Verksamheten i Internationella valutafonden, Världsbanken och de regionalautvecklingsbankerna under 2003/04
Betänkande 2004/05:UU8
Utrikesutskottets betänkande2004/05:UU8
Verksamheten i Internationella valutafonden, Världsbanken och de regionalautvecklingsbankerna under 2003/04
Sammanfattning I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse 2004/05:54 Redovisning av verksamheten i Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna under 2003/04, samt de motioner som har väckts med anledning av skrivelsen och några motioner från den allmänna motionstiden 2004. Utskottet behandlar en rad frågor bl.a. angående institutionernas arbetsformer, beslutsfattande, millenniemålen, miljöaspekter kring lånevillkor, skuldavskrivningar m.m. Finansutskottet har lämnat ett yttrande i ärendet. Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna samt att motionerna avstyrks. I ärendet finns 7 reservationer och 3 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut 1. Skrivelsens utformning Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi4 yrkande 1, 2004/05:Fi6 yrkande 9 och 2004/05:Fi7 yrkande 1. Reservation 1 (v, c, mp) 2. Institutionernas arbetsformer Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 2 och 3, 2004/05:Fi7 yrkandena 5-7 och 2004/05:U279 yrkandena 3-5. Reservation 2 (v, c, mp) 3. De nationella parlamentens inflytande och delaktighet i de internationella finansiella institutionernas arbete Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi4 yrkande 4, 2004/05:Fi5 i denna del, 2004/05:Fi6 yrkandena 2 och 6-8, 2004/05:Fi7 yrkande 3 och 2004/05:U279 yrkandena 1 och 2. Reservation 3 (v, c, mp) 4. Millenniemålen Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 5 och 6 samt 2004/05:Fi7 yrkande 4. Reservation 4 (v, c, mp) 5. Lånevillkor, skuldavskrivningar Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 7 och 8, 2004/05:Fi5 i denna del, 2004/05:Fi6 yrkandena 3 och 4 samt 2004/05:Fi7 yrkande 8. Reservation 5 (v, c, mp) 6. Miljöhänsyn, Kyotoprotokollet, ekologisk skuld m.m. Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 9-13, 2004/05:Fi6 yrkandena 1 och 5 samt 2004/05:Fi7 yrkande 2. Reservation 6 (v, c, mp) 7. Global skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi220 yrkandena 1-4 och 2004/05:Fi230 yrkandena 1 och 2. Reservation 7 (v, mp) 8. Skrivelsen Riksdagen lägger skrivelse 2004/05:54 till handlingarna. Stockholm den 12 april 2005 På utrikesutskottets vägnar Urban Ahlin Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Berndt Ekholm (s), Cecilia Wigström (fp), Carina Hägg (s), Birgitta Ahlqvist (s), Alice Åström (v), Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m), Kaj Nordquist (s), Birgitta Ohlsson (fp), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m), Veronica Palm (s), Rosita Runegrund (kd) och Yvonne Ruwaida (mp).
Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning I skrivelse 2004/05:54 Redovisning av verksamheten i Internationella valutafonden, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna under 2003/04 redogör regeringen för verksamheten inom de internationella finansiella institutionerna Internationella valutafonden, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna under 2003/04. Inom ramen för sin beredning av ärendet har utskottet inhämtat finansutskottets yttrande (2004/05:FiU2y). En föredragning har ägt rum inför finans- och utrikesutskotten av finansminister Pär Nuder och biståndsminister Carin Jämtin. Bakgrund Riksdagen har beslutat (bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:112) att regeringen, med regelbundna intervall, i en särskild skrivelse skall redovisa hur arbetet inom Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna har bedrivits samt regeringens prioriteringar i arbetet med dessa institutioner. Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redogörs för verksamheten inom Internationella valutafonden, Världsbanken samt de regionala utvecklingsbankerna under verksamhetsåret 2003/04. Tyngdpunkten läggs vid de ställningstaganden regeringen har gjort i de policyfrågor som präglat såväl styrelsearbetet som institutionernas verksamhet. Inledningsvis beskrivs de internationella finansiella institutionernas roll i det multilaterala samarbetet för en rättvis och hållbar global utveckling samt för ekonomisk och finansiell stabilitet. Därefter redovisas arbetet med en rad centrala policyfrågor och processer som är gemensamma för flera av de berörda institutionerna, bl.a. när det gäller behovet av resurser för att uppnå millennieutvecklingsmålen, effektivisering av utvecklingsarbetet, utvecklingsländernas inflytande i institutionerna, frågor om skuldavskrivning och bedömning av hållbarhet i utvecklingsländernas skuldbördor, främjande av internationell handel samt integrering av miljö- och jämställdhetshänsyn samt god samhällsstyrning i institutionernas verksamhet. Skrivelsen innehåller även en redogörelse för de mest framträdande frågorna som behandlats i respektive institution under det gångna verksamhetsåret, t.ex. internationell finansiell stabilitet, påfyllnadsförhandlingar, investeringsklimat och utbildning. Avslutningsvis redogörs för den förväntade inriktningen av institutionernas verksamhet under de närmaste åren.
Skrivelsen Internationella valutafonden Internationella valutafonden (IMF) har som mål att främja handel och tillväxt genom att verka för internationellt monetärt samarbete och finansiell stabilitet. Verksamheten omfattar både industriländer och utvecklingsländer. En central del i IMF:s arbete är åtgärder för att förebygga finansiella kriser, bl.a. genom rådgivning till länder om makroekonomisk politik och finansiella reformer. IMF har också en viktig roll i arbetet med att hantera finansiella kriser när sådana inträffar och fonden bistår då med rådgivning och finansiellt stöd för reformprogram som syftar till att lägga grunden för en hållbar framtida tillväxt. Förutom de beslutande guvernörs- och exekutivstyrelserna har IMF ett policyskapande organ, Internationella monetära och finansiella kommittén (IMFC). IMFC träffas två gånger per år och består av finansministrar eller centralbankschefer från de länder som är representerade i exekutivstyrelsen. De nordiska och baltiska länderna har en gemensam representant i IMF:s exekutivstyrelse, och därför utarbetas gemensamma nordisk-baltiska ståndpunkter inför diskussioner i denna. En mer begränsad, informell, samordning sker även bland EU-länderna. I maj 2004 valde IMF:s exekutivstyrelse Rodrigo de Rato y Figaredo från Spanien till ny chef för IMF, efter konsultationer med samtliga IMF:s medlemsländer och efter att andra kandidater hade övervägts. Sverige gav sitt stöd åt utnämningen av de Rato. Världsbanken Världsbankens övergripande syfte är att hjälpa utvecklingsländer att bekämpa fattigdom. Organisationen har i dagsläget 184 medlemmar och omfattar fem institutioner: Internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD) ger lån och utvecklingsstöd till medelinkomstländer och kreditvärdiga låginkomstländer; Internationella utvecklingsfonden (IDA) erbjuder förmånliga lån och till viss del även gåvor till de fattigaste utvecklingsländerna; Internationella finansieringsbolaget (IFC) finansierar projekt inom den privata sektorn; Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA) utfärdar garantier för politiska risker vid privata investeringar i utvecklingsländer; Internationella centret för lösning av investeringstvister (ICSID) medverkar till lösning av tvister mellan utländska investerare och mottagarregeringar. Sverige ingår i en nordisk-baltisk valkrets som representeras av en gemensam direktör i exekutivstyrelsen, inom vilken gemensamma ståndpunkter utarbetas. Utöver guvernörs- och exekutivdirektörsstyrelserna formas även bankens verksamhet av utvecklingskommittén (DC) som sammanträder två gånger per år. Denna kommitté är gemensam för Världsbanken och IMF och dess mandat är att diskutera och fatta beslut om aktuella frågor på utvecklingsagendan. Kommittén består av en representant för varje valkrets i styrelsen. Genom sitt stora inflytande på verksamheten har DC-mötet kommit att bli ett av de viktigaste forumen för utvecklingsfrågor. Utskottet Skrivelsens utformning, institutionernas arbetsformer m.m. Motioner I partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 1 anför Vänsterpartiet att utformningen av skrivelsen bör förbättras så att det tydligare framgår vilken åsikt Sverige verkat för och även hur väl Sverige nått resultat utifrån uppsatta mål i Sveriges politik för global utveckling. Motionärerna bakom kommittémotion 2004/05:Fi7 (c) yrkande 1 anser att det i kommande skrivelser tydligare bör framgå vad Sverige gjort, med vilka argument, i vilka forum och vid vilken tidpunkt. Vidare anför motionärerna att det bör framgå hur rättighets- och fattigdomsperspektivet fått konkret genomslag i den svenska politiken gentemot IMF och Världsbanken. Motionären bakom den enskilda motionen 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 9 anser att skrivelsens utformning under kommande år bör präglas av större konkretion, fokusering och tematisering på samlade effekter. Skrivelsen bör därför ha en tematisk bearbetning samt en redovisning i matrisform över gjorda ställningstaganden i relevanta frågor. Vänsterpartiet menar i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 2 att Sverige bör verka för en revidering av röstberäkningen i IMF och Världsbanken, vilket innebär att man inte bara tar hänsyn till ekonomisk storlek, utan även andra principer såsom befolkningsstorlek. Vänsterpartiet menar vidare i partimotion 2004/05:U279 (v) yrkande 3 att Sverige bör agera för att utvecklingsländernas inflytande inte bara ökar i röststyrka utan även vad gäller antalet representanter i IMF:s och Världsbankens styrelser. I samma motion (yrkande 4) anförs att regeringen bör undersöka hur man kan öka insynen i och redovisningen av hur den nordisk-baltiska representanten i IMF och Världsbanken agerar och vilka resultat man uppnått utifrån den förda politiska linjen. Avslutningsvis anser motionärerna (yrkande 5) att regeringen bör förbättra dialog och förståelse mellan olika parter genom anordnande av offentliga möten, där regeringen har chans att redovisa och tydliggöra sin tänkta politiska linje inför årsmötena i IMF och Världsbanken. Centerpartiet anför i kommittémotion 2004/05:Fi7 (c) yrkande 5 att Sverige bör redovisa en övergripande strategi för hur utvecklingsländernas befolkningar och regeringar skall få ett ökat inflytande över institutionernas beslutsfattande. Vidare anförs i yrkande 6 att Sverige bör verka för att få en bättre balans i fråga om representation och röstfördelning i styrelserna. Motionärerna menar också i yrkande 7 att Sverige bör ta initiativ till en demokratisk och transparent process för utnämning och tillsättning av chefspositioner inom Världsbanken och IMF. Vänsterpartiet anser i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 3 att Sverige i Världsbanken bör verka för att valet av ordförande bör föregås av en öppen nomineringsprocess och att val av lämplig person utgår från kompetens och ej landtillhörighet. Utskottets överväganden Utskottet noterar, liksom regeringen, att de fattigas perspektiv skall vara centralt inom utvecklingssamarbetet. Detta utgör grundtanken i Sveriges politik för global utveckling, och utskottet välkomnar därför att frågan om stärkt inflytande för utvecklingsländerna i de internationella finansiella institutionerna är en prioriterad fråga för den svenska regeringen. Med anledning av några av de motionsvis framförda synpunkterna angående skrivelsens utformning får utskottet konstatera att riksdagen har begärt föreliggande skrivelse inom ramen för sitt arbete med framtagande av en politik för global utveckling (PGU). Den får därför ses i perspektiv av en mera omfattande redovisning. Vissa av de element som motionärerna lyfter fram omfattas också av regeringens redovisning inom ramen för mål- och resultatstyrningen i budgetprocessen. Finansutskottet konstaterar i sitt yttrande att skrivelsen delvis är svårläst och att det inte alltid framgår vilka ståndpunkter regeringen tagit i enskilda frågeställningar: Enligt utskottets mening måste man emellertid komma ihåg att skrivelsen är den första inom detta ämnesområde och att det normalt tar ett tag innan en rapportering finner sin form. Utskottet utgår därför ifrån att regeringen till nästa skrivelse ser över strukturen på informationen och tydligare klargör vilka de svenska ställningstagandena varit i olika frågor. Utrikesutskottet delar i dessa avseenden finansutskottets uppfattning. Utskottet noterar med tillfredsställelse det initiativ avseende skapandet av en fond som syftar till att stärka de afrikanska valkretskontorens analyskapacitet vid IMF och Världsbanken, som togs av Sverige tillsammans med Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Norge under våren 2004. Utskottet noterar dock att det alltjämt inte har nåtts någon djupare enighet kring frågan hur utvecklingsländernas formella inflytande i de finansiella institutionernas styrelse kan ökas. Ett enskilt lands röstandel i IMF:s och Världsbankens styrelser bestäms dels av landets kapitalandel (kvot), dels av ett antal basröster. Varje land tilldelas 250 basröster. I takt med att kapitalandelen successivt har ökat, har andelen basröster av den totala röststyrkan minskat (i IMF från 11,3 % till 2,1 % och i Världsbanken från 10,9 % till 2,8 %). I Världsbanken har USA har den största röststyrkan med 16,41 % av rösterna, följt av Japan (7,87 %), Tyskland (4,49 %), Storbritannien (4, 31 %) och Frankrike (4,31 %). Också i IMF har USA störst röstandel (17, 08 %) följt av Japan (6,13 %). Finansutskottet anför i sitt yttrande följande: Utskottet delar regeringens ståndpunkt i skrivelsen att frågan om utvecklingsländernas inflytande i t.ex. IMF och Världsbanken har en hög prioritet. Utskottet är också överens med regeringen om att ett första naturligt steg för att utöka utvecklingsländernas formella inflytande vore att höja de s.k. basrösternas andel av den totala röststyrkan institutionerna. Utskottet vill, i likhet med regeringen, betona att inflytande även handlar om ländernas möjligheter att effektivt delta i institutionernas beslutsprocesser. På detta område har Sverige under de senaste åren tagit ett flertal initiativ, och enligt utskottets mening är det viktigt att arbetet med att stärka utvecklingsländernas analyskapaciteter i institutionerna fortsätter. Utrikesutskottet delar såväl finansutskottets som regeringens bedömning att utvecklingsländernas formella inflytande kan stärkas genom att andelen basröster höjs till dess ursprungliga nivå på ca 11 %. Liksom regeringen vill dock utskottet betona att det formella inflytandet vid beslutsfattande i styrelserna inte nödvändigtvis är helt avgörande för utvecklingsländernas förmåga till delaktighet i de internationella institutionernas verksamhet. Lika viktigt är att ha kapacitet att kunna delta aktivt i styrelsearbetet och att kunna förhandla om sina land- och låneprogram med institutionerna så att landets egna prioriteringar beaktas. Kapacitetsuppbyggnad i fattiga länder är härvidlag av central betydelse. Vad avser öppenhet och demokrati vid tillsättningen av chefspositioner inom IMF och Världsbanken noterar utskottet att IMF:s och Världsbankens löpande ärenden handhas av 24 exekutivdirektörer. De fem största innehavarna av röstandelar, dvs. Frankrike, Tyskland, Japan, Storbritannien och USA, tillsätter var sina exekutivdirektörer, medan resterande medlemmar av banken representeras av inalles 19 exekutivdirektörer vilka väljs av medlemsländer eller valkretsar bestående av ett antal länder. Sverige ingår i en valkrets tillsammans med Danmark, Estland, Finland, Island, Lettland, Litauen och Norge. Röstningstillfällena äger rum vartannat år. Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Fi4 (v) yrkandena 1-3, 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 9, 2004/05:Fi7 (c) yrkandena 1 och 5-7 samt 2004/05:U279 (v) yrkandena 3-5. De nationella parlamentens inflytande och delaktighet i de internationella finansiella institutionernas arbete Motioner Motionärerna bakom partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 4 anser att regeringen bör utforma en svensk skriftlig position i frågan om konditionaliteten i IMF och Världsbanken som tydligt tar ställning mot detaljerade policyvillkor som inte bygger på nationella fattigdomsstrategier och full parlamentarisk insyn. I partimotion 2004/05:U279 (v) yrkande 1 anför Vänsterpartiet att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att hindra IMF och Världsbanken från att försöka påtvinga enskilda länder en viss form av ekonomisk politik. Vidare anför motionärerna (yrkande 2) att Sverige i IMF och Världsbanken bör agera för en revidering av konditionaliteten så att demokratiskt valda regeringar och parlament ges ett större inflytande över de lånevillkor som ställs. I den enskilda motionen 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 6 anförs att regeringen i det fortsatta arbetet i de internationella finansiella institutionerna bör prioritera en revidering av PRSP-processen så att ett reellt folkligt och parlamentariskt inflytande garanteras och så att PRSP-metodiken inte blir till ett sätt att maskera fortsatt sträng konditionalitet på det finansiella området. Centerpartiet anför i kommittémotion 2004/05:Fi7 (c) yrkande 3 att regeringen bör utforma en enhetlig skriftlig analys och positioner kring Världsbankens och IMF:s villkorsgivande som utgår från riksdagens rättighets- och fattigdomsperspektiv. Motionären bakom den enskilda motionen 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 7 anser att regeringen bör utöka det parlamentariska inflytandet och påverkansmöjligheten i utformningen av ställningstagande och positioner rörande internationella finansiella institutioner på så sätt att riksdagen kan komma in i processen innan positionerna slagits fast. I samma motion (yrkande 8) anförs att riksdagsledamöter bör beredas plats i delegationer som deltar på valkretsmötena. Motionären anser vidare (yrkande 2) att regeringen bör presentera förslag för hur detta rutinmässigt kan skapa dialogformer med ideella organisationer och folkrörelser i frågor om hur internationella finansiella institutioners verksamhet och policy utformas. I den enskilda motionen 2004/05:Fi5 (delvis) (s) anför motionären att Sverige bör bidra till att formulera en övergripande och mer ambitiös strategi för att åtgärda den skeva representationen i finansieringsinstitutionerna samt verka för att öka delaktigheten i tillsättningen av chefer i de internationella finansieringsinstitutionerna. Utskottets överväganden Utskottet vill inledningsvis erinra om att IMF och Världsbanken, sedan 1999, baserar sitt stöd till fattigdomsbekämpning och skuldavskrivningar på mottagarländernas politik. Enligt institutionernas riktlinjer skall politiken utarbetas av ländernas regeringar i samråd med nationella parlament och det civila samhället och formuleras i en nationell handlingsplan för fattigdomsminskning - Poverty Reduction Strategy Papers (PRSP). Utskottet välkomnar att Sverige särskilt har betonat behovet av att stärka utvecklingsländernas inflytande över och ansvar för PRSP-processen. Sverige har också, noterar utskottet, understrukit vikten av parlamentens deltagande vid utarbetandet av ländernas fattigdomsstrategier. Därtill har Sverige anfört att handlingsplanerna, för att fungera som effektiva styrdokument, bör ha en mer strategisk inriktning, med tydligt fastställda prioriteringar och starkare kopplingar till landets beslutsprocesser samt nationella budgetar. Utskottet konstaterar att regeringens prioriteringar i de internationella finansiella institutionernas löpande arbete baseras på den politik för global utveckling som har lagts fast av riksdagen (bet. 2003/04:UU3). En central tanke i denna politik är att den skall präglas dels av ett rättighetsperspektiv, dels av de fattigas perspektiv. Detta innebär att människors rättigheter skall utgöra grund för de åtgärder som vidtas för en rättvis och hållbar utveckling. Demokrati, jämställdhet och barnets rättigheter lyfts särskilt fram. Vidare skall politiken präglas av fattiga människors behov, intressen och förutsättningar. Genomslaget av de svenska synpunkterna i dessa avseenden bör framgå av kommande skrivelser. Utskottet välkomnar att regeringen, genom föreliggande skrivelse, liksom genom återkommande föredragningar, senast den 5 april 2005 av statsråden Pär Nuder och Carin Jämtin inför IMF:s och Världsbankens vårmöte den 23-25 april 2005, underrättar riksdagen om verksamheten i de internationella finansiella institutionerna och regeringens prioriteringar i dess arbete med dem. Riksdagen får härigenom möjlighet att delge sina synpunkter och, i förlängningen, utöva påverkan. Finansutskottet konstaterar i sitt yttrande att informationen från regeringen på området väsentligt har förbättrats under det senaste året. Utskottet konstaterar vidare att det nya systemet för delgivning av information angående de internationella finansiella institutionernas verksamhet "bör få verka en tid innan ställning tas till hur informationen och riksdagens inflytande ytterligare kan förbättras". Utrikesutskottet delar denna uppfattning. Arbetet med att ytterligare förstärka de nationella parlamentens delaktighet och insyn i de internationella finansiella institutionernas verksamhet är viktig och bör fortgå. Utskottet anser att öppenhet och insyn i de finansiella institutionernas prioriteringar, planer och program bidrar till en effektivare allokering av resurser och bistånd, till att miljöhänsyn säkerställs samt att institutionernas roll och verksamhet får legitimitet i den allmänna opinionens ögon. Det är således till gagn för såväl de internationella institutionerna och deras projekt som de stater som på olika sätt är delaktiga i institutionernas verksamhet. Deltagande i de parlamentariska nätverk som finns på området är av betydelse. Utskottet anser dock att ledamöter därutöver bör beredas plats i de delegationer som deltar på valkretsmötena. Med det ovan anförda anser utskottet att de motionsvis framförda synpunkterna är tillgodosedda varför motionerna 2004/05:Fi4 (v) yrkande 4, 2004/05:Fi5 (delvis) (s), 2004/05:Fi6 (mp) yrkandena 2, 7 och 8, 2004/05:Fi7 (c) yrkande 3 samt 2004/05:U279 (v) yrkandena 1 och 2. Millenniemålen Motioner Vänsterpartiet anför i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 5 att Sverige bör verka för att IMF och Världsbanken öppet debatterar kring makroekonomiska alternativ i syfte att nå millenniemålen. Vänsterpartiet anför vidare (yrkande 6) att Sverige bör agera för att inriktningen av fattigdomsbekämpningen inom IMF och Världsbanken tar hänsyn till vikten av en rättvis fördelningspolitik och att institutionernas verksamhet utvärderas i förhållande till millenniemålen. Centerpartiet begär i kommittémotion 2004/05:Fi7 (c) yrkande 4 att regeringen utarbetar strategier för att påverka IMF och Världsbanken så att deras ekonomiska politik är styrd av millenniemålet och inte motarbetar detta. Utskottets överväganden Utskottet vill inledningsvis erinra om att FN:s millenniedeklaration antogs vid det s.k. Millennietoppmötet år 2000. Deklarationen slår fast att global utveckling kräver en helhetssyn, insatser för fred, säkerhet, fattigdomsbekämpning, hälsa, utbildning, miljö, mänskliga rättigheter och demokrati. Baserat på denna deklaration har mer konkreta tidsbundna målsättningar, de s.k. millennieutvecklingsmålen, formulerats. Dessa mål, vilka avses vara uppnådda till 2015, skall ses som etappmål på vägen mot målet att helt avskaffa fattigdomen i världen. Målen omfattar områden som ökad utbildning, bekämpning av fattigdom och hunger, barnadödlighet, mödradödlighet, miljöförstöring, hiv/aids, malaria och andra sjukdomar samt könsdiskriminering. Millenniemålen slår vidare fast att biståndet till utvecklingsländerna skall utökas och effektiviseras, handelshinder skall minskas och de fattiga ländernas skuldbördor skall reduceras. Huvudansvaret för att uppnå millenniemålen på det nationella planet åvilar dock det land som erhåller bistånd. Det mottagande landet skall underlätta målens uppfyllande genom att bl.a. skapa gynnsamma förutsättningar för demokratisk utveckling, föra en sund ekonomisk politik och bekämpa korruption. Det är utskottets mening att globaliseringen, främst manifesterad av ökad rörlighet för varor och tjänster genom minskade eller avskaffade handelshinder, har bidragit till stora framsteg i arbetet med att begränsa fattigdomen i världen och uppnå millenniemålen. Vägen till avskaffandet av massfattigdomen är dock alltjämt mycket lång, och utskottet konstaterar att millennieutvecklingsmålen, med nuvarande utvecklingstakt, inte kommer att kunna uppnås till år 2015. Världsbanken uppskattar att det skulle behövas ytterligare ca 50 miljarder US-dollar årligen, något som motsvarar en fördubbling av nuvarande biståndsnivåer, för att uppfylla målen. Det är därför angeläget, anser utskottet, att biståndet ökas betydligt, framför allt från länder som ligger under FN:s rekommenderade nivå om 0,7 % av bruttonationalinkomsten. Sverige tillhör, noterar utskottet, en liten grupp länder som sedan länge lever upp till FN:s rekommendation att avsätta minst 0,7 % av bruttonationalinkomsten till internationellt utvecklingssamarbete. De närmaste åren skall det svenska biståndet öka - målet att 1 % av bruttonationalinkomsten skall avsättas till bistånd ligger fast. Under 2004 beräknas biståndet utgöra 0,868 % av bruttonationalinkomsten. Vad avser eventuella makroekonomiska alternativa handlingsvägar för att uppnå millennieutvecklingsmålen, noterar utskottet att Storbritannien har tagit initiativ till en internationell mekanism för finansiering (IFF), varigenom de globala biståndsvolymerna avses öka från dagens ca 50 miljarder US-dollar per år till det dubbla fram till 2015. Enligt det brittiska förslaget skall denna ökning komma till stånd genom inrättandet av en internationell mekanism, som med garantier om framtida bidrag från biståndsländer som säkerhet lånar upp medel på internationella finansmarknader genom obligationsförsäljningar - resurser som därefter görs tillgängliga för att hjälpa de fattigaste länderna att nå millenniemålen. Utskottet konstaterar att Världsbanken på årlig basis granskar och identifierar åtgärder som måste vidtas för att nå millennieutvecklingsmålen. Bankens analyser, som bl.a. publiceras i Global Monitoring Report, pekar på betydande framsteg vad gäller effektivisering av biståndet. Detta har i sin tur bidragit till att många länder fått förbättrad kapacitet att tillgodogöra sig stödet. Den av motionärerna efterfrågade utvärderingen av de finansiella institutionernas verksamhet i enlighet med millenniemålen måste således anses vara tillgodosedd. Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Fi4 (v) yrkandena 5 och 6 samt 2004/05:Fi7 (c) yrkande 4. Lånevillkor, skuldavskrivningar Motioner Centerpartiet anför i kommittémotion 2004/05:Fi7 (c) yrkande 8 att Sveriges regering bör verka för en mer långsiktig lösning för de mest skuldtyngda ländernas situation. Principerna vad gäller beräkning om vad som är en hållbar skuld bör utgå från millenniemålen. Nya mekanismer för skuldsanering som inte bara kontrolleras av institutionerna bör skapas på internationell nivå. I den enskilda motionen 2004/05:Fi5 (delvis) (s) anför motionären att takten och omfattningen kring avskrivning av de fattigaste ländernas skulder måste öka. Sverige bör vidare, menar motionärerna, verka för att nationellt ägda fattigdomsstrategier, som definieras av mottagarländerna med full parlamentarisk insyn, skall ligga till grund för de internationella finansieringsinstitutens låneinstrument. Motionären bakom den enskilda motionen 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 4 menar att regeringen i det fortsatta arbetet i internationella finansiella institutioner bör prioritera metoder för effektiv skuldavskrivning och verka för en radikal omkonstruktion av skuldavskrivningskonceptet. Vänsterpartiet anför i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 8 att Sverige bör ta initiativ till att det genomförs en studie inom ramen för IMF och Världsbanken som syftar till att undersöka hur man kan hitta en rättvisare lösning på återbetalningar som kan härledas till s.k. illegitima skulder. I partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 7 anför Vänsterpartiet att Sverige i internationella sammanhang bör stödja initiativ som diskuterar andra alternativa finansieringskällor, som t.ex. försäljning eller uppvärdering av IMF:s guldreserv, när det gäller att hitta sätt att finansiera multilaterala skulder till de fattiga och skuldtyngda länderna. Motionären bakom den enskilda motionen 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 3 menar att Sverige inte har någon uttalad position i frågan om illegitima skulder, men bör stödja ett initiativ likt det norska. Utskottets överväganden Utskottet vill inledningsvis understryka att det delar regeringens bedömning att en minskad skuldsättning skapar förutsättningar att frigöra resurser i utvecklingsländerna som kan användas för satsningar som kommer fattiga människor till godo. Takten och omfattningen kring avskrivning av de fattigaste ländernas skulder bör således, menar utskottet, öka. Utskottet välkomnar det s.k. HIPC-initiativet (Heavily Indebted Poor Countries), vilket lanserades av IMF och Världsbanken år 1996 och som syftar till att, med hjälp av bilaterala och multilaterala skuldavskrivningar, möjliggöra för de fattigaste länderna att återfå en hållbar skuldsituation. Hittills har femton länder erhållit omfattande avskrivningar av sina skulder inom ramen för HIPC-initiativet (det sammanlagda nominella värdet är ca 30 miljarder US-dollar). Utskottet ser med tillfredsställelse på beslutet (2004) att förlänga HIPC-initiativet med två år för att möjliggöra för fler länder med ohållbara skuldnivåer att kvalificera sig för skuldlättnad inom ramen för initiativet. Utskottet välkomnar vidare att Sverige har varit pådrivande i utformningen av HIPC-initiativet och att vi har tagit vår del av kostnaden. Sverige har också, noterar utskottet, givit sitt stöd till initiativets förlängning och betonat behovet av en hållbar långsiktig finansiering. Dessutom har Sverige verkat för att förändra den beräkningsmetod som används för beräkning av skuldbördan när länder når slutpunkten inom initiativet. En förändrad metod skulle innebära att bilaterala skuldavskrivningar utöver vad HIPC-initiativet kräver inte längre inkluderas vid beräkningen av behovet av ytterligare avskrivningar. Detta skulle kunna möjliggöra större skuldlättnad för berörda länder. För närvarande finns det dock inte, konstaterar utskottet, stöd hos en majoritet av ledamöterna i exekutivstyrelserna i IMF och Världsbanken för den föreslagna beräkningsmetoden. Utskottet noterar vidare att G7-ländernas finansministrar, vid mötet i London den 5-6 februari 2005, uppdrog åt IMF:s chef Rodrigo de Rato att undersöka huruvida en försäljning av en del av IMF:s guldreserv skulle kunna användas för att finansiera skuldavskrivningar för de fattigaste länderna. Utskottet anser, liksom regeringen, att de eventuella negativa effekter som en sådan försäljning av guld kan få på den globala marknaden, måste utredas noga. Det är angeläget att detta förslag inte genomförs till priset av finansiell instabilitet. Finansutskottet konstaterar i sitt yttrande att senast utskottet behandlade frågan om IMF:s konditionalitet var i betänkande 2003/04:FiU16 Svensk strategi för ökad global finansiell strategi. Utskottet kan efter genomgång av skrivelsen konstatera att Sveriges politik på området ligger i linje med vad utskottet och regeringen tidigare anfört. Utskottet välkomnar att regeringen i IMF och Världsbanken betonat vikten av att utvecklingsländernas inflytande och ansvar över handlingsplaner och program i samband med skuldavskrivningar och fattigdomsbekämpning förstärks. Vidare välkomnar utskottet att regeringen även i detta sammanhang driver ståndpunkten att handlingsplanerna och programmen måste bli mer resultatorienterade och mer strategiskt anpassade till enskilda länders specifika situation. Utrikesutskottet delar finansutskottets ställningstagande. Skuldavskrivning kan endast bli ett effektivt medel i kampen mot fattigdomen om det ingår som en del i en utvecklingsstrategi. För att skuldtyngda länder skall undvika att åter hamna i ohållbara skuldsituationer krävs en tydlig, rättvis, hållbar och utvecklingsfrämjande inhemsk politik. Skuldavskrivningar bör kombineras med demokratiska och ekonomiska reformer och andra insatser i kampen mot korruption. Det är viktigt att understryka, anser utskottet, att en effektiv utvecklingspolitik endast kan komma till stånd om ansvaret för dess genomförande delas mellan mottagarlandet och givarländerna. Det måste finnas en vilja och beredskap till förändringar och översyn av politiken i såväl mottagarlandet som i givarlandet. Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Fi4 (v) yrkandena 7 och 8, 2004/05:Fi5 (delvis) (s), 2004/05:Fi6 (mp) yrkandena 3 och 4 samt 2004/05:Fi7 (c) yrkande 8. Miljöhänsyn, Kyotoprotokollet, ekologisk skuld m.m. Motioner Vänsterpartiet anför i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 10 att Sverige i IMF och Världsbanken bör agera för att Kyotoprotokollet implementeras och att lån till utvecklingsländerna ligger i linje med klimatmålen. Vänsterpartiet anför i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 9 att Sverige i Världsbanken bör agera för att banken får en inriktning som uppmärksammar de stora problem som växthuseffekten har för fattiga människor i utvecklingsländerna. Centerpartiet begär i kommittémotion 2004/05:Fi7 (c) yrkande 2 att regeringen återkommer med konkreta förbättringsförslag till hur integreringen av miljöhänsyn inom organisationerna kan ske såväl snabbare som effektivare. I den enskilda motionen 2004/05:Fi6 (mp) yrkande 1 efterlyser motionären en utredning av mekanismer för att fastställa ekologisk skuld och i beräkningar ta hänsyn till dessa i relation till finansiella skulder, både för långivar- och låntagarländer. Motionären menar också (yrkande 5) att regeringen i det fortsatta arbetet i de internationella finansiella institutionerna bör prioritera ett förhållningssätt där långsiktigt hållbar hushållning med de samlade naturresurserna i världen och en energihushållning som begränsar fossila bränslen för att hindra klimatpåverkan blir styrande vid långivning. Vänsterpartiet kräver i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 11 att Sverige i IMF och Världsbanken agerar för att privatiseringar inom vattensektorn inte skall vara ett krav för att beviljas lån. Vidare anförs (yrkande 12) att Sverige i internationella institutioner bör dela med sig av erfarenhet och kunnande om att driva vattenverk och vattendistribution i offentlig regi. Vänsterpartiet anför i partimotion 2004/05:Fi4 (v) yrkande 13 att Sverige bör stödja ett upprop om ett moratorium för finansiering av nya dammar från Världsbanken till dess att World Commission on Dams riktlinjer har antagits. Utskottets överväganden Utskottet vill inledningsvis erinra om att miljöaspekten utgör en central beståndsdel i millenniemålen. En väsentlig del av IMF:s verksamhet är att stödja länder i genomförandet av en makroekonomisk politik som syftar till en hållbar tillväxt. IMF:s verksamhet omfattar rådgivning och finansiellt stöd till olika länders reformprogram och innefattar bedömningar av de sociala och miljömässiga konsekvenserna av skilda åtgärdsförslag. Världsbankens strategi för fattigdomsbekämpning kompletteras av ett flertal sektorsstrategier, däribland strategier avseende skogar, vattenresurser och miljöfrågor. Dessa revideras vart tredje år. Utskottet konstaterar vidare, vad gäller Kyotoprotokollet och växthuseffekten, att Världsbanken nyligen har aviserat som sin avsikt att försöka bidra till att stärka investeringar i hållbar och ekologiskt gynnsam teknik i utvecklingsländerna. Banken har vidare, i en nyligen publicerad rapport World Bank: Focus on Sustainability (2005) åter understrukit miljöhänsynens betydelse i utvecklingsarbetet. Utskottet delar regeringens bedömning att frågor som miljöhänsyn, jämställdhet och samhällsstyrning bör genomsyra alla de sektorer som de internationella finansiella institutionerna arbetar med. Det är därför viktigt, anser utskottet, att dessa frågor integreras i institutionernas hela verksamhet. År 2000 tog Världsbanken initiativ till en utvärdering av projekt inom utvinning av fossila bränslen och gruvindustri som erhållit stöd från banken. Utvärderingen, den s.k. Extractive Industries Review (EIR), som presenterade sin rapport (Striking a Better Balance) i december 2003 intar en generellt kritisk attityd till att över huvud taget använda sig av kolkraft och olja i utvecklingsländerna. I rapporten rekommenderas Världsbanken att helt sluta finansiera projekt eller program i olje- och kolsektorerna. Utskottet noterar att Sverige tillsammans med övriga nordiska länder och de baltiska länderna, i de styrelsediskussioner som hållits om bl. a. denna rapport, har uppmanat banken att ta intryck av rapporten och till styrelsen utförligt redovisa vilka av dess slutsatser som ledningen anser sig vilja och kunna ta fasta på. Utskottet delar dock regeringens bedömning att rapportens slutsats kan ifrågasättas inte bara ur ett utvecklingsekonomiskt perspektiv utan också ur ett rättviseperspektiv. De fattiga länderna har, noterar utskottet, i Världsbankens styrelse, kraftigt protesterat mot dessa rekommendationer som upplevs som starkt begränsande för deras utvecklingsmöjligheter. Utskottet välkomnar dock att regeringen har drivit att Världsbanken skall öka finansieringen av alternativa energikällor och aktivt diskutera rekommendationerna från EIR i styrelsen. Utskottet noterar vidare att den oberoende World Commission on Dams (WCD), som presenterade sin rapport angående dammprojekt i utvecklingsländer år 2000, lyfter fram problem med processerna för hur dammprojekt beslutas och ifrågasätter delvis de positiva effekterna dammar har medfört. Utskottet noterar att en del av de rekommendationer som lämnas i WCD-rapporten har tagits i beaktande, inte minst genom att de juridiska systemen i många utvecklingsländer förändrats till det bättre. Utskottet delar dock även här regeringens bedömning att WCD-rapportens analys inte är helt oproblematisk; rapporten undviker t.ex. att diskutera dammars roll i strävandena att främja ekonomisk tillväxt, bekämpa fattigdom och vattenbrist. Rapporten diskuterar inte heller några realistiska alternativ till dammar. Utskottet noterar att Sverige, trots att det finns vissa analytiska brister i rapporten, har drivit ståndpunkten att denna rapport är en god utgångspunkt för att diskutera frågan om el- och vattenförsörjning samt dammbyggen. Sverige var även pådrivande, konstaterar utskottet, för att Världsbanken skulle lägga fram sina ståndpunkter till WCD-rapporten i institutionens vattenresursstrategi som antogs 2003. Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Fi4 (v) yrkandena 9-13, 2004/05:Fi6 (mp) yrkandena 1 och 5 samt 2004/05:Fi7 (c) yrkande 2. Global skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt Motioner I partimotion 2004/05:Fi220 (v) yrkande 1 begär Vänsterpartiet att Sverige i internationella sammanhang aktivt bör agera för att det införs en transaktionsavgift på valutahandeln, en s.k. Tobinskatt. Vidare anförs (yrkande 2) att regeringen och Sida bör ta initiativ till en dialog med folkrörelser från syd och nord för att ta fram konkreta förslag på hur de resurser som Tobinskatten genererar skall fördelas. I yrkande 3 begär motionärerna att Sverige skall agera för att en transaktionsskatt på valuta införs i Sverige och i övriga medlemsstater i EU. Avslutningsvis, i yrkande 4, menar motionärerna att Sverige i internationella sammanhang aktivt bör agera för att en låg transaktionsavgift på valutahandeln, en s.k. Tobinskatt, kombineras med en högre avgift när valutakurser rusar i väg uppåt eller nedåt utanför en viss spännvidd. I den enskilda motionen 2004/05:Fi230 (mp) yrkande 1 anser motionären att regeringen bör utreda möjligheten att finansiera millennieutvecklingsmålen genom att införa en avgift på valutatransaktioner. Vidare anförs (yrkande 2) att regeringen bör stödja det beskattningsinitiativ som tagits av presidenterna i Brasilien och Frankrike för att utrota hungern i världen. Utskottets överväganden Utskottet konstaterar inledningsvis att de senaste årtiondenas kriser har startat en intensiv debatt om finansiell stabilitet. Ett av de mest framträdande av de förslag som har förts fram i debatten rör en global omsättningsskatt på valutatransaktioner, en s.k. Tobinskatt. Skatten är uppkallad efter det förslag som professorn och nobelpristagaren James Tobin lanserade i början av 1970-talet. Utskottet har i annat sammanhang (2003/04:UU2y) liksom regeringen (skriv. 2002/03:118) konstaterat att det råder mycket delade uppfattningar om huruvida Tobinskatten skulle vara ett effektivt medel för att motverka finansiella kriser. Vissa har förkastat förslaget medan andra pekar på olösta frågor som förslaget aktualiserar. Stort samförstånd råder emellertid om att en eventuell Tobinskatt kräver en global överenskommelse. Skatten måste vara baserad på ett multilateralt åtagande från alla relevanta länder i det finansiella systemet. Därmed är, menar utskottet, Tobinskattens införande i praktiken en omöjlighet. Denna bedömning delas av finansutskottet. Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Fi220 (v) yrkandena 1-4 samt 2004/05:Fi230 (mp) yrkandena 1 och 2. Skrivelsen Skrivelsen har i övriga delar inte föranlett några motioner. Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.
Reservationer Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet. 1. Skrivelsens utformning, punkt 1 (v, c, mp) av Alice Åström (v), Agne Hansson (c) och Yvonne Ruwaida (mp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi4 yrkande 1, 2004/05:Fi6 yrkande 9 och 2004/05:Fi7 yrkande 1. Ställningstagande Vi anser att den nu aktuella skrivelsen och föredragningen inför Världsbankens vårmöte i april 2005 av finansminister Pär Nuder och biståndsminister Carin Jämtin innebär en klar förbättring vad gäller det parlamentariska inflytandet och allmänhetens insyn när det gäller svenskt agerande i Världsbanken och IMF. Förbättringar kan dock göras. Av skrivelsen framgår det inte tillräckligt klart hur Sverige har agerat i olika frågor, vilka konkreta initiativ som har tagits och hur Sverige har röstat. Skrivelsen har också brister när det gäller uppföljningen av rättighets- och fattigdomsperspektivet i den av riksdagen beslutade politiken för global utveckling. Enligt riksdagens beslut skall denna politik ta sin utgångspunkt i ett rättighets- och fattigdomsperspektiv. Fattigdomsperspektivet skall utgå från den fattiga människans behov och intressen. I kommande skrivelser bör Sveriges insatser tydligare framgå, vilka argument som har använts från svensk sida, inom vilka forum Sverige har agerat och vid vilken tidpunkt. Hur rättighets- och fattigdomsperspektivet fått konkret genomslag i den svenska politiken gentemot IMF och Världsbanken bör också framgå. Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna 2004/05:Fi4 yrkande 1, 2004/05:Fi6 yrkande 9 och 2004/05:Fi7 yrkande 1. 2. Institutionernas arbetsformer, punkt 2 (v, c, mp) av Alice Åström (v), Agne Hansson (c) och Yvonne Ruwaida (mp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 2 och 3, 2004/05:Fi7 yrkandena 5-7 och 2004/05:U279 yrkandena 3-5. Ställningstagande Trots att Sverige säger sig vilja främja utvecklingsländerna i de internationella finansiella institutionerna är det oklart med vilka strategier och med vilket innehåll detta avses genomföras. Alltsedan IMF och Världsbanken upprättades har av tradition chefen för IMF kommit från Europa och chefen för Världsbanken från USA. Sverige har givit sitt stöd till denna uppdelning av de högsta chefsposterna. Detta är inte acceptabelt. Rekryteringsbasen för tänkbara chefer måste breddas. Sverige bör verka för att valet av chef i respektive institution föregås av en demokratisk och öppen nomineringsprocess som möjliggör en chefstillsättning baserad på kompetens snarare än på landtillhörighet. Vi anser vidare att en förstärkt analyskapacitet hos de länder som erhåller lån från de internationella finansiella institutionerna inte räcker som åtgärd för att öka deras inflytande. Brukarna, dvs. de fattiga länderna, borde ha ett större inflytande i institutionernas exekutivstyrelser. Sverige bör därför även verka för bättre balans i fråga om representation och röstfördelning i styrelserna. En jämnare fördelning mellan kvinnor och män i styrelserna bör också vara en prioriterad målsättning för Sverige. För att uppnå dessa mål bör Sverige redovisa en övergripande strategi för hur utvecklingsländernas befolkningar och regeringar skall få ett ökat inflytande över institutionernas beslutsfattande. Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 2 och 3, 2004/05:Fi7 yrkandena 5-7 och 2004/05:U279 yrkandena 3-5. 3. De nationella parlamentens inflytande och delaktighet i de internationella finansiella institutionernas arbete, punkt 3 (v, c, mp) av Alice Åström (v), Agne Hansson (c) och Yvonne Ruwaida (mp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi4 yrkande 4, 2004/05:Fi6 yrkandena 2 och 6-8, 2004/05:Fi7 yrkande 3 och 2004/05:U279 yrkandena 1 och 2 samt avslår motion 2004/05:Fi5 i denna del. Ställningstagande Under detta år kommer både Världsbanken och IMF att utföra översyner kring sitt användande av konditionaliteten, dvs. de villkor som ställs i samband med långivning. Resultaten kommer att presenteras vid institutionernas höstmöten. Regeringen i Storbritannien har presenterat riktlinjer för att utforma en egen policy kring konditionalitet. Enligt dessa riktlinjer skall bl.a. bankens och fondens villkor utarbetas av centrala nationella aktörer som del av fattigdomsbekämpningsstrategier. Den svenska regeringen bör utforma en egen analys och egna positioner kring Världsbankens och IMF:s villkorsgivande som utgår från rättighets- och fattigdomsperspektivet. Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionenerna 2004/05:Fi4 yrkande 4, 2004/05:Fi6 yrkandena 2 och 6-8, 2004/05:Fi7 yrkande 3 och 2004/05:U279 yrkandena 1 och 2 samt avslå motion 2004/05:Fi5 i denna del. 4. Millenniemålen, punkt 4 (v, c, mp) av Alice Åström (v), Agne Hansson (c) och Yvonne Ruwaida (mp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 5 och 6 samt 2004/05:Fi7 yrkande 4. Ställningstagande FN:s millenniedeklaration slår fast att global utveckling kräver en helhetssyn, baserad bl.a. på insatser för fred, säkerhet, fattigdomsbekämpning, hälsa, utbildning, miljö, mänskliga rättigheter och demokrati. De s.k. millennieutvecklingsmålen (ökad utbildning, bekämpning av fattigdom och hunger m.m.), som har utarbetats på basis av millenniedeklarationen, och vilka avses vara uppnådda till 2015, utgör konkreta, tidsbundna etappmål på vägen mot målet att helt avskaffa fattigdomen i världen. Regeringen bör utarbeta strategier för att påverka IMF och Världsbanken så att deras ekonomiska politik blir styrd av millenniemålen och inte motarbetar dessa. Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 5 och 6 samt 2004/05:Fi7 yrkande 4. 5. Lånevillkor, skuldavskrivningar, punkt 5 (v, c, mp) av Alice Åström (v), Agne Hansson (c) och Yvonne Ruwaida (mp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 7 och 8, 2004/05:Fi6 yrkandena 3 och 4 samt 2004/05:Fi7 yrkande 8 och avslår motion 2004/05:Fi5 i denna del. Ställningstagande Det finns i dag global konsensus om att en betydligt mer omfattande skuldavskrivning är nödvändig om det skall vara möjligt att nå millenniemålen för de allra fattigaste länderna. Samtidigt har de faktiska skuldlättnaderna gått sakta och för få länder har kunna dra fördel av de existerande initiativen. Det är glädjande att regeringens skrivelse medger att HIPC (Heavily Indepted Poor Countries) inte är tillräckligt. Programmet för HIPC behöver dock utvärderas och reformeras. Inom FN:s millenniemålsplaner understryks behovet av att koppla vad som är en hållbar skuld till ländernas vilja och förmåga att leva upp till millenniemålen. Många rapporter pekar på att det kommer att vara nödvändigt med 100 % skuldavskrivningar för de allra fattigaste länderna. Genom att Storbritannien har gjort frågan om skuldavskrivningar till en prioriterad fråga inom bl.a. G 8-gruppen finns nu frågan på den internationella agendan tydligare än tidigare. Sveriges regering bör nu verka för en mer långsiktig lösning för de mest skuldtyngda ländernas situation. Principerna vad gäller beräkning av vad som är en hållbar skuld bör utgå från millenniemålen. Nya mekanismer för skuldsanering som inte bara kontrolleras av institutionerna bör skapas på internationell nivå. Regeringen bör verka för att så blir fallet. Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 7 och 8, 2004/05:Fi6 yrkandena 3 och 4 samt 2004/05:Fi7 yrkande 8 och avslå motion 2004/05:Fi5 i denna del. 6. Miljöhänsyn, Kyotoprotokollet, ekologisk skuld m.m., punkt 6 (v, c, mp) av Alice Åström (v), Agne Hansson (c) och Yvonne Ruwaida (mp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 9-13, 2004/05:Fi6 yrkandena 1 och 5 samt 2004/05:Fi7 yrkande 2. Ställningstagande Världsbanken satsar fortfarande på väldigt storskaliga projekt såsom dammbyggen, projekt för utvinning och export av fossila bränslen, pappers- och massafabriker, stålverk eller gruvindustri. Det är verksamheter som har stor påverkan på miljön. Enligt beräkningar går 94 % av lånen från Världsbanken till fossila energisystem vilket främst gynnar investerare och inte en hållbar utveckling av den lokala ekonomin i låntagarlandet. Ett aktuellt exempel utgörs av den stora gasledning i Västafrika som trots omfattande civila protester skall dras från Nigerdeltat i Nigeria till Togo, Benin och Ghana för en lånesumma om 125 miljoner dollar. Många frivilligorganisationer oroar sig för Världsbankens utlåning till projekt som innebär en stor miljöpåverkan och stora förändringar för människor i lokalområdet. En utvärdering har skett av Världsbanken tillsammans med flera frivilligorganisationer (Extractive Industry Review, EIR). Rapporten rekommenderar att banken fasar ut utlåningen till utvinning av fossila bränslen och successivt ökar utlåningen till projekt med förnyelsebara energikällor. Regeringens inställning till EIR:s rekommendationer om utfasning av Världsbankens lån till kol- och oljeutvinning står inte i överensstämmelse med Sveriges nationella klimatpolitik. Om vi tycker det är viktigt att gå längre än vad Kyotoprotokollet rekommenderar nationellt borde vi vara lika offensiva även vad gäller Världsbankens energipolitik. Detta skulle vara en politik i samklang med den av riksdagen beslutade politiken för global utveckling. IMF och Världsbanken har med sin storlek en möjlighet att styra resurser till åtgärder som leder till att klimatmålen uppnås. Det hot om klimatförändringar som de flesta nu erkänner finns, är ett oerhört stort globalt problem, och en verklig klimatförändring skulle i stor utsträckning drabba de fattiga människorna mest. Frågan om en minskning av fossilutsläppen är därtill en jämställdhetsfråga eftersom ca 70 % av de fattigaste människorna i världen utgörs av kvinnor. Sverige bör i IMF och Världsbanken agera så att Kyotoprotokollet implementeras och att lån till utvecklingsländerna ligger i linje med klimatmålen. Sverige bör i Världsbanken agera för att banken har en inriktning som uppmärksammar växthuseffektens stora problem för fattiga människor i utvecklingsländerna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna 2004/05:Fi4 yrkandena 9-13, 2004/05:Fi6 yrkandena 1 och 5 samt 2004/05:Fi7 yrkande 2. 7. Global skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt, punkt 7 (v, mp) av Alice Åström (v) och Yvonne Ruwaida (mp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi220 yrkandena 1-4 och 2004/05:Fi230 yrkandena 1 och 2. Ställningstagande En global skatt på valutatransaktioner är inte bara nödvändig, den är också möjlig. Den är nödvändig för att finansiera de åtta millennieutvecklingsmålen som FN:s medlemsstater har ställt sig bakom och som saknar finansiering. Inget annat förslag till finansiering har visat sig mer realistiskt. Vid FN:s s.k. högnivåmöte om utvecklingsfinansiering i Monterrey i Mexiko i mars 2002, (Financing for Development),låg Tobinskatten som en outtalad möjlighet som dock inte formulerades och sattes på pränt. Många länder bedömde då, likt den svenska riksdagen, att den var omöjlig. Andra konkreta finansieringsmöjligheter har dock inte heller visat sig möjliga, så nu är det hög tid att trots allt finna en lösning. Målen skall vara uppnådda 2015. Regeringen bör därför utreda möjligheten att finansiera millennieutvecklingsmålen genom att införa en avgift på valutatransaktioner. I samband med öppnandet av FN:s 59:e generalförsamling i september 2004 lanserades en ny kampanj för att finansiera kampen mot världshungern. Kampanjen hade tillkommit på initiativ av Brasiliens president Luiz Inacio Lula da Silva och Frankrikes president Jacques Chirac. Målet för kampanjen är att samla in 50 miljarder dollar årligen genom att införa en global skatt på koldioxid, vapen, flygbiljetter och kredikortsköp. Detta förslag har stora likheter med Tobinskatten. Detta beskattningsinitiativ, som ytterst syftar till att utrota hungern i världen, bör få Sveriges stöd. Att avfärda initiativet med argumentet om att för få länder vill ansluta sig i dagsläget visar på en passiv och uppgiven inställning. Argumentet blir än mindre giltigt eftersom beräkningar som gjorts pekar på att det räcker med att fem av världens stora finanscenter inför skatten för att den skall bli effektiv. Med det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motionerna 2004/05:Fi220 yrkandena 1-4 samt 2004/05:Fi230 yrkandena 1 och 2. Särskilda yttranden 1. De nationella parlamentens inflytande och delaktighet i de internationella finansiella institutionernas arbete, punkt 3 (fp) Cecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp) anför: Folkpartiet anser det vara av största vikt att deltagandet för utvecklingsländerna i Världsbanken och IMF ökar. Inte minst är det viktigt att utvecklingsländerna involveras i betydligt högre grad än i dag i utarbetandet av handlingsplanerna för fattigdomsbekämpning, s.k. Povert Reduction Strategy Papers. Det är logiskt och rimligt att de länder som handlingsplanerna berör också är involverade i arbetet med att utarbeta dem. Detta så att planerna i större utsträckning kan anpassas till de förhållanden och förutsättningar som råder i respektive land. Vi menar också att sammansättningen i Världsbanken och IMF bör ses över för en större geografisk representativitet samt att transparensen bör öka i samband med utnämningarna av chefsposterna i samma organ. 2. Lånevillkor, skuldavskrivningar, punkt 5 (m) Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling (m) anför: Fattiga länders skuldbörda utgör fortfarande ett av de största hindren för fattigdomsutrotning. I länderna i Afrika söder om Sahara är fattigdomen och skuldbördan mycket hög och återbetalningskapaciteten därmed begränsad. Att flera länder betalar mer till skulder än hälsa och utbildning är kontraproduktivt och hämmar utveckling och välstånd. Mot bakgrund av att tidigare initiativ till skuldavskrivning för fattiga skuldsatta länder inte har resulterat i rimliga/sunda skuldnivåer och dessa länder fortsatt lever i djup fattigdom, menar vi att Sverige skall ta initiativ till en total skuldavskrivning för högt skuldsatta låginkomstländer, varav huvuddelen finns i Afrika. Den skall kombineras med fyra villkor: ingen ny upplåning, ej leda till korruption och vanstyre, inte användas för krig och komma de fattiga till godo. Frågan om total skuldavskrivning har vi som enda parti drivit i SOU 2001:96 och återkommande i riksdagsbehandlingar därefter. För västvärlden handlar det om att se sanningen i vitögat. Oavsett om lånen har misslyckats eller om de var felaktiga från början, är det viktigt att ta konsekvenserna av detta och skriva av skulden. Vi välkomnar att G 7-ländernas finansministrar den 5 februari 2005 enades om att det bör finnas en viljeyttring att bistå med total skuldavskrivning till enskilda fattiga skuldsatta länder. Det är ett steg i rätt riktning och skulle i praxis öka förutsättningarna för en snabb fattigdomsutrotning samt att millenniemålen kan uppfyllas. 3. Lånevillkor, skuldavskrivningar, punkt 5 (fp) Cecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp) anför: Många fattiga länder dras med omfattande externa skulder, som är ett av flera hinder för deras politiska och ekonomiska utveckling. Det internationella initiativet för de fattigaste och mest skuldsatta länderna, det så kallade HIPC-initiativet (Heavily Indebted Poor Countries) bör fullföljas. Skulderna i dessa fall är i huvudsak till internationella finansiella institutioner. Skuldavskrivningar måste dock förses med villkor för ekonomiska och demokratiska reformer. Folkpartiet kan inte acceptera att skulder avskrivs till länder som är ovilliga att genomföra demokratiska och ekonomiska reformer. Det skulle enbart gynna eliten och korruption. Utan ekonomiska och politiska reformer kommer länder aldrig att kunna ta sig ur den skuldfälla de hamnat i. Det är också av stor vikt att de krav som IMF och Världsbanken ställer på utvecklingsländerna i samband med skuldlättnader inte står i motsättning till de fattigdomsstrategier som utarbetas.
Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Skrivelsen Regeringens skrivelse 2004/05:54 Redovisning av verksamheten i Internationella valutafonden, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna under 2003/04. Följdmotioner 2004/05:Fi4 av Lars Ohly m.fl. (v): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utformningen av skrivelsen bör förbättras så att det tydligare framgår vilken åsikt Sverige verkat för och även hur väl Sverige nått resultat utifrån uppsatta mål i Sveriges politik för global utveckling. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för en revidering av röstberäkningen i IMF och Världsbanken, vilket innebär att man inte bara tar hänsyn till ekonomisk storlek, utan även andra principer såsom befolkningsstorlek. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i Världsbanken bör verka för att valet av ordförande bör föregås av en öppen nomineringsprocess och att val av lämplig person utgår från kompetens och ej landtillhörighet. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utforma en svensk skriftlig position i frågan om konditionaliteten i IMF och Världsbanken som tydligt tar ställning mot detaljerade policyvillkor som inte bygger på nationella fattigdomsstrategier och full parlamentarisk insyn. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att IMF och Världsbanken öppet debatterar kring makroekonomiska alternativ i syfte att nå millenniemålen. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör agera för att inriktningen av fattigdomsbekämpningen inom IMF och Världsbanken tar hänsyn till vikten av en rättvis fördelningspolitik och att institutionernas verksamhet utvärderas i förhållande till millenniemmålen. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang bör stödja initiativ som diskuterar andra alternativa finansieringskällor, som t. ex. försäljning eller uppvärdering av IMF:s guldreserv, när det gäller att hitta sätt att finansiera multilaterala skulder till de fattiga och skuldtyngda länderna. 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till att det genomförs en studie inom ramen för IMF och Världsbanken som syftar till att undersöka hur man kan hitta en rättvisare lösning på återbetalningar som kan härledas till s.k. illegitima skulder. 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i Världsbanken bör agera för att banken har en inriktning som uppmärksammar de stora problem som växthuseffekten har för fattiga människor i utvecklingsländerna. 10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i IMF och Världsbanken bör agera för att Kyotoprotokollet implementeras och att lån till utvecklingsländerna ligger i linje med klimatmålen. 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i IMF och Världsbanken agerar för att privatiseringar inom vattensektorn inte skall vara ett krav för att beviljas lån. 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i internationella institutioner bör dela med sig av erfarenhet av och kunnande om att driva vattenverk och vattendistribution i offentlig regi. 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör stödja ett upprop om ett moratorium för finansiering av nya dammar från Världsbanken till dess att World Commission on Dams riktlinjer har antagits. 2004/05:Fi5 av Pär Axel Sahlberg (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skuldavskrivningstakten, nationellt ägande och politiskt utrymme samt demokratisering av de internationella finansierinsginstitutionerna. 2004/05:Fi6 av Lotta Hedström (mp): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda mekanismer för att fastställa ekologisk skuld och i beräkningar ta hänsyn till dessa i relation till finansiella skulder, både för långivar- och låntagarländer. 2. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med former för hur detta rutinmässigt kan skapa dialogformer med ideella organisationer och folkrörelser i frågor om hur IFI:s verksamhet och policy utformas. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige inte har någon uttalad position i frågan om illegitima skulder, men bör stödja ett initiativ likt det norska. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i det fortsatta arbetet i IFI bör prioritera metoder för effektiv skuldavskrivning och verka för en radikal omkonstruktion av skuldavskrivningskonceptet. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i det fortsatta arbetet i IFI bör prioritera ett förhållningssätt där långsiktigt hållbar hushållning med de samlade naturresurserna i världen och en energihushållning som begränsar fossila bränslen för att hindra klimatpåverkan blir styrande i långivning. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i det fortsatta arbetet i IFI bör prioritera en revidering av PRSP-processen så att ett reellt folkligt och parlamentariskt inflytande garanteras och så att PRSP-metodiken inte blir till ett sätt att maskera fortsatt sträng konditionalitet på det finansiella området. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör utöka det parlamentariska inflytandet och påverkansmöjligheten i utformningen av ställningstagande och positioner rörande IFI på så sätt att riksdagen kan komma in i processen innan positionerna slagits fast. 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att riksdagsledamöter bör beredas plats i delegationer som deltar på valkretsmötena. 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att skrivelsens utformning under kommande år bör präglas av större konkretion, fokusering och tematisering på samlade effekter och därför ha en tematisk bearbetning samt en redovisning i matrisform över gjorda ställningstaganden i relevanta frågor. 2004/05:Fi7 av Jörgen Johansson m.fl. (c): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydligheten i kommande skrivelser. 2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med konkreta förbättringsförslag till hur integreringen av miljöhänsyn inom organisationerna kan ske såväl snabbare som effektivare. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen utformar en enhetlig skriftlig analys och positioner kring Världsbankens och IMF:s villkorsgivande som utgår från riksdagens rättighets- och fattigdomsperspektiv. 4. Riksdagen begär att regeringen utarbetar strategier för att påverka IMF och Världsbanken så att deras ekonomiska politik är styrd av millenniemålet och inte motarbetar detta. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör redovisa en övergripande strategi för hur utvecklingsländernas befolkningar och regeringar skall få ett ökat inflytande över institutionernas beslutsfattande. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att få en bättre balans i fråga om representation och röstfördelning i styrelserna. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till en demokratisk och transparent process för utnämning och tillsättning av chefspositioner inom Världsbanken och IMF. 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en mer långsiktig lösning på skuldproblemen. Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004 2004/05:Fi220 av Lars Ohly m.fl. (v): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang aktivt agerar för att det införs en transaktionsavgift på valutahandeln, en s.k. Tobinskatt. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen och Sida tar initiativ till en dialog med folkrörelser från syd och nord för att ta fram konkreta förslag på hur de resurser som Tobinskatten genererar skall fördelas. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör agera för att en transaktionsskatt på valuta påbörjas i Sverige och bland EU:s medlemsstater. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang aktivt agerar för att en låg transaktionsavgift på valutahandeln, en s.k. Tobinskatt, kombineras med en högre avgift när valutakurser rusar iväg uppåt eller nedåt utanför en viss spännvidd. 2004/05:Fi230 av Lotta Hedström m.fl. (mp): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheten att finansiera millennieutvecklingsmålen genom att införa en avgift på valutatransaktioner. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stödja det beskattningsinitiativ som tagits av presidenterna i Brasilien och Frankrike för att utrota hungern i världen. 2004/05:U279 av Lars Ohly m.fl. (v): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att hindra IMF och Världsbanken från att försöka påtvinga enskilda länder en viss form av ekonomisk politik. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i IMF och Världsbanken bör agera för en revidering av konditionaliteten så att demokratiskt valda regeringar och parlament ges ett större inflytande över lånevillkoren som ställs på lånelandet. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör agera för att utvecklingsländernas inflytande inte bara ökar i röststyrka utan även vad gäller antalet representanter i IMF:s och Världsbankens styrelser. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör undersöka hur man kan öka insynen i och redovisningen av hur den nordisk-baltiska representanten i IMF och Världsbanken agerar och vilka resultat man uppnått utifrån den förda politiska linjen. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör förbättra dialog och förståelse mellan olika parter genom anordnande av offentliga möten, där regeringen har chans att redovisa och tydliggöra regeringens tänkta politiska linje inför årsmötena i IMF och Världsbanken.
Bilaga 2 Finansutskottets yttrande 2004/05:2y