Anf. 83 Matilda Ernkrans (S)
Fru talman! Ärade riksdagsledamöter! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 1 i betänkandet. Det finns inte några som helst fördelar med att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag. Därför yrkar vi socialdemokrater avslag på den här propositionen.
Vi socialdemokrater vet att föräldrar med barn vill ha lite bättre balans i sina liv, lite bättre ordning på tiden och livet med barnen. Men ökade orättvisor är inte lösningen. Vi socialdemokrater vill i stället investera i familjers kraft. Det ska löna sig att våga och det ska märkas att Sverige är ett välfärdsland, för Sverige, föräldrar, barn och familjer tjänar på rättvisa. Ett ofinansierat kommunalt vårdnadsbidrag är orättvist, och det är att slösa med våra gemensamma pengar.
Vi socialdemokrater är inte ensamma om den här kritiken. Vi delar den med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi delar den med tunga remissinstanser som Socialstyrelsen, som menar att förslaget saknar jämställdhetsanalys och, lyssna noga nu, barnkonsekvensanalys. Det saknas en analys av vilka barn som kommer att beröras och av positiva och negativa konsekvenser för barnen. Skolverket delar kritiken att det saknas barnperspektiv och menar att utvärderingar tydligt visar en negativ påverkan på mödrars sysselsättning. Jämställdhetsombudsmannen går till och med så långt att han menar att vårdnadsbidraget strider mot de jämställdhetspolitiska mål som riksdagen har lagt fast. Vi delar dessutom kritiken med nio tiondelar av landets föräldrar som inte vill ha vårdnadsbidrag utan hellre vill ha pengarna till en bättre förskola, enligt SVT i dag.
Jag kan konstatera att vårdnadsbidraget är att slarva bort pengar på en reform som med stor sannolikhet bara kommer att nyttjas till att privatisera omsorgen om barnen eller av familjer där kvinnorna redan står långt ifrån arbetsmarknaden, där mamma redan är hemma. Barnen vinner inte en mamma, de förlorar en pappa. Det är att slösa med våra gemensamma pengar med en dröm om en svunnen tid. Och sedan ska man låta alla barn i förskolan få betala för kalaset, för var ska annars pengarna tas för att betala en ofinansierad vårdnadsbidragsreform? Nej, borgerlig orättvis politik är inte lösningen.
Fru talman! I Sverige har vi socialdemokrater under lång tid värnat två viktiga grundpelare i familjepolitiken.
Den första är en väl utvecklad och flexibel föräldraförsäkring. Vi har byggt ut och förbättrat den för att underlätta för både mammor och pappor att förena ett aktivt arbetsliv med att ta hand om sina egna barn. Världens bästa föräldraförsäkring har inneburit att svenska barn har vårdats av egna föräldrar i stället för av barnflickor.
Den andra är en väl utbyggd förskola av god kvalitet. Unga föräldrar ska kunna bidra med sitt arbete till samhällets utveckling och samtidigt vara trygga med omsorgen som barnen får. Förskolan är utformad utifrån barnens behov men samtidigt tydligt kopplad till vuxna människors möjligheter att arbeta och inte vara beroende av andra för sin inkomst. Det har varit extra viktigt för kvinnors möjlighet till ett självständigt liv och egen försörjning. Och det har varit viktigt för barns utveckling, något som till exempel Barnombudsmannen framhåller.
Nu vill i stället den borgerliga regeringen ge unga friska kvinnor 3 000 spänn i bidrag för att de ska stanna hemma i tre års tid och låta sig bli beroende och försörjda av andra. Vårdnadsbidraget förstärker orättvisorna mellan könen.
Utvärderingen av vårdnadsbidraget i Norge och våra egna erfarenheter sedan 1991-1994, när borgarna senast införde ett vårdnadsbidrag, samt de experiment som ett antal borgerliga kommuner har genomfört visar tydligt att det är kvinnor som redan står långt från arbetsmarknaden som tar ut bidraget. I Norge visar det sig dessutom att i familjer med annan etnisk bakgrund har kvinnorna fått det ännu svårare att komma ut på arbetsmarknaden. Kvinnorna och barnen har marginaliserats ytterligare. Barnen får inte del av förskolan, vilket har försenat språkinlärningen och gett barnen sämre villkor vid skolstarten. I Norge ska vårdnadsbidraget avvecklas. Men i Sverige gör den borgerliga regeringen det omvända, samtidigt som man avstår från att prioritera frågan om barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är inte att ge svar till nutidens föräldrar. Det är att svika alla de barn som inte lever i en väletablerad kärnfamilj.
Fru talman! Regeringen hävdar att vårdnadsbidraget ger fler ökade möjligheter att vara hemma och vårda sina barn och att det viktigaste med vårdnadsbidraget är att föräldrarna själva får bestämma. Men sedan utesluter regeringen ett antal föräldrar som man anser inte vara kompetenta nog att själva få bestämma. Råkar barnet befinna sig i en familj där den ena föräldern är aktivt arbetssökande och ägnar all sin tid åt att försöka få tag i det där jobbet som man så väl behöver, då får inte den andra föräldern ta ut vårdnadsbidrag för mer tid med barnet. Inte heller om barnet finns i en familj där den ena föräldern har drabbats av en kronisk sjukdom får den andra föräldern använda vårdnadsbidraget till mer tid med barnet.
Listan är lång över de försäkringar och ersättningar som inte kan kombineras med vårdnadsbidraget. Därutöver kan man lägga till att vårdnadsbidraget till sin konstruktion enbart är riktat till sammanboende föräldrar. En ensamstående förälder som ska leva på 3 000 kronor i månaden får svårt att skaffa mat på bordet till barnen.
När det gäller borgerlighetens mantra om att de tror på föräldrarna visar vårdnadsbidraget med all sin tydlighet att det för borgerligheten bara gäller fläckvis. Alla föräldrar är inte förmögna nog.
Däremot sätter den borgerliga regeringen inget hinder för vissa föräldrar att kombinera vårdnadsbidraget med skattesubventionerade tjänster, som avdrag för hushållsnära tjänster och nedsättning av socialavgifterna för att anställa unga under 25 år. Här är det fullt möjligt att kombinera statliga stöd av olika slag. En förälder kan arbeta heltid, ta barnet från förskolan och i stället kvittera ut ett fullt vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidraget kan sedan naturligtvis användas till att delfinansiera en barnflicka. Och för barnpassning i hemmet kan man göra avdrag som en hushållsnära tjänst. Är den anställde under 25 år kan det också ges rabatt på arbetsgivaravgiften. Här tillåts att bidrag staplas på bidrag. Och nu handlar det inte längre om privat barnomsorg som står under kommunens tillsyn utan om alternativ där ingen utomstående tillsyn sker. Förslaget innebär i praktiken att det går att bedriva någon sorts privat barnpassning av barn i åldrarna ett till tre år, utan att det finns någon tillsyn över huvud taget, för dem som har råd och för dem som inte vill ha mer tid med sina barn.
Fru talman! Regeringen säger att vårdnadsbidraget ska ge mer valfrihet och tid med barnen. Men valfrihet för vem och till vilket pris? Det skickas ju faktiskt inte med några pengar. Det är andra barn och andra föräldrar som kommer att få betala priset i form av sämre förskola, större barngrupper, mer stress och press i vardagen för alla de föräldrar som vill bidra med sitt arbete
och
med sitt föräldraskap.
I Norge kan man se hur vårdnadsbidraget har påverkat arbetsutbudet. Enligt svenska Konjunkturinstitutet har vårdnadsbidraget i Norge lett till att 11 000 jobb har försvunnit. Hur många jobb kommer att försvinna i Sverige? Hur många kvinnor kommer att stanna hemma och successivt glida bort från arbetsmarknaden?
Ni som är euforiska av glädje, som en av de borgerliga ledamöterna uttryckte det när vi i utskottet behandlade vårdnadsbidraget, kan väl inte seriöst mena att det här är er framtidsvision? När ni talar med era döttrar, era söner eller barnbarn, målar ni då framtiden i vårdnadsbidraget? Säger ni till era flickor att de ska vara duktiga och studera mycket? Det är viktigt med skolan. Det är viktigt att lära. Läs så mycket du kan, gärna också på universitetet. Men sedan, lilla vän, när barnen kommer är det bara för dig att stanna hemma. Minst tre år går bra. Längre går också bra om du vill ha fler barn. Och din utbildning eller ditt yrke behöver du inte bekymra dig om. Du kan nog ta vid där du slutade.
Nej, att vara borta från arbetsmarknaden i mer än tre år är ingenting som du behöver bry dig om. Du, min dotter, har din plats hemma med barnen. Jobbet fixar sig, ska du se. Se nu bara till att studera ordentligt så att du är högt utbildad och väldigt kompetent när du sedan ska gå hemma med barnen. Och tänk inte på pensionen. Det löser sig. Du har ju en man att luta dig mot. Han kommer aldrig att svika dig.
Till era söner säger ni: Familjen behöver du inte bry dig om. Den tar din fru hand om. Se nu bara till att utbilda dig och jobba - för jobba, det kommer du att få göra, och extra mycket när barnen är små. Nej, barnen behöver inte dig som pappa. Det sköter mamma om. Barnen behöver mest dina pengar, inte så mycket mer.
Nej, borgerliga riksdagsledamöter - och ansvarig minister, hade jag tänkt säga. Men Göran Hägglund finns inte ens här. Han deltar inte i debatten. Jag tänker så här om ministern och kristdemokraternas företrädare: Vårdnadsbidraget är er paradgren och ansvarig minister är inte ens här! Det måste kännas hårt för Folkpartiet, som har gett upp sin historia om kvinnornas frigörelse, och det måste kännas hårt för Moderaterna, vars nya image nu har fått ge vika för bidragsberoende och utanförskap. Ministern är inte ens här. Det måste kännas hårt, som sagt.
Men nåväl, borgerliga riksdagsledamöter: Jag tror faktiskt att ni inte ens tror på det här själva. Jag tror att ni vet att ett vårdnadsbidrag aldrig kommer att handla om era döttrar, era söner eller barnbarn. Jag tror att ni vet att det här handlar om något annat, om att privatisera omsorgen om våra barn för dem som har råd och kan välja och att glömma de kvinnor som redan nu lever isolerat med en lång väg in på arbetsmarknaden, att glömma de barn som inte finns i en väletablerad kärnfamilj och sist men inte minst att glömma och gömma det faktum att både kvinnor och män behövs både på arbetsmarknaden och i familjen.
Kanske är det en borgerlig politik som ni kan vara stolta över men det kommer aldrig att bli en socialdemokratisk politik. Därför tar vi bestämt avstånd från det kommunala vårdnadsbidraget; för barnens skull, för kvinnornas skull, för familjens skull och för framtidens skull, för att ökade orättvisor inte är lösningen. Ett vårdnadsbidrag är inte vad nutidens föräldrar efterfrågar eller vad våra barn behöver. Vi tycker att det är fel väg att gå.
Fru talman! Avslutningsvis: I stället för att öka orättvisorna vill vi socialdemokrater vidareutveckla vår föräldraförsäkring. Vi har i dag presenterat vår idé om vardag med barntid, där föräldrar får en chans att få lite mer vardagstid med sina barn utan att tvingas lämna arbetsmarknaden, och det inom föräldraförsäkringens ram. Vi vill se över möjligheten till en särskild föräldrapenning för ensamstående föräldrar. Vi vill ge båda föräldrarna en möjlighet att stanna hemma barnets första månad, för barnen behöver båda sina föräldrar. Pappor vill se sina barn utvecklas. Vi vill också ge dem som har outnyttjade föräldrapenningdagar, vilket oftast är pappor, en andra chans att vid ett tillfälle ta ut sina dagar och få tid med sina barn.
Vi ska fortsätta utveckla kvaliteten inom barnomsorgen och förskolan och stärka rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid, för vi vill investera i familjers kraft med alla barns bästa för ögonen. Vi vill att fler ska vilja och våga bli föräldrar, att fler ska våga för att de vet att de får en ersättning baserad på deras inkomst när de är hemma med sina små barn. Vi vill att fler ska våga för att de vet att det finns en barnomsorg med god kvalitet som är tillgänglig när de behöver den. Vi vill att fler ska våga för att de vet att blir jag ensam med mitt föräldraskap finns stödet där för mig. Vi vill att fler ska våga för att de vet att de har jobbet kvar när de kommer tillbaka. De har inte tvingats välja mellan barn och arbete. De har inte blivit omsprungna av kvinnor och män som har valt bort barn. De vågar för att de vet att de kommer att dela glädjen och oron för barnen tillsammans i ett jämställt föräldraskap. Kvinnor och män behövs både i familjen och i arbetslivet. Ett jämställt arbetsliv förutsätter ett jämställt familjeliv och tvärtom. Barn behöver föräldrar som är jämlika och kan göra egna livsval. Trygga föräldrar ger barn en trygg vardag. Det ska löna sig att våga. Sverige tjänar på rättvisa. Det är vårt välfärdsland. Det är vårt svar till nutidens föräldrar.
(Applåder)
I detta anförande instämde Carina Adolfsson Elgestam, Kurt Kvarnström, Carina Ohlsson, Jasenko Omanovic, Veronica Palm, Magdalena Streijffert och Göte Wahlström (alla s).