Anf. 217 Oskar Öholm (M)
Herr talman! Jag tycker att debatterna i den här kammaren alltid är väldigt intressanta. De behandlar allt mellan himmel och jord. Det är stort och smått och allt från ideologiska linjetal till praktiska förändringar av enskilda paragrafer i en del lagstiftningar som kanske få har hört talas om. En del väcker stort intresse. Annat är kanske ganska tekniskt till sin natur, och betänkandena kan vara namnsatta på ett sådant sätt att bara de med ett smalt specialintresse tycker att det är värt att komma hit.
Jag kan inte referera till 16 eller 12 år i trafikutskottet utan bara till drygt ett år. Men jag kan konstatera att trafikutskottets betänkanden väldigt ofta är en kombination av dessa två. Ibland är det betänkanden med rubriker som låter både ganska tekniska och stundtals kanske till och med tråkiga, men de har faktiskt ett innehåll som är viktigt och som spelar väldigt stor roll för medborgare och företag runt om i Sverige. Det handlar till exempel om hur vi underhåller vägarna. Det är det vi diskuterar i dag, eller Riksrevisionens redogörelse för Vägverkets vägunderhåll, om vi ska vara formella.
Det är en frågeställning som jag tror att de allra flesta av oss som någon gång kör bil någon annanstans än på Essingeleden här ute brukar ha rätt mycket åsikter om och synpunkter på. Det är, åtminstone i delar av landet, en fråga som man alltid kan prata om, till exempel i hissen om det blir en pinsam tystnad eller i kön på Ica. Då kan man antingen börja prata om vädret eller beklaga sig över hur Vägverket, kommunen eller vem det nu är egentligen underhåller vägen som man bor vid. Det är det där vardagspratet. Man är förbannad över att vägen har satt sig, att den är tjälskadad eller att man får vattenplaning för att Vägverket inte har gjort någonting åt beläggningen på flera år. Jag tror att det är berättigade synpunkter i de allra flesta fall.
Den politiska diskussionen och dimensionen går kanske längre än så. I det där samtalet i kön på Ica börjar man kanske inte prata om att vi behöver förändringar inom transportsektorn för att förbättra styrningen och uppföljningen av underhållsverksamheten. Det är inte så man formulerar sig. Man kanske skippar just de delarna och överlåter dem till oss som är här i kväll.
Låt mig därför börja med att säga att den granskning av vägunderhållet som vi behandlar är väldigt välkommen. Det var också en av de frågor som utskottet redan för två år sedan föreslog att Riksrevisionen skulle ta en närmare titt på. Det är trots allt, som vi också har varit inne på tidigare, ganska stora summor och stora resurser som vi lägger på infrastruktur i vårt land. Vill vi ta ansvar för de investeringarna måste de göras effektivt och underhållas långsiktigt, särskilt om vi vill att vägarna ska finnas kvar och kunna användas under så lång tid som möjligt. Av det skälet är den här granskningen mycket välkommen. Jag tycker dessutom att det är utmärkt att transportinfrastrukturen är ett av de fokusområden som Riksrevisionen har sagt att man ska ha i sina granskningsstrategier för 2010.
Man måste naturligtvis också se väldigt allvarligt på de problem, brister och svagheter som den här rapporten visar. Har man som ambition att använda skattebetalarnas pengar på ett effektivt sätt är fungerande styrmekanismer en förutsättning för det. Jag tycker att granskningsrapporten visar flera exempel på att uppföljningen och analysen har varit bristfälliga. Det är inte acceptabelt. Det tror jag att vi alla är överens om.
Herr talman! Frågan är dock vilka slutsatser man ska dra av detta. Om slutsatsen efter diskussionen i hissen eller på Ica är att "åk ut och fixa vägen!" är det klart att den politiska slutsatsen blir lite mer mångordig även om jag tror att ambitionen i grund och botten är ungefär densamma. Vi har fattat beslut om en ny målstruktur för transportpolitiken där ambitionen har varit just att göra målen tydligare och enklare att tolka och tillämpa.
Även förändringarna på myndighetssidan kan som sagt hjälpa till i det arbetet. Trafikverket och Trafikanalys som ju inleder sin verksamhet om bara någon vecka får en viktig roll i att förbättra rutiner och arbetssätt. Trafikverket ska ansvara för planering, drift och underhåll av de statliga vägarna, och det ska ske en kontinuerlig uppföljning och analys. Trafikanalys ska vara regeringens utvärderings- och analysorgan och svara bland annat för granskning och kvalitetssäkring av de beslutsunderlag som man använder inom transportområdet. De ska dessutom svara för utvärderingen av genomförandet av olika åtgärder och för olika åtgärders effektivitet. Allt detta har bäring på detta som vi pratar om i kväll, tycker jag. Det blir också ett av svaren på hur man kan åtgärda brister och den typen av frågeställningar som vi pratar om i dag.
Sedan är det här inte allt. Redan i januari 2008 fick trafikverken i uppdrag att påbörja förberedelsearbetet för planeringen av infrastrukturåtgärder för den kommande planperioden. I redovisningen med namnet
Inför åtgärdsplaneringen
informerades bland annat om att det skulle arbetas med utveckling av underlagen för drift, underhåll och bärighet. Allt detta har också stor relevans för det ärende som vi diskuterar i dag.
Det handlar bland annat om att ta fram gemensamma definitioner för drift- och underhållsverksamheten inom Banverket och Vägverket och om att ta fram modeller för samhällsekonomiska beräkningar och för värderingar av effekterna av drift- och underhållsverksamheten. Vi förutsätter så klart att Riksrevisionens granskningsrapport kommer att bli ett viktigt dokument att ta till sig i det fortsatta arbetet.
Allt det här är viktigt, och, tycker jag, visar samtidigt att regeringen har vidtagit och vidtar åtgärder som kommer att förbättra styrningen, effektiviteten och uppföljningen av underhållsverksamheten.
Sedan ska vi nog också, tror jag, kanske bli bättre på att lära av andra. Under senare år har motsvarande granskningar som den vi pratar om i dag gjorts också i Danmark och Norge. Jag tycker att det är en intressant iakttagelse att de visar på ungefär samma typ av problematik, nämligen att det har varit svårt att se. Jag tror att det i det kommande arbetet också blir viktigt att lära sig framför allt av Danmark som har hållit på i ett par år med den typen av analyser efter att ha konstaterat samma typ av problematik som Riksrevisionen gör här.
Det är viktigt att vi lyckas med det här, eftersom vi vet, oavsett om man kan diskutera exakt vad summan är, att det finns ett stort, eftersatt underhållsbehov. Vill vi bevara och säkerställa att vägarna prioriteras och alla de här åtgärderna genomförs måste man göra rätt val.
Jag tror att det enda hotet nu egentligen är att dra helt fel slutsats och ta den här granskningen till intäkt för att det inte finns något underhållsbehov över huvud taget. Den som eventuellt tycker det rekommenderar jag en söndagstur någon gång i påsk på någon väg som kanske inte är Essingeleden utan finns längre ut.