<p>Bet&auml;nkanden inneh&aring;ller utskottens f&ouml;rslag till hur riksdagen ska besluta i olika &auml;renden.</p>

Betänkande

<p>Departementsserien, Ds, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen. Serien inneh&aring;ller utredningar som regeringens departement har gjort.</p>

Departementsserien

<p>EU-initiativ &auml;r dokument fr&aring;n EU-kommissionen, s&aring; kallade COM-dokument. COM-dokument kan till exempel vara f&ouml;rslag till ny eller &auml;ndrad lagstiftning, policydokument eller rapporter. Dokumenten kan ligga till grund f&ouml;r till exempel regeringens fakta-pm om EU-f&ouml;rslag eller utskottens utl&aring;tanden.&nbsp;</p>

EU-dokument

<p>Protokollen fr&aring;n utskottens och EU-n&auml;mndens sammantr&auml;den talar om vilka fr&aring;gor som togs upp.</p>

EU-nämndens protokoll

<p>Skriftligt samr&aring;d inneb&auml;r att regeringen samr&aring;der med EU-n&auml;mnden utan att n&auml;mnden samlas. Samr&aring;det genomf&ouml;rs via e-post.</p>

EU-nämndens skriftliga samråd

<p>I EU-n&auml;mndens uppteckningar st&aring;r det vad som sagts under n&auml;mndens sammantr&auml;den. Uppteckningarna publiceras ungef&auml;r tv&aring; veckor efter sammantr&auml;det.</p>

EU-nämndens uppteckningar

<p>En faktapromemoria, fakta-PM, &auml;r en redog&ouml;relse fr&aring;n regeringen till riksdagen om ett f&ouml;rslag fr&aring;n EU-kommissionen. D&auml;r framg&aring;r vad f&ouml;rslaget g&aring;r ut p&aring;, hur det kan p&aring;verka svenska regler och vad regeringen anser om f&ouml;rslaget.</p>

Fakta-pm om EU-förslag

<p>Framst&auml;llningar &auml;r f&ouml;rslag fr&aring;n organ som utsetts av riksdagen. Exempel p&aring; riksdagsorgan &auml;r Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framst&auml;llningar kallades under perioden 1975&ndash;2002/03 f&ouml;r f&ouml;rslag. Riksdagens organ l&auml;mnar ocks&aring; in redog&ouml;relser f&ouml;r &aring;rets verksamhet till riksdagen.</p>

Framställning

<p>Interpellationer &auml;r en typ av fr&aring;gor som debatteras i kammaren n&auml;stan varje vecka. Ledamoten st&auml;ller interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och f&aring;r svar b&aring;de skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.</p>

Interpellation

<p>I f&ouml;redragningslistorna st&aring;r det vilka &auml;renden som ska behandlas under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Kammarens föredragningslistor

<p>Kommitt&eacute;ber&auml;ttelser inneh&aring;ller information om de utredningar som regeringen har tillsatt, bland annat om vilka personer som arbetar i utredningarna.</p>

Kommittéberättelse

<p>Kommitt&eacute;direktiv &auml;r riktlinjer f&ouml;r de utredningar, eller kommitt&eacute;er, som regeringen tills&auml;tter.</p>

Kommittédirektiv

<p>Riksdagsledam&ouml;terna kan l&auml;mna in anm&auml;lningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anm&auml;lningarna finns i KU:s granskningsbet&auml;nkande.</p>

KU-anmälan

<p>S&auml;rskilda kallelser och f&ouml;redragningslistor talar om n&auml;r konstitutionsutskottet, KU, sammantr&auml;der f&ouml;r att behandla de gransknings&auml;renden som initierats efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar. I dokumenten st&aring;r det &auml;ven vilka &auml;renden KU ska ta upp.</p>

KU:s särskilda kallelser och föredragningslistor

<p>Protokoll fr&aring;n KU:s s&auml;rskilda sammantr&auml;den d&auml;r konstitutionsutskottet, KU, behandlar de gransknings&auml;renden som inletts efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar.</p>

KU:s särskilda protokoll

<p>Motioner &auml;r f&ouml;rslag som riksdagens ledam&ouml;ter har l&auml;mnat till riksdagen.</p>

Motion

<p>N&auml;r kammarens ledam&ouml;ter tycker olika i en fr&aring;ga kan kammaren fatta beslut genom omr&ouml;stning, votering. H&auml;r syns det hur alla ledam&ouml;terna har r&ouml;stat i de omr&ouml;stningar d&auml;r r&ouml;sterna har r&auml;knats, det vill s&auml;ga n&auml;r ledam&ouml;terna har r&ouml;stat genom att trycka p&aring; knappar. Det &auml;r resultaten fr&aring;n huvudvoteringarna som visas. F&ouml;rberedande voteringar redovisas i kammarens protokoll.</p>

Omröstning

<p>Propositioner &auml;r f&ouml;rslag till nya lagar och lag&auml;ndringar som regeringen l&auml;mnar till riksdagen. Regeringen l&auml;mnar ocks&aring; skrivelser, som har en mer redog&ouml;rande karakt&auml;r och inte inneh&aring;ller f&ouml;rslag till riksdagsbeslut.</p>

Proposition

<p>I kammarens protokoll finns allt som s&auml;gs i kammaren nedskrivet. I protokollet st&aring;r det ocks&aring; hur partierna har r&ouml;stat. Ett snabbprotokoll publiceras ungef&auml;r sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren &auml;r slut. Det slutliga protokollet &auml;r f&auml;rdigt efter n&aring;gra veckor.</p>

Protokoll

<p>Utskotten skriver rapporter n&auml;r de arbetar med att f&ouml;lja upp och utv&auml;rdera de beslut som riksdagen har fattat.</p>

Rapport från riksdagen

Redogörelse

<p>Riksdagsf&ouml;rvaltningens f&ouml;rfattningssamling, RFS, inneh&aring;ller f&ouml;reskrifter beslutade av Riksdagsf&ouml;rvaltningen (riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirekt&ouml;ren) eller andra myndigheter under riksdagen, f&ouml;rutom Riksbanken och Riksrevisionen.</p>

<p>Riksdagsskrivelser &auml;r meddelanden fr&aring;n riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.</p>

Riksdagsskrivelse

<p>Riksrevisionen &auml;r en myndighet som h&ouml;r till riksdagen och ansvarar f&ouml;r den ekonomiska granskningen av regeringen och de statliga myndigheterna. Riksrevisionen l&auml;mnar sina granskningsrapporter direkt till riksdagen.</p>

Riksrevisionens granskningsrapport

<p>Riksdagens ledam&ouml;ter kan kontrollera regeringen genom att st&auml;lla skriftliga fr&aring;gor till ministrarna. Ministrarna besvarar fr&aring;gorna skriftligt.</p>

Skriftlig fråga

Skrivelse

<p>Statens offentliga utredningar, SOU, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen.</p>

Statens offentliga utredningar

Svar på skriftlig fråga

<p>Svensk f&ouml;rfattningssamling (SFS) inneh&aring;ller g&auml;llande lagar och f&ouml;rordningar. Om en f&ouml;rfattning &auml;ndras ers&auml;tts den gamla texten med den nya.&nbsp;</p>

Svensk författningssamling

<p>I talarlistorna st&aring;r det vilka ledam&ouml;ter som p&aring; f&ouml;rhand har anm&auml;lt att de vill tala under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Talarlista

<p>Utskotten kan granska meddelanden fr&aring;n EU:s institutioner. Ofta handlar det om s&aring; kallade strategiska dokument fr&aring;n EU-kommissionen som kan vara id&eacute;dokument, diskussionsunderlag och l&aring;ngsiktiga planer f&ouml;r kommande lagstiftning. N&auml;r ett utskott har granskat ett s&aring;dant meddelande skriver det ett utl&aring;tande till kammaren om granskningen.</p>
<p>Utskotten g&ouml;r ocks&aring; subsidiaritetspr&ouml;vningar av EU-f&ouml;rslag. De ska d&aring; bed&ouml;ma om ett beslut b&ouml;r fattas p&aring; EU-niv&aring; eller av p&aring; nationell niv&aring;. Om utskottet anser att f&ouml;rslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utl&aring;tande.&nbsp;</p>

Utlåtande

<p>Viktigare utredningar som g&ouml;rs inom Riksdagsf&ouml;rvaltningen ing&aring;r i en serie som kallas f&ouml;r URF. URF st&aring;r f&ouml;r Utredningar fr&aring;n Riksdagsf&ouml;rvaltningen. Utredningarna tills&auml;tts av riksdagsdirekt&ouml;ren eller riksdagsstyrelsen.</p>

Utredning från Riksdagsförvaltningen

Utskottens protokoll

<p>Valpr&ouml;vningsn&auml;mnden, VPN, pr&ouml;var &ouml;verklaganden av val till riksdagen, region- och kommunfullm&auml;ktige samt Sametinget och Europaparlamentet. &Auml;ven &ouml;verklaganden av nationella folkomr&ouml;stningar pr&ouml;vas. N&auml;mndens beslut sedan 1975 finns tillg&auml;ngliga.</p>
<p>F&ouml;r varje beslut anges beslutets diarienummer och i f&ouml;rekommande fall &auml;ven r&auml;ttsfallsbeteckningen. En s&aring;dan fanns f&ouml;r besluten f&ouml;re 2015 d&aring; dessa gavs ut i en skriftlig r&auml;ttsfallssamling.</p>

Valprövningsnämndens beslut

Valfrågor

Bilaga: bet_200102_ku_8

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 1 (fp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">118</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">13</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">70</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">11</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">14</td><td class="rost_nej">2</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">35</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">7</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">35</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">11</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">285</td><td class="summa_nej">16</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">48</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 3 (m, c, fp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">118</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">13</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">69</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">11</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">16</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">14</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">36</td><td class="rost_franvarande">6</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">35</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">12</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">2</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">165</td><td class="summa_nej">101</td><td class="summa_avstar">37</td><td class="summa_franvarande">46</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 5 (mp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">116</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">1</td><td class="rost_franvarande">13</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">70</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">11</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">16</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">14</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">2</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">35</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">6</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">8</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">12</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">4</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">287</td><td class="summa_nej">15</td><td class="summa_avstar">1</td><td class="summa_franvarande">46</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


2002-02-06

Generell rätt att brevrösta utomlands (KU8)

Fru talman! Detta betänkande om valfrågor utgår
huvudsakligen från regeringens proposition Ändring-
ar i vallagen och motioner väckta i anledning av
denna. De flesta förslagen till förändringar är av tek-
nisk karaktär och är ganska okontroversiella. Det
finns dock ett par undantag med några frågor som är
mer intressanta och som jag strax ska återkomma till.
Dessutom återfinner vi ett antal gamla bekanta för-
slag från allmänna motionstiden i betänkandet.
Det mest påtagliga och glädjande är att utskottet
utifrån tre borgerliga motioner har kunnat enas om att
föreslå en generell rätt att brevrösta för utlandssvens-
kar, och det ska kunna ske redan fr.o.m. höstens val.
Tidigare var det endast svenskar som befann sig i
Tyskland och Schweiz som hade den möjligheten
eftersom det inte var möjligt att genomföra röstning
på konsulat och beskickningar i dessa länder.
Valtekniska utredningen föreslog att rätten att
brevrösta borde göras generell för svenskar i utlandet,
men regeringen anför i propositionen en mängd be-
tänkligheter och vill därför "i princip inte ställa sig
bakom en utvidgning av möjligheterna att brevrösta
till länder där ordinär röstning är möjlig". Regeringen
menar att tillförlitligheten kan ifrågasättas när det
gäller brevröstningen eftersom många brevröster
underkänns, och valhemligheten kan dessutom inte
garanteras. Så långt propositionen.
Det kan visserligen hävdas att det är mindre säkert
att rösta per brev än på de flesta andra sätt. Uttrycket
att något "kommer som ett brev på posten" är måhän-
da mindre användbart i dag än tidigare. Men efter att
ha vägt samman pro et contra har ändå utskottet
kommit till den rimliga slutsatsen att den ökade möj-
ligheten att delta i valet för svenskar som befinner sig
i utlandet väger tyngst. Möjligheten att rösta på am-
bassader och konsulat kommer att finnas kvar i sam-
ma utsträckning som i dag.
Antalet röstberättigade utlandssvenskar uppgår till
ca 90 000. Om detta förslag vinner kammarens bifall,
vilket det finns goda förutsättningar för, har riksdagen
verkligen gjort något konkret för att möjliggöra ett
större valdeltagande och inte bara pratat om att det är
önskvärt att flera röstar.
Däremot har majoriteten i utskottet inte vågat gå
längre och pröva röstning via Internet för utlands-
svenskar. Också i detta fall finns det förstås kontroll-
problem, och den som vill hitta invändningar kan
alltid hänvisa till dessa som en ursäkt för att ingenting
göra. Å andra sidan är ju inte heller pappersröstning
alldeles utan problem, som vi har sett ibland här
hemma och i ännu högre grad i en del andra länder.
Vill man förändra något är det oftast lämpligast att
börja i begränsad skala, göra ett försök och sedan
utvärdera försöket. Den metoden har tillämpats tidi-
gare när det gäller valfrågor, t.ex. beträffande person-
valsinslaget. Redan Demokratiutredningen föreslog -
för övrigt enhälligt - att försök med Internetröstning
borde prövas - förslagsvis i någon kommun. Det
minsta man borde göra i denna fråga vore, tycker jag,
att bereda frågan med tydlig inriktning mot valet
2006. Men regeringen och utskottsmajoriteten säger
bara i allmänna ordalag att det finns ett antal problem
som först måste lösas.
Utskottet avstyrker en motion om regler som för-
bjuder en kandidat att ställa upp i flera valkretsar.
Invändningen är framför allt att det är ett stort och
kanske grundlagsstridigt steg att föreskriva för parti-
erna hur de får nominera kandidater. Den metod som
Rådet för utvärdering av 1998 års val föreslog - att
stifta en normativ lag med innebörden att en kandidat
inte bör ställa upp i mer än en valkrets - är inte heller
en bra lösning. Lagar bör inte se ut så. Själv menar
jag att frågan snarare är moralisk än konstitutionell.
Är det etiskt försvarbart att påskina för väljarna att en
känd person kan komma in i riksdagen i mer än en
upplaga? Helt klart är, som det också antyds i betän-
kandet, att detta att en person kandiderar på första
plats i flera valkretsar gör utslaget oberäkneligt, för-
virrar väljarna och saboterar personvalet. Att föreslå
nya regler för den s.k. dubbelvalsavvecklingen elimi-
nerar inte detta grundläggande moraliska problem.
Låt mig slutligen säga något om spärreglerna för
personvalet. Det är en fråga som vi har diskuterat
tidigare. Jag fattar mig här ganska kort eftersom jag
tror mig veta att åtminstone en senare talare kommer
att vara desto utförligare. Nu är det för sent att ändra
inför valet i höst, men därefter är det rimligt att spär-
reglerna, som måste betecknas som tämligen god-
tyckliga och principiellt diskutabla, helt tas bort och
att personvalet får fullt genomslag - som Moderater-
na, Centerpartiet och Folkpartiet hävdar i en av reser-
vationerna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.


Fru talman! Vallagen är ett av de områden som
brukar betraktas på ett speciellt sätt, liksom grund-
lagsförändringar, i och med att det bör finnas breda
parlamentariska majoriteter för förändringar. I ett
sådant här betänkande är reservationerna närmast av
den typen att de pekar på problem som bör lösas i
framtiden.
Fru talman! Det är intressant att notera att opposi-
tion mot regeringens förslag faktiskt kan leda till
något - inte bara på lång sikt, vilket händer nu och
då, utan även omedelbart. De ca 90 000 röstberättiga-
de utlandssvenskarna kan i dag skatta sig lyckliga
över att Kristdemokraterna, Moderaterna och Folk-
partiet har varit observanta på möjligheterna till s.k.
brevröstning. I dag kommer nämligen en förhopp-
ningsvis enig riksdag att bifalla en sådan generell
röstningsrätt för utlandssvenskar.
Fru talman! De svårigheter som kan föreligga för
väljare som befinner sig i Schweiz och Tyskland - de
har ju redan i dag brevröstningsmöjlighet - att ta sig
till en utlandsmyndighet för att rösta är inte större där
än de svårigheter som väljare har vilka befinner sig i
en rad andra länder. Snarare är i många fall förhållan-
det det motsatta. Den centrala valmyndigheten och
Utrikesdepartementet får i samband med varje val ta
emot kritik från svenska medborgare som vill vara
med i valet men som av praktiska skäl inte kan rösta
eftersom de befinner sig alltför långt ifrån något
röstmottagningsställe. Även vi ledamöter får i syn-
nerhet efter val ta emot den typen av kritik.
Som exempel kan nämnas att i USA och Australi-
en är avstånden så stora att det krävs flygtransport för
att ta sig till en vallokal. I det inre av Ryssland och i
de republiker som bildades efter Sovjetunionens
upplösning finns inga röstmottagningsställen alls.
Även svenskar på Svalbard och i de nordligaste de-
larna av Norge har framfört kritik.
Vad som i praktiken står till buds för att på ett
verkningsfullt sätt underlätta för de svenskar som
vistas utomlands att kunna delta i valen är att utvidga
brevröstningen till att omfatta all utlandsröstning.
Mot en sådan utvidgning talar en rad praktiska pro-
blem och invändningar.
Man kan inte garantera valhemligheten i alla lä-
gen. Det är också mindre tillförlitligt och säkert. Erfa-
renhetsmässigt underkänns en förhållandevis stor
andel av dessa röster på grund av felaktig bevittning
etc. Man får också räkna med att försändelser kan
komma bort i postgången.
Trots sådana problem är det betydelsefullt att nu
genomföra en generell rätt till brevröstning för ut-
landssvenskar. I väldigt många fall kan det vara bättre
att göra någonting än ingenting alls. Så är det i detta
fall.
Fru talman! Regeringen har i propositionen avvi-
sat förslaget av byråkratiska skäl. De skälen är inte
hållbara ur ett rättviseperspektiv. Det är bra att ut-
skottet i dess helhet har insett detta och nu lagt fram
förslag till en sådan generell rätt redan i 2002 års val.
Demokratin och utlandssvenskarna är att gratulera.
Fru talman! Vi kristdemokrater hade dessutom
velat att försök skulle ha gjorts med röstning via
Internet för utlandssvenskar. Det hade varit ett bra
tillfälle att försöka hitta tekniker som kan användas i
framtiden. Dessvärre var utskottet på den punkten
inte tillräckligt framåtsyftande.
Fru talman! I en motion från allmänna motionsti-
den hade vi ett antal yrkanden som avsåg 2002 års
val. En del av dessa förslag är av den karaktären att
det är för sent att genomföra dem till årets val. Vi har
därför avstått från reservationer på de punkterna. Vi
återkommer till frågorna om personvalsspärrar, dub-
belvalsavveckling och utjämningsmandat i val-
kretsindelade kommuner kommande riksmöten.
Låt mig emellertid säga några ord om dubbelvals-
avvecklingen, eftersom kunskapen på området inte
verkar helt vattentät. Problemen uppstår när det sker
dubbelvalsavveckling i valkretsar där det finns mer
än en valsedel.
Enligt gällande vallag tillgår dubbelvalsavveck-
lingen så, att en kandidat som blivit vald i flera val-
kretsar betraktas som vald i alla valkretsarna. Veder-
börandes ersättare utses utifrån listordning i alla kret-
sarna. När dubbelvalsavvecklingen sker och kandi-
daten är avförd från en valkrets är det ändå hans eller
hennes ersättare som erhåller mandatet.
Slutsatsen är att en sådan kandidats personröster i
praktiken överförs på en ersättare enligt listordning-
en, trots att denna kanske inte erhållit så många per-
sonkryss att han eller hon hamnat över spärren. Det
normala i svensk valsystemstradition är att en person
som redan är tillsatt på mandat i annan valkrets be-
traktas som obefintlig i berörd valkrets.
Vi hoppas att vi så småningom kan få en genom-
lysning och bättre beslut på den punkten.
Fru talman! Personvalsinslaget, med möjligheter
för väljaren att sätta ett enda kryss på en valsedel, har
nu prövats i några val. Erfarenheterna är inte odelat
positiva. Helt klart har systemet med personvalsinslag
kommit för att stanna i det svenska valsystemet, men
det nuvarande systemet ger inte möjlighet för väljaren
att ge en mer sammansatt bild av sina preferenser.
Ett intressant sätt att vidga personvalet är att ge
väljaren möjlighet att på valsedeln även ge uttryck för
sina andra- och tredjehandspreferenser. Enligt vår
mening borde därför regeringen tillsätta en utredning
som undersöker effekterna av ett rangordningssystem
i personvalet, med syftet att ett sådant system införs
till valet 2006.
Dessvärre, fru talman, har utskottet inte varit be-
näget att fundera i de termerna, men ett helhetstän-
kande på detta området har framtiden för sig.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4.


Fru talman! Det är riktigt som Ingvar Svensson
påpekar, dvs. att det rådde en viss förvirring vid före-
gående val. Man visste inte hur utfallet skulle bli när
man hade två listor i en valkrets - kanske en rikslista
och en lokal lista. Inte ens de som arbetade på det
sättet visste kanske hur dubbelvalsavvecklingen
skulle fungera. Så långt är det inga svårigheter att
hålla med.
Jag måste ändå fråga om det inte också finns ett
etiskt problem här. Kan personvalet fungera om en
person ställer upp i flera valkretsar? Är det verkligen
rimligt att antyda för väljarna att en person kan kom-
ma in i flera upplagor?


Fru talman! Vi har personval, och väljarna kan i
ett sådant läge göra en markering. Om ett mycket
stort antal väljare i en valkrets kryssar för en sådan
kandidat kan vederbörande bli invald just i den val-
kretsen.
Det finns ett problem här. Ska man välja varu-
märkestänkandet eller personalvalet i första hand?
Min personliga uppfattning på den punkten är mycket
klar.


Fru talman! Det kunde vara intressant att få höra
denna personliga uppfattning.


Fru talman! Den är att personvalet bör vara det
som gäller.


Fru talman! I dag behandlar vi ett betänkande som
berör valfrågor. Det handlar till stor del om förslag
som tillsammans har till syfte att stärka själva röstan-
det för den enskilde och det som berör själva röst-
ningsförfarandet.
Det har varit intressant att arbeta med betänkan-
det, även om det inte har funnits några kontroversiella
frågor eller större oenigheter. Det som har varit in-
tressant är att utskottet har lagt fram ett förslag som
ledamöterna är eniga om gällande en utvidgning av
brevröstningen för dem som bor utomlands.
Förslaget innebär en generell rätt att brevrösta.
Det är bra med tanke på att fler nu ges möjlighet att
vara delaktiga i valet. Detta sker trots att regeringen i
detta skede har valt att inte gå i denna riktning.
Fru talman! Tyvärr har utskottet inte vågat gå vi-
dare vad det gäller att stärka själva förtroendemanna-
rollen och därmed öka möjligheterna för väljaren att
faktiskt påverka vem som ska bli förtroendevald. Ett
starkt personvalssystem är ett sätt att stärka de förtro-
endevalda, som med en annan auktoritet än tidigare
kan hävda att de är valda av folket. Detta stärker de
förtroendevalda i förhållande till sina partier och
skapar ett ökat krav på dialog med väljaren, vilket
leder till att man mycket tydligt stärker väljarens roll.
Centerpartiet har en ambition att bygga makten
underifrån, vilket också innebär att det läggs mycket
förtroende på varje enskild församling som är vald
och därtill på den enskilde, som är personvald.
Spärrgränserna bör därför tas bort. Regeringen
borde ha getts i uppdrag att återkomma med ett för-
slag om en ändring som skulle ha kunnat genomföras
till valet år 2006.
Personvalsfrågan tas upp i flera betänkanden, så
vi återkommer till detta ärende vid flera tillfällen.
Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till re-
servation nr 3.


Fru talman! Detta förslag bekymrar mig av ett
mycket speciellt skäl. Det gäller vallokalers tillgäng-
lighet.
I propositionen föreslås att kommunerna under
vissa förutsättningar ska få använda en vallokal som
inte är tillgänglig för fysiskt funktionshindrade välja-
re. Villkoret är att kommunen inte kan använda en
lokal som är tillgänglig för dessa.
I förslaget till kompletteringar av vallagen sägs
det vidare att en kommun som avser att använda en
lokal som inte uppfyller tillgänglighetskravet ska
samråda med länsstyrelsen innan den beslutar i saken.
Kommunen ska också ange varför den har gjort be-
dömningen att någon annan lokal inte kan användas i
stället.
Vi är från Folkpartiets sida mycket bekymrade
över att alltför många vallokaler riskerar att vara
stängda för människor med funktionshinder.
I många kommuner förläggs vallokalerna till
skolor. Siffror från Handikappombudsmannen visar
att det i var fjärde skola är omöjligt för rullstolsburna
att komma fram i huvudentrén. I var tredje skola
hindras de av smala dörrar eller höga trösklar.
Detta är i första hand en oacceptabel situation för
de elever och den personal som behöver tillgång till
skolan, men det påverkar också andra besökare i
skolans lokaler.
Fru talman! Rätten att rösta är en grundläggande
medborgerlig rättighet, och valhemligheten är funda-
mental för det demokratiska valsystemet. Att få rösta
på valdagen är inte bara en rättighet, utan det är för
väldigt många människor också en viktig symbol-
handling.
Regeringens lösning på problemet är att funk-
tionshindrade som inte kan ta sig in i lokalen ska
kunna avlägga sin röst omedelbart utanför vallokalen
till någon av valförrättarna om det kan ske under
betryggande former, så att valhemligheten bevaras.
Man stoppar alltså en funktionshindrad på väg in i
vallokalen därför att hon eller han inte kan komma in,
och så får den personen vänta på att någon valförrät-
tare tar sig tid att komma ut och hjälpa till med valet.
Detta kan i och för sig ses som en förbättring jäm-
fört med tidigare när det inte stod någon möjlighet
över huvud taget till buds för den här typen av röst-
ning, men det kan ändå inte vara meningen att vissa
medborgare ska vara hänvisade till att rösta på trap-
pan till den ordinarie vallokalen och därför, naturligt-
vis, ha sämre möjligheter att ta egna valsedlar.
Man kan knyta an det här till den nationella hand-
lingsplanen för handikappolitiken. Riksdagen har
beslutat att samhället ska utformas så att människor
med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i
samhällslivet. Det målet ska nås 2010. För att hjälpa
till med det här har vi från Folkpartiet liberalernas
sida finansierat en engångssatsning på 5 miljoner
kronor under de närmaste åren för att genomföra en
omfattande tillgänglighetsreform och för att det ska
vara möjligt att uppnå målen med handlingsplanen
för handikappolitiken.
Det här, fru talman, inkluderar också en handi-
kappanpassning av landets skolor. På det sättet skulle
man ju kunna lösa det här problemet. Målet måste ju
vara att alla människor ska behandlas lika på valda-
gen. Därför bör vallagen klart och tydligt uttrycka att
vallokalen ska vara tillgänglig också för personer
med funktionshinder.
Vi har tagit upp två andra frågor i vårt betänkande
som jag tänkte uppehålla mig vid. Det som är mycket
positivt är förslaget om brevröstning. Vi har gemen-
samt kommit fram till att vi anser att brevröstning kan
tillämpas och att det räcker att rösten kommer in
dagen efter valet.
Personvalet har också berörts här. Jag vill in-
stämma i den moderata och centerpartistiska reserva-
tionen, som handlar om att vi ska renodla personvalet
och ta bort spärrarna. Vi får ju, precis som Åsa Tors-
tensson framhöll, anledning att återkomma till den
frågan vid flera tillfällen.
Nils Fredrik Aurelius och Ingvar Svensson yrkar
bifall till en reservation som handlar om Internetröst-
ning. Internetröstning och e-demokrati är spännande.
Vi från Folkpartiet är positiva till detta, men jag kan
inte förstå varför detta i den här vändan bara skulle
omfatta utlandssvenskar. Nils Fredrik Aurelius peka-
de själv på att man i Kommunaldemokratiutredningen
har lyft fram att man skulle kunna pröva detta i en
svensk kommun. Det är väl i så fall bättre att pröva
där. Varför begränsa det till utlandssvenskarna?
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation 1. Jag instämmer också i reservation 3.


Fru talman! Anledningen till att frågan om Inter-
netröstning för utlandssvenskar kommer upp i det här
sammanhanget är att det är just den frågan som tas
upp i detta betänkande. Vi har ju sagt att vi vill pröva
Internetröstning i andra sammanhang också - man
kan t.ex. börja i en kommun. Men det viktiga tycker
jag är att man vågar göra någonting nu.


Fru talman! I så fall tycker jag att man kunde ha
gått steget längre. Redan i detta sammanhang hade
man kunnat föreslå att det här skulle göras i någon
kommun nu. Det hade varit bättre.
Vi är ju lite till mans oroliga när det gäller säker-
heten vid Internetröstning. Jag föreställer mig att
osäkerheten möjligen skulle vara större om vi tilläm-
par detta på utlandssvenskar än om vi tillämpar detta
på invånarna i en svensk kommun.
Men låt oss fundera vidare kring frågan! Vi är i
princip positiva från Folkpartiet.


Fru talman! Jag, liksom flera tidigare talare här i
talarstolen, gläds åt att brevröstningen nu blir generell
för utlandssvenskar. Jag tror att det kan bidra till
betydligt fler väljare i kommande val. De svårigheter
som de som har varit utomlands har haft har redan
berörts, så jag ska inte ta upp det igen, utan jag är,
som sagt var, väldigt glad åt att framför allt Social-
demokraterna och Vänstern till slut gick med på det-
ta.
Vi i Miljöpartiet har två reservationer i betänkan-
det. Den ena handlar om det statliga partistödet och
den andra om personval och kampanjbidrag.
Vad gäller partistödet finns det ju ett statligt stöd
för partier. Det är dels det s.k. partistödet, som är ett
mandatbidrag, dels ett kanslistöd som är ett grundbi-
drag och ett tilläggsbidrag. Nu har regeringen lagt
fram ett förslag om att man ska halvera partistödet
och grundstödet för de partier som får mindre än 2 %
av rösterna i ett val.
Det förslaget har givetvis uppkommit av den situ-
ation som var 94-98 när Ny demokrati hade lämnat
riksdagen och föll väldigt lågt i väljaropinionen. Man
ansåg då att det inte var riktigt grundlagsenligt att de
kunde utkvittera de här bidragen på det sätt som de
gjorde. Det kan ligga något i det, och det går att förstå
varför man reagerar. Men detta var en enskild händel-
se; det får vi inte glömma. Och den här lagen är från
1972, om jag inte minns fel.
Jag menar att en sådan här tillfällig nedgång av
antalet röster kan drabba alla partier - kanske inte de
största. Det är väl risk för att det inte drabbar Social-
demokraterna och Moderaterna, kanske inte heller
Vänstern och kd, men flera partier har varit i
gränstrakterna kring 4 % och under. Jag menar att
man, om det skulle bli en tillfällig nedgång, inte ska
råka ut för denna kraftiga neddragning av bidragen.
Då kan partiet inte komma igen på ett rättvist sätt.
Därmed vill jag yrka bifall till reservation 2.
När det gäller personval och kampanjbidrag finns
det, som utskottets majoritet mycket riktigt påpekar,
en överenskommelse mellan partierna som gjordes i
april 2000. Men den överenskommelsen, om att man
ska vara så öppen som möjligt när det gäller redovis-
ningen av partiernas intäkter, handlar om partiernas
centrala verksamhet. I överenskommelsen vädjar man
på något sätt om att även stödet till enskilda bör redo-
visas, men det finns inte alls någon kontroll eller
någon plikt eller liknande när det gäller att enskilda
kandidater ska göra detta. Så detta är verkningslöst i
fråga om de avarter som man kan tänka sig att man
skulle kunna komma åt med en reglering.
Det finns ju regleringar ute i världen för sådant
här. Inte minst i USA finns det en reglering när det
gäller kampanjbidrag. Jag och Miljöpartiet menar att
det med tanke på personvalet och utvecklingen av det
borde vara dags att skapa en reglering i stället för den
här frivilliga anmälan som det skulle kunna bli något
slags offentlighet av men som det inte kommer att bli.
Skulle en enskild ledamot få stora bidrag från ett
företag eller ett bolag för att driva en speciell intres-
sefråga behöver den här ledamoten inte uppge det.
Väljarna vet då inte hur den här enskilda kandidaten
kan bedriva sin kampanj på det sätt som han gör. Det
tycker jag är väldigt viktigt. Därför yrkar jag bifall
också till reservation 5.
I övrigt kan jag känna sympati för Folkpartiets re-
servation när det gäller tillgängligheten till vallokaler.
Här hoppas jag på den nya regeln om att kommuner-
na förväntas ha tillgänglighet för funktionshindrade
och också den lilla extra nya idén om att man kan få
lämna sin röst på utsidan av vallokalen. Det är väl en
förbättring, precis som Helena Bargholtz sade. Men
när det i övrigt gäller förtroendevaldas möjligheter att
arbeta handlar det just om att se till att de funktions-
hindrade kan arbeta, och inte bara någorlunda bättre
än i dag utan på samma villkor som andra förtroende-
valda.
Det här med att gå till vallokalen är oerhört vik-
tigt, även om det bara sker en gång vart fjärde år. Jag
har alltså en sympati för detta. Men jag tror nog att vi
den här gången kan klara oss med det som majorite-
ten har skrivit.


Fru talman! Jag blir lite besviken när Per Lager är
så nära att tycka som jag. Varför inte ta steget över
och instämma i min reservation i frågan för att mar-
kera att detta är en väldigt viktig fråga? Nu kan inte
jag Miljöpartiets budgetförslag - jag vet ju att bud-
geten görs upp tillsammans med Socialdemokraterna
- men visst borde man väl kunna få loss pengar för
att arbeta för att alla skolor blir handikappanpassade.
Då löser man ju problemet, inte bara för dem som
röstar på valdagen och de funktionshindrade utan
också för alla som vistas i skolorna.
Jag vill därför, fru talman, fråga Per Lager om han
är beredd att i kommande arbete också verka för en
bättre handikappanpassning av landets skolor.


Fru talman! Jag har själv jobbat på en skola i 19 år
och sett hur den skolan fick anpassas efter funktions-
hindrade. Det gjordes därför att vi hade sådana elever
i skolan, inte därför att man skulle kunna komma dit
på valdagen.
Problemet för mig är ju, som Helena Bargholtz
förstår, den summa som nämndes och som Folkparti-
et, förmodar jag, har i sitt budgetförslag. Detta är
alltså en budgetfråga som jag inte kan ställa upp på.
Men jag ska fundera över om jag inte kan rösta på
Folkpartiets förslag här.


Fru talman! Det var trevligt att höra att Per Lager
är lika engagerad i de här frågorna som jag är. Det är
riktigt att Folkpartiet har anslagit 5 miljarder kronor
för att göra en särskild handikappanpassning. Här
kunde vi väl se om vi inte så småningom kunde hitta
någon gemensam grund.


Fru talman! Jag tror väl att det var 5 miljoner och
inte 5 miljarder. Var det 5 miljarder? Jaha. Ja, det är
en stor summa och naturligtvis en viktig fråga. Detta
kan jag dock inte ställa upp på, eftersom vi har en
budgetöverenskommelse med Socialdemokraterna i
den här frågan.


Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets förslag i det här betänkandet och avslag på
samtliga reservationer.
Jag instämmer med dem som har noterat att ut-
skottet i stort sett är enigt i de vallagsfrågor vi har
diskuterat. Det är en gammal fin tradition att det är
breda politiska majoriteter vid den här typen av val-
lagsfrågor. För min del önskar jag att denna enighet
skulle bestå även i andra viktiga konstitutionella
frågor som vi diskuterar i vårt utskott.
Nu till det som har anförts i debatten. Flera har
varit inne på detta med brevröstningen och att vi nu
har blivit eniga här. Det är väl ingen hemlighet att vi
har sett vissa problem med framför allt påverkan-
smöjligheter när det gäller dem som ska brevrösta.
Man måste kunna vara säker på att det är personens
egen vilja som ligger till grund för vilket parti den
personen har röstat på. Det gäller även postgången:
Hur säkert är det här egentligen? Blir det bara ett slag
i luften? Kommer det inte fram i tid osv.?
Dessa farhågor måste vägas emot att så många
som möjligt ska kunna delta i ett allmänt val, och
naturligtvis även de som bor utanför Sveriges gränser.
Det var väl i fråga om den valmöjligheten som jag
och andra socialdemokrater i utskottet kände att det
vägde över att se till möjligheterna för så många som
möjligt att delta i valet. Sedan får vi som efter alla
val, som ju utvärderas på många olika sätt, också
utvärdera den här frågan och se hur det har fungerat.
Kanske kommer det överklaganden osv. som visar att
det här kanske inte var någon lysande idé.
Vi var för vår del beredda att skjuta på det här till
nästa val. Många partier var dock överens om att
detta skulle införas redan nu, och i den samarbetsanda
som jag tycker är så bra har vi böjt oss för de argu-
menten och sagt att vi vill vara med och utforma
någon typ av lag som gör det möjligt att införa detta
redan till det här valet. Det är bra, tycker jag, att vi
har blivit eniga om det.
När det gäller spärregler och personvalet, som fle-
ra har varit inne på, är ju historien att vissa partier har
drivit att det ska vara ett rent personval och vissa
partier har tyckt att det inte är någon bra modell.
Kompromissen är alltså ett val med personvalsinslag,
en kompromiss där man försökt gå alla till mötes och
då infört de här spärrgränserna. Att redan nu dra slut-
satsen att detta är fel och bör ändras tror jag är lite för
tidigt. Minst ett val till för att utvärdera hur person-
valet fungerar tror jag är av nöd tvunget.
Det viktigaste i det här läget tror jag kanske inte
är att diskutera spärrnivåer och hur det ska se ut i
framtiden utan att verkligen uppmana medborgarna
som ska gå till val att ta ställning, att ta reda på vilken
kandidat de tycker är bäst och sätta ett kryss för den,
så att vi får upp antalet väljare som begagnar sig av
möjligheten att sätta ett kryss och vara med i person-
valet.
Sedan ska som sagt också det här valet utvärderas,
och vi får då se hur vi har lyckats. Men jag tror nog
att detta är den framkomliga vägen just nu.
Sedan går jag över till det här med partistödet.
Miljöpartiet tycker att det är lite väl hårda bud att det,
om man skulle åka ur riksdagen och hamna under
2 %, skulle bli drastiska förändringar i partistödet.
Som Per Lager mycket riktigt sade bottnar det här
förslaget i att Ny demokrati, ett parti som i praktiken
inte fanns, på ett motbjudande sätt kunnat tillgodogö-
ra sig pengar. Det var stora inbördes strider om vem
som ägde rätten att teckna konton osv. Det är natur-
ligtvis oacceptabelt. Det är alltså inte bara spärrgrän-
sen som är det viktiga utan också formuleringarna om
att partiet ska finnas kvar, ha en revisor, ha stadgar
osv. Detta är alltså bara en del.
När vi diskuterat detta har det inte handlat om att
de stora partierna tänker vara elaka mot några små
partier som riskerar att hamna här - långt därifrån.
Ska man någon gång sätta en gräns är det alltid dis-
kutabelt var den gränsen ska ligga för att det ska bli
så sunt som möjligt. Men den andra delen i detta är ju
att går man ned ännu lägre än de 2 procenten finns
det flera partier som ligger där och som inte har varit
inne i riksdagen. Då kommer också den rättvisedis-
kussionen: Om två partier ligger på storleken 1 %
eller 2 % i ett val, varför ska det ena partiet ha andra
ekonomiska förutsättningar än det som aldrig har
varit inne i riksdagen?
Jag menar att det finns flera olika saker att disku-
tera när det gäller detta. Det finns inte ett gyllene
absolut rättvist system. Men jag tror att vi ändå har
hittat en hygglig nivå och hyggliga skrivningar för att
det här ska uppfattas som både rimligt och accepta-
belt.
Till sist Folkpartiets motion om möjligheten för
de funktionshindrade att komma in i en vallokal. Här
känner jag att det är total politisk enighet i sak. Alla
vill naturligtvis se till att alla kan komma till en val-
lokal, oavsett om man har ett funktionshinder eller
inte.
Problematiken uppstår när Helena Bargholtz så
kategoriskt slår fast att så bara skall ske. Det finns
liksom ingenting om vad som faller inom rimlighe-
tens gräns. Konstruktionen att länsstyrelsen ska vara
med och att det ska föras fram argument för att man
är tvungen att använda en lokal som inte är anpassad
för funktionshindrade är bara det en otroligt stark
påtryckning.
Jag tycker att det skulle vara djupt olyckligt om
det på någon enstaka plats helt enkelt inte går att
ordna och man är tvungen att förlägga en vallokal så
att samtliga i det valdistriktet får orimligt långt att ta
sig till den. Då har vi återigen rimlighetsbedömning-
en. Någonstans tycker jag ändå att man måste kunna
göra undantag trots att det är glasklart vad vi syftar
till.
När vi råkade ut för detta hemma i min kommun
löste vi det mycket enkelt genom att vi bad gatukon-
toret att provisoriskt över valdagen fixa till handikap-
panpassade ramper till en mycket ringa kostnad och
lätt åtgärdat. Den goda viljan finns både på kommu-
nal nivå och bland oss som sitter här. Det är bara det
att det måste finnas en rimlighetsbedömning.
Därmed, fru talman, hoppas jag att jag har gått
igenom allt som förekommit i dagens diskussion.


Fru talman! Just det! Precis som Mats Berglind
säger går det ofta att lösa problemet med handikappa-
des möjligheter att komma in i vallokalen med ganska
enkla medel. Man kanske inte ens behöver gå så långt
att man bygger om lokalerna, även om strävan måste
vara att alla kommunens lokaler ska vara handikap-
panpassade. Man ska aldrig känna sig diskriminerad
för att man är handikappad.
Men varför då behöva ha några särregler när det
gäller handikappades möjligheter att komma till val-
lokalen. Det är bara att slå fast att de ska kunna
komma dit. Sedan får man lösa det på det utmärkta
sätt som man tydligen gjorde i Mats Berglinds kom-
mun. Det ska lösa sig. Vi ska inte ha någon diskus-
sion med länsstyrelsen om de kan gå med på detta
eller inte. Det ska lösas.


Fru talman! Om Helena Bargholtz hade lyssnat på
mig hade hon kommit underfund med att vi är helt
överens, förutom den rimlighetsbedömning som jag
sade att man ändå måste göra. Om det på något en-
staka ställe i detta land bara inte går, är det då rimligt
att inte ens kunna använda en vallokal i alla övriga
medborgares närhet utan de ska få orimligt långa
resor för att ta sig till en vallokal? Det är den öpp-
ningen som vi gör. I övrigt är vi helt överens.


Fru talman! Jag kan inte se att det finns något skäl
till att det skulle vara rimligt att inte låta handikappa-
de kunna komma in i en vallokal. I så fall får man väl
anslå lite mer pengar. Kommunen får göra en insats
för detta. Jag kan inte tänka mig vad det är för konstig
vallokal som skulle vara så svår att göra i ordning för
att också handikappade skulle kunna ta sig in. Man
ska inte precis lägga en vallokal på en fjälltopp.


Fru talman! Nej, den tanken har inte ens slagit
mig. Men man vet aldrig, det kanske finns ställen där
det också skulle behövas. Vad vet jag.
Jag tror inte att vi ska måla upp det här problemet
alltför dramatiskt. Skulle det framkomma efter det här
valet att detta är mer vanligt än undantag ska vi nog
göra någonting åt det. Men än så länge har jag ett
oerhört stort förtroende för att de som sitter i de lo-
kala valnämnderna och i respektive kommun löser
detta så att det problem Helena Bargholtz målar upp
icke kommer att uppstå.


Fru talman! Jag vill instämma med Mats Berglind
i att det är bra att vi har nått enighet på en väsentlig
punkt i detta betänkande, om brevröstning för ut-
landssvenskar. Enighet är en viktig del av politiken.
Den andra viktiga delen är den demokratiska kon-
flikten. Den måste vi också ta ibland. Förslaget visar
också att riksdagen har betydelse i varje fall genom
utskotten.
Jag kan också hålla med Mats Berglind om att det
finns vissa problem med valhemligheten vid olika
typer av röstning. Redan vid ombudsröstning kan
man tänka sig att det kan finnas sådana problem, vid
brevröstning, som vi har sagt, och naturligtvis också
när vi talar om röstning via Internet, som Mats
Berglind inte berörde så mycket i sitt inlägg.
Här har vi tagit upp frågan om just utlandssvens-
kar eftersom de fanns med i propositionen. Det hade
naturligtvis varit en möjlighet. Tillgängligheten till
Internet för utlandssvenskar är kanske ganska god, i
varje fall bättre än tillgängligheten till närbelägen
vallokal. Det hade ju varit en möjlighet att testa ett
försök med Internetröstning.
Jag vill ställa följande fråga: Regeringen säger ba-
ra lite vagt att ärendet bereds vidare inom Regerings-
kansliet. Jag tycker mig finna en viss räddhågad in-
ställning till att pröva den nya tekniken. Nog tror väl
Mats Berglind liksom jag att vi om 10 eller 20 år
kommer att använda ny teknik när vi röstar?


Fru talman! Den bedömningen gör nog jag också.
Om ett par tre val kanske detta är ett vanligt sätt att
rösta. I dag är inte problematiken så stor när det gäller
vem som får rösta, rösthemligheten osv. Vi är väl
många som sköter våra bankärenden via Internet och
känner oss ganska trygga med att inga andra kommer
åt de uppgifterna och att ingen förhoppningsvis tar ut
pengar på våra konton. Den delen är kanske inte den
svåraste att lösa. Det gäller att hitta ett system för hur
långt vi ska sträcka oss när det gäller den icke sunda
påverkan på den som ska rösta. Det hör mycket nära
ihop med brevröstningen.
Jag tycker att man innan man tar till sig ny teknik,
för det ska vi alla göra, också måste ha en sund skep-
sis till vad den kan innebära. Trögheten i sådana här
frågor tycker jag har sitt berättigande, och jag ser
fram emot diskussionen framöver om hur man ska
kunna lösa den här typen av frågor.


Fru talman! Om Mats Berglind och jag nu är
överens om att den nya tekniken kommer att använ-
das framöver är frågan hur man ska ställa sig i dag.
Är inte det rimliga då att man brukar vara lite aktiv
och kanske ta ett första steg genom ett försök, exem-
pelvis för utlandssvenskar, där det kan finnas speci-
ella skäl till Internetröstning, och inte bara år efter år
säga att man fortsätter att bereda frågan i Regerings-
kansliet.
Jag vet att vi får anledning att återkomma till den
här frågan ytterligare minst en gång i vår i ett bredare
sammanhang. Men jag vill ändå fråga Mats Berglind
om inte det rimliga när man ska ändra sådana här rätt
komplicerade saker är att man tar ett litet steg i taget
och sedan utvärderar det. När kommer det första lilla
steget?


Fru talman! Svaret på när det första steget kom-
mer har inte jag. Det vet jag inte om någon har. Vi
måste faktiskt vara lite varsamma. Uppkommer dis-
kussioner och en problematisering av vad detta skulle
få för betydelse i olika delar och vi skulle känna att
de problemen är för stora för att vi över huvud taget
skulle vilja göra något försök är det klart att det skjuts
ganska långt på framtiden.
Jag känner nog en viss tveksamhet till hur snabbt
man ska gå fram med detta. Jag håller med dem som i
sin argumentation har sagt att ska det göras en för-
söksverksamhet är kanske inte utlandssvenskarna de
första man tänker på. I så fall tycker jag att det hade
varit lika rimligt att göra det i någon kommun.
Men själva teknikfrågan och själva farhågorna är
lika stora oavsett om det sker ute i världen eller
hemma i Sverige. Jag tycker att det är bra att rege-
ringen fortfarande bereder den här frågan. Vi får se
vad man kommer fram till så småningom.


Fru talman! Mats Berglind nämnde att stora parti-
er inte är allmänt elaka mot små partier som råkar att
hamna utanför riksdagen. Det är inte därför som man
är med på att sätta gränsen vid 2 %.
Men den här riksdagen borde ha utrymme för en
större mångfald, anser vi i Miljöpartiet och några
andra partier. Den borde inte begränsas till att partiet
ska ha fått 4 % av rösterna för att få vara med i riks-
dagen. Det innebär att vi inte ser 4 % som en bra
gräns i dag för att få riksdagsmandat.
Mats Berglind säger att 2 % är en rimlig avväg-
ning och att man måste sätta gränsen någonstans.
Självklart kan det finnas behov av gränser, men det
här handlar om en avveckling av ett stöd som utgår
under den mandatperiod som man hamnar utanför
riksdagen. Det finns också ett avtappningssystem som
nu ska halveras.
Frågan är: Är verkligen ett enda val så avgörande
för ett parti som har både årsredovisning och auktori-
serad revisor? Är det rimligt att man försätter ett parti
i den situationen?
Nu vet vi att Ny demokrati var ett särskilt fall. Se-
dan 1992 har vi inte haft något mer sådant fall. Ska
det vara styrande för framtiden och för andra partier
som har ordentliga strukturer och som kommer att
fortsätta att bedriva sin verksamhet, men som kan
råka ut för en tillfällig nedgång i väljaropinionen?


Fru talman! Jag skulle kunna ge ett oerhört kort
svar: Ja, jag tycker att det är rimligt.
Jag försökte att beskriva den här problematiken i
mitt inledande anförande. Vi anser att de partier som i
dag finns representerade i riksdagen inte ska jämföras
med Ny demokratis agerande när de åkte ur riksda-
gen. Det finns inga sådan jämförelser.
Men när vi har sett hur det kan gå till tycker jag
att det är rimligt att man inför en lagmässig reglering.
Vi vet ju inte vilka partier som kommer in i riksdagen
i framtiden. På det sättet behöver man inte särskilja
olika partier, utan då finns det ett system för hur det
hela ska hanteras. Tillfällig svacka eller inte, men det
finns i alla fall fortfarande pengar kvar även om man
skulle hamna under 4-procentsspärren.
Det går alltid att ifrågasätta procentsatser och
gränsdragningar, men jag tycker ändå att det här är
det rimliga. Om det ska vara 4-procentsspärr för att ta
sig in i riksdagen eller inte har vi inte ens diskuterat.
Men mig veterligt är det väl samma sak där. Det finns
en bred politisk majoritet för det systemet. Jag känner
inte att det är aktuellt att ändra på den delen.


Fru talman! Jag kan förstå Mats Berglinds inställ-
ning. Men även Socialdemokraterna, moderaterna
och de större partierna fluktuerar i antalet väljare från
val till val. Nu ligger de betryggande högt så de be-
höver inte ha dessa problem. Dessutom har de en helt
annan ekonomi än det lilla partiet som ligger och
balanserar eller ligger strax över 4 %. Det är i alla fall
tre partier som ligger väldigt nära den gränsen.
En tillfällig nedgång för något av dessa tre partier
- precis under 2 % - skulle göra det nästan omöjligt
att bedriva politik på det sätt som man bör göra för att
kunna komma tillbaka till riksdagen.
Nu låter det väldigt mycket som att jag talar i
egen sak, och jag ska inte alls förneka att det kan
ligga någonting i det. Men, som sagt, partiet är inte
ensamt i den här situationen.


Fru talman! Jag har redogjort för mina argument
för varför jag tycker att detta är rimligt två gånger, så
dem tänker jag inte upprepa. Men det är ett argument
som jag inte köper av Per Lager, och det är detta med
att om ett parti - jag avser inte Miljöpartiet - åker ur
riksdagen och hamnar under 2 % skulle det bli omöj-
ligt att ta sig tillbaka. Det är detsamma som att säga
att det inte finns något parti i dag utanför riksdagen
som kan ta sig in bara på grund av att det inte har det
partistöd som utgår till riksdagspartierna. Jag köper
inte det argumentet, för så är det inte.


Fru talman! Som redan har antytts är de valtek-
niska frågor som vi nu diskuterar inte av den karaktä-
ren som brukar åstadkomma några mer omfattande
kravaller och opinionsyttringar på gator och torg. Det
är strängt taget bara riksdagsledamöter som kan entu-
siasmeras i någon större utsträckning för dessa frågor.
Det innebär inte, vilket redan har sagts här, att
frågorna på något sätt är oviktiga för våra medborga-
re. Jag tror snarare att vi har att göra med de kanske
allra viktigaste frågorna som gäller vår demokrati.
Jag ska inte upprepa det som tidigare har sagts,
utan jag bara konstaterar att det i betänkandet finns en
lång rad förslag - de flesta av ganska begränsande
och av teknisk karaktär. I de allra flesta fall råder det
enighet, och det är bra. Det är bra att vi är eniga kring
den grundläggande utformningen av vårt valsystem.
När det gäller valsystem vill jag t.o.m. gå så långt
som att säga att det ligger en hel del i den konservati-
va attityden, att någonting är bra just därför att det är
gammalt och välkänt. För att ett valsystem ska kunna
tillämpas måste väljarna, medborgarna, begripa hur
det fungerar. Bl.a. därför bör man vara försiktig med
omfattande och ofta återkommande förändringar i
valsystemet.
Den senaste mer genomgripande förändringen av
valsystemet var införandet av det begränsade person-
valsinslaget vid förra valet. Den modellen var en
kompromiss som partierna nådde utifrån väldigt olika
utgångspunkter. Några partier - i synnerhet på den
högra delen av den politiska skalan - skulle gärna ha
sett ett betydligt större inslag av personval. Några,
åtminstone enskilda ledamöter, argumenterade för ett
rent personvalssystem. Vi från Vänsterpartiet hade
snarare motsatt uppfattning. Vår entusiasm för per-
sonval över huvud taget var, och är, ytterst begränsad.
Vi står bakom det system som man nu har. Vi har
inte väckt några motioner om förändringar av det
nuvarande personvalsinslaget. Men det som vi tycker
är bäst med det begränsade personvalsinslaget är just
att det är begränsat. Vi har i Sverige fortfarande ett
valsystem som är baserat på partier som går till val på
sina politiska program, och det är bra.
Ett förstärkt personvalsinslag riskerar att flytta fo-
kus ännu mer från ideologier, politiska program,
helhetslösningar och konkreta förslag till individer
med mer eller mindre väl underbyggda uppfattningar
om vad den ena eller andra ledamoten står för och
vilka kvaliteter han eller hon har. Jag menar att det är
ett slags illusion att tro att man genom ett personval
förstärker djupet i demokratin. Snarare flyttar man
fokus från det som är viktigt - politiken och innehål-
let i besluten - till det som är underordnat.
Jag ska inte utveckla detta närmare. Det finns sä-
kert anledning att återkomma till det i andra samman-
hang. Jag vill bara beklaga att vi inte kan hålla ihop
kompromissen kring personvalssystemet. Från bor-
gerligt håll driver man hela tiden på för att åstad-
komma en förändring. Jag tror att det såväl sakligt
som för konsensuskvaliteten skulle vara olyckligt att
genomföra några ytterligare förändringar i person-
valssystemet.
Brevröstning från utlandet har redan noterats. Jag
vill bara säga att vi aldrig har haft några principiella
invändningar mot detta. Tvärtom har vi hela tiden sett
att man kan utvidga möjligheterna och underlätta för
dem som befinner sig utomlands att delta i val. Sedan
har det funnits och finns fortfarande praktiska pro-
blem. Vi har velat vara säkra på att de praktiska pro-
blemen är av en sådan karaktär att de kan klaras av.
Under beredningen i utskottet har vi känt oss trygga
på den punkten. Därför kan vi också ställa oss bakom
förslaget.
Miljöpartiet tar upp frågan om lagstiftning om re-
dovisning av kampanjpengar. Varken regeringen eller
utskottet föreslår någon tvingande lagstiftning om
offentlighet på det här området. Jag tror att det är
mycket klokt att avstå från ett sådant lagförslag.
Regeringen avstår nästan motvilligt från att lägga
fram ett lagförslag. Man förstår av formuleringarna i
propositionen att regeringen nog helst skulle velat
göra det men gör det inte just nu. Jag tror att det finns
starka principiella skäl mot att införa lagstiftning på
det här området, alltså inte bara för att det inte be-
hövs, utan det finns principiella skäl mot att göra. Det
har att göra med förhållandet mellan partierna och
statsmakten.
Ibland kan man kanske uppfatta partierna som nå-
got slags utväxt av statsapparaten, som något slags
myndigheter, och att medborgarna ska garanteras
insyn i deras verksamhet. Men det är, menar jag, en
felsyn. Partierna är tvärtom medborgarnas verktyg i
förhållande till staten, medborgarnas verktyg för att
kontrollera staten.
Man måste vara oerhört försiktig med att skapa en
situation där statsapparaten får någon som helst möj-
lighet att påverka partiernas möjligheter att delta i
valen. Blotta misstanken om att en regering eller en
riksdagsmajoritet skulle använda lagstiftningen för att
förbättra sitt eget partis position på ett eller annat sätt
vore ytterst olycklig. Därför ska man också vara yt-
terst försiktig med varje form av ingripande lagstift-
ning i partiernas inre arbete. Detta förutsätter - det
säger regeringen och är helt riktigt - att partierna
agerar på ett sådant sätt att den här öppenheten som vi
vill ha garanteras.
Sedan finns det ett annat problem här, och det
hänger ihop med personvalsinslaget. Som jag antydde
tidigare är jag inte så entusiastisk över personval över
huvud taget. Jag är ännu mindre entusiastisk över en
öppen fragmentarisering av valkampanjerna, inte i
partiernas gemensamma valkampanjer utan i enskilda
individers personvalskampanjer, kanske med stora
summor av pengar från stora organisationer, företag
osv. Skulle vi hamna i en situation av amerikansk
modell - om jag så får säga, för det är ganska extremt
och det är långt dit, men i alla fall - blir det förmodli-
gen oundvikligt med någon form av lagstiftning om
detta. Men att redan nu, i oträngt mål, gå in med en
lagstiftning menar jag snarast skulle legitimera en
utveckling i den riktningen. Det tror jag vore oerhört
olyckligt.
Tiden rinner i väg, och jag hinner inte kommente-
ra allt som har tagits upp här. Jag ska bara mycket
kort ta upp Folkpartiets reservation. Precis som Mats
Berglind sade här tidigare är det en missuppfattning
om man får intrycket att det finns en skillnad i ambi-
tioner mellan majoriteten och Folkpartiet när det
gäller funktionshindrades tillgänglighet till valloka-
lerna. Vi är helt eniga om detta. Allt som går att
praktiskt göra för att garantera denna tillgänglighet
ska göras. Detta finns också uttryckt i det lagförslag
som nu ligger på bordet.
Folkpartiet föreslår ju faktiskt ingen annan lag-
stiftning i dag. Det står i reservationen att regeringen
bör återkomma med ett nytt lagförslag där man har
beaktat det som sägs i motionen. Men om detta mot
förmodan skulle gå igenom här i kammaren lär det ju
inte innebära ett nytt lagförslag inför det här valet
utan till nästa val, 2006. När det gäller det här valet är
vi uppenbarligen överens om att detta är ett steg i rätt
riktning. Sedan får vi väl utvärdera det, som vi utvär-
derar alla val, och om det så behövs återkomma med
en förstärkt lagstiftning till kommande val. Jag tror
inte att det blir några som helst svårigheter för oss
samtliga partier att komma överens i den frågan.


Fru talman! Det gäller detta med tillgängligheten
för de handikappade. Det är ju bra att vi alla är så
ense om hur viktigt detta är. Men varför ska det över
huvud taget finnas några särregler för detta? Varför
ska man kunna få begära tillstånd hos länsstyrelsen
att under vissa omständigheter kunna förhindra han-
dikappade att ta sig in i vallokaler? Det är väl bättre
att se till att åtgärda det här på olika sätt.
Jag har tidigare i mitt meningsutbyte med Mats
Berglind sagt att detta är möjligt. Och det är ännu mer
möjligt med Folkpartiets förslag, där vi satsar 5 mil-
jarder extra på att handikappanpassa skolorna. Det är
alltså en skillnad här. Vi vill inte ha någon särregle-
ring. Vi ska utgå från att detta ska fixas omedelbart.


Fru talman! Jag tror att Mats Berglind har förkla-
rat det här tidigare, men jag ska försöka göra det en
gång till.
Det skulle kunna vara så att det i något eller några
fall faktiskt inte är möjligt att till valet i september i
år fullt ut klara att göra vallokalerna tillgängliga för
funktionshindrade. Jag är övertygad om att det går i
de allra flesta fall. Med den lagstiftning som vi nu
föreslår sätter vi en stark press på alla kommuner att
se till att fixa det här.
Om det nu i något eller några fall visar sig att det
faktiskt inte går, vad gör man då? I så fall får man ju
stänga vallokalen, och då får alla väljare i det distrik-
tet ta sig någon annanstans. Det går säkert bra i stor-
stadsområdena, men i stora delar av landet innebär
det en ganska omfattande förlängning av restider.
Detta är inte rimligt. Därför är den lagstiftning som
nu föreslås stark. Den kommer i de allra flesta fall,
om inte i alla fall, att leda till att vallokalerna blir
tillgängliga för de funktionsförhindrade.


Fru talman! Jag tror att Mats Einarsson kanske har
större tillit till kommunernas och länsstyrelsernas
vilja att göra detta. Jag är mer orolig, just därför att
den här reservutgången finns, att länsstyrelserna och
kommunerna kommer att tycka att de inte behöver
fixa vallokalerna för de funktionshindrade. Jag har
inte lika stor tilltro till den starka viljan när det finns
en möjlighet till undantag.


Fru talman! Det är möjligt att vi har olika tilltro
till de förtroendevalda och till statens myndigheter.
Jag är helt övertygad om att jag har rätt och Hele-
na Bargholtz fel i detta fall. Skulle det vara tvärtom,
måste vi naturligtvis vidta ytterligare åtgärder. Det får
vi hur som helst återkomma till. Det är inte praktiskt
möjligt att åstadkomma det som Helena Bargholtz
vill till valet i år, utan vi måste ändå återkomma till
frågan till nästa val.


Fru talman! Mats Einarsson nämnde kompromis-
sen i fråga om personvalet från 1993. Han förundrade
sig lite över att ett antal partier nu agerar i frågan.
Men såvitt jag kan erinra mig gällde överenskommel-
sen till och med valet 1998. Under tiden fram till dess
skulle man inte genomföra några förändringar, det var
man överens om. Men efter 1998 års val är fältet fritt
att föra fram nya tankar på det här området, och det är
vad som har skett.
Partierna gör ju rangordningar på sina valsedlar.
Tycker inte Mats Einarsson att det vore rimligt att
även väljarna skulle kunna få göra någon sådan rang-
ordning?


Fru talman! Det är klart att det inte finns någon
överenskommelse som förhindrar partierna att föra
fram vilka förslag de vill när det gäller valsystemet.
Självfallet är det så. Vi har avstått från att motionera
om en ytterligare begränsning av personvalsinslaget,
om man så säger, av respekt för den överenskommel-
se som gjordes inför 1998 års val. Jag kan bara be-
klaga att inte alla partier respekterar den kompromiss
som gjordes, men självfallet är ni fria att föreslå vad
som helst.
Vad gäller rangordning av kandidater vet vi alla
hur svårt, för att inte säga omöjligt, det egentligen är
att på något slags objektivt sätt värdera och rangordna
enskilda människor som är kandidater till uppdrag.
Ändå måste vi göra det. Inom ett parti är det ändå i
någon mening möjligt att göra det. Att göra det som
väljare är i de allra flesta fall, skulle jag vilja påstå, i
princip omöjligt. Det är hundratals namn som man
har att ta ställning till om man tar in samtliga partier.
Det är naturligtvis omöjligt. Även om man satsade
tio gånger eller hundra gånger mer pengar på enskilda
personvalskampanjer skulle det ändå inte finnas nå-
gon möjlighet att göra ett rationellt val. I stället skulle
som jag ser det irrationella faktorer öka sin betydelse
i valkampanjerna. Det blir mindre utrymme för poli-
tik, för ideologi, för polemik och för konkreta förslag.


Fru talman! Mats Einarsson har ingen större tilltro
till väljarna, förstår jag. Men man kan i och för sig
också fråga sig om det här med rationella val är något
som försiggår inom partierna i nomineringsprocessen.
Jag vill bara kommentera detta med kompromis-
sen från 1993. I kompromissen ingick att den gällde
t.o.m. valet 1998. Så Vänsterpartiet behöver inte
känna sig bundet, om man nu vill ha andra regler på
detta område, att avstå från att motionera i det sam-
manhanget. Fältet är öppet. Kompromissen gällde
t.o.m. 1998 års val.


Fru talman! Som jag sade vet jag att varken
Vänsterpartiet eller något annat parti är bundet av
någon överenskommelse. Jag säger bara att jag be-
klagar att vi inte kunde nöja oss med den kompromiss
som vi ändå nådde 1998. Jag kan bara konstatera att
det inte är så. Även Vänsterpartiet får väl fundera på
om vi ska lämna den plattformen och driva våra egna
frågor när det gäller valsystemet. Men jag tror att det
rent generellt är olyckligt om man får alltför mycket
partipolemik just kring valsystemets konstruktion.


Fru talman! Mats Einarsson nämnde här att man
inte bör reglera i oträngt mål, dvs. att de här kam-
panjbidragen ännu inte är så pass omfattande att man
bör göra någon reglering utan att det bör vara fritt.
Å andra sidan vet vi ju när det gäller oss själva här
i riksdagen att vi har ett frivilligt system där vi ska
uppge ekonomiska intressen, andra uppdrag osv. Om
jag inte minns fel var det Vänsterpartiet och Miljö-
partiet som just ville ha ett obligatoriskt register när
det gäller oss själva. För att ge väljarna möjlighet att
ha större förtroende för det politiska systemet tror jag
att just minimiregler för kampanjbidrag är en förut-
sättning.
Nu finns det en överenskommelse mellan partier-
na, men det gäller, som jag sade tidigare, den centrala
verksamheten för partierna och inte nödvändigtvis
enskilda kandidater. Man bara rekommenderar dem
att lämna motsvarande redovisning av kampanjbidra-
gen. Det finns alltså ingen överenskommelse som alls
är tvingande.
När, Mats Einarsson, ska man i så fall införa en
sådan här reglering? Vilka signaler ska till? När ska
man kunna införa det här? Hur långt ska det ha gått
innan man inför en sådan här reglering?


Fru talman! Jag ska jag väl erkänna att Per Lager
har en poäng när det gäller detta att också vi i Väns-
terpartiet har ställt oss bakom en obligatorisk registre-
ring och redovisning av ledamöternas tillgångar och
sådana saker. Det är möjligtvis en något inkonsekvent
hållning. Jag skulle dock, om än med viss försiktig-
het, vilja hävda att det finns en skillnad i fråga om
detta att gå in i partierna, som ju rent defintionsmäs-
sigt står utanför det politiska systemet. Att gå in i
deras inre angelägenheter är en sak. Det är en annan
sak att reglera oss som en gång väl är valda. Men
visst kan man göra olika bedömningar där, det kan
jag hålla med om.
Jag kan inte säga när det har gått så långt att man
måste lagstifta. Jag vet inte ens med vilket mått man
skulle mäta detta. Jag kan bara konstatera att jag inte
anser att det har gått så långt att det är nödvändigt att
lagstifta på det sätt som Miljöpartiet vill.


Fru talman! Det är ju så att när vi är riksdagsle-
damöter har vi en gång kampanjat och kommit in i
riksdagen. Om vi då ska redovisa våra ekonomiska
intressen och våra uppdrag när vi är här är det väl
ganska rimligt att vi gör det också när vi är på väg in
för att vara uppriktiga och rena mot väljarna. Så det
tycker jag är en inkonsekvens från Mats Einarssons
sida.
Sedan har jag en allmän fundering. I utskottets
skrivning står det att regeringen bereder frågan. Då
kan man ju undra: Vad innebär det? Innebär det att
man i Regeringskansliet sitter och filar på ett slags
reglering eller är det bara så att man sitter och tänker i
en vrå någonstans och anar vad detta kan bli i framti-
den? Vad tror Mats Einarsson om det?


Fru talman! Jag tar det sista först. Min insyn i re-
geringens beredningar är tämligen begränsad - dvs.
obefintlig. Vi får nog avvakta kommande val och vad
som kan komma efter det innan jag kan uttala mig om
vad som händer inom Regeringskansliet. Jag har
ingen aning.
Jag tycker också att vi som ledamöter, som parti-
er, som kandidater i valet, ska vara öppna. Vi ska
redovisa öppet varifrån vi får våra pengar. Vi ska
redovisa hur vi använder dem. Allt detta ska vara
öppet. Det jag har lite svårt med är att staten ska be-
stämma detta. Jag tycker att det är bättre att vi som
ledamöter och partier själva agerar på det sättet så att
vi undviker ett statsingripande på detta känsliga om-
råde.


Fru talman! Jag har en motion i den här frågan,
K204, där jag tycker att de spärrar som vi i dag har
gör att personvalet ska tas bort helt och i ett första
steg sänkas, eftersom det inte är möjligt att göra annat
till det val som nu närmar sig. Jag tycker att person-
valet är en stimulans i det politiska arbetet. Jag förstår
att inte alla ledamöter och inte alla partier håller med
mig i den frågan, och det må så vara. Det har jag
förstått av debatten här i dag.
Tiderna har förändrats för politiker. Har man hål-
lit på några år har man haft förmånen att uppleva
både det gamla sättet att välja folk och att bli vald och
det nya med personvalssystemet. Ett rent personval är
alltså inget som jag ser något negativt med. Det är
vad jag tycker är det bästa. Då är tiderna förbi då
partikanslier och partiledningar kan bestämma vilka
man vill ha på listorna och vilka som ska väljas. Ti-
derna är förbi då partierna kan sitta och kvotera på
olika sätt.
Det här med personval är mycket intressant. Jag
har tagit mig en del tid till att studera forskningen,
vad som finns om och kring personvalssystemet un-
der den lilla tid då det har funnits i Sverige. Det gäller
en del om vad som hände i landet främst till valet
1998. Det finns en del att fundera på i utvärderingen
av det.
Men än en gång vill jag säga att det inte var någon
kioskvältare direkt som fanns i Kommun-Aktuellt
senast, då rubriken löd: Personval oroar socialdemo-
krater. Javisst, så är det självklart. Det kan man läsa
ut av den här tidningsartikeln och även av konstitu-
tionsutskottets betänkande som vi behandlar i dag och
av vad som har sagts från den här platsen.
Självklart sitter ingen säkert i sadeln med person-
valet, varken socialdemokrater eller företrädare för
andra partier, definitiv inte i ett system med personval
utan spärrar, som jag hoppas att vi ska ha år 2006. En
del av de utvärderingar som finns säger klart att det
finns ett motstånd mot personval. Partierna vill inte
släppa ifrån sig inflytandet.
Enligt Kommun-Aktuellt var det bara var tredje
socialdemokratisk ordförande i kommunstyrelsen
som var positiv till personval. Det berättar alltså
Kommun-Aktuellt, och jag riktigt ser framför mig de
personer som tänker sitta kvar på sina stolar till dess
att partierna - inte väljarna - flyttar på dem.
Jag ska tillägga att det, enligt samma undersök-
ning, även fanns moderata företrädare som var och är
negativa till personvalet och kanske främst till ett rakt
personval, även om det bara var ett fåtal.
Jag tror att alla håller med om att personvalet in-
nebär ett jobbigare system om man är politiker. Man
måste ut och träffa folk ofta och mycket. Man måste
ha olika sociala kontaktytor. Det skadar inte om man
har andra intressen än politik. Det räcker inte med att
kunna rabbla partiprogrammen sida för sida. Och det
räcker inte med att bara ha bra kontakter med parti-
ledning och valkommittér av olika slag.
Jag tror att det är detta som skrämmer några. I dag
har man kunnat skaffa sig politiska plattformar ge-
nom att vara partitrogen på olika sätt och med varie-
rad finess och med olika former för att ta sig fram i
det politiska livet. Och visst är riskerna sådana. Det
sägs också i utvärderingarna att partierna och parti-
troheten riskerar att minska, och kommer troligtvis att
minska, med ett rent personvalssystem.
Men det finns också forskning på området om vå-
ra politiska partier och deras framtid, och vi får väl se
vad som händer där. Men vi får se om vi om tio år har
nuvarande partisystem. Jag tror inte att vi har det.
Jag tror att det är en bra sammanfattning då man
säger:
"Fotfolkspolitikerna och utmanarna har mer att
vinna på personval än sittande heltidspolitiker och
traditionella maktbärare."
Jag erkänner gärna att jag är stolt över att vara
personvald i denna riksdag, och dessutom hemma i
landstinget. Var fjärde ledamot i denna kammare är
personvald, om jag har läst rätt i betänkandet. I kom-
munerna är det 21,7 % och i landstingen 39,6 %. Det
sistnämnda är ett riktigt hälsotecken. Men man ska
komma ihåg att siffrorna inte säger hela sanningen
och berättar hur många som har kommit in utan per-
sonval. Men jag tror att tolv ledamöter i denna kam-
mare genom personvalet gick förbi andra och skaffa-
de sig en plats.
Om man skulle vilja sitta kvar och enkelt bli om-
vald skulle man som först placerad på två listor
hemma i länet säga att spärrarna ska vara höga, allt
för att trygga den egna positionen.
Men jag är vän av personvalet. Jag tycker att det
är stimulerande med personval. Men det är definitivt
ett hot mot maktbärare som helt litar på partiet och
vad partiledningarna säger om geografisk boendeort,
könskvotering eller annan faktor för placering på en
lista. Detta som exempel.
Jag tror och hoppas att svenska folket i valet i höst
kommer att utnyttja sina kryssmöjligheter i större
omfattning än tidigare. Jag hoppas att folket inser de
möjligheter som man har att kryssa och att därmed
påverka.
Slutligen: Visst skulle jag också ha kunnat begära
några minuters ytterligare talartid för att fundera över
den stora miljonrullning som sker till partierna. 140
miljoner var tydligen statens bidrag enligt par-
tistödslagen 1998. I det fallet är jag glad över att jag
har väckt en motion om en sänkning av stödet till de
politiska partierna. Det finns kanske anledning att
återkomma till det.
För att vi ska bli trovärdiga tror jag att också vi
själva måste dra ned och dra in på saker och ting och
inte bara kräva att alla andra ska göra det.
Fru talman! Jag yrkar, liksom Nils Fredrik Aure-
lius, bifall till reservation 3.


Fru talman! Jag kommer att tala med anledning av
min motion i betänkandet om gemensamma valsedlar.
För att genomföra ett val krävs det väldiga resur-
ser. Partikampanjerna blir större och större för varje
val med mer resor, reklam och jippon.
En kostnad som staten står för helt och hållet är
kostnaden för att trycka upp röstsedlar. Varje år som
det är val tillverkas en mängd valsedlar. Det används
så många som 600-650 miljoner valsedlar varje gång.
För att tillverka dessa valsedlar använder man ca
20 000 tallar, vilket är ett enormt resursslöseri. Val-
sedlarna transporteras och distribueras sedan av ener-
gikrävande fordon.
Men vi vet också att varje parti skickar ut valsed-
lar i flera omgångar. Valsedlar delas ut utanför vallo-
kalen och inne i vallokalen, och i postlokalerna ligger
buntar med valsedlar.
Varje partiorganisation transporterar också val-
sedlar ut till de olika regionerna. Detta innebär ofta
stort arbete för partirepresentanterna.
Jag föreslår i min motion att det ska införas ge-
mensamma valsedlar för alla partier till respektive
riksdags-, landstings- och kommunalval.
En sådan valsedel skulle innehålla samtliga parti-
ers beteckning och listor. Intill varje partibeteckning
och kandidatnamn ska det finnas utrymme för välja-
ren att göra en markering.
Valsedeln är tänkt att tillverkas i ett exemplar för
varje person med rätt att välja. Dessa skulle finnas
tillgängliga och delas ut i vallokalen till den enskilde
väljaren.
I Sverige finns det ca 5,5 miljoner röstberättigade.
Detta innebär att antalet valsedlar skulle minskas från
600 miljoner till ca 6 miljoner. Det är en ansenlig
mängd, vilket också skulle innebära en stor besparing
för staten.
Fru talman! Gemensamma valsedlar som inne-
håller alla partier och kandidater finns i Belgien,
Holland, Schweiz, Luxemburg, Tyskland och vårt
grannland Danmark.
I Danmark samsas 15 olika partier på en lista. Där
finns alla partiers kandidater. En samlad röstsedel ger
väljaren lättare en överblick över alla partier och
kandidater.
Mycket bra fungerar hela valsystemet och de ge-
mensamma valsedlarna i Tyskland. Tyskland har ju
både enmansvalkretsar och listval i regioner, och de
samsas på en sedel med ca 26 olika listor.
Valsedlar fyller ju fler funktioner än att förmedla
väljarens val. De har också en informativ uppgift om
vilka personer som kandiderar och partiets priorite-
ring av kandidaterna.
Den informativa funktionen hos valsedlarna är
mycket viktig. Gemensamma valsedlar av detta slag
ger väljaren en samlad överblick över de partier och
kandidater som ställer upp i valet.
Av störst värde får detta kanske när det som nu
har införts ett personvalsinslag.
En annan fördel är att väljaren i valögonblicket
ser vilka som är valbara och inte behöver samla in en
mängd av de olika partiernas valsedlar.
Fru talman! Jag vill avsluta med en önskan om att
min motion så småningom kommer att få gehör i
denna kammare.


Fru talman! Den här debatten har jag haft med
Miljöpartiet tidigare. Det som gör mig lite förvånad
är det argument som har kommit från flera valforska-
re som säger att man ska vara försiktig med föränd-
ringar, eftersom det är väldigt viktigt med igenkän-
nandet av valsedlar, partibeteckningar och annat i ett
valsystem.
Finns det ingen oro hos Miljöpartiet för att det
skulle uppfattas som väldigt rörigt och otydligt både
när det gäller vilket parti man ska rösta på och när det
gäller att leta reda på sin kandidat om man hade en
gemensam valsedel? Det blir ju ingen liten valsedel
med detta system.


Fru talman! Nej, Mats Berglind, det blir nog inte
rörigt, tvärtom, om man tittar på de valsedlar som
finns i bl.a. Belgien, Holland, Schweiz och Tyskland
där det är väldigt tydligt. Och det är inte någon liten
valsedel. På den får man en väldigt stor överblick
över detta. Jag tror inte att denna osäkerhet kommer
att inträffa.
Samtidigt får väljaren väldigt bra information och
ser allting. Man slipper ha med sig en stor bunt med
olika partiers valsedlar.
Det är sant att vi har diskuterat detta tidigare. Och
jag hoppas att trägen vinner så småningom.
Det finns en utmärkt bok som man kan läsa där
det tydligt visas att detta fungerar mycket bra. Jag kan
se många praktiska delar.
Utskottet skriver bl.a. att det inte finns några
vinster i praktiskt hänseende med gemensamma val-
sedlar. Det tycker jag inte är en riktigt bra utgångs-
punkt. Jag säger att som det nu är får alla partimedar-
betare slita och släpa med dessa valsedlar varje gång.
Det är väldigt tungt att bära dem, köra ut dem till alla
valdistrikt och dela ut dem. Sedan ska de också dist-
ribueras i många omgångar före valet.



Motion motion 2001/02:K20 med anledning av prop. 2001/02:53 Ändringar i vallagen, m.m. 

av Inger Lundberg m.fl. (S)

med anledning av prop. 2001/02:53 Ändringar i vallagen, m.m. 

av Rolf Gunnarsson (M)

Personval

Motion motion 2001/02:K21 med anledning av prop. 2001/02:53 Ändringar i vallagen, m.m. 

av Per Unckel m.fl. (M)

Motion motion 2001/02:K22 med anledning av prop. 2001/02:53 Ändringar i vallagen, m.m. 

av Ingvar Svensson m.fl. (KD)

Motion motion 2001/02:K220 Obligatoriskt personval

av Sten Andersson (M)

Obligatoriskt personval

Motion motion 2001/02:K23 med anledning av prop. 2001/02:53 Ändringar i vallagen, m.m. 

av Helena Bargholtz m.fl. (FP)

Motion motion 2001/02:K236 En frihetens författning

av Bo Lundgren m.fl. (M)

En frihetens författning

Motion motion 2001/02:K24 med anledning av prop. 2001/02:53 Ändringar i vallagen, m.m. 

av Per Lager (MP)

Motion motion 2001/02:K253 Blanka valsedlar

av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)

Blanka valsedlar

Motion motion 2001/02:K260 ID-handling vid val

av Lars Elinderson (M)

ID-handling vid val

Motion motion 2001/02:K261 Synskadades rätt till valhemlighet

av Camilla Sköld Jansson m.fl. (V)

Synskadades rätt till valhemlighet

Motion motion 2001/02:K263 Gemensamma valsedlar

av Barbro Feltzing (MP)

Gemensamma valsedlar

av Per Bill (M)

av Eva Flyborg (FP)

Personvalet

Motion motion 2001/02:K285 Utlandssvenskars möjlighet att delta i allmänna val

av Holger Gustafsson (KD)

Utlandssvenskars möjlighet att delta i allmänna val

Motion motion 2001/02:K291 Antalet valkretsar i kommunerna

av Claes Stockhaus (V)

Antalet valkretsar i kommunerna

Motion motion 2001/02:K295 Valkretsar i Västra Götaland

av Magnus Jacobsson (KD)

Valkretsar i Västra Götaland

Motion motion 2001/02:K304 Internetbaserat deltagande i allmänna val

av Anna Kinberg (M)

Internetbaserat deltagande i allmänna val

Motion motion 2001/02:K309 Personvalsinslaget i kommunalvalen

av Marianne Jönsson (S)

Personvalsinslaget i kommunalvalen

Motion motion 2001/02:K318 Informationsinsatser för ökat valdeltagande

av Anders Ygeman (S)

Informationsinsatser för ökat valdeltagande

Motion motion 2001/02:K322 Västra Götalands västra valkrets

av Lennart Nilsson och Lisbet Calner (S)

Västra Götalands västra valkrets

Valsystemet

Motion motion 2001/02:K334 Redovisning av blanka valsedlar

av Carina Hägg (S)

Redovisning av blanka valsedlar

av Agne Hansson m.fl. (C)

Demokrati

av Matz Hammarström m.fl. (MP)

Motion motion 2001/02:K424 Förnyelse av demokratin

av Lars Leijonborg m.fl. (FP)

Förnyelse av demokratin

Motion motion 2001/02:T466 Post, tele och informationsteknik

av Johnny Gylling m.fl. (KD)

Post, tele och informationsteknik

Proposition proposition 2001/02:53 Ändringar i vallagen, m.m.

Ändringar i vallagen, m.m.

Riksdagsskrivelse 2001/02:147

SOU 1999:136

SOU 2000:125

Riksdagen beslutade, med anledning av motionsförslag, bl.a. att införa en generell rätt för väljare att brevrösta utomlands. Riksdagen gick därmed emot regeringens förslag. Det ska fortfarande vara möjligt att rösta hos svenska utlandsmyndigheter. Riksdagen godkände vidare regeringens förslag att häktade och anhållna personer inte ska gå miste om sin rösträtt utan ska kunna rösta via bud. I dag är reglerna utformade så att endast personer som är sjuka, funktionshindrade eller gamla kan rösta genom bud. Vallokaler ska, så långt som möjligt, vara tillgängliga för personer med funktionshinder. Kommunerna ska sträva efter att välja vallokaler som är anpassade efter funktionshindrades behov och önskemål. 