Våldsbrott och brottsoffer

Betänkande 2003/04:JUU17

Justitieutskottets betänkande2003/04:JUU17

Våldsbrott och brottsoffer

Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet olika frågor om våldsbrott och
brottsoffer i motioner som väckts under den allmänna motionstiden år 2003.
Motionerna gäller bl.a. stöd i olika former till brottsoffer, olika
myndigheters åtgärder för att skydda och stödja brottsoffer samt stöd till
unga brottsoffer.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats 24 reservationer och 5 särskilda yttranden.

1
Riksdagen 2003/04. 7 saml. JuU17
Rättelse: S. 1 sista raden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmänt om brottsoffer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju208 yrkande 1, 2003/04:Ju257,
2003/04:Ju267 och 2003/04:Ju453 yrkande 14.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Samverkan mellan myndigheter
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju262 yrkande 1 och 2003/04:Ju406.

3.
Europeiskt samarbete för bättre skydd av brottsoffer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju358 och 2003/04:Ju409 yrkande
4.
Reservation 2 (kd)

4. Sekretessåtgärder till skydd för hotade kvinnor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju305 och 2003/04:Ju443 yrkande
2.
Reservation 3 (m, c)

5. Kostnader vid identitetsbyte
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju444 yrkande 9, 2003/04:Ju453 yrkande
21 och 2003/04:L318 yrkande 9.
Reservation 4 (m, fp, kd, c)

6. Trygghetspaket för hotade kvinnor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju215, 2003/04:Ju391 yrkande 9 och
2003/04:Ju453 yrkandena 1-3.
Reservation 5 (m, fp, kd, c)

7. Utvärdering av kvinnofridsreformen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju435 yrkande 3, 2003/04:Ju453 yrkande
6 och 2003/04:Ju479 yrkande 19.

8. Misshandel av invandrarkvinnor
Riksdagen avslår motion 2003/04:So419 yrkande 7.

9. Riskbedömning vid partnervåld
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju361 och 2003/04:Ju479 yrkande 14.

10. Polisens rutiner vid besöksförbud
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju478 yrkande 2 och 2003/04:Ju479
yrkandena 13 och 24.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)

11. Kortare handläggningstid vid våld mot kvinnor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju435 yrkande 1 och 2003/04:Ju479
yrkande 16.
Reservation 7 (fp, c)

12. Kortare handläggningstid av barnmisshandel m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju453 yrkande 11, 2003/04:Ju479
yrkande 23, 2003/04:So496 yrkande 4 och 2003/04:Ub271 yrkande 4.
Reservation 8 (fp, kd, c, mp)

13. Omplacering av tjänstemän som begår brott
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju256, 2003/04:Ju380 och 2003/04:Ju478
yrkande 5.
Reservation 9 (mp)

14. Information till brottsoffer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju208 yrkande 2, 2003/04:Ju444
yrkandena 3 och 4 och 2003/04:Ju453 yrkande 16.
Reservation 10 (m, fp, kd, c)

15. Information om permissioner m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju370 yrkande 16, 2003/04:Ju444
yrkande 5 och 2003/04:Ju479 yrkande 17.
Reservation 11 (m, fp, kd, c)

16. Utbildning och kompetens m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju393 yrkande 2, 2003/04:Ju479
yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Ub394 yrkande 3.
Reservation 12 (fp, c)

17. Rättsintyg
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju478 yrkande 4.
Reservation 13 (mp)

18. Forskning om mäns våld mot kvinnor m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju276 och 2003/04:Ju443 yrkandena 14
och 15.
Reservation 14 (m, fp, kd, c)

19. Kostnadsberäkning av kvinnovåldet
Riksdagen avslår motion 2003/04:So419 yrkande 8.
Reservation 15 (v)

20. Äldre och funktionshindrade brottsoffer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju262 yrkande 6 och 2003/04:Ju326.

Reservation 16 (v)

21. Målsägandebiträde för efterlevande
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju207.
Reservation 17 (m, c)

22. Stödperson
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju443 yrkande 3.

23. Brottsofferstatus till barn som bevittnar våld inom familjen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju291 yrkande 3, 2003/04:Ju312,
2003/04:Ju349 yrkande 3, 2003/04:Ju444 yrkande 12, 2003/04:Ju458, 2003/04:Ju479
yrkande 22, 2003/04:So504 yrkande 7 och 2003/04:Ub271 yrkande 6.
Reservation 18 (m, fp, kd, c)

24. Stödcentrum
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju394 yrkande 1.
Reservation 19 (m)

25. Straffet för överträdelse av besöksförbud
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju349 yrkande 6, 2003/04:Ju391 yrkande
6, 2003/04:Ju443 yrkande 16 och 2003/04:Ju479 yrkande 26.
Reservation 20 (m, c)
Reservation 21 (fp)

26. Elektronisk övervakning av besöksförbud
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju248, 2003/04:Ju323 yrkandena 1 och
2, 2003/04:Ju349 yrkande 7, 2003/04:Ju391 yrkande 7, 2003/04:Ju428,
2003/04:Ju440, 2003/04:Ju453 yrkande 4 och 2003/04:Ju479 yrkande 28.
Reservation 22 (m, fp, kd, c)

27. Besöksförbud avseende gemensam bostad
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju443 yrkande 1, 2003/04:Ju471,
2003/04:Ju479 yrkande 25 och 2003/04:So498 yrkande 2.

28. Utvärdering av besöksförbud
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju478 yrkande 3.

29. Skydd för kvinnor vid hämtning av egendom i bostaden
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju360, 2003/04:Ju472 och 2003/04:Ju478
yrkande 6.
Reservation 23 (mp)

30. Haverikommission vid dödligt våld
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju317 yrkande 4 och 2003/04:Ju479
yrkande 18.
Reservation 24 (m, fp)

Stockholm den 18 mars 2004
På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp),
Susanne Eberstein (s), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Lennart
Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind (kd), Rolf Olsson
(v), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s),
Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Göran Norlander (s), Joe Frans
(s), Leif Björnlod (mp) och Hillevi Engström (m).

Utskottets överväganden
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner med anknytning
till frågor om våldsbrott och brottsoffer. Motionerna har väckts under
den allmänna motionstiden år 2003.
Allmänt om brottsoffer
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas ett antal motionsyrkanden om mer övergripande
insatser på brottsofferområdet. Utskottet föreslår, med hänvisning bl.a.
till genomförda reformer, att samtliga motionsyrkanden avslås. Jämför
reservation 1.
I motion Ju208 (m) efterfrågas en ny strategi för stödet till brottsoffer
som innebär bl.a. ett tydligt ställningstagande för brottsoffret. I motion
Ju257 (m) anförs att brottsoffrens ställning bör stärkas, bl.a. genom
hårdare straff för våld mot kvinnor och mer information till brottsoffren.
I motion Ju267 (kd) begärs att en brottsofferombudsman inrättas. I motion
Ju453 (kd) anförs att medel ur Brottsofferfonden i större utsträckning
bör komma verksamhet nära brottsoffren till del snarare än att dessa ges
till forskning.
I motion 262 (v) begärs en utredning för att ta fram förslag till riktlinjer
för samverkan mellan myndigheter som kommer i kontakt med barn som blivit
utsatta för brott eller själva begått brott. I motion Ju406 (c) begärs
att en nationell strategi för samordning mellan myndigheter för att minska
våldet mot kvinnor upprättas.
Brottsoffrens behov av skydd och stöd har under de senaste två decennierna
varit föremål för en mängd olika utredningar och förslag. Vid behandlingen
av regeringens proposition 2000/01:79 Stöd till brottsoffer, där regeringen
bl.a. presenterade en strategi för det fortsatta stödet till brottsoffer,
ställde sig riksdagen bakom regeringens överväganden och avslog
motionsyrkanden liknande flera av de nu aktuella (bet. 2000/01:JuU20, rskr.
205). Utskottet har därefter vidhållit denna uppfattning, senast i fjolårets
betänkande rörande frågor om våldsbrott och brottsoffer (bet. 2002/03:JuU11
s. 8 f.). För en utförlig redogörelse för olika åtgärder som under de
senaste åren har vidtagits på brottsofferområdet hänvisas till detta
betänkande.
Förra våren lade regeringen fram propositionen Ytterligare åtgärder för
att motverka våld i nära relationer (prop. 2002/03:70). I propositionen
föreslogs bl.a. ändringar i lagen (1988:688) om besöksförbud som innebar
att ett besöksförbud skulle kunna avse den gemensamma bostaden samt
utvidgas till ett större geografiskt område än vad som tidigare var möjligt.
Utskottet ställde sig bakom regeringens förslag och anförde bl.a. att
förslaget innebar en god avvägning mellan de utsatta personernas skyddsbehov
och regeringsformens krav på att inte i större utsträckning än nödvändigt
inskränka enskilda människors rörelsefrihet. De nya reglerna började gälla
den 1 september 2003 (bet. 2002/03:JuU17, rskr. 224, SFS 2003: 484).
Värt att nämna här är också propositionen om stärkt skydd för barn i
utsatta situationer m.m. (prop. 2002/03:53) i vilken regeringen föreslog
ett antal lagstiftningsåtgärder i syfte att stärka skyddet för dessa barn.
Bland annat föreslogs införande av en gemensam skyldighet för bl.a.
polisen, socialtjänsten och skolan att samverka kring barn och ungdomar
som far illa eller riskerar att fara illa. Vidare föreslogs en särskild
straffskärpningsgrund i brottsbalken för sådana fall då ett brott varit
ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande
till en närstående person. I sitt yttrande till socialutskottet tillstyrkte
justitieutskottet regeringens förslag med ett kompletterande uttalande om
tolkningen av lagtexten (yttr. 2002/03:JuU1y). De nya reglerna började
gälla den 1 juli 2003 (bet. 2002/03:SoU15, rskr. 225, SFS 2003:408).
Vidare överlämnade Personsäkerhetsutredningen i januari 2004 sitt
slutbetänkande Ett nationellt program om personsäkerhet (SOU 2004:1). I
betänkandet föreslås bl.a. att det skall införas ett nationellt program om
personsäkerhet. Programmet är i första hand tänkt att tillämpas beträffande
bevispersoner som medverkar i förundersökning eller rättegång rörande
grov eller organiserad brottslighet och deras närstående. Betänkandet
bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Regeringen anförde i budgetpropositionen för år 2004 att den även
fortsättningsvis kommer att verka för att myndigheterna inom rättsväsendet på
olika sätt utvecklar sina insatser för att ge stöd till brottsoffer (prop.
2003/04:1, utg.omr. 4 s. 40). Regeringen har också i regleringsbreven
för år 2004, i likhet med de senaste åren, givit Riksåklagaren respektive
Rikspolisstyrelsen i uppdrag bl.a. att redovisa de insatser som har
genomförts i fråga om bekämpning av våld mot kvinnor och barn. Redovisningen
skall innehålla en sammanhållen beskrivning och analys av hur verksamheten
har utvecklats och dess resultat.
Slutligen kan nämnas att regeringen tagit initiativ till en översyn av
Brottsoffermyndigheten och Brottsofferfonden (dir. 2003:104). En särskild
utredare skall analysera myndighetens verksamhet, organisation och
arbetsformer mot bakgrund av de intentioner som uttalades av regeringen när
myndigheten bildades. En fråga som särskilt skall belysas är om det är
lämpligt och möjligt att inrätta en särskild brottsofferombudsman. Uppdraget
skall redovisas senast den 30 april 2004.
Det är enligt utskottet av vikt inte minst för brottsoffren att det finns
ett väl fungerande rättsväsende, vilket bl.a. innebär att de som begår
brott identifieras och lagförs. Riksdagen har också framhållit detta som
en prioriterad uppgift och bl.a. uttalat att polis och åklagare skall
utveckla sin förmåga att bekämpa bl.a. våldsbrott, särskilt våld mot
kvinnor och barn (bet. 2003/04:JuU1 s. 40 f. och s. 62 f.).
Vikten av att åtgärder vidtas för att t.ex. klara upp fler brott får dock
inte skymma det faktum att det även behövs åtgärder som är direkt inriktade
på att ge brottsoffren stöd. Som framgår av redovisningen ovan har ett
flertal sådana åtgärder vidtagits under de senaste åren. När det gäller
samverkan mellan myndigheter kan därvid särskilt noteras införandet av en
gemensam skyldighet för bl.a. polisen, socialtjänsten och skolan att
samverka kring barn och ungdomar som far illa eller riskerar att fara illa.

Mot bakgrund av de åtgärder som under senare år har vidtagits på
brottsofferområdet samt det arbete som pågår med dessa frågor ser utskottet
inte något behov av att riksdagen vidtar några åtgärder med anledning av
nu aktuella motionsyrkanden. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna Ju208, Ju257, Ju262, Ju267, Ju406 och Ju 453 i nu behandlade
delar.
Europeiskt samarbete för bättre skydd av brottsoffer
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas två motionsyrkanden som rör arbetet med
brottsofferfrågor inom EU. Utskottet föreslår, med hänvisning till det arbete
som pågår inom EU, att motionsyrkandena avslås. Jämför reservation 2.
I motion Ju358 (s) anförs att Sverige bör verka för att EU skall sätta en
minimistandard för rättsligt och psykoterapeutiskt stöd till barn som är
offer för brott. I motion Ju409 (kd) anförs att arbetet med att utveckla
det europeiska samarbetet för bättre brottsofferskydd måste fortsätta.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat yrkanden rörande
det europeiska samarbetet för att förbättra skyddet för brottsoffer, senast
i mars 2003. Efter att ha redogjort för vissa av de åtgärder som inom EU
vidtagits på brottsofferområdet konstaterade utskottet att arbetet inom
EU rörande stöd och hjälp till brottsoffer fortsätter med oförminskad
styrka samt att den svenska regeringen är pådrivande i dessa frågor. Mot
bakgrund av det arbete som regeringen redan bedriver och planerar att
fortsätta driva inom EU rörande brottsoffrens situation ansåg utskottet
att då aktuellt motionsyrkande var tillgodosett (bet. 2002/03:JuU11 s. 12
f.).
I betänkandet redogjordes bl.a. för ett förslag till rådets direktiv om
brottsofferersättning (2002/0247 [CNS]) och för Daphneprogrammet, ett
EU-program som arbetar med att motverka våld mot barn, ungdomar och kvinnor.
Under året som gått sedan dess har arbetet med förslag till rådets
direktiv om brottsofferersättning fortsatt. För närvarande behandlas förslaget
av en civilrättskommitté under rådet.
Vad gäller Daphneprogrammet kan nämnas att programmets andra fas (Daphne
II) har inletts. Denna fas, som skall löpa under perioden 2004-2008, har
en större budget än vad den första fasen hade.
Dessutom finns flera andra program som även om de inte tar direkt sikte
på brottsoffer kan förbättra situationen för dessa. Som exempel kan nämnas
Agis, som är ett utbytes- och utbildningsprogram för tjänstemän inom
myndigheter som ansvarar för att förebygga och bekämpa organiserad
kriminalitet i medlemsländerna. Programmet ger stöd för exempelvis utbildning,
personalutbyten, forskning och undersökningar samt för att skapa nätverk
för informationsutbyten. Det riktar sig till tjänstemän i alla myndigheter
och organisationer som ansvarar för att förebygga, upptäcka och bekämpa
brott samt till företrädare för myndigheter med ansvar för stöd till
brottsoffer. Agis stöder transnationella projekt som löper över maximalt
två år. Kommissionen välkomnar särskilt samarbete med utvidgningsländerna
samt med länder i tredje världen i Agis-programmet.
Utskottet utgår från att regeringen också i fortsättningen kommer att
vara pådrivande i brottsofferfrågorna inom EU. Utskottet ser alltså inte
något behov av att riksdagen vidtar några åtgärder med anledning av
motionsyrkandena, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju358
samt motion Ju409 i nu behandlad del.
Åtgärder till skydd för hotade personer
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas motionsyrkanden om åtgärder för att skydda hotade
personer, bl.a. bättre skydd för sekretessbelagda uppgifter, ersättning
för kostnader för skyddade personuppgifter, fler trygghetspaket och larm
samt möjlighet att använda pepparspray i självförsvar. Utskottet föreslår
att motionsyrkandena avslås. Jämför reservationerna 3-5.
I motionerna Ju305 och Ju443 (båda m) påtalas behovet av att tillse att
kvinnors sekretessbelagda uppgifter inte lämnas ut av myndigheter.
En uppgift för vilken sekretess gäller enligt sekretesslagen och som i
det enskilda fallet kan konstateras inte skall lämnas ut får inte röjas
för enskild. Det innebär att tjänstemän som har att befatta sig med sådana
uppgifter är förbjudna att röja uppgiften, vare sig det sker muntligen
eller genom att en handling lämnas ut (1 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen
[1980:100]).
Utskottet behandlade ett liknande yrkande som de nu aktuella i mars 2003
(bet. 2002/03:JuU11 s. 27 f.). Utskottet instämde då i vad motionärerna
anförde om betydelsen av att sekretessbelagda personuppgifter inte röjs
för obehöriga. Utskottet kunde inte se att det förelåg några brister i
det gällande regelverket på området. Utskottet anslöt sig till vad
Offentlighets- och sekretesskommittén i sitt delbetänkande Ordning och reda
bland allmänna handlingar (SOU 2002:97) anfört om att ansvaret för att
personalens kunskaper om gällande regler är tillräckliga och används samt
att frågor om offentlighet och sekretess beaktas hos myndigheterna i olika
sammanhang tillkommer ledningen för respektive myndighet. Någon anledning
till ett uttalande från riksdagens sida förelåg inte och utskottet avstyrkte
bifall till motionsyrkandet.
Offentlighets- och sekretesskommittén har därefter överlämnat sitt
huvudbetänkande, Ny sekretesslag (SOU 2003:99), i vilket bl.a. föreslås en
mer omfattande sekretess för uppgift om enskilds adress eller hemtelefonnummer
eller annan liknande uppgift samt för uppgift om kopplingen mellan en
enskilds verkliga och fingerade identitet som hänför sig till ett ärende
om fingerade personuppgifter. Avsikten med förslagen är att förhindra att
skyddade personuppgifter lämnas ut till men för en förföljd eller hotad
person (s. 180 f.). Kommittén anför också att införandet av en ny
sekretesslag bör förenas med en engångsinsats när det gäller utbildning och
information (s. 417 f.).
Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Utskottet, som i princip har samma inställning som tidigare, anser att
beredningen av Offentlighets- och sekretesskommitténs betänkande bör
avvaktas. Motion Ju305 och motion Ju443 i nu behandlad del avstyrks.
I motionerna Ju444 (fp), Ju453 (kd) och L318 (fp) begärs att personer som
fått skyddade personuppgifter skall kunna erhålla ersättning för kostnader
som uppkommit i samband med detta.
För närvarande finns inga särskilda regler i eller i anslutning till lagen
(1991:483) om fingerade personuppgifter som tar sikte på de kostnader som
kan uppkomma i samband med ett sådant förfarande.
Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden, senast förra
året (bet. 2002/03:JuU9 s. 33). Utskottet anförde då bl.a. att
Personsäkerhetsutredningens arbete inte borde föregripas.
I sitt nyligen överlämnade slutbetänkande Ett nationellt handlingsprogram
om personsäkerhet (SOU 2004:1) föreslår Personsäkerhetsutredningen att en
form av ersättning införs, s.k. personsäkerhetsersättning. Ersättning
skall i första hand utgå till personer som är föremål för åtgärder enligt
ett särskilt nationellt personsäkerhetsprogram som föreslås av utredaren.
Personsäkerhetsersättning skall även kunna utgå till andra personer som
riskerar att utsättas för brottslighet som riktar sig mot liv, hälsa,
frihet eller frid, om det föreligger synnerliga skäl. Ersättning skall
lämnas i skälig utsträckning för utgifter, förlorad arbetsförtjänst,
intrång i näringsverksamhet och förlust vid avyttring av egendom som
orsakats av åtgärder till förebyggande av brott.
Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Utskottet anser att detta arbete inte bör föregripas. Motionerna Ju444,
Ju453 och L318 avstyrks i här behandlade delar.
I motion Ju215 (kd) begärs att polismyndigheterna skall utveckla metoderna
för att ta emot larm från personer som utsätts för hot. I motion Ju391
(m) begärs att utsatta och hotade kvinnor i högre utsträckning skall förses
med olika hjälpmedel såsom larmpaket, skyddad identitet eller livvakt.
Även i motion Ju453 (kd) begärs bättre hjälpmedel, såsom trygghetspaket,
larm och pepparspray. I denna motion begärs även att det bör vara lagligt
för kvinnor att använda pepparspray i självförsvar.
Det är polisens uppgift att ge skydd åt hotade och förföljda personer.
Sådana personer kan utrustas med särskilda s.k. trygghetspaket som polisen
tillhandahåller. Det finns drygt 400 trygghetspaket i landet. Ett
trygghetspaket består av en väska som innehåller bl.a. telefoner och
larmanordningar. Enligt vad utskottet inhämtat har trygghetspaketen numera
försetts med larmtelefoner som är kopplade till GSM-telesystemet. Avsikten
är att telefonerna skall kunna spåras genom användning av det s.k.
GPS-systemet (Global Positioning System).
Är det fråga om mycket allvarliga hot är det möjligt för den hotade
personen att bl.a. få livvaktsskydd. På grund av de höga kostnaderna och
intrånget i den hotade personens privatliv är det emellertid relativt
ovanligt att den möjligheten används.
Under åren 1993-1997 bedrevs försök med att förse hotade och förföljda
personer med pepparspray i självförsvarssyfte. I samband med behandlingen
av motionsyrkanden liknande de nu aktuella inhämtade utskottet förra året
från Rikspolisstyrelsen att erfarenheterna av försöksverksamheten inte
var särskilt goda. För att kunna förse hotade personer med pepparspray
krävs att de beviljas vapenlicens. Vid prövning av licensfrågan framkom
under försöksperioden inte sällan uppgifter om brister i den skyddade
personens vandel, vilket hindrade att licens beviljades. Härtill kom att
många hade svårt med handhavandet av sprayen. Bland annat dessa omständigheter
medförde att få kvinnor utnyttjade möjligheten att disponera pepparspray
i självförsvarssyfte.
Rikspolisstyrelsen redovisade i januari 2004 ett regeringsuppdrag att
undersöka lämpligheten och möjligheten att inleda en ny försöksverksamhet
med tårgas- och pepparspray för hotade personer (Ju2003/3168/PO, Ju2003/6805/PO
och Ju2003/7369/PO). I redovisningen avstyrker Rikspolisstyrelsen en sådan
försöksverksamhet. Rikspolisstyrelsen anser att tillstånd för innehav av
pepparspray skall kunna beviljas enligt gällande vapenlagstiftning.
Pepparsprayen skall upphandlas genom Rikspolisstyrelsens försorg och vara
ett komplement till trygghetspaketen m.m. Rikspolisstyrelsen bör årligen
följa upp användningen av pepparspray.
Redovisningen bereds inom Justitiedepartementet.
Utskottet behandlade liknande yrkanden senast i mars 2003 (bet. 2002/03:JuU11 s.
14 f.). Utskottet kunde konstatera att det inom polisorganisationen finns
ett ganska stort antal trygghetspaket som hotade och förföljda kvinnor
kan förses med. Dessa trygghetspaket är också föremål för materiella
uppgraderingar.
När det gällde frågan om att förse hotade och förföljda kvinnor med tårgas-
eller pepparspray hänvisades bl.a. till det ovan nämnda utredningsuppdraget
till Rikspolisstyrelsen. Mot bakgrund härav ansåg utskottet att det vid
denna tidpunkt inte fanns skäl till något uttalande i denna fråga. Att
helt ta bort kravet på vapenlicens för pepparspray kunde dock enligt
utskottets mening inte komma på fråga.
Utskottet har inte ändrat uppfattning sedan föregående behandling av frågan
om hjälpmedel för utsatta och hotade personer. Inte heller bör det pågående
beredningsarbetet av Rikspolisstyrelsens redovisning föregripas. Utskottet
avstyrker motionerna Ju215, Ju391 och Ju453 i nu behandlade delar.
Straffrättsliga överväganden
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas ett antal motionsyrkanden med straffrättslig
anknytning till brottsofferområdet. Det rör sig dels om kvinnofridskränkning,
dels om misshandel av invandrarkvinnor. Utskottet föreslår, bl.a. med
hänvisning till gällande regelverk och till vidtagna åtgärder, att samtliga
motionsyrkanden avslås.
I motion Ju435 (s), Ju453 (kd) och Ju479 (fp) begärs en utvärdering av
kvinnofridsreformen. I den sistnämnda motionen anförs även att straffminimum
för brottet grov kvinnofridskränkning bör höjas till fängelse i lägst ett
år.
Vid riksmötet 1997/98 lade regeringen fram propositionen Kvinnofrid (prop.
1997/98:55). Propositionen innehöll förslag till åtgärder mot våld mot
kvinnor, prostitution och sexuella trakasserier i arbetslivet. Utskottet
behandlade förslagen i betänkandet Kvinnofrid (1997/98:JuU13, rskr. 250,
SFS 1998:393).
I enlighet med ett av regeringen i propositionen framlagt förslag infördes
i 4 kap. brottsbalken en ny paragraf, 4 a §, som upptar bestämmelser om
brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Paragrafen
erhöll en ny lydelse den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:145, bet. 1999/2000:JuU3,
rskr. 22, SFS 1999:845).
Enligt lagrummet gäller att den som begår brottsliga gärningar enligt 3,
4 eller 6 kap. brottsbalken (alltså brott mot liv och hälsa, brott mot
frihet och frid samt sexualbrott) mot en närstående eller tidigare närstående
person döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad
kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt
skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst
sex månader och högst sex år. Har gärningarna begåtts av en man mot en
kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har
bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall han i
stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.
Av förarbetena till bestämmelsen framgår att ett huvudsakligt motiv för
denna varit att införa ett nytt brott som markerar det särskilt straffvärda
i en långvarig och upprepad kränkning av en annan person och där förfarandet
består av en serie i och för sig straffbelagda gärningar (prop. 1997/98:55 s.
74).
I maj 2000 publicerade Brottsförebyggande rådet (BRÅ) rapporten Grov
kvinnofridskränkning - En kartläggning (BRÅ-rapport 2000:11). Enligt BRÅ
var det ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser om hur den
nya lagstiftningen fungerar, men BRÅ konstaterade samtidigt att domstolarna
betraktat brottet som särskilt allvarligt.
För att förstärka sitt arbete med att motverka våld mot kvinnor inrättade
regeringen i maj 2000 ett Nationellt råd för kvinnofrid. I juni 2003
överlämnade rådet sin slutrapport, Råd för kvinnofrid till regeringen. I
rapporten ges råd till regeringens enskilda statsråd för att åskådliggöra
hur Nationellt råd för kvinnofrid ser på kvinnofridsfrågorna. Till
justitieministern ges bl.a. rådet att ta initiativ till en utvärdering av de
gångna årens rättspraxis i kvinnofridsmål.
I budgetpropositionen för år 2004 anförs att regeringen kommer att tillsätta
en utredning som får i uppdrag att följa upp kvinnofridsreformen. Utredningen
skall ligga till grund för regeringens fortsatta insatser på området (prop.
2003/04:1, utg.omr. 4 s. 41). Regeringen beslutade därefter i oktober
2003 att utse en särskild utredare med uppdrag att ur ett könsmaktperspektiv
utvärdera de myndighetsgemensamma uppdrag och de uppdrag till enskilda
myndigheter som gavs i samband med kvinnofridspropositionen (dir. 2003:112).
Regeringen har även beslutat att tillkalla en särskild utredare med
uppdrag att finna formerna för en ombildning av Rikskvinnocentrum för
kvinnor som våldtagits och misshandlats till ett nationellt institut (dir.
2004:11).
Utskottet behandlade liknande yrkanden om utvärdering förra året (bet.
2002/03:JuU11 s. 16 f.). Utskottet konstaterade då att insatser för att
förhindra våld och hot mot närstående kvinnor sedan flera år tillbaka har
uppmärksammats på olika sätt inom rättsväsendet samt av regering och
riksdag. Kvinnofridsbrottet i sin nuvarande lydelse infördes den 1 januari
2000. Det var enligt utskottet ännu för tidigt för säkra slutsatser om
hur bestämmelsen fungerar i praktiken. En utvärdering framstod alltså
inte ännu som meningsfull.
Utskottet anser att det pågående arbetet med att utvärdera bl.a. de uppdrag
till enskilda myndigheter som gavs i samband med kvinnofridspropositionen
inte bör föregripas. Vad gäller kvinnofridsbrottet vidhåller utskottet
sin inställning att en utvärdering för att vara meningsfull bör avvaktas
ytterligare en tid. Utskottet avstyrker motionerna Ju435, Ju453 och Ju479
i nu behandlade delar.
I motion So419 (v) begärs en utredning av hur systematisk misshandel av
invandrade kvinnor bestraffas. Motionärerna anför att en man som mer eller
mindre satt i system att gifta sig med en utländsk kvinna, misshandla
henne och sedan kasta ut henne, skall straffas inte bara för misshandeln
utan även för systematiken och den ständiga upprepningen.
Enligt 29 kap. 4 § brottsbalken skall domstolen vid straffmätningen ta
hänsyn till om den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott.
Härvid skall särskilt beaktas bl.a. vilken omfattning den tidigare
brottsligheten haft samt om den tidigare och den nya brottsligheten är
likartade.
I sammanhanget kan nämnas att det ovan nämnda Nationellt råd för kvinnofrid
i sin slutrapport uppmärksammat problemet med män som lockar utländska
kvinnor till Sverige och misshandlar dem. Det nationella rådet anför att
regeringen bl.a. bör verka för att hotade och våldsutsatta kvinnor med
utländsk bakgrund får en ökad rätt till stöd och skydd (Råd för kvinnofrid
till regeringen s. 23).
Utskottet anser att gällande lagstiftning ger goda möjligheter för
domstolarna att vid straffmätningen beakta att en person har återfallit i
likartad brottslighet. Som framgår ovan har frågan om våld mot kvinnor
med utländsk bakgrund på senare år uppmärksammats bl.a. av Nationellt råd
för kvinnofrid. Utskottet kan inte se något behov av att riksdagen uttalar
sig i denna fråga utan föreslår att riksdagen avslår motion So419.
Myndigheternas åtgärder
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas ett antal motionsyrkanden om polisens arbete
mot våld mot kvinnor och barn, myndigheters bemötande av brottsoffer samt
myndigheters information till brottsoffer. Utskottet föreslår, bl.a. med
hänvisning till vidtagna åtgärder och gällande regelverk, att motionsyrkandena
avslås av riksdagen. Jämför reservationerna 6-11.
Polisens insatser
I flera motioner anförs att polisens insatser för att bekämpa våld mot
kvinnor och barn på olika sätt bör förbättras. I motionerna Ju361 (c) och
Ju479 (fp) begärs att polisen i ökad utsträckning skall använda sig av
riskbedömning som metod för att förebygga och förhindra brott mot kvinnor.
I motionerna Ju478 (mp) och Ju479 (fp) begärs att polisens rutiner för
att tillse att utfärdade besöksförbud efterlevs förbättras. I motion Ju479
anförs även att information om varje hot- eller våldsbrott mot kvinnor i
nära relationer bör samlas och bearbetas samt att uppgifterna bör göras
sökbara på ett och samma ställe.
I motionerna Ju435 (s) och Ju479 (fp) begärs kortare utredningstider för
ärenden rörande våld mot kvinnor. I motionerna Ju453 (kd), Ju479 och Ub271
(mp) begärs kortare utredningstider i utredningar om barnmisshandel.
I motion So496 (s) begärs att rutiner upprättas hos polisen för anmälan
till socialtjänsten om barn som far illa.
Utskottet behandlade liknande yrkanden senast i mars 2003 (bet. 2002/03:JuU11
s. 22 f.). Efter att ha understrukit hur viktigt polisens arbete med att
bekämpa våld mot kvinnor och barn är konstaterade utskottet att omfattande
åtgärder hade vidtagits och att ett omfattande arbete alltjämt pågick
inom polisen vad gäller insatserna för att bekämpa våld mot kvinnor och
barn. Utskottet underströk betydelsen av att detta goda arbete fortsätter
och intensifieras inom polisen. Ett tillkännagivande från riksdagen i
denna fråga var emellertid inte påkallat.
I regeringens regleringsbrev avseende Rikspolisstyrelsen för år 2004 anges
- i likhet med vad som angavs i regleringsbreven för åren 2002 och 2003
- att Rikspolisstyrelsen skall redovisa det brottsbekämpande arbetet som
har bedrivits när det gäller våld mot kvinnor och barn. Redovisningen
skall bl.a. innehålla en sammanhållen nationell beskrivning och analys av
hur verksamheten har utvecklats och dess resultat. Av redovisningen skall
även framgå bl.a. genomströmningstiderna för ärenden rörande våld mot
kvinnor och barn samt vidtagna åtgärder för att förkorta dessa.
Vidare har regeringen gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att efter samråd
med Riksåklagaren utveckla riktlinjer för polisens hot- och riskbedömningar
i ärenden om våld i nära relationer. Rikspolisstyrelsen skall också i
samråd med Riksåklagaren utarbeta rutiner och riktlinjer för polisens
arbete med ärenden om besöksförbud. Uppdraget skall redovisas senast den
30 juni 2004 (Ju2003/8772/KRIM). Enligt vad utskottet inhämtat kommer
redovisningen även att ta upp eventuella brister i polisens interna
informationsspridning t.ex. rörande besöksförbud.
Vad gäller handläggningstiden för ärenden rörande barnmisshandel kan
hänvisas till 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948), som trädde i
kraft den 1 januari 2002. Där anges att förundersökning där målsäganden
vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år skall bedrivas särskilt skyndsamt,
om brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och
det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Förundersökningen
skall vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske
och inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen
misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är
motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda
omständigheter.
Regeringen har också gett i uppdrag åt Socialstyrelsen att i samverkan
med Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling ta fram en
övergripande strategi för samverkan när det gäller barn som far illa eller
riskerar att fara illa. Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober
2004 (S2003/7118/ST).
Utskottet vill ånyo understryka hur viktigt polisens arbete med att bekämpa
våld mot kvinnor och barn är. Det är därför tillfredsställande att flera
olika åtgärder har vidtagits och att ett omfattande arbete alltjämt pågår
inom polisen vad gäller insatserna för att bekämpa sådant våld. Det är
självklart viktigt att detta arbete fortsätter och intensifieras. Något
behov av ett tillkännagivande från riksdagen i dessa frågor finns emellertid
inte. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju361, Ju435,
Ju453, Ju478, Ju479, So496 och Ub271 i nu behandlade delar.
Bemötande av brottsoffer
I motionerna Ju256 (m), Ju380 (mp) och Ju478 (mp) anförs att tjänstemän
inom rättsväsendet som dömts för brott inte skall få handlägga ärenden av
den brottstyp som domen avser.
Utskottet behandlade liknande yrkanden förra året. Utskottet föreslog då
ett tillkännagivande rörande poliser som dömts för brott, som riksdagen
biföll (bet. 2002/03:JuU9 s. 15 f., rskr. 125). Tillkännagivandet syftade
till att det skulle utarbetas riktlinjer i fråga om poliser som dömts för
brott, men där skäl för avskedande inte funnits föreligga, som innebär
att dessa poliser fortsättningsvis inte skall arbeta med sådana brottstyper
som de dömts för.
Regeringen anförde i budgetpropositionen för år 2004, rörande tillkännagivandet,
att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna kommer att beakta frågan
så att detta problem inte uppstår i framtiden (prop. 2003/04:1, utg.omr.
4 s. 62).
Motionärernas önskemål får enligt utskottets mening i stort anses
tillgodosedda genom uttalandena i budgetpropositionen. Utskottet är inte berett
att förespråka något uttalande i denna fråga utan föreslår att riksdagen
avslår motionerna Ju256, Ju380 och Ju478 i nu behandlade delar.
I motionerna Ju208 (m), Ju444 (fp) och Ju453 (kd) påtalas behovet av
förbättrat stöd, bemötande och information till brottsoffer under
förundersökning och rättegång.
Utskottet behandlade liknande yrkanden som de nu aktuella senast i mars
2003 (bet. 2002/03:JuU11 s. 28 f.). Utskottet konstaterade att frågor om
bemötande av brottsoffer under senare år på olika sätt har uppmärksammats
inom rättsväsendets myndigheter och att det pågick ett omfattande arbete
med fortbildning kring dessa frågor. De handlingsplaner som bl.a.
Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren har antagit innehåller omfattande konkreta
åtgärder som kommer att vidtas under de närmaste åren. För en närmare
redogörelse för innehållet i dessa handlingsplaner hänvisas till fjolårets
betänkande. Utskottet kunde inte se något behov av att riksdagen uttalade
sig i dessa frågor.
Här kan också framhållas de förslag till stärkande av brottsoffrens
ställning som regeringen våren 2001 lade fram i propositionen Stöd till
brottsoffer (2000/01:79). I propositionen presenterade regeringen bl.a.
en övergripande strategi för hur det fortsatta stödet till brottsoffren
skall utvecklas. Regeringen aviserade också vissa förordningsändringar
för att ge brottsoffer bättre information i samband med förundersökningar.
Till exempel har 13 a § förundersökningskungörelsen (1974:948) ändrats.

I såväl 2003 som 2004 års regleringsbrev har Rikspolisstyrelsen fått i
uppdrag att redovisa det brottsbekämpande arbete som har bedrivits när
det gäller våld mot kvinnor och mot barn. Av redovisningen skall bl.a.
framgå vilka åtgärder som vidtagits för att vidareutveckla polisens
bemötande och stöd till brottsoffer och vittnen.
I årsredovisningen för år 2002 har Rikspolisstyrelsen redovisat motsvarande
tidigare uppdrag. Där anges att vidtagna åtgärder för att vidareutveckla
polisens bemötande och stöd till brottsoffer och vittnen främst har avsett
tidiga kontakter med målsäganden och snabbare handläggning av ärenden och
beslut, information om vem som är kontaktperson, handläggare eller
förundersökningsledare i ärendet samt förbättrad information i samband med
kallelser till förhör. (s. 21 f.).
Även Riksåklagaren har under de senaste åren i regleringsbrevet fått
motsvarande uppdrag som Rikspolisstyrelsen. Riksåklagaren har i årsredovisningen
för år 2003 redovisat sina insatser under det året.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att brottsoffer
bemöts väl samt får det stöd och den information som han eller hon är i
behov av. Utskottet konstaterar att det, i likhet med när utskottet senast
behandlade liknande motionsyrkanden, pågår ett omfattande arbete vad gäller
bl.a. fortbildning kring dessa frågor. Utskottet kan inte se något behov
av att riksdagen uttalar sig i dessa frågor utan motionerna Ju208, Ju444
och Ju453 i nu behandlade delar bör avslås av riksdagen.
Information om permissioner m.m.
I motionerna Ju370 (m), Ju444 (fp) och Ju479 (fp) begärs att större hänsyn
skall tas till brottsoffer vid beviljandet av permissioner för gärningsmannen.
Motionärerna anför bl.a. att det bör införas en skyldighet att informera
brottsoffret om beviljade permissioner.
Av 32 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt följer att en förutsättning
för att den intagne skall beviljas permission är att det inte föreligger
någon påtaglig fara för fortsatt brottslighet. För permissionen får också
ställas de villkor som kan anses erforderliga.
Av 35 § samma lag följer att om en intagen avtjänar straff för ett brott
som har riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid skall målsäganden
tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad bl.a. om den intagne får
permission, uteblir efter permission eller annan vistelse utanför anstalten,
rymmer eller när denne friges. En begärd underrättelse behöver inte lämnas
angående en planerad vistelse utanför anstalten när en underrättelse på
grund av beslutad bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart
obehövlig. Detsamma gäller när en underrättelse kan befaras medföra fara
för den intagnes liv eller hälsa. Underrättelse till målsägande angående
frigivning skall lämnas i lämplig tid före frigivningen och i andra fall
så tidigt som möjligt. Underrättelsen skall utformas på ett sätt som är
lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Utskottet behandlade ett liknande yrkande senast i mars 2003 (bet.
2002/03:JuU11 s. 30 f.). Utskottet anförde därvid att det då aktuella
motionsyrkandet fick anses tillgodosett genom den gällande lagstiftningen
rörande information vid permissioner.
Utskottet har inte ändrat sin uppfattning i denna fråga. Vidare anser
utskottet att gällande regler ger kriminalvården goda möjligheter att ta
hänsyn till brottsoffer vid beviljande av permissioner. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår motionerna Ju370, Ju444 och Ju479 i nu behandlade
delar.
Kompetenshöjande åtgärder
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som främst
rör utbildning och kompetensutveckling i olika frågor för personal inom
rättsväsendet. Utskottet föreslår, bl.a. med hänsyn till vidtagna och
kontinuerliga utbildningsinsatser inom rättsväsendets myndigheter, att
riksdagen avslår motionsyrkandena. Vidare behandlar utskottet yrkanden
rörande forskning och utredning på brottsofferområdet. Utskottet föreslår
att även de motionsyrkandena avslås. Jämför reservationerna 12-16.
Utbildning och kompetensutveckling inom rättsväsendet
I motion Ju479 (fp) begärs att det inom rättsväsendet och andra myndigheter
genomförs adekvata utbildningsinsatser gällande bl.a. våldsprocessen och
våld mot kvinnor i nära relationer. I samma motion samt i motion Ub394 (c
och fp) begärs utbildning om invandrande kvinnors särskilda behov samt
anförs att dessa kvinnors utsatta situation särskilt bör beaktas i olika
sammanhang. I motion Ju393 (s) anförs att kompetensen hos rättsväsendets
personal när det gäller gärningsmän som diagnostiseras som psykopater
måste bli bättre.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågor som rör
utbildning och kompetensutveckling i olika ämnen för rättsväsendets anställda,
senast i december 2003 i samband med behandlingen av budgetpropositionen
för år 2004 (bet. 2003/04:1 s. 21 f.). Utskottet instämde i vad som
anfördes i då aktuella motioner om betydelsen av att de anställda inom
rättsväsendets olika myndigheter har hög kompetens. Utskottet såg det också
som självklart att de som kommer i kontakt med myndigheterna, t.ex.
brottsoffer, skall få ett korrekt och professionellt bemötande från
myndighetsföreträdare. Utskottet kunde konstatera att det inom rättsväsendets
olika myndigheter kontinuerligt vidtogs omfattande åtgärder för att öka
kompetensen hos all personal vad gäller t.ex. våld mot kvinnor och
situationen för invandrarkvinnor. Myndigheterna uppmärksammar också betydelsen
av goda rutiner och bra bemötande av dem som kommer i kontakt med
rättsväsendets myndigheter. Även om mycket har gjorts och görs ute på
rättsväsendets myndigheter för att tillgodose dessa behov var det enligt
utskottet angeläget att ansträngningarna intensifieras de kommande åren.
Åtgärder för att höja kompetensen och uppfylla skyldigheter i detta
avseende borde naturligtvis prioriteras inom ramen för respektive myndighets
anslag. Med hänvisning till vad som anförts fann utskottet inte anledning
för riksdagen att göra något tillkännagivande.
Utskottet har inte ändrat sin uppfattning i denna fråga, och utskottet
föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju393, Ju479 och Ub394 i nu
behandlade delar.
I motion Ju478 (mp) anförs att utbildningen för läkare vad gäller utformning
av rättsintyg måste stärkas.
Genom rättsintyg får de rättsvårdande myndigheterna kunskap bl.a. om
huruvida de medicinska fynden talar för eller emot ett uppgivet händelseförlopp
och om en skadas svårighetsgrad. Till ledning för läkare och tandläkare
har Socialstyrelsen utfärdat allmänna råd (SOSFS 1997:5) för rättsintyg
vid vålds- och sexualbrott. Varken socialstyrelsen eller någon annan
myndighet eller organisation har emellertid något utpekat ansvar för
verksamheten med utfärdande av rättsintyg. I en departementspromemoria om
ny ordning för utfärdande av rättsintyg (Ds 2003:3) föreslås vissa åtgärder
som syftar till att kunna upprätthålla en hög kvalitet på rättsintygen
och de undersökningar som dessa grundar sig på. I promemorian föreslås bl.
a. att Rättsmedicinalverket anförtros huvudmannaskapet för rättsintyg och
att det i en förordning anges vilken läkare eller tandläkare som kan avge
rättsintyg.
Promemorian bereds inom Regeringskansliet.
Utskottet anser att detta arbete inte bör föregripas och föreslår att
riksdagen avslår motion Ju478 i nu behandlad del.
Forskning och utredning
I motion Ju276 (s) begärs ökad forskning om mäns våld mot kvinnor. I motion
Ju443 (m) begärs ökad forskning om behandling av män som misshandlar
kvinnor samt om de fysiska, psykiska och ekonomiska effekterna av misshandel
m.m. I motion So419 (v) anförs att en nationell kostnadsberäkning av mäns
våld mot kvinnor och barn bör göras. I motion Ju262 (v) anförs att
situationen för äldre och funktionshindrade brottsoffer bör utredas, och i
motion Ju326 (c) begärs ett förbättrat rättsskydd för dementa och psykiskt
handikappade.
I budgetpropositionen för år 2004 anförs att brottsofferforskningen, den
s.k. viktimologiska forskningen, hittills varit förhållandevis outvecklad
i Sverige. På regeringens uppdrag har Brottsoffermyndigheten tagit fram
ett omfattande program för viktimologisk forskning. Genom myndighetens
insatser har flera forskningsprojekt inletts, som ökar den viktimologiska
forskningen i Sverige (prop. 2003/04:1 utg.omr. 4 s. 41).
Utskottet behandlade ett motionsyrkande om forskning om behandling av män
i fjolårets betänkande rörande frågor om våldsbrott och brottsoffer (bet.
2002/03:JuU11 s. 34). Utskottet instämde i vad motionärerna anfört om
betydelsen av att män som misshandlar kvinnor får adekvat och effektiv
behandling. Utan sådana insatser är risken för återfall i liknande
brottslighet, ofta mot samma målsägande, stor. Det är angeläget att
behandlingsprogram på detta område är forskningsbaserade så att det kan
säkerställas att metoderna för behandling är verkningsfulla. Som framgår av
det betänkandet pågår insatser inom kriminalvården för att förbättra
behandlingsinsatserna på detta område. Någon anledning till ett uttalande
i denna fråga från utskottets sida förelåg inte.
Utskottet har tidigare behandlat motsvarande yrkanden om äldre och
funktionshindrades situation, senast i fjolårets betänkande (bet. 2002/03:JuU11
s. 34 f.). Utskottet instämde i vad motionärerna anför om betydelsen av
att äldre och funktionshindrade uppmärksammas som en brottsoffergrupp med
särskilda och, i förhållande till andra brottsofferkategorier, delvis
annorlunda behov. Motionärernas önskemål fick emellertid anses tillgodosedda
genom de studier som då relativt nyligen gjorts inom ramen för regeringens
nationella råd för kvinnofrid. Om dessa studier kan sägas följande.
Beträffande funktionshindrade kvinnor som utsätts för våld anför rådet
att situationen för denna grupp kan vara mycket svårtolkad, svårutredd
och komplex, eftersom flera parter kan vara inblandade, dels som förövare,
dels som en del i omsorgen kring den funktionshindrade kvinnan. Kvinnor
med funktionshinder anmäler t.ex. sällan övergrepp då de ofta befinner
sig i ett beroendeförhållande till förövaren, antingen denne är nära
anhörig eller personal. Rådet ville i första hand uppmärksamma de specifika
rättssäkerhetsaspekter som kan komplicera utredningar gällande övergrepp
på funktionshindrade kvinnor. Rådet gav också i september 2001 ut skriften
När man slår mot det som gör ont - våld mot kvinnor med funktionshinder.

Beträffande våld mot äldre kvinnor anför rådet att kunskaperna om sådant
våld fortfarande är mycket bristfälliga. Få äldre kvinnor anmäler det
våld som de utsätts för i hemmet, och bara en bråkdel av det våld som
förekommer mot äldre kvinnor kommer till allmän kännedom. Många äldre
kvinnor har levt i förhållanden där våldet har förekommit som ett
''''''''''''''''''''''''''''''''naturligt'''''''''''''''''''''''''''''''' mönster i familjen. Äldre kvinnor som utsätts för våld ber därför
ofta inte om hjälp. Rådet gav i mars 2002 ut skriften Han var väl inte
alltid så snäll - våld mot äldre kvinnor.
Rådet för nationell kvinnofrid har också i sin slutrapport uppmärksammat
de speciella problem som är förbundna med våld mot äldre och funktionshindrade.

Utskottet har inte ändrat sin tidigare inställning i de frågor som berörs
i de nu aktuella motionsyrkandena. Utskottet kan således till stor del
instämma i vad motionärerna anför bl.a. om vikten av ökade kunskaper om
mäns våld mot kvinnor och om situationen för äldre och funktionshindrade
brottsoffer. Det har också, som framgått ovan, vidtagits åtgärder för att
öka kunskapen om brottsoffer, både i allmänhet och beträffande vissa
särskilt utsatta grupper, samt för att utreda effekterna av mäns våld mot
kvinnor. Någon anledning till ett uttalande i dessa frågor från utskottets
sida föreligger inte. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
Ju262, Ju276, Ju326, Ju443 och So419 i nu behandlade delar.
Målsägandebiträde och stödperson
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas yrkanden om rättsligt biträde för anhöriga till
någon som dödats genom brott samt om rätt till stödperson för kvinnor som
utsatts för våld. Utskottet föreslår att motionsyrkandena avslås. Jämför
reservation 17.
I motion Ju207 (m) begärs en möjlighet att förordna målsägandebiträde för
efterlevande till någon som dödats genom brott.
För att målsägandebiträde skall kunna förordnas krävs först och främst
att den som skall ha biträdet kan betraktas som målsägande. Av 20 kap. 8
§ fjärde stycket rättegångsbalken följer att målsägande är den mot vilken
brott har blivit begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit
skada. För att målsägandebiträde skall kunna förordnas krävs vidare, såvitt
nu är i fråga, att det med hänsyn till målsägandens personliga relation
till den misstänkte eller andra omständigheter kan antas att målsäganden
har behov av sådant biträde.
Utskottet har tidigare avstyrkt liknande yrkanden om målsägandebiträde
för efterlevande, bl.a. våren 2001 i samband med behandlingen av den ovan
nämnda brottsofferpropositionen (bet. 2000/01:JuU20 s. 13). Utskottet
anförde då att det höll med motionären om att efterlevande kan ha behov
av stöd i samband med rättegången, och utskottet påpekade att det i den
praktiska rättstillämpningen förekommer att efterlevande fått ett
målsägandebiträde förordnat. Att införa en möjlighet att förordna
målsägandebiträde
för den som inte kan betraktas som målsägande framstod emellertid som
principiellt tveksamt, en inställning som också regeringen intagit.
Utskottet noterade att regeringen i den aktuella propositionen aviserade en
översyn av målsägandebiträdesinstitutet och ansåg att denna borde avvaktas.

Därefter föreslog Osmo Vallo-utredningen i sitt betänkande Osmo Vallo -
utredning om en utredning (SOU 2002:37) en utvidgning av möjligheterna
att förordna målsägandebiträde för efterlevande. I betänkandet föreslås
en rätt till målsägandebiträde för efterlevande till någon som avlidit
antingen under vistelse i polisarrest eller genom något som en anställd
inom polisen gjort i tjänsten. Motsvarande föreslås gälla om någon skadats
allvarligt (s. 153 f.).
Utskottet behandlade senast frågan om målsägande för efterlevande i ett
betänkande om processrättsliga frågor (bet. 2002/03:JuU7 s. 16 f.).
Utskottet fann då inte anledning att frångå sina tidigare uttalanden i frågan.

Den aviserade översynen av målsägandebiträdesinstitutet har ännu inte
genomförts. I budgetpropositionen för år 2004 uppges att regeringen noga
följer utvecklingen när det gäller systemet med målsägandebiträde och att
det vid behov kommer att tas ett initiativ för att säkerställa att systemet
fungerar väl (prop. 2003/04:1 utg.omr. 4 s. 41).
Utskottet kan inte se någon anledning för riksdagen att nu ta något
initiativ i denna fråga, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motion
Ju207.
I motion Ju443 (m) begärs att varje kvinna som utsatts för våld skall ha
rätt till en stödperson som bl.a. skall hjälpa kvinnan i kontakter med
myndigheter.
En målsägande som skall höras under rättegången med anledning av åklagarens
talan får ha med sig en lämplig person som personligt stöd. En sådan
stödperson skall om möjligt underrättas om rättegången (20 kap. 15 §
rättegångsbalken). Stödpersonen har rätt att närvara vid rättegången. En
stödperson har också rätt att närvara vid förhör under förundersökningen,
om inte närvaron är till men för utredningen (23 kap. 10 § tredje stycket
rättegångsbalken). En stödperson är till skillnad från målsägandebiträdet
inte förordnad av rätten och har inte rätt till ersättning av allmänna
medel.
Av 13 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) följer bl.a. att målsäganden,
då det inte är uppenbart att det inte behövs eller då det inte är förenat
med betydande svårighet, så snart som möjligt skall ges information om
reglerna för stödperson och om vilka myndigheter, organisationer och andra
som kan lämna stöd och hjälp.
Utskottet har tidigare behandlat yrkanden motsvarande det nu aktuella,
senast i mars 2003 (bet. 2002/03:JuU11 s. 37 f.). Utskottet hade inte
någon annan uppfattning än motionärerna rörande betydelsen av att målsäganden
får ett tillräckligt stöd under förundersökningen och i domstol. Enligt
utskottet fyllde systemet med stödpersoner här en mycket viktig funktion.
Mot vad som anfördes i de då aktuella motionerna anmärkte utskottet att
det visserligen finns regler om stödpersoner i rättegångsbalken, men dessa
förordnas emellertid inte av rätten. Det fanns alltså, till skillnad från
vad som gäller för målsägandebiträde, inga begränsningar i fråga om rätten
till stödperson under förundersökning och rättegång. Utskottet kunde inte
se annat än att regleringen på området var ändamålsenligt utformad. De då
behandlade motionsyrkandena var enligt utskottet tillgodosedda genom
gällande regler, och de borde avstyrkas.
Utskottet är alltjämt av denna uppfattning, och utskottet föreslår att
riksdagen avslår motion Ju443 i nu behandlad del.
Unga brottsoffer
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden om olika åtgärder för
att ge stöd till unga brottsoffer. Utskottet föreslår att motionsyrkandena
avslås. Jämför reservationerna 18-19.
I motionerna Ju291 (kd), Ju312 (kd, m, fp, v, c och mp), Ju349 (c), Ju444
(fp), Ju458 (s), Ju479 (fp), So504 (fp) och Ub271 (mp) anförs att barn
som bevittnar våld inom familjen bör ges brottsofferstatus i brottmålsprocessen
och därmed bl.a. få stöd och hjälp samt kunna inträda i rättegången och
erhålla skadestånd.
Utskottet har behandlat motionsyrkanden motsvarande de nu aktuella vid
ett flertal tidigare tillfällen, senast i maj 2003 (bet. 2002/03:JuU17 s.
22 f.). För en utförlig redogörelse av bl.a. barnets processuella ställning
i brottmålsprocessen, möjligheterna att erhålla skadestånd samt reglerna
för sammanläggning av brottmål och tvistemål hänvisas till förra årets
betänkande om frågor om våldsbrott och brottsoffer (bet. 2002/03:JuU11 s.
38 f.), där yrkanden motsvarande de nu aktuella också behandlades.
Utskottet delade motionärernas uppfattning att barns utsatta situation i
familjer där brott förekommer på alla sätt måste uppmärksammas. Utskottet
var emellertid inte berett att förespråka någon ändring av den nuvarande
processrättsliga systematiken där i princip endast den som utsatts för
brott är målsäganden och kan inträda i brottmålsprocessen.
Utskottet har inhämtat från Justitiedepartementet att det pågår ett arbete
med att förbättra situationen för barn som bevittnar våld inom familjen.
Arbetet tar sikte på att belysa och föreslå åtgärder för att förbättra
situationen för utsatta barn och ungdomar ur ett brottsoffer- och
brottsförebyggande perspektiv. Bland annat undersöks möjligheterna att införa
en brottsskadeersättning till barn som bevittnar våld i hemmet. Arbetet
kommer att redovisas i en departementspromemoria, som avses bli färdig i
maj/juni i år. Den kommer att innehålla förslag både till lagstiftning
och andra åtgärder.
Inom Justitiedepartementet diskuteras även om socialtjänstlagen (2001:453)
ytterligare kan förtydligas vad gäller socialtjänstens ansvar att beakta
de utsatta barnen som bevittnar familjerelaterat våld.
Som anförts tidigare har regeringen gett i uppdrag åt Socialstyrelsen att
i samverkan med Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling ta
fram en övergripande strategi för samverkan när det gäller barn som far
illa eller riskerar att fara illa. Uppdraget skall redovisas senast den
15 oktober 2004 (S2003/7118/ST).
Det finns även ett uppdrag till Socialstyrelsen att bedriva ett
utvecklingsarbete till stöd för socialtjänsten i dess arbete med brottsoffer
(Ju2001/4719/KRIM). I det arbetet skall barn och ungdomar som utsätts för
brott särskilt beaktas.
Som framgår ovan pågår ett omfattande arbete för att förbättra situationen
för barn som bevittnat våld inom familjen. Bland annat har olika
lagstiftningsåtgärder aktualiserats. Utskottet ser med tillfredsställelse på
detta arbete och konstaterar att något initiativ från riksdagen inte är
påkallat. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju291, Ju312,
Ju349, Ju444, Ju458, Ju479, So504 och Ub271 i nu behandlade delar.
I motion Ju394 (m) begärs att stödcentrum för unga brottsoffer skall
inrättas på fler platser i landet.
Enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453) bör socialnämnden verka
för att bl.a. den som utsatts för brott får stöd och hjälp. Av 2 kap. 2
§ följer att det är socialtjänsten i den kommun där brottsoffret vistas
som har ansvaret för detta stöd.
Ett exempel på konkreta insatser för unga brottsoffer är den verksamhet
med stödcentrum för unga brottsoffer som bedrivs bl.a. i Stockholm.
Den 1 juni 1999 startade Socialtjänstförvaltningen i Stockholms stad och
Polismyndigheten i Stockholms län tillsammans en försöksverksamhet med
ett stödcentrum för unga brottsoffer. Verksamheten riktar sig till alla
unga brottsoffer - oavsett i vilken kommun eller stadsdel dessa bor - som
polisanmält att de blivit utsatta för brott såsom personrån, misshandel,
våldtäkt och olaga hot i City polismästardistrikt. Det övergripande syftet
med verksamheten är att hjälpa och stödja brottsoffren samt att få
gärningsmännen att upphöra med sin kriminella verksamhet. Verksamheten
finansieras av socialtjänstförvaltningen (löner) och polisen (lokaler,
telefon etc.). Inledningsvis erhölls även bidrag från Brottsofferfonden.
Liknande
verksamheter har startats eller planeras i flera andra städer, bl.a. i
Malmö, Göteborg, Uppsala, Eskilstuna och Örnsköldsvik.
Som anförts ovan har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att bedriva
ett utvecklingsarbete till stöd för socialtjänsten i dess arbete med
brottsoffer. Enligt vad utskottet har inhämtat kommer man i det arbetet bl.
a. att uppmärksamma och utvärdera Stödcentrums verksamhet. Uppdraget skall
redovisas i samband med Socialstyrelsens årsredovisning för år 2004.
Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande senast i mars 2003 (bet.
2002/03:JuU11 s. 40 f.).
Utskottet instämde i vad motionären anförde om behovet av stöd till unga
brottsoffer. Utskottet såg också mycket positivt på den typ av verksamhet
som bedrivs för unga brottsoffer i bl.a. Stockholm. Det är naturligtvis
angeläget att det runt om i Sverige finns en genomtänkt form av stöd till
brottsoffer, såväl unga som vuxna. Möjligheter finns att vid uppstartande
av sådan verksamhet ansöka om visst statligt stöd, t.ex. från Brottsofferfonden
och Brottsförebyggande rådet. Med detta sagt fann utskottet att några
vidare åtgärder av riksdagen med anledning av motionen inte var påkallade.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan och avstyrker bifall
till motion Ju394 i nu behandlad del.
Besöksförbud och haverikommission
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet ett flertal motionsyrkanden som rör
dels olika frågor med anknytning till bestämmelserna om besöksförbud,
dels frågan om haverikommission vid dödligt våld mot närstående.
Utskottet föreslår att motionsyrkandena avslås. Jämför reservationerna
20-24.
Under den allmänna motionstiden har väckts ett antal motionsyrkanden
rörande frågor om besöksförbud respektive haverikommission vid dödligt
våld mot närstående som är identiska eller i hög grad överensstämmer med
yrkanden som riksdagen nyligen behandlat. De senare yrkandena sakprövades
under våren 2003 med anledning av två regeringsförslag om Ytterligare
åtgärder för att motverka våld i nära relationer (prop. 2002/03:70, bet.
2002/03:JuU17) respektive Stärkt skydd för barn (prop. 2002/03:53, yttr.
2002/03:JuU1y och bet. 2002/03:SoU15). Utskotten avstyrkte bifall till
yrkandena. Riksdagen följde utskotten.
Det har enligt utskottet inte tillkommit några nya omständigheter som ger
anledning att ändra riksdagens tidigare beslut. Samtliga yrkanden som tas
upp i nedanstående tabell avstyrks alltså av utskottet. Motiven till
avslagen är desamma som vid den tidigare behandlingen av respektive yrkande
och upprepas därför inte i detta betänkande.
Därmed avstyrker utskottet nedanstående motionsyrkanden:

Motions-yrkande Yrkandetext Behandlades senast Reservation
Ju349 (c) yrk. 6 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om skärpningar av lagen om besöksförbud. Bet.
2002/03:JuU17
s. 21 f. res. 9 (m, fp, kd, c)
Ju391 (m) yrk. 6 Riksdagen beslutar att skärpa straffsatsen för
överträdelse
av besöksförbud i enlighet med vad som anförs i motionen. Bet.
2002/03:JuU17
s. 21 f. res. 7 (m, kd, c)
Ju443 (m)yrk. 16 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att skärpa straffen vid överträdelser av besöksförbud.
Bet. 2002/03:JuU17s. 21 f. res. 7 (m, kd, c)
Ju479 (fp) yrk. 26 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att straffskalan för överträdelse av besöksförbud
bör ändras så att det i normalfallet skall kunna dömas till fängelse. Bet.
2002/03:JuU17 s. 21 f. res. 8 (fp)
Ju248 (m) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om försök med elektronisk fotboja med GPS. Bet.
2002/03:JuU17
s. 19 f. res. 6 (m, fp, kd, c)
Ju323 (fp) yrk. 2 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett rejält och reellt stöd till brottsoffer samt
personer som utsätts för hot, trakasserier och förföljelse genom att
förövaren åläggs att bära fotboja eller ha ständig följeslagare. Bet.
2002/03:JuU17 s. 19 f. res. 6 (m, fp, kd, c)
Ju323 (fp) yrk. 2 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om fotboja och ständig följeslagare för förövaren.
Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f. res. 6 (m, fp, kd, c)
Ju349 (c) yrk. 7 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att besöksförbudet skall kunna kombineras med fotboja.
Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f. res. 6 (m, fp, kd, c)
Ju391 (m)yrk. 7 Riksdagen beslutar att införa en möjlighet att bevaka den
som belagts med besöksförbud medelst elektronisk intensivövervakning i
enlighet med vad som anförs i motionen. Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f.
res.
6 (m, fp, kd, c)
Ju428 (s) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om obligatorisk fotboja. Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f.
res.
6 (m, fp, kd, c)
Ju440 (fp) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att personer som döms till besöksförbud och trotsar
detta skall använda larmutrustning. Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f. res. 6
(m, fp, kd, c)
Ju453 (kd) yrk. 4 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om elektronisk övervakning i samband med besöksförbud.
Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f. res. 6 (m, fp, kd, c)
Ju479 (fp) yrk. 28 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införandet av försöksverksamhet med intensivövervakning
med elektronisk kontroll av gärningsmän som överträtt ett utfärdat
besöksförbud. Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f. res. 6 (m, fp, kd, c)
Ju443 (m) yrk. 1 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att brottslingens frihet skall inskränkas, inte den
misshandlade kvinnans. Bet. 2002/03:JuU17 s.10 f. res. 2 (m, fp, c)
Ju471 (s) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skyddet för våldsutsatta och hotade kvinnor måste
stärkas. Bet. 2002/03:JuU17 s.10 f. res. 2 (m, fp, c)
So498 (c) yrk. 2 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att en misshandlad kvinna med lagens hjälp disponerar
bostaden och därmed kan låsa gärningsmannen ute. Bet. 2002/03:JuU17 s.10
f. res. 2 (m, fp, c)
Ju479 (fp) yrk. 25 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att brottsoffrets rätt till rörelsefrihet och
trygghet måste väga tyngre än förövarens vid proportionalitetsprincipen
i fråga om besöksförbud till den gemensamma bostaden och om särskilt
utvidgat besöksförbud. Bet. 2002/03:JuU17 s.10 f. res. 1 (fp)
Ju478 (mp) yrk. 3 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utvärdering av de nya bestämmelser som infördes
2003 angående besöksförbud. Bet. 2002/03:JuU17 s. 18 f. res. 5 (m, fp,
kd)
Ju360 (s) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att varje misshandlad kvinna som väljer att tillfälligt
eller permanent flytta från sin bostad ges laglig möjlighet att få hämta
sina och barnens personliga tillhörigheter, i skydd av en av samhället
utsedd person. Bet. 2002/03:JuU17 s. 22 f. - - -
Ju472 (s) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kvinnor som lämnat sin man på grund av våld eller
hot därom skall ges lagstadgat polisiärt skydd vid avhämtning av personliga
tillhörigheter från gemensam bostad därest mannen behåller densamma. Bet.
2002/03:JuU17 s. 22 f. - - -
Ju478 (mp) yrk. 6 Riksdagen beslutar om ändring så att laglig möjlighet
ges till kvinnor att hämta sina och barnens tillhörigheter med skydd av
polis. Bet. 2002/03:JuU17 s. 22. f. - - -
Ju317 (fp) yrk. 4 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för att skydda hotade kvinnor och barn.
Bet. 2002/03:JuU11 s. 11 f. ochyttr. 2002/03:JuU1y s. 12 f. res. 4 (m,
fp, c)- - -
Ju479 (fp) yrk. 18 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillsättande av en "haverikommission" varje gång
en kvinna mister livet genom ett brott begånget av en närstående. Bet.
2002/03:JuU11 s. 11 f. ochyttr. 2002/03:JuU1y s. 12 f. res. 4 (m, fp, c)-
- -

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Allmänt om brottsoffer, punkt 1 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen allmänt om brottsoffer. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2003/04:Ju208 yrkande 1, 2003/04:Ju257 och 2003/04:Ju453
yrkande 14 och avslår motion 2003/04:Ju267.
Ställningstagande
Att utreda brott, gripa och lagföra gärningsmannen är fortfarande
rättsstatens första och viktigaste skyldighet gentemot brottsoffren. I detta
ligger även att straffsystemet kan uppfattas som rättvist och att påföljderna
blir tillräckligt ingripande.
Att utsättas för brott utgör en grov och allvarlig kränkning av den
personliga integriteten. Det är därför mycket viktigt att samhället i sitt
bemötande av brottsoffer ger dem sitt reservationslösa stöd. I varje
avseende bör brottsoffrens situation särskilt beaktas. Vid utformningen av
olika styrdokument på rättsväsendets område bör således brottsoffrens
perspektiv alltid ägnas särskild uppmärksamhet. Vidare måste lagstiftningen
i högre utsträckning utgå från brottsoffrens behov av skydd. Verkställigheten
av fängelsestraff får inte ske på ett sätt som äventyrar brottsoffrens
tilltro till samhället.
De åtgärder som regeringen har vidtagit för att ge brottsoffer bättre
stöd är inte tillräckliga. Enligt vår mening krävs det mer omfattande
åtgärder.
Det behövs bl.a. en resursförstärkning till brottsofferjourernas värdefulla
verksamheter runt om i landet. Även om t.ex. forskningsprojekt rörande
brottsofferfrågor är mycket viktiga får inte en snedfördelning av resurserna
från Brottsofferfonden ske till nackdel för verksamheter som har direktkontakt
med brottsoffren.
Det bör ankomma på regeringen att beakta det anförda i det fortsatta
arbetet med att förbättra situationen för brottsoffren.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju208, Ju257 och Ju453
i nu behandlade delar. Motion Ju267 däremot bör, på de av majoriteten
anförda skälen, avslås av riksdagen.

2. Europeiskt samarbete för bättre skydd av brottsoffer, punkt 3 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om europeiskt samarbete för bättre skydd av
brottsoffer. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju409 yrkande 4 och
bifaller delvis motion 2003/04:Ju358.
Ställningstagande
Det är enligt min mening viktigt att Sverige och övriga medlemsstater
inom EU verkar för att garantera vissa grundläggande rättigheter för
brottsoffer även i de fall brottet begåtts utanför det egna landet. Det
rör sig bl.a. om rätt till ersättning från gärningsmannen, rätt till
ersättning från staten, rätt till medicinsk, social och psykologisk hjälp
samt rätt att få tillgång till den egna processen. Vissa åtgärder som
vidtagits inom EU, t.ex. förslaget till rådets direktiv om
brottsofferersättning,
innebär ett steg i rätt riktning. Det är dock viktigt att arbetet med
att utveckla det europeiska samarbetet för bättre brottsofferskydd fortsätter.

Det får ankomma på regeringen att beakta det anförda i det fortsatta
arbetet inom EU såvitt avser skydd för brottsoffer.
Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna Ju358 och Ju409 i nu
behandlade delar.

3. Sekretessåtgärder till skydd för hotade kvinnor, punkt 4 (m, c)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om sekretessåtgärder till skydd för hotade kvinnor.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju305 och 2003/04:Ju443
yrkande 2.
Ställningstagande
Hotade och misshandlade kvinnor kan på olika sätt få sina personuppgifter
skyddade för att kunna leva ett någorlunda normalt liv utan risk för att
bli utsatta för hot eller våld från samma man. Dessvärre förekommer det
alltför ofta att olika myndigheter av okunskap röjer kvinnans adress för
mannen vilket leder till ökad otrygghet och annat lidande för kvinnan.
Åtgärder måste vidtas så att sekretessbelagda uppgifter om kvinnan inte
lämnas ut av misstag. Det får ankomma på regeringen att säkerställa att
personalen på berörda myndigheter erhåller tillräcklig kunskap om regelverket
på området.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju305 och Ju443 i nu
behandlade delar.

4. Kostnader vid identitetsbyte, punkt 5 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kostnader vid identitetsbyte. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Ju444 yrkande 9, 2003/04:Ju453 yrkande 21
och 2003/04:L318 yrkande 9.
Ställningstagande
Det är angeläget att de personer som utan egen förskyllan tvingas byta
identitet snarast ges möjlighet att erhålla skälig ersättning för de
kostnader som identitetsbytet medfört.
Vi anser vidare att sådana beslutade ersättningar inte skall belasta
polisens ordinarie anslag.
Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med
förslag i enlighet med vad vi här anfört. Detta innebär att vi ställer
oss bakom motionerna Ju444, Ju453 och L318 i nu behandlade delar.

5. Trygghetspaket för hotade kvinnor, punkt 6 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om trygghetspaket för hotade kvinnor. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju391 yrkande 9 och 2003/04:Ju453
yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2003/04:Ju215 och 2003/04:Ju453
yrkande 3.
Ställningstagande
Det är av största vikt att hotade kvinnor har tillgång till trygghetspaket
och larm. Även hotade vittnen bör ha rätt till sådan utrustning. Enligt
vår uppfattning måste utrustning av detta slag finnas tillgänglig för
alla som har behov av den. I dag förekommer det att hotade personer får
stå i kö för att få skyddsutrustning, vilket vi finner oacceptabelt. Även
annat skydd såsom hundar och livvakt bör finnas tillgängligt för den som
har behov av det. Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga
åtgärder med anledning av vad vi anfört.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju391 och Ju453
yrkandena 1 och 2 i här behandlade delar. Motionerna Ju215 och Ju453
yrkande 3 bör däremot avslås av riksdagen.

6. Polisens rutiner vid besöksförbud, punkt 10 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om polisens rutiner vid besöksförbud. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju478 yrkande 2 och 2003/04:Ju479
yrkandena 13 och 24.
Ställningstagande
Det finns vissa brister i polisens rutiner kring besöksförbud. Vi anser
att varje polismyndighet bör ha tydliga rutiner för vilka åtgärder som
skall vidtas när ett beslut om besöksförbud fattats. Det kan t.ex. röra
sig om att besöka den person som besöksförbudet tar sikte på och informera
om innebörden av förbudet. Vidare är det en förutsättning för att
bestämmelserna om besöksförbud skall fungera på ett tillfredsställande sätt
att poliser i olika funktioner har relevant information om utfärdade
besöksförbud. Inte minst gäller detta poliser i utryckningsverksamheten.
Med bättre dokumentation av besöksförbuden är det lättare att avgöra t.ex.
i vad mån en till synes lindrig händelse kan innebära allvarlig fara för
en hotad person. En bättre uppföljning av besöksförbuden skulle även bidra
till att öka tryggheten för den hotade personen. Det får ankomma på
regeringen att vidta åtgärder med anledning av vad vi här anfört.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju478 och Ju479 i nu
behandlade delar.

7. Kortare handläggningstid vid våld mot kvinnor, punkt 11 (fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kortare handläggningstid vid våld mot kvinnor.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju479 yrkande 16 och bifaller
delvis motion 2003/04:Ju435 yrkande 1.
Ställningstagande
Det är angeläget att polisens och åklagarnas handläggningstider vad gäller
våld mot kvinnor kortas. För att uppnå detta bör fler poliser och åklagare
ha möjlighet att samverka samt att specialisera sig på att utreda våld
mot kvinnor i nära relationer. Fler särskilda familjevåldsenheter inom
polisen bör inrättas.
Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som föranleds av vad
vi nu anfört. Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju435 och
Ju479 i nu behandlade delar.

8. Kortare handläggningstid av barnmisshandel m.m., punkt 12 (fp, kd, c,
mp)
av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd), Torkild Strandberg (fp),
Johan Linander (c) och Leif Björnlod (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kortare handläggning av barnmisshandel m.m.
Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju453 yrkande 11,
2003/04:Ju479 yrkande 23 och 2003/04:Ub271 yrkande 4 och avslår motion
2003/04:So496 yrkande 4.
Ställningstagande
Regeringen bör vidta erforderliga åtgärder för att tillse att bestämmelsen
i 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) om maximalt tre månaders
handläggningstid vid bl.a. misshandel av barn följs ute på polismyndigheterna.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju453, Ju479 och Ub271
i nu behandlade delar. Motion So496 i nu behandlad del bör, på de av
majoriteten anförda skälen, inte föranleda någon åtgärd från riksdagen.

9. Omplacering av tjänstemän som begår brott, punkt 13 (mp)
av Leif Björnlod (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om omplacering av tjänstemän som begår brott. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju256, 2003/04:Ju380 och 2003/04:Ju478
yrkande 5.
Ställningstagande
Det är enligt min mening självklart att poliser som dömts för brott inte
bör få handlägga ärenden av den brottstyp som domen avser. Jag välkomnar
därför regeringens uttalanden i budgetpropositionen om att Rikspolisstyrelsen
och polismyndigheter kommer att beakta frågan så att detta problemen inte
uppstår i framtiden. Denna åtgärd är emellertid enligt min mening inte
tillräcklig. Det bör även införas ett uttryckligt förbud för poliser som
dömts för brott att handlägga ärenden av den brottstyp som domen avser.
Det
får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som föranleds av vad jag
nu anfört. Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna Ju256, Ju380
och Ju478 i nu behandlade delar.

10. Information till brottsoffer, punkt 14 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om information till brottsoffer. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju208 yrkande 2, 2003/04:Ju444 yrkandena
3 och 4 och 2003/04:Ju453 yrkande 16.
Ställningstagande
Vi anser att det är viktigt att på alla sätt öka brottsoffrens trygghet.
Samtidigt är det också angeläget att se till att de är delaktiga i den
rättsprocess där de själva är målsägande. Det finns visserligen redan en
skyldighet för polisen att informera den drabbade om utredningen och vart
denne kan vända sig för att få hjälp och stöd. Informationen till
brottsoffren fungerar emellertid i praktiken inte tillfredsställande. Ett
sätt bland många att förbättra informationen till målsägandena skulle
kunna vara att förse alla som polisanmäler ett brott med en informationsbroschyr
innehållande svar på de vanligaste frågorna som brottsoffer har. Också
åklagarnas informationsinsatser kan förbättras.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att snarast vidta åtgärder i syfte
att förbättra bemötandet och informationen till brottsoffren i enlighet
med vad vi nu har anfört.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju208, Ju444 och
Ju453 i dessa delar.

11. Information om permissioner m.m., punkt 15 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om information om permissioner m.m. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju370 yrkande 16, 2003/04:Ju444 yrkande
5 och 2003/04:Ju479 yrkande 17.
Ställningstagande
Vid varje beslut om permission måste det ske en avvägning mellan den
intagnes intresse av att få permission och brottsoffers berättigade krav
på skydd och säkerhet. Vid denna avvägning bör större hänsyn tas till
brottsoffrets skyddsintresse än vad som sker i dag.
Det är inte ovanligt att personer som avtjänar fängelsestraff för övergrepp
på t.ex. maka eller sambo i samband med permission gör sig skyldiga till
nya brott mot samma målsägande. För att ge dessa brottsoffer en rimlig
chans att själva vidta de åtgärder som de finner nödvändiga och lämpliga
för att skydda sig mot nya övergrepp anser vi att det skall införas en
undantagslös skyldighet att informera brottsoffret om den dömdes permissioner.
I samband därmed bör också frågor om säkerhet och skydd diskuteras.
Regeringen bör vidta de åtgärder som föranleds av vad vi nu anfört.
Vi ställer oss alltså bakom motionerna Ju370, Ju444 och Ju479 i här
behandlade delar.

12. Utbildning och kompetens m.m., punkt 16 (fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om utbildning och kompetens m.m. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju479 yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Ub394
yrkande 3 och avslår motion 2003/04:Ju393 yrkande 2.
Ställningstagande
Det är ytterst viktigt att det satsas ordentligt på utbildning inom
rättsväsendets myndigheter samt andra myndigheter som kommer i daglig kontakt
med brottsoffer. Utbildning behövs rörande bl.a. brottsoffrens situation
och behov, om krishantering, kulturskillnader samt bakomliggande orsaker
till våld mot kvinnor.
Under senare år har det inträffat flera mord på unga kvinnor som brutit
med sina familjer. Dessa mord innebär att rättssamhället har misslyckats.
De unga kvinnorna har inte fått det stöd och det skydd de haft rätt till.
Enligt vår mening har en bidragande orsak varit att polis och socialtjänst
inte kunnat rätt bedöma dessa flickors skyddsbehov.
Regeringen bör vidta erforderliga åtgärder för att säkerställa att adekvat
och tillräcklig utbildning ges till sådan personal som vi omnämnt ovan.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju479 och Ub394 i nu
behandlade delar. Motion Ju393 i nu behandlade delar bör däremot avslås
av riksdagen.

13. Rättsintyg, punkt 17 (mp)
av Leif Björnlod (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om rättsintyg. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Ju478 yrkande 4.
Ställningstagande
De förslag som förs fram i den aktuella departementspromemorian avseende
rättsintyg är bra, men de är enligt min mening inte tillräckliga. Det
krävs även åtgärder för att förbättra utbildningen av läkare när det gäller
utformningen av och innehållet i rättsintyg. Det får ankomma på regeringen
att vidta erforderliga åtgärder för att förbättra utbildningen av läkare
i detta avseende. Detta innebär att jag ställer mig bakom motion Ju478 i
nu behandlad del.

14. Forskning om mäns våld mot kvinnor m.m., punkt 18 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om forskning om mäns våld mot kvinnor m.m. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju443 yrkandena 14 och 15 och avslår
motion 2003/04:Ju276.
Ställningstagande
Män som misshandlar kvinnor är i stor omfattning i behov av vård och
behandling. De måste motiveras till att bearbeta sitt aggressiva beteende
gentemot kvinnor. Det finns i dag metoder för behandling av män som
misshandlar kvinnor. Det är också bra att ett forskningsbaserat nationellt
behandlingsprogram för misshandlande män utarbetas inom kriminalvården.
Metoderna för behandling av dessa män behöver dock utvecklas. Ytterligare
forskning behövs inom detta område. Det får ankomma på regeringen att -
om nödvändigt i budgetsammanhang - vidta de åtgärder som erfordras för
att stimulera forskning inom detta område. Det anförda innebär att vi
ställer oss bakom motion Ju443 i nu behandlad del. Motion Ju276 i nu
behandlad del bör däremot avslås av riksdagen.

15. Kostnadsberäkning av kvinnovåldet, punkt 19 (v)
av Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kostnadsberäkning av kvinnovåldet. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:So419 yrkande 8.

Ställningstagande
För att få en heltäckande bild av mäns våld mot kvinnor och dess konsekvenser
bör man undersöka vad detta våld kostar samhället i form av t.ex.
vårdkostnader, kostnader för rättsprocesser, kriminalvård och bortfall av
arbetstid. Även kostnader för den begränsning av kvinnors deltagande i
samhället som blir en följd av mäns våld mot kvinnor bör tas med i
beräkningen. Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag dels att
utveckla en vetenskaplig metod för att beräkna kostnaderna för mäns våld
mot kvinnor, dels att göra en sådan beräkning.
Detta innebär att jag ställer mig bakom motion So419 i nu behandlad del.

16. Äldre och funktionshindrade brottsoffer, punkt 20 (v)
av Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om äldre och funktionshindrade brottsoffer. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju262 yrkande 6 och bifaller delvis
motion 2003/04:Ju326.
Ställningstagande
Äldre och funktionshindrade är särskilt sårbara för att utsättas för brott.
Brott mot dessa grupper är ofta dolda brott som begås i hemmet eller på
en vårdinrättning. Gärningsmännen är inte sällan anhöriga eller personal
på vårdinrättningarna, vilket gör offren än mer utsatta. Det är mycket
viktigt att personal som kommer i kontakt med dessa grupper, t.ex.
distriktssköterskor och läkare, har redskap för att på olika sätt kunna hjälpa
offret. Den kartläggning som gjorts inom ramen för regeringens nationella
råd för kvinnofrid är bra, liksom de råd som lämnas i rådets slutrapport.
Mer behöver dock göras, bl.a. bör närmare utredas hur våld mot dessa
grupper kan upptäckas och anmälas i större utsträckning och hur stöd till
offren bäst utformas. Regeringen bör därför ge Brottsoffermyndigheten i
uppdrag att genomföra ytterligare utredningsåtgärder avseende situationen
för äldre och funktionshindrade brottsoffer.
Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna Ju262 och Ju326 i nu
behandlade delar.

17. Målsägandebiträde för efterlevande, punkt 21 (m, c)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om målsägandebiträde för efterlevande. Därmed
bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:Ju207.
Ställningstagande
Det är rimligt att vid allvarlig brottslighet betrakta närstående till
brottsoffer som indirekta brottsoffer, vilka har rätt till stöd och hjälp.
Det bör därför övervägas om inte rätten till målsägandebiträde skall
utvidgas till att omfatta även vissa efterlevande till den som utsatts
för brott, även om dessa inte kan betraktas som målsägande enligt gällande
lagstiftning. Vi anser att regeringen snarast skall göra den sedan länge
utlovade översynen av målsägandebiträdesinstitutet och därefter återkomma
till riksdagen med ett förslag till erforderlig lagstiftning. Detta innebär
att vi ställer oss bakom motion Ju207 i denna del.

18. Brottsofferstatus till barn som bevittnar våld inom familjen, punkt
23 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om brottsofferstatus till barn som bevittnar våld
inom familjen. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju291
yrkande 3, 2003/04:Ju312, 2003/04:Ju349 yrkande 3, 2003/04:Ju444 yrkande
12, 2003/04:Ju458, 2003/04:Ju479 yrkande 22, 2003/04:So504 yrkande 7 och
2003/04:Ub271 yrkande 6.
Ställningstagande
Frågan om barns brottsofferstatus är komplicerad. Den berör centrala
begrepp i straffprocessen. Enligt vår mening är frågan också angelägen;
det handlar t.ex. om rätten att föra talan om skadestånd i brottmålsprocessen
och om rätten till brottsskadeersättning. Enligt vår mening bör frågan
snarast utredas. Det får ankomma på regeringen att låta utreda dessa frågor.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju291, Ju312, Ju349,
Ju444, Ju458, Ju479, So504 och Ub271 i nu behandlade delar.

19. Stödcentrum, punkt 24 (m)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om stödcentrum. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Ju394 yrkande 1.
Ställningstagande
Den verksamhet med stödcentrum för unga brottsoffer som bedrivs bl.a. i
Stockholm framstår som mycket bra och är angelägen. Unga personer som
blivit utsatta för brott måste bli tagna på allvar och få hjälp från de
rättsvårdande myndigheterna, såväl med att bearbeta det som hänt som att
orka medverka i polisutredning och rättegång. Härtill kommer att det
samarbete mellan socialtjänst och polis som bedrivs i denna typ av
stödverksamhet ger polisen större möjligheter att klara upp begångna brott
eftersom de unga målsägandena, med detta stöd, i större utsträckning
medverkar i polisutredningen och vid rättegången. En utveckling av liknande
verksamhet på andra håll i landet bör uppmuntras. Det bör ankomma på
regeringen att vidta åtgärder i den föreslagna riktningen.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motion Ju394 i nu behandlad
del.

20. Straffet för överträdelse av besöksförbud, punkt 25 (m, c)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om straffet för överträdelse av besöksförbud. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju349 yrkande 6, 2003/04:Ju391
yrkande 6 och 2003/04:Ju443 yrkande 16 och avslår motion 2003/04:Ju479
yrkande 26.
Ställningstagande
Vi hänvisar till vad som anförs i betänkande 2002/03:JuU17, reservationerna
7 och 9, om att straffet för överträdelse av besöksförbud skall skärpas.
Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder. Därmed
tillstyrker vi bifall till de i detta ärende aktuella motionerna Ju349,
Ju391 och Ju443 i nu behandlade delar. Motion Ju479 i nu behandlad del
bör däremot avslås av riksdagen.

21. Straffet för överträdelse av besöksförbud, punkt 25 (fp)
av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om straffet för överträdelse av besöksförbud. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju349 yrkande 6 och 2003/04:Ju479
yrkande 26 och avslår motionerna 2003/04:Ju391 yrkande 6 och 2003/04:Ju443
yrkande 16.
Ställningstagande
Vi hänvisar till vad som anförs i betänkande 2002/03:JuU17, reservationerna
8 och 9, om att straffet för överträdelse av besöksförbud bör skärpas.
Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder. Därmed
tillstyrker vi bifall till de i detta ärende aktuella motionerna Ju349 och
Ju479 i nu behandlade delar. Motionerna Ju391 och Ju443 i nu behandlade
delar bör däremot avslås av riksdagen.

22. Elektronisk övervakning av besöksförbud, punkt 26 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om elektronisk övervakning av besöksförbud. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju248, 2003/04:Ju323 yrkandena
1 och 2, 2003/04:Ju349 yrkande 7, 2003/04:Ju391 yrkande 7, 2003/04:Ju428,
2003/04:Ju440, 2003/04:Ju453 yrkande 4 och 2003/04:Ju479 yrkande 28.

Ställningstagande
Vi hänvisar till vad som anförs i betänkande 2002/03:JuU17, reservation
6, om att det bör införas ett system med elektronisk övervakning av
besöksförbud. Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder.
Därmed tillstyrker vi bifall till de i detta ärende aktuella motionerna
Ju248, Ju323, Ju349, Ju391, Ju428, Ju440, Ju453 och Ju479 i nu behandlade
delar.

23. Skydd för kvinnor vid hämtning av egendom i bostaden, punkt 29 (mp)
av
Leif Björnlod (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skydd för kvinnor vid hämtning av egendom i den
gemensamma bostaden. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju478 yrkande
6 och bifaller delvis motionerna 2003/04:Ju360 och 2003/04:Ju472.

Ställningstagande
Kvinnor eller män som på grund av hot eller misshandel tvingas lämna den
gemensamma bostaden och som på grund av rädsla för våld eller hot om våld
inte vågar återvända hem skall ha rätt att hämta sina tillhörigheter med
skydd av polis. Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju360, Ju472 och Ju478
i nu behandlade delar.

24. Haverikommission vid dödligt våld, punkt 30 (m, fp)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp) och Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 30 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om haverikommission vid dödligt våld. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju317 yrkande 4 och 2003/04:Ju479
yrkande 18.
Ställningstagande
Vi hänvisar till vad som anförs i betänkande 2002/03:JuU11, reservation
4, om att det bör tillsättas en haverikommission vid dödligt våld mot
kvinnor. Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder.
Därmed tillstyrker vi bifall till de i detta ärende aktuella motionerna
Ju317 och Ju479 i nu behandlade delar.

Särskilda yttranden

1. Samverkan mellan myndigheter, punkt 2 (v)
Rolf Olsson (v) anför:
Det är viktigt att polis, socialtjänst, skola, sjukvård och andra myndigheter
som kommer i kontakt med barn som far illa och deras anhöriga samverkar
på ett genomtänkt och organiserat sätt. Det finns goda exempel på väl
fungerande samverkan på flera olika håll i Sverige, men det finns också
exempel på att denna samverkan inte alls fungerar som den borde. Det är
därför tillfredsställande att det under senare tid vidtagits åtgärder för
att förbättra samverkan mellan myndigheter på detta område.

2. Misshandel av invandrarkvinnor, punkt 8 (v, mp)
Rolf Olsson (v) och Leif Björnlod (mp) anför:
En del svenska män verkar sätta i system att utnyttja kvinnor från andra
länder. Det finns t.ex. män som upprepade gånger gift sig med utländska
kvinnor, misshandlat dem och därefter slängt ut dem. Dessa kvinnor är
särskilt utsatta eftersom de sällan har någon att vända sig till. De
behärskar ofta inte det svenska språket, de har inget jobb och de saknar
informella strukturer att söka stöd i. De män som begår sådana gärningar
måste dömas inte bara för den enskilda misshandeln utan för systematiken
och den upprepade brottsligheten.

3. Riskbedömning vid partnervåld, punkt 9 (m, fp, c)
Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg
(fp), Johan Linander (c) och Hillevi Engström (m) anför:
Genom att använda och utveckla metoder för riskbedömning kan polisen
förhindra en stor del av våldsbrotten. Det rör sig främst om mäns våld mot
sin kvinnliga partner men även om annat upprepat våld mot en partner.
Denna typ av våld blir ofta allt grövre med tiden och det är viktigt att
så tidigt som möjligt sätta in preventiva åtgärder. Det är därför viktigt
att de metoder för riskbedömning som finns, t.ex. den s.k. SARA-metoden,
omedelbart får spridning och börjar användas inom hela polisorganisationen.

4. Polisens rutiner vid besöksförbud, punkt 10 (mp)
Leif Björnlod (mp) anför:
Det är viktigt att varje polismyndighet har tydliga rutiner för vilka
åtgärder som skall vidtas när ett beslut om besöksförbud fattats. Det kan
t.ex. röra sig om att besöka den person som besöksförbudet tar sikte på
och informera om innebörden av förbudet. Vidare är det en förutsättning
för att bestämmelserna om besöksförbud skall fungera på ett tillfredsställande
sätt att poliser i olika funktioner har relevant information om utfärdade
besöksförbud. Inte minst gäller detta poliser i utryckningsverksamheten.
Med bättre dokumentation av besöksförbuden är det lättare att avgöra t.
ex. i vad mån en till synes lindrig händelse kan innebära allvarlig fara
för en hotad person. En bättre uppföljning av besöksförbuden skulle även
bidra till att öka tryggheten för den hotade personen. Det är därför
tillfredställande att Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att utarbeta rutiner
och riktlinjer för polisens arbete med ärenden om besöksförbud.

5. Utbildning och kompetens m.m., punkt 16 (m)
Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Hillevi Engström (m) anför:
Det är angeläget att all personal inom rättsväsendets myndigheter har en
hög kompetens i alla de frågor och företeelser som de som företrädare för
myndigheten kommer i kontakt med. Mer behövs göras inom rättsväsendets
myndigheter för att höja kompetensen bland personalen, inte minst när det
gäller våld mot kvinnor och situationen för invandrarkvinnor.
En höjning av kompetensen inom rättsväsendet ger också förutsättningar
för att korta handläggningstiderna i rättskedjan, bl.a. genom bättre
praktiska möjligheter till samverkan mellan myndigheterna.
För att höja sakkompetensen inom rättsväsendets olika myndigheter krävs
ytterligare resurser. Vid behandlingen av årets budgetproposition föreslog
vi att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa budgetår skulle höjas.
Detta hade gett utrymme för kraftfulla kompetenshöjande åtgärder bl.a.
vad gäller våld mot kvinnor och situationen för invandrarkvinnor.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Ju207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförs i motionen att en ny
bestämmelse av följande lydelse införs i 1 a § lagen (1988:609) om
målsägandebiträde: Har efterlevande make, sambo, bröstarvinge, fader, moder
eller syskon till någon som dödats genom brott med hänsyn till sina
personliga förhållanden eller andra omständigheter behov av ett
målsägandebiträde
skall ett sådant biträde förordnas när förundersökningen har inletts. För
ett förordnande enligt denna paragraf gäller i övrigt samma bestämmelser
som för ett målsägandebiträde åt en målsägande.
2003/04:Ju208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en ny strategi för hur stödet till brottsoffer skall
utformas.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
i förundersökningskungörelsen (1947:948) som innebär att brottsoffrens
delaktighet i rättsprocessen bör öka i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2003/04:Ju215 av Ragnwi Marcelind (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att polismyndigheterna utvecklar funktionerna för mottagning
av larm så att alla som utsätts för hot enkelt kan larma polis antingen
via GPS eller via speciellt kortnummer.
2003/04:Ju248 av Magdalena Andersson m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om försök med elektronisk fotboja med GPS.
2003/04:Ju256 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att ändra rutinerna för tjänstemän inom rättsväsendet som själva
har begått brott.
2003/04:Ju257 av Stefan Hagfeldt (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en stärkt ställning för brottsoffer.
2003/04:Ju262 av Rolf Olsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en utredning skall ta fram förslag till riktlinjer för
samverkan mellan myndigheter och andra som kommer i kontakt med barn som
blivit utsatta för brott eller själva begått brott.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Brottsoffermyndigheten skall uppdras att särskilt utreda
situationen för äldre och funktonshindrade brottsoffer.
2003/04:Ju267 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att inrätta en brottsofferombudsman som bevakar brottsoffrens rättigheter.

2003/04:Ju276 av Hillevi Larsson och Britt-Marie Lindkvist (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vikten av ett ökat
fokus på forskning kring männen i fall av våld mot kvinnor.
2003/04:Ju291 av Annelie Enochson (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att barn får brottsofferstatus.
2003/04:Ju305 av Inger René och Marietta de Pourbaix-Lundin (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en utvärdering av brister i lagstiftningen och dess tillämpning med
avseende på våld mot kvinnor.
2003/04:Ju312 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m, fp, v, c, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en utredning med inriktning på barns ställning då de bevittnar våld
mot närstående.
2003/04:Ju317 av Helena Bargholtz (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att skydda hotade kvinnor och barn.
2003/04:Ju323 av Solveig Hellquist (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett rejält och reellt stöd till brottsoffer samt personer som
utsätts för hot, trakasserier och förföljelse genom att förövaren åläggs
att bära fotboja eller ha ständig följeslagare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fotboja och ständig följeslagare för förövaren.
2003/04:Ju326 av Birgitta Carlsson och Jörgen Johansson (båda c):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram lagförslag till förbättring av
rättsskydd för dementa eller psykiskt handikappade personer som inte kan
föra sin egen talan när dessa utsatts för någon form av
rättsövergrepp.
2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att barn som upplever familjevåld skall ses som brottsoffer.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skärpningar av lagen om besöksförbud.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att besöksförbudet skall kunna kombineras med fotboja.
2003/04:Ju358 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att verka inom EU för att sätta en minimistandard i Europa för rättsligt
och psykoteraupetiskt stöd till barn som är offer för brott.
2003/04:Ju360 av Hillevi Larsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att varje misshandlad kvinna som väljer att tillfälligt eller permanent
flytta från sin bostad ges laglig möjlighet att få hämta sina och barnens
personliga tillhörigheter, i skydd av en av samhället utsedd person.
2003/04:Ju361 av Lena Ek och Johan Linander (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om riskbedömning som metod för att förebygga och förhindra våld mot kvinnor.

2003/04:Ju370 av Beatrice Ask m.fl. (m):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att stor hänsyn tas till brottsoffret då
permissioner beviljas.
2003/04:Ju380 av Gustav Fridolin (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av regler som innebär att för brott dömda poliser förbjuds att
arbeta med och handlägga ärenden av den brottstyp domen avser.
2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar att skärpa straffsatsen för överträdelse av
besöksförbud i enlighet med vad som anförs i motionen.
7. Riksdagen beslutar att införa en möjlighet att bevaka den som
belagts med besöksförbud medelst elektronisk intensivövervakning i enlighet
med vad som anförs i motionen.
9. Riksdagen beslutar att hotade kvinnor i högre utsträckning skall
kunna utrustas med larmpaket, skyddad identitet eller livvakt i enlighet
med vad som anförs i motionen.
2003/04:Ju393 av Hillevi Larsson (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att en psykopatidiagnos bör påverka såväl påföljd för
dömda gärningsmän som skyddsprogram för brottsoffer.
2003/04:Ju394 av Beatrice Ask m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stödcentrum för unga brottsoffer.
2003/04:Ju406 av Lena Ek och Jan Andersson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en strategi för samordning mellan berörda instanser för att ta ansvar
för de berörda i problematiken mäns våld mot kvinnor.
2003/04:Ju409 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att fortsätta arbetet med att utveckla det europeiska samarbetet
för bättre brottsofferskydd.
2003/04:Ju428 av Hillevi Larsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om obligatorisk fotboja.
2003/04:Ju435 av Carina Ohlsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att försöken inom polis och rättsväsende med s.k. snabb
lagföring av kvinnofridsbrott utreds.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att man bör följa upp hur enskilda myndigheter lever
upp till sitt ansvar gällande kvinnofrid.
2003/04:Ju440 av Christer Winbäck (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att personer som döms till besöksförbud och trotsar detta skall använda
larmutrustning.
2003/04:Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att brottslingens frihet skall inskränkas, inte den misshandlade
kvinnans.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att åtgärder måste vidtas så att sekretessbelagda uppgifter
inte läcker ut.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en stödperson till den misshandlade kvinnan.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om forskning.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en myndighet bör få i uppdrag att definiera de fysiska,
psykiska och ekonomiska effekterna av misshandel och våldtäkt.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skärpa straffen vid överträdelser av
besöksförbud.
2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att polisen fullgör sin informationsplikt.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att målsägande får information om hur en rättegång
går till.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kriminalvården har en undantagslös skyldighet att informera
brottsoffret om den dömdes permissioner.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att personer som behöver skyddade personuppgifter skall få
ersättning för eventuella kostnader.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att barn som bevittnar våld i hemmet skall få
brottsofferstatus.

2003/04:Ju453 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bättre och utvecklade hjälpmedel för kvinnor som lever med
överfallshot.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utsatta kvinnor skall ha tillgång till trygghetspaket, larm
och pepparsprej.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att göra det lagligt för hotade kvinnor att använda pepparsprej
i självförsvar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om elektronisk övervakning i samband med besöksförbud.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av utvärdering av kvinnofridslagen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att handläggningstiden vid barnmisshandel inte får
överskrida tre månader.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om resurser till brottsoffren och verksamhet nära brottsoffren
i förhållande till forskningsverksamheten.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att informationsinsatserna till brottsoffret förbättras
under polisutredning.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skälig ekonomisk ersättning utbetalas till den som
fått ny identitet och ådragit sig omkostnader i samband med identitetsbytet.

2003/04:Ju458 av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om barn som bevittnar våld.
2003/04:Ju471 av Kenth Högström och Birgitta Ahlqvist (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att skyddet för våldsutsatta och hotade kvinnor måste stärkas.
2003/04:Ju472 av Kenth Högström och Birgitta Ahlqvist (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att kvinnor som lämnat sin man på grund av våld eller hot därom skall
ges lagstadgat polisiärt skydd vid avhämtning av personliga tillhörigheter
från gemensam bostad därest mannen behåller densamma.
2003/04:Ju478 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp):

2. Riksdagen begär att regeringen ger Rikspolisstyrelsen i uppdrag
att se över och kartlägga polisens rutiner vid besöksförbud.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utvärdering av de nya bestämmelser som infördes 2003 angående
besöksförbud.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rättsintyg.
5. Riksdagen begär att regeringen ger berörda myndigheter i uppdrag
att genomföra en översyn av rutinerna så att inte våldsdömda tjänstemän
handlägger eller ansvarar för misshandelsfall.
6. Riksdagen beslutar om ändring så att laglig möjlighet ges till
kvinnor att hämta sina och barnens tillhörigheter med skydd av polis.
2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om handlingsprogram, samverkan och uppföljning inom samtliga berörda
samhällsinstanser gällande fall av våld mot kvinnor i nära relationer.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om beaktande av invandrade våldsutsatta kvinnors särskilda behov
av bl.a. information.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om polis och åklagares informationshämtning eller lämning
i en och samma uppgiftsbas gällande våld mot kvinnor.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om införandet av hot- och riskbedömningsmodellen "SARA" som
standard vid alla landets polismyndigheter.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kortare handläggningstider hos polis och åklagare samt
gällande samverkan mellan dessa myndigheter.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kvinnans rätt att få uppgifter om när den dömda
gärningsmannen
släpps ut ur fängelset.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillsättande av en "haverikommission" varje gång en kvinna
mister livet genom ett brott begånget av en närstående.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utvärdering av tillämpningen av brottet grov
kvinnofridskränkning samt en skärpning av straffskalan gällande detta brott.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att barn som har bevittnat våld och hot i hemmet skall kunna
ses som brottsoffer för psykisk misshandel.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bestämmelsen i 2 a § förundersökningskungörelsen gällande
handläggningstider vid misshandel av barn.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om besöksförbud och att polismyndigheterna måste vidta
erforderliga åtgärder vid utfärdade besöksförbud och vid överträdelser av
besöksförbud.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att brottsoffrets rätt till rörelsefrihet och trygghet
måste väga tyngre är förövarens vid proportionalitetsprincipen i frågan
om besöksförbud till den gemensamma bostaden och om särskilt utvidgat
besöksförbud.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att straffskalan för överträdelse av besöksförbud bör
ändras så att det i normalfallet skall kunna dömas till fängelse.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om införandet av försöksverksamhet med intensivövervakning
med elektronisk kontroll av gärningsmän som överträtt ett utfärdat
besöksförbud.
2003/04:L318 av Mia Franzén m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ersättning för kostnader för bl.a. fingerade personuppgifter.
2003/04:So419
av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

7. Riksdagen begär att regeringen ser över hur våld mot invandrade
kvinnor bestraffas i enlighet med vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att
utveckla en modell för och genomföra en nationell kostnadsberäkning av
mäns våld mot kvinnor och barn.
2003/04:So496 av Carina Ohlsson och Hans Hoff (båda s):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att rutiner för anmälan och samverkan kring barn som far illa
skall upprättas hos polisen.
2003/04:So498 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén (båda c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en misshandlad kvinna med lagens hjälp disponerar bostaden
och därmed kan låsa gärningsmannen ute.
2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att barn som bevittnar våld i hemmet skall få brottsofferstatus.

2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

4. Riksdagen beslutar om ändring i lagstiftningen och inför en
tidsfrist vid barnmisshandelsmål.
6. Riksdagen beslutar om att i kretsen som är att anse som målsägande
skall ingå barn som bevittnat familjerelaterat våld.
2003/04:Ub394 av Viviann Gerdin m.fl. (c, fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade insatser för att skydda hotade och misshandlade flickor
och kvinnor och särskilt beakta invandrarkvinnornas situation.