Anf. 173 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Ibland kan jag tycka att Europarådet är en väl bevarad hemlighet för väldigt många, kanske inte för oss som sitter i kammaren i dag och deltar i debatten, men om man pratar med folk ute märker man att de inte vet vad Europarådet är. Det var någon som sade att vi har EU-flaggan här i salen. Då kan jag säga att den flaggan faktiskt var Europarådets flagga som EU fick tillåtelse av Europarådet att använda som sin flagga.
Även om det nu inte är många som lyssnar - jag kan hoppas att någon någonstans lyssnar eller läser protokollet - känner jag att man varje gång man pratar om Europarådet måsta tala om att vi står för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsfrågor. Alla länder i Europa är med utom Vitryssland, det vill säga vi är 47 länder som är med.
Jag brukar berätta för folk att det här inte är EU utan att det är Europarådet, att vi håller på med de här tre huvudfrågorna och att vi finns i Strasbourg. Då får jag genast frågan: Varför åker ni då till Bryssel ibland? Men jag talade ju just om att vi inte är EU utan det här andra, så vi är alltid i Strasbourg, och så har vi den här domstolen för mänskliga rättigheter. Och den brukar folk känna till. Det kan jag tycka är väldigt positivt; det vet man i alla fall.
När vi nu ska prata om Europarådets verksamhet för 2008 försöker jag själv att tänka tillbaka. Det är snart ett år sedan, för snart är 2009 slut och vi ska prata om 2008. Mina spontana tankar när jag tänker på 2008 och Europarådet är att det var fantastiskt, det var fascinerande, det var fasansfullt, det var förskräckligt och det var fruktansvärt. Jag kommer att återkomma till de här orden.
År 2008 var Sverige ordförande från den 7 maj till den 27 november. Om man tänker efter inträffar det väl ungefär vart 23:e år att man blir ordförande, med tanke på att det är 47 länder och man är ordförande ett halvår i taget. Så det är ganska unikt att vi var det.
Jag tycker ändå att det var ett ganska fantastiskt år när vi var ordförandeland, speciellt med tanke på den förberedelse som skedde inför ordförandeskapet. Vi som ingår i den svenska delegationen var redan under slutet av 2007 och början av 2008 kallade till UD flera gånger för att delta i diskussioner om vilka frågor som det svenska ordförandeskapet skulle prioritera under vår tid som ordförandeland. Även ni från Socialdemokraternas sida måste hålla med om att vi var där, att vi deltog och att vi kom med inspel om vilka frågor vi tyckte var viktiga under det svenska ordförandeskapet. Det var en rejäl dialog med UD om vad som skulle prioriteras.
Det vi kom fram till var att koncentrera oss på några saker. Vi hade i alla fall en plan för vad som skulle göras. Mänskliga rättigheter var ganska naturligt att arbeta systematiskt med. Där var barns rättigheter och personer med funktionshinder. Där var jämställdhet. Man hade även människohandel, våld mot kvinnor och många flera frågor. Sedan inträffar kriget mellan Ryssland och Georgien. Trots att man har en plan kullkastar det naturligtvis en del, även om i princip allt som hade tänkts fullföljdes.
Dessutom har vi nu för en gångs skull en väldigt unik utvärdering av hur man lyckades. Den säger att det svenska ordförandeskapet lyckades bra. Jag tycker dock att man misslyckades med en bit, och det var att göra Europarådet mer känt bland allmänheten. Det tycker jag fortfarande att man kanske inte har lyckats med. Det är min kritik, för det lyckades man inte med. Det minns jag att jag tog upp flera gånger när vi träffades på UD: Nu har vi världens chans att göra Europarådet lite mer känt. Där tycker jag att man misslyckades.
Det var den fantastiska biten.
Det som förskräckte och var fasansfullt och fruktansvärt var ju kriget mellan Ryssland och Georgien. Man kan säga att Europarådet sedan det inträffade har ägnat väldigt mycket tid åt det, i slutet av 2008 och i princip hela 2009. Det ska vi inte diskutera nu, men man har ägnat väldigt mycket tid åt detta och antagit ett stort antal resolutioner.
Även om vi nu ska prata om 2008 känner man att Ryssland på något sätt hela tiden finns i Europarådet. Som jag upplever det har nog Ryssland och Rysslands ledare en känsla av att Ryssland är större än vad det är i verkligheten och än vad det är på kartan. Ryssland är större. Man har på något sätt inte accepterat att man inte har alla de här länderna runt omkring sig under sin kontroll. Därför får jag en känsla av att man i Ryssland känner att man har rätt att lägga sig i. Om länderna runt omkring vill gå med i eller är intresserade av att ansöka om att bli medlem i någon annan organisation, Nato eller EU, kan Ryssland lägga sig i detta.
Jag tycker att Ryssland tyvärr är på fel väg, och det har flera varit inne på. Ryssland är på fel väg. Jag känner mig väldigt oroad. Herr Putin, vare sig han är president eller premiärminister, har en stor roll i detta. Jag tycker att han beter sig som ett litet barn. Han testar var gränsen går. Han bara fortsätter och fortsätter. Den liknelsen har jag tagit förut och den kommer jag att ta många gånger. Säger ingen stopp bara fortsätter han.
Problemet är att Putin inte är något litet barn. Han är en människa med väldigt stor makt, och han har stora maktambitioner för Ryssland. Utvecklingen i Ryssland går, som jag sade, inte åt rätt håll. Vi kan bara titta på de frågor som Europarådet håller på med, till exempel mänskliga rättigheter och de som försöker försvara mänskliga rättigheter i Ryssland. Det är inte bara en utan flera som har mördats. Man kan inte säga att utvecklingen är positiv i Ryssland.
Jag tänker inte gå in på protokoll 14 som har varit uppe förut och som gäller Europadomstolen. Men man kan säga att Europadomstolen just nu har en balans på 106 000 ärenden. Just att Ryssland inte har ratificerat protokoll 14 gör ju att det är lite svårare, även om vi försöker lösa det med ett annat litet tillägg, som Ryssland inte heller kommer att ratificera, vad jag förstår.
Det som har varit fascinerande - då kan man tro att jag menar något positivt, men för mig är det nog lite negativt - gäller valövervakning. Det är faktiskt också en del av Europarådets verksamhet som ingen har pratat om här. Tyvärr är de rapporter som kommer ut efter valövervakning ofta väldigt överslätande. De säger ofta att det nog inte hände så mycket. Något litet hände, men alltihop har nog gått bra.
Jag är inte så säker på att vi hjälper de länder vi övervakar genom att vara så överslätande. Samtidigt har jag full förståelse för att det tar tid för länder som har varit icke-demokratiska att införa demokrati och försöka genomföra val på ett bra sätt. Jag vill ta ett exempel och det är från 2008.
Det var valet i Armenien som hölls den 19 februari. Det var presidentval. Jag var där. Det jag såg under sammanräkningen - jag ska sammanfatta det väldigt snabbt - var att man fuskade så att det bara stänkte om det. Man har alltså en valsedel med alla kandidater som man kan kryssa för. Det är väldigt transparent, för valförrättningsordföranden visar upp varje valsedel så att alla som sitter där ser. Det är väldigt transparent. Så gör vi inte i Sverige ens en gång. Men hon läser fel namn. Jag ser ju var kryssen står. Jag kan inte armeniska, men jag vet vilken ordning de står i. Hon läser fel namn, och man lägger valsedeln i fel hög. Man gör detta medvetet och lägger väldigt många valsedlar, dock inte alla, till en kandidat. De upptäcker att jag har märkt det, men det visar sig att alla valförrättare gör detta i samförstånd så man försöker hålla för. Man lägger valsedlarna mitt i. Jag får ju inte ingripa. Jag får bara observera. Det är fruktansvärt frustrerande.
Det var ett uppenbart valfusk. Jag kan säga att om det jag såg bara hände i 10 procent av vallokalerna så påverkade det resultatet eftersom den som vann behövde få över 50 procent för att det inte skulle bli en andra omgång. Fuskade man, för det var till den som vann man lade valsedlarna, påverkade detta valresultatet. Ändå var rapporten väldigt överslätande efteråt.
Sedan hände i och för sig saker efter valet. Det var flera människor som blev skjutna, och det blev alltså en övervakning av Armenien. Man har alltså följt upp detta flera gånger, vilket är bra. Men jag vill peka på det fascinerande, i negativ betydelse, med att man är så överslätande i sina rapporter.
Jag ska avsluta med att gå tillbaka till vad jag har sagt tidigare. Då kommer frågan om Ryssland upp igen. Jag känner en oro inför Europarådets trovärdighet för framtiden. Jag kommer tillbaka till Ryssland-Georgien-kriget.
Vi har antagit många resolutioner i Europarådet när det gäller Ryssland-Georgien. Ett land, och det har sagts tidigare i talarstolen, Ryssland, har inte uppfyllt något av vad vi har tagit upp i resolutionerna. Georgien däremot har uppfyllt nästan allt. När ska man reagera och agera om inte när sådant sker? Hur mycket ska man låta passera? Jag är tillbaka till att Putin och Ryssland driver frågor hur långt som helst för att se när någon säger stopp. Något borde Europarådet ha gjort för att visa att vi inte accepterar att ett land ignorerar de resolutioner vi antar i Europarådet.
Herr talman! Jag kommer att fortsätta ett litet tag till eftersom jag tänkte bemöta en del saker. Det kan hända att någon redan har begärt replik, men jag tänkte försöka bemöta dem nu.
Jag yrkar först bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande.
Carina Hägg har begärt replik på i princip varenda en av majoritetsföreträdarna i frågan om trafficking. Vi har varit överens om att utöva påtryckningar på regeringen. Vi har skrivit under och gjort gemensamma uppvaktningar och så vidare.
Sverige ska alltid vara bäst i klassen. Allt ska vara korrekt in till sista kommatecknet. Det är väl bra att vi är noga med vår lagstiftning, men det gör också att det drar ut på tiden. Jag kan säga att Sverige i alla sammanhang prioriterar frågan om människohandel. Nu under vårt EU-ordförandeskap har det precis varit en konferens i Bryssel där man har pratat om detta, och det kommer att vara en uppföljningskonferens nästa år. I EU håller man på att förhandla fram ett rambeslut när det gäller att förebygga och bekämpa människohandel samt skydda offren. Om det rambeslutet går igenom kommer vissa delar att gå längre än vår Europarådskonvention. Carina Hägg var också inne på Stockholmsprogrammet, och där driver Sverige på att frågan om människohandel ska tas upp i detta sammanhang. Frågan finns med även där.
De flesta har svarat Carina Hägg att en proposition är på gång våren 2010. Den ska beslutas innan riksmötet är slut.
Sverige är så noggrant. Det har hängt på någon sekretessfråga. Egentligen uppfyller vi säkert i princip alla krav som konventionen ställer utom i några små bitar som har med sekretess att göra. Vi kan redan tillämpa det samarbete som behövs när det gäller Europarådskonventionen mot människohandel. Jag förstår att Carina Hägg kommer att fråga ändå, men jag har ändå försökt att reda ut de bitar som jag tycker är viktiga.
Hans Linde har kanske inte begärt replik - nu har han gått, då kanske jag inte ska svara. Han pratar mycket om diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Men jag vill tala om att Sverige i den frågan också har gjort saker under sitt ordförandeskap. Den 2 juli 2008 fattade ministerkommittén ett antal beslut om åtgärder för att motverka diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Ministerkommittén instruerade vidare alla kommittéer inom Europarådets mellanstatliga samarbete att inom ramen för sina respektive direktiv föreslå aktiviteter för att stärka möjligheterna till lika rättigheter och värdighet för hbt-personer. Jag vill bara peka på detta eftersom det har sagts att Sverige inte gör någonting. Jag vill visa på motsatsen. Sverige gjorde mycket under ordförandeskapet i Europarådet, och Sverige gör mycket under EU-ordförandeskapet, vilket i och för sig inte är det vi ska diskutera.
Herr talman! Med detta slutar jag, och jag hade hoppats att jag inte skulle få repliker eftersom jag tycker att jag har svarat på frågorna - men Carina Hägg har tydligen begärt replik ändå.