Vatten- och luftvård
Betänkande 1992/93:JoU5
Jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JOU05
Vatten- och luftvård
Innehåll
1992/93 JoU5
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande 60 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1992 om vatten- och luftvård och om det internationella miljösamarbetet. Bl.a. följande frågor behandlas: Den marina miljön i Västerhavet och Östersjön Tillståndet i Vättern och Mälaren Miljöanpassade drivmedel Avgasrening Freoner Det s.k. Montrealprotokollet
Samtliga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till att de i huvudsak utgör upprepningar av motioner som behandlades i 1991 års miljöpolitiska beslut. I betänkandet redovisas utförligt uppföljningen av detta beslut och arbetet i övrigt på miljöområdet, såväl nationellt som internationellt.
Till betänkandet har fogats tre reservationer (s,nyd).
Motioner
1991/92:T203 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergång från fossila bränslen till miljövänligare drivmedel som t.ex. etanol.
1991/92:T218 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöanpassade drivmedel.
1991/92:T221 av Ines Uusmann m.fl. (s) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet av Mälaren.
1991/92:T429 av Max Montalvo m.fl. (nyd) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa realistiska regler för import av hobbybilar.
1991/92:Jo403 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Stensunds vattenbruk.
1991/92:Jo605 av Bo Bernhardsson och Gunnar Nilsson(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av snabba åtgärder för att rena rökgaserna vid landets krematorier.
1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör utarbeta ett förslag om hur det s.k. Montrealprotokollet skall skärpas i nästa steg.
1991/92:Jo613 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problemen med det försurade brunnsvattnet.
1991/92:Jo624 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av bilaterala påtryckningar på Storbritannien inför omförhandlingen av svavelprotokollet.
1991/92:Jo625 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får i uppdrag att närmare klargöra förutsättningarna för att främja införande av motorvärmare i trafikfordon.
1991/92:Jo628 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kustvattenkontroll i Öresund.
1991/92:Jo630 av Kenneth Attefors (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de tidigare fattade besluten om alternativ avgasrening skyndsamt skall genomföras eller senast under 1992.
1991/92:Jo631 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljön i havet längs Västkusten.
1991/92:Jo633 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inte bör tillämpa miljöregler som kan ge högre produktionskostnader för svenska företag än konkurrentländerna i Europa.
1991/92:Jo634 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning och fortsatta undersökningar av miljöpåverkan av Vätterns ekosystem.
1991/92:Jo635 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensneutrala regler för bilavgaser.
1991/92:Jo639 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av stöd till forskning och förebyggande skydd av Vättern som natur- och kulturområde och som dricksvattentäkt.
1991/92:Jo642 av Alf Egnerfors och Reynoldh Furustrand(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snabbt utreda på vilket sätt Sverige skall kunna bli freonfritt fram till år2000.
1991/92:Jo644 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöproblemen i och kring Mälaren.
1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka aktivt för höjd internationell miljöstandard på bilar.
1991/92:Jo646 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en offensiv svensk hållning till miljöutvecklingen i Europa.
1991/92:Jo647 av Siw Persson och Håkan Holmberg (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges roll i det internationella miljösamarbetet.
1991/92:Jo648 av Margareta Viklund m.fl. (kds,m,fp,c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att se över vattenledningsnäten.
1991/92:Jo651 av Ivar Franzén och Lennart Brunander (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Naturvårdsverkets bestämmelser på avgasområdet, 2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om ökad användning av avgasreningssystem och avgasreningssystemens verkningsgrad.
1991/92:Jo654 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ålägga lantbruksnämnderna att aktivt verka för tångtäkt, i synnerhet i Kristianstads län.
1991/92:Jo657 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att minska utsläpp till havet.
1991/92:Jo658 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försurningsläget i Härjedalen.
1991/92:Jo659 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt initiativ för bildande av en Nordsjökommission, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om radioaktiva utsläpp från Sellafield, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dumpning i Nordsjön, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om oljeutvinning i Skagerrak, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nordisk handlingsplan för Västerhavets miljö, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra miljöförstöring från vrak, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskad kvävetillförsel till Västerhavet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om musselodlingar för att minska övergödningen i kustvattnen.
1991/92:Jo660 av Annika Åhnberg och Bengt Hurtig (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att försäljning av bensin med bly (blyad bensin) förbjuds den 1juli 1993, 2. att riksdagen hos regeringen begär att bensinkvaliteten ur miljö- och hälsoskyddssynvinkel utreds.
1991/92:Jo661 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till Stensunds ekologiska centrum.
1991/92:Jo662 av John Bouvin och Lars Andersson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Statens naturvårdsverks tillämpningsföreskrifter A40, A90 ochA91.
1991/92:Jo663 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för en bättre havsmiljö.
1991/92:Jo664 av Mikael Odenberg och Fredrik Reinfeldt(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av författningar och bestämmelser på bilavgasområdet så att den fria konkurrensen på bilservicemarknaden kan upprätthållas.
1991/92:Jo665 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna från den 1juli 1992 skall återvinna freon ur kylskåp, frysar etc. eller lagra detta avfall tills tillräcklig destruktionskapacitet finns.
1991/92:Jo666 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får i uppdrag att organisera en nationell kraftsamling kring Östersjön i enlighet med motionens intentioner.
1991/92:Jo681 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygets miljöproblem.
1991/92:Jo684 av Sten Söderberg (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Naturvårdsverkets regler som hindrar en positiv utveckling inom bilkomponentindustrin i Sverige ändras så att det stämmer överens med bilavgaslagen och kraven på fri konkurrens inom bilbranschen enligt vad i motionen anförts, 2. att riksdagen hos regeringen begär att den utreder möjligheterna att utrusta en större del av bilparken med effektivare avgasrening i enlighet med vad i motionen anförts.
1991/92:Jo687 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på avgasutsläpp på "icke-trafik"-motorer.
1991/92:Jo688 av Karin Pilsäter och Christer Lindblom(fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av luftutsläppen från sjöfarten, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av svavelhalten i bunkeroljan, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en naturvårdsfond.
1991/92:Jo689 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Västervattnens betydelse som dricksvattentäkt för en betydande del av Västsveriges befolkning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i internationella sammanhang påtalar bristande efterlevnad av förbuden mot dumpning av fast avfall i havet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allvaret och omfattningen av utsläpp, även som resultat av olyckor och tillbud, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för Västervattnen där i motionen redovisade förslag bör ingå.
1991/92:Jo690 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående arbetsredskap, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans för utveckling av miljövänlig teknik, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av stimulanser till Stockholmsregionen för att få till stånd en ökad användning av biobränsle, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skyddet av Mälaren skall förstärkas genom att restriktioner införs för kemikalieanvändning på tillrinningsområden av särskild betydelse.
1991/92:Bo519 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt ekonomiskt delansvar för genomförandet av miljöövervakning i Vättern.
Utskottet
Inledning
Inledningsvis vill utskottet erinra om att flertalet av de miljöfrågor som tas upp i de aktuella motionerna behandlades utförligt av utskottet våren 1991 i samband med den miljöpolitiska propositionen En god livsmiljö (1990/91:90, JoU30, rskr.338). Utskottet kan ånyo konstatera att det råder betydande politisk enighet om miljöproblemens omfattning och karaktär. Med utgångspunkt i de miljömål som då fastställdes arbetar bl.a. Statens naturvårdsverk vidare såväl nationellt som internationellt med den målsättning och enligt den verksamhetsinriktning som angavs i riksdagens beslut. Samtidigt bedrivs ett arbete som skall ligga till grund för kommande miljöpolitiska förslag från regeringen.
Sedan den 1juli 1991 gäller delvis nya regler för Naturvårdsverkets verksamhet. I regeringens kompletterande direktiv för verkets anslagsframställning för budgetåren 1992/93--1993/94 angavs bl.a. följande. Verket skall utveckla prestationsmål, och redovisningen skall spegla effektiviteten och produktiviteten i verkets arbete. Vidare skall verket följa upp Sveriges miljömål och i detta sammanhang analysera hur verkets arbete har bidragit till måluppfyllelsen. Detta innebär bl.a. att verket har behållit sin roll som central förvaltningsmyndighet men att andra prioriteringar gäller för verksamheten. Bl.a. har större delen av tillsynen enligt miljöskyddslagen (1969:387) överförts till länsstyrelser och kommuner. Verket har därigenom fått en mer renodlad roll med starkare tonvikt på målstyrning, vägledning, samordning och uppföljning. Detta innebär i praktiken att Naturvårdsverket i dag arbetar med ett samlat miljöprogram, Miljö -93, som skall presenteras under våren 1993 samt med projektet MIST, Miljön i Sverige -- tillstånd, trender. Nyligen har verket publicerat rapporten Forskning och utveckling för bättre miljö (nr4062 jämte bilaga nr4064). Rapporten är den tredje i ordningen och gäller all svensk forskning och utveckling relaterad till naturresurser och yttre miljö och är en "rullande" bedömning av forskningsbehovet för den närmaste tioårsperioden. Nästa rapport planeras till år 1995. Bland Naturvårdsverkets övriga arbetsuppgifter under innevarande budgetår bör nämnas avfallsfrågor, ekonomiska styrmedel, miljöövervakning, landskapsvård samt uppföljning av FN:s konferens Miljö och utveckling (UNCED).
Karaktäristiskt för det marina miljöskyddsarbetet är att det till stora delar bedrivs i internationellt samarbete och regleras genom ett icke obetydligt antal konventioner och andra överenskommelser. Utskottet finner därför anledning att lämna en redogörelse för de överenskommelser som är aktuella i detta betänkande.
Inom ramen för ECE:s (FN:s ekonomiska kommission för Europa) konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) bedrivs miljöövervakning som avser direkta mätningar av föroreningar i nederbörd och atmosfär. Verksamheten omfattar också övervakning av skador på skogen, mark- och vattenförändringar samt korrosion och effekter av luftföroreningar på grödor. Ett protokoll till konventionen undertecknades i november 1991 och har nyligen godkänts av riksdagen (prop.1991/92:171, JoU2, rskr.11). Enligt protokollet åtar sig parterna att till utgången av år 1999 vidta begränsningsåtgärder för utsläpp av flyktiga organiska ämnen i enlighet med ett av tre alternativ.
EG:s miljöbyrå European Environmental Agency (EEA) har som ett av sina främsta syften att få till stånd ett europeiskt miljöinformations- och observationsnätverk. Inom ramen för EES-avtalet har Sverige, liksom övriga EFTA-länder, förklarat sin avsikt att delta i EEA. EEA är öppet för samarbete även med Östeuropa.
Det internationella samarbetet för skydd av haven sker inom Helsingforskommissionen (HELCOM) för skyddet av Östersjöområdets marina miljö inkl. Kattegatt och inom Paris- och Oslokommissionerna (OSPARCOM) vad gäller utsläpp till Nordostatlanten från landbaserade källor resp. från dumpning och förbränning till havs. I september i år hölls ett miljöministermöte i Paris. Inför mötet hade texterna i Oslo- och Pariskonventionerna arbetats samman till en ny konvention, den s.k. nya Pariskonventionen, vars område har utökats från att avse endast utsläpp till haven till att omfatta samtliga miljöproblem, t.ex. även sand- och grussugning. Konventionen har undertecknats av samtliga berörda länder men har ännu inte ratificerats. Till dess samtliga stater har ratificerat konventionen, vilket beräknas ha skett inom ett par år, gäller de ursprungliga Paris- och Oslokonventionerna. För Sveriges del beräknas ratificering ske under våren 1993.
Inom ramen för Nordsjökonferensen hålls vart tredje år möten på ministernivå med deltagande av Nordens strandstater samt Schweiz och EG. Nordsjökonferensernas överenskommelser har visserligen inte samma bindande karaktär som konventionstexterna, men de beslut som fattas inom ramen för HELCOM och Nordsjökonferensen har i praktiken nästan samma genomslagskraft nationellt. Besluten vid Nordsjökonferenserna genomförs via OSPARCOM samt via den internationella sjöfartsorganisationen International Maritime Organization (IMO) eller andra etablerade organ. IMO-konventionerna reglerar utsläpp av olja från fartyg. En annan internationell överenskommelse om åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg är MARPOL-konventionen från år 1973, som till sin karaktär är global och innehåller långtgående begränsningar av utsläpp av olja och andra skadliga ämnen från fartyg. 1978 års protokoll till konventionen, det s.k. MARPOL-protokollet, kan sägas ha tagit över konventionen och innehåller en rad betydande skärpningar av föreskrifterna om bl.a. oljetankfartygs konstruktion, utrustning och hantering.
Samordning av oljebekämpning m.m. i Nordatlanten regleras i den reviderade s.k. Bonnöverenskommelsen från år 1989.
Den s.k. Baselkonventionen som trädde i kraft den 5 maj 1992 behandlar kontroll av gränsöverskridande transporter av farligt avfall. Enligt konventionen får en part inte tillåta transport av avfall till länder, speciellt utvecklingsländer, som i sin lagstiftning har förbjudit sådan import. Export skall inte heller tillåtas om det finns anledning att anta att avfallet inte kommer att hanteras miljöriktigt. Konventionen innehåller även regler för utveckling av miljöanpassad teknik och minskade avfallsmängder.
Inom ramen för den verksamhet som bedrivs av Nordiska ministerrådet pågår arbete för att samordna övervakningen av miljön i Norden. Ministerrådet har initierat ett stort antal projekt som tillsammans bildar en nordisk plan för övervakning av tillståndet i miljön. I juni 1993 skall en samordnad redovisning av miljötillståndet i Norden presenteras.
I 1967 års Köpenhamnsöverenskommelse mellan de nordiska länderna regleras bl.a. underrättande om iakttagelser av oljeförekomster och hjälp vid oljebekämpning.
1974 års nordiska miljöskyddskonvention likställer grannländernas miljöskyddsintressen med det egna landets vid prövning av tillstånd för miljöfarlig verksamhet.
Det marina miljöskyddsarbetet
Motionerna
I motion Jo631 (m) föreslås ett antal åtgärder för att förbättra miljön i havet längs Västkusten. De norska utsläppen bör minskas så att livet återställs i vattnen runt Bohuslän, krafttag bör tas så att länderna runt Nordsjön minskar giftutsläpp och föroreningar, sälstammen och det övriga djurlivet bör anpassas i förhållande till utrymme och livsbetingelser och utslagna fiskarter bör återinplanteras. Slutligen bör fiskare som drabbas av avbräck på grund av miljöförstöring hållas skadeslösa. För att begränsa utsläppen av miljöskadliga ämnen i Västerhavet bör enligt motion Jo659 (c) Sverige dels genom direkta överläggningar med Norge, dels i andra internationella fora verka för att oljeutvinning i Skagerrak inte kommer till stånd (yrkande 4) och ta initiativ till en utvecklad och mer långtgående nordisk handlingsplan än den nuvarande (yrkande5).
Enligt motion Jo659 (c) bör Sverige ta initiativ till inrättande av en Nordsjökommission (yrkande1) och dels genom direkta kontakter med Storbritanniens regering, dels inom ramen för den s.k. Oslokonventionen agera kraftfullt för att förhindra dumpning i Nordsjön (yrkande3). I motion Jo689(fp) yrkande3 framförs kravet att Sverige i internationella sammanhang bör påtala bristande efterlevnad av förbuden mot dumpning av fast avfall i havet. Behovet av åtgärder för att minska utsläpp till havs, framför allt oljeutsläpp och kemikalietransporter, betonas i motion Jo657(v). I syfte att förhindra miljöförstöring från vrak bör Sverige enligt motion Jo659(c) yrkande7 omgående ta internationella initiativ för att bärga och destruera gamla vrak. Genom långtgående krav på reningsutrustning och miljövänliga bränslen, kraftfull satsning på järnvägstrafiken, genom att använda handelsgödsel- och bekämpningsmedelsavgifterna för att befintliga våtmarker skall kunnabibehållas och nya tillskapas kan kvävetillförseln till Västerhavet minskas (yrkande9). I motion Jo689 (fp) yrkande4 betonas allvaret och omfattningen av de utsläpp som är orsakade av olyckor och tillbud. För att övergödningen i kustvattnen skall minska bör enligt motion Jo659(c) yrkande10 omgående försöksverksamhet med musselodlingar istor skala inledas. I syfte att förbättra kustvattenkontrollen i Öresund bör enligt motionärerna i motion Jo628(fp) ett antal kontrollstationer överflyttas från övriga kustområden till Öresund. I arbetet för en bättre havsmiljö efterlyses i motion Jo663(s) konkreta åtgärder för att förbättra miljösituationen i västra Skåne, antalet kontrollstationer längs Öresund bör ökas kraftigt, den marinekologiska kompetensen inom regionen bör behållas och förstärkas och försök bör inledas för att få till stånd ett Skånes Miljö- och naturvärn. Enligt motion Jo654(kds) bör lantbruksnämnderna (lantbruksenheterna) åläggas att aktivt verka för tångtäkt, i synnerhet i Kristianstads län.
Vänsterpartiet begär i motion Jo666 (v) att Naturvårdsverket får i uppdrag att organisera en nationell kraftsamling kring Östersjön och utarbeta en strategi för att på ett både ekonomiskt och ekologiskt maximerat sätt lösa Sveriges negativa miljöpåverkan.
Utskottets överväganden
Som framgår av utskottets betänkande ovan (s.7f.) vilar det internationella arbetet med att förbättra den marina miljön på ett flertal konventioner och pågår inom ett icke obetydligt antal fora. Inom Nordsjökonferensen arbetar man med frågor om bl.a. minskad kvävetillförsel, närsalter, oljeföroreningar, atmosfärfrågor och övervakning samt luftfrågor i den mån de berör haven. Storbritannien har förbundit sig att upphöra med dumpning av industriavfall år 1993 och med dumpning av slam år 1998. Arbete pågår inom konferensens ram med förbud mot dumpning av muddermassor liksom med frågor om dumpning av fartyg och oljeplattformar. Beträffande cellulosaindustrins utsläpp medger Pariskonventionen, som reglerar utsläpp till Nordostatlanten från landbaserade källor resp. från dumpning och förbränning till havs, efter förslag från Sverige högst 1kg AOX (adsorberbar organisk halogen) per ton massa, vilket motsvarar de svenska bestämmelserna. Enligt konventionen råder förbud för nya produkter innehållande PCB. I september i år hölls ett miljöministermöte i Paris. Inför mötet hade texterna i Oslo- och Pariskonventionerna arbetats samman och bygger numera på bl.a. principen om bästa tillgängliga teknologi. Försiktighetsprincipen har skrivits in i konventionen, liksom förbud mot dumpning av låg- och medelaktivt radioaktivt avfall. För Storbritannien och Frankrike gäller ett moratorium om 15år. Därefter skall dessa länder avgöra om de vill återgå till dumpning men då endast under vissa förutsättningar. Östersjöområdet har enligt överenskommelsen ställning som specialområde, vilket innebär att utsläpp från fartyg av exempelvis olje- och kemikalierester i princip är förbjudna. Fr.o.m. februari 1991 har även Nordsjön förklarats som specialområde och är därmed i skyddshänseende likställd med Östersjön. Även det arbete som bedrivs inom ramen för Helsingforskommissionen (HELCOM) spelar en viktig roll för skyddet av Östersjöns miljö inkl. Kattegatt. Inom både Paris- och Helsingforskommissionerna har överenskommelser uppnåtts om rekommendationer till åtgärder inom jordbruket och de kommunala avloppsreningsverken för att minska belastningen av bl.a. närsalter.
När det gäller det bilaterala miljösamarbetet med Norge vill utskottet erinra om den nordiska miljöskyddskonventionen som likställer grannländernas miljöskyddsintressen med det egna landets vid prövning av tillstånd för miljöfarlig verksamhet.
Utskottet vill i sammanhanget även erinra om 1988 års miljöpolitiska beslut där riksdagen fastslog att åtgärder skulle påbörjas före utgången av år 1992 vid samtliga massafabriker för att minska utsläppen av organiska klorföreningar till en nivå av 1,5kgTOCl (totalt organiskt bundet klor) per ton massa. Omräknat i AOX (adsorberbar organisk halogen) motsvarar denna mängd ungefärligen 1,7--1,8kgAOX per ton massa. Målet var att på sikt i stort sett eliminera utsläppen av klorerad organisk substans. Det kan i dag konstateras att utsläppsnivåerna har sjunkit till 0,5kgAOX per ton massa och att pågående teknikutveckling kommer att göra det möjligt att sänka nivåerna ytterligare. Denna utveckling utgör enligt utskottets mening ett glädjande exempel på vad som kan åstadkommas av miljömedvetna konsumenter och en industri som anpassar produktionen efter konsumenternas krav.
Våren 1991 kunde utskottet konstatera att resultatet av bl.a. omfattande reningsåtgärder som de senaste åren vidtagits från norsk sida hade blivit att föroreningen av de svensk-norska gränsvattnen redan reducerats väsentligt och att ytterligare förbättringar var att vänta (1990/91:JoU30 s.106). Utskottet har inhämtat att det på länsstyrelsenivå pågår samarbete mellan Norge och Sverige med att kartlägga och mäta miljöproblemen i området och att föreslå åtgärder. Vidare är den massafabrik i Halden som länge utgjorde en belastning på miljön nedlagd, och en ny massafabrik med bättre teknik och betydligt mindre utsläpp har anlagts. Utsläppen av klorerade organiska ämnen har enligt vad utskottet erfarit i dag upphört i området.
Beträffande det nationella miljöskyddsarbetet vill utskottet hänvisa till den miljöplan för Sveriges del av Östersjön och Västerhavet som Naturvårdsverket överlämnade till regeringen i januari 1991. Underlaget till planen är till stora delar aktionsplanerna HAV90 och LUFT90. I planen föreslås ett flertal åtgärder såsom ökat internationellt arbete för att få andra länder att minska kväveoxidutsläppen, skärpta utsläppskrav för bilar, arbetsfordon, båtar och flyg, framtagande av planer för att minska ammoniakutsläpp från jordbruket, komplettering i vissa fall med kväverening i kommunala avloppsverk samt arbete med att återställa våtmarker i södra Sverige. Vidare föreslås ökat internationellt arbete för att få till stånd överenskommelser i kemikaliefrågor och om minskning av utsläppen av tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen till luft, produktkontrollåtgärder samt fortsatta utsläppsminskningar främst från skogsindustrin och metallurgisk industri. I sitt arbete med att genomföra riksdagens tidigare beslut om kväve- och fosforföreningar har Naturvårdsverket och berörda länsstyrelser bildat tre arbetsgrupper -- Nord, Syd och Väst med Öresund och Västerhavet. Grupperna har utarbetat åtgärdsprogram och med dessa som grund arbetar man i dag vidare tillsammans med de branschorganisationer som berörs av åtgärderna. Utskottet vill i sammanhanget även erinra om det uppdrag att följa och utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken som regeringen i december 1990 gav Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet. Uppdraget omfattar i första hand en utvärdering av de miljömål som lagts fast av riksdagen beträffande bl.a. odlingslandskapet, den biologiska mångfalden och genetiska variationen, landskapets kulturvärden, användningen av bekämpningsmedel och växtnäringsläckage. Den 30september i år överlämnades en första delrapport.
Våren 1991 tillstyrkte utskottet regeringens förslag om disposition av miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel (1990/91:JoU30) och upprepade våren 1992 detta ställningstagande (1991/92:JoU15 och JoU24). Med anledning av den del av motion Jo659 yrkande9 som förordar att avgifterna används för bibehållande och tillskapande av våtmarker vill utskottet påpeka att av miljöavgifterna 10 miljoner kronor har tillförts Naturvårdsverket för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA) och 5,5miljoner kronor för recipientkontroll i jordbruket. Det finns enligt utskottets mening ingenting som hindrar att NOLA-medel används för det ändamål som föreslås i motionen. Härutöver vill utskottet erinra om det förslag som Naturvårdsverket i samarbete med Skogsstyrelsen har lämnat om generellt skydd av bl.a. småvatten och våtmarker i jordbruksmark enligt 21§ naturvårdslagen (1964:822). Förslaget bereds i regeringskansliet inför en till våren 1993 aviserad proposition om biologisk mångfald.
Motioner om ersättning på grund av miljöskador har vid flera tillfällen och senast våren 1991 (1990/91:JoU25) avstyrkts av utskottet, som inte heller i detta sammanhang finner anledning till annat ställningstagande.
De frågeställningar i motionerna som inte blivit besvarade ovan ryms enligt utskottets mening inom ramen för Miljöskyddskommitténs uppdrag (dir.1989:32 och 1991:54). Senast den 1 april 1993 skall kommittén överlämna sitt huvudbetänkande med förslag om miljöbalk.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att motionerna om det marina miljöskyddsarbetet i huvudsak är tillgodosedda när det gäller den miljöpolitiska målsättningen och kraven på internationellt samarbetem.m. När det gäller metoder och medel för att uppnå denna målsättning går utskottet inte närmare in på de i vissa fall mycket specificerade problem och förslag till detaljlösningar som förs fram i några motioner.
På grund av vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna Jo631, Jo654, Jo657, Jo659 yrkandena3, 4, 5, 7, 9 och10 och Jo689 yrkande3.
Frågan om inrättande av en Nordsjökommission var senast våren 1991 föremål för utskottets ställningstagande (1990/91:JoU30). Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen på den grunden att det för närvarande inte ansågs föreligga behov av en sådan kommission. Detta ställningstagande kvarstår. Med hänvisning härtill och till vad utskottet tidigare i detta betänkande har anfört om det internationella samarbetet inom bl.a. Pariskommissionen, HELCOM och Nordsjökonferensen avstyrker utskottet motion Jo659 yrkande1.
Med anledning av motion Jo689 yrkande4 vill utskottet erinra om att Kustbevakningen har ansvaret för insatser beträffande räddningstjänst vid utsläpp av olja och andra skadliga ämnen i havet eller i Vänern, Vättern och Mälaren. Kommunerna har ansvar för räddningstjänsten vid påslag av olja etc., liksom för sanering av stränderna. Såväl kustbevakningen som kommunerna skall enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) ha räddningstjänstplaner. Enligt vad utskottet erfarit har för samverkan s.k. regionala räddningstjänstråd inrättats för länsvisa samråd, information m.m. Statens räddningsverk anordnar fortlöpande större länsvisa övningar. För förbättrad samverkan vid svåra olyckshändelser finns särskild utbildning. Beträffande utsläpp av olja och kemikalier i havet har Sverige tillträtt bl.a. MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen, Köpenhamnsavtalet och Bonnöverenskommelsen som alla har bestämmelser om alarmering, information, bistånd och annat samarbete när ett utsläpp drabbar någon part. I mars 1991 undertecknade Sverige en IMO-konvention om beredskap för samt insatser och samarbete vid föroreningar genom oljeutsläpp. Med det anförda finner utskottet att syftet med motion Jo689 yrkande4 kan anses tillgodosett utan något särskilt uttalande i frågan. Motionsyrkandet avstyrks.
De frågeställningar som berörs i motion Jo663 när det gäller miljösituationen i västra Skåne är enligt utskottets mening i huvudsak besvarade med vad som i tillämpliga delar ovan har anförts om det marina miljöarbetet i Västerhavet och Östersjön. Härutöver vill utskottet erinra om att utredningen om vissa forskningsfrågor inom miljöområdet i juni 1992 framlade sitt betänkande Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68). Förslaget bereds i regeringskansliet inför nästa forskningspolitiska proposition. Utskottet vill även hänvisa till Naturvårdsverkets rapport Forskning och utveckling för bättre miljö (se ovan s.7). I verkets arbete med en genomgripande revision av befintliga miljöövervakningsprogram ingår även överväganden om kontrollstationernas antal och placering. Syftet med motionen är enligt utskottets mening tillgodosett med det arbete som på olika områden pågår för en förbättrad havsmiljö och motion Jo663 bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Med vad utskottet i tillämpliga delar anfört avstyrks även motion Jo628.
Som utskottet ovan redovisat har -- när det gäller bl.a. Östersjöns miljö -- Naturvårdsverket i sin rapport nr3879 upprättat en nationell plan över de svenska utsläppskällorna till Östersjön. Verket har även regeringens uppdrag att utreda möjligheterna att införa avgift på utsläpp av klorerade organiska ämnen från massaindustrins blekerier. Uppdraget skulle vara slutfört senast den 1 november 1992 för att en avgift skall kunna införas den 1juli 1993. En förutsättning är emellertid att motsvarande åtgärder införs inom ramen för t.ex. HELCOM-samarbetet. Rapporten bereds i regeringskansliet. Resultatet av Naturvårdsverkets uppdrag tillsammans med de åtgärder som föreslås i den nationella planen är ägnade att i allt väsentligt tillgodose syftet med motion Jo666 utan att verket ges det uppdrag som förordas i motionen. Motionen avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det ovan anförda.
De stora sjöarna
Motionerna
Motionärerna i motion Jo689 (fp) betonar i yrkande2 Västervattnens betydelse som dricksvattentäkt för en betydande del av Västsveriges befolkning. I motionens yrkande5 begärs förslag om program för Västervattnen. I förslaget bör ingå bl.a. totalförbud mot användningen av miljögiftet PCB, genbanker för att förhindra utarmning av i första hand fiskbestånden, skydd av marina områden genom inrättande av marina reservat, insatser för att återskapa en livskraftig sälstam, åtgärder för att minska kväveläckaget från jordbruk, kommuner och industrier, krav på mer långtgående reduktion vid reningsverken samt ytterligare särskilda restriktioner för alla skadliga utsläpp i Kattegatt.
Staten bör enligt motion Bo519 (c) yrkande2 ha ett ekonomiskt delansvar för genomförande av miljöövervakning i Vättern. Behovet av forskning och fortsatta undersökningar av miljöpåverkan av Vätterns ekosystem framhålls i motion Jo634(s). Motionären i motion Jo639(fp) betonar vikten av stöd till forskning och förebyggande skydd av Vättern som natur- och kulturområde och som dricksvattentäkt.
Ett stort antal åtgärder för skydd av Mälaren föreslås i motion T221(s) yrkande7. Krav på dubbla bottnar för de fartyg som trafikerar Mälaren och skärgården bör införas, kustbevakningens resurser bör förstärkas genom permanent stationering i Södertälje av ett miljöskyddsfartyg, avloppsvattnet bör renas med tillräckliga och miljömässigt rena metoder och miljöavgiften på handelsgödsel bör höjas. Även motionären i motion Jo644(fp) begär i samma syfte att totalutsläppen av kväve och fosfor minskas, att man slår vakt om attraktiva områden för allmänhetens friluftsliv, att kraven skärps för dieselutsläpp, att skrotningspremien höjs kraftigt, att trafik förs över från väg till framför allt järnväg, att säkerhetskraven vid sjötransporter höjs ytterligare, att besprutningsförbud införs för bekämpningsmedel 200m från vattendrag, att jordbruket åläggs och stimuleras att vidta mer långtgående åtgärder för att minska tillförseln av föroreningar till sjöarna, att större tyngd ges åt naturvårdsaspekterna i jordbruket, att kommunerna runt Mälaren gör inventeringar över samtliga miljöfarliga utsläpp och sedan beslutar om åtgärder samt att behovet av framtida förbättringar för fisket utreds i samband med ett handlingsprogram för sjön. Enligt motion Jo690(fp) yrkande5 bör skyddet av Mälaren förstärkas genom införande av restriktioner för kemikalieanvändning på tillrinningsområden av särskild betydelse.
Utskottets överväganden
Som övergripande miljömål för sjöar, vattendrag och grundvatten anger Naturvårdsverket i sin rapport Sötvatten90 att naturligt förekommande arter skall finnas i livskraftiga balanserade populationer, föroreningar skall inte begränsa vattenområdets värde för fiske, för friluftsliv eller som vattentäkt, inkl. användning av grundvatten för direkt konsumtion, hushållning med naturresurser skall karaktärisera allt utnyttjande av mark och vatten -- förnybara resurser skall utnyttjas inom ramen för ekosystemens produktionsförmåga, och användningen av icke förnybara resurser skall präglas av ansvarsfull hushållning.
I en bilaga till rapporten (nr 3839) redovisas miljösituationen i bl.a. Vänern, Vättern och Mälaren. Rapporten utgör ett första underlag för fortsatta överväganden och beslut om åtgärder. Förslag framläggs om miljömål, miljövårdande åtgärder, vissa undersökningar samt kompletteringar av program för uppföljning och övervakning. Vid berörda länsstyrelser pågår arbete i enlighet med rapporten, och inom verket arbetar man i dag med ett samlat program Miljö-93 som skall framläggas våren 1993. Inom ramen för det nationella miljöövervakningsprogrammet (PMK) och i samarbete med resp. vattenvårdsförbund följer enligt vad utskottet erfar verket kontinuerligt tillståndet i sjöarna. Inom ramen för pågående forskningsarbete görs t.ex. översiktliga studier av materialbalanser beträffande bl.a. närsalter. Våren 1990 betonade utskottet särskilt angelägenheten av fortsatt forskning och fortsatta undersökningar av miljöstörande utsläpp. Därigenom kunde enligt utskottet grunden läggas för ytterligare åtgärder i syfte att bevara ett naturligt ekosystem. Utskottet ansåg att det övergripande mål som Naturvårdsverket satt upp bör gälla i det fortsatta forsknings- och åtgärdsprogrammet (1990/91:JoU30). Dessa uttalanden äger alltjämt sin giltighet.
Ett system med obligatoriska ambulerande kantzoner var en av de åtgärder som föreslogs i Lantbruksstyrelsens redovisning i januari 1991 av det regeringsuppdrag styrelsen hade fått att i samråd med Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen utarbeta ett åtgärdsprogram i syfte att erhålla en mer allsidigt sammansatt flora och fauna i åkerns kantzoner och i åkerns närhet. Det har emellertid visat sig att ett fungerande system skulle medföra en kontrollapparat som inte kan anses realistisk. Övriga förslag ingår i Jordbruksverkets stora program för miljöskydd och naturvård i jordbruket.
Slutligen vill utskottet erinra om det arbete som bedrivs inom Miljöskyddskommittén som senast den 1 april 1993 kommer att överlämna sitt huvudbetänkande med förslag om miljöbalk (dir.1989:32 och 1991:54). Merparten av de förslag till åtgärder som läggs fram i motionerna om Vänern, Vättern och Mälaren och som inte kan anses vara besvarade med vad utskottet anfört ovan behandlas inom ramen för kommitténs uppdrag. Med vad utskottet sammantaget anfört får syftet med motionerna T221 yrkande7, Jo634, Jo639, Jo644, Jo689 yrkandena2 och5, Jo690 yrkande5 och Bo519 yrkande2 anses i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Dricksvattenkvalitet m.m.
Motionerna
Motionärerna i motion Jo613 (c) framhåller att problemen med det försurade brunnsvattnet nu är så stora att en enda myndighet, Sveriges geologiska undersökning(SGU), bör ges det övergripande ansvaret för landets vattentäkter. I motion Jo648 (kds, m, fp, c) yrkande2 efterlyses insatser för en översyn av vattenledningsnäten.
I motionerna Jo403(s) och Jo661(v) begärs stöd för Stensunds ekologiska centrum och dess vattenbruk. Enligt motion Jo661 bör stödet anvisas inom ramen för medlen för det s.k. eko-kommunprojektet.
Enligt motion Jo658 (v) är nu försurningsläget i Härjedalen sådant att kalkningsverksamheten där måste intensifieras.
Utskottets överväganden
Inledningsvis vill utskottet upprepa sin vid flera tidigare tillfällen uttalade mening att det måste anses vara en självklarhet att dricksvattnet -- vårt kanske viktigaste livsmedel -- skall hålla en god kvalitet. I det miljöpolitiska beslutet våren 1991 anslöt sig utskottet till departementschefens uttalande i propositionen att myndigheternas arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet bör samordnas och att Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning (SGU) i samråd med övriga berörda myndigheter bör överväga formerna för en sådan samordning (prop.1990/91:90, JoU30). Utskottet har inhämtat att Livsmedelsverket i oktober 1991 fick regeringens uppdrag att inrätta en samverkansgrupp för att klargöra och intensifiera samarbetet mellan olika ansvariga myndigheter. Gruppen kan också initiera nödvändiga projekt på vattenområdet. För ändamålet samt för åtgärder för förbättring av kommunernas vattenhantering disponerar verket sammanlagt högst 4miljoner kronor för budgetåren 1991/92--1993/94. En utvärdering skall lämnas till Jordbruksdepartementet senast den 31mars 1994. I gruppen ingår ett tiotal myndigheter, bl.a. Naturvårdsverket, Boverket, Socialstyrelsen, Räddningsverket, SGU, Överstyrelsen för civil beredskap och Kommunförbundet. Livsmedelsverket har i en kartläggning av dricksvattensituationen pekat på vissa områden där effektiva åtgärder krävs. Det gäller t.ex. skyddet av vattentäkter, underhåll av dricksvattenledningar och kunskaper om sambandet mellan förekomst av olika ämnen och mikroorganismer i vattnet och dessas effekt på hälsan. I en tidigare utredning av verket finns underlag för bedömning och prioritering av forsknings-, utvecklings- och utbildningsbehovet inom dricksvattenområdet. Det ankommer sedan på berörda myndigheter att inom angivna medelsramar göra de prioriteringar som anses lämpliga. Enligt utskottets bedömning ryms de frågeställningar som tas upp i motionerna Jo613 och Jo648 yrkande2 inom ramen för det arbete som utskottet redogjort för ovan. Det anförda innebär att motionsyrkandena avstyrks i de delar de inte kan anses tillgodosedda.
Utskottet har tidigare inte funnit anledning att tillmötesgå en motion om stöd till Stensunds vattenbruk (1991/92:JoU9). Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och avstyrker således motionerna Jo403 och Jo661.
Enligt vad utskottet inhämtat får Härjedalen anses vara ett av de områden i landet som är väl tillgodosedda vad avser kalkningsverksamhet eftersom medel beviljas i princip i enlighet med gjorda ansökningar. Utskottet avstyrker således motion Jo658.
Fordonskrav -- bilavgaslagen m.m.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om avgasrening finns i bilavgaslagen (1986:1386), bilavgasförordningen (1991:1481) och i föreskrifter som meddelats av Naturvårdsverket (SNFS1992:12 m.fl. författningar). Kraven på rening av avgaser från personbilar skärptes kraftigt fr.o.m. 1989 års modeller. Avgasreningskraven innebär dels att vissa gränsvärden för utsläpp av olika föroreningar inte får överskridas, dels ett hållbarhetskrav. Hållbarhetskravet innebär att tillverkaren ansvarar för att konstruktionen av bilen är sådan att gränsvärdena normalt inte kommer att överskridas under en bestämd period -- för personbilar fem år eller 80000km körsträcka. Tillverkaren skall dessutom gentemot bilägaren lämna en garanti som innebär att bilen repareras kostnadsfritt om det t.ex. vid en kontrollbesiktning visar sig att den inte uppfyller kraven -- inom perioden fem år/80000 km. I övrigt är det bilägaren som har ansvaret för att utsläppskraven för det enskilda fordonet är uppfyllda. Varje biltyp (motorfamilj) måste avgasgodkännas i Sverige. Avgasgodkännande meddelas av Aktiebolaget Svensk Bilprovning. Avgasgodkännande av en motorfamilj kan i praktiken inte ske på ansökan av en enskild person, eftersom det krävs en mycket omfattande dokumentation som bara tillverkaren har tillgång till. Tillverkaren/generalagenten utfärdar för varje bil som han tillverkar eller importerar ett typintyg. Typintyget innebär en försäkran om att bilen överensstämmer med avgasgodkänd motorfamilj. En avvikelse kan medföra att bilen underkänns vid kontrollbesiktning eller annan fordonskontroll. Detta innebär enligt Naturvårdsverkets föreskrifter att en ersättningskomponent måste vara likadan som den komponent som biltillverkaren ursprungligen har fått godkänd för bilen. Dessa bestämmelser skall tillförsäkra att de avgasrenande prestanda som bilen konstruerats för bibehålls under bilens livslängd.
För den som privat importerar en bil finns inte möjligheten att erhålla typintyg. För att visa på överensstämmelse med godkänd motorfamilj kan han i stället antingen få ett särskilt intyg av tillverkarens företrädare i Sverige eller låta bilen genomgå en jämförande undersökning hos bilprovningen. Kostnaderna för bilägaren är jämförelsevis låga med detta förfarande. För en bil vars motor inte överensstämmer med godkänd motorfamilj är dispensmöjligheterna enligt Naturvårdsverkets föreskrifter mycket begränsade. Aktuella fall är bl.a. då någon flyttar till Sverige med en bil som använts i utlandet i minst ett år (flyttsak med tullfrihet) eller ärver en bil utomlands. Vid beviljad dispens får verket, enligt 18§bilavgasförordningen, ta ut en avgift.
Enligt EES-avtalet får EFTA-staterna till den 1januari 1995 tillämpa sin nationella lagstiftning på bilavgasområdet. Från detta datum får EFTA-staterna alltjämt tillämpa sin nationella lagstiftning, men de får inte förhindra försäljning av fordon som är godkända enligt EG:s regler. Detta innebär att ett intyg, som visar att en fordonstyp uppfyller EG:s regler, efter den 1januari 1995 skall godtas som ett avgasgodkännande i Sverige.
De svenska hållbarhetskraven och tillverkaransvaret har ingen motsvarighet i EG-reglerna. I princip hindrar inte EES-avtalet Sverige från att tillämpa sina regler om tillverkaransvar även på fordon som har godkänts enligt EG:s regler. Det finns inte något EG-direktiv om godkännande av reservdelar och tillbehör. Ett förslag till direktiv om periodisk kontroll av bilar har framlagts.
Motionerna
Naturvårdsverkets föreskrifter angående bilavgaskontroll är föremål för ett flertal motionsyrkanden. I motionerna Jo630(nyd), Jo635(s), Jo651(c) yrkande1, Jo662(nyd), Jo664(m) och Jo684(nyd) yrkande1 framhålls att föreskrifterna, de s.k. A40-, A90- och förslaget till A91-bestämmelserna måste utformas med utgångspunkt i de av riksdagen fattade besluten beträffande konkurrensneutralitet på eftermarknaden. Regeringen bör därför enligt motionärerna tillse att ifrågavarande föreskrifter ändras i enlighet med tidigare riksdagsbeslut. I motion Jo651(c) yrkande2 och Jo684(nyd) yrkande2 begärs att det snarast utreds hur stor del av bilparken som det är ekonomiskt rimligt att utrusta med katalysatorer eller annan tilläggsutrustning samt hur stor ekonomisk stimulans som krävs för att få bilägarna att göra detta. Enligt motion Jo625(fp) bör en utredning tillsättas för att redovisa förekomsten och användningen av motorvärmare samt komma med förslag om åtgärder som på ett energieffektivt sätt kan minska antalet kallstarter och därmed väsentligt öka avgasreningens verkningsgrad. I motion T429(nyd) yrkande4 hemställs att hobbybilar, dvs. fordon av 1976--1988 års modeller som importeras för eget bruk, undantas från dispensavgiften och bilavgaslagens regler i deras nuvarande form. I motion Jo645(nyd) yrkande3 framhålls nödvändigheten av att verka aktivt för höjd internationell miljöstandard för bilar.
Utskottets överväganden
Inledningsvis kan utskottet konstatera att ett av grundproblemen med bilavgasbestämmelserna är att en generell kontroll av de i bilavgasförordningen uppställda gränsvärdena för luftföroreningsutsläpp inte ur praktisk och ekonomisk synpunkt kan utföras på samtliga bilar. I annat fall skulle en periodiskt återkommande avgasprovning av varje enskild bil vara fullt tillräcklig för att säkerställa att av riksdag och regering beslutade miljökrav uppfylls. Regler för certifiering av motorfamiljer eller ersättningskomponenter skulle då också sakna praktisk betydelse. Naturvårdsverket har sökt lösa problemet genom att bygga upp ett regelsystem som genom olika kontrollmoment syftar till en tillfredsställande säkerhet vad gäller utsläpp. Hörnstenen i detta system är kravet på certifiering av olika motorfamiljer. Certifieringen ligger som grund för de kontroller som ingår i systemet, dvs. för komponentkontrollen vid den årliga besiktningen, för den stickprovsmässiga avgaskontrollen av nyproducerade bilar och för hållbarhetskontrollen. Hållbarhetskontrollen görs slumpmässigt på personbilar som är högst fem år gamla och som inte körts mer än 80000 km och på lätta lastbilar som är högst elvaår och körts högst 200000km. Bilarna lånas från bilägare av aktuell fordonstyp. Om hållbarheten visar sig undermålig kan tillverkaren bli skyldig att vidta åtgärder på samtliga berörda fordon. Naturvårdsverket bedriver i samarbete med bilprovningens avgaslaboratorium även ett uppföljningsprogram med tester på äldre bilar.
Kravet på att en bil under hela sin livslängd från emissionssynpunkt skall vara identisk med den certifierade lösningen borgar för en bibehållen kvalitet på avgasreningssystemet men medför problem från andra synpunkter. Märkesobundna tillverkare av icke-originaldelar har inte tillträde till bildelsmarknaden, vilket hämmar konkurrensen. Det finns ingen möjlighet att montera och få godkännande av en tillsatsutrustning som är utsläppsminskande, om inte biltillverkaren certifierar en sådan utrustning.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågan om konkurrensneutralitet på reservdelsmarknaden. Bl.a. skedde detta i samband med den ändring av bilavgaslagen (1986:1386), som trädde i kraft den 1juli 1989 och som innebar att tillverkaransvaret utvidgades till att omfatta även bilavgasreparationer som bilägaren lät utföra hos en bilmärkesobunden verkstad (1988/89:JoU19). Utskottet framhöll då att det är angeläget att största möjliga konkurrens råder på reservdels- och servicemarknaderna. I det miljöpolitiska beslutet våren 1991 anslöt sig utskottet till miljöministerns uttalande att strävan även fortsättningsvis skall vara att de miljökrav som ställs på fordon är teknik- och konkurrensneutrala (prop.1990/91:90, JoU30, rskr.338). Miljökraven skall således inte ange vilka tekniker som skall användas eller hur utvecklingsinsatserna skall fördelas mellan åtgärder på bränsle, förbränning, rening eller annat. Kraven skall i stället ange acceptabla utsläppsnivåer. Utskottet vill i sammanhanget även erinra om Naturvårdsverkets uppdrag att studera möjligheterna att skapa ett godkännandesystem för avgasrelaterade ersättningsdelar och tillbehör så att en effektiv konkurrens på reservdels- och servicemarknaden inte hindras. Naturvårdsverket har lämnat förslag till ett sådant certifieringssystem, A91. Förslaget bereds i regeringskansliet.
Utskottet vill ånyo understryka det angelägna i att största möjliga konkurrens råder på reservdels- och servicemarknaderna. Som tidigare anförts får utvecklingen av miljövänlig teknik inte hindras av föreskrifter på bilavgasområdet. Det är från konkurrenssynpunkt önskvärt att reservdelstillverkare får tillgång till marknaden utan hinder av alltför stora kostnader eller tidsödande administrativ handläggning. Ett förenklat system för certifiering av andra delar än de som omfattas av det ursprungliga avgasgodkännandet skulle eventuellt kunna minska den nuvarande konkurrensbegränsningen. Med hänvisning till det ovan anförda och då ifrågavarande problem är föremål för beredning inom regeringskansliet anser utskottet att de aktuella motionerna inte nu bör bli föremål för någon ytterligare åtgärd. Mot bakgrund härav avstyrks motionerna Jo630, Jo635, Jo651 yrkande1, Jo662, Jo664 och Jo684 yrkande1.
Krav på avgasrening med gränsvärden för utsläpp av koloxid, kolväten och kväveoxid infördes år 1973 på bilar fr.o.m. 1976års modell. Ett system med bidrag till ytterligare avgasrening (katalysatorer) har prövats och bedömts inte vara kostnadseffektivt. Förordningen om statsbidrag till eftermontering upphörde att gälla vid utgången av juni 1991 (1991:1090). Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att tillmötesgå motionerna Jo625, Jo651 yrkande2 och Jo684 yrkande2 som således avstyrks.
Vid s.k. direktimport av bilar, dvs. import som inte avser bl.a. flyttsak, arvegods eller diplomatgods med tullfrihet, måste bilen enligt bilavgasbestämmelserna kunna identifieras med ett bilmodellsutförande som är avgascertifierat i Sverige, om bilen är av 1976 års modell eller senare årsmodell. Utskottet hänvisar härvidlag till sitt betänkande 1991/92:JoU8, där utskottet behandlade en motion med samma yrkande som motion T429. För bilar som utgör tullbefriad flyttsak m.m. finns vissa undantagsmöjligheter, som nyligen utvidgats med verkan från den 1oktober 1992. Om Naturvårdsverket medger undantag från bilavgasbestämmelserna får verket ta ut en dispensavgift. Dispensavgiften för personbilar av 1976 och senare års modeller som registrerats efter den 1juli 1990 är 7000 kr. För vissa tunga fordon är avgiften 20000 kr. Sedan utskottet senast behandlade hithörande frågor (1991/92:JoU8) har bilavgasförordningen blivit föremål för en översyn. Därvid har förordningen ändrats bl.a. så till vida att det numera ankommer på Naturvårdsverket att bestämma huruvida dispensavgift skall uttas (18§ bilavgasförordningen, SFS1991:1481). Vidare har verket beslutat att från den 1 oktober 1992 avskaffa den dispensavgift om 200kr som tidigare gällde för direktimporterade bilar.
Utskottet, som erinrar om att det enligt av riksdagen givna bemyndiganden ankommer på regeringen eller Naturvårdsverket att besluta i dessa frågor, har inte funnit anledning att förorda några sådana undantag från bilavgasbestämmelserna som avses i motion T429 yrkande4. Motionen avstyrks i denna del.
Som anförs i motion Jo645 bär trafiken en stor del av ansvaret för miljöförstöringen. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att Sverige bör verka aktivt för höjd internationell miljöstandard för bilar. Våren 1992 framhöll utskottet vikten av att Sverige aktivt bidrar till den europeiska utvecklingsprocessen på miljöområdet (1991/92:JoU24). Vidare förutsatte utskottet att regeringen noga följer utvecklingen inom EG på detta område. Med hänvisning till detta uttalande finner utskottet syftet med motion Jo645 yrkande3 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör därför inte påkalla någon riksdagens vidare åtgärd.
Miljökrav i övrigt på transportsystemet m.m.
Motionerna
I två motioner anförs synpunkter på behovet av miljökrav på motorer i arbetsredskap, maskiner och traktorer. Enligt motion Jo687(kds) bör regeringen ställa miljökrav på avgasutsläpp från "icke-trafik"-motorer såsom gräsklippare, båtar, traktorer m.m. så att de inte avger mer skadliga ämnen än motsvarande motorer i transportfordon. I motion Jo690(fp) yrkande2 anförs att det är angeläget att staten och statliga verk vid upphandling av arbeten och entreprenad föreskriver att bästa tillgängliga miljöteknik skall användas. För att underlätta detta bör arbetet med att skapa normer för miljöklassificering av maskiner, traktorer och arbetsredskap påskyndas.
Flera motioner behandlar frågan om övergång till mer miljövänliga bränslen. I motion T218(v) yrkande19 hemställs bl.a. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om miljöanpassade drivmedel. Åtgärder bör sättas in för att minska belastningarna från de fossila bränslena till dess de miljövänliga alternativen tagit över. Kraven på diesel bör skärpas. Större satsning krävs på forskning och utveckling. I motion T203(c) yrkande3 och motion Jo690(fp) yrkande3 hemställs att utvecklingen av miljövänlig drift i kollektivtrafiken bör stimuleras. Målsättningen bör enligt motion T203 vara att bussparken i Stockholmsregionen inom en femårsperiod skall använda endast miljövänliga drivmedel. I motion Jo690(fp) yrkande4 hemställs om statliga ekonomiska stimulanser till förändringar av energianläggningar i Stockholmsregionen i syfte att öka användningen av biobränslen. I motion Jo660(v) framhålls att bly sprids till miljön från bensin samt att förhöjda blyhalter har konstaterats hos barn i storstäder. I yrkande 1 begär motionärerna att riksdagen förbjuder försäljning av bensin med bly (blyad bensin) från den 1juli 1993 och i yrkande2 att bensinkvaliteten utreds från miljö- och hälsoskyddssynpunkt.
Enligt motion Jo681 (c) är flyget det mest miljöstörande trafikslaget räknat per person och kilometer. Miljöproblemen skall i synnerhet beaktas vid tillståndsprövning av flygplatser. Generellt verkande ekonomiska styrmedel är angelägna i en kärv ekonomisk situation då flygbolagen är benägna att behålla äldre och mer miljöstörande flygplanstyper i sina flottor.
I motion Jo688 (fp) yrkande 6 hemställs att luftutsläppen från sjöfarten minskas och sjöfartens miljövänlighet, säkerhet och effektivitet förbättras. I yrkande7 föreslås att svavelhalten i bunkerolja minskas till samma nivå som på land och i yrkande8 att en naturvårdsfond inrättas för sjöfarten.
Utskottets överväganden
Frågan om miljökrav på avgasutsläpp från maskiner, båtar, traktorer och arbetsredskap har tidigare behandlats av utskottet (1990/91:JoU30). Utskottet ställde sig då bakom de krav som regeringen avsåg införa för traktorer och arbetsmaskiner både vad gäller nivå och tidpunkt för införande. Arbetet med att utarbeta sådana avgaskrav pågår vid Naturvårdsverket för att kunna införas från år1995. Vad gäller avgasutsläpp från båtar vill utskottet erinra om att Standardiseringskommissionen (SIS), som ansvarar för miljömärkning i Sverige, nyligen fastställt kriterierna för att en tillverkare av båtmotorer skall få licens att använda miljömärket "Svanen". Med det arbete som på olika håll pågår på området finner utskottet att syftet med motionerna Jo687 och Jo690 yrkande2 kommer att bli i väsentliga delar tillgodosett. Motionsyrkandena avstyrks.
När det gäller storstädernas trafikproblem bygger storstadsförhandlarnas överenskommelser på förutsättningen att kommunerna får möjlighet att använda nya former av ekonomiska styrmedel för att dämpa bilanvändningen i stadskärnorna och för att finansiera kollektivtrafikens investeringar. Det förutsätts vidare dels att statliga bidrag för byggande av vägar och för investeringar i kollektivtrafik utgår i oförändrad utsträckning, dels att staten lämnar ett extra anslag för finansiering av vissa särskilt angivna objekt. Utskottet finner det angeläget att erforderliga åtgärder snarast vidtas på dessa områden, inte minst mot bakgrund av den alltmer tilltagande fordonstrafiken i våra storstäder.
I kompletteringspropositionen våren 1992 föreslogs att 500miljoner kronor skulle avsättas till förnybar energi och hushållning (prop.1991/92:150, bilI:12, JoU24, rskr.335). Medlen skall användas för att genomföra ytterligare åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft, öka energihushållningen och användningen av andra förnybara energikällor. Arbete med fördelningen av anslaget pågår inom regeringskansliet. Vidare anvisades 625miljoner kronor till främjande av ökad användning av biobränslen (prop.1991/92:97, NU25, JoU6y, rskr.271). Medlen skall finansiera olika statliga stöd till bl.a. demonstrationsanläggningar och utvecklingsarbete. Avsikten är att en särskild programstyrelse inom Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) skall administrera stödet. Dessutom anslogs i budgetpropositionen 200miljoner kronor för övergång till användning av biobränslen vid nya och gamla anläggningar för kraftvärmeproduktion (prop.1991/92:100, bil.10, NU25). I anslutning till regeringens proposition om energipolitiken tillkallades en kommission, Biobränslekommissionen, för att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft (prop.1990/91:88, NU40, rskr.373). Kommissionen har i september i år avlämnat sitt slutbetänkande Biobränslen för framtiden (SOU1992:90). Remisstiden för betänkandet går ut den1december1992. I kompletteringspropositionen aviserades även förslag till riksdagen om lagstiftning i frågan. Som utskottet anförde vid sin behandling av propositionen utgår utskottet från att regeringen återkommer med det i propositionen aviserade förslaget till lagstiftning som ger kommunerna ekonomiska styrmedel att finansiera kollektivtrafikens investeringar (1991/92:JoU24).
Vad gäller drivmedlens miljöegenskaper uttalade utskottet i ovan angivna sammanhang att en uppföljning av nuvarande miljöklasser på dieselolja bör göras och att utvecklingen av en elbil bör främjas. Enligt vad utskottet erfarit har Naturvårdsverket fått i uppdrag att utreda hur ett miljöklassystem för bensin kan utformas. En ökad differentiering av skatten på blyad och blyfri bensin skall i detta sammanhang övervägas. Uppdraget skall vara slutfört den15januari1993. I den nyligen framlagda propositionen om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin föreslås att bensinskatten höjs med 77öre per liter för blyfri och med 97öre per liter för annan bensin. Även koldioxidskatten på bensin har, enligt tidigare riksdagsbeslut, höjts från 58 till 74 öre per liter (1991/92:FiU30). Båda ändringarna är avsedda att träda i kraft den 1januari 1993. Utskottet vill även erinra om det återföringssystem för bensingaser som införs på alla tankställen under perioden den 1januari 1992 till den 1januari 1995. Med det ovan anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandena om drivmedel för fordon m.m. i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna T203 yrkande3, T218 yrkande19, Jo660 yrkandena1 och2 och Jo690 yrkandena3 och4 påkallar således inte någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Riksdagens miljöpolitiska beslut våren 1991 innebar ett ökat sektorsansvar för att minska miljöproblemen, bl.a. för transportsektorn. Inom ramen för den då antagna särskilda strategin för ett miljöanpassat transportsystem skall transportsektorn eftersträva att kraftigt begränsa miljöstörande effekter samt begränsa klimatpåverkan. I strategin ingår även frågor om kostnadsansvar och ekonomiska styrmedel som en viktig del. Utgångspunkten bör härvid vara att användningen av ekonomiska styrmedel utformas i samklang med vad som gäller inom EG eller i annat internationellt forum. Utskottet vill även erinra om den översyn (se 1991/92:JoU24) av förutsättningarna för en framtida miljöklassificering av flygplan avseende avgasutsläpp som aviserades i kompletteringspropositionen våren 1992. Enligt vad utskottet erfarit har de nordiska luftfartsverken nyligen avlämnat en rapport till den Nordiska ämbetsmannakommittén för trafikfrågor (NÄT). Rapporten innehåller förslag till landningsrelaterade miljöavgifter som bygger på en miljöklassificering av flygplanen. Det anförda innebär att syftet med motion Jo681 får anses i allt väsentligt tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionen finner utskottet inte påkallad.
I de svenska farvattnen står utländska fartyg för merparten av trafiken. Detta innebär att effekterna av nationella särregler är begränsade och att det är viktigt att uppnå samförståndslösningar på internationell nivå. Huvuddelen av detta arbete sker inom IMO. Sjöfartens miljöfrågor behandlas främst inom IMO men även inom HELCOM när det gäller Östersjöområdet. Inom IMO pågår arbete med att nå en internationell standard för kvaliteten på fartygsbränsle med hänsyn till miljöaspekterna. IMO:s miljökommitté har vidare antagit regler om att nya oljefartyg av viss storlek skall ha dubbel botten och i vissa fall dubbla sidor. Inom HELCOM pågår arbete med miljöklassificering av fartyg. Miljöklassificeringen är avsedd att ligga till grund för att införa ekonomisk stimulans att använda "miljövänligare" fartyg. Inom NÄT har en arbetsgrupp utarbetat förslag till gemensamt nordiskt samarbete i vissa miljöfrågor som avser sjöfartens luftföroreningar. I rapporten föreslås bl.a. att samarbete sker vad avser arbetet med miljöklassificering av fartyg. I färjetrafiken mellan Sverige och Finland har, enligt vad utskottet erfarit, rederierna frivilligt övergått till att använda lågsvavlig bunkerolja vilket reducerar svavelutsläppen avsevärt. Utskottet har vidare inhämtat att viss färjetrafik mellan Helsingborg och Helsingör (Sweferry) drivs med bränsle av mycket låg svavelhalt. När det gäller miljöarbetet på det nationella planet angavs det i årets kompletteringsproposition att det skulle undersökas om ekonomiska styrmedel i viss omfattning skulle kunna användas för delar av den nationella sjöfarten. I detta arbete skall bl.a. trafikverkens miljörapporter utgöra underlag. Utskottet har inhämtat att arbete med en översyn om ekonomiska styrmedel pågår inom regeringskansliet men att tidpunkten för en redovisning ännu inte är fastställd. Slutligen vill utskottet erinra om att Sjöfartsverket även driver egna miljöprojekt genom att prova ny teknik på området bl.a. vad avser katalysatoranvändning och miljövänligare dieselbränsle. Med det ovan anförda avstyrks motion Jo688 yrkandena6, 7 och8 i den mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.
Utsläpp av kvicksilver
Motionen
I motion Jo605 (s) uppges att krematorierna utgör den största källan i Sverige när det gäller utsläpp av kvicksilver i atmosfären. Riksdagen bör fatta beslut om åtgärder som innebär att krematorierna åläggs att genomföra en effektiv rökgasrening. Åtgärderna bör vara genomförda år 1995.
Utskottets överväganden
Sverige har verkat aktivt för internationella överenskommelser för att begränsa tillförseln till haven och användningen av kvicksilver. Enligt Nordsjökonferensens beslut (prop.1990/91:90 s.246) skall den totala tillförseln av kvicksilver till Nordsjön minskas med 70% mellan åren1985 och1995. Enligt vad utskottet inhämtat uppgår punktutsläppen av kvicksilver till luft i Sverige till sammanlagt ca3ton per år. Krematorieanläggningarnas kvicksilverutsläpp beräknas för närvarande till ca 10% av det totala kvicksilverutsläppet i landet, motsvarande 300kg per år. Utskottet vill erinra om att Naturvårdsverket i sin serie Branschfakta har meddelat råd och anvisningar om förbränningen vid landets krematorier. Eftersom krematorierna tillsammans utgör en av landets största utsläppskällor är det enligt utskottets mening viktigt att arbetet på att begränsa kvicksilverutsläppen omfattar också dessa anläggningar. Utskottet utgår från att synpunkterna i motion Jo605 beaktas utan något initiativ från riksdagens sida i denna fråga.
Freoner
Motionerna
I motion Jo642 från Socialdemokraterna begärs en utredning som snabbt visar på vilket sätt Sverige skall kunna bli freonfritt fram till år2000 mot bakgrund av att det nu finns klorfritt ersättningsmedel till freon. I motion Jo665(v) yrkas att kommunerna från den 1juli 1992 skall återvinna freon ur kylskåp, frysar etc. eller lagra avfallet tills det finns tillräcklig destruktionskapacitet.
Utskottets överväganden
CFC-avvecklingen i Sverige följer den av riksdagen år1988 fastställda planen med en minskning av användningen med 50% till år1990 och en i huvudsak total avveckling till år1995 (prop.1987/88:85, JoU23). Vissa skärpningar av avvecklingsplanen genomfördes i samband med 1991års miljöpolitiska beslut. Enligt den gällande avvecklingsplanen kommer efter utgången av år1994 kyl- och frysskåp att tillverkas utan CFC-föreningar.
Utskottet vill erinra om att efter ändringar i förordningen (1988:716) om CFC och halonm.m. (1991:1534) och renhållningsförordningen (1990:984, ändrad 1991:1537) kommunerna fr.o.m. den1januari1995 har skyldighet att ombesörja att CFC-innehållet i kasserade kyl- och frysskåp omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Utskottet vill även erinra om de möjligheter kommunerna har att fr.o.m. den1januari1992 differentiera avfallstaxan (1991:647). I sammanhanget vill utskottet även upprepa sitt uttalande från våren1992 att trots uppgifter om att utsläppen av CFC minskat med en tredjedel under det senaste året utskottet emellertid ser allvarligt på CFC-föreningarnas kraftigt negativa miljö- och klimatpåverkan och förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen på området. Eftersom kyl- och frysskåp är produkter med relativt lång livslängd kommer problemet med CFC att bestå under ca15år efter det att produkterna har gjorts CFC-fria. Utskottet anser därför ett ordnat omhändertagande av CFC ur kasserade kyl- och frysskåp nödvändigt. Enligt vad utskottet erfarit kommer under år1993 en mobil anläggning för freonåtervinning i Stockholmstrakten och en fast anläggning utanför Halmstad att kunna tas i bruk. Kapaciteten för freonåtervinningen på den mobila anläggningen beräknas till ca50000enheter medan den fasta anläggningen beräknas klara det dubbla antalet. Utskottet avstyrker motionerna Jo642 och Jo665 i den mån de ej tillgodoses med vad utskottet anfört.
Som utskottet konstaterade senast våren 1992 medför användningen av HCFC en fortsatt nedbrytning av ozonskiktet och bidrar till växthuseffekten, även om HCFC är mindre skadlig än CFC. Mot denna bakgrund fann utskottet det uppenbart att även HCFC måste avvecklas. Trots detta har användningen ökat under senare år. För att denna utveckling skall kunna brytas stod utskottet inte främmande för att en avgift på HCFC kan bli nödvändig. Utskottet anförde vidare att, om dessa åtgärder inte skulle ge avsett resultat, kan ett förbud mot HCFC komma att övervägas (prop.1991/92:150, JoU24, rskr.355). Naturvårdsverket har nyligen avlämnat en rapport till regeringen om ytterligare styrmedel för HCFC. I rapporten föreslår verket att förbud för HCFC i isolergas införs successivt för olika användningsområden med början den1januari 1995. Vidare föreslås en avgift på HCFC i köldmedier. Rapporten bereds i regeringskansliet. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen på området och vid behov återkommer till riksdagen med förslag i frågan.
Vissa övriga internationella miljöfrågor
Motionerna
Socialdemokraterna begär i motion Jo612 yrkande22 att ett förslag utarbetas om hur det s.k. Montrealprotokollet skall skärpas i nästa steg. Enligt motionärerna i motion Jo647(fp) yrkande3 bör Sverige i det internationella miljösamarbetet verka för principerna om den ekologiska marknadsekonomin och för ett stopp för den okontrollerade exporten av avfall. Nödvändigheten av en offensiv svensk hållning till miljöutvecklingen i Europa betonas i motion Jo646(v) yrkande10. Nydemokraterna framför i motion Jo633 åsikten att Sverige inte bör tillämpa miljöregler som kan ge högre produktionskostnader för svenska företag än för konkurrentländerna i Europa. Inför omförhandlingen av svavelprotokollet bör Sverige enligt motion Jo624(s) utöva bilaterala påtryckningar på Storbritannien. Enligt motionärerna i motion Jo659(c) bör Sverige kräva att kärnkraftsanläggningen i Sellafield stängs omedelbart och ett saneringsarbete inleds (yrkande2).
Utskottets överväganden
Enligt vad utskottet erfarit har en rapport utarbetats som visar på möjligheter till skärpning av det s.k. Montrealprotokollet. Utskottet har vidare inhämtat att Sverige vid parternas möte i november 1992 kommer att verka för ett beslut om skärpningar och tillägg till protokollet. U-länderna, som i dag är i majoritet, vill emellertid ha ökat ekonomiskt stöd från i-länderna för att gå med på ytterligare nedtrappningar. Som anförs i motion Jo612 har Sverige varit pådrivande i arbetet med en internationell avveckling av ozonnedbrytande ämnen. I avvaktan på resultatet av den ovan nämnda verksamheten är utskottet inte berett att tillstyrka det förslag om skärpning av protokollet som föreslås i motionens yrkande22. Motionsyrkandet avstyrks.
Som utskottet konstaterade våren 1992 föreligger en betydande politisk enighet om miljöproblemens omfattning och karaktär. Målen för den svenska miljöpolitiken är giltiga också för Sveriges agerande i det internationella miljösamarbetet, där vårt land traditionellt har spelat en pådrivande roll (se 1991/92:JoU18). Med anledning av motion Jo647 yrkande3 vill utskottet erinra om att efter ändring av 19 och 20§§ förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall Naturvårdsverket beviljar utförseltillstånd för export av miljöfarligt avfall endast om det kan visas att avfallet omhändertas på ett sådant sätt som från hälso- och miljöskyddssynpunkt varit godtagbart om omhändertagandet hade skett i Sverige. Det ankommer på verket att föreslå eventuella åtgärder och regeländringar. Den s.k. Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter av farligt avfall trädde i kraft den 5maj 1992. Konventionens tillämpningsområde är större än det som omfattas av förordningen om miljöfarligt avfall och innehåller bl.a. regler för utveckling av miljöanpassad teknik och minskade avfallsmängder. Det anförda innebär att utskottet avstyrker motionerna Jo646 yrkande10 och Jo647 yrkande3 i den mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.
De frågor som berörs i motion Jo633 har ett nära samband med det harmoniseringsarbete på miljölagstiftningens område som föranleds av EES-avtalet och ett framtida svenskt medlemskap i EG. Utskottet hänvisar härvidlag till sitt yttrande 1992/93:JoU1y och till EES-utskottets betänkande 1992/93:EU1. Motionen avstyrks i den mån den syftar till något ändrat ställningstagande från riksdagens sida när det gäller Sveriges miljöpolitiska ambitioner i Europasamarbetet.
Utskottet vill erinra om att för länderna inom EG gäller direktiv om utsläpp från stora förbränningsanläggningar. Härutöver har utskottet inhämtat att arbete pågår för att till hösten 1993 få till stånd ett nytt svavelprotokoll som skall vara effektrelaterat till kritiska belastningsgränser i ekosystemen. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo624.
Utskottet förutsätter att regeringen i lämpliga sammanhang tar upp de frågor som berörs i motion Jo659 yrkande2 men är inte berett att tillmötesgå kravet på ett särskilt riksdagens uttalande härom. Motionsyrkandet avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Västerhavets marina miljöm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo631, 1991/92:Jo654, 1991/92:Jo657, 1991/92:Jo659 yrkandena1, 3--5, 7, 9 och10 och 1991/92:Jo689 yrkandena3 och4,
2. beträffande kustvattenkontroll i Öresundm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo628 och 1991/92:Jo663,
3. beträffande en nationell strategi för Östersjön
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo666,
4. beträffande miljösituationen i Vättern och Mälaren m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T221 yrkande7, 1991/92:Jo634, 1991/92:Jo639, 1991/92:Jo644, 1991/92:Jo689 yrkandena2 och5, 1991/92:Jo690 yrkande5 och 1991/92:Bo519 yrkande2,
5. beträffande dricksvattenkvalitetm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo613 och 1991/92:Jo648 yrkande2,
6. beträffande Stensunds vattenbruk
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo403 och 1991/92:Jo661,
7. beträffande försurningsläget i Härjedalen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo658,
8. beträffande föreskrifter på bilavgasområdet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo630, 1991/92:Jo635, 1991/92:Jo651 yrkande1, 1991/92:Jo662, 1991/92:Jo664 och 1991/92:Jo684 yrkande1,
9. beträffande stimulanser för avgasreningssystem m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo625, 1991/92:Jo651 yrkande2 och Jo684 yrkande2,
10. beträffande hobbybilar m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:T429 yrkande 4,
res. 1 (nyd)
11. beträffande internationell miljöstandard för bilar
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo645 yrkande 3,
12. beträffande avgasutsläpp från traktorer, arbetsredskap m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo687 och 1991/92:Jo690 yrkande2,
13. beträffande övergång till miljövänliga bränslen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T203 yrkande 3, 1991/92:T218 yrkande19, 1991/92:Jo660 och 1991/92:Jo690 yrkandena3 och4,
14. beträffande flygets miljöproblem
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo681,
15. beträffande sjöfartens miljöproblem
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo688 yrkandena 6--8,
16. beträffande kvicksilverutsläpp från krematorier
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo605,
17. beträffande avveckling av freoner m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo642 och 1991/92:Jo665,
18. beträffande det s.k. Montrealprotokollet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande22,
res. 2 (s)
19. beträffande Sveriges roll i det internationella miljösamarbetet
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo646 yrkande10 och 1991/92:Jo647 yrkande3,
20. beträffande miljöreglernas betydelse för konkurrensen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo633,
res. 3 (nyd)
21. beträffande påtryckningar på Storbritannienm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo624 och 1991/92:Jo659 yrkande2.
Stockholm den 10 november 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg(s), Ivar Virgin(m), Inga-Britt Johansson(s), Åke Selberg(s), Inge Carlsson(s), Dan Ericsson i Kolmården(kds), Christer Windén(nyd), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson(m), Sinikka Bohlin(s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås(s), Lennart Fremling(fp), Lennart Daléus(c) och Anna Lindgren(m).
Reservationer
1. Hobbybilarm.m. (mom.10)
Christer Windén (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.20 börjar med "Vid s.k." och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motion T429 anser utskottet att dagens avgasregler för hobbyfordon endast har skapat problem i form av motsättningar mellan samhället och dem som sysslar med hobbyfordon. Kraven på att fordonet måste vara utrustat med godkänd motorfamilj och på av tillverkaren/generalagenten utfärdat typintyg har i vissa fall lett till att tillverkaren eller den svenske agenten skaffat sig ekonomisk vinning genom att sälja sådana intyg. Utskottet ansluter sig därför till motionens förslag att fordon av 1976--1988 års modeller skall undantas från dispensavgiften och från bilavgaslagens regler i dess nuvarande form. Vad utskottet anfört med anledning av motion T429 yrkande4 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande hobbybilarm.m. att riksdagen med anledning av motion 1991/92:T429 yrkande4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Det s.k. Montrealprotokollet (mom.18)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.26 börjar med "Enligt vad" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt vad utskottet erfarit pågår en revidering av det s.k. Montrealprotokollet, som reglerar användningen av ozonnedbrytande ämnen, bl.a. CFC, s.k. freoner. Det kan konstateras att Sverige har varit mycket pådrivande i arbetet för en internationell avveckling av dessa ämnen, inte minst i samband med den revidering av protokollet som gjordes år 1990. I likhet med motionärerna i motion Jo612 anser utskottet att regeringen nu bör utarbeta ett nytt förslag om hur protokollet skall skärpas i nästa steg. Utskottet har tidigare i detta betänkande uttryckt sin oro över den ökade användningen av HCFC. Det är därför av vikt att regeringen ägnar även denna fråga ökad uppmärksamhet i internationella sammanhang. Vad utskottet anfört med anledning av motionens yrkande22 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande det s.k. Montrealprotokollet att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkande22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Miljöreglernas betydelse för konkurrensen (mom.20)
Christer Windén (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.27 börjar med "De frågor" och slutar med "i Europasamarbetet" bort ha följande lydelse:
EES-avtalet ger Sverige rika möjligheter att direkt påverka den framtida europeiska miljöpolitiken. Det kan redan nu konstateras att varje medlemsland enligt avtalet har att efterleva av EG ställda minimikrav men inte är förpliktat att följa eventuellt strängare nationella krav. Som anförs i motion Jo633 bör Sverige spela en pådrivande roll när det gäller regeln om högsta tillämpade ambitionsnivå som bindande för samtliga EG:s medlemsländer. Det är viktigt och nödvändigt att svenska företag kan konkurrera på lika villkor som övriga företag på den internationella marknaden. Det vore därför enligt utskottets mening otillfredsställande om regeringens planer att skärpa miljölagstiftningen och att införa effektiva ekonomiska styrmedel enligt principen "förorenaren betalar" får till resultat att svenska företag kan komma att utsättas för högre kostnader än deras konkurrenter inom EG. Utskottet ansluter sig härmed till vad som sägs i motion Jo633 om att Sverige inte ensidigt tillämpar en miljölagstiftning och andra miljöregler som kan ge svenska företag högre produktionskostnader än vad som gäller i övriga Europa. Vad utskottet anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande miljöreglernas betydelse för konkurrensen att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo633 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,