Vattenrätt m.m.
Betänkande 1994/95:BoU15
Bostadsutskottets betänkande
1994/95:BOU15
Vattenrätt m.m.
Innehåll
1994/95 BoU15
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande förslagen dels i proposition 1994/95:135 om ändrade ersättningsbestämmelser i lagen om införande av vattenlagen och en motion som väckts i anledning av propositionen, dels motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1995 med anknytning till vattenrättsliga frågor.
Lagförslaget innebär att en innehavare av ett tillstånd som meddelats enligt äldre vattenrättslig lagstiftning inte skall ha rätt till ersättning för kostnader med anledning av sådana nya eller ändrade villkor avseende skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder som föreskrivs vid en omprövning av villkoren för tillståndet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker samtliga motioner.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:135 föreslagit riksdagen att anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291).
Lagförslaget har som bilaga fogats till detta betänkande.
Motionerna
I betänkandet behandlas
dels den med anledning av propositionen väckta motionen
1994/95:Bo7 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1994/95:135 i enlighet med vad som anförts i motionen.
dels de under allmänna motionstiden 1995 väckta motionerna
1994/95:Bo513 av Bo Finnkvist och Leo Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för skador i samband med översvämningar efter reglerade vattendrag.
1994/95:Bo516 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av utvinningen av mark genom att använda havsbotten.
1994/95:Bo522 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av lagstiftning vad avser vattenkraftens skador,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de verkliga möjligheterna för svagare parter att få sin rätt tillgodosedd.
1994/95:Bo539 av Torsten Gavelin och Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om inrättandet av en Statens vattenkraftsinspektion.
1994/95:Bo542 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att vattenlagen miljöanpassas så att den tillämpar samma miljömässiga bedömningsgrunder som miljöskyddslagen.
1994/95:Bo543 av Berndt Ekholm och Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsstyrelsens möjlighet att ansöka om omprövning av villkor i en vattendom,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av rätten till ersättning vid omprövning av villkor i en vattendom.
1994/95:Jo603 av Peter Weibull Bernström och Rune Rydén (m) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar, syftande till en differentiering i tillståndsgivningen enligt vattenlagen, så att länsstyrelserna får handlägga tillståndsgivningen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Jo606 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpning av vattenlagen.
1994/95:Jo628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 22. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i lagen om införande av vattenlagen så att större krav kan ställas på kraftverksägare om skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder vid omprövning av domar givna enligt äldre vattenrätt.
1994/95:Jo686 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av vattenlagen som innebär prövning av bevattningsföretag i enlighet med vad i motionen anförts.
Uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna
Ersättning vid omprövning av tillstånd till vattenföretag
Vattenlagen kan sägas bygga på en princip att en lagakraftvunnen dom om tillstånd till ett vattenföretag gäller för all framtid (15 kap. 1 § vattenlagen). Omprövning av villkoren för ett tillstånd kan dock ske, till förmån för både enskilda och allmänna intressen. Möjligheten till omprövning har i allt väsentligt reglerats lika för sådana tillstånd som meddelats med stöd av vattenlagen och sådana som meddelats med stöd av äldre lagstiftning. Regleringen av tillståndshavarens rätt till ersättning är däremot i vissa avseenden olika.
Vid en omprövning kan tillståndshavaren förpliktas till produktionsinskränkande åtgärder. Det kan gälla att avstå vatten eller acceptera förlust av fallhöjd, ändrade tappningsbestämmelser eller begränsning av tidigare regleringstillstånd. Huvudprincipen är att en innehavare av tillstånd som meddelats med stöd av vattenlagen (nya tillståndshavare) har rätt till full ersättning från den som begär omprövningen. Denna princip gäller vid omprövning till förmån både för allmänna och enskilda intressen. Ersättning utgår dock inte till den del förlusten eller inskränkningen är att hänföra till förbättring av en vattenanläggnings säkerhet. Vid omprövning till förmån för vissa kvalificerade allmänna intressen gäller därutöver att tillståndshavaren har en skyldighet att utan ersättning från det allmänna tåla viss del av förlusten eller inskränkningen. Den ersättningsfria delen kan utgöra högst en femtedel och lägst en tjugondel av produktionsvärdet respektive värdet av vattenmängden, fallhöjden eller magasinsvolymen. Den ersättningsfria delen fastställs av vattendomstolen i samband med tillståndsbeslutet. Kvotdelen är gemensam för samtliga omprövningar av tillståndet (9 kap. 12--15 §§ vattenlagen). Motsvarande regler gäller också för innehavare av tillstånd som meddelats med stöd av äldre vattenrättslig lagtiftning (äldre tillståndshavare) dock med den skillnaden att den ersättningsfria delen är bestämd direkt i lag till en tjugondel av de ovan angivna värdena. Propositionens förslag till lagändring berör inte ersättningreglerna i vad de avser produktionsinskränkande åtgärder.
En omprövning av villkoren för ett tillstånd kan även medföra att tillståndshavaren förpliktas att vidta skadeförebyggande åtgärder (t.ex. spegeldammar, erosionsskydd och fisktrappor) och skadekompenserande åtgärder (t.ex. utsättning av fisk och fiskodling). Vattenlagens bestämmelser om rätt till ersättning omfattar inte sådana åtgärder vilket innebär att nya tillståndshavare saknar denna rätt (9 kap. 12 § vattenlagen). De ersättningsbestämmelser som gäller äldre tillståndshavare och som återfinns i 11 och 12 §§ lagen om införande av vattenlagen begränsar endast rätten till ersättning vad gäller produktionsinskränkande åtgärder. Till följd av detta har en äldre tillståndshavare rätt till full ersättning från den som begär omprövningen vad gäller skadekompenserande och skadeförebyggande åtgärder.
I anslutning till frågan om en tillståndshavares rätt till ersättning bör uppmärksammas att vattenlagen innehåller regler som begränsar omfattningen av de förpliktelser som kan åläggas tillståndshavaren vid en omprövning. Dels gäller i allt väsentligt de vanliga reglerna om förutsättningarna för utförande av ett vattenföretag. Särskilt kan nämnas att den som utför ett företag är skyldig att vidta åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skador av företaget, om inte kostnadsökningen därigenom blir oskäligt hög (3 kap. 7 § vattenlagen). Dels gäller vissa särskilda bestämmelser vid omprövning till förmån för ett allmänt intresse. Dessa innebär bl.a. att det inte får föreskrivas nya eller ändrade villkor som medför att ändamålet med företaget inte kan tillgodoses eller att förutsättningarna för företaget rubbas avsevärt. Villkoren får inte heller medföra kostnader som står i missförhållande till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas (15 kap. 10 § vattenlagen).
Förslaget i propositionen går ut på att äldre tillståndshavare inte skall ha rätt till ersättning för kostnader med anledning av nya eller ändrade villkor om skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder.
Pågående utredningar
Den 18 augusti 1994 beslutade den dåvarande regeringen proposition 1994/95:10 Miljöbalk. Propositionen återkallades genom en skrivelse till riksdagen den 13 oktober 1994. Den 24 november 1994 gav regeringen genom tilläggsdirektiv den pågående Miljöorganisationsutredningen i uppdrag att lägga fram ett nytt förslag till miljöbalk (dir. 1994:134). Utredningen skall utveckla och komplettera tidigare förslag till en närmare integrering av olika delar av miljölagstiftningen. Uppdraget innebär att utredningen skall överväga att infoga bl.a. vattenlagen, helt eller delvis, i en miljöbalk och se över instansordningen i miljölagstiftningen. Utredningen är fri att pröva andra frågor som är föranledda av det givna uppdraget. I direktiven uttalade regeringen att det är mycket som talar för att vattenlagen skall infogas i en miljöbalk men att det finns särskilda frågeställningar eftersom vattenlagen också behandlar andra frågor än sådana som har direkta miljöaspekter. Utredningen hade sedan tidigare i uppdrag att närmare överväga och lägga fram förslag om myndigheternas organisation inom miljöområdet, bl.a. frågan om ansvarsfördelning mellan centrala myndigheter, föreskriftsrätten, tillståndsprövningen och tillsynen (dir. 1993:43). I sammanhanget kan också nämnas att utredningen har lagt fram ett delbetänkande om att inrätta en miljöombudsman. I övrigt har utredningen inte avslutat sitt arbete vad gäller organisationsfrågorna. Miljöorganisationsutredningen har numera antagit namnet Miljöbalksutredningen. Den förväntas senast sommaren 1996 redovisa resultatet av sitt arbete.
Genom den dåvarande regeringens beslut den 5 maj 1994 gavs en särskild utredare i uppdrag att utreda frågor dels om dammsäkerhet, dels om skydd mot översvämningar (dir. 1994:35). Utredningen skall se över ansvarsfördelningen för dammsäkerheten med särskild tonvikt på tillsyn och samordning mellan dammägare, myndigheter, kommuner och andra organ samt utvärdera hur detta ansvar bör fullgöras. Vidare skall utredningen överväga de dammsäkerhetsåtgärder resp. förebyggande åtgärder mot översvämningar som dammägare och vissa myndigheter vidtagit till följd av SOU 1987:64 Dammsäkerhet och skydd mot översvämningar och prop. 1988/89:116 om vissa dammsäkerhets- och vattenkraftsfrågor, m.m. samt föreslå eventuella kompletterande åtgärder. Utredningen har vidare fått i uppdrag att utreda vissa frågor om forskning och information. Frågorna om dammsäkerhet och översvämningar i reglerade vattendrag berör en rad olika samhällsområden inom vilka olika myndigheter har olika uppgifter. I direktiven angavs bl.a. att tillskapandet av en egen ny myndighet för dammsäkerhet inte skulle vara ändamålsenligt. Däremot anfördes att det är viktigt att olika myndigheter och andra samhällsorgan beaktar dammsäkerhetsfrågorna i sitt arbete. Olika former för en mer samlad tillsyn och samråd kan, enligt regeringen, behöva utvecklas. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1995.
Utskottet
Ändrade ersättningsregler
Regeringen föreslår i proposition 135 att äldre tillståndshavare inte skall ha rätt till ersättning för kostnader med anledning av nya eller ändrade villkor om skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder.
I motion Bo7 (m) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna ställer sig bakom de miljöhänsyn som redovisas i regeringsförslaget men invänder att de förbättringar som behöver vidtas aldrig får ske till priset av att grundläggande rättsstatliga principer sätts åt sidan. Den enskilde kraftverksägaren som genom lagakraftägande dom fått sina förpliktelser gentemot det allmänna bestämda måste, enligt motionärerna, kunna lita på att domen gäller för överskådlig framtid. Han skall inte behöva riskera att hans företagande rubbas med stöd av senare tillkommen lagstiftning. I motion Jo628 (fp) yrkande 22 föreslås att en omprövning av äldre tillstånd inte skall kunna föranleda ersättning för tillståndshavaren för skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder. Förslaget i motion Bo543 (s) yrkande 2 går ut på att ersättningsrätten för äldre tillståndshavare begränsas åtminstone så att samma regler kommer att gälla för nya och äldre tillståndshavare såvitt avser produktionsbortfall när det gäller regleringar som är skadliga för miljön. Motionärerna synes också hävda att innehavare av tillstånd både enligt den nya och den äldre vattenlagstiftningen skall var skyldiga att utan ersättning tåla ett större produktionsbortfall än de är skyldiga att göra i dag.
Utskottet vill anföra följande. Hänsynen till miljön har med tiden fått en allt större betydelse vid utformningen av de olika regelkomplex som styr samhällslivet. Förbättringar av vår miljö är en angelägen uppgift. En av de principer som fått allt större genomslagskraft är att varje verksamhet så långt möjligt bör bära de kostnader som är hänförliga till verksamheten, däribland kostnaderna för miljön. Regeringens förslag om ändrade ersättningsregler överensstämmer med denna princip. Det är angeläget att de begränsade statliga ekonomiska resurserna inte hindrar det allmänna att söka genomföra från miljösynpunkt angelägna omprövningar av äldre tillstånd till vattenföretag.
I propositionen tas frågan om regeringsförslagets grundlagsenlighet upp. I 2 kap. 18 § regeringsformen (RF) finns ett visst skydd för den enskilde mot inskränkningar i användningen av mark och byggnader. Där finns också ett skydd vad gäller rätten till ersättning i de fall inskränkningar kan ske. Utskottet ansluter sig till regeringens i propositionen redovisade och av Lagrådet delade uppfattning att lagrummet inte lägger hinder i vägen för vad som föreslagits.
Visserligen utgör en grundläggande princip inom vår rättsordning att en företagare i förväg skall kunna bedöma de rättsliga konsekvenserna av sitt handlande. Denna princip är inte utan undantag. Om starka allmänna intressen gör sig gällande kan principen genombrytas. I bedömningen bör också vägas in omfattningen av de förpliktelser som kan komma i fråga för den enskilde och dennes förmåga att bära dessa. Såsom utskottet redan konstaterat uppbärs den föreslagna lagändringen av ett starkt allmänt intresse. Den enskildes kostnadsansvar kommer att vara begränsat av bl.a. den ovan redovisade bestämmelsen om att nya eller ändrade villkor inte får föreskrivas, om dessa medför att ändamålet med företaget inte tillgodoses eller att förutsättningarna för företaget rubbas avsevärt. Det stora flertalet kraftföretag torde ha ekonomiska möjligheter att själva stå för de åtgärder som kan bli aktuella i sammanhanget. Utskottet anser med hänvisning till vad som anförts inte att den i motion Bo7 (m) åberopade principen bör innebära att förslaget inte genomförs.
Utskottet tillstyrker således regeringens proposition och avstyrker m-motionen om avslag på propositionen. Förslaget i den under den allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Jo628 (fp) yrkande 22 kommer att tillgodoses vid ett riksdagens bifall till vad utskottet föreslagit utan någon riksdagens vidare åtgärd. Även detta motionsyrkande avstyrks. Det finns enligt utskottets mening inte tillräcklig anledning att nu aktualisera förändrade ersättningsregler utöver dem som utskottet behandlat ovan. Även den under den allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Bo543 (s) yrkande 2 avstyrks således.
Dammsäkerhet och översvämningar m.m.
Genom motion Bo513 (s) framförs förslag om att regeringen bör ta upp förhandlingar med kraftproducenterna om en riksomfattande fond för översvämningsskador. I andra hand yrkas att lagstiftning om en sådan fond aktualiseras. Vidare bör enligt motionärerna en skadereglering av det förespråkade slaget utgöra ett villkor vid de ny- och omprövningar som sker. I motion Bo539 (fp) föreslås en utredning med syfte att en Statens vattenkraftsinspektion inrättas med förebild i Statens kärnkraftsinspektion. I motion Bo522 (s) yrkande 1 föreslås att en översyn skall göras av lagstiftningen i vad den avser vattenkraftens skador. I yrkande 2 föreslås att de ekonomiskt svagare parterna skall ges möjlighet att få sin rätt tillgodosedd. Motionärerna tar särskilt upp frågan om ersättning för skador på fisket vad gäller äldre domar.
Utskottet vill erinra om att Dammsäkerhetsutredningen förväntas bli klar inom kort. Utredningens ställningstaganden kommer att omfatta centrala frågor vad gäller dammsäkerhet och översvämningar. Flera av dessa frågor har aktualiserats i motionerna. Utredningens betänkande bör avvaktas. Motionerna om dammsäkerhet och översvämningar m.m. avstyrks med hänvisning till detta.
Vattenlagen och miljön
I motion Bo542 (mp) föreslås lagändringar så att samma miljömässiga bedömningsgrunder kommer att tillämpas när det gäller prövning enligt vattenlagen som enligt miljöskyddslagen. I vattenlagen bör enligt motionen Jo606 (kds) yrkande 10 införas en möjlighet till omprövning av villkor för tillstånd, om verksamheten ger upphov till betydande miljömässiga olägenheter som inte varit förutsedda vid tillståndsgivningen. Motionärerna förordar att en ordning för omprövning införs som motsvarar den som finns för gruvföretag. I motion Bo543 (s) yrkande 1 föreslås att länsstyrelsen skall ges rätt att begära omprövning av en vattendom. Motionärerna anför att allt fler frågor decentraliserats och att länsstyrelserna har den kompetens som behövs.
Utskottet har ovan redovisat att Miljöbalksutredningen nu behandlar frågan om en inarbetning av vattenlagen i en miljöbalk. De i motionerna behandlade frågorna om en anpassning av vattenlagens bestämmelser till miljölagstiftningen kan därigenom förväntas bli övervägda. Utredningen har också som en av sina frågor den om myndighetsorganisationen på området. Det pågående utredningsarbetet och den efterföljande beredningen i regeringens kansli bör avvaktas. Motionerna Bo 542 (mp), Bo543 (s) yrkande 1 och Jo606 (kds) yrkande 10 om vattenlagen och miljön avstyrks.
Övrigt
Genom motion Jo686 (fp) yrkande 4 föreslås att vattenföretag för bevattning skall vara tillståndspliktiga. Tillståndsgivningen bör enligt motionären ske hos länsstyrelsen som också bör ges rätt att stoppa icke prövade bevattningsföretag.
Frågan om prövning av bevattningsföretag har tagits upp av Jordbruksverket i rapporten Bevattning 2000. Den har också tagits upp i SOU 1994:96 Följdlagstiftningen till miljöbalken vilket betänkande har remissbehandlats. En likalydande motion har hösten 1994 avstyrkts av ett enhälligt utskott med motiveringen att frågan om prövning av bevattningsföretag kommer att övervägas av regeringen (se bet. 1994/95:BoU4 s. 9). Utskottet finner inte anledning att ändra uppfattning. Resultatet av regeringens beredning av ärendet bör avvaktas. Motionen avstyrks.
En möjlighet att anlägga våtmarker som ett alternativ till ett kvävereduceringssteg i kommunala reningsverk föreslås i motion Jo603 (m) yrkande 2.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har i en skrivelse till regeringen uttryckt önskemål om förbättrade möjligheter att anlägga våtmarker med hänsyn till allmänna och enskilda miljöintressen. Skrivelsen behandlas nu inom Justitiedepartementet. Ytterligare initiativ kan inte anses erforderliga. Motionen Jo603 (m) yrkande 2 avstyrks således.
I motion Bo516 (fp) förespråkas att det inte längre skall vara möjligt att genom utfyllnad i vatten ändra gränsen mellan allmänt och enskilt vatten och att staten skall ha rätt till ersättning för den havsbotten den går förlustig vid sådana gränsförändringar.
Utskottet har nyligen behandlat en motion med motsvarande förslag (bet. 1994/95:BoU4 s. 10). I betänkandet redogjordes för de regler som är relevanta när det gäller utnyttjandet av kust- och havsområdena. Ett enhälligt utskott avstyrkte motionen med motiveringen att en tillämpning av gällande lag i allt väsentligt ger kommunerna och länsstyrelserna möjligheter att ta berättigade hänsyn beträffande den fysiska planeringen i dessa områden. Utskottet finner inte skäl att nu göra en annan bedömning. Motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande ersättningsreglerna att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:135 och med avslag på motionerna 1994/95:Bo7, 1994/95:Bo543 yrkande 2 och 1994/95:Jo628 yrkande 22 antar det i propositionen intagna och som bilaga till detta betänkande fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291), res. (m) 2. beträffande dammsäkerhet och översvämningar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo513, 1994/95:Bo522 och 1994/95:Bo539, 3. beträffande vattenlagen och miljön att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo542, 1994/95:Bo543 yrkande 1 och 1994/95:Jo606 yrkande 10, 4. beträffande prövning av bevattningsföretag att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo686 yrkande 4, 5. beträffande våtmarker att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo603 yrkande 2, 6. beträffande gränsen mellan allmänt och enskilt vatten att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo516.
Stockholm den 9 mars 1995
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit:
Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström (s), Sten Andersson (m), Lars Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lena Larsson (s), Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Carina Moberg (s), Inga Berggren (m), Ulf Björklund (kds), Peter Weibull Bernström (m) och Bodil Francke Ohlsson (mp).
Reservation
Ersättningsreglerna (mom.1)
Knut Billing, Sten Andersson, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet vill" och på s. 6 slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill anföra följande. Hänsynen till vår miljö har med tiden fått en allt större betydelse vid utformningen av de olika regelkomplex som styr samhällslivet. Det är naturligtvis av vikt att så fortsättningsvis sker. Vid förändringar av redan gällande lagstiftning måste dock den enskildes rättssäkerhetsintressen beaktas. En kraftverksägare som enligt en lagakraftägande dom fått ett tillstånd till ett visst vattenföretag måste kunna lita till att de förutsättningar för detta som givits honom genom lag och dom blir bestående. Detta är av vikt både för hans ekonomiska och tekniska planering. Även andra än företagaren själv har ett intresse av att så sker. Det gäller särskilt företagarens kreditgivare. Det är enligt utskottets mening av vikt att grundsatsen om att en företagare i förväg skall kunna bedöma de rättsliga konsekvenserna av sitt handlande upprätthålls. Regeringens förslag som genombryter denna princip bör inte genomföras. Med bifall till motion Bo7 avstyrker utskottet således regeringens proposition. Förslaget i den under allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Jo628 (fp) yrkande 22 avstyrks av samma skäl. Det finns enligt utskottets mening inte tillräcklig anledning att nu aktualisera förändringar av ersättningsreglerna i vattenlagen och dess promulgationslag. Även den under den allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Bo543 (s) yrkande 2 avstyrks således.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: beträffande ersättningsreglerna att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Bo7 avslår proposition 1994/95:135 samt motionerna 1994/95:Bo543 yrkande 2 och 1994/95:Jo628 yrkande 22,
Särskilda yttranden
1. Våtmarker
Knut Billing, Sten Andersson, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anför:
Det finns ett stort intresse, särskilt från kommunerna i Skåne, att tillskapa våtmarker för att rena avloppsvatten från framför allt kväve. Vattendragen i Skåne tillhör landets mest belastade med höga halter av kväve och fosfor. Sverige har genom internationella konventioner och åtaganden förbundit sig att medverka till kraftiga reduktioner av föroreningarna av havet. Målsättningen för Sveriges del är att den vattenburna transporten av kväve och fosfor från landbaserade källor till haven skall minska med 50 % under tiden 1985--1995. Det är osäkert om detta mål kan uppnås. En av de mest attraktiva och kostnadseffektiva åtgärderna är anläggning av dammar, våtmarker och skyddszoner. Metoderna har inte fått tillräcklig uppmärksamhet. En kommun som ålagts att bygga ut sitt reningsverk med ett kvävereduceringssteg borde få tillstånd att i stället anlägga våtmarker. Länsstyrelserna borde uppmanas att i sin tillståndsgivning och tillsyn se positivt på alternativa och mer kostnadseffektiva metoder. En större grad av kvävereduktion skulle på så sätt kunna nås. Lagstiftning syftande till en sådan differentiering borde genomföras. Med hänsyn till vad som anförts i betänkandet angående behandlingen i regeringskansliet av frågan om förbättrade möjligheter att anlägga våtmarker finner vi inte skäl att nu yrka bifall till motion Jo603 (m) yrkande 2 om lagändringar med sådant syfte.
2. Vattenlagen och miljön
Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Enligt 4 § miljöskyddsförordningen krävs inte tillstånd enligt miljöskyddslagen för utsläpp av avfall eller andra fasta ämnen i ett vattenområde, om tillstånd har lämnats enligt vattenlagen. Bestämmelsen har tillkommit för att undvika en dubbelprövning. Med en sådan ordning borde den prövning som vattendomstolen skall göra enligt vattenlagen ske på samma grunder som om prövningen hade skett enligt miljöskyddslagen. Så är dock inte fallet. Prövningen skiljer sig i flera avseenden och är mindre noggrann. Det är angeläget att en ändring kommer till stånd. Eftersom Miljöbalksutredningen skall överväga en inarbetning av vattenlagen i en miljöbalk förutsätter jag att frågan kommer att få sin lösning och att prövningen därmed skärps enligt ovan.
Regeringens av utskottet tillstyrkta
Bilaga
Förslag till lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291)