår utskottet att regeringens beräkning av statsbudgetens inkomster justeras ned med 283 miljoner kronor i enlighet med de i proposition 2002/03:15 redovisade effekterna. Sammanlagt uppgår de av utskottet föreslagna justeringarna av beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2003 till -341 miljoner kronor i förhållande till budgetpropositionen. Konsekvenserna av utskottets förslag presenteras i efterföljande tabell. Tabell 51. Konsekvenser av utskottets förslag till förändringar i beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2003 Miljoner kronor *grafiskt element borttaget* I konsekvens med det ovan anförda biträder utskottet regeringens förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 med de ändringar som redovisats här. Utskottet tillstyrker således delvis punkt 7 i budgetpropositionen. 4 Utgifter 4.1 Fördelning av utgifter på utgiftsområden åren 2003 och 2004 4.1.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse Utgiftsområdet omfattar riksdagen och dess myndigheter, Regeringskansliet, statschefen, press- och partistödet, Sametinget, samt myndigheter med anknytning till demokratins funktion. För 2002 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 7 667 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) beräknas en höjning av utgiftsområdesramen 2004 med 284 miljoner kronor jämfört med ramnivån för 2002 (inklusive tilläggsbudget i den ekonomiska vårpropositionen och budgetpropositionen). Förändringen beror bl.a. på att anslag 90:6 Regeringskansliet m.m. ökas med 80 miljoner kronor 2003 och ytterligare 100 miljoner kronor 2004. Dessutom tillkommer, på riksdagsstyrelsens förslag, ett nytt anslag 90:4 Riksdagens fastigheter på 50 miljoner från och med 2003. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse BELOPP I MILJONER KRONOR *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 1. Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi231 en sänkning av ramen. Presstödet fyller inte den funktion som förespeglades när det infördes och bör minskas 2003 för att helt tas bort 2004. Även partistödet avvecklas i två steg med en halvering 2004 som fullföljs 2005. Regeringskansliets expansion bör hållas tillbaka och anslaget minskas med 540 miljoner i förhållande till propositionen. En särskild kampanj om kommunismens brott mot mänskligheten bör genomföras. Anslaget Utrikesförvaltningen bör återföras till utgiftsområde 5 och förstärkas med 65 miljoner kronor, vilket riksdagen emellertid kan ta ställning till först vid behandling av vårpropositionen 2003. Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi232 en minskning av Regeringskansliets anslag på 600 miljoner kronor, då ordförandeskapet i EU avslutats. Vidare bör samordningsvinster av sammanslagningen med utrikesförvaltningen kunna realiseras. Presstödet, som var anpassat till en annan mediesituation och innebär en snedvridning av konkurrensen, bör kunna minskas betydligt. Även partistödet föreslås minska. Kristdemokraterna påpekar i motion Fi233 att regeringens tidigare utlovade analys av Regeringskansliets dimensionering skjutits fram till 2002 och 2003. Mot bakgrund av att myndigheten inte kunnat redovisa produktivitet och resultat i förhållande till de stora anslagsposterna föreslås dessa minska med 410 miljoner kronor. Även presstödet och anslaget till Datainspektionen föreslås minska något. Centerpartiet föreslår i motion Fi234 en sänkning av ramen. Regeringskansliets anslag, genom departementssammanslagningar och allmänna besparingar, bör kunna minskas med 836 miljoner kronor i förhållande till propositionen, så att den ökning som skedde inför ordförandeskapet i EU återtas. Konstitutionsutskottet har avstått från att yttra sig. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 1 år 2003 fastställs till 7 350 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Utgiftsområdet omfattar ett antal centrala myndigheter, bl.a. Riksrevisionsverket, Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Statens kvalitets- och kompetensråd, Statens fastighetsverk, Statens pensionsverk, Fortifikationsverket, Finansinspektionen, Insättningsgarantinämnden och Premiepensionsmyndigheten. Vidare ingår vissa kostnader för statens upplåning och låneförvaltning, vissa särskilda finansierings- och garantiåtaganden, statliga arbetsgivarfrågor samt Riksdagens revisorer. Från den 1 juli 2003 ingår även den nya Riksrevisionen. För 2002 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 9 020 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisar regeringen att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition i huvudsak förklaras av bildandet av den nya myndigheten Riksrevisionen, avvecklingskostnader för Riksrevisionsverket samt en uppskjuten avsättning för garantiverksamhet. Utgifterna inom utgiftsområdet minskar därmed med 450 miljoner kronor. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 2. Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi253 en minskning av ramen. Statistiska centralbyråns verksamhet bör begränsas och avgiftsfinansieras i högre grad. Detta innebär att anslaget kan minskas. Genomförandet av en folk- och bostadsräkning avvisas. Statens kvalitets- och kompetensråd bör avvecklas varför anslaget kan halveras under första året. Nämnden för offentlig upphandling (NOU) bör slås ihop med Konkurrensverket till en ny myndighet, Konkurrens- och upphandlingsverket. Samordningsfördelar kommer då att uppnås, vilket medför att anslaget till NOU kan minskas till hälften. Folkpartiet liberalerna motsätter sig i motionerna Fi232 och Fi269 att en folk- och bostadsräkning genomförs. Kristdemokraterna anser i motion Fi266 att ramen kan minskas genom besparingar och samordning mellan eller sammanslagningar av vissa myndighetsfunktioner. Besparingar kommer bl.a. att göras genom att Kammarkollegiet slås samman med Statskontoret och Nämnden för offentlig upphandling med Konkurrensverket. Folk- och bostadsräkningen bör inte genomföras. Ökad grad av avgiftsfinansiering av Riksrevisionen möjliggör en minskning av anslaget. Riksgäldskontorets anslag minskas med ett belopp motsvarande den anslagsbehållning som ställts till regeringens disposition under anslaget. Centerpartiet förespråkar i motion Fi259 en sänkt ram för utgiftsområdet. Av en kommittémotion framgår att besparingar görs inom myndigheternas administration. Statens kvalitets- och kompetensråd liksom Ekonomiska rådet bör avvecklas. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003 och tillstyrkt regeringens förslag i denna del. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 2 år 2003 fastställs till 9 078 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.3 Utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullverket. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till 8 059 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) förklarar regeringen att förändringen i utgiftsområdesramen jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition i huvudsak beror på att regeringen förslår att Tullverket tillförs 15 miljoner kronor. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 3. Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi231 att tullen med hänsyn till behovet av narkotikabekämpning bör få större resurser för ökad kontroll. Motionärerna anser att såväl skatteförvaltning som indrivning kan rationaliseras till följd av deras skatteförslag varför anslagen till skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheterna kan minska. Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi232 ökade resurser till skattemyndigheterna. Även tullen bör få ökade resurser för insatser mot den illegala införseln av alkohol och narkotika. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi233 ökade medel för att effektivisera skattekontrollen i syfte att minska den svarta sektorns omfattning. Motionärernas förslag om avskaffad fastighetsskatt och förmögenhetsskatt förväntas medföra besparingar i skatteadministrationen. Tullverket föreslås få ökade resurser för förstärkt kontroll och spaning kring illegal införsel av narkotika, vapen, alkohol, tobak och andra skattepliktiga varor. Centerpartiet föreslår i motion Fi234 ökade resurser för tullverksamheten och en neddragning av skatteförvaltningens resurser. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU1y) propositionens förslag och avstyrker samtliga motionsyrkanden i berörda delar. Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna samt Centerpartiet. Finansutskottets yttrande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Skatteutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att ramen för utgiftsområde 3 år 2003 fastställs till 8 266 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvården, Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden och Brottsoffermyndigheten. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till ca 23 966 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) anförs att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen av utgifterna per utgiftsområde i 2002 års ekonomiska vårproposition förklaras i huvudsak av att regeringen föreslår en fortsatt satsning på rättsväsendet. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 4. Moderata samlingspartiet satsar i motion Fi231 mer än regeringen på rättsväsendet under den kommande tvåårsperioden. Motionärerna motsätter sig besparing på anslaget till säkerhetspolisen. Det internationella läget och de allvarliga anklagelser som riktats mot Sverige när det gäller extrema rörelser kan inte mötas med en nedprioritering av verksamheten. Motionärerna anser att åklagarväsendet och domstolsväsendet behöver ökade resurser. Mer resurser behövs för att kunna lagföra dem som kränker andra människors frihet och frid. Antagningen till polishögskolorna måste öka och en ny skola behövs. Utbildningen behöver reformeras. Polisväsendet behöver också ökade resurser. Resurser behövs för att förbättra och utveckla det operativa arbetet. Kriminalvården behöver också utvecklas. Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi232 en höjning av ramen. Antalet poliser måste öka och de ska vara synliga samt närvarande. Även åklagare, domstolsväsendet och kriminalvården behöver förstärkas. Ekobrottsmyndigheten bör avskaffas och inordnas i den ordinarie åklagarverksamheten. Kristdemokraterna förordar i sin motion Fi233 en höjning av ramen. Motionärerna anser att särskilt polisens situation måste förbättras. Resurser behövs bl.a. för att förbättra närpolisverksamheten och anställa fler poliser med bl.a. specialuppgift att bekämpa narkotikabrott för att på så sätt stoppa narkotikamissbruket bland ungdomar. Vidare måste antalet utbildningsplatser utökas kraftigt. Åklagarväsendet behöver också förstärkas bl.a. för att kunna anställa fler åklagare. De pågående nedskärningarna inom domstolsväsendet är ett hot mot rättssamhället. Motionärerna anser att för att skapa ett bättre underlag för de mindre tingsrätterna bör en process inledas med sammanläggning av tingsrätt och länsrätt. Även inom kriminalvården behövs det mer resurser. Antalet häktesplatser och platser för sluten ungdomsvård måste öka. Centerpartiet anser i motion Fi234 att rättsväsendet måste förstärkas. Resursförstärkningar behövs framför allt inom polisen, åklagarmyndigheten och kriminalvården. Motionärerna anser att en stärkt rättstrygghet hör till de viktigaste reformområdena under de kommande åren. Målet är att öka antalet poliser med 2 000 fram till år 2005. En nollvision sätts upp för våld mot kvinnor och flickor. Justitieutskottets yttrande I ett protokollsutdrag från justitieutskottet tillstyrks regeringens förslag till ram för utgiftsområdet och motionerna avstyrks. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet tillstyrker sina partiers respektive förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Justitieutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att ramen för utgiftsområde 4 år 2003 fastställs till 24 585 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.5 Utgiftsområde 5 Internationell samverkan Utgiftsområdet omfattar bidrag till vissa internationella organisationer, fredsfrämjande verksamhet, information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt Europainformation. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till 1 348 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisar regeringen att ramen för utgiftsområdet ökar något jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition. Denna förändring förklaras i huvudsak med att anslagen för bidrag till internationella organisationer, främst fredsbevarande operationer inom FN, tillförs 120 miljoner kronor. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 5 Internationell samverkan Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 5. Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi231 minskningen av medlen för fredsfrämjande verksamhet. Motionärerna föreslår ökade anslag för Nordiskt samarbete och Nordiska ministerrådet och anser att anslaget för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling bör avskaffas. Folkpartiet liberalerna (motion Fi232) förordar en oförändrad ram för utgiftsområdet jämfört med regeringens förslag. Kristdemokraterna motsätter sig i motion Fi233 ökningen av medlen för bidrag till SIPRI. Vidare föreslås besparingar inom anslagsposterna 5:4 Nordiska rådet, 5:7 Svenska institutet, 5:8 Övrig information om Sverige i utlandet, 5:11 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut samt 5:16 Eropainformation. Motionärerna vill dessutom avveckla anslaget för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling samt öka stödet för Europarådets verksamhet. Centerpartiet föreslår i motion Fi234 neddragningar inom anslagen 5:7 Svenska institutet, 5:12 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet, 5:13 Utrikespolitiska institutet samt 5:16 Europainformationen m.m. Utrikesutskottets yttrande Utrikesutskottet anser i sitt yttrande (UU2y) att regeringens förslag rörande utgiftsområdet är väl avvägda vad avser såväl budgetåret 2003 som budgetåret 2004. Regeringens förslag tillstyrks därmed och partimotionerna avstyrks i berörda delar. I var sin avvikande mening tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna samt Centerpartiet förslagen i respektive motion. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Utrikesutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 5 år 2003 fastställs till 1 285 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionärernas förslag till alternativa ramar. 4.1.6 Utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap för sårbarhet Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och civila försvaret, Kustbevakningen, Statens räddningsverk, Sprängämnesinspektionen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även internationell fredsfrämjande verksamhet med svensk militär trupp utomlands. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till 45 138 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisar regeringen att ramen för utgiftsområdet minskar med ca 560 miljoner kronor jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition. Denna förändring förklaras i huvudsak av en slutjustering av statliga avtalsförsäkringar som gäller för verksamheter inom utgiftsområdet. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 6. Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi231 att försvaret långsiktigt får utvecklas på samma ekonomiska nivå som under de senaste försvarsbeslutsperioderna. Motionärerna föreslår därmed ytterligare medel för mer omfattande förbandsverksamhet, fler aktiva förband, större andel anställda samt utvidgad materielanskaffning. Regeringens ökade satsningar inom den civila delen av försvaret avvisas, medan den funktionella indelningen av denna del av försvaret föreslås redovisas som anslagsposter inom anslaget 6:5 Civilt försvar. Anslaget Fredsfrämjande truppinsatser bör därutöver utformas som beredskapsanslag. Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi232 begränsningar i utbildningen av nya värnpliktiga. Materielanslaget föreslås dessutom minskas genom att förskjuta vissa materielanskaffningar i tiden. Redan påbörjade material- och anläggningsprojekt avses dock fullföljas. Därutöver ökas anslaget för Kustbevakningen i syfte att skärpa kontrollen av efterlevnaden av fiskekvoter och fångstmetoder vid fiske samt påbörja systemet med uppbyggnaden av miljölotsar. Kristdemokraterna anser i motion Fi233 att totalförsvarets resurser ska utformas med hänsyn till en större bredd av hot och kunna användas vid olika internationella fredsfrämjande insatser. Därmed föreslås ökade satsningar på förbandsverksamheten. Samtidigt beräknas materielanslaget kunna minskas nästa år med hänsyn till ett stort uppvisat anslagssparande. Under de efterföljande två åren ska materialanslaget däremot öka. Motionärerna föreslår därutöver att Kustbevakningens resurser förstärks för att långsiktigt kunna möta utökade krav på internationell verksamhet, gränskontroll, sjölägesinformation och miljöräddningstjänst till sjöss. Centerpartiet (motion Fi234) förordar en oförändrad ram för utgiftsområdet jämfört med regeringens förslag. Försvarsutskottets yttrande Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande (FöU1y) att regeringens förslag ligger i linje med riksdagens tidigare beslut om försvarsutgifternas successiva reducering. Försvarsutskottet anser sålunda att regeringens förslag beträffande ram för utgiftsområde 6 för 2003 samt preliminär ram för 2004 bör bifallas av riksdagen. Motionerna bör därför avslås i berörda delar. I avvikande meningar tillstyrker Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna samt Kristdemokraterna förslagen i respektive motion. Försvarsutskottet tar även upp frågan om förändringen i styr- och uppföljningsprocessen till följd av regeringens intentioner att riksdagen bör godkänna mål för verksamheten endast på politikområdesnivå. Förändringen kommer för försvarsutskottets del att innebära minskad insyn och minskade påverkansmöjligheter jämfört med hittills gällande ordning. Försvarsutskottet föreslår att finansutskottet - som ett led i arbetet med att utveckla statsbudgeten - följer upp och värderar erfarenheterna i utskotten av att godkänna verksamheten och medelsanvändningen på politikområdesnivå. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Försvarsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Vidare vill finansutskottet erinra om försvarsutskottets förslag att finansutskottet följer upp och värderar erfarenheterna i utskotten av att godkänna verksamheten och medelsanvändningen på politikområdesnivå. Regeringen tar upp utvecklingen av den ekonomiska styrningen under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. De detaljerade aspekterna på styr- och uppföljningsprocessen behandlas därmed utanför regeringens samlade förslag till statsbudget. Med hänsyn härtill avser finansutskottet att ta upp denna fråga i annat sammanhang. Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 6 år 2003 fastställs till 44 704 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionärernas förslag till alternativa ramar. 4.1.7 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Utgiftsområdet omfattar internationellt utvecklingssamarbete och samarbete med länder i Central- och Östeuropa. De totala utgifterna inom utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till 16 501 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) förklarar regeringen att ramen för utgiftsområdet höjs i jämförelse med 2002 års ekonomiska vårproposition på grund av en högre BNI-prognos samt förändrade biståndsavräkningar. Biståndsramen uppgår till 0,81 % av BNI för 2003 och ökas till 0,86 % av BNI för 2004. Därutöver tillförs biståndet 200 miljoner kronor. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 7. Moderata samlingspartiet förespråkar i motion Fi231 en omformulering av målet för biståndet. Biståndsmålet bör relateras till vad man vill åstadkomma i stället för att via anknytningen till BNI lägga tyngdpunkt på hur mycket som spenderas. Enligt motionärerna kan man i och med detta minska biståndet under de närmaste åren. Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi232 att målet för biståndet bör återställas till 1 % av BNI senast år 2006. Ramen för utgiftsområdet föreslås därmed höjas utöver regeringens förslag för perioden 2003 och 2004. Kristdemokraterna redovisar i motion Fi233 ökade ambitioner inom flera biståndsområden. Motionärerna anser att regeringens tillväxttakt mot 1 % av BNI i internationellt bistånd är för långsam och att det finns skäl och möjligheter för att öka biståndet ytterligare under denna budgetperiod. Centerpartiet föreslår i motion Fi234 en ökning av ramen för biståndsverksamheten för att målet om biståndsnivån på 1% av BNI ska kunna nås i en snabb och jämn takt. Utrikesutskottets yttrande Utrikesutskottet anser i sitt yttrande (UU2y) att regeringens förslag avseende utgiftsområde 7 är väl avvägt, varför det bör tillstyrkas. I konsekvens härmed avstyrks motionerna vad avser såväl budgetåret 2003 som budgetåret 2004. I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna samt Centerpartiet förslagen i respektive motion. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Utrikesutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 7 år 2003 fastställs till 17 140 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionärernas förslag till alternativa ramar. 4.1.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagande av asylsökande och utlänningarnas rätt att vistas i Sverige samt internationellt samarbete på det migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfattar också integrationspolitik med frågor rörande invandrares introduktion i Sverige, ersättning till kommunerna för mottagande av flyktingar, åtgärder mot etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism, insatser för nationella minoriteter samt insatser för att främja utvecklingen av utsatta bostadsområden. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till 6 706 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisar regeringen att anslagen för mottagande av asylsökande samt kommunersättningar vid flyktingmottagande ökar med drygt 1 680 miljoner kronor 2003 och knappt 2 170 miljoner kronor 2004 jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition. Förändringen förklaras huvudsakligen av volymförändringar till följd av förväntad ökning i antalet asylsökande. Samtidigt ökas anslagen för Migrationsverket och Utlänningsnämnden med 155 miljoner kronor per år i syfte att minska handläggningstider och därmed väntetider vid behandlingen av utlänningsärenden. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* 1Anslaget 10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering tillförs 0,1 miljon kronor. Motionerna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi230 att den nya diskrimineringslagstiftningen som träder i kraft den 1 juni 2003 kommer att leda till att Diskrimineringsombudsmannen får utökade arbetsuppgifter. Dessutom har Diskrimineringsombudsmannen fr.o.m. den 1 mars 2002 ansvar för tillsyn enligt lagen om likabehandling av studenter i högskolan. Motionärerna föreslår därför att anslaget 10:5 inom utgiftsområdet tillförs 0,1 miljon kronor 2003 utöver regeringens förslag. Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi231 att Integrationsverket läggs ned, samtidigt som anslaget för integrationsåtgärder avvecklas. Den kraftiga ökningen av hemutrustningslån avvisas med hänvisning till partiets förslag till avreglering av den svenska arbetsmarknaden och bostadsmarknaden som enligt motionärerna skulle öka den sociala och geografiska rörligheten i det svenska samhället och därmed bryta utanförskapet. Därutöver vill man pröva andra alternativ för att öka förutsättningarna för arbete, bättre utbildning och social rörlighet, varför anslaget för utvecklingsinsatser i storstadsregionerna kan avvecklas. Arbetsuppgifterna för ombudsmannen mot etnisk diskriminering föreslås samtidigt flyttas till en gemensam diskrimineringsmyndighet inom utgiftsområde 14 Arbetsliv. Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi232 att handlingstiderna kan förkortas och kostnaderna inom utgiftsområdet minskas genom ökade satsningar på behandling av asylärenden. Dessutom ska bristerna i mottagningssystemet för asylsökande åtgärdas genom förbättrade jobb- och utvecklingsmöjligheter samt bättre svenskundervisning enligt partiets program för ökad integration i Sverige. Vidare föreslås att anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna kan upphöra snabbare än regeringen föreslagit samt att Integrationsverket kan minska i omfattning. Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi233 att anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna samt försöket med lokala diskrimineringsombudsmän avvecklas. Motionärerna föreslår dessutom att Integrationsverket läggs ned från den 1 juni 2003, samtidigt som vissa av verkets uppgifter övertas av Migrationsverket och ombudsmannen för etnisk diskriminering. Ramen för utgiftsområdet beräknas minska också till följd av förslagen om individuell utvecklingspeng via utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, i stället för dagens förhandlingar och avtal om kommunplacering av flyktingar. Vidare föreslås att Migrationsverket ej ska pröva uppehållstillstånd för adopterade samt nyfödda till föräldrar med uppehållstillstånd i Sverige. Centerpartiet förordar i motion Fi234 effektivisering av mottagandet av asylsökande. Motionärerna anser att anslaget till kommuners flyktingmottagande kan minskas, medan anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna bör avvecklas. Vidare föreslås att Utlänningsnämnden avvecklas vid halvårsskiftet 2003. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande (SfU1y) att det finns skäl för att utöka anslag 10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering i enlighet med motion Fi230 (yrkande 1). Motion Fi230 (yrkande 1) tillstyrks i berörda delar. I övrigt delar socialförsäkringsutskottet regeringens bedömning av utgifternas storlek. Socialförsäkringsutskottet godtar därmed regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifterna för 2004 och avstyrker alternativa förslag i motionerna. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna samt Centerpartiet biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning att det finns skäl för att utöka ramen för utgiftsområdet 2003 med 0,1 miljon kronor med hänsyn till ökade arbetsuppgifter för Diskrimineringsombudsmannen. Därmed biträder utskottet Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas förslag i motion Fi230. Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 8 år 2003 fastställs till 7 128 miljoner kronor. Propositionens förslag till preliminär fördelning av utgifterna för 2004 tillstyrks och motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks 4.1.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälsovård, sjukvård och social omsorg. Statens utgifter för utgiftsområdet utgör en mindre del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg. Huvudansvaret för dessa verksamheter ligger hos kommuner och landsting. Statens stöd till den kommunala sektorn utgår till största delen från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. För 2002 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 31 562 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisar regeringen att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen i 2002 års ekonomiska vårproposition förklaras bl.a. av ökade utgifter för svenskars sjukvård i andra EU- länder. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna I en motion från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna (Fi230) yrkande 1 föreslås att ramen för utgiftsområde 9 år 2003 ökas med 186 miljoner kronor. Motionärerna anser att det är av stor vikt att insatserna för att minska ohälsan i arbetslivet genomförs, men ställer sig tveksamma till den besparing som görs i propositionen på de s.k. Dagmarmedlen. De vill därför öka anslaget 13:3 med 186 miljoner kronor för 2003. Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi231 att en nationell vårdgaranti införs och avsätter under de nästkommande två åren 3,5 miljarder kronor för att införa denna. Garantin skall vara fullt införd efter två år. Den innebär att alla har en uttalad rätt att få vård inom senast tre månader efter det att behovet fastslagits. Det statliga apoteksmonopolet bör avvecklas. Högkostnadsskyddet i tandvården bör förbättras och omfatta alla grupper. Det samlade stödet till funktionshindrade, bl.a. assistansstödet, föreslås öka. Handikapporganisationerna bör tillföras ytterligare medel och en hjälpmedelsgaranti införas. Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi232 en ökning av ramen för utgiftsomrrådet. Folkpartiet föreslår omfattande satsningar på att underlätta för funktionshindrade att delta i samhällslivet. En tillgänglighetsreform bör påbörjas nästa år i syfte att göra allmänna miljöer mer tillgängliga för funktionshindrade. Systemet med personlig assistans bör föras över från kommunerna till staten, samtidigt bör de tidigare erhållna rättigheterna vad gäller tillgång till assistans återställas. Medel avsedda för kommuner med höga kostnader för stöd och service till funktionshindrade samt medel avsatta för särskilt kostnadskrävande insatser bör överföras från utgiftsområde 25 till utgiftsområde 9. Partiet föreslår satsningar för att uppfylla vårdgarantin, på anhörigvården liksom på alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder. Åtgärder bör sättas in för att minska läkemedelskostnaderna. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi233 en satsning på kommunernas utvecklingsarbete med anhörigvårdare. Resurser avsätts för forskning kring palliativ medicin. Motionärerna vill också öka anslaget till bilstöd. Kristdemokraterna avsätter 2 miljarder kronor 2003 och 1,5 miljarder kronor 2004 till en nationell vårdgaranti. Ett nytt anslag föreslås för landets kvinnojourer. Kristdemokraterna föreslår besparingar och effektiviseringar på flera myndigheters administration. Vidare föreslås anslaget till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap minskas eftersom partiets förslag till en rehabiliteringsförsäkring under utgiftsområde 10 innehåller en betydande satsning på forskning kring arbetsliv och rehabilitering. Centerpartiet föreslår i motion Fi234 att ytterligare 250 miljoner kronor anslås för genomförande av vårdgarantin och att 25 miljoner kronor avsätts till ett nationellt hälsonät. I övrigt föreslås besparingar på myndigheter. Socialutskottets yttrande Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU1y) regeringens förslag med den ändringen att utgiftsområdet tillförs 186 miljoner kronor i enlighet med motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 1 i denna del och avstyrker motionerna i övrigt. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive partimotion. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Socialutskottet har för sin del tillstyrkt regeringens förslag till ram för utgiftsområdet med tillägg för motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 1 i denna del. Finansutskottet föreslår därför att ramen för utgiftsområde 9 år 2003 fastställs till 33 357 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag med den ändring som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 1 i denna del och avstyrker övriga motioners förslag till alternativa ramar. 4.1.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utgiftsområdet omfattar dels transfereringar med anknytning till sjukdom och handikapp, dels kostnaderna för socialförsäkringsadministration, dvs. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringspenning och närståendepenning. Under utgiftsområdet redovisas även utgifterna för ATP i form av förtidspension, arbetsskadeersättningar m.m. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till 113 621 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) förklaras den höjda ramen för utgiftsområdet jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition huvudsakligen av stigande utgifter för förtidspensioner, vilka fr.o.m. 2003 ersätts av aktivitetsersättning och sjukersättning, samt sjukskrivningar. I den beräknade ramen ingår effekterna av en höjning av inkomsttaket i sjukförsäkringen från 7,5 till 10 prisbasbelopp som regeringen avser att föreslå om det statsfinansiella läget så medger. Utöver detta inräknar regeringen en höjning av sjukersättning och aktivitetsersättning som behövs för att kompensera att det särskilda grundavdraget för pensionärer slopas fr.o.m. 2003. Dessutom antas antalet personer som får förtidspension öka. Regeringen aviserar också att den avser att lägga förslag som bl.a. ökar arbetsgivarnas ekonomiska drivkrafter att arbeta för låg sjukfrånvaro och som tydliggör läkarnas roll vid sjukskrivningar. Åtgärderna antas medföra att antalet nettosjukdagar minskar med 10 % mellan 2002 och 2003 och med ytterligare 5 % under 2004. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 10. Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi231 att en andra karensdag införs den åttonde frånvarodagen och att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på ett genomsnitt av de två föregående årens inkomst. Den av regeringen aviserade höjningen av taket i sjukförsäkringen avvisas. Kostnaden för sjukskrivningarna anses vidare kunna minska med ökade satsningar på försäkringsmedicin och rehabiliteringsåtgärder, samtidigt som sjukskrivningar som beror på trafikolyckor flyttas till den obligatoriska trafikskadeförsäkringen. Enligt motionärerna minskas antalet felaktiga förtidspensioneringar genom ökade kontrollinsatser, medan ett arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare ger ökade incitament att förebygga arbetsskador. Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi232 att utgifterna för sjukfrånvaron bör kunna minska kraftigt genom en betydande satsning på ökade rehabiliteringsinsatser med finansiell samordning mellan sjukförsäkring och sjukvården (Finsam). Samtidigt föreslår motionärerna att den aviserade höjningen av taket i sjukförsäkringen förskjuts till den 1 januari 2004. Vidare föreslås att trafikförsäkringen tar över sjukpenningkostnader som förorsakas av trafiken. Kristdemokraterna förespråkar i motion 233 att en ny rehabiliteringsförsäkring enligt förslaget från SOU 2000:78 organiseras från den 1 juli 2003. De ökade satsningarna på vård och omsorg bör enligt motionärerna finansieras genom två karensdagar i sjukförsäkringen, med ett högriskskydd på 10 dagar per år. Den ersättningsgrundande inkomsten ska samtidigt beräknas på snittinkomsten under de två senaste åren. Den av regeringen aviserade höjningen av taket i sjukförsäkringen avvisas, medan anslaget för Riksförsäkringsverket utökas med medel för en särskild utvecklingspeng för flyktingar. Vidare föreslår motionärerna en ny modell för trafikförsäkringen där samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen. Centerpartiet föreslår i motion Fi234 omfattande satsningar på rehabilitering enligt förslaget från SOU 2000:78 med en rehabiliteringsgaranti, en nationell vårdgaranti samt ett nytt, differentierat arbetsgivaransvar för sjukersättningen. Dagens sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring ska samtidigt ersättas med en samordnad sjuk- och rehabiliteringsförsäkring där förmånstagarens rätt till och skyldighet att delta i rehabilitering jämställs med inkomsttrygghetsmålet. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande (SfU1y) att utvecklingen av sjukfrånvaron är fortsatt alarmerade. Man inser svårigheten med att redan nu bedöma utvecklingen av sjukförsäkringsutgifterna 2003, särskilt då Riksförsäkringsverket i sin senaste prognos för utgiftsutvecklingen för nästa år inte haft möjlighet att ta hänsyn till de av regeringen aviserade förslagen för att komma till rätta med problemet med den ökade sjukfrånvaron. Socialförsäkringsutskottet konstaterar emellertid att regeringen i propositionen uppskattar att de aviserade förslagen medför att antalet sjukdagar minskar med 10 % och utgifterna minskar med ca 5 miljarder kronor. Mot bakgrund härav godtar socialförsäkringsutskottet regeringens förslag till utgiftsram för 2003 liksom förslaget till preliminär fördelning av utgifterna för 2004. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna samt Centerpartiet biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Socialförsäkringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 10 år 2003 fastställs till 119 399 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionärernas förslag till alternativa ramar. 4.1.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Utgiftsområdet omfattar folkpension till ålderspensionärer som inte har rätt till tilläggspension (ATP), folkpension och ATP i form av efterlevandepension, pensionstillskott såväl till ålderspension som till efterlevandepension, bostadstillägg till pensionärer (BTP) samt delpension. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till 33 766 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) förklaras att ramen för utgiftsområdet ökar något jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition på grund av prognosjusteringar. Regeringen redovisar dessutom att utgiftsområdesramen beräknas öka med drygt 18,7 miljarder kronor mellan 2002 och 2003. Denna förändring förklaras av att utgifterna för den bosättningsbaserade delen av folkpensionen till pensionärer som även uppbär ATP förs över från ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till utgiftsområde 11. Dessutom ersätts folkpension och pensionstillskott av en fullt beskattad garantipension, samtidigt som inkomstprövningen av folkpension från änkepension avskaffas och äldreförsörjningsstöd införs fr.o.m. den 1 januari 2003. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 11. Moderata samlingspartiet anser i motion Fi231 att utformningen av bostadstillägget till pensionärer har verkat kostnadsdrivande på framför allt kommunernas hyressättning. Därför föreslås att ett golv införs i bostadstillägget, samtidigt som ersättningsnivån återställs till 90 % från nuvarande 91 %. Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi232 att omställningspensionen utsträcks i tiden till att gälla i 12 månader. Vidare ska innehav av fritidshus inte påverka bostadstillägg för pensionärer. Kristdemokraterna förordar i motion Fi233 att omställningspensionen ska återställas till 12 månader i ett steg redan från den 1 juli 2003. Motionärerna anser vidare att fritidsfastighet inte ska ingå i inkomstprövningen för bostadstillägg. Dessutom avsätts ett budgetutrymme för att under 2004 kunna uppnå en förbättring av garantipensionen med totalt 1 000 kr före skatt. Centerpartiet redovisar i motion Fi234 att ramen för utgiftsområdet kan minskas till följd av partiets skatteförslag, vilka enligt motionärerna leder till höjda ålderspensioner och minskade utgifter för bostadstillägg för pensionärer. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (SfU1y) att man tillstyrker den av regeringen föreslagna utgiftsramen för 2003 samt den preliminära fördelningen av utgifterna för 2004. Motionerna avstyrks i berörda delar. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna samt Centerpartiet biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Socialförsäkringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 11 år 2003 fastställs till 52 547 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionärernas förslag till alternativa ramar. 4.1.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer (förutom bostadsbidraget som återfinns under utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns under utgiftsområde 15). Stödet utgörs av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkringen inklusive havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till kostnader för internationella adoptioner, folkpension och ATP i form av barnpension samt vårdbidrag till familjer med handikappade barn. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till 49 945 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisas att ramen för utgiftsområdet ökar jämfört med beräkningar från 2002 års ekonomiska vårproposition till följd av en ny befolkningsprognos samt ett metodfel i den tidigare prognosen. I utgiftsområdesramen för 2003 och 2004 ingår effekterna av en höjning av inkomsttaket i föräldraförsäkringen från 7,5 till 10 prisbasbelopp som regeringen avser att föreslå om det statsfinansiella läget så medger. Utöver detta inräknar regeringen en höjning av grundnivån i föräldraförsäkringen från 120 kr till 150 kr per dag fr.o.m. 2003 och, om det statsfinansiella läget så medger, från 150 kr till 180 kr per dag fr.o.m. 2004. Även tidigare reformer inom föräldraförsäkringen och den föreslagna höjningen av åldersgränserna för vårdbidrag för funktionshindrade barn ger ökade utgifter. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 12. Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi231 regeringens förslag att införa en extra "pappamånad" samt höja taket i föräldraförsäkringen. Motionärerna föreslår en skattefri barnomsorgspeng för familjer som inte utnyttjar kommunalt finansierad barnomsorg, vilken ska utgå med 3 000 kr per månad för barn mellan 1 och 3 år. De extra garantimånaderna i föräldraförsäkringen ska därmed avskaffas fr.o.m. 2004. Den sjukpenninggrundande inkomsten i föräldraförsäkringen bör enligt motionärerna baseras på de två föregående årens inkomst. Vidare avsätts medel för höjt bidrag till internationella adoptioner på högst 55 000 kr samt en månads retroaktivitet i samband med ansökan om vårdbidrag för funktionshindrade barn. En översyn av underhållstödet beräknas dessutom leda till besparingar inom utgiftsområdet. Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi232 en jämställdhetsbonus som i princip innebär att en högre ersättning på 90 % utgår när båda föräldrarna utnyttjar föräldraförsäkringen. Enligt motionärerna ska ett särskilt barnkonto fr.o.m. 2004 ge föräldrarna större frihet jämfört med dagens föräldraförsäkring. Garantidagarna föreslås samtidigt avskaffas. En markering av det gemensamma föräldraansvaret inom underhållstödet anses kunna hålla tillbaka utgifterna. Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi233 ett särskilt barnomsorgskonto på maximalt 80 000 kr för barn t.o.m. 2- årsåldern från den 1 juli 2003. Uttaget av medel på barnomsorgskontot ska dock begränsas till maximalt 40 000 kr per år samt trappas av med hänsyn till barnets vistelse i kommunalt finansierad barnomsorg. Motionärerna anser att taket i föräldraförsäkringen samtidigt bör höjas till 11 prisbasbelopp, medan ersättningsnivån justeras upp till 90 % av inkomsten. Ökningen av utgifterna kan dock begränsas genom att den sjukpenninggrundande inkomsten i föräldraförsäkringen beräknas på genomsnittlig inkomst under de två föregående åren. Vidare föreslås att garantinivån i föräldraförsäkringen höjs till 180 kr per dag 2003 och 200 kr per dag 2004 samt att barnbidraget för barn mellan 13 och 16 år höjs till 1 050 kr per månad. Centerpartiet anser i motion Fi234 att barnbidraget bör höjas med 200 kr 2003 och med ytterligare 250 kr 2004. Vidare förespråkas att garantinivån i föräldraförsäkringen höjs till 200 kr per dag, medan taket höjs till 11 prisbasbelopp. Motionärerna förslår vidare att den sjukpenninggrundande inkomsten i föräldraförsäkringen ska beräknas på de två föregående årens inkomst. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens förslag till utgiftsramen för 2003 samt den preliminära fördelningen av utgifterna för 2004. Motsvarande förslag i motionerna avstyrks. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna samt Centerpartiet biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Socialförsäkringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 12 år 2003 fastställs till 52 889 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionärernas förslag till alternativa ramar. 4.1.13 Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska program, bidrag till arbetslöshetsersättning, lönegarantiersättning, särskilda insatser för arbetshandikappade och platsförmedling. Utgiftsområdet omfattar vidare bl.a. Samhall AB:s verksamhet och Arbetsmarknadsverket. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till ca 61 141 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisar regeringen att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen av utgifterna per utgiftsområde i 2002 års ekonomiska vårproposition förklaras i huvudsak av att ersättningsnivåerna inom arbetslöshetsförsäkringen höjts från den 1 juli 2002 och av att resursbehovet för lönegarantiersättning ökar. Dessa ökningar motverkas dock av att arbetslösheten beräknas minska. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 13 Arbetsmarknad Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 13. Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi231 en minskning av ramen. Motionärerna föreslår att arbetslöshetsförsäkringen ska vara allmän och obligatorisk med en högre grad av egenfinansiering som balanseras av skattesänkningar. Den ska administreras av staten. Försäkringen ska fungera som en omställningsförsäkring. Motionärerna vill vidare införa en individuell och effektiv arbetsförmedling. Förmedling av arbeten som kan skötas bättre eller lika bra av andra aktörer än staten ska ges möjlighet att i fri konkurrens göra det. Flera av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör avskaffas till förmån för mer individuellt inriktade insatser. En ny myndighet bör inrättas som ersätter Arbetsmarknadsstyrelsen eftersom myndigheten är ineffektiv. Folkpartiet förordar i motion Fi232 en radikal omläggning av arbetsmarknadspolitiken och att ramen därför ska minskas. Arbetsmarknadsstyrelsen bör läggas ner och ersättas med platsförmedlingar som drivs av olika huvudmän. En statlig myndighet ska dock hantera arbetslöshetskassan. Arbetslöshetsförsäkringen bör reformeras. Motionärerna vill införa en jobb- och utvecklingsgaranti för alla långtidsarbetslösa. Kristdemokraterna anser i motion Fi233 att ramen för utgiftsområdet kraftigt kan minska. Motionärerna anser att det bör införas en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i vilken självfinansieringsgraden höjs till 33 %. Arbetslöshetens kostnader ska synliggöras genom en högre avgift till arbetslöshetskassan. Den enskilde ska kompenseras för höjning genom en sänkt inkomstskatt. Regelverket för arbetslöshetsförsäkringen måste förändras så att hinder för att ta ett arbete undanröjs. De avvisar särskilda medel till försök med friår. Försöket kan genomföras inom befintliga ramar. Centerpartiet föreslår i motion Fi234 en minskning av ramen. Motionärerna anser att arbetsmarknadsutbildningar som inte ger någon bevisad effekt ska avskaffas. Taket i arbetslöshetskassan ska återställas och egenavgiften ska höjas. Arbetsmarknadsutskottets yttrande Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU1y) regeringens förslag till ram för utgiftsområdet och motionerna avstyrks. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet är i en gemensam avvikande mening mycket oroade för utvecklingen på den svenska marknaden. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet biträder också i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Arbetsmarknadsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att ramen för utgiftsområde 13 år 2003 fastställs till 60 307 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.14 Utgiftsområde 14 Arbetsliv Utgiftsområdet omfattar frågor inom arbetsmiljö, arbetsrätt, arbetsorganisation, arbetstid, lönebildning, jämställdhet och diskriminering samt relationen mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Utgiftsområdet omfattar ett antal myndigheter, bl.a. Arbetsmiljöverket, Arbetslivsinstitutet och Medlingsinstitutet. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till ca 1 067 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisar regeringen att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen av utgifterna per utgiftsområde i 2002 års ekonomiska vårproposition förklaras i huvudsak av att Arbetsmiljöverkets anslag ökas år 2003 för regionala skyddsombud, tillsyn och informationssatsning. Arbetslivsinstitutets anslag ökas för företagshälsovårdsutbildning medan anslag för forskning bl.a. rörande belastningsskador, överförs till utgiftsområde 16. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 14 Arbetsliv Miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna I motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna yrkande 4 föreslås att anslaget 23:7 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) inom utgiftsområdet tillförs 2 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Motionärerna påpekar att Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning har fått ökade uppgifter och permanent högre kostnader för sin verksamhet. De vill möjliggöra att ombudsmannen får myndighetsansvaret för homofobi. Motionärerna anser därför att anslaget ska öka med 2 miljoner kronor 2003. Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi231 en minskning av ramen och föreslår en delvis annan myndighetsstruktur under utgiftsområdet. Alla ombudsmän mot diskriminering bör samlas i en myndighet. Medlingsinstitutets uppgifter bör begränsas. Vidare bör arbetsmarknadsmyndigheternas förvaltningskostnader reduceras successivt. Folkpartiet föreslår i motion Fi232 att anslaget ska minskas för Arbetsmiljöverket och Arbetslivsinstitutet samt att anslaget till särskilda utbildningsinsatser ska reduceras. Kristdemokraterna förordar i motion Fi233 en minskning av ramen. Besparingar kan göras på Arbetsmiljöverket. Vidare bör Arbetslivsinstitutet ses över och avvecklas på tre års sikt. Centerpartiet föreslår i motion Fi234 en minskning av ramen. Motionärerna anser att anslaget till Arbetsmiljöverket inte ska höjas och att Arbetslivsinstitutet ska avvecklas. Arbetsmarknadsutskottets yttrande Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU1y) regeringens förslag till ram för utgiftsområdet och motion Fi230 (yrkande 4) tillstyrks i berörda delar. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet är i en gemensam avvikande mening mycket oroade för utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet biträder också i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning att det finns skäl att utöka ramen för utgiftsområdet 2003 med 2 miljoner kronor med hänsyn till att Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning fått ökade arbetsuppgifter. Därmed biträder utskottet Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de grönas förslag i motion Fi230. Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att ramen för utgiftsområde 14 år 2003 fastställs till 1 150 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen med den uppjustering på 2 miljoner kronor som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp) samt avstyrker övriga motioners förslag till alternativa ramar. 4.1.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för finansiering av studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskola. För 2002 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 21 137 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) förklaras förändringen av utgiftsområdesramen 2002 jämfört med beräkningen i vårpropositionen i huvudsak med korrigeringar för revideringar av prisbasbeloppet, men även med en lägre prognos för antalet studerande med studiestöd. Utgiftsområdesramen höjs med 243 miljoner kronor 2003 och ytterligare 1 227 miljoner 2004. Skillnaden i jämförelse med 2002 förklaras till stor del av den neddragning som gjordes 2002 för att finansiera ökade lönegarantikostnader. Andra förklaringar till den föreslagna höjningen är ökade kostnader för studiehjälp, stigande räntekostnader och höjningen av prisbasbeloppet. Ett nytt rekryteringsbidrag för vuxenstuderande införs 2003, medan andra vuxenstöd fasas ut. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 15 Studiestöd BELOPP I MILJONER KRONOR *grafiskt element borttaget* Motionerna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi230 en sänkning av ramen. Pengarna tas från anslaget till det rekryteringsbidrag som införs 2003, men bedöms inte påverka verksamheten, då användandet av medlen väntas bli lägre än vad som anslagits. Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi231 det av regeringen föreslagna rekryteringsstödet, liksom anslaget till korttidsstudier fördelade av vissa organisationer. Medel för vuxenutbildningsstöd, liksom stödet vid korttidsstudier, förs i stället in under ett höjt studiemedelsanslag. Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi232 att rekryteringsstödet inte införs. I stället kan de vuxenstuderande utnyttja studiemedelssystemet med de gynnsammare regler för vuxenstuderande över en viss ålder som föreslås i partiets kommittémotion. Partiets lägre nivå på studiemedelsanslagen förklaras av ett antagande om lägre antal vuxenstuderande än regeringen. Kristdemokraterna räknar i motion Fi233 med något lägre kostnader för studiemedelsutvecklingen än regeringen som ett resultat av en lägre utbyggnadstakt av högskoleutbildningen. Partiet vill också minska korttidsstudiestödet. För 2004 aviseras en större reform då regeringens rekryteringsstöd byts mot full bidragsandel i studiestödet till äldre vuxenstuderande. Centerpartiet föreslår i motion Fi234 en sänkning av ramen genom att avvisa regeringens förslag att utbetala studiebidrag till gymnasiestudenter tio i stället för nio månader om året. Från 2004 genomförs en studiemedelsreform med syftet att göra bidrags- och lånedelarna lika stora. Utbildningsutskottet har avstått från att yttra sig. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 15 år 2003 fastställs till 21 600 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen med den nedjustering på 250 miljoner kronor som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp) samt avstyrker övriga motioners förslag till alternativa ramar. 4.1.16 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt centrala myndigheter inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde. För 2002 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 40 733 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) förklaras förändringen av utgiftsområdesramen i förhållande till beräkningen i vårpropositionen huvudsakligen av överföringar till och från andra utgiftsområden. Bland annat har anslag för forskningsverksamhet om belastningsskador överförts från utgiftsområde 14, medan medel för premier för statliga avtalsförsäkringar har överförts till andra utgiftsområden. Höjningen av utgiftsområdesramen 2003 förklaras huvudsakligen av de 1 000 miljoner kronor som tillförs anslag 25:10 Bidraget till personalförstärkningar i skola och fritidshem, med ett beräknat tillskott på ytterligare 1 000 miljoner kronor för 2004. Enligt tidigare beslut tillförs dessutom ca 700 miljoner kronor från och med 2003 för utbyggnad av utbildning och forskning vid universitet och högskolor. Ytterligare 100 miljoner för kvalitetsfrämjande åtgärder inom högskoleutbildningen tillförs också från och med 2003, enligt tidigare beslut. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning BELOPP I MILJONER KRONOR *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 16. Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi231 en tydlig kvalitetssatsning på skolan. Den största reformen i detta avseende är införandet av en nationell skolpeng som belastar utgiftsområdet med 70 000 miljoner kronor utöver propositionen för 2004. För 2003 skapas ett särskilt anslag för den kvalificerade yrkesutbildningen, medan Kunskapslyftsprojektet fasas ut. Anslag till grund- och forskarutbildning, samt forskning höjs. Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi232 en särskild satsning på de universitet och högskolor som har högt studerandetryck. Forskning och forskarutbildning stärks genom höjda fakultetsanslag, samtidigt som vuxenutbildningens och Vetenskapsrådets anslag minskas. Kristdemokraterna avvisar i motion Fi233 regeringens centralstyrda skolsatsning genom att växla propositionens föreslagna bidrag till personalförtärkningar i skola och fritidshem mot en höjning av det generella statsbidraget till kommunerna under utgiftsområde 25. Centerpartiet framhåller i motion Fi234 att utbyggnaden av den högre utbildningen i hela landet måste följas upp med en ytterligare satsning om totalt 386 miljoner kronor för att säkra kvaliteten och stärka forskningen. Medel från regeringens särskilda skolsatsning förs över till utgiftsområde 25. Utbildningsutskottet har avstått från att yttra sig. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 16 år 2003 fastställs till 42 387 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.17 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid Utgiftsområdet omfattar stöd till allmän kulturverksamhet, dans-, teater- och musikverksamhet, musei-, biblioteks- och arkivverksamhet, film-, litteratur- och konstnärlig verksamhet, forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet m.m. Utgiftsområdet omfattar även stöd till folkbildnings-, idrotts-, frilufts- och ungdomsverksamhet samt stöd till trossamfund. För 2002 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 8 112 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) förklaras förändringen av utgiftsområdesramen i förhållande till beräkningen i vårpropositionen bl.a. av ökade satsningar på filmstödet, dansen samt instiftande av ett litteraturpris till Astrid Lindgrens minne. Under 2003 görs en satsning på höjd kyrkoantikvarisk ersättning med 50 miljoner och ytterligare 50 miljoner för 2004. Ramhöjningen för 2004 beror också på de ökade anslagen till de centrala museerna för införande av fri entré. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid BELOPP I MILJONER KRONOR *grafiskt element borttaget* Motionerna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi230 att den del av anslag 28:9 Litteraturstöd som går till bokhandlar ska riktas mot små och medelstora bokhandlar som kompensation för att det statliga stödet till Bokbranschens finansieringsinstitut AB avvecklas. Vidare avvisar motionärerna regeringens förslag om att flytta 2,5 miljoner kronor från anslaget till allmänna samlingslokaler till anslaget för ungdomspolitik. Moderata samlingspartiet framför i motion Fi231 att statens insatser bör koncentreras till områden som är av allmänt intresse och som är beroende av statliga medel för att komma till stånd. En kulturfond bör inrättas och de fria teater- och dansgrupperna få extra stöd. Besparingar görs på folkbildnings- och ungdomspolitiken, samt delar av kulturpolitiken. Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi232 en ökad satsning på kulturen. Ökat stöd tillkommer centrala och regionala museer, regional musikverksamhet, samt stöd till trossamfund och idrottens antidopningverksamhet. Anslagen till nationalscenerna och Statens kulturråd sänks. Kristdemokraterna aviserar i motion Fi233 flera satsningar inom utgiftsområdet, framför allt på regional kultur, kulturmiljövård samt kulturella mötesplatser. Neddragningar görs bl.a. på stöd till utgivning av vuxenlitteratur. Centerpartiet framhåller i motion Fi234 att ungdomars möjlighet att skapa och ta del av kulturupplevelser även utanför de större städerna måste öka och föreslår därför i ett första steg 100 miljoner kronor för detta ändamål. Kulturutskottets yttrande I ett protokollsutdrag från kulturutskottet tillstyrks regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Denna ram överensstämmer med den som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp). Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet reserverar sig till förmån för respektive partis förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Kulturutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 17 år 2003 fastställs till 8 358 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet den ram som föreslås i propositionen och motion Fi230 (s, v, mp) samt avstyrker övriga motioners förslag till alternativa ramar. 4.1.18 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsväsendet, geotekniska frågor, länsstyrelserna, lantmäteriverksamhet samt stöd till ekologisk omställning och utveckling. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till ca 9 349 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) anförs att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen av utgifterna per utgiftsområde i 2002 års ekonomiska vårproposition förklaras i huvudsak av förändrade prognoser och anslagsramar för anslag 21:1 Bostadsbidrag samt av att 46 miljoner kronor årligen tillförs anslag 32:1 Länsstyrelserna m.m. för införandet av äldreombudsmän med tillsynsansvar inom äldreomsorgen. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 18. Moderata samlingspartiet anser i motion Fi231 att ramen för utgiftsområde 18 ska minskas. Besparingarna kan uppnås genom nedskärningar på ett flertal områden. Det gäller främst avveckling av investeringsbidragen för studentbostäder, bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet respektive hyresbostäder. Besparingar görs på bostadsbidragen genom att bidragen till ungdomar avvecklas. Bidragen ska bara utgå till barnfamiljer. Anslaget för stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet ska avskaffas. Vidare föreslås nedskärningar på flera andra anslag inom utgiftsområdet. I Folkpartiets motion Fi232 föreslås att ramen ska minskas. Besparingar kan göras bl.a. genom lägre utgifter för bostadsbidrag och räntebidrag. Vidare görs besparingar inom Boverket och Lantmäteriverket. Motionärerna föreslår att investeringsbidragen till studentbostäder, hyresbostäder respektive till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet avvecklas. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi233 en ökning av ramen. Ett ökat anslag föreslås till bostadsbidrag. Barnfamiljer ska få högre bidrag. Motionärerna föreslår en skattereduktion på nyproduktion av flerbostadshus. Besparingar åstadkoms bl.a. genom avveckling av investeringsbidragen till hyresbostäder respektive till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet. Även anslaget till räntebidrag föreslås minskas genom att nya räntebidrag inte beviljas. Centerpartiet förordar i motion Fi234 en minskning av utgiftsramen. Besparingar föreslås på bostadsbidragen och en avveckling av investeringsbidraget till hyresbostäder. Vidare föreslås sänkta anslag till myndigheter. Bostadsutskottets yttrande Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU1y) regeringens förslag till ram för utgiftsområdet för 2003 samt preliminära ram för 2004 och motionerna avstyrks. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet tillstyrker sina partiers respektive förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Bostadsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att ramen för utgiftsområde 18 år 2003 fastställs till 9 482 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.19 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av regionalpolitiska företagsstöd och medel som länsstyrelserna och självstyrelseorganen samt Närings- och teknikutvecklingsverket förfogar över för regional projektverksamhet samt en del av medfinansieringen av EG:s strukturfondsprogram. Vidare ingår även medel för utbetalningar från EG:s regionalfond samt medel för Glesbygdsverket och Statens institut för regionalforskning. För 2002 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 3 261 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisar regeringen att förändringar av utgiftsområdesramen jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition i huvudsak förklaras av att anslag 33:6 Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006 har ökats. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 19. Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi231 en minskning av ramen. Motionärerna anför att den regionalpolitiska propositionens förslag inte kommer att leda till ett konkurrenskraftigare Sverige. Motionärerna anser att målet för regionalpolitiken bör vara att skapa förutsättningar för olika regioners och människors möjligheter till utveckling, vilket förverkligas bl.a. genom att infrastrukturen byggs ut och genom att villkoren för företagande förbättras. Anslagen för regionalpolitiska åtgärder minskas. Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi232 att regionalpolitiken får en mer generell inriktning. Motionärerna vill därför minska de selektiva stöden. Motionärerna anser vidare att kostnaden för de regionala transportnäten inte bör belasta staten. Kristdemokraterna redovisar i motion Fi233 att ett centralt mål för partiets regionalpolitik är att skapa förutsättningar för en livskraftig utveckling i hela landet för människor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur. Regionalpolitiken kan inte ses isolerad och därför måste den statliga sektorspolitiken ta regionalpolitiska hänsyn. Motionärerna avvisar vissa delar av regeringens IT-satsningar. De föreslår också en minskning av anslaget för allmänna regionalpolitiska åtgärder. Partiets förslag leder till minskat resursbehov. Centerpartiet anser i motion Fi234 att utgiftsramen bör höjas. Motionärerna avvisar regeringens IT-satsning och anser att staten har ett ansvar för att bygga en heltäckande digital infrastruktur. Näringsutskottets yttrande Näringsutskottet, som har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag, tillstyrker regeringens förslag. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna tillstyrker sina partiers respektive förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Näringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att ramen för utgiftsområde 19 år 2003 fastställs till 3 608 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.20 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård Utgiftsområdet omfattar miljöövervakning, åtgärder för biologisk mångfald, sanering och återställning av förorenade områden, kemikaliekontrollsfrågor, kärnkraftssäkerhets- och strålningsfrågor, väder- och klimatfrågor, samt forskning om miljö, areella näringar och samhällsbyggande. För 2002 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 2 811 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) förklaras förändringen av utgiftsområdesramen i förhållande till beräkningen i vårpropositionen i huvudsak av att 21 miljoner kronor överförs till utgiftsområde 4 Rättsväsendet år 2002. Medlen tillförs domstolsväsendet för arbetet med miljödomstolar. För 2003 föreslås ökade anslag till bl.a. internationellt miljösamarbete och stöd till klimatinvesteringar. Den beräknade utgiftsområdesramen för 2004 är 1 041 miljoner kronor högre än anslaget för 2002 (inklusive tilläggsbudget i den ekonomiska vårpropositionen och budgetpropositionen). Detta förklaras i huvudsak av de satsningar som följer av regeringens proposition Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2002/2003:130). Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård BELOPP I MILJONER KRONOR *grafiskt element borttaget* Motionerna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna motsätter sig i motion Fi230 regeringens föreslagna minskningar av resurser till insatser för den biologiska mångfalden och för sanering och återställning av förorenade områden. De föreslår därför höjningar av dessa två anslag med 7 respektive 21 miljoner kronor för 2003. Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi231 inrättande av s.k. skötselkontrakt för att minska behovet av att köpa in skyddsvärd mark och samtidigt göra bevarandearbetet mer effektivt. Miljö- och hälsofarliga områden bör prioriteras vid sanering av förorenade områden, vilket medger en besparing på detta anslag. Stimulansåtgärder för utveckling av miljövänlig teknik bör ges ökade resurser, medan anslaget för stöd till klimatinvesteringar kan sänkas. Folkpartiet liberalerna framför i motion Fi232 att riktade stödåtgärder, exempelvis regeringens föreslagna stöd till klimatinvesteringar, bör undvikas, eftersom de ofta leder till byråkratiska regler och felaktiga beslut. I stället föreslås ökade satsningar på åtgärder för biologisk mångfald, på internationellt miljösamarbete och på miljöforskning. Kristdemokraterna pekar i motion Fi233 ut klimatförändringarna som det största och mest svåråtgärdade miljöproblemet. Utsläpp från trafik och energiproduktion måste minska drastiskt, varför en höjning av stödet till klimatinvesteringar föreslås. Genom bl.a. effektivisering av förvaltningen föreslås besparingar på Naturvårdsverket och åtgärderna för biologisk mångfald. Centerpartiet föreslår i motion Fi234 omfördelningar inom utgiftsområdet med sänkta anslag till inköp av skog och ökade anslag till ideella organisationer, kalkning, miljöforskning och en fond för kostnadseffektiva investeringar. Dessutom föreslås ett nytt anslag till miljöbistånd på ca 350 miljoner kronor. Miljö- och jordbruksutskottets yttrande Miljö- och jordbruksutskottet anser i sitt yttrande (MJU1y) att det förslag till ram för utgiftsområdet som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp) bör tillstyrkas, samt att övriga motioner bör avstyrkas i denna del. I avvikande meningar tillstyrker Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet förslagen i respektive motion. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Miljö- och jordbruksutskottet ställer sig i sitt yttrande bakom den höjning av utgiftsområdesramen som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp). Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 20 år 2003 fastställs till 3 363 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen med den uppjustering på 28 miljoner kronor som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp) samt avstyrker övriga motioners förslag till alternativa ramar. 4.1.21 Utgiftsområde 21 Energi Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och utveckling av energisystemet samt insatser för att främja utvecklingen av effektiva energimarknader. För 2002 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 2 048 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisar regeringen att förändringar av utgiftsområdesramen jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition i huvudsak förklaras av åtgärder som följer av regeringens förslag i propositionen Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop. 2001/02:143). Utgifterna inom utgiftsområdet ökar därmed med 366 miljoner kronor. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 21. Moderata samlingspartiet anför i motion Fi231 att energipolitikens mål ska vara att främja en säker och konkurrenskraftig energiförsörjning i hela Sverige. All energiproduktion ska klara högt ställda säkerhets- och miljökrav. Motionärerna avvisar den förtida kärnkraftsavvecklingen. Besparingar görs bl.a. på anslaget för bidrag för att minska elanvändningen och på bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor. Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi232 en fri produktion av energi och motsätter sig en förtida avveckling av kärnkraften. Konkurrensen på elmarknaden bör ökas. Motionärerna avvisar regeringens förslag till energiprogram. Motionärerna anser vidare att medel bör avsättas för stöd till åtgärder som höjer kärnsäkerheten i Östeuropa. Kristdemokraterna anser i motion Fi233 att kärnkraften ska avvecklas i takt med att förnybara energislag kan fasas in. Satsningar på forskning och utveckling av alternativa energislag är mycket angelägna. Delar av omställningsprogrammet har inte gett avsett resultat varför motionärerna anser att medlen i stället ska satsas på energieffektivisering och på att finna metoder att öka el- och värmeproduktion baserad på förnybara energislag. Besparingar görs bl.a. på anslagen till Energimyndigheten och introduktion av ny energiteknik. Centerpartiets förslag i motion Fi234 överensstämmer med regeringens med hänvisning till att området omfattas av energiöverenskommelsen med regeringen. Näringsutskottets yttrande Näringsutskottet, som har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag, tillstyrker regeringens förslag. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna tillstyrker sina partiers respektive förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Näringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att ramen för utgiftsområde 21 år 2003 fastställs till 1 687 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.22 Utgiftsområde 22 Kommunikationer Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägar och järnvägar. Utgifter för sjöfart, luftfart, post, informationsteknik samt forskning inom ovan nämnda verksamheter ingår också i utgiftsområdet. För 2002 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 24 616 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) förklaras förändringen av utgiftsområdesramen i förhållande till beräkningen i vårpropositionen i huvudsak av omfördelningar mellan utgiftsområden samt ny pris- och löneomräkning. Att den beräknade utgiftsområdesramen för 2004 är 4 441 miljoner kronor högre än anslaget för 2002 (inklusive tilläggsbudget i den ekonomiska vårpropositionen och budgetpropositionen) förklaras bl.a. av att utgiftsområdet enligt tidigare beslut tillförs 500 miljoner kronor för 2003 samt 2 800 miljoner kronor för 2004. Medlen för 2004 ska i enlighet med regeringens proposition om Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem (prop. 2001/02:20, bet. 2001/02:TU2, rskr. 2001/02:126) användas till höjd ambitionsnivå i infrastruktursatsningarna. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer BELOPP I MILJONER KRONOR *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 22. Moderata samlingspartiet framför i motion Fi231 att Sveriges underdimensionerade infrastruktur utgör ett hinder för medborgarnas rörlighet och medför konkurrensnackdelar för företagen. En höjning av anslagen till väghållning med 2 000 miljoner föreslås därför för 2003. En ökad privat finansiering av postverksamhet och underhåll av järnvägar föreslås minska utgifterna på statsbudgeten. Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi232 att fungerande kommunikationer är en förutsättning för att tillväxt ska skapas. Högre investeringar i vägnätet, men en långsammare takt i genomförandet av järnvägsinvesteringar föreslås, samtidigt som stödet till de regionala flygplatserna avvisas. Kristdemokraterna framför i motion Fi233 att regeringens transportpolitik inneburit att eftersläpningarna i de uppställda investeringsplanerna har accelererat ytterligare och att vägunderhållet är eftersatt på ett oacceptabelt sätt. Höjningar föreslås därför av anslag till Vägverket och Banverket på 1 590 respektive 1 710 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Centerpartiet förordar i motion Fi234 en höjning av utgiftsområdesramen jämfört med regeringen på 1 710 miljoner kronor för 2003. Satsningen, som måste omfatta hela landet, inriktas primärt på att ta igen det eftersatta underhållet av vägnätet och på upphandling av kollektivtrafik i glesbygd. Neddragningar görs på myndighetsanslagen. Trafikutskottets yttrande I ett protokollsutdrag från trafikutskottet tillstyrks regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet anser i var sin skiljaktig mening att respektive partis förslag bör tillstyrkas. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Trafikutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram på utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 22 år 2003 fastställs till 25 858 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.23 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnäring, skogsnäring, fiskenäring, rennäring, djurskydd och djurhälsovård, livsmedelskontroll, Sveriges lantbruksuniversitet, samt viss forskning. För 2002 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 14 118 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) beräknas en sänkning av utgiftsområdesramen för 2004 med 306 miljoner kronor jämfört med ramnivån för 2002 (inklusive tilläggsbudget i den ekonomiska vårpropositionen och budgetpropositionen). Den lägre ramen för 2003 är ett resultat av att utbetalningar av arealstödsersättning motsvarande ca 4 000 miljoner kronor tidigareläggs. Åtgärden förklaras av att regeringen gör bedömningen att det finns en risk att utgiftstaket är hotat för 2003. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar BELOPP I MILJONER KRONOR *grafiskt element borttaget* Motionerna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi230 att ramen höjs i jämförelse med propositionen. Den ökade ersättningen för viltskador för 2002 ska behållas även 2003 och anslaget ökas därför med 3,5 miljoner kronor. Sveriges lantbruksuniversitets arbete med fältförsöksverksamhet för ekologisk odling föreslås få ytterligare 7 miljoner kronor. Livsmedelsverkets anslag ökas också med 10 miljoner kronor. Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi231 att den svenska livsmedelsproduktionen belastas med produktionsskatter som ligger avsevärt högre än omvärldens. Därför bör skatten på diesel för arbetsmaskiner sänkas medan skatten på växtnäring tas bort. Återföring av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel reduceras därmed väsentligt. Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi232 större satsningar på åtgärder inom djurskydd och djurhälsovård, konsumentpolitiska åtgärder i livsmedelshanteringen, Sveriges lantbruksuniversitet och forskning inom området. Besparingar görs på Jordbruksverket och Fiskeriverket. Återföringen av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel sänks. Kristdemokraterna förordar i motion Fi233 en inriktning för jordbruket som syftar till fortsatt användning av marken för livsmedelsproduktion. Ett flertal skattesänkningar aviseras, bl.a. på diesel, för att stärka jordbrukets konkurrenskraft. Ett omfattande åtgärdsprogram för landsbygdens miljö och struktur föreslås också. Centerpartiet föreslår i motion Fi234 ökade satsningar på forskning och utveckling av jordbruksnäringen. Vidare föreslås höjda anslag för kontroll av livsmedel och ersättning för viltskador. Besparingar görs på anslaget för återföring av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Miljö- och jordbruksutskottets yttrande Miljö- och jordbruksutskottet anser i sitt yttrande (MJU1y) att det förslag till ram för utgiftsområdet som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp) bör tillstyrkas, samt att övriga motioner bör avstyrkas i denna del. I avvikande meningar tillstyrker Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet förslagen i respektive motion. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Miljö- och jordbruksutskottet ställer sig i sitt yttrande bakom den höjning av utgiftsområdesramen som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp). Finansutskottet föreslår mot den bakgrunden att ramen för utgiftsområde 23 år 2003 fastställs till 10 481 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen med den uppjustering på 21 miljoner kronor som föreslås i motion Fi230 (s, v, mp) samt avstyrker övriga motioners förslag till alternativa ramar. 4.1.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv Utgiftsområdet omfattar verksamheterna näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export och investeringsfrämjande, konsumentfrågor och övriga åtaganden. För 2002 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 3 548 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisar regeringen att förändringar av utgiftsområdesramen jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition i huvudsak förklaras av satsningar med 50 miljoner kronor på "Attraktiva Sverige" och med 50 miljoner kronor på "Ett företagsammare Sverige". Utgifterna inom utgiftsområdet ökar därmed med 121 miljoner kronor. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 24. Moderata samlingspartiet anför i motion Fi231 att staten, kommunerna och landstingen ska koncentrera sig på sin kärnverksamhet och i större utsträckning konkurrensutsätta och knoppa av verksamheter. Motionärerna anser att utgiftsramen kan sänkas. Besparingar görs bl.a. på den s.k. Östersjömiljarden och Konsumentverket. Konkurrensverkets arbete är viktigt och verket tillförs därför ytterligare medel. Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi232 att utgiftsramen bör minskas. Konkurrensverket och konkurrensforskningen bör dock tilldelas ökade resurser. Anslaget till näringslivsutvecklingen i Östersjöområdet bör återkallas. Neddragningar görs på anslagen till rymdverksamhet och Verket för innovationssystem. Kristdemokraterna förordar i motion Fi233 generella åtgärder för att förbättra företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till vissa företag och regioner. Motionärerna föreslår att vissa åtgärder bör vidtas för att identifiera och undanröja existerande hinder för startande och utvecklande av företag. Den s.k. Östersjömiljarden avvisas. Besparingar på vissa myndigheter under utgiftsområdet föreslås varför utgiftsramen sänks. Konkurrensverket bör dock tillföras ökade resurser. Centerpartiet förespråkar i motion Fi234 att möjligheterna att starta och driva företag bör förbättras. Företagande kräver en god infrastruktur, både digital och fysisk. Motionärerna föreslår neddragning på myndigheter och den s.k. Östersjömiljarden. Näringsutskottets yttrande Näringsutskottet, som har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag, tillstyrker regeringens förslag. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna tillstyrker sina partiers respektive förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Näringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att ramen för utgiftsområde 24 år 2003 fastställs till 3 410 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.25 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Utgiftsområdet omfattar huvuddelen av statens bidrag till kommuner och landsting. Bidragen lämnas dels i form av ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och landsting, dels i form av ett bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Utgiftsområdet omfattar bl.a. även ett bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, liksom sedan 2002 ett anslag för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till 101 616 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisas att målet för utgiftsområdet är att skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting att uppnå de nationella målen inom olika verksamheter. Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med regeringens vårproposition förklaras i huvudsak av de förändringar i kommunkontosystemet som genomförs den 1 januari 2003. Avgiften till kommunkontosystemet tas bort. Samtidigt minskas det generella statsbidraget med motsvarande belopp, preliminärt 31,4 miljarder kronor. Förändringen av utgiftsområdesramen är också en konsekvens av förslag som påverkar kommunernas och landstingens skatteintäkter. Förslaget om skattereduktion för allmän pensionsavgift leder till en ökning av kommunsektorns skatteintäkter med ca 5,8 miljarder kronor. Höjningen av grundavdraget leder till ca 2,6 miljarder kronor i minskade skatteintäkter för kommunsektorn. För att förstärka hälso- och sjukvården tillförs utgiftsområdet 2,0 miljarder kronor och för införandet av en allmän förskola för 4- och 5-åringar tillförs 1,2 miljarder kronor. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ram för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Moderata samlingspartiet framhåller i sin motion Fi262 att kommunerna bör koncentrera sig på de viktigaste uppgifterna. Det finns ett behov av avregleringar och ändrade ansvarsförhållanden mellan stat och kommun. Avreglering skapar förutsättningar för effektivisering av den kommunala verksamheten. Ökade skatteintäkter till kommunerna medger en sänkning av det generella statsbidraget. Verksamhetsanpassning till exempelvis befolkningsförändringar är en del av det kommunala ansvaret. Därför avvisas förslaget om det särskilda bidraget till kommuner med befolkningsförändringar. Moderaterna säger nej till regeringens satsning för ökad tillgänglighet i vården men föreslår i stället satsningar under utgiftsområde 9. Kommunerna kompenseras via utgiftsområde 25 för minskat skatteunderlag till följd av partiets skatteförslag, vilket förklarar varför ramen för utgiftsområdet väsentligt överstiger regeringens. Av Moderaternas motion Fi287 framgår att det tillfälliga sysselsättningsstödet bör avskaffas vilket minskar kommunernas resurser jämfört med propositionen. Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi269 att en politik för hög sysselsättning och god tillväxt är den bästa metoden att ge kommunerna förutsättningar att klara sina uppgifter och sin ekonomi. Motionärerna är kritiska mot att regeringen alltmer öronmärker bidragen till kommunerna. Kommunerna ska koncentrera sig på sina kärnverksamheter och dessa ska bedrivas i förvaltningsform. Motionärerna anser också att statsbidraget bör sänkas med 2,4 miljarder kronor för att uppväga det skattebortfall som kommunala koncernbildningar leder till. Statsbidraget sänks vidare med 2,3 miljarder kronor motsvarande kostnaderna för assistansersättningen vilka förs till utgiftsområde 9. Till utgiftsområde 9 förs också 257 miljoner kronor från anslaget 48:2 för kostnader för kommuner som har höga verksamhetskostnader enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Folkpartiet vill permanenta den del av anslaget för särskilda insatser till kommunerna som avser hivpreventiv verksamhet i storstadsregionerna. Kommunernas inkomstbortfall till följd av Folkpartiets skatteförslag kompenseras genom höjt generellt statsbidrag. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi292 att kommunsektorn utöver de medel regeringen anslår får ett ytterligare tillskott för att möjliggöra en ökning av antalet vårdplatser och för att möta de växande behoven i äldreomsorgen. Därtill satsas ytterligare pengar på den nationella vårdgarantin. Kommunerna bör fritt få använda pengarna för den skolsatsning som regeringen vill genomföra. Även de föreslagna pengarna för ökad tillgänglighet i vården bör få användas fritt av landstingen. Kommunsektorn påverkas också indirekt av en rad förändringar, främst på skattesidan, som motionärerna föreslår. En del av dessa effekter föreslås regleras via utgiftsområde 25. Motionärerna föreslår att ramen för utgiftsområdet sammantaget bör vara högre än i regeringens förslag. Centerpartiet anför i motion Fi259 att regeringen nu i stigande grad återgår till detaljreglerade specialdestineringar i statsbidragssystemet. Motionärerna motsätter sig denna typ av statlig styrning av verksamheten i kommuner och landsting både av demokratiska och ekonomiska skäl och värnar om det kommunala självstyret. Statens viktigaste medel för att minska de regionala och sociala klyftorna är att ge likvärdiga grundförutsättningar för basserviceutbud, inte speciella stöd till utsatta kommuner. Centerpartiet avvisar regeringens skolsatsning. I stället föreslår motionärerna en satsning på skolan genom höjt generellt statsbidrag. Resurser för satsningen på särskilda insatser i kommuner föreslår motionärerna ska användas i den allmänna regionalpolitiken med ett starkt lokalt inflytande över medlens användning. Förslaget till minskad ram orsakas i huvudsak av förslagen till reformer och skattesänkningar som påverkar kommunernas inkomster och som regleras genom finansieringsprincipen. Av Centerpartiets motion Fi234 framgår att det tillfälliga sysselsättningsstödet bör avskaffas vilket minskar kommunernas resurser jämfört med propositionen. Finansutskottets ställningstagande Utskottet konstaterar att nivån på statsbidraget till kommuner och landsting har höjts med 24 miljarder kronor sedan 1996. Även framgent tillförs utgiftsområdet ytterligare medel, bl.a. genom den satsning på vård och omsorg som gjordes i samband med minskningarna av försvaret. Utgiftsområdet tillförs därigenom 2 miljarder kronor 2003 och ytterligare 1 miljard kronor 2004. Oppositionspartierna har i sina motioner presenterat alternativa förslag till ramar för utgiftsområdet. De olika förslagen till ramar varierar mycket kraftigt mellan partierna. Detta är emellertid till allra största delen ett resultat av partiernas skatteförslag som för samtliga oppositionspartier utom Centerpartiet leder till att kommunernas inkomster minskar, vilket kompenseras på olika sätt. Så t.ex. föreslår Moderata samlingspartiet att ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ska räknas upp med 62,8 miljarder kronor främst beroende på att kommunsektorn föreslås få kompensation för det skattebortfall som det moderata budgetalternativet ger upphov till. Eftersom partiets förslag till kompensation uppgår till sammanlagt 68,9 miljarder kronor föreslår Moderata samlingspartiet i realiteten en neddragning av överföringarna till kommunerna med 6,1 miljarder kronor. Folkpartiet liberalerna redovisar i sitt budgetalternativ att ramen för utgiftsområde 25 räknas upp med 8,2 miljarder kronor. Partiet beräknar samtidigt att kommunerna ska kompenseras för effekterna av partiets förslag till vissa förändringar av inkomstskatter samt ersättningar från socialförsäkringssystemet med sammanlagt 8,6 miljarder kronor. Detta innebär att Folkpartiet i realiteten minskar överföringarna till kommunerna med 2,7 miljarder kronor, varav 2,4 miljarder kronor avser sänkta statsbidrag för att uppväga det skattebortfall som kommunala koncernbildningar enligt motionärerna leder till. Dessutom vill partiet flytta 0,3 miljarder kronor från anslaget till särskilda insatser i vissa kommuner till utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och socialomsorg. I motsats till de övriga oppositionspartierna föreslår Kristdemokraterna att effekten på kommunsektorn av deras inkomstskatteförslag ska neutraliseras dels genom regleringar på utgiftsområde 25, dels genom en avräkning mot inkomsttitel. Såsom utskottet tidigare har framhållit kan det ifrågasättas om ett sådant förfarande är förenligt med budgetlagens krav på att alla inkomster och utgifter på statsbudgeten ska bruttoredovisas. Om - för jämförbarhetens skull - all reglering i stället görs på utgiftsområde 25 kommer utgifterna på detta utgiftsområde att öka i Kristdemokraternas budgetalternativ med 40,4 miljarder kronor. En motsvarande reglering bör då också göras för partiets förslag till utgiftstak för staten 2003. I Centerpartiets budgetalternativ räknas ramen för utgiftsområde 25 ned med 19,5 miljarder kronor. Denna nedjustering föranleds av att kommunsektorns inkomster justeras för de av partiets förslag som påverkar det kommunala skatteunderlaget. Dessa förslag till neutraliseringar uppgår sammantaget till 21,3 miljarder kronor, vilket innebär att nettoöverföringarna till kommunerna inom utgiftsområde 25 i Centerpartiets budgetalternativ utökas med 1,8 miljarder kronor. Partiet avvisar emellertid regeringens skolsatsning på 2 miljarder kronor 2003, vilken redovisas under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, och föreslår i stället en satsning på skolan genom höjt generellt statsbidrag via utgiftsområde 25. Utskottet vill vidare erinra om att både Moderata samlingspartiet och Centerpartiet vill avskaffa tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner på 2,3 miljarder kronor, vilket i enlighet med regeringens förslag regleras på statsbudgetens inkomstsida. Utskottet återkommer inom kort till partiernas kommunalekonomiska alternativ i sitt betänkande om anslagen inom utgiftsområde 25 (bet. 2002/03: FiU3). Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003 och därvid tillstyrkt regeringens förslag i denna del. Dock med tillägg för en ökad kompensation över det generella statsbidraget till kommunerna till följd av förslaget om en ytterligare höjning av grundavdraget i motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 12. Höjs grundavdraget leder det till minskade skatteinkomster för kommunerna. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 25 år 2003 fastställs till 68 487 miljoner kronor vilket är 456 miljoner kronor mer än propositionens förslag. Utskottet avstyrker därmed motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.26 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m. m. Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden, oförutsedda utgifter samt Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning. Utgiftsområdet ingår inte under utgiftstaket för staten. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till 66 575 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) redovisar regeringen att ramen för utgiftsområdet minskar med drygt 3,4 miljarder kronor 2003 och 1,8 miljarder kronor jämfört med 2002 års ekonomiska vårproposition. Förändringarna förklaras huvudsakligen av ändrade låneplaner, förtida uppköp av nollkupongobligationer samt en omvärderingspost som beror dels på att vissa myndigheter har omvandlat kontoplacering i Riksgäldskontoret till statsobligationer, dels på en svagare kronkurs. Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Motionerna Förslagen i motion Fi230 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör inte utgiftsområde 26. Moderata samlingspartiet anser i motion Fi231 att det är angeläget att minska statsskulden. Partiets samlade förslag innebär ett större överskott i de offentliga finanserna samt mer omfattande privatiseringar av statliga företag jämfört med vad regeringen föreslagit. Överskottet och intäkterna från privatiseringar ska användas till att minska statsskulden, vilket medför att statsskuldsräntorna blir lägre. Folkpartiet liberalerna redovisar i motion Fi232 mer omfattande företagsförsäljningar än regeringen. Intäkterna från dessa försäljningar ska användas för att amortera på statsskulden, vilket ger lägre statsskuldsräntor. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi233 en ökad försäljning av statliga företag, vilket i kombination med de övriga sammantagna budgetförstärkningarna minskar upplåningsbehovet. Statsskulden kan därmed minskas och statsskuldsräntorna blir lägre. Centerpartiet förordar i motion Fi234 ökad takt i försäljningen av statlig egendom samt större statligt sparande jämfört med regeringen. Motionärernas förslag medför ett minskat lånebehov och därmed lägre räntor på statsskulden. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 26 år 2003 fastställs till 54 450 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionärernas förslag till alternativa ramar. 4.1.27 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska gemenskapens allmänna budget (EU-budgeten). De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till ca 17 351 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) anför regeringen att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen i 2002 års ekonomiska vårproposition i huvudsak förklaras av nya underlag för avgiftens beräkning. I vårpropositionen var det inte möjligt att basera beräkningarna på EU-budgetdokument för 2003, vilka nu finns tillgängliga. Propositionens och regeringspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Som framgår av tabellen har inget av riksdagspartierna föreslagit någon förändring av regeringens utgiftsram. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Finansutskottet föreslår att ramen för utgiftsområde 27 år 2003 fastställs till 23 695 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag. 4.1.28 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkningen av utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2003. Utgifterna omfattar ålderspension i form av allmän tilläggspension (ATP) och ålderspension i form av folkpension till pensionärer som även uppbär ATP. Vidare ingår reformerad tilläggspension, inkomstpension och premiepension samt kostnaderna för administrationen av dessa system. De totala utgifterna för utgiftsområdet 2002 beräknas uppgå till 153 486 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) förklarar regeringen att ramen för utgiftsområdet höjs i jämförelse med 2002 års ekonomiska vårproposition på grund av högre antaganden dels om inkomstindex, dels om kostnaderna för administration av AP-fonderna. År 2003 kommer dessutom utgifterna för den bosättningsbaserade delen av folkpensionen till pensionärer som också uppbär ATP att föras över från ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2003 (yrkande 11). Propositionens och riksdagspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2003 och 2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* Som framgår av tabellen har inget av riksdagspartierna föreslagit någon annan ram än vad regeringen anger som förslag i budgetpropositionen. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet påpekar i sitt yttrande (SfU1y) att regeringen i årets budgetproposition har ett specifikt yrkande avseende ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Av propositionen framgår emellertid inte om riksdagens godkännande av beräkningen avses få någon förändrad innebörd jämfört med tidigare behandling av utgiftsberäkningen för ålderspensionssystemet. Socialförsäkringsutskottet har inget att erinra mot regeringens beräkningar. Finansutskottets ställnigstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003. Finansutskottet finner för sin del att innebörden i riksdagens godkännande av utgiftsberäkningen inte förändras i och med regeringens särskilda yrkande avseende ålderspensionssystemet. Utskottet föreslår således att ramen för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten år 2003 fastställs till 155 953 miljoner kronor. Därmed biträder utskottet regeringens förslag och tillstyrker yrkande 11 i propositionen. 4.2 Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för 2004 Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden för 2004 med den ändringen att ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner höjs med 456 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Utskottet avstyrker därmed de alternativa yrkanden som framförs av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Jämför reservationerna 13 (m), 14 (fp), 15 (kd) och 16 (c). Budgetpropositionen Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2004 som finns återgiven i propositionen (yrkande 10). Motionerna Förslag till alternativ fördelning på utgiftsområdena för 2004 framförs i följande motioner: Moderata samlingspartiet i motion Fi231 (yrkande 6) Folkpartiet liberalerna i motion Fi232 (yrkande 7) Kristdemokraterna i motion Fi233 (yrkande 9) Centerpartiet i motion Fi234 (yrkande 7). Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna (motion Fi230) förordar en oförändrad fördelning på utgiftsområdena för 2004 jämfört med regeringens förslag. Partiernas alternativ för 2004 har redovisats i tabellerna under respektive utgiftsområde i föregående avsnitt. Utöver de föreslagna alternativen till fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2004 framför två partier även förslag till allmän inriktning av budgetarbetet avseende utgiftsfördelningen för 2005. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi233 att riksdagen ska godkänna de av motionärerna angivna prioriterade budgetområdena för budgetpolitiken som riktlinje för regeringens kommande budgetarbete (yrkande 7). Centerpartiet förordar i motion Fi234 att ett särskilt budgetutrymme skapas för ett antal viktiga reformer under de kommande åren. Dessa reformer ska enligt motionärerna ingå i regeringens planeringsförutsättningar för 2003 års ekonomiska vårproposition (yrkande 8). Finansutskottets ställningstagande Utskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens förslag till fördelning av utgifterna på utgiftsområden för 2003, med undantag för ramar för utgiftsområdena 8 Invandrare och flyktingar, 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, 14 Arbetsliv, 15 Studiestöd, 20 Allmän miljö- och naturvård, 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar och 25 Allmänna bidrag till kommuner. De av utskottet föreslagna förändringarna av ramar för utgiftsområdena 8, 9, 14, 15, 20 och 23 följer Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas förslag från motion Fi230. De bör enligt utskottet inte få några återverkningar på respektive utgiftsområdesramar för 2004. Den av utskottet tidigare föreslagna förändringen av ramen för utgiftsområde 25 föranleds däremot av Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas förslag till att utvidga den gröna skatteväxlingen fr.o.m. 2003. Med hänsyn till att den utvidgade skatteväxlingen inte ska vara tidsbestämd anser utskottet att en motsvarande justering av ramen bör ske även för 2004. Det innebär att riksdagen bör justera upp ramen med 456 miljoner kronor jämfört med vad regeringen föreslagit. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 25 för budgetåret 2004 preliminärt beräknas till 70 590 miljoner kronor. Vidare vill utskottet påpeka att regeringen i kommande 2003 års ekonomiska vårproposition avser att lämna ett förslag till preliminär fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden för åren 2005 och 2006, inklusive en utförlig motivering av de aktuella budgetpolitiska prioriteringarna. Utskottet finner därför inte skäl till något tillkännagivande från riksdagens sida avseende den preliminära utgiftsfördelningen för 2005. Med hänsyn härtill biträder utskottet delvis regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifterna för 2004 och tillstyrker därmed delvis yrkande 10 i propositionen. Samtidigt avstryker utskottet motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi232 (fp) yrkande 7, Fi233 (kd) yrkandena 7 i denna del och 9 samt Fi234 (c) yrkandena 7 och 8. Utskottets förslag till utgiftsramar för 2004 - nivå samt jämförelse med regeringens förslag Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* 4.3 Bemyndigande om upplåning Utskottets förslag i korthet Regeringen bemyndigas att under budgetåret 2003 ta upp lån enligt lagen (1998:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning. Budgetpropositionen Statsbudgetens saldo är sedan 1997 identiskt med statens lånebehov. För att statsbudgetens saldo skall överensstämma med statens lånebehov redovisas Riksgäldskontorets nettoutlåning och en post för kassamässig korrigering över statsbudgeten på utgiftssidan vid sidan av de utgifter som är grupperade på 27 utgiftsområden. Tidigare redovisades en post för överföring från AP-fonden till staten vilken föranleddes av pensionsreformen. Några överföringar från AP-fonden beräknas inte göras efter 2001, men lånebehovet påverkas ändå i viss mån av överföringarna. En del av överföringarna bestod av bostadsobligationer som påverkar lånebehovet dels genom att de ger ränta, dels när de förfaller till betalning. Effekten på lånebehovet uppgår till ca 9 miljarder kronor 2002 och ca 14 respektive 4 miljarder kronor åren 2003 och 2004. Denna effekt utgör posten Kassamässig korrigering dessa år. Enligt pensionsöverenskommelsen skall det slutliga överföringsbeloppet fastställas vid en kontrollstation 2004 och överföringen äga rum 2005. Under perioden 1999-2004 beräknas det ackumulerade budgetöverskottet enligt redovisningen i budgetpropositionen uppgå till ca 196 miljarder kronor efter det att den s.k. beräkningstekniska överföringen till hushållen dragits av. En väsentlig del av detta överskott härrör från överföringen av medel från AP-fonden som görs med anledning av pensionsreformen. Budgetåret 2003 beräknas statsbudgeten uppvisa ett underskott på ca 13,5 miljarder kronor och för budgetåret 2004 beräknas underskottet öka ytterligare till ca 22 miljarder kronor. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 2003 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning (yrkande 4). Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet tillstyrker att regeringen ges det i finansplanen begärda bemyndigandet (yrkande 4). 4.4 Finansiering av investeringar och rörelsekapital 4.4.1 Lån för myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål Utskottets förslag i korthet Riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 2003 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet intill ett belopp av 23 500 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet regeringens förslag (yrkande 12). Budgetpropositionen I budgetpropositionen redovisas för varje utgiftsområde det beräknade sammanlagda behovet av låneramar för investeringar i anläggningstillgångar för budgetåret 2003. Den totala låneramen avser summan av de lån som regeringen via myndigheterna högst får ha i Riksgäldskontoret under 2003 och innefattar också tidigare tagna lån. Regeringen beräknar att det behövs en sammantagen låneram på 23 500 miljoner kronor för budgetåret 2003. För att möta oförutsedda behov kommer preliminärt 335 miljoner kronor att inte fördelas till myndigheterna utan disponeras av regeringen. Jämfört med aktuella låneramar för 2002 innebär regeringens förslag till låneramar för 2003 en ökning med 1,0 miljard kronor. Myndigheternas totala skuld avseende investeringar i anläggningstillgångar uppgick till 14,8 miljarder kronor vid halvårsskiftet 2002, vilket var 0,7 miljarder mer än vid samma tidpunkt ett år tidigare. Av den totala ramen innevarande år utnyttjades således ca 66 %. Finansutskottets ställningstagande Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till investeringsramar vad avser myndigheterna för 2003. Utskottet tillstyrker således att regeringen för budgetåret 2003 får besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet intill ett belopp av 23 500 000 000 kr (yrkande 12). 4.4.2 Myndigheternas räntekontokrediter Utskottets förslag i korthet Regeringen får för budgetåret 2003 besluta om krediter för myndigheternas räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 17 500 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet regeringens förslag (yrkande 13). Budgetpropositionen Regeringen kan besluta att rörelsekapital i statens verksamhet skall finansieras med krediter i Riksgäldskontoret inom en kreditram som riksdagen fastställer. Detta regleras i lagen (1996:1059) om statsbudgeten (21 §). Myndigheterna placerar överskottslikviditet och finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för detta ändamål ett räntekonto med kredit. Ramen för räntekontokrediten varierar men ligger normalt inom intervallet 5-10 % av respektive myndighets omslutning. I budgetpropositionens volym 1 (avsnitt 7.1.2) föreslår regeringen att summan av kreditramarna för myndigheternas räntekonton får uppgå till högst 17,5 miljarder kronor för budgetåret 2003 (yrkande 13). Finansutskottets ställningstagande Utskottet tillstyrker regeringens förslag om myndigheternas räntekontokrediter i Riksgäldskontoret (yrkande 13). 4.4.3 Sjunde AP-fondsstyrelsens lån och räntekontokredit i Riksgäldskontoret Utskottets förslag i korthet För Sjunde AP-fondens verksamhet får regeringen för budgetåret 2003 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar för högst 15 miljoner kronor och för kredit på räntekonto för högst 150 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet regeringens förslag (yrkande 14). Budgetpropositionen Inom ramen för det reformerade systemet för inkomstgrundad ålderspension har en fondstyrelse med namnet Sjunde AP-fonden inrättats. Sjunde AP-fonden skall initialt förvalta två värdepappersfonder, Premiesparfonden och Premievalsfonden. Premiesparfonden skall förvalta premiepensionsmedel för dem som inte gör ett aktivt val av fondförvaltare. Premievalsfonden skall vara en av de fonder som kan väljas aktivt. Kostnaderna för Sjunde AP-fondens förvaltning av de båda fonderna skall tas ur de förvaltade medlen i respektive fond. För att finansiera verksamheten under uppbyggnadsskedet disponerar Sjunde AP- fonden krediter i Riksgäldskontoret. Starka skäl talar för att kostnaderna under uppbyggnadsskedet bör spridas över minst en tioårsperiod för att inte oproportionerligt belasta någon enstaka årgång premiepensionssparare. Premiesparfondens marknadsvärde uppgick vid halvårsskiftet till 21,2 miljarder kronor och är den helt dominerande delen av Sjunde AP-fondens förvaltade kapital. Förvaltningsavgiften uppgår, efter beaktande av PPM:s rabattsystem, till 0,17 % varav 0,09 % beräknas avgå för att täcka rörliga förvaltningskostnader. Återstående 0,08 % skall täcka fasta kostnader. Beräkningar som beaktar fjolårets börsnedgång och antaganden om in- och utflöden i Premiesparfonden, förväntad avkastning samt kostnadsutveckling visar att Sjunde AP-fonden kommer att redovisa successivt förbättrade resultat. Årsresultaten förväntas dock förbli negativa fram till och med år 2009. Det balanserade underskottet beräknas vara eliminerat efter ytterligare cirka sju år. För 2002 disponerar Sjunde AP-fonden dels ett räntekonto med kredit på högst 90 miljoner kronor, dels ett lån på högst 15 miljoner kronor för finansiering av anläggningstillgångar. Vid utgången av 2003 beräknas det balanserade underskottet uppgå till ca 135 miljoner. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att kreditramen 2003 uppgår till 150 miljoner kronor och att låneramen även fortsatt uppgår till 15 miljoner kronor. Finansutskottets ställningstagande Utskottet tillstyrker regeringens förslag (yrkande 14). 4.5 Bemyndigande för ramanslag Utskottets förslag i korthet Regeringen får ett bemyndigande att under budgetåret 2003 besluta att ett ramanslag som inte avser förvaltningsändamål får överskridas om vissa villkor är uppfyllda. Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag (yrkande 15). Budgetpropositionen Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten får regeringen med riksdagens bemyndigande besluta att ett ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas. Regeringen begär i budgetpropositionens volym 1 (avsnitt 7.4) att den bemyndigas att under budgetåret 2003 få besluta att ett ramanslag som inte avser förvaltningsändamål får överskridas om: 1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas, samt 2. överskridandet ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten. Enligt regeringens bedömning kan oundvikliga utgiftsökningar i förhållande till anvisade medel för de flesta ramanslag rymmas inom den högsta tillåtna anslagskrediten på 10 %. Något särskilt bemyndigande som ger regeringen befogenhet att besluta om överskridande av ramanslag som anvisats för förvaltningsändamål anser regeringen inte behöver inhämtas. Vid behov kommer ytterligare medel att begäras på tilläggsbudget. När det gäller ramanslag som anvisats för regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU- relaterade utgifter, infriande av garantier samt oförutsedda utgifter kan så stora förändringar inträffa att utgifterna inte ryms inom den högsta tillåtna anslagskrediten. Regeringen avser i sådana fall att i första hand återkomma till riksdagen med förslag om anslag på tilläggsbudget. Förändringarna kan dock inträffa snabbt och betalningarna kan behöva göras utan dröjsmål. Om anslag på tilläggsbudget inte hinner anvisas bör regeringen bemyndigas att besluta om överskridande när de förutsättningar som anges i 6 § andra stycket är uppfyllda. Överskridandet får inte vara större än att det ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten. Regeringen understryker att bemyndigandet begärs för ett budgetår i sänder och att avsikten även fortsättningsvis är att på tilläggsbudget föreslå förändringar av berörda anslag som ersätter det medgivna överskridandet. I Årsredovisning för staten 2001 (skr. 2001/02:101, s. 67 och 68) lämnades en redovisning för vilka anslag som regeringen medgivit överskridande under 2001. Innevarande år har regeringen medgivit överskridanden av följande anslag: Utgiftsområde 8, 12:2 Mottagande av asylsökande och 12:5 Offentligt biträde i utlänningsärenden. Ett eventuellt utnyttjande av bemyndigandet senare i år kommer att redovisas i Årsredovisning för staten 2002 som innehåller en samlad redogörelse för hela året. Finansutskottets ställningstagande Utskottet utgår från att eventuellt ytterligare utnyttjande av bemyndigandet senare i år endast sker i begränsad omfattning och att regeringen även fortsättningsvis för riksdagen redovisar hur bemyndigandet utnyttjats samt hur detta har finansierats. Med detta tillstyrker utskottet regeringens förslag i finansplanen till bemyndigande för ramanslag (yrkande15). 4.6 Statliga myndigheters hantering av mervärdesskatt Budgetpropositionen Regeringen gör i propositionen (avsnitt 7.5) bedömningen att reglerna för myndigheternas hantering av ingående mervärdesskatt bör förtydligas genom att tillämpningsområdet och kompensationsrätten preciseras. De förändringar som redovisas förutsätter inget beslut av riksdagen. Budgetåret 1991/92 infördes ett kompensationssystem för de statliga myndigheternas ingående mervärdesskatt. Syftet var främst att uppnå konkurrensneutralitet mellan verksamhet i egen regi och upphandling utanför staten. Kompensationssystemet innebär att myndigheternas anslag och avgifter beräknas utan att eventuella utgifter för ingående mervärdesskatt beaktas. Myndigheterna rekvirerar i stället medel från Riksskatteverket motsvarande det belopp som bokförts som ingående mervärdesskatt. Ersättningen, som avräknas mot statsbudgetens inkomstsida, erhålls för all ingående mervärdesskatt som myndigheterna redovisar oavsett finansieringskälla. Undantag finns för vissa myndigheter med omfattande finansiering genom externa bidrag inom universitets- och högskoleområdet liksom vissa kulturinstitutioner. Dessa ska för att inte bli överkompenserade i systemet, leverera in 8 % av de inkomster de får från externa bidragsgivare. Ekonomistyrningsverket har på regeringens uppdrag gjort en översyn av systemet för hantering av myndigheters ingående mervärdesskatt. Uppdraget har också remissbehandlats. De förändringar regeringen nu avser genomföra fr.o.m. den 1 januari 2003 syftar till att förtydliga reglerna om myndigheters hantering av ingående mervärdesskatt på flera punkter, bl.a. kommer förordningens tillämpningsområde att preciseras. Myndigheter som inte ska omfattas av kompensationsrätten för ingående mervärdesskatt är sådana som bedriver verksamhet i konkurrens med privata företag vars verksamhet inte ger rätt till avdrag eller återbetalning av mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Vidare förtydligas att förordningen inte heller ger rätt till kompensation för bara en del av en myndighets verksamhet. För att skapa incitament att återbetala felaktigt utbetald kompensation för ingående mervärdesskatt så snabbt som möjligt införs en bestämmelse om att återbetalning ska göras inklusive ränta. Den skyldighet som nu finns för vissa myndigheter att inbetala 8 % av ett externt bidrag kommer att utvidgas till att omfatta samtliga myndigheter. För att undvika en för omfattande administration fastställs en miniminivå för när bestämmelsen ska tillämpas. I normalfallet bör endast myndigheter som årligen mottar mer än 5 miljoner kronor i externa bidrag omfattas av bestämmelsen. Resultatet av förändringarna väntas bl.a. bli att färre myndigheter än nu omfattas av kravet på inbetalning. Regeringen bedömer också att den kostnad som överkompensationen i det nuvarande regelsystemet orsakar om ca 90 miljoner kronor om året kan minskas betydligt. Finansutskottets ställningstagande Utskottet anser att de planerade förändringarna medför flera fördelar jämfört med nuvarande system för kompensation för ingående mervärdesskatt. Utskottet bedömer att den förändrade ordning som regeringen redovisar är bättre anpassad till en situation där alltfler myndigheter får en allt större del av sina inkomster i form av externa bidrag. Samtidigt undviks, genom miniminivån för när regelverket ska tillämpas, en alltför omfattande administration. Utskottet bedömer också att det är en rimlig ordning att återbetalning av felaktigt utbetald kompensation ska göras inklusive ränta. 5 Övriga frågor 5.1 Försäljning av statliga tillgångar Utskottets förslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen avslår motioner om att sälja dels SBAB och Vasakronan AB, dels statliga företag i allmänhet. Jämför reservation 16 (m, fp, kd, c). Motionen I motion Fi210 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) föreslås att staten ska avyttra sitt aktieinnehav i bolagen SBAB och Vasakronan AB. Motionärerna anser att staten inte ska vara ägare av företag som bedriver affärsmässig verksamhet, särskilt inte på konkurrensutsatta marknader. Båda bolagen har lämnat sina tidigare huvudsakliga verksamheter och agerar nu i konkurrens med privata aktörer. Därtill kan försäljningsintäkten användas för att exempelvis minska statsskulden. I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), yrkande 24, föreslås att huvuddelen av de statliga bolagen ska säljas ut. Motiven är de samma som för de moderata motionärerna. De bolag som i motionen nämns som aktuella att sälja är AB Vin och Sprit, Nordea, Vasakronan och Vattenfall. I motion Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c), yrkande 13, föreslås att statens ägande i börsföretag bör avvecklas. De bolag som i motionen nämns som aktuella att sälja är Telia och AB Vin och Sprit. Utskottets ställningstagande Såväl finansutskottet som näringsutskottet har återkommande behandlat frågan om utförsäljning av statliga företag. Frågan har behandlats i såväl mer generella, principiella termer som specifikt för olika bolag, däribland SBAB och Vasakronan AB. Näringsutskottet anför i betänkandet 2001/02:NU13 att det i vissa fall kan vara motiverat med försäljning av del av eller hela det statliga ägandet i ett bolag. I betänkandet framhålls också att näringsutskottet intar en pragmatisk hållning i frågan om huruvida staten skall äga vissa företag eller inte. Näringsutskottet avstyrkte de då aktuella motionerna. Finansutskottet konstaterar att regeringen i propositionen budgeterar för en försäljning av statlig egendom som uppgår till 15 miljarder kronor åren 2003 och 2004. Finansutskottet, som vid ett flertal tillfällen avstyrkt motsvarande yrkanden om försäljning såväl av SBAB och Vasakronan AB som av statliga företag i allmänhet (senast bet. 2001/02:FiU1 s. 304), vidhåller sin tidigare åsikt och avstyrker därmed motionerna Fi210 (m), Fi232 yrkande 24 (fp) och Fi234 (c) yrkande 13.
Reservationer Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet. 1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken - avsnitt 1.3, punkt 1 (m, fp, kd, c) av Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Lena Ek (c) och Tomas Högström (m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen godkänner de i reservation 1 föreslagna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och tillkännager detta för regeringen som sin mening. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkandena 1 och 12, 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1, 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 1-3, 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 1-2 samt 2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkande 2 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 1. Ställningstagande Inledning Vi anger här riktlinjerna för en ekonomisk politik som kan höja och bättre utnyttja Sveriges potential. Vi vill gemensamt, med en ny politik, lägga grunden för att långsiktigt höja tillväxten till åtminstone 3 % per år och därmed skapa ett ökande välstånd för alla. Vår politik syftar till att frigöra människor, att ge utrymme för nya idéer och initiativ, att ge kvinnor och män lika möjligheter och att ge utrymme för mångfald. Tillväxten måste vara uthållig och förenlig med en långsiktigt hållbar ekologisk och social utveckling. Vi konstaterar för det första att Sveriges ekonomi i varje fall under nästa år kommer att se betydligt sämre ut än vad som sägs i budgetpropositionen. Det ger väsentligt annorlunda förutsättningar än regeringen räknat med. För det andra är den viktigaste svagheten i regeringens politik inte främst att konjunkturen försämras, det gör den med jämna mellanrum, utan i att inget görs för att höja den svaga underliggande tillväxtkraften i ekonomin. Det finns ingenting som tyder på att regeringen kommer att föra en politik som höjer den möjliga tillväxten för Sveriges del. Våra fyra partier gick till val med egna program men med ett antal gemensamma ståndpunkter och gemensamt utarbetade riktlinjer på en rad områden. Vi var redo att ta regeringsansvar och bilda en majoritetsregering om valutslaget skulle ge förutsättningarna. Det blev inte så. Men vi är självfallet fortsatt beredda att ta regeringsansvar, senast efter nästa val. Vi kommer att utveckla en politik med gemensam inriktning för de kommande åren. Den analys vi gjort och de riktlinjer vi kommit fram till gäller även efter valet, men naturligtvis måste den ekonomiska politiken hela tiden formas med utgångspunkt från en verklighet som förändras. I allt väsentligt gäller de riktlinjer för den ekonomiska politiken som vi angav i den gemensamma reservationen i våras. Politiken måste utformas med ett långsiktigt perspektiv för ögonen. Den måste se bortom det rådande konjunkturläget. Vilken ekonomisk politik det nuvarande regeringsunderlaget vill föra framgår inte av budgetpropositionen. Vi konstaterade i vårens reservation att regeringen inför valet inte gav några egentliga besked om vilken politik man ville föra under den kommande mandatperioden. I ett antal frågor skulle regeringen "återkomma i höst". Nu är det höst, men regeringen har fortfarande inte givit några besked. Vi vill skapa förutsättningar för en högre tillväxt genom en rad åtgärder. Tillväxt genom företagande. Ökad tillväxt är bara möjlig att uppnå om det blir fart på företagandet i landet. Tillväxten måste i allt väsentligt komma genom expanderande nya och gamla företag. Utan en ordentlig förbättring av företagsklimatet i vid mening går det inte att uppnå den tillväxt vi strävar efter. Den nödvändiga förbättringen spänner över allt från skatter, krångelregler, arbetsmarknadspolitik och lönebildning till utbildning och skolsystem. Företagande i internationell konkurrens. Förutsättningarna för en kraftigt ökad tillväxt på företagssidan avgörs av Sveriges förmåga att möta de förutsättningar som internationaliseringen ger. Ökad rörlighet, tuff konkurrens och ökade krav på kvalitet och kunnande i produkter och tjänster kommer under alla omständigheter att prägla den omgivning svenska företag och anställda kommer att verka i. Samarbetet inom ett så småningom utvidgat EU är en avgörande del av den svenska politiken. Ställningstagandet till euron ska ske i en folkomröstning. Minskad frånvaro. Det akuta problemet, som genast måste åtgärdas, är att få ner sjukfrånvaron och minska inflödet i förtidspensionering. Det går inte att som regeringen gör stirra sig blind på en enda faktor, arbetsmiljön, och tro att lite ökade kostnader på företagen löser allting. Det krävs ett brett band av åtgärder som omspänner allt från arbetsplatsfrågor, förändringar av sjukförsäkringens villkor, samverkan mellan olika system och myndigheter till ökade resurser för rehabilitering och förbättringar för barnfamiljerna. Lägre skatter och lägre offentliga utgifter. Om Sverige ska kunna utnyttja sin tillväxtpotential måste skatter och offentliga utgifter sjunka som andel av landets ekonomi. Skattereformer som både sänker skattetrycket totalt sett och som minskar marginalskatterna i alla inkomstlägen är nödvändiga. Det ökar också människors valfrihet och självbestämmande. Om det ska bli fart på företagandet måste skatterna på företagen och inte minst på företagarna lätta. I allt högre grad måste vi ta hänsyn till hur skatterna i vår närmaste omgivning utvecklas. Reformer av de offentliga systemen. De offentliga utgifterna och systemen måste reformeras. Det är nödvändigt för att människorna ska få ut den service som systemen är avsedda att ge. Allt för många vittnesmål strömmar in som visar att de offentliga systemen inte ger en tillfredsställande service. Inom ramen för den offentliga finansieringen kan man bryta upp de offentliga monopolen för att få konkurrens och bättre tjänster. Erfarenheten visar att då får också de anställda nya möjligheter och bättre arbetstillfredsställelse. Det är vidare ett viktigt inslag i jämställdhetssträvandena eftersom det skulle ge i dag offentliganställda kvinnor helt nya möjligheter till rimligare löneutveckling och arbetstillfredsställelse. Reformering av de offentliga utgifterna och koncentration på det offentligas kärnuppgifter är också nödvändigt för att skatterna ska kunna sänkas. Socialförsäkringssystemen behöver reformeras för att bl.a. minska marginaleffekterna. En bättre fungerande arbetsmarknad. Arbetsmarknad och lönebildning kan fungera avsevärt bättre än i dag. Frånvaron ökar, alldeles för många står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Det är stora svårigheter för invandrare att få jobb. Vi behöver det tillskott till arbetskraften som nya och här redan befintliga invandrare utgör. Det är både ett mänskligt och ekonomiskt slöseri att de inte kommer in på arbetsmarknaden. Vi har ett helt batteri av åtgärder med reformer av institutioner och regler på arbetsmarknaden. Om de genomfördes skulle både regionala och sociala skillnader minska. Jämställda villkor. Villkoren på arbetsmarknaden och samhällslivet i stort behöver förändras för att uppnå jämställda villkor för kvinnor och män. Reformbehovet spänner över en rad områden som reglerna på arbetsmarknaden, skatter och organisationen av den offentliga verksamheten, lönebildning och familjepolitik. Ökad integration. Den svenska politiken har i hög grad misslyckats med att integrera invandrare i samhällslivet och arbetsmarknaden. Det är inte minst arbetsmarknadspolitiken som måste förändras eftersom detta att ha ett arbete är avgörande för en lyckad integration. Lättare att arbeta längre. Arbetsmarknad och offentliga system måste reformeras för att möta de demografiska förändringarna under kommande år. Med ett ökande antal äldre och en sjunkande andel förvärvsarbetande riskerar både välfärdssystem och arbetsmarknad att utsättas för stora påfrestningar. Allt färre ska försörja alltfler. Lösningen måste ligga i att öka arbetskraftsutbudet, vända utvecklingen mot en allt lägre faktisk pensionsålder och koncentrera välfärdssystemen på de verkligt viktiga uppgifterna. Bättre utbildning. Det är alltmer tydligt att utbildningen, alltifrån grundskolan upp till universitetsnivån, behöver en rad genomgripande reformer om vårt lands goda förutsättningar ska kunna tas till vara. Bättre infrastruktur. Att höja Sveriges långsiktiga tillväxtmöjligheter kräver en förbättring av infrastrukturen, både i form av nya investeringar och ett ökat underhåll. Sverige och omvärlden Utvecklingen under 90-talet och de nya förutsättningarna 1990-talet var ett decennium med stora förändringar både på det politiska och det ekonomiska planet. Kommunismens sammanbrott fick ett tydligt genomslag i den internationella ekonomin. Detta gick hand i hand med effekterna av liberaliseringar på ett antal områden. Även i länder som inte formellt förändrats har i praktiken omfattande reella förändringar i marknadsekonomisk riktning skett. Kina utgör det kanske viktigaste exemplet på detta. Tillväxten var god om än inte unik internationellt sett under det förra decenniet. Detta var främst märkbart i USA, i delar av Sydostasien och i en del forna kommunistländer. Trots akuta kriser i t.ex. Asien och Latinamerika har tillväxttakten internationellt sett egentligen inte påverkats. Spridningseffekterna har varit små. Det internationella finansiella systemet har i allt väsentligt inte drabbats. Produktionsökningarna i de mogna industriländerna har i allmänhet inte åstadkommits genom stora ökningar i insatserna av arbetskraft eller kapital. Det är i stället förmågan att organisera insatserna, att utnyttja ny teknik och ny kunskap som förklarar större delen av produktionsökningen. USA har tidigare inte uppnått sin relativt höga tillväxt genom hög produktivitetstillväxt utan i högre grad genom ökad sysselsättning, en ökad mobiliseringsgrad. Sysselsättningsgraden ligger ca 10 procentenheter högre än i EU. Under senare delen av 90-talet har dock USA haft både en hög sysselsättningstillväxt och en hög ökning av produktiviteten. Under de senaste tio åren har genombrottet för IT och ett antal avregleringar blivit mera märkbart. Det handlar om framväxt av teknologibaserade företag med stark IT-inriktning och där den internationella rörligheten spelar stor roll. Konkurrenstrycket är högre än tidigare. Ny teknologi och avregleringar har ökat främst kapitalets rörlighet. I samband med detta har kraven på företagsledandet förändrats och internationaliserats. Det har visat sig vara möjligt att kombinera låg inflation, hög och stigande sysselsättning. Efterhand har också mätbara effekter på produktiviteten visat sig. En viktig förändring är den ökade betydelsen av produkter och aktiviteter som är kunskapsintensiva. I någon mening har expanderande verksamheter oftast varit mera kunskapsintensiva än de verksamheter de ersatt. Med den ökande andelen tjänsteproduktion i de flesta ekonomier blir kunskapsintensiva verksamheter också av det skälet allt viktigare. Svårigheten för ett utvecklat industriland att bygga välstånd på standardiserade produkter och låga kostnader blir allt större. Det blir också viktigt att inte bara företagen utan samhällena i stort kan ta till vara och få resultat av investeringar i kunskap. Ett samhälle som är starkt i utnyttjandet av kunskapsinvesteringar måste ha mycket mindre av hierarkier och central styrning än det tidigare industrisamhället. Ett kunskapsorienterat tjänstesamhälle blir mera decentraliserat och mer präglat av mångfald. Behovet av mindre detaljreglering, mera av generella system och ökad flexibilitet blir större. Utrymmet för politisk detaljstyrning minskar. Utvecklingen av nya produkter kräver ofta att olika vetenskapliga områden kan kopplas samman. Det kräver kombinationer och lösningar som är svåra att åstadkomma med centrala beslut. Det är med dessa förutsättningar som svensk ekonomisk politik måste formas: en ökad internationalisering, ett ökat beroende av kunskap och förmåga att utnyttja den. Den svenska paradoxen Det är ett ovedersägligt faktum att Sveriges relativa position i välfärdsligan inte förbättrats ens under uppgången i slutet av 90-talet. Vi tycks förbli på en 17:e plats bland OECD-länderna och ligger kvar som ett medelmåttigt EU-land. Det handlar inte om någon enkel "tävling". Att ligga på 15:e-20:e plats har en högst reell innebörd. Det medför att vår privata levnadsstandard är lägre än i jämförbara länder. Enkla lönejämförelser med samma yrkeskategorier bara i våra nordiska grannländer talar sitt tydliga språk. Allt fler yrkesverksamma kan konstatera detta. Men det innebär också att den offentliga välfärden försämrats relativt sett. Trots ett rekordhögt skattetryck har vi inte de bästa välfärdssystemen. Internationella jämförelser visar även här att Sverige är relativt medelmåttigt. BNP per person ligger drygt 40 % högre i USA och Norge, Norge självfallet i hög grad på grund av sina oljetillgångar. Danmark ligger 17-18 % över Sverige och Finland 3 % över. Vissa länder har haft en osedvanligt gynnsam utveckling. Irland låg 1994 13 % under Sverige i BNP per person och ligger nu 18 % över. Finland som drabbades hårt av sovjethandelns bortfall i början av 90-talet låg 1994 9 % under Sverige men ligger nu 3 % över. Även Danmark som redan vid jämförelsens början låg ca 15 % högre än Sverige har något förbättrat sin situation relativt Sverige. Tabell. Köpkraftskorrigerad BNP per person Index Sverige = 100 1994 2001 Nivå i svenska kronor per person (köpkraftskorriger at) 2001 Danmark 116 117 284 500 Finland 91 103 250 500 Norge 119 140 340 500 Sverige 100 100 243 200 USA 146 142 345 400 Källa: OECD Att Sverige inte kunnat förbättra sin position ens under de gynnsamma yttre förhållanden som en god internationell tillväxt och en svag växelkurs utgör är oroande. Den av en bred majoritet omfattade målsättningen att Sverige inte ska konkurrera med låga löner och enkla produkter utan med avancerade produkter som kan bära goda löner är inte förenligt med att ligga på 17:e plats bland de utvecklade OECD-länderna och med en inkomstnivå ungefär på EU:s genomsnitt. Om vi ligger kvar där får vi också svårare att ta till oss avancerat kunnande och metodutveckling inom de offentligt finansierade områdena som t.ex. medicin. Att förbli på en låg inkomstnivå innebär således ett hot mot inte bara den privata standarden utan även den offentliga. Som sådana återspeglingar kan man räkna vad vi upplevt av ökad förtidspensionering, kvaliteten och tillgången på sjukvårdstjänster, bostäder etc. Att Sverige inte lyckats bättre trots gynnsamma yttre förutsättningar är en del av den svenska paradoxen. Trots omfattande satsningar har resultatet blivit magert. I det internationella kunskapssamhället har Sverige bland de högsta satsningarna på forskning och utveckling, även om det finns en avtagande tendens i det offentliga stödet till forskningen. Om man räknar in näringslivets satsningar leder Sverige både när det gäller den andel av BNP som satsas på FOU och när det gäller satsning på kunskap i vidare mening. Att Sveriges position förbättrats i det nyligen publicerade World Economic Forums Growth Competitive Index beror just av att förutsättningarna på den teknologiska sidan förbättrats. Men olika utredningar har således visat att dessa satsningar inte lett till motsvarande resultat när det gäller produktion, handel och marknadsandelar. Svenska svagheter Forskning utan riktig effekt Det finns en vitt utbredd uppfattning från vår tid som ett höginkomstland att vi konkurrerar med kvalitetsprodukter. Nutek har dock pekat på att Sverige utvecklats mer mot att konkurrera med pris snarare än kvalitet. I underlaget till den senaste Långtidsutredningen konstaterades att exportens innehåll av humankapital under 80- och 90-talen försvagades relativt till importen. Ensidigt storföretagsberoende Att en så stor del av forskningen och utvecklingen ligger i stora företag innebär att den lätt kan komma att flyttas till andra länder i takt med att de stora företagen blir alltmer internationellt rörliga. Pharmacia-Upjohns flyttning från Sverige till USA är ett exempel. Kontrollen av de svenskbaserade storföretagen har under några år snabbt förflyttats utomlands. Det svenska skattesystemet har ensidigt gynnat uppkomsten av ett omfattande utländskt ägande. En relativt låg bolagsskattesats motverkas av att den totala beskattningen av ägande är högst bland jämförbara länder. Alltfler stora företags huvudkontor kommer efterhand att ligga i utlandet. Med dem följer att viktiga funktioner som är knutna till huvudkontoren också successivt förflyttas ut ur Sverige. Flödet av forskning och ägande ut ur landet vore ett mindre problem om det funnes en stark ström i motsatt riktning. Men så är inte fallet. Liten tjänstesektor Sverige har en i internationell jämförelse liten tjänstesektor. Det hänger bl.a. samman med den starka monopoliseringen av offentligt finansierade tjänster. Som framgår av SNS Ekonomirådsrapport 2002 sker bara 32 % av hushållens tjänstekonsumtion på konkurrensutsatta marknader mot 45 % inom EU i genomsnitt. Låg avkastning på utbildning Om vi ska kunna dra nytta av de omfattande utbildnings- och forskningsinsatser som görs måste det ske en omorientering från intresse och uppmärksamhet på volym till frågan om innehållet. Incitamenten att studera och forska måste vara tydliga. Avkastningen på utbildningen har stor effekt på benägenheten att studera. Den avkastningen är låg i Sverige. Teknik och naturvetenskap uppfattas som svårt och krävande i relation till den avkastning som sådana studier ger. Ålderslöneprofilerna är flacka vilket innebär att vidareutbildning och det livslånga lärandet ger för låg avkastning. Det har konstaterats att i Sverige har de som genomgått lång utbildning ofta kort årsarbetstid jämfört med i andra länder. Avkastningen på utbildningen blir därmed låg från ett samhälleligt perspektiv. Höga skatter och små löneskillnader ger dessa grupper dålig lönsamhet av att öka arbetstiden. Andelen högskoleutbildade i en årskull är vikande, dvs. de yngre har kortare utbildningar än sin föräldrageneration. Detta skiljer oss från OECD-länderna i genomsnitt där andelen stiger kraftigt. För få invandrare får jobb Sverige har i högre grad än i många andra EU-länder haft svårt att få in invandrare på arbetsmarknaden. Detta utgör ett slöseri med resurser och orsakar stort lidande. Det är en viktig uppgift att ändra de förutsättningar som givit upphov till detta utanförskap. Det kräver åtgärder över ett brett spektrum, där förändring av arbetsmarknadslagar och lönebildning sannolikt är viktigast. Sämre möjligheter för kvinnor Ett hinder för en förbättrad standard är vidare att många kvinnor inte får möjlighet att utnyttja sin kapacitet till fullo genom monopoliseringen på de traditionella offentliga arbetsmarknaderna och genom den spärr som traditionella attityder kan utgöra. I Sverige når kvinnor chefspositioner i förhållandevis låg grad. Sysselsatta men frånvarande Även om den svenska sysselsättningsandelen är hög är frånvaron hög och stiger på ett mycket oroande sätt. Större delen av sysselsättningsökningen under senare år har gått till att ersätta frånvarande. Svagheter i företagandet Sverige kan inte få fart på en uthållig tillväxt och förbättra sin ställning mot omvärlden utan att det blir fart på företagandet. De stora svenska multinationella företagen har starkt bidragit till den svenska välfärden. Men i och med att de blir mer internationaliserade, och rörligare, måste vi ha en bas av nya uppväxande företag. Små företag som snabbt växer till att bli medelstora och så småningom stora kallas "gaseller". Dessa har i många länder svarat för en betydande del av sysselsättningsökningen. Sverige har relativt sett få gaseller. Villkoren för att växa och expandera är inte tillräckligt gynnsamma. Nutek uttrycker i en ny rapport stark oro över denna situation: Nutek anser att det finns allvarliga strukturella problem i det svenska företagsklimatet som kommer att påverka den framtida ekonomiska utvecklingen. En stark strukturomvandling bland svenska storföretag kombinerat med en låg entreprenöriell aktivitet i form av nya och svag tillväxt bland befintliga småföretag kommer att inverka negativt på svensk ekonomis utveckling. Nutek visar att andelen nystartade företag i Sverige är låg: Tabell. Andelen nystartade företag Land Nya företag i % av befintliga Tyskland 15,7 Irland 14,2 Spanien 13,3 Portugal 13,2 Finland 12,3 Frankrike 11,6 Grekland 11,0 Storbritannien 10,9 Nederländerna 10,2 Belgien 8,4 Island 8,2 Sverige 8,2 Italien 8,1 Schweiz 7,5 Österrike 7,4 Liechtenstein 7,4 Danmark 6,5 Källor: Nutek och European Observatory Study 2002 Skilda regler och lagar i olika länder kan påverka företagsbildandet, men med tanke på behovet av att motväga en alltmer rörlig storföretagssektor borde nybildandet vara högre i Sverige. OECD:s undersökningar visar att barriären av regler m.m. som hindrar företagandet är förhållandevis hög i Sverige. Det europeiska patentkontoret redovisar att svenskarna finns i toppen när man mäter antalet ansökningar om nya patent i relation till befolkningsstorleken. Uppfin ningarna och idémakarna stöter dock på för många hinder för att idéerna ska leda till den nyföretagarboom som skulle kunna bli följden av dessa patent. Enligt Nuteks kalkyler kan skillnaden mellan ett högt och ett lågt nyföretagande innebära en skillnad i tillskott till BNP om ca 15 miljarder kronor över en sjuårsperiod. Den direkta ekonomiska effekten är således viktig även om den största långsiktiga effekten uppkommer genom de tillväxtprocesser som sätts i gång. Innovationspolitiska expertgruppens slutsatser Den av Näringsdepartementet och Utbildningsdepartementet tillsatta Innovationspolitiska expertgruppen sammanfattar Sveriges ställning: Sverige tillhör de länder som investerar mest i den kunskapsbaserade ekonomin men inte dem som får ut de största vinsterna. Tvärtom har Sverige förlorat kraftigt i ekonomiskt välstånd under de senaste decennierna, även om en viss återhämtning ägde rum i slutet av 1990-talet. Att åtgärda denna "svenska paradox" är av stor betydelse för våra förutsättningar att stärka tillväxten och välfärden. (Betydelsen av Innovationssystem. Utmaningar för samhället och för politiken, s. 25) För att verkligen åstadkomma en reell förändring måste den ekonomiska politiken inriktas på frågeställningar som verkligen angriper de rätta frågorna. Som den ovan nämnda Innovationspolitiska expertgruppen uttrycker det: Trots en hel del tidig forskning på området (...) har diskussionen i Sverige hittills handlat mer om teknologi än innovationer, makroekonomi snarare än strukturfrågor, företag snarare än företagande, utbildning snarare än lärande, fördelning snarare än tillväxt. Det ekonomiska läget Den globala konjunkturutvecklingen Sedan årsskiftet har det pågått en försiktig återhämtning i den globala ekonomin. År 2001 ser nu ut att markera botten i en konjunkturcykel som visat vissa tecken på att vända uppåt. Dock ser tillväxtprognoserna inte fullt så positiva ut för år 2003 som de gjorde så sent som våren 2002. Enligt IMF:s World Economic Outlook från september 2002 kommer den globala ekonomin att växa med 3,7 % nästa år. I april var IMF:s prognos 4,0 % för 2003. Bland industriländerna råder den lägsta inflationsnivån på mycket länge. Enligt IMF:s prognoser blir inflationen 1,4 % i år och förväntas bli 1,7 % 2003. Osäkerheten efter terrordåden den 11 september 2001 har delvis förbytts i osäkerhet inför risken för krig mellan USA och Irak. Osäkerhet om den amerikanska utvecklingen Förhoppningarna om en relativt snabb återhämtning av den amerikanska ekonomin har inte infriats. Sjunkande aktiekurser har minskat hushållens tillgångar och därmed konsumtionsbenägenheten. Osäkerheten inför ett eventuellt krig mot Irak präglar den amerikanska ekonomin. Många bedömare tror att arbetslösheten i USA kommer att öka på kort sikt. Den expansiva amerikanska finanspolitiken börjar slå igenom i budgeten och en ytterligare stimulans i form av Federal Reserves sänkning av styrräntan den 6 november bidrar bland de positiva faktorerna. BNP-tillväxten i USA förväntas bli strax över 2 % 2002 och mellan 2,5 och 3,0 % 2003. Euroområdet når inte upp till USA:s tillväxtnivåer Trots problemen i den amerikanska ekonomin väntas inte Eurozonen nå upp till den amerikanska nivån i tillväxtprognoserna för 2003. Instabilitet i bl.a. den tunga tyska ekonomin dämpar hela eurozonen. Regeringarna i Tyskland, Italien och Frankrike har konsekvent drivit en expansiv finanspolitik med svällande budgetunderskott och mycket tyder på att man kommer att fortsätta att göra det. ECB:s styrränta ligger betydligt över den amerikanska, 3,25 % jämfört med 1,25 %. Det är nu mer troligt att ECB sänker styrräntan än i våras då inflationstrycket minskat. Trots det visar räntegapet att den europeiska ekonomin inte har lika goda tillväxtförutsättningar som den amerikanska. Nästa år förutspås tillväxten öka till ca 2 % vilket kan jämföras med ungefär 1 % 2002. Japans problem långt ifrån lösta Den japanska ekonomin, världens näst största nationella ekonomi, förväntas krympa även 2002 med ca 0,3 % av BNP. Dock förutspås en blygsam vändning under 2003 då tillväxten väntas bli uppåt 1 %. De japanska offentliga finanserna förväntas medföra ett budgetunderskott som uppgår till mer än 7 % av BNP varje enskilt år 2002-2004. Japan är i ett stort behov av omfattande reformer för att bryta den negativa trend som inleddes i slutet av 1980-talet. Den omfattande byråkratiska statsmakten som tidigare ansågs underlätta för japanska företag anses nu vara näringslivets största hinder. De massproducerande exportföretagen som den japanska tillväxten byggde på under flera decennier har stagnerat och blivit förbisprungna av konkurrenter i andra länder. Därtill kommer problemet med det nära nog havererade banksystemet. Den svenska konjunkturutvecklingen Socialdemokraterna ensamma om sina bedömningar I regeringens ekonomiska vårproposition 2002 förutspåddes tillväxten i Sverige bli 1,4 % 2002 och 2,8 % 2003. Nu har regeringen skrivit upp tillväxtprognosen för innevarande år relativt kraftigt till 2,1 %, medan prognosen för 2003 justerats ned till 2,5 % tillväxt. Jämfört med andra svenska prognosinstitut kan man notera att regeringen gör den mest positiva bedömningen av årets tillväxttakt och att regeringens prognos för 2003 ligger över genomsnittet för övriga bedömare. Tabell. Konjunkturprognoser för 2003. Senast tillgänglig prognos från olika bedömare Bedö Reger K Rik SE Hand Nor LO EU- Prog mare ingen I s- B els- dea kommiss nos- ban bank ok ionen snit Måna okt o ken no en nov t t d k v nov t okt sept BNP 2,5 2 2,3 1, 2,9 2,0 2, 2,2 2,3 , 8 3 3 Öppe 3,8 4 4,3 4, 4,1 4,1 3, 4,3 4,1 n , 4 7 arbe 3 tslö shet Man kan också notera att SEB under november 2002 sänkte sin tillväxtprognos för både 2002 och 2003 jämfört med den prognos de lämnade endast en månad tidigare. Den svenska tillväxten har hittills upprätthållits av de svenska hushållen som fått ökade inkomster. Den svaga svenska kronan har också bidragit till att exportindustrin stimulerats. Båda dessa faktorer kommer att avta under år 2003. Regeringen borde rimligen ha kunnat förutse detta bättre än vad som framgår av budgetpropositionen. I kombination med medvetet budgettrixande och de i praktiken helt förbrukade budgeteringsmarginalerna, kastar således även regeringens prognoser en skugga över trovärdigheten i budgetarbetet. Hushållens inkomstutveckling blir svagare än i regeringens bedömning De skattehöjningar som nu beslutas i många kommuner har regeringen inte räknat in i budgetpropositionens kalkyler över hushållens disponibla inkomster. Regeringen räknar i budgetpropositionen med att den kommunala utdebiteringen ska öka med endast 25 öre i landstingssektorn vilket sägs motsvara 3 miljarder kronor, men att primärkommunernas utdebitering hålls oförändrad. Enligt hittills kända uppgifter kommer det verkliga utfallet att innebära en skattehöjning på minst 62 öre, eller i genomsnitt ca 1 900 kr per hushåll och år. För många barnfamiljer i Stockholmsområdet innebär skattehöjningarna ett inkomstbortfall på 8 000-10 000 kr per år. Även andra delar av landet, främst Skåne, drabbas av samtidiga skattehöjningar i kommunen och landstinget. Detta kommer sammantaget att dämpa hushållens inkomster med ca 8 miljarder kronor, dvs. betydligt mer än regeringen antagit. Hushållens inkomstökning 2003 kommer att stanna vid ca 1,5 %, vilket kan jämföras med regeringens prognos på 2,1 %. Detta innebär att regeringens BNP-prognos, allt annat lika, måste justeras ned. Diagram. Utvecklingen av hushållens reala disponibla inkomster 2002 och 2003 *grafiskt element borttaget* Kronan starkare än regeringen räknar med Anslutningskursen kan efter ett ja i en folkomröstning om deltagande i EMU:s tredje fas sannolikt komma att ligga någonstans i intervallet 8,50 till 8,90 kr per euro. Detta gör att kronan apprecieras ju mer en anslutning ter sig sannolik. Sverige har därtill en positiv bytesbalans vilket också talar för en stärkt krona. Sammantaget kan detta innebära att svensk exportindustri har en period framför sig där den inte får den gratishjälp som den svaga kronkursen bidragit med under lång tid. Kommande avtalsrörelse avgörande för Riksbanken Den 20 mars och den 26 april 2002 höjde Riksbanken räntan med 0,25 procentenheter per tillfälle, från 3,75 till 4,25 %. Riksbanken ansåg att inflationstrycket behövde stävjas och att den svenska ekonomin hade ett nära nog fullständigt resursutnyttjande. Nu har inflationstrycket avtagit något och Riksbanken sänkte därför räntan den 15 november med 0,25 procentenheter till 4,0 %. Utfallet från kommande avtalsrörelser har en avgörande betydelse för räntepolitiken framöver. En dåligt fungerande lönebildning kommer att leda till höjda räntor och därmed en sämre tillväxtpotential. Den kommande avtalsrörelsen kommer i högre grad än tidigare att bli ett test på om den svenska lönebildningen håller måttet jämfört med våra konkurrentländer. Dåliga nyheter dominerar Svenskt näringsliv är mer sårbart än någonsin. Bara sedan månadsskiftet september-oktober i år har 217 personer i Visby varslats, 413 i Linköping, 250 i Kumla, 750 i Gävle, 239 i Skara, 50 i Hässleholm och 280 personer i Göteborg. Under det andra kvartalet i år ökade antalet anställda i konkursdrabbade företag med 27 %. Under det första halvåret i år uppgår antalet personer som drabbats av konkurser till över 14 000. Det är den högsta siffran på många år. Till skillnad från tidigare drabbas nu även Stockholmsområdet hårt. Samtidigt ökar den öppna arbetslösheten (säsongrensat) och det totala antalet varslade personer i år uppgår t.o.m. oktober till 52 800. Därtill fortsätter antalet sjukskrivna och förtidspensionerade att öka. Utgifterna för sjukpenning har hittills i år ökat med 14 % jämfört med samma period förra året. Motsvarande siffra för förtidspensioner är 8,5 % enligt Riksförsäkringsverket. År 2001 sattes ett nytt rekord i utlandsägda företag i Sverige. Visserligen är det bra att utländska företagare vill ge sig in på den svenska marknaden. Men endast en femtedel av de över 7 000 utlandsägda företagen i Sverige har tillkommit genom nyetableringar. Hälften av företagen har förvärvats och ytterligare en andel har blivit utlandsägda genom fusioner. Denna trend har förstärkts i år. Sammantaget är vår bedömning att regeringens konjunkturprognoser i budgetpropositionen är för positiva. Dessbättre behöver den politiska slutsatsen inte stanna vid detta. Vi menar, till skillnad från regeringen, att den ekonomiska politiken främst ska ägnas åt sådant som regering och riksdag i hög grad kan påverka. Inte minst handlar detta om strukturella reformer för en bättre hälsa och bättre fungerande arbetsmarknad, samt strategiska skattesänkningar på arbete och företagande. Detta beskriver vi i de följande avsnitten. Tre procents årlig tillväxt genom fler i arbete, ökad produktivitet och stabila institutioner Den ekonomiska politikens inriktning En starkare och uthållig ekonomisk tillväxt behövs för att nå målet med en ökad välfärd för alla. Den ekonomiska politiken ska därför inriktas på att skapa förutsättningar för en varaktig, ekonomiskt och ekologiskt hållbar tillväxt på tre % per år. Eftersom den ekonomiska tillväxten är en funktion av det totala antalet arbetade timmar och produktivitetsutvecklingen i stort tar vår ekonomiska politik fasta på båda dessa behov: Fler i arbete och fler arbetade timmar: Genom att göra det mer lönsamt att arbeta, kommer arbetsutbudet att öka. Detta kan ske genom sänkta inkomstskatter och bättre fungerande bidragssystem. Genom att utforma regler och skatter så att de främjar förvärvsarbete och hälsa i stället för passivisering och ohälsa, blir det möjligt för fler att arbeta utan att slita ut sig. Kraftiga satsningar på en förbättrad rehabilitering och en nationell vårdgaranti är viktiga reformer för att uppnå detta. Sänkt skatt på förvärvsinkomster är också en viktig del för att öka utbytet av förvärvsarbete. Genom en effektivare arbetsmarknadspolitik kan fler komma i arbete snabbare. Genom bättre och enklare regler kan invandrare snabbare få en chans att komma in på arbetsmarknaden. Bland annat bör kravet på godkänt sfi-språktest avskaffas för att man ska kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Förutsättningarna för äldre att vilja arbeta längre bör stärkas. Med en bättre familjepolitik ökar förutsättningarna att kombinera familjeliv och förvärvsarbete. Därigenom minskar risken för stressrelaterad ohälsa som i dagens system ofta drabbar både familjen och förvärvsarbetet. Ökad produktivitet: Genom att göra det mer lönsamt för individen att utbilda sig, ta ansvar, arbeta och spara kommer den svenska arbetskraftens produktivitet att öka. För företagen bör det bli mer lönsamt att investera i produktion, utveckla ny teknik och höja kvaliteten. Genom att förenkla regler och därigenom minska byråkrati och uppgiftslämnande, kommer företagen att kunna fokusera på sina affärsidéer snarare än administration. Därigenom kan produktiviteten öka i alla befintliga verksamheter. Genom att öppna för en mångfald utförare av offentliga välfärdstjänster kommer produktiviteten att öka. Detta både som en följd av att nya och effektivare organisationsformer kommer att uppstå, och som en följd av att bättre fungerande belöningssystem kommer till stånd när det finns fler arbetsgivare att välja bland. Den offentliga upphandlingen av varor kan förbättras och därmed samtidigt bidra till ökad produktivitet i offentlig sektor och ökat konkurrenstryck i privat sektor. Genom en stärkt konkurrens på såväl produkt-, tjänste- som finansiella marknader kan sannolikt kraftiga produktivitetsökningar uppnås. Detta gäller inte minst byggsektorn, livsmedelssektorn, läkemedel och banktjänster. Konkurrensverket bör ges en mycket starkare position för att bidra till ökad konkurrens. Båda dessa perspektiv är lika viktiga eftersom en ökad mobilisering av arbetskraften är omöjlig om inte samtidigt arbetsmarknaden växer i en sådan takt att den kan ta emot alla arbetsföra. Den socialdemokratiska regeringen har dessvärre ett alltför svagt intresse för båda dessa tillväxtfaktorer. Sunda finanser och stabila institutioner: Avgörande för en bättre tillväxt är också den ekonomiska miljö som individer och företag verkar i. Den tredje hörnstenen i vår ekonomiska politik är därför sunda offentliga finanser och stabila institutioner. Med institutioner menar vi i detta sammanhang hela det rättsliga regelverket och det finansiella ramverk som beslutas politiskt. Statens utgifts- och skattekvot måste minska för att ge hushållen och företagen en ökad makt över sina inkomster, för att minska statsbudgetens stora konjunkturkänslighet, samt för att öka dynamiken i ekonomin. Socialförsäkringssystemen måste reformeras för att bli enklare, ekonomiskt mer robusta och i högre grad försäkringsmässiga. Den offentliga bruttoskulden ska minska. Kontrollen och tillsynen över såväl socialförsäkrings- och bidragssystemen som över finans-, produkt-, tjänstemarknaderna och skattesystemet bör stärkas. Därigenom används resurser bättre, och den konkurrenssnedvridning som följer av t.ex. skattefusk minskar. Det direkta sambandet mellan en fungerande lönebildning och höjda reallöner behöver stärkas. Arbetsmarknadens parter har ansvar för löneförhandlingarna, men staten bör bl.a. tydliggöra kopplingen mellan arbetslösheten och avgiften till arbetslöshetsförsäkringen. Tilltron till rättsväsendet i stort behöver stärkas. I de följande avsnitten utvecklar vi vår syn på de politikområden som nämnts ovan i de tre huvuddelarna i vår ekonomiska politik. Fler arbetade timmar - inte bara högre "sysselsättning" Om politiken ska kunna ges en ändamålsenlig utformning för att uppnå givna mål är det viktigt att mäta rätt saker. Till skillnad från Socialdemokraterna vill vi inrikta intresset på det totala antalet faktiskt arbetade timmar i ekonomin, inte bara hur många som i någon mån kan räknas som "sysselsatta". Som sysselsatt räknas i den officiella statistiken de som faktiskt är i arbete men också de som är tillfälligt frånvarande från arbetet, t.ex. på grund av sjukskrivning. De senare årens uppmätta sysselsättningsökning motsvaras dessvärre till största delen av ökade sjukskrivningar. Som sysselsatt räknas man också om man endast har arbetat en enda timme den vecka som mätningen görs. Det innebär t.ex. att alla som anmäler sig som deltidsarbetslösa ändå helt räknas som sysselsatta. I extremfallet innebär nuvarande sätt att mäta att den officiella sysselsättningsgraden skulle vara 100 % om alla i arbetsför ålder hade ett arbete på en timme i veckan som de var sjukskrivna från. Grunden för ekonomisk välfärdsutveckling är det arbete som faktiskt blir utfört. Därför vill vi att den ekonomiska politiken ska fokusera på just det totala antalet arbetade timmar. Tillsammans med detta ska politiken också inriktas på åtgärder som leder till ett förbättrat resultat per arbetad timme, dvs. produktiviteten. Den totala arbetslösheten, som den officiellt redovisas inklusive arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ligger kvar på 6-7 % av arbetskraften. Detta är högt i ett svenskt perspektiv. Den oacceptabelt höga och växande arbetslösheten bland utomnordiska invandrare är ett annat påtagligt bevis på att regeringen misslyckats med att skapa en ekonomi som kan mobilisera alla som vill och kan försörja sig genom eget arbete. Skillnaderna i sysselsättningsgrad, arbetslöshet, sjukskrivningar och förtidspensioner är därtill stora mellan olika delar av Sverige och speglar en regional tudelning. Med en politik som skapar förutsättningar för fler företag och fler jobb i hela Sverige kan ett betydande tillskott till antalet arbetade timmar och därmed till en starkare tillväxt uppnås. Vi ser sammantaget en stor potential för tillväxt i att öka den faktiska sysselsättningsgraden (sjukfrånvaron frånräknad) och antalet arbetade timmar genom bättre rehabilitering för minskade sjukskrivningar och förtidspensioner, genom att mobilisera invandrare i arbete och företagande samt genom att skapa förutsättningar för en dynamisk arbetsmarknad i hela landet. Därigenom kan en kraftig ökning av antalet arbetade timmar åstadkommas. Diagram. Andelen reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år. Officiella sysselsättningstal respektive faktisk andel människor i arbete *grafiskt element borttaget* Det sjuka Sverige och hur det kan botas Sjukfrånvaron och förtidspensioneringarna är ett av de stora hoten mot den svenska välståndsutvecklingen. Att få bukt med denna utveckling är centralt för den ekonomiska tillväxten. Bara kostnaderna för sjukpenning, förtidspensioner och arbetsgivarnas sjukersättningsansvar uppgår till mer än 14 000 kr per invånare, men i den siffran ingår naturligtvis inte de effektivitetsförluster i näringsliv och offentlig sektor som det medför att ersätta inskolad eller utbildad arbetskraft med vikarier m.m. Konjunkturinstitutet har beräknat att en halverad ohälsa till 2008 utan ökade förtidspensioneringar skulle medföra ett finansiellt sparande på 45 miljarder kronor och en extra BNP-tillväxt om 2,6 %. Genom att arbetskraftsutbudet ökas minskar också riskerna för överhettning och inflation. Sjukfrånvaron i Sverige fortsätter att öka till nya rekordnivåer även om RFV konstaterar en i viss mån avtagande ökningstakt. Antalet personer som under september månad erhållit sjukersättning har ökat med 4,9 % från 2001 till 2002. Utvecklingen tycks dock fortsätta mot allt längre sjukskrivningar eftersom antalet sjukdagar på årsbasis ökat med hela 10,5 %. Även antalet förtidspensionärer fortsatte att öka kraftigt under 2002. Ohälsan fortsätter således att växa. En studie från ESO (Ds 2002:49) visar att Nederländerna och Norge haft en utveckling av sjukskrivningarna liknande den svenska. Den svenska frånvaron ligger dock högst. Ett gemensamt drag är ett omvänt samband mellan arbetslöshet och sjukskrivningar. I tider av hög arbetslöshet har sjukskriv ningarna gått ner kraftigt medan de ökar när tillgången på arbete förbättras. Detta samband är tydligast markerat i Sverige. Det kan också tilläggas att utvecklingen i Norge och Nederländerna vänts under det senaste året medan den fortsatt i Sverige. ESO-rapporten visar också att arbetskraftens ålderssammansättning inte kan förklara ökningen av antalet sjukskrivna mer än mycket marginellt eftersom ökningen är likartad i alla åldersgrupper. Regeringens påstående att en stigande genomsnittsålder i arbetskraften skulle vara en viktig förklaring till ökningen av frånvaron håller således inte. Det förefaller också mindre troligt att arbetsmiljöerna och hälsostatusen för svenska löntagare generellt sett skulle vara sämre än i andra västeuropeiska länder. ESO-rapporten pekar dock på att den psykosociala arbetsmiljön kan ha försämrats på senare år, inte minst i den offentliga sektorn. Regelverket för sjukförsäkringssystemen har betydelse för nivån på sjukskrivningarna. Det påverkar dels vem som kan ta del av sjukersättning, dels benägenheten att använda ersättningsmöjligheten. Regelverken är enligt ESO:s studie klart förmånligast i Sverige, Norge och Nederländerna. Det finns också alltfler tecken på att sjukskrivningar och förtidspensioneringar används som avlastning för arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt tycks det ha skett en glidning i beteendemönster och uppfattning om vad som är giltig anledning att stanna hemma från jobbet. Till exempel torde toleransen ha ökat för att stanna hemma från jobbet på grund av att man mår dåligt utan att vara sjuk. Denna attitydförändring är inte samma sak som att människor medvetet fuskar, även om fusk naturligtvis också förekommer. Snarare speglar det hur människors beteende anpassas efter välfärdssystemens regelverk. Sammantaget leder dessa trender till ett överutnyttjande. Även utanför arbetslivet finns det naturligtvis källor till vantrivsel som kan ta sig uttryck i att människor känner sig sjuka eller deprimerade. En sådan vantrivsel är förvisso ett samhällsproblem som kan kräva politiska åtgärder. Långvarig sjukskrivning och förlorad kontakt med arbetsplatsen är i allmänhet inte en bra lösning på dessa problem. Det har under senare år utvecklats betydande skillnader mellan kvinnor och män när det gäller sjukskrivningar och förtidspensioneringar. I dagens läge står kvinnorna för nästan dubbelt så stor del av sjukskrivningarna som männen. En förklaring till detta är den höga ohälsan i offentlig sektor där flertalet kvinnor arbetar. Men också på många andra kvinnodominerade arbetsplatser - t.ex. i handeln - ligger sjukskrivningarna långt över genomsnittet. Ohälsan speglar av allt att döma kvinnors - genomsnittligt sett - underordnade ställning på arbetsmarknaden där en stor del av kvinnorna har fysiskt och psykiskt tunga arbeten, mycket ansvar, men lite makt över sin arbetssituation. En del av förklaringen till den nästan dubbelt så stora sjukfrånvaron för kvinnor är att dessa alltjämt tar huvudansvaret för hem och barn. Den totala arbetsbördan blir större än för männen och den psykiska stressen över brist på tid och ekonomiska resurser för framför allt föräldrar med hemmavarande barn vilar sannolikt tyngst på kvinnorna. Den höga ohälsan i offentlig sektor är ett svidande underbetyg åt kommuner och landsting som arbetsgivare. Men det är för enkelt att reducera frågan till ett enkelt ledarskaps- eller resursproblem. Problemens kärna ligger i att det är storskaliga monopolarbetsgivare där drivkrafterna till en god personalpolitik och ett uppmärksamt ledarskap ofta saknas. Intresset och ansvaret för det ekonomiska eller kvalitativa resultatet är inte tillräckligt tydliga för att kostnaderna för höga sjukskrivningar ska framkalla åtgärder. Bristen på alternativa arbetsgivare gör det samtidigt svårt för personalen att "rösta med fötterna" för att förbättra sina arbetsvillkor. Försäkringskassorna klarar i dag inte av att hantera mängden av långa sjukskrivningsärenden på ett tillfredsställande sätt. Att åstadkomma ett bättre och mer regelmässigt rehabiliteringsarbete är en nyckeluppgift för en politik för att minska de långa sjukskrivningarna och i förlängningen också förtidspensioneringarna. En tydlig och regelmässig hantering av längre sjukskrivningsärenden är också viktig för att stärka den s.k. grindvaktsfunktionen. Det har förekommit rapporter om att läkare skrivit ut sjukintyg mer eller mindre på den sjukskrivnes begäran. Tvåläkarintyg och förbättrad utbildning för läkare i försäkringsmedicin kan vara lämpliga åtgärder för att motverka sjukskrivningar på otillräckliga eller felaktiga grunder. Ett av de stora problemen vid fall av långvarig sjukfrånvaro är att den sjukskrivne förlorar kontakten med sin arbetsplats och mentalt orienterar sig från arbetslivet. Flera exempel från näringslivet visar att ett rehabiliterings arbete i nära kontakt med arbetsplatsen ger ett bättre resultat. För stora arbetsgivare - särskilt kommunerna - kan ett erbjudande om nya arbetsuppgifter vara en lösning för en person som blivit sjuk i sitt tidigare arbete. Arbetsgivarnas ansvar för de första fjorton dagarnas sjukskrivning medför en stor riskexponering för företag med ett litet antal anställda. Samtidigt är det mycket angeläget att arbetsgivarna - inte minst de offentliga - har tydliga ekonomiska incitament att arbeta förebyggande mot ohälsa. Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet vill tillsammans verka för: att finansiell samordning mellan försäkringskassorna och sjukvården tillåts i hela landet. Försäkringskassorna bör också kunna bekosta specialistvård utanför landstingssektorn för att minska väntetiderna en nationell vårdgaranti för att korta vårdköer och möjliggöra en snabbare återgång till arbete efter sjukdom. Vård garanteras senast inom tre månader efter det att behovet fastslagits. Den nationella vårdgarantin ska omfatta alla medicinskt motiverade behandlingar ett förstärkt rehabiliteringsarbete med sikte på en rehabiliteringsgaranti varigenom en långtidssjukskriven garanteras en individuell rehabiliteringsplan inom en viss tid av sjukskrivningsperioden snabba resursförstärkningar till försäkringskassorna stärkt utbildning i försäkringsmedicin för läkare att det förebyggande arbetet på arbetsplatserna ges en högre prioritet. Detta gäller särskilt inom den offentliga sektorn fler alternativa arbetsgivare inom den offentligt finansierade verksamheten för att öka drivkrafterna att arbeta förebyggande och ge de anställda rimliga arbetsvillkor, bl.a. vad gäller arbetstidens förläggning utökade möjligheter för den enskilde att påverka arbetstidens förläggning och bestämma dess omfattning, vilket också i många fall kan göra att arbetsmiljön upplevs som bättre och därmed i förlängningen leda till ett bättre hälsoläge förbättrad kunskap om och ökade insatser mot kvinnors ohälsa. Bättre lönebildning Löneutvecklingen måste vara förenlig med en god samhällsekonomisk utveckling. Den ökande internationaliseringen ställer också höga krav på att vi i Sverige inte har en löneökningstakt som långsiktigt avviker från våra viktigaste konkurrentländers. Det är inte enbart de genomsnittliga löneökningarna som är viktiga utan också att lönestrukturen utvecklas så att sysselsättningen ökar och flaskhalsarna minskar. Ett led i arbetet med att skapa förutsättningar för fler jobb är att modernisera arbetslöshetsförsäkringen. A- kassan ska vara en allmän och obligatorisk omställningsförsäkring. Parterna på arbetsmarknaden bör i större utsträckning ha ansvaret för lönebildningen och konse kvenserna av träffade avtal. Det är rimligt att de som har jobb bär en större del av ansvaret för resultatet av sina handlingar. Det bör därför införas ett ökat eget ansvar för arbetslöshetsförsäkringens finansiering. Alltför stora löneökningar i den offentliga sektorn, utan motsvarande produktivitetsutveckling, medför antingen behov av ökade skatter eller mindre offentlig verksamhet. Inom den offentliga sektorn finns stora låglönegrupper, men de finns även på den privata sidan. Risken är att stora löneökningar för en sektor drar med sig övriga grupper i en accelererande lönespiral. Det är förståeligt att lönen efter skatt betraktas som låg för många människor. De förslag till sänkt inkomstskatt som våra partier föreslagit är emellertid ett viktigt sätt för dem att nå samma resultat - högre ekonomisk standard - samtidigt som en bättre fungerande lönebildning och större möjligheter att matcha arbetskraft till bristyrken kan uppnås. Lika lön för likvärdigt arbete är en princip i jämställdhetsarbetet som måste uppnås. Ren lönediskriminering ska med kraft bekämpas. Andra löneskillnader har sin grund i deltidsarbete och förvärvsavbrott. Dessa löneskillnader är visserligen sakligt motiverade men orsakerna till situationen är inte opåverkbar. Vi lägger en rad förslag som stärker kvinnors position på arbetsmarknaden. Kvarstår gör att en mycket stor del av löneskillnaderna mellan kvinnor och män har att göra med löneskillnader mellan olika yrkesgrupper. Förändringar i de relativa lönerna mellan dessa yrkesgrupper är en svår utmaning. Många yrkesgrupper är samtidigt lågt avlönade och bristyrken. En förändring av det relativa löneläget för dessa yrkesgrupper leder både till en mer jämställd lönestruktur och en bättre fungerande arbetsmarknad. Det är ett faktum att lönenivåerna höjs mer där fler arbetsgivare finns att välja mellan. En generell höjning av lönerna enbart för lågavlönade i den offentliga sektorn medför kraftigt ökade kostnader för kommuner och landsting samtidigt som det riskerar att ytterligare minska incitamenten till utbildning - inte minst vidareutbildning - eller till att söka sig till bristyrken. En hoptryckt löneskala skulle därmed försämra arbetsmarknadens förmåga att "matcha" tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Den stora utmaningen för lönebildningen är därför att de totala löneökningarna stannar vid de nivåer som är förenliga med långsiktigt god sysselsättning och konkurrenskraft och inom denna ram klara att förändra det relativa löneläget. Detta måste ske i stället för att falla in i det traditionella beteendet att löneökningar för vissa grupper leder till kompensationskrav från andra så att resultatet blir sammanlagda löneökningar utöver vad samhällsekonomin tål utan att ha åstadkommit de önskvärda förändringarna. Sänkta inkomstskatter för alla underlättar denna process. En bättre integration Nästan hälften av alla utomnordiska invandrare i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden. Den missriktade politik som förhindrat och förbjudit människor att ens söka arbete har berövat många nyanlända människor deras självkänsla, vilket lett till utanförskap från det svenska samhället. Många människor har aldrig fått en chans att utöva sitt yrke på den svenska arbetsmarknaden. På så sätt har också Sverige berövats värdefulla erfarenheter. Andra invandrare har hållits borta från arbetsmarknaden därför att de fastnat i bidragsfällan. Det finns också en stor tillväxtpotential i möjligheten att mobilisera dessa grupper och göra det möjligt för dem att få arbete motsvarande deras kompetens. Syssel sättningsgraden bland invandrare från länder utanför EU var under första halvåret 2002 55,5 % mot 76 % för personer födda i Sverige. Om sysselsättningsgraden bland dessa grupper kan höjas till genomsnittet för personer födda i Sverige bör det motsvara en arbetsstyrka på omkring 90 000 personer. Många invandrare har svårt att få jobb som motsvarar deras kompetens och kapacitet. Det finns därför också en betydande tillväxtpotential i åtgärder som förbättrar deras möjligheter, t.ex. bättre valideringssystem etc. Vi vill radikalt förbättra integrationen genom insatser för att förbättra invandrares ställning på arbetsmarknaden, möjligheter att starta företag och språkkunskaper: Trots de organisatoriska svårigheter som föreligger i dagsläget måste ambitionen vara att handläggningstiderna för beslut i asylärenden kortas ordentligt. Dagens ofta oacceptabelt långa handläggningstider medför stora psykiska påfrestningar och leder ofta till permanentat bidragsberoende. En mer heltäckande kunskapsvalidering bör införas snarast. Det kan konstateras att valideringssystemen för utomeuropeiska invandrare fortfarande inte fungerar i praktiken. Andra EU-länder som exempelvis Storbritannien har här kommit betydligt längre. Valideringssystemen ska inte enbart omfatta akademiska examina utan även erfarenhet och yrkeskompetens. Bättre svenskundervisning. Svenska för invandrare (sfi) måste bli mer anpassad efter den enskildes förutsättningar. Sfi måste kunna möta individer med en rad varierande behov och kunskaper. En bättre skola. Kvaliteten hos den ordinarie skolundervisningen är av avgörande betydelse för barnen till dem som invandrat till Sverige. Förbättra möjligheterna till jobb. Vi anser att man alltid ska ha rätt att stå till arbetsmarknadens förfogande om man vill och kan arbeta och är arbetssökande. Ett annat sätt att underlätta inträdet på arbetsmarknaden är genom att språkundervisningen kombineras med arbete eller anpassade lärlings- och praktik platser. Bättre villkor för invandrares företagande. Regelfloran vilar tyngst på dem som inte har svenska som modersmål. Myndigheters information på andra språk om skatteregler och andra föreskrifter kan förbättras och göras mer lättillgänglig. Arbeta mot bidragsberoende. Sänkta inkomstskatter ger ekonomiska incitament att lämna bidragsberoende. En jämställd arbetsmarknad Det behövs en strategi för en jämställd arbetsmarknad Sverige är, med globala mått mätt, ett mycket jämställt land. Likafullt återstår mycket att göra för att bryta de strukturer som leder till att kvinnor och män har olika villkor och förutsättningar att förverkliga sina drömmar och ha makten i sin vardag, just därför att de är kvinnor eller män. Det återstår fortfarande stora skillnader mellan kvinnors och mäns ställning på arbetsmarknaden. Den svenska arbetsmarknaden är i ett europeiskt perspektiv starkt könsuppdelad. I kommuner och landsting går det sju kvinnliga anställda på varje manlig och på många privata arbetsplatser är den manliga övervikten lika stor. Svenska kvinnor tjänar fortfarande bara drygt 80 %, i genomsnitt, av vad männen gör och skillnaden tenderar att öka. De vägda genomsnittslönerna, dvs. när hänsyn tagits till skillnader i ålder, utbildning, arbetstid och sektor visar en genomsnittlig könsbetingad skillnad på 8 %enheter. Kvinnor är kraftigt underrepresenterade i chefspositioner och på höga befattningar i såväl privat som offentlig sektor. Könsuppdelningen på arbetsmarknaden bidrar rimligen till att kvinnors kapacitet relativt sett används sämre än männens. Ett jämställt arbetsliv och färre förutfattade meningar om vad som är "kvinnliga" respektive "manliga" utbildnings- och yrkesval skulle bidra till att fler tjänster kunde besättas med den lämpligaste personalen. Faktorer som särskilt bör uppmärksammas i ett långsiktigt arbete för jämställdhet i arbetslivet är ungdomars utbildningsval och ett jämställt föräldraansvar. Det är vår uppfattning att olikheten är större mellan individer än mellan kvinnor som grupp och män som grupp. Att identifiera och förändra de strukturer som leder till att kvinnor och män ges villkor utifrån könstillhörighet är därför den stora jämställdhetsutmaningen. Bryt upp de offentliga monopolen Eftersom den svenska arbetsmarknaden i långt högre grad än i andra länder är köns uppdelad har den offentliga sektorns problem också blivit ett hinder för jämställdhet. Det är främst kvinnor som drabbats av sämre arbetsmiljö och sämre arbetsvillkor genom de yrkesval som följer av traditionella könsmönster och den offentliga monopoliseringen - i synnerhet av vård- och omsorgssektorerna. Många gånger är kvinnor utlämnade till en enda arbetsgivare med allt vad det innebär av krav på anpassning, sämre löneutveckling, mindre personligt inflytande och svårigheter att byta arbetsgivare. Så länge tjänster inom vård, omsorg och utbildning produceras inom offentliga monopol nekas många kvinnor möjligheten att pröva nya idéer, nya metoder och andra, mindre byråkratiska organisationsformer. Verksamheternas långsiktiga utveckling hämmas. Med fler privata och alternativa aktörer förbättras karriärvägarna. Det kan också bidra till att vitalisera den privatfinansierade tjänsteproduktionen vilket skulle minska trösklarna mellan privat och offentlig arbetsmarknad samt mellan olika yrken och därigenom bidra till att luckra upp den könsuppdelade arbetsmarknaden. Ett flertal undersökningar, bl.a. utförda av fackliga organisationer, visar också att trivseln ökar och sjukskrivningarna minskar när verksamhet övergår från offentlig till privat regi. Bättre villkor för företagande Villkoren för tjänsteföretagande måste bli bättre. Under ett helt sekel har både skattepolitik och näringspolitik varit inriktade mot varuproducerande storföretag. Skattesänkningar på arbete, regelförenklingar och skärpt konkurrens är förändringar som i sig är generella men kommer att ha som störst betydelse för småföretagande i tjänstesektorn. Större mångfald i vården och skolan innebär att kvinnor ges samma möjligheter som män redan har att bli entreprenörer inom de verksamheter där de faktiskt är verksamma. Särskilda insatser bör också riktas för att stimulera och underlätta kvinnors företagande. Detta då de traditionellt inarbetade strukturerna alltför långsamt förändras. Den lyckosamma modellen med särskilda affärsrådgivare för kvinnor, resurscentrum för kvinnors företagande och de så kallade kvinnolånen ska därför återinrättas. Lättare att förena förvärvsarbete med ansvar för barn Kvinnor utför i dag en större del av det obetalda arbetet i hemmet. Detta bidrar till att kvinnor upplever en större press i arbetslivet. För att få ekvationen att gå ihop väljer man deltidsarbete och yrkeskarriär på sparlåga. För våra fyra partier är det en prioriterad uppgift att åstadkomma ett arbetsliv som gör det möjligt att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap. Utgångspunkterna i detta arbete är barnens bästa och ambitionen att underlätta för både män och kvinnor att få mer tid med sina barn. Det är en investering i familjernas livskvalitet och i barnens trygghet och långsiktiga utveckling till välanpassade samhällsmedborgare. På kort sikt kan en följd bli ett något lägre deltagande i arbetslivet för småbarnsföräldrar om t.ex. fler väljer att arbeta deltid eller engagera sig i föräldrakooperativa barnomsorgsformer. Men en minskad stress när barnen är små borgar i det långa loppet för ett uthålligare förvärvsarbete. Genom att göra det möjligt för en större valfrihet i valet av barnomsorg ges familjerna större möjligheter att själv fördela sin tid mellan arbete och familj. Vi föreslår etableringsfrihet inom barnomsorgen, vilket innebär att stödet till barnomsorgen ska följa med till den omsorgsform föräldrarna väljer. Vi vill också göra det möjligt för vanliga barn familjer att lösa sin tidsekvation och minska stress och press genom att enklare och billigare kunna köpa vita hushållstjänster. Bättre möjligheter för äldre på arbetsmarknaden Det är angeläget att arbetslivet utformas så att alla människor får möjlighet att förvärvsarbeta så länge de önskar. Men det är också viktigt att människor som känner att de vill trappa ned sitt förvärvsarbete när de blir äldre får rimliga möjligheter till detta. Konstruktionen av avtalspensionerna är en faktor som försvårar för äldre arbetskraft att få nytt arbete. Politikens uppgift blir att se till att skapa goda förutsättningar för att alla människor, oavsett ålder, ska kunna förvärvsarbeta och undanröja sådant som gör att människor på grund av diskriminerande attityder, ohälsa, stress och otrivsel inte vill förvärvsarbeta. Detta är också en förutsättning för att det nya pensionssystemet, som innehåller en flexibel pensionsålder mellan 61 och 70 er, ska öka människors valfrihet i praktiken. Den nya lagstadgade rätten att ha kvar sin anställning till 67 års ålder är därför ett viktigt steg i denna riktning. Den faktiska pensionsåldern är för närvarande under 60 år om man inkluderar personer som förtidspensioneras i tidig ålder. Endast var fjärde svensk arbetar fram till 65 års ålder. Ett utbrett önskemål är att gå i pension vid 60 års ålder eller tidigare. Den äldre arbetskraften behövs emellertid mer än någonsin. Andelen yrkesverksamma krymper samtidigt som andelen pensionärer och studerande ökar. Inom en tioårsperiod har inte bara Sverige utan även övriga Europa brist på arbetskraft, vilket hotar tillväxten och leder till stora påfrestningar på välfärdssystemen. Därför finns det all anledning att redan nu påbörja ett mer målinriktat arbete för att få fler att vilja och kunna arbeta längre och att därmed höja den faktiska pensionsåldern. Nedan presenterar vi inriktningen på ett antal förslag för att uppnå detta. Lättare att starta eget Uppmuntra eget företagande bland avtalspensionärer och äldre. Lagen bör ändras så att eget företagande med F- skattsedel får bedrivas med exempelvis den tidigare arbetsgivaren som ensam kund. Därigenom skulle fler våga övergå till egen verksamhet. Inför utbildningskonto som möjliggör livslångt lärande Möjliggör ett livslångt lärande och låt såväl arbetstagare och arbetsgivare avsätta löneutrymme på ett utbildningskonto som beskattas först vid uttag av sparade medel. Detta kan på sikt göra äldre arbetskraft mer konkurrenskraftig då färsk utbildning knyts ihop med lång erfarenhet. Om fler personer vidareutbildar sig eller omskolar sig under sitt yrkesliv skapar detta ett växande kunskapsmervärde på arbetsmarknaden som med tidigare regler och begränsade möjligheter inte fanns. Informera mer om äldre Opinionsbildning och attitydförändring tar tid. Det behöver därför informeras på många sätt om vinsten av fler äldre i arbetslivet; vinsten för den enskilde i bl.a. pensionshänseende, vinsten för arbetsgivare av att behålla och tillvarata mångårigt uppbyggd kompetens och vinsten för samhället i stort av fler i arbete. Äldres erfarenhet och förvärvade kompetens gör dem överlag till skickliga yrkesutövare. Aktuell forskning som tydligt visar detta bör marknadsföras och goda exempel på arbetsplatser med utvecklad seniorpolitik spridas. Det är lämpligt att starta ett kompetenscentrum för utveckling av en god seniorpolitik i slutet av arbetslivet, efter norsk modell. Att utveckla en flexibel arbetsorganisation och skapa en hälsofrämjande arbetsmiljö är viktiga delar för att helheten ska bli så positiv att fler vill arbeta längre. Öka flexibiliteten Med det nya pensionssystemet kan man själv, från 61 års ålder, välja hur man vill kombinera arbetstid och pensionsuttag. Möjligheten att i stället arbeta i mindre omfattning utan pensionsuttag skulle möjliggöra för fler att delta i arbetslivet under en totalt sett längre tid. Därför bör en lagstadgad rätt att gå ner i arbetstid efter 60 års ålder till lägst 60 % övervägas. Se över kostnaden för äldre arbetskraft På den alltmer kunskapsbaserade arbetsmarknaden får den rent fysiska (muskel)arbetskraften allt mindre betydelse. Man kan därför inte hävda att stigande ålder generellt innebär sämre förutsättningar att förvärvsarbeta. Snarare blir utvecklingen den motsatta med stigande erfarenhet. Inte desto mindre finns det faktorer som gör att äldre arbetskraft i vissa sammanhang får svårare att konkurrera med yngre. Det kan exempelvis handla om yrken inom tjänstesektorn där det blir svårare med åren att hålla samma tempo som yngre. Till detta kan läggas att äldres önskemål om att gå ner i arbetstid kan upplevas som Tfördyrande" av arbetsgivare när vissa fasta kostnader kanske måste slås ut på fler anställda. Dessa faktorer, i kombination med den generella samhällsvinsten av hög faktisk sysselsättning, motiverar att beskattningen av äldre arbetskraft ses över. Även de anställningsregler som i dag försvårar för äldre att få arbete bör ses över. Arbetsmarknad Arbetsmarknadspolitiken ska underlätta och främja arbete Sverige måste få en arbetsmarknad som är rörlig och öppen - en arbetsmarknad som är tillgänglig för alla. Den geografiska och sociala rörligheten behöver öka. Den stora arbetskraftsreserv av människor utan arbete som finns i Sverige måste mobiliseras och tas till vara, både för deras och för samhällets skull. Avgörande för möjligheten att få en radikal ökning av sysselsättningen är ett dynamiskt företagarklimat där gamla och nya företag har möjlighet att anställa fler medarbetare. Den arbetslöse ska inte längre få vara en klient hos en arbetsmarknadsmyndighet utan en medborgare med rätt att få kvalificerad service. Vi vill därför slå fast att den som blivit arbetslös har ett antal rättigheter som staten måste uppfylla. Samtidigt har den som blivit arbetslös ett antal skyldigheter som hon eller han i sin tur måste uppfylla gentemot övriga samhället. Det handlar om att etablera klara och tydliga spelregler: - Alla arbetslösa ska ha rätt till kostnadsfri arbetsförmedling oavsett vem som utför förmedlingstjänsten. Samtidigt ska det finnas en skyldighet att anmäla sig till ett servicekontor i samband med att man förlorat sitt jobb. - Alla ska ha rätt att välja arbetsförmedling och där bli behandlad med respekt och hänsynsfullhet. - Alla arbetslösa ska ha rätt att få stöd utifrån sina behov, förutsättningar och intressen. Åtgärderna ska vara individuellt utformade med det enda övergripande syftet att så snart som möjligt ge de arbetslösa möjlighet att finna ett nytt arbete. Samtidigt ska alla arbetslösa ha skyldighet att aktivt söka jobb och delta i de åtgärder som är relevanta. Alla arbetslösa ska ha rätt att ha ett avgörande inflytande över vilken åtgärd som ska vidtas. - Alla arbetslösa ska ha rätt till en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Samtidigt måste alla arbetstagare uppfylla ett antal grundläggande villkor för att bli berättigade till ersättning. Den som blivit arbetslös ska inte kunna tacka nej till anvisade arbeten utan att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen blir påverkad. En effektivare arbetsmarknadspolitik Sverige måste ha en aktiv och effektiv arbetsmarknadspolitik som syftar till att snabbt och smidigt bidra till att matcha den arbetssökande med de arbeten som finns tillgängliga och rusta den arbetslöse för att kunna ta de arbeten som finns till förfogande. Arbetslinjen ska hävdas, det vill säga att arbetssökande i första hand ska erbjudas arbete eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Först när sådana åtgärder inte finns tillgängliga ska arbetslöshetsunderstöd lämnas. Aktivitet ska alltid prioriteras före passivt bidragsmottagande. Servicekontor På grund av arbetsförmedlingens dåliga resultat är det många som i dag försöker få jobb på annat sätt. Arbetsförmedlingen har därmed förlorat en viktig funktion på arbetsmarknaden. Med vårt förslag vänder sig den arbetslöse i stället till ett servicekontor. Detta är inte en traditionell arbetsförmedling. Servicekontor ska finnas i varje kommun och ska framför allt fungera som guide för arbetslösa och för företag som söker arbetskraft. För att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen anmäler man sig till servicekontoret. Till att börja med ska den arbetslöse, liksom i dag, fritt kunna begränsa sitt sökande geografiskt och yrkesmässigt. Efter denna första period finns det dock människor som av olika anledningar inte lyckats få ett arbete. Då bokas på Servicekontorets initiativ ett möte för planering av framtiden. Flera olika aktörer Vi vill se många konkurrerande aktörer inom arbetsmarknadspolitikens område. Konkurrens och mångfald ökar kvaliteten och valfriheten för den arbetslöse. Vi räknar med att en rad nya aktörer såsom privata arbetsförmedlingar, branschvisa arbetsförmedlingar - exempelvis i fackföreningsregi, privata utbild ningsföretag, ideella föreningar, och bemanningsföretag växer fram. Aktörerna kommer att kunna erbjuda en mängd olika alternativ med olika specialinriktningar till den arbetslöse. I glest befolkade områden finns det inte alltid underlag för privata bemanningsföretag. Om det inte finns privata aktörer ska myndigheten upphandla sådana tjänster eller i sista hand driva egna. Omställningspeng Den som inte inom en viss tid har hittat ett nytt jobb på egen hand eller via den service som erbjuds på servicekontoren behöver åtgärder som kan kräva en ekonomisk insats som vi kallar omställningspeng. Omställningspengens storlek styrs utifrån en behovsbedömning som görs på servicekontoren. Pengens storlek bestäms utifrån olika kriterier såsom ålder, utbildning och arbetslivserfarenhet. Till pengen kan kopplas olika former av arbets marknadspolitiskt stöd som kräver ett särskilt regelverk, exempelvis anställningsstöd, lönebidrag, starta-eget- bidrag. Individen tar med sig omställningspengen till den aktör som väljs för att komma ur arbetslösheten. I en del fall kommer den arbetslöse att få jobb innan beräknad insats är förbrukad. Då bör aktören få behålla hela pengen som bonus. Om personen eter blir arbetslös fryser bonusen inne. Förbrukas omställningspengen utan att den arbetslöse får arbete måste en ny prövning ske. Ny myndighet ersätter AMV/AMS Arbetsmarknadsverket har stor medelstilldelning. Trots detta visar nu senast Riksdagens revisorer att nyttan av verksamheten är minst sagt tveksam. Nuvarande myndighetsstrukturer på arbetsmarknadsområdet ersätts med en ny arbetsmarknadsmyndighet med ovanstående uppgifter. Därtill har den också till uppgift att garantera att det finns jobbkontor/bem anningsföretag inom rimligt avstånd för alla jobbsökande i hela landet. Om det inte finns privata aktörer bör myndigheten upphandla sådana tjänster eller i sista hand driva verksamhet i egen regi. Riv hindren för företagande och entreprenörskap En nyckelfaktor för att åstadkomma högre tillväxt är att fler företag startas och att fler företag expanderar. För att åstadkomma detta behöver attityderna till företagande och företagare förbättras dramatiskt samtidigt som handfasta åtgärder vidtas för ett bättre företagsklimat, minskad byråkrati och lättad skattebörda. Politiken ska vara inriktad på att stimulera och främja människors företagsamhet. Den socialdemokratiska näringspolitiken vilar på föreställningen att företagare i första hand drivs av egoistisk girighet. Konsekvensen blir en kontroll- och övervakningsmentalitet i politiska beslut och ofta även i regeltillämpningen hos statliga och kommunala myndigheter. Anställda/löntagare och företagare bemöts med mycket olika attityder från samhälls aktörer och medborgare. En anställd har en lagstadgad trygghet som en företagare aldrig kan förlita sig på, t.ex. fast lön, uppsägningstid, semester, arbetslöshetsersättning m.m. En företagare har ansvaret för uppgiftslämnande som en anställd aldrig behöver fundera på. Företagare kan dömas till böter av berörd myndighet vid försenad inlämning av uppgifter medan motsvarande krav inte ställs på myndigheterna bemötande av före tagaren. Misstag, medvetna som omedvetna, kan stå företagare dyrt. Vid tvister med myndigheter får företagaren själv stå för experthjälp och advokatkostnader, som inte är avdragsgilla. Regelbördan håller tillbaka svenskt ny- och småföretagande. 25 miljoner timmar, eller 13 000 heltidsjobb, används årligen i svenska företag för att tyda och fylla i blanketter. I många fall förstärks denna problematik av bristande tillmötesgående och serviceanda hos statliga och kommunala myndigheter. Försäkringskassan och länsstyrelserna är exempel på myndigheter som, enligt opinionsundersökningar genomförda bland företagare, får mycket lågt betyg vad gäller service och bemötande. Enklare regler Sverige är ett land med många regler. Var och en för sig kan de verka motiverade, men sammantaget medför de en stor belastning på företagen. Kostnaden för ett litet företag bara för administrationen av arbetsmarknads-, skatte- och miljöreglerna är ca 30 000 kr per anställd och år. Totalt är kostnaden för svenskt näringsliv att administrera regelverket ca 50 miljarder kronor årligen. Kostnaderna för regeladministration måste minska. Hela det regelverk som berör före tagare ska gås igenom. Krångliga regler ska tas bort eller förenklas. Målet är att företagens kostnader för administration av regelverket ska minska med minst en fjärdedel. Det är uppenbart att regeringen inte tar regelbördan på allvar. Detta illustreras tydligt av SimpLex-gruppens arbete. I regeringens finansplan står det att från "2001 till augusti 2002 har 78 konsekvensanalyser genomförts och därigenom har förslagens effekter på små företag uppmärksammats. Som ett resultat av detta har ett tjugotal förslag dragits tillbaka eller ändrats". Regeringen är nöjd med att ökningen av regelbördan har bromsats något. Av Småföretagsdelegationens 80-tal förslag har endast en tredjedel genomförts under de fyra år som gått sedan de lades fram. Det är viktigt att detta arbete snarast fullföljs. Det är heller inte rimligt att som i dag belägga företagare med avgifter för olika typer av inspektioner och kontroller. Dessa måste ordnas så att inte onödiga kostnader vältras över på företagen. Ökad rättssäkerhet När myndigheter vill ha uppgifter från medborgare och företag sätts tidsramen ofta snävt. Om däremot företag eller medborgare vill ha besked av en myndighet blir ofta tidsutdräkten stor. Det brister i balansen mellan myndigheters agerande gentemot medborgare och företag beroende på om det är frågor som ställs till myndigheten eller kommer från myndigheten. Följden kan bli stora negativa konsekvenser för ett företag om ett besked från skattemyndighet är otydligt eller kommer sent. Systemet med skattetillägg som ska betalas innan rättsprocessen är klar kan driva företag i konkurs. Vi anser att de människor som anstränger sig att göra rätt ska mötas av god service och en tillmötesgående attityd från myndigheterna. Skattetillägg ska endast påföras om fel gjorts uppsåtligen, vilket ska vara myndighetens sak att visa. Skattetillägg ska inte behöva betalas innan dom avkunnats i sista rättsinstans vilket måste ske inom 24 månader efter det att skattemyndigheten givit det första beskedet. Miljöbalken har genom sin komplexitet och sin tillämpning medfört avsevärda svårigheter för i synnerhet små och medelstora företag. Sanktionssystemet som är kopplat till balken är och upplevs som orimligt. De avgifter som tas ut är i de flesta fall fasta och ingen hänsyn tas till företagens omsättning eller storlek. Reglerna bör också ta större hänsyn till graden av miljöfara och till om överträdelsen skett uppsåtligen. Ett allvarligt problem för seriöst företagande är den svarta ekonomins utbredning och omfattning. Vart femte företag drabbas av konkurrens från den svarta sektorn, i en del branscher betydligt fler. Det leder till att seriösa företagare har svårt att konkurrera. Dagens skatte- och regeltryck riskerar att leda till en än mer urholkad skattemoral. Detta är ett mycket allvarligt problem. Ett fungerande rättssamhälle bygger på att lagstiftningen är förankrad i människors rättsuppfattning så att man av egen kraft och vilja lyder lagarna. Detta gäller inte minst skattesystemets utformning. Misstanken om att fusk och felaktigheter förekommer i näringslivet kan såväl bidra till att befästa negativa attityder till företagare och entreprenörskap som att minska marknadsekonomins legitimitet i medborgarnas ögon. Av allt att döma är laglydnaden och moralen såväl bland småföretagare som i de större företagens ledningar dock hög i Sverige. Som ett led i arbetet för att radikalt förbättra attityderna till näringslivet krävs en effektiv finansinspektion. Försäljning av statliga företag Staten ska svara för de lagar och förordningar som reglerar relationerna mellan företag verksamma i Sverige och mellan företag och det offentliga. Staten ska inte själv, annat än i speciella undantagsfall, vara ägare. Ett enskilt företagande är en förutsättning för rättvis konkurrens och en kommersiell utveckling av starka och självständiga företag. Är staten ägare blandas företagets intressen med politiska överväganden. De företag som nu är statliga skulle fungera bättre med ett mer spritt privat ägande. Då försäljningsinkomster är av engångskaraktär bör de användas till att betala av på statsskulden som i dag uppgår till drygt 1 100 miljarder kronor. De försäljningar och den avbetalning av statsskulden vi föreslår gör att statens räntekostnader, en av de största utgiftsposterna i statsbudgeten, kan minskas kraftigt. Företag som under de närmaste åren kan komma i fråga för privatisering eller försäljning av det statliga innehavet skulle kunna vara: Apoteket AB, Civitas Holding AB (Vasakronan), Nordea AB, OM Gruppen AB, SAS Sverige AB, SBAB, Sveaskog, Telia AB och AB Vin & Sprit. Den exakta tidpunkten för olika försäljningar och privatiseringar ska för samtliga företag avvägas mot konjunktur och marknad. Stärkt konkurrens En fungerande konkurrens är en förutsättning för att resurser används på bästa möjliga sätt. Brister i konkurrensen medför högre kostnader eller lägre effektivitet, i värsta fall både och. Därmed blir tillväxten i ekonomin lägre, vilket medför att vi alla blir fattigare än om konkurrensen fungerat bättre. Konkurrens på lika villkor är det bästa verktyget också för att tillgodose konsumenternas efterfrågan. Vi anser att följande är viktigt att genomföra snarast: Konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas. De finns både på tjänste- och produktmarknaderna, till exempel i byggsektorn, läkemedelssektorn och vad gäller finansiella tjänster. Kommunallagen bör ändras så att det blir lättare att få prövat i domstol om kommunal näringsverksamhet strider mot lagen. Kommunallagen bör ses över i syfte att göra det lättare för företag att överklaga kommunala beslut om stöd i olika former till företag. Besluten bör också kunna prövas i domstol. Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer fristående och framträdande roll än i dag. I synnerhet måste uppmärksamhet riktas mot konkurrenshinder förorsakade av verksamhet i offentlig sektor. Nya regeringsförslag bör granskas utifrån ett konkurrensperspektiv. Plan- och bygglagen bör ändras så att etablering av konkurrerande handel underlättas. Stora upphandlingar bör delas i fler order så att även mindre företag har en chans att vara med i budgivningen. Upphandlingsreglerna bör ändras så att det klargörs under vilka förutsättningar miljökrav får ställas vid offentlig upphandling. Vi anser att det bör vara möjligt att ställa krav på att produkter som köps in uppfyller kriterier för miljömärkning. Det är viktigt att regelförenklingar görs i offentliga upphandlingar under tröskelvärdena. Det ska bli lättare för små och medelstora företag att delta. En skarpare konkurrenspolitik i kombination med avregleringar och ökad upphandling inom offentlig sektor kan på sikt leda till avsevärda kostnadsminskningar för de offentliga budgetarna. Den sammanlagda offentliga upphandlingsvolymen uppgår till cirka 400 miljarder kronor per år vilket motsvarar ca 20 % av värdet av BNP. En effektiv upphandling kan verksamt bidra till besparingar i de offentliga utgifterna. Skatter Skatternas storlek och deras utformning är styrande för människors beteende och för ekonomins funktion. Viljan att arbeta mer, att förkovra sig och att ta mer ansvarsfulla och välbetalda arbeten styrs i hög grad av skatterna på arbete. Höga skatter på företagande och kapital medför att företagsägande, kapital och arbetsplatser flyttar till länder med gynnsammare skatteklimat. Lägre skatt på företagande Skatterna på företagande och på företagare är höga i Sverige. Fåmansföretag är särskilt diskriminerade. Det krävs ett antal åtgärder för att minska skattebelastningen på företagandet. En sådan åtgärd kan vara en sänkning av arbetsgivaravgifterna. Det finns anledning att göra en översyn av dessa. En annan sådan åtgärd är att avskaffa dubbelbeskattningen, dvs. att ett företags vinst beskattas med både bolagsskatt och utdelningsskatt. Dubbelbeskattningen gynnar dessutom utländskt ägande i Sverige på bekostnad av svenskt. Dubbelbeskattningen bör därför avskaffas. Småföretagare har ofta låga inkomster, speciellt under etableringsfasen. Sänkta inkomstskatter är viktigt också för dem. Ett ökat ekonomiskt utrymme för företagaren frigör nödvändigt kapital som kan växa i företaget. Enklare och rimligare beskattning av fåmansbolag Dagens skatteregler är särskilt ogynnsamma för växande mindre företag. De små fåmansbolagens situation måste underlättas genom en bättre skattesituation. Förslaget till ändrade 3:12-regler som sent omsider presenterades i somras innebär endast marginella förbättringar. De nuvarande diskriminerande reglerna måste snarast ändras så att avkastning utöver en rimlig arbetsinkomst beskattas som kapitalinkomst. Reglerna har medfört orimliga effekter för fåmansbolagsägare som sålt sina företag och helt eller delvis fått betalt i aktier med förbehåll att dessa måste behållas under en tid. Om värdet fallit eller aktierna rent av blivit värdelösa har de ändå tvingats betala skatt på medel som aldrig erhållits. Reglerna måste omedelbart ändras så att dessa människor inte drabbas. Avskaffad förmögenhetsskatt Sverige är ett av få länder som tar ut skatt på förmögenhet. Skattesatsen är hög. Förmögenhetsskatten har negativ effekt på företagande och tillväxt och har inte ens de effekter på fördelningen som regeringen använt som argument. Vissa miljardärer får skattebefrielse för sina aktieinnehav medan vanliga familjer kan drabbas av förmögenhetsskatt fullt ut. Enligt vår mening bör förmögenhetsskatten avskaffas. Sambeskattningen ger orimliga effekter från rättvise- och jämställdhetssynpunkt och ska därför avskaffas omedelbart. Arvs- och gåvoskatt Dessa skatter är en orsak till att Sverige har så få medelstora företag. Familjeföretag får ofta skatteproblem vid generationsskiften. Det är de som driver företaget vidare som får de största problemen. De skattemässiga problemen vid generationsskiften i familjeföretag måste åtgärdas snabbt. Arvs- och gåvoskatten ställer också till akuta problem när en make dör om makarna äger ett hus med höga taxeringsvärden. För att få råd med arvsskatten måste då den tidigare gemensamma bostaden ofta säljas för att få råd till skatten. Detta är ytterligare en orimlighet som dessa skatter medför och som omedelbart måste åtgärdas. Lägre skatt på vinstandelar och översyn av optionsbeskattningen I syfte att bl.a. stimulera till en bättre fungerande lönebildning bör den särskilda löneskatten avskaffas på vinstandelar som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller motsvarande. För att underlätta för företag i kunskapsintensiva branscher att behålla sin personal utges ofta olika typer av optioner. Den svenska beskattningen av optioner bör ses över. Inriktningen ska vara att den svenska beskattningen av optioner ska vara internationellt konkurrenskraftig. Sänkt inkomstskatt för alla Sänks skatten på arbete stärks tillväxtkraften i ekonomin. Hög skatt på arbete leder till en sämre fungerande arbetsmarknad: mindre arbete, färre arbetstillfällen och större risker för flaskhalsar inom branscher som växer. Ett skattesystem som främjar kunskaps- och kompetensuppbyggnad ger en bättre fungerande arbetsmarknad. Tillväxtkraften i ekonomin stärks genom att sysselsättningen ökar. Med sänkt skatt på arbete, framför allt för låg- och medelinkomsttagare, kan fler leva på sin egen lön. Det minskar behovet av bidrag och gör att människor kan få ett större självbestämmande över sin ekonomi. Bland annat får då en stor andel kvinnor som arbetar med låg lön i offentlig sektor ökade ekonomiska marginaler. Att höga marginaleffekter har negativa effekter på arbetsmarknadens funktionssätt var en viktig utgångspunkt för den förra skattereformen. Det måste vara en strävan att återvända till dess inriktning: 30 respektive 50 % i marginalskatt. Det förutsätter att inkomstskatten sänks för alla inkomsttagare så att nettoinkomsterna ökar och marginaleffekterna sjunker. I en fortsatt process av sänkta skatter ned mot de nivåer som präglar jämförbara OECD- länder måste inriktningen både vara att förbättra låginkomsttagares förutsättningar att försörja sig på sitt arbete och att öka Sveriges konkurrenskraft om företagande och kunskap. Skattereduktion för hushållstjänster Det höga svenska skattetrycket drabbar särskilt de verksamheter där det finns "gråa" eller "svarta" alternativ. Tjänster riktade mot hushållen utgör ett sådant exempel. Många sådana arbetsuppgifter utförs i dag i form av "gör-det-själv" eller svart. Att köpa sådana tjänster med den skattebörda det innebär är endast förbehållet de rika eller de som kan få någon annan att betala. Skattetrycket gör det omöjligt att köpa tjänster som skulle kunna lätta arbetsbördan för t.ex. småbarnsföräldrar. Stressen i arbetslivet skulle minska och det skulle bli lättare för både kvinnor och män att kombinera arbetsliv och ansvar för barnen om det vore överkomligt att köpa denna hjälp En skattereduktion på 50 % för hushållstjänster ska utgå ända upp till 25 000 kr per år och hushåll. Förslaget leder till att svarta jobb blir vita, till att valfriheten för hushållen, liksom jämställdheten, ökar. Sänkt fastighetsskatt Efter höjningen av taxeringsvärdena de senaste åren och på grund av den nu pågående fastighetstaxeringen har det blivit uppenbart att skatten på boende i främst storstadsregionerna och vissa attraktiva områden blivit så hög att den drabbar alla. Problemen förvärras av att dven förmögenhets- och arvsskatt beräknas utifrån de höjda taxeringsvärdena. Fastighetsskatten medför att boendet blir dyrare, att människor tvingas flytta och att färre bostäder byggs. Fastighetsskatten ska omedelbart sänkas för alla typer av bostäder. Offentlig sektor En viktig principiell skillnad mellan våra partier och vänsterblocket är att vi inom ramen för en kollektiv finansiering eftersträvar att produktionen av tjänster som i dag produceras i offentlig regi sker i konkurrens där privata och offentliga enheter tävlar om att vara bäst på att ge de tjänster människor vill ha och förväntar sig. Vi vill ha en välfärd som följer den enskilda människan och som därigenom utgår från hennes behov. Det finns en bred enighet om att vården, omsorgen och skolan ska finansieras kollektivt. Det är viktigt att de resurser som avsätts för dessa ändamål används så bra som möjligt, dvs. att användarna får ut så mycket nytta som möjligt för varje använd krona. Inom ramen för en gemensam finansiering vill vi stärka den enskildes valfrihet. Ett sätt är att låta de pengar som används till de traditionella välfärdstjänsterna följa den enskilde brukaren. Erfarenheten visar att då möjligheten öppnas för andra än kommunen att producera välfärdstjänster ökar mångfalden och välfärden. Välfärd handlar inte om att en viss typ av standardiserade tjänster ska tillhandahållas utan om att den enskildes efterfrågan och behov ska tillgodoses på bästa sätt. Av samma skäl som försörjningen av välfärdstjänster inte kan rationaliseras på samma sätt som industriproduktion bör de inte heller produceras i en enda enhetlig form. Valet mellan olika producenter av välfärdstjänster, det må vara enskilda, företag, kooperativ eller det offentliga, bör därför så långt möjligt överlämnas till den enskilda individen. Ett tydligt exempel är skolområdet där det offentliga ekonomiska stödet kan följa eleven, t.ex. från en kommunal skola till en friskola eller mellan olika kommunala skolor. Denna princip bör kunna användas på flera områden även om processen att avgöra vem som ska vara kvalificerad att få del av t.ex. äldre- eller handikappomsorg ställer krav på tydliga regler. Vi vill se nya företag växa fram inom dessa sektorer som hittills i stort sett varit förbehållna offentliga monopol. Sådana företag är kunskapsintensiva. Nyföretagande här leder inte bara till bättre välfärd utan ökar dynamiken i hela samhället med följd att BNP kommer att öka. Möjligheterna till kvinnligt företagande kommer att öka. En socialförsäkringsreform Ett väl fungerande socialförsäkringssystem är en viktig del av välfärden. Den galopperande sjukfrånvaron med ökade utgifter för såväl sjukförsäkring som förtidspensioner aktualiserar ytterligare behovet av ett reformerat system. Dagens socialförsäkringssystem, bortsett från det nya pensionssystemet, uppvisar brister i många avseenden. - För det första är de inte tillräckligt robusta för att skapa den ekonomiska trygghet som är en viktig del i ett välfärdssamhälle. - För det andra är socialförsäkringssystemet inte översiktligt. Socialförsäkringarna omfattar ett femtiotal olika ersättningstyper. Dessa regleras i ett tjugotal olika lagar och administreras av ett tiotal olika huvudmän. - För det tredje diskriminerar systemet egenföretagare. - För det fjärde kan systemets effektivitet och träffsäkerhet ifrågasättas. Sammantaget finns det ett stort behov av att reformera dagens socialförsäkringssystem. Det behövs till att börja med en samordning, renodling och förenkling. Under den tid det tar att reformera socialförsäkringssystemet är det nödvändigt att göra förändringar i dagens system för att ta bort de ojämlikheter som framför allt drabbar egenföretagare. Utgångspunkter och principer för en reformering De principer som bör ligga till grund för nödvändiga förändringar återfinns i hög grad i den reformering som med bred politisk enighet gjorts av pensionssystemet: För att stärka systemens legitimitet handlar det bl.a. om att få en ökad koppling mellan vad den enskilde betalar respektive vad han eller hon har rätt till, eller får ut i förmån. Socialförsäkringsförmånerna måste lättare kunna följa den enskilde individen. Inte minst på en mer rörlig och internationaliserad arbetsmarknad är detta viktigt. Systemen måste vara utformade så att de klarar olika typer av demografiska förändringar utan att behöva förändras genom nya politiska beslut. Systemen måste ha goda incitament inbyggda som stimulerar till arbete och inte leder till överutnyttjande. Starka och självständiga kommuner Våra partier har en annan syn på de kommunala verksamheterna och den kommunala självstyrelsen än regeringen. Vi vill föra en politik för självständiga och starka kommuner. Tillväxt och ökad sysselsättning är avgörande för att den kommunala ekonomin ska utvecklas positivt och ge ökade resurser. Då ökar kommunernas skatteinkomster utan att kostnaderna ökar i motsvarande grad. Det bästa sättet att stärka kommunernas ekonomi och skapa utrymme för god service och lägre skatter är att långsiktigt och strategiskt stärka kommunernas egen skattebas samt bedriva en politik för god tillväxt och ökad sysselsättning som ger fler skattebetalare. Genom bl.a. avregleringar och konkurrensutsättning i förening med tydlig prioritering av kärnuppgifterna finns goda möjligheter att uppnå detta. Kommunerna ska ges den frihet som krävs för att kunna fortsätta ett förändringsarbete som innebär att medborgarna kan få mer för varje skattekrona. Statsbidragen bör tillsammans med ett väl fungerande utjämningssystem utformas så att de ger rimliga möjligheter för kommuner med olika förutsättningar att bedriva en verksamhet med god standard. Det är angeläget att stärka kommunernas egen skattebas och därmed minska behovet av såväl statsbidrag som utjämning. Då stärks också det kommunala självstyret och möjligheten för staten att detaljstyra verksamheter genom riktade och villkorade statsbidrag minskar. Utjämningen ska omfatta alla kommuner på likvärdiga grunder. Rättvisa villkor mellan kommuner innebär att det ska vara de egna politiska ambitionerna som avgör skatteuttaget. Därför måste ett utjämningssystem garantera att lagstadgade krav som skola, vård och socialtjänst ska kunna utföras i hela landet till ungefär likvärdiga kostnader för medborgarna. Systemet ska inte kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgiftssättning och effektivitet, utan ska baseras på mätbara, och för kommunerna opåverkbara, faktorer som mäter strukturella kostnadsskillnader. Såväl en utjämning av skattekraft som strukturellt betingade kostnader är nödvändiga delar i ett fungerande system. Den nuvarande tekniska konstruktionen leder till oönskade konsekvenser för vissa kommuner, exempelvis effekter som motverkar tillväxt och förnyelse. För att undgå detta är flera olika tekniska lösningar möjliga. Det bör i kostnadsutjämningen också övervägas att lyfta ut faktorer som hänför sig till verksamheter som är statliga åtaganden. De större förändringar i utjämningssystemet som behöver vidtas ska behandlas i den parlamentariskt sammansatta utredningen. Utbildning I ett samhälle där kunskaper är den viktigaste grunden för ekonomisk utveckling är lika tillgång till utbildning en avgörande rättvisefråga. Utbildning är den viktigaste och mest långsiktiga vägen till social och regional utjämning. Det är därför ett allvarligt problem att utbildningsnivån vad gäller högre utbildning i Sverige är lägre än i flera jämförbara länder. Andelen högskole- och universitetsutbildade bland dagens unga är lägre än inom 40-talistgenerationen. Sverige behöver en skola i världsklass för att bli en ledande kunskapsnation, vilket i sin tur är nödvändigt för att tillhöra de mest framstående när det gäller välfärd och välstånd. Stora insatser behöver göras för att stärka grunden för vidare utbildning och livslångt lärande. Både genom förbättrad grundskola och genom att skapa förutsättningar för återkommande utbildning och kompetensutveckling i arbetslivet vill vi höja utbildningsnivån. En skola som ger tillräckliga kunskaper Skolpolitiken måste fokusera på skolans huvuduppgift - att garantera att eleverna får tillräckliga kunskaper. Därför måste ökad vikt läggas vid de viktigaste kunskaperna, dvs. att läsa, skriva och räkna och vid att tidigt upptäcka och åtgärda inlärningsproblem. För att skapa möjlighet att möta alla elevers behov är våra partier öppna för olika pedagogiker och välkomnar såväl en mångfald av skolhuvudmän i form av friskolor på olika nivåer som en ökad frihet för de enskilda kommunala skolorna. Elevers och föräldrars val bör styra resurstilldelningen till skolorna. En bättre fungerande grundskola är mycket viktigt för att man ska kunna skapa en gymnasieskola där fler elever kan bli godkända och behöriga till högre utbildning. Det handlar både om att grundligt reformera den nuvarande gymnasieskolan och att komplettera med fler utbildningsvägar. Inom gymnasieskolan ska möjligheten att gå en lärlingsutbildning förbättras. Våra partier slår vakt om det offentligas ansvar för en väl fungerande skola i hela landet. Ett fortsatt decentraliserat ansvar för skolan måste förenas med tydlig utvärdering och mätning för att trygga likvärdigheten och allas rätt till kunskaper. Högre utbildning och forskning Tillgängligheten till högre utbildning och forskning är avgörande för samhällets utveckling och för tillväxt och livskraft i hela landet. Utbyggnaden av den decentraliserade högre utbildningen har visat sig vara en av få faktorer som motverkat den sociala snedrekryteringen. Den kraftiga utbyggnaden av högskolan behöver nu kompletteras med insatser för att stärka en fri och obunden forskning vid landets högre lärosäten och förstärka kvaliteten i grundutbildningen. Utgångspunkten för fördelningen mellan de forskande institutionerna ska vara forskningens kvalitet. Alla universitet och högskolor ska ha möjlighet att kunna konkurrera om offentliga och privata forskningsmedel. Särskild vikt måste läggas vid att stärka grundforskningen. Ett första steg bör vara att årligen presentera en samlad forskningsbudget som ger en bild av hur forskningsresurser fördelas och används. Sverige har en anmärkningsvärt låg samhällsekonomisk avkastning på forskning. Genom att förbättra möjligheterna för universitet och högskolor att kommersialisera de forskningsresultat som tas fram ges förutsättningar för dem att utveckla det lokala och regionala näringslivet. Det kan också bidra till att starka kluster kan skapas för att ta till vara den regional kompetensen. Teknikbrostiftelserna bidrar till ökad samverkan mellan det regionala näringslivet och universitet och högskolor. Regeringen har beslutat om en nedrustning av stiftelserna till år 2007. Vi däremot, vill utveckla Teknikbrostiftelserna ytterligare. Med den politik vi föreslår ökar förutsättningarna väsentligt för kommersialisering av forskningsresultaten i Sverige. Det livslånga lärandet Utbildning blir i det moderna samhället alltmer en färskvara. Teknisk utveckling och alltmer kvalificerade arbetsuppgifter innebär att en utbildning snabbt blir föråldrad. Ett fungerande system för livslångt lärande, omskolning och vidareutbildning är med andra ord avgörande såväl för enskilda människor som annars riskerar att marginaliseras på den moderna arbetsmarknaden som för samhället som helhet. Att införa individuella utbildnings- eller kompetenskonton, dit löntagare och arbetsgivare kan avsätta pengar för kompetensutveckling, är ett annat exempel på hur man på ett mer individuellt sätt kan stimulera människors kontinuerliga kompetensutveckling i arbetslivet. En viktig del i ett fungerande system för livslångt lärande är att utveckla och skapa fler platser inom de kvalificerade yrkesutbildningarna. Rättstrygghet - en grundbult för en god ekonomisk utveckling En grund för framgångsrik ekonomisk utveckling är ett väl fungerande rättssamhälle. Situationen för det svenska rättsväsendet är därför allvarlig, även ur ett ekonomiskt perspektiv. Personalbrist och otillräckliga resurser gör att polisen inte har möjlighet att försvara medborgare och företagare mot rättskränkningar. I många delar av landet, såväl i södra som norra Sverige, är polisnärvaron skrämmande låg, vilket leder till långa utryckningstider och gör att t.ex. butiksägare på landsbygden ofta känner sig väldigt utsatta. Också i en del av storstädernas förortsområden är polisnärvaron otillräcklig, vilket skapar otrygghet och hämmar det för integrationen nödvändiga nyföretagandet. Utredningar av allvarliga brott som inbrott och butiksrån avskrivs närmast rutinmässigt. Polisens handläggningstider blir ofta alldeles för utsträckta. Väntetiderna till domstolarna är långa när det gäller brottmål, och när det gäller tvistemål kan det ta flera år. Risken ökar att människor ifrågasätter nyttan av att vända sig till rättsväsendet. Rätts- och polisväsendet bör tillföras ytterligare resurser. Polisens närvaro måste ökas i hela landet. Fler utbildningsplatser krävs för att klara personalrekryteringen. Närpolisreformen ska också förverkligas i praktiken. Utryckningstider, handläggningstider och väntetider till domstolsväsendet måste kortas avsevärt samtidigt som huvudregeln måste vara att allvarliga brott blir föremål för en seriös utredning. Det är också viktigt att det brottsförebyggande arbetet får högre prioritet samt att tillgången till drogfria fängelseavdelningar säkras. Infrastruktur Kommunikationer Särskild uppmärksamhet bör i dagsläget dgnas åt vägnätet. Det krävs en väl avvägd balans mellan järnvägs- och väginvesteringar. I dagsläget behöver betydande insatser göras för att förbättra vägnätet. Underhållet av vägnätet har minskat under den socialdemokratiska regeringens tid. Kollektivtrafiken, bl.a. i form av järnväg, är viktig och bör hållas i gott skick. Mycket ofta är dock vägtrafik det enda realistiska fysiska kommunikationsmedlet för människor och gods. Samtidigt förfaller vägnätet med stora kostnader som följd för människor och företag. I motsats till vänsterkoalitionen accepterar vi inte en sådan utveckling. Mer resurser måste skjutas till för att garantera vägnätets standard. Eftersläpningen i vägunderhållet måste successivt arbetas bort. Ökade insatser för att trygga underhåll och bärighet är en avgörande faktor för möjlighet till tillväxt i hela landet. Vägnätet måste också byggas ut. Säkerhet och tillförlitlighet måste prioriteras. Det gäller såväl de stora genomfartslederna och kringfarterna runt städerna som de regionala och lokala vägnäten. Människor är beroende av bilen men också av en god miljö. Forskning och utveckling av ny teknik och nya drivmedel är därför av yttersta vikt. Insatser måste omedelbart göras för att reparera de socialdemokratiska försummelserna. Våra partier är eniga om att det behövs större insatser än regeringen avdelat för drift och underhåll samt investeringar i vägnätet. Bostäder I storstadsområdena blir bostadsbristen alltmer akut, men även en lång rad kommuner runt om i landet har bostadsköer. Bristen på bostäder riskerar därmed att bli ett allvarligt tillväxthinder. Bostadsbyggandet har börjat öka men från en mycket låg nivå. Parallellt avfolkas områden utanför de större städerna med efterlämnade bostadsöverskott som följd. Offentliga medel används för att riva bostäder och därmed hålla uppe hyresnivåerna i det kvarvarande beståndet. Även om bygglov m.m. är frågor som avgörs lokalt krävs ett antal nationella åtgärder för att råda bot på dagens problem. Till exempel bör reglerna för planprocessen ändras så att den snabbas upp och görs enklare. Den svarta marknaden för reparation, om- och tillbyggnader av bostäder skulle minska kraftigt genom det förslag till skattereduktion på denna typ av tjänster som vi föreslagit. Den totala beskattningen av boende måste ned. Sänkt fastighetsskatt är ett viktigt steg. Byggkostnaderna är höga i Sverige jämfört med andra länder. En anledning är bristande konkurrens i byggmaterielsektorn, en annan är bristen på byggarbetare i tillväxtområdena. Ett annorlunda hyressättningssystem måste till vid nyproduktion av hyresrätter. De hyresavtal som träffas vid inflyttning i nybyggda hus bör inte kunna prövas mot hyreslagens bruksvärdesregel. Den hyra hyresgästen och hyresvärden träffar avtal om ska följaktligen gälla under den hyrestid som avtalats. Då kommer man till rätta med den kanske allvarligaste bristen i utformningen av bruksvärdessystemet, vilken förlamat bostadsproduktionen. Den föreslagna förändringen möjliggör tillräckligt stora hyresintäkter för att möta de kostnader som är förknippade med nyproduktion och den undanröjer dagens osäkerhet om de framtida hyresintäkternas storlek, vilken i sig hindrat många bostadsföretag att bygga nytt. Även hyrorna i det befintliga beståndet måste bättre avspegla hushållens värderingar genom att bl.a. lägesfaktorn tillåts få ett större genomslag. Det bör vara möjligt för den som hyr sin bostad att skriva mångåriga kontrakt när det gäller hyresnivån och därigenom på samma sätt som en egnahemsägare ha möjlighet att skapa förutsebara bostadskostnader. En något mer flexibel tillämpning av bruksvärdessystemet innebär också i sig att enskilda hyresgästers individuella önskemål kan prissättas och tillgodoses. Möjligheten till mångåriga kontrakt om hyran gör också att sådana önskemål kan tillgodoses i större utsträckning. För tydlighetens skull vill vi ange att vårt förslag till mångåriga kontrakt avser att hyresgästen binds till hyresvillkoren men för den skull inte ska vara förhindrad att säga upp sitt hyresavtal för att flytta. Hyresnivåerna i en hel kommun ska inte kunna drivas upp på grund av att det kommunala bostadsbolaget är misskött. Svarthandeln med hyreskontrakt motverkas genom vårt förslag. I syfte att öka mångfalden på bostadsmarknaden bör s.k. ägarlägenheter möjliggöras som boendeform. Riksdagen har gett regeringen i uppdrag att återkomma med förslag, vilket hittills inte har skett. Ytterligare en möjlighet att förbättra bostads- och byggsituationen i framför allt storstäderna är att tillåta s.k. tredimensionell fastighetsbildning. Det innebär enklare möjligheter att juridiskt avgränsa en och samma fastighet för olika användningsområden. Olika byggherrar skulle enklare kunna samverka om byggprojekt. Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen vad vi här framfört om inriktningen för den ekonomiska politiken. Vi tillstyrker därmed delvis motionerna Fi231 (m) yrkandena 1 och 12, Fi232 (fp) yrkande 1, Fi233 (kd) yrkandena 1-3, Fi234 yrkandena 1 och 2 och MJ420 (m) yrkande 2 samt avstyrker proposition 2002/03:1 punkt 1. 2.Gröna nyckeltal i EU - avsnitt 1.4.1, punkt 2 (mp) av Yvonne Ruwaida (mp). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse: 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 13. Ställningstagande I miljöfrågorna måste vi samarbeta på internationell nivå, inte bara i EU, för att nå gemensamma lösningar. Trots många konventioner och andra överenskommelser är efterlevnaden dålig. När det gäller EU torde detta framför allt bero på såväl politisk ovilja som kontraproduktiva målsättningar och regelverk i EU:s fördrag och struktur. Ett ekologiskt hållbart samhälle ska vara ett huvudmål för EU. Detta utgör ett viktigt stöd för det framtida miljöarbetet samtidigt som det är en signal om integrering av miljöfrågorna inom alla EU:s sektorer. Miljöpartiet vill att regeringen i ministerrådet, i de sammanhang där det lämpar sig, ska driva frågan om ett ramprogram för integrering av miljöfrågorna i övrig verksamhet. En av de insatser som bör ingå i ett ramprogram är att utveckla systemet med gröna räkenskaper eller "grön NNP" där även slitage på det naturliga kapitalet finns med i kalkylen. 3. Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen - avsnitt 1.4.2, punkt 3 (kd) av Mats Odell (kd). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse: 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 24. Ställningstagande Vi anser att det ska löna sig att agera miljövänligt. Det är viktigt att ekonomiska styrmedel inte motverkar frivilliga miljöinsatser. I regeringens gröna nyckeltal ingår ett antal ISO- och EMAS-registrerade företag. Denna certifiering är kostsam. Därför är det framför allt de kapitalstarka företagen som certifieras. Även många mindre och medelstora företag arbetar med miljöledningssystem utan att det registreras. Den höga kostnaden är ett hinder för registrering men inte för ett aktivt miljöarbete i företagen. Vi anser att det vore intressant att också få ett mått på miljöarbetet i mindre företag. Regeringen bör därför i sina gröna nyckeltal även ta med de företag som aktivt arbetar enligt miljöledningssystem utan att certifieras. Vad vi här har framfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Därmed bifaller riksdagen motion MJ432 (kd) yrkande 24. 4. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3, punkt 4 (m) av Fredrik Reinfeldt, Gunnar Axén och Tomas Högström (alla m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande lydelse: 4. Riksdagen fastställer som mål för budgetpolitiken att de offentliga finanserna ska vara i balans över en konjunkturcykel och att den konsoliderade offentliga bruttoskulden ska understiga 40 % av BNP. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 8, och avslår motionerna 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 10 samt 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 4 och 5. Ställningstagande Alltsedan 1970-talet har Sverige haft en stor offentlig sektor. De offentliga utgifternas andel av BNP steg då till 50 % och har sedan dess legat 15-20 procentenheter över genomsnittet för OECD- länderna. Genom sin expansion tränger den offentliga sektorn undan privat verksamhet, vilket i längden är förödande eftersom välfärden bärs upp av den privata verksamheten. Redan nu ser man hur den offentliga sektorn har allt svårare att klara sina kärnuppgifter. Utrymmet för den privata sektorn och för medborgarnas egen beslutanderätt måste öka. Sverige ska ha starka skattebaser, inte världens högsta skattesatser. Med rörliga skattebaser är högskattepolitiken ett direkt hot mot välfärden och den framtida tillväxten. En skattepolitik som driver företagande och sparande utomlands urholkar grunderna för välfärden. Det är ett högt pris i form av lägre tillväxt och urholkade skattebaser som svenska folket riskerar att få betala för den socialdemokratiska högskattepolitiken. Det finns anledning för Sverige att ta fasta på att länder med lägre offentlig utgiftskvot också har haft en avsevärt bättre välfärdsutveckling än Sverige. Under de senaste 30 åren har Sverige släpat efter i en omfattning som motsvarar en förlorad svensk välfärd på närmare 20 000 kr per hushåll och månad, jämfört med OECD-genomsnittet. De länder som i dag är rikare än Sverige har genomgående en lägre utgiftskvot. Genom en god kontroll över de offentliga utgifterna kan utgiftskvoten gradvis pressas ned mot lägre nivåer. Därmed frigörs också ökad tillväxtkraft samtidigt som de svenska skattebaserna stärks. Vi anser att målet för budgetpolitiken bör vara att de offentliga finanserna i genomsnitt ska vara i balans sett över en konjunkturcykel. Är de offentliga finanserna i balans kommer den offentliga skulden att vara oförändrad mätt i nominella termer. Men mätt som andel av BNP avtar den successivt. Denna process bör enligt vår mening påskyndas genom att statliga företag privatiseras i ökad utsträckning och försäljningsinkomsterna används till amorteringar som ytterligare begränsar statsskulden. Vi har därför som ett andra mål för vår budgetpolitik att skuldkvoten ska understiga 40 % av BNP. Minskar skuldkvoten kommer också de offentliga finansernas sårbarhet att avta samtidigt som utrymmet för privata investeringar blir större. För att snabbare kunna få ned skuldkvoten till 40 % är vi dessutom beredda att tillfälligt göra avsteg från vårt långsiktiga balansmål och budgetera för ett överskott i den offentliga sektorns finanser som är ungefär lika stort som regeringens. 5. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3, punkt 4 (kd) av Mats Odell (kd). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande lydelse: 4. Riksdagen tillkännager som sin mening att regeringen ska fullfölja arbetet med den långsiktiga inkomst- och utgiftsstrategi, LINUS, som påbörjades i Finansdepartementet under den förre finansministerns ledning. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 10 och avslår motionerna 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 8 samt 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 4 och 5. Ställningstagande Som påpekas i Kristdemokraternas motion Fi233 ligger överskotten i den offentliga sektorn under åren framöver helt i ålderspensionssystemet medan statsbudgeten går med underskott. Nuvarande budgetpolitiska överskottsmål ger därför inte någon buffert åt statsfinanserna som det ursprungligen var tänkt. Regeringens avsikt att göra statsfinanserna mer stabila för konjunktursvängningar har alltså helt misslyckats. För oss kristdemokrater är sunda statsfinanser av central betydelse för den ekonomiska politiken. Kristdemokraterna anser därför att det behövs ett kompletterande budgetmål för statens finansiella sparande. Regeringen bör med hänsyn härtill återkomma till riksdagen med förslag om ett kompletterande budgetmål om balans i statens finansiella sparande över en konjunkturcykel. Regeringen bör i det sammanhanget också lämna förslag om i vilken takt ett sådant mål bör fasas in. Under sin tid som statsråd tog f.d. finansministern Erik Åsbrink initiativ till ett arbete med en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi, LINUS. Erik Åsbrink hann dock aldrig slutföra detta arbete. En strategi av detta slag behövs emellertid om Sverige ska klara den dubbla utmaning som följer av dels en ökad internationalisering, dels den demografiska utvecklingen. Internationaliseringen tvingar fram skattesänkningar, medan den demografiska utvecklingen snarare ställer krav i motsatt riktning. Regeringen bör därför anmodas att fullfölja detta arbete. Därmed tillstyrker jag motion Fi233 (kd) yrkande 10 och avstyrker motionerna Fi231 (m) yrkande 8 och Fi234 (c) yrkandena 4 och 5. 6. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3, punkt 4 (c) av Lena Ek (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande lydelse: 4. Riksdagen tillkännager som sin mening att regeringen dels bör låta utreda frågan om en bestämmelse i budgetlagen om strukturell balans i statens finanser, dels framgent bör presentera förslag till utgiftstak och preliminär fördelning på utgiftsområden för tre år. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 4 och 5 och avslår motionerna 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 8 samt 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 10. Ställningstagande Jag har respekt för att regeringens överskottsmål inte kommer att nås 2003 och 2004 men anser att regeringen inte anstränger sig tillräckligt för att minimera avvikelsen från det uppställda målet. Överskottsmålet till trots visar det sig att statsskulden med regeringens politik fortsätter att öka i absoluta tal. Samtidigt som pensionssystem och, i viss utsträckning, kommunsektorn visar överskott går statens finanser i stort sett samtliga år med underskott. Rensar man de statliga finanserna från engångseffekter har de varit i balans endast något enstaka år den senaste perioden. Det är enligt min mening oroväckande att det endast är överskottet i pensionssystemet som bär upp det finansiella sparandet. En sund ekonomisk politik måste på sikt innebära att också statsbudgeten är i balans. Staten kräver i dag att kommuners och landstings finanser ska vara i balans sett över en treårsperiod. Det är orimligt att staten ställer upp sådana krav utan att själv föregå med gott exempel. En solid ekonomisk utveckling förutsätter att såväl statens som kommunernas och pensionssystemets ekonomi är i balans. Enligt Centerpartiets mening bör regeringen tillsätta en utredning som får i uppdrag att utreda frågan om hur ett mål om strukturell balans i statens finanser över en konjunkturcykel ska kunna inordnas i budgetlagen. Hittills har utgiftstak och preliminär fördelning på utgiftsområden fastställts för tre år i taget. Regeringen har emellertid i årets budgetproposition frångått denna ordning och ursäktar sig med att riksdagsvalet har förskjutit planeringen. Enligt min mening klingar förklaringen tunt. Centerpartiet anser att man bör överväga att skärpa budgetlagen och där föreskriva att förslag till utgiftstak och preliminär fördelning på utgiftsområden i fortsättningen ska avse tre år. 7. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3, punkt 4, motiveringen (fp) av Karin Pilsäter och Christer Nylander (båda fp). Ställningstagande Folkpartiet står bakom regeringens mål om ett överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Detta mål avser hela den offentliga sektorn, dvs. stat, kommun och ålderspensionssystem. Under de närmaste åren kommer pensionssystemet ensamt att uppvisa överskott, kommunerna att i stort sett vara i balans medan statens finanser kommer att gå med underskott. Av betydelse är att pensionssystemets överskott inte är användbart för konjunkturstabiliserande operationer. Mot denna bakgrund är en berättigad fråga hur kravet på det offentliga sparandet och på skatter och utgifter ska formuleras i ett längre perspektiv. Vi i Folkpartiet anser att det finns anledning att ta upp detta krav till förnyad analys och debatt. Den nya EMU-utredningen (SOU 2002:16) har givit ett bidrag genom att föreslå att kravet på offentligt sparande ska höjas till 3 % av BNP i genomsnitt över konjunkturcykeln. Mot detta förslag har emellertid bl.a. Riksbanken haft invändningar. Med tanke på den roll och den stabilitet som pensionssystemet har bör ett nytt krav sannolikt formuleras så att det gäller staten och kommunsektorn. Det är inte givet att denna restriktion nödvändigtvis bör formuleras i termer av överskott eller underskott. Det kan lika gärna formuleras som ett balansräkningskrav, dvs. i praktiken ett krav på skuldens storlek. Denna fråga behöver dock analyseras mera, inte minst i ljuset av de förändrade villkor som ett deltagande i eurosamarbetet kommer att innebära. Remissomgången på EMU-utredningen bör därför avvaktas. De motioner som tar upp denna fråga bör därför inte leda till att riksdagen nu tar ett initiativ i frågan. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi231 (m) yrkande 8, Fi233 (kd) yrkande 10 samt Fi234 (c) yrkandena 4 och 5. 8. Budgetförslagen för 2003 - avsnitten 2.4-2.12, 3 och 4.1, punkt 5 (m) av Fredrik Reinfeldt, Gunnar Axén och Tomas Högström (alla m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse: 5. Budgetförslagen för 2003 a) Utgiftstak för staten 2002-2004 (avsnitt 2.5.1) Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 863 miljarder kronor 2003 och 883 miljarder kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 3 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 2 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 a i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. b) Beräkning av den offentliga sektorns utgifter åren 2003 och 2004 (avsnitt 2.5.2) Riksdagen godkänner den reviderade beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2003 och 2004 som redovisas i motion 2002/03:Fi231. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 2 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 3 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 b i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2003 (avsnitt 2.6) Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2003 på utgiftsområden enligt det med reservation 8 betecknade förslaget i efterföljande sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster. Därmed bifaller riksdagen motion 2002:03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 5 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 8 och motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 1 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 c i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. d) Förändringar av anslagsbehållningar för 2003 (avsnitt 2.8) =utskottet e) Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 2.9) =utskottet f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.10) =utskottet g) Beskattning av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.1) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 8 om inkomstskatten för 2003. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi287 av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkandena 1-4, 7 och 33 samt avslår proposition 2002/03:1 punkt 27 i denna del och motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 g i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. h) Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.2) =utskottet i) Beskattning av sjömän i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet (avsnitt 3.3.3) =utskottet j) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar (avsnitt 3.3.4) =utskottet k) Förändrade nivåer för socialavgifter (3.5) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 8 om social- och arbetsgivaravgifter. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi287 av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkande 39 och avslår proposition 2002/03:1 punkterna 28 och 29, båda i denna del samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 k i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. l) Skatt på lågpriscigaretter (avsnitt 3.7.3) =utskottet m) Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror (avsnitt 3.7.4) =utskottet n) En fortsatt grön skatteväxling - höjd koldioxidskatt och elskatt (avsnitt 3.7.6) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 8 om höjd koldioxidskatt och elskatt. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi287 av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkandena 12 och 13 samt motion 2002/03:N301 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkande 9 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 33 i denna del och motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 n i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. o) Kraftvärmebeskattningen (avsnitt 3.7.7) =utskottet p) Kalk- och cementbranschens koldioxidskatt (avsnitt 3.7.8) =utskottet q) Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.12) =utskottet r) Grön skatteväxling - höjd naturgrusskatt (avsnitt 3.7.13) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 8 om höjd skatt på naturgrus. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:T288 av Ulla Löfgren och Anders G Högmark (m) yrkande 2 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 35 i denna del, motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 13 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 r i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. s) Bredbandsinstallation (avsnitt 3.8.1) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 8 om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi287 av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkande 36 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 30 i denna del samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 s i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. t) Miljöförbättrande åtgärder på bostäder (avsnitt 3.8.2) =utskottet u) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 (avsnitt 3.10) Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2003 enligt det med reservation 8 betecknade förslaget i den sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 4 i denna del och avslår proposition 2002/03:1 punkt 7 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 u i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. v) Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten (avsnitt 4.1.28) =utskottet x) Övriga motionsyrkanden om budgetförslagen för 2003 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 8 om skattepolitikens inriktning, skattereduktion för fackföreningsavgifter, utökade reseavdrag, skattereduktion för hushållstjänster, slopad skatt på aktieutdelning, avyttring av fåmansbolag genom andelsbyte, beskattning av royalty, fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, sänkt alkoholskatt, sänkt skatt på drivmedel, sänkt skatt på kärnkraftsel, slopad reklamskatt, jordbrukets beskattning samt slopat anställningsstöd. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fi203 av Marietta de Pourbaix- Lundin (m), 2002/03:Fi205 av Cristina Husmark Pehrsson och Anne Marie Brodén (m), 2002/03:Fi207 av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkandena 1-4, 2002/03:Fi228 av Gunnar Axén och Per Bill (m), 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkandena 4 i denna del, 9 och 11, 2002/03:Fi268 av Carl-Axel Roslund (m), 2002/03:Fi287 av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkandena 8-11, 14, 18, 19, 21-24, 26-32, 37, 38, 2002/03:Sk417 av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkandena 8, 14 och 15, 2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl. (m) yrkande 2, 2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkande 4 i denna del, 2002/03:Kr297 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkande 13 och 2002/03:MJ268 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkandena 4 och 5 samt avslår övriga motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. Ställningstagande Det långa socialdemokratiska maktinnehavet har lämnat djupa spår i det svenska samhällslivet. Där en gång arbetsmoral hölls högt har en mer tillåtande inställning till att leva på bidrag smugit sig in. Där förr företagande som livsstil sågs som något naturligt uppfostras dagens unga mer till att se sig själva i rollen som anställda. I dagens samhälle med dess höga skatter blir det mer vanligt att söka sig vägar runt beskattning. Svartarbete accepteras och vägen att tjäna mycket pengar betraktas allmänt som liktydigt med att man måste flytta utomlands. För de arbetsamma måste det få finnas utrymme att känna arbetstillfredsställelse och möjlighet att via sin arbetsinsats kunna stå på egna ben. Våra skatte- och transfereringssystem får inte förhindra detta. Det måste alltid löna sig att arbeta utan att man för den skull tar bort möjligheten till berättigat stöd för dem som blir sjuka under kortare eller längre tid. Svenska låginkomsttagare kommer med regeringens politik även framöver att vara världens högst beskattade. Detta faktum förstärks av att regeringen inte förmår att anpassa sin skattepolitik till de nya förutsättningar som följer i spåren av en globaliserad världsekonomi med alltmer rörliga skattebaser. Med fortsatt höga skattesatser kommer därför skatteintäkter att rinna ut ur landet, vilket med socialdemokratisk politik kommer att innebära skattehöjningar för dem som inte har "flyttkraft", alternativt minskade bidrag utan motsvarande skattesänkningar. Det är en i allra högsta grad orättfärdig skattepolitik som nu gradvis urholkar normala hushålls ekonomiska trygghet. Regeringens högskattepolitik för låg- och medelinkomsttagare inverkar inte bara på den sociala tryggheten och människors oberoende utan också på möjligheterna till nya jobb. Utvecklingen mot ständigt ökade utgifter och skatter måste brytas. Det krävs en radikal politik som ger förnyelse och som kan möta dagens krav - en politik som bygger på respekten för enskilda människors kunskap och förmåga och den dynamik som frigörs i ett öppet samhällsklimat. Reformer som öppnar för enskilda människors val och deras kontroll över den egna vardagen ger Sverige större möjligheter i framtiden. Moderata samlingspartiet redovisar en politik med en sådan inriktning. Vårt parti föreslår i motion Fi231 ett antal strukturella reformer som främjar tillkomsten av nya arbeten och som gör det möjligt för folk att leva på sin egen lön. Den moderata budgetpolitiken är avsedd att lägga grund för en uthållig tillväxt på 3 % årligen utan att prisstabiliteten hotas. I vår motion presenterar vi i sex steg en budgetpolitik som sänker utgifts- och skattetrycket i Sverige. Vi vill bryta utgiftsökningarna, minska utgiftskvoten, hålla utgiftstak och bara tillåta utgiftsökningar som understöder tillväxtpolitiken eller förstärker statens och det offentligas förmåga att klara sina kärnuppgifter. Vi vill dessutom öka tillväxten genom sänkta skatter samt även i övrigt föra en tillväxtfrämjande politik som i sin förlängning skapar utrymme för ytterligare skattesänkningar. En politik som gör fler bidragsberoende och som väcker förväntningar om växande offentliga utgifter kommer med nödvändighet att leda till antingen fortsatt höjda skatter eller växande budgetunderskott. Med vår politik ger vi de offentliga finanserna en ny sammansättning och kan därigenom inte bara sänka utgiftstaken utan också skapa utrymme för ökade satsningar på det offentligas huvuduppgifter och på de grupper i samhället som har störst behov av stöd. Våra besparingar uppgår under de båda efterföljande åren till netto 28 respektive 48 miljarder kronor. Vi föreslår betydande utgiftsminskningar som begränsar den statliga budgetens omslutning med nära 10 %. Vi minskar transfereringar, drar ned på byråkrati och säger nej till en lång rad oprecisa satsningar. Vi återför en del av resurserna till andra, för oss mer angelägna områden för att förbättra skola, sjukvård, stödet till handikappade, ett fungerande rättsväsende, ett starkare försvar, nya och bättre vägar och förstärkt valfrihet för barnfamiljer. Vi koncentrerar skattemedlen till statens och det offentligas kärnuppgifter, de uppgifter vars finansiering ingen annan bör eller kan överta ansvaret för. Vi vill att statsbidrag och transfereringar som i dag kanaliseras direkt till kommuner eller via de stora offentliga välfärdssystemen i ökad utsträckning ska följa den enskilde och gå direkt till välfärdens verksamheter. Den svenska skolan och sjukvården får på detta sätt ökade resurser direkt in i verksamheten genom våra förslag om en nationell skolpeng, särskilda resurser för sjukvården som följer patienten och en nationell vårdgaranti. Kostnaderna för sjukfrånvaro och förtidspension håller vi tillbaka genom att satsa offensivt på rehabilitering, kostnaderna för arbetslösheten genom en ny allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med höjda, men avdragsgilla egenavgifter. Våra lägre skatter medför dessutom att behovet av bidrag minskar. De privatiseringar vi genomför under de båda närmaste åren är 30 respektive 40 miljarder kronor högre än regeringens. De bidrar till att vi kan pressa ned bruttoskulden och till att vi kan minska utgifterna för statsskuldsräntor. Kan arbetskraftsutbudet ökas befrämjas en hög och uthållig tillväxt. Den enskildes intresse för att öka sin arbetsinsats påverkas i skatte- och bidragshänseende främst av marginaleffekter för dem som tjänar minst i förhållande till olika transfereringssystem. Det måste löna sig att gå från bidrag till arbete. Vi föreslår därför ökade självrisker i olika transfereringssystem. Vår politik tydliggör att det i varje läge ska löna sig att arbeta. Av samma skäl är de moderata skattesänkningarna i första hand inriktade på att befrämja arbetslinjen och sänka inkomstskatten för främst dem som tjänar minst. Det är de unikt höga skatterna på låga inkomster - nästa år förvärrat av alla aviserade höjningar av kommunalskatten - som skapar bidragsberoendet och som dämpar viljan att arbeta. En självklar utgångspunkt måste vara att alla ska kunna leva på sin lön. Den moderata skattepolitiken har två huvudsakliga syften. Vi vill främja tillväxten genom att sänka skatter stimulera entreprenörskap, vilket ger alla en bättre välståndsutveckling. Med våra skattesänkningar vill vi också ge medborgarna ett ökat inflytande över sina liv. Tonvikten lägger vi därför på att sänka inkomstskatter och på att avveckla fastighetsskatten. Sverige behöver en genomgripande inkomstskattereform som ökar den sociala tryggheten och motverkar fattigdomsfällor. Det måste alltid löna sig att arbeta och att utbilda sig. Vår skattereform har sin tyngdpunkt i låg- och medelinkomsttagarnas beskattning. Därför vill vi höja grundavdraget till 23 000 kr 2003. På sikt vill vi att de första 50 000 kr av en inkomst helt ska vara befriade från inkomstskatt. För att ytterligare stimulera arbetsviljan vill vi införa ett förvärvsavdrag med 13 % på pensionsgrundande inkomster. Förvärvsavdraget växlas mot dagens skattereduktion för pensionsavgifter. Liksom grundavdraget ska förvärvsavdraget endast få göras vid den kommunala beskattningen. Dessa avdrag begränsar således inte den statliga skatten, vilket markerar att tyngdpunkten i våra förslag till reformerad inkomstbeskattning ligger i låg- och mellaninkomsttagares beskattning. Det är som vi ser det orimligt att dagens skattesystem inte tar hänsyn till försörjningsbörda. Framför allt är det barnfamiljer som har det svårt att få ekonomin att gå ihop. Utöver dagens barnbidrag vill vi därför införa ett extra grundavdrag vid den kommunala beskattningen på 15 000 kr per år och barn upp till 16 år. För dem som inte kan tillgodogöra sig avdraget ska ett motsvarande bidrag betalas ut. På sikt bör den statliga inkomstskatten avskaffas. Den fungerar nämligen som en straffskatt på kunskap och heltidsarbete, och med den riskerar vi att vår mest välutbildade arbetskraft söker sig utomlands eller minskar sitt arbetsutbud. Som ett första steg i denna riktning vill vi ta bort värnskatten 2003. Boendet beskattas hårt i Sverige. Fastighetsskatt utgår oavsett om det finns medel att betala den. För många höjs fastighetsskatten kraftigt i år eftersom taxeringsvärdena har höjts. Fastighetsskatten är orättfärdig. Den ska tas bort. Redan i år ska taxeringsvärdena frysas till 1997 års nivå, uttaget av skatt bestämmas till 0,9 % för småhus och 0,5 % för flerbostadshus samt det markvärde som ligger till grund för beskattningen halveras. Transporter är nödvändiga, i synnerhet i glesbygd. Bensin- och dieselskatten bör sänkas med 70 öre per liter för att underlätta för alla dem som i sin vardag är beroende av bilen. Reseavdraget bör dessutom höjas till 20 kr per mil. Vi har i vårt budgetförslag satt av en ram på ca 300 miljoner kronor för framskjuten beskattning av vissa andelsbyten. Våra skattesänkningar uppgår under de båda närmaste åren till 30 respektive 48 miljarder kronor utöver regeringens förslag och fördelar sig på följande sätt. Tabell. Moderata samlingspartiets förslag till skattesänkningar 2002 och 2003 Finansiell effekt för konsoliderad offentlig sektor. Netto i förhållande till förslagen i budgetpropositionen. Belopp i miljarder kronor 200 200 3 4 Sänkt 21, 26, inkomstskatt 29 47 Sänkt 0,5 7,5 fastighetsskatt 4 9 Sänkt skatt på 3,0 6,0 företagande 0 0 Sänkt 8,5 8,1 energiskatt 4 8 Övriga - - skatteförändring 2,5 0,0 ar 8 4 Summa 30, 48, skattesänkningar 79 20 Våra skattesänkningar motsvaras till sin huvuddel av minskade offentliga utgifter och har i övrigt en utbudsstimulerande inriktning. De minskade offentliga utgifterna härrör till en stor del från utgiftsminskningar som inte berör det enskilda hushållets ekonomi. Så innebär till exempel en politik som bryter den snabbt växande sjukfrånvaron inte en belastning på hushållsekonomin utan tvärtom både en bättre ekonomi för den enskilde och en bättre social situation. I vårt budgetförslag tillför vi väsentligt ökade resurser för att med en mångfald av medel minska ohälsa och sjukfrånvaro. Den nuvarande utvecklingen av sjukfrånvaron och förtidspensioner är oacceptabel av både sociala och ekonomiska skäl. Lägre skatter minskar behovet av bidrag och gör det möjligt att med lägre ersättningsnivåer uppnå samma nettoersättning som i dag. Lägre ersättningsnivåer uppvägs i vårt budgetalternativ av lägre skatter på arbete. Samtidigt gör skattesänkningarna att det alltid lönar sig att arbeta. Det stimulerar fler att söka sig in på arbetsmarknaden och gör att fler vill arbeta mer. Vårt alternativ innebär betydande strukturförändringar som leder till bättre förutsättningar att möta den demografiska utvecklingen genom ökat arbetsutbud. I det moderata budgetalternativet fördelas skattesänkningarna 2004 så att 6 miljarder kronor används för att minska skatten på företagande, medan hela 42 miljarder kronor, eller närmare 90 %, avser lägre skatt på arbete, familj, boende och energi. Den finansiella effekten av Moderata samlingspartiets budgetalternativ kan sammanfattas på det sätt som framgår av följande tabell. Den visar att med vårt budgetalternativ kommer sparandet att ligga på ungefär samma nivå som regeringens under de kommande två åren. Tabell. Finansiellt sparande i den konsoliderade offentliga sektorn med Moderata samlingspartiets budgetalternativ Offentliga sektorns finansiella sparande Belopp i miljarder kronor *grafiskt element borttaget* De utgiftsminskningar som följer av våra besparingsförslag och den kompensation vi tillför kommunsektorn för våra skatteförslag innebär sammantagna att utgiftstaket för staten under de kommande två budgetåren bör bestämmas till 863 miljarder kronor 2003 och 883 miljarder kronor 2004. Att våra förslag till utgiftstak för staten överstiger regeringens sammanhänger med de ökade kommunbidrag som krävs för att neutralisera våra skatteförslag. Ser man till utgiftstaket för hela den offentliga sektorn bortfaller dessa neutraliseringseffekter, och då får vi väsentligt lägre utgifter än vad regeringen räknar med i sitt budgetförslag. Vårt utgiftstak för den offentliga sektorn understiger för de båda efterföljande åren regeringens förslag med 23 respektive 108 miljarder kronor. Vid beräkningen av utgiftstaket har vi inte inkluderat någon budgeteringsmarginal eftersom den påverkar budgetdisciplinen negativt. Det framgår inte minst av regeringens budgetförslag där budgeteringsmarginalen för de kommande åren i det närmaste redan är helt intecknad. Det är uppenbart att regeringen nu, genom budgeteringsmarginalen, använder utgiftstaken som mål för hur de offentliga utgifterna ska utvecklas i stället för som en begränsning av de statliga utgifternas utveckling. Det har lett till att de statliga utgifterna exklusive ränteutgifterna nu växer mycket snabbt. Och när alla nya löften inte längre ryms under utgiftstaket tillgriper regeringen närmast desperat olika typer av budgettrixande, som när man i strid med budgetlagens krav på bruttoredovisning tillför kommunerna ytterligare 3,6 miljarder kronor nästa år över statsbudgetens inkomstsida. Det görs inte i form av ökade statsbidrag utan som en fortsatt omvandling av 200-kronan till en kommunal skatt och som en förlängning av det tillfälliga sysselsättningsstödet till kommunsektorn. Regeringen försöker genom utfästelser om ytterligare stöd åstadkomma en nödvändig förnyelse av kommunsektorn. Enligt vår mening är detta inte en framkomlig väg, vilket också bekräftas av erfarenheterna från tidigare tillskott. Statens viktigaste uppgift i detta sammanhang bör i stället vara att främja sysselsättningen och på så sätt bredda kommunernas skatteunderlag. Om de föreslagna taken för statens utgifter under de närmaste båda åren behöver överskridas, får regeringen återkomma till riksdagen med en förklaring och ett förslag till de besparingar som krävs för att det ursprungligen fastställda taket ska kunna upprätthållas. Sammanfattningsvis anser vi alltså att Moderata samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken, liksom partiets förslag till utgiftstak för åren 2003 och 2004, bör ligga till grund för budgetpolitiken. Det innebär att vi tillstyrker de nivåer för utgiftstaket för staten för 2003 och 2004 som föreslås i motion Fi231 (m) (yrkande 3) liksom vårt förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 2). Vidare tillstyrker vi Moderata samlingspartiets förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster med tillägg för den utökade ramen för framskjuten beskattning av vissa andelsbyten vi förordat och förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområden för budgetåret 2003 (yrkandena 4 och 5) på det sätt som framgår av reservation 4 (m) i sammanställningen i anslutning till utskottets förslag till riksdagsbeslut. Vårt förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområden framgår också av följande tabell. Slutligen stöder vi även Moderata samlingspartiets övriga förslag i detta sammanhang liksom de förslag som framförs av andra partier och som överensstämmer med våra förslag. Regeringens förslag i berörda delar avstyrks liksom de övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang. Tabell. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak och utgiftsramar för 2003 Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* 9. Budgetförslagen för 2003 - avsnitten 2.4-2.12, 3 och 4.1, punkt 5 (fp) av Karin Pilsäter och Christer Nylander (båda fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 bör ha följande lydelse: 5. Budgetförslagen för 2003 a) Utgiftstak för staten 2002-2004 (avsnitt 2.5.1) Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 813 miljarder kronor 2003 och 846 miljarder kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 2 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 2 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 a i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. b) Beräkning av den offentliga sektorns utgifter åren 2003 och 2004 (avsnitt 2.5.2) Riksdagen godkänner den reviderade beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2003 och 2004 som redovisas i motion 2002/03:Fi232. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 3 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 3 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 b i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2003 (avsnitt 2.6) Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2003 på utgiftsområden enligt det med reservation 9 betecknade förslaget i efterföljande sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster. Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 6 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 8, motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 1 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 c i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. d) Förändringar av anslagsbehållningar för 2003 (avsnitt 2.8) Riksdagen godkänner den beräkning av förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2003 som redovisas i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 5 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 9 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 d i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. e) Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 2.9) =utskottet f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.10) =utskottet g) Beskattning av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.1) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 9 om inkomstskatten för 2003. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Sk382 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 2 samt avslår proposition 2002/03:1 punkt 27 i denna del och motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 g i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. h) Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.2) =utskottet i) Beskattning av sjömän i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet (avsnitt 3.3.3) =utskottet j) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar (avsnitt 3.3.4) =utskottet k) Förändrade nivåer för socialavgifter (3.5) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 9 om social- och arbetsgivaravgifter. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Sk382 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 25 och avslår proposition 2002/03:1 punkterna 28 och 29, båda i denna del, samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 k i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. l) Skatt på lågpriscigaretter (avsnitt 3.7.3) =utskottet m) Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror (avsnitt 3.7.4) =utskottet n) En fortsatt grön skatteväxling - höjd koldioxidskatt och elskatt (avsnitt 3.7.6) =utskottet o) Kraftvärmebeskattningen (avsnitt 3.7.7) =utskottet p) Kalk- och cementbranschens koldioxidskatt (avsnitt 3.7.8) =utskottet q) Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.12) =utskottet r) Grön skatteväxling - höjd naturgrusskatt (avsnitt 3.7.13) =utskottet s) Bredbandsinstallation (avsnitt 3.8.1) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 9 om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 26 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 30 i denna del samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 s i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. t) Miljöförbättrande åtgärder på bostäder (avsnitt 3.8.2) Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 16 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 t i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. u) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 (avsnitt 3.10) Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2003 enligt det med reservation 9 betecknade förslaget i den sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 7 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 u i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. v) Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten (avsnitt 4.1.28) =utskottet x) Övriga motionsyrkanden om budgetförslagen för 2003 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 9 om skattepolitikens inriktning, pensions- och kompetenssparande, avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet, slopad skatt på aktieutdelning, avyttring av fåmansföretag genom andelsbyte, fastighetsskatt, förmögenhetsskatt samt slopad reklamskatt. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2-6 och 26, 2002/03:Sk382 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 1-4, 7-12, 14, 22, 24, 26 och avslår övriga motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. Ställningstagande Sverige behöver en politik som kan skapa långsiktigt uthålliga tillväxtvillkor och ge människorna makt över sitt vardagsliv. Det svaga konjunkturläget, börsnedgången, de hotade tillkommande budgetproblemen och den bekymmersamma internationella situationen ställer enligt vår mening högre krav på en budgetpolitik med större marginaler. Den stora utmaningen är en politikomläggning för större tillväxtkraft. Folkpartiets budgetalternativ syftar därför både till att höja tillväxten genom att gynna utvecklingen av nya och befintliga företag och att minska konjunkturkänsligheten i de offentliga finanserna genom en omfattande reformering av de offentliga utgifts- och förmånssystemen. En bra ekonomisk politik måste enligt vår mening arbeta med tillräckliga marginaler i det ansträngda konjunkturläge som väntar 2003. Detta är både nödvändigt för att upprätthålla trovärdigheten i Sveriges politik för de offentliga finanserna och viktigt för att olika verksamheter inte ska drabbas av ryckighet. Folkpartiet liberalerna visar därför i sitt budgetalternativ att genom en noggrann utgiftsgranskning kan man åstadkomma en budgeteringsmarginal på ca 11 miljarder kronor redan 2003, vilket motsvarar över 1 % av de takbegränsade utgifterna samma år. Därigenom skapas en kraftigare buffert mot försämringar i ekonomin och i statsfinanserna jämfört med den praktiskt taget obefintliga budgeteringsmarginal som regeringen presenterar i sitt budgetförslag. Vi anser att ett klart och tydligt mål för den ekonomiska politiken bör vara att öka den långsiktiga tillväxtpotentialen från dagens 2 % till 3 % av BNP per år. Utifrån detta mål föreslår vi handfasta förslag till tio strukturreformer som ska öka människors vardagsmakt och skapa ett Sverige som kan växa. Med dessa strukturreformer kan fler komma in på arbetsmarknaden, fler företag kan starta och växa, medan människors kunskap, kompetens och idéer verkligen kan tas till vara. Skattepolitiken Dagens svenska skattetryck måste sänkas eftersom den sammanlagda skattepolitiken motverkar en långsiktigt hållbar tillväxt. Vi anser att det i dagsläget är mer angeläget än tidigare att genomföra strukturellt riktiga skattesänkningar som förbättrar ekonomins funktionssätt samt ökar arbetsutbud, företagande och risktagande. Med en sådan skattepolitik får den svenska ekonomin kraft att bättre möta konjunkturförsvagningar utan omfattande neddragningar i välfärdssystemen. Mot denna bakgrund anser vi att en omfattande skattereform måste påbörjas under den kommande tvåårsperioden. Skattereformens huvudsyfte ska vara att skapa så breda skattebaser som möjligt och därmed bilda förutsättningar för låga skattesatser. Dessutom ska skatteförändringarna koncentreras på de för tillväxt och jobb mest skadliga inslagen, nämligen marginalskatterna. Riksdagen bör därför godkänna Folkpartiets inkomstskattereform där de grundläggande principerna för 1990-91 års skattereform återupprättas. Detta innebär att de allra flesta enbart ska betala kommunalskatt och att marginalskatten ska begränsas till 50 %, "hälften kvar". Det begränsade utrymme som den sämre konjunkturen medför påverkar emellertid möjligheten till skattesänkningar på kort sikt. Alltför drastiska skattesänkningar som riskerar tilltron till de offentliga finansernas stabilitet kan enligt vår mening inte komma i fråga. I avvaktan på bättre klimat för en större och mer genomgripande skattereform föreslår vi en reform av inkomstbeskattningen som inkluderar avskaffad värnskatt, höjd brytpunkt för statlig skatt till gränsen för egenavgifterna, en årlig skattereduktion på 300 respektive 600 kr per person samt ett förvärvsavdrag om 3 % mot kommunalskatten. Marginaleffekterna för barnfamiljer minskas såväl genom inkomstskattesänkningar som genom växling av inkomstprövat bostadsbidrag mot generellt barnstöd i form av en skattereduktion på drygt 900 kr per barn. De skadliga marginaleffekterna begränsas också genom enhetliga taxor för barnomsorg. Tillsammans med förbättrad föräldraförsäkring, jämställdhetsbonus, beaktande av resor till och från dagis vid reseavdraget samt införande av barnomsorgskonto fr.o.m. 2004 utgör detta viktiga delar i Folkpartiets politik för ökad egenmakt, bättre jämställdhet och större ekonomiska marginaler för barnfamiljerna. För att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt föreslår Folkpartiet en reform av arbetsmarknadspolitiken, där arbetslöshetsförsäkringen ska bli obligatorisk och till ungefär en tredjedel finansierad av de försäkrade själva. För att den höjda premien till a-kassan inte ska leda till ökade kostnader för de försäkrade ska de höjda egenavgifterna till arbetslöshetsförsäkringen bli avdragsgilla och resterande avgiftshöjning till fullo uppvägas av skattesänkningar i form av förvärvsavdrag. På motsvarande sätt kommer den föreslagna reformeringen av trafikförsäkringen att underlättas genom matchande skattesänkningar genom den generella skattereduktionen. Vi finner däremot ingen anledning att subventionera fackföreningsmedlemskapet genom skattereduktioner och föreslår att den gällande skattereduktionen för fackföreningsavgift avskaffas. Vi anser att det är orimligt att beskatta boendet i den form som gäller i dag. Hela systemet för taxering måste reformeras och likformighet mellan boendeformer upprättas. Slopandet av fastighetsbeskattningen ska ske stegvis och inledas omgående. I avvaktan på grundläggande reformering av fastighetsbeskattningen bör taxeringsvärdena åter "frysas" till den nivå som gällde 1997 vid skattesatserna på 1,0 % för enfamiljshus och 0,5 % för flerfamiljshus. Samtidigt bör förmögenhetsskatten sänkas genom avskaffad sambeskattning och höjt fribelopp. Med dessa lättnader är det rimligt att höja realisationsvinstbeskattningen för bostäder till den gängse skattesatsen på 30 %. I Folkpartiets budgetalternativ ingår fler mycket angelägna skatteförändringar. Vi vill stimulera tillväxten av nya och starkare företag genom skattelättnader för hushållstjänster, slopad dubbelbeskattning på aktiesparande, förenklade fåmansbolagsregler (de s.k. 3:12-reglerna) samt utökad nedsättning av arbetsgivaravgifter. Avdragsrätten för kompetenssparande och pensionssparande bör dessutom höjas till ett prisbasbelopp för att ge den enskilde makt över sin egen kompetensutveckling. Folkpartiet liberalerna är förespråkare av grön skatteväxling. En sådan bör ske omfattande ungefär 3 miljarder kronor årligen. Vi instämmer därför i regeringens förslag om höjd el- och koldioxidskatt, växlad mot sänkt inkomstskatt, men anser att inkomstskattesänkningen bör läggas ut mer generellt över inkomstskalan så att en växling uppnås i realiteten för hushållen. För att uppnå 3 miljarder kronor ställer vi oss även bakom förslaget i motion Fi230 (s, v, mp) om en utvidgad grön skatteväxling. Detta förslag bör emellertid kompletteras med motsvarande justering av det generella statsbidraget till kommunsektorn enligt finansieringsprincipen. Vi ansluter oss dessutom till regeringens förslag om utvidgning av reglerna om framskjuten beskattning vid vissa andelsbyten. Förslaget bör dock enligt vår mening utvidgas på det sätt som vi kommer att utveckla närmare i vår kommande motion. Statsbudgetens beräknade inkomster ska därmed justeras ned med ca 300 miljoner kronor. Utgiftsramarna Det liberala budgetalternativet inriktas på flera reformer som leder till lägre offentliga utgifter jämfört med regeringens politik. Genom en noggrannare prioritering och satsningar på att reformera de system som i dag både hindrar den ekonomiska tillväxten och begränsar människors växtkraft skapar vår alternativa budgetpolitik större marginaler i statens budget. Vi vill lyfta fram de bortglömda reformbehoven och trygga välfärden för utsatta grupper i samhället genom förbättrade omställningspensioner, stimulansbidrag för förbättringsåtgärder inom äldrevården, bättre närståendepenning, en jobbgaranti, ett återupprättande av assistansreformen för personer med funktionshinder samt en nationell vårdgaranti. Folkpartiet har i flera år verkat för en stor socialförsäkringsreform. Vi anser att arbetet med denna reform bör startas omedelbart i syfte att skapa ett bra och stabilt klimat för arbete och företagande. Rätt utformade socialförsäkringar med gemensamma välfärdslösningar och ett minimerat skatteinslag bidrar till tillväxten och till en väl fungerande ekonomi. Att människor känner att de kan lita på försäkringssystemen är i sig viktigt för tillväxten. Därför bör dagens socialförsäkringar utformas som tre riktiga försäkringar: en allmän pensionsförsäkring, en allmän sjukförsäkring och en allmän arbetslöshetsförsäkring. Alla tre bör bli obligatoriska och fristående från statens budget. Kopplingen mellan avgifter och förmåner kan därmed bli tydligare. Vi oroar oss djupt för de fortsatt ökande långtidssjukskrivningarna och förtidspensioneringarna med höga mänskliga och ekonomiska kostnader som följd. Ekonomiska framsteg och välfärd i ett modernt samhälle är enligt vår mening bara möjliga om befolkningen i yrkesaktiv ålder är i stort sett frisk, arbetsför och i arbete. Vi förespråkar därmed en reform av sjukförsäkringen med betydande satsningar på vardagssjukvård och rehabilitering, vård- och rehabiliteringsgaranti, förstärkt företagshälsovård samt väsentligt utökade möjligheter till samordning av vårdinsatser och sjukförsäkring. Större makt över arbetssituationen, arbetstiden och kompetensutvecklingen samt reformer som gör det lättare att förena förvärvsarbete med ansvar för barn är vidare viktiga delar i en offensiv mot ohälsan. Den svenska arbetsmarknadspolitiken måste samtidigt genomgå en radikal omläggning för att fler ska få chans att etablera sig på arbetsmarknaden och försörja sig själva. Därmed kan också segregation och utanförskap i det svenska samhället lättare brytas. Som en viktig del i denna reform ser vi utvecklingen av privata arbetsförmedlingar och bemanningsföretag som kan bryta AMS nuvarande monopol. Arbetslöshetsförsäkringen ska vidare utformas som en tidsbegränsad omställningsförsäkring med en jobbgaranti för långtidsarbetslösa och ett nytt skydd för utförsäkrade. Riksdagen bör enligt vår mening ansluta sig till Folkpartiets förslag om en företagarreform som innehåller flera långtgående förenklingar och lättnader beträffande registrering av nya företag, uppgiftslämnande och skatteregler. Även åtgärder för att stärka konkurrensen i Sverige bör genomföras. Vi är övertygade om att en successiv försäljning av statliga och kommunala bolag, tillsammans med förbättrat företagarklimat, stärker effektiviteten och minskar diskrimineringen på den svenska arbetsmarknaden samt tryggar tillväxten i Sverige. Samtidigt är det inte rimligt att staten själv är företagare när statsmakterna sätter de regler som ska gälla för företagande. Det helt övervägande antalet statliga företag bör därför säljas i den takt som är lämplig med hänsyn till marknadernas utveckling. Likviden ska användas till att amortera statsskulden så att statens räntekostnad, med hänsyn tagen till utebliven utdelning till staten vid försäljning, sänks. Vi anser att de offentliga monopolen måste brytas också för att öppna kvinnors traditionella arbetsmarknad för samma spelregler som för de mansdominerade branscherna. Kvinnorna måste ges tillträde till en arbetsmarknad där man har rättvisa löner och makt över sin arbetssituation. En viktig punkt inom den liberala jämställdhetspolitiken är därför att, vid sidan om sänkta skatter, förändra löne- och arbetsstrukturen i den offentliga sektorn samt göra det möjligt, lönsamt och meningsfullt för fler kvinnor att genomföra sina företagarplaner. Kunskap och bildning är enligt vår mening nyckeln till en långsiktigt uthållig tillväxt. Svensk utbildningspolitik måste reformeras från grunden för att skapa en flexibel skola som visar respekt för individens behov och önskningar. Kvaliteten i skolan måste säkras och läraryrkets status måste höjas. Folkpartiet vill introducera en nationell skolpeng med syfte att få likvärdighet i grundskoleutbildningen samt en särskild yrkesexamen, en lärlingsexamen och en studentexamen för att individualisera gymnasieutbildningen. Dessutom bör ett rättvist studiestödssystem införas och forskningen vid universitet och högskolor förstärkas. Vi anser att en positiv utveckling av den svenska ekonomin underlättas av förbättrade infrastrukturinsatser. Höjda anslag för väginvesteringar behövs för att lösa trafikproblemen i storstadsregionerna samt säkra standarden i de regionala kommunikationsnäten. Den statliga bredbandssatsningen bör omedelbart avbrytas så att näringslivet kan avgöra den teknologiska inriktningen i utbyggnaden av IT-nät. Bostadsbyggandet måste samtidigt utvecklas i mer marknadsmässig riktning med lägre kostnader, högre rörlighet och större konkurrens. De lokala investeringsprogrammen bör avskaffas och räntebidragen minskas. Det är enligt vår mening angeläget att Sverige driver kampen för global solidaritet mer intensivt än i dag. Avreglering av jordbrukspolitiken, satsning på frihandel och finansiell stabilitet är av största vikt. Det krävs dock parallellt en kraftig satsning på biståndet. Vi föreslår att det svenska biståndet ökas med drygt 1,7 miljarder kronor under de två kommande åren så att enprocentsmålet kan vara återställt senast 2006. Även i vår liberala miljöpolitik understryker vi vikten av global samverkan och föreslår ökade resurser till bl.a. det internationella miljösamarbetet samt miljöforskning. En europeisk koldioxidskatt bör införas. Sammanfattningsvis anser vi således att riksdagen bör bifalla motionerna Fi232 (fp) yrkandena 2-6 och 26 samt Sk382 (fp) yrkandena 1-4, 7-12, 14, 22, 24 och 26 med tillägg för den justering av statens inkomster som vi förordar för att kunna utvidga reglerna om framskjuten beskattning vid vissa andelsbyten. Vi avstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom de övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang. Tabell. Folkpartiets förslag till utgiftstak och utgiftsramar för 2003 Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* 10. Budgetförslagen för 2003 - avsnitten 2.4-2.12, 3 och 4.1, punkt 5 (kd) av Mats Odell (kd). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse: 5. Budgetförslagen för 2003 a) Utgiftstak för staten 2002-2004 (avsnitt 2.5.1) Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 814 miljarder kronor 2003 och 841 miljarder kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 5 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 2 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 a i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. b) Beräkning av den offentliga sektorns utgifter åren 2003 och 2004 (avsnitt 2.5.2) Riksdagen godkänner den reviderade beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2003 och 2004 som redovisas i motion 2002/03:Fi233. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 12 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 3 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 b i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2003 (avsnitt 2.6) Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2003 på utgiftsområden enligt det med reservation 10 betecknade förslaget i efterföljande sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 8 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 8, motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 1 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 c i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. d) Förändringar av anslagsbehållningar för 2003 (avsnitt 2.8) =utskottet e) Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 2.9) Riksdagen godkänner den beräkning av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2003 som redovisas i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 11 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 5 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 e i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.10) =utskottet g) Beskattning av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.1) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 10 om inkomstskatten för 2003. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi255 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 2-5 samt 8 och motion 2002/03:Fi256 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 8-11 och 33 samt avslår proposition 2002/03:1 punkt 27 i denna del och motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 g i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. h) Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.2) =utskottet i) Beskattning av sjömän i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet (avsnitt 3.3.3) =utskottet j) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar (avsnitt 3.3.4) =utskottet k) Förändrade nivåer för socialavgifter (3.5) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 10 om social- och arbetsgivaravgifter. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi256 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 15 och 16 samt motion 2002/03:Sk383 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 5 och avslår proposition 2002/03:1 punkterna 28 och 29, båda i denna del samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 k i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. l) Skatt på lågpriscigaretter (avsnitt 3.7.3) = utskottet m) Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror (avsnitt 3.7.4) =utskottet n) En fortsatt grön skatteväxling - höjd koldioxidskatt och elskatt (avsnitt 3.7.6) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 10 om höjd koldioxidskatt och elskatt. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi255 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 7 samt motion 2002/03:Fi256 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 32 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 33 i denna del, motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 n i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. o) Kraftvärmebeskattningen (avsnitt 3.7.7) =utskottet p) Kalk- och cementbranschens koldioxidskatt (avsnitt 3.7.8) =utskottet q) Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.12) =utskottet r) Grön skatteväxlin - höjd naturgrusskatt (avsnitt 3.7.13) =utskottet s) Bredbandsinstallation (avsnitt 3.8.1) =utskottet t) Miljöförbättrande åtgärder på bostäder (avsnitt 3.8.2) =utskottet u) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 (avsnitt 3.10) Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2003 enligt det med reservation 10 betecknade förslaget i den sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 6 i denna del och motion 2002/03:Fi256 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 1 och 24 samt avslår proposition 2002/03:1 punkt 7 och övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 u i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. v) Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten (avsnitt 4.1.28) =utskottet x) Övriga motionsyrkanden om budgetförslagen för 2003 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 10 om skattepolitikens inriktning, utökade reseavdrag, slopad skatt på aktieutdelningar, beskattningen av royalty, fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, skattelättnad för studentbostäder och äldrebostäder, sänkt skatt på drivmedel, inledd avveckling av reklamskatten, sänkning av jordbrukets dieselskatt samt renodling av det särskilda anställningsstödet. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fi229 av Ingvar Svensson (kd), 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 7 och 11, 2002/03:Fi254 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 1-3, 2002/03:Fi255 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 1, 6 och 7, 2002/03:Fi256 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 2-7, 12-14, 17-23 och 26-31, 2002/03:Sk383 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 2, 3, 6-9, 12 och 14, 2002/03:MJ377 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) yrkande 2, 2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 23, 2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 3, 2002/03:Bo216 av Annelie Enochson (kd) yrkande 6 samt avslår övriga motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. Ställningstagande Budgetpolitikens allmänna inriktning Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på att långsiktigt förbättra Sveriges förutsättningar för tillväxt. Vi föreslår strukturella reformer och strategiska skattesänkningar på arbete, sparande och företagande. Stabila och goda villkor för fler och växande företag kan då öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Den statliga budgetpolitiken bör inriktas på ett bättre finansiellt sparande genom en stramare finanspolitik och på att minska statsskulden genom en snabbare utförsäljning av statliga företag. Genom en rad viktiga strukturreformer kombinerat med strategiska skattesänkningar finansierade med besparingar kommer vi att få till stånd mindre konjunkturkänsliga statsfinanser och bättre långsiktiga tillväxtmöjligheter. För att minska konjunkturkänsligheten i statens budget föreslår jag att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om hur nuvarande budgetpolitiska överskottsmål för offentlig sektor ska kompletteras med ett mål för statens finansiella sparande. Jag anser att det som anförs i Kristdemokraternas motion Fi233 om ett antal särskilt prioriterade områden bör styra inriktningen av budgetpolitiken. Sju områden ska vara särskilt prioriterade. Tillväxtpolitik Den tillväxtpolitik som Kristdemokraterna förespråkar karakteriseras av en balanserad finanspolitik för sunda statsfinanser i kombination med strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt. Bland de viktigaste av dessa åtgärder märks en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med en egenfinansieringsgrad på 33 % som kommer att skapa ett tydligare samband mellan lönebildning, arbetslöshet och avgifter för den enskilde. Andra åtgärder av betydelse för lönebildningen är en kraftig sänkning av skatten i vanliga inkomstlägen genom en höjning av grundavdraget i den kommunala beskattningen. Vidare införs ett statligt förvärvsavdrag på 5 %. Tjänstesektorn ges nya möjligheter att växa genom en 50-procentig skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet. Därutöver bör bl.a. arbetsgivaravgifterna sänkas med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr per år från 2004. Dessutom sänks dieselskatten kraftigt för jord- och skogsbruket i två steg ned till 53 öre per liter. Det motsvarar en sänkning med ca 2,60 kr per liter. Skattepolitik Kristdemokraterna ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför föreslår vi en rad åtgärder som gör att inkomsttagare får bättre möjligheter att påverka och ta kontrollen över sin egen ekonomiska situation. Grundavdraget i den kommunala beskattningen höjs nästa år till 26 500 kr. Därigenom sänks inkomstskatten för alla med sammanlagt 16,8 miljarder kronor. Effekten för dem med lägst grundavdrag blir ca 385 kr/månad eller 4 600 kr/år. En skattereduktion bör göras för låg- och medelinkomsttagare på totalt 4 000 kr per person och år på pensionsgrundande förvärvsinkomster. I stället för regeringens förslag om kompensation för pensionsavgiften föreslås ett generellt statligt förvärvsavdrag på 5 %. Därigenom ges hushållen ett ökat ekonomiskt utrymme samtidigt som marginaleffekterna minskas. Kristdemokraterna föreslår också att regeringens värnskatt avskaffas. Värnskatten är ett brott både mot principerna i skattereformen 1990-91 och mot Socialdemokraternas löfte att den skulle vara tillfällig. Den statliga fastighetsskatten avskaffas för småhus och bostadshyreshus. Reformen finansieras delvis genom att kommunerna ges rätt att ta ut avgifter för de kostnader man har som direkt härrör till de fastigheter som finns i kommunen. Därtill bör kapitalvinstskatten vid försäljning av privatbostäder höjas från 20 till 30 %. Inklusive den ökade kapitalvinstbeskattningen innebär förslagen ett minskat skatte- eller avgiftsuttag med ca 7 miljarder kronor. Gränsen för reseavdraget till och från jobbet bör också sänkas från dagens 7 000 till 5 000 kr. Beräkningsramen för att undanröja s.k. pomperipossaeffekter enligt proposition 15 bör höjas till ca 300 miljoner kronor för att också inrymma ett åtgärdande av de orimliga effekter som också uppstått vid försäljning av företag med annat vederlag än andelar i det köpande bolaget. En reformerad familjepolitik Barnens och familjernas behov är utgångspunkten för familjepolitiken. Alla ska ha möjlighet att välja den barnomsorgsform som passar de egna förhållandena bäst. Uppgiften för stat och kommun är att skapa ekonomiska och praktiska förutsättningar för detta. Eftersom behov och önskemål varierar över tid och mellan olika familjer måste samhällets stöd till barnfamiljer vara organiserat så att det kan användas på ett flexibelt sätt. Det gäller att hitta sådana modeller för valfrihet och mångfald som skapar de bästa förutsättningarna för föräldrarna och barnen. Genom att styra alla resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har staten i praktiken tagit över beslut som familjerna själva borde fatta. Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister. Fördelningspolitiskt eftersom resurserna i stor utsträckning styrs mot redan resursstarka hushåll genom exempelvis utformningen av föräldrapenningen, barnbidraget och maxtaxan. Från valfrihetssynpunkt genom att det familjepolitiska stödet inte medger flera alternativa barnomsorgsformer. Kristdemokraterna föreslår förändringar inom familjeområdet som bl.a. innebär att ett barnomsorgskonto på 80 000 kr för barn som fyller ett år införs. Garantinivån i föräldraförsäkringen höjs till 200 kr. Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen höjs till 90 % och ersättningstaket föreslås höjas till 11 prisbasbelopp. Viktiga förbättringar görs av bostadsbidraget för att gynna de sämst ställda barnfamiljerna. Förändringar görs också av SGI, dvs. beräkningsgrunden för bl.a. föräldrapenningen så att ersättningsrätten bygger på de inkomster man faktiskt haft. Bättre pensioner Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt genom nedskärningarna och bristerna inom äldrevården samt de växande vårdköerna. Kristdemokraternas förslag leder till ökad rättvisa och en bättre ekonomisk situation för pensionärer. De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna ska få 1 000 kr mer i månaden än vad de hade 2002. Detta motsvarar ca 700 kr efter skatt. År 2003 träder det nya pensionssystemet i kraft vad gäller den nya garantipensionen, som är högre än dagens folkpension och pensionstillskott. Alla pensionärer kommer att få sänkt skatt genom att det höjda grundavdrag som vi föreslår, till följd av pensionsreformen, omfattar hela pensionärskollektivet. Kristdemokraterna menar vidare att inkomstprövningen av bostadstillägget för pensionärer inte ska innehålla fritidsfastigheter. Omställningspensionen för efterlevande ska återställas från 6 till 12 månader. Vården, omsorgen och utbildningsväsendet Sjukvården och äldreomsorgen måste präglas av värdighet. Valfrihet, bättre utnyttjande av de ekonomiska resurserna men också mer pengar krävs för att skapa en värdig vård och omsorg. Kristdemokraternas förslag innebär att 3,5 miljarder kronor tillförs kommuner och landsting under de kommande två åren utöver regeringens förslag. Därtill kommer ett tillskott med 1 miljard kronor de närmaste två åren för den nationella vårdgarantin som Kristdemokraterna föreslår tillsammans med Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. Kommunerna bör själva få bestämma över sin verksamhet. Därför föreslår Kristdemokraterna att regeringens skolsatsning i stället bör utformas som en höjning av det generella statsbidraget till kommuner. Villkoren för studerande bör förbättras. Höjning föreslås av studiebidraget för gymnasiestuderande. För högskolestuderande föreslår vi att bidragen ska utgöra en större andel av studiemedlen liksom att fribeloppet slopas. Även för vuxenstuderande förbättras studiemedlen. En helt ny rehabiliteringsförsäkring bör införas för att minska de höga ohälsotalen. Drygt 4 miljarder kronor satsas på detta de närmaste två åren. Ett förlängt särskilt stimulansbidrag inom äldreomsorgen bör gälla 2003 och 2004 för att i första hand förbättra situationen för anhörigvårdare. Ett återupprättat rättsväsende Det krävs ökade resurser till rättsväsendet för att öka tryggheten, förebygga brott och hjälpa de kriminella att bryta sin kriminella bana. Vi vill jämfört med 2002 års nivå tillföra rättsväsendet, inklusive tull, kustbevakning och skattekontroll ytterligare 2,4 miljarder kronor den kommande tvåårsperioden, vilket är 1,7 miljarder kronor mer än regeringen. Förstärkningar sker i alla delar av rättskedjan. Det brottsförebyggande arbetet intensifieras. Närpolisverksamheten ska säkerställas och utvecklas. År 2007 ska det finnas 19 000 poliser. Antalet utbildningsplatser ska därför ökas kraftigt. Åklagarväsendet stärks för att klara ett ökat antal ärenden. Särskilda satsningar görs också på miljö- och ekobrottsåklagare. Domstolarna ska reformeras och tillföras ökade resurser. Ökade resurser till kriminalvården ska möjliggöra meningsfulla insatser som kan leda till ett liv utan brottslighet. Upprustad infrastruktur Kristdemokraterna satsar 4,3 miljarder kronor 2003 och 2004 på den nu snabbt förfallande svenska väg- och järnvägsinfrastrukturen. Medlen ska användas såväl för investeringar som för förbättrat underhåll. Vi avstyrker regeringens förslag till låneram i Riksgäldskontoret eftersom dessa investeringar inte ryms under utgiftstaket. Kristdemokraterna efterlyser ett program för investeringar i partnerskap med den privata sektorn. Anslagsmedel bör långsiktigt avsättas för investeringar i sjöfartens infrastruktur, för 2004 avsätts 100 miljoner kronor för detta ändamål. Kristdemokraterna föreslår vidare en sänkning av dieselskatten med 25 öre per liter, vilket förbättrar den svenska transportsektorns förutsättningar att konkurrera med utländska åkare. Förslaget kommer även att medföra miljöförbättringar då skattesänkningen avser den renare svenska dieseln. Finansiering av förslagen Kristdemokraterna anser att det är nödvändigt med en budgeteringsmarginal som är större än den regeringen räknar med. De nya åtagandena i form av ökad budgeringsmarginal och utgiftsökningar samt skattesänkningarna avses bli finansierade genom utgiftsminskningar på statsbudgeten på netto 7 respektive 18 miljarder kronor åren 2003 och 2004. Exempel på utgiftsminskningar är en förändrad grund för beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) liksom av arbetslöshetsersättningen. Ökad finansieringsgrad i a-kassan liksom flera andra reformer inom arbetsmarknadsområdet leder till minskade utgifter. Ytterligare utgiftsminskningar uppkommer till följd av en ny rehabiliteringsförsäkring och en ny trafikförsäkring. Kristdemokraterna räknar också med att den ökade utförsäljningen av statliga företag ska leda till minskade utgifter för statsskuldsräntor. Besparingar görs även bl.a. på investeringar i försvarsmateriel, Regeringskansliet liksom på ett antal myndigheter. I det följande visas Kristdemokraternas förslag till fördelning på utgiftsområden 2003. Sammanfattningsvis anser jag att Kristdemokraternas budgetförslag för 2003 bör ligga till grund för budgetpolitiken. Det innebär att jag tillstyrker motionerna 2002/03:Fi229 av Ingvar Svensson (kd), 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 7 och 11, 2002/03:Fi254 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 1-3, 2002/03:Fi255 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 1, 6 och 7, 2002/03:Fi256 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 2-7, 12-14, 17-23 och 26-31, 2002/03:Sk383 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 2, 3, 6-9, 12 och 14, 2002/03:MJ377 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) yrkande 2, 2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 23, 2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 3 samt 2002/03:Bo216 av Annelie Enochson (kd) yrkande 6 med tillägg för den utökade beräkningsram vi förordar för att undanröja de s.k. pomperipossaeffekterna. Jag avstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom de övriga motionsyrkandena som är aktuella i detta sammanhang. Tabell. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak och utgiftsramar för 2003 Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* 11. Budgetförslagen för 2003 - avsnitten 2.4-2.12, 3 och 4.1, punkt 5 (c) av Lena Ek (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse: 5. Budgetförslagen för 2003 a) Utgiftstak för staten 2002-2004 (avsnitt 2.5.1) Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 784 miljarder kronor 2003 och 815 miljarder kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 3 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 2 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 a i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. b) Beräkning av den offentliga sektorns utgifter åren 2003 och 2004 (avsnitt 2.5.2) Riksdagen godkänner den reviderade beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2003 och 2004 som redovisas i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2002/03:1 punkt 3. c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2003 (avsnitt 2.6) Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2003 på utgiftsområden enligt det med reservation 11 betecknade förslaget i efterföljande sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 6 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 8, motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 1 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 c i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. d) Förändringar av anslagsbehållningar för 2003 (avsnitt 2.8) =utskottet e) Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 2.9) =utskottet f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.10) =utskottet g) Beskattning av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.1) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 11 om inkomstskatten för 2003. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi286 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 2-4 samt avslår proposition 2002/03:1 punkt 27 i denna del, motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del och övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 g i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. h) Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.2) =utskottet i) Beskattning av sjömän i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet (avsnitt 3.3.3) =utskottet j) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar (avsnitt 3.3.4) =utskottet k) Förändrade nivåer för socialavgifter (3.5) Riksdagen godkänner vad som anfört i reservation 11 om social- och arbetsgivaravgifter. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi286 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 18-20 och avslår proposition 2002/03:1 punkterna 28 och 29, båda i denna del, samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 k i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. l) Skatt på lågpriscigaretter (avsnitt 3.7.3) =utskottet m) Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror (avsnitt 3.7.4) =utskottet n) En fortsatt grön skatteväxling - höjd koldioxidskatt och elskatt (avsnitt 3.7.6) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 11 om höjd koldioxidskatt och elskatt. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi286 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 25 och 26 samt bifaller delvis proposition 2002/03:1 punkt 33 i denna del och motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 12 i denna del samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 n i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. o) Kraftvärmebeskattningen (avsnitt 3.7.7) =utskottet p) Kalk- och cementbranschens koldioxidskatt (avsnitt 3.7.8) =utskottet q) Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.12) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 11 om höjd skatt på avfall. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi286 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 27 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 34 i denna del, motion 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) yrkande 15 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 q i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. r) Grön skatteväxling - höjd naturgrusskatt (avsnitt 3.7.13) =utskottet s) Bredbandsinstallation (avsnitt 3.8.1) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 11 om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi286 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 33 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 30 i denna del samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 s i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. t) Miljöförbättrande åtgärder på bostäder (avsnitt 3.8.2) =utskottet u) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 (avsnitt 3.10) Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2003 enligt det med reservation 11 betecknade förslaget i den sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 11 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 7 samt övriga motionsyrkanden som finns upptagna under punkt 5 u i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden. v) Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten (avsnitt 4.1.28) =utskottet x) Övriga motionsyrkanden om budgetförslagen för 2003 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 11 om skattepolitikens inriktning, försäljning av statlig verksamhet, slopad skattereduktion för pensions- och fackföreningsavgift, avdragsgill pensionsavgift, höjt reseavdrag inklusive resor till barnomsorg, skattereduktion för hushållstjänster, ändrad förmögenhetsbeskattning, avdragsrätt för starta- eget-sparande och riskkapital, ändrad beskattning på aktier vid andelsbyten, sänkt skatt på diesel för jordbruksmaskiner, slopad skatt på handelsgödsel samt översyn av reklamskatten. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 12 och 13, 2002/03:Fi286 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 1, 4-9, 11, 13-17, 22, 23 och 28-31, 2002/03:MJ487 av Jan Andersson m.fl. (c) yrkande 2, 2002/03:Sk223 av Rigmor Stenmark (c) samt 2002/03:Sk346 av Jörgen Johansson och Jan Andersson (c) yrkande 2 och avslår övriga motionsyrkanden som finns upptagna i den förteckning över av utskottet i punkt 5 avstyrkta motionsyrkanden som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Ställningstagande Centerpartiet anser att en långsiktigt hållbar välfärd och ökad livskvalitet för människor förutsättter en politik som garanterar en uthållig ekonomisk tillväxt. För att växla över till ett spår med snabbare tillväxt och bibehållen välfärdsstat krävs satsningar för att radikalt förbättra klimatet för nyföretagande samt för små och medelstora företag. Människors självbestämmande måste också öka genom minskat beroende av det offentliga för den egna försörjningen. Centerpartiets budgetförslag ger markant lägre utgifter än regeringens under de kommande åren. Denna stramhet i utgifterna används för att dels stimulera tillväxten genom sänkta skatter, dels amortera av statsskulden och öka det finansiella sparandet. På så sätt uppnås sparmålet på 2 % 2004. Den offentliga sektorns utgifter beräknas i Centerpartiets budgetalternativ till 1 193 miljarder kronor år 2003 och 1 229 miljarder kronor år 2004. På skattepolitikens område prioriterar Centerpartiet skattesänkningar som gör det möjligt för fler att leva på sin lön, som gör det lönsamt att gå från bidragsberoende till förvärvsarbete, som sänker skatten på boende, som underlättar för företag att anställa och som bidrar till en uthållig tillväxt. Centerpartiet vill genomföra en inkomstskattereform inriktad mot att sänka skatten och samtidigt minska de negativa marginalskatteeffekterna för människor med låga och medelstora inkomster. Från och med 2003 ersätts därför grundavdraget med en skatterabatt på 9 000 kr, lika för alla. För personer som bara betalar kommunalskatt motsvaras detta av effekten av ett grundavdrag på ca 30 000 kr. Vidare föreslås en förvärvsrabatt som fasas in med 10 % av arbetsinkomsten, inledningsvis upp till en årlig arbetsinkomst på 96 000 kr, fullt utbyggd till 108 000 kr. För personer med högre inkomster begränsas förvärvsrabatten till halva maxbeloppet. Produktion av hushållstjänster sker i dag nästan uteslutande inom en svart arbetsmarknad. Höga skattekilar motverkar skapandet av nya jobb och företag. Centerpartiet föreslår därför en skattereduktion på 50 % för arbetskostnader på ROT-arbeten och hushållstjänster upp till 50 000 kr från 2004. Ökade kostnader på drivmedel gör att Centerpartiet från 2004 vill se en höjning av reseavdraget från 16 till 20 kr per mil. Förutom arbetsresor bör också resor till och från barnomsorg göras avdragsgilla. Sambeskattningen av förmögenheter bör avskaffas fr.o.m. 2003 och då bör enligt Centerpartiet dessutom endast halva taxeringsvärdet för småhus tas upp till förmögenhetsbeskattning. Från 2003 bör beräkningen av fastighetsskatten ändras till att grundas på medianvärden för att undvika att höga försäljningspriser driver upp taxeringsvärdena. Därmed behövs inte den nuvarande begränsningsregeln. En åtskillnad mellan fritids- och fastboende vid taxeringen ökar möjligheterna för permanentboende i attraktiva fritidsområden att bo kvar. Från 2004 bör uttagsprocenten sänkas till 0,9. För att minska hyreskostnaderna bör uttagsskatten på fastighetsarbete i egen regi slopas och fastighetsskatten på flerfamiljshus sänkas i den takt ekonomin tillåter. Sverige har världens högsta skatter på arbetskraft. För att skapa fler arbetstillfällen, särskilt i småföretag, vill Centerpartiet utöka arbetsgivares och egenföretagares avdragsrätt för arbetsgivar- och egenavgifter. Avdragsrätten bör höjas från 5 till 8 procentenheter av en årlig lönesumma på 852 000 kr för arbetsgivare och 180 000 kr för egenföretagare. Avdragsmöjligheterna bör på sikt utvidgas ytterligare. Centerpartiet vill också använda riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften som ett medel för att skapa övergångsarbetsmarknader, där arbetslösa får chansen att prova jobb hos olika arbetsgivare och arbetsgivare ges möjlighet att lära känna arbetssökande. Skattevillkoren för riskkapitalsparande är en viktig faktor för möjligheterna till nyföretagande. Centerpartiet vill stimulera entreprenörskap genom att möjliggöra skattefritt sparande upp till 120 000 kr som grundplåt till det egna företaget. Som alternativ bör finnas en möjlighet att göra ett personligt riskkapitalavdrag. Som ett led i att värna familjeföretagen vill Centerpartiet slopa arvsskatten på arbetande kapital i fåmansföretag. Vidare måste de orimliga beskattningsreglerna av vinster vid andelsbyten ändras så att aktieägaren kan välja beskattning antingen vid andelsbytet eller vid försäljning. Centerpartiet avsätter 300 miljoner kronor för en sådan skattelättnad. Centerpartiet anser att ekonomiska styrmedel kan vara effektiva för att komma till rätta med miljöproblem. I det nuvarande systemet för skatteväxling bidrar emellertid nedsättningarna i miljöbeskattningen för industrin till att försvåra övergången till en framtida handel med utsläppsrättigheter, vilket på sikt är ett viktigt marknadsekonomiskt vapen mot miljöförstöring. Centerpartiet vill därför påbörja en utfasning av industrins nedsättning av koldioxidskatten. På miljöskatteområdet bör också skattelättnaderna för biobränslen ökas, fastighetsskatten på vindkraftverk slopas och en skatt på förbränning av osorterat avfall införas. Centerpartiet anser att konkurrensvillkoren för den gröna sektor som det svenska jordbruket utgör måste förbättras och föreslår därför att skatten på handelsgödsel slopas, liksom att dieselskatten för jord- och skogsbruksmaskiner förs ned till genomsnittlig EU-nivå. De av Centerpartiet föreslagna förändringarna på skatteområdet motsvarar nettosänkningar på 35 respektive 40 miljoner kronor för 2003 och 2004. I det följande presenteras de områden, förutom skattepolitiken, som Centerpartiet prioriterar under de kommande åren. Centerpartiet vill stimulera företagandet och föreslår, förutom ovan nämnda skattesänkningar, att en stor del av de onödiga och krångliga regler som svenska företagare brottas med tas bort. Företagarnas trygghet måste stärkas genom att de diskriminerande villkor som gäller för egenföretagare och deras familjer i socialförsäkringssystemen måste åtgärdas. Även rättssäkerheten för småföretagare bör förbättras genom ett system där sjuklönedagarna kopplas till antalet anställda så att onödiga konkurser i fåmansföretag undviks. På miljöområdet välkomnar Centerpartiet att regeringen hörsammat partiets förslag om främjande av export av svensk miljöteknik. Centerpartiet vill dock ta ytterligare steg genom att stimulera nätverksbildning mellan miljöteknikföretag, myndigheter, universitet m.fl. för att stärka konkurrenskraften på området. Inom EU bör Sverige bl.a. verka för att ett institutionellt ramverk för miljöfrågorna skapas, att ett system för handel med utsläppsrättigheter utvecklas och att EU:s krav på en lägsta skattenivå på biodrivmedel slopas. Centerpartiet satsar också 353 miljoner kronor i riktat miljöbistånd. Under flera års tid har Centerpartiet kritiserat regeringens passivitet i arbetet med att minska sjukskrivningarna. Delmål bör preciseras till att sjukskrivningarna ska ha minskat med 20 % till 2004 och 40 % till 2006. Centerpartiet anser att Rehabiliteringsutredningens (SOU 2000:78) förslag utgör en god grund för hur en sådan minskning ska komma till stånd, men vill också bl.a. införa en rehabiliteringsgaranti. Garantin innebär att sjukskrivning efter 30 dagar ska kräva godkännande av två läkare och att den sjukskrivne ska ha en preliminär rehabiliteringsplan klar inom 6 veckor. Personer som riskerar att fastna i lång sjukskrivning fångas därigenom upp tidigt. Partiet vill också införa en nationell vårdgaranti som ger rätt till vård inom 3 månader. För att få fler människor i arbete vill Centerpartiet för det första införa de övergångsarbetsmarknader för långtidsarbetslösa som diskuterats ovan. För det andra ska rätten till utbildning stärkas, dels genom att ge alla arbetslösa med kort utbildning möjlighet att komplettera till gymnasienivå, dels genom att utveckla yrkesutbildningarna, där lärlings- och KY-utbildningar utgör viktiga komplement till teoretiska utbildningar. Partiet avvisar regeringens syn på arbetsmarknaden som ett nollsummespel och ser i stället en bredare arbetskraftsinvandring som en möjlighet för företag att växa och utvecklas. Även goda kommunikationer är en förutsättning för tillväxt och arbete i hela landet, och Centerpartiet anslår därför 1,7 miljarder kronor mer än regeringen för att, i första hand, ta igen det eftersatta underhållet av svenska vägar och järnvägar. Centerpartiet har som mål att skapa ett decentraliserat kunskapssamhälle. Inom den högre utbildningen måste den sociala snedrekryteringen brytas samt skuldbördan för studenter minska. Centerpartiet vill därför införa ett nytt studiemedelssystem där bidrag och lån utgör vardera 50 %. Utbyggnaden av högre utbildning och forskning i hela landet säkras genom att ytterligare 386 miljoner kronor tillförs, varav hälften reserveras för forskning vid högskolorna och nya universitet. På skolans område ersätts den tidsbestämda skolplikten med en individuell kunskapsrätt och ett kunskapskontrakt mellan lärare, elev och föräldrar som förbinder alla parter att ta ansvar för att eleven når kunskapsmålen. Makten i skolan ska i ökad utsträckning decentraliseras från politiker till skolor och lärare. Att hela landet får likvärdiga skolor garanteras genom inrättandet av ett nationellt kvalitetsinstitut. Centerpartiets internationella engagemang utmynnar i ståndpunkten att de viktigaste utvecklingsförutsättningarna för världens fattiga länder ligger i rättvis handel och stabiliserande institutioner, som även korrigerar marknaden för externa effekter i fråga om miljö och social påverkan. Men även ett omfattande ekonomiskt bistånd är en nödvändighet. Partiet föreslår därför en stegvis höjning av biståndet så att enprocentsmålet av BNI nås 2005. De centrala tankegångarna i Centerpartiets familjepolitik är att föräldrar och barn måste få mer tid tillsammans, att det ska vara möjligt att kombinera familje- och arbetsliv för både kvinnor och män samt att barnfamiljernas självbestämmande ska öka genom bättre ekonomiska resurser och genom en stärkt valfrihet i barnomsorgen. Centerpartiet vill därför fördubbla barnbidraget för barn i åldern 1-5 år i fyra steg till 2006, samtidigt som golv och tak i föräldraförsäkringen, liksom ersättningen under garantidagarna, höjs. Föräldrar ges lagstadgad rätt att gå ned till halvtid under barnets första 8 år. Etableringsfrihet bör införas inom barnomsorgen och möjligheterna att tidsdifferentiera maxtaxan förbättras. Centerpartiet vill också ha en jämställdhetsbonus som belönar föräldrar som delar på föräldraledigheten. Förutom familjepolitiken syftar även många andra av Centerpartiets förslag till att skapa ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Såväl inkomstskattereformen som skattelättnaderna för riskkapitalsparande kommer att ge störst positiv effekt för kvinnor, liksom insatserna för rehabilitering, eftersom kvinnor har ungefär dubbelt så många sjukdagar som män. Rättsligt svarar besluten att överföra lönediskrimineringsmål till vanlig domstol och nollvisionen för våld mot kvinnor och flickor för en stärkning av kvinnors ställning. Centerpartiets vision av ett decentraliserat samhälle, där hela landet har rätt till samma villkor, kommer också till uttryck på andra områden. Den lokala sjävstyrelsen bör stärkas ekonomiskt, genom att den kommunala skattebasen ökas och minskar beroendet av statlig välvilja, och politiskt, genom att länen ges rätt att bilda direktvalda regionparlament. Statliga bolag ska åläggas att garantera service över hela landet, och statlig verksamhet motsvarande 50 000 årsarbetstillfällen bör utlokaliseras. Särskilda resurser tillförs för att utveckla landsbygdens näringsliv liksom för att öka ungdomars möjlighet att ta del av kulturupplevelser även utanför storstäderna. Jag föreslår att riksdagen ställer sig bakom Centerpartiets förslag till nivå på utgiftstaket för staten under de två närmast efterföljande åren. Taken bör fastställas till 784 miljarder kronor år 2003 och 815 miljander kronor år 2004. I följande tabell visas Centerpartiets förslag till fördelning på utgiftsområden. Detta bör enligt min mening ligga till grund för riksdagens beslut om fördelningen år 2003. Jag ställer mig således bakom följande förslag som framförs i Centerpartiets parti- och kommittémotioner Fi234 yrkandena 3, 5, 6 och 11-13, Fi286 yrkandena 1-9, 11, 13-20, 22-23, 25-31 och 33, N394 yrkande 3 samt MJ487 yrkande 2 och föreslår att riksdagen bifaller nämnda motionsyrkanden. Även motionerna Sk223 och Sk346 yrkande 2 om en översyn av reklamskattereglerna tillstyrks. Vidare anser jag att riksdagen bör avslå regeringens förslag i berörda delar samt övriga motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang i den mån de inte sammanfaller med Centerpartiets förslag. Tabell. Centerpartiets förslag till utgiftstak och utgifsramar för 2003 Belopp i miljoner kronor *grafiskt element borttaget* 12. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2004 - avsnitt 4.2, punkt 7 (m) av Fredrik Reinfeldt, Gunnar Axén och Tomas Högström (alla m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha följande lydelse: 7. Riksdagen godkänner den i reservation 12 föreslagna preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 6 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 10 samt motionerna 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 7, 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 7 i denna del och 9 samt 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 7 och 8. Ställningstagande Vi biträder Moderata samlingspartiets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för 2004. Med vårt budgetförslag vill vi uppnå de politiska mål som finns redovisade i vår motion Fi231 (m). Den offentliga sektorns utgifter och inkomster måste begränsas för att de offentliga finanserna ska bli mindre konjunkturkänsliga. Inom ramen för minskade offentliga utgifter omvandlar vi sammansättningen av den offentliga sektorns inkomster och utgifter. Vi föreslår förstärkningar inom områden där det offentliga ska stå starkt och kunna vara en trygghet för dem som behöver mest stöd. Vi satsar också ökade resurser som går direkt till skolor och sjukvård i stället för att slussas via de stora välfärdssystemens byråkratier. Regeringens stora satsningar på ökade statsbidrag till kommuner och landsting har inte gett de resultat som man har påstått. Vi väljer därför att prioritera verksamheterna och den enskildes val i stället för de gamla offentliga strukturerna. Vi ser till att staten kan uppfylla sitt ansvar för trygghet på gator och torg, vi slår vakt om en modern infrastruktur, en god högre utbildning och forskning. Genom lägre skatter, bättre sjukvård och rehabilitering samt en offensiv arbetsmarknadspolitik kan vi minska på bidragsbehov och uppnå lägre kostnader för bl.a. sjukförsäkringen. Våra utgiftsminskningar berör friska och arbetsföra som genom lägre skatter och sitt eget arbete kan utveckla sin trygghet samtidigt som vi slår vakt om de enskilda som är i störst behov av stöd. Vi sparar i de stora utgiftssystemen och kan genom detta genomföra betydande skattesänkningar till förmån för att fler får ökad makt över välfärden. Utgiftstaket för den offentliga sektorn bör minskas med netto 108 miljarder kronor 2004 jämfört med regeringens förslag. Till detta kommer våra omfattande skattesänkningar på i första hand arbete och företagande som netto för 2004 uppgår till 48 miljarder kronor för den konsoliderade offentliga sektorn. Vi anser således att riksdagen bör bifalla vårt förslag i motion Fi231 (m) yrkande 6 och hänvisar till de närmare preciseringar som görs där. Regeringens förslag i denna del liksom övriga motionsyrkanden bör avslås. 13. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2004 - avsnitt 4.2, punkt 7 (fp) av Karin Pilsäter och Christer Nylander (båda fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 bör ha följande lydelse:6 7. Riksdagen godkänner den i reservation 13 redovisade preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för år 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 7 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 10 samt motionerna 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 6, 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 7 i denna del och 9 samt 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 7 och 8. Ställningstagande Vi anser att utgifterna preliminärt bör fördelas på utgiftsområden för 2004 på det sätt som föreslås i Folkpartiets motion Fi232. Regeringens förslag angående anslagen på statsbudgeten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten bör minskas med ca 16 miljarder kronor 2004. Viktiga delar av besparingarna är en reform av arbetsmarknadspolitiken med större självfinansieringsgrad samt en omläggning av sjukförsäkringssystemet med bl.a. kraftigt ökade rehabiliteringsinsatser så att fler långtidssjukskrivna kan återgå till jobbet. Dessutom föreslår vi att trafikförsäkringen bär ett större ansvar för vissa sjukpenningkostnader samt slopade lokala investeringsprogram. De prioriterade områdena under 2004 är framför allt vård och omsorg, barnfamiljer, bistånd samt investeringar i infrastruktur och forskning. Vi ställer oss bakom förslaget i motion Fi230 (s, v, mp) om en utvidgad grön skatteväxling fr.o.m. 2003. Detta förslag bör enligt vår mening kompletteras med motsvarande justering av det generella statsbidraget till kommunsektorn enligt finansieringsprincipen. Med det anförda tillstyrker vi förslagen i motion Fi232 (fp) yrkande 7 och hänvisar till de närmare preciseringar som görs i motionen. Regeringens förslag i denna del avstyrks (punkt 10) liksom motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi233 (kd) yrkandena 7 i denna del och 9 samt Fi234 (c) yrkandena 7 och 8. 14. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2004 - avsnitt 4.2, punkt 7 (kd) av Mats Odell (kd). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha följande lydelse: 7. Riksdagen godkänner den i reservation 14 föreslagna preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för år 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 7 och 9 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 10 samt motionerna 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 6, 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 7 samt 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 7 och 8. Ställningstagande Kristdemokraterna anser att den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för 2004 ska göras i enlighet med Kristdemokraternas motion Fi233. Det innebär att anslagen på statsbudgeten bör vara ca 18 miljarder kronor lägre än regeringens förslag för 2004. Genom den kristdemokratiska politiken, som vi anser att riksdagen bör ställa sig bakom, kan betydande utgiftsminskningar åstadkommas och omprioriteringar göras i enlighet med vad som i sin helhet redovisas i motion Fi233. Satsningar kan samtidigt göras de kommande åren inom flera områden. Såväl garantinivån som ersättningsnivån i föräldraförsäkringen höjs. Pensionerna och u-landsbiståndet höjs. Resurser tillförs kommuner och landsting för att trygga behovet av vård och omsorg. Vi satsar också på rättsväsendet och på vägar och järnvägar. Med det anförda föreslår jag att motion Fi233 (kd) yrkande 9 bör bifallas av riksdagen. Jag hänvisar till samtliga de närmare preciseringar som görs i motionerna. Propositionens förslag och övriga motioners förslag i motsvarande delar bör avslås. 15. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2004 - avsnitt 4.2, punkt 7 (c) av Lena Ek (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha följande lydelse: 7. Riksdagen godkänner den i reservation 15 föreslagna preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för år 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 7 och 8 och avslår proposition 2002/03:1 punkt 10 samt motionerna 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 6, 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 7 samt 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 7 och 9. Ställningstagande Jag anser att den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden år 2004 ska göras på det sätt som föreslås i Centerpartiets motion Fi234. Det innebär att regeringens förslag angående anslagen på statsbudgeten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten bör minskas med ca 46 miljarder kronor år 2004. Genom Centerpartiets politik kommer utgifterna för arbetslösheten att sjunka. Våra förslag om rehabiliterings- och vårdgaranti kommer att kraftigt minska kostnaderna för sjukpenning och förtidspensioner. Vi vill genomföra en inkomstskattereform som är avsedd att minska dagens höga marginaleffekter för låg- och medelinkomsttagare. Reformen kommer indirekt också att stärka kommunernas skattebas och minska deras beroende av statliga bidrag. Jag föreslår alltså att riksdagen bifaller motion Fi234 yrkandena 7 och 8 och avslår regeringens förslag i denna del (punkt 10) samt motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi232 (fp) yrkande 7 och Fi233 (kd) yrkandena 7 och 8. 16. Försäljning av statliga tillgångar - avsnitt 5.1, punkt 13 (m, fp, kd, c) av Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Lena Ek (c) och Tomas Högström (m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha följande lydelse: 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Fi210 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m), 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 24 samt 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 13. Ställningstagande Vi anser att statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och att bidra till att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet finns betydande risker för bl.a. konkurrenssnedvridning och icke optimala investeringsbeslut. Staten bör därför i stället ägna sig åt verksamhet som ingen annan kan sköta lika bra eller bättre. Endast i undantagsfall ska staten vara ägare. Enligt vår mening måste grundprincipen vara den att konkurrensutsatt verksamhet ska bedrivas i privat regi. En privatisering av statliga företag skapar en tydligare ägarroll, mer kommersiellt kompetenta företag och en ökad aktiespridning. Vi anser därmed att t.ex. Vasakronan AB, AB Vin & Sprit och SBAB skyndsamt bör privatiseras. Vid en försäljning av statliga bolag ska inkomsterna användas för en amortering av statsskulden. Detta sänker statens ränteutgifter. Vi föreslår att riksdagen delvis bifaller motionerna Fi210 (m), Fi232 (fp) yrkande 24 i denna del och Fi234 (c) yrkande 13 i denna del. Särskilda yttranden 1. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3, punkt 4 (m, fp, kd, c) av Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Lena Ek (c) och Tomas Högström (m). Den nya budgetprocessen i staten prövas när den statliga budgeten utsätts för påfrestningar. Den offentliga sektorns överskott bärs upp av pensionssparandet medan statens finanser går med underskott i stort sett samtliga år och utgiftstaket för staten riskerar att överskridas. Regeringen väljer att i detta läge töja på sunda budgetprinciper. Vi vill här peka på några aspekter där regeringens agerande kan ifrågasättas. Inget saldomål och utgiftstak för 2005, inget reviderat saldomål för 2003 Regeringen lämnar inte något förslag om saldomål och utgiftstak för 2005 i budgetpropositionen. Tidigare behandlades dessa frågor i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen men på förslag av Riksdagskommittén har riksdagen beslutat att utgiftsramarna för de kommande tre åren ska fastställas först i samband med behandlingen av budgetpropositionen. I vårpropositionen 2002 uppgav regeringen att den avsåg att i budgetpropositionen för 2003 lämna förslag om utgiftstak och saldomål för 2005 (prop. 2001/02:100 s. 55). I den nu aktuella budgetpropositionen skriver regeringen (s. 79) att valet har inneburit att beredningstiden för ställningstagandet avseende den långsiktiga budgetpolitiken inte varit tillräcklig. Regeringen säger sig därför sakna möjlighet att i budgetpropositionen lägga fram förslag till utgiftstak och saldomål för 2005. Valet kan dock inte ha kommit som någon överraskning för regeringen. Regeringens underlåtenhet att föreslå utgiftstak för 2005 motverkar långsiktigheten i den statliga budgetprocessen. Regeringen anförde också i vårpropositionen att den i sedvanlig ordning avsåg att återkomma till frågan om överskottsmålet för 2003 i budgetpropositionen för 2003 (prop. 2001/02:100 s. 59). Regeringen har dock i budgetpropositionen utan närmare förklaring frångått den tidigare ordningen att föreslå ett preciserat saldomål för närmast efterföljande år. Vi anser att regeringen borde ha redovisat skälen för att man har frångått sin tidigare utfästelse att redovisa ett reviderat saldomål för 2003. Regeringen gör i budgetpropositionen en bedömning av hur väl det s.k. strukturella överskottet överensstämmer med det långsiktiga målet om 2 % överskott under en konjunkturcykel. Regeringen skriver att BNP för 2003 och 2004 förutses "ligga kvar på en nivå som understiger den svenska ekonomins potentiella produktionsnivå". Annorlunda uttryckt innebär detta att de tillgängliga resurserna i samhället inte utnyttjas fullt ut. Om man tar hänsyn till detta och dessutom beaktar att statens och kommunernas skatteinkomster fördelar sig på ett annat sätt över åren efter en periodisering, bedömer regeringen "det strukturella överskottet ligga i linje med det medelfristiga målet på 2 procent av BNP såväl 2003 som 2004". En bedömning av det slag som regeringen gör skulle kunna ses som ett alternativ till uppföljningen av de för varje år preciserade överskottsmålen. Vi vill dock framhålla att en beräkning av det strukturella överskottet alltid rymmer ett betydande mått av godtycklighet. Ställs ett sådant vagt definierat begrepp i relation till det genomsnittliga konjunkturcykelmålet blir tolkningen inte lika entydig som när ett preciserat överskottsmål i efterhand jämförs med ett faktiskt uppnått resultat. Regeringen öppnar således för mer skönsmässiga tolkningar av huruvida budgetpolitikens mål har uppnåtts. Vi förutsätter att regeringen fortsättningsvis kommer att redovisa preciserade saldomål. Liten budgeteringsmarginal Budgetpropositionens förslag innebär en budgeteringsmarginal som för 2002 uppgår till 0,3 miljarder kronor, för 2003 till 0,4 miljarder kronor och för 2004 till 0,6 miljarder kronor. De nu redovisade nivåerna för budgeteringsmarginalen för 2002-2004 är extremt låga och har sedan systemet med utgiftstak infördes aldrig tidigare förts upp med så låga värden i någon budgetproposition eller vårproposition. Det framgår av efterföljande sammanställning vars uppgifter är hämtade ur de vårpropositioner och budgetpropositioner som har lagts fram sedan 1996. Nivån på budgeteringsmarginalen redovisad i budget- och vårpropositioner *grafiskt element borttaget* I den nu aktuella budgetpropositionen är budgeteringsmarginalen för 2002 angiven till 0,3 miljarder kronor. Av sammanställningen framgår att budgeteringsmarginalen för det aktuella året tidigare redovisats med belopp på mellan 0,6 och 8,9 miljarder kronor. För 2003 är budgeteringsmarginalen uppförd med 0,4 miljarder kronor mot tidigare med mellan 1,2 och 15,0 miljarder kronor. Och för 2004 är nivån på budgeteringsmarginalen 0,6 miljarder kronor mot tidigare 2,0 och 18 miljarder kronor. De förändringar som utskottets majoritet föreslår i detta betänkande påverkar budgeteringsmarginalen i begränsad omfattning, men innebär inte att utvecklingen mot allt mindre budgeteringsmarginal bryts. Av propositionen framgår att prognosen för budgeteringsmarginalen för 2003 och 2004 är osäker och förutsätter att de snabbt ökande sjukskrivningskostnaderna kan brytas. Även andra faktorer bidrar emellertid till osäkerheten. Så t.ex. har regeringen sedan vårpropositionen reviderat sin prognos över den öppna arbetslösheten. Mot tidigare 4,3 % öppen arbetslöshet för 2003 räknar regeringen nu med att arbetslösheten under nästa år ska begränsas till 3,9 %. Skulle emellertid arbetslösheten bli endast 1 % högre och hamna på nivån 4,0 % kommer - allt annat lika - de takbegränsade utgifterna enligt budgetpropositionen att överskridas med 0,3 miljarder kronor enligt de känslighetsvärden som regeringen använder sig av (s. 84). En höjning av arbetslösheten med 1 procentenhet ökar enligt dessa tumregler de takbegränsade utgifterna med drygt 7 miljarder kronor. Regeringen har använt budgeteringsmarginalen på ett felaktigt sätt och försatt sig själv i en mycket svår situation. Regeringen har i detta läge ägnat sig åt budgettrixande. Skattenedsättningar i stället för bidrag En viktig princip i den statliga budgetprocessen är att inkomster och utgifter ska redovisas brutto. Bruttoredovisning innebär att budgeten blir tydligare och att olika åtgärder enklare kan prövas mot varandra. I syfte att kringgå utgiftstaket redovisar regeringen vissa åtgärder på statsbudgetens inkomstsida trots att de kan anses vara bidrag och således borde behandlas som utgifter. Regeringen skriver i budgetpropositionen (prop. 2002/03:1, del 1 s. 112, liknande skrivningar på s. 102 och 126, fetstil här): Sedan skattekontots införande 1998 har ett antal beslut fattats om att ge ekonomiskt stöd till skattskyldiga via krediteringar mot skattekontot. Samtliga dessa stöd redovisas med negativt tecken under inkomsthuvudgruppen 1700 Nedsättningar av skatter på statsbudgetens inkomstsida. Emellertid är vissa av dessa nedsättningar att likställa med ett bidrag. Utmärkande för sådana stöd är att de inte har någon direkt koppling till skatteunderlaget. Även sådana nedsättningar som beror på att den slutliga skatten skulle bli negativ, exempelvis skattereduktionen för pensionärer med låga pensioner, är att likställa med ett bidrag. Följande nedsättningar har bedömts vara likställda med bidrag, sysselsättningsstöd till kommuner, skattereduktion för pensionärer samt nedsättning för kommuner avseende bredbandsanslutning, och ska därför inte påverka skatterna. Egentliga bidrag som utformas som skattenedsättningar och redovisas i form av negativa poster på statsbudgetens inkomstsida motverkar en rättvisande prövning av olika åtgärder. Vi noterar att regeringen själv konstaterar att vissa nedsättningar bör likställas med bidrag. Regeringen borde ta till sig sitt eget konstaterande och följa bruttoredovisningsprincipen. Förslag som påverkar statens inkomster kommer efter budgetpropositionen Riksdagens och finansutskottets samlade behandling av budgetpropositionen bygger på att budgetpropositionen är fullständig. Om förslag som påverkar statsbudgeten läggs fram efter budgetpropositionen försvåras riksdagens arbete. Ett exempel är att regeringen i budgetpropositionens inkomstberäkning för 2003 avsatt 400 miljoner kronor för en skattelättnad på vissa byggtjänster (prop. 2002/03:1 s. 195). Helårseffekten från 2004 beräknas till 1,4 miljarder kronor. Propositionen med lagförslag har ännu inte avlämnats till riksdagen. Hanteringen av frågan om framskjuten beskattning vid vissa andelsbyten visar också på de svårigheter som uppkommer när budgetpropositionen inte är fullständig. Utskottets majoritet väljer att avsätta ett visst, begränsat, belopp i statsbudgeten, vilket torde komma att begränsa skatteutskottets möjligheter att föreslå ändringar i regeringens lagförslag. Aviserade utgiftsbegränsningar år 2003 för ännu icke beslutade anslag För 2003 har regeringen för avsikt att fatta beslut om utgiftsbegränsningar som beräknas minska utgifterna med sammantaget ca 1,9 miljarder kronor (prop. 2002/03:1 s. 88, 151). De områden som berörs är bl.a. utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet (0,85 miljarder kronor), utgiftsområde 22 Kommunikationer (0,5 miljarder kronor) och utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning (0,2 miljarder kronor i utgiftsbegränsning för den kvalificerade yrkesutbildningen). Regeringen har rätt att besluta om utgiftsbegränsningar. Men när regeringen redan i förväg anmäler att man avser att fatta beslut om utgiftsbegränsningar det kommande budgetåret måste dock tillvägagångssättet starkt ifrågasättas. Om regeringen inte avser att utnyttja de medel som den ber riksdagen fatta beslut om vore det rimligare att regeringen redan i förslaget till anslag föreslog en lägre nivå. Som det nu beskrivs i budgetpropositionen ger regeringen med den ena handen och tar tillbaka med den andra. Regeringens budgetförslag måste i ovan nämnda delar betraktas som missvisande eftersom den planerade förbrukningen avviker från förslaget. Vi förutsätter att regeringen i fortsättningen inte ber riksdagen fatta beslut om anslag som den inte avser att förbruka. 2. Budgetförslagen för 2003 - avsnitten 2.4-2.12, 3 och 4.1, punkt 5 (fp) av Karin Pilsäter och Christer Nylander (båda fp). En del av politikens villkor är att vi sällan anser att motståndaren gör en rättvisande och heltäckande bild av de förslag man lägger fram. Men ibland passeras gränsen för vad som kan anses acceptabelt. Det har enligt vår uppfattning skett i utskottsmajoritetens sammanfattande bedömning av budgetförslagen i den del som avser Folkpartiet liberalernas skatte- och avgiftsväxling. Utskottets majoritet påstår i betänkandet att Folkpartiets förslag till ökade premiekostnader för arbetslöshetskassan och trafikförsäkringen bara kompenseras genom skattesänkningar för människor med höga inkomster. Man skriver: "Om man för att förenkla resonemanget bortser från denna aspekt (varierande avgifter, vår anm.) blir avgiften för arbetslöshetsförsäkringen i princip densamma för alla löntagare." Därefter genomförs en tämligen halsbrytande beräkning som skulle visa att löntagare med inkomster understigande 25 000 kr inte skulle kompenseras. "Skatte- och avgiftsväxlingar som på ett så utpräglat sätt som detta missgynnar de sämst ställda i samhället tar utskottet bestämt avstånd ifrån" skriver utskottsmajoriteten. Det är ett avståndstagande som även vi skulle ha lätt att instämma i om någon lade fram ett sådant förslag. Av Folkpartiets förslag framgår dock klart och entydigt att avgiftshöjningen till dessa försäkringar kompenseras, för trafikförsäkringens del genom en generell skattereduktion och för arbetslöshetsförsäkringens del genom att försäkringsavgiften görs avdragsgill och att resterande del täcks genom förvärvsavdrag. Avgift till den obligatoriska a-kassan blir inkomstrelaterad, precis som avdragsrätt och förvärvsavdrag. Det förenklade påståendet att avgiften i kronor räknat ska vara densamma för alla löntagare är direkt felaktigt och utan grund i Folkpartiets förslag och den kritik som byggs upp från detta felaktiga påstående därför grundlös. Att som utskottsmajoriteten så till den grad förenkla sitt eget resonemang att förslagen helt förvanskas och därefter gå till angrepp på sin egen nidbild är visserligen ett klassiskt retoriskt grepp. Men för att travestera samma utskottsmajoritet, ska en seriös diskussion kunna föras i dessa frågor är det nödvändigt att kritiken är underbyggd och dessutom framstår som rimlig. Så är inte fallet. Förteckning över behandlade förslag Budgetpropositionen 2003 I proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen för 2003 föreslår regeringen i förslag till statsbudget, finansplan m.m. när det gäller den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 2003 1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar (kapitel 1), 2. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 812 miljarder kronor 2002, 818 miljarder kronor 2003 och 852 miljarder kronor 2004 (avsnitt 4.1.1), 3. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för 2003 och 2004 (avsnitt 4.1.2), 4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning (avsnitt 4.4.4), 5. att riksdagen godkänner beräkningen av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2003 (avsnitt 4.4.4), 6. att riksdagen godkänner beräkningen av den kassamässiga korrigeringen för 2003 (avsnitt 4.4.4), 7. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2003 (avsnitt 5.4 och bilaga 1), 8. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifter för 2003 på utgiftsområden i enlighet med vad regeringen föreslår (avsnitt 6.2, tabell 6.5), 9. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av anslagsbehållningar för 2003 (avsnitt 6.2, tabell 6.5), 10. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 6.2, tabell 6.5), 11. att riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2003 (avsnitt 6.2, tabell 6.5), 12. att riksdagen bemyndigar regeringen att för 2003 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet intill ett belopp av 23 500 000 000 kronor (avsnitt 7.1), 13. att riksdagen bemyndigar regeringen att för 2003 besluta om krediter för myndigheters räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 17 500 000 000 kronor (avsnitt 7.1), 14. att riksdagen bemyndigar regeringen att för 2003 för Sjunde AP-fondens verksamhet dels besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i verksamheten intill ett belopp av 15 000 000 kronor, dels besluta om kredit på räntekonto i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 150 000 000 kronor (avsnitt 7.1), 15. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003, med de begränsningar som följer av 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten, besluta att ett ramanslag, med undantag av anslag anvisade för förvalt-ningsändamål, får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas samt om överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten (avsnitt 7.4), 27. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) (avsnitten 3.1 och 8.2.1), 28. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980) (avsnitten 3.2 och 8.2.2), 29. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift (avsnitten 3.3 och 8.2.2), 30. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:1380) om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation (avsnitten 3.4 och 8.7.3), 31. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2004 års taxering, m.m. (avsnitten 3.5 och 8.2.3), 32. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna (avsnitten 3.6 och 8.2.4), 33. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi (avsnitten 3.7, 8.4.1, 8.4.2 och 8.4.3), 34. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall (avsnitten 3.8, 8.4.1 och 8.4.4), 35. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring av lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus (avsnitten 3.9 och 8.4.1), 36. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt (avsnitten 3.10 och 8.5.2), 37. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel (avsnitten 3.11 och 8.5.1), 38. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. (avsnitten 3.12 och 8.5.1).
Motioner från allmänna motionstiden 2002/03:Fi203 av Marietta de Pourbaix- Lundin (m): Riksdagen beslutar att avskaffa reklamskatten från den 1 januari 2003. 2002/03:Fi205 av Cristina Husmark Pehrsson och Anne Marie Brodén (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa reklamskatten. 2002/03:Fi207 av Lennart Hedquist m.fl. (m): 1. Riksdagen beslutar att skatten på vin med en alkoholhalt mellan 8,5 och 15,0 volymprocent ska vara 9 kr per liter från den 1 januari 2003 och för vin med annan alkoholhalt beräknas skatten utifrån detta. 2. Riksdagen beslutar att skatten på öl med en alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent ska tas ut per liter med 85 öre för varje volymprocent från den 1 januari 2003. 3. Riksdagen beslutar att skatten på etylalkohol ska vara 375 kr per liter från den 1 januari 2003. 4. Riksdagen beslutar om motsvarande ändringar i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel och i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m. 2002/03:Fi210 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m): 1. Riksdagen begär att regeringen privatiserar Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) i enlighet med vad som anförs i motionen. 2. Riksdagen begär att regeringen privatiserar Vasakronan i enlighet med vad som anförs i motionen. 2002/03:Fi227 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (m): Riksdagen beslutar att befria fartyg, äldre än 50 år och oavsett ägarform, från dieselskatt i likhet med reglerna för handelsflottan. 2002/03:Fi228 av Gunnar Axén och Per Bill (m): Riksdagen beslutar att i enlighet med vad som anförs i motionen avskaffa reklamskatten. 2002/03:Fi229 av Ingvar Svensson (kd): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inleda en successiv avveckling av reklamskatten. 2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp): 1. Riksdagen beslutar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag om ramar för utgiftsområden under budgetåret 2003. Uo 8 Invandrare och flyktingar + 100 000 kr Uo 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg + 186 000 000 kr Uo 14 Arbetsliv + 2 000 000 kr Uo 15 Studiestöd - 250 000 000 kr Uo 20 Allmän miljö- och naturvård + 28 000 000 kr Uo 23 Jord- och skogsbruk, fiske med an slutande näringar + 20 500 000 kr 12. Riksdagen godkänner våra förslag till förändringar av koldioxidskatten, av energiskatten på el och av grundavdraget i inkomstbeskattningen i enlighet med vad som anförs i motionen. 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av eventuella höjningar av skatten på naturgrus m.m. 14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppföljning av effekterna av ändrad kraftvärmebeskattning och certifikatshandel. 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skatt på avfall. 16. Riksdagen begär att regeringen snarast lägger fram förslag till en särskild skattereduktion i enlighet med vad som anförs i motionen. 17. Riksdagen godkänner förslaget om förlängning av försöksperioden med sänkt förmånsvärde för miljöanpassade bilar i enlighet med vad som anförs i motionen. 2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m): 1. Riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.1). 2. Riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna för den offentliga sektorn till 1 197 miljarder kronor 2003 och 1 159 miljarder kronor 2004 i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.5.3). 3. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 863 miljarder kronor 2003 och 883 miljarder kronor 2004 i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.3.2). 4. Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2003 (avsnitt 7.4.9). 5. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter för 2003 på utgiftsområden i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.5.3). 6. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2004 i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.5.3). 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om balans i den offentliga sektorns finanser och en lägre bruttoskuld (avsnitt 7.3). 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen av skattepolitiken (avsnitt 7.4.1). 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbete stimuleras genom lägre inkomstskatt. 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prioritering av de offentliga kärnuppgifterna och mindre bidrag (avsnitt 7.5.1) 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): 1. Riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som Folkpartiet liberalerna förordar enligt vad som i motionen anförs. 2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 813 miljarder kronor för år 2003 och till 846 miljarder kronor för år 2004. 3. Riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2003-2004 som redovisas i motionen. 4. Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2003 enligt vad som anförs i motionen (tabell 10). 5. Riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2003. 6. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2003 på utgiftsområdena enligt vad som anförs i motionen (tabell 8). 7. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete enligt vad som anförs i motionen (tabell 8). 24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avveckling av det statliga bolagsinnehavet. 26. Riksdagen beslutar att regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:1380) om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation avslås. 2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd): 1. Riksdagen godkänner de grundläggande utgångspunkter för den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.1). 2. Riksdagen godkänner det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.2). 3. Riksdagen godkänner det övergripande mål för den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.2.1). 5. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 814 miljarder kronor år 2003 och 841 miljarder kronor år 2004 (avsnitt 11.1). 6. Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för år 2003 (tabell 8.1, 8.2 och 10.1). 7. Riksdagen godkänner de prioriterade budgetområden för budgetpolitiken som anges i motionen som riktlinje för regeringens kommande budgetarbete (avsnitten 8.1-8.7). 8. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter för år 2003 på utgiftsområden i enlighet med vad Kristdemokraterna föreslår (tabell 11.1). 9. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för år 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 11.1, tabell 11.1). 10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.1.4). 11. Riksdagen godkänner beräkningen av myndigheters m.fl. förändrade nettoutlåning i Riksgäldskontoret för år 2003 (tabell 1.2). 12. Riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för år 2003 och år 2004 (avsnitt 11.6, tabell 11.2). 2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c): 1. Riksdagen beslutar att godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som Centerpartiet förordar (avsnitt 4). 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett reformprogram för Sverige (avsnitt 4.2). 3. Riksdagen beslutar att fastställa utgiftstaket för statens utgifter inklusive ålderspensionssystemet till 784 miljarder kronor år 2003 och 815 miljarder kronor år 2004 (avsnitt 5.1.1). 4. Riksdagen begär att regeringen låter utreda en bestämmelse i budgetlagen om strukturell balans i statens finanser (avsnitt 5.1.3). 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen framgent bör presentera förslag till utgiftstak och preliminär fördelning på utgiftsområden för tre år (avsnitt 5.1.4). 6. Riksdagen beslutar om fördelningen av utgifterna för budgetåret 2003 på utgiftsområden i enlighet med vad i motionen anförs (tabell avsnitt 5.1.5). 7. Riksdagen beslutar att godkänna den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för år 2004 som riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad i motionen anförs (tabell avsnitt 5.1.5). 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om planeringsförutsättningar för 2003 års vårproposition (avsnitt 5.2). 11. Riksdagen beslutar att godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2003 (tabell avsnitt 5.5). 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattepolitikens inriktning (avsnitt 5.5.1). 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om försäljning av statlig verksamhet (avsnitt 5.5.2). 2002/03:Fi243 av Christina Nenes och Göte Wahlström (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av rättvisa förutsättningar vad gäller utgivningen av lokal press. 2002/03:Fi245 av Karin Enström (m): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett omedelbart avskaffande av fastighetsskatten. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett omedelbart avskaffande av förmögenhetsskatten. 2002/03:Fi251 av Johan Pehrson (fp): Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett förslag på avveckling av reklamskatten. 2002/03:Fi252 av Sven Bergström och Håkan Larsson (c): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att avveckla reklamskatten. 2002/03:Fi254 av Per Landgren m.fl. (kd): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa den statliga fastighetsskatten. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en kommunal avgift för fastigheter. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att höja reavinstskatten vid försäljning av bostäder. 2002/03:Fi255 av Per Landgren m.fl. (kd): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla ska kunna leva på sin lön. 2. Riksdagen beslutar om ett höjt grundavdrag från år 2003 i enlighet med vad som i motionen anförs. 3. Riksdagen beslutar om en skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare i enlighet med vad som anförs i motionen. 4. Riksdagen beslutar om ett generellt förvärvsavdrag i enlighet med vad som i motionen anförs. 5. Riksdagen beslutar att avskaffa den s.k. värnskatten i enlighet med vad som i motionen anförs. 6. Riksdagen beslutar om en sänkt gräns för reseavdrag i enlighet med vad som i motionen anförs. 7. Riksdagen beslutar om en grön skatteväxling i enlighet med vad som i motionen anförs. 8. Riksdagen beslutar avveckla kompensationen för den allmänna pensionsavgiften i enlighet med vad som i motionen anförs. 2002/03:Fi256 av Alf Svensson m.fl. (kd): 1. Riksdagen beslutar att godkänna beräkningen av förändringarna av statsbudgetens inkomster för år 2003 i enlighet med redovisning i tabellerna 2 och 4. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utgångspunkter för skattepolitiken. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skatternas betydelse för samhällsutvecklingen. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förutsättningarna för ekonomiskt oberoende och ett personligt ansvarstagande. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattepolitiken i ett internationellt perspektiv. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattepolitiken inom EU. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett skattesystem som inger förtroende. 8. Riksdagen beslutar om ett höjt grundavdrag från år 2003 i enlighet med vad som anförs i motionen. 9. Riksdagen beslutar om en skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare i enlighet med vad som anförs i motionen. 10. Riksdagen beslutar om ett generellt förvärvsavdrag i enlighet med vad som anförs i motionen. 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avvecklad s.k. värnskatt. 12. Riksdagen beslutar om en sänkt gräns för reseavdrag i enlighet med vad som anförs i motionen. 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkta och frysta taxeringsvärden på fastigheter. 14. Riksdagen beslutar att avskaffa den statliga fastighetsskatten i enlighet med vad som anförs i motionen. 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkta arbetsgivaravgifter. 16. Riksdagen beslutar om ändrade arbetsgivaravgifter enligt vad som redovisas i tabell 3. 17. Riksdagen beslutar sänka skatten på diesel med 31 öre per liter (inklusive moms). 18. Riksdagen beslutar sänka skatten på bensin med 31 öre per liter inklusive moms i stödområde A. 19. Riksdagen beslutar höja bolagskatten till 30 %. 20. Riksdagen beslutar avveckla dubbelbeskattningen på utdelningen på aktier. 21. Riksdagen beslutar avskaffa sambeskattningen i förmögenhetsskatten. 22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en avveckling av förmögenhetsskatten. 23. Riksdagen beslutar genomföra en grön skatteväxling i enlighet med vad som anförs i motionen. 24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en effektivare skatteindrivning. 26. Riksdagen beslutar att halvera byggmomsen i enlighet med vad som anförs i motionen. 27. Riksdagen beslutar att höja momsen på tidskrifter i enlighet med vad som anförs i motionen. 28. Riksdagen beslutar om bibehållna regler för anställningsstödet i enlighet med vad som anförs i motionen. 29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en enhetlig kulturmoms. 30. Riksdagen beslutar att slopa energi- och koldioxidskatten på biodrivmedel i enlighet med vad som anförs i motionen. 31. Riksdagen beslutar att slopa energiskatten på biodrivmedel i enlighet med vad som anförs i motionen. 32. Riksdagen beslutar att höja elskatten med 0,5 öre utöver den av regeringen föreslagna höjningen som ett led i en grön skatteväxling. 33. Riksdagen avslår regeringens förslag till grundavdragskonstruktion. 2002/03:Fi261 av Per Rosengren (v): Riksdagen begär att regeringen låter utreda om vissa personer skattemässigt kommer att behandlas olika i förhållande till dem som faller inom ramen för andelsbyteslagen för vilka det planeras lagändring. 2002/03:Fi268 av Carl-Axel Roslund (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att reklamskatten avskaffas. 2002/03:Fi277 av Kenth Högström m.fl. (s): Riksdagen beslutar tillkännage för regeringen att en avveckling av reklamskatten ska inledas i enlighet med vad som anges i motionen. 2002/03:Fi286 av Maud Olofsson m.fl. (c): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den framtida inriktningen av skattepolitiken. 2. Riksdagen beslutar att från 2003 avskaffa grundavdraget och ersätta detta med en skatterabatt, lika för alla, på 9 000 kr. 3. Riksdagen beslutar att från 2003 införa en förvärvsrabatt i enlighet med vad i motionen anförs. 4. Riksdagen beslutar slopa skattereduktionen för delar av den allmänna pensionsavgiften samt göra dessa avdragsgilla till 100 % i enlighet med vad i motionen anförs. 5. Riksdagen beslutar att slopa skattereduktionen för fackföreningsavgifter. 6. Riksdagen beslutar att inkludera resor till och från barnomsorg i reseavdraget i enlighet med vad i motionen anförs. 7. Riksdagen beslutar om en skattereduktion för hushållsnära tjänster i enlighet med vad i motionen anförs. 8. Riksdagen beslutar att höja reseavdraget till 20 kr per mil i enlighet med vad i motionen anförs. 9. Riksdagen beslutar om en omräkning av 2003 års taxeringsvärden enligt en medianvärdesmodell i enlighet med vad i motionen anförs. 11. Riksdagen beslutar återta beslutet om en begränsningsregel i fastighetsbeskattningen. 13. Riksdagen beslutar att avskaffa sambeskattningen av förmögenhet fr.o.m. 2003 i enlighet med vad i motionen anförs. 14. Riksdagen beslutar att från 2003 ska endast halva taxeringsvärdet för småhus utgöra underlag för förmögenhetsbeskattning. 15. Riksdagen beslutar att slopa uttagsskatten på fastighetsarbete i egen regi. 16. Riksdagen beslutar att införa en avdragsrätt för starta-eget-sparande i enlighet med vad i motionen anförs. 17. Riksdagen beslutar att införa en avdragsrätt för personligt riskkapital i enlighet med vad i motionen anförs. 18. Riksdagen beslutar att reduktionen av arbetsgivaravgifter ska ske i enlighet med vad i motionen anförs. 19. Riksdagen beslutar att arbetsgivaravgiftsreduktionen beräknas på den årliga lönesumman i enlighet med vad i motionen anförs. 20. Riksdagen beslutar om riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften från 2003 för inrättande av övergångsarbetsmarknader i enlighet med vad i motionen anförs. 22. Riksdagen beslutar att slopa arvsskatten för arbetande kapital i fåmansföretag. 23. Riksdagen beslutar att aktieägare ska kunna välja att betala skatt för aktier inbytta vid andelsbyten först vid försäljning, då vinsten på dessa aktier fastslagits. 25. Riksdagen beslutar att minska industrins nedsättning av koldioxidskatten med 2 miljarder kronor i enlighet med vad i motionen anförs. 26. Riksdagen beslutar att en kväveoxidskatt ska tas ut i enlighet med vad i motionen anförs. 27. Riksdagen beslutar att en skatt på förbränning av osorterat avfall ska tas ut i enlighet med vad i motionen anförs. 28. Riksdagen beslutar att slopa gränsen på 1 000 kr för att få del av nedsättningen på el- och eldningsoljeskatten. 29. Riksdagen beslutar att sänka skatten på diesel för jord- och skogsbruksmaskiner till 1 krona per liter. 30. Riksdagen beslutar att slopa kväveskatten på handelsgödsel. 31. Riksdagen beslutar att återta beslutet om sänkt moms i den del det avser tidskrifter. 33. Riksdagen beslutar att slopa skattelättnaden för utbyggnad av bredband. 2002/03:Fi287 av Lennart Hedquist m.fl. (m): 1. Riksdagen beslutar införa ett förvärvsavdrag med 13 % på pensionsgrundande inkomster mot kommunalskatt från inkomståret 2003. 2. Riksdagen beslutar införa ett grundavdrag att gälla enbart vid den kommunala beskattningen från inkomståret 2003. 3. Riksdagen beslutar att skattesatsen för statlig inkomstskatt ska sättas till 20 % 2003. 4. Riksdagen beslutar höja gränsen för statlig inkomstskatt i enlighet med vad som anförs i motionen. 5. Riksdagen beslutar upphäva kompensationen för den allmänna pensionsavgiften inkomståret 2003. 6. Riksdagen beslutar att den allmänna pensionsavgiften blir avdragsgill mot inkomsten från inkomståret 2003. 7. Riksdagen beslutar införa ett grundavdrag med 12 000 kr per barn upp till 16 år i den kommunala beskattningen från inkomståret 2003 och 15 000 kr från inkomståret 2004. 8. Riksdagen beslutar höja reseavdrag för färd med bil till 2 kr per kilometer från inkomståret 2002. 9. Riksdagen beslutar höja avdraget för resor med förmånsbil till 10 kr per mil (7 kr per mil i dieseldrivna bilar). 10. Riksdagen beslutar sänka skatten på diesel för arbetsredskap i jord- och skogsbruk samt för entreprenadmaskiner till 53 öre per liter från den 1 januari 2003. 11. Riksdagen beslutar att skatten på handelsgödsel tas bort från den 1 januari 2003. 12. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om höjd koldioxidskatt med 16 %. 13. Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om höjd elskatt med 2,1 öre per kWh. 14. Riksdagen beslutar att sänka skatten på bensin och diesel med 70 öre per liter inklusive moms i förhållande till regeringens förslag från den 1 januari 2003. 15. Riksdagen beslutar övergå från effektskatt till skatt på producerad energi vid kärnkraftverk. 16. Riksdagen beslutar sänka den särskilda skatten på kärnkraftsel med motsvarande 0,5 öre per kWh från den 1 januari 2003. 18. Riksdagen beslutar att 1997 års taxeringsvärden ska ligga till grund för beskattning av fastighet och förmögenhet i den mån de är lägre än dagens. 19. Riksdagen beslutar att fastighetsskatten för småhus ska utgå med 0,9 % 2002 och 0,8 % 2003. 21. Riksdagen beslutar upphäva begränsningsregeln och dämpningsregeln vid fastighetsbeskattning. 22. Riksdagen beslutar att sambeskattning vid förmögenhetsbeskattning ska upphöra 2003. 23. Riksdagen beslutar att fribeloppet vid förmögenhetsskatt sätts till 2 000 000 kr 2003. 24. Riksdagen beslutar upphäva förmögenhetsbeskattningen 2004. 26. Riksdagen beslutar att skatt på aktieutdelningar slopas fr.o.m. 2002 års vinster. 27. Riksdagen beslutar att beskattning av royaltyinkomster från uppfinningar och patent beskattas i inkomstslaget kapital från 2003. 28. Riksdagen beslutar slopa reklamskatten från 2003. 29. Riksdagen beslutar att en skattereduktion för privatpersoners betalning av arbetskostnaden på hushållsnära tjänster införs med en begränsning på 25 000 kr per år. 30. Riksdagen beslutar att skatten på vin med en alkoholhalt mellan 8,5 och 15,0 volymprocent ska vara 9 kr per liter. För vin med annan alkoholhalt beräknas skatten utifrån detta från den 1 januari 2003. 31. Riksdagen beslutar att skatten på öl med en alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent ska vara 85 öre per liter och volymprocent från den 1 januari 2003. 32. Riksdagen beslutar att skatten på etylakohol ska vara 375 kr per liter från den 1 januari 2003. 33. Riksdagen beslutar upphäva skattereduktionen för utländska experter. 34. Riksdagen beslutar upphäva skattereduktionen för rederinäringen. 35. Riksdagen beslutar att inte längre medge kreditering på skattekonto avseende anställningsstöd. 36. Riksdagen beslutar att inte medge skattereduktion för installation av bredband. 37. Riksdagen beslutar att upphäva skattereduktionen för avgift till fackför- ening. 38. Riksdagen beslutar att avgift till arbetslöshetskassa görs avdragsgill mot inkomsten och upphäver därmed rätten till skattereduktion för densamma. 39. Riksdagen beslutar att företag inom sektorerna jordbruk, vattenbruk och fiske med driftsställe i stödområde A också ska omfattas av den extra nedsättningen av arbetsgivaravgifterna. 2002/03:Sk223 av Rigmor Stenmark (c): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av reklamskattebestämmelserna för idrottsföreningar. 2002/03:Sk295 av Gunnar Andrén (fp): Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om i vilken takt reklamskatten ska avskaffas. 2002/03:Sk346 av Jörgen Johansson och Jan Andersson (c): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reklamskatten för ideella föreningar slopas för föreningar med en årsomsättning om maximalt 1 000 000 kr. 2002/03:Sk382 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattepolitikens långsiktiga inriktning. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en inkomstskattereform 2003-2004. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avdragsgilla försäkringsavgifter. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt skatt för barnfamiljer. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kompetenssparande och pensionssparande. 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt fastighetsskatt. 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frysta taxeringsvärden. 10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reavinst vid bostadsrätts- och fastighetsförsäljning. 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stegvis avskaffad förmögenhetsskatt. 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffad sambeskattning av förmögenhet. 14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd. 22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en bred översyn av pomperipossaeffekterna. 24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av dubbelbeskattning av aktieutdelning. 25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkta arbetsgivaravgifter. 26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grön skatteväxling. 2002/03:Sk383 av Per Landgren m.fl. (kd): 2. Riksdagen beslutar att avveckla dubbelbeskattningen på utdelningen på aktier i enlighet med vad som anförs i motionen. 3. Riksdagen beslutar att slopa sambeskattningen i förmögenhetsbeskattningen i enlighet med vad som anförs i motionen. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkta arbetsgivaravgifter. 6. Riksdagen beslutar om ett permanent riskkapitalavdrag i enlighet med vad som anförs i motionen. 7. Riksdagen beslutar om en sänkning av dieselskatten till 1 kr/liter (för jordbruket) i enlighet med vad som anförs i motionen. 8. Riksdagen beslutar att sänka skatten på diesel med 31 öre/liter i enlighet med vad som anförs i motionen. 9. Riksdagen beslutar sänka skatten på bensin med 31 öre/liter i stödområde A i enlighet med vad som anförs i motionen. 12. Riksdagen beslutar att royalty på patenterade uppfinningar ska vara skattebefriade under två år i enlighet med vad som anförs i motionen. 14. Riksdagen beslutar höja bolagsskatten till 30 % i enlighet med vad som anförs i motionen. 2002/03:Sk397 av Ragnwi Marcelind (kd): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstifta om fastställande av minimipunktskatten på lågpriscigaretter till 100 %. 2002/03:Sk417 av Lennart Hedquist m.fl. (m): 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av reklamskatten. 14. Riksdagen beslutar att försäljning av fåmansbolag där likvid erhållits i aktier med villkor om att aktierna inte får säljas förrän vid senare tidpunkt från och med inkomståret 1999 fullt ut beskattas i inkomstslaget kapital. 15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till avskaffande av den s.k. kontantbegränsningsregeln i IL 49:2. 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp): 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ska verka för att EU ska utveckla systemet med gröna räkenskaper och att systemet med gröna nyckeltal införs även på EU-nivå. 2002/03:Kr297 av Kent Olsson m.fl. (m): 13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om slopande av reklamskatten i enlighet med vad som anförs i motionen. 2002/03:T288 av Ulla Löfgren och Anders G Högmark (m): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att sänka kostnaderna för nybyggnad och underhåll av vägar. 2002/03:MJ268 av Per Westerberg m.fl. (m): 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt dieselskatt i jord- och skogsbruket. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handelsgödselskatten. 2002/03:MJ377 av Lars Gustafsson m.fl. (kd): 2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till borttagande av vägavgifter och fordonsskatt för veteranlastbilar som ej regelmässigt går i yrkesmässig trafik. 2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ekonomisk tillväxt och utveckling är en grundförutsättning för att uppnå en god miljösituation. 2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd): 23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett mer miljörelaterat skatte- och avgiftssystem kopplat till generella skattesänkningar på arbete. 24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inkludera icke-certifierade miljöledningssystem i regeringens gröna nyckeltal. 2002/03:MJ487 av Jan Andersson m.fl. (c): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge svenskt lantbruk samma konkurrensvillkor som övriga EU-länder genom att "ryggsäcken" lyfts av. 2002/03:N301 av Mikael Odenberg m.fl. (m): 9. Riksdagen avslår regeringens förslag om att höja energiskatten på el med 2,1 öre per kWh. 2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m): 4. Riksdagen beslutar om sänkta drivmedelsskatter och höjda reseavdrag i enlighet med vad som anförs i motionen. 2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd): 3. Riksdagen beslutar att reducera drivmedelsskatten med 31 öre per liter på diesel och bensin. 2002/03:N394 av Åsa Torstensson m.fl. (c): 2. Riksdagen beslutar att anta regeringens förslag till ändring av lagen (1994:1776) om skatt på energi med den ändringen att skatteavdraget för bränslen som förbrukas för värmeproduktion i kraftvärmeverk endast medges för en bränslemängd som högst motsvarar den producerade elenergin. 3. Riksdagen begär hos regeringen en redovisning av energipolitiska konsekvensberäkningar av förslagen till ändrade regler för beskattning av kraftvärmeverk. 2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl. (m): 2. Riksdagen beslutar avskaffa sambeskattningen av förmögenhet, i enlighet med vad som anförs i motionen. 2002/03:Bo216 av Annelie Enochson (kd): 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa fastighetsskatten.
Bilaga 2 Regeringens lagförslag Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) Härigenom föreskrivs att 63 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse 63 kap. 3 §1 För dem som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret uppgår grundavdraget till följande belopp. Taxerad Grundavdrag förvärvsinkomst överstiger inte 0,403 1,86 prisbasbelopp prisbasbelopp överstiger 1,86 0,403 men inte 2,89 pris prisbasbelopp ökat basbelopp med 25 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 1,86 prisbasbelopp överstiger 2,89 0,6605 men inte 3,04 pris prisbasbelopp basbelopp överstiger 3,04 0,6605 men inte 3,66 pris prisbasbelopp basbelopp minskat med 10 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp överstiger 3,66 0,5985 men inte 5,615 prisbasbelopp prisbasbelopp minskat med 14 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 3,66 prisbasbelopp överstiger 5,615 0,3248 men inte 6,41 prisbasbelopp prisbasbelopp minskat med 4 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 5,615 prisbasbelopp överstiger 6,41 0,293 prisbasbelopp prisbasbelopp Föreslagen lydelse 63 kap. 3 § För dem som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret uppgår grundavdraget till följande belopp. Taxerad Grundavdrag förvärvsinkomst överstiger inte 0,403 1,38 prisbasbelopp prisbasbelopp överstiger 1,38 0,403 men inte 2,95 pris prisbasbelopp ökat basbelopp med 17 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 1,38 prisbasbelopp överstiger 2,95 0,67 prisbasbelopp men inte 3,10 pris basbelopp överstiger 3,10 0,67 prisbasbelopp men inte 6,87 pris minskat med basbelopp 10 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 3,10 prisbasbelopp överstiger 6,87 0,293 prisbasbelopp prisbasbelopp Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och tillämpas första gången vid 2004 års taxering. Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 26 § och 3 kap. 13 § socialavgiftslagen (2000:980) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse 2 kap. 26 § Arbetsgivaravgifterna är 30,13 procent av avgiftsunderlaget och utgörs av 1. sjukförsäkringsa 8,80 % vgift 2. föräldraförsäkri 2,20 % ngsavgift 3. ålderspensionsav 10,21 % gift 4. efterlevandepens 1,70 % ionsavgift 5. arbetsmarknadsav 5,84 % gift 6. arbetsskadeavgif 1,38 % t Föreslagen lydelse 2 kap. 26 § Arbetsgivaravgifterna är 29,57 procent av avgiftsunderlaget och utgörs av 1. sjukförsäkringsa 11,08 % vgift 2. föräldraförsäkri 2,20 % ngsavgift 3. ålderspensionsav 10,21 % gift 4. efterlevandepens 1,70 % ionsavgift 5. arbetsmarknadsav 3,70 % gift 6. arbetsskadeavgif 0,68 % t Nuvarande lydelse 3 kap. 13 § Egenavgifterna är 28,32 procent av avgiftsunderlaget och utgörs av 1. sjukförsäkrings 9,53 % avgift 2. föräldraförsäkr 2,20 % ingsavgift 3. ålderspensionsa 10,21 % vgift 4. efterlevandepen 1,70 % sionsavgift 5. arbetsmarknadsa 3,30 % vgift 6. arbetsskadeavgi 1,38 % ft Föreslagen lydelse 3 kap. 13 § Egenavgifterna är 27,76 procent av avgiftsunderlaget och utgörs av 1. sjukförsäkrings 11,81 % avgift 2. föräldraförsäkr 2,20 % ingsavgift 3. ålderspensionsa 10,21 % vgift 4. efterlevandepen 1,70 % sionsavgift 5. arbetsmarknadsa 1,16 % vgift 6. arbetsskadeavgi 0,68 % ft 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 26 § tillämpas på ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 2003. 3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 13 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 2003. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 2002 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 2002 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §2 Allmän löneavgift Allmän löneavgift tas ut med 2,69 tas ut med 3,25 procent av procent av underlaget och underlaget och tillfaller staten. tillfaller staten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. De nya bestämmelserna tillämpas på lön eller annan ersättning enligt 1 § som betalas ut från och med den 1 januari 2003. 3. De nya bestämmelserna tillämpas också på inkomst enligt 2 § som uppbärs från och med den 1 januari 2003. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 2002 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 2002 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1380) om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation Härigenom föreskrivs att 3, 5 och 14 §§ lagen (2000:1380) om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Skattereduktion Skattereduktion skall göras vid skall göras vid debiteringen av debiteringen av slutlig skatt på slutlig skatt på grund av 2002 eller grund av 2002, 2003 2003 års taxering. eller 2004 års taxering. 5 § I underlaget för I underlaget för skattereduktionen skattereduktionen ingår utgifter för ingår utgifter för en anslutning som en anslutning som tas i bruk under tas i bruk under perioden den perioden den 1 januari 2001-den 1 januari 2001-den 31 december 2002 31 december 2003 och som är betalda och som är betalda senast vid senast vid tidpunkten för tidpunkten för ansökan. ansökan. 14 § En ansökan om En ansökan om skattereduktion skattereduktion skall ha kommit in skall ha kommit in till skatte till skattemyndig myndigheten senast heten senast den den 1 mars 2003. Om 1 mars 2004. Om en en ansökan har ansökan har kommit kommit in senast in senast den den 1 mars 2002, 1 mars 2002 eller skall skatte den 1 mars 2003, reduktionen skall tillgodoräknas vid skattereduktionen debitering av tillgodoräknas vid slutlig skatt på debitering av grund av taxeringen slutlig skatt på samma år. grund av taxeringen samma år. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2004 års taxering, m.m. Härigenom föreskrivs följande. 1 § Vid 2004 års taxering skall för fysiska personer den del av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomst som enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) anges till ett fast belopp om 200 kronor i stället utgöra en kommunal inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen (1997:324) om begränsning av skatt skall denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt. 2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5 procent utgöra skatt till kommuner och 33,5 procent skatt till landsting. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. 3 § Ett totalt preliminärt belopp avseende den sammanlagda inkomstskatten skall fastställas av regeringen. Fördelning skall ske till kommunerna respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 2002. Utbetalning skall under 2003 göras av skattemyndigheten med en tolftedel per månad på sätt som närmare föreskrivs i 4 § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 4 § En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga taxeringen år 2004 har avslutats. Därvid skall de bestämmelser tillämpas som gäller slutav räkning av kommunalskattemedel enligt 4 § femte stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 5 § Skattemyndighetens beslut enligt 3 och 4 §§ får överklagas hos regeringen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna Härigenom föreskrivs att punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4.3 Bestämmelsen i 4. Bestämmelsen i artikel 31 punkt 3 artikel 31 punkt 3 i avtalet skall i avtalet skall också tillämpas vid också tillämpas vid 2002 och 2003 års 2002-2004 års taxeringar. Vid taxeringar. Vid 1999-2003 års 1999-2004 års taxeringar skall taxeringar skall artikel 26 punkt 2 artikel 26 punkt 2 i avtalet inte i avtalet inte gälla i fall då gälla i fall då artikel 31 punkt 3 artikel 31 punkt 3 i avtalet i avtalet tillämpas. tillämpas. Vad som föreskrivs i första stycket skall, oberoende av bestämmelserna i bilaga 2 till denna lag, också gälla för inkomst som person med hemvist i Sverige uppbär för arbete ombord på danskt skepp i internationell färjetrafik mellan Sverige och Danmark om - skeppet är registrerat i det danska internationella skeppsregistret (DIS), - arbetsgivaren har hemvist i Danmark, och - personen var anställd ombord på ett danskt skepp någon gång under januari månad år 2001. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi dels att 2 kap. 1 och 10 §§, 6 a kap. 1, 2 och 3 §§, 9 kap. 5 och 9 §§ samt 11 kap. 3, 9 och 10 §§ skall ha följande lydelse, dels att punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1997:479) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. 2 kap. 1 §4 Nuvarande lydelse Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp: KN-nr Slag av Skattebe bränsle lopp Energisk Koldioxi Summa att dskatt skatt 1 2710 00 Bensin som . 26, uppfyller 2710 00 krav för 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32 a) miljöklass 1 3 kr 16 1 kr 46 4 kr 62 - öre öre öre motorbensin per per per liter liter liter - 1 kr 66 1 kr 46 3 kr 12 alkylatbensi öre öre öre n per per per liter liter liter b) 3 kr 19 1 kr 46 4 kr 65 miljöklass 2 öre öre öre per per per liter liter liter 2 2710 00 Annan bensin 3 kr 84 1 kr 46 5 kr 30 . 26, öre öre öre än som avses 2710 00 per per per 34 under 1 liter liter liter eller 2710 00 36 3 2710 00 Eldningsolja . 51, , 2710 00 dieselbränno 55, lja, 2710 00 fotogen, 69 m.m. eller som 2710 00 74- 2710 00 78 a) har 707 kr 1 798 kr 2 505 kr försetts med per m3 per m3 per m3 märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350oC, b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350oC, tillhörig KN-nr Slag av Skatteb bränsle elopp Energis Koldioxi Summa katt dskatt skatt miljöklass 1 1 323 1 798 kr 3 121 kr kr per per m3 per m3 m3 miljöklass 2 1 557 1 798 kr 3 355 kr kr per per m3 per m3 m3 miljöklass 3 1 865 1 798 kr 3 663 kr eller inte kr per per m3 per m3 tillhör m3 någon miljöklass 4 ur Gasol som . 2711 12 används för 11-271 1 19 00 a) drift av 0 kr 1 298 kr 1 298 kr motordrivet per per per fordon, 1 000 kg 1 000 kg fartyg eller 1 000 luftfartyg kg b) annat 138 kr 1 890 kr 2 028 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 1 000 kg 1 000 kg kg 5 ur Metan som . 2711 29 används för 00 a) drift av 0 kr 1 067 kr 1 067 kr motordrivet per per per fordon, fartyg eller 1 000 1 000 m3 1 000 m3 luftfartyg m3 b) annat 229 kr 1 346 kr 1 575 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 1 000 m3 1 000 m3 m3 6 2711 11 Naturgas som . 00, används för 2711 21 00 a) drift av 0 kr 1 067 kr 1 067 kr motordrivet per per per fordon, fartyg eller 1 000 1 000 m3 1 000 m3 luftfartyg m3 b) annat 229 kr 1 346 kr 1 575 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 1 000 m3 1 000 m3 m3 7 2701, Kolbränslen 301 kr 1 564 kr 1 865 kr . 2702 per per per eller 2704 1 000 1 000 kg 1 000 kg kg 8 2713 11 Petroleumkok 301 kr 1 564 kr 1 865 kr . 00-271 s per per per 3 12 00 1 000 1 000 kg 1 000 kg kg I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § första stycket 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. För kalenderåret 2003 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §. Föreslagen lydelse Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp: KN-nr Slag av Skattebe bränsle lopp Energisk Koldioxi Summa att dskatt skatt 1 2710 00 Bensin som . 26, uppfyller 2710 00 krav för 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32 KN-nr Slag av Skattebe bränsle lopp Energisk Koldioxi Summa att dskatt skatt a) miljöklass 1 2 kr 99 1 kr 72 4 kr 71 - motorbensin öre öre öre - per per per alkylatbensin liter liter liter 1 kr 49 1 kr 72 3 kr 21 öre öre öre per per per liter liter liter b) miljöklass 3 kr 02 1 kr 72 4 kr 74 2 öre öre öre per per per liter liter liter 2 2710 00 Annan bensin 3 kr 68 1 kr 72 5 kr 40 . 26, öre öre öre än som avses 2710 00 per per per 34 under 1 liter liter liter eller 2710 00 36 3 2710 00 Eldningsolja, . 51, dieselbrännol 2710 00 ja, 55, fotogen, m.m. 2710 00 69 som eller 2710 00 74- 2710 00 78 a) har 720 kr 2 120 kr 2 840 kr försetts med per m3 per m3 per m3 märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350oC, b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350oC, tillhörig miljöklass 1 1 058 kr 2 120 kr 3 178 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 1 297 kr 2 120 kr 3 417 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 1 610 kr 2 120 kr 3 730 kr eller inte per m3 per m3 per m3 tillhör någon miljöklass 4 ur Gasol som . 2711 12 används för 11-271 1 19 00 a) drift av 0 kr per 1 322 kr 1 322 kr motordrivet per per fordon, 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg fartyg eller luftfartyg b) annat 141 kr 2 229 kr 2 370 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5 ur Metan som . 2711 29 används för 00 a) drift av 0 kr per 1 087 kr 1 087 kr motordrivet per per fordon, 1 000 m3 fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3 luftfartyg b) annat 233 kr 1 587 kr 1 820 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 KN-nr Slag av Skatte bränsle belopp Energi Koldioxi Summa skatt dskatt skatt 6 2711 11 Naturgas som . 00, används för 2711 21 00 a) drift av 0 kr 1 087 kr 1 087 kr motordrivet per per per fordon, fartyg eller 1 000 1 000 m3 1 000 m3 luftfartyg m3 b) annat 233 kr 1 587 kr 1 820 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 1 000 m3 1 000 m3 m3 7 2701, Kolbränslen 307 kr 1 844 kr 2 151 kr . 2702 per per per eller 2704 1 000 1 000 kg 1 000 kg kg 8 2713 11 Petroleumkoks 307 kr 1 844 kr 2 151 kr . 00-271 per per per 3 12 00 1 000 1 000 kg 1 000 kg kg I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § första stycket 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. För kalenderåret 2004 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §5 För kalenderåret För kalenderåret 2003 och efter 2004 och följande kalenderår efterföljande skall energiskatt kalenderår skall och koldioxidskatt energiskatt och betalas med belopp koldioxidskatt som efter en årlig betalas med belopp omräkning motsvarar som efter en årlig de i 1 § angivna omräkning motsvarar skattebeloppen de i 1 § angivna multiplicerade med skattebeloppen det jämförelsetal, multiplicerade med uttryckt i procent, det jämförelsetal, som anger uttryckt i procent, förhållandet mellan som anger det allmänna förhållandet mellan prisläget i juni det allmänna månad året närmast prisläget i juni före det år månad året närmast beräkningen avser före det år och prisläget i beräkningen avser juni 2001. och prisläget i juni 2002. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor och ören. 6 a kap. 1 §6 Nuvarande lydelse Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se ger energis koldiox befrielse katt idskatt från svavels katt 1. Förbrukning 100 100 100 för annat procent procent procent ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning 2. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i tåg eller bränsle procent procent procent annat som avses spårbundet i 2 kap. 1 färdmedel § första stycket 3 b 3. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i skepp, när bränsle procent procent procent skeppet inte som avses används för i 2 kap. 1 privat ändamål § första stycket 3 b 4. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i båt för bränsle procent procent procent vilken som avses medgivande i 2 kap. 1 enligt 2 kap. § första 9 § eller stycket fartygstillstå 3 b nd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används för privat ändamål 5. Förbrukning i Annan 100 100 100 a) luftfartyg, bensin än procent procent procent när flygbensin luftfartyget (KN-nr inte används för privat 2710 00 ändamål 26) och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b b) luftfartyg, Andra 100 100 100 när bränslen procent procent procent luftfartyget än används för flygbensin privat ändamål och eller i flygfotoge luftfartygsmot n (KN-nr orer i provbädd eller 2710 00 i liknande 51) anordning 6. Förbrukning 100 100 100 vid procent procent procent framställning av mineraloljepro dukter, kolbränslen, petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se ger energis koldiox befrielse katt idskatt från svavels katt 7. Förbrukning Bränsle 100 100 - vid fram- som avses procent procent ställning av i 2 kap. 1 skattepliktig § första elektrisk stycket 3 kraft, med de b begränsningar som följer av 3 § 8. Om Andra 100 100 - skattebefriels bränslen procent procent e inte följer än av tidigare kolbränsle punkter, n och förbrukning i petroleumk metallurgiska oks processer 9. Om Bensin, 100 70 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b drift av motordrivna fordon vid tillverkningsp rocessen i industriell verksamhet 10. Om Bensin, 100 70 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b drift av motordrivna fordon vid växthusuppvärm ning i yrkesmässig växthusodling 11. Om Bensin, 100 70 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket 3 ändamål än b drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksver ksamhet 12. Om - - 100 skattebefriels procent e inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller 13. Förbruknin Andra 100 70 - g vid bränslen procent procent tillverkningsp än bränsle rocessen i som avses gruvindustriel i 2 kap. 1 l verksamhet § första för drift av stycket 3 andra b motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar Föreslagen lydelse Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se från ger energis koldiox svavels befrielse katt idskatt katt 1. Förbrukning 100 100 100 för annat procent procent procent ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning 2. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i tåg eller bränsle procent procent procent annat som avses spårbundet i 2 kap. 1 färdmedel § första stycket 3 b 3. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i skepp, när bränsle procent procent procent skeppet inte som avses används för i 2 kap. 1 privat ändamål § första stycket 3 b 4. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i båt för bränsle procent procent procent vilken som avses medgivande i 2 kap. 1 enligt 2 kap. § första 9 § eller stycket fartygstillstå 3 b nd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används för privat ändamål 5. Förbrukning i Annan 100 100 100 a) luftfartyg, bensin än procent procent procent när flygbensin luftfartyget (KN-nr inte används för privat 2710 00 ändamål 26) och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b b) luftfartyg, Andra 100 100 100 när bränslen procent procent procent luftfartyget än används för flygbensin privat ändamål och eller i flygfotoge luftfartygsmot n (KN-nr orer i provbädd eller 2710 00 i liknande 51) anordning 6. Förbrukning 100 100 100 vid procent procent procent framställning av mineraloljepro dukter, kolbränslen, petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren 7. Förbrukning Bränsle 100 100 - vid fram- som avses procent procent ställning av i 2 kap. 1 skattepliktig § första elektrisk stycket 3 kraft, med de b begränsningar som följer av 3 § 8. Om Andra 100 100 - skattebefriels bränslen procent procent e inte följer än av tidigare kolbränsle punkter, n och förbrukning i petroleumk metallurgiska oks processer Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se från ger energis koldiox svavels befrielse katt idskatt katt 9. Om Bensin, 100 74 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b drift av motordrivna fordon vid tillverkningsp rocessen i industriell verksamhet 10. Om Bensin, 100 74 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b drift av motordrivna fordon vid växthusuppvärm ning i yrkesmässig växthusodling 11. Om Bensin, 100 74 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket 3 ändamål än b drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksver ksamhet 12. Om - - 100 skattebefriels procent e inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller 13. Förbruknin Andra 100 74 - g vid bränslen procent procent tillverkningsp än bränsle rocessen i som avses gruvindustriel i 2 kap. 1 l verksamhet § första för drift av stycket 3 andra b motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §7 Om råtallolja Om råtallolja förbrukas för ända förbrukas för ända mål som anges i 1 § mål som anges i 1 § 9-11 medges 9-11 medges befrielse från befrielse från energiskatten med energiskatten med ett belopp som ett belopp som motsvarar den motsvarar den energiskatt och 70 energiskatt och 74 procent av den kol procent av den kol dioxidskatt som tas dioxidskatt som tas ut på bränsle ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a. första stycket 3 a. 3 §8 Vid samtidig Vid samtidig produktion av värme produktion av värme och skattepliktig och skattepliktig elektrisk kraft i elektrisk kraft i en en kraftvärmeanläggnin kraftvärmeanläggnin g skall, för den g skall, för den del av bränslet som del av bränslet som förbrukas för förbrukas för framställning av framställning av nyttiggjord värme, värme, skattebefrielsen skattebefrielsen enligt 1 § 7 inte enligt 1 § 7 när avse koldioxidskatt det gäller kol och när det gäller dioxidskatt endast energiskatt endast utgöra 74 procent. utgöra 50 procent. Såvitt avser Såvitt avser råtallolja skall råtallolja skall befrielsen utgöra befrielsen utgöra 100 procent av den endast 50 procent energiskatt och av den energiskatt endast 74 procent som tas ut på av den kol bränsle enligt 2 dioxidskatt som tas kap. 1 § första ut på bränsle stycket 3 a. enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a. Fördelning av bränslet som förbrukas för framställning av värme respektive elektrisk kraft skall ske genom proportionering i förhållande till respektive energiproduktion. Detsamma gäller om elektrisk kraft framställs i en sammankopplad anläggning vid sam tidig kraftvärme- respektive kon denskraftproduktion . Om olika bränslen förbrukas skall proportioneringen avse varje bränsle för sig. Bestämmelserna i första stycket gäl ler inte för energiskatt och koldioxidskatt på bränslen som förbrukas för framställning av ånga eller hetvatten som tappas av från ång- eller het vattensystemet före ångturbinen eller annan utrustning för utvinning av mekanisk energi ur ånga eller het vatten i en kraftvärmeanläggnin g. 9 kap. 5 §9 Om värme har Om värme har levererats för till levererats för till verkningsprocessen verkningsprocessen i industriell i industriell verksamhet eller verksamhet eller för yrkesmässig för yrkesmässig jordbruks-, jordbruks-, skogsbruks- eller skogsbruks- eller vatten vatten bruksverksamhet, bruksverksamhet, medger beskatt medger beskatt ningsmyndigheten ningsmyndigheten efter ansökan av efter ansökan av den som framställt den som framställt värmen återbetal värmen återbetal ning av ning av 1. energiskatten 1. energiskatten på elektrisk kraft, på elektrisk kraft, och och 2. energiskatten 2. energiskatten och 70 procent av och 74 procent av koldioxidskatten på koldioxidskatten på bränsle, dock inte bränsle, dock inte bensin, råtallolja bensin, råtallolja eller bränsle som eller bränsle som avses i 2 kap. 1 § avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, första stycket 3 b, som förbrukats vid som förbrukats vid framställning av framställning av värmen. värmen. Om elektrisk kraft och ett eller flera bränslen förbrukas samtidigt för denna värmeframställning skall energislagen vid beräkning av återbetalningen fördelas genom proportionering i förhållande till respektive energislag. På motsvarande sätt skall proportionering ske vid samtidig fram ställning av värme och elektrisk kraft. Bestämmelserna i Bestämmelserna i första stycket 2 första stycket 2 tillämpas även på tillämpas även på råtallolja, dock råtallolja, dock att återbetalning att återbetalning av energiskatt av energiskatt medges till ett medges till ett belopp som belopp som motsvarar den motsvarar den energiskatt och 70 energiskatt och 74 procent av den procent av den koldioxidskatt som koldioxidskatt som tas ut på bränsle tas ut på bränsle som avses i 2 kap. som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1 § första stycket 3 a. 3 a. Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § medges återbetalning enligt den lägre koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer av beslutet. 9 §10 Utöver möjligheterna till avdrag enligt 7 kap. 1 § första stycket 4, köp av bränsle befriat från skatt enligt 8 kap. 1 § eller till återbetalning enligt 9 kap. 2 § gäller följande. Har bränsle, dock inte bensin eller bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, förbrukats vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan nedsättning av koldioxidskatten eller, beträffande råtallolja, energiskatten för den del av skatten som överstiger 0,8 procent av de framställda produkternas försäljningsvärde. Nedsättning medges med sådant belopp att den överskjutande skattebelastningen inte överstiger 24 procent av det överskjutande skattebeloppet för bränslet. Nedsättning får dock inte medges för skatt på bränsle som förbrukats för drift av motordrivna fordon. Bestämmelserna i Bestämmelserna i första stycket första stycket gäller även gäller även mottagare av värme mottagare av värme leveranser om leveranser om värmen har använts värmen har använts vid vid tillverkningsproces tillverkningsproces sen i industriell sen i industriell verksamhet eller i verksamhet eller i yrkesmässig yrkesmässig jordbruks-, jordbruks-, skogsbruks- eller skogsbruks- eller vattenbruksverksamh vattenbruksverksamh et. I sådana fall et. I sådana fall avses med bränsle avses med bränsle det bränsle som det bränsle som förbrukats för förbrukats för framställning av framställning av värmen. värmen. Om olika bränslen förbrukas samtidigt för denna värmeframställning skall bränslena vid beräkning av nedsättningen fördelas genom proportionering i förhållande till respektive bränsle. På motsvarande sätt skall proportionering ske vid samtidig fram ställning av värme och elektrisk kraft. Vid beräkning av nedsättning enligt första eller andra stycket får den koldioxidskatt som är hänförlig till följande bränslen dock inte sättas ned mer än att den motsvarar minst a) 160 kronor per kubikmeter dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller fotogen (KN-nr 2710 00 51 eller 2710 00 55), b) 125 kronor per kubikmeter eldningsolja (KN-nr 2710 00 74-2710 00 78), och c) 320 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats för drift av statio-nära motorer. Vad som i tredje stycket föreskrivs om dieselbrännolja, fotogen, eldnings-olja och gasol tillämpas även på bränsle för vilket motsvarande skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§. Ansökan om nedsättning enligt första eller andra stycket skall omfatta en period om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten senast inom ett år efter kalenderårets utgång. 11 kap. 3 §11 Energiskatten utgör 1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 14,0 öre per 2. 16,4 öre per kilowattimme för kilowattimme för annan elektrisk annan elektrisk kraft än som avses kraft än som avses under 1 och som under 1 och som förbrukas i kom förbrukas i kom muner som anges i 4 muner som anges i 4 §, §, 3. 17,4 öre per 3. 19,8 öre per kilowattimme för kilowattimme för elektrisk kraft som elektrisk kraft som förbrukas för el-, förbrukas för el-, gas-, värme- eller gas-, värme- eller vattenförsörjning i vattenförsörjning i andra kommuner än andra kommuner än de som anges i 4 §, de som anges i 4 §, och och 4. 19,8 öre per 4. 22,3 öre per kilowattimme för kilowattimme för elektrisk kraft som elektrisk kraft som förbrukas i övriga förbrukas i övriga fall. fall. För elektrisk För elektrisk kraft som under kraft som under tiden den 1 tiden den 1 november-den 31 november-den 31 mars förbrukas i mars förbrukas i elektriska pannor elektriska pannor som ingår i en som ingår i en elpanneanläggning elpanneanläggning vars installerade vars installerade effekt överstiger effekt överstiger 2 megawatt, utgör 2 megawatt, utgör dock energiskatten dock energiskatten 1. 16,4 öre per 1. 18,8 öre per kilowattimme vid kilowattimme vid förbrukning i förbrukning i kommuner som anges kommuner som anges i 4 § för annat i 4 § för annat ändamål än ändamål än industriell industriell verksamhet i verksamhet i tillverkningsproces tillverkningsproces sen eller sen eller yrkesmässig yrkesmässig växthusodling, och växthusodling, och 2. 19,8 öre per 2. 22,3 öre per kilowattimme vid kilowattimme vid förbrukning för el- förbrukning för el- , gas-, värme- , gas-, värme- eller eller vattenförsörjning i vattenförsörjning i andra kommuner än andra kommuner än de som anges i 4 §. de som anges i 4 §. För kalenderåret För kalenderåret 2003 och efter 2004 och efter följande kalenderår följande kalenderår skall de i första skall de i första och andra styckena och andra styckena angivna skatte angivna skatte beloppen räknas om beloppen räknas om på det sätt som i på det sätt som i fråga om skatt på fråga om skatt på bränslen anges i bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp 2 kap. 10 §. Belopp som anges i som anges i tiondels ören skall tiondels ören skall dock avrundas till dock avrundas till hela tiondels ören. hela tiondels ören. 9 §12 Den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft får göra avdrag för skatt på elektrisk kraft som 1. förbrukats eller sålts för förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med sådan förbrukning, 2. förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller för användning i omedelbart samband med sådan förbrukning, 3. förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan framställning av produkter som avses i 6 a kap. 1 § 6, 4. framställts i en kraftvärme anläggning och förbrukats för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i den egna verksamheten i den mån avdrag inte har gjorts enligt 7 kap. 1 § första stycket 4 i fall som avses i 6 a kap. 1 § 7, 5. förbrukats 4. förbrukats eller sålts för för eller sålts för för brukning vid sådan brukning vid sådan överföring av överföring av elektrisk kraft på elektrisk kraft på det elektriska det elektriska nätet som utförs av nätet som utförs av den som ansvarar den som ansvarar för förvaltningen för förvaltningen av nätet i syfte av nätet i syfte att upprätthålla att upprätthålla nätets funktion. nätets funktion. 10 §13 Avdrag får göras Avdrag får göras även för energi även för skatt och energiskatt och koldioxidskatt på koldioxidskatt på bränsle som 1. bränsle som förbrukats på ett beskattas enligt sätt som ger rätt 2 kap. 1 § första till stycket 3 b, om skattebefrielse bränslet förbrukats enligt 6 a kap. 1 § vid framställning 7 och 3 och 4 §§. av skattepliktig elektrisk kraft i en gas turbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggjorts, 2. annat bränsle än som avses under 1, dock inte råtallolja, om bränslet förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar som följer av andra och femte styckena. Avdrag enligt första stycket 2 får vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraft värmeanläggning göras för energiskatt och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energiskatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttiggjord värme. Avdrag får göras även för energi skatt på råtallolja om den förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar som följer av fjärde och femte styckena. Avdrag enligt tredje stycket får vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggnin g göras för hela energiskatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för energiskatt med ett belopp som mot svarar hälften av den energiskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttiggjord värme. Avdrag enligt Avdrag enligt första-fjärde första stycket får styckena får göras göras endast i den endast i den mån mån avdrag inte avdrag inte gjorts gjorts enligt 7 enligt 9 § första kap. 1 § första stycket 4 eller 7 stycket 4 i fall kap. 1 § första som avses i 6 a stycket 4 i fall kap. 1 § 7 eller 3 som avses i 6 a eller 4 §. kap. 1 § 7 eller 2, 3 eller 4 §. Den som yrkesmässigt levererar elektrisk kraft som i Sverige framställts i ett vindkraftverk får göra avdrag med ett belopp som svarar mot 18,1 öre per kilowattimme. Övergångsbestämmelserna 214 För tid fram till För tid fram till den 1 januari 2003 den 1 januari 2004 medger medger beskattningsmyndigh beskattningsmyndigh eten efter ansökan, eten efter ansökan, utöver vad som utöver vad som fram framgår av den nya går av den nya lydelsen av lydelsen av 9 kap. 9 §, att vid 9 kap. 9 §, att vid industriell fram industriell ställning av framställning av produkter av andra produkter av andra mineraliska ämnen mineraliska ämnen än metaller än metaller koldioxidskatten på koldioxidskatten på annat bränsle än annat bränsle än sådant som sådant som beskattas som beskattas som mineraloljeprodukt mineraloljeprodukt och som förbrukats och som förbrukats för annat ändamål för annat ändamål än drift av än drift av motordrivna fordon motordrivna fordon tas ut med sådant tas ut med sådant belopp att skatten belopp att skatten för den som för den som bedriver bedriver fram framställningen ställningen inte inte överstiger 1,2 överstiger 1,2 pro procent av de cent av de framställda framställda produkternas produkternas försäljningsvärde. försäljningsvärde. Ansökan om nedsättning enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten senast inom ett år efter kalenderårets utgång. Bestämmelserna i 9 Bestämmelserna i 9 kap. 9 a och b §§ kap. 9 a och 9 b §§ lagen (1994:1776) tillämpas även på om skatt på energi sådan nedsättning tillämpas även på som avses i första sådan nedsättning stycket. som avses i första stycket. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft får göra avdrag för skatt på elektrisk kraft som under tiden den 1 januari-den 30 april 2003 framställts i en kraftvärmeanläggning och förbrukats i anläggningen för värmeförsörjning, dock inte förbrukats i elpannor eller värmepumpar, i den mån avdrag inte har gjorts enligt 7 kap. 1 § första stycket 4 i fall som avses i 6 a kap. 1 § 7. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall Härigenom föreskrivs att 4 och 10 §§ lagen (1999:673) om skatt på avfall skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §15 Avfallsskatt skall Avfallsskatt skall betalas med betalas med 288 kronor per ton 370 kronor per ton avfall. avfall. 10 §16 Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på 1. avfall som förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall, 2. avfall som använts för driften av anläggningen, 3. avfall som inom 3. avfall som inom anläggningen anläggningen använts för använts för konstruktionsarbete konstruktionsarbete n eller för att där n eller för att där åstadkomma en åstadkomma en miljösäker miljösäker deponering eller deponering eller förvaring. förvaring, dock inte när avfallet använts för mellantäckning, 4. avfall enligt 3 § första stycket 1 a som är avsett att inom anläggningen användas för sluttäckning, om det förvaras skilt från annat avfall. Avdrag enligt första stycket 3 får dock inte göras för skatt på avfall som använts för mellantäckning. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Skatten tas ut med Skatten tas ut med fem kronor per ton 10 kronor per ton naturgrus. naturgrus. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fort farande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §17 Skatt på Skatt på cigaretter tas ut cigaretter tas ut med 20 öre per med 20 öre per styck och 39,2 styck och 39,2 procent av procent av detaljhandelspriset detaljhandelspriset . . Skatt skall dock lägst tas ut med 90 procent av den sammanlagda skatten på cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Tillverkaren eller hans representant eller, i fråga om cigaretter som importeras från tredje land, impor tören skall senast den 31 oktober varje år till Riksskatteverket lämna uppgifter om försäljningen av cigaretter i de olika priskategorierna för tiden från och med den 1 oktober det föregående året till och med den 30 september det innevarande året. Regeringen fast ställer senast den 30 november det innevarande året den mest efterfrågade priskategorin av cigaretter och det skattebelopp som skall tas ut enligt andra meningen. Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter som en cigarett. 1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2003. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Skatten enligt 2 § första stycket andra meningen skall från och med den 1 mars och till och med den 31 december 2003 vara 84 öre per cigarett. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §18 Skatt enligt 1 § skall inte tas ut till den del införseln uppgår till högst följande kvantiteter 1. 2 liter 1. 5 liter spritdryck, spritdryck, 2. 6 liter 2. 6 liter starkvin, starkvin, 3. 26 liter vin, 3. 52 liter vin, 4. 32 liter 4. 64 liter starköl, starköl, 5. 400 cigaretter, 200 cigariller, 100 cigarrer eller 550 gram röktobak. Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581). Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fort farande för varor som har förts in till Sverige före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap 6 §19 Frihet från skatt Frihet från skatt enligt 5 § får enligt 5 § får medges för högst 32 medges för högst 64 liter starköl. liter starköl. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fort farande för varor som dessförinnan anmälts eller borde ha anmälts till tullförfarandet övergång till fri omsättning. Utskottets lagförslag Utskottets förslag om ändring i regeringens förslag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) Finansutskottet föreslår att regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) antas med dels den ändringen att 63 kap. 3 § erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse, dels den ändringen att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (2001: 1175) om ändring i nämnda lag ska ha följande som utskottets förslag betecknade lydelse, dels den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse. 63 kap. 3 §20 Regeringens förslag För dem som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret uppgår grundavdraget till följande belopp. Taxerad Grundavdrag förvärvsinkomst överstiger inte 0,403 1,38 prisbasbelopp prisbasbelopp överstiger 1,38 0,403 men inte 2,95 pris prisbasbelopp ökat basbelopp med 17 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 1,38 prisbasbelopp överstiger 2,95 0,67 prisbasbelopp men inte 3,10 pris basbelopp överstiger 3,10 0,67 prisbasbelopp men inte 6,87 pris minskat med basbelopp 10 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 3,10 prisbasbelopp överstiger 6,87 0,293 prisbasbelopp prisbasbelopp Utskottets förslag För dem som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret uppgår grundavdraget till följande belopp. Taxerad Grundavdrag förvärvsinkomst överstiger inte 0,423 1,49 prisbasbelopp prisbasbelopp överstiger 1,49 0,423 men inte 2,72 pris prisbasbelopp ökat basbelopp med 20 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 1,49 prisbasbelopp överstiger 2,72 0,67 prisbasbelopp men inte 3,10 pris basbelopp överstiger 3,10 0,67 prisbasbelopp men inte 6,87 pris minskat med basbelopp 10 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 3,10 prisbasbelopp överstiger 6,87 0,293 prisbasbelopp prisbasbelopp Övergångsbestämmelserna till lagen (2001:1175) om ändring i inkomstskattelagen Nuvarande lydelse Utskottets förslag 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. 2. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 2003 års taxering. 3. Bestämmelserna 3. Bestämmelserna i 61 kap. 19 a § i 61 kap. 19 a § andra och tredje andra och tredje styckena tillämpas styckena tillämpas till och med 2005 till och med 2006 års taxering, dock års taxering, dock skall skall bestämmelserna i bestämmelserna i andra stycket 2 och andra stycket 2 och tredje stycket även tredje stycket även tillämpas vid 2006 tillämpas vid 2007 års taxering. års taxering. Ikraftträdandebestämmelsen Regeringens förslag Utskottets förslag Denna lag träder i 1. Denna lag kraft den 1 januari träder i kraft den 2003 och tillämpas 1 januari 2003. första gången vid 2004 års taxering. 2. De nya bestämmelserna i 63 kap. 3 § tillämpas första gången vid 2004 års taxering. Utskottets förslag om ändring i regeringens förslag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi Finansutskottet föreslår att regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi antas med dels den ändringen att 2 kap. 1 §, 6 a kap. 1 och 2 §§, 9 kap. 5 § och 11 kap. 3 § erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse, dels den ändringen att övergångsbestämmelserna erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse, dels den ändringen att 6 a kap. 3 §, 9 kap. 9 § och 11 kap. 9 och 10 §§ utgår ur förslaget. 2 kap. 1 § Regeringens förslag Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp: KN-nr Slag av Skatte bränsle belopp Energi Koldioxi Summa skatt dskatt skatt 1 2710 00 Bensin som . 26, uppfyller krav 2710 00 för 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32 a) miljöklass 1 2 kr 1 kr 72 4 kr 71 - motorbensin 99 öre öre öre - per per per alkylatbensin liter liter liter 1 kr 1 kr 72 3 kr 21 49 öre öre öre per per per liter liter liter b) miljöklass 3 kr 1 kr 72 4 kr 74 2 02 öre öre öre per per per liter liter liter 2 2710 00 Annan bensin 3 kr 1 kr 72 5 kr 40 . 26, 68 öre öre öre än som avses 2710 00 per per per 34 under 1 liter liter liter eller 2710 00 36 3 2710 00 Eldningsolja, . 51, Dieselbrännolj 2710 00 a, 55, fotogen, m.m. 2710 00 69 som eller 2710 00 74- 2710 00 78 a) har 720 kr 2 120 kr 2 840 kr försetts med per m3 per m3 per m3 märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350 oC, b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350 oC, tillhörig KN-nr Slag av Skatte bränsle belopp Energi Koldioxi Summa skatt dskatt skatt miljöklass 1 1 058 kr 2 120 kr 3 178 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 1 297 kr 2 120 kr 3 417 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 1 610 kr 2 120 kr 3 730 kr eller inte per m3 per m3 per m3 tillhör någon miljöklass 4 ur Gasol som . 2711 12 används för 11-271 1 19 00 a) drift av 0 kr per 1 322 kr 1 322 kr motordrivet per per fordon, 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg fartyg eller luftfartyg b) annat 141 kr 2 229 kr 2 370 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5 ur Metan som . 2711 29 används för 00 a) drift av 0 kr per 1 087 kr 1 087 kr motordrivet per per fordon, 1 000 m3 fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3 luftfartyg b) annat 233 kr 1 587 kr 1 820 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 6 2711 11 Naturgas som . 00, används för 2711 21 00 a) drift av 0 kr per 1 087 kr 1 087 kr motordrivet per per fordon, 1 000 m3 fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3 luftfartyg b) annat 233 kr 1 587 kr 1 820 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 7 2701, Kolbränslen 307 kr 1 844 kr 2 151 kr . 2702 per per per eller 2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 8 2713 11 Petroleumkoks 307 kr 1 844 kr 2 151 kr . 00-271 per per per 3 12 00 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § första stycket 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. För kalenderåret 2004 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §. Utskottets förslag Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp: KN-nr Slag av Skattebe bränsle lopp Energisk Koldioxi Summa att dskatt skatt 1 2710 00 Bensin som . 26, uppfyller 2710 00 krav för 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32 a) miljöklass 1 2 kr 94 1 kr 77 4 kr 71 öre öre öre - motorbensi per per per n liter liter liter - 1 kr 41 1 kr 77 3 kr 18 alkylatben öre öre öre sin per per per liter liter liter KN-nr Slag av Skattebe bränsle lopp Energisk Koldioxi Summa att dskatt skatt b) miljöklass 2 kr 97 1 kr 77 4 kr 74 2 öre öre öre per per per liter liter liter 2 2710 00 Annan bensin 3 kr 63 1 kr 77 5 kr 40 . 26, öre öre öre än som avses 2710 00 per per per 34 under 1 liter liter liter eller 2710 00 36 3 2710 00 Eldningsolja, . 51, dieselbrännol 2710 00 ja, 55, fotogen, m.m. 2710 00 69 som eller 2710 00 74- 2710 00 78 a) har 720 kr 2 174 kr 2 894 kr försetts med per m3 per m3 per m3 märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350 oC, b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350 oC, tillhörig miljöklass 1 1 044 kr 2 174 kr 3 178 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 1 243 kr 2 174 kr 3 417 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 1 556 kr 2 174 kr 3 730 kr eller inte per m3 per m3 per m3 tillhör någon miljöklass 4 ur Gasol som . 2711 12 används för 11-271 1 19 00 a) drift av 0 kr per 1 322 kr 1 322 kr motordrivet per per fordon, 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg fartyg eller luftfartyg b) annat 141 kr 2 286 kr 2 427 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5 ur Metan som . 2711 29 används för 00 a) drift av 0 kr per 1 087 kr 1 087 kr motordrivet per per fordon, 1 000 m3 fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3 luftfartyg b) annat 233 kr 1 628 kr 1 861 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 6 2711 11 Naturgas som . 00, används för 2711 21 00 a) drift av 0 kr per 1 087 kr 1 087 kr motordrivet per per fordon, 1 000 m3 fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3 luftfartyg b) annat 233 kr 1 628 kr 1 861 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 7 2701, Kolbränslen 307 kr 1 892 kr 2 199 kr . 2702 per per per eller 2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 8 2713 11 Petroleumkoks 307 kr 1 892 kr 2 199 kr . 00-271 per per per 3 12 00 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § första stycket 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. För kalenderåret 2004 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §. 6 a kap. 1 § Regeringens förslag Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se från ger energis koldiox svavels befrielse katt idskatt katt 1. Förbrukning 100 100 100 för annat procent procent procent ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning 2. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i tåg eller bränsle procent procent procent annat som avses spårbundet i 2 kap. 1 färdmedel § första stycket 3 b 3. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i skepp, när bränsle procent procent procent skeppet inte som avses används för i 2 kap. 1 privat ändamål § första stycket 3 b 4. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i båt för bränsle procent procent procent vilken som avses medgivande i 2 kap. 1 enligt 2 kap. § första 9 § eller stycket fartygstillstå 3 b nd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används för privat ändamål 5. Förbrukning i Annan 100 100 100 a) luftfartyg, bensin än procent procent procent när flygbensin luftfartyget (KN-nr inte används för privat 2710 00 ändamål 26) b) luftfartyg, Andra 100 100 100 när bränslen procent procent procent luftfartyget än används för flygbensin privat ändamål och eller i flygfotoge luftfartygsmot n (KN-nr orer i provbädd eller 2710 00 i liknande 51) anordning 6. Förbrukning 100 100 100 vid procent procent procent framställning av mineraloljepro dukter, kolbränslen, petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren 7. Förbrukning Bränsle 100 100 - vid fram- som avses procent procent ställning av i 2 kap. 1 skattepliktig § första elektrisk stycket 3 kraft, med de b begränsningar som följer av 3 § Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se från ger energis koldiox svavels befrielse katt idskatt katt 8. Om Andra 100 100 - skattebefriels bränslen procent procent e inte än kolbränsle följer av n och tidigare petroleumk punkter, oks förbrukning i metallurgiska processer 9. Om Bensin, 100 74 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b drift av motordrivna fordon vid tillverkningsp rocessen i industriell verksamhet 10. Om Bensin, 100 74 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b drift av motordrivna fordon vid växthusuppvärm ning i yrkesmässig växthusodling 11. Om Bensin, 100 74 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket 3 ändamål än b drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksver ksamhet 12. Om - - 100 skattebefriels procent e inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller 13. Förbruknin Andra 100 74 - g vid bränslen procent procent tillverkningsp än bränsle rocessen i som avses gruvindustriel i 2 kap. 1 l verksamhet § första för drift av stycket 3 andra b motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar Utskottets förslag Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se från ger energis koldiox svavels befrielse katt idskatt katt 1. Förbrukning 100 100 100 för annat procent procent procent ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning 2. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i tåg eller bränsle procent procent procent annat som avses spårbundet i 2 kap. 1 färdmedel § första stycket 3 b 3. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i skepp, när bränsle procent procent procent skeppet inte som avses används för i 2 kap. 1 privat ändamål § första stycket 3 b 4. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i båt för bränsle procent procent procent vilken som avses medgivande i 2 kap. 1 enligt 2 kap. § första 9 § eller stycket fartygstillstå 3 b nd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används för privat ändamål 5. Förbrukning i Annan 100 100 100 a) luftfartyg, bensin än procent procent procent när flygbensin luftfartyget (KN-nr inte används för privat 2710 00 ändamål 26) b) luftfartyg, Andra 100 100 100 när bränslen procent procent procent luftfartyget än används för flygbensin privat ändamål och eller i flygfotoge luftfartygsmot n (KN-nr orer i provbädd eller 2710 00 i liknande 51) anordning 6. Förbrukning 100 100 100 vid procent procent procent framställning av mineraloljepro dukter, kolbränslen, petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren 7. Förbrukning Bränsle 100 100 - vid fram- som avses procent procent ställning av i 2 kap. 1 skattepliktig § första elektrisk stycket 3 kraft, med de b begränsningar som följer av 3 § 8. Om Andra 100 100 - skattebefriels bränslen procent procent e inte följer än av tidigare kolbränsle punkter, n och förbrukning i petroleumk metallurgiska oks processer 9. Om Bensin, 100 75 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b drift av motordrivna fordon vid tillverkningsp rocessen i industriell verksamhet Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se från ger energis koldiox svavels befrielse katt idskatt katt 10. Om Bensin, 100 75 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b drift av motordrivna fordon vid växthusuppvärm ning i yrkesmässig växthusodling 11. Om Bensin, 100 75 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket 3 ändamål än b drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksver ksamhet 12. Om - - 100 skattebefriels procent e inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller 13. Förbruknin Andra 100 75 - g vid bränslen procent procent tillverkningsp än bränsle rocessen i som avses gruvindustriel i 2 kap. 1 l verksamhet § första för drift av stycket 3 andra b motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar Regeringens förslag Utskottets förslag 2 § Om råtallolja Om råtallolja förbrukas för ända förbrukas för ända mål som anges i 1 § mål som anges i 1 § 9-11 medges 9-11 medges befrielse från befrielse från energiskatten med energiskatten med ett belopp som ett belopp som motsvarar den motsvarar den energiskatt och 74 energiskatt och 75 procent av den kol procent av den kol dioxidskatt som tas dioxidskatt som tas ut på bränsle ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a. första stycket 3 a. 9 kap. 5 §21 Om värme har Om värme har levererats för till levererats för till verkningsprocessen verkningsprocessen i industriell i industriell verksamhet eller verksamhet eller för yrkesmässig för yrkesmässig jordbruks-, jordbruks-, skogsbruks- eller skogsbruks- eller vatten vatten bruksverksamhet, bruksverksamhet, medger beskatt medger beskatt ningsmyndigheten ningsmyndigheten efter ansökan av efter ansökan av den som framställt den som framställt värmen återbetal värmen återbetal ning av ning av 1. energiskatten 1. energiskatten på elektrisk kraft, på elektrisk kraft, och och 2. energiskatten 2. energiskatten och 74 procent av och 75 procent av koldioxidskatten på koldioxidskatten på bränsle, dock inte bränsle, dock inte bensin, råtallolja bensin, råtallolja eller bränsle som eller bränsle som avses i 2 kap. 1 § avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, första stycket 3 b, som förbrukats vid som förbrukats vid framställning av framställning av värmen. Om värmen. elektrisk kraft och ett eller flera bränslen förbrukas samtidigt för denna värmeframställning skall energislagen vid beräkning av återbetalningen fördelas genom proportionering i förhållande till respektive energislag. På motsvarande sätt skall proportionering ske vid samtidig fram ställning av värme och elektrisk kraft. Bestämmelserna i Bestämmelserna i första stycket 2 första stycket 2 tillämpas även på tillämpas även på råtallolja, dock råtallolja, dock att återbetalning att återbetalning av energiskatt av energiskatt medges till ett medges till ett belopp som belopp som motsvarar den motsvarar den energiskatt och 74 energiskatt och 75 procent av den procent av den koldioxidskatt som koldioxidskatt som tas ut på bränsle tas ut på bränsle som avses i 2 kap. som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1 § första stycket 3 a. 3 a. Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § medges återbetalning enligt den lägre koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer av beslutet. 11 kap. 3 §22 Energiskatten utgör 1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 16,4 öre per 2. 16,8 öre per kilowattimme för kilowattimme för annan elektrisk annan elektrisk kraft än som avses kraft än som avses under 1 och som under 1 och som förbrukas i kom förbrukas i kom muner som anges i 4 muner som anges i 4 §, §, 3. 19,8 öre per 3. 20,2 öre per kilowattimme för kilowattimme för elektrisk kraft som elektrisk kraft som förbrukas för el-, förbrukas för el-, gas-, värme- eller gas-, värme- eller vattenförsörjning i vattenförsörjning i andra kommuner än andra kommuner än de som anges i 4 §, de som anges i 4 §, och och 4. 22,3 öre per 4. 22,7 öre per kilowattimme för kilowattimme för elektrisk kraft som elektrisk kraft som förbrukas i övriga förbrukas i övriga fall. fall. För elektrisk För elektrisk kraft som under kraft som under tiden den 1 tiden den 1 november-den 31 november-den 31 mars förbrukas i mars förbrukas i elektriska pannor elektriska pannor som ingår i en som ingår i en elpanneanläggning elpanneanläggning vars installerade vars installerade effekt överstiger effekt överstiger 2 megawatt, utgör 2 megawatt, utgör dock energiskatten dock energiskatten 1. 18,8 öre per 1. 19,2 öre per kilowattimme vid kilowattimme vid förbrukning i förbrukning i kommuner som anges kommuner som anges i 4 § för annat i 4 § för annat ändamål än ändamål än industriell industriell verksamhet i verksamhet i tillverkningsproces tillverkningsproces sen eller sen eller yrkesmässig yrkesmässig växthusodling, och växthusodling, och 2. 22,3 öre per 2. 22,7 öre per kilowattimme vid kilowattimme vid förbrukning för el- förbrukning för el- , gas-, värme- , gas-, värme- eller eller vattenförsörjning i vattenförsörjning i andra kommuner än andra kommuner än de som anges i 4 §. de som anges i 4 §. För kalenderåret För kalenderåret 2004 och efter 2004 och efter följande kalenderår följande kalenderår skall de i första skall de i första och andra styckena och andra styckena angivna skatte angivna skatte beloppen räknas om beloppen räknas om på det sätt som i på det sätt som i fråga om skatt på fråga om skatt på bränslen anges i bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp 2 kap. 10 §. Belopp som anges i som anges i tiondels ören skall tiondels ören skall dock avrundas till dock avrundas till hela tiondels hela tiondels ören. ören. Övergångsbestämmelserna Regeringens förslag Utskottets förslag 1. Denna lag Denna lag träder i träder i kraft den kraft den 1 januari 1 januari 2003. 2003. Äldre bestämmelser gäller 2. Äldre fortfarande i fråga bestämmelser gäller om förhållanden som fortfarande i fråga hänför sig till om förhållanden som tiden före hänför sig till ikraftträdandet. tiden före ikraftträdandet. 3. Den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft får göra avdrag för skatt på elektrisk kraft som under tiden den 1 januari-den 30 april 2003 framställts i en kraftvärmeanläggnin g och förbrukats i anläggningen för värmeförsörjning, dock inte förbrukats i elpannor eller värmepumpar, i den mån avdrag inte har gjorts enligt 7 kap. 1 § första stycket 4 i fall som avses i 6 a kap. 1 § 7. Utskottets förslag om ändring i regeringens förslag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt Finansutskottet föreslår att regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt antas med den ändringen att 2 § erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse. Regeringens förslag Utskottets förslag 2 § Skatt på Skatt på cigaretter tas ut cigaretter tas ut med 20 öre per med 20 öre per styck och 39,2 styck och 39,2 procent av procent av detaljhandelspriset detaljhandelspriset . Skatt skall dock . Skatt skall dock lägst tas ut med 90 lägst tas ut med 90 procent av den procent av den sammanlagda skatten sammanlagda skatten på cigaretter i den på cigaretter i den mest efterfrågade mest efterfrågade priskategorin. priskategorin. Tillverkaren eller Tillverkaren eller hans representant hans representant eller, i fråga om eller, i fråga om cigaretter som cigaretter som importeras från importeras från tredje land, impor tredje land, impor tören skall senast tören skall senast den 31 oktober den 31 oktober varje år till varje år till Riksskatteverket Riksskatteverket lämna uppgifter om lämna uppgifter om försäljningen av försäljningen av cigaretter i de cigaretter i de olika olika priskategorierna priskategorierna för tiden från och för tiden från och med den 1 oktober med den 1 oktober det föregående året det föregående året till och med den 30 till och med den 30 september det september det innevarande året. innevarande året. Regeringen fast Regeringen fast ställer senast den ställer senast den 30 november det 30 november det innevarande året innevarande året den mest den mest efterfrågade efterfrågade priskategorin av priskategorin av cigaretter och det cigaretter och det skattebelopp som skattebelopp som skall tas ut enligt för det andra meningen. nästkommande kalenderåret skall tas ut enligt andra meningen. Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter som en cigarett. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:843) om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift dels att 4 § i stället för dess lydelse enligt lagen (2001:843) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (2001:843) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Avgift skall inte Avgift skall inte betalas av den som betalas av den som har sådana har sådana inkomster som avses inkomster som avses i 3 §, om i 3 §, om inkomsterna inkomsterna understiger 40,3 understiger 42,3 procent av det för procent av det för året gällande året gällande prisbasbeloppet prisbasbeloppet enligt lagen (1962: enligt lagen (1962: 381) om allmän 381) om allmän försäkring. försäkring. Avgift skall inte heller betalas på sådan inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitets ersättning som anges i 2 kap. 5 § 17 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders pension. Ikraftträdandebestämmelsen Denna lag träder i Denna lag träder i kraft den 1 januari kraft den 1 januari 2003. 2003 och tillämpas första gången vid 2004 års taxering. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §23 Avgift beräknas Avgift beräknas inte på ersättning inte på ersättning enligt 2 § om enligt 2 § om ersättningen ersättningen tillsam-mans med tillsam-mans med annan inkomst av annan inkomst av anställ-ning och anställ-ning och inkomst av annat inkomst av annat förvärvs-arbete förvärvs-arbete understiger 40,3 understiger 42,3 procent av det för procent av det för året gällande året gällande prisbasbeloppet prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om lagen (1962:381) om allmän försäkring. allmän försäkring. ___________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och tillämpas första gången på avgifter som beräknas för år 2003. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 2 §24 För varje år som en person har varit försäkrad och har haft inkomster här i landet som är pensionsgrundande, skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgått till minst 42,3 procent av det för intjänandeåret gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Fastställande För det år då den enligt första försäkrade har stycket skall inte avlidit skall göras för år före pensionsgrundande det år då den inkomst inte försäkrade fyllt 16 fastställas i annat år. För det år då fall än om den försäkrade har överföring av avlidit skall pensionsrätt för pensionsgrundande premiepension till inkomst inte den avlidnes make fastställas i annat skall göras för det fall än om året. överföring av Pensionsgrundande pensionsrätt för inkomst skall inte premiepension till heller fastställas den avlidnes make för den som är född skall göras för det år 1937 eller året. För den som tidigare. är född år 1937 eller tidigare skall pensionsgrundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilket han eller hon hela året har uppburit hel ålderspension enligt denna lag eller enligt lagen om allmän försäkring. ____________ 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 2 § tillämpas även för fastställande av pensionsgrundande inkomster för åren 1999-2003 för personer som är födda år 1938 eller senare. 3. Äldre bestämmelser i 2 kap. 2 § gäller fortfarande för personer som är födda år 1937 eller tidigare beträffande pensionsgrundande inkomst som avser tid före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2002:206) om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension dels att 2 kap. 2 § i dess lydelse enligt lagen (2002:206) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2002:206) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 2 § För varje år som För varje år som en person har varit en person har varit försäkrad och har försäkrad och har haft inkomster här haft inkomster här i landet som är pen i landet som är pen sionsgrundande, sionsgrundande, skall hans eller skall hans eller hennes hennes pensionsgrundande pensionsgrundande inkomst fast inkomst fast ställas. Detta ställas. Detta gäller dock endast gäller dock endast om summan av de om summan av de inkomster som är inkomster som är pensionsgrundande pensionsgrundande uppgått till minst uppgått till minst 40,3 procent av det 42,3 procent av det för intjänandeåret för intjänandeåret gällande gällande prisbasbeloppet prisbasbeloppet enligt lagen enligt lagen (1962:381) om (1962:381) om allmän försäkring. allmän försäkring. För det år då den Fastställande försäkrade har enligt första avlidit skall stycket skall inte pensionsgrundande göras för år före inkomst inte det år då den fastställas i annat försäkrade fyllt 16 fall än om år. För det år då överföring av den försäkrade har pensionsrätt för avlidit skall premiepension till pensionsgrundande den avlidnes make inkomst inte skall göras för det fastställas i annat året. fall än om Pensionsgrundande överföring av inkomst skall inte pensionsrätt för heller fastställas premiepension till för den som är född den avlidnes make år 1937 eller skall göras för det tidigare. året. För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensionsgrundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilket han eller hon hela året har uppburit hel ålderspension enligt denna lag eller enligt lagen om allmän försäkring. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna 1. Denna lag 1. Denna lag träder i kraft den träder i kraft den 1 juni 2002 i fråga 1 juni 2002 i fråga om 12 kap. 9 §, 13 om 12 kap. 9 §, 13 kap. 2 och 5 §§ och kap. 2 och 5 §§ och 14 kap. 7 §, den 1 14 kap. 7 §, den 1 januari 2004 i januari 2003 i fråga om 2 kap. 2 § fråga om 2 kap. 2 § och i övrigt den 1 och i övrigt den 1 januari 2005. januari 2005. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket tillämpas första gången vid fastställande av pensionsgrundande inkomster för år 2003. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 2 § tillämpas även för fastställande av pensionsgrundande inkomster för åren 1999-2003 för personer som är födda år 1938 eller senare. 3. Äldre bestämmelser i 2 kap. 2 § gäller fortfarande för personer som är födda år 1937 eller tidigare beträffande pensionsgrundande inkomst som avser tid före ikraftträdandet. 4. De nya 3. De nya bestämmelserna i 3 bestämmelserna i 3 kap. 11 och 22 §§ kap. 11 och 22 §§ tillämpas även för tillämpas även för till-godoräknande till-godoräknande av av pensionsgrundande pensionsgrundande belopp för åren belopp för åren 1999-2004. An-mälan 1999-2004. An-mälan om att få om att få tillgodoräknas tillgodoräknas pensionsgrundande pensionsgrundande belopp för åren belopp för åren 1999-2004 skall ha 1999-2004 skall ha kommit in till den kommit in till den allmänna allmänna försäkringskassan försäkringskassan senast den 31 senast den 31 januari 2006. Sådan januari 2006. Sådan anmälan som enligt anmälan som enligt 15 kap. 6 § skall 15 kap. 6 § skall göras senast den 31 göras senast den 31 januari januari fastställelseåret, fastställelseåret, skall i dessa fall skall i dessa fall i stället göras i stället göras senast den 31 senast den 31 januari 2006. januari 2006. Förslag till lag om ändring i lagen (2002:328) om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter i stället för dess lydelse enligt lagen (2002:328) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap 2 § Fysiska personer skall lämna allmän självdeklaration under förutsättning att 1. intäkterna i 1. intäkterna i inkomstslaget inkomstslaget tjänst och i tjänst och i inkomstslaget inkomstslaget näringsverksamhet i näringsverk-samhet annat fall än som i annat fall än som avses i 2 under avses i 2 under beskattningsåret beskattningsåret har uppgått till har uppgått till sammanlagt minst sammanlagt minst 40,3 procent av 42,3 procent av prisbasbeloppet, prisbasbeloppet, 2. sådan intäkt i inkomstslaget tjänst som avses i 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 § samt 57 kap. 7 och 12 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) eller intäkt av passiv näringsverksamhet under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, 3. intäkterna i inkomstslaget kapital, med undantag för sådan ränta eller utdelning för vilken kontrolluppgift skall lämnas enligt 8 eller 9 kap., har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret, 4. den skattepliktiga förmögenheten enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång överstiger fribeloppet enligt 19 § den lagen, 5. de är begränsat skattskyldiga och den skattepliktiga intäkten har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, eller 6. underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas. Bilaga 4 Skatteutskottets yttrande 2002/03:SkU1y Skattefrågor i budgetpropositionen för 2003 Till finansutskottet Finansutskottet har berett övriga utskott tillfälle att senast den 12 november 2002 avge yttrande över budgetpropositionen för 2003 i vad avser den ekonomiska politiken och förslaget till statsbudget för budgetåret 2003, utgifternas fördelning på utgiftsområden, beräkningen av statsinkomsterna, förslaget till utgiftstak för staten 2002-2004 och låneramarna (yrkandena 1-15 och 27-38), jämte motioner. Sammanfattning Utskottet tillstyrker förslagen i budgetpropositionen och motion Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) och föreslår att regeringens beräkning av stats budgetens inkomster för budgetåret 2003 godkänns med vissa ändringar. En grön skatteväxling med en omslutning på 3 miljarder kronor genomförs och innebär att en sänkning av inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare finansieras med höjningar av koldioxidskatten, elskatten, avfallsskatten och naturgrusskatten. Inkomstskatten sänks genom att grundavdraget förstärks för inkomster upp till 264 200 kr. Startnivån för grundavdraget höjs till 16 400 kr och det förhöjda grundavdraget för låg- och medelinkomsttagare breddas och höjs ytter ligare. I detta skikt kan grundavdraget höjas med upp till 3 600 kr. Föränd ringarna gäller fr.o.m. inkomståret 2003 och omfattar även pensionärer. Den gröna skatteväxlingen innebär att koldioxidskatten på bränslen höjs med 19 %. Drivmedel kompenseras genom sänkt energiskatt om det går och undantas annars. Tillverkningsindustrin och jord-, skogs- och vattenbruksnäringarna kompenseras via koldioxidskatterabatten. Vidare höjs energiskatten på el med 2,5 öre per kWh. Till detta kommer en indexuppräkning av skattesatserna för bränslen och el. Avfallsskatten höjs från 288 kr till 370 kr per ton. Utskottet bedömer att behovet av en skatt på förbränning av avfall i syfte att få en mer balanserad utveckling på avfallsområdet bör analyseras och utgår ifrån att regeringen presenterar resultatet av en sådan analys i kretsloppspropositionen under våren 2003. Naturgrusskatten höjs från 5 till 10 kr per ton. Utskottet anser emellertid att det är osäkert om höjningen är tillräcklig för att nå det nationella målet om en förbrukning på 12 miljoner ton och utgår ifrån att regeringen senast under våren 2003 återkommer med de ytterligare höjningar som behövs för att målet skall nås. Beskattningen av kraftvärmeverken läggs om i avvaktan på att de nya ned sättningsreglerna för industrin blir klara. Omläggningen innebär att värme som produceras i ett kraftvärmeverk skall omfattas av samma rabatt som gäller för tillverkningsindustrin, att turordningsreglerna för använt bränsle ersätts med en proportionering och att avdraget för el som förbrukas i den egna verksamheten fasas ut. En förutsättning för beslut i denna del är dock att kommissionen godkänner förändringarna. Biobränslenas konkurrenskraft upprätthålls bl.a. genom den handel med certifikat för biobränsleproducerad el som införs under våren. Utskottet föreslår ett tillkännagivande om att de sammanlagda effekterna av dessa förändringar, särskilt på kort sikt, är svårbedömda och om att regeringen noga bör följa utvecklingen och snabbt återkommer till riksdagen med förslag till ändringar i beskattningen eller reglerna för certifikatshandeln om effekterna inte skulle bli de eftersträvade. Utskottet framhåller i tillkännagivandet också att det är angeläget med tydliga konse kvensredovisningar på detta område. Utskottet tillstyrker att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om ROT-avdrag för miljöförbättrande åtgärder på bostäder med en finansiell ram på 50 miljoner kronor per år. Avdraget skall medges vid inkomsttaxeringen 2004-2006. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det bör prövas om en skattelättnad för byggande av studentbostäder, pensionärsbostäder, m.m. kan lämnas via mervärdesskatten. En minimiskatt för lågpriscigaretter införs och privatinförselkvoterna för alkoholdrycker höjs vid årskiftet. Vissa tidsbegränsade skatteundantag förlängs. Det fasta beloppet om 200 kr skall gå till kommunerna även vid 2004 års inkomsttaxering och skattefriheten för vissa sjömän i internationell trafik skall också gälla vid 2004 års inkomsttaxering. Kalk- och cementindustrins övergångsregler förlängs ett år liksom skattereduktionen för bredbandsinstallation och jämkningsregeln vid förmånsbeskattning av viss miljövänliga bilar. När det gäller statsbudgetens utgifter behandlar utskottet utgiftsramen för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution. Utskottet biträder regeringens förslag till utgiftsram för 2003 och förslaget om preliminär utgiftsram för 2004. Utskottets överväganden Inledning Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemo kratiska regeringen och Vänsterpartiet. Efter fortsatta förhandlingar har den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet träffat överenskommelse om de förändringar och ytterligare förslag som framgår av motion Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp). Överenskommelsen innebär att regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2002 och de föreslagna och aviserade skatteförändringar som redovisas i dessa dokument. I det följande behandlar utskottet förslagen på skatteområdet under rubriken Statsbudgetens inkomster och förslagen om utgiftsramar för Skatt, tull och exekution 2003 och 2004 under rubriken Utgiftsramar. STATSBUDGETENS INKOMSTER Skattepolitikens inriktning Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker Moderata samlingspartiets, Folkpartiet libera lernas, Kristdemokraternas och Centerpartiets förslag om inriktning av skattepolitiken. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c). Budgetpropositionen I propositionen anförs (avsnitt 1.7) att skatternas främsta syfte är att finansiera välfärden och att de samtidigt skall stimulera till arbete och investeringar, till en uthållig utveckling och till minskade ekonomiska och sociala klyftor. Fortsatta reformer för rättvisa och tillväxt går före skattesänkningar. Om det finns utrymme för skattesänkningar kommer förbättringar för löntagare och småföretag att prioriteras. Regeringen kommer att föreslå att det fjärde och sista steget i den pågående reformeringen av inkomstbeskattningen genomförs under mandatperioden om det statsfinansiella läget tillåter detta. Reformen har en god fördelningsprofil eftersom den är inriktad på låg- och medelinkomsttagarna. Det är vidare angeläget att förbättra de skattemässiga villkoren för företagen. Regeringen vill under mandatperioden genomföra en förändring av reglerna om tjänste- och kapitalbeskattningen av småföretagsägares inkomster (de s.k. 3:12- reglerna) i syfte att öka avkastningen för den som tar risken att starta ett eget företag och/eller expanderar sin verksamhet. Regeringen avser även att ändra reglerna så att fler företag får lägre skatt vid generationsskiften. Beskattningen av kapitalvinster på näringsbetingade andelar bör avskaffas och arbetet med denna förändring fortgår. En parlamentarisk kommitté utreder fastighetsskatten, förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten. En viktig utgångspunkt för arbetet är att beskattningen av olika typer av tillgångar skall vara likformig. Frågan om beskattningen av arv mellan makar skall tas upp med förtur. Den fortgående globaliseringen ställer det svenska skattesystemet inför utmaningar. Kunskaperna om hur de svenska skattebaserna påverkas av en alltmer internationaliserad omvärld är dock ofullständiga och behöver förbättras. Den av regeringen tillsatta utredningen för att analysera globaliseringens betydelse för olika skattebaser lämnar sitt slutbetänkande under hösten. En grön skatteväxling utgör en central del i regeringens strategi för att om vandla Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle och för 2003 föreslås i budgetpropositionen en grön skatteväxling på 2,6 miljarder kronor. Det totala utrymmet för en grön skatteväxling fram till 2010 bedöms fortfarande uppgå till 30 miljarder kronor. En fortsatt grön skatteväxling måste enligt vad som anförs genomföras stegvis och varsamt, och de olika stegen bör löpande följas upp vad gäller effekterna för miljön, för individer och inkomstfördelning och för det svenska näringslivets konkurrenskraft. En ökad miljörelatering av skattesystemet förutsätter också en rationell energiskattestruktur, baserad på lättförståeliga och brett accepterade principer samtidigt som skattesystemet måste vara förenligt med Sveriges medlemskap i EU. Som en integrerad del i den gröna skatteväxlingen arbetar ett par utredningar, om nedsättning av energi- och koldioxidskatten för näringslivet och om vägtrafikbeskattningen, med att ta fram underlag för en reformering av energi- och miljöskattestrukturen. När dessa utredningar är klara med sitt arbete återkommer regeringen med förnyade bedömningar och nya förslag om hur den gröna skatteväxlingen skall utformas efter år 2003. En strategi för skattenedsättning för alternativa drivmedel lades fast i bud getpropositionen för 2002. Regeringen anser det angeläget att skattened sättningen - när godkännande har erhållits från rådet och EU-kommissionen - kan börja tillämpas snarast möjligt. Konkurrenskraftiga och konkurrensneutrala villkor för de alternativa drivmedlen under år 2003 kommer att beaktas i särskild ordning i avvaktan på EG- besluten. En utredning med uppdrag att se över tillämpningsområdet för bl.a. de reducerade mervärdesskattesatserna tillsätts med anledning av riksdagens tillkännagivande om behovet av en sådan översyn (rskr. 2001/02:199, bet. 2001/02:SkU18). Översynen syftar till att kartlägga och begränsa nuvarande avgränsningsproblem. I uppdraget skall även ingå att analysera mervärdes skattesatsernas struktur utifrån rättsliga, administrativa, ekonomiska, för delningsmässiga och statsfinansiella aspekter. En sänkning av momskostnaden bör prövas för produktionen av studentbostäder och äldrebostäder. För att tillgodose huvudsakligen ungdomarnas bostadsbehov vill regeringen även pröva förutsättningarna för att på ett kost nadseffektivt sätt minska boendekostnaderna genom en sänkning av momskostnaderna för produktion av mindre hyreslägenheter. Motioner I Moderata samlingspartiets motion Fi231 yrkandena 9 och 11 av Bo Lundgren m.fl. (m) förelås att skatterna sänks för att möjliggöra en ökad tillväxt och ett entreprenörskap som ger alla en bättre välståndsutveckling och ökar medborgarnas inflytande över sina liv. Målet är att alla skall kunna leva på sin lön. I dagens värld, då både människor och kapital är lättrörliga, kan höga skattesatser leda till urholkade skattebaser. Det är därför viktigt att skattesänkningarna även gäller lättrörliga skattebaser. En inkomstskattereform med tyngdpunkten hos låg- och medelinkomsttagarna genomförs för att öka den sociala tryggheten och motverka fattigdomsfällor. För att människor skall kunna klara av sina egna grundläggande behov innan de börjar betala skatt höjs grundavdraget. På sikt är målet att de första 50 000 kronorna skall vara befriade från inkomstskatt. Barnfamiljernas försörjningsbörda beaktas genom ett extra grundavdrag på 15 000 kr per barn upp till 16 år. För att fler skall motiveras att arbeta ersätts dagens skattereduktion för allmän pensionsavgift med ett förvärvsavdrag för pensions grundande inkomster. Den statliga inkomstskatten avskaffas på sikt. För tjänster utförda i hemmen införs en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden på maximalt 50 000 kr per hushåll. Syftet är att vanliga människor skall få en möjlighet att köpa tjänster. Fastighetsskatten sänks successivt och avskaffas på sikt. För att minska problemen i attraktiva områden föreslås att halva markvärdet används som grund för beskattningen. Förmögenhetsskatten avskaffas liksom skatten på aktieutdelningar. Utdelningar till aktiva ägare i fåmansbolag beskattas som inkomst av kapital om ägaren tar ut skälig lön. Arvs- och gåvoskatten försvårar generationsskiften i familjeföretag och avskaffas därför successivt. Optionsprogrammens beskattning utreds och beskattningen av royalty sker under inkomst av kapital. Ett uppskov vid kapitalvinstbeskattningen i samband med omplacering mellan fonder eller värdepapper utreds. Jordbrukets skatt på diesel och växtnäring sänks till samma nivå som i de främsta konkurrentländerna. Energiskatter bör enligt vad som anförs tas ut i konsumentledet om det inte är fråga om miljöskatter. Energiskatten på el som produceras i kärnkraftverk bryter mot denna princip och slopas därför på sikt. Skatten på bensin och diesel höjer kostnaden för resor till och från arbete, barnomsorg och vid socialt umgänge och bör enligt motionärernas mening sänkas. Skatten bör inte vara högre än genomsnittet i Europa. Reseavdraget höjs till 20 kr per mil. Pensionssparande underlättas genom att avdraget för sådant sparande höjs till ett prisbasbelopp. Alkoholskatterna sänks till dansk nivå allteftersom införselrestriktionerna försvinner. Skatten på reklam är inte konkurrensneutral och avskaffas redan den 1 januari 2003. I Folkpartiet liberalernas motion Sk382 yrkandena 1, 3, 4 och 26 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att skattepolitiken bör vara inriktad på att förbättra förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning. Skattesänkningarna bör inriktas på att det skall löna sig att arbeta, spara och ta risker, och att göra det i Sverige. Motionärerna föreslår att en ny skattereform genomförs med principerna för 1990-91 års skattereform som grund. Skiktgränsen för den statliga inkomstskatten höjs så att bara 10 % av de skattskyldiga på sikt betalar statlig inkomstskatt och det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan avskaffas. Nedtrappningen av det nuvarande grundavdraget tas successivt bort. Härige nom uppnås en marginalskatt på 30 % för de flesta och en marginalskatt på 50 % för de högsta inkomstdelarna. Ett förvärvsavdrag införs och gör det mer lönsamt att arbeta även vid lägre inkomster. Avdraget uppgår inledningsvis till 3 % av inkomsten. En allmän skattereduktion införs för att alla skall få del av en skattesänkning och uppgår till att börja med till 300 kr per person och år. Barnfamiljernas extra försörjningsbörda beaktas genom en skattereduktion som motsvarar en barnbidragshöjning med mellan 900 och 1 000 kr per barn och år. Detta kombineras med en nedtrappning av den inkomstprövade delen av bostadsbidraget. Härigenom minskar marginaleffekten med 20 %. En omläggning genomförs med höjda avgifter till arbetslöshetskassan och ett större ansvar för trafikförsäkringen som kompenseras med sänkta skatter. Avgiftshöjningarna medför att det blir tydligt för alla vad som betalas till försäkringen. Hushållen får möjlighet att köpa tjänster genom att en skattereduktion för halva arbetskostnaden införs. Människor får större möjlighet att välja mellan att arbeta mer och köpa tjänster till hemmet, eller att arbeta mindre och i stället göra mer av hemarbetet själv. Omvägen till dagis räknas med när avdrag medges för bilresor till och från arbetet. Av principiella skäl avvisar motionärerna avdragsrätten för fackliga avgifter. De avskaffar också skattereduktionen för bredbandsanslutningar. Pensionssparandet utvidgas till ett basbelopp och öppnas för finansiering av kompetensutveckling. På detta sätt kommer makten och inflytandet över kompetenssparandet att ligga hos enskilda människor. Fastighetsbeskattningen sänks stegvis och bör på sikt avskaffas. Taxeringsvärdena fryses omedelbart på 1997 års nivå med skattesatserna 1,0 % för småhus och 0,5 % för flerfamiljshus. På detta sätt kan begränsningsregeln avvecklas. Som en finansiering höjs kapitalvinstskatten vid bostadsrätts- och fastighetsförsäljningar från 20 till 30 %. Sambeskattningen av makars förmögenhet är en restprodukt i skattesystemet och bör avskaffas år 2003. Fribeloppet höjs till 2,1 miljoner kronor med sikte på ett fullständigt avskaffande av förmögenhetsskatten. För att människor skall uppmuntras att dela med sig av sitt välstånd införs en avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd. Motionärerna konstaterar att miljöskatterna minskat som andel av de totala skatterna och stöder förslaget om en grön skatteväxling med höjd el- och koldioxidskatt och sänkt inkomstskatt. Motionärerna anser dock att inkomstskatte sänkningen bör läggas ut mer generellt, så att den kommer alla till del. I Kristdemokraternas motioner Fi233 yrkande 7 av Alf Svensson m.fl. (kd), Fi256 yrkandena 2-7 och 23 av Alf Svensson m.fl. (kd) och Fi255 yrkandena 1 och 7 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att syftet med skatter är att solidariskt finansiera den gemensamma välfärden samt att styra den ekonomiska utvecklingen i en socialt och ekologiskt hållbar riktning. Strävan måste vara att utforma skattepolitiken så att den stimulerar arbete, sparande, hederlighet och företagande. En marknadsekonomi baserad på etiska princi per och styrd av ekologiska och sociala hänsyn är enligt vad som anförs i motionen den bästa grunden för ett gott samhälle. Ett viktigt mål är att skatterna utformas så att så många som möjligt, enskilda och familjer, skall kunna leva på sin lön. För att nå detta mål föreslår motionärerna en generell inkomstskattesänkning i fyra steg. De inför ett rakt grundavdrag på 26 500 kr vid beräkningen av kommunal inkomstskatt för år 2003 och en skattereduktion på 4 000 kr för låg- och medelinkomsttagare. Den nuvarande skattereduktionen för allmän pensionsavgift ersätts med ett förvärvsavdrag på 5 % av förvärvsinkomsten. Slutligen halveras det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan år 2004 och slopas helt år 2005. Andra åtgärder gäller gränsen för reseavdraget som sänks från dagens 7 000 kr till 5 000 kr och en skattereduktion på 50 % för hushållen vid köp av tjänster och större ROT-arbeten. Den statliga fastighetsskatten avskaffas. I stället ges kommunerna möjlighet att ta ut en avgift för täckande av kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal service kopplad till fastigheten. Om Sverige långsiktigt skall vara ett land för företagande, investeringar och tillväxt går det enligt vad som anförs i motionen inte att ha kvar skatter som gör att kapital, företag och kompetens har starka incitament att lämna landet. Effekten av sambeskattningen av förmögenhet avvecklas i ett första steg helt genom att fribeloppet för sambeskattade par höjs till 3 000 000 kr. Därefter avvecklas förmögenhetsskatten med 0,5 procentenhet per år så att den blir 1,0 % 2004 och 0,5 % 2005. Vid förmögenhetsbeskattningen återgår fastigheternas taxeringsvärden till de värden som gällde före höjningarna från år 2000. Beskattningen på avkastning på aktier avvecklas stegvis med en halvering av fysiska och juridiska personers utdelningsskatt 2004 och med sikte på ett fullständigt slopande år 2005. Personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag får en skattereduktion (riskkapitalavdrag). Arvsskatten på bundet kapital avskaffas vid generationsskifte. För att finansiera dessa skattesänkningar föreslås bl.a. en höjd bolagsskatt till 30 %. En grön skatteväxling bör genomföras och uppgå till 3 miljarder kronor i stället för den av regeringen föreslagna nivå på 2,6 miljarder kronor. Elskatten höjs härvid med 2,6 öre per kWh. Utvidgningen bör enligt vad om anförs användas för att införa ett rakt grundavdrag på 26 500 kr. Eftersom Sverige redan har höga miljöskatter skulle en europeisk miniminivå för koldioxid samtidigt förbättra svenska företags konkurrenssituation. Det är därför viktigt att övergå till majoritetsbeslut inom EU på detta område. Skattepolitiken skall vara långsiktigt stabil, enkel och främja en god ekonomisk utveckling samt en god hushållning med skattemedlen. Därmed kan skattemoralen bibehållas och benägenheten till svartarbete minska. I Centerpartiets motioner Fi234 yrkande 12 och Fi286 yrkande 1 av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att skattesystemet skall utformas så att det befrämjar arbete, företagande och tillväxt och ger goda förutsättningar för fler företag att starta och växa, större ekonomiskt utrymme för landets familjer och inriktas på förbättringar för dem som bäst behöver ökat ekonomiskt utrymme. I skattepolitiken bör småföretagande, uthållig tillväxt och låg- och medelinkomsttagare samt boende prioriteras. Ett långsiktigt mål bör vara att skattetrycket och utgifternas andel av BNP skall ned till samma nivåer som jämför bara OECD-länder. De kommande åren bör en skattereform genomföras som sänker skatten för människor med låga och vanliga inkomster. År 2003 ersätts grundavdraget med en rak skatterabatt på 9 000 kr. För den som bara betalar kommunal inkomstskatt motsvarar detta ett grundavdrag på 30 000 kr. Vidare införs en förvärvsrabatt på 9 600 kr som är riktad framför allt till låginkomsttagare. Förvärvsrabatten skall enbart ges på inkomster från förvärvsarbete eller företagande. En förvärvsrabatt på arbetsinkomster innebär enligt vad som anförs en kraftig stimulans för den arbetslöse att ta ett arbete och för den deltidsarbetande att öka sin arbetstid. Hushållens ekonomi stärks ytterligare genom höjda reseavdrag till 20 kr per mil år 2004 som inkluderar resor till och från barnomsorg. Vidare införs en skattelättnad för ROT-arbeten och hushållsnära tjänster år 2004. Motionärerna föreslår att omräkningen vid 2003 års fastighetstaxering skall ske med en medianvärdesmodell där köpeskillingar i den undre och övre kvartilen räknas bort, vilket beräknas sänka taxeringsvärdena med 10 %. Härutöver bör skatteuttaget på fastigheter minskas genom att fastighetsskatten sänks till 0,9 % år 2004. I det fortsatta arbetet med att förändra fastighetsskatten omvandlas denna till en schablonintäkt som beskattas som kapital. Begränsningsregeln med dess nya form av sambeskattning behövs inte och kan avskaffas. Starka skäl talar enligt motionärerna för att förmögenhetsskatten successivt bör fasas ut. Sambeskattningen av förmögenhet är en kvarleva från ett gammalt patriarkalt samhälle med familjeförsörjare och bör slopas år 2003. Innan förmögenhetsskatten är helt avskaffad bör den endast beräknas på halva taxeringsvärdet från 2003. Sparande i eget företagande underlättas genom skattebefrielse för "starta-eget- sparande" och möjlighet att göra avdrag för personligt riskkapital. Arbetsgivaravgifterna sänks för alla företag och sänkningen utformas så att den betyder mest för de mindre företagen. Skatternas miljöstyrande effekter bör successivt öka. En skattepolitik som belönar investeringar i arbete och miljö men också styr bort från utnyttjande av ändliga naturresurser och skadliga utsläpp, bidrar till omställningen av Sverige till ett modernt land där miljöhänsyn är en avgörande del i den fram tida tillväxten. Höjda skatter på utsläpp av kväveoxid och koldioxid i industrin och en skatt på förbränning av osorterat avfall finansierar delvis de sänkta arbetsgivaravgifterna. År 2004 genomförs ett pilotprojekt med biodrivmedel, vilket subventioneras genom en skattereduktion. Den gröna sektorn ges likvärdiga konkurrensvillkor genom sänkt diesel- och kväveskatt i jordbruket. Utskottets ställningstagande Enligt utskottets mening är skatternas främsta syfte är att finansiera välfärden. Skatterna skall samtidigt stimulera till arbete och investeringar, till en uthållig utveckling och till minskade ekonomiska och sociala klyftor. Det kan inte accepteras att redan välbeställda i samhället får stora skattesänkningar på bekostnad av kvaliteten i vård, skola och omsorg eller att klyftorna i samhället ökar kraftigt. Fortsatta reformer för rättvisa och tillväxt går före skatte sänkningar. Enligt utskottets mening måste ett ställningstagande till de olika förslagen om förändringar av inkomstbeskattningen ta sin utgångspunkt i det statsfinansiella utrymmet för sådana åtgärder. Skatternas syfte är att finansiera välfärden och nya resurser skall i första hand användas för att öka tryggheten och rättvisan. Regeringen genomför även i år satsningar på utgiftssidan. Goda villkor för dagens unga och deras familjer är en rättvisefråga och en investering i fram tiden. Regeringen bygger därför vidare på de betydande satsningar som gjorts för barnen och deras familjer de senaste åren. Maxtaxereformens sista steg tas 2003 genom att allmän förskola införs för 4-5- åringar, föräldraförsäkringen förstärks ytterligare och den generella välfärden stärks genom att inkomsttaket i föräldraförsäkringen höjs från 7,5 till 10 prisbasbelopp fr.o.m. 1 juli nästa år. Studiebidraget utökas från 9 till 10 månader. Det innebär att barnfamiljer med en tonåring på gymnasiet får 950 kronor mer per år. Riksdagen har under den förra mandatperioden genomfört tre av fyra steg i en reform som syftar till att inkomstbeskattningen successivt återställs till en profil som motsvarar det läge som råder när huvuddelen av de skattskyldiga endast betalar kommunal inkomstskatt och en andel kring 15 % också betalar statlig inkomstskatt. Den extra belastningen av den allmänna pensionsavgiften innebär en avvikelse från denna profil för skattskyldiga med arbetsinkomst och avvikelsen är mer kännbar för skattskyldiga med låga inkomster. Avvikelsen har reducerats kraftigt genom de tre steg i reformeringen av inkomstbeskattningen som genomförts. I likhet med regeringen bedömer utskottet att ett fjärde och sista steg i reformeringen av inkomstbeskattningen bör genomföras under mandatperioden om det statsfinansiella utrymmet tillåter det. Starka och livskraftiga företag är enligt utskottets mening av avgörande betydelse för att Sverige skall präglas av uthållig tillväxt och rättvisa. I likhet med regeringen anser utskottet att det är angeläget att förbättra de skattemässiga villkoren för företagen. Fastighetsskatten är en del av kapitalinkomstbeskattningen och en viktig inkomstkälla för att finansiera den offentliga välfärden. Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté som skall utreda fastighetsskatten, förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten. Uppdraget skall vara avslutat vid utgången av år 2003. Kommittén ges möjlighet att pröva lösningar som kan innebära avsteg från nu gällande principer för fastighetsbeskattningen. Den fortgående globaliseringen ställer enligt utskottets mening det svenska skattesystemet inför utmaningar. Kunskaperna om hur de svenska skatte baserna påverkas av en alltmer internationaliserad omvärld är dock ofullständiga och behöver förbättras. Den av regeringen tillsatta utredningen för att analysera globaliseringens betydelse för olika skattebaser lämnar sitt slutbe tänkande under hösten. Enligt utskottets mening utgör en fortsatt grön skatteväxling en central del i omvandlingen av Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Det främsta syftet med skatteväxlingen är att öka miljörelateringen av skattesystemet. Genom miljöskatter sätts ett pris på miljön och det blir dyrare att släppa ut föroreningar till luft eller vatten. Härigenom får hushållen ekonomiska motiv att välja en mer miljövänlig och resurssnål livsstil medan företagen stimuleras att utveckla en mer miljövänlig teknik. En grön skatteväxling innebär inte en höjning av det totala skatteuttaget då höjningar av de miljörelaterade skatterna balanseras av sänkningar av skatterna på arbete. Med det anförda ställer sig utskottet bakom den av regeringen förordade inriktningen av skattepolitiken. I det följande går utskottet närmare in på de skatteförslag som läggs fram i de olika budgetalternativen. Beskattning av förvärvsinkomster Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjt grundavdrag med den ändring som föreslås i motion Fi230. Övriga motionsförslag avstyrks. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.1, punkt 27) att grundavdraget höjs med upp till 3 600 kr i inkomstskiktet 53 600-264 200 kr som ett led i en grön skatteväxling. Syftet är att rikta inkomstskattesänkningen till låg- och medelinkomsttagarna och att samtidigt förenkla grundavdragsreglerna. Föränd ringen innebär att upptrappningen av grundavdraget tidigareläggs, att den högsta nivån höjs och att nedtrappningen senareläggs. Motioner I motion Fi230 yrkande 12 delvis av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) föreslår motionärerna att budgetpropositionens skatteväxling om 2,6 miljarder kronor utvidgas så att den får en total omslutning på 3 miljarder kronor och att detta sker genom att ytterligare höjningar av koldioxidskatten på bränsle och ener giskatten på el får finansiera en ytterligare höjning av grundavdraget. Motionärerna föreslår att grundavdraget höjs med 800 kr i det lägsta skiktet och att den efterföljande upptrappningen höjs från 17 % till 20 %, så att den högsta nivån breddas. I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkandena 1-7 och 33 av Lennart Hedquist m.fl. (m) föreslår motionärerna en inkomstskattereform i fyra delar. År 2003 införs ett grundavdrag på 23 000 kr som år 2004 höjs till 24 200 kr. Grundavdraget trappas upp med 20 % över 70 000 kr och trappas ner med 10 % över 120 000 kr. Över 170 000 kr uppgår grundavdraget 18 200 kr respektive 19 200 kr. Vidare införs ett förvärvsavdrag med 13 % av den pensionsgrundande inkomsten. Skiktgränsen för den statliga inkomstskatten höjs till den övre gränsen för uttag av allmän pensionsavgift och det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan slopas. Kompensationen för den allmänna pensionsavgiften slopas och avgiften blir avdragsgill fullt ut. Ett grundavdrag på 12 000 kr per barn införs och höjs år 2004 till 15 000 kr. Skattereduktionen för utländska experter avskaffas. I Folkpartiet liberalernas motion Sk382 yrkande 2 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslår motionärerna att brytpunkten för statlig skatt höjs till gränsen för uttag av allmän pensionsavgift för att undvika att personer som betalar både statlig skatt och egenavgifter får marginaleffekter om ca 55 %. I ett första steg höjs brytpunkten till 312 000 kr år 2003. På sikt är avsikten att bara 10 % av de skattskyldiga skall betala statlig skatt. Det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan slopas eftersom denna beskattning enligt vad som anförs leder till flykt av människor med goda kunskaper till andra länder. Ett förvärvsavdrag mot kommunalskatten införs och uppgår till 3 % av inkomsten. En skattereduktion garanterar att alla får del av en skattesänkning och uppgår till 300 kr per person år 2003 och stiger till 600 kr år 2004. I Kristdemokraternas motioner Fi256 yrkandena 8-11 och 33 av Alf Svensson m.fl. (kd) och Fi255 yrkandena 2-5 och 8 av Per Landgren m.fl. (kd) föreslås en generell inkomstskattesänkning i fyra steg. År 2003 införs ett rakt grundavdrag på 26 500 kr vid beräkningen av kommunal inkomstskatt. En skattereduktion på 4 000 kr utgår upp till en inkomst på 276 000 kr och avtrappas sedan för att upphöra vid 436 000 kr. Den nuvarande skattereduk tionen för allmän pensionsavgift ersätts med ett förvärvsavdrag på 5 % av inkomst av anställning och näringsverksamhet. Det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan halveras år 2004 och slopas helt år 2005. I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 2-4 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås att grundavdraget år 2003 ersätts med en rak skatterabatt på 9 000 kr. För den som bara betalar kommunal inkomstskatt motsvarar detta ett grundavdrag på ca 30 000 kr. Vidare införs en förvärvsrabatt som fasas in med 10 % av inkomsten upp till 96 000 kr och som fasas ut med 5 % av inkomsten över 180 000 kr. Förvärvsrabatten skall enbart ges på inkomster från förvärvsarbete eller företagande. Skattereduktionen för den allmänna pensionsavgiften slopas och avgiften blir avdragsgill fullt ut. Utskottets ställningstagande Enligt utskottets mening är grunden för den gröna skatteväxlingen att höjda skatter på energi- och miljöområdet växlas mot sänkta skatter på arbete. Som en del i denna strategi har skatten på arbete sänkts år 2001 och 2002 genom höjda grundavdrag i inkomstbeskattningen och sänkta socialavgifter. För år 2003 innebär det förslag som läggs fram i budgetpropositionen och motion Fi230 att ett tredje steg tas i skatteväxlingen och att det utrymme på 3 miljarder kronor för skattesänkningar på arbete som därigenom skapas utnyttjas till att höja grundavdraget för låg- och medelinkomsttagare. Förslaget innebär att grundavdraget höjs för personer med inkomster upp till 264 200 kr. Vid de lägsta inkomsterna är höjningen 800 kr och i inkomstskiktet mellan 57 900 kr och 264 200 är större höjningar möjliga. Den maximala höjningen uppgår till 3 600 kr. Eftersom pensionärer följer samma skatteregler som löntagare fr.o.m. år 2003 berör de föreslagna justeringarna i grundavdraget även pensionärer. Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot den utformning av grundavdraget som föreslås i budgetpropositionen och motion Fi230 och tillstyrker att förslaget genomförs. Eftersom grundavdragets nivå är kopplad till gränsen för uttag av allmän pensionsavgift, statlig ålderspensionsavgift och gränsen för pensionsgrundande inkomst bör även dessa regler ändras. Vidare bör gränsen för deklarationsplikt höjas. I övrigt avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena. Det fasta beloppet vid beskattning av förvärvsinkomst Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att det fasta beloppet på 200 kr skall anses utgöra en kommunal inkomstskatt även vid 2004 års taxering. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.3, punkt 31) att det fasta belopp på 200 kr som utgår vid statliga beskattningen av förvärvsinkomster skall utgöra en kommunal inkomstskatt även vid 2004 års taxering. Regeringen anför att den statliga skatten om 200 kr under några års tid har beslutats utgöra en kommunal inkomstskatt och att detta har motiverats med kommunernas och landstingens behov av medelsförstärkning. Regeringen konstaterar att kommunerna har ett visst behov av medelsförstärkning även år 2003 och föreslår därför att den fasta skatten om 200 kr skall utgöra en kommunal inkomstkatt också vid 2004 års inkomsttaxering. Utskottets ställningstagande Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget och tillstyrker propositionen i denna del. Beskattning av sjömän i viss internationell trafik Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en förlängning av den tillfälliga skattefriheten för svenska sjömän vid arbete i viss inter-nationell trafik till 2004 års taxering. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.4, punkt 32) att den skattefrihet som enligt den särskilda övergångsbestämmelsen i artikel 31.3 i det nordiska skatteavtalet gäller för i Sverige obegränsat skattskyldiga sjömän som uppbär ersättning för arbete ombord på danskt, färöiskt, finskt, isländskt eller norskt skepp i internationell trafik skall gälla också vid 2004 års taxering. Regeringen anför att frågan om beskattningen av sjömän i det nordiska skatteavtalet är en fråga som lämpligen bör lösas gemensamt inom Norden. Regeringen påbörjade under hösten 2001 en översyn av lastsjöfartens och färjenäringens villkor. Syftet är att utreda möjligheterna till en gemensam nordisk uppfattning när det gäller den framtida utformningen av Europeiska gemenskapernas riktlinjer för statligt stöd till sjötransport. Detta uppdrag skall redovisas senast under år 2003. I avvaktan på en gemensam nordisk lösning och resultatet av den översyn som inletts föreslås att skattefriheten för ombordanställda på nordiska skepp skall gälla även vid 2004 års taxering. Utskottets ställningstagande Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot detta förslag och tillstyrker propositionen i denna del. Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker motionsförslaget om en ettårig förlängning av den tidsbegränsade jämkningsregeln för miljövänliga bilar. Bakgrund De nuvarande reglerna om justering av värdet av bilförmån för s.k. miljöbilar tillämpades första gången vid 2000 års taxering. Reglerna innebär att för månsvärdet för en bil som är utrustad med teknik för drift med elektricitet eller med mer miljöanpassade drivmedel än bensin eller dieselolja och som därför har ett nybilspris som är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, skall justeras ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen. Reglerna infördes bl.a. för att underlätta introduktionen av miljöbilar på bilmarknaden och på så sätt skapa bättre förutsättningar för att miljöprestandan hos beståndet av förmånsbilar skulle öka (prop. 1999/2000:6, bet. 1999/2000:SkU7). Den 1 januari 2002 infördes en tidsbegränsad möjlighet till ytterligare nedsättning av förmånsvärdet för vissa typer av miljöanpassade förmånsbilar. För en elbil eller elhybridbil blev det möjligt att justera ner förmånsvärdet till 60 % av förmånsvärdet för närmast jämförbara bil utan sådan miljöanpassad teknik. Nedsättningen gäller i 3 år och får inte överstiga 16 000 kr per år. För bilar som drivs med alkohol eller med annan gas än gasol medges justering till 80 % av förmånsvärdet för den jämförbara bilen. Nedsättningen gäller under 4 år och får inte överstiga 8 000 kr per år. En utvärdering av regelförändringen skall genomföras och vara klar före respektive tillämpningsperiods utgång (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1, prop. 2001/02:45, bet. 2001/02: SkU12). Motion I motion Fi230 yrkande 17 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) föreslås att för söksperioderna med sänkt förmånsvärde för miljöanpassade bilar förlängs med ett år. Utskottets ställningstagande Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot motionärernas förslag och tillstyrker att riksdagen fattar beslut om en sådan förlängning. Skattereduktion för fackföreningsavgift Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om slopade skattereduktioner för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa. Jämför avvikande meningarna 1 (m) och 4 (c). Bakgrund Riksdagen har under hösten 2001 fattat beslut om en skattereduktion på 25 % för medlemsavgiften till en arbetstagarorganisation och om en skattereduktion på 40 % för avgiften till en arbetslöshetskassa. Samtidigt avskaffades avdragsrätten för avgiften till arbetslöshetskassa. De nya bestämmelserna har trätt i kraft den 1 januari 2002 (prop. 2001/02:35, bet. 2001/02:SkU6). Motioner I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkandena 37 och 38 av Lennart Hedquist m.fl. (m) föreslås att riksdagen fattar beslut om en återgång till tidigare regler. Skattereduktionen för fackföreningsavgift avskaffas och skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassa ersätts med en avdragsrätt vid inkomstbeskattningen. I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 5 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås också att skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopas. Problemen med höga skatter för dem med låga inkomster bör enligt vad motionärerna anför inte lösas genom kompensation för olika slags kostnader. Utskottets ställningstagande Enligt utskottets mening syftar skattereduktionen för fackföreningsavgifter till att likställa villkoren för medlemskap i en arbetstagarorganisation med de villkor som gäller för medlemskap i en arbetsgivarorganisation. Organisationer och förbund på arbetsgivarsidan har efter hand fört över den övervägande delen av sin verksamhet till särskilt bildade servicebolag och på det sättet gjort det möjligt för medlemsföretagen att dra av serviceavgifterna som driftskostnader i den bedrivna rörelsen. Mervärdesskattebestämmelsernas utformning har också medfört att arbetsgivarsidan i realiteten haft fördelar jämfört med arbetstagarsidan. Med en skattereduktion på 25 % för de medlemsavgifter som enskilda medlemmar betalar till sina arbetstagarorganisationer uppnås en faktisk skattemässig behandling som motsvarar den som gäller för avgifterna på arbetsgivarsidan. Rättviseskäl talar således för att skattereduktionen för fackföreningsavgifter bibehålls. När det gäller skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassa har inten tionen hela tiden varit att avgiften skall vara avdragsgill, eftersom detta upp muntrar den enskilde att skaffa sig ett försäkringsskydd mot följderna av arbetslöshet. Beloppsbegränsningen av avdraget för övriga kostnader under inkomst av tjänst har emellertid försämrat förutsättningarna för denna avdragsrätt, allteftersom den grupp som kommer över beloppsgränsen blivit mindre. Härigenom har det uppkommit en olikformighet vid beskattningen av arbetstagarsidan i förhållande till vad som gäller vid beskattningen av arbetsgivare, och det är av bl.a. detta skäl som riksdagen fattat beslut om att ersätta avdragsrätten med en skattereduktion i dessa fall. Utskottet anser att både rättvise- och hanteringsmässiga skäl talar för att den nuvarande ordningen bibehålls. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi287 yrkandena 37 och 38 och Fi286 yrkande 5. Reseavdrag Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om höjda reseavdrag, sänkt gräns för avdragsgilla resekostnader och om att resor till dagis skall ingå. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 3 (kd) och 4 (c). Bakgrund Riksdagen höjde det avdragsgilla beloppet för kostnad för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats och i tjänsten från 13 kr till 15 kr fr.o.m. inkomståret 1998. Samtidigt höjdes gränsen för avdragsgilla kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen från 6 000 kr till 7 000 kr per år (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1). Det avdragsgilla beloppet för kostnader för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats och för resor i tjänsten och näringsverksamhet höjdes från 15 till 16 kr per mil år 2001. Avdraget för resor med förmånsbilar är härefter 9 kr (6 kr för dieseldrivna förmånsbilar) (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01: FiU1). Motioner I flera motioner från Moderata samlingspartiet framställs yrkanden om en höjning av reseavdraget till 20 kr per mil med motsvarande höjningar av reseavdraget vid användning av förmånsbil. Sådana yrkanden framställs i motionerna Fi287 yrkandena 8 och 9 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och N304 yrkande 4 delvis av Mikael Odenberg m.fl. (m). I Kristdemokraternas motioner Fi256 yrkande 12 av Alf Svensson m.fl. (kd) och Fi255 yrkande 6 av Per Landgren m.fl. (kd) föreslås i stället att gränsen för reseavdraget sänks från 7 000 kr till 5 000 kr. Centerpartiets förslag i motion Fi286 yrkandena 6 och 8 av Maud Olofsson m.fl. (c) innebär dels att reseavdraget höjs till 20 kr per mil, dels att resor till och från barnomsorg skall beaktas. Utskottets ställningstagande Reseavdraget fastställdes så sent som 1998 till 15 kr per mil, och avsikten var då att tillskapa en viss marginal för att beloppet skulle kunna kvarstå under ett antal år. Härefter har avdragsbeloppet höjts med en krona till 16 kr per mil år 2001. Syftet med denna höjning har varit att stimulera rörligheten på arbets marknaden. Enligt utskottets mening finns det inte nu någon anledning att genomföra ytterligare justeringar av detta belopp. När det gäller förslagen om en sänkning av gränsen för reseavdraget är detta enligt utskottets mening mindre lämpligt. Avdragsgränsen har en praktisk betydelse genom att den bidrar till att förenkla taxeringsarbetet. Utskottet anser inte att det finns skäl att nu sänka denna gräns. När det gäller förslagen om en möjlighet att räkna in den extra tiden för att lämna barn på dagis finns det enligt utskottets mening skäl att hålla gränsdragningen kring dagens avdragsrätt för resor till och från arbetet så enkel och lättillämpad som möjligt. Att låta skattemyndigheterna beakta resan för att lämna och hämta barn på dagis när tidsvinsten beräknas skulle komplicera de bedömningar som måste göras i dessa fall. Härtill kommer att fördelningspolitiska invändningar kan riktas mot åtgärder som innebär att endast vissa barnfamiljer erbjuds en avdragsrätt för en del av sina levnadskostnader. Om syftet är att förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation bör andra lösningar användas, t.ex. förbättringar av de olika stöd som i dag går direkt till barnfamiljerna. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi287 yrkandena 8 och 9, N304 yrkande 4 delvis, Fi256 yrkande 12, Fi255 yrkande 6 och Fi286 yrkandena 6 och 8. Hushållstjänster Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om en skattereduktion för hushållstjänster. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c). Bakgrund Frågor om särskilda skatteregler för tjänstesektorn har behandlats i Tjänsteut redningens betänkande Uppskattad sysselsättning (SOU 1994:43) och i Tjänstebeskattningsutredningens betänkande Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17). En skattereduktion för byggnadsarbeten har tillämpats under perioden den 15 februari 1993-den 31 december 1994 (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93: SkU36) och under perioden den 15 april 1996-den 31 mars 1999 (prop. 1995/96:229, bet. 1995/96:SkU32). Syftet har varit att åstadkomma en stimulans av verksamheten inom byggsektorn och på så sätt motverka den då aktuella arbetslösheten. Motioner Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna har i en gemensam motion (Sk402) lagt fram ett förslag om en skattereduktion för hushållstjänster. Förslaget innebär att en skattereduktion på 50 % införs för privatpersoners betalning av arbetskostnaden inklusive moms för hushållstjänster som utförs i det egna hemmet upp till 25 000 kr per år. Motionärerna anför att förslaget innebär att det vita priset halveras direkt vid köpet jämfört med dagens regler. Motionen har remitterats till skatteutskottet och behandlas inte i detta ärende. I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkande 29 av Lennart Hedquist m.fl. (m) lägger motionärerna fram förslag om att en skattereduktion för privatpersoners betalning av arbetskostnaden på hushållsnära tjänster skall införas år 2003. Även Folkpartiet liberalerna föreslår att en skattereduktion för hushållstjänster införs år 2003. Centerpartiet föreslår i motion Fi286 yrkande 7 av Maud Olofsson m.fl. (c) en skattereduktion på 50 % för ROT-arbeten och hushållstjänster upp till 50 000 kr år 2004. Även Kristdemokraterna föreslår i sitt alternativ att en skattereduktion för hushållstjänster införs år 2004. Utskottets ställningstagande I budgetpropositionen tar regeringen upp frågan om den fortsatta behandlingen av de utredningsförslag som lagts fram på området. Regeringen anför att den stigande arbetslösheten under 1990-talets första hälft aktualiserade frågan om huruvida en stimulans av den privata tjänstesektorn skulle kunna öka den aggregerade sysselsättningen och bidra till att minska arbetslösheten. Regeringen tillkallade därför hösten 1996 en utredning med uppdrag att analysera de samhällsekonomiska effekterna av åtgärder som syftar till att stimulera utbud och efterfrågan på privat tillhandahållna tjänster, Tjänstebeskattningsutredningen. Fokus skulle särskilt riktas mot förväntade effekter på arbetslöshet och sysselsättning i privat och offentlig sektor. Utredningen överlämnade i mars 1997 betänkandet "Skatter, tjänster och sysselsättning" (SOU 1997:17). Utredningen lämnade förslag om skattelättnader som, förutom att minska arbetslösheten, syftade till att motverka svartarbete. Regeringen anför vidare att senare analyser har visat att åtgärder av detta slag för att begränsa svartarbetets omfattning tenderar att bli offentligtfinansiellt kostsamma och ineffektiva och att läget på arbetsmarknaden dessutom förändrats avsevärt sedan utredningen lämnat sitt betänkande. Den öppna arbetslösheten har halverats och i flera sektorer, bl.a. inom delar av tjänstesektorn, är det snarare tendenser till arbetskraftsbrist som behöver uppmärksammas. Regeringen ser därför inte något behov av att genomföra de av utredningen föreslagna åtgärderna. Detta gäller enligt vad som anförs även de förslag som lämnades 1994 av den s.k. Tjänsteutredningen i betänkandet Uppskattad sysselsättning - om skatternas betydelse för den privata tjänstesektorn (SOU 1994:43). Enligt utskottets mening skulle införandet av en särskild stimulans för tjänstesektorn i de former motionärerna föreslår innebära ett avsteg från de principer om en likformig och neutral beskattning som ligger till grund för skattereformen och som enligt utskottets mening bör gälla. Utskottet delar också regeringens bedömning att det skulle vara kostsamt att genom stimulanser försöka skapa en tjänsteproduktion som kan konkurrera med hushållens egen tjänsteproduktion. Risken är att effekterna på sysselsättningen blir mycket små eller inga alls, samtidigt som kostnaderna blir stora. De erfarenheter som man har gjort i Danmark talar för en sådan utgång. En stimulans av denna typ skulle också leda till gränsdragningsproblem och ge upphov till svårkontrollerade gråzoner. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi287 yrkande 29 och Fi286 yrkande 7. Pensions- och kompetenssparande Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslaget om att pensionssparandet skall utvidgas till ett pensions- och kompetenssparande. Jämför avvikande meningarna 1 (m) och 2 (fp). Bakgrund Pensionssparavdrag får enligt 59 kap. 2 § IL göras för premier för pensions försäkring som den skattskyldige äger och för inbetalningar på pensionsspararens eget pensionssparkonto. Pensionssparavdraget får inte överstiga summan av 0,5 prisbasbelopp och ett särskilt tillägg som är beroende av om pensionsrätt föreligger eller ej. Om pensionsrätt föreligger i anställningen uppgår tillägget till 5 % av inkomsten mellan 10 och 20 prisbasbelopp. Om den skattskyldige inte har pensionsrätt i sin anställning eller om inkomsten utgör aktiv näringsinkomst uppgår tillägget till 35 % av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp. Riksdagen har under våren 2002 godkänt riktlinjer för ett system för individuell kompetensutveckling. En utgångspunkt för systemet skall vara att individen deltar med eget sparande på kompetenssparkonto. Den kompetensutveckling som systemet skall stimulera ges en vid definition. Den enskilde individen ges möjlighet att med vissa begränsningar göra skattemässigt avdragsgilla insättningar på kompetenssparkonton. En stimulans för arbetsgivare att göra inbetalningar på en anställds kompetenssparkonto skall införas. Uttag från kompetenssparkonto beskattas som inkomst av tjänst. Vid uttag i anslutning till kompetensutveckling lämnas en stimulans i form av en kom petenspremie vars storlek bl.a. beror på längden på kompetensutvecklingen. Premien ges i form av en skattereduktion (prop. 2001/02:175, bet. 2001/02:AU10). Motion Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Sk382 yrkande 7 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) att dagens pensionssparande utvidgas så att avdrag medges upp till ett basbelopp, att sparandet får tas ut för att finansiera kompetensutveckling och att kvarstående sparande kan tas ut vid pensionering. Moderata samlingspartiet har i motion Fi287 föreslagit att avdraget för pensionssparande höjs till ett basbelopp fr.o.m. år 2005. Förslaget har remitterats till skatteutskottet och behandlas inte i detta ärende. Utskottets ställningstagande Inom regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med utformningen av de regler som behövs i ett system för individuell kompetensutveckling. En promemoria med förslag till skatteregler har upprättats inom finansdepartementet och remissbehandlats över sommaren. Avsikten är att ett förslag med såväl skatteregler som övrig lagstiftning skall presenteras under hösten 2002. Avsikten är att de nya reglerna skall kunna tillämpas fr.o.m. den 1 juli 2003. Enligt utskottets mening bör resultatet av regeringens arbete avvaktas. Utskottet avstyrker motion Sk382 yrkande 7. Gåvor till ideell verksamhet Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslaget om en avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd. Jämför avvikande mening 2 (fp). Motion Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Sk382 yrkande 14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) att en avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd införs för att uppmuntra människor att dela med sig av sitt välstånd. Utskottets ställningstagande Det är enligt utskottets mening viktigt att det finns en demokratisk process bakom det stöd som samhället ger till frivilligarbete i kyrkliga organisationer, idrottsorganisationer, humanitära organisationer, internationellt bistånds arbete, m.m. En avdragsätt för gåvor till den här typen av verksamhet skulle minska utrymmet för det samhälleliga stödet och öka dessa viktiga verksamheters beroende av enskilda personers förmögenheter, förmåga och vilja att bidra. Det är vidare önskvärt att skattesystemet så långt möjligt hålls fritt från inslag som inte hänger samman med dess grundläggande funktion att utgöra en säker bas för finansieringen av den gemensamma sektorn. Att belasta skattemyndigheterna med en kontroll av den här typen av stöd är enligt utskottets mening inte lämpligt. En ytterligare nackdel med att lämna stödet som ett skatteavdrag är att det inte på vanligt sätt blir föremål för en årlig och samlad prövning i samband med budgetberedningen. Utskottet avstyrker motionsförslaget. Kapital och företagsbeskattning Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om slopad skatt på aktieutdelning, riskkapitalavdrag, starta-eget-avdrag, höjd bolagsskatt och slopad arvsskatt på arbetande kapital i fåmansföretag. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c). Bakgrund Frågan om s.k. enkelbeskattning och dess inverkan på företagsinvesteringarna har utretts av 1992 års företagsskatteutredning. Utredningen avvisade i betänkandet En lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster (SOU 1996:119) ett generellt slopande av dubbelbeskattningen som ett medel att förbättra villkoren för företagande. Genom lagstiftning under hösten 1996 (prop. 1996/97:45, bet. 1996/97: SkU13), som har kompletterats under våren 1997 (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20), har riksdagen genomfört lättnader i beskattningen av utdelning och kapitalvinst på aktier i onoterade företag fr.o.m. 1998 års taxering. Lättnaderna ersatte det riskkapitalavdrag som införts tidigare. Motioner Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi287 yrkande 26 av Lennart Hedquist m.fl. (m) att skatten på aktieutdelningar slopas fr.o.m. 2004 års taxering. Folkpartiet liberalerna anför i motion Sk382 yrkande 24 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) att beskattningen av aktieutdelningar bör avskaffas i etapper och de föreslår att den halveras för privatpersoner under de närmste två åren. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi256 yrkandena 19 och 20 av Alf Svensson m.fl. (kd) och motion Sk383 yrkandena 2, 6 och 14 av Per Landgren m.fl. (kd) att beskattningen av aktier avskaffas stegvis med en halvering av fysiska och juridiska personers utdelningsskatt år 2004 och med sikte på ett fullständigt slopande år 2005. Ett permanent riskkapitalavdrag för köp av aktier i onoterade bolag upp till 100 000 kr införs fr.o.m. år 2003. Bolagskatten höjs till 30 % som en finansiering av avvecklad förmögenhets skatt m.m. I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 16, 17 och 22 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås en avdragsrätt för starta-eget- sparande på upp till 40 000 kr om året, totalt högst 120 000 kr och ett personligt riskkapitalavdrag på högst 40 000 kr per år i tre år för start av företag utan hjälp av starta-eget-sparande. Motionärerna föreslår vidare att arvsskatten för arbetande kapital i fåmans företag slopas. Utskottets ställningstagande I finansplanen anför regeringen att starka och livskraftiga företag är av avgörande betydelse för att Sverige skall präglas av uthållig tillväxt och rättvisa, och att det är angeläget att förbättra de skattemässiga villkoren för företagen. Det finns i dag drygt 800 000 företag i Sverige, varav drygt 600 000 enmans företag. Dessa företag utgör en viktig del i näringslivet och deras vikt och betydelse för den svenska ekonomin kommer enligt vad som anförs sannolikt att öka ytterligare de kommande åren. Reglerna om beskattning av småföretagsägares utdelning och kapitalvinst som löne- och kapitalinkomst är viktiga, och regeringen vill under mandatperioden genomföra en förändring av dessa regler för att öka avkastningen för den som tar risken att starta ett eget företag och/eller expandera sin verksamhet. Regeringen avser även att ändra reglerna så att fler företag får lägre skatt vid generationsskiften. Enligt utskottets mening visar de utredningar som gjorts på området att en slopad skatt på aktieutdelningar inte är ett verksamt medel för att förbättra de större företagens villkor. Tillgången till en internationell kapitalmarknad gör att beskattningen av sparande endast i begränsad omfattning inverkar på företagens investeringsbenägenhet. Utskottet anser att en generell sänkning av skatten på ägarnas sparande i aktier inte är en effektiv metod för att förbättra villkoren för företagandet och avstyrker därför motionsyrkandena om slopad skatt på aktieutdelning. För små och medelstora företag som inte i alla avseenden har tillgång till den internationella kapitalmarknaden kan emellertid inte bortses från att den personliga kapitalbeskattningen inverkar på avkastningskravet och därmed i viss mån fungerar som en skatt på företagens investeringar. Detta förhållande har beaktats i samband med att riksdagen på senare år beslutat om en rad ändringar i syfte att förbättra villkoren för nyföretagande och entreprenörskap. En lättnad i beskattningen av utdelningar och kapitalvinster på aktier i onoterade bolag infördes hösten 1996 och har utvidgats genom olika beslut under åren 1997 och 1998. Även villkoren för finansiering med egna vinstmedel har förbättrats. Enskilda näringsidkare fick vid 1999 års taxering utvidgade möjligheter till reservering genom avsättning till periodiseringsfond, och denna möjlighet har ytterligare förbättrats som ett resultat av en mer ingående undersökning av hur företagen använder periodiseringsfonderna (prop. 1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.). Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets mening inte någon anledning att överväga att införa ett särskilt avdrag för investeringar i onoterade aktier. Utskottet avstyrker därför förslaget om ett permanent riskkapitalavdrag. Enligt utskottets mening är det viktigt att skattereglerna inte lägger hinder i vägen för nyföretagande och entreprenörskap och att avkastningen för den som tar risken att starta ett eget företag eller att expandera sin verksamhet är tillräcklig. Särskilda stimulanser i samband med nystart av företag ger emel lertid inte denna effekt utan skapar tvärtom en risk för att livskraftiga företag slås ut i konkurrensen med nystartade och skattegynnade företag, något som inte på sikt kan anses vara förenligt med kravet på stabila och goda regler för företagen. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att tillstyrka förslagen om olika former av starta-eget- avdrag. När det gäller förslaget om avskaffad arvsskatt vid generationsskiften i företag bör regeringens förslag avvaktas. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi287 yrkande 26, Sk382 yrkande 24, Fi256 yrkandena 19 och 20, Sk383 yrkandena 2, 6 och 14 och Fi286 yrkandena 16, 17 och 22. Avyttring av fåmansföretag genom andelsbyte Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om olika åtgärder i anslutning till fåmansbolagsägares andelsbyten. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c). Bakgrund Det förekommer att fåmansbolag avyttras genom byte mot andelar i ett annat företag. Om likviden till högst 10 % utgörs av kontanter och det är frågan om uppköp av ett helt företag är det möjligt att få uppskov med beskattningen av den vinst som uppkommer. Vinsten delas normalt upp i en tjänstebeskattad och en kapitalbeskattad del som en följd av de regler som gäller för fåmansföretag (3:12- reglerna). Om de mottagna andelarna sjunker i värde får förlusten på vanligt sätt dras av i inkomstslaget kapital. Skatteeffekten av detta avdrag är dock lägre än den beskattning som träffar den tjänstebeskattade delen av vinsten. Kravet på skatt för den uppskjutna vinsten kvarstår även om de mottagna andelarna helt skulle förlora sitt värde. De komplikationer som kan uppkomma för den enskilde i fall som dessa har uppmärksammats under år 2001. Skatteutskottet behandlade i sitt yttrande över budgetpropositionen hösten 2001 (yttr. 2001/02:SkU1y) och under motionsbehandlingen våren 2002 (bet. 2001/02:SkU15) motioner som tog upp de problem som uppkommer när en företagare får betalt för sitt företag i andelar som sedan förlorar sitt värde. Vid den senare behandlingen hade ett analysarbete påbörjats i Finansdepartementet och den då aktuella motionen avstyrktes med hänvisning till detta arbete. Finansdepartementet presenterade den 12 april 2002 en promemoria om 3:12-reglerna och reglerna om andelsbyten. I promemorian redovisades fyra tänkbara lösningar på problemet. I tre modeller mildras beskattningen av uppskovsbeloppet på olika sätt om de tillbytta andelarna sjunker i värde. I den fjärde modellen betraktas andelsbytet inte som en försäljning, utan beskattningen sker först när det tillbytta andelarna avyttras och då efter särskilda regler. I april 2002 tog skatteutskottet upp frågan till förnyade överväganden med anledning av att det arbete som pågick visat sig vara så komplicerat att bered ningen inte beräknades kunna slutföras under våren. För att de berörda små företagarna skulle få besked i någon form om hur regelsystemet bör förändras föreslog utskottet att riksdagen skulle tillkännage för regeringen att den skall återkomma till riksdagen med ett förslag till en retroaktivt verkande lagändring som eliminerar de effekter som uppstår i förlustsituationer till följd av att ett tjänstebelopp skall tas upp till beskattning av den som genom ett upp skovsgrundande andelsbyte har avyttrat andelar i ett fåmansföretag. Utskottet uttalade att regeringen senast i augusti 2002 skulle återkomma till riksdagen med en proposition. Riksdagen biföll den 16 maj 2002 utskottets förslag ( bet. 2001/02:SkU29). Regeringen har aviserat att en proposition kommer att avlämnas till riks dagen under hösten. Regeringen har den 14 oktober 2002 överlämnat en lagrådsremiss om utvidgning av reglerna om framskjuten beskattning vid vissa andelsbyten till Lagrådet. Motioner I Moderata samlingspartiets motion Sk417 yrkandena 14 och 15 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anför motionärerna att riksdagen bör lagstifta på egen hand om regeringen inte lägger fram något förslag, och motionärerna föreslår att rikdagen fattar beslut om att en försäljning av fåmansbolag där likvid erhållits i andelar och med villkor om att andelarna inte får säljas förrän vid en senare tidpunkt i sin helhet skall beskattas i inkomstslaget kapital. Beslutet bör gälla från och med den 1 januari 1999. Motionärerna anför vidare att även kontantbegränsningen vid uppskov ger orimliga effekter eftersom beräkningen utgår från andelarnas nominella värde, och de föreslår att regeringen får återkomma med ett förslag om att denna regel avskaffas från och med den 1 januari 1999. I Folkpartiet liberalernas motion Sk382 yrkande 22 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att de problem som uppkommer vid uppskovsgrundande avyttring av fåmansföretag mot andelar också kan uppkomma i närliggande fall, och de begär ett tillkännagivande om att regeringen bör beakta detta förhållande vid sin utformning av den aviserade propositionen. I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 23 av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att det blivit uppenbart att 3:12-reglerna ge upphov till problem för dem som sålt företag och fått betalt i andelar som sedan sjunkit i värde. Motionärerna noterar att regeringen lämnat en lagrådsremiss i ärendet men anser att riksdagen under alla omständigheter måste fatta ett beslut vid behandlingen av budgetpropositionen för år 2003. De föreslår därför att beskattningen av vinster vid andelsbyten ändras på ett sådant sätt att andelsägare kan välja om beskattning skall ske vid andelsbytet eller vid den slutliga försäljningen. I motion Fi261 av Per Rosengren (v) anförs att de problem som visat sig uppkomma vid uppskovsgrundande andelsbyten också kan uppkomma i andra fall. Gäller avyttringen konvertibler eller teckningsoptioner eller lägger kon tantbegränsningsregeln hinder i vägen kan beskattningskonsekvenserna bli desamma. Motionären begär ett tillkännagivande om att det bör utredas om en begränsning till uppskovsfallen inte leder till att lika fall behandlas olika. Utskottets ställningstagande Regeringen avlämnar i dagarna en proposition till riksdagen med förslag om ändrade regler för beskattningen av vissa andelsbyten. Regeringen föreslår att metoden med uppskov ersätts med en beskattning där mottagna andelar övertar det omkostnadsbelopp som de avyttrade andelarna har. Vinst eller förlust beskattas först när de mottagna andelarna avyttras. De nya reglerna skall under vissa förutsättningar få tillämpas retroaktivt på andelsbyten som skett under tiden den 1 januari 1999-den 31 december 2002. Av den lagrådsremiss som ligger till grund för propositionen framgår att engångseffekterna i form av utebliven skatteintäkt beräknas till 283 miljoner kronor, medan den varaktiga effekten beräknas till 9 miljoner kronor per år i utebliven skatteintäkt. Det påpekas att uppskattningarna är behäftade med stor osäkerhet. Utskottet ser positivt på att regeringen nu har avlämnat en proposition med det förslag till en retroaktivt verkande lagändring som riksdagen begärt. Som framgått redan i samband med riksdagens beställning rör det sig om ett komplicerat lagstiftningsärende som kräver en noggrann beredning. Utskottet avser att ta ställning till den närmare utformningen av de föreslagna lagändringarna under den fortsatta riksdagsbehandlingen. När det gäller de olika motionsförslagen om att riksdagen nu skall fatta beslut om olika förändringar anser utskottet att den fortsatta riskdagsbehandlingen av regeringens förslag bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför dessa motionsyrkanden. I vissa motioner begärs tillkännagivanden om att regeringen bör utreda om inte ytterligare grupper kan ha liknande problem och ta ställning till behovet av en utvidgning av lagstiftningsärendet till dessa grupper. Även dessa frågor bör enligt utskottets mening anstå i avvaktan på den fortsatta riksdagsbehandlingen. Utskottet avstyrker även dessa motionsyrkanden. Utskottet återkommer till dessa frågor under inkomstberäkningen. Beskattning av royaltyinkomster Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om skattefrihet och kapitalbeskattning av royalty. Jämför avvikande meningarna 1 (m) och 3 (kd). Bakgrund Royalty skall enligt huvudregeln beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Om royalty grundar sig på anställning eller på uppdrag eller tillfällig verksamhet som inte ingår i en näringsverksamhet skall den dock tas upp i inkomstslaget tjänst. Motioner I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkande 27 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anförs att den nuvarande beskattningen av royalty från uppfinningar och patent driver uppfinningsrika innovatörer i landsflykt i stället för att slå vakt om deras kompetens för att utveckla nya idéer i Sverige. Motionärerna föreslår att royalty beskattas i inkomstslaget kapital fr.o.m. år 2003. I Kristdemokraternas motion Sk383 yrkande 12 av Per Landgren m.fl. (kd) anförs att Sverige har en onormalt stor export av patent och uppfinningar som exploateras i andra länder, och de föreslår att royaltyinkomster befrias från skatt de två första åren för att därefter beskattas som inkomst av kapital. Utskottets ställningstagande Enligt utskottets mening bör det undvikas att införa särskilda skattestimulanser för viss typ av verksamhet. Förslag om skattefrihet under begränsad tid för royaltyinkomster har tidigare föreslagits av Innovationsutredningen (SOU 1993:84), men har inte ansetts vara aktuella att genomföra. Utskottet avstyrker motionerna Fi287 yrkande 27 och Sk383 yrkande 12. Fastighetsskatten Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om frysta taxeringsvärden, sänkt fastighetsskatt, och omläggningen till en kommunal avgift, m.m. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c). Bakgrund Uttaget av fastighetsskatt på bostäder har sedan år 1996 kraftigt begränsats genom en rad successiva beslut. Det omräkningsförfarande som då infördes har inte tillämpats som avsett, utan taxeringsvärdena har i princip varit oför ändrade under åren 1997-2000. När "frysningen" av taxeringsvärdena upphörde år 2001 sänktes i stället skattesatsen för småhus och är nu 1,0 % (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1). Riksdagen beslutade under hösten 2001 om en begränsningsregel för fastighetskatten (prop. 2001/02:3, bet. 2001/02:SkU3). Regeln, som bygger på Fastighetsbeskattningskommitténs förslag, tar sikte på hushåll med låga inkomster som är bosatta i fastigheter med höga taxeringsvärden och innebär att fastighetsskatten under vissa förutsättningar inte skall överstiga fem procent av hushållets sammanlagda inkomster. Vidare har Fastighetstaxeringsutredningens förslag om att omräkningsförfarandet vid fastighetstaxeringen skall tas bort genomförts. I stället har det införts ett system för småhus-, hyreshus- och lantbruksenheter som innebär att förenklade fastighetstaxeringar skall ske mitt emellan de allmänna fastighets taxeringarna. För småhus innebär det att en förenklad fastighetstaxering skall ske första gången år 2006. Allmän fastighetstaxering för småhus kommer att ske år 2003 och år 2009. Småhusen omräknas sista gången år 2002 (prop. 2001/02:43, bet. 2001/02:SkU11). Regeringen har vidare aviserat ett förslag om en s.k. dämpningsregel som syftar till att höjda taxeringsvärden inte omedelbart skall slå igenom på uttaget av fastighetsskatt. Meningen är att endast en tredjedel av höjningen skall slå igenom under taxeringsåret och lika mycket under vart och ett av de två därpå följande åren. Motioner I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkande 18 delvis, 19 och 21 av Lennart Hedquist m.fl. (m) föreslås att taxeringsvärdena fryses på 1997 års nivå, att fastighetsskatten för småhus bestäms till 0,9 % år 2002 och 0,8 % år 2003 och att begränsningsregeln och dämpningsregeln upphävs. I motion Fi245 yrkande 1 av Karin Enström (m) begärs ett tillkännagivande om att fastighetskatten bör avskaffas omdelbart. I Folkpartiet liberalernas motion Sk382 yrkandena 8-10 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om att fastighetsskatten måste avvecklas på sikt, systemet för taxering reformeras och likformighet mellan boendeformer upprättas. Motionärerna föreslår att taxeringsvärdena fryses till 1997 års nivå och att skatten på reavinst vid bostadsrätts- och fastighetsförsäljning höjs från 20 % till 30 %. I Kristdemokraternas motioner Fi256 yrkandena 13 och 14 av Alf Svensson m.fl. (kd), Fi254 yrkandena 1-3 av Per Landgren m.fl. (kd) och Bo216 yrkande 6 av Annelie Enochson (kd) anförs att fastighetsskatten bör slopas helt för småhus (egna hem), bostadshyreshus (hyresrätter och bostads rättsföreningar) och kommersiella lokaler och industrienheter. Kommunerna skall i stället ges rätt att ta ut en fast avgift per småhus, per bostadslägenhet samt per kvadratmeter lokalyta för kommersiella lokaler och industrienheter. Den totala kommunala avgiften får inte överstiga kommunernas självkostnader för gator/vägar och parkering, räddningstjänst samt fysisk planering. Reavinstskatten vid försäljning av privatbostadsfastighet och bostadsrätt höjs till den generella nivån på 30 %. I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 9 och 11 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås att 2003 års fastighetstaxeringsvärden räknas om med en medianmodell där köpeskillingar i den undre och övre kvartilen tas bort. Motionärerna räknar med att detta sänker taxeringsvärdena med ca 10 %. De föreslår vidare att begränsningsregeln upphävs eftersom den bygger på en omodern sambeskattningsprincip och inte behövs. Utskottets ställningstagande Regeringen har i juni 2002 tillsatt en parlamentarisk kommitté, Egendoms skattekommittén (Fi 2002:06), som skall utreda fastighetsskatten, förmögen hetsskatten samt arvs- och gåvoskatten. Uppdraget skall vara avslutat vid utgången av år 2003. Kommittén ges möjlighet att pröva lösningar som kan innebära avsteg från nu gällande principer för fastighetsbeskattningen. En förutsättning är dock att de fördelningspolitiska konsekvenserna är acceptabla. En viktig utgångspunkt är en likformig beskattning av olika typer av tillgångar. Kommittén har fått i uppdrag att åstadkomma ett regelsystem som både är enkelt och rättvist. Enligt utskottets mening är fastighetsskatten en del av kapitalinkomst beskattningen och en viktig inkomstkälla för att finansiera den offentliga välfärden. Den beräknas i år ge intäkter till staten på drygt 20 miljarder kronor. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att tillstyrka tillkännagivanden eller beslut som innebär att fastighetsskatten helt eller delvis avskaf fas. I övrigt anser utskottet att resultatet av Egendomsskattekommitténs arbete bör avvaktas. Utskottet avstyrker med det anförda de aktuella motionsyrkandena. Förmögenhetsskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om slopad sambeskattning, sänkta skattesatser, avskaffande av förmögenhetsskatten, m.m. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c). Bakgrund För fysisk person, dödsbo och familjestiftelse är skattesatsen 1,5 %. För annan juridisk person är skattesatsen 1,5 promille. Skatt påförs på den del av förmögenheten som överstiger ett fribelopp. Makar och hemmavarande barn under 18 år som inte själva skall lämna självdeklaration sambeskattas. Vid 2003 års inkomsttaxering är gränsen för uttag av förmögenhetsskatt 1 500 000 kr för ensamstående och 2 000 000 kr för sambeskattade par. Arbetande kapital i företag är fritt från förmögenhetsskatt, och befrielsen gäller i princip också arbetande kapital som innehas via aktier. Aktier på börsens A- lista betraktas dock i flertalet fall som en kapitalplacering och värderas då till 80 % av marknadsvärdet. Regeringen beslutade i juni 2002 att tillsätta en parlamentarisk kommitté, Egendomsskattekommittén (Fi 2002:06), som skall utreda fastighetsskatten på småhus m.m., förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten. Kommittén skall avsluta uppdraget senast vid utgången av 2003. Motioner I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkandena 18 delvis och 22-24 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anförs att förmögenhetsskatten ökar avkastningskravet på investeringar som görs i Sverige, och de föreslår att den avskaffas år 2004. Ett första steg tas år 2003 då sambeskattningen slopas och fribeloppet höjs till två miljoner kronor per person. Vidare skall 1997 års fastighetstaxe ringsvärden ligga till grund för förmögenhetsbeskattningen fr.o.m. år 2003. I motion Fi245 yrkande 2 av Karin Enström (m) begärs ett tillkännagivande om att förmögenhetsskatten bör slopas omedelbart. Också i motion A315 yrkande 2 av Anders G Högmark m.fl. (m) föreslås att sambeskattningen av förmögenhet slopas. I Folkpartiet liberalernas motion Sk382 yrkandena 11 och 12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att sambeskattningen av makar i förmögenhetsbeskattningen är en restprodukt i skattesystemet från den tid då kvinnor inte betraktades som egna ekonomiska subjekt, och de föreslår att sambeskattningen slopas år 2003. Vidare bör fribeloppet höjas till 2,1 miljoner kronor med sikte på ett fullständigt avskaffande av förmögenhetsskatten. I Kristdemokraternas motioner Fi256 yrkandena 21 och 22 av Alf Svensson m.fl. (kd) och Sk383 yrkande 3 av Per Landgren m.fl. (kd) föreslås att effekten av sambeskattningen av förmögenhet avvecklas helt genom att fribeloppet för sambeskattade par höjs till 3 000 000 kr. Därefter föreslår motionärerna att förmögenhetsskatten avvecklas med 0,5 procentenhet per år så att den blir 1,0 % år 2004 och 0,5 % år 2005. I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 13 och 14 av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att starka skäl talar för att förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det svenska skattesystemet. Sambeskattningen av förmögenhet är en kvarleva från ett gammalt patriarkalt samhälle med familjeförsörjare och bör avskaffas redan år 2003. Vidare innebär förmögenhetsskatten också en dubbelbeskatt ning av det egna boendet. Innan förmögenhetsskatten är helt avskaffad bör därför förmögenhetsskatten endast beräknas på halva taxeringsvärdet från 2003. Utskottets ställningstagande Utskottet har vid sina tidigare ställningstaganden till frågan om sambeskattning av förmögenhet ansett att en övergång till särbeskattning skulle medföra en oönskad stimulans för skattemotiverade överföringar inom familjen och att ett system med skilda fribelopp för ensamstående respektive sambeskattade par därför är att föredra. Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna del och är därför inte berett att tillstyrka förslagen om slopad sambeskattning. Regeringen beslutade i juni 2002 att tillsätta en parlamentarisk kommitté, Egendomsskattekommittén (Fi 2002:06), som skall utreda fastighetsskatten på småhus m.m., förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten. Bakgrunden är bl.a. att reglerna kritiserats för bristande enhetlighet i behandlingen av olika tillgångar och för de fördelningspolitiska effekterna. Kommittén skall avsluta uppdraget senast vid utgången av 2003. Utskottet anser att resultatet av denna utredning bör avvaktas och avstyrker därför motionsförslagen om slopad förmögenhetsskatt m.m. En skattelättnad för studentbostäder och äldrebostäder Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om halverad byggmoms och om slopad uttagsbeskattning av fastighetsskötsel. Jämför avvikande meningarna 3 (kd) och 4 (c). Budgetpropositionen Regeringen bedömer (avsnitt 8.6.2) att en sänkning av mervärdesskattekostnaden bör prövas för studentbostäder och äldrebostäder. I syfte att tillgodose huvudsakligen ungdomarnas bostadsbehov vill regeringen även pröva förut sättningarna för att på ett kostnadseffektivt sätt minska boendekostnaderna genom en sänkning av mervärdesskattekostnaderna för produktion av mindre hyreslägenheter. När det gäller den närmare avgränsningen av de byggprojekt som kan komma i fråga för en sänkning av mervärdesskattekostnaden krävs enligt vad som anförs noggranna överväganden. Reglerna bör ges en sådan utformning att de inte leder till senareläggning av byggprojekt som redan nu kan påbörjas. Kravet på förutsebarhet och klarhet i skattelagstiftningen måste beaktas. Byggherren måste redan vid projekteringen av ett nytt bygge ha möjlighet att bedöma skattekonsekvenserna. Även kontrollaspekterna är av stor vikt. För att utröna om sänkningen får avsedd verkan, bör åtgärden tidsbegränsas till att gälla projekt som påbörjas före utgången av 2006 och utvärderas tillsammans med de övriga stöd som finns för de aktuella bostadstyperna. Vid analysen av på vilket sätt mervärdesskattesänkningen lämpligen bör genomföras bör förutsättningarna för en återbäring av mervärdesskatten i form av en skattereduktion övervägas. Motioner Kristdemokraterna föreslår i motion Fi256 yrkande 26 av Alf Svensson m.fl. (kd) att mervärdesskatten på byggande halveras med start den 1 oktober 2003. För att inte gå emot EU:s regler föreslår motionärerna att skattesänkningen utformas så att byggföretaget efter deklaration erhåller en skattereduktion som motsvarar hälften av den erlagda byggmomsen, dvs. 10 % av byggkostnaden. Avsikten är att skattereduktionen skall ses som en del av skattesystemet och inte som ett bidrag. I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 15 av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att en uttagsskatt på företag som driver fastighetsskötsel i egen regi infördes vid 1990 års skattereform och att detta bl.a. har drabbat många allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag. Motionärerna föreslår att uttagsskatten slopas så att beskattningen av hyresboendet blir lägre och inte missgynnas i jämförelse med andra boendeformer. Utskottets ställningstagande Det finns ett starkt behov att ytterligare stimulera produktionen av vissa typer av hyreslägenheter som studentlägenheter, äldrebostäder och mindre hyreslägenheter. I dag används investeringsbidrag t.ex. för att stimulera produktionen av studentlägenheter och hyreslägenheter och detta har haft en god effekt när det gäller att få fram en produktion av lägenheter till rimligare kostnader. Det har också lett till att ett antal aktörer har etablerat sig på marknaden och nu bygger bostäder där kostnaderna är rimligare än vad kostnaderna är i den traditionella produktionen. Utskottet har ingen invändning mot regeringens bedömning att en momssänkning bör prövas som en kompletterande stimulans på detta område. När det gäller motionsförslaget om att riksdagen nu skall fatta beslut om en liknande stimulans anser utskottet att regeringens förslag bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet. När det gäller uttagsbeskattningen av viss fastighetsskötsel är bakgrunden till bestämmelsen att många fastighetsförvaltande företag, bl.a. bostadsförvaltningsföretagen, inte är skyldiga att ta ut mervärdesskatt i sin verksamhet och därför inte heller kan dra av den skatt som fristående fastighetsskötare debiterar. För att undvika att bostadsförvaltarna och andra momsbefriade företag av skatteskäl helt går över till fastighetsskötsel i egen regi har sådan egenregiverksamhet belagts med moms om kostnaden överstiger 150 000 kr. Regeln tillkom i samband med 1990 års skattereform (prop. 1989/90:11). Enligt utskottets mening syftar uttagsbeskattningen till att förhindra kon kurrenssnedvridande effekter av den mervärdesskattefrihet som gäller för bostadsförvaltare och vissa andra fastighetsförvaltare. Utskottet är inte berett att tillstyrka att denna beskattningsregel slopas. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi256 yrkande 26 och Fi286 yrkande 15. Mervärdesskatten på böcker och tidskrifter Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om höjd moms på tidskrifter och om en utredning av mervärdesskatten på kulturområdet. Jämför avvikande meningarna 3 (kd) och 4 (c). Bakgrund Riksdagen har under hösten 2001 beslutat sänka mervärdesskatten på böcker och tidskrifter från 25 % till 6 % fr.o.m. den 1 januari 2002 (prop. 2001/02: 45, bet. 2001/02:SkU12). Motioner I Kristdemokraternas motion Fi256 yrkandena 27 och 29 av Alf Svensson m.fl. (kd) anförs att den nyligen genomförda sänkningen av mervärdesskatten på tidskrifter inte kan ses som en angelägen skattesänkning, och de föreslår att mervärdesskatten på tidskrifter återställs till 25 %. De begär också ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda hur kulturmomsen generellt skall kunna sänkas till 6 %. Också Centerpartiets motion Fi286 yrkande 31 av Maud Olofsson m.fl. (c) förslås att mervärdesskatten på tidskrifter höjs till 25 %. Motionärerna anför att momsen på tidskrifter bör återställas till sin gamla nivå i avvaktan på en översyn av momsen inom hela kulturområdet. Utskottets ställningstagande Enligt utskottets mening talar både det kulturpolitiska syftet och administrativa och praktiska skäl för att både böcker och tidskrifter bör ingå i området med reducerad mervärdesskatt. Området har utformats i nära anslutning till det utrymme som finns i punkt 6 i bilaga H till sjätte mervärdesskattedirektivet. Utskottet ser inte någon anledning att ändra denna gränsdragning och avstyrker därför motionsyrkandena om höjd mervärdesskatt för tidskrifter. När det gäller yrkandena om en översyn av momsen inom kulturområdet har utskottet i betänkande 2001/02:SkU18 tagit upp de problem som områdena med nedsatt mervärdesskatt orsakar och konstaterat att systemet kommit att bli alltmer svåröverskådligt och krångligt. Gränsdragningen mellan varor och tjänster som beskattas på normal nivå, 12- procentsnivån, 6-procentsnivån respektive undantas från beskattning framstår i en del fall som svårbegriplig, godtycklig och orättvis. Skattemyndigheterna tvingas till grannlaga avgöranden om huruvida olika varor och verksamheter skall hänföras till den ena eller den andra gruppen. En av lagstiftningstekniska och praktiska skäl motiverad önskan att göra gränsen för ett lågbeskattat område så snäv som möjligt för att underlätta tillämpningen ger ibland upphov till känsliga och vidlyftiga rättvisediskussioner, när ett besläktat och närliggande område beskattas på en högre nivå. Företag och andra näringsidkare lägger ibland ned avsevärda ansträngningar och betydande kostnader på att få till stånd en förmånligare mervärdesbeskattning av just de varor och tjänster som det företaget eller den näringsidkaren producerar, dvs. att få med dessa varor och tjänster i en lågbeskattad sektor. Mot denna bakgrund föreslog utskottet ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en översyn av tillämpningsområdet för de reducerade skattesatserna. Riksdagen biföll utskottets förslag (bet. 2001/02:17). Regeringen anför i budgetpropositionen (avsnitt 8.6.1) att det pågår ett arbete med att ta fram direktiv till utredningen och att avsikten är att utredningen skall tillsättas under hösten 2002. Enligt utskottets mening bör resultatet av den aviserade utredningen av tillämpningsområdet för de reducerade skattesatserna avvaktas. Utskottet avstyrker motionsförslaget om en utredning om enhetlig kulturmoms. Skatt på lågpriscigaretter Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om minimipunktskatt på cigaretter på 90 % och avslår motionsförslaget om en högre minimiskatt. Jämför avvikande mening 3 (kd). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.2, punkt 36) att en minimipunktskatt införs den 1 mars 2003 på cigaretter som har ett lägre detaljhandelspris än cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Skatten bestäms till 90 % av den sam manlagda skatten på cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Vidare införs en skyldighet för tillverkare att lämna uppgifter till Riksskatteverket om försäljning av cigaretter i de olika priskategorierna. Regeringen anför att ett antal s.k. lågpriscigaretter lanserats på den svenska marknaden under senare tid. Cigaretterna har ett pris som per paket ligger ca 10 kr under priset på ett cigarettpaket i den mest efterfrågade priskategorin. Dessa lågpriscigaretters andel av marknaden har successivt ökat och de står för närvarande för ca 10 % av cigarettkonsumtionen i landet. Även i andra medlemsstater har denna kategori av cigaretter tagit marknadsandelar. Det låga priset på dessa cigaretter medför en risk för att cigarettrökningen kommer att öka. Regeringen anser därför att det finns skäl att införa en minimipunktskatt för cigaretter som har ett lägre detaljhandelspris än cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Enligt EG- reglerna skulle det vara möjligt att ta ut en minimipunktskatt på 100 % av den sammanlagda skatten på cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Regeringen bedömer dock att det inte är lämpligt att fastställa en minimipunktskatt på 100 % med hänsyn till att en sådan höjning av punktskatten på lågpriscigaretter skulle kunna öka risken för smuggling av cigaretter. En för låg minimipunktskatt skulle dock inte få någon större effekt på cigarettkonsumtionen. Vid en samlad bedömning utifrån nuvarande förhållanden har regeringen funnit att en minimipunktskatt som uppgår till 90 % av den punktskatt som tas ut på cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin bör införas. Motion I Kristdemokraternas motion Sk397 av Ragnwi Marcelind (kd) anförs att möjligheten att införa en minimiskatt på cigaretter bör utnyttjas till 100 %. Med en skatt på 90 % kan lågpriscigaretterna fortfarande vara hela 8 kr billigare än den mest säljande priskategorin och risken är överhängande att lågpriscigaretterna fortsätter att locka unga rökare. Med en skatt på 100 % ökar priset med ytterligare 2 kr, och det finns då en möjlighet att lågpriscigaretterna på sikt kan försvinna helt. Utskottets ställningstagande Utskottet har inte funnit någon anledning till invändning mot regeringens förslag om att införa en minimiskatt på cigaretter för att på det sättet dämpa den ökande andelen för dessa cigaretter. I likhet med regeringen gör utskottet bedömningen att skatten bör bestämmas till en nivå som tar hänsyn både till behovet att dämpa efterfrågan och till risken för smuggling om skattesatsen skulle sättas för högt. Utskottet instämmer därför i regeringens slutsats att en nivå som uppgår till 90 % av den punktskatt som tas ut på cigaretter i den mest efterfrågade kategorin är lämplig. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion Sk397. Privatinförselkvoter Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjda kvoter för privatinförsel. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.1, punkterna 37 och 38) att den mängd sprit drycker, vin och öl som privatpersoner kan föra in till Sverige från ett annat EU- land utan att skatt skall betalas i Sverige ökas från den 1 januari 2003. Från denna tidpunkt kan en privatperson föra in 5 liter spritdryck, 52 liter vin och 64 liter öl utan att svensk skatt skall betalas. Kvoterna för s.k. starkvin och för tobaksprodukter ändras inte. Utskottets ställningstagande Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget och tillstyrker därför propositionen i denna del. Skatten på alkoholdrycker Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om sänkta skatter på öl, vin och sprit. Jämför avvikande mening 1 (m). Bakgrund Skattesatsen på öl över 2,8 volymprocent är 1,47 kr för varje volymprocent alkohol och liter. Vid en alkoholhalt på 5 % är skatten 7,35 kr per liter. Skatten på lättvin tas ut i "trappsteg" och uppgår till 22,08 kr per liter för vin över 8,5 och upp till 15 volymprocent. Skatten på sprit är 501,75 kr per liter ren alkohol. Skatten på 1 liter starksprit är ca 200 kr. Motioner I Moderata samlingspartiets motioner Fi207 yrkandena 1-4 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och Fi287 yrkandena 30-32 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anför motionärerna att de höga skatterna och de ökande införselkvoterna gör att skatteinkomsterna minskar och att den svenska bryggerinäringen slås ut, och de föreslår en sänkning av de svenska alkoholskatterna mot nuvarande danska nivå. En sådan sänkning är enligt motionärernas mening statsfinansiellt neutral. Skatten på vin med en alkoholhalt på 8,5-15,0 volymprocent sänks från 22,08 kr till 9 kr per liter, med motsvarande ändring för vin med annan alkoholhalt. Skatten på öl sänks från 1,47 kr till 85 öre per volymprocent och skatten på sprit sänks från 501,75 kr till 375 kr per liter ren alkohol. Utskottets ställningstagande Sverige håller fast vid en restriktiv alkoholpolitik som syftar till att begränsa alkoholens skadeverkningar genom en minskad totalkonsumtion. Politiken utgörs främst av en kombination av höga skatter och restriktioner som på olika sätt begränsar tillgängligheten samt information, opinionsbildning och behandlingsinsatser. EU-medlemskapet och den ökade internationella rörligheten har medfört ändrade förutsättningar för alkoholpolitiken. Prioriteringar måste därför göras till de områden där insatserna ger störst effekt. Strävan är att hålla fast vid de mest verkningsfulla alkoholpolitiska medlen så länge de har effekt och ta bort sådana restriktioner som bedöms ha mindre alkoholpolitisk betydelse och som ifrågasätts från EG- rättslig synpunkt. Riksdagen har i den nationella handlingsplanen för att förebygga alkohol skador (prop. 2000/01:20, bet. 2000/01:SoU8) antagit åtgärder för att Sverige fortsättningsvis, även vid höjda införselkvoter, skall kunna behålla målet om att begränsa alkoholens skadeverkningar och verka för att minska den totala alkoholkonsumtionen. Utskottet anser att ett av de viktigaste alkoholpolitiska medlen fortfarande är prispolitiken och att det inte är lämpligt att genomföra sådana skattesänkningar som föreslås i de nu aktuella motionerna. Utskottet avstyrker motionerna Fi207 yrkandena 1-4 och Fi287 yrkandena 30-32. Grön skatteväxling - höjd koldioxidskatt och elskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjd skatt på koldioxid och el med den utvidgning som föreslås i motion Fi230. Utskottet avstyrker motionsförslagen om en begräsning av industrins koldioxidskatterabatt och om införande av en kväveoxidskatt. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 3 (kd) och 4 (c). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitten 8.4.1.1-3, punkt 33) att koldioxidskatten på bränslen höjs med 16 %. För bensin och dieselolja sänks energiskattesatserna lika mycket som koldioxidskattesatserna höjs. Drivmedel som endast belastas med koldioxidskatt undantas från koldioxidskattehöjningen. Tillverkningsindustrin och jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna kompenseras genom att koldioxidskattelättnaden för dessa näringar höjs från 70 % till 74 %. Energiskatten på el höjs med 2,1 öre per kWh. Samtliga energi- och koldioxidskattesatser höjs motsvarande förändringarna i konsumentprisindex under perioden juni 2001-juni 2002. Höjningarna träder i kraft den 1 januari 2003. Regeringen anför att det är viktigt att fortsätta att öka tyngden av kol dioxidskatten i förhållande till energiskatten. Eftersom det är angeläget att åstadkomma en begränsning av koldioxidutsläppen föreslås en höjning av koldioxidskatten med 16 %. Tillsammans med den årliga indexuppräkningen innebär det att koldioxidskatten höjs från 63 till 74 öre per kg utsläppt koldioxid. Energiskatten ändras inte för bränslen som används för uppvärmning. För bensin och dieselolja sänks dock energiskatten med samma belopp per liter som motsvarar koldioxidskattehöjningen. När gasol, metan och naturgas används som drivmedel belastas de inte med någon energiskatt. För att även skatten på dessa drivmedel skall vara oförändrad undantas de från höjningen av koldioxidskatten. Vidare anförs att höjningen av koldioxidskatten på fossila bränslen begränsar användningen av dessa, men att det relativa priset på el samtidigt sjunker. Det kan medföra att elanvändningen ökar och motiverar att energiskatten på el höjs för att motverka detta. Samtidigt med den föreslagna höjningen av koldioxidskatten föreslås därför en energiskattehöjning på el med 2,1 öre per kWh för samtliga energiskattesatser på el. Motioner I motion Fi230 yrkande 12 delvis av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) anförs att regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet träffat överenskommelse om att den av regeringen föreslagna gröna skatteväxlingen på 2,6 miljarder kronor skall utvidgas så att den får en total omslutning på 3 miljarder kronor och att detta skall ske genom ytterligare höjningar av koldioxidskatten på bränslen och energiskatten på el. De tillkommande intäkterna skall användas till ytterligare höjningar av grundavdraget, riktade till personer i de lägsta inkomstskikten. På samma sätt som i budgetpropositionen undantas tillverkningsindustri, jordbruk och vattenbruk från höjningen genom en höjning av den procentuella koldioxidskattelättnaden för dessa sektorer och skatteuttaget för drivmedel neutraliseras. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att koldioxidskatten höjs med 19 % och att samtliga energiskattesatser på el höjs med på 2,5 öre/kWh. Moderata samlingspartiet hemställer att förslagen om höjda skatter på koldioxid och el avslås. Yrkandena framställs i motion Fi287 yrkandena 12 och 13 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och motion N301 yrkande 9 av Mikael Odenberg m.fl. (m). Även Kristdemokraterna föreslår en grön skatteväxling på 3 miljarder kronor år 2003. Motionärerna tillstyrker höjningarna av koldioxidskatten, energiskatten, avfallsskatten och skatten på naturgrus och föreslår i motion Fi256 yrkande 32 av Alf Svensson m.fl. (kd) att skatten på el höjs med 0,5 öre mer än vad regeringen föreslagit. Skatteväxlingen finansierar motionärernas förslag om ett grundavdrag på 26 500 kr. I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 25 och 26 Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att de senaste två årens skatteväxling har lett till att skillnaden mellan de enskildas och industrins koldioxidskatt ökat och motionärerna föreslår att denna skillnad nu reduceras genom att industrins rabatt minskas med 2 miljarder kronor. Vidare anförs att kväveoxidutsläppen stadigt har ökat och att därför även avgifterna på utsläpp av kväveoxid bör vka. Motionärerna föreslår att kväveoxidskatt skall tas ut med 10 kr per kilo NOx i pannor med en större effekt än 5 megawatt och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20 gigawatt. Utskottets ställningstagande En fortsatt grön skatteväxling utgör en central del i regeringens strategi för att omvandla Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Det främsta syftet med skatteväxlingen är att bidra till att fastställda miljömål uppnås genom en ökad miljöstyrning via skattesystemet. Genom miljöskatter sätter man ett pris på miljön och det blir dyrare att släppa ut föroreningar. Härigenom får hushållen ekonomiska motiv att välja en mer miljövänlig och resurssnål livsstil medan företagen stimuleras att utveckla en mer miljövänlig teknik. En grön skatteväxling innebär inte en höjning av det totala skatteuttaget då höjningar av de miljörelaterade skatterna balanseras av sänkningar av skatterna på arbete. I 2000 års ekonomiska vårproposition bedömdes det samlade utrymmet för grön skatteväxling under perioden 2001-2010 vara 30 miljarder kronor. Genom förslag i budgetpropositionerna för 2001 och 2002 har därefter en skatteväxling på sammanlagt drygt 5 miljarder kronor genom förts. Regeringens bedömning avseende det totala utrymmet för grön skatteväxling fram till 2010 kvarstår. En fortsatt grön skatteväxling måste genomföras stegvis och varsamt, och de olika stegen bör löpande följas upp vad gäller effekterna för miljön, för individer och inkomstfördelning och för det svenska näringslivets konkurrenskraft. En ökad miljörelatering av skattesystemet förutsätter också en rationell energiskattestruktur, baserad på lättförståeliga och brett accepterade principer samtidigt som skattesystemet måste vara förenligt med Sveriges medlemskap i EU. Som en integrerad del i den gröna skatteväxlingen arbetar därför ett par utredningar med att ta fram underlag för en reformering av energi- och miljöskattestrukturen: Skattenedsättningskommittén (dir. 2001:29) om nedsättning av energiskatt för näringslivet och Vägtrafikskatteutredningen (dir. 2001:12) om vägtrafikbeskattningen. Enligt utskottets mening bör ytterligare ett steg nu tas i den gröna skatte växlingen, och härvid bör växlingen utvidgas till 3 miljarder kronor på det sätt som föreslås i motion Fi230. Härigenom skapas ytterligare utrymme för en sänkning av inkomstskatten genom ett högre grundavdrag. Utskottet tillstyrker att regeringens förslag genomförs med de ändringar som föreslås i motion Fi230 yrkande 12 delvis. Härvid avstyrker utskottet motionerna Fi287 yrkandena 12 och 13 och N301 yrkande 9 samt motion Fi256 yrkande 32. När det gäller förslaget om en neddragning av koldioxidskatterabatten för tillverkningsindustrin och jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna anser utskottet att resultatet av Skattenedsättningskommitténs arbete bör avvaktas. Enligt utskottets mening utgör den kväveoxidavgift som i dag tas ut på större anläggningar ett exempel på ett väl fungerande ekonomiskt styrmedel inom miljöpolitiken, och utskottet är inte berett att tillstyrka att det i stället läggs en skatt på dessa anläggningar. Utskottet avstyrker med det anförda även motion Fi286 yrkandena 25 och 26. Kraftvärmebeskattningen Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en övergång till industribeskattning för kraftvärmeverken, ändrade turordningsregler för bränslen och en utfasning av avdraget för egen elförbrukning, men framhåller samtidigt att kommissionens godkännande bör avvaktas innan beslut fattas i ärendet. Jämför avvikande mening 4 (c). Bakgrund I energipropositionen (prop. 2001/02:143) bedömde regeringen att möjligheterna bör undersökas att införa ändringar i energibeskattningen för kraft värmeanläggningar som innebär att skattereglerna likställs med dem som gäller för industriellt mottryck. I kraftvärmeverk får i dag avdrag göras för hälften av energiskatten på den del av bränsleförbrukningen som hänförs till värmeproduktion. Om i stället industrins avdragsregler införs för denna bränsleförbrukning innebär det att hela energiskatten och 74 % av koldioxidskatten på bränslen får dras av. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.2.1-3, punkt 33) att avdrag skall få göras för hela energiskatten och 74 % av koldioxidskatten på bränslen som förbrukas för värmeproduktion i kraftvärmeverk. Vidare förslås att turordningen mellan bränslena inte skall få väljas fritt vid beräkning av skatteavdragen i kraft värmeverk. I stället införs regler om proportionering. Sådana regler införs också i andra sammanhang där turordningen fått väljas fritt. Slutligen förelås att avdraget för energiskatt på el som produceras i kraftvärmeverk och som används i egen verksamhet som består av el- , gas-, värme- eller vattenförsörjning slopas den 1 maj 2003. En begränsning av avdragsrätten sker dock redan den 1 januari 2003. Regeringen anför att en förutsättning för skatteavdraget vid produktion av värme i kraftvärmeverk är att el- och värmeproduktionen sker integrerat och samtidigt, dvs. att produktionen sker i en sammanhållen process och att förhållandena vid varje tillfälle är avgörande. Reglerna för nedsättning av energiskatter är föremål för översyn av en parlamentarisk kommitté, Skattenedsättningskommittén (dir. 2001:29). Kommittén, som tillsattes som ett led i arbetet med att förverkliga strategin för fortsatt grön skatteväxling, skall redovisa sitt arbete senast den 31 december 2002. Den föreslagna ändringen får därför ses som temporär i avvaktan på kommitténs förslag. Regeringen anför vidare att det fordras en prövning av kommissionen om de höjda avdragen är tillåtliga enligt EU:s regler om statsstöd innan en förändring av skattebestämmelserna kan genomföras. Sverige har redan anmält förslaget om ändrade bränsleavdrag i samband med en pågående granskning av energiskattenedsättningarna för industrin. En central fråga är enligt vad som anförs hur den här föreslagna generella stimulansen för kraftvärmen skall kunna uppnås utan att biobränslenas kon kurrenskraft försämras. För att via skattereglerna minska risken för en ökad fossilanvändning på bekostnad av biobränsleanvändningen föreslås att de regler som gäller för beräkning av skatteavdragen ändras. Kraftvärmeprodu centen får enligt dagens regler välja hur den gemensamma bränsleförbrukningen fördelas på elproduktion respektive värmeproduktion. Det har därvid varit gynnsamt att så långt möjligt hänföra beskattade fossila bränslen till elproduktionen, eftersom skatteavdragsbeloppet då blir större. Om flera beskattade bränslen använts samtidigt har de också fått turordnas sinsemellan. I stället bör regler om proportionering införas. Sådana regler bör också införas när el framställs samtidigt med både kraftvärme- och kondenskraftteknik i sammankopplade system. Likaså om värme levereras till utomstående som omfattas av nedsättningsreglerna för industri, jordbruk, skogsbruk och vattenbruk. Vid elproduktion i kraftvärmeverk finns det en alternativ möjlighet att i stället för bränsleavdrag göra avdrag för energiskatten på den del av den egenproducerade el som används i kraftvärmeproducentens egen verksamhet som består av el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning. Med nuvarande skatte satser på bränslen och el har det varit fördelaktigt att utnyttja detta avdrag om biobränslen och andra obeskattade bränslen har använts för elproduktionen. Det har visat sig att denna avdragsmöjlighet har utnyttjats i allt större omfattning under de senaste åren. Uppenbarligen är det utnyttjandet av avdraget för el i elpannor och värmepumpar som ökar. Elcertifikatsutredningen konstaterade i sitt slutbetänkande Handel med elcertifikat (SOU 2001:77) att ett bibe hållande av denna avdragsrätt kombinerat med ett certifikatsystem kunde ses som ett dubbelt stöd för att främja förnybar elproduktion. Avdraget motverkar också syftet med de förhöjda skattesatserna på stora elpannor under vinterhalvåret om avdrag får göras för sådan elanvändning. Ett slopat avdrag bör minska elanvändningen för värmeproduktion, vilket stämmer överens med målen inom energipolitiken. Motioner I motion Fi230 yrkande 14 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) anförs att förslagen om ändrad beskattning av kraftvärme i kombination med planerna på handel med elcertifikat bör leda till en utbyggnad av biobränslebaserad kraftvärme. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att det är viktigt att regeringen noga följer utvecklingen och snabbt återkommer till riksdagen med förslag till ändringar om effekterna inte skulle bli de eftersträvade. Centerpartiet anför i motion N394 yrkandena 2 och 3 av Åsa Torstensson m.fl. (c) att det finns en risk att förslaget kommer att gynna användningen av fossila bränslen för all producerad kraftvärme, inte bara för kraftproduktionen. För att mota denna risk bör skatteavdrag för värmeproduktion endast medges för en mängd bränslen som motsvarar den producerade elenergin. I den fortsatta energiomställningen och utvecklingen av förnybara bränslen är det angeläget med en tydlig redovisning av de energipolitiska konsekvenserna av förändrade regler för beskattningen av kraftvärmeverk. Utskottets ställningstagande Enligt utskottets mening har den tekniska utformningen av skattestimulansen för kraftvärmeverken fått till följd att stimulansen för denna produktionsform urholkats under senare år. De höjda energi- och koldioxidskatterna har inneburit en förbättring av biobränslenas konkurrenskraft medan förutsättningarna för den fossilbaserade kraftvärmen försämrats. Med dagens energiskatter är det inte lönsamt att bygga nya fossileldade kraftvärmeanläggningar och kraftvärmeverken klarar inte längre av konkurrensen från t.ex. kolkondenskraft verk. Även de befintliga kraftvärmeanläggningarna har i dag lönsamhetsproblem. Anledningen till att den faktiska elproduktionen varit lägre än den möjliga är att elpriset på den nordiska elbörsen ofta varit lägre än de rörliga elproduktionskostnaderna i kraftvärmeanläggningarna. Detta gäller inte bara under sommaren utan även under vår och höst då behov av värmeproduktion finns. För fjärrvärmeföretaget är det då mer lönsamt att för värmeproduktionen t.ex. använda en biobränsleeldad hetvattenpanna eller, i de fall annan värmeproduktionsanläggning saknas, enbart producera värme i kraftvärmeverket. Fjärrvärmeföretag med gaseldade kraftvärmeverk väljer i stor utsträckning att i stället producera värme i gaseldade hetvattenpannor, eftersom de ofta är bundna av särskilda kontrakt med gasleverantören. Sådana kontrakt innebär skyldighet att köpa en viss mängd naturgas eller åtminstone betala för gasen under kontraktsperioden. Bristande lönsamhet i de fossileldade kraftvärmeverken kan på sikt leda till att dessa, liksom tidigare kondenskraftverken, läggs ned. Detta skulle leda till att försörjningstryggheten i det svenska elsystemet försämras, framför allt i södra Sverige, samtidigt som miljöeffekterna skulle vara negativa eftersom det rör sig om anläggningar med ofta mycket hög verkningsgrad såsom naturgaseldade kombicykelanläggningar och PFBC (trycksatt fluidiserad bädd). På marginalen skulle bortfallande elproduktion ersättas med import av miljömässigt sämre elproduktion i kolkraftverk. Det finns av dessa skäl anledning att genomföra en omläggning av den nuvarande skatterabatten för kraftvärmetekniken. Som regeringen föreslår är det härvid lämpligt att låta kraftvärmeverk få samma skatteregler som industriellt mottryck. En sådan förändring kommer att leda till högre elproduktion i befintliga kraftvärmeverk och även till en förbättring av förutsättningarna för investeringar i ny kraftvärme. I befintliga gaseldade kraftvärmeverk i södra Sverige kan elproduktionen komma att öka med ca 1 TWh. Därtill kommer en ökning med 1,5 TWh om det planerade gaskraftvärmeverket i Göteborg byggs. Den ökade inhemska elproduktionen skulle leda till minskad elimport med minskade koldioxidutsläpp i vår omvärld som följd. Enligt utskottets mening är det viktigt att den omläggning som nu genomförs kan ske med bibehållen konkurrenskraft för biobränslen och då särskilt för de biobränsleeldade kraftvärmeverken. För dessa verk finns i dag särskilda bidragsformer. Sedan år 1991 har investeringsstöd utgått till bio bränsleeldade kraftvärmeanläggningar. De anläggningar som fått investeringsstöd i enlighet med 1991 års energipolitiska program är förpliktigade att använda totalt minst 85 % biobränsle under en femårsperiod. För de större anläggningarna uppgår elproduktionen till ca 30 % av tillförd bränsleenergi. Därmed begränsas andelen fossilt bränsle i dessa anläggningar till ca 50 % av det bränsle som används för elproduktion. I de anläggningar som fått stöd i 1997 års program måste biobränslen utgöra minst 70 % av den totala förbrukningen under en femårsperiod. Anläggningsägaren skall vidare förbinda sig att under samma tid för framställning av el endast använda biobränslen. Det senare kravet innebär med nuvarande skatteregler att det ger lägst produktionskostnad att använda 100 % biobränslen i de anläggningar där detta är tekniskt möjligt vid samtliga driftfall. Ett införande av ett system med elcertifikat innebär en förbättrad konkur renssituation för den biobränslebaserade kraftvärmen. Även med en övergång till industribeskattning för den fossila kraftvärmen skulle biokraftvärme rent generellt vara mer konkurrenskraftig, och sameldningen med fossila bränslen för elproduktion i de kraftvärmeverk som kan använda både fossila bränslen och biobränslen kommer enligt de bedömningar som redovisats i proposition 2001/02:146 i allmänhet inte längre att vara lönsamt. För att ytterligare minska risken för en ökad fossilanvändning finns det som regeringen anför anledning att ändra de särskilda turordningsregler som gäller för beräkning av skatteavdragen. Med dagens regler är det fördelaktigt att så lång möjligt hänföra beskattade fossila bränslen till elproduktionen, eftersom skatteavdragseffekten då blir större. Om en proportionering används i stället stängs möjligheten att få fullt avdrag för fossila bränslen i kraftvärmeverk. Eftersom kraftvärmeverken ibland drivs som fjärrvärmeverk bör samma regler gälla överallt där turordningsreglerna nu tillämpas. Vad slutligen gäller kraftvärmeverkens elavdrag vid produktion av el som används i egen verksamhet har utskottet inte funnit anledning till erinran mot regeringens förslag. Utskottet ställer sig sammanfattningsvis bakom de förslag till omläggning av kraftvärmebeskattningen som regeringen lägger fram. Med hänsyn till att utskottet tillstyrkt en utvidgning av den skatteväxling som föreslås i propositionen bör bestämmelserna om kraftvärmerabatten justeras till den nya nivå som gäller efter utvidgningen. Det finns anledning att framhålla att den föreslagna omläggningen är temporär. Skattenedsättningskommittén genomför en översyn av reglerna för nedsättning av energiskatter och skall redovisa sitt arbete senast den 31 december 2002. I motion N394 föreslås att kraftvärmerabatten skall kopplas hårdare till elproduktionen för att på det sättet säkra att rabatten inte utnyttjas av verk som i huvudsak producerar värme. Motionärernas förslag innebär att rabatt skall medges med stöd av en schablon som anger hur mycket värme som åtgår för att producera en viss mängd el i olika typer av kraftvärmeverk. Motionärerna framhåller vidare att det i fortsättningen bör finnas tydliga redovisningar av de energipolitiska konsekvenserna vid förändringar i kraftvärmebeskattningen. Det är enligt utskottets mening viktigt att reglerna är utformade på ett sådant sätt att rabatten verkligen förbehålls verk som använder sig av den effektiva tekniken med samtidig framställning av värme och kraft. Som framgår av vad regeringen anför har detta också varit utgångspunken vid utformningen av de lagregler som föreslås. Regeringen anför att en förutsättning för skatteavdraget vid produktion av värme i kraftvärmeverk skall vara att el- och värmeproduktionen sker integrerat och samtidigt, dvs. att produktionen sker i en sammanhållen process, och att förhållandena vid varje tillfälle är avgörande. Den värme som berättigar till skatteavdrag skall således i ett första steg ha använts för elgenerering. Lagreglerna har utformats i enlighet härmed. Enligt utskottets mening ger regeringens förslag ett bra regelstöd för att se till att skatterabatten förbehålls tekniken med samtidig framställning av värme och kraft, och utskottet ser inte något egentligt behov av en kompletterande schablon. Härtill kommer att en schablonisering av rabatten skulle introducera en oönskad styrning på området, med potentiellt negativa effekter på den framtida utvecklingen av kraftvärmetekniken. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att tillstyrka att regeringens förslag kompletteras med en schablon och avstyrker därför motion N394 yrkande 2. Som anförs i motion Fi230 är de sammanlagda effekterna av förslagen, särskilt på kort sikt, svårbedömda. En risk kan finnas att effekten i vissa fall inte blir den eftersträvade. Enligt utskottets mening är det viktigt att rege ringen noga följer utvecklingen och snabbt återkommer till riksdagen med förslag till ändringar i beskattningen eller reglerna för certifikatshandeln om effekterna inte skulle bli de eftersträvade. I sammanhanget vill utskottet också framhålla att det är angeläget att förändringar på detta område åtföljs av en tydlig redovisning av de energipolitiska konsekvenserna. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker således motionerna Fi230 yrkande 14 och N394 yrkande 3. Förändringarna i kraftvärmerabatten skall godkännas av kommissionen innan de kan genomföras. Regeringen har också informerat kommissionen om ändringarna i avsikt att hinna få ett besked i så god tid att reglerna kan träda i kraft den 1 januari 2003. Enligt utskottets mening bör besked om kommissionens inställning avvaktas innan ärendet föreläggs riksdagen för beslut i denna del. Kalk- och cementbranschens koldioxidskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en förlängning av kalk- och cementindustrins begränsningsregel för koldioxidskatt. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.3, punkt 33) att den övergångsvis gällande begränsningsregeln avseende kalk- och cementbranscherna m.m. (1,2-pro centsregeln) förlängs ytterligare ett år. Utskottets ställningstagande Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget och tillstyrker propositionen i denna del. Beskattningen av alternativa drivmedel Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om att koldioxidneutrala drivmedel skall befrias från både energiskatt och koldioxidskatt. Jämför avvikande meningarna 3 (kd) och 4 (c). Bakgrund Riksdagen (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1) har nyligen tagit del av regeringens bedömning i budgetpropositionen för 2002 om hur en strategi fr.o.m. 2003 för nedsättning av skatten på alternativa drivmedel skall utformas. Huvudkomponenterna i strategin innefattar skattelättnader i form av dels energi- och koldioxidskattebefrielse för pilotprojektdispenser i enskilda fall, dels en generell koldioxidskattebefrielse för koldioxidneutrala drivmedel med stöd av ett beslut enligt artikel 8.4 i mineraloljedirektivet. Budgetpropositionen Regeringen bedömer (avsnitt 8.4.5) att det är angeläget att den strategi för skatte nedsättning för alternativa drivmedel som lades fast i budgetpropositionen för 2002 kan börja tillämpas så snart erforderliga godkännanden har erhållits från rådet och kommissionen. Konkurrenskraftiga och konkurrensneutrala villkor för de alternativa drivmedlen under år 2003 beaktas i särskild ordning i avvaktan på EG-beslut. Motion Kristdemokraterna föreslår i motion Fi256 yrkandena 30 och 31 av Alf Svensson m.fl. (kd) att både energi- och koldioxidskatten på biodrivmedel slopas. Motionärerna anför att regeringens skattestrategi för alternativa drivmedel innebär att koldioxidneutrala drivmedel skall befrias från koldioxidskatt från 2003. Producenter och intressenter på området menar dock att en befrielse från energiskatten är nödvändig om det skall finnas en chans för ökad produktion av alternativa bränslen. Utskottets ställningstagande Enligt utskottets mening bör utgångspunkten för de skattebefrielser som skall gälla mer långsiktigt vara att de bränslen som kan betraktas som koldioxid neutrala befrias från koldioxidskatt men inte från energiskatt. Strategin för nedsättning av skatten på alternativa drivmedel bör således ligga fast. En ökad konkurrenskraft för de koldioxidneutrala drivmedlen uppnås genom att kol dioxidskatten ges en ökad tyngd vid energibeskattningen, något som ingår i strategin för en grön skatteväxling. Utskottet avstyrker motion Fi256 yrkandena 30 och 31. Skatten på drivmedel, m.m. Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om sänkta skatter på drivmedel, veteranlastbilar och veteranfartyg. Jämför avvikande meningarna 1 (m) och 3 (kd). Motioner Moderata samlingspartiet föreslår att skatten på bensin och diesel sänks med 70 öre per liter inklusive moms den 1 januari 2003. Sådana yrkanden framställs i motion Fi287 yrkande 14 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och N304 yrkande 4 delvis av Mikael Odenberg m.fl. (m). Kristdemokraterna föreslår att skatten på diesel sänks med 31 öre per liter inklusive moms för att underlätta för de svenska åkerierna och att skatten på bensin sänks med 31 öre per liter inklusive moms i stödområde A. Motionä rerna anför att det är rimligt att ta ut en lägre skatt på bensin i de områden där avstånden är längre. Yrkandena framställs i motionerna Fi256 yrkande 17 och 18 av Alf Svensson m.fl. (kd), Sk383 yrkandena 8 och 9 av Per Landgren m.fl. (kd) och N307 yrkande 3 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd). I motion Fi227 av Ulla Löfgren och Elisabeth Nyström (m) anför motionärerna att gamla bilar är befriade från fordonsskatt när de uppnår veteranålder, och motionärerna föreslår en motsvarande befrielse från dieselskatt för fartyg som är 50 år eller äldre. I motion MJ377 yrkande 2 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) föreslås att det utreds om veteranlastbilar kan befrias från vägavgifter och fordonsskatt när de inte regelmässigt går i yrkesmässig trafik. Utskottets ställningstagande Utskottet anser att skatterna på bl.a. bensin och diesel utgör viktiga styrmedel i miljöpolitiken som syftar till att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Utskottet konstaterar att regeringen på sikt avser (avsnitt 8.4.1.1) att verka för att inslaget av rörliga skatter i vägtrafikbeskattningen ökar och att regeringen anser att det är viktigt att bensin och dieselolja för privat bruk beskattas på ett likartat sätt. Regeringen avvaktar dock den pågående Vägtrafikskatteutredningens förslag om förändringar av drivmedelsskatten och utredningens analys om för- och nackdelar med en kilometerskatt. Utskottet ser inga skäl att sänka skatten på bensin och diesel. När det gäller förslaget om en dieselskattebefrielse för äldre fartyg i privat bruk ser utskottet inte heller någon anledning att införa en sådan. Veteranlastbilar är enligt gällande regler befriade från fordonsskatt och vägavgifter om de inte används kommersiellt. Någon utredning med denna inriktning behövs därför inte. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi287 yrkande 14, N304 yrkande 4 delvis, Fi256 yrkandena 17 och 18, Sk383 yrkandena 8 och 9, N307 yrkande 3, Fi227 och MJ377 yrkande 2. Kärnkraftsproducerad el Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om en sänkning av skatten på kärnkraftverk och en övergång från effektskatt till skatt på producerad energi. Jämför avvikande mening 1 (m). Bakgrund Skatt på termisk effekt i kärnkraftverk tas ut månadsvis med 5 514 kr per megawatt V motsvarande ca 181 kr per megawatt och dygn - av kärnkraftsreaktorns högsta tillåtna termiska effekt. Om en reaktor har varit ur drift under en sammanhängande period av mer än 90 kalenderdygn, får för varje dygn utöver de 90 första göras avdrag med 181 kr per megawatt av den ter miska effekten. Skatten ersatte fr.o.m. den 1 juli 2000 en tidigare skatt på energi som producerats i kärnkraftverk. Motion I Moderata samlingspartiets motion Fi287 yrkandena 15 och 16 av Lennart Hedquist m.fl. (m) anför motionärerna att miljöskatter skall tas ut i produk tionsledet medan energiskatter skall tas ut i konsumentledet. Då erhålls en konkurrensneutral beskattning mellan olika energiproducenter och mellan olika bränslen. Skatten på kärnkraftsproducerad el bryter mot denna princip och bör på sikt tas bort. Motionärerna föreslår att skatten sänks med 0,5 öre per kWh 2003. De föreslår vidare att den omvandlas från en effektskatt till en skatt på producerad energi. Utskottets ställningstagande Utskottet är inte berett att sänka skatten på kärnkraftverk. När det gäller valet av beskattningsmetod för kärnkraftverken har en omläggning från en produktionsskatt till den nuvarande effektskatten genomförts under år 2000 för att på det sättet minska risken för snedvridningar inom elproduktionssystemet. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka en återgång till den tidigare beskattningstekniken. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi287 yrkandena 15 och 16. Grön skatteväxling - höjd avfallsskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjd avfallsskatt, m.m. och gör ett uttalande om behovet av en skatt på förbränning av avfall. Förslagen om beslut och tillkännagivanden till regeringen om en skatt på förbränning av avfall avstyrks. Jämför avvikande mening 4 (c). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.1.4 och 8.4.4, punkt 34) att skatten på avfall som deponeras höjs från 288 till 370 kr per ton avfall. Vidare föreslås att avdrag för skatt på avfall som är avsett för sluttäckning inom en avfallsanläggning skall medges redan när avfallet förs in till en skattepliktig anläggning, om det förvaras skilt från övrigt avfall och utgörs av jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten. Ändringen träder i kraft den 1 januari 2003. Regeringen anför att höjningen ger både enskilda, kommuner och producenter ett ökat ekonomiskt incitament att minska mängden avfall som deponeras. Skattehöjningen, som är ett led i den gröna skatteväxlingen, ligger i linje med den avfallsstrategi som utvecklats inom EU och som primärt syftar till att styra bort mängden avfall från deponering genom minskning av mängden avfall och en ökad grad av återanvändning och återvinning. Motioner I motion Fi230 yrkande 15 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) anför motionärerna att höjningen av avfallsskatten aktualiserar en skatt på förbränning av avfall för att få en utveckling som mer överensstämmer med strategin på avfallsområdet. Frågan om en skatt på avfallsförbränning bör bli föremål för en fortsatt analys som möjliggör ett slutligt ställningstagande i samband med den till våren 2003 planerade kretsloppspropositionen. I Centerpartiets motion Fi286 yrkande 27 av Maud Olofsson m.fl. (c) anför motionärerna att förbränningen av osorterat avfall ökar och de föreslår att en skatt på förbränning av osorterat avfall införs för att säkerställa målet om minskade avfallsmängder. Utskottets ställningstagande Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget om höjd skatt på avfall och om avdrag för sluttäckningsmaterial och tillstyrker därför dessa förslag. Sveriges strategi för att minska de miljöproblem som är förknippade med produktion och hantering av avfall innehåller en prioritering, den s.k. avfallsstrategin. I första hand skall produktionen av avfall minskas och i andra hand skall återanvändning och materialåtervinning väljas. Först därefter skall förbränning eller energiåtervinning och i sista hand deponi användas. Det är enligt utskottets mening angeläget att beskattningen av avfall får en utformning som resulterar i en miljömässigt motiverad balans mellan alternativen som ingår i avfallsstrategin. Ett problem med en ensidig höjning av skatten på deponi kan vara att avfallsförbränning gynnas i alltför stor utsträckning. Alternativ som återanvändning, materialåtervinning och biologisk behandling som har högre prioritet i avfallshierarkin kan därmed få svårt att konkurrera. För närvarande byggs kapaciteten för avfallsförbränning ut mycket snabbt. Detta medför miljöproblem med framför allt stora askmängder och kondensat som måste deponeras. För att få en utveckling som mer överensstämmer med strategin på avfallsområdet och som ger en miljömässigt motiverad balans mellan olika alternativ anser utskottet att en skatt på avfallsförbränning bör bli föremål för en fortsatt analys för att möjliggöra ett slutligt ställningstagande till en förbränningsskatt och dess nivå. Avfallsskatteutredningen (SOU 2002:9), som analyserade frågan men som inte hade som uppgift att presentera ett förslag till förbränningsskatt, har varit ute på remiss. Utredningen, remissvaren samt prisutvecklingen på olika typer av behandling av avfall bör beaktas vid analysen av den nivå på skatten som kan anses mest lämplig för att avfallsstrategin skall kunna förverkligas. Till våren 2003 förbereds en kretsloppsproposition som kommer att innehålla förslag som syftar till att nå de miljömål som riksdagen antagit. Frågan om avfallsskatt bör enligt utskottets mening behandlas i samband med kretsloppspropositionen. Eftersom det anförda omfattas av den överenskommelse som gäller mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet utgår utskottet från att regeringen beaktar vad utskottet anfört utan något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida och avstyrker därför förslaget om ett tillkännagivande med detta innehåll. Utskottet avstyrker även motionsförslaget om att riksdagen nu skall fatta beslut om att införa en skatt på förbränning av avfall. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del. Motionerna Fi230 yrkande 15 och Fi286 yrkande 27 avstyrks. Grön skatteväxling - höjd naturgrusskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjd naturgrusskatt och gör ett uttalande om behovet av ytterligare höjningar. Utskottet avstyrker ett förslag om ett tillkännagivande till regeringen i frågan. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.4.1.5, punkt 35) att skatten på naturgrus höjs från 5 till 10 kr per ton naturgrus. Regeringen anför att syftet med lagen om skatt på naturgrus är att åstadkomma bättre hushållning med naturgrus och påskynda utvecklingen mot användning av alternativa material. Enligt Naturvårdsverkets bedömning skulle så mycket som 70-80 % av naturgrusprodukterna kunna ersättas med alternativa material, t.ex. bergkrossprodukter. Det är generellt sett dubbelt så dyrt att tillverka bergkrossprodukter som naturgrus. Skattesatsen har varit oförändrad sedan skatten infördes. Vid en samlad bedömning anser regeringen att skattesatsen nu bör omprövas i syfte att uppnå större miljöstyrande effekt. Regeringen föreslår att skatten på naturgrus höjs från 5 kr till 10 kr per ton naturgrus. Motioner I motion Fi230 yrkande 13 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) anförs att det är osäkert om den föreslagna fördubblingen av naturgrusskatten är tillräcklig för att reducera användningen till 12 miljoner ton per år. Regeringen bör därför senast under våren 2003 återkomma till riksdagen med det förslag på ytterligare höjning som behövs för att det av riksdagen uppställda målet skall nås. I motion T288 yrkande 2 av Ulla Löfgren och Anders G Högmark (m) anförs att kostnaden för att bygga och underhålla vägar har ökat som en följd av höjd skatt på diesel, kraven på miljökonsekvens beskrivningar, m.m. En översyn bör genomföras för att underlätta öppnandet av kommersiella naturgrustäkter, dieselskatten sänkas och förslaget om en fördubbling av naturgrusskatten avslås. Utskottets ställningstagande Riksdagen har med anledning av regeringens miljömålsproposition 2000/01:130 satt upp målet att uttaget av naturgrus i landet skall vara högst 12 miljoner ton per år. I dag är det ungefär dubbelt så stort. Naturgrus är i många delar av landet en mycket knapp naturresurs. Därför måste användningen av naturgrus minimeras till de områden där inga andra alternativ finns. En hushållning med naturgrus är angelägen bl.a. för att skydda det grundvatten som finns i grusavlagringar. Naturgrusskatten är enligt utskottets mening ett viktig styrmedel när det gäller att minska naturgrusanvändningen, och utskottet har därför inte någon invändning mot regeringens förslag om en höjning av naturgrusskatten. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motion T288 yrkande 2. Det är emellertid enligt utskottets mening osäkert om den föreslagna höjningen är tillräcklig för att målet om ett uttag på 12 miljoner ton skall nås. Ytterligare höjningar kan behövas och troligen också andra åtgärder, t.ex. stöd till utveckling av ersättningsmaterial och ny teknik. Regeringen bör därför senast under våren 2003 återkomma till riksdagen med de förslag på ytterligare höjning av naturgrusskatten som kan vara motiverad för att det av riksdagen uppsatta målet skall uppnås. I det sammanhanget bör också uppmärksammas att tillgången på naturgrus varierar mellan olika delar av landet liksom efterfrågan. Vidare kan effekterna på grundvattenmagasin och dricks vattenförsörjning av uttag av naturgrus också variera. Dessa faktorer, liksom effekterna för olika slag av företag, bör beaktas i den fortsatta analys som skall göras. Eftersom det anförda omfattas av den överenskommelse som gäller mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet utgår utskottet från att regeringen beaktar vad utskottet anfört utan något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida. Även motion Fi230 yrkande 13 avstryks därför. Reklamskatten Utskottets delförslag i korthet Utskottet uttalar att det är viktigt att arbetet med att fasa ut reklamskatten fortsätter och utgår från att regeringen prövar frågan inför nästa års budget och då påbörjar en stegvis avveckling av reklamskatten. Utskottet anser emellertid att det inte behövs något beslut eller tillkännagivande i saken och avstyrker därför motionsyrkandena. Bakgrund Skatt tas ut på annons som är avsedd att offentliggöras i landet och för reklam som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. Skattskyldig är den som yrkesmässigt offentliggör reklam eller annons. Skattesatsen för annons i allmän nyhetstidning är 4 % av beskattningsvärdet och annars 11 % av beskattningsvärdet. Reklamskatt tas inte ut på direktreklam, dvs. reklamtrycksaker, inte heller på reklam i kommersiell TV och radio eller på reklam via Internet. Reklamskatten beräknas för år 2002 inbringa 1 173 miljoner kronor. Riksdagen beslutade våren 1998 att fr.o.m. år 1999 avskaffa reklamskatten på reklamtrycksaker eftersom den var svår att tillämpa och kontrollera (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20). Skatteutskottet erinrade i sitt yttrande (1997/98:SkU4y) till finansutskottet om att det rådde bred enighet om att reklamskatten borde avskaffas. Skatteutskottet delade dock regeringens uppfattning att det vid detta tillfälle saknades ekonomiskt utrymme för att helt avskaffa skatten. Utskottet framhöll dock att åtgärden kunde leda till nya nackdelar för reklam i annan form och försämra konkurrensförhållandena exempelvis för gratistidningar och s.k. annonsblad. Utskottet förutsatte att regeringen noga skulle följa utvecklingen och återkomma till dessa frågor så snart som utvecklingen motiverade detta. Finansutskottet ställde sig bakom skatteutskottets förslag. Våren 2002 anförde skatteutskottet i betänkande 2001/02:SkU20 att utskottet under flera år har ansett att reklamskatten har sådana tekniska och konkurrensmässiga brister att skatten bör avvecklas men att det hittills av statsfinansiella skäl varit nödvändigt att dröja med en sådan åtgärd. Utskottet anförde att frågan om reklamskattens avveckling borde prioriteras i den kommande budgetberedningen, men delade samtidigt finansutskottets uppfattning att detta borde ske med beaktande av de budgetpolitiska målen. Riksdagen biföll utskottets begäran om ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd. Budgetpropositionen Regeringen anför i budgetpropositionen (avsnitt 8.5.3) att frågan om avskaffande av reklamskatten har prioriterats i budgetberedningen men att regeringen har funnit, med beaktande av de budgetpolitiska målen, att förutsättningar för finansiering av ett avskaffande av den resterande reklamskatten för närvarande inte föreligger. Motioner I ett antal motioner framställs yrkanden om reklamskattens avskaffande. Motionärerna anför att skatten inte är konkurrensneutral och att den ger upphov till svårigheter i tillämpningen och kontrollen, och de hänvisar till de orättvisor som den förorsakar på vissa områden. Motionärerna framställer både yrkanden om ett omedelbart avskaffande och yrkanden om att en gradvis utfasning av skatten. Sådana yrkanden framställs i motionerna Fi287 yrkande 28 av Lennart Hedquist m.fl. (m), Sk417 yrkande 8 av Lennart Hedquist m.fl. (m), Kr297 yrkande 13 av Kent Olsson m.fl. (m), Fi203 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Fi205 av Cristina Husmark Pehrsson och Anne Marie Brodén (m), Fi228 av Gunnar Axén och Per Bill (m), Fi268 av Carl-Axel Roslund (m), Fi277 av Kenth Högström m.fl. (s), Fi251 av Johan Pehrson (fp), Sk295 av Gunnar Andrén (fp), Fi229 av Ingvar Svensson (kd), Fi252 av Sven Bergström och Håkan Larsson (c), Sk346 yrkande 2 av Jörgen Johansson och Jan Andersson (c), Fi243 av Christina Nenes och Göte Wahlström (s) och Sk223 av Rigmor Stenmark (c). Utskottets ställningstagande Utskottet har senast under våren 2002 klargjort sin uppfattning att reklam skatten bör avskaffas och att detta är en fråga som bör prioriteras vid budget beredningen. Utskottet är medvetet om att de prioriteringar som sker i budgetarbetet innebär att endast de åtgärder och behov som från allmän synpunkt framstår som mest angelägna kan få den högsta prioriteten och kan därför ha förståelse för svårigheterna att finna en möjlighet att direkt avskaffa den resterande reklamskatten i det nuvarande budgetläget. Med hänsyn till att det sedan länge råder enighet om att reklamskatten bör avskaffas anser utskottet att det är viktigt att arbetet härmed, som regeringen påbörjat genom att slopa reklamskatten på trycksaker, fortsätter i en rimlig takt. För att komma vidare i detta arbete bör en stegvis avveckling av reklamskatten övervägas. På så sätt skulle det bli möjligt att visa att den kritik som riktas mot reklamskatten tas på allvar samtidigt som hänsyn kan tas till de statsfinansiella förutsättningarna. Utskottet utgår från att regeringen inför nästa års budget ånyo prövar frågan och då påbörjar en stegvis avveckling av reklamskatten. Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena. Jordbruk och skogsbruk Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om sänkta eller slopade skatter på diesel, handelsgödsel, el, m.m. i jordbruk och skogsbruk. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 3 (kd) och 4 (c). Bakgrund Sedan den 1 juli 2000 omfattas jordbrukssektorn av samma skattelättnader som tillverkningsindustrin vid förbrukning av el och bränslen. På bränslen som används för uppvärmning och drift av stationära motorer vid yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamhet (inklusive växt husnäringen) utgår således ingen energiskatt, och en reducerad koldioxidskatt motsvarande 30 % av den generella nivån tas ut. De reducerade skattesatserna gäller dock inte för bensin (oavsett användning) eller andra bränslen som förbrukas för drift av motordrivna fordon. Ingen energiskatt betalas heller på el som förbrukas i dessa sektorer. Företag med stor energiförbrukning kan få viss ytterligare nedsättning av koldioxidskatten. Om den koldioxidskatt som belastar ett företag överstiger 0,8 % av försäljningsvärdet sätts skatten ned så att den överskjutande skattebelastningen inte överstiger 24 % av det överskjutande skattebeloppet för bränslet (0,8- procentsregeln). EG-rätten innehåller dock minimiskattesatser som inte får underskridas. Motioner Moderata samlingspartiet föreslår att skatten på diesel för arbetsredskap i jord- och skogsbruk samt för entreprenadmaskiner sänks till 53 öre per liter från den 1 januari 2003 och att skatten på kväve i handelsgödsel tas bort från samma datum. Motionärerna anför att den svenska dieselskatten ligger högre än i andra länder och utgör en tung börda för dessa näringar. Även den svenska skatten på handelsgödsel leder till en internationell konkurrensnackdel. Dessa yrkanden framställs i motionerna Fi287 yrkandena 10 och 11 av Lennart Hedquist m.fl. (m) och MJ268 yrkandena 4 och 5 av Per Westerberg m.fl. (m). Kristdemokraterna föreslår i motion Sk383 yrkande 7 av Per Landgren m.fl. (kd) en sänkning av dieselskatten till 1 kr per liter för jordbruket. Motionärerna anför att högre skatter och avgifter har försatt svensk jordbruksnäring i en ohållbar konkurrenssituation. I Centerpartiets motion Fi286 yrkandena 28-30 av Maud Olofsson m.fl. (c) anför motionärerna att likställandet av el- och eldningsoljebeskattningen med industrins nivåer har blivit en halvmesyr. Genom underliga gränsdragningar har småbrukarna ställts utanför nedsättningen. Motionärerna föreslår att gränsen på 1 000 kr för att få del av nedsättningen på el- och eldningsoljeskatten slopas. Vidare leder dieselskattehöjningarna till att konkurrenskraften försämras, och motionärerna föreslår därför att skatten på diesel för jord- och skogsbruksmaskiner sänks till EU-genomsnittet, dvs. 1 kr per liter. Slutligen anförs att handelsgödselkostnaderna är betungande i jämförelse med motsvarande kostnader i konkurrentländerna och att regeringens modell för kompensation för kostnaderna kräver ansökningar, godkännanden från EU och en hel del onödig administration. De föreslår att kväveskatten på handelsgödsel slopas. I motion MJ487 yrkande 2 av Jan Andersson m.fl. (c) framställs ett yrkande med samma inriktning. Utskottets ställningstagande Skattenedsättningskommittén (Fi 2001:09) skall se över utformningen av nedsättningssystemet för bl.a. jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna (inklusive trädgårdsnäringen). Översynen skall omfatta beskattningen av såväl fossila bränslen som el. Kommittén skall bl.a. utreda förutsättningarna för en annan avgränsning av området för energiskattenedsättning för de kon kurrensutsatta sektorerna än vad som gäller i dag och särskilt beakta gräns ytorna mot andra sektorer samt el- och värmeproduktionen. Konsekvenserna för de berörda verksamheterna när det gäller bl.a. deras konkurrenskraft skall analyseras. Beskattningen av dieselolja för jordbrukets arbetsmaskiner ses med förtur över av Vägtrafikskatteutredningen (Fi 2001:8), (dir. 2001:12). Utredningen har i en promemoria i februari 2002 i ett preliminärt ställningstagande ansett att om dieseloljebeskattningen för arbetsmaskiner skall sänkas bör det ske till den s.k. uppvärmningsnivån, vilket skulle motsvara sänkt skatt med 62 öre per liter. Det slutliga ställningstagandet i frågan tas när utredningen utrett de grundläggande principerna för trafikbeskattningen. Utskottet är mot den angivna bakgrunden inte berett att tillstyrka förslaget om en sänkning av jordbrukets och skogsbrukets dieselskatt. För skatten på el gäller som huvudregel att återbetalningen sker på årsbasis, med möjlighet för företag med förbrukning i större omfattning att få återbetalning kvartalsvis. Vad gäller återbetalning av elskatt finns det en administrativ gräns som innebär att endast den del av skatte beloppet som överstiger 1 000 kr per år betalas tillbaka. Enligt utskottets mening har de regler som nu gäller för nedsättning av skatterna på eldningsolja och el utformats med industrin som förebild och återbetalningsreglerna har med de anpassningar som krävs på grund av de något annorlunda förutsättningarna en liknande utformning. Utskottet är inte berett att tillstyrka att dessa regler nu ändras och avstyrker därför motions yrkandet om slopad 1 000-kronorsgräns. Skatterna på bekämpningsmedel och gödselmedel infördes båda 1984. Gödselmedelsskatten är 1,80 kr för varje helt kilo kväve, förutsatt att andelen kväve i medlet är minst 2 %, och 30 kr för varje helt gram kadmium i gödselmedel, till den del kadmiuminnehållet överstiger 5 gram per ton fosfor. Bekämpningsmedelsskatten är 20 kr för varje helt kilo verksam beståndsdel i bekämpningsmedlet. Uppburen skatt på bekämpningsmedel och kväve i handelsgödsel återförs till jordbruksnäringen via ett särskilt anslag. Huvuddelen av den återförda skatten används till åtgärder för att minska växtnäringsförluster från jordbruket och minska miljöriskerna inom växtskyddsområdet. En mindre del av beloppet återförs kollektivt till jordbruksnäringen för bl.a. informations-, utbildnings-, rådgivnings- och utvecklingsinsatser med syfte att främja hållbara produktionsmetoder. Skatten på bekämpningsmedel återförs kollektivt för forsknings- och utvecklingsinsatser med syfte att främja en hållbar utveckling inom jordbruket och trädgårdsnäringen. En särskild utredare tillkallades i juni 2001 med uppgift att utvärdera skatterna på bekämpningsmedel och handelsgödsel. Utredaren skall dels analysera och bedöma skatternas påverkan på användningen, dels bedöma vilka effekter de har på miljön. Därutöver skall utredaren se över om skatterna bör förändras så att de fungerar som effektivare styrmedel på miljöområdet utan att kraven på kostnadseffektivitet eftersätts. Uppdraget skall redovisas senast den 30 november 2002. Utskottet är mot denna bakgrund inte heller berett att tillstyrka förslagen om slopad skatt på handelsgödsel. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi287 yrkandena 10 och 11, MJ268 yrkandena 4 och 5, Sk383 yrkande 7, Fi286 yrkandena 28-30 och MJ487 yrkande 2. Bredbandsinstallation Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en ettårig förlängning av skattereduktionen för bredbandsinstallation och avstyrker motionsförslagen om att skattereduktionen skall avskaffas. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp) och 4 (c). Bakgrund Den som installerar bredband och tar installationen i bruk mellan den 1 januari 2001 och den 31 december 2002 kan få en skattereduktion. Skattereduktionen uppgår till 50 % av de utgifter som överstiger 8 000 kr per hus eller, i fråga om hyreshus, 8 000 kr per ansluten bostad eller lokal. Skattereduktionen utgår med högst 5 000 kr per hus, bostad eller lokal. Om ansökan kommit in senast den 1 mars 2002 avräknas skattereduktionen på skattebesked för 2002. Kommer ansökan in senast den 1 mars 2003 avräknas reduktionen på skattebeskedet för 2003 (prop. 2000/01:24 och bet. 2000/01:SkU8). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.7.3, punkt 30) att möjligheten för fysiska och juridiska personer att få skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation förlängs med ett år. Regeringen anför att det har visat sig att bredbandsutbyggnaden har blivit försenad. Detta beror bl.a. på det förändrade marknadsläget och den korta grävsäsongen i landets norra delar. Hitintills har endast ca 1 230 ansökningar om skattereduktion kommit in till skattemyndigheten. Mot denna bakgrund är regeringen av uppfattningen att tiden måste utsträckas ytterligare ett år för att möjliggöra för fysiska och juridiska personer att kunna ansöka om skatte reduktion för utgifter för bredbandsanslutningar. Regeringen föreslår därför att skattereduktionen även ges vid debiteringen av slutlig skatt på grund av 2004 års taxering. Motioner Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi287 yrkande 36 av Lennart Hedquist m.fl. (m) att skattereduktionen för installation av bredband avskaffas. Folkpartiet liberalerna avslår i motion Fi232 yrkande 26 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) förslaget om en ettårig förlängning av bredbandsreduktionen. Centerpartiet föreslår i motion Fi286 yrkande 33 av Maud Olofsson m.fl. (c) att bredbandsreduktionen slopas. Motionärerna anför att skattelättnaden för utbyggnad av bredband bör slopas som ett led i en övergång till en utbyggnad grundad på ett statligt ansvarstagande för infrastrukturen i hela landet fram till varje enskild abonnent. Utskottets ställningstagande Utskottet är inte berett att tillstyrka att staten tar över ansvaret för utbyggna den av bredband och anser därför att skattereduktionen för installation av bredband skall finnas kvar. Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens förslag om en ettårig förlängning av bredbandsreduktionen och tillstyrker därför att förslaget genomförs. Utskottet avstyrker motionerna Fi287 yrkande 36, Fi232 yrkande 26 och Fi286 yrkande 33. Miljöförbättrande åtgärder på bostäder Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker förslaget i motion Fi230 om ett ROT-avdrag för miljöförbättrande åtgärder på bostäder. Bakgrund En skattereduktion för byggnadsarbeten har tillämpats under perioden den 15 februari 1993-den 31 december 1994 (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93: SkU36) och under perioden den 15 april 1996-den 31 mars 1999 (prop. 1995/96:229, bet. 1995/96:SkU32). Syftet har varit att åstadkomma en stimulans av verksamheten inom byggsektorn och på så sätt motverka den då aktuella arbetslösheten. Motion I motion Fi230 yrkande 16 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) anför motionärerna att ett ROT-avdrag för installationer av typen pelletsbrännare, treglasfönster, isolerglasfönster etc. bör införas under taxeringsåren 2004-2006 och de hemställer att riksdagen begär att regeringen snarast lägger förslag om en sådan skattereduktion. Syftet är att stimulera miljöförbättrande åtgärder på perma nentbostäder. Utskottets ställningstagande Utskottet finner ingen anledning att rikta någon invändning mot förslaget om att i miljöpolitiskt syfte införa en särskild skattereduktion i form av ett s.k. ROT- avdrag. Avdraget kan kopplas till att olika slags installationer genomförs, exempelvis av pelletsbrännare, treglasfönster och isolerglasfönster. Den exakta avgränsningen av vilket slag av installationer som skall omfattas bör ske med beaktande av miljönytta och energieffektivisering, samt att kapa effekttoppar, hos olika alternativ. Avdraget bör utformas på ett kostnads effektivt sätt och i princip ej ges för installationer som ändå skulle ha genom förts. Som ett exempel kan nämnas installation av isolerglasfönster vid nybyggnation. Lagstiftningen bör enligt utskottets mening vara tidsbegränsad och gälla under inkomsttaxeringarna 2004-2006. För åtgärden bör en finansiell ram om 50 miljoner kronor per år avsättas. Riksdagen har med anledning av Riksdagens revisorers granskning av tidigare ROT- avdrag uttalat att eventuellt nya åtgärder liknande ROT-avdraget måste analyseras noggrant innan de införs, följas upp medan de är i kraft samt utvärderas inom rimlig tid, liksom att de erfarenheter som kommit fram av ROT-avdragets tillämpning under 1990-talet bör vägas in. I uttalandet fram hölls också att man i ett sådant analys- och utvärderingsarbete också bör ta hänsyn till relevanta genus- och jämställdhetsperspektiv (försl. 2001/02:RR8, bet. 2001/02:SkU28). Enligt utskottets mening bör riksdagen begära att regeringen snarast lägger förslag om en skattereduktion i enlighet med vad som anförts. Utskottet tillstyrker således motion Fi230 yrkande 16. Lagförslagen Utskottets ställningstagande i det föregående innebär att de lagförslag som regeringen lagt fram behöver omarbetas och att ytterligare lagförslag bör upprättas. Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2003 Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker att regeringens inkomstberäkning godkänns med vissa justeringar och avstyrker godkännande av Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas, Kristdemokraternas och Centerpartiets inkomstberäkningar. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 5.4 och bilaga 1, punkt 7) att riksdagen godkänner att statsbudgetens inkomster budgetåret 2003 beräknas till 701 miljarder kronor, varav 637 miljarder kronor från inkomsttiteln Skatter m.m. Motioner Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna begär i sina partimotioner godkännande för sina respektive inkomstberäkningar. Sådana yrkanden framställs i motionerna Fi231 yrkande 4 av Bo Lundgren m.fl. (m), Fi232 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Fi233 yrkande 6 av Alf Svensson m.fl. (kd) och Fi234 yrkande 11 av Maud Olofsson m.fl. (c). Kristdemokraterna anför i motion Fi256 yrkande 24 av Alf Svensson m.fl. (kd) att de föreslagit totalt 125 miljoner kronor till skatteförvaltning och uppbörd för en ökad skattekontroll och förstärkt tullbevakning 2003 och att de som en effekt av detta räknar med att skatteintäkterna ökar med 480 miljoner kronor år 2003 och därefter med åtminstone 1 140 miljoner kronor per år. Motionärerna anför att tidigare dokumenterade erfarenheter (bl.a. av Riksdagens revisorer) visar att satsningar på detta område ger minst sex gånger pengarna tillbaka kassamässigt. Utskottets ställningstagande Utskottet har i det föregående föreslagit att riksdagen avvaktar kommissionens godkännande innan ett beslut fattas om den föreslagna omläggningen av kraftvärmebeskattningen. Utskottet har vidare tillstyrkt förslaget i motion Fi230 om en utvidgning av skatteväxlingen från 2,6 till 3,0 miljarder kronor. Dessa förändringar i regeringens förslag bör enligt utskottets mening föranleda en justering av inkomstberäkningen. Utskottet har vidare funnit att det förslag om ändrade regler för beskatt ningen av vissa andelsbyten som riksdagen beställt i april 2002 och som i dagarna avlämnas till riksdagen (prop. 2002/03:15 Utvidgning av reglerna om framskjuten beskattning vid vissa andelsbyten) inte har beaktats vid inkomstberäkningen. I den lagrådsremiss som numera föreligger har engångseffekterna i form av utebliven skatteintäkt beräknats till 283 miljoner kronor, medan den varaktiga effekten beräknas till 9 miljoner kronor per år i utebliven skatteintäkt. Det påpekas i lagrådsremissen att uppskattningarna är behäftade med stor osäkerhet. Med de ändringar som kan föranledas av det anförda tillstyrker utskottet att regeringens inkomstberäkning godkänns. Utskottet avstyrker motionsyrkandena om godkännande av Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas, Kristdemokraternas och Centerpartiets inkomstberäkningar. När det gäller effekterna av ett resurstillskott till skatteförvaltningen framstår ett så direkt samband som motionärerna räknar med för år 2003 inte som realistiskt. En ökning av anslaget kräver tid innan den kan ge effekt och innebär också en omställning som i sig kan vara effektivitetssänkande. Enligt utskottets mening bör man vid jämförelser mellan de olika budgetalternativ som föreligger i ärendet inte räkna med denna typ av effekter på inkomsterna under det aktuella budgetåret. Med det anförda avstyrker utskottet även det nu aktuella motionsyrkandet. UTGIFTSRAMAR Utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om utgiftsram för 2003 och preliminär utgiftsram för 2004. Jämför avvikande meningarna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c). Propositionen Utgiftsområde 3 omfattar skatteförvaltningen, Tullverket och exekutionsväsendet. Riksskatteverket är chefsmyndighet inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. De nämnda myndigheternas verksamhet ingår i politik området Skatt, tull och exekution. Ytterligare en myndighet med verksamhet inom detta politikområde är Kustbevakningen (utgiftsområde 6), som har ett självständigt ansvar för tullkontrollen till sjöss. Regeringen föreslår att riksdagen skall besluta om en utgiftsram för utgiftsområde 3 på ca 8 266 miljoner kronor för 2003 och godkänna en preliminär utgiftsram på 8 471 miljoner kronor för 2004. Riksdagen har för år 2002 anvisat 8 059 miljoner kronor till utgiftsområdet. Förändringarna i utgiftsområdesramarna jämfört med tidigare beräkningar förklaras i huvudsak av pris- och löneomräkningar och att Tullverket för 2003 tillförs 15 miljoner kronor för att möjliggöra en effektivare bekämpning av narkotikasmuggling och annan gränsöverskridande organiserad brottslighet. En fortsatt satsning på narkotikabekämpning och annan gräns överskridande organiserad brottslighet skall tillföra Tullverket ytterligare 10 miljoner kronor 2004. Målet för politikområdet Skatt, tull och exekution är att eftersträvade skatte-, tull- och avgiftsintäkter skall säkerställas på ett rättssäkert och eko nomiskt effektivt sätt samtidigt som enkelhet skall eftersträvas och brottslig het motarbetas. I propositionen redovisas hur målen skall uppnås inom de olika myndighetsområdena och hur verksamheterna bör utvecklas. Det framhålls vara av stor vikt att myndigheterna långsiktigt arbetar med åtgärder för att kunna hantera en med tiden allt större och mer komplicerad arbetsmängd med mindre personalresurser. Det är därför viktigt att all verksamhet effektiviseras och att den utvecklas ytterligare. De olika delarna i förändringsarbetet skall stödja varandra i utvecklingen av moderna, effektiva och ändamålsenliga förvaltningar. Det skall bl.a. uppnås genom kontinuerlig IT-, metod- och kompetensutveckling. Myndigheterna bör fortsätta att sträva efter att vara ledande bland myndigheter beträffande utveckling och användning av IT i verksamheten. Myndigheterna skall också sträva efter en hög servicenivå och förenklingar för allmänhet, näringsliv och andra myndigheter. Att öka den elektroniska och automatiska hanteringen av dokument och information ses som en viktig del i arbetet för att kunna frigöra resurser som i stället kan koncentreras till områden med högre risk. Arbetet med att öka den elektroniska hanteringen av dokument och information bör således fortgå. I detta arbete är ett ökat användande av exempelvis Internet som ett komplement till nuvarande system en viktig del. I det europeiska och övriga internationella administrativa samarbetet inom myndighetsområdena prioriteras insatser för regel- och procedurförenklingar, rationell användning av IT, informationsutbyte och utbildningsinsatser. För att effektivisera verksamheten är arbetet med förenklingar av regler och procedurer viktigt. Regeringen understryker betydelsen av myndigheternas arbete med förenklingar av det egna regelverket samt förslag till förenklingar av de nationella och internationella regelverken. I propositionen framhålls vidare bl.a. vikten av att det pågående samarbetet med Kustbevakningen, polisen och andra berörda myndigheter och institutioner fortsätter att utvecklas. Ett sådant samarbete är nödvändigt för att uppnå en effektiv och ändamålsenligt gränskontroll. Motionerna I motion Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) föreslås att utgiftsramen för de nu aktuella åren minskas med 89 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag (yrkandena 5 i denna del och 6 i denna del). Med hänsyn till tullens viktiga funktion inte minst i narkotikabekämpningen är det enligt motionen viktigt att tullens kontrollorganisation är tillräckligt stor och att den utökas. En förstärkning med 26 miljoner kronor föreslås. Samtidigt anförs att det principiellt är felaktigt att tullen disponerar vissa offentligrättsliga avgifter för att finansiera delar av sin verksamhet, vilken enligt motionen helt bör finansieras via statsbudgeten. Motionärerna vill i förhållande till regeringens förslag minska utgiftsramen för Riksskatteverket med 75 miljoner kronor och till kronofogdemyndigheterna med 40 miljoner kronor. Motionärerna hänvisar till att deras förslag till ändringar i skattesystemet innebär att en del av de allra krångligaste skatterna att administrera och driva in skall avskaffas. I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslås att utgiftsramen för de båda åren ökas med 75 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit (yrkandena 6 i denna del och 7 i denna del). Av ökningen hänförs 50 miljoner kronor till ökade resurser till skattemyndigheterna. Tullen bör enligt motionen få ökade resurser för insatser mot den illegala införseln av alkohol och narkotika. I syfte att förstärka kontroll och spaning kring illegal införsel av narkotika, vapen, alkohol, tobak och andra skattepliktiga varor föreslås i motion Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) en anslagsökning för tullen med 5 miljoner kronor per år utöver vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att också skattekontrollen bör förstärkas för att motverka den svarta ekonomins utbredning. Enligt motionen bör skattemyndigheterna förstärkas med 120 miljoner kronor år 2003 och 190 miljoner kronor år 2004. Samtidigt beräknar motionärerna att ett genomförande av deras förslag om avskaffad fastighetsskatt och förmögenhetsskatt leder till besparingar i skatteadministrationen motsvarande 140 miljoner kronor 2003 och 190 miljoner kronor 2004. Sammantaget innebär förslaget i förhållande till regeringens förslag en minskning av utgiftsramen för 2003 med 15 miljoner kronor (yrkande 8 i denna del) och en ökning av utgiftsramen för 2004 med 5 miljoner kronor (yrkande 9 i denna del). I motion Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås ökade resurser för tull verksamheten med 20 miljoner kronor och en neddragning i skatteförvaltningens verksamhet motsvarande 50 miljoner kronor. Sammantaget för utgiftsområdet föreslås i motionen att utgiftsramarna för 2003 och 2004 fastställs till ett 30 miljoner kronor respektive 50 miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen har föreslagit (yrkandena 6 i denna del och 7 i denna del). Utskottets ställningstagande Regeringens förslag till ramar för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution och de förändringar däri som fyra av partierna föreslår framgår av följande tabell (miljoner kronor). De gemensamma prioriteringarna inom politikområdet utgår i regeringens förslag från att berörda myndigheter svarar för väsentliga delar av samhällets viktigaste regelsystem. Av stor betydelse är att myndigheterna kan få allmänhet och företag att känna förtroende för rättssäkerheten och rättstryggheten i dessa regelsystem samt att allmänhet och företag därmed frivilligt efterlever regelsystemen. I det löpande arbetet skall myndigheterna kontinuerligt arbeta för att höja effektiviteten i verksamheten samtidigt som servicen till allmänhet och företag skall förbättras. Skatteförvaltningen skall enligt regeringens förslag även fortsättningsvis prioritera förstärkt skattekontroll. I detta ingår bl.a. en fördjupad kontroll av företag som hanterar stora skatteunderlag och insatser mot den s.k. svarta ekonomin. Under de senaste åren har nivån på skattekontrollen varit otillräcklig och skatteförvaltningen har tillförts resurser för att höja nivån på kontrollen. I årets budgetproposition konstateras att den nedåtgående trenden i kontrollverksamheten har vänt, något som återspeglas i bl.a. en ökning av antalet revisioner samt antalet ändrade deklarationer efter skrivbordsgranskning och revision. Regeringen gör bedömningen att de resurstillskott som gjorts och den kontinuerliga effektiviseringen av arbetet varit bidragande till förbättringarna. Exekutionsväsendet skall bl.a. prioritera verksamheten i enlighet med en ny indrivningspolicy som gäller fr.o.m. 2002. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet skall fortsätta att effektivisera borgenärsarbetet. Insatser mot narkotika och storskalig illegal införsel av alkohol och tobak skall ges hög prioritet hos Tullverket och Kustbevakningen. Tullen har under 2001 gjort fler beslag av narkotika än tidigare samtidigt som mängden beslagtagen narkotika av vissa preparat har minskat. Beslagen av alkohol och tobak har minskat under året. Det samhällsekonomiska värdet av samtliga beslag har minskat jämfört med 1999 och 2000. En positiv omständighet är dock att träffsäkerheten har fortsatt att öka, vilket bekräftar att det pågående förbättringsarbetet ger resultat. Den förbättrade träffsäkerheten torde kunna vara ett resultat av de förbättringar som skett av Tullverkets underrättelse- och riskanalysarbete. Även användandet av hotbildsanalyser torde kunna ha gett positiva effekter för träffsäkerheten. Eftersom det inte finns några indikationer på att mängden narkotika i samhället minskar är det emellertid oroande att mängden beslagtagen narkotika inte har ökat. Samma bedömning kan göras när det gäller illegalt införd alkohol och tobak. Även om den information som finns avseende 2002 visar att beslagmängderna till viss del gått upp finns det enligt utskottets mening goda skäl för den resursförstärkning som regeringen föreslår i syfte att förbättra insatserna för att komma åt den illegala införseln. Utskottet har följaktligen inget att erinra med anledning av de överväganden som ligger till grund för regeringens förslag till utgiftsramar för 2003 och 2004. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna. Utskottet kan dock konstatera att de förslag om förstärkningar på tullsidan som har lagts fram i motionerna i syfte att förstärka kontrollen av illegal införsel av främst narkotika och alkohol torde bli väl tillgodosedda genom de resursförstärkningar som regeringen har föreslagit. Med hänsyn till vad som anförts i en av motionerna om resurser för att motverka den svarta ekonomins utbredning vill utskottet framhålla att insatser mot den svarta ekonomin också har en framträdande plats i de prioriteringar som ligger till grund för regeringens förslag. Stockholm den 12 november 2002 På skatteutskottets vägnar Arne Kjörnsberg Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s), Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Per Erik Granström (s), Ulla Wester (s), Per Landgren (kd), Marie Engström (v), Anne- Marie Pålsson (m), Lennart Axelsson (s), Gunnar Andrén (fp), Roger Karlsson (c), Inger Nordlander (s), Ulf Sjösten (m), Catharina Bråkenhielm (s), Barbro Feltzing (mp) och Fredrik Olovsson (s). Avvikande meningar 1. Skattefrågor i budgetpropositionen - m av Lennart Hedquist (m), Anne-Marie Pålsson (m) och Ulf Sjösten (m). Skatteförslagen och inkomstberäkningen Inriktningen Vi vill sänka skatter som hämmar tillväxt och entreprenörskap för att ge alla en bättre välståndsutveckling och avvecklar därför förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen av riskkapital och stoppar skattediskrimineringen av fåmansföretag. På sikt vill vi avskaffa den statliga inkomstskatten eftersom den utgör en extra beskattning av utbildning och kompetens. Ett av våra viktigaste skattepolitiska mål är att alla skall kunna leva på sin lön. Vi genomför därför en rad skattesänkningar som ökar medborgarnas inflytande över sina liv. Människor skall ges möjlighet att klara av sina egna grundläggande behov innan de börjar betala skatt. Därför höjer vi grundavdraget rejält för alla. Varje människa skall ha rätt att bestämma över sitt eget liv och fatta de avgörande besluten själv. Det är viktigt att sänka skatterna för både lättrörliga skattebaser och låg- och medelinkomsttagare. I dagens värld, då både människor och kapital är lättrörliga, riskerar man annars att allt högre skatter måste tas ut på allt färre skattebaser och till sist blir låginkomsttagare, basal konsumtion och fastigheter det enda som är möjligt att beskatta. Sänkt inkomstskatt Vi genomför en inkomstskattereform som ger ökad social trygghet och motverkar fattigdomsfällor. Fler jobb görs möjliga och den sociala rörligheten ökar. Skattereformen har sin tyngdpunkt hos låg- och medelinkomsttagarna och innehåller tre skattesänkningar. Människor skall ges möjlighet att klara av sina egna grundläggande behov innan de börjar betala skatt. Därför bör grundavdraget höjas rejält. På sikt vill vi att de första 50 000 kr skall vara befriade från inkomstskatt. Det är orimligt att skattesystemet inte tar hänsyn till försörjningsbörda. Framför allt är det barnfamiljer som har det svårt att få ekonomin att gå ihop. Utöver dagens barnbidrag vill vi därför införa ett extra grundavdrag på 15 000 kr per år och barn upp till 16 år vid den kommunala beskattningen. För de som inte kan tillgodogöra sig avdraget utgår ett motsvarande bidrag. Beskattningen skall utformas så att fler motiveras att arbeta. Vi vill därför införa ett förvärvsavdrag för pensionsgrundande inkomster. Förvärvsavdrag såväl som grundavdrag görs mot den kommunalt beskattningsbara inkomsten. Dessa tre skattesänkningar är så omfattande att de inte fullt ut kan genom föras omedelbart. Nästa år bör grundavdraget för alla höjas rejält och det extra barnavdraget för barn börja införas. Förvärvsavdraget växlas mot dagens skattereduktion. År 2003 införs ett grundavdrag på 23 000 kr som år 2004 höjs till 24 200 kr. Grundavdraget trappas upp med 20 % över 70 000 kr och trappas ned med 10 % över 120 000 kr. Över 170 000 kr uppgår grundavdraget till 18 200 kr respektive 19 200 kr. Ett grundavdrag för barn införs med 12 000 kr per barn och år fr.o.m. nästa år. Det ökas till 15 000 kr år 2004. Ett förvärvsavdrag med 13 % av den pensionsgrundande inkomsten införs. Skattereduktionen för allmän pensionsavgift växlas mot detta för värvsavdrag. Växlingen är neutral ur skattesynpunkt för medborgarna. Skattesänkningsstrategin inriktar sig nästan uteslutande på att i första hand sänka inkomstskatten för dem som tjänar allra minst. Det är de unikt höga skatterna på låga inkomster, ytterligare förvärrat av de mycket kraftiga kommunala och landstingskommunala skattehöjningar som nu föreslagits, som skapar beroendet av bidrag och som dämpar viljan att arbeta. Vi föreslår också ett avskaffande av värnskatten som fungerar som en straffskatt på kunskap och heltidsarbete och som riskerar att få vår mest välutbildade arbetskraft att söka sig utomlands eller minska sitt arbetskraftsdeltagande. Värnskatten tas bort år 2003 och brytpunkten justeras upp till den nivå där pensionsavgifter inte längre tas ut år 2004. Det måste också skapas förutsättningar för vanliga människor att kunna köpa hushållstjänster. Det ökar välfärd och flexibilitet. Stressen minskar och ett större utbud av arbete skapas. För tjänster utförda i hemmet skall enligt vår mening en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden på maximalt 50 000 kr per hushåll införas. Det leder till att svarta jobb blir vita och gör att människor kan känna att både tiden och pengarna räcker till. För människor som bor i glesbygd är bilen helt avgörande för möjligheten att arbeta. Då de lokala arbetsmarknaderna blir allt större kommer arbetspendlingen att spela en allt större roll, vilket t.ex. den regionalpolitiska utredningen påpekat. Avdraget för resor med bil till och från arbetet täcker inte kostnaderna för bilresor. Allteftersom bränslepriset ökat har värdet av avdraget urholkats. Det ger heller inte en rimlig möjlighet att kompensera värdeminskningen på bilen. Avdraget bör därför nästa år höjas till 20 kr per mil. Avdraget skall också omfatta resor för att hämta och lämna barn. Bristerna i det offentliga pensionssystemet blir alltmer uppenbara. Det egna sparandet till en trygg ålderdom bör underlättas. Avdraget för avgift till pensionsförsäkring ökar vi därför till ett prisbasbelopp. De särskilda reglerna för utländska experter tas bort, skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopas och avgiften till arbetslöshetsförsäkringen blir åter avdragsgill. Sänkt fastighetsskatt Fastighetsskatten är i dag en skatt på en fiktiv avkastning på husets taxeringsvärde utan någon koppling till en verklig inkomst. Skatten drabbar alla boendeformer i Sverige. Bostadsrättsföreningar betalar skatt på värdet av fastigheten, och för hyresrätter gäller i regel att en halv månadshyra per år utgörs av fastighetsskatt. Fastighetsskatten för småhus varierar starkt, och skattens storlek beror i hög grad på var fastigheten är belägen. Taxeringsvärdena som tidigare varit frysta under flera år höjdes kraftigt förra året. De höjdes ytterligare i år och regeringen räknar med en årlig ökningstakt på 5 %. För att folk skall ha råd att bo kvar måste, som ett första steg, de tidigare lägre taxe ringsvärdena återställas. Vi vill avskaffa fastighetsskatten. Procentsatsen för fastighetsskatten bör därför sänkas successivt tills fastighetsskatten är avskaffad. År 2003 återgår taxeringsvärdena till den lägre nivå de hade år 2000. Skattesatsen för småhus bestäms till 0,9 % år 2003 och 0,8 % år 2004. Begränsningsregeln och dämpningsregeln behövs inte och slopas. Schablonintäktsbeskattningen för bostadsrättsföreningar bör slopas ome delbart. Sänkt skatt på företagande Det finns flera skatter som är speciellt hämmande för tillväxt och företagande, särskilt skatter som minskar tillgången på kapital i Sverige. Det rör sig om skatter som hämmar sparandet, men allvarligare är de skatter som driver kapital och företag ur landet. Det rör sig också om skatter som hindrar uppkomsten av nya företag och försvårar för de redan existerande. Sverige skall ha ett så attraktivt skatteklimat att kapital och människor söker sig hit. Skatten på förmögenheter har slopats i de flesta länder. I Sverige tas för mögenhetsskatt ut även vid förhållandevis låga förmögenheter. Skattesatsen är internationellt sett hög. Det gör att Sverige kommit i en särdeles ogynnsam position vad gäller konkurrens om kapital. Skatten ökar avkastningskravet på investeringar som görs här. Sambeskattningen i förmögenhetsbeskattningen tas bort 2003. Fribeloppet per person blir därmed 2 miljoner kronor. Förmögenhetsskatten slopas 2004. Svenska aktieägare missgynnas i förhållande till utländska ägare, vilka i de flesta fall inte drabbas av någon beskattning av aktieutdelningarna. Detta medför också att det utländska ägandet i svenska företag ökar, vilket i sin tur ökar benägenheten att flytta företagen eller delar av verksamheten ur Sverige. Skatten på aktieutdelningar slopas därför fr.o.m. 2004 års vinster. Fåmansbolagsbeskattningen har lett till absurda konsekvenser. Skatt måste betalas på fiktiva vinster. Många nya bolag inom t.ex. IT-branschen har köpts upp av andra bolag. Aktielikviden har oftast varit i form av aktier i det köpande bolaget. Säljarna har förbundit sig att behålla de nya aktierna en viss tid. Reavinsten beräknas efter likviddagen, men säljarna kan få visst uppskov med att betala skatten. Sjunker värdet på det köpande företagets aktier uppstår en kapitalförlust, som säljaren inte har några möjligheter att göra avdrag för. Eftersom fåmansbolagsdelägaren skall ta upp halva vinsten som inkomst finns ingen möjlighet att kvitta kapitalförlusten mot denna del av den fiktiva realisationsvinsten. Detta innebär att skatteskulden kan bli mycket stor med små möjligheter för säljaren att betala. En privat konkurs kan bli resultatet! Ett enigt skatteutskott begärde under våren 2002 att regeringen skulle komma med förslag till sådan lagändring att denna pomperipossaeffekt förhindras och att förslaget skulle läggas senast i augusti 2002. Regeringen har till sist aviserat att ett förslag kommer att läggas. I avvaktan på att regeringen lägger sitt förslag är vår utgångspunkt att beskattningen av vinster och förluster i dessa fall helt och hållet skall beskattas som inkomst av kapital och att denna ändring skall tillämpas fr.o.m. den tidpunkt då andelsbyteslagstiftningen trädde i kraft, dvs. 1999. Den s.k. kontantbegränsningsregeln innebär att uppskov med beskattning i samband med fusion eller utbyte med aktier i onoterade bolag endast får ske om en eventuell kontantersättning i samband med transaktionen motsvarar högst 10 % av de mottagna aktiernas nominella värde. Även denna regel ger upphov till sådana marginaleffekter i beskattningen att den måste avskaffas. Vi föreslår därför att regeringen får återkomma med förslag om avskaffande av kontantbegränsningsregeln med retroaktiv verkan fr.o.m. den 1 januari 1999. Inkomster från royalty på patent skall kunna beskattas som inkomst av kapital. Här framstår tydligt likheterna mellan humankapitalet och realkapitalet. I dag beskattas royaltyinkomsterna som inkomst av tjänst, vilket driver uppfinningsrika innovatörer ut ur landet i stället för att vi slår vakt om deras kompetens att utveckla nya idéer i Sverige. Den svenska beskattningen av jordbrukets produktionsmedel är även den extremt hög. Eftersom livsmedelspolitiken är den samma i hela EU framstår den svenska skattebelastningen här i sin klaraste dager. Vi vill sänka beskattningen av diesel till samma nivå som den i våra främsta konkurrentländer. Skatten på diesel för jord- och skogsbruket och entreprenadmaskiner sänks till 53 öre per liter. Skatten på handelsgödsel tas bort. Sänkta energiskatter m.m. Enligt vår mening skall miljöskatter tas ut i produktionsledet medan energiskatter skall tas ut i konsumentledet. Då erhålls en konkurrensneutral beskattning mellan olika energiproducenter och mellan olika bränslen. I Sverige finns en skatt som bryter mot denna princip. Det är den extra energiskatt som tas ut på el producerad i kärnkraftverk. På sikt bör den tas bort. Redan nästa år bör den sänkas med motsvarande 1 000 kr/MW och månad. För många svenskar är bilen det enda möjliga transportmedlet. Det gäller för resor från och till arbetet, för att hinna hämta och lämna barn på dagis eller för socialt umgänge på fritiden. Oavsett var i Sverige man befinner sig underlättar bilen vardagen och är till glädje på fritiden. Hög bränslebeskattning medför att arbetsresor försvåras och att utrymmet för umgänge med familj och vänner krymper. Höga bränsleskatter motiveras ofta med miljöargument. De har emellertid endast marginell påverkan på konsumtionen av bränsle. Eftersom transporterna är nödvändiga äger de rum trots den höga kostnaden. Skatten på såväl bensin som på diesel bör sänkas. Den skall inte vara avsevärt högre i Sverige än genomsnittligt i Europa. Energiskatten på bensin och diesel skall sänkas med 70 öre per liter inklusive momseffekten 2003. Förslagen om höjd elskatt och höjd koldioxidskatt avvisas, liksom fördubb lingen av skatten på naturgrus. Övriga skatteförändringar När de skattefria införselkvantiteterna från andra EU-länder stiger är det givetvis viktigt att anpassa de svenska alkoholskatterna till omvärldens nivåer. Den danska nivån kan tjäna som riktmärke. Sänks inte alkoholskatterna kommer allt större mängder av den i Sverige konsumerade alkoholen att antingen köpas utomlands eller smugglas in i Sverige. I Sverige har redan bryggerinäringen kommit i svårigheter på grund av de höga svenska punktskatterna. Regeringens passivitet missgynnar svensk industri och svenska konsumenter. Vi vill anpassa dessa skatter till den danska nivån på alkoholskatter och föreslår att skatten på vin med en alkoholhalt på 8,5 till 15,0 volymprocent alkohol sänks från 22,08 kr till 9 kr per liter, med motsvarande ändring för vin med annan alkoholhalt, att skatten på öl sänks från 1,47 kr till 85 öre per volymprocent och att skatten på sprit sänks från 501,75 kr till 375 kr per liter ren alkohol, allt per den 1 januari 2003. Skatt på annonser och reklam infördes i början av 1970-talet för att finansiera ökningen av presstödet och för att få en enhetlig beskattning av annonser och reklam. Svårigheter i tillämpningen och kontrollen av skatten på annonser och reklam har lett till att den del av skatten som avser reklamtrycksaker redan har avskaffats. Skatten är inte konkurrensneutral och de svårigheter i tillämpningen och kontrollen som var skälet till att reklamskatten på reklam trycksaker avskaffats gäller precis i lika stor utsträckning för de delar av reklamskatten som finns kvar. En enig riksdag beslöt i våras att slopandet av reklamskatten skulle prioriteras i föreliggande budget. Detta har regeringen underlåtit. Endast svepskäl motiverar detta flagranta nonchalerande av riks dagen. Vi anser att reklamskatten bör avskaffas från den 1 januari 2003. Med det anförda föreslår vi att riksdagen fattar beslut om en inriktning av skattepolitiken som överensstämmer med Moderata samlingspartiets förslag. Med det anförda tillstyrks motionerna Fi207 yrkandena 1-4, Fi231 yrkandena 9 och 11, Fi287 yrkandena 1-16, 18, 19, 21-24, 26-28, 30, 33 och 36-38, Sk417 yrkandena 14 och 15, MJ268 yrkandena 4 och 5, N301 yrkande 9, N304 yrkande 4, A315 yrkande 2 och tillstyrks delvis motionerna Fi203, Fi205, Fi228, Fi268, Sk382 yrkande 8, Sk417 yrkande 8, Kr297 yrkande 13 och T288 yrkande 2. Vi står bakom den inkomstberäkning som redovisas i motion Fi231 yrkande 4. Ramarna för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution Inte minst med tanke på tullens funktion i narkotikabekämpningen är det viktigt att tullens kontrollorganisation är tillräckligt stor och att den utökas. För att uppnå detta bör det göras en höjning av anslagsnivån samtidigt som tullen inte bör disponera och i sin kontrollverksamhet vara beroende av medel som kommer in via offentligrättsliga avgifter. Vi tillstyrker den förstärkning av anslagsnivån med 26 miljoner kronor som föreslås i motion Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m). Vi tillstyrker också att utgiftsramarna för Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna minskas med 75 respektive 40 miljoner kronor. Moderaternas förslag till ändringar i skattesystemet innebär att en del av de allra krångligaste skatterna att administrera och driva in skall avskaffas. Totalt kan därför ramarna för utgiftsområdet minskas med 89 miljoner kronor för 2003 och 2004. 2. Skattefrågor i budgetpropositionen - fp av Anna Grönlund (fp) och Gunnar Andrén (fp). Skatteförslagen och inkomstberäkningen Inriktningen Sverige behöver en ny skattepolitik. Den liberala skattepolitiken vill bryta vanmakten genom att ge den enskilda människan större makt över sin egen vardag. Genom att se till att småbarnsföräldrar får ägna mer tid till barnen i stället för till tvätten, genom att anställda ges möjlighet till makt och delaktighet i arbetslivet och genom att lönen räcker hela månaden kan vanmakten bytas till makt över vardagen. Den fortsatta inriktningen av skattepolitiken skall ha som utgångspunkt att det totala skattetrycket kan och måste sänkas. Det skall ske främst genom ytterligare sänkningar av marginalskatterna och genom de lättnader inom kapitalbeskattningen som behovet av ekonomisk tillväxt, internationellt sam arbete och ett ekologiskt uthålligt samhälle kräver. Skatterna skall först och främst sänkas så att det lönar sig bättre att arbeta. Samtidigt bör skattesystemet förenklas t.ex. genom att de nuvarande komplicerade reglerna för grundavdraget, de särskilda skattereduktionerna och avdragsbegränsningen för pensionsavgiften försvinner. Det är viktigt att komma ihåg att det finns höga marginaleffekter även utanför skattesystemet, t.ex. i bostadsbidraget, socialbidragen, studiemedelssystemet, varför arbetet mot höga marginaleffekter inte kan begränsas till skattesystemet. Vi ser det också som nödvändigt att fullständigt avskaffa dubbelbeskattningen av aktiesparande, avskaffa förmögenhets- och fastighetsskatten samt sänka kapitalinkomstskatten. Med allt rörligare skattebaser kommer takten i och inriktningen av sänkningen att vara beroende av vad som sker i vår omvärld. Även om EU inte bestämmer enskilda länders skattesatser är det naturligt att det som sker i dessa frågor i EU-länderna påverkar också kapitalskatterna i Sverige. Stora sänkningar av kapitalbeskattningen i vår omvärld kommer att påverka vilka kapitalskatter som Sverige kan ha utan att förlora de fördelar som vårt internationella varu- och tjänsteutbyte under lång tid gett oss. För att lösa de problem som återfinns i det nuvarande skattesystemet räcker det inte att lappa och laga. Folkpartiet vill därför se en omfattande ny skattereform i samma anda som skattereformen 1990/91. Denna måste genomföras med kontinuerlig uppmärksamhet på den rådande situationen i de offentliga finanserna. Naturligtvis kan också saker inträffa som gör att valet av skattesänkningar kan behöva korrigeras. I det senare avseendet måste hänsyn tas till att ingenjörer, sjuksköterskor, läkare, företagare m.fl. kommer att ha en arbetsmarknad utomlands. Det måste löna sig att arbeta och verka i Sverige. Folkpartiet är förespråkare för grön skatteväxling. Från 1993 till 1999 har andelen miljöskatter minskat med 1 procentenhet till 5,3 % av de totala skatterna, vilket ger Sverige en låg andel miljöskatter jämfört med många andra EU- länder. Detta beror främst på de höga skatterna på arbete. Under perioden 1993-2000 ökade skatten på arbete med 270 miljarder kronor medan miljöskatterna bara ökade med 13 miljarder kronor. Folkpartiet stöder förslaget om höjd el- och koldioxidskatt, växlad mot sänkt inkomstskatt, men anser att inkomstskattesänkningen bör läggas ut mer generellt. Folkpartiet anser att skatten på arbete, såväl inkomstskatter som arbets givaravgift, skall sänkas. Den viktigaste miljöförbättrande förändringen är att arbeta för gemensam koldioxidskatt i EU. Vi föreslår också en skatt på sop förbränning. Makt över den egna inkomsten Vi liberaler tycker att det är bra att man sänker inkomstskatterna, men beklagar att regeringen valt en form som inte tillräckligt tar itu med de strukturella problemen som marginalskatterna, utan i stället ägnar sig åt att urholka enkel heten i skattesystemet. Vi föreslår därför en ny skattereform för ett nytt århundrade. Grunden måste vara att återgå till principerna för 1990/91 års skattereform. I en större skatteomläggning bör huvudinriktningen vara att ha så breda skattebaser som möjligt och därmed skapa förutsättningar för låga skattesatser. I stället för dagens modell med grundavdrag som trappas upp och ned vill vi pröva möjligheten av en generell och lägre skattesats för de lägre inkomst nivåerna. Vi vill koncentrera skatteförändringarna till de för tillväxt och jobb mest skadliga inslagen, marginalskatterna. Genom avskaffad värnskatt, höjd brytpunkt för statlig skatt och successivt borttagande av den s.k. LO-puckeln vill vi uppnå den grundläggande principen: De flesta skall bara betala 30 % i skatt, de med högst inkomster skall betala 50 % på de högre inkomstdelarna. Marginaleffekterna minskas såväl genom inkomstskattesänkningar som genom växling av inkomstprövat bostadsbidrag mot generellt barnstöd och genom enhetliga taxor för barnomsorg. Brytpunkten för statlig skatt bör höjas upp till gränsen för egenavgifterna (ca 313 000 kr/år) bl.a. för att undvika att, som i dag sker, personer som betalar både statlig skatt och egenavgifter får marginaleffekter om ca 55 %. År 2003 höjs brytpunkten i ett första steg till ca 26 000 kr/månad. På sikt måste det dock vara så att bara 10 % av de skattskyldiga skall betala statlig skatt, vilket var skatteuppgörelsens utgångspunkt. Värnskatten skall avskaffas. Den är ett brott mot skattereformen. Motivet är inte minst att denna beskattning leder till flykt av människor med goda kunskaper, viktiga för företag och vårt land, till andra länder. Ett förvärvsavdrag mot kommunalskatten införs. Detta sänker skatten och gör det mera lönsamt att arbeta även vid lägre inkomster. Inledningsvis föreslås ett förvärvsavdrag på 3 % av inkomsten. En skattereduktion, lika för alla, införs för att garantera att alla får del av en skattesänkning. Skattereduktionen bör till en början vara 300 kr per år och person och stiger år 2004 till 600 kr. Den innefattar även pensionärer. Vårt skatteförslag innefattar utöver ovanstående mer principiellt inriktade förslag till förändringar vidhållandet av andra kända fp-profilinslag i skatte politiken. Folkpartiet fortsätter att avvisa avdragsrätt för fackliga avgifter. Avdrag skall endast kunna medges för kostnader för inkomstens förvärvande. Detta kan medlemskap i fackförening ej ses såsom. Avgifterna till a-kassan höjs men blir avdragsgilla. För den enskilde innebär detta ingen nettoförändring, men systemen kommer att fungera bättre. I ett dynamiskt arbetsliv är det av stor vikt för den enskildes frihet att kom petensutveckling är något man kan råda själv över. Att inte enbart vara beroende av att arbetsgivaren önskar satsa på fortbildning och kompetensutveckling för att man skall vara attraktiv på arbetsmarknaden - och för att man skall kunna ha ett utvecklande och intressant arbete - är därför en frihetsfråga. Vi föreslår därför att dagens pensionssparande utvidgas, genom att avdragsrätt för sparande medges upp till ett basbelopp, att sparandet kan tas ut för att finansiera kompetensutveckling och att ett kvarstående personligt sparande kan tas ut vid pensionering. Många svenskar känner i dag att de vill dela med sig av sitt välstånd. Sveriges internationella bistånd till världens fattiga länder ligger långt under den nivå på 1 % av BNI som riksdagen har fattat beslut om. Samtidigt vet vi att behovet av stöd är stort, och ständigt ökar. Dagligen får vi bevis på det enorma behov som finns i olika delar av vår värld. För att människor skall uppmuntras att dela med sig av sitt välstånd vill vi införa en avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd. Folkpartiet vill avskaffa regeringens skattereduktion för bredbandsanslutning. Makt till barnfamiljerna Många barnfamiljer upplever att tiden inte räcker till, och många vill lösa tidsbristen genom att köpa hushållsnära tjänster. Det höga skatteuttaget hindrar efterfrågan och utbud från att mötas på en laglig marknad. Sverige har den industrialiserade världens högsta skatteuttag på arbete. Folkpartiet anser att det enklaste och bästa sättet att förändra situationen är att införa en skattereduktion för hushållens köp av den här typen av tjänster via en skattereduk tion i företaget för halva totala arbetskostnaden. Det är enkelt, obyråkratiskt och rättvist. Fördelarna med en marknad för hushållsnära tjänster där obeskattat arbete inte förekommer är många. De som i dag arbetar utan att betala skatt och avgifter får möjlighet att inordna sig i ett legalt system och som alla andra få del av förmånerna i socialförsäkringssystemen: sjukförsäkring, pension m.m. Valfriheten ökar. Människor får större möjlighet att välja mellan att arbeta mer och köpa tjänster till hemmet, eller att arbeta mindre och i stället göra mer av hemarbetet själv. Den könsuppdelade arbetsmarknaden kan brytas upp ytterligare, vilket ur ett jämställdhetsperspektiv är starkt önskvärt. Vid beskattningen bör hänsyn tas till den extra försörjningsbörda och lägre bärkraft som föräldrar har. Utökningen av det generella barnstödet bör därför ske i form av en skattereduktion för barn som motsvarar en barnbidragshöjning med mellan 900 och 1 000 kr per barn och år. I kombination med en nedtrappning av den del av bostadsbidraget som i praktiken utgör ett rent inkomstprövat barnbidrag sänks marginaleffekten med 20 % i de inkomst lägen där maxtaxan inte fått någon större betydelse. Skattereduktionen motsvarar i storleksordningen 3 000 kr i höjt grundavdrag, men tillfaller även föräldrar som inte kan utnyttja grundavdragshöjningar. Tillsammans med förbättrad föräldraförsäkring och införande av barnkonto utgör detta viktiga delar i en politik för ökad egenmakt, bättre jämställdhet och större ekonomiska marginaler för barnfamiljerna. Det är en förlegad syn på förutsättningarna för förvärvsarbete som ligger bakom det faktum att resor till barnomsorg inte kan räknas med när avdraget för resa till och från arbetet beräknas. Det kan mycket väl vara så att omvägen via barnomsorg avsevärt förlänger en förälders resa till och från arbetet, vid beaktande av bussbyten eller väntetider på tåg. Därför bör tid för hämtning och lämning av barn i barnomsorgen räknas in när rätt till avdrag för resor till och från arbetet bedöms. Makt över boendet För många människor är det huvudsakliga sparandet lagt i boendet. Fastighetsskatt och i många fall förmögenhetsskatt gör att detta blir orimligt högt beskattat, boendekostnaderna ibland oöverstigliga. Dagens beskattningsform är oacceptabel. En huvudprincip i all beskattning måste vara skatt efter bärkraft. Därför måste nuvarande fastighetsskatt avvecklas på sikt. Fastighetsskatten uppfattas också som orättvis. Samma hus har olika höga taxeringsvärden i olika delar i landet och beskattas därför olika. För människor som byggt sina hus med egen arbetskraft, framstår det därtill som minst sagt märkligt att staten skall ha pengar för detta. Vi anser att sänkningen av fastighetsbeskattningen skall ske stegvis och inledas omgående. Hela systemet för taxering måste reformeras och likformighet mellan olika boendeformer upprättas. I dagsläget måste dock insatser genomföras omedelbart. Vårt omedelbara förslag är att taxeringsvärdena fryses till 1997 års nivå. På dessa skall skattesatserna 1,0 % för småhus och 0,5 % för flerfamiljshus tillämpas. Folkpartiet beräknar att en återgång till 1997 års taxeringsvärden skulle innebära ett skattebortfall på drygt 6 miljarder kronor. Därmed kan begränsningsregeln avvecklas. Eftersom Folkpartiet föreslår en betydande sänkning av fastighetsskatten, föreslår vi samtidigt att skatten på kapitalvinst vid försäljning av bostadsrätt och fastighet höjs från 20 till 30 %. Detta skall dock inte påverka gällande uppskovsregler. Det är av sociala skäl viktigt att stimulera rörligheten på bostadsmarknaden. Makt över egna besparingar Förmögenhetsskatten blir för många människor ett oöverstigligt belopp att betala. Den drabbar särskilt äldre personer som kanske ägnat ett långt liv åt att amortera på sitt hus och i stället finner att tusentals, kanske tiotusentals, kronor skall betalas i förmögenhetsskatt. Sambeskattningen av makars förmögenhet är en restprodukt i skattesystemet från den tid då kvinnor inte betraktades som egna ekonomiska subjekt. Detta är helt oacceptabelt. Folkpartiet menar att det finns starka jämställdhetsskäl - och praktiska skäl - för att avskaffa sambeskattningen. Folkpartiet anser att sambeskattningen bör avskaffas år 2003. Fribeloppet bör höjas snabbare än regeringen anger, till 2,1 miljoner kronor med sikte på ett fullständigt avskaffande av förmögenhetsskatten. Detta är viktigt ur ett mer långsiktigt tillväxtperspektiv och för att göra Sverige till ett attraktivt land att investera och spara i, även för svenskar. Mer makt åt den enskilde småföretagaren För att få fler människor i arbete krävs det bra förutsättningar för befintliga företag att överleva och växa och för nya att starta. Det är de små företagen som främst står för tillväxten. Därför måste småföretagarens makt stärkas. Folkpartiet har länge argumenterat för att införa regler som avskaffar dubbelbeskattningen på utdelningar i alla företag. De nya reglerna skall utformas i enlighet med de regler som gällde under år 1994 och som infördes på initiativ av den dåvarande borgerliga regeringen. Den dubbla beskattningen gör det inte bara svårare för småföretagen att skaffa riskkapital, den hindrar dessutom de små företagen att växa med hjälp av egna överskott. Det naturliga för en företagare är att expandera med eget kapital. Den dubbla beskattningen är främst en skatt riktad mot enskilda aktieägare och företagsägare som expanderar. De stora ägarinstitutionerna är undantagna medan de mer än fem miljoner individer som äger aktier främst via aktiefonder drabbas. Man kan inte undgå intrycket att syftet är att hindra människor att skaffa sig en ekonomisk buffert mot oförutsedda händelser. Den socialistiska synen är att människorna skall vara så starkt beroende av de politiska beslutens godtycke som möjligt. Avskaffandet av dubbelskatten på utdelningar bör ske i etapper. Under de närmaste två åren kan dubbelskatten för privatpersoner halveras. Detta är ett första viktigt steg för att på sikt kunna avveckla denna straffskatt på risksparande helt. De s.k. 3:12-reglerna ger upphov till en pomperipossaeffekt vid andelsbyten. Riksdagen har därför under våren 2002 uttalat att regeringen skall återkomma med en proposition som eliminerar de effekter som uppstår i förlustsituationer till följd av att ett tjänstebelopp skall tas upp till beskattning av den som genom ett uppskovsgrundande andelsbyte har avyttrat andelar i ett fåmansföretag. Det bör dock noteras att samma effekter kan uppstå också i andra fall, och vi anser därför att det är nödvändigt att få ett helhetsgrepp om pomperipossaeffekterna. Vi föreslår att riksdagen fattar beslut om en inriktning av skattepolitiken som överensstämmer med Folkpartiets förslag. Med det anförda tillstyrks motionerna Fi232 yrkande 26, Fi251, Fi286 yrkande 7, Fi287 yrkande 29, Sk295 samt Sk382 yrkandena 1-4, 7-12, 14, 22, 24 och 26. Vi står bakom den inkomstberäkning som redovisas i motion Fi232 yrkande 4. Ramarna för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution Vi tillstyrker förslaget i motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) om att utgiftsramarna för 2003 och 2004 höjs med 75 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit. Av höjningen skall 50 miljoner kronor tillföra skattemyndigheterna resurser för förbättringar i skattekontrollen. Resten av höjningen bör användas för att ge tullen möjlighet att öka sina insatser mot den illegala införseln av alkohol och narkotika. 3. Skattefrågor i budgetpropositionen - kd av Per Landgren (kd). Skatteförslagen och inkomstberäkningen Inriktningen Syftet med skatter är att solidariskt finansiera vår gemensamma välfärd samt att styra den ekonomiska utvecklingen och tillväxten i en socialt och ekologiskt hållbar riktning. Alla heltidsarbetande måste kunna leva på sin egen lön. Strävan måste därför vara att utforma skattepolitiken så att den stimulerar arbete, sparande, hederlighet och företagande. En marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av ekologiska och sociala hänsyn är den bästa grunden för ett gott samhälle. En målsättning för kristdemokratisk ekonomisk politik är att skapa stabila och goda villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsättningen. En ökad sysselsättning är en förutsättning för att minska det resursslöseri som arbetslösheten innebär. Dessutom förstärker det skatteunderlaget och minskar de offentliga utgifterna. I princip alla medborgare som är i förvärvsaktiv ålder och som har en inkomst bör vara med och betala skatt till våra gemensamma kostnader för till exempel skola, vård och rättsväsende. Det ger en delaktighet och ett delansvar i den offentliga verksamheten. Dagens inkomstskatter drabbar låg- och medelinkomsttagare mest. Därför måste inkomstskattens nivåer huvudsakligen fastställas med utgångspunkt från låg- och medelinkomsttagarens perspektiv. Kristdemokraterna vill arbeta för lägre inkomstskatter så att alla kan leva på sin egen lön och få en ökad beslutanderätt över sina inkomster. Vidare behöver förändringar göras för att de val människor gör, exempelvis att öka eller minska sin arbetstid, inte påverkas negativt av kombinationen av statliga regler och bidrag. Det första handlar alltså om att sänka det totala skatte trycket, det andra om att minska marginaleffekterna. Om Sverige långsiktigt skall vara ett land för företagande, investeringar och tillväxt, går det inte att ha kvar skatter som gör att kapital, företag och kompetens har starka incitament att lämna landet. Vår snart unika förmögenhetsskatt och dubbelbeskattning driver kapitalet ur landet, utom för de allra rikaste som fått amnesti för sina aktiemiljarder. Dubbelbeskattningen av just svenska företagsinvesteringar leder till att en utländsk köpare kan betala dubbelt så mycket som en svensk köpare och ändå få samma avkastning på sin investering efter skatt. En ekologisk anpassning av skattesystemet måste ske där skatten på arbete sänks samtidigt som skatten på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga natur resurser hålls på en högre nivå. Samarbetet inom EU är ett nödvändigt instrument för att skapa förutsättningar för en skatteväxling som inte snedvrider konkurrensförhållandena mellan de länder som har ett stort handelsutbyte. Vi anser att det är viktigt att övergå till majoritetsbeslut inom EU på miljöområdet, bl.a. för att förbättra möjligheterna för en gemensam minimiavgift på koldioxidutsläpp. Eftersom Sverige redan har världens högsta miljöskatter skulle en europeisk miniminivå för koldioxid samtidigt förbättra svenska företags konkurrenssituation. Medborgarna måste ha en etiskt förankrad vilja att betala skatt och att bidra till samhällsutvecklingen. Vi vill föra en skattepolitik som är långsiktigt stabil, är enkel, främjar en god ekonomisk utveckling samt en god hushållning av skattemedlen. Därmed kan skattemoralen bibehållas och benägenheten till svartarbete minska. En skattepolitik där alla ges möjlighet att leva på sin lön Ett viktigt mål för en kristdemokratisk politik är att så många som möjligt skall kunna leva på sin egen lön. En heltidsanställd person skall inte behöva vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Vi föreslår en rad inkomstskattesänkningar och andra skattesänkningar som riktar sig främst till förvärvsarbetande. För det första föreslås ett kraftigt höjt och rakt grundavdrag om 26 500 kr vid beräkningen av den kommunala inkomstskatten. Effekten blir jämfört med regeringens förslag en skattesänkning med ca 385 kr per månad, eller 4 600 kr per år. För det andra införs en skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare på 4 000 kr per år för pensionsgrundande inkomster upp till 276 000 kr. Reduktionen trappas därefter ned med 2,5 procentenheter på överstigande inkomster och upphör vid årsinkomster på 436 000 kr. För det tredje föreslås ett generellt statligt förvärvsavdrag om 5 % av inkomst av anställning eller näringsverksamhet. Avdraget beräknas mot kommunalskatten och ersätter regeringens kompensation för pensionsavgiften. För det fjärde halveras värnskatten från och med 2004. Den bör avskaffas helt fr.o.m. år 2005. Det bör vara en viktig princip att ingen skall behöva betala mer än hälften av en inkomstökning i skatt. För att finansiera delar av grundavdragshöjningen till 26 500 kr per år genomförs en grön skatteväxling som uppgår till 3 miljarder kronor fr.o.m. 2003. Regeringens höjningar av koldioxidskatten, energiskatten, avfallsskatten och naturgrusskatten tillstyrks och energiskatten på el höjs med 2,6 öre per kWh. Dessa tre miljarder går oavkortat till det höjda grundavdraget. Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000 till 5 000 kr. Avdragsrätten skall även gälla för den del av resan som görs till eventuell barnomsorg. Detta innebär att resekostnader på ytterligare 2 000 kr blir avdragsgilla jämfört med i dag. Förslaget skall ses som ett stöd för personer i glesbygd och andra som inte har möjlighet att utnyttja kollektiva alternativ till bilen. En skattereduktion på 50 % för hushållens köp av tjänster föreslås. På så sätt elimineras nästan hela den extra skattekil som uppstår när extern arbetskraft anlitas av hushållen med redan skattade pengar. Betydligt fler samhällsekonomiskt motiverade byten (köp) av tjänster kommer till stånd, eftersom de även blir privatekonomiskt lönsamma. Effektiviteten i ekonomin kommer därmed att öka. Samtidigt kan den svarta sektorn trängas tillbaka, när det blir möjligt att både köpa och sälja privata hushållstjänster vitt och lagligt. Skatteförslag för trygghet i boendet Fastighetsskatten drabbar alla boende oavsett inkomst och betalningsförmåga, tvärt emot den skatteprincip som borde gälla i Sverige: skatt efter bärkraft. För personer med låga inkomster utgör fastighetsskatten ett hot mot ägande rätten. De omräkningar av taxeringsvärdena som skett sedan år 2000 slår mycket hårt mot en del bostadsområden. Genom att tillåta att taxeringsvärdena skjuter i höjden i många områden accepterar regeringen kraftiga höjningar inte bara av fastighetsskatten utan också av förmögenhetsskatten för stora grupper som inte har så stora marginaler att leva på. Vi föreslår därför att taxeringsvärdena återgår till de som gällde före höjningarna från år 2000. Vi föreslår vidare att den statliga fastighetsskatten slopas helt för småhus (egna hem) och bostadshyreshus (hyresrätter och bostadsrättsföreningar), kommersiella lokaler och industrienheter och att kommunerna i stället ges rätt att ta ut en fast avgift per småhus, per bostadslägenhet samt per kvadratmeter lokalyta för kommersiella lokaler och industrienheter. Ett starkt motiv för en kommunal fastighetsavgift är det incitament kommunerna får för utveckling av infrastrukturen, ett offensivt bostadsbyggande och en bra näringspolitik. När även företagssektorns lokaler och industrier utgör en del av avgifts underlaget i kommunerna, blir effekten ett långt större incitament än i dag att verka för det lokala näringslivet och nya arbetstillfällen. En ytterligare aspekt är att kommunerna genom en kommunal avgift får intäkter från fritidsbebyggelse som i vissa kommuner är omfattande, men som inte genererar några kommunala intäkter i dagens system. Kapitalvinstskatten vid försäljning av privatbostadsfastighet och bostadsrätt höjs till den generella nivån på 30 %. Nuvarande uppskovsregel vid anskaffande av ersättningsbostad föreslås vara oförändrad. Sänkta företagsskatter för ett ökat företagande och fler jobb Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och att därigenom öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Skatteregler och lagstiftning måste stimulera sparande. En minimimålsättning är att sparandet kan resultera i en real avkastning även efter skatt. Villkoren för sparande får inte försvåra för sparkapitalet att kanaliseras till företagssektorn för att nyttiggöras till investeringar i näringslivet. Förmögenhetsbeskattningen som tidigare kunnat motiveras av fördelningspolitiska skäl får i dag helt andra effekter än de tänkta. Detta har tydliggjorts bl.a. genom att regeringen befriat huvudägarna i aktiebolag från förmögenhetsskatt. Utformningen av dagens förmögenhetsskatt är orimlig också i andra avseenden. För den händelse att ett gift par tillsammans har en förmögenhet som överstiger 2 000 000 miljoner kronor skall förmögenhetsskatt betalas. Om ett sammanboende par utan barn har motsvarande förmögenhet skall de däremot inte sambeskattas, eftersom de var och en kan ha nettotillgångar på 1 500 000 miljoner kronor innan skatten börjar tas ut. Detta innebär alltså att äktenskapet i detta avseende ekonomiskt straffbeskattas i förhållande till ett samboförhållande. Vi väljer att börja med att helt avveckla effekten av sambeskattningen av förmögenhet och höjer fribeloppet för sambeskattade par till 3 000 000 kr år 2003. Därefter avvecklas förmögenhetsskatten med 0,5 procentenheter per år så att den blir 1,0 % 2004 och 0,5 % 2005. Skattesystemet måste utformas så att avkastningen på riskvilligt kapital i företag inte beskattas hårdare än annan kapitalavkastning. Dubbelbeskattningen av avkastning på aktier måste därför avvecklas, precis som skett i nästan samtliga övriga OECD-länder. Sverige kan inte långsiktigt ha en väsentligt högre beskattning än den omvärld vi konkurrerar med. Vi föreslår att avvecklingen sker stegvis med en halvering av fysiska och juridiska personers utdelningsskatt 2004 med sikte på ett fullständigt slopande år 2005. För att finansiera dessa skattesänkningar höjs bolagsskatten till 30 %. Personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag fr.o.m. år 2003 skall ha möjlighet till ett riskkapitalavdrag. Avdrag skall få göras mot inkomst av kapital likaväl som mot inkomst av tjänst. Det skall även gälla vid köp av aktier i egna och närståendes fåmansföretag. Avdragsrätten skall gälla investeringar upp till en nivå av 100 000 kr och medges även för indirekta riskkapitalinvesteringar via ett företag eller en fond som gör de direkta inve steringarna. Denna form möjliggör bättre riskspridning för enskilda investerare. Riskkapitalavdraget skall vara permanent. Avdragsrätten skall ses som en kompensation för den större risk det innebär att köpa aktier i små, onoterade företag. Rättvisa konkurrensvillkor Allt sedan Sverige blev medlem av EU har det svenska jordbruket omfattats av samma jordbrukspolitik som EU, men den svenska regeringen har genom högre skatter och avgifter försatt svensk jordbruksnäring i en ohållbar konkurrenssituation. För att skapa rimliga konkurrensförutsättningar föreslår vi en sänkning av dieselskatten till 1 krona per liter. Den svenska åkerinäringen lider för närvarande svårt av de sämre konkur rensvillkor som gäller för svenska åkeriägare jämfört med andra i EU. Åkeri näringen har visat att den totala kostnaden behöver minska med ca 20 % för att svenska inrikesåkerier skall kunna konkurrera på liknande kostnadsvillkor som bl.a. danska åkerier har. Vi föreslår en sänkning av dieselskatten för att underlätta för de svenska åkerierna med 25 öre per liter (31 öre inklusive moms). Innovationsklimatet måste förbättras. Sverige har en onormalt stor export av patent och uppfinningar som exploateras i andra länder. Vi vill öka exploatering och produktion av patent och uppfinningar i Sverige och föreslår därför att royaltyinkomster befrias från skatt de två första åren för att därefter beskattas som inkomst av kapital. Det är i år 30 år sedan reklamskatten infördes i Sverige. Med åren har allt fler insett att denna punktskatt inte längre kan vara kvar. Den är inte konkur rensneutral, då den endast belastar vissa medier som dagspress och tidskrifter, men däremot inte radio, TV och direktreklam och den är rättsosäker, oförutsägbar och svårtillämpad. Mot den bakgrunden gav riksdagen våren 2002 regeringen till känna att frågan om reklamskatten borde prioriteras vid beredningen av budgeten för år 2003. I budgetpropositionen anser sig regeringen ha prioriterat frågan men har ändå inte funnit att förutsättningar föreligger för att avskaffa reklamskatten. Detta rättfärdigar dock inte ett bibehållande av denna orättvisa skatt. Om det saknas förutsättningar för att avskaffa reklamskatten i sin helhet bör i stället en partiell avveckling inledas. Detta kan t.ex. ske genom att skattesatsen etappvis sänks eller genom att grundavdraget (den s.k. rätten till åter betalning) för dagstidningar och tidskrifter, höjs. Vi anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att en successiv avveckling av reklamskatten bör inledas på sikt. Ökad miljörelatering av skattesystemet Ett effektivt sätt att bekämpa miljöhoten är att använda olika former av ekonomiska styrmedel. En ökad användning av miljörelaterade skatter skapar ett ekonomiskt utrymme som bör användas för att sänka skatten på arbete, s.k. skatteväxling. Då kan både en bättre miljö och ökad sysselsättning uppnås. För att finansiera delar av grundavdragshöjningen till 26 500 kr per år föreslås en grön skatteväxling som uppgår till 3 miljarder kronor fr.o.m. 2003. Regeringens förslag i budgetpropositionen om skattehöjningar på 2,6 miljarder kronor tillstyrks. Höjningarna gäller således koldioxidskatten, energiskatten, avfallsskatten och skatten på naturgrus. För att uppnå en växling på 3 miljarder föreslår vi att energiskatten på el höjs med 2,6 öre per kWh. Dessa 3 miljarder kronor går oavkortat till ett höjt grundavdrag. Vi föreslår att biodrivmedel befrias från koldioxid- och energiskatt. Regeringen har i sin skattestrategi för alternativa drivmedel aviserat att de tänker ta bort koldioxidskatten på koldioxidneutrala drivmedel från 2003. Producenter och intressenter på området menar dock att utan att också ta bort energiskatten finns ingen chans för ökad produktion av alternativa bränslen. Ett kristdemokratiskt mål är att användningen av fossila drivmedel skall halveras senast till år 2020. För att nå detta krävs även slopad energiskatt för att öka produktion och försäljning av förnybara drivmedel. Övriga skatteförslag Riksdagen har beslutat att vissa kulturaktiviteter skall mervärdebeskattas med en reducerad skattesats om 6 %. Det innebär bl.a. att entréavgifter till olika kultur- och nöjesevenemang kommer att beskattas olika vilket vi ser som olyckligt. Kristdemokraterna eftersträvar en så likformig beskattning som möjligt och föreslår att regeringen får i uppdrag att utreda hur kulturmomsen generellt skall kunna sänkas till 6 %. Mervärdesskatten på tidskrifter bör återgå 25 %. Att Sverige har OECD-områdets lägsta bostadsbyggande beror i betydande grad på det faktum att vi har ett högt skattetryck i Sverige och dessutom lägger extra hård beskattning på nyproduktion av bostäder. Det rimliga är att slopa fastighetsskatten samt lindra skatteeffekten vid nyproduktion av flerbostadshus motsvarande en halvering av byggmomsen. Tekniskt kan byggföretag efter deklaration erhålla en skattereduktion som motsvarar hälften av den erlagda byggmomsen, dvs. 10 % av byggkostnaden. En förutsättning för att en sådan skattereduktion skall fungera på samma sätt som sänkt moms är att den gäller all nyproduktion av flerbostadshus, är utan tidsbegränsning samt är obyråkratisk och utan osäkerhet om den utbetalas eller ej. Skattereduktionen är att betrakta som en del av skattesystemet och inte ytterligare ett i raden av bidrag riktade till byggsektorn. Vi föreslår att en minskad skatt på nyproduktion av flerbostadshus motsvarande en halvering av byggmomsen införs från den 1 oktober 2003. Vi föreslår sänkt bensinskatt med 25 öre (31 öre inklusive moms) per liter i stödområde A. Eftersom avstånden är längre i de delarna av Sverige är det rimligt att en lägre skatt tas ut på bensin i sådana områden. Under år 2001 introducerades de så kallade lågpriscigaretterna i Sverige. Det finns starka folkhälsoskäl till varför cigarettpriset skall hållas på en rimligt hög nivå. Regeringen har föreslagit att en minimiskatt på 90 % införs, och detta innebär att ett paket lågpriscigaretter, trots minimiskatten, fortfarande kan komma att vara hela 8 kr billigare än ett paket i den mest säljande priskategorin. Sätts däremot minimiskatten till 100 % ökar priset med ytterligare 2 kr till ca 31-32 kr. Detta innebär inte att prisskillnaden försvinner helt, men den väsentligt minskade prisdifferensen gör lågpriscigaretterna betydligt mindre attraktiva, vilket kan leda till att lågpriscigaretterna på sikt kan försvinna. Vi anser att det är angeläget av såväl folkhälso- som skatteskäl att lågpriscigaretterna försvinner från butikshyllorna. Vi föreslår att EU-reg lerna används fullt ut och minimipunktskatten bestäms till 100 %. Vi har föreslagit totalt 125 miljoner kronor till skatteförvaltning och uppbörd för en ökad skattekontroll och förstärkt tullbevakning 2003. Som en effekt av detta räknar vi försiktigtvis med att skatteintäkterna ökar med 480 miljoner kronor år 2003 och därefter med åtminstone 1 140 miljoner kronor per år. Vi föreslår att riksdagen fattar beslut om en inriktning av skattepolitiken som överensstämmer med Kristdemokraternas förslag. Med det anförda tillstyrks motionerna Fi229, Fi233 yrkande 7, Fi254 yrkandena 1-3, Fi255 yrkandena 1-8, Fi256 yrkandena 2-14, 17-24, 26, 27, 29, 30, 32 och 33, Fi286 yrkande 7, Fi287 yrkande 29, Sk383 yrkandena 2, 3, 6-8, 12 och 14, Sk397, N307 yrkande 3 och Bo216 yrkande 6. Vi står bakom den inkomstberäkning som redovisas i motionerna Fi233 yrkande 6 och Fi256 yrkande 1. Ramarna för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution Vi tillstyrker förslaget i motion Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd) om att förstärka kontroll och spaning kring illegal införsel av narkotika, vapen, alkohol, tobak och andra skattepliktiga varor med 5 miljoner kronor per år utöver vad regeringen föreslagit. Vi anser att också skattekontrollen bör förstärkas för att motverka den svarta ekonomins utbredning och tillstyrker förslaget om att skattemyndigheterna förstärks med 120 miljoner kronor år 2003 och 190 miljoner kronor år 2004. Kristdemokraternas förslag om avskaffad fastighetsskatt och förmögenhetsskatt leder till besparingar i skatteadministrationen motsvarande 140 miljoner kronor 2003 och 190 miljoner kronor 2004. Sammantaget kan därför utgiftsramen för 2003 minskas med 15 miljoner kronor medan utgiftsramen för 2004 bör ökas med 5 miljoner kronor. 4. Skattefrågor i budgetpropositionen - c av Roger Karlsson (c). Skatteförslagen och inkomstberäkningen Inriktningen Skattepolitiken måste utformas så att den ger goda förutsättningar för fler företag att startas och växa, större ekonomiskt utrymme för landets familjer och inriktas på förbättringar för dem som bäst behöver ökat ekonomiskt utrymme, inte på dem som ropar högst. Därför bör skattesänkningar riktade mot småföretagande och uthållig tillväxt, låg- och medelinkomsttagare samt boende prioriteras i skattepolitiken framgent. Skattesystemet skall gynna arbete och kunskap samt bidra till att stärka människors ställning på arbetsmarknaden. Det bör därför finnas en rejäl premie för människor som tar sig från bidragsberoende för att i stället kunna leva på en förvärvsinkomst. Som ett led i detta bör en övergång ske från grundavdrag till en skatterabatt som är lika för alla och förenad med en särskild skatterabatt på förvärvsinkomster. I huvudsak skall denna reduktion rikta sig till människor med låga och normala inkomster. Boendet utgör en väsentlig del av de flesta familjers utgifter. En viktig uppgift för skattesystemet är att göra det möjligt för människor att ordna bra boende till en rimlig kostnad. Effekter i fastighetsskatten som får orimliga följder för enskilda människor måste därför tas bort. En omedelbar reform av fastighetsbeskattningen där dagens höga skatteuttag på fastigheten ersätts av ett lägre uttag i form av en beskattning av en schablonintäkt är nödvändig. Denna första sänkning bör följas upp genom att fastighetsskatten även framgent sänks successivt. Kostnaden för arbetskraft påverkar utan tvekan efterfrågan på densamma. Precis som för varor och tjänster borde denna enkla insikt vara vägledande för en politik som syftar till att sänka beskattningen av människors arbete. En inkomstskattereform som ökar människors incitament att ta arbete bör därför förenas med en lägre beskattning på företag. Beskattningen av företagande och arbete skall utformas så att den stimulerar företagande och uthållig tillväxt. Skatternas miljöstyrande effekter bör därför successivt öka. Verksamheter som påverkar miljö och hälsa skall på sikt bära den fulla kostnaden för sina externa effekter och inte kunna vältra över kostnaderna på samhället. Principen om att förorenaren betalar är ett viktigt inslag i en sådan politik. En skattepolitik som belönar investeringar i arbete och miljö men också styr bort från utnyttjande av ändliga naturresurser och skadliga utsläpp, bidrar till omställningen av Sverige till ett modernt land där miljöhänsyn är en avgö rande del i den framtida tillväxten. Inkomstskatterna Centerpartiet vill ersätta dagens lappande och lagande och specialdestinerade sänkningar med en inkomstskattereform som ger möjlighet för fler att leva på sin lön och som stimulerar arbete framför bidrag. Det förutsätter en tydlig premie för dem som tar sig från bidragsberoende till eget arbete, och det ger utrymme att minska bidragsberoendet för dem som redan är förvärvsarbetande. Den nuvarande konstruktionen av grundavdraget med en grundnivå samt en upp- och nedtrappning i inkomstskikten med låga och medelstora inkomster, ger upphov till negativa marginaleffekter. Från och med 2003 ersätts grundavdraget med en rak skatterabatt på 9 000 kr. Denna skatterabatt skall komma alla till del, oavsett om inkomsten kommer från lön, företagsinkomst, a-kassa, sjukpenning eller pension. Effekten av en rak skatterabatt på 9 000 kr är, för den person som bara betalar kommunalskatt, ungefär lika stor som effekten av ett grundavdrag på 30 000 kr. När ekonomiskt utrymme kan frigöras bör skatterabatten lika för alla höjas till 10 000 kr. En särskild skatterabatt utformad för att minska bidragsberoendet och slå undan marginaleffekter i lägre inkomstskikt bör införas. Vi föreslår att en förvärvsrabatt på 9 600 kr, riktad framför allt till låginkomsttagare, införs från år 2003. Förvärvsrabatten skall enbart ges på inkomster från förvärvsarbete eller företagande. Förvärvsrabatten skall fasas in med 10 % av arbetsinkomsten upp till en årlig arbetsinkomst på 96 000 kr, vilket ger en maximal rabatt på skatten om 9 600 kr. Den maximala förvärvsrabatten ligger sedan kvar upp till en årlig arbetsinkomst på 180 000 kr och trappas därefter ned med 5 % av överstigande förvärvsinkomst upp till 276 000 kr. Däröver blir förvärvsrabatten 4 800 kr. Förvärvsrabatten bör förstärkas ytterligare genom att uppgå till högst 10 800 kr, vilket innebär en infasning upp till en årsinkomst på 108 000 kr. Den innebär också att alla förvärvsarbetande med höga inkomster får en förvärvsrabatt på 5 400 kr. Reformen innebär att olika slags specialkonstruktioner som skattereduk tionen för fackföreningsavgifter blir obehövliga. Hushållens ekonomi För att efterfrågan på hushållstjänster skall ta fart måste priset sänkas rejält genom att skattekilen minskas eller slopas helt. Centerpartiet föreslår därför att en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden för ROT-arbeten och hushållstjänster som utförs i hemmet införs. Förslaget kan beskrivas som en utvidgning av det så kallade ROT-systemet, dvs. den skattereduktion som tidigare tillämpades för reparationer, ombyggnad och tillbyggnad. De tjänster som utförs i det egna hemmet eller på den egna tomten skall berättiga till skattelättnad. Det innebär att skatten sänks för ett antal hushållstjänster där det är lätt att "göra det själv" och där någon vit marknad knappast förekommer, exempelvis städning, gräsklippning och barntillsyn. Vi föreslår att den maximala skattereduktionen skall vara 25 000 kr per hushåll och år. Kostnaderna för framför allt drivmedel har ökat kraftigt. Det är därför nödvändigt att höja reseavdraget ytterligare. Avdragsrätten bör år 2004 höjas från dagens 16 kr per mil till 20 kr per mil. En höjd avdragsrätt gör att männi skor har en fortsatt möjlighet att bo kvar eller flytta till mindre orter där arbetsresorna ofta är långa. Ett höjt reseavdrag ökar även den regionala rör ligheten på arbetsmarknaden och bidrar därmed till ett större arbetskraftsutbud även i mindre orter. Resekostnaden för barnomsorg bör vara avdragsgill. Fastighets- och förmögenhetsskatt Boendeskatterna måste sänkas. Utgångspunkten är att människorna skall få lägre boendekostnader och att det skapas neutralitet mellan boendeformer. Grundproblemet vid taxeringen är att några få höga huspriser bidrar till att dra upp taxeringsvärdena för närliggande fastigheter. Den fastighetstaxering som nu genomförs inför 2003 måste syfta till mer rättvisa taxeringsvärden och rimligare skatteuttag på bostäder. Centerpartiet anser därför att en omräkning av taxeringsvärdena bör ske genom att marknadsvärdena beräknas med hjälp av ett medianvärde där köpeskillingar i den undre och övre kvartilen räknas bort, vilket är lätt att administrera via datakörningar. Förfarandet skulle öka rättvisan och leda till generellt sett lägre taxeringsvärden. Taxeringsvärdena på hela beståndet skulle bli 10 % lägre. Förutom ett förändrat taxeringsförfarande bör skatteuttaget på fastigheter minskas. Från 2004 föreslår vi att uttagsprocenten i fastighetsskatten sänks till 0,9. Förslaget innebär att regeringens åtgärder för att mildra effekterna av den förda politiken blir obehövliga. Riksdagen bör därför återta det tidigare beslutet om en begränsningsregel. Även om det finns en jämlikhetsambition i beskattningen av förmögenheter, talar starka skäl för att förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det svenska skattesystemet. Hälften av förmögenhetsskatten tas ut på små förmögenheter i form av egnahem, samtidigt som stora förmögenheter i aktiekapital enligt gällande regler inte beskattas över huvud taget. Då det inte är ett alternativ att utöka kretsen för förmögenhetsbeskattning i en alltmer internationaliserad ekonomi bör förmögenhetsskatten successivt fasas ut. Sambeskattningen av förmögenhet kan bäst beskrivas som en kvarleva från ett gammalt patriarkalt samhälle med familjeförsörjare. Sambeskattningen av inkomster slopades redan i början av 1970- talet och det är nu hög tid att fullfölja detta genom att 2003 slopa sambeskattningen av förmögenheter. För många villaägare innebär förmögenhetsskatten också en dubbelbeskattning av det egna boendet. Innan förmögenhetsskatten är helt avskaffad bör därför förmögenhetsskatt endast beräknas på halva taxeringsvärdet från 2003. I finansieringen av 1990 års skattereform ingick bl.a. en särskild skatt, en s.k. uttagsskatt, på företag som driver fastighetsskötsel i egen regi. Detta har bl.a. drabbat många allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag, och det leder till ökade hyreskostnader. Centerpartiet anser att uttagsskatten bör slopas. Då blir beskattningen av hyresboendet lägre och missgynnas inte i jämförelse med andra boendeformer. Riksdagen bör besluta att slopa uttagsskatten på fastighetsarbete i egen regi. Hållbar tillväxt Människors vilja att investera egen tid och egna pengar i företag måste premieras. Det risktagande många gör måste också kunna leda till god avkastning. För att förbättra möjligheten för fler att starta eget och spara pengar för att kunna göra detta, vill Centerpartiet lätta beskattningen av riskkapital för små företag. Ett led i detta är att möjliggöra ett skattefritt sparande på upp till 40 000 kr om året, totalt högst 120 000 kr som grundplåt till det egna företaget. För dem som finansierar starten av företag med egna sparade eller lånade pengar utan att utnyttja möjligheten till starta-eget-sparande, bör motsvarande möjlighet finnas att göra ett personligt riskkapitalavdrag på högst 40 000 kr om året i tre år. Riksdagen bör besluta att införa ett personligt riskkapitalavdrag från 2003. Centerpartiets alternativ innebär också att arbetsgivaravgifterna sänks ytterligare, med betoning på de små företagens villkor. Genom en konstruktion där avgifterna sänks för en viss lönesumma i alla företag undviks tröskeleffekter samtidigt som effekten blir stor för företag med få anställda. Reduktionen av arbetsgivaravgiften ökas till 8 procentenheter från 2003. Familjeföretag får ofta arvs- och gåvoskatteproblem vid generationsskiften, och det är de efterkommande generationerna som får problemen. Flera undersökningar har visat att endast en mindre del av familjeföretagen når den andra eller tredje generationen. Därför måste reglerna utformas så att arbetande kapital kan hållas intakt även vid arvsskiften. Redan nu bör arvsskatten slopas för arbetande kapital i fåmansföretag. Ett särskilt problem som blev uppenbart framför allt i samband med IT-branschens tillväxt och tillbakagång är den beskattning enligt 3:12-reglerna som drabbar dem som sålt företag och fått betalt i aktier som sedan sjunkit i värde. Då dessa andelsbyten beskattas efter värdet vid överlåtelsen och inte då värdet realiseras, har många tvingats betala ytterligt betungande skatter på fiktiva vinster, samtidigt som deras aktier i många fall förlorat i det närmaste hela sitt värde. I många avtal av denna typ är avtalsparterna bundna av avtalet och förhindrade att omedelbart realisera värdet, vilket innebär att det inte alltid är ett frivilligt val. Centerpartiet noterar att regeringen lämnat en lag rådsremiss i ärendet. Oaktat utgången måste ett beslut fattas i samband med behandlingen av 2003 års budgetproposition. Riksdagen bör därför besluta att ändra beskattningen av vinster vid andelsbyten, så att aktieägare kan välja beskattning antingen vid tiden för andelsbytet eller vid försäljning. Miljöstyrande skatter och handel med utsläppsrättigheter En skattestrategi för alternativa drivmedel måste utarbetas. Potentialen för produktion av etanol och andra biodrivmedel är stor i Sverige och det är angeläget att fler projekt får möjlighet att starta. För att skapa sådana möjlig heter avsätter Centerpartiet 1 050 miljoner kronor fr.o.m. 2004 som ett första steg för att långsiktigt kunna skattebefria biobränslen. Satsningen innebär 150 miljoner kronor per år för pilotprojekt utöver vad regeringen avsätter. De senaste två åren har skillnaden i koldioxidbeskattning mellan enskilda och industrier ökat som en följd av regeringens skatteväxling och den ökning av industrins koldioxidskatterabatt som regelmässigt genomförs. Centerpartiet anser att denna skillnad bör minska och föreslår därför att industrins nedsättning av koldioxidskatten minskas med 2 miljarder. Kväveoxidutsläppen har stadigt ökat. De ger en negativ miljöpåverkan och bör därför motarbetas. Centerpartiet anser att delmålen bör uppnå en 40-procentig minskning till 2005. En kväveoxidskatt bör tas ut med 10 kr per kilo NOx för pannor med en större effekt än 5 MW och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20 GW. Sedan den 1 januari 2000 finns det en skatt på deponering av avfall. Meningen är att avfallsmängderna i samhället skall minska. Men i stället för att avfall deponeras går allt större mängder till förbränning osorterat. Sverige står därmed inför en stor utbyggnad av kapaciteten för att bränna avfall. Centerpartiet anser att det bör införas en skatt på förbränning av osorterat avfall för att säkerställa den intention om minskade avfallsmängder som finns i och med deponeringsskatten. Tillsammans med de förslag på höjda miljöskatter som finns i regeringens budgetproposition och i motion Fi230 innebär Centerpartiets förslag på miljö skattehöjningar en inkomstförstärkning på 5,25 miljarder. Dessa höjda miljöskatter används i en grön skatteväxling för att delfinansiera Centerpartiets förslag om sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt inkomstskatt. Svenskt jord- och skogsbruk är en avgörande sektor i fråga om att skapa förutsättningar för livskraft i hela landet. Den gröna sektorn bidrar starkt till att skapa sysselsättning och intäkter i stora delar av Sverige. Skogsindustrin i sig är fortfarande den största nettoexportören i Sverige. Ett led i en strategi för livskraft i hela landet måste därför också handla om hur den gröna sektorn kan få goda villkor att utvecklas. Likställandet av el- och eldningsoljebeskattningen med industrins nivåer blev tyvärr en halvmesyr. Genom underliga gränsdragningar ställdes småbru karna utanför nedsättningen. Riksdagen bör därför besluta att gränsen på 1 000 kr för att få del av nedsättningen av el- och eldningsoljeskatten skall slopas. För många jordbrukare har dieselskattehöjningarna inneburit att man ytterligare förlorar i konkurrenskraft i förhållande till sina kolleger i Finland och Danmark. Svenska jordbruksmaskiner betalar i dag en "vägtrafikavgift" om 1,12 kr per liter diesel. Det är inte rimligt. Trots upprepade löften om kompensation och sänkt dieselskatt för jord- och skogsbruket har inga konkreta förslag kommit. Riksdagen bör besluta om att sänka skatten på diesel för jord- och skogsbruksmaskiner till EU-genomsnittet, dvs. 1 krona per liter. Precis som dieselkostnaderna utgör en tung börda är kostnaderna för handelsgödsel betungande i jämförelse med konkurrentländerna. Regeringens modell för kompensation av kostnaderna kräver ansökningar och godkännanden innebär vidare en hel del onödig administration. Den enklaste modellen är otvivelaktigt att sänka skatten, vilket förutom att begränsa administrationen minskar kraven på godkännanden från EU. För att också framgent fortsätta miljöomställningen föreslår vi också att medel avsätts för odling i balans. Riksdagen bör besluta om att slopa kväveskatten på handelsgödsel. Kraftvärmebeskattningen Det finns en risk att de generösa skattelättnaderna för all producerad kraft värme kommer att gynna användningen av fossila bränslen framför biobränslen. Ett sätt att mota denna risk är att begränsa skatteavdraget för bränsle som använts för värmeproduktion i ett kraftvärmeverk genom att ange att den mängd bränsle som berättigar till nedsättning högst får utgöra en viss del av mängden producerad elenergi. En sådan begränsning skulle gynna effektiva kraftvärmeverk. Den kan t.ex. utformas på ett sådant sätt att den ger fullt eller nästan fullt industriavdrag för värmeproduktionen i effektiva naturgaseldade kraftvärmeverk med kombicykel, samtidigt som mindre effektiva ångkraftvärmeverk som använder kol, olja eller naturgas bara får dra av skatt för ungefär hälften av den totala bränslemängd som allokerats till värmeproduktionen. Skattestimulansens verkningsområde skulle på detta sätt kunna begränsas och de negativa effekterna på biobränslenas konkurrensförmåga skulle minska. Jag anser att riksdagen bör komplettera regeringens förslag med en sådan begränsningsregel och att den bränslemängd som berättigar till industribeskattning bör bestämmas till 80 % av den bränslemängd som använts för elproduktionen. Regeringens förslag innebär vidare att turordningsreglerna för bränslen ersätts med en proportionering vid leverans av fjärrvärme till industrin. Detta förslag återfinns inte i den promemoria som ligger till grund för propositionen och har således inte remissbehandlats. Under beredningen av ärendet har utskottet uppvaktats av bl.a. Svenska Fjärrvärmeföreningen som framhållit att förslaget i denna del är oväntat och att det skulle öka de berörda verkens kostnader. Den indirekta skattehöjningen för de industrier som är anslutna till fjärrvärme beräknas av föreningen till 300 miljoner kronor. Turordningsreglerna för leverans av värme till industrin har tillkommit för att ge fjärrvärmeverken möjlighet att leverera värme till industrin på de skattevillkor som gäller för industrins egna pannor. Om reglerna avskaffas finns det en uppenbar risk att användningen av egna pannor inom industrin ökar. Jag avstyrker förslaget om en övergång till proportionering när det gäller leverans av värme till industrin. Övriga skatter Centerpartiet välkomnade sänkningen av bokmomsen som skedde för ett år sedan. I samband med detta efterlyste vi också en översyn av momsen inom hela kulturområdet. I avvaktan på denna menar vi att momsen på tidskrifter bör återställas. Centerpartiet har i flera motioner presenterat förslag om ett statligt ansvarstagande för infrastrukturen för att skapa likvärdiga villkor i hela landet och för att främja konkurrensen mellan operatörer. Som ett led i en övergång till en sådan strategi bör riksdagen avvisa regeringens skattelättnad för utbyggnad av bredband. Jag föreslår att riksdagen fattar beslut om en inriktning av skattepolitiken som överensstämmer med Centerpartiets förslag. Med det anförda tillstyrks motionerna Fi230 yrkande 12 delvis, Fi234 yrkande 12, Fi286 yrkandena 1-9, 11, 13-17, 22, 23, 25-31 och 33, MJ487 yrkande 2 samt N394 yrkandena 2 och 3. Jag står bakom den inkomstberäkning som redovisas i motion Fi234 yrkande 11 med dels den ändring som föranleds av att jag avstyrker regeringens förslag om en övergång från turordning till proportionering när det gäller värmeleveranser till industrin, dels den ändring som föranleds av att jag till styrker förslagen i motion Fi230 yrkande 12 delvis om ytterligare höjning av koldioxidskatten och elskatten. Ramarna för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution Jag tillstyrker förslaget i motion Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) att tillföra tullverksamheten ökade resurser med 20 miljoner kronor för ökade insatser för gränskontroll. Förenklingar vid ett genomförande av de skatteförslag som Centerpartiet lägger fram medger samtidigt en neddragning i skatteförvaltningens verksamhet motsvarande 50 miljoner kronor. Sammantaget för utgiftsområdet föreslås i motionen att utgiftsramarna för 2003 och 2004 fastställs till ett 30 miljoner kronor respektive 50 miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen har föreslagit. Bilaga 5 Justitieutskottets protokollsutdrag 2002/03:4.3 *grafiskt element borttaget* Bilaga 6 Utrikesutskottets yttrande 2002/03:UU2y Ramarna för utgiftsområde 5 Internationell samverkan och utgiftsområde 7 Internationellt bistånd m.m. Till finansutskottet Finansutskottet har genom beslut den 10 oktober 2002 berett övriga berörda utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen för 2003 (volym 1) i vad avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 2003, utgifternas fördelning på utgiftsområden och beräkningen av statsinkomsterna, förslag till utgiftstak för staten för åren 2002-2004, låneramar (yrkandena 1-15 och 27-38) jämte motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde. Utrikesutskottet väljer att i det följande yttra sig över propositionens yrkanden 8 och 10 (båda delvis) samt över motionerna 2002/03:Fi231 (m) yrkandena 5 och 6 (båda delvis), 2002/03:Fi232 (fp) yrkandena 6 och 7 (båda delvis), 2002/03:Fi233 (kd) yrkandena 8 och 9 (båda delvis) samt 2002/03:Fi234 (c) yrkandena 6 och 7 (båda delvis). Propositionen Riksdagen beslutade i juni 2001 att riksdagen inte längre skall ta ställning till en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden och inte heller till förslag till utgiftstak för år tre efter förslag i den ekonomiska vårpropositionen. Sådana förslag skall i stället presenteras i budgetpropositionen. Som en följd av riksdagens beslut innehöll 2002 års ekonomiska vårproposition i stället för förslag till preliminära utgiftsramar för åren 2003-2005, som information till riksdagen, en konsekvensberäkning av utgifterna per utgiftsområde för åren 2003 och 2004, men däremot inget förslag om utgiftstak för 2005. Regeringens förslag till utgiftsramar för åren 2003 och 2004 samt skillnader i förhållande till beräkningen i 2002 års ekonomiska vårproposition redovisas i tabell 6.5 (nedan). Fördelningen på utgiftsområden för år 2004 skall betraktas som preliminär och är baserad på antaganden om den ekonomiska utvecklingen och på nu gällande regelsystem. Regeringen utgår vid utformningen av budgetförslaget från att tidigare beslutade utgiftstak för 2003 och 2004 ligger fast. Utgiftstaket har dock i propositionen anpassats till vissa tekniska förändringar. Regeringen föreslår att riksdagen såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för 2003 8. beslutar om fördelning av utgifter för 2003 på utgiftsområden i enlighet med vad regeringen föreslår (avsnitt 6.2, tabell 6.5), 10. godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 6.2, tabell 6.5). Tabell 6.5 Utgifter 2003 och 2004 Tusental kronor 2003. Miljoner kronor 2004 och differenser mot konsekvensberäkningen i 2002 års ekonomiska vårproposition (VP2002). Differense r mot VP2002 UO 2003 2004 2003 2004 5 Internatio 1 284 1 117 109 nell 511 282 samverkan 7 Internatio 17 140 19 62 547 nellt 303 547 bistånd I propositionen redovisas mera i detalj och kommenteras också, på följande sätt, utvecklingen vad avser utgiftsområdena 5 och 7. Utgiftsområde 5 Internationell samverkan Miljoner kronor Utfa Ansl Progno Försl Beräkn ll ag s ag at 2001 2002 2002 2003 2004 2 1 3 1 1 348 1 285 1 282 015 315 1 Inklusive tilläggsbudget i samband med 2002 års ekonomiska vårproposition och förslag till tilläggsbudget i föreliggande proposition. 2 Fr.o.m. 2002 slås Utrikesdepartementets och Regeringskansliets förvaltningsanslag ihop och redovisas under utgiftsområde 1. Utgiftsområdet omfattar politikområdet Utrikes- och säkerhetspolitik. Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen av utgifterna per utgiftsområde i 2002 års ekonomiska vårproposition förklaras i huvudsak av att anslagen för bidrag till internationella organisationer, främst fredsbevarande operationer inom FN, tillförs 120 miljoner kronor. Förändringar utöver detta förklaras av pris- och löneomräkning samt valutaomräkning. Den beräknade utgiftsområdesramen 2004 är 33 miljoner kronor lägre än anslaget för 2002 enligt tabellen ovan. Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till 1 285 miljoner kronor 2003. Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Miljoner kronor Utfal Ansla Progno Försl Beräkn l g s ag at 2001 20021 2002 2003 2004 16 14 16 501 17 19 547 989 844 140 1 Inklusive tilläggsbudget i samband med 2002 års ekonomiska vårproposition och förslag till tilläggsbudget i föreliggande proposition. Utgiftsområdet omfattar politikområdena Internationellt utvecklingssamarbete samt Samarbete med Central- och Östeuropa. Biståndsramen för 2003 uppgår till 0,81 % av bruttonationalinkomsten (BNI). År 2004 ökas den till att motsvara 0,86 % av BNI. Därutöver tillförs biståndet 200 miljoner kronor. Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen av utgifterna per utgiftsområde i 2002 års ekonomiska vårproposition förklaras i huvudsak av en högre BNI-prognos samt av förändrade biståndsavräkningar. Den beräknade utgiftsområdesramen 2004 är 4 703 miljoner kronor högre än anslag för 2002 enligt tabellen ovan. Det förklaras huvudsakligen av ökad biståndsram som andel av BNI. Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till 17 140 miljoner kronor 2003. Motionerna I partimotionerna 2002/03:Fi231 (m) yrkandena 5 och 6 (båda delvis), 2002/03:Fi232 (fp) yrkandena 6 och 7 (båda delvis), 2002/03:Fi233 (kd) yrkandena 8 och 9 (båda delvis) samt 2002/03:Fi234 (c) yrkandena 6 och 7 (båda delvis) föreslås från propositionen avvikande fördelning av utgifterna för budgetåret 2003 respektive preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2004. Förslagen i dessa motioner, jämte regeringens förslag, framgår av tabellerna i bilagan till detta yttrande. Utskottets överväganden I partimotionerna 2002/03:Fi231 (m) yrkandena 5 och 6 (båda delvis), 2002/03:Fi232 (fp) yrkandena 6 och 7 (båda delvis), 2002/03:Fi233 (kd) yrkandena 8 och 9 (båda delvis) samt 2002/03:Fi234 (c) yrkandena 6 och 7 (båda delvis) föreslås beträffande utgiftsområdena 5 och 7, i flertalet fall, från propositionen avvikande fördelning av utgifterna för budgetåret 2003 respektive preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2004. Förslagen i dessa motioner, jämte regeringens förslag, framgår av tabellerna i bilagan till detta yttrande. Utskottet anser regeringens förslag rörande utgiftsområdena 5 och 7 (propositionens yrkanden 8 och 10, båda delvis) vara väl avvägda vad avser såväl budgetåret 2003 som budgetåret 2004, varför de bör tillstyrkas. I konsekvens härmed menar utskottet att partimotionerna 2002/03:Fi231 (m) yrkandena 5 och 6 (båda delvis), 2002/03:Fi232 (fp) yrkandena 6 och 7 (båda delvis), 2002/03:Fi233 (kd) yrkandena 8 och 9 (båda delvis) samt 2002/03:Fi234 (c) yrkandena 6 och 7 (båda delvis) i de delar som avviker från regeringens förslag bör avstyrkas. Stockholm den 7 november 2002 På utrikesutskottets vägnar Urban Ahlin Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Berndt Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp), Holger Gustafsson (kd), Lars Ohly (v), Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m), Anders Sundström (s), Cecilia Nilsson Wigström (fp), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp), Inger Segelström (s), Ronny Olander (s) och Kent Olsson (m). Avvikande meningar 1. Ramarna för utgiftsområdena 5 och 7 Göran Lindblad, Ewa Björling och Kent Olsson (alla m) anför: Utskottet förordar de ramar för utgiftsområdena 5 och 7 för budgetåret 2003 och den preliminära fördelning av utgifterna för samma utgiftsområden för budgetåret 2004 som, vad avser redovisningen av Moderata samlingspartiets förslag, framgår av bilagan till föreliggande yttrande och med de motiveringar som framgår av motion 2002/03:Fi231 (m) yrkandena 5 och 6 (båda delvis). 2. Ramarna för utgiftsområde 7 Carl B Hamilton och Cecilia Nilsson Wigström (båda fp) anför: Utskottet förordar den ram för utgiftsområde 7 för budgetåret 2003 och den preliminära fördelning av utgifterna för samma utgiftsområde för budgetåret 2004 som, vad avser redovisningen av Folkpartiets förslag, framgår av bilagan till föreliggande yttrande och med de motiveringar som framgår av motion 2002/03:Fi232 (fp) yrkandena 6 och 7 (båda delvis). 3. Ramarna för utgiftsområdena 5 och 7 Holger Gustafsson (kd) anför: Utskottet förordar de ramar för utgiftsområdena 5 och 7 för budgetåret 2003 och den preliminära fördelning av utgifterna för samma utgiftsområden för budgetåret 2004 som, vad avser redovisningen av Kristdemokraternas förslag, framgår av bilagan till föreliggande yttrande och med de motiveringar som framgår av motion 2002/03:Fi233 (kd) yrkandena 8 och 9 (båda delvis). 4. Ramarna för utgiftsområdena 5 och 7 Agne Hansson (c) anför: Utskottet förordar de ramar för utgiftsområdena 5 och 7 för budgetåret 2003 och den preliminära fördelning av utgifterna för samma utgiftsområden för budgetåret 2004 som, vad avser redovisningen av Centerpartiets förslag, framgår av bilagan till föreliggande yttrande och med de motiveringar som framgår av motion 2002/03:Fi234 (c) yrkandena 6 och 7 (båda delvis). Utgiftsområde 5 Internationell samverkan Absoluta tal Bå 2003 Bå 2004 (Mkr) (Mkr) Propositionen 1285 1282 Moderata 1298 1300 samlingspartie t Folkpartiet 1285 1282 Kristdemokrate 1255 1252 rna Centerpartiet 1271 1268 Regeringens förslag och differenser gentemot detta Bå 2003 Bå 2004 (Mkr) (Mkr) Propositionen 1285 1282 Moderata +13 +18 samlingspartie t Folkpartiet 0 0 Kristdemokrate -30 -30 rna Centerpartiet -14 -14 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Absoluta tal Bå 2003 Bå 2004 (Mkr) (Mkr) Propositionen 17140 19547 Moderata 15045 15538 samlingspartie t Folkpartiet 18076 20331 Kristdemokrate 17640 20147 rna Centerpartiet 17631 20177 Regeringens förslag och differenser gentemot detta Bå 2003 Bå 2004 (Mkr) (Mkr) Propositionen 17140 19547 Moderata -2095 -4009 samlingspartie t Folkpartiet +936 +784 Kristdemokrate +500 +600 rna Centerpartiet +491 +630 Bilaga 7 Försvarsutskottets yttrande 2002/03:FöU1y Ramar för utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet Till finansutskottet Finansutskottet har berett berörda utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen för 2003 (volym 1) i vad avser bl.a. utgifternas fördelning på utgiftsområden jämte motioner. Försvarsutskottet behandlar i detta yttrande förslagen i budgetpropositionen och tillhörande motioner som avser ramen för utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. Regeringen Regeringen föreslår att till utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet för år 2003 fördelas 44 703 miljoner kronor. Regeringen beräknar vidare den preliminära ramen för år 2004 till 44 825 miljoner kronor. Utgiftsområdet byter vidare namn till Försvar samt beredskap mot sårbarhet och omfattar fr.o.m. 2003 politikområdena Totalförsvar respektive Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar. Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen av utgifterna per utgiftsområde i 2002 års ekonomiska vårproposition förklaras i huvudsak av den slutjustering av statliga avtals försäkringar som gjorts. Den beräknade utgiftsområdesramen 2004 är 1 021 miljoner kronor lägre än anslaget för 2002. Minskningen är i huvudsak en följd av gällande försvarsbeslut. Motionerna Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi231 att Sverige behöver en framåtblickande säkerhets- och försvarspolitik som förmår ta till vara grundläggande nationella intressen. Försvarspolitiken måste ge handlingsfrihet och utgå från en trovärdig försvarsförmåga. Huvudmålsättningen att trygga Sveriges säkerhet skall förenas med förmågan att delta i internationella krishanteringsinsatser. Sverige behöver således både ett starkt nationellt försvar och en betydande militär förmåga att kunna hantera kriser tillsammans med andra nationer. Mot denna bakgrund anser Moderata samlingspartiet att det inte är godtagbart att försvarets och de enskilda förbandens förmåga att lösa sina uppgifter bara är på gränsen till det godtagbara. Ambitionen måste ligga väsentligt högre. Detta bör åstadkommas genom bättre och mer omfattande utbildnings- och övningsverksamhet i sammansatta förband. Förbanden behöver modern materiel som är interoperabel i samverkan med andra nationer inom ramen för av FN, Nato och EU ledda insatser. Moderata samlingspartiet anser vidare att försvaret långsiktigt skall utvecklas på samma ekonomiska nivå som under de senaste försvarsbeslutsperioderna. Detta innebär bl.a. att en del moderna förband som nu successivt avvecklas i stället bör vidmakthållas. Moderata samlingspartiet avvisar regeringens ökade satsningar inom den civila delen av totalförsvaret då partiet anser att den ökning av resurser som i första hand krävs för att motstå framtida hot mot det öppna samhället bör gå till det militära försvaret. Sammanslagningen av anslagen 6:3-6:12 till ett enda anslag innebär en försämring av spårbarheten, vilket minskar riksdagens inflytande över utvecklingen av det civila försvaret. Moderata samlingspartiet föreslår därför att den funktionella indelningen redovisas som anslagsposter inom anslaget 6:5 Civilt försvar. Vidare anser man även att resurser för förmågan att delta i internationella insatser inte får förväxlas med rena insatskostnader, då dessa ej är utbytbara. Moderata samlingspartiet föreslår därför att kostnaderna för "Fredsfrämjande truppinsatser" bör utformas som ett beredskapsanslag. Anslaget skall omfatta alla kostnader som uppstår när insatsen väl påbörjas. Moderata samlingspartiet föreslår följande ramar för utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. År 2003 45 802 miljoner kronor År 2004 47 173 miljoner kronor Folkpartiet liberalerna påpekar i motion Fi232 att det till grundutbildningen inkallats fler värnpliktiga än vad som varit motiverat. För att upprätthålla balansen mellan behov, kvalitet och effektivitet föreslås att viss utbildning av nya värnpliktiga ställs in, för år 2003 motsvarande en minskning av anslaget 6:1 Förbandsverksamhet m.m. om 500 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Folkpartiet liberalerna påpekar även att anslagens fördelning de närmaste åren påverkas kraftigt av betalningar för JAS 39-systemet och anser att den puckel materielanslaget utgör, främst på grund av JAS 39-anskaffningen, bör jämnas ut genom att JAS-leveranser och betalningar bör sträckas ut i tid. Utöver redan uppbundna materiel- och anläggningskostnader bör det finnas utrymme att minska anslaget avseende materielleveranser med 500 miljoner kronor för år 2003. Anslaget till Kustbevakningen ökas med 70 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag för att skärpa kontrollen av efterlevnaden av fiskekvoter och fångstmetoder vid fiske. Anslaget har också som syfte att påbörja systemet med uppbyggnaden av miljölotsar. Folkpartiet föreslår mot bakgrund av ovanstående följande ramar för utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. År 2003 43 774 miljoner kronor År 2004 43 895 miljoner kronor Kristdemokraterna framhåller i motion Fi233 att vårt moderna men sårbara samhälles motståndskraft mot nya typer av hot kräver god krishanteringsförmåga utmed hela skalan fred-kris-krig. Då materielanslaget har uppvisat ett stort anslagssparande anser Kristdemokraterna det befogat att minska det med 250 miljoner kronor år 2003. Det bör dock ökas de efterföljande två åren med 125 miljoner kronor vartdera året. Detta skapar budgetmässigt utrymme för en ökad satsning på förbandsverksamheten år 2003 med 100 miljoner kronor. Kristdemokraterna anser att det behövs en utökning av övningsverksamheten. Försvarsmaktens anpassningsförmåga ligger bl.a. i övningsverksamheten som är helt nödvändig för att behålla och inspirera kvalificerad personal. Kustbevakningens kontrollverksamhet och övervakning genom hög närvaro till sjöss har en förebyggande verkan. Därför bör Kustbevakningens resurser förstärkas. Kristdemokraterna avsätter därför 20 miljoner kronor per år utöver regeringens förslag under anslag 7:1 för detta ändamål. Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet därmed minskas med 130 miljoner kronor år 2003 och utökas med 145 miljoner kronor år 2004. Kristdemokraterna föreslår följande ramar för utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. År 2003 44 574 miljoner kronor År 2004 44 970 miljoner kronor Centerpartiet framhåller i motion Fi234 att partiet ställer sig bakom regeringens förslag och hänvisar till försvarsöverenskommelsen. Försvarsutskottets överväganden Ramar Sammanställning av de olika partiernas budgetförslag (förändring i miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag). Miljoner kronor 2003 2004 Regeringen 44 704 44 825 Socialdemokraterna, ±0 ±0 Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna Moderata samlingspartiet +1 098 +2 348 Folkpartiet liberalerna -930 -930 Kristdemokraterna -130 +145 Centerpartiet ±0 ±0 Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet de gröna delar regeringens uppfattning om försvarsutgifterna för budgetåret 2003 samt preliminärt för budgetåret 2004. I samband med den säkerhetspolitiska kontrollstation som genomfördes våren 1999 beslutade riksdagen bl.a. om de ekonomiska riktlinjerna för utgiftsområdet under perioden 2000-2004. Riksdagens beslut om de ekonomiska ramarna för utgiftsområdet innebär bl.a. att ramen för utgiftsområdet under perioden för varje år skall vara 4 miljarder kronor lägre än den ram för 2001 som riksdagen godkände våren 1998 (prop. 1998/99:74, bet. 1998/99:FöU5, rskr. 1998/99:224). Vidare beslutades ett omställningsbidrag på 3 miljarder kronor 2002 och på 1 miljard kronor 2003. Bidraget skall bl.a. användas för de kostnader som hänger samman med de strukturförändringar inom Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation som riksdagen beslutade om våren 2000 (prop. 1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168). Utskottet konstaterar att regeringens förslag ligger i linje med riksdagens tidigare beslut om försvarsutgifternas successiva reducering. Utskottet tillstyrker sålunda förslag till utgiftsram för år 2003 samt preliminär ram för år 2004. Förslagen till ramar av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna bör inte ligga till grund för budgetberedningen. Utskottet anser att regeringens förslag beträffande ram för utgiftsområde 6 Försvar och beredskap mot sårbarhet bör bifallas av riksdagen och att motionerna Fi231, Fi232 och Fi233 bör avslås i dessa delar. Politikområden Försvarsutskottet vill framhålla att regeringen tidigare år har begärt riksdagens godkännande av inriktningen av verksamheten, t.ex. för var och en av Försvarsmaktens verksamheter på en nivå som numera motsvarar verksamhetsgrenar (förbandsverksamhet, beredskap, incidentinsatser, stöd till samhället, internationella insatser, materielanskaffning samt forskning och utveckling). Denna ordning har bl.a. haft sin utgångspunkt i riksdagens finansmakt. Enligt regeringens intentioner är det numera endast på politikområdesnivå som riksdagen fortsättningsvis bör godkänna mål för verksamheten. Utskottet vill peka på den förändring av styr- och uppföljningsprocessen som nu föreslås. Utskottet är inte främmande för att det inom många utskotts beredningsområden är en väl avvägd nivå att på politikområdesnivå godkänna mål för verksamheten och därmed inriktningen av medelsanvändningen. Förändringen kommer dock för försvarsutskottets del att innebära att utskottets insyn och påverkansmöjligheter jämfört med hittills gällande ordning, kommer att minska t.ex. inom politikområdet Totalförsvar som föreslås omfatta ca 43,5 miljader kronor. Utskottet kan förutse ett behov av att ibland förse medelsanvändningen inom vissa anslag med olika villkor för att därigenom utöva riksdagens finansmakt. Sambandet mellan anslagsvillkor och godkända mål för politikområden bör studeras. Försvarsutskottet föreslår mot den bakgrunden att finansutskottet - som ett led i arbetet med att utveckla statsbudgeten - följer upp och värderar erfarenheterna i utskotten av att godkänna verksamheten och medelsanvändningen på politikområdesnivå. Stockholm den 12 november 2002 På försvarsutskottets vägnar Eskil Erlandsson Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Gunnar Hökmark (m), Allan Widman (fp), Ola Rask (s), Michael Hagberg (s), Erling Wälivaara (kd), Berit Jóhannesson (v), Berndt Sköldestig (s), Rolf Gunnarsson (m), Britt-Marie Lindkvist (s), Heli Berg (fp), Åsa Lindestam (s), Karin Enström (m), Peter Jonsson (s), Lars Ångström (mp) och Marie Nordén (s). Avvikande meningar 1. Gunnar Hökmark, Rolf Gunnarsson och Karin Enström (alla m) anför: Vi anser att det inte är tillräckligt att försvarets och de enskilda förbandens förmåga att lösa sina uppgifter bara är på gränsen till det godtagbara. Ambitionen måste vara väsentligt högre. Utbildningen av de enskilda soldaterna, sjömännen och befälen skall leda till en god förmåga att lösa uppgifter under så säkra och trygga former som möjligt. Vi kan inte godta de risker en alltför låg förmåga att klara de ställda uppgifterna innebär för soldater, sjömän och officerare när förbanden sätts in för försvar av Sverige eller i internationella operationer. Till skillnad från regeringen anser vi att det inte går snabbt att återupprätta en stark svensk försvarsförmåga i händelse av att situationen förvärras eller att behovet av att lösa ytterliga internationella uppgifter ökar. Alltför stora osäkerheter är förenade med anpassningsdoktrinen för att kunna inteckna denna och på så sätt motivera uteblivna militära satsningar i dag. Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller motion Fi231 (m) yrkande 5 såvitt avser utgiftsområde 6. 2. Allan Widman och Heli Berg (båda fp) anför: Försvarsanslaget används något förenklat till två ändamål, personal och materiel. Folkpartiet liberalerna har länge påpekat att det till grundutbildningen inkallats fler värnpliktiga än vad som varit motiverat. Vi har förespråkat att färre soldater genomgår grundutbildning. För att upprätthålla balansen mellan behov, kvalitet och effektivitet bör viss utbildning av nya värnpliktiga ställas in, för år 2003 motsvarande en minskning av anslaget 6:1 Förbandsverksamhet m.m. om 500 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Vid en fortsatt positiv hotbildsutveckling kommer vi att återkomma till frågan om utbildningens dimensionering i samband med nästa försvarsbeslut. De närmaste åren påverkas anslagens fördelning kraftigt av betalningar för JAS- systemet. Folkpartiet liberalerna har stött JAS-anskaffningen och anser fortfarande att det i rådande läge är mest kostnadseffektivt att fullfölja programmet, även om det i efterhand kan sägas att kostnaden blivit oproportionerlig i förhållande till det totala, relativt sett sänkta, försvarsanslaget. I likhet med vad vi tidigare föreslagit bör allt göras för att den puckel materielanslaget utgör, främst på grund av JAS-anskaffningen, jämnas ut. JAS-leveranser och -betalningar bör alltså sträckas ut i tiden. En lösning är att nytillverkade flygplan säljs eller leasas till andra länder. Även vissa andra materielanskaffningar bör på motsvarande sätt förskjutas i tiden. Utöver redan uppbundna materiel- och anläggningskostnader bör det, även mot bakgrund av minskad grundutbildning för året, finnas utrymme att minska anslaget avseende materielleveranser om 500 miljoner kronor för år 2003. Anslaget till Kustbevakningen bör ökas med 70 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag i syfte att skärpa kontrollen av efterlevnaden av fiskekvoter och fångstmetoder vid fiske. Anslaget har också som syfte att påbörja systemet med uppbyggnaden av miljölotsar. 3. Erling Wälivaara (kd) anför: Jag anser att vårt moderna men sårbara samhälles motståndskraft mot nya typer av hot kräver god krishanteringsförmåga utmed hela skalan fred-kris-krig. Då materielanslaget har uppvisat ett stort anslagssparande anser vi kristdemokrater det befogat att minska det med 250 miljoner kronor år 2003. Det bör dock ökas de efterföljande två åren med 125 miljoner kronor vartdera året. Detta skapar budgetmässigt utrymme för en ökad satsning på förbandsverksamheten år 2003 med 100 miljoner kronor. Vi kristdemokrater anser att det behövs en utökning av övningsverksamheten. Försvarsmaktens anpassningsförmåga ligger bl.a. i övningsverksamheten som är helt nödvändig för att behålla och inspirera kvalificerad personal. Kustbevakningens kontrollverksamhet och övervakning genom hög närvaro till sjöss har en förebyggande verkan. Därför bör Kustbevakningens resurser förstärkas. Vi kristdemokrater avsätter därför 20 miljoner kronor per år utöver regeringens förslag under anslag 7:1 för detta ändamål. Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet därmed minskas med 130 miljoner kronor år 2003 och utökas med 145 miljoner kronor år 2004. Vi kristdemokrater föreslår därför att ramarna för utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet för budgetåren 2003 och 2004 skall vara 44 574 miljoner kronor respektive 44 970 miljoner kronor. Bilaga 8 Socialförsäkringsutskottets yttrande 2002/03:SfU1y Ramar för utgiftsområdena 8, 10, 11 och 12 m.m. Till finansutskottet Finansutskottet har den 10 oktober 2002 beslutat att bereda övriga utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen för 2003 (volym 1) i vad avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 2003, utgifternas fördelning på utgiftsområden och beräkningen av statsinkomsterna, förslag till utgiftstak för staten för åren 2002-2004, låneramar (yrkandena 1-15 och 27-38) jämte motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde. Budgetpropositionen är ett resultat av samarbetet mellan s, v och mp. De delar av propositionen som utskottet yttrar sig över är regeringens förslag till dels fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområdena 8, 10, 11 och 12, dels beräkningen av utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten och beräkningen av statsbudgetens inkomster i de delar som avser utskottets beredningsområde samt regeringens förslag till lagar om ändring i socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift (lagförslag 3.2 och 3.3). Utskottet yttrar sig vidare i motsvarande delar över följande motioner Fi230 yrkande 1 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) Fi231 yrkandena 4-6 av Bo Lundgren m.fl. (m) Fi232 yrkandena 4, 6 och 7 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) Fi233 yrkandena 6, 8 och 9 av Alf Svensson m.fl. (kd) Fi234 yrkandena 6, 7, 11 och 12 av Maud Olofsson m.fl. (c) Fi256 yrkandena 15 och 16 av Alf Svensson m.fl. (kd) Fi286 yrkandena 18-20 av Maud Olofsson m.fl. (c) Fi287 yrkande 39 av Lennart Hedquist m.fl. (m) Sk382 yrkande 25 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) Sk383 yrkande 5 av Per Landgren m.fl. (kd) Den tidigare ordningen, som innebar att riksdagen med anledning av den ekonomiska vårpropositionen preliminärt bestämde ramen för utgiftsområdena under våren året innan det aktuella budgetåret, har ändrats genom att vårpropositionen numera endast innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. I stället för förslag till preliminära utgiftsramar för 2003-2005 innehöll således 2002 års ekonomiska vårproposition - som information till riksdagen - en konsekvensberäkning av utgifterna per utgiftsområde för 2003 och 2004, men däremot inget förslag om utgiftstak för 2005. Utskottet konstaterar dock att riksdagen under hösten 2001 fastställde en preliminär fördelning av utgifterna på de nu aktuella utgiftsområdena för 2003 och 2004 (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1, rskr. 2001/02:34 och 35). Utgiftsramen för utgiftsområde 8 fastställdes preliminärt till 5 165 miljoner kronor för 2003 och till 4 646 miljoner kronor för 2004. För utgiftsområde 10 fastställdes den preliminära ramen för 2003 till 116 929 miljoner kronor och för 2004 till 122 215 miljoner kronor. För utgiftsområde 11 fastställdes ramen för 2003 och 2004 preliminärt till 51 855 miljoner kronor respektive 51 334 miljoner kronor och för utgiftsområde 12 till 52 289 miljoner kronor 2003 och 53 816 miljoner kronor 2004. Såvitt gäller preliminär fördelning av utgifterna för budgetåret 2005 framgår av propositionen att beredningstiden för ställningstagande avseende den långsiktiga budgetpolitiken inte har varit tillräcklig till följd av 2002 års val. Regeringen avser därför att i samband med 2003 års ekonomiska vårproposition återkomma med sin bedömning av utgiftstaket för 2005. Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar Propositionen Utgiftsområdet består av politikområdena Integrationspolitik, Storstadspolitik, Migrationspolitik och Minoritetspolitik. Integrationspolitiken omfattar frågor om invandrares introduktion, ersättning till kommunerna för mottagande av flyktingar och frågor om svenskt medborgarskap. Åtgärder för att den etniska och kulturella mångfalden i samhället skall tillvaratas och för att främja lika rättigheter och skyldigheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund ingår i området liksom åtgärder för att förebygga och motverka etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Inom politikområdet finns myndigheterna Integrationsverket, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) samt Nämnden mot diskriminering. Storstadspolitiken är i sin tur ett tvärsektoriellt politikområde och omfattar frågor om hur en god utveckling skall främjas i storstädernas utsatta bostadsområden. Migrationspolitiken innefattar flyktingpolitik, invandring till Sverige, mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i Sverige samt internationellt arbete inom det migrationspolitiska området. I politikområdet ingår myndigheterna Migrationsverket och Utlänningsnämnden. Slutligen finns politikområdet Minoritetspolitik med frågor om skydd och stöd för de nationella minoriteterna och de historiska minoritetsspråken. I budgetpropositionen föreslås en utgiftsram på 7 128 370 000 kr för budgetåret 2003. Ökningen i utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen av utgifterna per utgiftsområde i 2002 års ekonomiska vårproposition förklaras till stor del bero på volymförändringar till följd av antaganden om ett ökat antal asylsökande. Det leder till att utgifterna för mottagandet av asylsökande ökar. Den preliminära fördelningen för budgetåret 2004 föreslås beräknas till 7 031 000 000 kr. I budgetpropositionen anges att regeringen enligt preliminära prognoser beräknar antalet asylsökande till ca 28 000 år 2002 för att därefter minska till ca 27 000 asylsökande 2003. I budgetpropositionen anges att harmoniseringen av migrations- och asylpolitiken är en förutsättning för en solidarisk flyktingpolitik inom Europeiska unionen. Behovet av en helhetssyn i dessa frågor har vunnit ökat erkännande och omfattar alltfler länder i EU:s närområde. Problem med människosmuggling och människohandel har direkta effekter på EU:s medlemsstater. Insatser görs för att förbättra de migrationspolitiska rättsordningarna också i länderna i närområdet utanför EU. Syftet är att stärka asylrätten och att motverka illegal transitmigration och människosmuggling. Regeringen redovisade i våras (skr. 2001/02:129 Integrationspolitik för 2000- talet) utvecklingen av integrationspolitiken sedan den beslutades 1997 och den framtida inriktningen av integrationspolitiken. Inriktningen på integrationspolitiken skall fortsätta, men genomförandet skall förbättras och utvecklas inom olika samhällsområden bl.a. inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Ett könsperspektiv skall i framtiden också anläggas på integrationspolitiken. Inom ramen för den satsning på att öka sysselsättningen bland invandrare som riksdagen beslutade om i vårpropositionen 2000 disponerar Integrationsverket särskilda medel under åren 2001-2003 för att förbättra introduktionen för invandrare. Regeringen beslutade i november 2001 om en översyn av mottagande av och introduktion för flyktingar (dir. 2001:87). Utredningen skall se över vilka hinder som finns för att flyktingar skall få en individuellt anpassad introduktion, bli självförsörjande och delaktiga i samhällslivet. Översynen skall ha ett helhetsperspektiv och avse både den praktiska verksamhetens organisation och innehåll samt lagar och andra författningar. Utredningen skall vara klar den 31 mars 2003. Regeringen avser att lägga fram en proposition våren 2003 om en förstärkt diskrimineringslagstiftning. Lagstiftningen om etnisk diskriminering kommer att ändras till följd av EG- direktiv om etnisk och religiös diskriminering som skall vara genomfört senast den 19 juli 2003. Regeringen har i syfte att ytterligare utveckla och stimulera försöksverksamhet med lokal antidiskrimineringsverksamhet avsatt 4 miljoner kronor under 2002. Det antirasistiska arbetet har förstärkts med 10 miljoner kronor fr.o.m. 2002 bl.a. genom medel som Integrationsverket disponerar. I samband med förstärkningen bedömde regeringen att formerna och organisationen för hur det antirasistiska arbetet bäst kan bedrivas på sikt borde ses över. En särskild arbetsgrupp inom Regeringskansliet tillsattes därför i början av 2002 och överlämnade i juni 2002 rapporten Ett centrum mot rasism och andra former av intolerans (Ds 2002:26) till regeringen. Arbetet har genomförts i samråd med representanter för Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I rapporten föreslås att ett centrum etableras i form av en ideell förening som skall ha till huvudsaklig uppgift att samordna olika insatser, informera och bedriva opinionsbildning. Regeringen avser göra en samlad avstämning och utvärdering av den hittills utförda storstadspolitiken. Värderingsarbetet blir ett viktigt underlag inför regeringens ställningstagande till storstadspolitikens fortsatta utformning. Regeringen avser återkomma till riksdagen under 2003 om storstadspolitikens utveckling. Mot denna bakgrund har inga nya medel beräknats från 2004. Beträffande minoritetspolitiken anges i budgetpropositionen att flera av de organisationer som representerar de nationella minoriteterna inte har tillräckliga medel för att tillvarata gruppens intressen. Några av organisationerna får betydande stöd från andra håll, t.ex. Integrationsverket, medan andra organisationer inte har någon sådan möjlighet. Regeringen har inrättat en arbetsgrupp med uppgift att göra en samlad översyn av minoritetsorganisationernas möjligheter till stöd. Eventuella förändringar bör ske genom omfördelning av befintliga medel. Regeringen har även inrättat en arbetsgrupp med uppgift att samordna frågor inom ramen för minoritetspolitiken inom Regeringskansliet. Regeringen gör dessutom i budgetpropositionen en bedömning att utgiftstaket för 2003 riskerar att överskridas om åtgärder inte vidtas, och bl.a. skall uppräkningen av anslagen för förvaltnings- och investeringsändamål minskas med 0,7 % för 2003. Motionerna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet I motion Fi230 yrkande 1 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en ökning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 100 000 kr. Motionärerna anser att DO bör tillföras medel för utökade arbetsuppgifter i och med en ny diskrimineringslagstiftning som planeras träda i kraft den 1 juli 2003. Dessutom har DO tillsyn enligt lagen om likabehandling av studenter i högskolan som trädde i kraft den 1 mars 2002. Moderaterna I motion Fi231 yrkandena 5 och 6 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en minskning av utgiftsramen med 327,4 miljoner kronor för budgetåret 2003 och med 126,5 miljoner kronor för budgetåret 2004. Motionärerna anser att Integrationsverket bör avvecklas. Därefter skall resurser ges till organisationer som arbetar för att hjälpa personer som vill lämna rasistiska grupper, som arbetar mot rasism samt för att hjälpa utsatta kvinnor med invandrarbakgrund. Dessa medel bör i stället distribueras genom anslag till utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och omsorg. Vidare menar motionärerna att anslaget Hemutrustningslån kan minskas genom ändrade regler. Anslaget Ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör föras över till utgiftsområde 14 Arbetsliv. Motionärerna anser att anslaget till storstadssatsningen bör upphöra och andra metoder skall prövas, bl.a. avreglering av arbetsmarknad och bostadsmarknad, för att öka förutsättningarna för arbete, utbildning och social rörlighet. Regler och villkor för småföretagare bör ändras, anser motionärerna, då företagare med invandrarbakgrund är en växande grupp. Enligt motionärerna skall anslaget till Migrationsverket ökas. Målet bör vara att väntetiden för beslut om uppehållstillstånd uppgår till maximalt sex månader. Folkpartiet I motion Fi232 yrkandena 6 och 7 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en minskning av utgiftsramen med 484 miljoner kronor för budgetåret 2003 och med 662 miljoner kronor för budgetåret 2004. Motionärerna anser att Integrationsverket kan minska i omfattning. De menar att en dominerande del av de projekt som finansieras inom anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna inte har en tillfredsställande effektivitet och förankring bland de berörda. Därför bör anslaget upphöra. Vidare anser motionärerna att Migrationsverket bör tillföras 70 miljoner kronor och att anslaget Offentligt biträde bör tillföras 18 miljoner kronor. Genom ökade satsningar på snabbare behandling av asylärenden kan handläggningstiderna förkortas och kostnaderna för mottagande av asylsökande minskas. Kristdemokraterna I motion Fi233 yrkandena 8 och 9 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en minskning av utgiftsramen med 275,5 miljoner kronor för budgetåret 2003 och med 72 miljoner kronor för budgetåret 2004. Motionärerna föreslår en nedläggning av Integrationsverket fr.o.m. den 1 juni 2003. Vissa av Integrationsverkets uppgifter bör övertas av Migrationsverket och DO. DO bör tillföras medel för att kunna ges ett speciellt ansvar för opinionsbildning när det gäller diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Motionärerna föreslår att de lokala och regionala diskrimineringsombudsmännen avskaffas. Anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna bör upphöra, och motionärerna hänvisar till att Kristdemokraterna sammantaget avsätter 3,5 miljarder kronor mer än regeringen i statsbidrag till kommuner för 2003-2004. Motionärerna anser även att anslaget till Migrationsverket bör ökas med 10 miljoner kronor för att ytterligare förkorta handläggningstiderna. Verket bör inte pröva uppehållstillstånd för adopterade barn samt för nyfödda till föräldrar med uppehållstillstånd - varigenom resurser frigörs. Slutligen anser motionärerna att systemet med förhandlingar och avtal med kommunerna bör avskaffas. Stödet till den nyanlända personen bör i stället bestå av en utvecklingspeng. Utvecklingspengen skall administreras av Riksförsäkringsverket, RFV, och fördelas av försäkringskassan. Medel för detta tillförs utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp. Centerpartiet I motion Fi234 yrkandena 6 och 7 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en minskning av utgiftsramen med 540 miljoner kronor för budgetåret 2003 och med 460 miljoner kronor för budgetåret 2004. Motionärerna anser att det på anslaget Kommunersättningar vid flyktingmottagande bör göras en engångsvis indragning av anslagssparande på 100 miljoner kronor. Anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna bör avvecklas. Motionärerna anser att det bör göras besparingar i Migrationsverkets administration med 50 miljoner kronor. Anslaget Mottagande av asylsökande kan genom effektiviseringar i mottagandet, förkortade handläggningstider och ökade möjligheter för flyktingar att delta i arbete ge en besparing om 100 miljoner kronor. Slutligen föreslår motionärerna att Utlänningsnämnden avvecklas vid halvårsskiftet och att förvaltningsdomstolarna övertar asylärendena. Utskottets bedömning Utskottet har att ta ställning till dels förslag till utgiftsram för budgetåret 2003, dels förslag till preliminär fördelning av utgifterna för budgetåret 2004. Förslagen redovisas i tabellen nedan. Beloppen anges i miljoner kronor. År Regeri s, m fp kd c ngen v, mp 20 7 128 + - 327 - 484 - 275 - 540 03 0,1 7 031 - 126 - 662 - 72 - 460 20 04 Utskottet kan liksom tidigare (se senast yttr. 2001/02:SfU8y) konstatera att antalet asylsökande är av avgörande betydelse för kostnadernas utveckling inom området. Enligt preliminära prognoser i budgetpropositionen beräknas antalet asylsökande till 28 000 år 2002 och 27 000 år 2003. Migrationsverket uppgav vid sitt besök i utskottet den 5 november att verkets prognoser däremot uppgår till 33 000 asylsökande för både år 2002 och år 2003. Enligt både regeringen och Migrationsverket beror ökningen av antalet asylsökande främst på Sveriges operativa inträde i Schengensamarbetet, men även på den skarpa debatten i några andra Schengenländer. Prognosen för antalet asylsökande är dock alltid mycket osäker och olika händelser kan påverka antalet ansökningar. Utskottet utgår vid sin bedömning av ramen därför från att antalet asylsökande under 2003 blir ca 27 000 men förutsätter att medel anvisas på tilläggsbudget redan våren 2003 om dessa antaganden inte håller. Utskottet vill även påpeka att det är viktigt att de medel som anvisas för migrationspolitiken används rationellt. Långa handläggningstider blir särskilt kostsamma i asylärenden, inte bara på grund av att de sökande under tiden vistas i Migrationsverkets mottagandesystem utan också på grund av den psykiska press som sökandena under tiden tvingas leva under. Utskottet har i betänkande 2001/02:SfU13 vid behandlingen av ett förslag från Riksdagens revisorer framhållit att det är nödvändigt att anlägga ett flerårigt synsätt på resursfördelningen till migrationspolitiken. Inte minst i asylprövningen, där det måste ställas höga krav på personalens kompetens, finns det gränser för hur mycket verksamheten med kort varsel kan utökas. Utskottet delade revisorernas uppfattning att det behövs ett förbättrat underlag för bedömning av behovet av och utnyttjandet av resurser för asylprocessen. Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 2001/02:251 och 2001/02:252). Utskottet vill även påpeka att Migrationsverkets förvaltningsanslag fr.o.m. innevarande budgetår har ökats med ca 50 miljoner kronor, vilket medför att Migrationsverket genom denna längre planeringsram fått bättre förutsättningar att korta handläggningstiderna och därigenom påverka även kostnaderna i mottagandesystemet. Ytterligare medel har även anvisats på tilläggsbudget. Vad gäller utgiftsområdet i övrigt anser utskottet att anslaget till DO bör vara kvar inom utgiftsområdet och vill hänvisa till att beslut om ändringar i utgiftsområdesindelningen bör fattas under våren före det aktuella budgetåret (bet. 2000/01:KU4). Någon sådan ändring har inte beslutas av riksdagen (se bet. 2001/02:KU37). När det gäller införandet av en ny instans- och processordning i utlänningsärenden konstaterar utskottet att det för närvarande pågår ett beredningsarbete inom Regeringskansliet. Utskottet inväntar därmed regeringens förslag. Vidare delar utskottets regeringens bedömning att behov föreligger av utvärdering av arbetet med storstadspolitiken. I avvaktan på den utvärdering som regeringen avser att göra ställer sig utskottet bakom den nuvarande satsningen inom anslaget utvecklingsinsatser i storstadsregionerna. Enligt utskottet finns det skäl att ge utrymme för en utökning av anslaget 10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering i enlighet med motion Fi230 yrkande 1. I övrigt delar utskottet regeringens bedömning av utgifternas storlek. Utskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 8 för budgetåret 2003 fastställs till 7 128 470 000 kr. Utskottet godtar regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifterna för budgetåret 2004. Utskottet tillstyrker motion Fi230 yrkande 1 och avstyrker motionerna Fi231 yrkandena 5 och 6, Fi232 yrkandena 6 och 7, Fi233 yrkandena 8 och 9 och Fi234 yrkandena 6 och 7. Utgiftsområde 10 Propositionen Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersättning vid arbetsoförmåga. Politikområdet omfattar sjukpenning, rehabilitering, närståendepenning, sjuk- och aktivitetsersättning (förtidspension/sjukbidrag t.o.m. 2002), ersättning vid handikapp och arbets- och kroppsskador, kostnader för sysselsättning av vissa personer med aktivitets- och sjukersättning samt anslagen för Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. I propositionen föreslås en utgiftsram på 119 398 miljoner kronor för budgetåret 2003. I förhållande till utgiftsramen för 2002 (114 921 miljoner kronor inkl. såväl tilläggsbudget beslutad under våren 2002 som förslag till tilläggsbudget i den nu föreliggande propositionen) har ramen ökats. Även i förhållande till beräkningen i 2002 års vårproposition (118,3 miljarder kronor) har ramen för utgiftsområdet ökats. Utgiftsökningen beror i huvudsak på stigande utgifter för förtidspensioner (aktivitets- och sjukersättning fr.o.m. 2003) och sjukskrivningar. Regeringen föreslår vidare att den preliminära fördelningen för budgetåret 2004 beräknas till 125 421 miljoner kronor. I förhållande till beräkningen i vårpropositionen (123,5 miljarder kronor) har ramen ökats. En del av utgiftsökningen (ca 1 500 miljoner kronor) förklaras av att regeringen avser att föreslå en höjning av inkomsttaket i sjukförsäkringen från 7,5 till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2003, om det statsfinansiella läget så medger. Andra förklaringar är bl.a. ökade kostnader för sjuk- och aktivitetsersättning (ca 3 miljarder kronor). Därtill antas antalet personer med aktivitets- och sjukersättning öka 2003. De senaste åren har ohälsan ökat dramatiskt i Sverige. För att möta den kraftiga ökningen av antalet sjukskrivna och förtidspensionerade presenterade regeringen för ett år sedan ett åtgärdsprogram i elva punkter för bättre hälsa i arbetslivet. Det arbetet fortsätter och intensifieras nu. I propositionen föreslås ett mål för att bryta ohälsoutvecklingen och för ökad hälsa i arbetslivet. Målet är att antalet sjukdagar skall halveras till 2008. Parallellt skall antalet nya aktivitets- och sjukersättningar minska. Hänsyn skall tas till den demografiska utvecklingen under perioden. Enligt regeringen måste arbetet med att halvera antalet sjukdagar särskilt fokusera på kvinnors arbetsplatser, arbetsmiljöer och arbetsvillkor. Utredningarna inom området har hittills inte kunnat ge några enkla och entydiga svar på varför sjukfrånvaron ökar. Det mesta pekar enligt regeringen på att det är ett flertal faktorer som samspelar: en åldrande arbetskraft, hårdare krav i arbetslivet, försämringar i den psykiska arbetsmiljön, ändrade attityder, brister i försäkringskassornas och arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar, väntetider inom hälso- och sjukvården osv. Nya analyser kan inte väntas ge tydligare svar. Därför måste åtgärderna mot ohälsan utformas under viss osäkerhet, följas noga och löpande omprövas och förbättras. Enligt regeringen kommer det att krävas insatser inom en rad olika områden under flera års tid för att målet skall kunna uppnås. För att minska utgifterna för utgiftsområdet och för att uppnå målet avser regeringen att lägga fram förslag om bl.a. starkare ekonomiska drivkrafter för de enskilda arbetsgivarna att ta ett större ansvar för arbetsvillkoren och för att integrera det förebyggande arbetet i verksamheten samt förslag som tydliggör läkarnas roll vid sjukskrivningar. Sammantaget antas åtgärderna medföra att antalet sjukdagar minskar med ca 10 % mellan 2002 och 2003, vilket i sin tur minskar utgifterna för utgiftsområdet med ca 5 miljarder kronor. År 2004 antas antalet sjukdagar minska med ytterligare 5 %. Antalet förtidspensioner (sjuk- och aktivitetsersättning fr.o.m. 2003) antas öka med ca 2 000 år 2003. Ett generellt besparingskrav på 0,7 % föreslås också vad gäller anslag för förvaltnings- och investeringsändmål fr.o.m. 2003. Såvitt gäller anslagen för socialförsäkringsadministrationen innebär det en neddragning med ca fem miljoner kronor per år (anslaget 19:7 Riksförsäkringsverket) respektive med 38 miljoner kronor per år (anslaget 19:8 Allmänna försäkringskassor). Motionerna Moderaterna I motion Fi231 yrkandena 5 och 6 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 9 318 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 13 215 miljoner kronor. Motionärerna framhåller att utgifterna för sjukpenning och rehabilitering har ökat dramatiskt under flera år. Till skillnad från regeringen anser de dock inte att sjukfrånvaron kan minskas enbart genom åtgärder på arbetsplatserna. Eftersom ersättningsnivåer och karensdagar historiskt sett har visat sig påverka antalet ersatta sjukpenningdagar föreslår de att en andra karensdag införs den åttonde frånvarodagen samt att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på ett genomsnitt av de två föregående årens inkomst. När det gäller utbildning av läkare i försäkringsmedicin anser motionärerna att den måste förbättras. Det av regeringen föreslagna resurstillskottet på 20 miljoner kronor per år är otillräckligt och de föreslår att RFV får ytterligare 30 miljoner kronor för sådan utbildning. Motionärerna föreslår vidare att sjukskrivningar till följd av trafikskador skall brytas ut ur sjukpenningförsäkringen och i stället föras över till trafikförsäkringen. För att ge försäkringskassorna möjlighet att upphandla rehabiliteringstjänster av annat landsting än det egna, av privata företag eller vid behov utomlands föreslås att 520 miljoner kronor, utöver vad regeringen föreslagit, tillförs försäkringskassorna för detta ändamål. Genom ökade kontrollinsatser kan enligt motionärerna antalet felaktiga förtidspensioneringar minska. Motionärerna motsätter sig de nyligen införda lägre beviskraven i arbetsskadeförsäkringen och anser att ett arbetsskadeobligatorium bör införas för arbetsgivare. Arbetsgivare kan då teckna en privat arbetsskadeförsäkring som premiesätts efter de risker olika verksamheter skapar. Detta leder till att arbetsgivare får ökade incitament att förebygga arbetsskador. Vidare motsätter de sig en höjning av taket i sjukförsäkringen och föreslår i stället att sjuk- och rehabiliteringspenning utges för lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp. Folkpartiet I motion Fi232 yrkandena 6 och 7 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 4 625 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 7 395 miljoner kronor. Motionärerna föreslår att försäkringskassorna tillförs 500 miljoner kronor, utöver vad regeringen har föreslagit, för inköp av rehabiliteringstjänster. Härigenom kan utgifterna för sjukfrånvaron minska i förhållande till vad som är möjligt med regeringens förslag. Vidare tillförs försäkringskassorna 50 miljoner kronor för åtgärder mot felaktiga utbetalningar. Motionärerna anser vidare att de sjukpenningkostnader som trafiken förorsakar skall överföras till trafikförsäkringen. Samtidigt kompenseras individerna för de ökade trafikförsäkringskostnaderna genom en skattereduktion. Motionärerna föreslår också att närståendepenningen förbättras genom att antalet dagar utökas från nuvarande 60 dagar till 120 dagar. I syfte att hålla tillbaka kostnaderna föreslås att höjningen av taket i sjukförsäkringen skjuts upp till den 1 januari 2004. Kristdemokraterna I motion Fi233 yrkandena 8 och 9 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 5 930 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 11 298 miljoner kronor. Trots att antalet långtidssjukskrivna och förtidspensionerade ökat mycket kraftigt de senaste åren har regeringen varit handlingsförlamad. Enligt regeringens egen utredare, Gerhard Larsson, ger varje satsad krona på rehabilitering i längden minst 9 kronor tillbaka. Motionärerna anser därför att den nya rehabiliteringsförsäkring som föreslås i kommittébetänkandet SOU 2000:78 i alla väsentliga huvuddrag bör genomföras från den 1 juli 2003. En ökad totalkostnad under det första året reformen genomförs balanseras åren därefter med en nettovinst i form av lägre utbetalningar av sjukpenning och förtidspension. Motionärerna föreslår att ytterligare en karensdag införs i sjukersättningssystemet samtidigt som högriskskyddet på tio dagar bibehålls. Den sjukpenninggrundande inkomsten bör vidare beräknas på snittinkomsten under de två senaste åren samtidigt som skattepliktiga förmåner och semesterersättning görs SGI-grundande. De avvisar den aviserade höjningen av taket i sjukförsäkringen. Motionärerna förespråkar en ny modell för trafikförsäkringen där samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen. Den besparing som uppstår återförs delvis till trafikanterna genom sänkt fordonsskatt. Motionärerna vill vidare avskaffa systemet med förhandlingar och avtal för kommunplacering av flyktingar och föreslår i stället att en utvecklingspeng införs som följer individen och som administreras av RFV. RFV:s anslag ökas därför med 10 miljoner kronor 2003. Slutligen föreslår de att RFV får ett sparkrav på 2,5 %. Centerpartiet I motion Fi234 yrkandena 6 och 7 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 5 880 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 11 740 miljoner kronor. Det finns enligt motionärerna all anledning att kritisera regeringens passivitet vad gäller att komma till rätta med den ökande sjukfrånvaron. För att minska antalet sjukskrivningar föreslår de att Rehabiliteringsutredningens förslag i kommittébetänkandet SOU 2000:78 genomförs. Vidare föreslår de att sjukpenning växlas mot rehabiliteringsersättning och rehabiliteringsstöd. Erfarenheter från försöksverksamhet visar enligt motionärerna att en offensiv användning av sjukförsäkringsmedel till rehabilitering betalar sig flera gånger om genom minskade sjukskrivningar. Motionärerna föreslår vidare att en grundpenning på 200 kr per dag införs i sjukförsäkringen. Den skall möjliggöra en rimlig levnadsstandard och bör därför ligga på en högre nivå än den skäliga levnadsnivån enligt socialtjänstlagen. Den sjukpenninggrundande inkomsten bör vidare baseras på historisk inkomst. Därutöver motsätter sig motionärerna en höjning av taket i sjukförsäkringen liksom de ändrade bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen. De anser slutligen att en besparing kan göras inom socialförsäkringsadministrationen på 70 miljoner kronor. Utskottets bedömning Utskottet har att ta ställning till förslag till utgiftsram för budgetåret 2003 och förslag till preliminär fördelning av utgifterna för budgetåret 2004. Förslagen redovisas i tabellen nedan. Beloppen anges i miljoner kronor. År Regeri m Fp kd c ngen 2003 119 - 9 - 4 - 5 - 5 398 318 625 930 880 2004 125 - 13 - 7 - 11 - 11 421 215 395 298 740 Sjukfrånvaron och kostnaderna härför har ökat dramatiskt under senare år. Det är särskilt de långa sjukfallen (365 dagar eller mer) som har ökat. Även antalet förtidspensioner ökar kraftigt. Av Riksförsäkringsverkets (RFV) budgetunderlag för 2003-2005 framgår att antalet långa sjukfall ökade med ca 19 000 mellan 1999 och 2000, en ökning med 27 %. Mellan 2000 och 2001 var ökningen av antalet långa sjukfall ca 22 000, vilket motsvarar en ökning på 24 %. För sjukfall kortare än ett år uppgick ökningen mellan 1999 och 2000 till 20 % och mellan 2000 och 2001 till 9 %. Antalet nybeviljade förtidspensioner eller sjukbidrag ökade med 16 % till drygt 55 000 under 2001 jämfört med 2000. Av RFV:s statistikuppgifter den 21 oktober 2002 framgår att 326 000 personer erhöll ersättning från sjukförsäkringen under september 2002. Av dessa var ca 62 % kvinnor. I september 2002 var antalet personer som uppbar ersättning från sjukförsäkringen 15 000 fler än i september 2001, en ökning med 4,9 %. Mellan september 2000 och september 2001 var ökningen 13,4 %. Enligt RFV innebär det att trenden med en avtagande ökningstakt nu håller i sig. Av dem som var sjukskrivna i slutet av juli 2002 hade 117 500 varit sjukskrivna i mer än ett år. Det var ca 1 700 fler än månaden innan och 15 200 fler än i juli 2001. Det senare är en ökning med 15 %. Antalet personer med förtidspension eller sjukbidrag uppgick i oktober 2002 till 479 000, varav 58 % kvinnor. Antalet förtidspensionärer och sjukbidragsmottagare var 29 200 fler än i oktober 2001. Antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag under perioden januari-september 2002 var 48 400, en ökning med ca 24 % jämfört med motsvarande period förra året. Enligt RFV innebär det en fortsatt hög ökningstakt. Utskottet konstaterar att till anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. har för innevarande budgetår anvisats dels 45 705 miljoner kronor i den sedvanliga budgetbehandlingen, dels på tilläggsbudget ytterligare 2,5 miljarder kronor. Därtill föreslås i den förevarande propositionen att anslaget för 2002 ökas med ytterligare 2 miljarder kronor. Såvitt gäller anslaget 19:2 Förtidspensioner har för innevarande år anvisats 47 838 miljoner kronor, vartill kommer förslag i den förevarande propositionen om ytterligare 2 miljarder kronor i tilläggsbudget. Utskottet har tillstyrkt budgetpropositionens förslag om tilläggsbudget (prot. den 5 november 2002 nr 2002/03:4). Av RFV:s kvartalsredovisning den 31 oktober 2002 framgår att prognoserna för 2002 visar att inga sakanslag inom RFV:s ansvarsområde beräknas överskridas med högre belopp än högsta tillåtna anslagskredit. I prognosen har då beaktats såväl beslutade som i budgetpropositionen föreslagna tilläggsanslag. När det däremot gäller prognosen för 2003 beräknas belastningen på anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. bli 54 425 miljoner kronor, vilket är 7 481 miljoner kronor högre än det i budgetpropositionen föreslagna anslagsbeloppet och 8 672 miljoner kronor högre än tillgängliga medel. Såvitt gäller anslaget 19:2 Aktivitets- och sjukersättningar beräknas anslagsbelastningen för 2003 bli 60 666 miljoner kronor, vilket är 2 641 miljoner kronor högre än det i budgetpropositionen föreslagna anslagsbeloppet och 4 032 miljoner kronor högre än tillgängliga medel. RFV framhåller dock att man vid beräkningarna inte har tagit hänsyn till i budgetpropositionen föreslagna åtgärdsprogram för ökad hälsa i arbetslivet. Utvecklingen på området är således fortsatt alarmerande. Trots att ökningstakten vad gäller antalet långa sjukfall har avtagit är antalet långa sjukfall alltjämt alldeles för högt. När det gäller antalet nybeviljade förtidspensioner finns inga tecken på en avtagande ökningstakt. Utskottet har vid flera tillfällen uttryckt sin stora oro över utvecklingen av sjukfrånvaron, senast i betänkande 2001/02:SfU18 Krisplan mot ohälsa. Utskottet konstaterade då att orsakerna till den kraftigt ökande sjukfrånvaron är komplex och att någon enkel lösning på problemet inte står att finna. Enligt vad som anges i propositionen är det flera faktorer som samspelar, t.ex. en åldrande arbetskraft, hårdare krav i arbetslivet, ändrade attityder och brister i försäkringskassornas och arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar. Även andra faktorer kan enligt utskottet ha betydelse, såsom ersättningssystemens utformning, den ökande förvärvsfrekvensen bland kvinnor kombinerat med att männen inte tar sin del av ansvaret för barn och hem samt läkarnas roll i sjukskrivningsprocessen. För att komma till rätta med problemet anser utskottet i likhet med regeringen att det krävs insatser under flera år på många olika områden, där åtgärder för bättre arbetsmiljö, inklusive inflytande på arbetsplatsen för de anställda, tydligare arbetsgivaransvar och en förnyelse av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är viktiga komponenter. Andra komponenter kan vara att få till stånd en ändring av läkarnas sjukskrivningsmönster, satsningar på en utbyggnad av företagshälsovården och förebyggande arbete i form av folkhälsoarbete och friskvård. Enligt utskottet kräver sjukfrånvarons komplexitet både ett brett perspektiv på frågan och krafttag från alla berörda parter, såsom arbetsgivare, sjukskrivande läkare, försäkringskassan och andra aktörer verksamma på området. Det av regeringen presenterade elvapunktsprogrammet för bättre hälsa i arbetslivet innefattar bl.a. ovannämnda komponenter. Enligt vad som anförs i propositionen har arbetet resulterat i att regeringen nu preciserat ett mål för ökad hälsa i arbetslivet, nämligen att antalet sjukdagar skall halveras till 2008 och att antalet nya aktivitets- och sjukersättningar samtidigt skall minska. Regeringens fortsatta strategi för ökad hälsa i arbetslivet innefattar också en satsning på ca 750 miljoner kronor per år under 2003 och 2004. Insatserna består bl.a. av starkare ekonomiska drivkrafter för de enskilda arbetsgivarna att ta ett större ansvar för arbetsvillkoren och för att integrera det förebyggande arbetet i verksamheten samt ökade resurser för socialförsäkringsadministrationen, rätt till egen kontaktperson för långtidssjukskrivna, fler försäkringsläkare hos försäkringskassorna, förstärkt utbildning för läkare i försäkringsmedicin, obligatorisk rehabiliteringsutredning, i vissa fall inhämtande av läkarintyg från annan läkare efter åtta veckors sjukskrivning och beviljande av sjukersättning (tidigare förtidspension) för högst tre år i taget. Som framgår av propositionen antas förslagen medföra att antalet sjukdagar minskar med 10 % mellan 2002 och 2003, vilket minskar utgifterna med ca 5 miljarder kronor. 2004 antas antalet sjukdagar minska med ytterligare ca 5 %. En annan betydelsefull åtgärd i sammanhanget är den finansiella samordning mellan lokala och regionala aktörer som skall införas under 2003. I avvaktan på den aviserade lagstiftningen om finansiell samordning har regeringen i proposition 2002/03:2 lämnat förslag om en förstärkt samverkan inom rehabiliteringsområdet (Frisam). Högst 5 % av de beräknade utgifterna för sjukpenning skall få användas för sådan samverkan. Utskottet kommer att i samband med behandlingen av anslagen inom utgiftsområdet att ta ställning till regeringens förslag om nytt mål liksom till frågan om finansiell samordning. När gäller partiernas förslag till förändringar inom utgiftsområde 10 har utskottet avstyrkt liknande motionsförslag, bl.a. i betänkande 2001/02:SfU1. Det gäller t.ex. frågan om införandet av en grundpenning i sjukförsäkringen liksom ytterligare en karensdag, beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst, förbättringar av närståendepenningen och överföring av vissa sjukförsäkringskostnader till trafikförsäkringen. Utskottet, som nu har att ta ställning till ramen för utgiftsområde 10, finner inte anledning att i detta läge frångå sina tidigare ställningstaganden. Såvitt gäller motionsyrkandet om en ny rehabiliteringsförsäkring noterar utskottet att regeringen i budgetpropositionen har förklarat sin avsikt att förutsättningslöst studera möjligheterna att införa en sådan försäkring. Utskottet anser att regeringens beredning av frågan bör avvaktas. När det gäller höjning av förmånstaket i sjukförsäkringen ansåg utskottet, likaledes i betänkande 2001/02:SfU1, att det är nödvändigt att taket höjs. Regeringen har aviserat en höjning av taket fr.o.m. den 1 juli 2003, under förutsättning att det statsfinansiella läget så tillåter. Utskottet, som finner det rimligt att i ramen för utgiftsområdet även beakta förslaget om en höjning av taket, finner i övrigt inte skäl att föregripa regeringens ställningstagande i frågan. I några av motionerna föreslås ett återinförande av de tidigare beviskraven i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Utskottet, som konstaterar att beviskraven så sent som den 1 juli 2002 har sänkts (prop. 2001/02:81, bet. 2001/02:SfU10, rskr. 2001/02:213), anser inte att det finns skäl att föreslå riksdagen att ändra sitt tidigare beslut i frågan. Sammanfattningsvis vill utskottet anföra följande. Även om RFV:s prognos för utgiftsutvecklingen för 2003 inger oro inser utskottet svårigheten att redan nu bedöma utvecklingen för nästa år. RFV har dessutom inte haft möjlighet att ta hänsyn till de av regeringen aviserade förslagen för att komma till rätta med problemet med den ökande sjukfrånvaron. Som redan nämnts har regeringen aviserat förslag som antas medföra att antalet sjukdagar minskar med 10 % och utgifterna med ca 5 miljarder kronor mellan 2002 och 2003. Mot bakgrund härav anser utskottet att regeringens förslag till utgiftsram för budgetåret 2003 får godtas liksom förslaget till preliminär fördelning av utgifterna för budgetåret 2004. Motionerna Fi231 yrkandena 5 och 6, Fi232 yrkandena 6 och 7, Fi233 yrkandena 8 och 9 samt Fi234 yrkandena 6 och 7 avstyrks med det anförda. Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Propositionen Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ekonomisk äldrepolitik. I politikområdet ingår samtliga anslag inom utgiftsområdet. Från och med 2003 innefattar anslagen garantipension till ålderspensionärer och efterlevande, omställningspension, änkepension i form av tilläggspension, bostadstillägg till pensionärer, delpension samt äldreförsörjningsstöd. Målet för politikområdet är att personer med låg eller ingen inkomstrelaterad pension skall garanteras ett värdesäkrat grundskydd. Regeringen föreslår att målet fr.o.m. 2003 även skall omfatta att efterlevande make skall ges ett rimligt ekonomiskt stöd för att klara omställningen efter dödsfall. Utgiftsområdet kommer 2003 att påföras markant ökade utgifter. Utgifterna beräknas till 52 547 miljoner kronor, vilket är 18 781 miljoner kronor högre än för 2002. I huvudsak finns det två förklaringar till denna förändring. För det första förs utgifterna för den bosättningsbaserade delen av folkpensionen till pensionärer som även uppbär ATP från ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till utgiftsområde 11. För det andra ersätts folkpension, pensionstillskott och det särskilda grundavdraget av en fullt beskattad garantipension. De sammanlagda utgiftsökningarna med anledning härav beräknas till ca 16 miljarder kronor. Förändringen förklaras även av att inkomstprövningen av folkpension från änkepension avskaffas och att ett äldreförsörjningsstöd införs fr.o.m. den 1 januari 2003. Utgiftsökningar med anledning härav beräknas till sammanlagt ca 1,5 miljarder kronor. I propositionen föreslås att ramen för utgiftsområdet för budgetåret 2003 fastställs till 52 547 miljoner kronor. Vidare föreslås att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen för budgetåret 2004 till 51 762 miljoner kronor. Det är en ökning med 23 miljoner kronor av utgiftsramen för 2003 jämfört med beräkningen i 2002 års ekonomiska vårproposition och förklaras av prognosjusteringar. I propositionen framhålls att politikområdet förändras avsevärt fr.o.m. 2003 i och med att det reformerade ålderspensionssystemet då träder i full kraft. Den första åldersgruppen som omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet, dvs. personer som är födda 1938, fyller då 65 år och kan beviljas garantipension. Det reformerade pensionssystemet innebär att Sverige nu har ett modernt och politiskt stabilt pensionssystem som automatiskt följer den ekonomiska och demografiska utvecklingen. Systemet, som bygger på livsinkomstprincipen, dvs. att varje inbetald avgift ger rätt till pension, ger människor en större möjlighet att själva påverka storleken på sin framtida pension. Det nuvarande grundskyddet, folkpension, pensionstillskott samt särskilt grundavdrag (SGA), upphör helt att utgå fr.o.m. januari 2003. Det nya grundskyddet, garantipensionen, är högre än folkpension och pensionstillskott men är samtidigt fullt beskattad. För de personer som är födda 1937 eller tidigare med rätt till ålderspension enligt det gamla folkpensions- och ATP-systemet sker anpassningen av reglerna genom att dagens grundskydd i form av folkpension, pensionstillskott och det särskilda grundavdraget även för denna grupp ersätts med en fullt beskattad garantipension. Vid omvandling till garantipension skall denna, efter avdrag för skatt, motsvara den tidigare pensionen. Ett påslag görs för att garantera att ingen skall förlora på övergången till en beskattad pension. För dem som beviljas efterlevandepension på grund av ett dödsfall som inträffar 2003 eller senare, förlängs den period som omställningspension kan betalas ut i två steg. För efterlevande utan barn förlängs perioden från sex till tio månader fr.o.m. 2003 och till tolv månader fr.o.m. 2005. För familjer med barn i åldrarna 12-18 år förlängs omställningspensionen från 6 månader till 22 månader från 2003 och till 24 månader från 2005. Särskild efterlevandepension kan inte beviljas om dödsfallet inträffar efter 2002, men de som vid utgången av 2002 erhåller förmånen får behålla den enligt övergångsregler. Sedan april 1997 inkomstprövas änkepension i form av folkpension och pensionstillskott. Eftersom både folkpension och pensionstillskott upphör att utgå från 2003, avskaffas samtidigt denna inkomstprövning. Ändrade regler avseende bostadstillägg till pensionärer m.fl. träder i kraft den 1 januari 2003 och är en anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet. Samtidigt ändras inkomstbegreppet så att det i huvudsak kommer att följa skattelagstiftningen. Genom förändringarna överensstämmer inkomstbegreppet i princip med det som gäller för bostadsbidrag för barnfamiljer. Ett äldreförsörjningsstöd införs fr.o.m. 2003. Stödets syfte är att minska socialbidragsberoendet hos äldre personer. Stödet, som är helt inkomstprövat, garanterar alla som har fyllt 65 år och som bor i Sverige en viss lägsta levnadsnivå samt ersättning för skälig bostadskostnad. Som en del av pensionsomläggningen 2003 omfattas alla personer av samma inkomstskatteregler. Pensionärer skall således betala skatt enligt samma regler som gäller för löntagare. Regeringen föreslår i budgetpropositionen vissa förändringar av grundavdragsreglerna som bl.a. syftar till att rikta inkomstskattesänkningarna till låg- och medelinkomsttagare. Dessa inkomstskattesänkningar kommer således även pensionärer till del. Motionerna Moderaterna I motion Fi231 yrkandena 5 och 6 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - minskningar av utgiftsramarna för budgetåren 2003 och 2004 med 570 miljoner kronor vardera. Motionärerna föreslår beträffande bostadstillägg för pensionärer m.fl. (BTP) att 90 % av bostadskostnaden mellan 100 kr och 4 500 kr skall kunna ersättas. Motionärerna framhåller att utformningen av BTP har verkat kostnadsdrivande på framför allt kommunernas hyressättning. För pensionärer med full BTP innebär förslaget som mest en försämring med 144 kr i månaden. Detta kompenseras av Moderaternas förslag om höjning av grundavdraget, vilket innebär att en pensionär med garantipension får ca 130 och 156 kr mer i månaden efter skatt 2003 respektive 2004. Folkpartiet I motion Fi232 yrkandena 6 och 7 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en ökning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 125 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 170 miljoner kronor. Motionärerna anser att omställningspensionen för efterlevande utan barn skall utges under tolv månader fr.o.m. den 1 juli 2003 samt att innehav av fritidsfastighet inte skall påverka inkomstprövningen av BTP. Kristdemokraterna I motion Fi233 yrkandena 8 och 9 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en ökning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 125 miljoner kr och för budgetåret 2004 med 540 miljoner kronor. Motionärerna anser att omställningspensionen för efterlevande utan barn skall utges under tolv månader fr.o.m. den 1 juli 2003 samt att innehav av fritidsfastighet inte skall påverka inkomstprövningen av BTP. Centerpartiet I motion Fi234 yrkandena 6 och 7 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 1 160 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 510 miljoner kronor. Motionärerna anser att garantipensionen skall höjas med 1 500 kr per år från 2003. Vad avser BTP skall 80 % av bostadskostnaden upp till 4 000 kr kunna ersättas. Utskottets bedömning Utskottet har att ta ställning till dels förslag till utgiftsram för budgetåret 2003, dels förslag till preliminär fördelning av utgifterna för budgetåret 2004. Förslagen redovisas i tabellen nedan. Beloppen anges i miljoner kronor. År Regerin m Fp kd c gen 2003 52 547 - 570 + 125 + - 1 125 160 2004 51 762 - 570 + 170 + - 540 510 Under 1990-talet fick alla, även pensionärerna, bidra till saneringen av statens finanser. Bland annat skrevs det dåvarande basbeloppet inte upp helt i linje med inflationen, vilket påverkade pensionerna åren 1993-1998. Dock prioriterades ett bibehållet skydd för de sämst ställda pensionärerna. De som enbart haft folkpension och pensionstillskott har till och med fått reala förbättringar. Bostadstillägg och pensionstillskott har höjts, vilket i första hand gynnat dem som har låga pensioner. Samtidigt som samhällsekonomin har förbättrats har villkoren för pensionärerna återställts och förbättrats. Därutöver är fr.o.m. 2002 ATP-pensionerna för ålderspensionärer knutna till den allmänna inkomstutvecklingen i stället för till prisutvecklingen genom s.k. följsamhetsindexering. Efter de besparingar som genomfördes under 1990- talet har höjningar av bostadstillägget till pensionärer och det särskilda grundavdraget kunnat prioriteras både 2001 och 2002. Även nivån i det särskilda bostadstillägget har förbättrats fr.o.m. 2001. Därtill har den särskilda skattereduktionen på förvärvsinkomster utvidgats till att gälla pensionsinkomster från 2002. Utvidgningen har gjorts för att kompensera pensionärerna för de besparingar som tidigare gjorts på basbeloppet. Framför allt har nämnda justeringar i regelverken kommit att beröra dem med låg eller ingen ATP. De omfattande regelförändringar inom utgiftsområdet som börjar gälla fr.o.m. 2003 har riksdagen redan beslutat om. Regeringen föreslår i budgetpropositionen inga nya regelförändringar inom utgiftsområdet. Utskottet noterar dock att inkomstprövningen av änkepensionerna upphör och att regeringen föreslagit skattelättnader även för pensionärer fr.o.m. 2003. Oaktat de satsningar som således har beslutats om fr.o.m. 2003 och som även föreslagits i form av skattelättnader, förutsätter utskottet att regeringen även fortsättningsvis följer utvecklingen av pensionärernas ekonomiska situation. Riksdagen har beslutat att omställningspensionen skall förlängas från sex till tio månader fr.o.m. 2003. Regeringen har vidare aviserat sin avsikt att återkomma med förslag som förlänger omställningspensionen till tolv månader från 2005. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att utskottet i betänkande 1999/2000:SfU13 har förutsatt att regeringen återkommer med förslag till riksdagen om det visar sig ekonomiskt möjligt att tidigarelägga den aviserade förlängningen till tolv månader. Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna utgiftsramen för budgetåret 2003 samt den preliminära fördelningen av utgifterna för budgetåret 2004. Utskottet avstyrker motionerna Fi231 yrkandena 5 och 6, Fi232 yrkandena 6 och 7, Fi233 yrkandena 8 och 9 samt Fi234 yrkandena 6 och 7. Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Propositionen Politikområdet Ekonomisk familjepolitik omfattar utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn samt anslag 21:1 Bostadsbidrag inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. Statens övriga ekonomiska stöd till barnfamiljerna är studiebidragen (utgiftsområde 15) och maxtaxa inom barnomsorgen (utgiftsområde 16). I utgiftsområde 12 ingår allmänna barnbidrag inklusive flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag, föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till internationella adoptioner, barnpension och efterlevandestöd till barn, vårdbidrag till funktionshindrade barn samt pensionsrätt för barnår. Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till 52 889 miljoner kronor budgetåret 2003. Utgiftsramen uppgår till ca 800 miljoner kronor mer jämfört med beräkningen i 2002 års vårproposition. Denna förändring kan framför allt förklaras av en ny befolkningsprognos. Regeringen föreslår i denna proposition att den nivå i föräldraförsäkringen som ersätter dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning höjs från 120 till 150 kr fr.o.m. den 1 januari 2003. Regeringen aviserar även en höjning till 180 kr per dag fr.o.m. 2004, om det statsfinansiella läget så medger. Vidare avser regeringen att föreslå en höjning av inkomsttaket i föräldraförsäkringen från 7,5 till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2003, om det statsfinansiella läget så medger. Den preliminära fördelningen för budgetåret 2004 beräknas till 55 077 miljoner kronor. Motionerna Moderaterna I motion Fi231 yrkandena 5 och 6 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en minskning av utgiftsramen med 2 477 miljoner kronor för budgetåret 2003 och en minskning med 577 miljoner kronor för budgetåret 2004. Motionärerna motsätter sig regeringens förslag att höja taket i föräldraförsäkringen, liksom den redan införda extra mamma/pappamånaden i föräldraförsäkringen. Vidare anser motionärerna att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) i föräldraförsäkringen bör baseras på de två föregående årens inkomst. Enligt motionärerna bör underhållsstödet ses över. Man räknar med att en sådan översyn leder till besparingar för staten. Vad gäller bidrag till internationella adoptioner tillförs medel så att bidrag skall kunna utges med 50 % av kostnaden för adoption av barn, dock högst 55 000 kr. Medel avsätts även för en månads retroaktivitet i samband med ansökan om vårdbidrag för funktionshindrade barn. Motionärerna föreslår, utanför politikområdet, ett grundavdrag i den kommunala beskattningen på 12 000 kr per barn 2003 och 15 000 kr per barn 2004. Från 2004 föreslår motionärerna att en barnomsorgspeng införs för de familjer som inte utnyttjar kommunalt finansierad barnomsorg. Den föreslagna barnomsorgspengen skall utgå med 3 000 kr skattefritt per månad för barn mellan ett och tre år. Eftersom föräldralediga kan utnyttja denna barnomsorgspeng när barnet blir ett år, föreslås att de 90 garantidagarna i föräldraförsäkringen avskaffas fr.o.m. 2004. Folkpartiet I motion Fi232 yrkandena 6 och 7 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en minskning av utgiftsramen med 110 miljoner kronor för budgetåret 2003 och en ökning med 2 730 miljoner kronor för budgetåret 2004. Motionärerna föreslår att en s.k. jämställdhetsbonus införs. Den innebär att en högre ersättning, 90 %, utgår för varje månad som den ena föräldern tar ut i föräldraförsäkringen och som motsvaras av en månad som den andra föräldern också tar ut. Taket i föräldraförsäkringen föreslås höjas till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 januari 2004, dvs. inte från den 1 juli 2003. Vidare anser motionärerna att utgifterna inom underhållsstödet kan hållas tillbaka bl.a. genom att det gemensamma föräldraansvaret markeras. Enligt motionärerna kan även vissa besparingar göras inom utgiftsområdet genom att åtgärder vidtas mot felaktiga utbetalningar. Utanför utgiftsområdet föreslås från 2003 en skattereduktion för barnfamiljer med ca 80 kr per månad och barn. Från 2004 föreslår motionärerna att ett barnkonto på 40 000 kr per barn under förskoleåldern införs. Enligt motionärerna kan besparingar då göras genom att garantidagarna avskaffas. Kristdemokraterna I motion Fi233 yrkandena 8 och 9 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en ökning av utgiftsramen med 1 741 miljoner kronor för budgetåret 2003 och en ökning med 3 616 miljoner kronor för budgetåret 2004. Motionärerna föreslår att ett barnomsorgskonto på 80 000 kr för barn som fyller 1 år införs från den 1 juli 2003. Kontobeloppet, som inte är skattepliktigt, föreslås trappas av i förhållande till hur mycket kommunalt finansierad barnomsorg som nyttjas. Maximalt föreslås 40 000 kr per år kunna tas ut. Motionärerna föreslår vidare att grundnivån i föräldraförsäkringen höjs till 180 kr per dag 2003 och till 200 kr per dag 2004. Dessutom föreslås en höjning av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen till 90 % samt en höjning av ersättningstaket till 11 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2003. Motionärerna föreslår även att två kontaktdagar per barn och år införs för barn mellan 4 och 15 år, i stället för den nuvarande ordningen. Kontaktdagarna betalas ut med det föreslagna beloppet enligt grundnivån. Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) föreslås beräknas som genomsnittet av de senaste två årens inkomst. Enligt motionärerna leder det till att kostnaderna för föräldraförsäkringen minskar. Till följd av den föreslagna reformen med barnomsorgskonto, som träder in då barnet fyller 1 år, tillsammans med övriga förändringar av föräldraförsäkringen, anser motionärerna att de 90 garantidagarna kan tas bort, liksom den extra mamma/pappamånaden. Motionärerna föreslår även att vårdbidrag skall utges till biståndsarbetare med funktionshindrade barn. 500 000 kr anslås för detta ändamål. Centerpartiet I motion Fi234 yrkandena 6 och 7 föreslås - i förhållande till regeringens förslag - en ökning av utgiftsramen med 460 miljoner kronor för budgetåret 2003 och en ökning med 1 470 miljoner kronor för budgetåret 2004. Motionärerna föreslår ett fördubblat barnbidrag för barn i åldrarna ett till fem år, i fyra steg fram till 2006. Under 2003 föreslås en ökning med 200 kr per månad och sedan med ytterligare 250 kr per månad under 2004, 2005 och 2006. Vidare föreslås att grundnivån i föräldraförsäkringen höjs till 200 kr per dag och att taket i föräldraförsäkringen höjs till 11 prisbasbelopp. Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) föreslås förändras så att den grundas på historisk inkomst, vilket enligt motionärerna leder till minskade utgifter. Motionärerna anser även att ersättningen för de 90 garantidagarna bör höjas från 60 kr till 90 kr per dag. Dessutom begär motionärerna att regeringen utreder samt lägger fram förslag om en s.k. jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen. Utskottets bedömning Utskottet har att ta ställning till såväl förslag till utgiftsram för budgetåret 2003 som förslag till preliminär fördelning av utgifterna för budgetåret 2004. Förslagen redovisas i tabellen nedan. Beloppen anges i miljoner kronor. År Regeri m Fp kd c ngen 2003 52 889 - + + 460 2 477 -110 1 741 2004 55 077 + - + + 1 470 577 2 730 3 616 Den ekonomiska krisen och besparingarna under 1990-talet träffade barnfamiljerna relativt hårt. De senaste årens ekonomiska återhämtning i kombination med ökad sysselsättning och sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare har dock gynnat barnfamiljerna. Dessutom har riksdagen under de senaste åren beslutat om en rad insatser inom politikområdet i syfte att förbättra situationen för barnfamiljerna, bl.a. höjda barnbidrag och utbyggnad av föräldraförsäkringen. Även åtgärder vidtagna utanför politikområdet, t.ex. införandet av maxtaxan inom förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen, har fått och kommer att få stor betydelse för barnfamiljernas ekonomi. Barnfamiljernas disponibla inkomster beräknas öka med 12,5 % under perioden 1999-2002. Enligt regeringens beräkningar kommer sammanboende med barn att få en starkare inkomstutveckling jämfört med genomsnittet. Ensamstående med barn beräknas också stärka sina inkomster, även om inkomstutvecklingen för denna grupp blir svagare än för genomsnittet. Utskottet delar regeringens bedömning att trenden pekar mot en fortsatt god utveckling. Samtidigt välkomnas regeringens avsikt att långsiktigt verka för att minska marginaleffekterna och därigenom minska risken för att familjer med låga inkomster hamnar i s.k. fattigdomsfällor. Ytterligare en positiv utveckling är det ökade barnafödandet. Under innevarande år beräknas antalet födda barn uppgå till 94 800, vilket är det högsta antalet födda barn under de senaste sex åren. För första gången sedan 1996 beräknas antalet födda barn per kvinna överstiga 1,6 barn. Utvärderingar som RFV gjort visar även en positiv utveckling vad gäller pappors uttag av föräldrapenningdagarna - från ca 7 % under 1990 till nära 14 % 2001. Utskottet noterar att regeringen föreslår att målet för den ekonomiska familjepolitiken skall vara att skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn skall minska inom ramen för den generella välfärden. Den generella välfärdspolitiken utjämnar ekonomiska resurser och levnadsförhållanden. Det familjeekonomiska stödet bör, enligt regeringen, utformas så att barnfamiljernas handlingsutrymme och möjligheter att själva påverka sin ekonomiska situation ökar, samtidigt som stödet till de mest utsatta grupperna förblir starkt. Regeringen överväger en strukturell omläggning av familjepolitiken i denna riktning. Regeringen betonar även att barnens bästa måste vara utgångspunkten för familjepolitikens utformning. Utskottet ställer sig bakom regeringens föreslagna höjning av grundnivån i föräldraförsäkringen, i syfte att förbättra för de föräldrar som saknar inkomst, har låg inkomst eller inte uppfyller kvalifikationsvillkoren. Höjningen avser de dagar som ersätts med ett belopp som motsvarar förälderns sjukpenninggrundande inkomst och innebär att grundnivån i föräldraförsäkringen höjs från 120 kr till 150 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2003. Regeringens aviserade förslag att höja grundnivån i föräldraförsäkringen till 180 kr per dag fr.o.m. 2004, om det statsfinansiella läget så medger, välkomnas också. Utskottet ser även positivt på regeringens avsikt att höja inkomsttaket i föräldraförsäkringen till 10 prisbasbelopp den 1 juli 2003, om det statsfinansiella läget så medger. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi231 yrkandena 5 och 6, Fi232 yrkandena 6 och 7, Fi233 yrkandena 8 och 9 samt Fi234 yrkandena 6 och 7. Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten Propositionen Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten omfattar AP-fonden (fördelningssystemet) och premiepensionssystemet. AP-fondens utgifter består fr.o.m. 2003 av elderspension i form av tilläggspension och inkomstpension samt av administrationskostnader för ålderspensionssystemet. Premiepension betalas ur premiepensionssystemet. Det reformerade ålderspensionssystemet införs successivt och skall vara helt genomfört fr.o.m. 2003. Det berör i första hand personer födda 1938 eller senare. Den inkomstrelaterade pensionen i det nya systemet består av inkomstpension och premiepension. Under 2001 gjordes de första utbetalningarna av inkomst- och premiepension. Personer födda före 1938 får sin pension anpassad till nya regler på så sätt att tilläggspensionen fr.o.m. 2003 utgörs av den tidigare ATP-pensionen med ett tillägg motsvarande den ATP- baserade folkpensionen. För dem som är födda 1938-1953 gäller att tilläggspension uppbärs enligt den andel respektive årskull berörs av det gamla pensionssystemet. Från och med år 2003 kommer utgifterna på ca 7 miljarder kronor för den bosättningsbaserade delen av folkpensionen till pensionärer som också uppbär tilläggspension att föras från Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Detta medför att utgifterna inte ökar nämnvärt mellan åren 2002 och 2003. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna för Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 155 953 miljoner kronor för budgetåret 2003. De totala utgifterna för ålderspensioner vid sidan av statsbudgeten för 2003 beräknas bli 1 800 miljoner kronor högre än beräkningen i 2002 års ekonomiska vårproposition. Ökningen förklaras dels av ett högre antagande om inkomstindex vilket ökar utgifterna med ca 1 000 miljoner kronor, dels av ett högre antagande om kostnaderna för administration av AP- fonderna med ca 800 miljoner kronor. Det inkomstgrundade ålderspensionssystemet är en fristående försäkringsgren vid sidan av statsbudgeten. Fördelningssystemets finansiella stabilitet säkras genom reglerna för automatisk balansering. Den automatiska balanseringen avser indexomräkningen av pensionsbehållningar och pensioner och säkrar att systemets skulder på sikt aldrig överskrider systemets tillgångar. RFV lämnade hösten 2002 den första årsredovisningen, som avsåg 2001, för det inkomstgrundade pensionssystemet. Denna visade att fördelningssystemets tillgångar, avgiftstillgång och buffertfond översteg systemets skulder. De faktorer som hittills styrt utgiftsutvecklingen är prisbasbeloppets utveckling, antalet personer med intjänad pension och den genomsnittliga pensionen för de nybliva pensionärerna. I samband med att de reformerade intjänandereglerna trädde i kraft 1999 introducerades en ny faktor, inkomstindex, som avspeglar de genomsnittliga reala förändringarna för de tre föregående åren samt prisförändringen det närmast föregående året. Genom införandet av inkomstindex som centralt index i pensionssystemet utgör inte prisbasbeloppet längre en lika viktig faktor för utgiftsutvecklingen som tidigare. Inkomstindexets förändring påverkar utgifterna genom den följsamhetsindexering som, med början den 1 januari 2002, sker varje årsskifte av inkomstpension och tilläggspension. ATP för ålderspensionärer födda 1936 och tidigare följsamhetsindexeras fr.o.m. 2002 och födda 1937 och senare efter 65 års ålder fr.o.m. 2003. Följsamhetsindexeringen innebär att pensionerna huvudsakligen skall följa den allmänna löneutvecklingen i samhället. Detta innebär att även pensionärerna får ta del av eventuella reallönehöjningar. Likaså gäller det motsatta förhållandet. Om den allmänna standardutvecklingen i form av löner i framtiden sjunker kommer också pensionerna att anpassas efter detta. Följsamhetsindexeringen innebar för 2002 att ATP-pensionen räknades upp med 3,28 %, vilket innebar en ökning på ca 0,56 % mer än om pensionen följt prisutvecklingen (prisbasbeloppet). Merutgifter till följd av följsamhetsindexeringen uppgår till ca 563 miljoner kronor för 2002. Utgiftsutvecklingen för elderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten kännetecknas av en underliggande trend av höjda utgifter med tiden. Orsaken till detta är de nyblivna pensionärernas genomsnittligt högre pension och att det totala antalet pensionärer med ATP har ökat. Utbetalningarna från premiepensionssystemet under de närmast kommande åren kommer att utgöra en mycket liten del av de totala pensionsutgifterna. Utskottets bedömning Det utgiftstak som fastställs för staten inkluderar ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Så har det varit sedan utgiftstaket infördes 1997. Frågan om hur ålderspensionsutgifterna bör hanteras i budgeten och i förhållande till utgiftstaken aktualiserades i och med att det inkomstgrundade ålderspensionssystemet gjorts finansiellt stabilt genom regler för automatisk balansering. Enligt regeringen (prop. 2000/01:70) krävde frågan ett helhetsperspektiv på den statliga budgetprocessen. Regeringen hänvisade till att det inom Regeringskansliet övervägdes slutsatser och eventuella åtgärder med anledning av vad Utredningen om utvärdering av budgetprocessen föreslagit i betänkande SOU 2000:61 samt att det inom det s.k. Vestaprojektet pågick ett arbete med att i vissa avseenden ändra redovisningsprinciperna för statsbudgeten. Hur utgiftstak och saldomål skulle komma att anpassas till de nya principerna var ännu inte avgjort. Mot bakgrund av detta föreslog regeringen ingen förändring av nuvarande ordning. Vid behandlingen av nämnda proposition tillade utskottet (bet. 2000/01:SfU13) att det nya ålderspensionssystemet är ett s.k. avgiftsdefinierat system, som är fristående från statsbudgeten och i sin helhet finansieras med en specialdestinerad och fast pensionsavgift. Med föreslagna regler för automatisk balansering skulle pensionssystemet därtill bli långsiktigt finansiellt stabilt. Varken den allmänna ekonomiska utvecklingen eller demografiska förändringar skulle därutöver kunna föranleda politiska beslut som begränsar pensionsutgifternas storlek. Det var enligt utskottets mening därför viktigt att osäkerhet inte i något sammanhang uppkom om det inkomstrelaterade ålderspensionssystemets autonomi. För den händelse denna del av pensionssystemet även fortsättningsvis skulle ingå under ett utgiftstak var det enligt utskottet viktigt att innebörden av ett sådant utgiftstak i förhållande till pensionssystemet tydligt klargörs. I betänkande 2001/02:SfU1 s. 27 pekade utskottet åter på frågan. I årets budgetproposition har regeringen ett specifikt yrkande avseende ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten, nämligen att riksdagen skall godkänna beräkningen av utgifterna för 2003. Utskottet, som konstaterar att regeringens förslag inte har föranlett några motionsyrkanden, har inget att erinra mot denna beräkning. Av budgetpropositionen framgår emellertid inte om riksdagens godkännande av beräkningen avses få någon förändrad innebörd jämfört med tidigare. Utskottet föreslår därför att finansutskottet beaktar det anförda vid sitt ställningstagande till propositionen i denna del. Statsbudgetens inkomster Socialförsäkringarna finansieras av allmän pensionsavgift, socialavgifter, statlig ålderspensionsavgift och allmänna skattemedel. Den nya socialavgiftslagen (2000:980), som trädde i kraft den 1 januari 2001, innebär främst en lagteknisk och språklig bearbetning av de tidigare bestämmelserna om socialavgifter samt en anpassning till den nya socialförsäkringslagen (1999:799). Socialavgifter utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter och tas ut för att finansiera systemen för social trygghet. Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och andra personer som ger ut ersättning som är avgiftspliktig enligt 2 kap. socialavgiftslagen. Avgiftspliktig ersättning är främst löner, arvoden och andra skattepliktiga förmåner. Avgiftsunderlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter består av summan av de avgiftspliktiga ersättningar som har utgetts under en kalendermånad. Arbetsgivaravgifterna uppgår till 30,13 % av avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgiften utgör 8,80 %, arbetsmarknadsavgiften 5,84 % och arbetsskadeavgiften 1,38 %. Egenavgifter betalas av fysiska personer som har avgiftspliktig inkomst enligt 3 kap. socialavgiftslagen. I första hand betalas egenavgifter för överskott av näringsverksamhet i vilken den som har inkomsten har arbetat i inte oväsentlig utsträckning. Egenavgifterna uppgår till 28,32 % av avgiftsunderlaget, varav sjukförsäkringsavgiften utgör 9,53 %, arbetsskadeavgiften 1,38 % och arbetsmarknadsavgiften 3,30 %. Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna gäller att en arbetsgivare varje månad får göra avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 kr, vilket motsvarar en årlig lönesumma på 852 000 kr. När det gäller beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000 kr per år, vilket motsvarar ett avgiftsunderlag på 180 000 kr. Sverige hade tidigare även en regional nedsättning av socialavgifterna men tvingades upphöra med nedsättningen med anledning av att EG-kommissionen i december 2000 inte fann stödet förenligt med EG:s statsstödsregler. Dessa regler tillät driftsstöd i Sverige endast i form av bidrag till transport av varor. Sverige utnyttjade denna möjlighet genom stödformen regionalt transportbidrag. I övrigt kunde driftsstöd endast lämnas inom ramen för s.k. försumbart stöd. Det innebär att offentligt stöd till ett enskilt företag inte får uppgå till mer än sammanlagt 100 000 euro under en treårsperiod. En sådan period kan sedan följas av en ny treårsperiod. Genom lagen (2001:1170) om utvidgning av de särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen (2000:980), som trädde i kraft den 1 januari 2002, infördes en regional stimulans för företagandet i stödområde A. Lagen är utformad så att den ryms inom ramen för det s.k. försumbara stödet. Företag inom sektorerna kol och stål, jordbruk, vattenbruk och fiske samt transport är därmed uteslutna. Stimulansen lämnas genom utvidgade avdrag på 10 %, utöver avdragen på 5 %, vid beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Avdragen är maximerade på samma sätt som avdragen på 5 %. Det utvidgade avdraget avseende arbetsgivaravgifter är därför maximerat till 7 100 kr per månad och avseende egenavgifter till 18 000 kr per år. Den 23 juli 2002 upphörde Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen att gälla. Det innebär att det inte längre finns något EG-rättsligt hinder att låta verksamhet inom kol- och stålindustrin omfattas av det särskilda avdraget. Regeringen har i proposition 2002/03:5 Vissa mervärdesskattefrågor m.m. lagt fram ett förslag om upphävande av bestämmelsen att lagen inte skall tillämpas på verksamhet inom kol- och stålindustri. Arbetsgivare och egenföretagare skall också enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift betala allmän löneavgift med 2,69 %. Propositionen I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2003 godkänner en i en särskild bilaga redovisad beräkning av statsbudgetens inkomster. Inkomsten av socialavgifter och löneskatter beräknas uppgå till 260 miljarder kronor. Åren 2002 till 2004 beräknas de sammanlagda intäkterna öka med ca 16 miljarder kronor per år. I huvudsak beror utvecklingen på antagen förändring i lönesumman. Stödet till företagen i form av nedsatta socialavgifter beräknas 2002 uppgå till totalt 6,7 miljarder kronor. Under prognostiden 2003-2004 förväntas nedsättningarna öka med ca 0,2 miljarder kronor per år. Jämfört med beräkningen i 2002 års ekonomiska vårproposition ökar intäkterna med 7,2 miljarder kronor år 2003. Ökningen förklaras i huvudsak av en högre lönesumma. I propositionen framhålls att ett syfte med den förändrade avgiftsstruktur som riksdagen beslutat med anledning av budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:36) var att inom ramen för ett i princip oförändrat avgiftsuttag skapa bättre samstämmighet mellan inkomster och utgifter i bl.a. sjukförsäkringssystemet. Regeringen föreslår ändringar av enskilda avgiftssatser medan det totala avgiftsuttaget skall vara oförändrat. Underlaget för socialavgifterna beräknas till totalt ca 1 033 miljarder kronor för 2003. För 2003 beräknas de kostnader som sjukförsäkringsavgiften skall täcka uppgå till 110,14 miljarder kronor. Regeringen föreslår därför att sjukförsäkringsavgiften i arbetsgivaravgifterna höjs till 11,08 % av avgiftsunderlaget och till 11,81 % av avgiftsunderlaget i egenavgifterna. För 2003 beräknas de kostnader som arbetsskadeavgiften skall täcka uppgå till 6,72 miljarder kronor. Regeringen föreslår därför att arbetsskadeavgiften i arbetsgivaravgifterna och i egenavgifterna sänks till 0,68 % av avgiftsunderlaget. För 2003 beräknas de kostnader som arbetsmarknadsavgiften skall täcka uppgå till 36,83 miljarder kronor. Regeringen föreslår därför att arbetsmarknadsavgiften i arbetsgivaravgifterna sänks till 3,70 % av avgiftsunderlaget och till 1,16 % av avgiftsunderlaget i egenavgifterna. Eftersom de ovan föreslagna förändringarna således inte skall leda till någon förändring av det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och egenavgifter, föreslår regeringen en höjning av den allmänna löneavgiften med 0,56 procentenheter till 3,25 % av avgiftsunderlaget. Förändringarna i avgiftsnivåerna föreslås gälla fr.o.m. den 1 januari 2003. Motionerna Moderaterna I motion Fi287 yrkande 39 begärs att företag inom sektorerna jordbruk, vattenbruk och fiske med driftställe i stödområde A också skall omfattas av den regionala nedsättningen av socialavgifterna. I motion Fi231 yrkande 4 finns ett likartat yrkande. Folkpartiet I motion Sk382 yrkande 25 begärs ett tillkännagivande om att underlaget för den generella nedsättningen av arbetsgivar- och egenavgifterna skall höjas för arbetsgivaravgifterna till 1,5 miljoner kronor och för egenavgifterna till över 300 000 kr. I motion Fi232 yrkande 4 finns ett likartat yrkande dock med de skillnaderna att aktuellt underlag avseende arbetsgivaravgifterna skall höjas till över 1 miljon kronor och att en motsvarande ökning skall ske vad avser egenavgifterna. Förslagen beräknas minska statens inkomster med 1 300 miljoner kronor för 2003 och med 1 250 miljoner kronor för 2004. Kristdemokraterna I motion Sk383 yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om generell nedsättning av arbetsgivar- och egenavgifter med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr respektive 250 000 kr fr.o.m. 2004. Samma yrkande framställs i motionerna Fi233 yrkande 6 och Fi256 yrkande 15. Förslaget beräknas minska statens inkomster med 3 160 miljoner kronor för 2004. I motion Fi256 yrkande 16 begärs ett beslut om höjda arbetsgivaravgifter med 0,47 procentenheter, varav 0,25 procentenheter på sjukförsäkringsavgiften med anledning av införande av ytterligare en karensdag, 0,12 procentenheter på föräldraförsäkringsavgiften med anledning av ökade förmåner inom föräldraförsäkringen och 0,10 procentenheter på allmän löneavgift med anledning av växling mot lägre inkomstskatt. Förslaget beräknas öka statens inkomster med 4 680 miljoner kronor för 2003 och med 4 930 miljoner kronor för 2004. Centerpartiet I motion Fi286 yrkande 18 begärs att den generella nedsättningen av arbetsgivar- och egenavgifterna skall uppgå till 8 % upp till nuvarande maximala underlag. Motionärerna anför att förslaget främjar de mindre företagen. Förslaget innebär en minskning av statens inkomster med 3 700 miljoner kronor för 2003 och med 2 800 miljoner kronor för 2004. I motion Fi234 yrkandena 11 och 12 finns motsvarande yrkanden. I motion Fi286 yrkande 19 begärs att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna skall beräknas på den årliga lönesumman och inte som i dag på en månadsvis lönesumma. Enligt motionärerna behövs en sådan ändring för företag med stora säsongsvariationer. I samma motion yrkande 20 begärs ett beslut om riktade sänkningar av arbetsgivaravgifterna från 2003 för inrättande av övergångsmarknader. Motionärerna anser att sådana riktade sänkningar är nödvändiga för att ge arbetslösa förutsättningar att få anställning. Sistnämnda förslag innebär inkomstminskningar för staten med 750 miljoner kronor för 2003 och med 1 250 miljoner kronor för 2004. I motion Fi234 yrkande 11 och 12 finns motsvarande yrkanden. Utskottets bedömning När det gäller Folkpartiets, Kristdemokraternas och Centerpartiets krav på sänkta arbetsgivaravgifter anser utskottet att det inte finns utrymme vare sig för en generell sänkning av socialavgifterna eller en höjning av underlagen för avgiftsnedsättning. Utskottet noterar i övrigt att Riksdagens revisorer - på förslag av utskottet - gjorde en granskning av den nedsättning av socialavgifterna om 5 % som infördes den 1 januari 1997. Revisorerna konstaterade i förslag till riksdagen (2001/02:RR2) att syftet med stödet är att stimulera nyanställningar och uppmuntra egenföretagande. Konstruktionen av stödet innebar dock att sysselsättningseffekterna blev begränsade, medan de statsfinansiella konsekvenserna blev stora. Orsaken härtill var framför allt att nedsättningen endast i begränsad omfattning påverkade företagens anställningsbeslut. Revisorerna ansåg att regeringen borde ges i uppdrag att inom ett år redovisa effekterna av nedsättningen av socialavgifterna och att utvärderingen i första hand borde avse sysselsättningseffekter. Revisorerna föreslog att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen detta till känna. Frågan behandlades i betänkande 2001/02:FiU1. Finansutskottet anförde att regeringen i proposition 2001/02:45 hade föreslagit en utökad nedsättning av socialavgifterna i stödområde A. Mot bakgrund av att den generella nedsättningen av socialavgifterna varit i kraft en relativt begränsad tidsperiod samt att regeringen avsåg att föreslå förändringar i nedsättningen gjorde utskottet bedömningen att en sådan utvärdering som revisorerna efterlyste för närvarande inte var påkallad. En utvärdering borde ske när det utvidgade systemet varit i kraft ett par år. Därmed avstyrkte utskottet revisorernas yrkande. Beträffande Kristdemokraternas krav på höjda procentsatser för vissa socialavgifter är förslaget knutet till reformer i form av införande av ytterligare en karensdag, höjda föräldraförsäkringsförmåner och sänkt inkomstskatt. Eftersom utskottet inte anser att dessa reformer skall genomföras kan utskottet inte tillstyrka förslaget. Beträffande Centerpartiets yrkande om att reduktionen av arbetsgivaravgifterna skall beräknas på den årliga lönesumman har utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 2000/01:SfU5 avstyrkt ett liknande motionsyrkande. I betänkandet behandlade utskottet regeringens proposition 2000/01:8 Ny socialavgiftslag, vari anfördes att betalningsperioden för arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen av både systematiska och pedagogiska skäl borde vara densamma som i skattebetalningslagen. Utskottet ansåg att bestämmelserna om månadsvis beräkning och betalning av arbetsgivaravgifterna av administrativa skäl då inte kunde ändras. Utskottet vidhöll i yttrande 2001/02:SfU1y denna inställning. Utskottet finner inte skäl att nu göra en annan bedömning. Vad gäller Moderaternas förslag om ökad nedsättning av socialavgifterna i Norrland konstaterar utskottet att lagen om utvidgning av de särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen faller inom ramen för det s.k. försumbara stödet enligt EG- regler. I lagen undantas därför företag inom bl.a. sektorerna kol- och stålindustri, jordbruk, vattenbruk och fiske. Enligt utskottets mening är det viktigt att stödet ges en utformning som är förenlig med de regler som gäller inom EU för statsstöd. Utskottet noterar att regeringen lämnat förslag om upphävande av bestämmelsen att lagen inte skall tillämpas på verksamhet inom kol- och stålindustri. Det regionala avdraget vid beräkning av arbetsgivaravgifterna skall i första hand avse sjukförsäkringsavgiften och därefter föräldraförsäkringsavgiften. Detsamma gäller avdraget från egenavgifterna som dessutom skall avse arbetsskadeavgiften och efterlevandepensionsavgiften. Utskottets principiella inställning är att det bör finnas ett tydligt samband mellan de socialavgifter som erläggs och de olika förmåner som dessa avgifter skall finansiera. Ett sådant samband är lagfäst i den nya lagen om fördelning av socialavgifter. En regional nedsättning av socialavgifter avsedd att bl.a. stimulera småföretagandet i det aktuella stödområdet måste betraktas som en del av regionalpolitiken. Mot bakgrund av detta och att det dessutom finns avgifter/löneskatter som inte har till syfte att finansiera förmåner inom socialförsäkringen kan det ifrågasättas, och särskilt vid en eventuell utvidgning av avdraget, om det är lämpligt att för en regional åtgärd ta i anspråk avgifter som är avsedda att finansiera vissa preciserade sociala förmåner som sjukpenning och föräldrapenning. Utskottet kan således inte tillstyrka Moderaternas motionsförslag. Med dessa påpekanden godtar utskottet, såvitt avser socialavgifter och löneskatter, regeringens beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2003. Utskottet avstyrker i motsvarande delar motionerna Fi287 yrkande 39, Fi231 yrkande 4, Sk382 yrkande 25, Fi232 yrkande 4, Sk383 yrkande 5, Fi256 yrkandena 15 och 16, Fi233 yrkande 6, Fi286 yrkandena 18-20 och Fi234 yrkandena 11 och 12. Motion om höjning av det allmänna grundavdraget I motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 12 begärs beträffande det allmänna grundavdraget bl.a. en höjning av det lägsta skiktet från 40,3 % till 42,3 % av prisbasbeloppet. Med anledning härav finner utskottet anledning att anföra följande. För varje år som en person har varit försäkrad och har haft inkomster här i landet som är pensionsgrundande, skall hans eller hennes pensionsgrundande inkomst fastställas. Detta gäller dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgått för år 2002 till minst 29,3 % och fr.o.m. 2003 till minst 40,3 % av det för intjänandeåret gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Allmän pensionsavgift tas ut för finansiering av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgiften betalas av den enskilde och beräknas på ett underlag som består av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna inte överstiger 8,07 inkomstbasbeloppet. Avgiften utgör för närvarande 7 % av avgiftsunderlaget. Avgiften betalas inte av den vars inkomster för året understiger 29,3 % vid 2003 års taxering och därefter 40,3 % av prisbasbeloppet. Statlig ålderspensionsavgift tas ut för finansiering av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension. Avgiften betalas med 10,21 % på vissa socialförsäkringsersättningar m.m. till den del dessa ersättningar tillsammans med övriga pensionsgrundande inkomster inte överstiger 8,07 inkomstbasbelopp. Dessutom skall statlig ålderspensionsavgift betalas på pensionsgrundande belopp (fiktiv inkomst som grundar pensionsrätt bl.a. för föräldrar till små barn) och fr.o.m. 2003 på inkomstrelaterad ålderspension och inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap. lagen om allmän försäkring med 18,5 %. Avgiften betalas inte på ersättningar och inkomster som för år 2002 understiger 29,3 % och därefter 40,3 % av prisbasbeloppet. Enligt nuvarande bestämmelser i lagen (2001:1227) om självdeklaration och kontrolluppgifter är bl.a. fysisk person skyldig att lämna självdeklaration när hans eller hennes intäkter av tjänst och av aktiv näringsverksamhet under beskattningsåret uppgått till sammanlagt 29,3 % och fr.o.m. nästa beskattningsår minst 40,3 % av prisbasbeloppet. Det innebär att inkomster som understiger denna gräns inte läggs till grund för taxering. En höjning av det allmänna grundavdraget 2003 från 40,3 % till 42,3 % av prisbasbeloppet bör få till följd att gränsen för skyldigheten att lämna självdeklaration och kontrolluppgift skall höjas till 42,3 % av prisbasbeloppet. Därmed kommer inkomster som understiger denna gräns inte att läggas till grund för taxering. Eftersom taxeringen tjänar som underlag för beräkning av avgifter och av pensionsgrundande inkomst tvingas utskottet konstatera att ett höjt allmänt grundavdrag medför, förutom att den nedre inkomstgränsen för betalning av allmän pensionsavgift och statlig ålderspensionsavgift måste höjas i motsvarande mån, att detsamma gäller för gränsen för fastställande av pensionsgrundande inkomst. Utskottet har i yttrande 2001/02:SfU1y kommenterat då föreslagna ändringar av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsavgifter till följd av en höjning av det allmänna grundavdraget till 40,3 % av prisbasbeloppet. Utskottet ansåg det olyckligt om en annars vällovlig skatteväxling ledde till att enskilda personers ålderspension påverkades. Även om förslagen innebar att pensionsavgift inte skulle betalas om inkomsterna understeg detta belopp, kunde förändringar av grundavdraget och därmed deklarationsskyldigheten medföra att enskilda personer fick svårt att bilda sig en uppfattning om vilka inkomster som skulle komma att läggas till grund för den framtida pensionen. Utskottet godtog dock regeringens förslag om höjd gräns för fastställande av pensionsgrundande inkomst liksom förslagen avseende pensionsavgifterna. Om ytterligare höjning av det allmänna grundavdraget skulle bli aktuell, fanns det, enligt utskottets mening, skäl att överväga om den indirekta kopplingen mellan ett höjt grundavdrag och den nedre gränsen för att fastställa pensionsgrundande inkomst kan bibehållas. Med detta påpekande tillstyrkte utskottet regeringens förslag till ändringar i lagen om allmän pensionsavgift, lagen om inkomstgrundad ålderspension och lagen om statlig ålderspensionsavgift. Enligt utskottets mening bör en höjning av det allmänna grundavdraget från 40,3 % till 42,3 % av prisbasbeloppet medföra att riksdagen antar motsvarande följdändringar vad avser pensionsgrundande inkomst, allmän pensionsavgift och statlig ålderspensionsavgift. Utskottet anser vidare att regeringen bör överväga om den indirekta kopplingen mellan ett höjt grundavdrag och den nedre gränsen för att fastställa pensionsgrundande inkomst skall bibehållas. Det sistnämnda bör ges regeringen till känna. Stockholm den 12 november 2002 På socialförsäkringsutskottets vägnar Tomas Eneroth Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Sten Tolgfors (m), Bo Könberg (fp), Anita Jönsson (s), Mona Berglund Nilsson (s), Ulla Hoffmann (v), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén (m), Lennart Klockare (s), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s) och Mona Jönsson (mp). Avvikande meningar 1. Moderata samlingspartiet Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök (alla m) anser att utskottets yttrande i nedan angivna avseenden borde ha följande lydelse: Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar Moderata samlingspartiet anser att anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna bör upphöra och att andra metoder som är effektivare och bättre skall prövas. Vi menar att en av de viktigaste uppgifterna är att skapa social och geografisk rörlighet i det svenska samhället. Detta kan uppnås bl.a. genom att bostadsmarknaden och arbetsmarknaden avregleras. Anslaget Inte-grationsåtgärder bör avvecklas och medel till organisationer som arbetar mot bl.a. rasism och diskriminering bör istället distribueras genom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och omsorg. Vi motsatte oss att ett särskilt integrationsverk inrättades och anser att verket skall läggas ned. Anslaget Ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör flyttas till utgiftsområde 14 Arbetsliv. Anslaget Hemutrustningslån kan minskas genom ändrade regler. Slutligen föreslår vi att anslaget till Migrationsverket ökas. Målet bör vara att väntetiden för beslut om uppehållstillstånd uppgår till maximalt sex månader. Vi föreslår i enlighet med motion Fi231 yrkandena 5 och 6 en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 327,4 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 126,5 miljoner kronor. Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utgifterna för sjukpenning och rehabilitering har ökat dramatiskt under de senaste åren. Till skillnad från regeringen anser vi att sjukfrånvaron inte kan minskas enbart genom åtgärder på arbetsplatserna. Ersättningsnivåer och karensdagar har historiskt sett visat sig påverka antalet ersatta sjukpenningdagar. Vi föreslår att en andra karensdag införs den åttonde frånvarodagen. Vi anser att utbildningen av läkare i försäkringsmedicin behöver förbättras. Det av regeringen föreslagna resurstillskottet på 20 miljoner kronor per år är otillräckligt, och vi tillför därför RFV ytterligare 30 miljoner kronor för sådan utbildning. Vi föreslår vidare att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på ett genomsnitt av de två föregående årens inkomst och att sjukskrivningar till följd av trafikskador bryts ut ur sjukpenningförsäkringen och i stället förs över till trafikförsäkringen. För att ge försäkringskassorna möjlighet att upphandla rehabiliteringstjänster av annat landsting än det egna, av privata företag eller vid behov utomlands föreslår vi att 520 miljoner kronor, utöver vad regeringen föreslagit, tillförs försäkringskassorna för detta ändamål. Genom ökade kontrollinsatser kan enligt vår mening antalet felaktiga förtidspensioneringar minska och fler människor återvända till arbetslivet. Vi motsätter oss de nya lägre beviskraven i arbetsskadeförsäkringen och anser i stället att ett arbetsskadeobligatorium bör införas för arbetsgivare. Arbetsgivare kan då teckna en privat arbetsskadeförsäkring som premiesätts efter de risker olika verksamheter skapar. Detta leder till att arbetsgivare får ökade incitament att förebygga arbetsskador. Vidare motsätter vi oss en höjning av taket i sjukförsäkringen och föreslår att sjuk- och rehabiliteringspenning utges för lönedelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp. I enlighet med motion Fi231 yrkandena 5 och 6 föreslår vi en - i förhållande till regeringens förslag - minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 9 318 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 13 215 miljoner kronor. Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Vi anser att 90 % av bostadskostnaden mellan 100 kr och 4 500 kr skall kunna läggas till grund för det generella bostadstillägget. Enligt vår uppfattning har utformningen av bostadstillägget verkat kostnadsdrivande på framför allt kommunernas hyressättning. För pensionärer med full BTP innebär förslaget som mest en försämring med 144 kr i månaden. Detta kompenseras av Moderaternas förslag om höjning av grundavdraget, vilket innebär att en pensionär med garantipension får ca 130 och 156 kronor mer i månaden efter skatt 2003 respektive 2004. Vi föreslår i enlighet med motion Fi231 yrkandena 5 och 6 en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramarna för budgetåren 2003 och 2004 med 570 miljoner kronor per år. Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Vi anser att statens stöd till familjer och barn präglas av alltför mycket detaljreglering och vill återge barnfamiljerna valfriheten. Det görs bäst genom att barnfamiljerna får mer pengar att fritt förfoga över. Vi föreslår därför, utanför politikområdet, att ett grundavdrag införs i den kommunala beskattningen på 12 000 kr per barn 2003. För att främja valfriheten motsätter vi oss dessutom den redan införda extra mamma/pappamånaden i föräldraförsäkringen. Vidare motsätter vi oss regeringens aviserade höjning av taket i föräldraförsäkringen. Vi anser att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) i föräldraförsäkringen skall baseras på de två föregående åren. Underhållsstödet bör ses över. Vi tillför medel för att adoptionsbidrag skall kunna utges med 50 % av kostnaden för adoptionen av ett barn, dock högst 55 000 kr. Medel avsätts för en månads retroaktivitet i samband med ansökan om vårdbidrag för funktionshindrade barn. Från och med 2004 föreslår vi att en barnomsorgspeng införs för de familjer som inte utnyttjar kommunalt finansierad barnomsorg. Barnomsorgspengen skall, enligt vårt förslag, utgå med 3 000 kr skattefritt per månad för barn mellan ett och tre år. Eftersom föräldralediga kan utnyttja denna barnomsorgspeng när barnet fyller ett år, anser vi att de tre extra garantimånaderna i föräldraförsäkringen kan avskaffas fr.o.m. 2004. Vi föreslår i enlighet med motion Fi231 yrkandena 5 och 6 en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 2 477 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 577 miljoner kronor. Statsbudgetens inkomster Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna med 15 % inom stödområde A är en form av regionalpolitik som är att föredra framför bidragspolitik. Vi anser emellertid att fler branscher i stödområdet bör få sänkta avgifter, såsom jordbruk, vattenbruk och fiske. Med det anförda anser vi att motionerna Fi287 yrkande 39 och Fi231 yrkande 4 bör tillstyrkas. 2. Folkpartiet liberalerna Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp) anser att utskottets yttrande i nedan angivna avseenden borde ha följande lydelse: Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar Folkpartiet anser att en dominerande del av de projekt som finansieras inom anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna inte haft en tillfredsställande effektivitet och förankring bland de berörda och anser därför att anslaget bör upphöra. Vi anser också att Integrationsverket kan minska i omfattning. Dessutom bör Migrationsverket tillföras 70 miljoner kronor och anslaget Offentligt biträde tillföras 18 miljoner kronor. Genom ökade satsningar på snabbare behandling av asylärenden förkortas handläggningstiderna och kostnaderna för mottagande av asylsökande minskar. Vi föreslår i enlighet med motion Fi231 yrkandena 6 och 7 en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 484 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 662 miljoner kronor. Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Om inte ökningen av sjukskrivningar och förtidspensioneringar kan stoppas och pressas tillbaka är det enligt vår uppfattning ett hot mot hela välfärdssystemet. Genom att tillföra försäkringskassorna 500 miljoner kronor, utöver vad regeringen har föreslagit, för inköp av rehabiliteringstjänster kan utgifterna för sjukfrånvaron minska i förhållande till vad som är möjligt med regeringens förslag. Vidare tillför vi försäkringskassorna 50 miljoner kronor för åtgärder mot felaktiga utbetalningar. En finansiell samordning mellan bl.a. försäkringskassan och sjukvården för att korta ned sjukskrivningstider och få bort vårdköer är också en viktig åtgärd för att komma till rätta med problemet med den ökande sjukfrånvaron. Upp till 10 % av bl.a. sjukpenningmedlen bör avsättas för sådan finansiell samordning. Vi anser att de sjukpenningkostnader som trafiken förorsakar bör bekostas av trafikförsäkringen. Samtidigt kompenserar vi individerna för de ökade trafikförsäkringskostnaderna genom en skattereduktion. Vi vill också att närståendepenningen förbättras genom att antalet dagar utökas från nuvarande 60 dagar till 120 dagar. I syfte att hålla tillbaka kostnaderna föreslår vi att höjningen av taket i sjukförsäkringen skjuts upp till den 1 januari 2004. Vi föreslår i enlighet med motion Fi232 yrkandena 6 och 7 en - i förhållande till regeringens förslag - minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 4 625 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 7 395 miljoner kronor. Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Enligt vår mening bör tiden för omställningspensionen för efterlevande utan barn utökas till tolv månader redan från den 1 juli 2003. Vi anser vidare att fritidsfastigheter inte skall ingå i årsinkomsten vid beräkning av bostadstillägg. Vi föreslår i enlighet med motion Fi232 yrkandena 6 och 7 en, i förhållande till regeringens förslag, ökning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 125 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 170 miljoner kronor. Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn För oss liberaler är det oerhört viktigt att ansvaret för hem och familj delas lika mellan föräldrarna. I vår strävan att få fler pappor att ta ut sin föräldraledighet vill vi därför införa en jämställdhetsbonus. Den innebär att en högre ersättning, 90 %, utgår för varje månad som den ena föräldern tar ut och som motsvaras av en månad som den andra föräldern också tar ut. Vi anser även att taket i föräldraförsäkringen bör höjas, dock först den 1 januari 2004. Enligt vår mening kan besparingar göras inom anslaget underhållsstöd, bl.a. genom att det gemensamma föräldraansvaret markeras och genom att rätten till bidrag minskar för vårdnadshavare med goda inkomster. Ytterligare besparingar inom utgiftsområdet kan göras genom att åtgärder vidtas mot felaktiga utbetalningar. Utanför utgiftsområdet föreslår vi från 2003 en skattereduktion för barnfamiljer med ca 80 kr per månad och barn. För att ge barnfamiljerna större frihet föreslår Folkpartiet att ett barnkonto på 40 000 kr per barn införs 2004 för barn i förskoleåldern. Då kan besparingar göras genom att garantidagarna avskaffas. Vi föreslår i enlighet med motion Fi232 yrkandena 6 och 7 en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 110 miljoner kronor och en ökning med 2 730 miljoner kronor 2004. Statsbudgetens inkomster Vi anser att underlaget för den 5- procentiga nedsättningen av socialavgifterna skall höjas vad avser arbetsgivaravgifterna till över en miljon kronor och vad avser egenavgifterna till över 300 000 kronor till en sammanlagd kostnad av 1 300 miljoner kronor för 2003 och 1 250 miljoner kronor för 2004. Med det anförda anser vi att motionerna Sk382 yrkande 25 och Fi232 yrkande 4 bör tillstyrkas. 3. Kristdemokraterna Sven Brus (kd) anser att utskottets yttrande i nedan angivna avseenden borde ha följande lydelse: Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar Projekt som finansieras inom anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna har kritiserats bl.a. för att det inte haft avsedd verkan. Kristdemokraterna anser att anslaget bör upphöra och att de generella statsbidragen till kommunerna i stället bör öka. Vi menar vidare att Integrationsverket bör läggas ned från den 1 juni 2003. Vissa av verkets uppgifter bör i stället övertas av Migrationsverket samt Ombudsmannen mot etnisk diskriminering. Migrationsverkets anslag ökas därför med 10 miljoner kronor. DO bör tillföras ytterligare medel för att kunna få en central roll i arbetet mot diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. För detta ändamål ökas DO:s anslag med 6 miljoner kronor. I samband med detta avslås de projektmedel som utgår till lokala och regionala diskrimineringsombudsmän. Inom ramen för utgiftsområdet föreslår vi att Migrationsverket inte skall pröva uppehållstillstånd för adopterade samt för nyfödda till föräldrar med uppehållstillstånd i Sverige. Detta innebär ett ekonomiskt utrymme om 4-5 miljoner kronor per år som kan användas till att förkorta handläggningstiderna för asylsökande. Vidare avser Kristdemokraterna att använda de 10 miljoner kronor som finns inom ramen för sysselsättning av invandrare till en projektverksamhet med jobbguider. Slutligen anser vi att systemet med förhandlingar och avtal med kommuner bör avskaffas och att stödet i stället skall bestå av en utvecklingspeng. Medel för detta tillförs utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp. Vi föreslår i enlighet med motion Fi233 yrkandena 8 och 9 en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 275,5 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 72 miljoner kronor Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Den minskning av anslaget till rehabilitering som skett på senare år har lett till att försäkringskassorna tvingats omfördela sina resurser till att i princip enbart betala ut sjukpenning. Insatserna för rehabilitering har därmed fått stå tillbaka. Trots att antalet långtidssjukskrivna och förtidspensionerade ökat mycket kraftigt de senaste åren har regeringen varit handlingsförlamad. Enligt regeringens egen utredare, Gerhard Larsson, ger varje satsad krona på rehabilitering i längden minst nio kronor tillbaka. Enligt vår uppfattning bör den nya rehabiliteringsförsäkring som föreslås i kommittébetänkandet SOU 2000:78 i alla väsentliga huvuddrag genomföras från den 1 juli 2003. En ökad totalkostnad under det första året reformen genomförs balanseras åren därefter med en nettovinst i form av lägre utbetalningar av sjukpenning och förtidspension. För att finansiera ökade satsningar på vård och omsorg föreslår vi att ytterligare en karensdag införs i sjukersättningssystemet samtidigt som högriskskyddet på 10 dagar bibehålls. Vidare förslår vi att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på snittinkomsten under de två senaste åren samtidigt som skattepliktiga förmåner och semesterersättning görs SGI-grundande. Vi avvisar den aviserade höjningen av taket i sjukförsäkringen bl.a. mot bakgrund av regeringens prognoser om den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren. Vidare förespråkar vi en ny modell för trafikförsäkringen där samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen. Den besparing som uppstår återförs delvis till trafikanterna genom sänkt fordonsskatt. Vi vill också avskaffa systemet med förhandlingar och avtal för kommunplacering av flyktingar och föreslår i stället att en utvecklingspeng införs som följer individen och som administreras av RFV. RFV:s anslag ökas därför med 10 miljoner kronor 2003. Slutligen föreslår vi att RFV får ett sparkrav på 2,5 %. I enlighet med motion Fi233 yrkandena 8 och 9 föreslår vi en - i förhållande till regeringens förslag - minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 5 930 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 11 298 miljoner kronor. Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Enligt vår mening bör tiden för omställningspensionen för efterlevande utan barn utökas till tolv månader redan från den 1 juli 2003. Vi anser vidare att fritidsfastigheter inte skall ingå i årsinkomsten vid beräkning av bostadstillägg. Kristdemokraterna arbetar för att pensionerna för de sämst ställda pensionärerna skall öka med motsvarande 1 000 kr i månaden (före skatt) jämfört med nivån 2002. Från och med 2003 kommer de sämst ställda pensionärerna att få en högre pension med anledning av den pensionsreform som Kristdemokraterna står bakom. Dessutom kommer vårt grundavdrag att förstärka det ekonomiska utrymmet ytterligare för dem med lägst pension. Sammantaget innebär det nya pensionssystemet och Kristdemokraternas skattesänkning att pensionerna för dem med lägst pension förbättras med ca 620 kr per månad efter skatt eller ca 900 kr före skatt. Kristdemokraterna har avsatt ett budgetutrymme för att under 2004 kunna ta det sista steget för att uppnå en förbättring med totalt 1 000 kr före skatt. Vi föreslår i enlighet med motion Fi233 yrkandena 8 och 9 en, i förhållande till regeringens förslag, ökning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 125 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 540 miljoner kronor. Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Kristdemokraterna framhåller familjens rätt att själv avgöra barnomsorgsform inklusive egen omsorg i hemmet. För att möjliggöra detta föreslår vi att ett barnomsorgskonto på 80 000 kr för barn som fyller ett år införs från den 1 juli 2003. Kontobeloppet, som inte skall vara skattepliktigt, föreslås trappas ned i förhållande till hur lång tid barnet har kommunalt finansierad barnomsorg. Maximalt föreslås att 40 000 kr per år skall kunna tas ut. Vi anser vidare att föräldraförsäkringen måste stärkas ytterligare. Vi föreslår därför att grundnivån i föräldraförsäkringen höjs från dagens 120 kr per dag till 180 kr per dag 2003 och till 200 kr per dag 2004. För att 90 % av alla heltidsarbetande skall omfattas fullt ut av föräldraförsäkringen vill vi höja taket från dagens 7,5 prisbasbelopp till 11 prisbasbelopp. För att även låg- och medelinkomsttagare skall få del av höjningen föreslår vi dessutom att ersättningsnivån höjs från 80 % till 90 %. Såväl höjningen av taket som ersättningsnivån föreslås gälla från den 1 juli 2003. Den sjukpenninggrundande inkomsten bör, enligt vår mening, beräknas som genomsnittet av de senaste två årens inkomst, vilket leder till minskade kostnader för föräldraförsäkringen. Vidare föreslår vi att två kontaktdagar per barn och år införs för barn mellan 4 och 15 år. Dessa dagar föreslås ersätta den nuvarande kontaktdagen och skall utbetalas med det föreslagna beloppet enligt grundnivån. Till förmån för barnomsorgskontot som föreslås inträda efter föräldraförsäkringens första år slopas de 90 garantidagarna samt den extra mamma/pappamånaden. Jämfört med dagens system ger det skattefria barnomsorgskontot bättre ekonomiska förutsättningar för den som önskar förlänga sin föräldraledighet efter det första året. Barnomsorgskontot kan dessutom användas till att förkorta arbetstiden när barnen är små. Kristdemokraterna föreslår vidare att vårdbidrag skall utges till biståndsarbetare med funktionshindrade barn och anslår 500 000 kr per år för detta ändamål. Från och med 2004 föreslår Kristdemokraterna en höjning av barnbidraget från 950 kr till 1 050 kr per månad för barn mellan 13 och 16 år. Vi föreslår i enlighet med motion Fi233 yrkandena 8 och 9 en, i förhållande till regeringens förslag, ökning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 1 741 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 3 616 miljoner kronor. Statsbudgetens inkomster Vi anser att arbetsgivaravgifterna skall sänkas med 10 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr. Inledningsvis blir sänkningen fr.o.m. 2004 7 procentenheter. För egenföretagare bör den nedsättningsberättigade lönesumman utökas till 250 000 kr. För att kunna genomföra reformer anser vi att vissa sociala avgifter skall höjas på kort sikt. Således anser vi att sjukförsäkringsavgiften skall höjas med 0,25 procentenheter med anledning av införande av en andra karensdag, att föräldraförsäkringsavgiften skall höjas 0,12 procentenheter med anledning av höjda förmåner inom föräldraförsäkringen och att den allmänna löneavgiften skall höjas 0,10 procentenheter med anledning av växling mot lägre inkomstskatt. Med det anförda anser vi att motionerna Sk383 yrkande 5, Fi233 yrkande 6 och Fi256 yrkandena 15 och 16 bör tillstyrkas. 4. Centerpartiet Birgitta Carlsson (c) anser att utskottets yttrande i nedan angivna avseenden borde ha följande lydelse: Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar Centerpartiet anser att det bör göras en engångsvis indragning av anslagssparande på anslaget Kommunersättningar vid flyktingmottagande. Anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna bör avvecklas. Vi anser att det bör göras besparingar på 50 miljoner kronor i Migrationsverkets administration. Vidare anser vi att förkortade handläggningstider vid flyktingmottagandet och ökade insatser för att få människor i arbete möjliggör stora besparingar inom utgiftsområdet. Slutligen anser vi att Utlänningsnämnden bör avvecklas vid halvårsskiftet och att asylärendena bör överföras till förvaltningsdomstolarna. Vi föreslår i enlighet med motion Fi234 yrkandena 6 och 7 en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 540 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 460 miljoner kronor. Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Det finns enligt vår uppfattning all anledning att kritisera regeringens passivitet vad gäller att komma till rätta med den ökande sjukfrånvaron. Vi menar att det behövs ytterligare åtgärder för att öka incitamenten för både arbetsgivare och försäkringskassan att aktivt arbeta mot ohälsan. Erfarenheter från försöksverksamhet visar att en offensiv användning av sjukförsäkringsmedel till rehabilitering betalar sig flera gånger om genom minskade sjukskrivningar. Vi föreslår därför att sjukpenning växlas mot rehabiliteringsersättning och rehabiliteringsstöd och att medel avsätts till finansiell samordning mellan lokala aktörer. Vidare föreslår vi att Rehabiliteringsutredningens förslag i kommittébetänkande SOU 2000:78 genomförs. För att möjliggöra en rimlig levnadsstandard vill vi införa en grundpenning på 200 kr per dag i sjukförsäkringen. Därtill anser vi att den sjukpenninggrundande inkomsten bör baseras på historisk inkomst. Vi motsätter oss den aviserade höjningen av taket i sjukförsäkringen liksom de ändrade bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen och anser slutligen att en besparing kan göras inom socialförsäkringsadministrationen på 70 miljoner kronor. Vi föreslår i enlighet med motion Fi234 yrkandena 6 och 7 en - i förhållande till regeringens förslag - minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 5 880 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 11 740 miljoner kronor. Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Vi föreslår att 80 % av bostadskostnaden upp till 4 000 kr skall kunna läggas till grund för BTP. Vi anser att det i stället är viktigare med en generell höjning av garantipensionen med 1 500 kr fr.o.m. 2003. Vi föreslår i enlighet med motion Fi234 yrkandena 6 och 7 en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 1 160 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 510 miljoner kronor. Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn De centrala tankegångarna i Centerpartiets familjepolitik är att föräldrar och barn måste få mer tid tillsammans, att det skall vara möjligt att kombinera familje- och arbetsliv för både kvinnor och män samt att barnfamiljernas självbestämmande skall öka genom bättre ekonomiska resurser och genom en förstärkt valfrihet i barnomsorgen. Som ett led att förverkliga dessa tankegångar föreslår vi ett fördubblat barnbidrag för barn i åldrarna 1 till 5 år, i fyra steg fram till 2006. Under 2003 föreslås en ökning med 200 kr per månad och barn och sedan med ytterligare 250 kr per månad och barn under 2004, 2005 och 2006. Vi föreslår vidare att grundnivån i föräldraförsäkringen höjs till 200 kr per dag och att taket höjs till 11 prisbasbelopp. Vi anser även att ersättningen under de 90 garantidagarna bör höjas till 90 kronor per dag. I syfte att stimulera en jämnare fördelning av föräldraledigheten mellan föräldrarna vill vi att någon form av s.k. jämställdhetsbonus införs. Vilken konstruktion som är mest ändamålsenlig bör omgående bli föremål för en utredning så att beslut kan fattas under innevarande mandatperiod. Enligt Centerpartiet kan besparingar göras inom utgiftsområdet genom att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) grundas på historisk inkomst. Vi föreslår i enlighet med motion Fi234 yrkandena 6 och 7 en, i förhållande till regeringens förslag, ökning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 460 miljoner kronor och för budgetåret 2004 med 1 470 miljoner kronor. Statsbudgetens inkomster Enligt vår mening bör arbetsgivaravgifterna sänkas ytterligare och då med betoning på de små företagen. Vi föreslår därför att den nuvarande reduktionen av arbetsgivaravgifterna om 5 % av avgiftsunderlaget skall ökas till 8 % fr.o.m. 2003 upp till nuvarande maximala underlag. För att sänkningen av arbetsgivaravgifterna skall kunna komma företag med säsongsvariationer till del måste lönesumman beräknas för hela året och inte delas upp månadsvis. Vi vill vidare införa riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften från 2003 för att få till stånd övergångsmarknader, där arbetslösa genom att arbeta hos olika arbetsgivare ges kontakt med arbetsmarknaden. Sådana riktade sänkningar är nödvändiga för att ge arbetslösa förutsättningar att få anställning. Med det anförda anser vi att motionerna Fi286 yrkandena 18-20 och Fi234 yrkandena 11 och 12 bör tillstyrkas. Bilaga 9 Socialutskottets yttrande 2002/03:SoU1y Ramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Till finansutskottet Finansutskottet har den 10 oktober 2002 beslutat bereda bl.a. socialutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen för 2003 (volym 1) i vad avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 2003, utgifternas fördelning på utgiftsområden och beräkningen av statsinkomsterna, förslag till utgiftstak för staten för åren 2002-2004, låneramar (yrkandena 1-15 och 27-38) jämte motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde. Socialutskottet begränsar sitt yttrande till förslagen rörande utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg i propositionen jämte motionerna Fi230 (s, v, mp) yrkande 1, Fi231 (m) yrkandena 5 och 6, Fi232 (fp) yrkandena 6 och 7, Fi233 (kd) yrkandena 8 och 9 samt Fi234 (c) yrkandena 6 och 7 såvitt motionerna rör detta utgiftsområde. Propositionen I propositionen lämnar regeringen sitt förslag till statens inkomster och utgifter för 2003. Vidare presenteras en finansplan, förslag till utgiftstak för staten för åren 2002-2004 och förslag till hur utgifterna 2003 skall fördelas på utgiftsområden. Regeringen lämnar också förslag till åtgärder på skatteområdet med effekt från 2003. Regeringen presenterar vidare en prognos för statsbudgeten för 2002 samt föreslår ändrade anslag på tilläggsbudget för 2002. Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Utgiftsområdet omfattar politikområdena Hälso- och sjukvårdspolitik, Folkhälsopolitik, Barnpolitik, Handikappolitik, Äldrepolitik, Soci altjänstpolitik och Forskningspolitik. Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen av utgifterna per utgiftsområde i 2002 års ekonomiska vårproposition förklaras i huvudsak av ökade utgifter för svenskars sjukvård i andra EU-länder. Den beräknade utgiftsområdesramen 2004 är 3 518 miljoner kronor högre än anslag, inklusive tilläggsbudget, för 2002. Det förklaras till största delen av ökade kostnader för assistansersättning samt läkemedelsförmånen. Ramen för utgiftsområdet föreslås uppgå till 33 171 miljoner kronor 2003. Motioner Motionernas förslag till utgiftsramar framgår av nedanstående tabell. Regeringens och riksdagspartiernas förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 2003-2004. Belopp i miljoner kronor Budgetår 2003 2004 Regeringen 33 171 35 236 Socialdemokrater + 186 0 na, Vänsterpartiet och Miljöpartiet Moderata +2 246 +307 samlingspartiet Folkpartiet +4 545 +4 372 liberalerna Kristdemokratern +2 006 +1 491 a Centerpartiet +161 +434 I en motion från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet (Fi230) läggs ett antal förslag för att ytterligare förbättra och utveckla förslagen i budgetpropositionen för 2003. Bland annat bör riksdagen med ändring i förhållande till regeringens förslag besluta att ramen för utgiftsområde 9 ökas med 186 miljoner kronor för budgetåret 2003 (yrkande 1). Motionärerna anser att det är av stor vikt att insatserna för att minska ohälsan i arbetslivet genomförs, men ställer sig tveksamma till den besparing som görs på de s.k. Dagmarmedlen. De vill därför öka anslaget 13:3 (bl.a. Dagmarmedel) med 186 miljoner kronor för 2003. Det handlar om att stärka patientens ställning, om ett nationellt informationssystem och om utvecklingsarbete. Det handlar även om kunskapsbaserad hälso- och sjukvård, IT, ett nationellt kvalitetsregister och om nationella informationsinsatser om organdonation. Motionärerna har efter samtal med företrädare för den socialdemokratiska regeringen erfarit att användandet av det nya rekryteringsbidraget under utgiftsområde 15 Studiestöd, som föreslås införas den 1 januari 2003, bedöms bli lägre än de för detta ändamål avsatta drygt 2 miljarder kronorna. Motionärerna föreslår därför att den föreslagna ökningen av anslaget 13:3 finansieras genom en minskning av anslaget för rekryteringsbidrag. Enligt Moderata samlingspartiet (Fi231) bör riksdagen till utgiftsområde 9 fördela 2 246 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit (yrkande 5). Vidare bör riksdagen godkänna en preliminär fördelning för år 2004 som är 307 miljoner kronor högre än vad regeringen föreslagit (yrkande 6). Moderaterna vill införa en nationell vårdgaranti och avsätter under de nästkommande två åren 3,5 miljarder kronor för att införa denna. De anför att det ger ett ordentligt tillskott för att klara av att korta vårdköerna samtidigt som förslaget är den reform som behövs för att även på sikt hindra att köer uppstår. Garantin skall vara fullt införd efter två år. Den innebär att alla har en uttalad rätt att få vård inom senast tre månader efter det att behovet fastslagits. Moderaterna anser att en avreglering av det statliga apoteksmonopolet är grundläggande för en fungerande läkemedelsmarknad. Konkurrens ger lägre priser, fler apotek och bättre service, anför de. De vill ha ett förbättrat högkostnadsskydd i tandvården som omfattar alla grupper. Moderaterna anser att rätten till personlig assistans under skoltid och vid vistelse på dagcenter skall återinföras och att rätten till personlig assistans också bör omfatta funktionshindrade som bor i gruppboende. För att funktionshindrades behov inte skall ställas mot andra behov i kommunen vill de att de 20 första timmarna av assistansen skall återföras till staten. Totalt avsätter de ytterligare nästan två miljarder kronor för detta. Vidare anser de att försörjningen av hjälpmedel bör ses över och en statlig hjälpmedelsgaranti prövas. De anser att ytterligare medel bör tillföras anslaget för bidrag till handikapporganisationer. Dessa medel bör riktas till mindre handikapporganisationer som arbetar oberoende av de stora samarbetsorganen inom handikapprörelsen. Enligt Folkpartiet liberalerna (Fi232) bör ramen för år 2003 ökas med 4 545 miljoner kronor (yrkande 6). Vidare bör riksdagen godkänna en preliminär fördelning för utgiftsområdet för år 2004 som är 4 372 miljoner kronor större än vad regeringen föreslagit (yrkande 7). Folkpartiet föreslår omfattande satsningar på att underlätta för funktionshindrade att delta i samhällslivet. En tillgänglighetsreform bör påbörjas nästa år i syfte att göra allmänna miljöer mer tillgängliga för funktionshindrade. Systemet med personlig assistans bör föras över från kommunerna till staten, och samtidigt bör de tidigare erhållna rättigheterna vad gäller tillgång till assistans återställas. Vidare bör medel avsedda för kommuner med höga kostnader för stöd och service till funktionshindrade samt medel avsatta för särskilt kostnadskrävande insatser överföras från utgiftsområde 25 till utgiftsområde 9. Över de båda åren 2003 och 2004 vill Folkpartiet avsätta sammanlagt 1 miljard kronor för att uppfylla vårdgarantin. Partiet föreslår satsningar på anhörigvården. Vidare föreslår man att ökade medel avsätts för alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder. Slutligen anser man att åtgärder bör sättas in för att minska läkemedelskostnaderna. Enligt Kristdemokraterna (Fi233) bör riksdagen besluta om en ram för utgiftsområde 9 som är 2 006 miljoner kronor större än vad regeringen föreslagit (yrkande 8). Vidare bör den preliminära fördelningen för år 2004 vara 1 491 miljoner kronor större än vad regeringen föreslagit (yrkande 9). Kristdemokraterna föreslår en satsning om 40 miljoner kronor per år under 2003 och 2004 i stimulansbidrag till kommunernas utvecklingsarbete med anhörigvårdare. De anser att resultatet av de s.k. Anhörig 300-projekten bör förvaltas och utvecklas. Kristdemokraterna anser att det krävs forsknings- och utbildningsinsatser på området palliativ vård och avsätter därför 35 miljoner kronor till forskning kring palliativ medicin. För att bättre tillgodose behoven av bilstöd vill de öka anslaget med 20 miljoner kronor för år 2003. Kristdemokraterna avsätter 2 miljarder kronor 2003 och 1,5 miljarder kronor 2004 till en nationell vårdgaranti. Landets kvinnojourer bedriver, enligt Kristdemokraterna, en mycket viktig verksamhet som har stor betydelse för utsatta kvinnor. För detta ändamål avsätter de 10 miljoner kronor på ett nytt anslag. Kristdemokraterna föreslår besparingar och effektiviseringar på flera myndigheters administration. Vidare föreslås anslaget till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap minskas med 30 miljoner kronor, bl.a. eftersom Kristdemokraternas förslag till en rehabiliteringsförsäkring under utgiftsområde 10 innehåller en betydande satsning på forskning kring arbetsliv och rehabilitering. Enligt Centerpartiet (Fi234) bör riksdagen för år 2003 anvisa en utgiftsram som är 161 miljoner kronor större än vad regeringen föreslagit (yrkande 6). Vidare bör riksdagen godkänna en preliminär fördelning för utgiftsområdet för år 2004 som är 434 miljoner kronor större än vad regeringen föreslagit (yrkande 7). Centerpartiet föreslår att ytterligare 250 miljoner kronor anslås för genomförande av vårdgarantin och att 25 miljoner kronor avsätts till ett nationellt hälsonät. I övrigt föreslås besparingar på myndigheter. Centerpartiets förslag utvecklas ytterligare i kommittémotion So518. Utskottets ställningstagande Vården, skolan och omsorgen är välfärdens kärna. Utskottet vill än en gång understryka att det är behoven som skall styra tillgången, inte de privatekonomiska förutsättningarna eller var i landet man bor. Vården, skolan och omsorgen skall därför vara generell, omfatta hela befolkningen och hålla hög kvalitet. Utskottet delar regeringens uppfattning att välfärden skall fortsätta att byggas ut. Trygghet i förändring stimulerar nytänkande och ger växtkraft. Trygga människor vågar. Trygghet gör ekonomin mer dynamisk. Kommuner och landsting har tillförts ökade resurser de senaste åren. För en framgångsrik välfärdspolitik under kommande mandatperiod krävs, enligt utskottets mening, en fortsättning på de senaste årens ekonomiska politik. Ökande sysselsättning och fallande arbetslöshet ger ökade inkomster till den offentliga sektorn. Den särskilda vårdsatsningen som riksdagen tidigare beslutat om fullföljs under de kommande åren. Totalt handlar det om ett extra tillskott på 9 miljarder kronor under perioden 2001 till 2004. Dessa resurser har i huvudsak frigjorts genom ominriktningen av totalförsvaret. Satsningarna syftar till att utveckla primärvården samt sjukvårdsinsatserna i äldreomsorgen och psykia- trin. Utskottet välkomnar förslaget om att införa en nationell vårdgaranti, men vill samtidigt understryka att prioriteringsordningen inte får sättas ur spel. Utskottet erinrar om att det under åren 2002 till 2004 avsätts 1,25 miljarder kronor per år för att minska väntetiderna i vården. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är av stor vikt att insatserna för att minska ohälsan i arbetslivet genomförs. Utskottet ställer sig dock tveksamt till den besparing på 186 miljoner kronor som föreslås på de s.k. Dagmarmedlen. Utskottet anser att dessa medel krävs bl.a. för arbetet med att stärka patientens ställning, för utvecklande av ett nationellt informationssystem och för att säkra en kunskapsbaserad hälso- och sjukvård. Resurserna behövs också för att stimulera IT-utvecklingen inom hälso- och sjukvården för att uppnå ett bättre samspel mellan olika vårdnivåer, vårdgivare och vårdenheter samt för nationella informationsinsatser om organdonation. Utskottet anser således att ramen för utgiftsområde 9 för budgetåret 2003 bör fastställas till 33 357 miljoner kronor. Utskottet förordar att propositionen bör tillstyrkas i denna del dock med den ändringen att utgiftsområdet bör tillföras ytterligare 186 miljoner kronor i enlighet med motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 1 i denna del. Det torde ankomma på finansutskottet att ta ställning till den finansiering som motionärerna anvisar. Utskottet anser att motionerna Fi231 (m) yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 6, Fi233 (kd) yrkande 8 och Fi234 (c) yrkande 6 i denna del bör avstyrkas. Utskottet anser att den preliminära beräkningen om 35 236 miljoner kronor för budgetåret 2004 bör tillstyrkas och att motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi232 (fp) yrkande 7, Fi233 (kd) yrkande 9 och Fi234 (c) yrkande 7 bör avstyrkas i denna del. Stockholm den 12 november 2002 På socialutskottets vägnar Ingrid Burman Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Kristina Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Kerstin Heinemann (fp), Conny Öhman (s), Lars U Granberg (s), Catherine Persson (s), Cristina Husmark Pehrsson (m), Marina Pettersson (s), Gabriel Romanus (fp), Kenneth Johansson (c), Christer Engelhardt (s), Carl-Axel Johansson (m), Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin (mp) och Anne Marie Brodén (m). Avvikande meningar 1. Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl- Axel Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m) anför: Tillväxt i den svenska ekonomin är grundläggande för en fortsatt gemensam skattefinansiering av vården och omsorgen. Endast genom en ökande tillväxt kommer den framtida finansieringen och utbygganden av välfärden att kunna ske. Därför behövs en kraftfull förändring av den hittills förda ekonomiska politiken. Då skapas de förutsättningar som behövs för en fungerande trygghet i vården och omsorgen. Under de senaste åren har det blivit alltmer uppenbart att den svenska sjukvården inte klarar av sin mest elementära uppgift - att ge vård i tid. Misslyckandet kostar både i lidande och i försämrad livskvalitet för dem som väntar på vård, vilket kommer i uttryck i de oacceptabelt höga ohälsotalen. Moderata samlingspartiet vill behålla den gemensamma finansieringen av vård och omsorg. Vi anser dock att det behövs betydande reformer för att sjukvården skall kunna uppfylla de krav människor har rätt att ställa. Alternativa vårdgivare med offentlig finansiering måste tillåtas växa fram. Vi vill införa en nationell vårdgaranti och avsätter under de närmaste två åren 3,5 miljarder kronor, vilket även inkluderar de s.k. Dagmarmedlen, för att införa garantin och för att korta vårdköerna. Vårdgarantin skall vara fullt införd efter två år. Den innebär att alla har rätt att få vård senast inom tre månader efter det att behovet fastslagits. Klarar inte det egna landstinget att ge vård i tid har patienten rätt att på hemlandstingets bekostnad få vård i ett annat landsting eller hos en annan vårdgivare. Enligt vår mening är avreglering av det statliga apoteksmonopolet grundläggande för en fungerande läkemedelsmarknad. Fri etablering och försäljning av receptfria läkemedel i dagligvaruhandeln ger en avsevärt bättre tillgänglighet till läkemedel både i tätort och glesbygd. Konkurrens ger lägre priser, fler apotek och bättre service. Det finns ett stort behov av ett förbättrat högkostnadsskydd i tandvården. Vi vill omedelbart införa ett generöst högkostnadsskydd för samtliga åldersgrupper. En självrisk för enkla och vanliga tandvårdsarbeten gör att de disponibla medlen kan användas effektivt till dem med stora tandvårdsbehov. Vi vill införa ett stöd till funktionshindrade som är mångsidigt och anpassat till den enskildas särskilda förutsättningar. Den funktionshindrade skall kunna påverka sin egen situation genom att t.ex. kunna välja vårdpersonal, omsorgsform och hjälpmedel. Rätten till personlig assistans under skoltid och vid vistelse på dagcenter skall återinföras. Vi anser också att rätten till personlig assistans bör omfatta funktionshindrade som bor i gruppbostad. För att funktionshindrades behov inte skall ställas mot andra behov i kommunen utan gå direkt till den som har rätt till stöd anser vi att det ekonomiska ansvaret för de 20 första assistanstimmarna bör återföras till staten. För att garantera detta tillför vi anslaget för kostnader för statlig assistansersättning ytterligare nästan 2 miljarder kronor. En grundläggande förutsättning för att funktionshindrade skall ges en reell möjlighet att leva ett så normalt liv som möjligt är en god tillgång till olika slag av hjälpmedel. Därför bör försörjningen av hjälpmedel ses över och en statlig hjälpmedelsgaranti prövas. Vi vill tillföra ytterligare medel till anslaget för bidrag till handikapporganisationer. Dessa extra medel skall riktas särskilt till mindre handikapporganisationer som arbetar oberoende av de stora samarbetsorganen inom handikapprörelsen. Vi anser det vara mycket angeläget att stärka psykiatrin och tillför därför mer resurser än vad som kommer till uttryck i propositionen utgiftsområde 9. Mot bakgrund av vad vi anfört anser vi att riksdagen med bifall till motion Fi231 (m) yrkande 5 i denna del och med delvis bifall till propositionen avseende utgiftsområde 9 samt med avslag på motionerna Fi230 (s, v, mp), Fi232 (fp) yrkande 6, Fi233 (kd) yrkande 8 och Fi234 (c) yrkande 6 bör öka ramen för utgiftsområde 9 för budgetåret 2003 med 2 246 miljoner kronor. Enligt vår mening bör riksdagen med bifall till motion Fi231 (m) yrkande 6 i denna del och med delvis bifall till propositionen avseende utgiftsområde 9 samt med avslag på motionerna Fi232 (fp) yrkande 7, Fi233 (kd) yrkande 9 och Fi234 (c) yrkande 7 godkänna en preliminär fördelning vad avser utgiftsområde 9 om 35 543 miljoner kronor för budgetåret 2004. Kerstin Heinemann (fp) och Gabriel Romanus (fp) anför: Folkpartiet liberalerna föreslår omfattande satsningar för att underlätta för funktionshindrade att delta i samhällslivet. Vi anser att en tillgänglighetsreform bör påbörjas nästa år i syfte att göra allmänna miljöer mer tillgängliga för personer med funktionshinder. Ansvars- och finansieringsprincipen, d.v.s. att varje sektor i samhället har ansvar för att just dess verksamhet är tillgänglig för funktionshindrade och att detta normalt skall tillgodoses inom ordinarie budget, ligger fast. Riksdagen bör dock påskynda utvecklingen genom att fatta beslut om stimulansbidrag med i genomsnitt 1 miljard kronor om året under fem år från och med den 1 juli 2003. Vi anser att de rättigheter som lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och lagen om personlig assistans ursprungligen givit personer med funktionshinder och deras anhöriga måste återinföras. Vi anser också att staten skall återta kostnadsansvaret för de 20 första assistanstimmarna. Över de båda åren 2003 och 2004 avsätter vi sammanlagt 1 miljard kronor för en nationell vårdgaranti. Vårdgarantin innebär en rätt att senast inom tre månader efter det att behov fastslagits få vård. Klarar inte det egna landstinget att ge vård i tid så skall patienten ha rätt att på hemlandstingets bekostnad få vård utförd i ett annat landsting eller hos en annan vårdgivare. Valfriheten skall omfatta hela landet och inte begränsas till ett geografiskt eller administrativt område. Vårdgarantin skall omfatta alla medicinskt motiverade behandlingar och den skall gälla för alla åldrar. Vårdgarantin skall vara fullt genomförd inom två år. Vi vill avsätta ytterligare resurser för att stödja anhörigvården. Vi vill också avsätta ökade medel för alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder. Slutligen anser vi att åtgärder bör sättas in för att minska läkemedelskostnaderna. Mot bakgrund av vad vi anfört anser vi att riksdagen med bifall till motion Fi232 (fp) yrkande 6 i denna del och med delvis bifall till propositionen samt med avslag på motionerna Fi230 (s, v, mp), Fi231 (m) yrkande 5, Fi233 (kd) yrkande 8 och Fi234 (c) yrkande 6 bör öka ramen för utgiftsområde 9 för budgetåret 2003 med 4 545 miljoner kronor. Enligt vår mening bör riksdagen med bifall till motion Fi232 (fp) yrkande 7 i denna del och med delvis bifall till propositionen samt med avslag på motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi233 (kd) yrkande 9 och Fi234 (c) yrkande 7 godkänna en preliminär fördelning vad avser utgiftsområde 9 om 39 608 miljoner kronor för budgetåret 2004. Chatrine Pålsson (kd) anför: Kristdemokraterna föreslår för åren 2003 och 2004 att 40 miljoner kronor avsätts för stimulansbidrag till kommunernas utvecklingsarbete med anhörigvården. Jag anser att resultatet av de s.k. Anhörig 300-projekten bör förvaltas och utvecklas. Kommittén om vård i livets slutskede kunde konstatera stora brister i den palliativa vården i Sverige. Jag anser att det krävs forsknings- och utbildningsinsatser på området och avsätter därför 35 miljoner kronor för år 2003 till forskning kring palliativ medicin. Jag konstaterar att regeringen återigen sänker anslaget för bilstöd till handikappade efter en temporär höjning i vårpropositionen 2002. Detta kommer att resultera i att personer med funktionshinder nekas bilstöd långt före årets utgång med hänvisning till att det saknas pengar. För att bättre tillgodose behoven av bilstöd vill jag öka anslaget med 20 miljoner kronor för år 2003. Tillsammans med Moderata samlingspartiet, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna har Kristdemokraterna presenterat ett förslag till en nationell vårdgaranti. Jag föreslår att 2 miljarder kronor avsätts för år 2003 och 1,5 miljarder kronor för år 2004 för en nationell vårdgaranti. Landets kvinnojourer bedriver en mycket viktig verksamhet som har stor betydelse för utsatta kvinnor. För stöd till denna verksamhet föreslår jag att 10 miljoner kronor avsätts på ett nytt anslag. Jag föreslår besparingar och effektiviseringar på flera myndigheters administration, bl.a. bör Socialstyrelsens förvaltningsanslag minskas med 5 %. Anslaget till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap bör minskas med 30 miljoner kronor, bl.a. eftersom Kristdemokraterna föreslagit en rehabiliteringsförsäkring under utgiftsområde 10 som innehåller en betydande satsning på forskning kring arbetsliv och rehabilitering. Mot bakgrund av vad jag anfört anser jag att riksdagen med bifall till motion Fi233 (kd) yrkande 8 i denna del och med delvis bifall till propositionen samt med avslag på motionerna Fi230 (s, v, mp), Fi231 (m) yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 6 och Fi234 (c) yrkande 6 bör öka ramen för utgiftsområde 9 för budgetåret 2003 med 2 006 miljoner kronor. Enligt min mening bör riksdagen med bifall till motion Fi233 (kd) yrkande 9 i denna del och med delvis bifall till propositionen samt med avslag på motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi232 (fp) yrkande 7 och Fi234 (c) yrkande 7 godkänna en preliminär fördelning vad avser utgiftsområde 9 om 36 727 miljoner kronor för budgetåret 2004. 4. Kenneth Johansson (c) anför: Jag anser att vården och omsorgen skall utgå från människors behov och utövas i enlighet med den enskildas önskemål och aktiva val. Centerpartiet har medverkat till att vården och omsorgen nu får ytterligare resurser. En jämnare befolkningsutveckling, en solidarisk skatteutjämning och en breddad skattebas ger resurser och lika villkor. I motion So518 redovisar Centerpartiet mer utförligt de förändringar inom utgiftsområde 9 som bör beslutas inför 2003 års budget. Här föreslås att utöver regeringens förslag ytterligare 1 miljard kronor anvisas under en tvåårsperiod för att introducera en nationell vårdgaranti. För budgetåret 2003 föreslår Centerpartiet 250 miljoner kronor för att snabbt reducera köerna inom vården. För år 2004 föreslås 500 miljoner kronor och för år 2005 250 miljoner kronor. Jag vill också avsätta resurser för ett nationellt hälsonät för att knyta samman alla vårdcentraler, äldreboenden, stora och små sjukhus, privatkliniker och göra det möjligt för alla som arbetar inom hälso- och sjukvården att kommunicera med varandra för konsultation och utbildning. Ett nationellt hälsonät förbättrar möjligheten till vård i hemmen samtidigt som den internationella arenan blir en kontinuerlig kontaktyta för professionen. För projektets initierande, utbildning och organisationsutveckling anser jag att 25 miljoner kronor bör avsättas under budgetåret 2003. Vidare föreslår jag besparingar inom administrationen vid Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut och Smittskyddsinstitutet med sammanlagt 64 miljoner kronor. Anslaget till forskning vid Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap bör minskas med 50 miljoner kronor. Mot bakgrund av vad jag anfört anser jag att riksdagen med bifall till motion Fi234 (c) yrkande 6 i denna del och med delvis bifall till propositionen samt med avslag på motionerna Fi230 (s, v, mp), Fi231 (m) yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 6 och Fi233 (kd) yrkande 8 bör öka ramen för utgiftsområde 9 för budgetåret 2003 med 161 miljoner kronor. Enligt min mening bör riksdagen med bifall till motion Fi234 (c) yrkande 7 i denna del och med delvis bifall till propositionen samt med avslag på motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi232 (fp) yrkande 7 och Fi233 (kd) yrkande 9 godkänna en preliminär fördelning vad avser utgiftsområde 9 om 35 670 miljoner kronor för budgetåret 2004. Särskilt yttrande Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v) anför: Vänsterpartiet står naturligtvis bakom en nationell vårdgaranti, men det förutsätter att det finns resurser och personal så att vi kan säkra prioriteringsordningen. Bilaga 10 Kulturutskottets protokollsutdrag 2002/03:2.7 *grafiskt element borttaget* Bilaga 11 Trafikutskottets protokollsutdrag 2002/03:4.3 *grafiskt element borttaget* *grafiskt element borttaget* Bilaga 12 Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2002/03:MJU1y Ramar för utgiftsområdena 20 och 23 Till finansutskottet Finansutskottet har den 10 oktober 2002 beslutat bereda övriga berörda utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen för år 2003 (volym 1) i vad avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 2003, utgifternas fördelning på utgiftsområden och beräkningen av statsinkomsterna, förslag till utgiftstak för staten för åren 2002-2004, låneramar (yrkandena 1-15 och 27-38) jämte motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde. Miljö- och jordbruksutskottet behandlar i sitt yttrande de förslag i propositionen som avser utgiftsområdena Allmän miljö- och naturvård (utgiftsområde 20) samt Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar (utgiftsområde 23). I anslutning till yttrandet behandlas även vissa följdmotioner. Utgiftsområde 20 I utgiftsområdet ingår politikområdet Miljöpolitik och del av politikområdet Forskningspolitik. Regeringen föreslår att ramen för utgiftsområde 20 för budgetåret 2003 skall fastställas till 3 335 075 000 kr. Riksdagen föreslås vidare godkänna den preliminära beräkningen av ramen för utgiftsområdet för budgetåret 2004. För år 2004 föreslås en preliminär ram om 4 147 miljoner kronor. Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen av utgifterna per utgiftsområde i 2002 års ekonomiska vårproposition förklaras i huvudsak av att 21 miljoner kronor överförs till utgiftsområde 4 Rättsväsendet år 2002. Medlen tillförs domstolsväsendet för arbetet med miljödomstolar. Den beräknade utgiftsområdesramen år 2004 är 1 041 miljoner kronor högre än anslag för år 2002. Det förklaras i huvudsak av de satsningar som följer av regeringens proposition Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130). I flerpartimotion Fi230 (s, v, mp) föreslås vissa ändringar i förhållande till regeringens förslag om ramar för utgiftsområde 20. I motionen konstateras att regeringen i budgetpropositionen för 2003 föreslår en minskning av resurserna till insatser för att öka den biologiska mångfalden. Vidare föreslås att resurserna för sanering och återställning av förorenade områden skall minskas. Enligt motionärerna bör dessa besparingar inte genomföras. För år 2003 ökas anslagen Åtgärder för biologisk mångfald och Sanering och återställning av förorenade områden därför med 7 miljoner kronor respektive 21 miljoner kronor. Sammanfattningsvis föreslås att ramen för utgiftsområde 20 ökas med 28 miljoner kronor (yrkande 1 delvis). Förslag till andra nivåer för ramen för utgiftsområde 20 läggs fram i partimotioner (m), (fp), (kd) och (c). Moderata samlingspartiet föreslår i sin partimotion Fi231 yrkande 5 (delvis) att ramen för utgiftsområde 20 för budgetåret 2003 skall fastställas till ett belopp som är 571 908 000 kr lägre än regeringens förslag. För budgetåret 2004 föreslås i motionens yrkande 6 (delvis) en preliminär ram som är 1 303 125 000 kr lägre än vad regeringen förordat. Enligt Moderata samlingspartiet behövs det nya, mer effektiva metoder i arbetet för att bevara den biologiska mångfalden. En ökad andel av den skyddsvärda arealen mark bör skyddas genom inrättande av s.k. skötselkontrakt. Behovet att köpa in skyddsvärd mark minskar därmed samtidigt som bevarandearbetet blir mer effektivt. Vidare föreslås att en fond inrättas år 2005 för att finansiera arbetet med att bevara den biologiska mångfalden. Fonden, som skall uppgå till 1 miljard kronor, skall även vara öppen för donationer. När det gäller sanering av förorenade markområden är det enligt motionärerna viktigt att prioritera saneringen av områden som är miljö- och hälsofarliga. För att kunna göra nödvändiga prioriteringar behövs vetenskapliga riskbedömningar av saneringsobjektens farlighet för människa och miljö. Vidare bör forskning och utveckling av nya metoder och framtagande av effektivare saneringsteknik stödjas. För att minska utsläppen av växthusgaser bör ökade resurser ges till stimulansåtgärder för utveckling av miljövänlig teknik. Det internationella samarbetet om klimatpolitiken skall öka. Sverige skall aktivt arbeta för införandet av ett effektivt EU-system för handel med utsläppsrätter vad gäller koldioxid. I förlängningen vill Moderaterna se ett globalt system för handel med utsläppsrätter för att på ett effektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser. I Folkpartiets partimotion Fi232 yrkande 6 (delvis) föreslås att ramen för budgetåret 2003 bestäms till ett belopp som är 270 000 000 kr lägre än vad regeringen föreslagit. Enligt yrkande 7 (delvis) bör den preliminära ramen för år 2004 fastställas till belopp som är 370 miljoner kronor lägre än regeringsförslaget. Folkpartiets grundsyn är att man även inom miljöområdet skall undvika riktade stödåtgärder som ofta leder till byråkratiska regler och i grunden felaktiga beslut. I stället skall man arbeta med utgångspunkt i att den som förorenar betalar. En djupgående analys bör genomföras av vilka organisatoriska, legala och ekonomiska förändringar som behövs för att samhället bättre skall kunna hantera hållbar utveckling. Därför föreslås att det tillsätts en hållbarhetskommission. Riktade stöd till klimatinvesteringar bör ej förekomma. I stället fordras mer resurser inom området biologisk mångfald framför allt för att ge fler områden kvalificerat skydd som naturreservat. Vidare krävs mer resurser till det internationella samarbetet. Folkpartiet anser att det är av yttersta vikt att Sverige aktivt stödjer internationell miljösamverkan och att detta också avspeglar sig i aktiv handling. Ökade resurser bör tillföras miljöforskning. Dessa pengar skall bl.a. kunna användas av den föreslagna hållbarhetskommissionen för angelägna utredningar och kortare forskningsuppdrag. Kristdemokraterna föreslår i sin partimotion Fi233 en minskning av ramen för budgetåret 2003 med 90 000 000 kr (yrkande 8 delvis). För budgetåret 2004 föreslås en minskning med 120 miljoner kronor (yrkande 9 delvis). Kristdemokraterna anser att miljöpolitiken måste präglas av en helhetssyn, där människan ingår i ett nära samspel med naturen utan att förbruka dess livsuppehållande resurser. Miljöhänsyn och miljöpolitik kan inte avgränsas till någon specifik sektor utan måste inkluderas i beslutsunderlaget inom alla politikområden. För att komma till rätta med miljöproblemen har Sveriges riksdag antagit 15 nationella miljökvalitetsmål. Det övergripande syftet är att överlämna ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta. Det största miljöproblemet, vilket också är det svåraste att åtgärda, är klimatförändringarna. För att komma till rätta med detta problem måste utsläppen från trafik och energiproduktion minska drastiskt, varför Kristdemokraterna föreslår att regeringens anslag Stöd till klimatinvesteringar höjs med 50 miljoner kronor. Kristdemokraterna vill också betona vikten av en sammanhållen sjö- och skogsmarkskalkning. Försurningen ökar fortfarande och det finns därför ett stort behov av nykalkning. Kalkningsanslaget bör därför förstärkas och förutom kalkning av sjöar, vattendrag och våtmarker måste även skogsmarkskalkning föras in under detta utgiftsområde. Biologisk mångfald är en förutsättning för människors välbefinnande och hälsa. De biologiska resurserna får inte utnyttjas, bara nyttjas enligt förvaltarskapsprincipen. Det arbete som behövs för bevarande och restaurering av värdefulla naturmiljöer och biologisk mångfald har regeringen bedömt uppgå till 2,5 miljarder kronor under åren 2003 och 2004. Kristdemokraterna menar att det genom ett något långsammare genomförande, effektivisering av administrationen och en något högre andel frivilliga avsättningar, går att spara in på regeringens anslag. Även när det gäller Naturvårdsverket tror Kristdemokraterna att en besparing är möjlig genom att myndigheten effektiviserar sin administration och förvaltning. Centerpartiet föreslår i sin partimotion Fi234 yrkande 6 (delvis) att ramen för utgiftsområde 20 för budgetåret 2003 ökas med 338 000 000 kr. För budgetåret 2004 föreslås en preliminär ram som är 400 miljoner kronor högre än vad regeringen förordat (yrkande 7 delvis). Centerpartiet föreslår vissa omfördelningar inom utgiftsområdet. Ökade anslag bör bl.a. anvisas till ideella organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet och till kalkning. Vidare bör miljöforskningen räknas upp, bl.a. för att möjliggöra framtagandet av en heltäckande forsknings- och aktionsplan för Östersjöns miljö. Vidare bör medel avsättas till en fond för kostnadseffektiva investeringar kring Östersjön. Mot bakgrund av bl.a. den modell för bevarande av skyddsvärd skogsmark som Centerpartiet förordar bör anslaget för inköp av skog sänkas. Utöver detta tillkommer ett nytt anslag för miljöbistånd. Miljö- och jordbruksutskottet vill för sin del anföra följande. Som regeringen redovisar i budgetpropositionen förklaras förändringen av utgiftsområdesramen för år 2003 jämfört med beräkningen av utgifterna per utgiftsområde i 2002 års ekonomiska vårproposition i huvudsak av att 21 miljoner kronor överförs till utgiftsområde 4 Rättsväsendet år 2002. Medlen tillförs domstolsväsendet för arbetet med miljödomstolar. Den beräknade utgiftsområdesramen 2004 är 1 041 miljoner kronor högre än vad som tidigare redovisats för år 2002. Det förklaras i huvudsak av de satsningar som följer av regeringens proposition Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130). Förslagen i budgetpropositionen innebär en minskning av resurserna för insatser för att öka den biologiska mångfalden samt minskade resurser till sanering och återställning av förorenade områden. När det gäller nu nämnda besparingar inom utgiftsområdet anser utskottet i likhet med vad som anförs i motion Fi230 att dessa inte bör genomföras. För budgetåret 2003 bör därför ytterligare resurser tillföras anslagen Åtgärder för biologisk mångfald och Sanering och återställning av förorenade områden. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda att ramen för utgiftsområde 20, i förhållande till regeringens förslag, bör höjas med 28 000 000 kr och därmed fastställas till 3 363 075 000 kr för budgetåret 2003. Därmed tillstyrker utskottet motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 1 i denna del. Motionerna Fi231 (m) yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 6, Fi233 (kd) yrkande 8 och Fi234 (c) yrkande 6 bör därmed avstyrkas i denna del. Utskottet anser vidare att regeringens förslag beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna för budgetåret 2004 såvitt gäller utgiftsområde 20 bör tillstyrkas och att motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi232 (fp) yrkande 7, Fi233 (kd) yrkande 9 och Fi234 (c) yrkande 7 bör avstyrkas i denna del. Utgiftsområde 23 I utgiftsområdet ingår politikområdena Skogspolitik, Djurpolitik, Livsme- delspolitik, Landsbygdspolitik samt delar av politikområdena Utbildningspolitik, Forskningspolitik och Samepolitik. Regeringen föreslår att ramen för utgiftsområde 23 för budgetåret 2003 skall fastställas till 10 460 479 000 kr. Riksdagen föreslås vidare godkänna den preliminära beräkningen av ramen för utgiftsområdet för budgetåret 2004. För år 2004 föreslås en preliminär ram om 14 451 miljoner kronor. Den beräknade utgiftsområdesramen år 2004 är 306 miljoner kronor lägre än anslag för år 2002. Eftersom regeringen gör bedömningen att det finns en risk att utgiftstaket är hotat år 2003, tidigareläggs utbetalningarna av arealstödsersättning motsvarande ca 4 000 miljoner kronor till år 2002. Detta förklarar den lägre anslagsnivån år 2003. I flerpartimotion Fi230 (s, v, mp) föreslås vissa ändringar i förhållande till regeringens förslag om ramar för utgiftsområde 23. Enligt motionärerna ökades anslaget Ersättningen för viltskador år 2002, och denna ökning skall gälla även år 2003, framför allt på grund av skador och förebyggande stängselkostnader för varg. Anslaget Ersättning för viltskador bör således ökas med 3,5 miljoner kronor år 2003. Vidare uppmärksammas SLU:s arbete med fältförsöksverksamhet för ekologisk odling. Under åren 2001 och 2002 har 7 miljoner kronor per år avsatts för detta inom ramen för anslaget 25:1 Sveriges lantbruksuniversitet. För detta ändamål bör, enligt motionärerna, anslaget ökas med 7 miljoner kronor för år 2003. Vidare framhålls Livsmedelsverkets viktiga roll när det gäller livsmedelssäkerheten. Anslaget till Livsmedelsverket bör ökas med 10 miljoner kronor år 2003. Sammanfattningsvis föreslås att ramen för utgiftsområde 23 ökas med 20,5 miljoner kronor för år 2003 (yrkande 1 delvis). Förslag till andra nivåer för ramen för utgiftsområde 23 läggs fram i partimotioner (m), (fp), (kd) och (c). Moderata samlingspartiet föreslår i sin partimotion Fi231 yrkande 5 (delvis) att ramen för utgiftsområde 23 för budgetåret 2003 skall fastställas till ett belopp som är 421 631 000 kr lägre än regeringens förslag. För budgetåret 2004 föreslås i motionens yrkande 6 (delvis) en preliminär ram som är 434 504 000 kr lägre än vad regeringen förordat. Enligt motionärerna belastas den svenska livsmedelsproduktionen med produktionsskatter som fortfarande ligger avsevärt högre än omvärldens. Konkurrensen mellan livsmedelsproducenterna hårdnar i takt med att jordbrukspolitiken reformeras. Skatten på den diesel som förbrukas av jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner bör sänkas till nivån 53 öre per liter. Skatten på växtnäringen bör tas bort. När det gäller djurskyddet är reglerna i Sverige i grunden bra. Vad som behöver förbättras är tillsyn och kontroll så att reglerna verkligen följs. Att införa en djurskyddsmyndighet löser inga problem. I stället bör resurserna öka för utbildning av de inspektörer som skall sköta tillsynen. Vidare bör livsmedelstillsynen förstärkas och förbättras. Däremot är det inte statens uppgift att marknadsföra och stimulera konsumtion av en viss typ av livsmedel. Detta sköts bäst av marknadens aktörer utan statlig inblandning. I Folkpartiets partimotion Fi232 yrkande 6 (delvis) föreslås att ramen för budgetåret 2003 bestäms till ett belopp som är 455 000 000 kr lägre än vad regeringen föreslagit. Enligt yrkande 7 (delvis) bör den preliminära ramen för år 2004 fastställas till belopp som är 471 miljoner kronor lägre än regeringsförslaget. Enligt Folkpartiet bör ytterligare resurser satsas på åtgärder inom djurskydd och djurhälsovård. Vidare förstärks de konsumentpolitiska åtgärderna vad gäller livsmedelshanteringen med ytterligare medel. Ökade resurser beräknas för Statens lantbruksuniversitet och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Besparingar görs på Statens jordbruksverk och Fiskeriverket. Kristdemokraterna föreslår i sin partimotion Fi233 en ökning av ramen för budgetåret 2003 med 295 000 000 kr (yrkande 8 delvis). För budgetåret 2004 föreslås en ökning med 108 miljoner kronor (yrkande 9 delvis). Kristdemokraternas inriktning för jordbruket syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion. Jordbruket skall ha samma konkurrensvillkor som omvärlden. Skatter och avgifter, bl.a. dieselskatten, behöver av konkurrensskäl harmoniseras med övriga EU-länder. Detta är en förutsättning för att jordbruket skall finnas kvar som basnäring i hela landet och möjliggör ett fullt utnyttjande av befintliga EU-ersättningar. Kristdemokraterna vill också tillskjuta jordbruket resurser till ett omfattande åtgärdsprogram för landsbygdens miljö och struktur, eftersom regeringen misslyckats i tidigare förhandlingar med EU. Ett antal förhållanden och angelägna åtgärder påkallar en omfördelning av anslagen inom utgiftsområdet. Förenklade regelverk leder till minskat medelsbehov för Jordbruksverket. Distriktsveterinärorganisationen (DVO) avskaffas år 2004, och den nuvarande finansieringen av DVO används till den nya tillsynsorganisation som skapas inom länsstyrelserna och fördelas av djurskyddsmyndigheten. Extra resurser behöver satsas på ett återupprättande av skördeskadeersättningen. Medel bör avsättas för återinförandet av avbytartjänst samt för exportfrämjande åtgärder. Vidare kräver Norrlandsjordbrukets utsatta situation särskilda stödåtgärder. Kristdemokraterna gör också en extra satsning på miljöförbättrande åtgärder i jordbruket samt på djurskydd och djurhälsa. Utöver detta får skogsbruket med Kristdemokraternas förslag en förstärkning genom de kalkningsinsatser som redovisats under utgiftsområde 20. Det är också viktigt att svensk fiskerinäring har villkor som motsvarar de i konkurrerande länder, och Kristdemokraterna därför bl.a. införa ett yrkesfiskaravdrag. Kristdemokraterna föreslår även ett flertal skattesänkningar, bl.a. på diesel, som stärker jordbrukets konkurrenskraft. Totalt sänks skatterna för jordbruket med 730 miljoner kronor för år 2003 och med ca 1 miljard kronor år 2004. Ramen för utgiftsområdet bör i jämförelse med regeringens beräkning utökas med 295 miljoner kronor för år 2003 och med 108 miljoner kronor för år 2004. Centerpartiet föreslår i sin partimotion Fi234 (yrkande 6 delvis) att ramen för utgiftsområde 23 för budgetåret 2003 fastställs till ett belopp som är 210 000 000 kr högre än regeringens förslag. För budgetåret 2004 föreslås en preliminär ram som är 210 miljoner kronor högre än vad regeringen förordat (yrkande 7 delvis). Enligt Centerpartiet bör anslagen till forskning och utveckling av näringen ökas. Vidare krävs ökade resurser till kontroll av livsmedel och ersättningar för viltskador. Miljö- och jordbruksutskottet vill för sin del anföra följande. Som framhålls i propositionen finns det en risk att utgiftstaket är hotat år 2003. Därför har regeringen föreslagit att utbetalningarna av arealstödsersättning motsvarande ca 4 000 miljoner kronor tidigareläggs till år 2002. Detta förklarar den lägre anslagsnivån år 2003. Vidare är den beräknade utgiftsområdesramen år 2004 306 miljoner kronor lägre än anslag för år 2002. Förslagen i budgetpropositionen innebär härutöver bl.a. att den ökning av anslaget Ersättningen för viltskador som riksdagen beslutade för år 2002 inte kvarstår. I likhet med vad som anförs i motion Fi230 anser utskottet att denna ökning skall gälla även år 2003, framför allt på grund av skador och förebyggande stängselkostnader för varg. Vidare bör SLU:s arbete med fältförsöksverksamhet för ekologisk odling uppmärksammas. Under åren 2001 och 2002 har 7 miljoner kronor per år avsatts för detta inom ramen för anslaget 25:1 Sveriges lantbruksuniversitet. Även för år 2003 bör motsvarande resurser tillföras denna verksamhet. Livsmedelsverket har en viktig roll när det gäller arbetet med livsmedelssäkerhet och bör tillföras ytterligare 10 miljoner kronor år 2003. Med det anförda föreslår utskottet att ramen för utgiftsområde 23, i förhållande till regeringens förslag, höjs med 20 500 000 kr och därmed fastställs till 10 480 979 000 kr för budgetåret 2003. Därmed tillstyrker utskottet motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 1 i denna del. Motionerna Fi231 (m) yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 6, Fi233 (kd) yrkande 8 och Fi234 (c) yrkande 6 bör därmed avstyrkas i denna del. Utskottet anser vidare att regeringens förslag beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna för budgetåret 2004 såvitt gäller utgiftsområde 23 bör tillstyrkas och att motionerna Fi231 (m) yrkande 6, Fi232 (fp) yrkande 7, Fi233 (kd) yrkande 9 och Fi234 (c) yrkande 7 bör avstyrkas i denna del. Stockholm den 12 november 2003 På miljö- och jordbruksutskottets vägnar Per Westerberg Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per Westerberg (m), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Christin Nilsson (s), Cecilia Widegren (m), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Mikaela Valtersson (mp). Avvikande meningar 1. Utgifternas fördelning på utgiftsområden Per Westerberg (m), Lars Lindblad (m) och Cecilia Widegren (m) anför: Utgiftsområde 20 Enligt Moderata samlingspartiet behövs det nya, mer effektiva metoder i arbetet för att bevara den biologiska mångfalden. En ökad andel av den skyddsvärda arealen mark bör skyddas genom inrättande av s.k. skötselkontrakt. Behovet att köpa in skyddsvärd mark minskar därmed samtidigt som bevarandearbetet blir mer effektivt. Vidare föreslås att en fond inrättas år 2005 för att finansiera arbetet med att bevara den biologiska mångfalden. Fonden, som skall uppgå till 1 miljard kronor, skall även vara öppen för donationer. När det gäller sanering av förorenade markområden är det enligt Moderata samlingspartiets mening viktigt att prioritera saneringen av områden som är miljö- och hälsofarliga. För att kunna göra nödvändiga prioriteringar behövs vetenskapliga riskbedömningar av saneringsobjektens farlighet för människa och miljö. Vidare bör forskning och utveckling av nya metoder och framtagande av effektivare saneringsteknik stödjas. För att minska utsläppen av växthusgaser bör ökade resurser ges till stimulansåtgärder för utveckling av miljövänlig teknik. Det internationella samarbetet om klimatpolitiken skall öka. Sverige skall aktivt arbeta för införandet av ett effektivt EU-system för handel med utsläppsrätter vad gäller koldioxid. I förlängningen vill vi se ett globalt system för handel med utsläppsrätter för att på ett effektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser. Vi föreslår i enlighet med vår partimotion Fi231 yrkandena 5 (delvis) och 6 (delvis) en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 571 908 000 kr och för budgetåret 2004 med 1 303 125 000 kr. Utgiftsområde 23 Den svenska livsmedelsproduktionen belastas med produktionsskatter som fortfarande ligger avsevärt högre än omvärldens. Konkurrensen mellan livsmedelsproducenterna hårdnar i takt med att jordbrukspolitiken reformeras. Skatten på den diesel som förbrukas av jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner bör sänkas till nivån 53 öre per liter. Skatten på växtnäringen bör tas bort. När det gäller djurskyddet är reglerna i Sverige i grunden bra. Vad som behöver förbättras är tillsyn och kontroll så att reglerna verkligen följs. Att införa en djurskyddsmyndighet löser inga problem. I stället bör resurserna öka för utbildning av de inspektörer som skall sköta tillsynen. Vidare bör livsmedelstillsynen förstärkas och förbättras. Däremot är det inte statens uppgift att marknadsföra och stimulera konsumtion av en viss typ av livsmedel. Detta sköts bäst av marknadens aktörer utan statlig inblandning. Vi föreslår i enlighet med motion Fi231 yrkandena 5 (delvis) och 6 (delvis) en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 421 631 000 kr och för budgetåret 2004 med 434 504 000 kr. 2. Utgifternas fördelning på utgiftsområden Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp) anför: Utgiftsområde 20 Folkpartiets grundsyn är att man även inom miljöområdet skall undvika riktade stödåtgärder som ofta leder till byråkratiska regler och i grunden felaktiga beslut. I stället skall man arbeta med utgångspunkt i att den som förorenar betalar. En djupgående analys bör genomföras av vilka organisatoriska, legala och ekonomiska förändringar som behövs för att samhället bättre skall kunna hantera hållbar utveckling. Därför föreslås att det tillsätts en hållbarhetskommission. Riktade stöd till klimatinvesteringar bör ej förekomma. I stället fordras mer resurser inom området biologisk mångfald framför allt för att ge fler områden kvalificerat skydd som naturreservat. Vidare krävs mer resurser till det internationella samarbetet. Folkpartiet anser att det är av yttersta vikt att Sverige aktivt stödjer internationell miljösamverkan och att detta också avspeglar sig i aktiv handling. Ökade resurser bör tillföras miljöforskning. Dessa pengar skall bl.a. kunna användas av den föreslagna hållbarhetskommissionen för angelägna utredningar och kortare forskningsuppdrag. Vi föreslår i enlighet med vår partimotion Fi232 yrkandena 6 (delvis) och 7 (delvis) en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 270 000 000 kr och för budgetåret 2004 med 370 000 000 kr. Utgiftsområde 23 Enligt Folkpartiet bör ytterligare resurser satsas på åtgärder inom djurskydd och djurhälsovård. Vidare förstärks de konsumentpolitiska åtgärderna vad gäller livsmedelshanteringen med ytterligare medel. Ökade resurser beräknas för Sveriges lantbruksuniversitet och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Besparingar görs på Statens jordbruksverk och Fiskeriverket. Vi föreslår i enlighet med vår partimotion Fi232 yrkandena 6 (delvis) och 7 (delvis) en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 455 000 000 kr och för budgetåret 2004 med 471 000 000 kr. 3. Utgifternas fördelning på utgiftsområden Sven Gunnar Persson (kd) anför: Utgiftsområde 20 Kristdemokraterna anser att miljöpolitiken måste präglas av en helhetssyn, där människan ingår i ett nära samspel med naturen utan att förbruka dess livsuppehållande resurser. Miljöhänsyn och miljöpolitik kan inte avgränsas till någon specifik sektor utan måste inkluderas i beslutsunderlaget inom alla politikområden. För att komma till rätta med miljöproblemen har Sveriges riksdag antagit 15 nationella miljökvalitetsmål. Det övergripande syftet är att överlämna ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta. Det största miljöproblemet, vilket också är det svåraste att åtgärda, är klimatförändringarna. För att komma till rätta med detta problem måste utsläppen från trafik och energiproduktion minska drastiskt, varför Kristdemokraterna föreslår att regeringens anslag Stöd till klimatinvesteringar höjs med 50 miljoner kronor. Vidare föreslås slopad energiskatt på förnybara drivmedel. Kristdemokraterna vill också betona vikten av en sammanhållen sjö- och skogsmarkskalkning. Försurningen ökar fortfarande och det finns därför ett stort behov av nykalkning. Kalkningsanslaget bör därför förstärkas och förutom kalkning av sjöar, vattendrag och våtmarker måste även skogsmarkskalkning föras in under detta utgiftsområde. Biologisk mångfald är en förutsättning för människors välbefinnande och hälsa. De biologiska resurserna får inte utnyttjas, bara nyttjas enligt förvaltarskapsprincipen. Det arbete som behövs för bevarande och restaurering av värdefulla naturmiljöer och biologisk mångfald har regeringen bedömt uppgå till 2,5 miljarder kronor under åren 2003 och 2004. Kristdemokraterna menar att det genom ett något långsammare genomförande, effektivisering av administrationen och en något högre andel frivilliga avsättningar, går att spara in på regeringens anslag. Även när det gäller Naturvårdsverket tror Kristdemokraterna att en besparing är möjlig genom att myndigheten effektiviserar sin administration och förvaltning. Jag föreslår i enlighet med vår partimotion Fi233 yrkandena 8 (delvis) och 9 (delvis) en, i förhållande till regeringens förslag, minskning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 90 000 000 kr och för budgetåret 2004 med 120 000 000 kr. Utgiftsområde 23 Kristdemokraternas inriktning för jordbruket syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion. Jordbruket skall ha samma konkurrensvillkor som omvärlden. Skatter och avgifter, bl.a. dieselskatten, behöver av konkurrensskäl harmoniseras med övriga EU-länder. Detta är en förutsättning för att jordbruket skall finnas kvar som basnäring i hela landet och möjliggör ett fullt utnyttjande av befintliga EU- ersättningar. Kristdemokraterna vill också tillskjuta jordbruket resurser till ett omfattande åtgärdsprogram för landsbygdens miljö och struktur, eftersom regeringen misslyckats i tidigare förhandlingar med EU. Ett antal förhållanden och angelägna åtgärder påkallar en omfördelning av anslagen inom utgiftsområdet. Förenklade regelverk leder till minskat medelsbehov för jordbruksverket. Distriktsveterinärorganisationen (DVO) avskaffas år 2004 och den nuvarande finansieringen av DVO används till den nya tillsynsorganisationen som skapas inom länsstyrelserna och fördelas av djurskyddsmyndigheten. Extra resurser behöver satsas på ett återupprättande av skördeskadeersättningen. Medel bör avsättas för återinförandet av avbytartjänst samt för exportfrämjande åtgärder. Vidare kräver Norrlandsjordbrukets utsatta situation särskilda stödåtgärder. Vi gör också en extra satsning på miljöförbättrande åtgärder i jordbruket samt på djurskydd och djurhälsa. Utöver detta får skogsbruket med kristdemokraternas förslag en förstärkning genom de kalkningsinsatser som redovisats under utgiftsområde 20. Det är också viktigt att svensk fiskerinäring har villkor som motsvarar de i konkurrerande länder och vi vill därför bl.a. införa ett yrkesfiskaravdrag. Kristdemokraterna föreslår även ett flertal skattesänkningar, bl.a. på diesel, som stärker jordbrukets konkurrenskraft. Totalt sänks skatterna för jordbruket med 730 miljoner kronor för år 2003 och med ca 1 miljard år 2004. Jag föreslår i enlighet med vår partimotion Fi233 yrkandena 8 (delvis) och 9 (delvis) en, i förhållande till regeringens förslag, ökning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 295 000 000 kr och för budgetåret 2004 med 108 000 000 kr. 4. Utgifternas fördelning på utgiftsområden Jan Andersson (c) anför: Utgiftsområde 20 Centerpartiet föreslår vissa omfördelningar inom utgiftsområdet. Ökade anslag bör bl.a. anvisas till ideella organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet och till kalkning. Vidare bör miljöforskning räknas upp, bl.a. för att möjliggöra framtagandet av en heltäckande forsknings- och aktionsplan för Östersjöns miljö. Härutöver bör medel avsättas till en fond för kostnadseffektiva investeringar kring Östersjön. Anslaget för inköp av skog bör sänkas, bl.a. mot bakgrund av den modell för bevarande av skyddsvärd skogsmark som Centerpartiet förordar. Utöver detta tillkommer ett nytt anslag för miljöbistånd. Jag föreslår i enlighet med vår partimotion Fi234 yrkandena 6 (delvis) och 7 (delvis) en, i förhållande till regeringens förslag, ökning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 338 000 000 kr och för budgetåret 2004 med 400 000 000 kr. Utgiftsområde 23 Enligt Centerpartiet bör anslagen till forskning och utveckling av näringen ökas. Vidare krävs ökade resurser till kontroll av livsmedel och ersättningar för viltskador. Jag föreslår i enlighet med vår partimotion Fi234 yrkandena 6 (delvis) och 7 (delvis) en, i förhållande till regeringens förslag, ökning av utgiftsramen för budgetåret 2003 med 210 000 000 kr och för budgetåret 2004 med 210 000 000 kr. Bilaga 13 Näringsutskottets protokollsutdrag 2002/03:2.2 *grafiskt element borttaget* Bilaga 14 Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2002/03:AU1y Ramar för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv Till finansutskottet Finansutskottet har berett berörda utskott tillfälle att yttra sig över budgetpropositionen för år 2003 bl.a. avseende den ekonomiska politiken och förslag till statsbudgeten för budgetåret 2003, utgifternas fördelning på utgiftsområden och beräkningen av statsinkomsterna i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde. Arbetsmarknadsutskottet, som har beredningsansvaret för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv, yttrar sig i det följande om utvecklingen på arbetsmarknaden m.m. Utskottet kommenterar även oppositionens förslag till ramar i respektive partimotion Fi231, Fi232, Fi233 och Fi234. I yttrandet berörs även motion Fi230 till den del som den berör ramen för utgiftsområde 14. Utvecklingen på arbetsmarknaden m.m. Budgetpropositionen De makroekonomiska förutsättningar som förslagen i budgetpropositionen bygger på utgår från beräkningar som baseras på information t.o.m. den 4 oktober. Sysselsättningen väntas öka nästa år i takt med att produktionen stiger, men till följd av en stark ökning av antalet personer mellan 20 och 64 år bedöms den reguljära sysselsättningsgraden falla till 78,0 %. Den prognostiserade utvecklingen av sysselsättningen och arbetskraftsutbudet antas medföra att arbetslösheten, mätt som årsgenomsnitt, i riket som helhet sjunker till 3,8 % nästa år. Regeringen framhåller dock att osäkerheten om den internationella konjunkturen är stor. För år 2004 görs ingen bedömning av konjunkturläget. Med hänsyn till osäkerheten i bedömningen av den framtida konjunkturutvecklingen presenteras i stället tre scenarier med en baskalkyl och ett låg- respektive högtillväxtalternativ. I baskalkylen återhämtar sig den svenska ekonomin successivt med en BNP-tillväxt med 2,5 % både 2003 och 2004. Det av regering och riksdag uppsatta sysselsättningsmålet om 80 % sysselsatta i dessa åldrar år 2004 nås inte i denna kalkyl utan sysselsättningsgraden stannar på 78 %. I lågtillväxtalternativet blir sysselsättningsnivån betydligt lägre än i baskalkylen och den öppna arbetslösheten stiger. I högtillväxtkalkylen fortsätter sysselsättningen att stiga och sysselsättningsmålet år 2004 uppnås. Regeringen avser att fortlöpande vidta åtgärder så att denna utveckling blir möjlig. Den senaste månadsstatistiken från AMS och SCB samt KI:s månadsbarometer AMS har den 7 november presenterat månadsstatistiken för oktober. Där konstateras att konjunkturuppgången dröjer. Trots det är arbetsmarknaden fortsatt stabil. Den öppna arbetslösheten fortsätter att gå ned trots den svaga konjunkturen och låg i slutet av oktober på 3,8 % av arbetskraften. Motsvarande tal för ett år sedan var 3,9 %. Det s.k. obalanstalet, dvs. öppet arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadspolitiska program, uppgick i oktober till 6,6 % av arbetskraften, motsvarande 292 000 personer. På Stockholms arbetsmarknad är andelen arbetslösa och programdeltagare närmare 1 procentenhet högre än samma månad förra året, 4,1 % av arbetskraften. 53 000 personer har hittills i år varslats om uppsägning, vilket är lika många som samma period förra året. I oktober varslades 7 900 personer. Det är den näst högsta oktobersiffran sedan 1993. Arbetslösheten har minskat främst bland kvinnor och motsvarar 3,4 % jämfört med 4,2 % för männen. Arbetslösheten har även sjunkit för äldre och långtidsinskrivna. 38 000 nya platser anmäldes till arbetsförmedlingarna under oktober, vilket är en uppgång med 2 700 jämfört med oktober 2001. Det är uteslutande visstidsanställningar som står för ökningen. De tre storstadslänen står för drygt 60 % av de nyanmälda platserna. SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) för september redovisar en viss ökning av antalet sysselsatta. Den relativa arbetslösheten hade dock ökat till 4,2 %, en uppgång med två tiondels procentenheter jämfört med ett år tidigare. Arbetskraften motsvarade 78,3 % av befolkningen mellan 16 och 64 år, vilket är samma tal som ett år tidigare. Antalet utförda arbetstimmar i genomsnitt per vecka var något lägre än året före. SCB följer också upp regeringens sysselsättningsmål, dvs. andelen sysselsatta på den reguljära arbetsmarknaden i åldersgruppen 20-64 år. I september 2002 uppgick andelen till 78,4 %. Konjunkturinstitutets (KI) månadsbarometer för september anger att flera branscher redovisar eller förutser fallande sysselsättning, men det finns variationer, och några branscher planerar för fortsatt ökad sysselsättning. Övriga mätningar och prognoser Enligt TCO:s s.k. platsannonsindex som publicerades den 22 oktober sjönk antalet orubricerade annonser under årets första nio månader med 31 % i förhållande till året innan. För någon tid sedan skrev Riksbanken ned tillväxtprognosen något för de kommande åren bl.a. med hänvisning till den osäkerhet om tillväxtutsikterna som den fortsatta börsnedgången och de ökade säkerhetspolitiska riskerna givit upphov till. Riksbanken gör antaganden om lägre tillväxtsiffror än regeringen i sin baskalkyl. Även ett antal privata prognosinstitut, som presenterat prognoser i tiden efter budgetpropositionens avlämnande, gör antaganden om klart lägre tillväxtsiffror än regeringen för år 2002, men i huvudsak i nivå med regeringens antaganden för åren 2003 och 2004. I fråga om arbetslöshetsnivån under 2003 varierar dessa bedömningar mellan någon tiondels procentenhet lägre arbetslöshet och ett par tiondels procentenheter högre arbetslöshet än propositionens antagande om 3,8 %. I den årliga rapporten "Lönebildningen, Samhällsekonomiska förutsättningar i Sverige 2002", som KI publicerade i oktober 2002, framhålls att konjunkturutsikterna försämrats sedan sommaren och att osäkerheten ökat. Den öppna arbetslösheten väntas öka från 4,0 till 4,3 % främst beroende på en svagare efterfrågan på arbetskraft. Även sysselsättningen bedöms minska med 0,2 % under nästa år huvudsakligen beroende på företagens fortsatta rationaliseringsåtgärder, men den väntas återhämta sig till slutet av 2003. Sysselsättningsgraden bland befolkningen i åldern 20-64 år bedöms sjunka från 78,1 till 77,6 % under 2003. Upplysningar av AMS respektive Medlingsinstitutet I anslutning till utskottets beredning av budgetpropositionen har AMS generaldirektör lämnat upplysningar. Det har skett en inbromsning under tredje kvartalet i år till följd av nedskärningarna inom telekom- och IT- sektorn men även inom byggbranschen. De drabbade inom telekom och IT har enligt AMS i allmänhet bra utbildningsbakgrund och därmed en relativt stark ställning på arbetsmarknaden, varför nedskärningar tidigare inte lett till en ökad arbetslöshet. Nu går dock arbetslöshetsnivån upp i Mälardalsområdet. Till bilden hör att många kommuner i landet har begränsat utrymme att expandera. Den konjunkturuppgång som många räknat med har inte infunnit sig, och ingenting i den amerikanska eller tyska ekonomin talar för en rejäl omsvängning under överskådlig tid. Enligt AMS får man räkna med fortsatta varsel under den närmaste tiden. Varslen är både konjunktur- och strukturbetingade. Inom telekom- och IT-branschen finns en överetablering och det pågår nu en nödvändig anpassning. Till detta skall läggas att underleverantörer utsätts för prispress från utlandet. Arbeten flyttas bl.a. till de baltiska länderna. - Enligt AMS generaldirektör är arbetsmarknaden trots detta ganska stabil, och inga dramatiska förändringar är att vänta under det närmaste kvartalet. Det stora problemet på längre sikt är inte arbetslösheten, utan risken för en allt större brist på arbetskraft och det faktum att många personer står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Medelåldern är hög bland de offentliganställda. Det kommer att bli stora pensionsavgångar under de kommande 10-15 åren. Det gäller t.ex. grund- och gymnasieskolan och hälso- och sjukvården. Rekryteringsproblemen kan bli påtagliga vid en konjunkturuppgång. Problemen kommer att förstärkas om det inte går att minska antalet förtidspensioneringar och hålla tillbaka långtidssjukskrivningarna. Även Medlingsinstitutets generaldirektör har informerat utskottet. I år ligger löneutvecklingen i Sverige klart över genomsnittet i EU. Ännu är detta inte något stort problem. Men många och stora grupper av löntagare anser sig ha berättigade krav på bättre betalt. Enligt Medlingsinstitutet råder det betydande osäkerhet om 2003 med tanke på att den förväntade konjunkturuppgången dröjer. Stora löneökningar till dessa grupper kan leda till att industrin får svårare att hävda sin lönenormerande roll, samtidigt som många av de offentliganställda har en alternativ arbetsmarknad i den privata sektorn. Detta kan få en överspillningseffekt på den privata sidan när nya avtal skall träffas till 2004. Genomsnittliga löneökningar på en hög nivå under en konjunkturuppgång i kombination med brist på arbetskraft i många yrken skulle ställa stora krav på AMS och arbetsmarknadspolitiken. För att lönerna inte skall pressas upp är det enligt Medlingsinstitutet avgörande att det finns tillgång till utbildad arbetskraft. Arbetsmarknadsutskottets kommentarer till arbetsmarknadsläget m.m. Som framhållits i budgetpropositionen är den framtida konjunkturutvecklingen såväl i Sverige som i omvärlden alltjämt mycket svårbedömd. Regeringen räknar med en svag uppgång i sysselsättningen nästa år medan KI spår en svag nedgång. Bilden av en mera långsamt växande eller stagnerande sysselsättning bekräftas eller förstärks av de rapporter och bedömningar som redovisats ovan. Propositionen utgår som nämnts från en arbetslöshetsnivå på 3,8 % nästa år. KI:s prognos pekar dock på en arbetslöshet som överstiger regeringens prognos med en halv procentenhet. SCB:s statistik för september tyder på en liknande trend. En ökning av arbetslösheten med 1 procentenhet höjer de takbegränsade utgifterna med drygt 7 miljarder kronor. Redan en arbetslöshet som är några tiondels procentenheter högre än vad som antagits skulle alltså innebära påfrestningar på statsfinanserna. Till detta kommer att man över tid kan notera att minskande sjukfrånvaro motsvaras av ökande arbetslöshet och vice versa. Utskottet ställer sig bakom regeringens mål för ohälsoarbetet, dvs. att antalet sjukdagar skall halveras till 2008. I budgetpropositionen räknar man med en minskning med 10 % redan mellan 2002 och 2003. Man måste enligt utskottet vara observant på att en minskad sjukfrånvaro inte leder till att arbetslösheten ökar. En beredskap måste finnas för att så långt som möjligt förhindra att den öppna arbetslösheten ökar till följd av minskad sjukfrånvaro. Som framgått utgår regeringen från att den reguljära sysselsättningen i åldrarna 20-64 år faller till 78,0 % nästa år för att stanna på samma nivå 2004, det år då sysselsättningsmålet skulle nås. Regeringen uttalar dock att målet ligger inom räckhåll. För arbetsmarknadsutskottet är det av stor vikt att ansträngningar görs för att nå målet. Sysselsättningsmålet är ett uttryck för en högre ambitionsnivå än det s.k. halveringsmålet om 4 % arbetslöshet som uppnåddes i slutet av år 2000. En hög sysselsättningsnivå i kombination med låg arbetslöshet innebär stärkta statsfinanser som kan användas för satsningar på välfärden. Lika viktigt är att en ökad sysselsättning innebär att personer som i dag försörjs genom sociala bidrag och ersättningar kan bli självförsörjande. Ett arbete stärker individens självkänsla. Fler i arbete innebär minskade sociala klyftor. Sysselsättningsgraden bland vissa grupper är i dag oacceptabelt låg. Det handlar bl.a. om att fler personer med utländsk bakgrund, fler äldre och fler personer med funktionshinder måste komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Att nå sysselsättningsmålet är också nödvändigt för att klara det s.k. socialbidragsmålet. Sysselsättningsmålet är också viktigt med tanke på en framtida hotande brist på arbetskraft. Sysselsättningsgraden bland personer över 55 år måste öka och antalet nya förtidspensioneringar måste hållas tillbaka. För att sysselsättningsmålet, och på längre sikt målet om full sysselsättning, skall kunna bli verklighet krävs en stark ekonomi med tillväxt i alla delar av landet. Som framhållits av Konjunkturinstitutet i den ovannämnda rapporten är även förhållandevis långsamt ökande arbetskraftskostnader en faktor för att 80-procentsmålet skall kunna uppnås. Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att osäkerheten om utvecklingen på arbetsmarknaden ökat sedan budgetpropositionen lades fram. Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid inte att det för närvarande finns underlag för att frångå de bedömningar som regeringens förslag grundas på. Det är dock enligt utskottets mening av största vikt att det finns en beredskap för att på olika sätt möta en ökande arbetslöshet. Stora ansträngningar måste också göras för att nå sysselsättningsmålet. Utskottets synpunkter på oppositionens förslag till ramar m.m. Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad Tusental kronor 2003 2004 Regeringen 60 307 59 121 M -4 462 -14 626 Fp -12 900 -13 900 Kd -8 355 -11 555 C -12 075 -13 025 Utgiftsområde 14 Arbetsliv Tusental kronor 2003 2004 Regeringen 1 148* 1 070 M -83 -234 Fp -211 -211 Kd -206 -209 C -237 -223 * Enligt flerpartimotionen Fi230 (s, v, mp) utökas ramen för utgiftsområde 14 med 2 miljoner kronor, vilket avser en ökning av anslag 23:7 (HomO). Moderaternas, Folkpartiets, Kristdemokraternas och Centerpartiets förslag framgår av tabellerna ovan. Partierna föreslår betydligt mindre utgiftsramar än regeringen på utgiftsområdena 13 och 14. En jämförelse med partiernas förslag på andra utgiftsområden visar att det framför allt är inom arbetsmarknadspolitiken som oppositionen förordar kraftiga nedskärningar. Det är genom dessa tänkta besparingar som man får utrymme för sina satsningar på andra politikområden. På utgiftsområde 13 föreslår samtliga oppositionspartier kraftiga nedskärningar på i huvudsak tre anslag, nämligen 22:1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, 22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd och 22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår utgiftsminskningar på mellan 14 % och 21 % redan under kommande budgetår. Moderaterna, som för år 2003 gör mer begränsade besparingar, föreslår för budgetåret 2004 anslagsminskningar med i storleksordningen 25 %. Utgiftsminskningarna tänker sig oppositionen att åstadkomma på främst tre sätt, nämligen genom en förändrad finansiering av arbetslöshetsförsäkringen, en minskad omfattning av arbetsmarknadspolitiska program och genom en omstöpning av AMS. Eftersom inget av partierna i detalj redovisar hur besparingarna skall genomföras får utskottet försöka göra sig en bild av detta genom antaganden. Framför allt anslagen 22:2 och 22:3 avser utgifter som är konjunkturkänsliga. Med nuvarande regelverk gör fluktuationer i arbetslöshetsnivån på 1 procentenhet utslag på statsbudgeten med i storleksordningen 7 miljarder kronor. En första reflexion är att oppositionen måste utgå från antingen en lägre arbetslöshetsnivå eller minskade kostnader för arbetslösheten eller en kombination av bådadera. Det kan inte gärna vara fråga om det förstnämnda alternativet eftersom partierna i andra sammanhang talar om betydligt högre faktiska arbetslöshetsnivåer än regeringen. Rimligen måste det i stället handla om minskade utgifter för arbetslösheten, vilket bara kan åstadkommas genom sämre ersättning till de arbetslösa och till programdeltagarna. Utskottet har då bortsett från de delar av de föreslagna besparingarna som motsvaras av en höjd egenfinansiering i arbetslöshetsförsäkringen. En annan reflexion är att neddragningen av anslaget för köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader rimligtvis måste påverka förutsättningarna för att bedriva en aktiv och effektiv arbetsmarknadspolitik. De kraftiga besparingar som föreslås på detta anslag är svåra att förena med de individuellt inriktade insatser, utbildning, jobb- och utvecklingsgaranti m.m. som oppositionen samtidigt förordar, såvida inte tanken är att dessa insatser skall förbehållas en begränsad krets av arbetslösa - partierna talar om begränsade volymer men anger inte vilka kategorier arbetslösa som inte skulle prioriteras. Oppositionen vill ha en bättre arbetsmarknadspolitik, men den skall alltså genomföras till väsentligt lägre kostnader. Utskottet har mycket svårt att se hur de begränsade resurser som oppositionen vill ställa till arbetsmarknadspolitikens förfogande skulle kunna leda till det som man säger sig vilja åstadkomma. De största besparingarna tänker sig alla de fyra partierna göra genom en ökad egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet tillgodoräknar sig effekterna av detta redan under nästa budgetår medan Moderaterna räknar med full effekt år 2004. Arbetsmarknadsutskottet beskrev det nuvarande finansieringssystemet i förra årets yttrande 2001/02:AU1y enligt följande: Det nuvarande finansieringssystemet innebär i korthet följande. Arbetslöshetskassorna bidrar till finansieringen genom den s.k. finansieringsavgiften, som är relaterad till antalet medlemmar och den genomsnittligt utbetalade dagpenningen i arbetslöshetskassan i fråga. Kassan skall enligt 48 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor för varje medlem till staten betala motsvarande 131 procent av den under det löpande verksamhetsåret genomsnittligt utbetalade dagpenningen enligt den s.k. inkomstbortfallsförsäkringen. En tolftedel av detta belopp skall kassan månatligen inleverera till staten. Därutöver betalas för varje medlem en s.k. utjämningsavgift för finansiering av ett utjämningsbidrag som är gemensamt för kassorna. Avgiften motsvarar 3 procent av den gällande högsta dagpenningen. Enligt 41 § samma lag skall arbetslöshetskassorna ta ut medlemsavgifter som tillsammans med andra inkomster får antas täcka förvaltningskostnader, de nyssnämnda avgifterna och övriga utgifter. Kassan har möjlighet att besluta om olika medlemsavgifter för olika medlemskategorier, om det finns skäl för det. - I den mån dessa avgifter inte är tillräckliga finansieras den resterande delen med allmänna skattemedel. Arbetsmarknadsavgiften enligt socialavgiftslagen (2000:980) uppgår för närvarande till 5,84 procent* av avgiftsunderlaget och skall enligt 9 § lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter finansiera bl.a. arbetslöshetsersättning. Även aktivitetsstödet till personer som uppfyller förutsättningarna för inkomstrelaterad ersättning finansieras med denna avgift. - - - De försäkrades insatser är alltså inte relaterade till arbetslöshetsnivån i sig i kassan utan till den dagpenning som kassans arbetslösa medlemmar har, vilken i sin tur är kopplad till löneläget bland kassans medlemmar. På detta sätt innebär finansieringssystemet att lönehöjningar kan gå ut över hela medlemskollektivet. - - -. *I budgetpropositionen för 2003, volym 1, punkt 28, föreslås att arbetsmarknadsavgiften sänks till 3,70 % från den 1 januari 2003. Arbetsmarknadsutskottet kan inledningsvis konstatera att oppositionens finansieringsmodeller är mer eller mindre skissartade. Moderaternas förslag går dock något längre i detaljeringsgrad än de övrigas och innebär att dagens avgift ersätts med en försäkringspremie som relateras till månadslönen. Premien skall utgå med 2 % på sådana inkomster som är ersättningsberättigade. Premien skall vara avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Förslaget har likheter med det finansieringssystem som infördes av fyrpartiregeringen år 1994 men som upphävdes sedan Socialdemokraterna återtagit regeringsmakten på hösten det året. Arbetsmarknadsutskottet har samma invändningar som tidigare mot en sådan finansieringsmodell. Den slopade anknytningen till arbetslöshetskassan kan innebära ett minskat ansvar för att kostnaderna hålls nere; den nuvarande kopplingen till dagpenningnivån innebär ett ansvar för lönenivån inom kassans område. Folkpartiets partimotion innehåller inget annat än att man föreslår "en helt annan modell för finansiering av a-kassan". Avgiften skall vara avdragsgill. Minskningen av skatteintäkterna beräknas till 3,4 miljarder kronor per år. Kristdemokraterna vill öka självfinansieringsgraden till 33 %. Den högre a-kasseavgiften - angiven till ca 100 kr per månad i kommittémotionen A320 - skulle synliggöra arbetslöshetens kostnader. Centerpartiet vill också öka självfinansieringsgraden till 33 % för att göra kostnaden för arbetslösheten tydligare. Enligt kommittémotionen A330 skulle detta motsvara en ökad kostnad för den enskilde med 150 kr per månad före skatt och 90 kr efter det skatteavdrag som skulle medges. Arbetslösa skulle betala halv avgift. Arbetsmarknadsutskottet har genom åren tagit ställning till ett antal olika förslag från oppositionen om ökad egenfinansiering i arbetslöshetsförsäkringen. Mer eller mindre preciserade modeller har lagts till grund för förslag om kraftigt reducerade kostnader för försäkringen. Det har då liksom nu varit svårt att få någon klarare bild av hur partierna tänkt sig finansieringen. Frågor som inställer sig är bl.a. vad den enskildes insats mera exakt skall relateras till och vilka som skall stå för finansieringen, hela löntagarkollektivet eller bara de som är medlemmar i en kassa eller möjligen de som kan sägas ha förankring på arbetsmarknaden och i så fall hur detta kriterium skall bestämmas. Oavsett dessa oklarheter finns det skäl att vara kritisk mot en ökad egenfinansiering. Det är fråga om en kraftigt höjd insats för den enskilde, som kan bli särskilt betungande i ett svagt arbetsmarknadsläge med hög arbetslöshet. Förslagen har dessutom den bristen att den enskilde och hans eller hennes fackliga organisation inte på samma sätt som i nuvarande system får anledning att ta ansvar för löneutvecklingen inom den egna kassans område. Ett system som bygger på avgifter som anknyter till en i förväg okänd kostnad framstår dessutom som administrativt krångligt. Man måste också betänka att så kraftigt ökade insatser som det skulle vara fråga om säkerligen skulle påverka människors vilja att vara försäkrade, allra helst sådana grupper som löper liten risk att bli arbetslösa. Om försäkringen samtidigt skulle vara obligatorisk skulle den höjda egeninsatsen säkerligen av många i praktiken uppfattas som en ren skattehöjning. Alldeles oavsett dessa invändningar ser arbetsmarknadsutskottet det som helt orealistiskt att förslagen skulle kunna genomföras så snabbt att de får genomslag på budgeten redan under nästa budgetår. Det är fråga om genomgripande systemförändringar som skulle kräva lagändringar och administrativa anpassningar. De besparingseffekter som oppositionen tillgodoräknar sig i sina budgetmotioner får därför mera ses som förhoppningar än väl underbyggda förslag. Även när det gäller utgiftsområde 14 föreslår oppositionen kraftiga nedskärningar de närmaste åren. I likhet med förslagen på utgiftsområde 13 förespråkar Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet utgiftsminskningar inom utgiftsområde 14 på i storleksordningen 20 % redan under kommande budgetår, medan Moderaterna tänker sig en begränsad minskning under 2003 för att under 2004 genomföra utgiftsminskningar på över 20 %. Oppositionspartierna föreslår utgiftsminskningar av samma storleksordning, men bilden av hur nedskärningarna skall genomföras är mer splittrad. Alla partierna verkar dock anse att det finns utrymme för generella sparbeting hos de myndigheter som omfattas av utgiftsområdet och på anslaget för särskilda utbildningsinsatser (det senare sparbetinget gäller dock inte Centerpartiet). Längst i förslagen går Moderaterna som därutöver vill lägga ned Arbetsdomstolen och föra över uppgifterna till allmän domstol, kraftigt begränsa Medlingsinstitutets uppdrag och slå samman JämO, HomO, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Handikappombudsmannen till en myndighet. Utskottet kan inte ansluta sig de utgångspunkter som ligger till grund för dessa budgetförslag. Det ter sig dessutom orealistiskt att så kraftiga besparingar skulle kunna genomföras redan nästa budgetår. Arbetsmarknadsutskottet anser sammanfattningsvis att oppositionens budgetförslag på utgiftsområdena 13 och 14 måste avvisas. Utskottet tillstyrker regeringens motsvarande förslag, liksom det förslag om en ökning av ramen för utgiftsområde 14 som läggs fram i motion Fi230. Stockholm den 12 november 2002 På arbetsmarknadsutskottets vägnar Anders Karlsson Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila Bjurling (s), Anders G Högmark (m), Erik Ullenhag (fp), Christer Skoog (s), Sonja Fransson (s), Camilla Sköld Jansson (v), Cinnika Beiming (s), Patrik Norinder (m), Lars Lilja (s), Tina Acketoft (fp), Berit Högman (s), Henrik Westman (m), Britta Lejon (s), Ulf Holm (mp) och Annelie Enochson (kd). Avvikande meningar 1. Utvecklingen på arbetsmarknaden m.m. (m+fp+kd+c) av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m), Henrik Westman (m), Erik Ullenhag (fp), Tina Acketoft (fp) och Annelie Enochson (kd) som anför följande. Ett nytt övergripande mål för sysselsättningen bör formuleras. Vi behöver ett politiskt mål för arbetsmarknadspolitiken som visar verkligheten som den är. Man skall inte kunna flytta människor mellan olika statistikkolumner för att kunna uppfylla politiska mål och vallöften. I SOU 2002:5 för utredaren Jan Rydh en diskussion om detta. Han påvisar hur missvisande nuvarande mål är och problemen med den nuvarande produktionen av statistik som inte på ett lättillgängligt sätt mäter andelen människor i arbete. Rydh konstaterar att olika statistikproducenter har olika syften med sin statstikproduktion varför till exempel definitioner och åldersindelningar skiljer sig åt. Därför bör regeringen snarast uppdra åt statistikansvariga departement och myndigheter att fastställa gemensamma definitioner och datakällor samt former för en löpande, enhetlig uppföljning och prognostisering av utvecklingen av befolkning, studerande, förtidspensionärer, arbetskraft, sysselsatta, sjukfrånvarande och människor i arbete. Redovisningen bör innehålla komponenter i enlighet med förslag som lagts fram i SOU 2000:2. Den bild av svensk ekonomi som tecknas av regeringen i budgetpropositionen bygger på information och antaganden som gjorts t.o.m. den 4 oktober. Till skillnad från majoriteten i utskottet anser vi att den senaste informationen och de senaste prognoserna25 inte bara tyder på en ökad osäkerhet kring det framtida tillväxt- och sysselsättningsläget, utan på ett i förhållande till regeringens antaganden klart försämrat tillväxt- och sysselsättningsläge. Vi har under senhösten sett tydliga tecken på en svagare internationell konjunkturutveckling än vad som tidigare förutspåtts. De för svensk ekonomi mycket betydelsefulla tyska och amerikanska ekonomierna har enligt AMS26 än så länge inte visat några tecken på en mer livskraftig uppgång. I dagarna har i stället den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, än en gång kraftigt sänkt den amerikanska styrräntan från en redan låg nivå. Den fortsatta nedgången i den för Sverige så viktiga telekomindustrin och en begynnande nedgång i byggsektorn utgör andra oroande exempel. Därtill har varnande röster höjts mot att de senaste årens löneökningstakt kan leda till att de svenska arbetskostnaderna skenar iväg med förhöjd arbetslöshet som följd. Trots att arbetsmarknadsläget beskrivs som stabilt är arbetslösheten förhållandevis hög. Särskilt anmärkningsvärt är att den öppna arbetslösheten bland ungdomar, enligt AMS statistik för oktober, är oförändrat hög jämfört med för ett år sedan. Sammanlagt 51 500 unga var i oktober arbetslösa eller deltagare i ett arbetsmarknadsprogram; en oroväckande hög siffra som motsvarar i storleksordningen en halv årskull. Antalet varsel för oktober månad uppgick till 7 900; den näst högsta oktobersiffran sedan år 1993. Höga varseltal innebär visserligen inte automatiskt att arbetslösheten kommer att öka, men risken för en minskning av sysselsättningen är betydande. Den dystra bilden av arbetsmarknaden förstärks av det faktum att 70 % av den sysselsättningsuppgång som skett mellan 1997 och 2001 är ersättningsjobb för de sjukskrivna och förtidspensionerade. En vanlig vardag är det sammanlagt uppemot 1,4 miljoner svenskar i arbetsför ålder som inte arbetar eller arbetar mindre än de önskar. De är antingen arbetslösa, i arbetsmarknadsåtgärder, latent arbetssökande, långtidssjukskrivna, förtidspensionerade eller undersysselsatta. Det innebär att var fjärde vuxen människa i arbetsför ålder inte arbetar. Om nuvarande utveckling fortsätter kommer snart fler vara sjukskrivna mer än ett år dn vad det finns personer i öppen arbetslöshet. Dessa sjukskrivningar har ökat med över 21 % sedan januari 2001. Av de långtidssjukskrivna i januari 2002 var 65 % kvinnor och 35 % män. Läget bland de anställda är allra värst inom den offentliga sektorn. Antalet personer som är sjukskrivna uppgår en vanlig vardag till ungefär 400 000, varav ungefär 278 000 människor som är sjukskrivna en längre period än 14 dagar. Dessutom är 454 000 personer förtidspensionerade, helt eller delvis. Många av dessa har blivit förtidspensionerade av arbetsmarknadspolitiska skäl, enligt bland annat LO. Detta medför att de senaste fyra åren under högkonjunkturen har den verkliga sysselsättningen ökat med 0,5 procentenheter. Tabell 1. Befolkning, arbetskraft, officiell sysselsättning samt människor i reguljärt arbete 1997 och 2001, åldersgruppen 20-64 år. Ande And Förän l1 el1 dring 1997 2001 Proc 1997- ent- Antal Antal 2001 enhe Antal ter1 Befolkninge 5 145 5 225 79 n 20-64 år 700 000 300 Ej i 981 19,1 957 18, -23 -0,7 arbetskraft 100 % 250 3% 850 en varav 363 7,1% 400 7,7 37 +0,6 förtidspens 000 000 % 000 ionerade (heltid) varav 273 5,3% 278 5,3 5 500 0,0 studerande 000 500 % övriga 345 6,7% 278 5,3 -66 -1,4 100 750 % 350 Arbetskraft 4 164 80,9 4 276 81, 112 +0,9 en 600 % 750 9% 150 varav 328 6,4% 162 3,1 -165 -3,3 arbetslösa 000 750 % 250 Sysselsatta 3 836 74,6 4 114 78, 277 +4,2 600 % 000 7% 400 varav 32 000 0,6% 26 0,5 -6 -0,1 sysselsatta 000 % 000 i arbetsmarkn adsåtgärder 2 Reguljärt 3 804 73,9 4 088 78, 283 +4,3 sysselsatta 600 % 000 2% 400 varav 200 3,9% 400 7,7 200 +3,8 sjukfrånvar 000 0003 % 000 ande Människor i 3 604 70,1 3 688 70, 83 +0,5 arbete 600 % 000 6% 400 Källor: Regeringens utredning S 2000:7, SOU 2002:5 samt SCB, AKU 1) Andel av befolkningen i åldrarna 20-64 år, samt förändring (sista kolumnen) av dessa andelar i procentenheter. 2) Endast de personer som deltar i arbetsmarknadsåtgärder och som i AKU- statistiken räknas som sysselsatta (i arbetskraften). Detta är samma personer som regeringen räknar bort när de definierar sitt sysselsättningsmål (80 procent reguljärt sysselsatta i åldrarna 20-64 år). Raden "Reguljärt sysselsatta" anger alltså de personer som räknas in i regeringens sysselsättningsmål, dock inte de som faktiskt arbetar. Antalet människor i arbete kan utläsas på sista raden. 3) I stort sett hela ökningen beror på att de längre sjukfallen har ökat. Diagram 1. Sysselsättningsbubblan. Andelen reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år1. Officiella tal och faktisk andel människor i arbete. *grafiskt element borttaget* Källor: Regeringens utredning S 2000:7, SOU 2002:5 samt SCB, AKU 1) I procent av befolkningen i samma åldersgrupp. För att nå en hög, verklig sysselsättningsgrad krävs hög tillväxt. Förslag som kan bidra till en god ekonomisk tillväxt har emellertid lyst med sin frånvaro i budgetpropositionen. Trots den höga arbetslösheten råder det brist på arbetskraft främst inom den offentliga sektorn (bl.a. inom vård och omsorg). Fortfarande råder stora regionala olikheter. Den totala obalansen (dvs. öppet arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadspolitiska program) var enligt AMS i september i Norrbottens län hela 12,1% medan den låg som lägst i Stockholms län på 4,1 %. Det skall också sägas att obalanstalet för Stockholm ökat med närmare en procentenhet sedan september i fjol. Äldre, invandrare och personer med utländsk bakgrund och funktionshindrade har fortfarande en oacceptabelt låg sysselsättningsgrad och alltför höga arbetslöshetstal. Regeringen tar lätt på de varningstecken som arbetsmarknaden uppvisar. Den osäkerhet som råder om den framtida ekonomiska utvecklingen manar oss till försiktighet. Sverige riskerar att drabbas hårt och det är absolut nödvändigt att ha beredskap för ett försämrat arbetsmarknadsläge med stigande arbetslöshet. En höjning av den öppna arbetslösheten med 1 procentenhet ökar utgifterna under det statliga utgiftstaket med ca 7 miljarder kronor. En snabbt vikande ekonomi förvärrar en sedan tidigare dåligt fungerande arbetsmarknad. Regeringen blundar för detta och vidtar inte de nödvändiga strukturella reformer och strategiska skattesänkningar som är nödvändiga för att ge den svenska ekonomin utvecklingskraft. Vi är övertygade om att en helt annan politik måste till för att komma till rätta med de strukturella problemen på arbetsmarknaden. Den ekonomiska politiken måste långsiktigt stärka incitamenten till företagande, arbete och utbildning. Skattesänkningar behövs på arbete, företagande och hushållstjänster. Företagarnas villkor måste förbättras, en allmän avreglering måste genomföras, offentliga monopol slopas och socialförsäkringarna reformeras. Sammantaget är vi mycket oroade för utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. 2. Ramar för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv (m) av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m) som anför följande. Utgiftsområde 13 Vi moderater föreslår att ramen för utgiftsområde 13 bestäms till 55 845 miljoner kronor år 2003 och 44 495 miljoner kronor år 2004. Vi föreslår att en allmän arbetslöshetsförsäkring införs. Den bör vara en omställningsförsäkring och administreras av staten. Dagens fasta avgifter ersätts med en försäkringspremie vars storlek relateras till månadslönen. Premien skall vara 2 % av ersättningsberättigad inkomst och vara avdragsgill vid inkomstbeskattningen. Det överskott som finns i dagens a-kassor bör överföras till den nya försäkringen. Genom att införa en sådan premie räknar vi med att utgifterna under utgiftsområdet kan minska med 2,1 miljarder kronor år 2003 och med 8,6 miljarder kronor år 2004. Förslaget om egenfinansiering av en ny arbetslöshetsförsäkring förutsätter att de skattesänkningar som vi moderater föreslår i vår motion om den ekonomiska politiken, Fi231, genomförs. Vad gäller förmedlingsverksamhet anser vi att förmedling av arbete skall vara individuell och effektiv. Andra aktörer än staten skall kunna bedriva arbetsförmedlingsverksamhet. Lokala arbetsförmedlingar bör avknoppas från AMS. Rekryteringsföretag kan hjälpa nya grupper av arbetssökande. Specialistförmedlingar bör kunna växa fram och bemanningsföretagen vidga sina arbetsfält. Arbetsförmedling skall vara kostnadsfri för den som är arbetslös. En ny effektiv myndighet bör ersätta AMS. Den skall ansvara för att godtagbara förmedlingstjänster erbjuds över hela landet, administrera schabloniserade arbetsmarknadspolitiska stöd som flytt- och starta-eget-bidrag och fördela de medel som anslås över statsbudgeten för övriga insatser. Flera av de arbetsmarknadspolitiska programmen och aktivitetsgarantin bör slopas till förmån för mer individuellt inriktade insatser. Utbildning bör utgöra den dominerande insatsen. Sammantaget föreslår vi att utgiftsområdet minskas i förhållande till regeringens förslag med 4 462 miljoner kronor år 2003 och med 14 626 miljoner kronor år 2004. Utgiftsområde 14 Vi föreslår att ramen för utgiftsområde 14 bestäms till 1 065 miljoner kronor år 2003 och 836 miljoner kronor år 2004. Vi föreslår en delvis annan myndighetsstruktur än regeringen på utgiftsområdet. Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) bör läggas samman med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Handikappombudsmannen till en ombudsmannamyndighet. Genom en sammanslagning av myndigheter eftersträvar vi att uppnå dels ökad slagkraft i arbetet mot diskriminering oaktat på vilka grunder den sker, dels administrativa samordningsvinster och besparingar. Medlingsinstitutets uppdrag begränsas och anslagna medel reduceras. I övrigt bör arbetsmarknadsmyndigheternas förvaltningskostnader successivt reduceras. Våra förslag innebär att ramen för utgiftsområdet kan minskas i förhållande till regeringens förslag med 83 miljoner kronor år 2003 och 234 miljoner kronor år 2004. Slutsats Finansutskottet bör enligt vårt förmenande tillstyrka vår motion Fi231 yrkandena 5 och 6 (båda i denna del). 3. Ramar för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv av Erik Ullenhag (fp) och Tina Acketoft (fp) som anför följande. Den ekonomiska politik vi i Folkpartiet föreslår i vår ekonomiskpolitiska motion Fi232 ger både starkare samhällsekonomi och starkare statsfinanser. Med den ekonomiska politiken tillsammans med de förslag till reformer på bl.a. arbetsmarknadens område som vi föreslår räknar vi med en högre sysselsättning än den som kan åstadkommas med regeringens politik. Vi föreslår att ramen för utgiftsområde 13 anpassas nedåt i förhållande till regeringens förslag med 12 900 miljoner kronor år 2003 och 13 900 miljoner kronor år 2004. Reformerna är också nödvändiga av ekonomiska och sociala skäl. Med hänsyn till den svagare utvecklingen av svensk ekonomi som vi tillsammans med företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern tecknat en bild av är det dessutom nödvändigt med besparingar på utgiftsområdet. För att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt bör arbetsmarknadspolitiken reformeras. Den enskilde individen måste ges större frihet att finna vägar till arbete. Bemanningsföretag och privata arbetsförmedlingar bör i betydande omfattning kunna ta över de statliga arbetsförmedlingarnas verksamhet. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader minskar därmed väsentligt. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar också. En ökad avgiftsfinansiering i arbetslöshetsförsäkringen (ungefär 1/3 av premien), som motsvaras av en skattesänkning, innebär att statens utgifter kan minska med ungefär 7,3 miljarder kronor. I vårt förslag till ram ingår också en ökning av anslaget för särskilda insatser för arbetshandikappade. Vi anser att ramen för utgiftsområde 13 bör bestämmas till 47 407 miljoner kronor år 2003 och 45 221 miljoner kronor år 2004. Ramen för utgiftsområde 14 bör bestämmas till 937 miljoner kronor år 2003 och 859 miljoner kronor år 2004. Med det vill vi förorda att finansutskottet tillstyrker motion Fi232 yrkandena 6 och 7 (båda i denna del). 4. Ramar för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv (kd) av Annelie Enochson (kd) som anför följande. Utgiftsområde 13 Vi kristdemokrater föreslår att ramen för utgiftsområde 13 bestäms till 51 952 miljoner kronor år 2003 och 47 566 miljoner kronor år 2004. Vi föreslår en självfinansieringsgrad med 33 % inom en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Vi menar att den totala arbetslöshetens utveckling bör återspeglas i löntagarnas avgifter till arbetslöshetsförsäkringen. Genom en högre grad av avgiftsfinansiering uppnås också ett bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. Det innebär att en ökad arbetslöshet, som en följd av dålig lönebildning, med vårt förslag ökar kostnaden för den enskildes egenfinansiering av försäkringen. Den enskilde bör kompenseras genom sänkt inkomstskatt. Även regelverket i övrigt för arbetslöshetsförsäkringen bör ändras så att de hinder som finns i dag för människor att ta ett arbete undanröjs. De förändringar som vi förordar på detta område skulle innebära att ramen för utgiftsområdet kan minskas kraftigt. Vi kristdemokrater föreslår också ökade resurser för fler tjänster inom bl.a. vård, omsorg och skola, företags- och tillväxtfrämjande åtgärder och sänkt skatt för hushållsnära tjänster. Dessa åtgärder beräknas medföra att kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskar något. I dag finns det alltför många arbetsmarknadspolitiska åtgärder, alla med olika regelverk. För att frigöra resurser för arbetsgivare, arbetssökande och arbetsförmedlingar måste regelsystemen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förenklas och antalet åtgärder minska. Länsarbetsnämnderna bör avvecklas som självständiga myndigheter. Flyttningsbidraget bör avvecklas eftersom flyttningar i allt väsentligt sker utan ekonomisk stimulans. Försök till friår bör kunna genomföras inom befintliga ramar. Kristdemokraternas förslag som i korthet har beskrivits här innebär att ramen för utgiftsområdet kan minskas i förhållande till regeringens förslag med 8 355 miljoner kronor år 2003 och 11 555 miljoner kronor år 2004. Utgiftsområde 14 Vi föreslår att ramen för utgiftsområde 14 bestäms till 942 miljoner kronor år 2003 och 861 miljoner kronor år 2004. Enligt Kristdemokraternas uppfattning finns det utrymme för besparingar på Arbetsmiljöverket efter sammanslagningen av Arbetarskyddsstyrelsen och de regionala yrkesinspektionerna. Arbetsmiljöverket får engångssatsningar på 80 miljoner kronor. Eftersom vi föreslår en ny och samordnad rehabiliteringsförsäkring kan dessa medel sparas in. En viss rationaliseringsmöjlighet bör finnas på Medlingsinstitutet. Arbetslivsinstitutet (ALI) bör ses över i grunden och på tre års sikt kunna avvecklas. Administrationen och samordningen av Arbetslivsinstitutets forskning bör kunna överföras till Arbetsmiljöverket och forskningen bedrivas vid högskolor och andra institut. De bidrag som institutet fördelar till fackliga organisationer bör avvecklas, först med en halvering till år 2003. Stödet för utbildning av regionala skyddsombud bör hanteras av Arbetsmiljöverket. Våra förslag innebär att utgiftsområdet bör minskas med 206 miljoner kronor år 2003 och 209 miljoner kronor år 2004. Slutsats Jag förordar ett tillstyrkande av Kristdemokraternas motion Fi233 yrkandena 8 och 9 (båda i denna del). 5. Ramar för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv (c) av Margareta Andersson (c) som anför följande. Centerpartiet föreslår att ramen för utgiftsområde 13 bestäms till 48 232 miljoner kronor år 2003 och 46 096 miljoner kronor år 2004. Ramen för utgiftsområde 14 bör bestämmas till 911 miljoner kronor år 2003 och 847 miljoner kronor år 2004. Det är nödvändigt att genomföra en rad reformer som ökar incitamenten och möjligheterna för människor att ta ett arbete, som ökar självbestämmandet och höjer livskvaliteten. Centerpartiet föreslår därför inkomstskattesänkningar och en sänkning av arbetsgivaravgifterna. Riskkapitalmarknaden bör breddas för att fler företag skall ges möjlighet att växa. Arbetsmarknadspolitiken måste enligt Centerpartiets uppfattning decentraliseras och en friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen medges. Centerpartiet föreslår minskad administration vid AMV, engångsvis besparing på anslaget 22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd år 2003 med 600 miljoner kronor, en snabbare nedtrappning av a-kassan samt indragning av arbetsmarknadsutbildning som saknar bevisad effekt. Vidare föreslås att avgiften till arbetslöshetsförsäkringen höjs till 1/3 av kostnaden, som kompenseras av att den enskilde är berättigad till en skattereduktion med 40 % av avgiften. För arbetslösa föreslås halv avgift. Den ökade egenfinansieringen medför en besparing på utgiftsområde 13 med 5,5 miljarder kronor år 2003 och 5,6 miljarder år 2004. Inom utgiftsområde 14 menar jag att avsevärda effektivitetsvinster bör kunna göras efter sammanslagningen av Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen. Centerpartiet vill satsa på en decentraliserad forskningsstruktur. Därför bör det forskningsarbete som idag utförs på Arbetslivsinstitutet i stället ges som ett uppdrag till ett lärosäte och Arbetslivsinstitutet avvecklas. Sammanfattningsvis anser jag att ramen för utgiftsområde 13 bör minskas i förhållande till regeringens förslag med 12 075 miljoner kronor år 2003 och 13 025 miljoner kronor år 2004. Ramen för utgiftsområde 14 bör minska i förhållande till regeringens förslag med 237 miljoner kronor år 2003 och 223 miljoner kronor år 2004. Jag tillstyrker därmed motion Fi234 yrkandena 6 och 7 (båda i denna del). Bilaga 15 Bostadsutskottets yttrande 2002/03:BoU1y Ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Till finansutskottet Finansutskottet har berett berörda utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen för 2003 (volym 1) i vad avser bl.a. utgifternas fördelning på utgiftsområden jämte motioner. Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande förslagen i budgetpropositionen och motstående motioner i vad avser ramen för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. Sammanfattning Bostadsutskottet tillstyrker att ramen för utgiftsområde 18 för budgetåret 2003 fastställs till den nivå som regeringen föreslagit. Utskottet anser att riksdagen även bör godkänna den preliminära beräkningen av denna ram för budgetåret 2004. Motstående motionsförslag i dessa delar avstyrks. Avvikande meningar (m), (kd), (c) och (fp) har avgivits till förmån för förslagen till medelstilldelning avseende utgiftsområde 18 i respektive partimotioner. Utskottet Utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Utgiftsområde 18 omfattar anslag inom politikområdena Bostadspolitik, Regional samhällsorganisation, Ekonomisk familjepolitik samt Miljöpolitik. Regeringen föreslår (punkt 8, tabell 6.5) att ramen för utgiftsområde 18 för budgetåret 2003 skall fastställas till 9 482 356 000 kr. Riksdagen föreslås vidare godkänna den preliminära beräkningen av ramen för utgiftsområdet för budgetåret 2004 (punkt 10, tabell 6.5). För utgiftsområde 18 föreslås för detta år en preliminär ram om 9 183 miljoner kronor. Regeringens ramförslag för år 2003 är 55 miljoner kronor högre än motsvarande beräkning i 2002 års ekonomiska vårproposition. Enligt regeringen förklaras förändringen i huvudsak av förändrade prognoser och anslagsramar för anslaget till bostadsbidrag samt av att 46 miljoner kronor föreslås tillföras anslaget till länsstyrelserna för införande av äldreombudsmän. Förslag om andra nivåer för ramen för utgiftsområde 18 läggs fram i partimotioner (m), (kd), (c) och (fp). Moderata samlingspartiet föreslår i sin partimotion 2002/03:Fi231 yrkan-de 5 att ramen för utgiftsområde 18 för budgetåret 2003 skall fastställas till ett belopp som är 894 miljoner kronor lägre än regeringsförslaget. För budgetåret 2004 föreslås i motionens yrkande 6 en preliminär ram som är 1 405 miljoner kronor lägre än vad regeringen förordat. Besparingarna avses uppnås genom nedskärningar på ett flertal områden. Det gäller främst avveckling av investeringsbidragen för studentbostäder, bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet respektive hyresbostäder. Besparingar görs på bostadsbidragen genom att bidragen till ungdomar avvecklas. Anslaget för stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet föreslås begränsas. Härutöver föreslås nedskärningar på flera andra anslag inom utgiftsområdet. I Folkpartiets partimotion 2002/03:Fi232 yrkande 6 föreslås att ramen för budgetåret 2003 bestäms till ett belopp som är 2 042 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslagit. Enligt yrkande 7 bör den preliminära ramen för år 2004 fastställas till belopp som är 1 531 miljoner kronor lägre än regeringsförslaget. Förslagen utgår bl.a. från lägre utgifter för bostadsbidrag, räntebidrag samt för vissa myndighetsanslag. Vidare föreslås att investeringsbidragen till studentbostäder, hyresbostäder respektive till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet avvecklas. Kristdemokraterna föreslår i sin partimotion 2002/03:Fi233 en ökning av ramen med 180 miljoner kronor vad gäller år 2003 (yrkande 8). För budgetåret 2004 föreslås en minskning med 485 miljoner kronor (yrkande 9). Besparingar åstadkoms bl.a. genom avveckling av investeringsbidragen till hyresbostäder respektive till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet. Även anslaget till räntebidrag föreslås minskas genom att nya räntebidrag inte beviljas. Ett ökat anslag föreslås till bostadsbidrag. Förslagen för utgiftsområde 18 i Centerpartiets partimotion 2002/03:Fi234 yrkande 6 och 7 innebär att ramen bestäms till ett belopp som är 2 073 respektive 1 813 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslagit för budgetåren 2003 och 2004. Av en c-motion om anslagen inom utgiftsområde 18 framgår att dessa besparingar avses bli uppnådda bl.a. genom besparingar på bostadsbidragen och en avveckling av investeringsbidraget till hyresbostäder. Ökade anslag föreslås till åtgärder mot fukt- och mögelskador i bostäder och för investeringsbidraget för ekologisk hållbarhet. De ovan beskrivna förslagen i budgetpropositionen och i partimotionerna om ramar för utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande - åren 2003-2004 kan sammanfattas i nedanstående tabell. Tabell: Förslag om ram för utgiftsområde 18. Förslagen i partimotionerna redovisas som avvikelse från regeringens förslag. Beloppen anges avrundade till miljoner kronor. 2003 2004 Regeringen 9 482 9 183 (m) - 894 -1 405 (fp) -2 042 -1 531 (kd) +180 - 485 (c) -2 073 -1 813 Bostadsutskottet vill vad gäller förslagen om ramen för utgiftsområde 18 anföra följande. Inom utgiftsområde 18 finns anslag för ett flertal verksamheter och stödformer som har stor betydelse för många människors vardagsliv och för samhällsutvecklingen i stort. Det gäller bl.a. frågor om boendet och bostadssektorn, betydelsen av en ekologiskt hållbar utveckling i samhället och vikten av en effektiv regional samhällsorganisation. Utvecklingen av flera av de frågor som faller inom utgiftsområde 18 motiverar fortsatta kraftfulla statliga insatser under de närmaste åren. Insatser behöver bl.a. göras för att komma till rätta med de obalanser som finns på bostadsmarknaden med en omfattande bostadsbrist på vissa orter och ett bostadsöverskott på andra. En nödvändig omstrukturering av vissa kommunala bostadsbolag förutsätter statlig medverkan. Särskilda insatser behövs för att tillgodose behovet av bl.a. hyresbostäder och studentbostäder. Satsningar behöver också göras på att förbättra boendemiljön i olika avseenden och för att tillgodose kravet på en ekologiskt hållbar utveckling av bostadssektorn. Bostadsutskottet kan konstatera att regeringens ramförslag för utgiftsområde 18 ger utrymme för satsningar med dessa inriktningar. Sammantaget gör bostadsutskottet bedömningen att den föreslagna ramen bör ge tillräckligt utrymme för den anslagsfördelning inom utgiftsområde 18 som bostadsutskottet senare i höst kommer att ta ställning till. Utskottet övergår nu till att något kommentera de alternativa förslag till ram för utgiftsområdet som förs fram i de aktuella partimotionerna. Dessa förslag utgår från att flera av de ovan nämnda statliga insatserna på området avvecklas eller begränsas. Detta förutsätts möjliggöra stora nedskärningar på anslagen redan nästkommande budgetår. Frågor som rör konsekvenserna på bostadsmarknaden om dessa besparingsförslag verkligen kom till genomförande får främst anses vara en fråga för bostadsutskottets överväganden i samband med det fortsatta budgetarbetet. Det bör emellertid i detta sammanhang understrykas att en underlåtenhet att vidta åtgärder mot obalanserna inom bostadssektorn kan få allvarliga konsekvenser för samhällsekonomin långt utanför denna sektor. Bostadsutskottet tar i detta yttrande inte ställning till fördelningen på enskilda anslag inom utgiftsområdet men vill ändå uppmärksamma finansutskottet på att flera av ramförslagen bygger på anslagsbesparingar som i praktiken inte är möjliga att genomföra på det sätt som förutsätts i de aktuella partimotionerna. Detta gäller exempelvis ramförslag i Folkpartiets partimotion som utgår från att stora besparingar kan göras på bl.a. anslagen för bostadsbidrag respektive räntebidrag. Några förslag om konkreta regeländringar för de aktuella bidragsformerna som kan ge dessa besparingar läggs emellertid inte fram. Det finns också exempel på kraftigt överskattade effekter av vissa åtgärdsförslag på nästa års anslagsbehov. I två motioner, (fp) resp. (c), tas exempelvis inte hänsyn till att utbetalningar av redan beslutade investeringsbidrag till nybyggnad av hyresbostäder måste göras, även om - som motionärerna förordar - bidraget snarast avvecklas. Bostadsutskottet vill vidare uppmärksamma finansutskottet på att motionsförslagen om rambegränsning i flera fall utgår från åtgärder som närmast får karakteriseras som budgettekniska, dvs. att förslag läggs fram om indraget anslagssparande eller lägre anslag än i budgetpropositionen trots att inga utgiftsbegränsande åtgärder förutsätts bli vidtagna. Detta gäller bl.a. anslaget för lokala investeringsprogram som endast avser utbetalningar av redan beslutade bidrag. Förslag om förändrat anslag ger således i detta fall inte uttryck för några reella besparingar utan endast en omfördelning mellan olika budgetår. Sammantaget innebär dessa invändningar att det inte förefaller vara meningsfullt att låta ramförslagen i de aktuella partimotionerna avseende utgiftsområde 18 ligga till grund för några jämförelser avseende tillgängligt utrymme exempelvis för skattesänkningar eller för reformer inom andra utgiftsområden. Bostadsutskottet kommer senare i höst att ta ställning till förslag om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18. Det kan emellertid redan nu konstateras att de ramförslag som lagts fram i partimotionerna inte bör läggas till grund för utskottets vidare arbete. Utskottet avstyrker således förslagen i motionerna 2002/03:Fi231 (m), 2002/03:Fi232 (fp), 2002/03:Fi233 (kd) och 2002/03:Fi234 (c). Regeringens ramförslag avseende utgiftsområde 18 för budgetåren 2003 och 2004 tillstyrks. Stockholm den 12 november 2002 På bostadsutskottets vägnar Göran Hägglund Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Hans Unander (s), Maria Öberg (s), Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén (s), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Gunnar Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten Lundström (v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Leif Jakobsson (s). Avvikande meningar 1. Utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m) och Peter Danielsson (m) anser: Bostadspolitiken i Sverige har i flera avseenden havererat. Trots alla uppenbara problem inom bostadssektorn har regeringen inte lagt fram några förslag om åtgärder som kan förbättra situationen. Regeringen visar upp en total oförmåga att ta tag i orsakerna till de växande problemen på bostadsmarknaden med bostadsbrist, obalanser i bostadsutbudet och höga boendekostnader. I stället för nödvändiga beslut om avreglering och sänkt skattetryck går regeringen vidare på sin väg med statlig styrning och nya bidragssystem med försök till detaljreglering av bostadssektorn. Flera av anslagen inom utgiftsområde 18 är klara uttryck för en sådan politik. I årets budgetproposition har ytterligare anslag tillkommit i försöken att reparera tidigare misstag i bostadspolitiken. Med den utformning som det nya stödet till kommunala bostadsbolag med ekonomiska problem givits riskerar konkurrensen på bostadsmarknaden att ytterligare snedvridas. Vi anser att utgångspunkten för de bostadspolitiska besluten under de närmaste åren, och därmed även för de nu aktuella budgetbesluten, måste vara att bostadsmarknaden skall styras av människors efterfrågan, inte av subventioner, detaljregleringar och politiska ingrepp. Åtgärder måste vidtas för att möjliggöra ett bostadsbyggande som svarar mot efterfrågan. Det handlar bl.a. om att successivt avveckla fastighetsskatten, reformera hyressättningssystemet, tillåta ägarlägenheter samt att förenkla plan- och bygglovsprocessen. Vidare måste den statliga styrningen av kommunernas bostadsföretag upphöra och hyresgäster tillåtas köpa sina egna bostäder om de så önskar. De investeringsbidrag med olika inriktning som införts under de senaste åren måste snarast avvecklas. Vi kan konstatera att denna inriktning ligger till grund för de förslag om ram för utgiftsområde 18 under budgetåren 2003 och 2004 som läggs fram i Moderata samlingspartiets partimotion 2002/03:Fi231. Dessa förslag utgår från ett bostadspolitiskt program för framtiden med individen i fokus. Genom avveckling av olika bidragsformer och andra åtgärder kan ramen för utgiftsområde 18 begränsas. Detta ger utrymme bl.a. för de skattesänkningar inom bostadssektorn som Moderata samlingspartiet föreslår i andra motioner. Med hänvisning till det nu anförda anser vi att Moderata samlingspartiets partimotion 2002/03:Fi231 yrkandena 5 och 6 bör tillstyrkas och att regeringens förslag, liksom övriga motionsyrkanden, bör avstyrkas. 2. Utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anser: Den svenska bostadspolitiken fungerar inte. Stor bostadsbrist råder i storstadsregionerna och på andra tillväxtorter. Denna brist medför en rad problem. Många familjer är trångbodda, ungdomar kan inte finna en bostad, val av studieort försvåras och en önskvärd rörlighet på bostadsmarknaden förhindras. Bristen på bostäder riskerar också att bli ett allvarligt hinder för den ekonomiska utvecklingen i dessa delar av landet. I andra delar av landet finns det motsatta problemet. Kommunala bostadsbolag med outhyrda lägenheter har drabbats av omfattande ekonomiska problem. Överskottet på bostäder har ibland t.o.m. lett till rivning av moderna lägenheter. Dagens situation på bostadsmarknaden har sitt ursprung i flera decenniers socialdemokratisk regleringspolitik. Subventioner, centralplanering och förmynderi har präglat synen på bostadssektorn. Det är nu hög tid att lägga om den bostadspolitiska kursen i liberal riktning. Det krävs förändringar på snart sagt varje område. Bostadsskatterna måste sänkas, de styrande subventionerna måste avvecklas, åtgärder måste vidtas för att öka konkurrensen inom byggsektorn, plan- och byggprocessen och hyreslagstiftningen måste reformeras. Den ram för utgiftsområde 18 som föreslås i Folkpartiets partimotion 2002/03:Fi232 utgår från att den subventionsbaserade bostadspolitiken växlas över till åtgärder som ger långsiktigt hållbara spelregler inom sektorn. Folkpartiets förslag om frysta taxeringsvärden och en successivt avvecklad fastighetsskatt är en bidragande förutsättning för den föreslagna avvecklingen av de bidragssystem som negativt påverkat konkurrensen inom bostadssektorn. Med denna inriktning kan besparingar göras på ett flertal anslag inom utgiftsområdet och ramen begränsas kraftigt i förhållande till regeringsförslaget. Detta kan uppnås bl.a. genom en avveckling av de olika investeringsbidragen och genom besparingar på räntebidragen. Genom det ökade stöd till barnfamiljerna som Folkpartiet föreslagit blir det också möjligt att begränsa utgifterna för bostadsbidrag. Sammantaget innebär de åtgärder som Folkpartiet föreslagit i andra motioner att ramen för utgiftsområde 18 för åren 2003 och 2004 bör bestämmas i enlighet med Folkpartiets partimotion 2002/03:Fi232 yrkandena 6 och 7. Regeringsförslaget i denna del samt förslagen i övriga partimotioner avstyrks. 3. Utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Göran Hägglund (kd) anser: Regeringens bostadspolitik har misslyckats. En kortsiktig och bidragsorienterad politik har starkt medverkat till de omfattande problem som i dag finns på bostadsmarknaden. Det råder bostadsbrist i 116 av landets kommuner. I andra delar av landet råder bostadsöverskott. Regleringar och högt skattetryck inom bostadssektorn har hindrat framväxten av en marknad i balans. Bostadspolitiken bör ställas om och formas utifrån den enskilda personens ansvar, möjligheter och skyldigheter. Den enskildes rätt till ägande måste tillgodoses, samtidigt som samhället behöver garantera en solidarisk bostadspolitik där även den som inte är köpstark har rätt till ett gott och tryggt boende. En omställning med denna inriktning medför även förändringar av anslagsbehoven inom utgiftsområde 18. Ökat anslag behövs till bostadsbidragen för att möjliggöra regeländringar som tar bort orättvisor i dagens system och kompenserar de familjer som har den sämsta ekonomiska situationen. Genom en avveckling av fastighetsskatten blir det möjligt att påbörja avvecklingen av räntebidragssystemet. Inga nya räntebidrag bör beviljas från år 2003. Inte heller bör nya bidrag beviljas inom ramen för investeringsbidrag till nybyggnad av hyresbostäder eller som bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet. I stället införs en permanent skattereduktion vid byggande av flerbostadshus. Effekten av en sådan reduktion motsvarar en halvering av byggmomsen. Anslaget för det nya stödet till omstrukturering av kommunala bostadsbolag bör ersättas med ett anslag för ett stödsystem med motsvarande omfattning men som står i bättre överensstämmelse med det kommunala självstyret. Stödet bör vara öppet för alla fastighetsägare i kommuner med bostadsöverskott. Genom att detta stöd administreras av Boverket kan Statens bostadsnämnd avvecklas. Sammantaget innebär de ovan redovisade åtgärderna att ramen för utgiftsområde 18 bör fastställas i enlighet med förslaget i Kristdemokraternas partimotion 2002/03:Fi233 yrkandena 8 och 9. Regeringens förslag, liksom övriga aktuella motionsyrkanden, avstyrks. 4. Utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Rigmor Stenmark (c) anser: Sverige behöver en ny hållbar bostadspolitik för hela landet med en hög flexibilitet för att passa olika lokala förutsättningar och behov. En viktig utgångspunkt för den nya inriktningen av bostadspolitiken är decentraliseringen av ansvaret för bostadspolitik och samhällsplanering. I dag har vi en bostadsmarknad i stark obalans. Det finns stora regionala skillnader med bostadsbrist och bostadsöverskott i olika delar av landet. Samtidigt finns det en obalans i utbudet av bostäder på respektive ort. Efterfrågan på hyresbostäder kan inte tillgodoses på de expansiva orterna. Bristen på studentlägenheter är mycket stor på flera av universitets- och högskoleorterna. Unga hushåll har stora svårigheter att skaffa den första bostaden. Boendekostnaderna i delar av landet har ökat kraftigt till följd av en hög beskattning av hela sektorn. För många har detta lett till svårigheter att bo kvar i sin bostad. Det är nödvändigt med åtgärder inom ett flertal områden för att komma till rätta med bl.a. dessa brister. Bostadspolitiken bör inriktas på att skapa förutsättningar för en bättre fungerande bostadsmarknad som kan erbjuda ett boende med hög livskvalitet till rimliga kostnader i hela landet. Centerpartiet föreslår i sina motioner åtgärder som kan inleda omställningen till en mer balanserad bostadsmarknad som i högre utsträckning tillgodoser människors efterfrågan och behov. När det gäller anslagen inom utgiftsområde 18 föreslås både besparingar på vissa områden och ökade satsningar på andra. Besparingar kan göras på bostadsbidragssystemet eftersom Centerpartiet föreslagit andra åtgärder som förstärker barnfamiljernas ekonomi. Det gäller bl.a. höjt garantibelopp i försäkringssystemen och skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Vi vill avskaffa investeringsbidraget för nybyggnad av hyresbostäder och i stället stimulera byggandet med bl.a. åtgärder för en ökad konkurrens och sänkta skatter. En omläggning till en mer flexibel tillämpning av bruksvärdessystemet för nyproduktionen kommer också att stimulera byggandet av hyresrätter. Besparingar kan vidare göras på administrationen vid Boverket, Lantmäteriverket och länsstyrelserna. Ett ökat anslag bör ges för stöd till åtgärder mot fukt- och mögelskador och för bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet. Det nya stödet för omstrukturering av kommunala bostadsbolag bör avvecklas liksom Statens bostadsnämnd, dvs. den myndighet som inrättats för att hantera stödet. I första hand bör det givetvis vara en uppgift för de berörda kommunerna att hantera sina bostadsbolag utan statlig inblandning. Som framgår av bl.a. Centerpartiets bostadspolitiska partimotion bör det emellertid som en sista utväg vara möjligt för staten att gå in och hjälpa de kommuner som råkat i ekonomiska svårigheter beroende på bostadsöverskott. För detta ändamål bör ett nytt anslag på 30 miljoner kronor inrättas vars syften står i bättre överensstämmelse med det kommunala självstyret. Inriktningen av detta alternativa system bör vara att ge ett mer förutsättningslöst stöd i syfte att lösa problemen i kommuner med bostadsöverskott. Utrymme för ett sådant anslag inom den av Centerpartiet föreslagna ramen för utgiftsområdet kan skapas genom att avvecklingen av räntebidragssystemet påbörjas under nästa år. Inga nya beslut om bidrag bör fattas efter årsskiftet. Sammanfattningsvis anser jag att förslagen i Centerpartiets partimotion 2002/03:Fi234 yrkandena 6 och 7 om ramen för utgiftsområde 18 bör tillstyrkas av finansutskottet. Regeringsförslaget, liksom övriga aktuella motionsyrkanden, avstyrks. Bilaga 16 Finansutskottets offentliga utfrågning om den aktuella penningpolitiken Tid: Torsdagen den 17 oktober 2002 kl. 09.00-11.30 Lokal: Skandiasalen i Neptunus Inbjuden Riksbankschef Urban Bäckström Deltagande ledamöter Sven-Erik Österberg (s) ordförande Fredrik Reinfeldt (m) vice ordförande Carin Lundberg (s) Karin Pilsäter (fp) Sonia Karlsson (s) Kjell Nordström (s) Agneta Ringman (s) Gunnar Axén (m) Christer Nylander (fp) Lena Ek (c) Hans Hoff (s) Agneta Gille (s) Bo Bernhardsson (s) Cecilia Widegren (m) Stefan Attefall (kd) Finansutskottets offentliga utfrågning av riksbankschef Urban Bäckström Ordföranden: Klockan är 9, och finansutskottet ska alldeles strax börja sin sedvanliga utfrågning av riksbankschefen Urban Bäckström. Jag ber inledningsvis att få hälsa Urban Bäckström och hans medarbetare välkomna hit till utskottet. Jag vill också hälsa utskottets ledamöter hjärtligt välkomna, liksom journalister och övriga från medierna som finns här. Vi kommer också att kunna följas via webbsajten, och de som ser på oss där ska också vara hjärtligt välkomna till den här utfrågningen som beräknas hålla på ungefär till kl. 12.00. Ett nytt inslag är att vi kommer att bryta någonstans vid 10.00 eller 10.30 för att få en kopp kaffe och sträcka på benen så att alla är medvetna om det. Med de orden vill jag återigen hälsa Urban Bäckström välkommen hit. Jag lämnar över mikrofonen till dig. Urban Bäckström: Tack så mycket, herr ordförande! Låt mig också få tacka utskottets ledamöter för inbjudan att komma hit och få diskutera penningpolitiken och svensk ekonomi med er. Eftersom detta av allt att döma är den sista offentliga utfrågning jag får delta i som riksbankschef vill jag också passa på att tacka för alla de möjligheter som Riksbanken under åren har givits att få komma hit och samtala om penningpolitiken. Om jag har räknat rätt är det för min del 14:e gången jag får vara med om en sådan utfrågning. Tidigare var det också brukligt att riksbankschefen kallades till utskottet, men då var det alltid i sluten form. Jag tyckte att det var ett mycket bra initiativ utskottet tog på våren 1994 då man för första gången kallade till ett offentligt samtal om penningpolitiken. Bedriver man penningpolitik med inflationsmål och rörlig växelkurs bygger besluten om penningpolitiken på bedömningar, och bedömningar kan alltid ifrågasättas. Vad är då naturligare än att de här diskussionerna förs, åtminstone ett par gånger om året, med företrädare för Riksbankens huvudman här i utskottet? Jag vill gärna inledningsvis passa på att tacka för detta. Förra gången vi träffades för en sådan diskussion, i våras, präglades vårt samtal rätt mycket av en viss lättnad över att terroristattackerna den 11 september 2001 inte hade haft någon särskilt stor inverkan på världsekonomin. Osäkerheten bland hushåll och företag hade i viss mån lagt sig. Det fanns tecken på att konjunkturen i vår omvärld var på väg att förbättras. Optimismen började sprida sig. Läget i orderböckerna verkade ha stabiliserats och i en del fall också förbättrats. Till detta kom att den ekonomiska politiken i många länder, inklusive Sverige, var expansiv, och det förväntades ge förloppet extra näring. Samtidigt poängterade jag att vi inte kunde vara helt säkra på att världskonjunkturen skulle komma i gång. Det fanns obalanser i den amerikanska ekonomin som alltjämt var stora, och aktiemarknaden var högt värderad. Det fanns alltså en del frågetecken kring utvecklingen. Skulle en bred efterfrågeökning verkligen komma i gång? BNP - säsongrensad Procentuell förändring från närmast föregående kvartal *grafiskt element borttaget* Källa: SCB Läget i den svenska ekonomin präglades i våras fortfarande av den höga inflation och det höga resursutnyttjande som följde av den milda konjunkturnedgång som vi upplevde. Av det här diagrammet ser vi att BNP-utvecklingen tycktes ha bottnat strax före sommaren i fjol och att arbetslösheten planade ut. Låt mig fästa utskottets ledamöters uppmärksamhet på att detta alltså är förändring från närmast föregående kvartal, och därför ser siffrorna ganska låga ut. Man kan enkelt multiplicera upp det till årstakt genom att ta en sådan här kvartalssiffra och multiplicera med 4. Då motsvarar en ½ % mellan kvartalen en årstakt på 2 %, och 1 % kvartalsförändring motsvarar en årstakt på 4 %. Vi ser alltså att BNP- utvecklingen verkade ha bottnat någon gång strax före sommaren förra året. När det gäller inflationen tänkte jag visa en annan bild. Här ser vi att inflationen hade legat märkbart ovanför Riksbankens mål under en tid. Delvis var det en följd av s.k. utbudsstörningar. Dessa hade lyft prisnivån och temporärt lett till en högre inflation. Även exklusive de här temporära prisökningarna hade dock inflationen stigit, bl.a. till följd av en tendens till för höga lönekostnadsökningar. En snabb återhämtning i världskonjunkturen kunde mot den här bakgrunden riskera att svensk ekonomi blev överansträngd alldeles för tidigt i uppgångsfasen och leda till att inflationen åter började stiga. "Underliggande" inflation UNDIX - KPI minus räntor, skatter och transfereringar *grafiskt element borttaget* Källa: SCB Över sommaren har dock perspektiven förändrats. Det verkar nu som om återhämtningen i världskonjunkturen har tappat fart. En förklaring till det är sannolikt den utbredda finansiella turbulensen, liksom en oro som hänger samman med de säkerhetspolitiska risker som har tornat upp sig. Det mesta talar nu för en svagare och mer utdragen förstärkning av den internationella konjunkturen. Den svenska ekonomin, som hittills alltså har klarat sig ganska bra, kan förstås i längden inte helt isolera sig från vad som händer i omvärlden. Utvecklingen på de finansiella marknaderna har ökat osäkerheten om hur konsumtion och investeringar, i omvärlden och i Sverige, kommer att utvecklas framöver. Skulle de internationella aktiebörserna fortsätta att falla, trots en liten uppgång under den senaste tiden, eller skulle effekterna av det som redan har inträffat visa sig bli mer omfattande, ja, då kan ett mindre gynnsamt scenario för svensk del komma att realiseras. Tittar man lite närmare på aktiemarknaden visar det sig att sedan toppen under våren 2000 har börserna runtom i världen fallit mycket kraftigt. I exempelvis Sverige, om man tittar på OMX-index på dagsdata, har fallet som mest legat kring 70 % under de senaste två och ett halvt åren. Tittar man på generalindex, månadssiffror eller dagsdata, är fallet något mindre. Jag har gjort en enkel bild som visar storleken på aktiekorrigeringarna sedan 70-talet. Det här är månadsdata och generalindex, och därför ligger inte nedgången på 70 % utan på nästan 65 %. Det är dock väldigt mycket i ett historiskt perspektiv. En sådan nedgång kan egentligen bara mäta sig med börsfallet i början av 20-talet eller med den kollaps av aktiekurserna som skedde efter 1929 års börsfall. Affärsvärlden Generalindex *grafiskt element borttaget* -- Sweden Affärsvärlden Generalindex (AFGX) Men det finns samtidigt, och det är viktigt att peka på, mycket som skiljer utvecklingen i dag från perioderna i början av 20-talet och efter 1929. Jag ska strax återkomma till det. Först är det dock viktigt att komma ihåg att i slutet av en högkonjunktur brukar aktiekurserna normalt falla tillbaka efter några års uppgång. Men det som framför allt skiljer det som nu har hänt från tidigare perioder är den mycket höga värderingen i utgångsläget. Det finns fog för att tala om en bubbla på de internationella aktiemarknaderna som byggdes upp under slutet av 90-talet. USA - P/E-tal Konjunkturutjämnade vinstdata - S&P 500 *grafiskt element borttaget* Källa: Shiller Ett sätt att illustrera detta är att titta på värderingen på aktiemarknaderna. Det här är Standard & Poors index över de 500 största bolagen i USA, och här har man satt kursen i förhållande till vinsterna. Då är det konjunkturutjämnade vinstdata: För att inte vinsterna ska fluktuera så mycket har man tagit ett tioårigt genomsnitt och satt det i relation till kurserna. Det här diagrammet svarar på frågan: Hur många årsvinster får man betala för en aktie när man köper den på marknaden? Eftersom det här är hela index kan man tala om en genomsnittlig aktie. Då ser vi att kurserna aldrig någonsin har varit så högt uppdrivna som under den här perioden i slutet av 1990-talet. P/E-talet låg på närmare 45, och det historiska genomsnittet har legat på 16. Inte ens under de perioder på 20-talet som jag pratade om var värderingen så högt uppdriven som då. USA - Aktiekurser och konjunkturutjämnade vinster S&P 500 - reala värden *grafiskt element borttaget* Källa: Shiller Ett annat sätt att illustrera samma sak är att dekomponera det här diagrammet och titta på vinst- och kursutvecklingen i reala termer. Då framgår det att vinstutvecklingen är ganska lugn och stabil. Man kan väl säga att vinstutvecklingen i börsbolagen är ungefär densamma som tillväxten i ekonomierna, i reala termer 2-3 % eller något sådant. Därför borde börskurserna i längden inte stiga snabbare än så per år. Men som vi också ser mycket tydligt av diagrammet svänger kurserna väldigt kraftigt kring de här mer fundamentalt motiverade nivåerna. För den svenska aktiemarknaden har vi inte vinstsiffror som går så långt tillbaka i tiden. Jag tror dock att man kan dra slutsatsen också när det gäller den svenska aktiemarknaden att värderingen var mycket högt uppdriven i ett historiskt perspektiv. Visserligen har korrigeringen av aktiemarknaderna kantats av företagsskandaler, säkerhetspolitiska risker och attentatet förra hösten, men i grund och botten tror jag att man bör se nedgången framför allt som en följd av den exempellösa uppgången och den höga värderingen alldeles i början av år 2000. Låt mig komma tillbaka till frågan om vad som skiljer den här perioden från perioderna början av 20-talet och slutet av 20-talet-början av 30-talet. Det som hände då var att den ekonomiska politiken stramades åt, att den fria handeln begränsades och att banker kollapsade. Jag tror att de tre faktorerna är centrala för att förklara varför förloppen då blev så mycket allvarligare än vad vi har sett nu. Världsekonomin hamnade i en nedåtgående spiral med deflation, handelsutbytet föll och produktion och sysselsättning minskade drastiskt. Det innebär att de fallande aktievärdena bara var en del av förloppet under de här två perioderna. Även om efterfrågan i världsekonomin dämpats och uppgången i konjunkturen nu verkar gå ganska trögt måste man konstatera, tycker jag, att anpassningen efter den senaste högkonjunkturen och de höga aktievärdena har skett under förhållandevis ordnade former. Den har naturligtvis drabbat enskilda individer och enskilda företag väldigt hårt, men i det stora hela, i ett systemperspektiv, har anpassningen skett under förhållandevis ordnade former. Den samlade ekonomiska politiken är expansiv på många håll i världen, inte kontraktiv. Några mer omfattande politiska ingrepp som bromsar upp handeln mellan länder har inte gjorts, även om vi vet att det finns något eller några undantag på det området. Dessutom kan man konstatera att det finansiella systemet varit robust. Det är naturligtvis någonting som olika myndigheter runtom i världen, som finansinspektioner och centralbanker, följer mycket noga. En fortsatt väl fungerande betalningsförmedling och kreditgivning i det finansiella systemets mest centrala delar är förstås en viktig förutsättning för en successiv återhämtning av konjunkturen. Historiskt sett har det varit just störningar i de här båda funktionerna som gjort att realekonomin har kommit in på banor som inneburit både fallande produktion och deflation. Vi behöver egentligen bara gå tillbaka tio år i tiden i vårt eget land, till vår egen bankkris, för att få en illustration av vad som då kan hända. Det finns flera olika förklaringar till varför det finansiella systemet varit förhållandevis stabilt i den nuvarande korrigeringen. En första faktor är att vi har bättre utvecklade metoder för riskhantering i bankerna än vad vi någonsin haft tidigare. En annan förklaring är att de mycket sofistikerade derivatmarknaderna har gjort det möjligt att flytta risker från dem som är mindre rustade att bära dem till dem som är mer rustade att bära dem. En tredje faktor är att banker, finansinstitut, lagstiftare och tillsynsmyndigheter har dragit viktiga lärdomar av den tidigare turbulenta perioden under 90-talet. Vi har haft Mexikokrisen, vi har haft Sydostasienkrisen, det var den ryska betalningsinställelsen, vi hade den stora hedgefonden Long Term Capital Management som kollapsade, och alla dessa mycket allvarliga händelser har gjort det finansiella systemet och oss i centralbanker och finansinspektioner mer uppmärksamma på den här typen av risker. En fjärde och mer direkt orsak är att de högt uppdrivna aktievärdena - och detta är en viktig skillnad jämfört med 20- och 30- talen - inte i någon större omfattning har tagits som säkerhet vid bankernas kreditgivning. Så var det inte då. De svenska bankernas olika delårsrapporter från senare tid bekräftar att det finansiella systemet har utvecklats stabilt och uppvisar en god lönsamhet. Det som har uppmärksammats under den senaste nedgången är livförsäkringsbolagen och deras allt mindre värda aktietillgångar. Frågor har rests - det ser vi dagligen i medierna - om hur pensionerna påverkas, om huruvida livförsäkringsbolagen kan få problem med sin solvens och om detta kan ha återverkningar på aktiemarknaden genom att bolagen tvingas sälja aktier snabbt och tidigt. Ytterligare en fråga är om svenska banker som äger några livförsäkringsbolag kan drabbas av utvecklingen. Vi har tittat lite grann på det där. I den inflationsrapport som vi har lämnat till utskottet i dag på morgonen tar vi upp några av dessa frågor i en särskild ruta. Vi kommer till slutsatsen att det inte är troligt att livförsäkringsbolagens problem allvarligt kan komma att skada den svenska ekonomin. Det är en viktig slutsats, tycker vi. Situationen i de bankägda livförsäkringsbolagen utgör inte något problem av sådan storlek att det hotar de svenska storbankernas kapitaltäckning och deras kreditgivning. Kopplingen till realekonomin och prisstabiliteten är därför sannolikt begränsad. Däremot har utvecklingen på aktiemarknaden lett till att flera av dessa bolag sänkt sina återbäringsräntor och eventuellt behöver sänka dem ytterligare, vilket leder till lägre pensioner. Hur detta slutligen slår mot efterfrågan i ekonomin avgörs naturligtvis bl.a. av hur de minskade förmögenhetsvärdena fördelas mellan olika grupper av försäkringstagare och, förstås, hur aktiemarknaden kommer att utvecklas framöver. Trots den svaga utvecklingen i omvärlden har aktiviteten i den svenska ekonomin hållits uppe väl. Nationalräkenskaperna för första halvåret visar att BNP- tillväxten låg på 1,7 %, vilket var något starkare än vi hade väntat. Statistik har dock inkommit under den senaste tiden som indikerar en avmattning inom handeln och industrin, och det medför naturligtvis en osäkerhet om styrkan i den fortsatta återhämtningen. Börsfallet och den säkerhetspolitiska oron kan i vårt huvudscenario göra att investeringar och konsumtion utvecklas svagare framöver än vad vi tidigare har bedömt. Samtidigt antar vi att finanspolitiken framöver kommer att behöva bli mindre expansiv för att utgiftstaken ska hålla. Dessutom kan skatter inom vissa kommuner och landsting komma att höjas. Vi har redan fått en del signaler om detta. Det här gör att den inhemska efterfrågan kan bli lägre, samtidigt som situationen i omvärlden gör att nettoexporten dämpas. När vi lägger ihop allt detta i en helhetsbedömning kommer vi fram till att BNP i vårt huvudscenario stiger med 1,7 % i år och med drygt 2 % under de följande två åren. Det innebär att vi har reviderat ned prognoserna med fyra tiondelar på ett och två års sikt när det gäller BNP. Samtidigt är resursutnyttjandet högt i dagsläget. Arbetslösheten har inte stigit i den här konjunkturnedgången, och det tillsammans med en del andra saker gör att resursutnyttjandet fortfarande är förhållandevis högt. Trots den här försiktiga återhämtningen tror vi därför att inflationen blir stabil under de kommande åren. Vi räknar med att vårt underliggande mått på inflationen som jag visade, dvs. konsumentpriserna minus ränteeffekten, skatter och transfereringar, kommer att uppgå till 1,8 % på ett års sikt och 1,9 % på två års sikt. Men som alltid är det riskbilden kring detta huvudscenario som är av betydelse för utformningen av penningpolitiken. Där kan man säga att utvecklingen på de finansiella marknaderna har ökat osäkerheten, som jag sade, dels om i vilken omfattning den börsnedgång vi redan har sett påverkar utvecklingen, dels om hur den kommer att te sig framöver. Det dämpar konsumtion och investeringar, både i omvärlden och i Sverige. Det går inte att utesluta att den nedgång som redan har skett kan komma att dämpa efterfrågan mer än vad vi antar i huvudscenariot. Skulle dessutom de internationella börserna fortsätta att utvecklas negativt kan ett betydligt mindre gynnsamt scenario komma att realiseras för svensk ekonomi. Självfallet blir då också inflationen lägre i ett sådant scenario. Den här nedåtrisken - jag betonar att det är en risk som vi pekar på, inte en del av huvudscenariot - motverkas bara delvis av en inhemsk uppåtrisk som är förknippad med det inhemska inflationstrycket och lönebildningen. Sammantaget gör vi bedömningen att det föreligger en nedåtrisk för inflationen. Beaktar vi den här riskbilden kan vi lite grovt säga att inflationen på ett till två års sikt kommer att ligga ungefär i linje med Riksbankens mål, om än något i underkant. Det troligaste är fortfarande att vi får en förstärkning av konjunkturen under de närmaste åren. Tillsammans med att läget är svårbedömt, inte minst till följd av svängningarna på de finansiella marknaderna, gör detta att Riksbanken i nuläget valt att lämna reporäntan oförändrad. Utvecklingen på de finansiella marknaderna och dess effekter på ekonomin motiverar dock, som vi ser det, en skärpt uppmärksamhet från Riksbankens sida. Därför beslutade vi vid vårt penningpolitiska möte i går att hålla ett extra penningpolitiskt sammanträde den 14 november kl. 13 och då göra en förnyad avstämning av läget. Vi hade ursprungligen planerat att inte ha något möte förrän i början av december, men eftersom vi tyckte att vi ville följa den här utvecklingen och göra en förnyad avstämning av situationen bestämde vi oss för att ha ett möte den 14 november igen. Tack så mycket, herr ordförande. Sonia Karlsson (s): Tack, riksbankschefen, för en som vanligt informativ och intressant inledning. Det var ju som nämndes 14:e gången i dag som detta skedde. Som riksbankschefen nämnde har det varit extremt turbulent på de internationella finansmarknaderna, bl.a. till följd av konjunkturutvecklingen men också på grund av diverse redovisningsskandaler som Worldcom och Enron. Dessa har lett till att trovärdigheten för främst amerikanska företag har minskat. Det här förlorade förtroendet har också lett till kraftiga nedgångar på börserna. Riksbankschefen kom in på det, men jag vill ändå fråga vad riksbankschefen anser att den här utvecklingen betyder för stabiliteten i det finansiella systemet, liksom vad han anser om bankernas säkerhet för utlåningen. Jag vill understryka att Finansinspektionen, som i går lämnade sin rapport om finanssektorns stabilitet, har påvisat att det finns ökade risker och att det kräver aktiva åtgärder. Det var den ena delen. Sedan steg ju inflationen både internationellt och i Sverige under förra året, bl.a. på grund av temporära prishöjningar på en del råvaror och livsmedel. Till skillnad från andra centralbankskolleger valde Riksbanken i våras att höja reporäntan för att möta ett stigande inflationstryck. Centralbankerna i euroområdet och USA har däremot hållit styrräntorna oförändrade sedan räntesänkningarna i samband med terrorattacken förra hösten, bl.a. på grund av den svaga internationella konjunkturen. Jag skulle vilja att Riksbankschefen kommenterade vårens höjningar i ljuset av den svaga internationella konjunkturen och de senaste månadernas fallande inflationstakt. Sverige hade ju nu i september en av de lägsta inflationstakterna i EU mätt enligt HIKP. Urban Bäckström: Låt oss börja med företagsskandalerna. Jag tror att sådant här kommer fram i olika versioner efter en väldigt spekulativ period på aktiemarknaderna. Det finns någonting som suger tag i oss människor och gör att vi blir väldigt euforiska under en sådan här uppgångsperiod. En del blir mer euforiska än andra, och det påverkar naturligtvis beslutsfattandet och ibland också omdömet. Sonia Karlsson nämner ett par exempel där det har slagit alldeles slint. I grund och botten tror jag ändå att det är den höga värderingen och inte företagsskandalerna i sig som lett till att vi fått nedåtgående börskurser under sommaren. Men det är naturligtvis viktigt att ta itu med de här sakerna, och det gör det amerikanska rättssystemet nu. Vi har några sådana här exempel i Sverige också. Vi hade något bolag på 80-talet som lockade med sig väldigt många människor. Kurserna drevs upp till mycket höga nivåer, och sedan kollapsade det. Sådant händer alltså, otrevligt nog. Det är viktigt att regelsystemet tar fatt på bedrägerier och när man fuskar och försöker lura människor. En annan effekt av detta är att de allra flesta företagsledare som såg det här frågar sig: Kan det hända i vårt företag, i vår bank? De sätter naturligtvis i gång med en väldig massa åtgärder för att försäkra sig om att redovisningen är korrekt. Det infördes också ett nytt system i USA där företagsledarna fick påteckna sina redovisningar själva med personligt ansvar för att garantera att de var rätt gjorda. Jag tror att det är viktigt att inte rusa i väg med nya typer av regleringar omedelbart utan att smälta, analysera och undersöka för att få perspektiv på sådana händelser. Är det någonting i regelverket som bör förändras bör man göra det, men man ska inte bara rusa i väg och vidta åtgärder. Vi kan inte skapa ett regelverk som förhindrar varje sådan situation. Nu är det ju dessutom förbjudet att bedriva denna typ av verksamhet och luras på det där sättet. Den andra frågan gällde Riksbankens räntepolitik. Precis som Sonia Karlsson sade höjde vi reporäntan i våras. En del centralbanker valde att göra så, andra inte. Låt mig först bara visa hur olika banker reagerade. Det Sonia Karlsson refererade till var USA och ECB. Man kan även lägga till Storbritannien, som höll sin ränta oförändrad. Nu låg de på en högre nivå redan i utgångsläget. I Norden ser det ut så här. Vi ser att Norge ligger på en avsevärt högre nivå, men de valde också att höja. Om vi tittar på länder som liksom Sverige har inflationsmål valde alla dessa att höja räntorna i våras. Men vi ligger på lite olika nivåer. Till exempel Nya Zeeland höjde lite mer. Allt detta beror på hur den inhemska situationen ser ut, inte minst hur växelkursen utvecklar sig, hur privatkonsumtion, investeringar, BNP osv. utvecklar sig. Jag tror att det är väldigt viktigt att Riksbanken upplevs vara systematisk och att vi minst fyra gånger om året sätter oss ned och gör en rejäl bedömning av hur vi ser på framtiden. När vi sedan kommer fram till den bilden sätter vi oss ned och fattar ett penningpolitiskt beslut som hänger ihop med den bild som vi har redovisat. Vi ska komma ihåg att Riksbanken aldrig kommer att göra helt riktiga prognoser. Det är ett pris som vi får betala för att få en lite mer stabil penningpolitik och mindre ryckighet i sysselsättning och produktion. Det gäller både på nedsidan och på uppsidan i fråga om ränteutvecklingen. Mats Odell är inte här nu, men han och jag brukar tala om bilfärder när vi talar om penningpolitik. Och man kan säga att när man kommer fram till en korsning är det ganska naturligt att lätta lite grann på gaspedalen. När man sedan har kört förbi korsningen tycker jag inte att det är riktigt att fråga sig om det hade varit bättre att köra igenom denna korsning med full fart eftersom det inte kom någon bil eller om det var riktigt att lätta lite grann på gasen, passera korsningen och sedan fortsätta. Vi hade tänkt höja räntorna mer i våras. Vi talade om det flera gånger. Och så sent som under försommaren var vi inne på att nästa steg i räntepolitiken skulle vara en höjning. Men vi realiserade inte detta, utan vi tog intryck av det som hände under sommaren, och vi vill nu följa detta med stor uppmärksamhet. Sonia Karlsson (s): Tack, riksbankschefen, för svaret. Jag fick däremot inget svar på frågan om bankernas säkerhet för utlåning. Diskussionen om räntan hade vi redan i mars månad då jag undrade om det inte hade varit möjligt att avvakta lite grann. Vi visste ju att vissa inflationssiffror så att säga skulle försvinna under maj eftersom det handlade om tillfälliga höjningar. Vi hade en annan åsikt då, och jag ville bara kommentera detta. Jag har en helt annan fråga. Det finns en relativt stor skillnad mellan Riksbankens och ECB:s mål för inflationen. Riksbankens inflationsmål ligger på 2 % med ett intervall på ±1 %, medan ECB har ett mål på högst 2 %. Inflationsmålet påverkar ju pris- och lönebildningen. Vilka effekter bedömer riksbankschefen att det skulle det bli på den svenska ekonomin och lönebildningen om och när Sverige inlemmas under ECB:s inflationsmål? Och krävs det någon form av anpassning till ECB:s stramare inflationsmål? Finns det någon diskussion inom ECB om att förändra inflationsmålet i en riktning som stämmer mer överens med det svenska? I diskussionen bland en del ekonomer och forskare under senare tid har det ju bl.a. pekats på att ECB:s mål är för stramt. Urban Bäckström: Bankernas situation bedömer vi som stabil. Det framkom ytterst i resultaten för bankerna i Sverige. Om det fanns någon fördel med bankkrisen för tio år sedan skulle det möjligen vara att bankledningarna tog en väldigt stor lärdom av vad som hände. I många fall var dessa bankledningar aktiva, åtminstone på styrelsenivå, under bankkrisen. Det är naturligtvis ingen bankchef, styrelseordförande eller styrelseledamot som vill uppleva denna situation igen. Och därför har det bedrivits ett ambitiöst arbete för att få till stånd en mycket bättre riskhantering än tidigare. Sedan ska vi komma ihåg att denna boom inte på samma sätt som den förra boomen i slutet av 80-talet präglades av en snabb byggnation av kommersiella fastigheter och spekulation i kommersiella fastigheter. Det har vi inte alls sett på samma sätt nu. Det är ofta den som drar med sig kreditgivningen och som kan leda ett sådant här förlopp för långt. Man kan säga att bankerna inte alls var med i denna IT- bubbla och gav krediter, utan den finansierades i stor utsträckning av aktiemarknaden. Vi befinner oss alltså i ett annat läge än det vi var i då. Som jag ser det är det ett mycket bättre läge. När det gäller de tillfälliga inflationshöjningarna minns jag inte att vi hade så helt olika uppfattningar. Sedan kan vi ha olika uppfattningar om räntan men inte om den analysen. Men tänk på att det inte var den som avgjorde våra räntehöjningar. Det var inte den inflationsutveckling som vi var mitt uppe i som avgjorde räntepolitiken, utan det var som vanligt en prognos på ett till två års sikt. Och i ljuset av den mycket starka utvecklingen under våren i USA och också i Sverige och den milda recessionen och det höga resursutnyttjandet var vi oroliga för att vi alltför snabbt skulle få inflation om detta förlopp skulle fortsätta under 2003 och 2004. Nu blir det kanske inte så med tanke på den fortsatta nedgång som har skett på börserna. Vad är rimligare än att vi tar intryck av detta och väger in detta i våra prognoser? Och det är detta som vi har gjort. Det sista när det gäller ECB är en rätt stor och komplicerad fråga eftersom den ytterst berör vad som händer med Sverige om vi går med i EMU. Det handlar inte bara om inflationsmålet utan om hela paketet. Jag tror att det skulle föra lite för långt i denna diskussion att diskutera detta. Men låt mig ändå säga att om Sverige väljer att gå med i valutaunionen tror jag att det är rimligt att vi har samma inflationstakt som resten av Europa. Om vi inte har det råkar vi snabbt in i kostnadsproblem och konkurrenskraftsproblem, och det leder till att aktiviteten i Sverige går ned. Det är därför högst rimligt att vi väljer samma inflationsmål. Sedan sitter den svenske riksbankschefen inte så centralt placerad i ECB att jag kan bedöma om det förs någon diskussion om att förändra detta. Men jag har inte hört talas om något sådant. Däremot vet jag att akademiker för en rätt intensiv diskussion om vad som är det bästa målet för en centralbank. Fredrik Reinfeldt (m): Även jag vill tacka Urban Bäckström för en god genomgång, och jag delar precis som Urban Bäckström uppfattningen att det är bra att vi har kunnat få till stånd dessa offentliga utfrågningar. Moderaterna har t.o.m. tyckt att det ska finnas ett förstärkt lagstöd för att se till att det också ska fortsätta att vara på detta sätt. Jag noterar också, trots att jag har varit borta från utskottet under två år, att billiknelserna fortsätter att användas, vilket jag tycker är bra. Det ska ju åkas mindre bil framöver, inte bara beroende på att Urban Bäckström ska lämna sin post utan också beroende på att det ska införas bilavgifter. Så vi får väl se hur det blir med dessa liknelser i framtiden. Jag vill sedan säga att även jag tycker att det möjligen är en djärv slutsats som Urban Bäckström drar, att mänskligheten skulle kunna lyfta av sig ett av sina tyngsta ok, nämligen att ständigt göra om tidigare generationers misstag, dvs. att vi kanske har lärt oss att inte ha en så reglerad ekonomi som vi hade under det förra århundradets början utan att vi faktiskt till följd av öppnare ekonomier, till följd av bättre regleringar och i en del fall också färre regleringar synes ha ekonomier som står bättre pall mot orostider än vad som en gång var fallet. Det är glädjande om det faktiskt är så. Jag tänkte faktiskt fråga om Stockholm och Stockholms påverkan på Sverige. Det finns resonemang här om finanspolitiken som bedöms bli mindre expansiv. Och det är väl troligt. Vi har ju haft en valårsbudget som har gett en väldigt kraftig köpkraftspåspädning. Och nu kommer andra tider. I pressmeddelandet nämns huvudsakligen åtgärder för att hålla utgiftstaket. Och det stämmer säkert. Men i texten finns också, som Urban Bäckström nämnde, resonemang om kommunala skattehöjningar. I budgetpropositionen nämner regeringen en möjlig skattehöjning på 25 öre som ett genomsnitt. Vi har ju nåtts av budskapet att man i Stockholms stad förmodligen kommer att samlas kring en skattehöjning på 1:80 kr, vilket väl är svenskt rekord. Men det kommer snart att slås eftersom det följs av flera besked under de kommande dagarna. Detta är naturligtvis en väldigt kraftig indragning av köpkraft. Det är en hård beskattning av dem med lägst inkomster. Marginalskatterna kommer också på detta sätt att börja stiga. Det som jag skulle vilja göra en poäng av är att den svenska ekonomin väldigt mycket är uppbyggd för att Stockholm ska vara en motor för landet. Det ser man genom att Stockholm betalar en oproportionerligt stor andel av landets skatter. Det utjämningssystem som finns bygger också väldigt mycket på att resurser ska kunna lyftas ut från Stockholm till övriga delar av landet. Detta har man kunnat basera på att den regionala tillväxten har varit starkare i Stockholm än i övriga delar av landet. De delar av ekonomin som har möjliggjort detta för Stockholm är just dem som har stora problem. Här nämns bl.a. den finansiella sektorn som är större i Stockholm än i övriga delar av landet. Man skulle också kunna säga att telekomsektorns starka närvaro i Stockholm tidigare bidrog till god expansion. Men den har nu stora problem, vilket gör att man kan tala om att Stockholm just nu ligger på lägre tillväxttal än övriga landet. Då är frågan: Vad händer med bilen när motorn får stora problem? I det hänseendet tycker jag att man också ska se att det är sällsynt olämpligt att slå på väldigt kraftiga skattehöjningar i denna region. Jag menar att det inte är ett isolerat problem för Stockholm utan att det med den struktur som svensk ekonomi har kommer att innebära fortsatta och växande problem för resten av Sverige. Den typen av resonemang finns kanske av förklarliga skäl inte i inflationsrapporten, men det vore intressant att höra Urban Bäckströms kommentarer till detta. Urban Bäckström: Jag ska först ta upp tråden när det gäller att göra om tidigare generationers misstag. Jag tror att en av mina bilder visade att aktiemarknadens svängningar ständigt kommer tillbaka. Vi trodde väl ett tag när vi avreglerade kapitalmarknaderna - vilket jag i sig tror var en bra åtgärd, men av detta följer också stora svängningar - att det var en engångsföreteelse att vi kunde få bubbelliknande fenomen, och då på fastighetsmarknaden. Men vi trodde att när vi hade vant oss vid detta skulle det inte uppträda igen. Sedan dröjde det inte mer än tio år innan det kom en ny typ av bubbla. Vi måste lära oss att förstå att detta kan komma igen gång efter gång. Men vad vi kan göra är att försöka bygga så robusta system som möjligt som kan klara korrigeringar på marknaden av denna storleksordning. Sedan bör vi väl uppmana oss lite till mans att försöka påminna oss om dessa bubblor. Så nästa gång - om det nu dröjer tre, fem eller tio år - när det uppträder en ny bubbla någonstans i något system får vi inte börja tala om en ny ekonomi, utan vi får börja vara oroliga för en utveckling som går för snabbt i stället. Jag tror att finansiell stabilitet kommer att bli en fråga som står på dagordningen under decennier framöver. Och det blir kanske det viktigaste som centralbanker gör snarare än att ägna sig åt den omedelbara penningpolitiken. Sedan pågår det ju, som vi alla vet, en diskussion om huruvida det finns en roll för penningpolitiken när det gäller att försöka förhindra sådana förlopp. Det som vi på Riksbanken gjorde under de år då denna bubbla byggdes upp var att mycket noga följa om det fanns risker för en kreditexpansion i samband med att bubblan byggdes upp. Då tror jag säkert att det hade funnits en roll för penningpolitiken, att trots låg inflation göra ett tillfälligt åsidosättande av detta jobb och försöka begränsa bubblans verkningar. Nu blev det inte så, utan bankerna ägnade sig inte åt kreditgivning på det sätt som kunde ha skett, kanske senare i ett sådant förlopp, vad vet jag. Stockholm är naturligtvis en oerhört viktig motor, och det är riktigt som Fredrik Reinfeldt säger, och han vet förmodligen mer om detta än jag, att Stockholm drabbas av anpassningar. Det gäller IT- och telekomsektorn och fastighetsmarknaden i någon mån. Det finns lite olika anekdotiska förhållanden om att Stockholm nu drabbas av anpassningen. Och Stockholm är viktig för resten av landet. Men jag måste erkänna att vi på Riksbanken inte gör någon analys av huvudstadens särskilda problem, utan vi ser Stockholm mer som en del av hela Sverige och tittar på hela landets utveckling. Fredrik Reinfeldt (m): Min poäng är att det nog ändå kommer att visa sig att detta hänger ihop och att det också är känt från andra länder att de regionala skillnaderna och hur de påverkar varandra spelar en väldigt stor roll. Men jag vet detta. Vi har tidigare fört diskussionen om hur vi naturligtvis gör en samlad bedömning av Sverige och ska väl fortsätta att göra det. Jag tror som sagt att det kommer att få en hel del följdverkningar som förmodligen blir tydligare nästa år. När det gäller resonemangen om att lära sig av sina erfarenheter gör jag precis samma bedömning. Det är faktiskt glädjande att mitt i det elände det innebär med kraftigt sänkta förmögenhetsvärden kunna konstatera att ekonomin trots allt inte i alla sina beståndsdelar har fallit ihop. Vi har inte sett den typen av krascher som en gång var. Det är ett styrkebesked att vi i ganska bred partipolitisk enighet under åren har kunnat göra en del institutionella förändringar, inte minst av Riksbankens roll i det svenska samhället, som jag tror lägger en grund för att vi faktiskt står bättre pall än vad vi en gång gjorde när den här typen av svängningar som Urban Bäckström påpekar alltid återkommer trots allt kommer. Det gör också att vi ska fortsätta att ställa oss frågan: Finns det fler institutionella förändringar som vi kan göra? Att det uppstår bubblor och tal om ny ekonomi tror jag inte att vi har sett det sista av. Jag är alldeles övertygad om att den typen av resonemang kommer att återkomma. Men det viktiga är som sagt att det institutionellt och i synen på kreditgivning och liknande finns en motståndskraft mot detta. Möjligen är risken en gång i framtiden att närheten till 90-talskriser och annat inte är lika nära och att man inte har detta för ögonen att det kanske finns en förändrad syn i bankväsendet. Nu fanns inte det, utan nu fanns närheten, och då stod man bättre pall. Urban Bäckström: Det finns utan tvekan flera institutionella arrangemang som man kan göra. Och jag tror också att vi över tiden kommer att lära oss att se ännu fler behov av institutionella arrangemang. En sådan sak som pågår på det internationella planet är ju att förbättra kapitaltäckningsreglerna för bankerna. Det är en viktig faktor att mer ta hänsyn till den faktiska riskexponeringen som den enskilda banken har när finansinspektioner runtom i världen tillämpar dessa kapitaltäckningsregler. Andra regler som är på gång att implementeras på det internationella planet handlar ju om s.k. collective action clauses. Förr var det bara banker som var involverade i kreditgivningen. Om ett land hamnade i problem kunde man samla alla dessa banker runt ett bord och diskutera hur man skulle lägga upp det. I dag är det hundratusentals obligationsinnehavare som berörs av denna långivning. Och det går inte att samla ihop alla dessa på ett enkelt sätt, eftersom man måste samla ihop precis alla om man inte har sådana klausuler. Då är idén att försöka införa majoritetsprinciper i dessa obligationskontrakt så att man kan samla en del av obligationsinnehavarna och göra upp om ett ackord för att slutföra en skuldsanering. Ytterligare en sak som diskuteras av IMF är frågan om konkursförfarande för ett land. Vi har det för företag, men vi har det inte för länder. Det är en svår fråga, men den är säkert inte omöjlig, och den vinner nu alltmer stöd runtom i världen. Detta är några exempel på internationella arrangemang. Här hemma pågår ett arbete med att se över Finansinspektionen och dess roll. Det finns en risk att man ger Finansinspektionen för mycket uppgifter så att den inte kan koncentrera sig på det verkligt viktiga. Det är möjligt att andra myndigheter borde ta över en del av dessa uppgifter så att Finansinspektionen verkligen kan koncentrera sig på det som handlar om det finansiella systemets kärna. Men det är för långt att utveckla detta nu. Men det var några exempel på vad man kan fundera över. Sedan är jag övertygad om att vartefter utvecklingen går kommer det att kunna läggas till en hel del olika åtgärder på detta område. Jag tror nämligen att en av de viktigaste frågorna under de närmaste decennierna kommer att bli att undvika effekterna av för stora svängningar. Karin Pilsäter (fp): Jag tänkte börja med att lyfta fram det som Urban Bäckström sade om att den svenska riksbankschefen inte sitter så centralt placerad i ECB att han kan bedöma vad som pågår där. Vi får väl hjälpas åt och se till att nästa riksbankschef hamnar lite mer centralt ganska så snart. Jag har en fråga som lite grann gäller jämförelsen med ECB:s domäner, nämligen det faktum att den svenska riksbanken har lagt räntan på en högre nivå än den ligger i ECB, och det är riktigt utifrån att man ska bedöma situationen som den ser ut i Sverige och inte bara jämföra sig med andra. Men då handlar frågeställningen om produktionsutnyttjandet och växtkapaciteten, tillväxtmöjligheterna, i förhållande till andra länder. Det står ju på flera ställen om problemen med arbetskraftssituationen i Sverige och att ni t.ex. som så många andra bedömer att den höga sjukfrånvaron också kommer att leda till överströmning i permanent utanförskap genom förtidspensioner osv. Vi har också fått rapporter om att människor med utländsk bakgrund nu har fått det ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden, alltså problemen med att få människor som står till arbetsmarknadens förfogande, detta i kombination med skattehöjningar som eventuellt också kan verka negativt åtminstone på marginalen på arbetskraftsutbudet, som nämns här. Nu blir väl de för stora grupper något större dn vad jag förmodar att Riksbanken hade räknat med. Ni antar också att det kommer att komma besparingar för att klara utgiftstaken. På sidan 39 står det att man antar att de främst drabbar hushållssektorn. Allt detta ska ställas i relation till de stora behov av arbetskraft som finns inom vård och utbildning för att få dessa sektorer att över huvud taget fungera. Jag skulle vilja be Urban Bäckström att resonera lite grann kring hur banken ser på den här inbyggda konfliktsituationen - risk för löneinflation, svårigheter att över huvud taget få ut personal kontra de krav som ändå kommer att ställas på att de facto få dit personal. Urban Bäckström: Ofta är det efterfrågesidan i svensk ekonomi som brukar tilldra sig intresse när man diskuterar penningpolitiken. Men också utbudssidan i ekonomin är central eftersom den lägger grunden för hur stor efterfrågan kan vara, och det är samspelet mellan dessa två som bestämmer graden av övertryck eller undertryck och därmed inflation i den svenska ekonomin. Utbudssidan får sällan den uppmärksamhet som den förtjänar. Ett exempel är den demografiska utveckling som vi går mot. Vi vet att antalet yrkesverksamma blir mindre i förhållande till dem som går i pension. Detta drar bort människor från arbetskraften. En annan sak som har diskuterats är KNAS- utredningen. Jag kommer inte ihåg exakt vad detta står för. Den skulle också leda till att man drar bort människor från arbetsutbudet. Det är klart att kommunalskattehöjningar och landstingsskattehöjningar träffar alla, vilket innebär att skattekilen går upp för alla inkomsttagare. Det är också någonting som påverkar arbetsutbud, åtminstone på marginalen. Alla dessa faktorer och kanske ett antal till, t.ex. sjuktalen, påverkar möjligheten att få expansion i svensk ekonomi. Sänks utbudssidan minskar möjligheten att efterfråga, och då måste Riksbanken vara orolig för inflationstendenser. Dessutom har vi haft en mycket mild konjunkturnedgång, åtminstone såsom den ter sig på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har ju i princip planat ut kring 4 %. Vi vet att någonstans i detta härad finns det tendenser till löneinflation. Det ska inom parentes sagt bli väldigt spännande att se om det blir någon omförhandlingsklausul som utlöses, vilket diskuteras här under hösten. Om det blir det är detta tecken på att arbetslösheten har kommit ned för lågt, dvs. att resursutnyttjandet är för högt. Det är någonting som vi måste ta hänsyn till när det gäller den uthålliga ekonomiska tillväxten i svensk ekonomi. Utbudssidan är alltså central och diskuteras ofta för lite. Jag kan gärna ge mig själv kritik i detta sammanhang eftersom jag själv brukar diskutera efterfrågesidan och konjunkturutvecklingen mest i dessa sammanhang. Karin Pilsäter (fp): Det är väldigt viktigt eftersom vi vet att det ställs mycket högre krav på fler förskollärare, fler lärare i skolan, fler sjuksköterskor osv. Där kommer man på ett eller annat vis att vara tvungen att göra vad man kan för att åtminstone få människor på plats även om man inte får utbildade människor därför att vissa saker bara måste fungera. Då ser i alla fall jag framför mig att det finns en väldigt stor risk för ökande obalanser där man, som det mycket riktigt står här, måste hålla igen på utgiftssidan för att hålla utgiftstaken och saldona samtidigt som man helt enkelt blir tvungen att betala för att få dit människor. Urban Bäckström kan väl kommentera detta. Jag kan egentligen inte tolka detta på så många andra sätt än att man så att säga är tvungen att med andra politiska åtgärder se till att öka utbudet av arbetskraft. Man kan ju lösa problemen med dessa obalanser med räntehöjningar och täppa igen, men då klarar man ju inte själva verksamheten. Jag har en helt annan fråga som kanske är något mer filosofisk, men jag tycker att det också kan finnas utrymme för oss att fundera på lite längre sikt. Vi har ju haft en utveckling under mycket lång tid där penningpolitiken i Japan i praktiken har blivit helt meningslös. Det som man till att börja med kan befara är risken för att USA skulle hamna i någon likartad situation där räntan är så låg och andra faktorer är avgörande för att man känner så stor oro för framtiden med börskurser, huspriser osv. att penningpolitiken som redskap blir verkningslös samtidigt som en expansiv finanspolitik inte heller är möjlig på grund av stora underskott. Jag skulle vilja höra om Urban Bäckström har någon kommentar när det gäller risken för en sådan situation i USA och vilka effekter det skulle få för oss andra. Sverige är väl väldigt långt från att något sådant skulle hända, men vilken är risken för att detta skulle kunna uppstå i USA, och hur skulle det kunna påverka oss? Urban Bäckström: Jag tror att det var en fråga tidigare som jag inte besvarade. Ja, vi tror att utgiftstaken spräcks och att man måste vidta åtgärder för att så inte ska ske. Det som skiljer oss och regeringen åt är att vi inte har så väldigt stor komparativ fördel när det gäller att bedöma statsfinansernas utveckling. Men grovt sett gör vi ändå den bedömningen. Och det hänger samman med två saker som skiljer oss från det som regeringen har gjort. Det ena är att vi har en lägre tillväxt, och med en lägre tillväxt blir det en större belastning på transfereringssystemet, och det ökar kostnaderna. Det andra är att vi tror att det är svårt att få sjuktalen att gå ned. Däremot kan de kanske plana ut. Men att de snabbt ska komma ned nu under den period som vi tittar på tror vi är svårt. Däremot finns det naturligtvis ingenting som hindrar att om man vidtar de åtgärder som krävs, och jag kan inte riktigt bedöma vilka som är relevanta, kommer naturligtvis sjuktalen att kunna komma ned på lite sikt. Så är det säkert. Karin Pilsäter tangerar här ett av de allra svåraste problemen på svensk arbetsmarknad på många decenniers sikt. Det är relativlöneförskjutningar. Ett annat begrepp för det är om en grupp som är speciellt attraktiv på arbetsmarknaden just nu får högre löner därför att det fattas folk och ingen utbildar sig till dessa arbeten och att man måste attrahera dem, och då höjs lönenivån. Det har oftast dragit med sig hela arbetsmarknaden. Att vidga löneskillnader mellan olika yrkesgrupper har blivit mesta gemensamma nämnare snarare än denna förskjutning. Det är ett exempel på att arbetsmarknaden inte fungerar riktigt bra. Här finns det dagsaktuella exempel på bristyrken där det är oerhört viktigt att attrahera duktiga människor att utbilda sig för att de sedan ska komma in i yrkesrollen. Ibland kommer det naturligtvis att krävas en högre lön där. Frågan är i vad mån det drar med sig resten av arbetsmarknaden. Om så sker, blir resultatet att arbetslösheten tvingas upp på en högre nivå totalt sett för att liksom dämpa den totala löneökningstakten. Den är ju given av ekonomins produktivitetsutveckling och inflationsmålet. Där har vi många gånger sagt att det totala löneökningsutrymmet i Sverige ligger någonstans i häradet 3,5-4 %. Det kan inte överskridas, för då överskrider vi inflationsmålet. Om arbetsmarknaden inte fungerar tillräckligt bra blir det arbetslösheten som så att säga får ge sig. Detta pekar även LO- ekonomerna på, så numera är det här inte särskilt kontroversiellt. Låt mig komma till det japanska problemet och till utvecklingen i USA. Japans problem är att man aldrig på allvar har tagit itu med banksystemet. Man inför marginella åtgärder och det har man gjort ett par gånger om året under de senaste tio åren. Men man har liksom aldrig kommit att ta tag i det. Det gör att en viktig kanal för penningpolitikens verkan i det ekonomiska systemet, nämligen kreditkanalen, inte fungerar. Den är helt avslagen därför att bankerna har fullt upp med att klara sin existens. Det var inte fråga om tekniken kring vad vi i Sverige gjorde åt vår bankkris, utan skälet till att det trots allt gick så snabbt att komma över bankkrisen var att det fanns en bred politisk uppslutning - nu tar vi itu med det här. Det kostade mycket pengar vid det tillfället, men kostnaderna hade blivit mycket större om man bara hade låtit det gå. I Japan gjorde man aldrig detta. Men Japan är en stor ekonomi, så bankproblemen har inte märkts på samma sätt. I USA talas det mycket om utvecklingen på deras fastighetsmarknad. USA är dock inte en fastighetsmarknad utan en sammansättning av flera olika fastighetsmarknader, precis som Europa inte är en fastighetsmarknad. Vi har snabbt stigande fastighetspriser i Storbritannien, men i Sverige finns en tendens till utplaning. I andra länder går det kanske på annat sätt. Jag tog upp några faktorer när det gäller den internationella finansiella stabiliteten som ändå förklarar att det här har gått ganska bra. Alla centralbanker och finansinspektioner följer naturligtvis utvecklingen mycket noga. Federal Reserve drog lärdomen att det, för att slippa hamna i en situation liknande den japanska, var viktigt att snabbt sänka räntorna. Oerhört snabbt drog man ned räntorna från de höga nivåer som de hade kommit upp till. Det bidrar säkert till ett lugnare förlopp i den amerikanska anpassningen. Stefan Attefall (kd): Jag skulle vilja fortsätta resonemanget om arbetsmarknaden. I Mats Odells anda fortsätter jag med bilmetaforer. Vi pratar mycket om trafikmiljön - om väjningar, korsningar och sådant men alltför lite om vilken bil vi sitter i. Är det en småbil med svag motor och dålig säkerhet, eller är det en bil med starkare motor, med hög effektivitet och med en god säkerhet som vi kör omkring i? Det är nog det som vi mer måste fokusera på. Då är arbetsmarknad och lönebildning centrala delar. Varsel inom industrin, särskilt inom telekomindustrin, har gjort att tillgången på arbetskraft är ganska god i de sektorerna just nu. Det var lite annorlunda bara för ett tag sedan. Samtidigt vet vi att det finns bristyrken på många andra områden, särskilt när det gäller vård och omsorg och den typen av yrken som ofta är offentliga. Vi ser också att lönebildningen ligger högre i Sverige än i omvärlden. Trots att vi har passerat en högkonjunktur och nu börjar gå ned i en lågkonjunktur ligger vi på löneökningstakter som är oroande, särskilt i jämförelse med konkurrentländer. Framför oss har vi avtalsrörelser som kommer att inledas under det kommande året och under år 2004. Jag skulle vilja höra riksbankschefen kommentera hur han ser på de kommande avtalsrörelserna och på hur vi kan få en lönebildning som är konkurrenskraftig och som är sådan att vi kan undvika ett inflationstryck i ekonomin. Samtidigt gäller det att hantera den mycket märkliga arbetsmarknad som vi har med en, för att vara i den här typen av konjunkturläge, extremt hög arbetslöshet - det gäller då både öppen arbetslöshet och dem som är i åtgärder. Dessutom har vi problem med de höga sjukskrivningstalen. Vi har problem med hög arbetslöshet och bristyrken samtidigt. Det skapar en situation där den bil som vi sitter i inte är så stark och effektiv som skulle behövas för att vi ska kunna färdas tryggt på vägen framåt. Urban Bäckström: Vi måste ändå, tycker jag, se vad som har hänt på svensk arbetsmarknad mellan 80- och 90-talen. Det har ju varit möjligt att växla ned löneökningstakter på 8, 10 eller 12 % till 4 %. Nu diskuterar vi att det kanske vore bättre för Sverige om löneökningarna totalt sett hamnade på 3,5 % i stället för på 4 % eller 4,3 %, eller något sådant. Det är ett problem, och det är viktigt att åtgärda det om man har höga ambitioner när det gäller sysselsättning och låg arbetslöshet. Det har ändå skett ett stort paradigmskifte. Det tror jag hänger samman med den politiska uppslutningen kring låg inflation och betydelsen av det samt med att Riksbanken har fått möjlighet att systematiskt och kontinuerligt föra en sådan politik. Sedan har vi fördelen med låg och stabil inflation. Även om vi ibland när den går från 2 % till 3 %, eller från 2 % till 1 %, är bekymrade, är svängningarna i inflationstakten under 90-talet väsentligt mindre än svängningarna i inflationstakten under 80-talet. Vi har alltså fått inte bara låg inflation utan också en stabil inflation. Det här var någonting som fackföreningsföreträdare med förhandlingsansvar tidigt upptäckte fördelarna med. Det var där, på lokal nivå, som - upplevde jag - det verkliga stödet i fackföreningsrörelsen växte fram. Man såg nämligen fördelarna med att en osäkerhetsparameter försvann i lönebildningen. Man visste ungefär vad inflationen skulle bli. Då var det lättare att sätta reallöneökningarna. På 80-talet visste man ju varken det ena eller det andra. Dels var produktiviteten låg, dels svängde inflationstakten väldigt mycket. Man famlade i ett mörker. Så småningom växte stödet för låg inflation fram också i mer ledande kretsar inom fackföreningsrörelsen. Men som jag upplevde det ute i landet var det just på lägre lokal nivå som man såg fördelarna med detta. Det makroekonomiska perspektivet och den stabiliseringspolitiska regimen är således viktiga ingredienser här. Men har man höga ambitioner när det gäller sysselsättningen och att få låg arbetslöshet måste arbetsmarknaden i sig fungera bra. Ett sätt att studera arbetsmarknadens funktionssätt - det här finns med i en ruta i inflationsrapporten - är att titta på den s.k. Beveridgekurvan. (Bild). Ju lägre arbetslösheten blir, desto svårare blir det rimligen att besätta vakanser. Har man en dålig matchningsprocess på arbetsmarknaden kan man tänka sig att kurvan skiftar utåt. Ju längre bort från nollpunkten man ligger med observationerna, desto sämre fungerar arbetsmarknaden. Vi ser ut att ha fått ett skift i matchningsprocessen, utåt från origo - i varje fall om vi tittar på åren 1996, 1997, 1998, 1999 och 2000. Sedan har någonting hänt år 2001. Vi vet inte vad det är. Det verkar vara ett tecken på att matchningsprocessen är bättre, men det återstår att bedöma. En rimlig hypotes är att en period av hög arbetslöshet tenderar att permanenta långtidsarbetslösheten och göra matchningsprocessen svårare. Vi får, som sagt, se hur det blir. Ju högre ambitioner man har på sysselsättningsområdet och när det gäller låg arbetslöshet, desto mer vill man föra in den här kurvan och matchningsprocessen mot origo. Här kan man tänka sig olika typer av åtgärder, och det är här vi också tangerar svåra partipolitiska avvägningar som jag inte vill trassla in mig i. Stefan Attefall (kd): Jag kan förstå att riksbankschefen inte vill ge sig in i den diskussionen. Riksbankschefen sade själv att vi kan hamna i ett läge där löneökningarna börjar gå uppåt därför att arbetslösheten är för låg. Det visar att föreställningsvärlden i fråga om 4 % öppen arbetslöshet är någonting normalt. Vi börjar ju komma i ett sådant diskussionsklimat i Sverige; det är det allvarliga. Det är som riksbankschefen säger, nämligen att ambitionen måste vara att vi kommer ned till de nivåer som vi hade tidigare och som vi då kanske tyckte var normala, 2 % eller så. Frågan är hur vi hanterar situationen framöver för att undvika att vi får en lönebildningsprocess som, precis som riksbankschefen själv var inne på, innebär att en löneökning för en viss grupp, för att klara akuta rekryteringsproblem, leder till att vi höjer nivån så att vi får konkurrensproblem och därmed hamnar i ett läge där arbetslösheten och, eller, inflationen stiger. Urban Bäckström: Vi i Riksbanken brukar få kritik för att vi är så inflationsfixerade, men låt mig påstå att andra sidan av myntet är att vi är i tillväxtbranschen - penningpolitiken är i tillväxtbranschen. Med detta menar jag att vår uppgift med penningpolitiken är att försöka se till att svensk ekonomi kan växa med sin högsta potential, alltså så snabbt som det över huvud taget går att växa utan att inflationen tar fart. Väntar man med att ta itu med en situation där ekonomin växer för snabbt kommer inflationen att ta fart och etableras på en hög nivå. Då blir det väldigt kostsamt att ta sig tillbaka, vilket man ändå någon gång måste göra. Därför reagerar vi tidigt på inflationstendenser. Vi kan bidra till att efterfrågesidan i ekonomin anpassas till utbudssidan. Utbudssidan kan vi inte göra någonting åt. Det är riksdagen och regeringen som kan påverka utbudssidan med olika skatteförändringar, olika regelförändringar osv. Vår uppgift är att ta den utbudssida som finns för given och bidra till att efterfrågesidan anpassas så nära som möjligt till utbudssidan. Då är också inflationen, grovt sett, stabil. Det är liksom själva grundkonceptet. Vill man att svensk ekonomi ska växa snabbare får man naturligtvis vidta olika typer av åtgärder. Vad den partipolitiska debatten ofta handlar om är ju vad det är som stimulerar tillväxt, vad man kan göra - regelsystem, skatter osv. Jag vill inte hamna i en situation där man etablerar uppfattningen att arbetslösheten bara kan ligga på den här nivån - ingenting annat. Arbetslösheten i sig är ett mått på resursutnyttjandet, men det finns också andra mått på resursutnyttjandet. Det är det som bestämmer graden av expansivitet eller kontraktivitet i penningpolitiken. Det kan vara så att arbetslösheten just nu bara kan ligga på 4 %; annars tenderar inflationen att accelerera. Och det kan vara så att den här nivån skiftar uppåt till 4 %, 5 % eller 6 % på grund av något regelsystem som ändras eller något som händer externt. Då får vi anpassa oss till det. Det kan också vara så att nivån skiftar ned till 3 % på grund av någon förmånlig faktor som träder in. Vår uppgift är inte att säga: Hit men inte längre. I stället gäller det att hela tiden pröva hypotesen var den här punkten finns. Det är också vår uppgift att kommunicera att där vi nu är kan det finnas problem. För varje åtgärd som förbättrar utbudet av arbetskraft och arbetsmarknadens funktionssätt, desto bättre är det för tillväxten. Det är en sak som jag tycker mig kunna säga, även om jag inte vill ge mig in på vilka specifika åtgärder som man kan vidta. Lena Ek (c): Herr ordförande! Lägre tillväxt ger större belastning på trygghetssystemen. Vi har en diskussion om behovet av strukturreformer, och arbetsmarknadspolitiken har precis diskuterats. Sjuksidan har vi ännu inte diskuterat här i dag, men vi känner alla till det enorma behovet av reella reformer på det området för att hejda utvecklingen och bringa ned sjuktalen och ge människor en högre livskvalitet. Den andra sidan av myntet är ju att vara friskare. Vi har ganska stora problem - på sjuksidan väldiga problem - i Sverige i dag. När det gäller tillväxtdiskussionen kan det sägas att Sverige har ett starkt internationellt beroende. Vi kan titta på den amerikanska situationen. I det här materialet tycker jag att det finns en väldigt allvarlig indikator, nämligen inköpschefsindex i USA som pekar nedåt. Den svenska sidan av detta är en förväntad lägre export, som också redovisas här och som vi ser. När det gäller lageruppbyggnaden och basindustrin internationellt sett har det ökat igen efter att under sommaren ha gått ned lite grann. I början av sommaren fanns det t.o.m. en viss förväntan om att det skulle vara möjligt att höja massapriser. Så är det inte längre. Bara under den senaste månaden har det förändrats rätt mycket på den sidan. Inom euroområdet i Europa är budgetsituationen ansträngd, för att inte säga rejält ansträngd, i ett antal länder. Vi har också ett allt tydligare krigshot globalt sett i och med situationen i Irak. USA:s president har fått i stort sett fria händer att hantera den förväntade interventionen i Irak. Totalt sett ser det alltså väldigt bekymmersamt ut. Samtidigt ligger inflationsrisken enligt Riksbankens bedömning på nedkanten av målet. Jag undrar om det går att utveckla det lite grann. Ett extramöte är i och för sig inlagt för att kunna hantera den samlade bilden, men totalt sett undrar jag om man möjligen skulle ha övervägt att inte ligga stilla vad gäller räntan utan kanske t.o.m. fundera på en sänkning i den här konjunkturbilden. Urban Bäckström: Jag har två bilder som är rätt intressanta. När det gäller industriproduktionen ser en återhämtning ut att vara på väg i alla stora områden. Men vi ska komma ihåg att det är historiska data - utfallet av vad som redan har hänt. Hur ser det då ut framåt? Ja, låt oss titta på ett mått på framåtblickande indikatorer, det s.k. inköpschefsindexet. Där viker det ganska snabbt. Därför talar vi om en avstanning av den internationella konjunkturen. Vad vi ser här är genomsnittet. Sedan finns det både sektorer som går bra och sektorer som går extremt dåligt. Frågan är om detta är en effekt av den börsnedgång som redan har inträffat. En börsnedgång påverkar på lite olika sätt. Dels handlar det om det allmänna klimatet. Dels påverkas förmögenheter hos hushåll och företag, och därmed balansräkningar, vilket kan utlösa anpassningar. Är det här en effekt av den börsnedgång som redan har hänt, eller är det fråga om en förväntan om någonting som ska hända framöver när det gäller börsen? Ska den fortsätta nedåt, eller vad är det fråga om? Där behöver vi lite mer tid för att känna av. Det är väl i och för sig alltid så för en prognosmakare att man gärna skulle vilja vänta lite till innan man slutligen sätter sig ned. En fråga är alltså om börsen kommer att fortsätta nedåt. Under de senaste dagarna har börsen gått upp med 15 %. Plötsligt gick börsen under en dag upp med 5-7 %. Det är rätt volatilt; det svänger alltså rätt mycket. Också där är det svårt att ha en klar bedömning av vilket förlopp vi är inne i. Därför sade vi i går när vi diskuterade: Låt oss lägga in ett extramöte och följa detta med skärpt uppmärksamhet. Vi är naturligtvis beredda att vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla inflationsmålet. Vi kommer att noga följa effekterna av det som har hänt och den fortsatta börsutvecklingen och att försöka tolka in det i termer av den här inflationsprognosen när vi sedan ses. Lena Ek (c): I ett så här instabilt läge, som man väl ändå får säga att det är - ett läge med lika stor "uppåt- som nedåtrisk" där, tror jag, "nedåtrisken", tyvärr, är större beroende på de allra senast inkomna svängningarna - är människors förväntningar väldigt viktiga. Två saker har hittills hållit uppe det hela i USA: hushållens förväntningar på framtiden och hushållens benägenhet att handla och spendera pengar. Också där ser vi nu en något annan tendens. Vi talar om börsens svängningar. Alla blir glada när Ericsson har gått upp med 4 %, men realt sett rör det sig inte om så många ören för dem som en gång gick in på en nivå kanske ett par hundra kronor högre än den nivå som Ericssonaktien i dag ligger på. Det beror lite grann på hur man är som människa om glaset är halvfullt eller halvtomt. Här finns ändå psykologiskt en väldigt farlig situation, tycker jag. Det finns sektorer som går bra - ja, genomsnittligt och sett till exportsidan. Men vad som hållit nivån uppe är basindustrin, och där visar signaler nu att det t.ex. för massaindustrin tar stopp. Så har det varit under de senaste tre veckorna. Där är det en väldigt känslig situation. Utöver detta har vi situationen för livbolagen som, som riksbankschefen tidigare sagt, påverkas av börsen. Är det möjligt att lite mer utveckla detta med situationen i livbolagen och de riskerna både för systemet och för marknaden? Jag tänker här också på psykologin. Det är inte så kul och ökar ju inte människors benägenhet att spendera pengar när man hör att man får lägre pension, vilket ju alla har hört under de senaste veckorna. Urban Bäckström: I en sådan här miljö är det naturligtvis lätt att stapla otrevligheter på varandra. Jag tror att vi befinner oss i ett läge där vi har två jämviktspunkter - om det kan uttryckas så. Den ena är att liksom titta på vårt huvudscenario och göra en normal riskbedömning. Där kommer vi också fram till att riskerna finns på nedåtsidan. Vi ligger ungefär i linje med inflationsmålet - låt vara något i underkant. Den internationella konjunkturen ser ändå ut att fortsätta att gå ganska bra. Om det inträffar har man klarat världsekonomin, och hushållen och företagen har klarat anpassningen på ett bra sätt. Det finns dock också ett mindre förmånligt scenario. Där kan man stapla otrevligheter på varandra. Det scenariot är väldigt mycket knutet till de finansiella riskerna. Där tycker jag inte att det på basis av det som har inträffat går att säga att det kommer att gå särskilt dåligt. Tvärtom har det här om något gått bra. Det talar för att det är den andra jämviktspunkten som vi strävar mot. I ett läge där börsen går ned med 60-70 % måste man vara öppen för det som ändå inträffar. Är det någonting som vi missat eller som vi är osäkra på? Vi följer detta noga. Kommer det här att fortsätta? Då befinner vi oss i ett annat läge. Det är klart att det kommer att påverka penningpolitiken också. I all denna dysterhet måste vi också komma ihåg att när vi står inför sådana här konflikthot, säkerhetspolitiska risker, är det inte bara så att världsekonomin vänder nedåt i samband sådana situationer. För drygt tio år sedan var Gulfkriget - när Saddam Hussein, om jag minns rätt, den 1 augusti 1990 gick in i Kuwait. Då utbröt just en oerhörd osäkerhet kring oljepriset. Vad ska hända nu? Vad händer med den säkerhetspolitiska situationen i Mellanöstern? Förtroendet vek hos hushåll osv. Sedan började den mycket kraftiga uppladdningen. Kriget utbröt i början av 1991. Den dagen kriget utbröt, då utbröt också en enorm eufori på marknader, hos hushåll och hos företag. Det var en enorm lättnad. När kriget verkligen kom blev det en helt annan utveckling. Psykologin är väldigt mycket närvarande i sådana här situationer. Det går alltså inte att automatiskt säga - även om det är svårt att förutspå utvecklingen - att det bara går dåligt så fort man står inför sådana här säkerhetspolitiska situationer. Låt mig ta ett annat exempel. Det var väl i oktober 1987 som börskurserna dramatiskt föll. Jag minns inte exakt, men det var 23 % fall på en dag, eller något sådant. Alla skakades vi väl om. Den ena konjunkturprognosen efter den andra kom om hur illa det skulle gå i världsekonomin. Alla var vi lite till mans tagna av den utveckling som kom. Vad hände? Ja, världsekonomin återgick ganska snabbt till sin normala tillväxtbana, och allting gick väldigt bra. Jag ville ta de här två exemplen för att illustrera att man, tycker jag, får vara vaksam och uppmärksam och även ödmjuk inför analysen när man tolkar sådana här händelser och vad som faktiskt kommer att hända. Vi har lagt in en extraväxel för att följa förloppet nu. Jag vill inte säga att vi är bekymrade, men när börskurser faller med 60-70 % måste man naturligtvis följa hur anpassningen efter detta sker. Ordföranden: Tack så mycket, Urban Bäckström. Nu har vi gått en runda, så det kan vara läge för en paus. Ordföranden: Vi återupptar utfrågningen och går in på nästa runda med frågor. Carin Lundberg (s): Herr ordförande! Jag vill fortsätta diskussionen om psykologi. I tider av börsoro och IT-hysteri riktas alltmer uppmärksamhet mot ekonomisk psykologi. När Pe-tal och substansvärden inte räcker för att förklara börskursernas utveckling frågar man efter alternativa metoder. Traditionellt har ekonomer bortsett från psykologiska faktorer och ansett att det har varit omöjligt att göra experiment. Men de två som nu har fått ekonomipriset har gjort tvärtom. Man har ju ansett att den "ekonomiska människan är en kalkylerande varelse som styrs av egenintresse och fungerar fullständigt rationellt". Men det synsättet har under senare år utmanats av forskare med bakgrund i psykologisk forskning, med årets Nobelpristagare som två av de främsta. Numera utgår många ekonomiska forskare från att människan är begränsat rationell och oförmögen att analysera komplexa beslutssituationer där det råder stor osäkerhet. Det kan faktiskt vara nedslående för vän av ordning. De flesta av oss vill ju vara förnuftiga. Men, för att fortsätta bildliknelserna, alla har vi kanske någon gång kört en extra sväng för att bensinpriset har varit 10 öre lägre längre bort. Därför har jag en fråga som rör prognoser. Det kan inte vara lätt att i de här osäkra tiderna förutse hur mycket bruttonationalprodukten växer, hur hög inflationen blir, när konjunkturen vänder osv. Jag har läst i tidningarna att Riksbanken har försökt göra en ranking av de träffsäkraste prognosmakarna och att Riksbanken där har satt sig själv på tredje plats. Därför är min fråga: Använder sig Riksbanken redan nu av kunskaper i ekonomisk psykologi eller är det en kompetens som Riksbanken avser att skaffa sig? Urban Bäckström: Det är ett jättespännande område. Det har också kommit att bildas en ny skola inom den finansiella vetenskapen. Man brukar tala om behaviour of finance för att försöka förklara börskurser och sådana ting. Men det behöver inte vara så krångligt. Vi påverkas av detta allesammans i olika typer av beslutssituationer. Ta bara exemplet att man ska gå ut på restaurang på kvällen tillsammans med någon. Då uppstår en valsituation. Det ligger två identiskt lika restauranger bredvid varandra. De har samma priser, de har samma kvalitet på mat och allt sådant. Skillnaden är bara att utanför den ena restaurangen är det en lång kö. Man kan riktigt se hur immiga fönsterrutorna är på den restaurangen. Det är massvis med människor som sitter där. Den andra restaurangen är helt tom. Nu uppstår frågan: Vilken restaurang ska jag välja tillsammans med min partner när jag ska äta mat? Nog sjutton ställer man sig i kön. Man tänker att det nog är någon annan som har gjort en bra bedömning. Det måste bara vara bra. Alla de som är där kan inte ha fel, och så hakar man på. Det här är inte så konstigt. Det är inte bara någonting som handlar om finansiella marknader utan det är ett mänskligt beteende som vi alla känner igen. Vi följer med. Det etableras konventionella visdomar. Medierna spelar naturligtvis en roll i detta men inte den enda rollen. Vi köper lätt det som står i de braskande rubrikerna också, därför köper vi alla Teliaaktier eller vad det är för någonting, och så är vi med på tåget. Det blir alltmer viktigt att försöka förstå de krafter som verkar i samhället i stort. Vi har ju konjunktursvängningar, och en hel del av detta kan säkert förklaras med mänsklig psykologi. Vi har svängningar i alla olika typer av tillgångspriser. Det är klart att vi precis som andra prognosmakare måste lära oss mer och mer om den forskning som pågår på det här området. Låt mig bara understryka frågans betydelse och vikt, hur intressant det här nya spännande området är. Carin Lundberg (s): Tack så mycket! Jag kanske kan få återkomma längre fram, men då blir det tyvärr till en annan riksbankschef som jag ställer frågan. Jag tror att det här är sådant som vi måste lära oss mer och mer om. Jag kan fortsätta med en annan liknelse. Alla har vi väl varit på auktioner. Där kan det vara någon som bjuder över och bjuder över. Plötsligt har man köpt något som blivit mycket dyrare på auktionen än man skulle ha kunnat köpa det för i affären. Jag har en annan fråga som kanske också kan sägas anknyta till psykologi och människors beteende. Frankrike har hamnat i EU:s skamvrå därför att man har vägrat minska sitt planerade budgetunderskott för nästa år. Frankrike har andra prioriteringar än stabilitetspakten under 2003. "Det gäller bl.a. ökningen av våra försvarsutgifter, budgetpolitiken är fortfarande ett nationellt ansvarsområde", sade Frankrikes finansminister när han fick den här hårda kritiken. Den grekiska finansministern, vars efternamn jag inte vågar mig på, påstod enligt Svenska Dagbladet att Francis Mer föreföll bunden av president Jacques Chirac som inte ville backa från de skattesänkningar som han hade lovat i valrörelsen. På Financial Times ledarsida beskrivs Frankrikes agerande som ett hot mot EMU- projektet. Därför undrar jag om riksbankschefen delar den uppfattningen. Jag undrar också: Hur påverkar ofinansierade skattesänkningar inflationsförväntningarna enligt riksbankschefens uppfattning? Är det kanske så att man måste ha ännu mer kunskaper i psykologisk ekonomi för att få fortsatt trovärdighet för euron? Urban Bäckström: Det är klart att man fortlöpande kan föra en diskussion om hur stabilitetspakten är uppbyggd ur ett analytiskt perspektiv. Men det som har hänt nu är att det är de regeringar och länder som inte har varit tillräckligt ambitiösa i högkonjunkturen och sett över sina offentliga finanser som har råkat hamna nära de här gränstalen, och det är de som reser frågan. Här reses frågan av stora länder i Europa. Det är utomordentligt bekymmersamt att när Sverige och en hel del andra länder verkligen har varit väldigt ambitiösa med att följa regelverket så händer detta i de stora länderna, och det kommer alla möjliga konstiga kommentarer från kommissionen. Jag tror att det är mycket centralt att man håller i det här nu och kritiserar stora länder om de avser att bryta stabilitetspakten. Det är klart att den monetära unionen inte står och faller med en eller två tiondelar i budgetunderskott i ett och annat land. Så är det ju inte. Men det är också viktigt att man håller fast vid de principer som man har lagt fast. Annars kan det få spridningseffekter till andra principer som kanske är väldigt viktiga i olika sammanhang och trovärdigheten i att regeringar och länder står för sina åtaganden börjar tappas. Har man en monetär union måste länderna föra en riktig och stabil ekonomisk politik i respektive medlemsland. I längden går det inte annars. Ett annat drastiskt exempel är vad som hände i det s.k. Bretton Woods-systemet som var det förhärskande systemet under efterkrigstiden när dollarn var knuten till guldet och alla andra valutor var knutna till dollarn. Då fanns det ingen stabilitetspakt. Därför kunde USA, som även då var den stora dominerande ekonomin, missköta sin ekonomiska politik. Man finansierade ju Vietnamkriget med budgetunderskott och lånade upp pengar. Det ledde till att valutasamarbetet sprack. Det kommer det naturligtvis inte att göra i Europa på grund av det som nu inträffar med några tiondelar. Men det är synsättet, att hålla fast vid det som man har bestämt sig för, som är så oerhört centralt. Det är därför vi ibland på Riksbanken kan uppfattas som tjatiga när vi ständigt pekar på hur viktigt det är att hålla fast vid utgiftstak, saldomål och inflationsmål som de viktiga pelarna i den stabiliseringspolitiska regimen i Sverige, de som har gynnat oss så väldigt mycket under de senaste åren och kommer att gynna oss i framtiden. Det är samma resonemang som man kan tillämpa på Europa när det gäller stabilitetspakten. Gunnar Axén (m): Vi har inte bara ägnat oss åt bilkörande i det här utskottet utan även åt en del pusselläggande på senare tid. Då har det handlat om Riksbankens arbete med att utröna på vilken nivå vi har vår långsiktigt hållbara tillväxttakt i landet. Jag vill minnas att riksbankschefen i våras gjorde bedömningen att den låg någonstans mellan 2 och 2 ½ %. Det vore intressant att höra om riksbankschefen har kommit vidare i pusselläggandet och om bilden har klarnat. Gör riksbankschefen någon annan bedömning i dag jämfört med för ett halvår sedan? När vi diskuterade den här frågan i våras var det bl.a. mot bakgrund av det faktum att vi har ett så pass högt resursutnyttjande trots en relativt svag tillväxt. Det vore också intressant om riksbankschefen kunde ge en bild av vad det är för skillnader mellan den svenska långsiktiga tillväxtnivån i kombination med det höga resursutnyttjandet och förhållandet i andra länder där inte samma problematiska situation föreligger utan man har en högre långsiktigt hållbar tillväxtnivå än vi har i Sverige. Urban Bäckström: Vi har haft som hypotes ganska länge att den svenska potentiella tillväxttakten ligger någonstans mellan 2 och 2 ½ %. Det är högre än på 80-talet. Skillnaden beror på att vi tycks ha fått ett skifte i produktivitetstillväxten under 90-talet. Vi har inte fått den typen av accelererande produktivitetstillväxt som man har sett i USA, men vi har fått ett skifte i produktivitetstillväxten. Möjligen kan det hänga samman med den stabiliseringspolitiska regimen, att vi liksom har fått en mer stabil utveckling i svensk ekonomi jämfört med 80-talet. Men det kan förklaras av flera andra faktorer också. Det här är ungefär den potentiella tillväxt som man kan spåra genomsnittligt i Europa, skulle jag tro. Den förefaller ligga högre i USA. Men riktigt var den ligger i USA tycker jag att det är svårt att bedöma. När de mest euforiska perioderna upplevdes i slutet av 90-talet trodde man väl att den låg uppemot 3 ½-4 %, men sedan dess har man reviderat ned tankarna kring den potentiella tillväxttakten. En del av skillnaden mellan USA och Europa ligger i arbetskraftsutbudet. USA har ju en stor arbetskraftsinvandring, inte minst från Mexiko, både legal och illegal. Det gör att man får ett större arbetskraftsutbud och därmed en högre tillväxt. Men man har också fått en ökning när det gäller produktivitetstillväxten. Men, återigen, det här är inga siffror som är huggna i sten på något sätt utan det är siffror som kan påverkas både uppåt och nedåt av ekonomisk politik, av åtgärder som riksdag och regering vidtar. Man kan kanske åstadkomma en potentiell tillväxttakt på 3 % om man vidtar de åtgärder som behövs för det. Men man kan också genom att införa olika typer av regelsystem som upplevs som krångliga få ned den potentiella tillväxttakten. Det är ju någonting som i allra högsta grad ligger i utskottets, riksdagens och regeringens händer. Vår uppgift är att bidra till att efterfrågeutvecklingen anpassas till det den nu är på den potentiella tillväxtsidan. Gunnar Axén (m): En av de faktorer vi pratade om i våras som påverkade det höga resursutnyttjandet var ju de extremt höga sjukskrivningstal vi har. Jag vill minnas att vi då pratade om att Riksbanken skulle titta närmare på vad det skulle ha för inverkan på den potentiella tillväxttakten om man kom till rätta med de höga sjukskrivningsnivåer vi har i dag. Frågan är om ni har tittat närmare på detta och vilken bedömning ni gör av hur det skulle inverka på den framtida tillväxttakten eller den framtida resurskapaciteten. Urban Bäckström: Det är många som har tittat på orsakerna till sjukskrivningarna. När det gäller själva effekterna minns jag inte den exakta siffran. Jag sneglar på min medarbetare för att se om det kan komma någon siffra på hur stora sjukskrivningarna är i förhållande till arbetskraften. Men det är viktigt att skilja på nivåer och förändringar. När sjukskrivningarna ökar från en nivå till en ny, högre nivå är det inte den potentiella tillväxten som påverkas utan det blir ett skifte i möjlig produktionsnivå till en lägre nivå. Det är klart att skiftar man tillbaka uppåt till den högre nivån registreras det under en period som en ökning av tillväxttakten, men inte den långsiktiga tillväxttakten. Jag minns inte den exakta siffran för hur stora sjukskrivningarna är i förhållande till arbetskraften, men säg att det är 3 % av arbetskraften som är sjukskriven och att man skulle kunna bringa ned den andelen till 1 %, bara för att ta en siffra. Det innebär att det finns ett BNP- utrymme för att lyfta nivån med 2 procentenheter. Under en period kan man så att säga växa i den kostymen. Då upplevs det som en högre tillväxttakt. Men det påverkar inte tillväxttakten i längden utan då är det det varaktiga arbetskraftsutbudet vi pratar om. Det är fråga om hur många barn det föds eller produktiviteten. Hur mycket kan vi förbättra produktionsförmågan år efter år? Det är här som teknikgenombrott spelar roll. Det är här som olika typer av mikroåtgärder, regleringar, skattekilar eller vad det kan vara, kan påverka. Storleksordningen på dem är det hemskt svårt att ha någon uppfattning om. Karin Pilsäter (fp): Det här är inte bara den första penningpolitiska utfrågningen efter valet utan såvitt vi nu kan bedöma också den sista som sittande riksbankschef kommer att bli föremål för tillsammans med oss. Jag tänker passa på att ställa några frågor i det perspektivet. Vi har ju under åren sedan den stora förändringen av Riksbankens ställning kunnat se att den penningpolitiska debatten i samhället har förändrats. Det gäller också Riksbankens agerande och hur man har gått ut med sina handlingsregler och fått en större säkerhet i systemet och i samhället runtomkring. Vi har här många gånger pratat om protokollen, öppenheten, hastigheten, tydligheten osv. Det brukar då pratas väldigt mycket om bilkörning men väldigt lite om att åka buss eller om hur man tar sig över gatan med en barnvagn - men det är en annan sak. Jag brukar i det här sammanhanget ofta tänka på att det är lättare att vara efterklok än att i förväg säga hur det ska gå. Det finns dock vissa trafikregler. Det handlar inte bara om ifall man har lust att sakta in inför en korsning utan det finns regler för hur man ska bete sig. Det finns ljussignaler i trafiken, och man får inte köra mot rött, även om en del gör det. Vi kan ibland i debatten uppfatta att man uppmanar Riksbanken att köra mot rött, för att man i efterskott ska kunna säga: Det kom ju ingen bil, så det gjorde ingenting att Riksbanken körde mot rött. Jag skulle vilja fråga om du tycker att du under de här åren har kunnat få fram tydliga signaler och klara regler om hur Riksbanken ska kunna jobba vidare med detta. Hur ska man få den penningpolitiska samhällsdebatten att bli ännu mera öppen? Jag tänker inte bara på Riksbankens eget agerande utan också på att få den penningpolitiska debatten att bli mera öppen och levande. När Riksbanken nu självständigt ska få fatta sina reporäntebeslut är det ju viktigt att diskussionen kring alla de här frågorna förs med alla tänkbara dörrar öppna och att olika aktörer deltar i den. Inför avslutningen av den här perioden tycker jag att det skulle vara trevligt att få höra lite resonemang om detta, både som ett litet bokslut och som tankar för framtiden. Urban Bäckström: Jag ska gärna resonera om detta, även om det kommer oförberett. Både min företrädare och jag själv har stått inför en situation där vi ville kommunicera i frågan om det är riktigt och möjligt att komma fram till 2 % inflation. Det var ju väldigt få som trodde på detta när kronan började flyta och när målet lades fast av de fullmäktige som satt tillsammans med min företrädare. Därför har det varit viktigt dels att etablera målet att kunna kommunicera varför en låg inflation är bra, dels att öppet kunna beskriva den process som leder fram till att vi tar sådana beslut som leder till att räntan går upp eller går ned. Vi har i det sammanhanget haft en unikt bra situation. Det räcker att titta här i utskottet för att se vilken enorm hjälp som vi haft av medierna när det gällt att kommunicera bedömningar inför våra räntebeslut. Sedan hör det naturligtvis till dramaturgin att om man har en som säger att räntan ska gå upp, måste man också ha en som säger: Så dumt att räntan ska gå upp! Ofta har de varit samma personer, så det har ibland blivit lite komiska inslag. Jag förstår dock den där logiken mycket bra, och det positiva är helt övervägande. Vi har haft en fantastisk möjlighet att kommunicera med svenska folket. Nu har det viktiga mera blivit vad det blev av politiken. Håller sig inflationen kring 2 %? Där tycker jag att det är jätteintressant att se vilken diskussion det blir om inflationen inte är 2 % utan 3 %. Det är fantastiskt - det upplevs som oerhört dåligt om inflationen stiger till 3 %. För tjugo år sedan uppfattades hög inflation som någonting bra, som något positivt för sysselsättning, produktion osv. I dag är det någonting negativt. Samma sak är det med kronan. För tjugo år sedan uppfattades en svag krona som någonting bra. Folk hejade liksom på: Ju svagare desto bättre! Då blir det mer fart i ekonomin. I dag är det ett himla liv när kronan försvagas. Svenska folket uppfattar ju det som någonting väldigt negativt. Det har skett ett stämningsomslag hos opinionen i synen på betydelsen av låg inflation och en stabil växelkurs. Jag tror att det i grund och botten handlar om att vi för drygt tio år sedan hade en väldigt bred politisk uppslutning kring att det nog är den här vägen vi ska gå. Under resans gång har det sedan byggts institutioner som har gjort det möjligt för Riksbanken att konsekvent föra den här politiken. Det har också gjorts en del avsteg från det, än av vissa partier, än av andra partier, ibland har utskottet tyckt att det varit lite tokigt osv. Men på det stora hela tycker jag att det här ett bra exempel på hur det blir när det politiska systemet bestämmer sig för att något ska göras på ett annat sätt. Det regimskiftet kom någon gång i slutet av 80- talet eller i början av 90-talet, och jag tycker att det var oerhört bra. När det sedan gäller själva utövandet av politiken tycker jag att det har blivit mer och mer acceptans av den valsituation som en centralbank står inför. Vi gör aldrig riktiga prognoser. De prognoser som vi gör i dag kommer aldrig att slå in där borta. Vi måste veta att prognosmakarna inte är så duktiga. Alternativet till detta skulle dock vara att bedriva politik efter den dagsaktuella utvecklingen. Det blir en mycket ryckigare penningpolitik. Vi skulle få någonting sämre med säkrare styrning än våra prognoser, som är lite osäkrare men ger en jämnare och mer stabil penningpolitik. Jag tycker att det blir mer och mer av förståelse för den här valsituationen. Då hamnar man i det som Sonia Karlsson säger: I våras höjde ni ju reporäntan. I ljuset av vad som nu har hänt ser ni annorlunda på det. Var det inte fel att höja då? - Det kommer också framöver att vara så att bedömningar inte kommer att slå in. Men det viktiga är att man tar intryck av det som händer och säger: Det där var inte riktigt. Nu tittar vi åt det där hållet. Då handlar frågan ytterst om hur benägen centralbanken ska vara att ändra reporäntan. Ska man ändra den direkt när man ser en rörelse uppåt med 50 punkter eller nedåt med 75 punkter, eller ska man ha en viss fördröjning för att se om den här utvecklingen verkligen håller i sig? Man kan möjligen säga att det som vi nu gör, nämligen lägger in ett extra möte, är ett utslag av en inställning att dra lite på det här - vi kan återkomma till frågan i november. Jag ska inte bli för mångordig, även om det här är ett väldigt intressant ämne. I grund och botten är det inte det som Riksbanken har gjort under 90-talet som är det viktiga, utan det är vad det politiska systemet kollektivt - ni och andra partiföreträdare - bestämde er för för tio eller femton år sedan: Vi ska inte längre ha den höga inflationen. Nu ska vi göra någonting annat och bättre. Jag tycker att vi alla i dag ser resultaten av detta. Vi har en av de mildaste konjunkturnedgångarna på länge. Vad som händer framöver får vi se. Karin Pilsäter (fp): Jag tackar för det svaret. Flertalet av oss var inte inblandade i det politiska beslutet i fråga, men det är lätt att instämma i vikten av att man ibland klarar att ta sig samman och fatta beslut som kortsiktigt kanske inte är de allra mest populära men som långsiktigt faktiskt är riktigt bra. Jag tycker ändå att det är viktigt att poängtera att riksdagen inte alla gånger har varit mest framstående när det gällt att kommunicera förståelse av och kunskap om detta till allmänheten. Jag tycker faktiskt att Riksbanken och alla dess företrädare har gjort ett mycket bra arbete. Jag skulle vilja passa på att så här formellt tacka för ett mycket gott samarbete under de här åren. Urban Bäckström: Herr ordförande! Jag skulle vilja komma tillbaka till frågan om sjuktalen: Ca 7 % av arbetskraften är sjukskriven mer än 30 dagar. En nedgång från 7 % till 4 % skulle möjliggöra ganska stora produktionshöjningar. Olle Sandahl (kd): Jag vill återknyta något till diskussionen om psykologi. Med risk för att gå någon emot vill jag hävda att ekonomi inte är någon absolut vetenskap. Det är därför bra att de psykologiska mekanismerna här har exponerats på ett trevligt sätt. Jag skulle tycka att det vore spännande att få höra några spekulationer kring den rent psykologiska betydelsen på finansmarknaden av den proponerade arbetstidsförkortningen. Hur kan denna möjligen psykologiskt påverka förloppet och snedfördelningen av ohälsotalen mellan offentlig och enskild sektor? Kan det ha någon psykologisk implikation som påverkar finanspolitiken? Det må väl vara tillåtet att en riksbankschef spekulerar på detta område så här i slutet av sin gärning. Urban Bäckström: Jag höll på att säga att det väl får vara någon hejd på spekulationen. Jag förstår inte riktigt kopplingen. Jag nämnde tidigare på en fråga att KNAS-förslaget leder till att arbetsutbudet dämpas. Allt annat lika blir resursutnyttjandet högre och följaktligen inflationstendenserna starkare, varifrån de än startar. Allt annat lika blir räntan av det skälet då högre, oavsett varifrån man startar. Jag vet inte hur jag kan spekulera mer, men det är en bedömning. Vi har ju skrivit ett rätt kritiskt remissvar på utredningen. Ordföranden: Har Olle Sandahl någon fortsättningsfråga? Olle Sandahl (kd): Den skulle i så fall gälla snedfördelningen mellan ohälsotalen. Skulle det bli någon påverkan på effektiviteten eller i synen på hur samhället ska organiseras och var man ska investera sina medel med tanke på att det skiljer så mycket mellan sektorerna? Urban Bäckström: Det är väl i så fall en hjälp för den som vill komma åt problemet med en snedfördelning. Det finns olika snedfördelningar här. Det där är en snedfördelning, mellan offentligt och privat, men vi har i dagarna också lärt oss att det finns en geografisk snedfördelning. Folk är i vissa län mer benägna att vara sjukskrivna än vad de är i andra län. Det finns många aspekter på sjukskrivningarna, och det har kommit fram många intressanta synpunkter under de senaste åren. För oss är det där inte det viktiga. Vi får ta den siffra och den utveckling som samhället erbjuder som grund för vår penningpolitik. Det där är väl viktigare för utskottet och för riksdagen och regeringen, om de vill göra någonting åt det här. Vad är det för verksamma åtgärder som man då kan tänka sig här? Jörgen Johansson (c): Ordförande! Vi har ju en väv av utlandskontakter genom vår export osv. När du talar om Europamarknaden gäller det Europamarknaden i dess helhet. Den inrikespolitiska situationen i Tyskland är rätt ansträngd, med hårda besparingar, och Tyskland är en av våra stora exportmarknader. Min fråga är: Hur bedömer du situationen i Tyskland i det här avseendet? Urban Bäckström: De stora länder som ligger nära oss är viktiga handelspartner för Sverige. Det går trögt i vissa delar av Kontinentaleuropa, och Tyskland är ett exempel på detta. Det är nog en komplicerad materia, som delvis handlar om återföreningsproblematiken och den växtvärk som den ledde till, men det rör sig också om rätt djupgående strukturella problem. För att en ekonomi ska kunna växa är det ofta inte fråga om att det bestående ska bli större utan om att gammalt ska läggas ned och nytt komma till. För att det ska ske måste man kunna avveckla och utveckla, och det krävs att det finns system, drivfjädrar och mekanismer som gör det här möjligt. Har man en situation där man inte kan lägga ned företag eller dra ned på kostnader, kan ekonomin inte växa på det sätt som krävs. Det finns en rad olika mekanismer i Kontinentaleuropa som gör det utomordentligt svårt att lägga ned gammalt för att därmed utveckla nytt. Det har i Sverige visat sig att det, trots de stora stötar som vår ekonomi gick på inte minst för tio år sedan men också under loppet av 90-talet, har utvecklats ett såvitt jag förstår väldigt bra samarbete mellan fack och arbetsgivare, som har gjort det möjligt att dra ned för att kunna utveckla. Det ska dock naturligtvis föras en ordentlig argumentation och ges ordentliga förklaringar, men i Kontinentaleuropa har man oftast valt lagstiftningsvägen, och den bara stänger möjligheterna att göra förändringar. Det visar sig att det är utomordentligt svårt att komma åt det här i Kontinentaleuropa, och det är svåra frågor att påverka också i vårt land, om man vill gå i endera riktningen. Men den poäng som jag vill komma fram till är att det i mångt och mycket är strukturella problem som påverkar den europeiska kontinenten. Så länge det går trögt där påverkas naturligtvis efterfrågan för oss, men vi har sett att svenska exportörer är väldigt skickliga på att göra inbrytningar i Sydostasien och på den amerikanska marknaden, där de har varit väldigt framgångsrika. Det är väl så man får arbeta. Om det är svårt på en marknad får man väl pröva att söka sig åt andra håll, och det har i många fall gått bra. Jörgen Johansson (c): Jag har också en mera konkret fråga. Av en familjs utgifter består ca 30 % av boendekostnader, men kostnaderna för bostadsrätter i Stockholm har sänkts. I jämförelse med våra skandinaviska grannar kan vi konstatera att vi har ett tämligen eftersatt underhåll på våra bostäder i Sverige. Skulle vi i Sverige komma upp till den nivå som man har i Finland, skulle det bli enorma vinster för den privata ekonomin. Hur ser du på den här typen av bedömningar? Urban Bäckström: När det gäller de allra högst betalda villorna kan fastighetsskatten naturligtvis ha påverkat en del. Det är egentligen inte så konstigt att det sedan den extrema boomen försvann dr svårt att betala 25 miljoner för en lägenhet på Strandvägen i Stockholm. Det är svårt att få kalkylen för detta att gå ihop. Det är klart att det mattas där, och det är väl samma sak med en del av de allra dyraste villaobjekten. Den grundläggande fråga som vi har försökt ställa i en av rutorna är om det finns något problem på småhusmarknaden i Sverige. Finns det någon risk för att hela den svenska småhusmarknaden vänder nedåt? Det är en viktig fråga eftersom en stor del av hushållens förmögenhet är bunden i småhus. Också en stor del av belåningen i banksystemet är knuten till värdet på småhusen. Det finns utförliga resonemang i den rutan. Jag vill bara illustrera frågan med en mycket enkel modelluppskattning, som man får ta för vad den är. Jag har försökt hitta någon sorts fundamentalt pris för villamarknaden i Sverige kopplat till den faktiska prisutvecklingen, lite grann som jag tidigare gjorde med aktiekurserna och vinstutvecklingen. Jag tycker att man ganska klart ser den bubbla som vi hade i slutet av 80-talet och i början av 90-talet. Det fanns behov av en anpassning. Ta inte den blå linjen för det sanna värdet på bostadsmarknaden, men det var en ganska stor skillnad på nivåerna. Vi fick en anpassning i början av 90-talet. Det läget ser inte ut att vara för handen nu. Det finns ytterligare resonemang som belyser det här. Vi ser inte att det skulle föreligga en bubbla på småhusmarknaden på det sättet. Men återigen: De allra dyraste objekten, när det gäller både småhus och lägenheter, påverkas naturligtvis av att det lilla segment av mycket kapitalstarka personer som i huvudsak hämtade sina pengar från IT- branschen osv. inte längre finns. Det är klart att det blir en påverkan där. Christer Nylander (fp): Jag skulle vilja få lite mer kommentarer till växelkursen. Den har diskuterats en hel del de senaste veckorna, framför allt efter hur budgetpropositionen har kommit att utvecklas. Hur växelkursen ser ut, framför allt mot euron och dollarn, är på längre sikt ganska avgörande för inflationstakten. Jag kan läsa mig till att ni från Riksbanken räknar med en förstärkning gentemot euron och dollarn. Samtidigt reviderar ni ned prognosen något jämfört med tidigare. Jag skulle gärna vilja få en kommentar till den här nedvärderingen. Urban Bäckström: Vi räknar med en något svagare bana än förra gången, och det gör vi därför att den tidigare terms of trade- utvecklingen var lite svagare men också därför att tillväxten i svensk ekonomi är något svagare. Vi har därför reviderat ned banan något. Låt mig passa på att expandera frågan lite eftersom jag har sett spekulationer om att Riksbankens rapport blir något slags inlägg i en debatt om ERM-kurs eller något sådant. Det är det inte fråga om. Jag är här väldigt noga med att säga att vår policy är att bedriva penningpolitik efter den här regimen så länge vi har denna regim. Vi gör inga inlägg i någon debatt om någon ERM-kurs i våra inflationsprognoser. Däremot har vi i kvartalstidskriften Penning- och valutapolitik tidigare publicerat olika fördjupande artiklar om hur man kan se på den svenska jämviktsväxelkursen. Den har dock inte något att göra med den direkta inflationsbedömningen. När och om en folkomröstning är genomförd kommer väl ett nytt läge, där Riksbanken och Sverige någonstans byter penningpolitisk regim, men det är inte vår uppgift att på något vis föregripa detta. Det ingick inte i frågan, men jag tog ändå chansen att säga det här därför att jag tycker att det är så viktigt. Tolka alltså inte vår bana som ett inlägg rörande vad en eventuell ERM-anslutning - om vi kommer dithän vet vi inte - skulle leda till. Det får vi ta upp sedan. Ordföranden: Jag vill också själv ställa en liten fråga. Först vill jag dock, eftersom det är sista gången som Urban Bäckström är här, å utskottets vägnar framföra ett stort tack till Urban Bäckström för den tid som han har varit riksbankschef. Han har, som vi tidigare har hört, besökt utskottet vid 14 tillfällen. Urban och jag bytte några ord inledningsvis och kom fram till att han som riksbankschef genomlevt fyra finansministrar och är inne på sin tredje utskottsordförande. (Urban Bäckström: Då är det dags att avgå.) Det vill jag inte på något sätt understryka. Urban tillträdde den 1 januari 1994, och det har hänt en hel del sedan dess. Det har varit en mycket händelserik tid i Sverige och även internationellt. Kronan har, som vi här har hört, haft en rörlig växelkurs sedan november 1992, och penningpolitiken har haft ett särskilt inflationsmål. Svensk ekonomi och svenska statsfinanser har sanerats efter lågkonjunkturen i början av 90-talet, och Sverige har gått från hög inflation till låg inflation, vilket Urban Bäckström också har pekat på. Kriserna har varit många, också internationellt, på finansmarknaden osv. Vi kan peka på Mexiko, Asien, Argentina, Brasilien och Ryssland. Några av oss har fått följa dessa kriser och ta del av de bedömningar som där har fallit ut. Riksbanken har också fått en starkare ställning gentemot riksdag och regering, och riksbankschefen har fått sällskap av ytterligare fem direktörer i Riksbanken. I Europa har tolv länder gått samman i en valutaunion och infört euro som betalningsmedel. Riksbanken har utvecklats från en regleringsinstitution till en marknadsanpassad centralbank. Detta var en väldigt kort rapsodi över vad som har hänt. Jag skulle å utskottets vägnar vilja framföra vårt stora tack till Urban Bäckström för att han har varit en mycket stabil och bra riksbankschef. Jag vill också säga att han på det personliga planet har visat en väldigt stor öppenhet mot utskottet, något som jag törs säga har uppskattats mycket av samtliga ledamöter. Jag vill som ordförande framföra detta, även om min ordförandetid har varit mycket kort. Jag har dock även dessförinnan som ledamot i utskottet och som riksbanksfullmäktig lärt känna Urban Bäckström, och jag tycker att jag står på en säker grund när jag säger de här orden. Jag skulle avslutningsvis vilja fråga om Urban helt oförberett vill göra en kort reflexion över vad som har varit mest positivt och vad som har varit mest bekymmersamt under de gångna nio åren. Jag tycker att det skulle vara trevligt att få höra litet om detta. Urban Bäckström: Det som har varit väldigt trevligt har varit att komma till finansutskottet, inte bara därför att vi har haft bra diskussioner utan också därför att dessa i mycket har återspeglat den debatt som förs utanför våra respektive hus. Det är viktigt att den debatten blir något av en dialog. Det tror jag är oerhört väsentligt, och jag har satt stort värde på att det blivit så. Jag hoppas att utskottet väljer att kalla också min efterträdare till den här typen av hearingar. Jag tror också att det vore väldigt bra om utskottet när det händer någonting kallar riksbankschefen lite snabbare för att höra vad som har skett, hur man ska se på det osv. Jag tror att det skulle göra den penningpolitiska och kanske t.o.m. den ekonomiska diskussionen lite mera livfull i vårt land. Nu kommer jag förberedd med massvis av diagram och rapporter, och jag har tänkt igenom varje del av min framställning, men kanske skulle också en mer spontan frågestund kunna vara bra. Vad gäller frågan om vad som varit mest besvärligt tycker jag att utskottet gjorde fel beträffande de 20 miljarderna, men det är inte min sak att ha några synpunkter på det. Jag kan inte se att de där pengarna förräntas bättre i Riksgäldskontoret än vad vi i Riksbanken skulle ha kunnat förränta dem. Jag tror helt enkelt inte på den kalkylen. Eftersom jag fick frågan gav jag svaret, men jag känner ingen bitterhet över detta. Det är naturligtvis riksdagen som bestämmer det här. Herr ordföranden sade att Riksbanken har fått en starkare ställning gentemot riksdagen. Jag vill se det som en delegering av ett ansvar, en delegering som ligger kvar så länge som huvudmannen vill ha det så. Vi gör ingenting annat i Riksbanken än det som riksdagen vill att vi ska göra. Vi har inte högre intelligenskvot än andra så att vi gör detta bättre än vad någon annan skulle kunna, men den stora skillnaden är att vi får fortsätta att göra det här på samma sätt utan att behöva vara bekymrade av den dagsaktuella debatten. Att ha det här på armslängds avstånd från den stora politiska diskussionen skulle jag tro är ganska skönt för finansministern. Då slipper han bli ansatt i också de här frågorna. Jag tror att detta är den stora skillnaden, inte att Riksbanken skulle ha blivit mäktigare eller dylikt. Vi känner ett väldigt stort behov av att bli omfamnade både av de politiskt valda fullmäktige och av riksdagen, för riksdagen är vår huvudman och ägare. Därmed får riksdagen också självfallet som varande vår bolagsstämma avgöra hur man ska disponera vårt kapital. Sedan kan ju dess verkställande direktör ha en och annan synpunkt på hur detta sker, men det får vara upp till honom. Ordföranden: Tack, Urban Bäckström, för den synpunkten. Jag ska inte gå in på någon replik om de 20 miljarderna utan vi lämnar nu den frågan. Vi är därmed klara med den här utfrågningen. Jag tackar än en gång Urban Bäckström liksom utskottets ledamöter och samtliga från olika medier, journalister och andra som följt utfrågningen, för att ni kommit hit. _______________________________ 1 Senaste lydelse 2001:842. 2 Senaste lydelse 2000:1005. 3 Senaste lydelse 2001:1054. 4 Senaste lydelse 2002:684 5 Senaste lydelse 2001:962. 6 Senaste lydelse 2001:962. 7 Senaste lydelse 2001:518. 8 Senaste lydelse 2001:518. 9 Senaste lydelse 2000:1155. 10 Senaste lydelse 2001:518. 11 Senaste lydelse 2000:1155. 12 Senaste lydelse 2001:518. 13 Senaste lydelse 2001:962. 14 Senaste lydelse 2000:1155. 15 Senaste lydelse 2001:960. 16 Senaste lydelse 2001:904. 17 Senaste lydelse 1998:596. 18 Senaste lydelse 2001:961. 19 Senste lydelse 2000:1154. 20 Senaste lydelse 2001:842. 21 Senaste lydelse 2000:1155. 22 Senaste lydelse 2000:1155. 23 Senaste lydelse 2001:838. 24 Senaste lydelse 2002:0000 25 Konjunkturinstitutets rapport "Lönebildningen, Samhällsekonomiska förutsättningar i Sverige 2002", som utkom i oktober 2002. 26 Upplysningar som lämnats av AMS generaldirektör den 5 november 2002 i anslutning till utskottets beredning av budgetpropositionen.