Verksamheten inom Europeiska unionen under 1996
Betänkande 1996/97:UU13
Utrikesutskottets betänkande
1996/97:UU13
Verksamheten inom Europeiska unionen under 1996
Innehåll
1996/97 UU13
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1996/97:80 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 samt motioner väckta med anledning av skrivelsen. Därtill behandlas ett antal motionsyr- kanden från den allmänna motionstiden 1996/97. Motionerna tar bl.a. upp ställningstaganden i den pågående regeringskonferensen om Europeiska unionens framtid samt behovet av institutionella reformer, unionens utvidg- ning, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, samarbetet på det rättsliga och inrikes området, miljösamarbetet inom EU m.m. Som underlag för utskottets överväganden har yttranden inhämtats från andra utskott. Utskottet anser att regeringen i skrivelsen lämnar en utförlig presentation av verksamheten i EU och dess agerande i de frågor som EU hade att hantera under 1996 och i de av Sverige prioriterade frågorna. Skrivelsen fyller enligt utskottets mening en viktig funktion och utgör en del av regeringens infor- mation till riksdagen avseende EU-samarbetet. Sverige har i sina prioriterade frågor inom EU under 1996 kunnat verka på två fronter , dels i det löpande samarbetet inom unionens institutioner, dels inom ramen för regeringskonfe- rensen för att förstärka den fördragsmässiga grunden på vissa prioriterade områden. En del frågor som aktualiseras i motionerna har varit föremål för riksda- gens överväganden i tidigare sammanhang. Det gäller i synnerhet frågorna som diskuteras i EU:s regeringskonferens vilka behandlades av riksdagen i anslutning till regeringens skrivelse 1995/97:30 EU:s regeringskonferens 1996 (bet. 1995/96:UU13, rskr. 1995/96:199). Enligt gällande tidplan skall regeringskonferensen avslutas vid Europeiska rådets möte i juni 1997. Ut- skottet kan konstatera att det svenska agerandet och framläggandet av kon- kreta ståndpunkter i konferensen har bidragit till en ökad fokusering på sak- frågor som är väsentliga ur medborgarnas perspektiv. Svenska prioriteringar, som sysselsättning, miljö, öppenhet och jämställdhet, har fått allt större genomslagskraft under konferensens gång. Utskottet kommer att få anled- ning att återkomma till frågorna i regeringskonferensen i anslutning till att den nya fördragstexten föreläggs riksdagen för godkännande. Andra frågor som behandlas i skrivelsen är utvidgningen av unionen med länderna i Central- och Östeuropa samt olika aspekter av samarbetet i utri- kes- och säkerhetspolitiska och i rättsliga och inrikes frågor inklusive Schengensamarbetet. Även vissa aspekter av det ekonomiska och monetära samarbetet samt förverkligande av EMU:s tredje steg behandlas i föreliggan- de betänkande samt andra frågor som hanteras inom ramen för samarbetet i den första pelaren, exv. sysselsättning och sociala och arbetsrättsliga frågor. Europeiska unionens viktigaste uppgift är att trygga freden, friheten, de- mokratin och välfärden i hela Europa. En fördjupad och utvidgad integration är enligt utskottets uppfattning mening den bästa vägen för att skapa bestå- ende fred och för att nå en socialt och miljömässigt hållbar ekonomisk ut- veckling, som kan lägga en stabil grund för välfärden och skapa nya arbets- tillfällen. De senaste årens förändringar i Europa främst symboliserade genom Ber- linmurens fall år 1989, har skapat nya förutsättningar för att genom samarbe- te och ekonomisk integration skapa större säkerhet i Europa. Att utsträcka samarbetet till länderna i Central- och Östeuropa är enligt utskottets upp- fattning ett viktigt steg på vägen mot den alleuropeiska freds- och säkerhets- ordning som Sverige eftersträvar och en historisk uppgift för unionen och dess medlemsländer. Syftet är inte endast att dessa länder skall samarbeta mera med unionen, ett centralt mål är även att de skall samarbete mer med varandra. Det är också grundtanken bakom det alltmer utvecklade samarbetet mellan unionen och länderna i södra och östra Medelhavsområdet samt med Ryssland och övriga länder inom Oberoende Staters Samvälde. Samarbetet med de nämnda regionerna har, liksom det alltmer utvecklade samarbetet med Central- och Östeuropa, en viktig stabilitetsfrämjande roll. Samtliga motioner som behandlas i föreliggande betänkande avstyrks eller anses besvarade. Med det som anförts i betänkandet föreslår utskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:80 Berättelse om verksamhe- ten i Europeiska unionen under 1996 till handlingarna. Reservationer och särskilda yttranden har på enskilda avsnitt i betänkandet lämnats av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna.
2 Skrivelsen I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen under 1996 i enlighet med riksdagsordningens 10 kap. 1 §. Skrivelsen behandlar Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens institutioner, svenska språkets ställning och rekry- tering av svenskar.
3 Motionerna
3.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1996/97:U402 av Karin Falkmer (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att Sverige i EU skall verka för en översyn av arti- kel 223 i Romfördraget i enlighet med vad som anförts i motionen, 1996/97:U501 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppskjuta Schengenförhandlingarna tills EU:s pågående regeringskonferens avslutats. 1996/97:U502 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU:s regeringsförhandlingar skall ge högsta prioritet åt unionens utvidgning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU bör verka för en union för företagande och arbete, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av Sveriges hållning inom EU-samarbetet i övrigt. 1996/97:U503 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges intresse av en väl fungerande beslutsordning inom ramen för Europeiska unionens gemen- samma utrikes- och säkerhetspolitik. 1996/97:U504 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksdagen bör få ta del av alla de dokument som ligger till grund för Schengen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den skall avbryta anpassningen till Schengen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör dra tillbaka sin ansökan om att ingå i Schengen. 1996/97:U505 av Kurt Ove Johansson och Reynoldh Furustrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördragsändringar för att utveckla den sociala dimensionen. 1996/97:U506 av Lars Björkman och Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklade visumrutiner inom Europeiska unionen. 1996/97:U507 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategi för svenskt utträde ur EU. 1996/97:U508 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige på regeringskonferensen skall verka för att EU:s utri- kespolitik inriktas på att anlägga ett globalt perspektiv, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige på regeringskonferensen skall verka för att EU:s utri- kespolitik inriktas på att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och folkrät- ten, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige på regeringskonferensen skall verka för att EU:s utri- kespolitik inriktas på att förhindra uppkomsten av konflikter såväl mellan som inom stater, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige på regeringskonferensen skall verka för att stödet till Central- och Östeuropa flyttas ut ur EU:s budget för u-landsbistånd, 1996/97:U509 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om östutvidgningens prioritet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade beslutsregler för den gemensamma utrikes- och säker- hetspolitiken, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förstärkt subsidiaritetsprincip. 1996/97:U510 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt regeringen att aktivt verka för att införliva "Animal welfare" i EU:s grund- fördrag under regeringskonferensen. 1996/97:U513 av Bengt Hurtig och Ragnhild Pohanka (v, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett anslag för information och studier om Europas och EU:s utveckling. 1996/97:U514 av Monica Widnemark och Christin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den beaktar vad i motionen anförts om EU:s regeringskonferens. 1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s pelarstruktur på sikt skall ersättas med en enhetlig orga- nisation, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU måste skaffa sig de strukturer och beslutsmekanismer som kan generera framtidens utrikespolitiska stabilitet och ekonomiska välstånd, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige aktivt medverkar till att samarbetet inom EU förstärks, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU måste få klara kompetensområden, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU-fördragen skall inledas med ett eget kapitel om mänskliga och sociala rättigheter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett familjernas och medborgarnas Europa, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt skall bidra till att vidareutveckla EU:s jäm- ställdhetspolitik, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att EU präglas av mera öppenhet och insyn, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Europaparlamentets roll måste bli mer jämbördig med rådets, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s beslutsprocedurer måste reduceras och förenklas, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall motarbeta en övre gräns för antalet ledamöter i Europaparlamentet, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att domstolens starka position måste bibehållas, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de mindre ländernas relativt starka ställning i rådet skall bibe- hållas, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ordförandeskapet i rådet skall vara ett helt år, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fler beslut skall fattas med kvalificerad majoritet, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ordföranden i kommissionen skall utses av Europeiska rådet, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hela kommissionen skall godkännas av Europaparlamentet, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att varje medlemsland skall vara representerat i kommissionen, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Regionkommitténs sekretariat och budget ej skall vara delade med Ekonomiska och sociala kommittén utan vara fristående, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Europaparlamentet skall erhålla Regionkommitténs betänkan- den och ges möjlighet att på eget initiativ rådfråga Regionkommittén, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall följa uppmaningen från Europaparlamentet att satsa på tjänster till hushållen, 32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska gruppen i Europaparlamentet aktivt skall verka för att rådets förslag att dra in EU:s stöd till miljöorganisationer förkastas, 35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beslut om miljöskatter skall fattas med kvalificerad majoritet, 36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU måste få ett miljövänligare energifördrag,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att djurskyddskraven inom EU kraftigt måste förbättras, 39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall säga nej till kommissionens direktivförslag om patent på bioteknologiska uppfinningar, 40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige under den rådande regeringskonferensen skall värna om ett strikt och etiskt förhållningssätt i frågor om den genetiska arvsmassan, 41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU aktivt skall bidra till Öst- och Centraleuropas politiska och ekonomiska utveckling, 42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU skall underlätta och påskynda utvidgningen mot Öst- och Centraleuropa, 43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU måste ta ett mer aktivt ansvar för Europas säkerhet genom fredsbevarande och fredsskapande åtgärder, 44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samordningen av EU:s utrikes- och säkerhetspolitik måste öka, 45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att VEU-fördraget inte skall integreras i EU:s fördrag, 46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inget EU-medlemsland skall tvingas att åta sig förpliktelser om ömsesidigt försvarsbistånd, 47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt skall förhindra att EU disponerar gemensamma kärnvapen, 48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fler beslut skall fattas med kvalificerad majoritet inom EU:s utrikespolitik och säkerhetspolitik, 51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s juridiska och inrikespolitiska samarbete skall effektivise- ras, utvecklas och föras in i gemenskapspelaren, 52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att fler beslut inom EU:s juridiska och inrikespolitiska samarbete fattas med kvalificerad majoritet, 56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett framtida svenskt medlemskap i Schengensamarbetet måste förberedas med stor noggrannhet, 57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetet med att ta fram kompensatoriska åtgärder till de nega- tiva sidorna av den fria rörligheten skall förstärkas, 58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialdemokraternas nedmontering av den svenska gränskon- trollen måste upphöra och kapaciteten återupprättas,
59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s konsumentpolitik, 60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla liberaliseringstendenser i narkotikafrågan på såväl natio- nell som europeisk nivå bestämt skall avvisas, 1996/97:U516 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att vetorätten kvarstår, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att en utträdesparagraf införs, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att om icke obe- tydliga förändringar av Maastrichtavtalet beslutas vid regeringskonferensen skall en ny folkomröstning genomföras, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att valutaunionen tas upp vid regeringskonferensen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall förbehålla sig rätten till att stå utanför EMU, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att reformeringen av EU skall bygga på ett mellanstatligt samarbete, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att EU:s kontakter med tredje land skall beakta de mänskliga rättigheter- na, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att möjlighet ges att kontrollera personer vid gränsen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör ver- ka för att EU omprövar sin extrema stabiliseringsinriktning, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör ver- ka för att "flexibilitet" får en positiv definition, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör ver- ka för att EU-parlamentet reformeras och effektiviseras. 1996/97:U703 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör verka för att en järnväg längs Norrlandskusten med förbindelse mot Murmansk och Arkhangelsk blir ett av EU:s TEN- projekt. 1996/97:U802 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att påskynda EU:s utvidgning österut, 1996/97:U806 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att villkora en anslutning till den europeiska gemenskapen om FN:s barnkonvention inte efterlevs enligt dess intentioner. 1996/97:U810 av Anders Svärd m.fl. (c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU bör utarbeta en plan för infrastrukturinvesteringar i Ba- rentsregionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka EU:s insatser i Barentsregionen. 1996/97:U811 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en politik för ökat samarbete med och integration i det europeiska samarbetet av Ukraina, 1996/97:U812 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s östutvidgning, 1996/97:K412 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Europeiska unionens officiella dokument ej skall omfattas av upphovsrätt. 1996/97:K605 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att folkomröst- ning skall hållas om resultatet av EU:s regeringskonferens. 1996/97:K909 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om EU/EMU. 1996/97:K913 av Margit Gennser (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om väl tilltagna tidsfrister när det gäller ikraftträdande av nya EU- regler, 1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Schengensamarbetet, 1996/97:Jo729 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för den svenska regeringens förhandlingar under den pågående regeringskonferensen inom EU, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att i ministerrådet kunna fatta beslut med kvalificerad majoritet för att införa gemensamma miniminivåer på miljöskatter, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en europeisk offentlighetsprincip, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utvidga EU med fler medlemsstater, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s miljöprogram skall göras rättsligt bindande, 1996/97:Jo759 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att regeringen arbetar för att EU genom majoritetsbeslut kan införa en gemensam lägsta koldioxidavgift för medlemsländerna, 1996/97:Jo794 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bevisföringen skall vara omvänd om ett land anmäler hårdare miljökrav till kommissionen, dvs. att kommissionen då måste invända mot de hårdare kraven, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att domstolen bör kompletteras med en kompetent miljöinstans, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall bidra till att EU:s program för att stödja utveck- lingen i Östeuropa främjar utvecklingen av ett ekologiskt uthålligt samhälle. 3.2 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:80 1996/97:U10 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med skrivelse med förslag på strategi för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen och att dessa frågor skall redovisas i kommande skrivelser, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen för att EU:s uttalade målsättning om att djurförsöken skall minska med 50 % också omsätts i praktiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen för att EU:s beslut om att förbjuda kosmetikatester på djur och försäljning av djur- testad kosmetika införs den 1 juni 2000. 1996/97:U11 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skrivelsens brist på analys av demokratiska brister i EU:s besluts- system, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ta initiativ till en ny maktutredning med EU- perspektiv, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör agera för en genomgripande förändring av unionens ekonomiska politik, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det oacceptabla tillvägagångssättet vid ingåendet av stabilitets- och tillväxtpakten, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det förberedande arbetet för det alternativ som innebär att Sverige står utanför EMU:s tredje steg, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ för förändring av grundvillkoren för EMU, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regleringen av den offentliga upphandlingen bara behöver styras av WTO-regler, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det i skrivelsen borde ha markerats att det är riksdag och rege- ring som i Sverige avgör storleken på den offentliga sektorn, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att den svenska alliansfriheten försvaras i regeringsför- handlingarna om fördraget, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en sammanslagning av EU och VEU måste förhindras, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att klargöra motsättningen mellan utvidgningen och en fördjupning av medlemskapet, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en utredning om hur den offentliga sektorns ekonomi påverkats av EU-medlemskapet, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU och FN:s barnkonvention, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall verka för att frågan om barnets rättigheter skall skrivas in i Maastrichtfördraget, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en rådgivande folkomröstning om svenskt deltagande i EMU:s tredje steg. 1996/97:U12 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en folkomröstning skall ta ställning till resultaten av rege- ringskonferensen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma med en redovisning av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att miljöfrågorna i EU får en större tyngd och avgörande betydelse inom EU:s alla politikområden, 1996/97:U13 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med en skrivelse med förslag på strategi för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen för att EU:s uttalade målsättning om att djurförsöken skall minska med 50 % också omsätts i praktiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen så att EU:s beslut om att förbjuda kosmetikatester på djur och försäljning av djur- testad kosmetika införs den 1 juni 2000. 1996/97:U14 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett ökat samarbete för att bekämpa miljöförstöringen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbetet mot internationell brottslighet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade beslutsregler för den gemensamma utrikes- och säker- hetspolitiken, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förstärkt subsidiaritetsprincip, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av reformer för att möjliggöra östutvidgningen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelarna med ett svenskt medlemskap i EMU från 1999. 1996/97:U15 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige nu måste flytta fram sina positioner i EU:s pågående regeringskonferens, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibilitet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s utvidgning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av EU:s tre pelare, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s institutioner. 1996/97:U16 av Bodil Francke Ohlsson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att associeringsavtalen, partnerskaps- och samarbetsavtalen eller liknande avtal som EU ingår med andra länder bör ha samma skrivning om respekten för de mänskliga rättigheterna. 3.3 Övriga motionsyrkanden 1996/97:Fö59 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en riskanalys bör genomföras av EU-medlemskapet.
1996/97:N14 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tullen.
4 Ärendets beredning, yttranden från andra utskott m.m. Utrikesutskottet har erhållit yttranden över skrivelsen jämte motionerna i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde från konstitutionsutskottet, finansutskottet, skatteutskottet, justitieutskottet, soci- alförsäkringsutskottet, socialutskottet och jordbruksutskottet. I de frågor som inte faller inom utrikesutskottets primära beredningsområde har relevanta avsnitt ur de andra utskottens yttranden refererats eller citerats relativt utför- ligt. Yttrandena återges även in extenso i bilaga till betänkandet. Betänkandets disposition följer i stort sett regeringens skrivelse. Huvud- kapitlet 5 består av sju avsnitt där först vissa övergripande frågor och däref- ter olika sakområden behandlas. Varje avsnitt inleds med en redogörelse för huvudpunkterna i skrivelsen inom sakområdet och en sammanfattning av de motionsyrkanden som behandlas i avsnittet. Detta följs av utskottets övervä- ganden. Yrkanden med avseende på fördragsändringar har i huvudsak förts in un- der avsnitt 5.2 Regeringskonferensen. När det gäller frågor inom det löpande samarbetet behandlas samma samarbetsområden under respektive sakavsnitt. Undantag från detta utgör beslutsfrågorna inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och inom det rättsliga och inrikes samarbetet samt vissa EMU-frågor som behandlas under respektive sakavsnitt: 5.4 Europeis- ka unionens förbindelser med omvärlden inkl. den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, 5.6 Samarbetet i inrikes och rättsliga frågor samt vissa EMU-frågor i avsnitt 5.5.
5 Utskottet
5.1 Allmänna överväganden och vissa övergripande frågor Skrivelsen Regeringen anför i skrivelsen att de grundläggande målen - solidaritet, fred, säkerhet samt sociala och ekonomiska framsteg - under 1996 liksom tidigare var vägledande för samarbetet i Europeiska unionen. Verksamheten under år 1996 präglades av dels strävan efter fördjupat samarbete medlemsländerna emellan, dels förberedelser för utvidgningen med länderna i Central- och Östeuropa samt Cypern. Den europeiska integrationen var redan från början ett instrument för fred och säkerhet. De senaste årens förändringar, vars främsta symbol är Berlin- murens fall 1989, ger ökade förutsättningar för att genom samarbete och ekonomisk integration skapa allt större säkerhet i Europa, framhåller rege- ringen i skrivelsen. Sverige kan som medlem av EU bidra till att unionen tillvaratar dessa förutsättningar. Utvidgningen av EU är i detta sammanhang av största betydelse. Vidare anför regeringen att ökad säkerhet liksom samarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitik, på de ekonomiska och sociala områdena och kring rättsliga och inrikes frågor främjar en gynnsam och stabil ekonomisk utveck- ling. Detta, tillsammans med bl.a. åtgärder för bättre miljö, utbildning och forskning, ökar möjligheterna att skapa arbete och välfärd i Europa. Samar- betet inom EU är ett uttryck för en solidarisk vilja att genom gemensamma åtgärder på europeisk nivå dela ansvar och möjligheter i gemensamma ange- lägenheter. En fördjupning av samarbetet kan inom vissa områden bidra till att målen förverkligas snabbare och effektivare. Unionens åtgärder stärker möjligheterna att uppnå de av medlemsländerna uppsatta målen. Samtidigt finns det frågor som bäst hanteras genom beslut på nationell nivå, bl.a. därför att något mervärde eller några samordnings- vinster inte blir resultatet av gemensamma åtgärder. En god avvägning mel- lan det gemensamma och det nationella stärker medborgarnas förtroende för unionen och därmed för samarbetet i EU. Regeringen framhåller även att den fäster stor vikt vid att medborgarna en- gageras i de europeiska utmaningar som står för dörren. Detta främjas om EU koncentrerar sig på de frågor som Europas invånare anser vara de mest angelägna. Öppenhet och insyn i unionens arbete lägger grunden till förtro- ende för samarbetet. Huvuddelen av de områden som behandlas inom EU sammanfaller med inrikespolitiska frågeställningar. EU-politik är därför en naturlig del av svensk inrikespolitik. Sverige skall som medlem av EU genom samordnat och effektivt agerande utnyttja medlemskapet för att tillgodose såväl svenska som europeiska intres- sen. Under 1996 kunde Sverige föra fram sina ståndpunkter på ett framåtsyf- tande och aktivt sätt. Sverige har därmed fått ett inflytande som står väl i nivå med det inflytande som andra jämförbara medlemsländer har, anför regeringen. EU har med Danmark, Finland och Sverige som medlemmar fått en stark nordisk dimension. Regeringen anför att detta har bidragit till att ge större genomslag för svenska och nordiska synpunkter. När get gäller det pågående samarbetet i EU framhåller regeringen i skri- velsen att Sverige prioriterade under år 1996 tillväxt och sysselsättning, utvidgningen, miljö, öppenhet, förberedelser för genomförandet av den tredje fasen av EMU, jämställdhet mellan kvinnor och män, åtgärder syftan- de till att stärka medborgarnas förtroende för unionen, åtgärder för att stärka konsumentperspektivet, livsmedelskvalitet, djurhälsa och ökat budgetmedve- tande. I unionens förbindelser med omvärlden fäste Sverige särskild vikt vid samarbetet kring Östersjön, den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti- ken, det gemensamma utvecklingssamarbetet, det första ministermötet inom Världshandelsorganisationen (WTO) samt kampen mot narkotika och inter- nationell brottslighet. Regeringen anför att den ser positivt på möjligheterna att i än högre grad ge samarbetet i EU den inriktning som är önskvärd ur svensk synpunkt. Italien och Irland innehade ordförandeskapet i ministerrådet under första respektive andra halvåret 1996. Europeiska rådet, som består av medlemsländerna stats- och regeringsche- fer, möts normalt i slutet av varje ordförandeskapsperiod, dvs. två gånger per år. Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten i Florens och i Dublin återfinns i bilagor till skrivelsen. Vid Europeiska rådets möte i Florens i juni 1996, under italienskt ordför- andeskap, kunde stats- och regeringscheferna lösa den politiskt viktiga frå- gan om BSE (den s.k. galna ko-sjukan), som blockerat EU-arbetet under våren. Vid mötet nåddes en principöverenskommelse om att utarbeta en plan för att utrota sjukdomen. Krisen ökade insikten i medlemsländerna om att den gemensamma jordbrukspolitiken behöver genomgå en långsiktig reform, anför regeringen. Europeiska rådet gav vidare sitt allmänna stöd till Europeiska kommissio- nens förslag till sysselsättningsskapande åtgärder, den s.k. förtroendepakten. Östersjösamarbetet lyftes fram som en viktig brygga mellan EU och länderna i regionen. Vidare löstes frågan om EG-domstolens roll i Europolkonventio- nen genom att varje medlemsstat som så önskar gör det möjligt för sina nationella domstolar att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. Stats- och regeringscheferna godkände även en allsidig dagordning för det fortsatta arbetet med regeringskonferensen. Europeiska rådets möte i Dublin, under irländskt ordförandeskap, i decem- ber 1996 behandlade den s.k. stabilitets- och tillväxtpakten för EMU, tillväxt och sysselsättning, kampen mot narkotika och organiserad brottslighet samt ett nytt utkast till unionsfördrag inom ramen för regeringskonferensen. De utrikespolitiska slutsatserna koncentrerades till situationen i det forna Jugo- slavien, läget i Mellanöstern samt förhållandena kring de stora sjöarna i Afrika. I skrivelsen redogör regeringen för erfarenheter när det gäller det svenska språket, rekrytering av svenskar till EU:s institutioner under 1996 samt för effekter på statsförvaltningens organisation och arbetsformer. I bilagor till skrivelsen redovisas viktigare rättsakter som antagits av rådet under 1996, mål i EG-domstolen i vilka Sverige tagit aktiv del och viktigare domar samt EU:s budget för 1996. Vidare framgår av bilagorna de viktigaste avtalen som ingåtts med tredje land samt ståndpunkter och åtgärder inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och det rättsliga och inrikes samarbetet. Subsidiaritetsprincipen Regeringen anför att för EU-samarbetets utveckling och för medborgarnas förtroende för unionen är frågorna om subsidiaritet, öppenhet och insyn av väsentlig betydelse. Regeringen anför vidare att en väl avvägd tillämpning av subsidiaritetsprincipen leder till ett effektivare unionssamarbete genom att beslut fattas på den nivå där de hör hemma. Vissa problem behöver hanteras av unionen medan andra bäst behandlas på nationell nivå. Således bör alla åtgärder prövas utifrån subsidiaritetsprincipen. Regeringen anser att det noggrant bör prövas vilka frågor som med fördel kan föras till gemensam eller nationell nivå. Försök att i subsidiaritetens namn till det nationella planet återföra frågor som bäst hanteras på gemenskapsplanet, t.ex. miljö- samarbetet, bör avvisas. Medborgarnas förtroende för unionen stärks om det sker en god avvägning mellan det gemensamma och det nationella, framhål- ler regeringen i skrivelsen. I december 1996 presenterade kommissionen, för andra gången, en mer utförlig rapport om hur tillämpningen av principen om subsidiaritet i EG- lagstiftningen har beaktats i den lagstiftande verksamheten under 1995. I rapportens slutsatser skriver kommissionen bland annat att subsidiaritets- principen inte skall användas som instrument för olika särintressen. Princi- pen skall användas konsekvent och skall enligt kommissionen inte heller användas för att ifrågasätta det gemensamma regelverk som man kommit överens om. Motionerna I partimotion U509 (fp) yrkande 4 från allmänna motionstiden framhålls att EU måste vara effektivt, vilket inte bara betyder att beslutssystemet måste vara effektivt utan också att EU skall ägna sig åt rätt frågor. Det finns i dag menar motionärerna, frågor där beslutsmöjligheterna på EU-nivån är för små och andra där möjligheterna till beslut är för stora. Som exempel på områden där kompetensen på EU-nivå är otillräcklig nämner motionärerna gränsöver- skridande miljöförstöring, internationell brottslighet och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. När det gäller onödiga beslut på EU-nivå härrör de flesta exempel från den gemensamma jordbrukspolitiken, menar motionärerna. Exempel på andra områden där medlemsländerna bäst kan göra nödvändiga avvägningar och fatta beslut är föräldraförsäkringens ut- formning, turistpolitik och om alkoholpolitiken skall vara restriktiv eller int Resonemanget utmynnar i slutsatsen att Sverige i allt arbete inom EU skall arbeta för att unionsnivån bara används i de fall då nationella nivåer (eller nivåer inom medlemsländerna) inte är till fyllest för att lösa problemen. Sverige bör därför verka för att subsidiaritetsprincipen stärks i EU:s grund- fördrag. Även i kommittémotion U14 (fp) yrkande 4 med anledning av rege- ringens skrivelse tar Folkpartiet upp denna fråga. I motion U515 (kd) yrkande 4 framhålls att EU bör förbättra sin förmåga att agera och ta ansvar för en demokratisk och fredlig utveckling både inom och utanför unionens gränser. Kristdemokraterna vill vidare att EU skall få klara kompetensområden inom vilka unionen skall agera med sedvanlig respekt för demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och mark- nadsekonomi. I motion Fö59 (mp) yrkande 25 med anledning av proposition 1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfretstningar på samhället i fred anför motionärerna att genom EU-medlemskapet har en stor del av beslutsfattandet flyttat till en överstatlig nivå och att avståndet mellan den lilla människan och rummen där besluten fattas därmed ökar. Motionärerna menar att människor känner sig distanserade från dem som beslutar, och intresset för samhällsutvecklingen och demokratins grundvalar minskar därmed. På grundval av det anförda yrkar motionärerna att en riskanalys bör genomföras av EU-medlemskapet. I motion U507 (mp) från allmänna motionstiden anförs att en ny folkom- röstning bör hållas efter regeringskonferensens slut. Skulle en sådan om- röstning resultera i ett nej har nya förutsättningar skapats och en folkom- röstning om svenskt utträde ur EU bör då bli aktuell. Motionärerna menar att departement och myndigheter måste studera alternativa utvecklingsvägar och en strategi utarbetas som medför ett återställande av för svenskt näringsliv och hushåll negativa beslut. Detta arbete bör utmynna i en svensk strategi för utträde ur EU. Liknande är tankegångarna i motion U516 (s) yrkande 2 från allmänna motionstiden där motionären yrkar att Sverige inom EU bör verka för att en paragraf som reglerar utträde ur unionen införs i grundfördragen. I motion U11 (v) yrkande 1 med anledning av regeringens skrivelse fram- för motionärerna att deras bedömning är att de svaga sympatierna för EU i Sverige hänger samman med unionens bristande demokratiska legitimitet. Vidare anförs att beslut om lagstiftning har flyttats från riksdag och regering till EU:s ministerråd, och möjligheterna att kontrollera hur regeringens före- trädare har röstat har försvagats. Motionärerna menar att skrivelsen missvi- sande framställer Coreper som ett beredande organ. De anför att tjänstemän- nen fattar en rad beslut som binder medlemsländerna och som kan ha lagstif- tande karaktär. Därför efterlyser motionärerna en analys av de demokratiska bristerna i EU:s beslutssystem. Vidare anförs i yrkande 2 i samma motion att en normbildningsprocess som inte är demokratiskt förankrad förlorar sin legitimitet. Man efterlyser en principiell diskussion om demokratins ställning i EU-systemet och uppmanar regeringen att ta initiativ till en genomgripande utredning av hur medborgar- nas makt över samhällsutvecklingen i praktiken påverkats av medlemskapet i EU, en maktutredning i EU-perspektiv. I motion U513 (v, mp) från allmänna motionstiden framhåller motionärer- na att debatten och det offentliga samtalet kring EU kan stimuleras av ett riktat stöd till frivilliga organisationer och stiftelser för informationsinsat och för att föra ut EU-frågorna till medborgarna. Motionärerna yrkar att ett särskilt anslag inrättas för information och studier om Europas och EU:s utveckling. Utskottets överväganden Europeiska unionens viktigaste uppgift är att trygga freden, friheten, demo- kratin och välfärden i hela Europa. En fördjupad och utvidgad integration är enligt utskottets uppfattning den bästa vägen för att skapa bestående fred och för att nå en socialt och miljömässigt hållbar ekonomisk utveckling, som kan lägga en stabil grund för välfärden och skapa nya arbetstillfällen. Genom EU-samarbetet delar länderna i Europa ansvar och möjligheter för att solidariskt nå gemensamma lösningar i gemensamma angelägenheter. I det internationaliserade samhälle som Sverige i dag har att verka i har vi valt samarbetets väg. Därmed fullföljs enligt utskottets mening en tradition som går tillbaka på Sveriges engagemang i Förenta nationerna, Nordiska rådet och frihandelsorganisationen EFTA. Som regeringen framhåller i skrivelsen har de senaste årens förändringar i Europa, främst symboliserade genom Berlinmurens fall 1989, skapat nya förutsättningar för att genom samarbete och ekonomisk integration skapa större säkerhet i Europa. Utskottet instäm- mer i regeringens uppfattning att Sverige som medlem av EU kan bidra till att unionen tillvaratar dessa förutsättningar. En av EU:s grundtankar är att uppnå säkerhet genom samverkan och inte- gration. Samarbetet genom EU har inneburit att många trådar har tvinnats mellan människorna i Europa, det har inneburit en ökad förståelse för var- andras situation och behov, vilket i sin tur har bidragit till insikten om att krig i Europa är otänkbart och till att befästa demokratins idé. Att utsträcka samarbetet till länderna i Central- och Östeuropa - och ge de länder som så önskar möjlighet att bli medlemmar i unionen - är enligt ut- skottets uppfattning ett viktigt steg på vägen mot den alleuropeiska freds- och säkerhetsordning som Sverige eftersträvar. Syftet är inte endast att dessa länder skall samarbeta mera med unionen, ett centralt mål är även att de skall samarbete mer med varandra. Det är också grundtanken bakom det alltmer utvecklade samarbetet mellan unionen och länderna i södra och östra Medel- havsområdet. Detta samarbete - EU-Medelhavspartnerskapet - skapar dels en grogrund för hållbar ekonomisk utveckling i regionen, dels förutsättningar för ökad samverkan och integration mellan dessa länder. Det har därmed, enligt utskottets uppfattning, liksom det alltmer utvecklade samarbetet med Central- och Östeuropa, en viktig stabilitetsfrämjande roll. Unionen och dess medlemsländer står inför många utmaningar. En central utmaning är att inrikta EU-samarbetet mera på människors behov och pro- blem i vardagen. En annan är att förbereda unionen för den kommande ut- vidgningen med länderna i Central- och Östeuropa och bana väg för denna. Unionen har också att under de närmaste åren ta sig an förhandlingarna om unionens nästa femårsbudget för åren 2000-2004. I samband med budgetbe- handlingen i rådet kommer frågor kring behovet av reformer av främst jord- brukspolitiken att aktualiseras. Kring sekelskiftet kan det även bli aktuellt med en ny runda globala frihandelsförhandlingar med särskild tonvikt på jordbruksprodukter. Parallellt med dessa förhandlingsprocesser står flera av unionens medlemsländer inför beslutet att ta avgörande steg i förverkligandet av en ekonomisk och monetär union. Medlemsländerna har således att under de närmaste åren ta sig an både en fördjupning av samarbetet och en epokgörande utvidgning av unionen. Unionens historia visar att medlemsländerna har kunnat ta sig an nya utma- ningar och fördjupa samarbetet parallellt med att antalet medlemsstater har vuxit från sex till femton. Sett över en längre tidsperiod är utvidgning och fördjupning komplementära processer. Enligt utskottets mening är det viktigt att unionens medlemsländer även i framtiden förmår utveckla samarbetet så att både en utvidgning av medlemskretsen och en fördjupning av samarbetet kan äga rum. Utvidgningen är enligt utskottets uppfattning en fortlöpande process. Den har redan inletts, bl.a. genom den av kommissionen utarbetade förmedlem- skapsstrategin. Viktiga beståndsdelar i denna är bl.a. Europaavtalen för de länder som ansökt om medlemskap i EU och PHARE-programmet för att assistera kandidatländerna att genomföra de anpassningar som krävs för detta medlemskap. Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att förhandlingarna om medlemskap inleds samtidigt för samtliga kandidatländer. Inträdet i unionen måste enligt utskottets uppfattning styras av rättvisa, objektiva och tydliga villkor. Utvidgningsprocessen får inte stanna upp även om blott en mindre grupp kandidatländer blir medlemmar i en första omgång. Moderni- seringen, demokratiseringen och de ekonomiska reformerna i kandidatlän- derna får heller inte stanna upp eller försenas även om EU-inträdet kommer att ske vid olika tidpunkter för olika kandidatländer till följd av skillnader förhandlings- och integrationstakt. Verksamheten inom EU har under 1996 präglats av arbetet med utvidg- ningen och av strävan att utveckla samarbetet mellan medlemsländerna. Sverige har i sina prioriterade frågor inom EU under 1996 kunnat verka på två fronter, dels i det löpande samarbetet inom unionens institutioner, dels inom ramen för regeringskonferensen för att förstärka den fördragsmässiga grunden på vissa prioriterade områden. Konferensen har enligt utskottets uppfattning en viktig roll att spela för att göra samarbetet mer relevant för medborgarna och för att nå fram till lös- ningar som lägger grunden för morgondagens unionssamarbete med en större medlemskrets. I skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 har regeringen lämnat en redogörelse för förberedelsearbetet inför konferensen samt för vissa principiella ställningstaganden i de frågor som konferensen, enligt den information som förelåg hösten 1995, skulle komma att behandla. Skrivelsen jämte motioner har behandlats i betänkande 1995/96:UU13 EU:s regeringskonferens, vilket riksdagen sedermera ställt sig bakom. I betänkan- det framhöll utrikesutskottet bl.a. att regeringskonferensen måste leda till en fördjupning av samarbetet inom EU och till konkreta resultat på de områden som prioriteras av Sverige. Regeringen har i den nu aktuella skrivelsen bl.a. lämnat en redogörelse för arbetsläget i regeringskonferensen och redovisar som sammanfattande be- dömning att frågor prioriterade av Sverige har behandlats utförligt och att förhandlingsfokus ofta ligger mycket nära de svenska förslagen. Detta gäller inte minst sysselsättningsfrågan. Utskottet konstaterar att regeringen har lagt förslag på de områden som riksdagen i sin behandling av regeringens skrivelse angav som angelägna att ta upp i regeringskonferensen och vill framhålla att det svenska agerandet i konferensen har bidragit till en ökad fokusering på sakfrågor som är viktiga för medborgarna såsom sysselsättning, miljö, öppenhet och jämställdhet. Utskottet kan även konstatera att det skett framsteg när det gäller nya skrivningar i fördraget för att förstärka unionens möjligheter att ta initiativ till humanitära insatser och militär krishantering inom ramen för den gemen- samma utrikes- och säkerhetspolitiken. Utskottet noterar slutligen i denna del att ändringar i fördraget måste god- kännas av samtliga medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella be- stämmelser och att riksdagen således har att ta ställning till det nya fördrage När det gäller det löpande samarbetet kan utskottet konstatera att Sverige efter två års medlemskap har bidragit till att centrala frågor som sysselsätt- ning, jämställdhet, öppenhet, konsumentfrågor och djurhälsa har fått en given plats i diskussionerna inom EU och har befästs som viktiga områden på unionens dagordning även om mer skulle kunna göras inom olika områ- den genom att nya och adekvata fördragsmässiga grunder - vilket Sverige verkar för - gällande dessa och andra samarbetsområden upprättas som en del av resultatet från regeringskonferensen. Genom medlemskapet i EU kan Sverige således aktivt utöva ett inflytande på de skeenden i Europa som vi under alla omständigheter är en del av. I skrivelsen lämnar regeringen en utförlig presentation av verksamheten i EU och dess agerande i de frågor som EU hade att hantera under 1996 och i de av Sverige prioriterade frågorna. Skrivelsen fyller enligt utskottets mening en viktig funktion och utgör en del av regeringens information till riksdagen avseende EU-samarbetet. Subsidiaritets- eller närhetsprincipen regleras i Romfördragets art. 3b. Principen innebär att på områden där gemenskapen inte ensam är behörig - dvs. på områden där kompetensen är delad mellan medlemsländerna och kommissionen - skall gemenskapen vidta en åtgärd endast om målen för den planerade åtgärden bättre kan uppnås på gemenskapsnivå. Det bör framhållas att principen varken tilldelar eller fråntar gemenskapen beslutsbefogenheter utöver de som redan följer av fördragen. Den inverkar därför inte på den gällande kompetensfördelningen mellan EG och med- lemsstaterna. Principen reglerar i stället utövandet av dessa befogenheter när kompetensen är delad. Regleringen av vilka kompetensområden som skall hanteras på EU-nivå ligger i fördragen under de olika substanskapitlen och kan därvid i princip endast ändras vid en regeringskonferens, dvs. alla med- lemsländer måste vara överens. I motionerna U509 (fp) yrkande 4 och U14 (fp) yrkande 4 anförs att sub- sidiaritetsprincipen behöver förstärkas i fördraget. Bl.a. anför motionärerna att medlemsländerna bäst kan göra nödvändiga avvägningar och fatta beslut när det gäller bl.a. turistpolitiken och huruvida alkoholpolitiken skall vara restriktiv eller inte. Motionärerna förordar vidare att det sker förändringar i kompetensfördelningen inom olika områden. Utskottet anförde i betänkande 1995/96:UU13 följande: Utskottet konstaterar att mycket kritik framförts mot EU:s - enligt mångas mening - alltför omfattande regelsystem och stora byråkrati. I många avse- enden är dock ett omfattande regelsystem en förutsättning för att spelreglerna skall vara lika för alla på en marknad med 370 miljoner konsumenter och där företagen skall kunna konkurrera på lika villkor. Många regler syftar till att skapa enhetliga bestämmelser för hälsa, miljö och säkerhet. Enligt utskottets uppfattning ligger det inte i Sveriges intresse att på områden som dessa i högre grad återföra beslutsrätten till nationell nivå, dvs. minska det överstat liga inslaget. Vår strävan bör i stället vara att bibehålla och vidareutveckla regelsystem med miniminivåer. Onödig detaljreglering i EG-rätten skall naturligtvis undvikas. Fusk, slöseri och ineffektiv hantering av gemensamma medel måste stävjas. Dessa utskottets bedömningar kvarstår oförändrade. Utskottet har inhämtat att det i regeringskonferensen pågår diskussioner om att vissa tillämpningsregler för subsidiaritetsprincipen skall formuleras i ett protokoll och anslutas till Romfördraget. Utskottet ser positivt på detta ini- tiativ i en allmän strävan efter att gällande regelsystem skall vara så tydliga och lättförståeliga som möjligt. Protokollet bygger på de tillämpningsregler för subsidiaritetsprincipen som de dåvarande medlemsländerna kom överens om vid Europeiska rådets möte i Edinburgh 1992 och på det interinstitutio- nella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen från 1993. Som utskottet tidigare har konstaterat är det viktigt att det, inom de områ- den där gemenskapskompetens råder, finns ett regelsystem som är enhetligt, som tillämpas och där sanktionsmöjligheter finns. Detta är fallet med direk- tiv och förordningar som har rättslig verkan i medlemsländerna och där EG- domstolen utgör högsta rättsvårdande instans. Inte minst för små och medel- stora länder är det ett grundläggande intresse att EG:s karaktär av rättsge- menskap upprätthålls med ett starkt regelverk och starka institutioner. Det är viktigt inte minst ur konsumentsynpunkt men även allmänt för att upprätthål- la önskvärda miniminivåer vad gäller hälsa, miljö och säkerhet. När det gäller den andra frågan, vilken nivå som skall ha kompetens på olika områden, noterar utskottet att i den omnämnda motion U509 (fp) häv- das att den överstatliga kompetensen bör stärkas när det gäller att bekämpa gränsöverskridande miljöförstöring. Däremot vill man minska denna när det gäller t.ex. jordbrukspolitiken och således återföra detta kompetensområde till nationell nivå. Till gemenskapsnivån har medlemsländerna i samförstånd beslutat att föra frågor som är av gränsöverskridande karaktär och som bäst löses på denna nivå. Det gäller bl.a. delar av handelspolitiken. På andra områden är kompe- tensen delad, t.ex. beträffande miljöfrågor, frågor kring den inre marknaden samt arbetsmiljö- och arbetsrättsområdena. Utskottet finner att gemensamma regelsystem är nödvändiga på dessa områden. Utskottet konstaterar vidare att i den pågående regeringskonferensen förs diskussioner om att stärka viss gemenskapskompetens, t.ex. vad gäller vissa handelspolitiska frågor rörande tredje land (tjänstehandel, immateriell ägan- derätt och utländska direktinvesteringar). När det gäller vilken nivå som skall hantera olika kompetensområden, är det enligt utskottets uppfattning en fråga där det finns anledning att allmänt sett ha beredskap att göra omprövningar. I vissa fall kan det i framtiden komma att finnas anledning att stärka den överstatliga kompetensen inom gemenskapen och i andra fall att återföra kompetenser till den nationella nivån. Olika delar av samarbetet måste alltid kunna förändras i riktning mot mer eller mindre överstatlighet beroende på hur den europeiska verkligheten samt medlemsländernas behov och gemensamma ambitioner utvecklar sig. Utskottet torde få anledning att återkomma till de här nämnda frågorna vid behandlingen av regeringens proposition efter regeringskonferensens avslu- tande. Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande 1996/97:KU8y följande med an- ledning av motionerna: Utskottet vill erinra om att gemenskapssamarbetet vilar på principen om tilldelade kompetenser, dvs. de gemensamma institutionerna har de befogen- heter som medlemsstaterna beslutat tilldela dem. Dessa befogenheter framgår mer eller mindre tydligt av gemenskapsfördragen. I fördraget fastslås att gemenskapen skall utöva sin verksamhet inom ramen för dessa befogenheter och de mål som har uppställts enligt fördraget (legalitetsprincipen). Gemen- skapen får inte heller vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvän- digt för att uppnå målen i fördraget (proportionalitetsprincipen). Vidare skall gemenskapen, på de områden där den inte ensam är behörig, handla endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och åtgärden därför, på grund av sin omfattning och sina verkningar, bättre kan utföras av gemenskapen (subsidiaritetsprincipen). Slutligen skall nämnas att artikel 235 i fördraget innehåller ett bemyndigande för rådet att med enhällighet vidta de åtgärder som behövs för att förverkliga gemenskapens mål inom den gemensamma marknadens ram även när uttryckligt stöd i fördraget saknas (fördrags- utfyllnad). I regeringskonferensen diskuteras att vissa överenskomna riktlinjer för till- lämpningen av subsidiaritetsprincipen och övriga principer införlivas i för- draget i form av ett protokoll. Detta innebär enligt utskottet en välkommen uppstramning av tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. Utskottet anser att motionerna U14 yrkande 4 och U509 yrkande 4 från Folkpartiet, som pläde- rar för en förstärkt subsidiaritetsprincip, därmed är tillgodosedda. Därmed anser utskottet att motionerna U509 (fp) yrkande 4 och U14 (fp) yrkande 4 är besvarade. I motion U515 (kd) yrkande 4 framhålls att EU måste få klara kompetens- områden. Konstitutionsutskottet anför följande i sitt yttrande till utrikesutskottet: Som utskottet framhöll i yttrandet till utrikesutskottet med anledning av skrivelsen om regeringskonferensen (1995/96:KU5y) är det knappast möjligt att i fördragstext göra någon exakt och uttömmande beskrivning av gemen- skapens kompetens, även om denna i princip skall framgå av fördraget. Att upprätta en fullständig kompetenskatalog ter sig därför vanskligt, och utskot- tet ville därför inte förespråka en sådan åtgärd. Utskottet påpekade dock att det finns sammanställningar över de områden där EG har beslutsbefogenhe- ter. Utskottet vidhåller denna inställning och föreslår därför att motion U515 yrkande 4 avstyrks. Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och vill för sin del upprepa vad som framhölls inledningsvis, att regleringen av vilka kompeten- sområden som skall hanteras på EU-nivå är uttryckt i Romfördraget under de olika substanskapitlen. Utskottet avstyrker därmed motion U515 (kd) yrkande 4. Motionärerna bakom motion Fö59 (mp) yrkande 25 finner att EU:s verksam- het för många människor ter sig abstrakt och avlägsen genom att en del av beslutsfattandet flyttat till överstatlig nivå och yrkar att en riskanalys geno förs av EU-medlemskapet. Utskottet vill med anledning av denna motion erinra om att inför beslutet om medlemskap i EU genomfördes sex av regeringen tillsatta konsekvensut- redningar. Utredningarna syftade till att grundligt belysa innebörd och kon- sekvenser av medlemskapet och presenterades i början av 1994 (EG, kvin- norna och välfärden SOU 1993:117; Kommunerna, landstingen och Europa SOU 1994:2; Sverige och Europa, en samhällsekonomisk konsekvensanalys SOU 1994:6; EU, EES och miljön SOU 1994:7; Historiskt vägval SOU 1994:8 samt Suveränitet och demokrati SOU 1994:12). Därutöver fick den s.k. Grundlagsutredningen (SOU 1993:14) i uppdrag att överväga vilka grundlagsändringar som kunde vara nödvändiga vid ett svenskt EU- medlemskap. Behovet av annan övergripande lagstiftning (övertagandet av EG:s fördrag och sekundärrätt, överlåtelse av beslutanderätt, behovet av samråd mellan regering och riksdag, m.m.) belystes av den s.k. EG- lagsutredningen (SOU 1994:10). Utskottet konstaterar att dessa utredningar utförligt analyserat medlemskapets effekter på ett antal olika områden. Utskottet anser att det är angeläget att konsekvenserna på olika områden av Sveriges medlemskap i EU analyseras. Vissa erfarenheter har redan redovi- sats (t.ex. i utredningen EU-medlemskapets effekter på svensk statsförvalt- ning, Statskontorets rapport 1996:7, samt Ett år med EU. Svenska statstjäns- temäns erfarenhet av arbetet i EU, SOU 1996:6). Även inom ramen för EU 96-kommitténs verksamhet har ett omfattande analysarbete genomförts och givits en vidare spridning. Utskottet vill även peka på den erfarenhetsredo- visning och utarbetandet av en strategi gällande unionens utvecklingsbistånd som presenterades av regeringen i riksdagen i november 1996. Utskottet har också noterat att riksdagens revisorer inom ramen för sin verksamhet beslutat om fyra olika projekt som har bäring på Sveriges medlemskap i EU. Utskottet konstaterar att olika former av analys- och utvärderingsarbete gi- vetvis också sker kontinuerligt i Regeringskansliet inom ramen för det lö- pande arbetet. På det säkerhetspolitiska området utgör särskilt samarbetet i EU:s olika utrikespolitiska arbetsgrupper en stor tillgång, enligt vad utskotte erfarit. I arbetsgrupperna redovisas medlemsstaternas bedömningar, och utbyte av bakgrundsinformation äger rum. Utskottet noterar vidare att i regeringskonferensen om unionens framtid har ansträngningar lagts ned på att förstärka samarbetet när det gäller pro- blem som EU-invånaren möter i sin vardag. Sysselsättning, miljö och jäm- ställdhet är teman som fått ett allt större genomslag under konferensens gång. Ett annat område där samarbetet på europeisk nivå medför större trygghet för alla är unionens bidrag till fred och säkerhet i Europa. Det var dess histo riska roll i begynnelsen att skapa förutsättningar för att undvika krig mellan Tyskland och Frankrike. Detta fredsarbete fortsätter nu med integrationen av länderna i Central- och Östeuropa. Utskottet vill med anledning av det anförda framhålla att samarbetet på Europeisk nivå syftar till att åter ge medlemsländerna - och därmed befolk- ningen i de olika medlemsländerna - inflytande över frågor av gränsöver- skridande karaktär. Miljöförstöring till följd av luftföroreningar och bekäm- pandet av gränsöverskridande brottslighet hanteras t.ex. bäst i samarbete mellan länder. Ett utanförskap betyder ett bristande inflytande över arbetet med att finna lösningar på dessa och andra problem. Snarare än risker med- för således medlemskapet i EU att Sverige aktivt kan utöva ett inflytande över de skeenden i Europa som vi under alla omständigheter är en del av och därmed över vår egen framtid. Utskottet avstyrker därmed motion Fö59 (mp) yrkande 25. I motion U507 (mp) menar motionärerna att alternativa utvecklingsvägar bör utredas, och de efterlyser en svensk strategi för utträde ur EU. Utskottet konstaterar att motionärerna bygger sina slutsatser på ett hypote- tiskt resonemang. De förutsättningar som åberopas i motionen föreligger ej, och utskottet konstaterar vidare att det inte är aktuellt att föra en diskussio om ett svenskt utträde ur EU. Sverige deltar aktivt i samarbetet i den europe- iska unionen och påverkar därmed innehållet i de rättsakter som gemenska- pen fattar beslut om. Det är utskottets uppfattning att det är av största vikt att Sverige finns med i denna gemenskap och bidrar till att utforma det regelverk som är gemen- samt för ett enat Europa. Genom deltagande i samarbetet i unionen kan Sve- rige bidra med sina synpunkter på utvecklingen av den europeiska integratio- nen vilket inte är minst viktigt inför den förestående utvidgningen av EU:s medlemskrets. Därmed avstyrks motion U507 (mp). Motionären bakom motion U516 (s) yrkande 2 vill att en paragraf som regle- rar utträde införs i grundfördragen. Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande att utskottet i sitt yttrande till utrikesutskottet över skrivelsen om EU:s regeringskonferens (1995/96:KU5y) lämnade en utförlig bakgrund till frågan om suspension och utträde ur unionen. Utskottet avstyrkte motionsyrkanden om införande av en utträdesparagraf av flera skäl. För det första skulle en bestämmelse om utträ- de inte ligga i linje med målsättningen i fördraget att skapa en allt fastare förening mellan medlemsstaterna. För det andra ansåg utskottet det inte heller ligga i linje med Sveriges intressen att, drygt ett år efter inträdet i unionen, driva en fråga som måste uppfattas som att Sverige avser att lämna unionen. För det tredje ansåg utskottet att det visserligen måste anses före- ligga en möjlighet för en stat att utträda ur unionen men ansåg inte att det finns anledning att "i förtid" tynga den förestående regeringskonferensen med problem som antingen inte kommer att aktualiseras eller, om de aktuali- seras, ändå kommer att kräva omfattande förhandlingar mellan staterna. Enligt utskottets mening skulle dessutom en fastställd utträdesform kunna i onödan låsa medlemsstaternas handlingsutrymme. Konstitutionsutskottet vidhåller sin tidigare angivna uppfattning att en ut- trädesparagraf inte bör införas i fördraget och menar att motion U516 (s) yrkande 2 bör avstyrkas. Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och vill för sin del framhålla, liksom utskottet gjorde i betänkande 1995/96:UU13 med anledning av regeringens skrivelse inför regeringskonferensen, att om en medlemsstat önskar utträda ur unionen finns möjligheter redan inom ramen för det nuvarande samarbetet på samma sätt som det är möjligt att utträda ur samarbetet inom andra internationella organisationer. Det är emellertid ej reglerat i fördraget. Skulle frågan om ett utträde ur EU aktualiseras skulle den bli föremål för politiska överväganden i det enskilda medlemslandet. I ett samarbete mellan suveräna stater respekteras de beslut som i demokratisk ordning fattas i de enskilda länderna. De praktiska konsekvenserna får sedan behandlas i vanlig ordning i förhandlingar mellan det land som önskar utträ- da och övriga medlemsländer inom unionen. Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U516 (s) yrkande 2. I motion U11 (v) yrkande 1 efterlyses en analys av de - enligt motionärerna - demokratiska bristerna i EU:s beslutssystem. Konstitutionsutskottet anför följande i sitt yttrande med anledning av motio- nen: Som framhålls i motionen U11 från Vänsterpartiet är den demokratiska för- ankringen av EU-politiken ett stort problem. Det för svenska förhållanden anmärkningsvärt låga valdeltagandet i valet till Europaparlamentet hösten 1995 vittnar tydligt om det bristande intresset. En grundläggande orsak till detta kan enligt utskottet vara att många medborgare inte upplever att EU- frågorna angår dem. Sverige driver under den pågående regeringskonferen- sen sakfrågor som torde uppfattas som viktiga vardagsfrågor av medborgarna - sysselsättning, miljö, jämställdhet - och formfrågor som skulle ge en mer demokratisk och öppen beslutsprocess i EU. När det gäller interna svenska förhållanden har konstitutionsutskottet särskilt tagit upp riksdagens viktiga roll i den demokratiska förankringsprocessen (se bet. 1994/95:KU22 och 1996/97:KU2). Förhoppningen är givetvis att dessa åtgärder på sikt skall leda till ett ökat medborgarengagemang i EU-frågorna. I motionen påtalas att regeringens verksamhetsberättelse om EU saknar analyser av de demokratiska svagheterna i EU:s beslutssystem och de kon- sekvenser det medfört under verksamhetsåret. Enligt utskottet hör dock så- dana analyser knappast hemma i en redovisning som i allt väsentligt är av faktakaraktär. Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och avstyrker mo- tion U11 (v) yrkande 1. I yrkande 2 i samma motion uppmanar motionärerna regeringen att genomfö- ra en maktutredning i EU-perspektiv. I konstitutionsutskottets yttrande anförs följande: Motionen innehåller också förslaget att tillsätta en utredning av hur medbor- garnas makt över samhällsutvecklingen i praktiken påverkas av medlemska- pet i EU. Utskottet har inhämtat att man inom Statsrådsberedningen förbere- der direktiv till en utredning om medborgarna och makten där de förändring- ar som blivit följden av EU-medlemskapet särskilt skall belysas. Yrkande 2 i motionen är alltså tillgodosett genom regeringens kommande initiativ. Utrikesutskottet har ingen annan mening än konstitutionsutskottet och be- traktar motion U11 (v) yrkande 2 som besvarad. I motion U513 (v, mp) yrkar motionärerna att ett särskilt anslag inrättas för information och studier om Europas och EU:s utveckling. Riksdagen har vid särskilda tillfällen anslagit medel för att stimulera in- formationsspridning och debatt om EU. År 1992 inrättades Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration. Denna fördelade under åren 1992-1994 50 miljoner kronor till svenskt organisationslivs informationsin- satser om EES-avtalet och om EU inför folkomröstningen. Under 1995 av- sattes 10,2 miljoner kronor av EU 96-kommitténs anslag för bidrag till or- ganisationer, skolor m.fl. för att informera om och stimulera till debatt inför EU:s regeringskonferens. Vidare har utskottet erfarit att de anslag som Utrikesdepartementet förfo- gar över för Europainformation m.m. används till att informera om regering- ens EU-politik och viktigare händelser i EU-arbetet. Under hösten 1996 och våren 1997 har informationssatsningar även gjorts angående regeringskonfe- rensen. Utskottet har även inhämtat att en förkortad version av regeringens skrivel- se har spritts i stor upplaga, bl.a. för att intresserade skall kunna avhämta d på landets folkbibliotek. Utskottet vill framhålla att det inte minst ur demokratisk synpunkt är vik- tigt att regeringen informerar om sitt arbetet med EU-frågorna. Det är en del av öppenheten när det gäller Sverige och EU. När det gäller information om EU-frågor vill utskottet även framhålla att den verksamhet som bedrivs av riksdagens EU-upplysning är värdefull och till viss del fyller det behov som motionärerna påtalar. Via upplysningstjäns- ten har allmänhet och organisationer möjlighet att få hjälp med specifika frågor kring unionens verksamhet och politik. EU-upplysningen tillhandahål- ler även ett omfattande skriftligt material om EU:s olika samarbetsområden. Vad avser de särskilda anslag som riksdagen tidigare har ställt till förfo- gande för informationsinsatser från organisationslivet, vilka motionärerna åberopar, är det utskottets uppfattning att denna typ av medel endast bör anslås för särskilda syften i anslutning till större händelser inom EU-arbetet. Vidare vill utskottet anföra att EU-arbetet är numera en så integrerad del av svensk politik att de statliga och kommunala anslagen till partiernas verk- samhet bör användas även till att informera om EU och arbetet med EU- frågor. Utskottet vill dock inte utesluta att det även i framtiden kan finnas behov för att avsätta särskilda medel för informationsinsatser vid viktigare händelser i EU-arbetet, men finner i dagsläget inte anledning till åtgärder. Med det anförda avstyrker utskottet motion U513 (v, mp).
5.2 Regeringskonferensen 1996 Skrivelsen Regeringen noterar inledningsvis att EU:s regeringskonferens 1996 har sammankallats i enlighet med artikel N 2 i fördraget om Europeiska unionen (Unionsfördraget). Inom ramen för konferensen förhandlar medlemsländer- nas regeringar om ändringar och tillägg i grundfördragen. I förhandlingen deltar också Europeiska kommissionen. De övergripande politiska riktlinjerna för arbetet ges av Europeiska rådet, medan ansvaret för och ledningen av förhandlingen ankommer på utrikes- ministrarna och kommissionens representant, ledamoten Marcelino Oreja. Arbetet på ministernivå utgår från de grundläggande förhandlingar som äger rum i en chefsförhandlargrupp bestående av personliga representanter för utrikesministrarna samt kommissionens representant. Den svenska utrikes- ministerns representant är statssekreteraren i Utrikesdepartementet Gunnar Lund. Chefsförhandlargruppen sammanträder vanligen varje vecka. Europaparlamentet deltar inte i förhandlingarna men är enligt en särskild överenskommelse nära knutet till konferensen. Överenskommelsen innebär att ett utbyte av åsikter med parlamentets ordförande är ett stående inslag när Europeiska rådet behandlar regeringskonferensen, liksom vid ministermöten. På chefsförhandlarnivå sker motsvarande utbyte med parlamentets företräda- re åtminstone en gång i månaden. När det gäller samrådet med riksdagen anför regeringen att den 30 novem- ber 1995 överlämnades till riksdagen skrivelsen EU:s regeringskonferens 1996 (skr. 1995/96:30). Skrivelsen innehöll i huvudsak vissa principiella ställningstaganden till de frågor konferensen kunde komma att behandla. Regeringen framhåller att skrivelsen och riksdagens behandling av den (bet. 1995/96:UU13, skr. 1995/96:30) utgör utgångspunkten för regeringens ställningstaganden i regeringskonferensen. Vidare framhåller regeringen att fortlöpande information till och samråd med riksdagen sker i EU-nämnden. Utrikesministern respektive statssekrete- rare Lund redogör inför varje förhandlingstillfälle för de frågor som skall behandlas och för regeringens synpunkter. De underlagsdokument som ord- förandeskapet tar fram delges regelmässigt EU-nämnden och detsamma gäller medlemsstaternas förslag. Efter förhandlingstillfällena informerar förhandlarna om hur diskussionerna utfallit. Dagordningen Regeringen framhåller att utan att vara en fråga på dagordningen genomsyrar EU:s utvidgning arbetet i regeringskonferensen. Vidare anför regeringen att på konferensens ordinarie dagordning finns de frågor som ligger inom den huvudinriktning som Europeiska rådet fastställt. Dessa frågor hör i allmänhet hemma inom något av områdena medborgarna och unionen, förbättrade möjligheter till yttre åtgärder eller institutionella reformer. Bland de frågor som diskuteras inom området medborgarna och unionen omnämns i skrivelsen medborgerliga och grundläggande rättigheter, vartill också räknas jämställdhet mellan kvinnor och män. Till området hör vidare sakfrågor som sysselsättning, miljö och konsumentfrågor liksom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, den s.k. tredje pelaren. Slutligen diskuteras här subsidiaritetsprincipen och öppenhetsfrågan. När det gäller de yttre åtgärderna diskuteras förändringar av unionens mål, medel och strukturer när det gäller den gemensamma utrikes- och sä- kerhetspolitiken. Vidare återfinns här frågor om säkerhet och försvar (den s.k. försvarsdimensionen). Till denna del av dagordningen hör vidare frågor- na om unionens yttre ekonomiska angelägenheter och om unionens rättsliga status. Den institutionella delen av dagordningen rymmer en rad frågor och berör unionens samtliga institutioner och dess beslutsfattande. Det rör främst frå- gorna om röstviktningen i rådet och kommissionens sammansättning med bäring på frågan om medlemsstaternas makt och inflytande i unionen. Andra väsentliga frågor är omfattningen av beslutsfattande med kvalificerad majori- tet i gemenskapsarbetet och Europaparlamentets inflytande i lagstiftnings- processen. Även de nationella parlamentens roll och inflytande i unionen diskuteras här. En viktig fråga på dagordningen är förenkling av fördragen. Vidare noterar regeringen att utöver den ordinarie dagordningen finns en särskild dagordning som omfattar en stor mängd förslag framlagda av med- lemsstaterna. En del berör centrala områden medan andra kan vara av perifert intresse för många medlemsstater. De svenska förslagen Regeringen framhåller vad gäller de svenska förslagen att Sverige under hösten lade fram förslag till fördragsändringar rörande sysselsättning, miljö, öppenhet och jämställdhet. Tillsammans med Finland lade Sverige fram ett förslag om förändringar av Unionsfördragets artikel J.4, vilket syftar till att öka EU:s förmåga till humanitära insatser och militär krishantering. Det irländska ordförandeskapets utkast till nytt fördrag Ett fördragsutkast presenterades av det irländska ordförandeskapet i decem- ber 1996. Regeringen konstaterar att fördragsutkastet innehåller tre delar. Del A avhandlar i princip den ordinarie dagordningen medan i del B kortfat- tat anges de förslag från medlemsstaterna som inte ryms inom denna. Del C, slutligen, behandlar förenkling av fördragen. Del A av utkastet är uppdelad i följande avsnitt. Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa Det nuvarande mellanstatliga samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, den s.k. tredje pelaren (avdelning VI i Unionsfördraget), behandlas tillsammans med grundläggande rättigheter och icke-diskriminering i det inledande av- snittet om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. När det gäller jämställdhetsfrågan föreslås förstärkningar av målartiklarna i EG- fördraget och av EG-fördragets artikel 119. Förslaget syftar bl.a. till att kla göra att de gemensamma bestämmelserna inte skall hindra s.k. positiv särbe- handling. En särskild avdelning i ett nytt fördrag föreslås reglera frågor om fri rör- lighet för personer, asyl och invandring. I denna skall ingå mål och tidtabel- ler för att genomföra den fria rörligheten för personer. Metoder och procedu- rer hämtade från gemenskapssamarbetet (första pelaren) skall därvid komma till användning. Den grundläggande frågan om den nya avdelningen borde placeras i EG-fördraget eller i Unionsfördraget lämnas dock öppen, även om en klar preferens uttalas för det förstnämnda. I det tredje kapitlet, om männi- skors säkerhet och trygghet, behandlas förslag som syftar till att effektiviser övriga delar av den nuvarande tredje pelaren, dvs. huvudsakligen polis- samarbete och rättsligt samarbete. Som ett nytt samarbetsområde föreslås kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Unionen och medborgaren Under denna rubrik behandlas sysselsättning, sociala bestämmelser, miljö, konsumentpolitik, insyn (öppenhet) samt subsidiaritet. På sysselsättningsom- rådet föreslås dels förstärkningar i fördragens målartiklar, dels införandet av en ny avdelning i EG-fördraget om utarbetande av en gemensam sysselsätt- ningsstrategi. Det sociala protokollet föreslås integreras i EG-fördraget. På miljöområdet innehåller utkastet klarare skrivningar i målartiklarna när det gäller principen om hållbar utveckling samt förstärkningar i fråga om miljö- målens integrering i andra politikområden. Nya skrivningar om miljöns bety- delse föreslås också i artikel 100a om harmonisering av bestämmelser inom inre marknadsområdet. På konsumentområdet föreslås en ny artikel 129a som bl.a. tydligare anger målet att främja konsumenternas intressen. Öppen- hetsavsnittet innehåller bl.a. ett fördragsfästande av handlingars offentlighet inom tre av EU:s institutioner: parlamentet, rådet och kommissionen. Insti- tutionerna skall lägga fast de närmare villkoren i sina arbetsordningar, medan rådet kan lägga fast allmänna principer och begränsningar för tillgång till handlingar. När det gäller subsidiaritetsfrågan föreslås att ett protokoll till fördraget lägger fast villkor för tillämpning av subsidiariteten. Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Detta avsnitt i förslaget till ny fördragstext tar inledningsvis upp den gemen- samma utrikes- och säkerhetspolitikens mål, medel och struktur. Här läggs en rad förslag som syftar till att öka effektiviteten och sammanhållningen. Det viktigaste är kanske att möjlighet öppnas för beslutsfattande med kvalifice- rad majoritet. Detta omfattar inte försvarsdimensionen. Medlemsstaterna skall också fortsatt kunna lägga in sitt veto under åberopande av uttalade skäl som rör nationell politik. Ett annat förslag när det gäller beslutsfattande är s.k. konstruktiv röstnedläggelse blir möjlig enligt fördraget. Vidare kan nämnas förslagen att ge rådets generalsekreterare en roll som företrädare av unionen som stöd åt ordförandeskapet samt att inrätta en pla- nerings- och analysenhet i rådssekretariatet. Utkastet betonar Europeiska rådets roll genom att dess kompetens föreslås utökas med fastställande av "strategiska riktlinjer". Kommissionens roll skall också förstärkas, bl.a. vid genomförandet av rådets politik. När det gäller försvarsdimensionen framhåller regeringen att det föreslås en försiktig omformulering av målen och vidare en inskrivning i fördraget av de s.k. Petersbergsuppgifterna (humanitära insatser och militär krishantering) som skall beslutas av EU och genomföras av Västeuropeiska unionen (VEU). I det sammanhanget skulle också rätten till deltagande på lika villkor för icke VEU-medlemmar fördragsfästas. Beträffande de yttre ekonomiska förbindelserna föreslås en viss överföring av medlemsländernas kompetens till unionen i syfte att säkerställa unionens förmåga att verka effektivt och enhetligt. De områden som skulle omfattas är tjänster, immateriell äganderätt och utländska direktinvesteringar. Slutligen föreslås i detta avsnitt att Europeiska unionen skall få status som juridisk person och att ordförandeskapet skall ges möjlighet att förhandla fram avtal på unionens vägnar under förutsättning att rådet enhälligt bemyn- digat detta. Unionens institutioner samt utökat samarbete - flexibilitet Här behandlas bl.a. de frågor som kommer att spela en huvudroll i konferen- sens slutskede. Regeringen framhåller att när det gäller de känsliga frågorna finns inte några konkreta förslag till fördragsreglering utan endast en be- skrivning av de diskussioner som förts. Regeringen anför att det i dessa frågor har rått enighet i medlemskretsen om att det hade varit att gå händel- serna i förväg att komma med förslag till texter. Sociala och arbetsrättsliga frågor Den sociala dimensionen är ett sammanhängande begrepp för åtgärder som syftar till att motverka negativa sociala effekter av den ökade konkurrensen på den inre marknaden samt att främja en positiv social utveckling, framhål- ler regeringen vidare i skrivelsen. Den sociala dimensionen omfattar i första hand medborgare i deras egenskap av arbetstagare. Arbetskraftens fria rör- lighet, socialförsäkringsskydd för den som flyttar och ömsesidigt erkännande av examina är centrala områden i den sociala dimensionen. Minst lika viktigt är samarbetet på jämställdhets-, arbetsrätts- och arbetsmiljöområdena samt utvecklingen av dialogen med arbetsmarknadens parter. Därutöver inrymmer den sociala dimensionen åtgärder kopplade till strävan att minska de regiona- la obalanserna inom gemenskapen samt även åtgärder till stöd för ungdomar, äldre och funktionshindrade på arbetsmarknaden. Inom områden som omfattas av den sociala dimensionen har EU och medlemsländerna s.k. delad kompetens. Beslut fattas i huvudsak på nationell nivå. Endast då de föreslagna målen inte kan uppnås av medlemsländerna själva förs besluten upp på gemenskapsnivå. EU kan besluta om lagstiftning, främst på arbetsmiljö-, arbetsrätts- och jämställdhetsområdena, eller om ekonomiskt stöd till sysselsättnings- och utbildningsskapande åtgärder. Där- utöver kan medlemsstaterna enas om samarbetsprogram av olika slag. Genom avtalet om socialpolitik, i anslutning till Unionsfördragets sociala protokoll, gavs arbetsmarknadens parter och de kollektivavtal dessa sluter en förstärkt roll. Om parterna så önskar kan de med stöd av denna överens- kommelse sluta avtal på gemenskapsnivå. Sysselsättning Regeringen framhåller i skrivelsen att Sverige har prioriterat sysselsättnings- frågan högt i regeringskonferensen. Vid utrikesministermötet i juni presente- rades, inom ramen för regeringskonferensen, de svenska idéerna om en ny avdelning om sysselsättning i fördraget, och vid chefsförhandlarmötet den 23-24 september offentliggjorde Sverige ett textförslag om sysselsättning. Det står enligt regeringen klart att en majoritet av medlemsstaterna är eniga om att föra in en text om sysselsättning i fördraget. Det finns även en över- vikt bland medlemsstaterna, anför regeringen vidare, för det svenska försla- get att placera de nya bestämmelserna om sysselsättning i en särskild avdel- ning efter avdelning VI om ekonomisk politik i Romfördraget. Regeringens förslag i regeringskonferensen innebär att gemensamma mål och procedurer, liksom ett gemensamt åtagande att följa vissa principer, skall slås fast i den nya avdelningen om sysselsättning. Sysselsättningspolitiken skall bedrivas i överensstämmelse med de allmänna riktlinjerna. Ett över- vakningsförfarande skall introduceras enligt principerna för den multilaterala övervakningen och slutsatserna från Essen. En särskild sysselsättnings- kommitté bör upprättas för att förbättra samordningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Regeringen framhåller i skrivelsen att det svenska förslaget inte medför att kompetensen över sysselsättningspolitiken flyttas til gemenskapen och inte heller ökade transfereringar över EU-budgeten. Miljöfrågor och djurhälsa Regeringen konstaterar i denna del i skrivelsen att dessa frågor har diskute- rats på chefsförhandlarnivå vid ett flertal tillfällen under regeringskonferen- sen. Regeringen lade i september 1996 fram ett förslag till ändringar i fördra- gen. Förslagen inriktades på fyra viktiga frågor: hållbar utveckling anges som ett grundläggande mål för gemenskapen; särskilda miljömål införs för viktiga politikområden (jordbruk, transporter, transportnät); substitutionsprincipen anges som ett mål för gemenskapens miljöpolitik; förhållandet mellan miljö- regler och den inre marknaden klarläggs, bl.a. när det gäller rätten att tilläm pa strängare krav i fall då det finns harmoniserade EG-regler. Flertalet av de svenska förslagen återspeglas mer eller mindre fullständigt i det irländska utkastet till fördragstext, som lades fram för Europeiska rådet i december efter årets förhandlingar. Liknande förslag har lagts fram av andra medlemsstater. Inför de fortsatta förhandlingarna konstaterar regeringen att diskussionerna hittills har klarlagt att miljöfrågorna kommer att spela en viktig roll på dagordningen för konferensen. Regeringen framhåller i skrivelsen att Sverige har drivit frågan om ett för- stärkt djurskydd i regeringskonferensen. Den svenska ståndpunkten är att fördragstexten bör ändras så att djur inte skall betraktas som "varor" utan som levande varelser. Öppenhet Redan under våren 1996 lämnade Sverige vid regeringskonferensen in ett dokument, i vilket de svenska idéerna om en traktatreglering av principen om handlingsoffentlighet presenteras, framhåller regeringen i skrivelsen. I do- kumentet föreslås även att en meddelarfrihet för anställda inom EU införs. I september 1996 lade Sverige fram ett förslag till traktattext om rätten att ta del av handlingar hos EU:s institutioner. Regeringen framhåller även att förslaget dessförinnan hade förankrats hos riksdagen genom samråd med konstitutionsutskottet och EU-nämnden. Huvuddragen i förslaget är följande. Alla fysiska och juridiska personer skall ha rätt att ta del av handlingar som förvaras hos gemenskapens institutioner. Denna rätt skall gälla även handlingar som rör det utrikespolitiska samt rättsliga och inrikespolitiska samarbetet. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b i EG-fördraget (medbeslutandeproceduren) fatta beslut om nödvändiga sekretessregler och procedurregler. Institutionerna skall vara skyldiga att registrera handlingar i offentliga register och att arkivera handlingar. Rådet ges en möjlighet att besluta att EG-domstolen skall få behörighet att pröva överklaganden av avslagsbeslut. Förutom Sverige har även Danmark presenterat ett förslag till traktattext vid regeringskonferensen. Det irländska ordförandeskapet lade i december 1996 fram ett kompro- missförslag som är mindre långtgående än det svenska förslaget men som är mer omfattande än vad flera medlemsstater har förespråkat. Liksom i det svenska förslaget anges som huvudregel att medborgarna skall ha rätt att ta del av institutionernas handlingar. Undantagen från huvudregeln skall beslu- tas av varje institution i dess arbetsordning. Dock ges rådet en möjlighet att fastställa allmänna principer och begränsningar i en rådsförordning. Rätten att ta del av handlingar omfattar bara det gemenskapsrättsliga samarbetet och endast parlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Regeringen anför att Sverige inte endast vid förhandlingsbordet har sökt vinna gehör för sin vid regeringskonferensen framförda uppfattning. Från regeringens sida inleddes redan hösten 1995 ett metodiskt arbete i syfte att få övriga medlemsstater och företrädare för EU:s institutioner gynnsamt inställ- da till Sveriges uppfattning om hur en ökad öppenhet i institutionerna skall kunna åstadkommas. Som ett led i detta arbete har regeringsföreträdare på såväl politiker- som tjänstemannanivå besökt ett flertal europeiska huvudstä- der (Helsingfors, Köpenhamn, Haag, Bonn, London, Dublin, Paris, Lissabon, Madrid, Rom och Aten). Vidare framhåller regeringen att den i samarbete med kommissionen har anordnat ett seminarium om öppenhet i Bryssel. På minister- och statssekre- terarnivå har överläggningar om öppenhet ägt rum i Stockholm med företrä- dare för Finland, Danmark, Nederländerna, Tyskland, Belgien, Luxemburg och Storbritannien. EU-ländernas Stockholmsambassadörer har inbjudits för information och diskussion om den svenska öppenhetslinjen. Rådets rättschef har besökt Sverige och därvid bl.a. blivit förevisad hur systemet med öppna register vid myndigheterna fungerar i praktiken. Informationsma- terial har framtagits på flera språk och distribuerats till bl.a. samtliga med- lemmar i Europaparlamentet. Debattartiklar skrivna av svenska statsråd har varit införda i de större europeiska dagstidningarna. De institutionella frågorna I skrivelsen framhålls att den institutionella delen av dagordningen rymmer en rad frågor och berör unionens samtliga institutioner och dess beslutsfat- tande. Regeringen lyfter fram frågorna om röstviktningen i rådet och kom- missionens sammansättning, vilka rör medlemsstaternas makt och inflytande i unionen. Andra väsentliga frågor som omnämns i skrivelsen är omfattning- en av beslutsfattande med kvalificerad majoritet i gemenskapsarbetet och Europaparlamentets inflytande i lagstiftningsprocessen. Även de nationella parlamentens roll och inflytande i unionen diskuteras i regeringskonferensen. Motionerna I kommittémotion U15 (kd) med anledning av regeringens skrivelse framhål- ler motionärerna att det är viktigt, när förhandlingarna under första halvåret 1997 går in i slutskedet, att regeringen flyttar fram sina positioner och accen tuerar de för Sverige viktigaste frågorna (yrkande 1). Därför vill Kristdemo- kraterna ge synpunkter på de prioriteringar som gjorts, vilket genomslag de fått samt vilka prioriteringar partiet skulle vilja se. När det gäller frågan o flexibel integration är Kristdemokraternas utgångspunkt att Sverige bör inta en positiv ståndpunkt med följande riktlinjer: - den skall vara en sista utväg efter det att man misslyckats med att uppnå en lösning som kan gälla alla medlemsländer; - alla medlemsländer skall vara med och fatta beslut om unionens färdrikt- ning så långt det är möjligt; - alla medlemsländer skall ha rätt att delta i det fördjupade samarbetet men inget land skall tvingas delta; - flexibilitet inom den första pelaren (EG) får inte utgöra ett hinder för den inre marknaden; - inom EG-samarbetet (första pelaren) bör en s.k. positiv lista göras där områden utpekas där beslut om flexibilitet kan tas med kvalificerad majori- tet; - inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken bör flexibilitet begränsas till att gälla konstruktiv röstnedläggelse; - flexibilitet inom den tredje pelaren - det rättsliga och inrikes samarbetet - bör i första hand gälla konventioner (yrkande 2). Sociala och arbetsrättsliga frågor, sysselsättning samt mänskliga rättigheter I motion U505 (s) från allmänna motionstiden fokuserar motionärerna på förändringar i samarbetet i de sociala och arbetsrättsliga frågorna med an- ledning av regeringskonferensen. Motionärerna yrkar att: - det sociala protokollet skall införlivas i fördraget och därmed omfatta alla medlemsländer; - alla beslut som rör arbetsmarknads- och sociala frågor bör kunna fattas med kvalificerad majoritet; - beslut om bolags- och kapitalskatter bör kunna fattas med kvalificerad majoritet för att kostnaderna för samhällets sociala åtaganden på ett accep- tabelt sätt fördelas mellan arbete och kapital; - ett antal fackliga och sociala rättigheter från den sociala stadgan från 1989 förs in i EU:s grundfördrag; - kampen mot arbetslösheten bör göras till EU:s huvudfråga och ett särskilt sysselsättningskapitel bör införas i fördraget. Syftet är enligt motionärerna att ge den sociala dimensionen en sådan styrka att balans råder gentemot marknaden. Behovet av framsteg på detta område skärps av den annalkande utvidgningen av EU till Öst- och Centraleuropa. Dessa länder har ännu inte klart valt sida mellan den sociala marknadseko- nomi som EU strävar efter och en betydligt mer auktoritär och rå form av kapitalism, menar motionärerna. Motionärerna bakom motion U514 (s) från allmänna motionstiden konsta- terar att den sociala dimensionen inom EU inte har utvecklats i takt med marknaden och kapitalintressenas ökade möjligheter att göra sig gällande. De menar att det därför är nödvändigt att den inre marknaden kompletteras med sociala spelregler i form av minimiregler och rambestämmelser om arbetsli- vet, jämställdhet och sociala förhållanden. Motionärerna efterlyser konkreta förändringar i följande avseenden: - Grundläggande medborgerliga och sociala rättigheter, inklusive fackliga rättigheter, bör skrivas in i fördraget, - ministerrådet måste ges utökade möjligheter att fatta beslut med kvalifice- rad majoritet inom områden där det behövs miniminormer och rambe- stämmelser och motionärerna anför som exempel arbetsmarknads- och sociala frågor samt bolags- och kapitalskatter. - Unionen måste ges skyldighet och möjlighet att komplettera den nationella sysselsättningspolitiken, - arbetsmarknadsdialogen och EU:s trepartssamverkan bör stärkas. Även i Kristdemokraternas partimotion om Europapolitiken U515 (kd) från allmänna motionstiden fokuseras på den sociala dimensionen i yrkande 7. Perspektivet är i detta fall familjen. Motionärerna menar att människans och familjens villkor måste stärkas för att familjen skall bli den stabila grund som samhället behöver. Därför vill Kristdemokraterna medverka till att skapa en sådan social dimension som ger människan och familjen frihet att välja så att socialt ansvar och personlig utveckling kan förenas. Samhällets uppgift är att stödja familjen på det mest neutrala sättet så att man och kvinna kan utvecklas enligt egna önskemål. Utvecklingen av den sociala dimensionen får inte ta en sådan riktning att valfrihet och subsidiaritet ställs åt sidan. I yrkande 5 i samma motion betonas att EU-fördragen bör inledas med en komplett förteckning över grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och att Europarådets konvention om mänskliga rättigheter därför borde infogas i fördragstexterna. Även i motion U15 (kd) föreslår Kristdemokraterna att EU ansluter sig till Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna. (yrkande 4 delvis). Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken När det gäller förändringar inom den gemensamma utrikes- och säkerhets- politiken i samband med regeringskonferensen finns ett flertal motioner. I Folkpartiets partimotion U509 (fp) från allmänna motionstiden framhålls att beslutsmaskineriet måste vara effektivt, att EU skall ägna sig åt rätt fråg samt att det finns frågor där beslutsmöjligheterna på EU-nivån är för små. Ett område som kräver större befogenheter på EU-nivå gäller enligt motionärer- na den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (yrkande 3). I Vänsterpartiets kommittémotion U11 (v) med anledning av regeringens skrivelse uppmärksammas artikel J.4.1 i fördraget om Europeiska unionen. I regeringskonferensen har det irländska ordförandeskapet föreslagit att formu- leringen i artikel J.4.1 "som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar" ändras till "inför utsikten av ett gemensamt försvar". Motionärerna menar att om regeringen accepterar den nya skrivningen torde detta kunna uppfattas som att Sverige på sikt avser att överge den alliansfria utrikespoli- tiken. Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande om vikten av att den svenska alliansfriheten försvaras i regeringskonferensen (yrkande 9). Vidare menar motionärerna att förslaget att slå samman försvarsalliansen VEU med EU inte kan accepteras. Motionärerna föreslår att regeringen ver- kar för att hindra en sammanslagning av EU och VEU (yrkande 10). I Kristdemokraternas partimotion U515 (kd) från allmänna motionstiden anförs att EU skulle kunna ha gjort mer för att förhindra kriget i Bosnien samtidigt som man konstaterar att unionens gemensamma utrikes- och säker- hetspolitik är en ny företeelse och vid krigets utbrott hade EU inte formella strukturer för att kunna agera. Kristdemokraterna vill ändra på detta och vill att EU i större utsträckning skall kunna ta ett aktivt ansvar för Europas sä- kerhet genom fredsbevarande och fredsskapande åtgärder sanktionerade eller organiserade av FN eller OSSE (yrkande 43). Partiet anser vidare när det gäller försvarspolitiken och försvarssamarbetets plats inom det europeiska samarbetet, att ett eventuellt försvarssamarbete skall ske på mellanstatlig nivå. Kristdemokraterna anser att VEU-fördraget i sin nuvarande utformning inte skall integreras i EU:s grundfördrag (yrkande 45) och att inget medlem- sland inom EU mot sin vilja skall tvingas åta sig förpliktelser om ömsesidigt försvarsbistånd (yrkande 46). Däremot skall EU ha möjlighet att använda sig av VEU:s resurser för att verkställa beslut om gemensamma åtgärder. Motio- närerna menar vidare att Sverige aktivt skall förhindra att EU disponerar gemensamma kärnvapen (yrkande 47). I motion U15 (kd) framhåller Kristdemokraterna att EU måste ha en tydlig profil i utrikespolitiken, att flexibilitet inte bör förekomma inom det utrikes och säkerhetspolitiska området samt att VEU inte bör integreras i EU (yrkande 4 delvis). I Vänsterpartiets partimotion U508 (v) från allmänna motionstiden begärs i yrkande 1 ett riksdagens tillkännagivande om att Sverige vid regeringskonfe- rensen skall verka för att EU:s utrikespolitik inriktas på att anlägga ett glob perspektiv. Motionärerna menar att för närvarande koncentreras uppmärk- samheten alltför mycket på EU:s närområde. I yrkande 3 i samma motion anförs att Sverige vid regeringskonferensen bör verka för EU:s utrikespolitik inriktas på att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och folkrätten och i yrkande 4 begär motionärerna att Sverige vid regeringskonferensen skall verka för att EU:s utrikespolitik inriktas på at förhindra uppkomsten av konflikter såväl mellan som inom stater. Miljöfrågor och djurhälsa I kommittémotion U14 (fp) med anledning av regeringens skrivelse framhål- ler Folkpartiet att man vill se Sverige som en drivande kraft i arbetet med att utveckla och effektivisera miljösamarbetet. Motionärerna menar att regering- en för en miljöpolitik i motsatt riktning. De anför att det bör vara en priorit rad uppgift för Sverige att, genom medlemskapet i EU, verka för att utveckla den gemensamma lagstiftningen med skärpta minimiregler och miljöavgifter. Det finns behov av ett ökat europeiskt samarbetet för att bekämpa miljöför- störingen (yrkande 1). I motion U12 (mp) med anledning av regeringens skrivelse anförs att Sve- rige skall verka för att miljöfrågorna i EU får en större tyngd och avgörande betydelse inom EU:s alla politikområden (yrkande 4). I motion Jo729 (fp) från allmänna motionstiden vill motionärerna anföra vissa förändringar som regeringen bör ha som utgångspunkter för svenska positioner inom den pågående regeringskonferensen. Särskilt vill man betona att fördragstexterna behöver förändras så att de får en sådan utformning att miljöarbetet får en framskjuten position inför framtiden (yrkande 1). Europa behöver styras in på en ekologiskt hållbar utveckling för att kunna säkra en god miljö åt kommande generationer européer, menar motionärerna. Vidare framhåller man att regeringen begår ett stort misstag genom att inte arbeta för möjligheten att lättare kunna införa gemensamma miniminivåer för mil- jöskatter eller miljöavgifter. I samma motion (yrkande 2) anförs att beslutsreglerna inom miljöområdet kan utgöra ett hinder för en offensiv miljöpolitik eftersom det i dag krävs enhällighet vid beslut om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Motionä- rerna menar dock att det är rimligt att sådana skatter som påverkar gräns- överskridande miljöproblem lyfts över till gemenskapsnivå och blir bindande genom majoritetsbeslut i rådet. I motion yrkande 5 framhålls att de gällande miljöhandlingsprogrammen inte är politiskt bindande utan betraktas som politiska avsiktsförklaringar för unionens och medlemsländernas agerande. Motionärerna anser att EU:s miljöhandlingsprogram skall göras rättsligt bindande. Även i partimotion Jo759 (fp) från allmänna motionstiden tar Folkpartiet frågan om beslutsregler för miljöavgifter. Motionärerna framhåller att genom en skatteväxling på europeisk nivå kan regionalt snedvridande konkurrensef- fekter undvikas. Därför bör regeringen verka för att unionen genom majori- tetsbeslut kan införa en gemensam lägsta koldioxidavgift för medlemslän- derna (yrkande 7). I motion U515 (kd) från allmänna motionstiden anförs i yrkande 35 att beslut om miljöskatter skall fattas med kvalificerad majoritet och ej med enhällighet som i dag. Genom att varje land i nuläget har vetorätt omöjlig- görs i praktiken Kristdemokraternas mål om en gemensam koldioxidskatt och om skatteväxling. I yrkande 40 i samma motion begärs ett riksdagens tillkän- nagivande om att Sverige under den pågående regeringskonferensen skall värna om ett strikt och etiskt förhållningssätt i frågor om den genetiska arvsmassan. Motionärerna framhåller att lagstiftning inom detta område i alla lägen måste säkra en så hög etisk nivå att den bioteknologiska industrin och forskningen i alla lägen respekterar ett absolut människovärde och mänsklig värdighet. I motion U15 (kd) framhålls att Sverige har fått gehör för att införa princi- pen om hållbar utveckling i fördragen vilket är positivt. De svenska förslagen om att införa horisontella bestämmelser om miljöskyddskrav i vissa sektorer och att tillåta medlemsstater att införa strängare nationella miljöbestämmel- ser har inte beaktats menar motionärerna. De vill därför att regeringen agerar aktivt i förhandlingarna för att dessa viktiga förslag skall få gehör. Vidare vill Kristdemokraterna att miljöavgifter skall beslutas med kvalificerad ma- joritet (yrkande 4 delvis). Motionärerna bakom motion Jo794 (v) från allmänna motionstiden vill att bevisföringen skall vara omvänd om ett land anmäler hårdare miljökrav till kommissionen, dvs. att kommissionen då måste invända mot de hårdare kraven (yrkande 7). För att detta skall fungera krävs att domstolen förstärks med en kompetent miljöinstans (yrkande 8). Miljöpartiet uppmärksammar i motion U510 (mp) från allmänna motions- tiden djurskyddsfrågornas behandling i anslutning till regeringskonferensen. Enligt motionären är grundproblemet inom EU att djur inte skyddas av grundfördragen. Djur definieras som "varor" eller som "jordbruksprodukter" och inte som levande, kännande varelser. Motionären menar vidare att när det gäller lantbrukets djur ligger kraven inom EU långt under nivåerna för svensk djurskyddslag och inom unionen tillåts djurhållning som är förbjuden i Sverige sedan länge. I motionen yrkas att Sverige aktivt skall driva djur- skyddsfrågor under regeringskonferensen i syfte att införliva krav på djur- skydd i Romfördraget. Öppenhet och institutionella frågor Enligt Folkpartiet i motion Jo729 (fp) bör en europeisk offentlighetsprincip införas (yrkande 3). I EU måste samtliga institutioner kännetecknas av större öppenhet. Sverige bör verka för att den svenska synen på allmänna handling- ar får en motsvarighet inom EU. En ökad genomsyn av EU ökar dess legi- timitet och underlättar den demokratiska kontrollen. Det är också en förut- sättning för att ideella miljöorganisationer och medier skall kunna granska miljöarbetet. I motion U515 (kd) från allmänna motionstiden efterlyser motionärerna (yrkande 9) ett riksdagens tillkännagivande om vad i motionen anförts om vikten av att EU präglas av mer öppenhet och insyn. I motionen framhålls att regeringskonferensen har den viktiga men svåra uppgiften att förändra EU:s beslutsprocess på ett sådant sätt att medborgarna får en bättre inblick i sam- arbetet och därigenom känner sig mer delaktiga. Motionärerna menar att meddelarfrihet och offentlighetsprincip måste införas och att officiella EU- dokument i princip skall vara offentliga och lättillgängliga. I motion K412 (mp) föreslås att EU:s officiella dokument ej skall omfattas av upphovsrätt. Enligt motionen krävs tillstånd för att förmedla informatio- nen. Ett första led vad gäller offentlighet och en ökad insyn i EU är att un- danta dessa dokument från upphovsrätt i syfte att undanröja hinder för spri- dande av EG-information. I dag har olika privata intressen ensamrätt till spridning av sådan information mot en hög kostnad. Vad gäller de institutionella frågornas behandling i regeringskonferensen finns ett flertal yrkanden. I Moderata samlingspartiets partimotion om Europapolitiken från allmänna motionstiden U502 (m) framhålls att endast en kraftfull union som väl full- gör sina uppgifter är stabil nog att ta emot de nya länder som kan och vill delta i integrationsarbetet. Även i framtiden måste unionen bygga på princi- pen om maktdelning, där oberoende institutioner balanserar varandra (yrkande 5). Kommissionen, ministerrådet, parlamentet och domstolen måste även fortsättningsvis stå fria gentemot varandra. När det gäller kommissio- nen bör alla medlemsländer vara representerade i denna. Ministerrådet skall förbli den centralt beslutsfattande instansen men det är naturligt att EU änd- rar sina beslutsinstitutioner när medlemskretsen utvidgas. Ett ökat inslag av beslutsfattanden med kvalificerad majoritet i ministerrådet kan säkerställa att unionen inte blir handlingsförlamad i en situation med upp till 30 medlems- länder. Den nuvarande röstviktningen i ministerrådet kan kompletteras med krav på dubbel majoritet. EU skulle i så fall inte kunna ta beslut mot den uppfattningen som delas av en grupp medlemsländer som representerar en majoritet av unionens befolkning. Europaparlamentet får inte bli för stort och ett tak på maximalt 700 ledamöter har föreslagits inför framtida utvidgningar av medlemskretsen. Europaparlamentets kontrollmakt bör stärkas genom att parlamentet får rättsliga förutsättningar att permanent granska det ekonomis- ka handhavandet inom unionen. Kristdemokraterna konstaterar i partimotion U515 (kd) från allmänna mo- tionstiden att de tre pelarna inom unionen har gemensamma institutioner (kommissionen, rådet, domstolen, Europaparlamentet m.fl.) men olika for- mer för beslutsfattande och menar att det på sikt är lämpligt att denna pelar- struktur försvinner till förmån för en enhetlig organisation (yrkande 1). Partiet anser att regeringskonferensen måste lösa ett antal fundamentala problem. Unionen måste inom kort erhålla de strukturer och beslutsmeka- nismer som kan generera framtidens utrikespolitiska stabilitet och ekonomis- ka välstånd (yrkande 2). Kristdemokraterna anser att Sveriges roll under och efter regeringskonferensen måste vara att aktivt verka för att samarbetet inom unionen förstärks (yrkande 3). I motion U516 (s) från allmänna motionstiden framhålls i yrkande 6 att det är viktigt att de inslag av mellanstatlighet i samarbetet som nu finns inte minskar och att Sverige bör verka för att reformeringen av EU skall bygga på ett mellanstatligt samarbete. I motion U515 (kd) framhåller Kristdemokraterna att unionens demokra- tiska legitimitet vilar på att Europaparlamentet tillförsäkras större möjlighet att delta i den gemensamma lagstiftningsprocessen samt på medborgarnas engagemang i europeisk politik. Man vill därför att Europaparlamentets roll i den lagstiftande processen förstärks och att dess roll blir mer jämbördig med rådets i detta sammanhang (yrkande 10). Vidare framhåller partiet att de nuvarande olika lagstiftande procedurerna måste reduceras och förenklas (yrkande 11) och att Sverige bör motarbeta en övre gräns för antalet ledamö- ter i Europaparlamentet (yrkande 12). Domstolens starka roll måste bibehål- las (yrkande 14). Partiet menar även att ett välfungerande EU förutsätter att även de mindre länderna finner det värt att bidra med kreativa lösningar på gemensamma problem och att dessa länders medborgare upplever delaktighet i europeisk politik varför de mindre ländernas relativt starka ställning i rådet skall bibe hållas (yrkande 15). Kristdemokraterna finner att det sex månader långa ordförandeskapet i rå- det och Europeiska rådet måste reformeras till förmån för ökad kontinuitet och effektivitet och anser därför att det är nödvändigt att förlänga ordföran- deskapets period till ett år (yrkande 16). Partiet menar även att för att unio- nen skall fungera med ett utökat medlemsantal måste majoritetsbeslut an- vändas i större utsträckning när det gäller beslutsfattandet i rådet (yrkande 17). Motionärerna framför i yrkande 18 förslaget att kommissionens ordfö- rande skall utses av Europeiska rådet och i yrkande 19 förslaget att hela kommissionen skall godkännas av Europaparlamentet. Partiet menar vidare att varje medlemsland skall vara representerat i kommissionen (yrkande 20). Kristdemokraterna menar att EU:s regionala och lokala organ är ett uttryck för Europas kulturella, ekonomiska och politiska mångfald. Den i samband med Maastrichtfördraget skapade regionernas kommitté bör därför ges ett ökat inflytande i frågor som rör dess intresseområden. Dess sekretariat och budget bör inte som nu vara delade med den Ekonomiska och sociala kommittén utan vara fristående (yrkande 21). Betänkanden från regionernas kommitté skall delges Europaparlamentet som även bör få möjlighet att rådfråga regionernas kommitté på eget initiativ (yrkande 22). I kommittémotion U15 (kd) med anledning av regeringens skrivelse åter- kommer partiet till vissa av dessa frågor. För att Europaparlamentet skall förbli representativt måste dess sammansättning även i framtiden vara sådan att också mindre länders politiska landskap ges fullgod representation. Dess roll bör göras mer jämställd med rådets i lagstiftningsprocessen. Det bör finnas en ledamot per land i kommissionen även i framtiden. När det gäller röstviktningen i rådet anför motionärerna att nya röstviktningar som sker till följd av utvidgningar inte får innebära att de stora länderna får en större tyngd på bekostnad av de mindre. När det gäller domstolen framhåller mo- tionärerna att varje land skall tillsätta en domare (yrkande 5). I motion K913 (m) yrkande 1 framhålls att medlemskapet i EU inneburit att Sverige skall genomföra en rad EU-direktiv. EU-reglerna uppfattas ofta som svåra att förstå och följa och leder därför inte så sällan till ett betydande pappersarbete, ständigt nya informationer om vilka regler som gäller. Detta medför två stora problem: reglerna driver upp kostnaderna, och nya regler kommer att tillämpas mycket olika i skilda delar av landet. Att av EU antag- na direktiv skall genomföras i svensk lagstiftning kan det enligt motionen inte finnas någon invändning mot, men det är av vikt att ikraftträdandetid- punkten fastställs så att de ovan påtalade problemen inte uppkommer. Mo- tionären föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ger till känna i motionen anförts om väl tilltagna tidsfrister när det gäller ikraftträdande a nya EU-regler. Enligt vad Miljöpartiet anför i motion U12 (mp) med anledning av rege- ringens skrivelse kan man redan nu förutse att EU kommer att få ett nytt innehåll och en ny politisk funktion som inte fanns när Sverige blev medlem av unionen. Det motiverar att resultatet av regeringskonferensen blir föremål för en folkomröstning, menar motionärerna (yrkande 2). Även i motion K605 (mp) anför Miljöpartiet att en folkomröstning skall hållas om resultatet av EU:s regeringskonferens och hänvisar till att folkom- röstningar kommer att äga rum i flera andra medlemsländer. För svenska folket måste det enligt Miljöpartiet upplevas som en ren omyndighetsförkla- ring om andra länder skall avgöra EU:s och därmed vår framtid medan svenskarna får sitta vid sidan och titta på. Enligt motion U516 (s) yrkande 3 skall en folkomröstning hållas, om re- geringskonferensen leder till icke betydelselösa förändringar. Utskottets överväganden Regeringskonferensen inleddes vid Europeiska rådets möte den 29 mars 1996 under italienskt ordförandeskap. Därefter övertogs ordförandeskapet i regeringskonferensen av Irland under andra halvåret 1996. Under första halvåret 1997 innehar Nederländerna ordförandeskapet i konferensen. Det är utrikesministrarnas avsikt att söka avsluta förhandlingarna under det Europe- iska rådets möte i Amsterdam i juni 1997. Vid Europeiska rådets möte i Turin i mars 1996 uttalade sig stats- och re- geringscheferna om konferensens huvudinriktning. De framhöll att konferen- sen innebar en möjlighet för unionen att på ett effektivare sätt ta itu med inr och yttre utmaningar, och särskilt den kommande utvidgningen. Arbetet borde i första hand inriktas på att göra unionen mer relevant för medborgarna genom att sätta den i stånd att bättre motsvara deras behov. Den gemensam- ma utrikes- och säkerhetspolitiken borde reformeras så att unionens möjlig- heter att vidta yttre åtgärder förbättras. Institutionerna borde reformeras int minst för att förbereda utvidgningen. Det irländska ordförandeskapet presenterade vid toppmötet i Dublin i de- cember 1996 en allmän ram till revidering av fördragen. På många områden innehåller dokumentet förslag till ändringar och tillägg i fördragen. Det nederländska ordförandeskapet presenterade i mars 1997 ett tillägg till Dublindokumentet. I detta ingår förslag till fördragstext på de flesta områden som diskuterats under senare tid i konferensen: de grundläggande rättighe- terna, samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, unionen som juridisk person och flexibel integration. Det som återstår för medlemsländerna att arbeta sig igenom gäller bl.a. de insti- tutionella frågorna, dvs. makt- och inflytandefrågorna, beslutsprocedurerna samt balansen mellan stora och små länder och mellan EU:s institutioner. Inför slutfasen i förhandlingarna kan utskottet konstatera att framsteg har gjorts när det gäller att bygga ett fördrag som skall ligga till grund för sama betet åtskilliga år in på det nya seklet. För att hantera den nya europeiska verkligheten behövs även nya och utbyggda grunder i EU:s fördrag och ett nytt samförstånd mellan medlemsländerna om hur samarbetet bör utvecklas. Utskottet vill framhålla att det svenska agerandet och framläggandet av konkreta positioner i konferensen bidragit till en ökad fokusering på sakfrå- gor som är väsentliga ur medborgarnas perspektiv. Svenska prioriteringar, som sysselsättning, miljö, öppenhet och jämställdhet, har fått allt större genomslagskraft under konferensens gång. Andra områden som är viktiga ur svensk synvinkel och där framsteg gjorts - denna gång till följd av ett gemensamt svensk/finskt initiativ - rör förslag till nya skrivningar i fördraget för att öka unionens möjligheter att ta initia till humanitära insatser och militär krishantering inom ramen för den gemen- samma utrikes- och säkerhetspolitiken. Både under förberedelserna för konferensen och under den tid som konfe- rensen pågått har omfattande samråd med riksdagen ägt rum. Som en del i förberedelserna överlämnade regeringen den 30 november 1995 till riksda- gen skrivelsen EU:s regeringskonferens 1996. Skrivelsen och riksdagens behandling av denna (skr. 1995/96:30, bet. 1995/96:UU13, rskr. 199) utgör utgångspunkten för regeringens ställningstaganden i regeringskonferensen. Fortlöpande information till och samråd med riksdagen har skett i EU- nämnden samt i olika fackutskott. Ett flertal debatter har ägt rum i kammaren med deltagande från regeringens sida bl.a. av utrikesministern. Utskottet vill med anledning av vad som framhölls i betänkande 1995/96:UU13 om vikten av en fortsatt förankring i EU-nämnden och i utskotten betona att informationen och samrådet har betytt att riksdagen har kunnat följa förhandlingarnas utveckling på ett heltäckande sätt. Utan att vara en enskild fråga på dagordningen genomsyrar frågan om unionens utvidgning arbetet i regeringskonferensen. Till yttermera visso är en avslutning i konferensen en förutsättning för utvidgningsförhandlingarnas igångsättande enligt tidigare beslut av Europeiska rådet. Av detta skäl bör konferensen om möjligt avslutas som planerat. En regeringskonferens syftar till att genom ändringar i grundfördragen skapa en fast och relevant fördragsmässig grund för samarbetet. För- dragsändringar kräver enighet mellan företrädarna för medlemsländernas regeringar. Ändringarna måste godkännas av samtliga medlemsstater i enlig- het med deras konstitutionella bestämmelser. I Sverige skall riksdagen såle- des godkänna det nya fördraget. När det gäller den bredare agendan för regeringskonferensen och vilka en- skilda frågor som har behandlats hänvisas till sammanfattningen av regering- ens skrivelse tidigare i betänkandet. I motion U15 (kd) yrkande 1 begär motionärerna att regeringen flyttar fram sina positioner och accentuerar de för Sverige viktigaste frågorna när för- handlingarna i regeringskonferensen går in i slutskedet. Regeringen anför i skrivelsen följande när det gäller förhandlingsläget ur svensk synpunkt: Under förhandlingens gång har intrycket varit att de förslag som Sverige lagt fram väckt stort intresse och också i sina huvuddelar fått ett brett stöd. Det irländska utkastet till nytt fördrag bekräftar detta intryck. Sveriges priorite de områden har behandlats utförligt och lösningarna ligger ofta mycket nära våra förslag. Detta gäller inte minst sysselsättningsfrågan. Förhandlingsarbetet är naturligtvis fortsatt inriktat på att säkerställa ett re tat som så långt som möjligt motsvarar de svenska förslagen. Främst öppen- hetsområdet, men också miljöområdet, måste bli föremål för särskilda insat- ser eftersom förslagen i det irländska utkastet saknar viktiga element som fanns med i de svenska förslagen. På andra områden kan arbetet begränsas till att försöka få till stånd ändrade ordalydelser. Den sammantagna bedömningen är att det finns goda utsikter att uppnå ett gott förhandlingsresultat på Sveriges prioriterade områden. När det gäller de frågor som i övrigt behandlas med konkreta förslag i det irländska utkastet ligger huvudinriktningen ofta väl i linje med de svenska ståndpunkterna. Detta gäller sammantaget såväl den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Regeringskonferensen är en förhandling mellan femton olika regeringar. Inte något medlemsland kan räkna med ett förhandlingsresultat som i alla delar ligger i linje med de egna intressena. Såvitt i dag kan bedömas torde inte från svensk sida behöva befaras ett förhandlingsresultat på något område som direkt strider mot de egna intressena. Regeringen har i dessa bedömningar stöd av utrikesutskottet. Utskottet kan även konstatera att regeringen har för avsikt att göra särskilda insatser när det gäller öppenhetsfrågan och på miljöområdet. Utskottet note- rar vidare att avgörande frågor, t.ex. de om maktfördelning (de institutionella frågorna), ännu inte har behandlats färdigt och på djupet. Därmed betraktar utskottet motion U15 (kd) yrkande 1 som besvarad. Flexibel integration Även om frågan har funnits med sedan konferensens början har under senare tid fördjupade diskussioner ägt rum om s.k. flexibel integration. Tanken som förslagsställarna har haft är att en grupp av länder skall kunna fördjupa sitt samarbete på enskilda områden inom unionens ramar utan att alla medlems- länder deltar i samarbetet. I motion U15 (kd) yrkande 2 menar motionärerna att Sverige bör inta en positiv ståndpunkt och tar därvid upp ett antal riktlinjer som man vill skall gälla för att flexibel integration skall få upprättas. Utskottet vill med anledning härav anföra följande: I regeringens skr. 1995/96:30 om EU:s regeringskonferens anfördes att re- geringens utgångspunkt är att EU också i fortsättningen kommer att utveck- las som en sammanslutning av självständiga stater till vilken medlemslän- derna i vissa fall överför beslutsbefogenheter för att lättare uppnå gemen- samma mål. De små staterna i unionen är relativt starkare i EU:s första pelare än i traditionella mellanstatliga relationer. Utskottet framhöll i sitt betänkande att utrikesutskottet delade regeringens syn på samarbetets grundläggande karaktär. Konstitutionsutskottet menade i sitt yttrande med anledning av regeringens nämnda skrivelse att unionens karaktär av ett förbund av stater bör bevaras. Vidare framhöll konstitutionsutskottet i yttrandet följande: Utskottet utgår från att regeringen för Sveriges del kommer att verka för en utveckling av EU:s strukturer och beslutsmekanismer i de delar där det är påkallat för att uppnå varaktig effektivitet och handlingskraft. Regeringen anförde vidare i skrivelsen 1995/96:30 att den framtida utvidg- ningen kan komma att leda till krav på en integration vars innehåll varierar efter de enskilda medlemsländernas kapacitet och vilja. På några områden har det godtagits att länder kan närma sig ett gemensamt slutmål med olika hastigheter men inom ett gemensamt institutionellt ramverk. Denna lösning har valts i fråga om den ekonomiska och monetära unionen. Även på andra områden har särskilda lösningar överenskommits för enskilda medlemslän- der. Regeringen menade att sådana lösningar heller inte bör uteslutas för fram- tiden, eftersom de bidrar till en flexibilitet som kan vara nödvändig för att föra samarbetet framåt. Icke desto mindre är det för svensk del, anförde regeringen, ett intresse att den fortsatta integrationen - även i ett utvidg- nings-perspektiv - i största möjliga utsträckning bygger på ett sammanhållet samarbete inom ett enhetligt institutionellt ramverk. Ett europeiskt samarbete i vilket medlemsstaterna mer allmänt kan välja bort vissa samarbetsområden ligger inte i vårt intresse eftersom fördelarna med den inre marknaden då skulle urholkas. Utskottet hade ingen invändning mot regeringens överväganden härvidlag. Utskottet konstaterar, liksom regeringen, att flexibel integration i vissa fall redan tillämpas i samarbetet. EMU-samarbetet är utformat så att deltagar- kretsen beror på förmåga och vilja att delta. Det sociala protokollet är ett annat exempel. Utskottet har erfarit att de diskussioner som nu förs i regeringskonferensen handlar om att införa allmänna principer i fördraget för hur flexibel integra- tion kan inrättas inom unionens ram. Man försöker således att gemensamt komma fram till fördragsbundna bestämmelser och principer för användning av denna möjlighet i framtiden. Utskottet menar att i utvidgningsperspektivet - med en avsevärt större och alltmer heterogen medlemskrets där man kan förutse att alla länder har svårt att gå fram i samma takt - skulle flexibel integration kunna vara ett använd- bart instrument under förutsättning att deltagande är frivilligt. Det kan därvi inte uteslutas att vissa länder också permanent kan komma att stå utanför delar av ett samarbete där flexibel integration är möjlig. Utskottet konstaterar att förhandlingar i denna fråga pågår i regeringskon- ferensen. De förhandlingarna är föremål för löpande samråd med riksdagen i EU-nämnden. Det finns därför enligt utskottets mening inte skäl för utskottet att nu ta ställning till enskildheter i de diskussioner som förs i regeringskon ferensen. Med det anförda betraktar utskottet motion U15 (kd) yrkande 2 som besva- rad. Sociala och arbetsrättsliga frågor, sysselsättning samt mänskliga rättigheter Den sociala dimensionen är ett begrepp som i EU-sammanhang i första hand omfattar de områden som i Sverige i huvudsak hänförs till arbetsmarknads- frågor i vid bemärkelse: arbetsrättsliga frågor, arbetsmiljö- och sysselsätt- ningsfrågor, jämställdhet m.fl. frågor. Målsättningen att stärka den sociala dimensionen resulterade i att elva av EG:s medlemsländer - Storbritannien ställde sig utanför - i december 1989 antog EG:s sociala stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetsta- gare. Stadgan har karaktären av en politisk avsiktsförklaring. För att kunna realisera delar av stadgans målsättning, och förstärka samar- betet inom det sociala och arbetsrättsliga området, togs vid den regerings- konferens som ledde fram till fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget) initiativ från ett antal medlemsstater att införa nya artiklar i Romfördraget. Till följd av motstånd från Storbritannien ingick de övriga elva av de dåvarande medlemsländerna ett avtal utanför fördraget där man förbinder sig till ytterligare insatser inom området. I ett särskilt proto- koll som slöts mellan samtliga medlemsländer medger Storbritannien att de övriga elva medlemsländerna går vidare i det gemensamma arbetet på det sociala och arbetsrättsliga området med utnyttjande och hjälp av gemenska- pens institutioner och procedurer, utan att Storbritannien tar del i vare sig förberedelsearbete eller beslut. Avtalet mellan de elva fogades till det social protokollet. Vanligen används beteckningen "sociala protokollet" med syft- ning på såväl innehållet i det särskilda protokollet som det till detta fogade avtalet. Det sociala protokollet anger bl.a. att lagstiftningen skall utformas som minimidirektiv vilket innebär att en medlemsstat utan hinder kan bibehålla eller införa mer långtgående bestämmelser. I motionerna U505 (s) och U514 (s) tar motionärerna upp ett antal föränd- ringar i samarbetet i de sociala och arbetsrättsliga frågorna som de önskar se genomförda. Utrikesutskottet delar motionärernas uppfattning att den inre marknadens spelregler bör kompletteras med åtgärder som rör arbetslivet, jämställdhet och andra viktiga frågor på den sociala dimensionens område. Den fria rör- ligheten får inte leda till försämrade villkor för arbetskraften eller att konk rens genom s.k. social dumpning äger rum. Utskottet delar även uppfattningen att det är av vikt att det sker framsteg inom det sociala och arbetsrättsliga området i perspektivet av den kommande utvidgningen. Ett förstärkt EU-samarbete för att bekämpa arbetslösheten, främja jämställdhet och förbättra löntagarnas villkor innebär en viktig driv- kraft för en förbättrad situation för arbetstagare och övriga medborgare i kandidatländerna. Utskottet noterar att det har skett framsteg inom arbetet på detta område. Bland annat har minimidirektiv antagits om arbetstidsfrågor år 1993, om europeiska företagsråd år 1994 samt om utstationering av arbetstagare som tillfälligt placeras i andra medlemsländer och om rätten till föräldraledighet år 1996. Utskottet vill här även fästa uppmärksamheten på den möjlighet som finns enligt artikel 4 i avtalet om socialpolitik att upprätta avtal mellan arbets- marknadens parter på Europanivå. Sådana avtal kan tillämpas antingen enligt de förfaranden som gäller för arbetsmarknadens parter i de olika medlemssta- terna eller genom beslut av rådet på förslag av kommissionen, dvs. genom ett direktiv eller en förordning. Direktivet om föräldraledighet grundades på ett sådant avtal. Ett avtal på Europanivå mellan arbetsmarknadens parter om deltidsarbete är under förhandling. Utskottet noterar att kommissionen har för avsikt att ytterligare underlätta för arbetsmarknadens parter på Europani- vå att ingå sådana avtal. Utskottet konstaterar att regeringens målsättning i regeringskonferensen har varit att det materiella innehållet i avtalet om socialpolitik förs in i fö draget, vilket även riksdagen har ställt sig bakom (skr. 1995/96:30, bet. 1995/96:UU13, rskr. 199). Frågan har diskuterats i konferensen men har tidigare stupat på brittiskt motstånd. Den nya brittiska regeringen har enligt vad utskottet erfarit uttalat som sin avsikt att Storbritannien skall ansluta s till det sociala protokollet. Därmed torde förutsättningarna för att det mate- riella innehållet översätts i artiklar i fördraget ha förbättrats. Enligt vad u skottet inhämtat förordar nu samtliga medlemsländer att innehållet i avtalet om socialpolitik integreras i fördraget. I motionerna anförs vidare i berörda delar att alla beslut som rör arbets- marknads- och sociala frågor bör kunna fattas med kvalificerad majoritet. Motionärerna menar också att, för att kostnaderna för samhällets sociala åtaganden på ett acceptabelt sätt skall fördelas mellan arbete och kapital, bör beslut om bolags- och kapitalskatter kunna fattas med kvalificerad majoritet. Utskottet konstaterar att det sociala protokollet innebar att gemenskapens kompetens utvidgades samt att möjligheten till beslut med kvalificerad ma- joritet utökades. Beslut med kvalificerad majoritet kan enligt artiklarna 2.1 och 2.2 i avtalet om socialpolitik fattas i frågor som rör - förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet, - arbetsvillkor, - information till och samråd med arbetstagarna, - lika möjligheter för kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika be- handling i arbetslivet, - inträde på arbetsmarknaden av personer som står utanför denna. Utskottet kan således konstatera att det till det sociala protokollet fogade avtalet redan i dess nuvarande utformning ger möjlighet till beslut med kva- lificerad majoritet när det gäller vissa arbetsrättsliga frågor. När det gäller frågor om social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna och vissa andra frågor skall beslut däremot enligt artikel 2.3 fattas med enhällighet. Utskottet vill framhålla att vad gäller beslut inom det arbetsrättsliga och sociala området medgav Romfördraget, före tillkomsten av det sociala proto- kollet, endast majoritetsbeslut för vissa regler som gäller personers fria rör- lighet och för arbetsmiljöregler. Det sociala protokollet och det till protokol let fogade avtalet innebär, i jämförelse med motsvarande bestämmelser i Romfördraget, utökade möjligheter till majoritetsbeslut i de frågor som re- dovisats ovan. Enligt vad utskottet erfarit är regeringen, efter samråd med arbetsmarkna- dens parter, beredd att överväga en ytterligare utvidgning av beslut med kvalificerad majoritet för vissa andra frågor, vilka i dag omfattas av enhällig beslut. När det gäller bolags- och kapitalskatter vill utskottet framhålla att endast de skattefrågor som har betydelse för den inre marknadens funktion utgör gemenskapskompetens, t.ex. vissa indirekta skatter. Direkta skatter som bolags- och kapitalskatter utgör huvudsakligen nationell kompetens, dvs. beslut i dessa frågor fattas i allt väsentligt i de enskilda medlemsländerna. Utskottet menar att detta även fortsättningsvis bör vara fallet. Utskottet vill även framhålla att om beslut om dessa frågor skall fattas på gemenskapsnivå kan dessa skatter komma att bli föremål för harmonisering, vilket är en ut- veckling som utskottet inte förordar. Vidare anförs i motion U505 (s) att ett antal fackliga och sociala rättigheter från den sociala stadgan från 1989 förs in i EU:s grundfördrag. Även i mo- tion U514 (s) anförs att fackliga rättigheter bör skrivas in i fördraget. EG:s sociala stadga omfattar såväl individuella rättigheter - t.ex. rätten till skälig lön, rätten till fullgott socialt skydd och kollektiva rättigheter - som fackliga rättigheter - att bilda fackföreningar, förhandla kollektivt och vidta stridsåtgärder. Utskottet menar att i perspektivet av en utvidgning av EU med länder som har en kort erfarenhet av föreningsrätt och fria fackföreningar, kollektiv förhandlingsrätt och rätt att vidta stridsåtgärder kan det finnas anledning att överväga om dessa rättigheter behöver fördragsfästas. Utskottet har erfarit att regeringen i regeringskonferensen har presenterat ett förslag med denna innebörd. Förslaget bygger på att gemenskapens insti- tutioner skall beakta dessa grundläggande fackliga rättigheter. Avsikten med det svenska förslaget är att slå fast att rättigheterna är en väsentlig del av europeiska modellen och att alla medlemsländer, även de nytillträdande, skall förplikta sig att uppfylla dem. Rättigheterna är reglerade i ILO:s kon- ventioner nr 87 och 88, som har ratificerats av samtliga nuvarande medlems- länder. I motion U505 (s) och U514 (s) anförs även att ett särskilt sysselsättnings- kapitel bör införas i fördraget och att unionen bör komplettera den nationella arbetsmarknadspolitiken. Regeringen anförde i skrivelsen 1995/96:30 inför regeringskonferensen att den hade för avsikt att verka för ett nytt avsnitt om sysselsättningspolitik, vilket riksdagen ställde sig bakom (1995/96:UU13). Utskottet kan konstatera att i regeringskonferensen har Sverige presenterat förslag om en förstärkt samverkan inom sysselsättningsområdet. Enligt för- slaget inrättas en ny avdelning i fördraget där bestämmelserna om syssel- sättning ingår. I den nya avdelningen upprättas gemensamma mål och proce- durer liksom ett gemensamt åtagande att följa vissa principer. Ett övervak- ningsförfarande skall införas enligt principerna för den multilaterala över- vakningen av den ekonomiska politiken och slutsatserna från Essen. En särskild sysselsättningskommitté inrättas för att förbättra samordningen av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Däremot innebär inte förslaget att kompetensen vad gäller arbetsmarknadspolitiken överförs till gemenskapen. Ansvaret för utformning och genomförande av denna ligger kvar på nationell nivå. Regeringen framhåller i den nu aktuella skrivelsen att det irländska ordförandeskapets fördragsutkast ligger nära det svenska förslaget och anför vidare att det står klart att en majoritet av medlemsländerna är eniga om att föra in en text om sysselsättning i fördraget. I motion U514 (s) yrkas även att arbetsmarknadsdialogen och EU:s tre- partssamverkan bör stärkas. Utskottet vill i denna fråga peka på att viktiga bestämmelser om treparts- samverkan finns i det sociala protokollet, artiklarna 3 och 4. Av artiklarna framgår bl.a. att kommissionen skall främja samråd mellan arbetsmarknadens parter, kommissionen skall samråda med parterna innan den lägger fram socialpolitiska förslag och parterna kan upprätta avtal på gemenskaps-nivå. Utskottet delar motionärernas uppfattning att arbetsmarknadsdialog och trepartssamverkan är viktigt men konstaterar samtidigt att det som motionä- rerna eftersträvar till stor del redan är uppfyllt genom det sociala protokolle vilket innebar en betydande förstärkning av arbetsmarknadsparternas roll i utarbetandet och genomförandet av gemensamma åtgärder på det arbetsrätts- liga och sociala området. Ett införlivande i Romfördraget av det materiella innehållet i avtalet om socialpolitik skulle till yttermera visso medföra att dessa bestämmelser om- fattar samtliga medlemsländer och därmed ytterligare förbättra möjligheterna till trepartssamverkan. Avslutningsvis kan utskottet i denna del återigen framhålla att företrädare för kommissionen aviserat att kommissionen kommer att verka för en för- stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå. Med vad som anförts ovan anser utskottet att motionerna U505 (s) och U514 (s) är besvarade. I motion U515 (kd) yrkande 7 menar motionärerna att familjen bör stå i centrum när det gäller den sociala dimensionen. Socialutskottet anför i sitt yttrande 1996/97:SoU5y följande: Utskottet vill utifrån sina utgångspunkter ställa sig bakom regeringens upp- fattning att alla åtgärder inom EU bör prövas utifrån subsidiaritetsprincipen. Beslut bör sålunda fattas på den nivå där de hör hemma eller med andra ord så nära medborgarna som möjligt. När det gäller utskottets ansvarsområde beslutas de hälso- och socialpolitiska frågorna i huvudsak nationellt. Rådet kan vidta stimulansåtgärder och utfärda rekommendationer, dock utan syfte att uppnå en harmonisering av medlemsländernas lagstiftning. Inom EU pågår olika program för utbyte av information - seminarier, nätverksbyggan- de, projektverksamhet m.m. Sverige deltar aktivt i detta arbete. Utskottet anser att det är av stor vikt att subsidiaritetsprincipen tillämpas när det gäl frågor om hälso- och sjukvård samt social omsorg och familjepolitik. Sverige måste kunna gå längre än EU och ha en mer omfattande och strängare lag- stiftning anpassad efter våra nationella förutsättningar och befolkningens behov. Förslag till hur Sverige på kort och på lång sikt bör agera för att främja folkhälsa läggs fram i departementspromemorian från Socialdeparte- mentet Ds 1997:4 Strategi för Sveriges EG-arbete i frågor som gäller folk- hälsa och hälso- och sjukvård. Något initiativ med anledning av motion 1996/97:U14 (fp) yrkande 4 eller motion 1996/97:U515 (kd) yrkande 7 behövs inte enligt utskottets mening. Utrikesutskottet delar socialutskottets uppfattning att familjepolitiska frågor inte skall hanteras på EU-nivå. Utskottets uppfattning är att dessa frågor bör beslutas nationellt och inte vara föremål för regleringar på gemenskapsnivå. Utskottet vill vidare anföra att utvecklingen av den sociala dimensionen - vilket också har framhållits tidigare i detta betänkande - är en viktig del av den europeiska integrationen. En övergripande målsättning med den pågåen- de regeringskonferensen är att unionen skall vara mer verksam i frågor som direkt berör medborgarna. Ett förstärkt samarbete i frågor som rör den socia- la dimensionen är ett viktigt led i ansträngningarna att uppflytta denna mål- sättning. Den insikten har också i hög grad styrt Sveriges agerande i rege- ringskonferensen. Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U515 (kd) yrkande 7. I motion U515 (kd) yrkande 5 föreslås att EU-fördragen bör inledas med en komplett förteckning över grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och i motion U15 (kd) yrkande 4 (delvis) föreslås att EU ansluter sig till Europarå- dets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna. Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är enligt utskottets uppfattning av mycket stor betydelse. I regeringskonferensen har diskuterats olika sätt att i fördragen förstärka de grundläggande rättigheterna samt vilken roll som EG-domstolen skall ha i detta sammanhang. Regeringen framhöll i skrivelse 1995/96:30 inför regeringskonferensen att ett sätt att ytterligare betona den vikt som EU:s medlemsländer fäster vid respekten för mänskliga rättigheter vore att ansluta den europeiska gemen- skapen till den ovan nämnda Europakonventionen. Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande 1996/97:Ku8y att de för- ändringar i fördraget som det irländska ordförandeskapet har föreslagit syftar till att framhäva de grundläggande principer som unionen är byggd på samt att stärka och säkerställa unionens åtaganden bl.a. när det gäller grundläg- gande rättigheter. I fråga om grundläggande rättigheter råder bred enighet om tre förändring- ar i konferensen, anför konstitutionsutskottet vidare. För det första skall fastslås i fördraget att "unionen bygger på principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna samt rättsstatsprincipen, vilka hävdas av medlemsstaterna" (artikel F). För det andra skall det krävas att varje euro- peisk stat som ansöker om att bli medlem av unionen skall respektera dessa principer (artikel O). För det tredje införs ett förfarande för att fastslå om i någon medlemsstat fortlöpande förekommer allvarliga brott mot dessa principer samt möjliggöra en tillfällig indragning av vissa av den berörda statens rättigheter enligt fördraget (artikel Fa). Det nederländska ordförande- skapet har noterat att tanken på att ansluta EU till Europakonventionen inte har stöd av majoriteten av medlemsstaterna. Man föreslår därför som ett alternativt sätt att garantera domstolskontroll av respekten för grundläggande rättigheter att föra in artikel F (se ovan) inom EG-domstolens jurisdiktion. Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande att Sverige liksom Tyskland, Italien, Belgien Finland, Portugal och Grekland har förespråkat att EU skall tillträda konventionen. Konstitutionsutskottet anför vidare i sitt yttrande följande: Utskottet beklagar att ingen majoritet uppnåtts för tanken på att ansluta EU till Europakonventionen. Samtidigt noterar utskottet med tillfredsställelse att det råder bred enighet om att förstärka unionens engagemang i fråga om grundläggande rättigheter, icke-diskriminering och jämställdhet mellan kvin- nor och män. Det pågår dessutom en diskussion om att införa sociala och ekonomiska rättigheter och bestämmelserna i det sociala avtalet i själva fördraget. Man diskuterar också utformningen av den rättsliga kontrollen av respekten för de grundläggande rättigheterna. Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och betraktar mo- tionerna U515 (kd) yrkande 5 och U15 (kd) yrkande 4 (delvis) som besvara- de med vad som ovan anförts. Europeiska unionens förbindelser med omvärlden inklusive den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Som framgår av skrivelsen etablerade medlemsländerna genom Unionsför- draget ett samarbete på det utrikes- och säkerhetspolitiska området (GUSP). Samarbetet sker inom den s.k. andra pelaren, som till skillnad från den första pelaren är mellanstatlig till sin karaktär och inom vilken beslut i princip fattas med enhällighet. Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säker- hetspolitiken möts utrikesministrarna regelbundet för att diskutera utrikes- politiska frågor. På tjänstemannanivå bereds frågorna inom EU:s politiska kommitté (POCO) samt därunder i ett stort antal arbetsgrupper. I flera motioner framhålls att den gemensamma utrikes- och säkerhetspoli- tiken bör utvecklas. I motion U509 (fp) yrkande 3 framhålls att ett område som kräver större befogenheter på EU-nivå är den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. I motion U515 (kd) yrkande 43 framför motionärerna att EU skall kunna ta ett aktivt ansvar för Europas säkerhet genom fredsbeva- rande och fredsskapande operationer. I betänkande 1995/96:UU13 med anledning av regeringens skrivelse inför regeringskonferensen om unionens framtida utveckling framhöll utskottet följande: Anpassningen till en ny säkerhetspolitisk verklighet blir en av de viktigaste uppgifterna för EU:s regeringskonferens. För att stå bättre rustad inför de nya utmaningarna måste EU och dess medlemsstater kunna agera med olika medel, från preventiv diplomati till fredsbevarande insatser. Exemplet f.d. Jugoslavien visar hur viktigt det är att statssamfundet kan agera samfällt och beslutsamt, långt innan en konflikt blir akut. Ett flertal reformer inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste också övervägas inför en utvidgning av EU. I den utrikespolitiska deklarationen i riksdagen den 12 februari 1997 fram- höll regeringen att den ser EU och dess utvidgning som navet för att för- verkliga en alleuropeisk säkerhetsgemenskap. Regeringen anförde vidare att den Europeiska unionen har sin främsta roll i att säkra freden genom eko- nomiskt och politiskt samarbete - den uppgift samarbetet en gång skapades för - och att EU:s utvidgning kommer att bekräfta samhörigheten mellan Europas länder och folk. Integrationen byggs genom ett vardagligt samarbete mellan regeringar, företag, organisationer och människor. Det ömsesidiga beroendet bäddar för att ena det som varit delat under femtio år. Vidare framhöll regeringen att den strävar efter en tydlig och öppen ge- mensam utrikes- och säkerhetspolitik för EU. Bl.a. vill regeringen söka ut- veckla förmågan till konflikthantering. Utskottet ansluter sig till vad regeringen anfört. Utskottet noterar att regeringen i flera avseenden spelat en pådrivande roll i regeringskonferensen i syfte att unionen skall kunna ta ett större ansvar för Europas säkerhet och stärka EU som utrikespolitisk aktör. Utskottet ser posi- tivt på det initiativ som den svenska regeringen tillsammans med den finska regeringen tagit och noterar att initiativet har utgjort ett viktigt bidrag til ansträngningarna att förbättra unionens möjligheter att agera vad avser kon- flikthantering. Grunden i förslaget är att humanitära insatser och militär krishantering skrivs in i EU-fördraget som medlemskapsuppgifter. Unionen skall således få ökade möjligheter att ta initiativ t.ex. till en fredsbevarande styrka, som sätts upp inom VEU på grundval av ett mandat från FN eller OSSE. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet anförde i betänkande 1996/97:UFöU1 följande angående det svensk-finska initiativet: Sveriges och Finlands gemensamma förslag rörande de s.k. Petersbergsupp- gifterna innebär inte att Sverige ger avkall på andra ambitioner inom det fredsfrämjande arbetet, t.ex. inom FN:s ram, utan skall ses som ett led i våra ambitioner att effektivisera EU:s agerande på ett område som är centralt i uppbyggandet av en ny alleuropeisk säkerhetsarkitektur - de konflikthante- rande uppgifterna. Det sammansatta utskottet anförde vidare i samma betänkande att Ett centralt moment i det svensk-finska initiativet är förslaget att uttrycklig i EU:s fördrag ange att Petersbergsuppgifterna är gemenskapsuppgifter och därmed understryka vikten av ett samfällt europeiskt agerande i dessa frågor. Förslaget innebär inte att Sverige accepterar en rörelse i riktning mot ett gemensamt försvar för egen del,- - -Inte heller skulle dess förverkligande innebära att en gemensam väpnad kapacitet byggs upp inom EU:s ram. För- slaget har bäring på de fall där fredsfrämjande operationer genomförs under VEU:s ledning, efter ett initiativ från EU. Utrikesutskottet menar att dessa bedömningar alltjämt har giltighet. Utrikesutskottet noterar att regeringen har verkat för att s.k. tidig förvarnin skall bli en av huvuduppgifterna för den särskilda analys- och planeringsen- het som planeras bli inrättad inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, för att därigenom bidra till att förbättra unionens förmåga till förebyggande insatser. Utskottet vill framhålla att genom bredden i samarbetet har unionen unika möjligheter att verka med ett flertal instrument - diplomati, katastrofbistånd, långsiktigt utvecklingssamarbete, handel m.m. - när det gäller att förebygga och hantera konflikter. Unionens roll i de delar av krishantering som kräver militära medel, dvs. vissa typer av humanitära uppdrag och fredsbevarande insatser, är emellertid i dag alltför svag. Utskottet menar att unionen bör ges förbättrade möjligheter att få tillgång till hela den arsenal av instrument som krävs för ett effektivt och trovärdigt agerande på detta område, inklusive militär krishantering. Vidare konstaterar utskottet att i denna fråga pågår förhandlingar i rege- ringskonferensen och att dessa är föremål för löpande samråd i EU-nämnden. Utskottet betraktar därmed motionerna U509 (fp) yrkande 3 och U515 (kd) yrkande 43 som besvarade. I regeringskonferensen har väckts förslag om ett framtida protokoll om öm- sesidiga försvarsgarantier att fogas till fördraget om den Europeiska unionen. Enligt förslaget kan medlemsstater som så önskar ansluta sig till de ömsesi- diga försvarsgarantierna. I motionerna U11 (v) yrkande 9 betonas att den svenska alliansfriheten bör försvaras och i U515 (kd) yrkande 46 att inget medlemsland mot sin vilja skall tvingas åta sig förpliktelser om ömsesidigt försvarsbistånd. Regeringen har i konferensen bestämt avvisat tanken på försvarsförpliktel- ser i eller i anslutning till unionsfördraget. Utskottet vill i detta sammanhang även framhålla att riksdagen nyligen åter slog fast att Sveriges militära alliansfrihet som syftar till att vårt land ska kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde, består (bet. 1996/97:UFöU1). Utskottet vill även betona att det samarbete som utskottet förordar mellan EU och VEU vad gäller humanitära och fredsbevarande insatser,och som nämnts tidigare i betänkandet, inte innebär att Sverige åtar sig ömsesidiga försvarsförpliktelser. Denna typ av insatser skiljer sig inte från liknande insatser inom FN:s ram där Sverige deltagit i ett stort antal fredsbevarande och humanitära operationer. Med det anförda anser utskottet motionerna U11 (v) yrkande 9 och U515 (kd) yrkande 46 besvarade. En näraliggande fråga rör det förslag om en stegvis integration av VEU i den Europeiska unionen som en grupp länder har lagt fram i regeringskonferen- sen. I motionerna U11 (v) yrkande 10 och U515 (kd) yrkande 45 samt i motion U15 (kd) yrkande 4 (delvis) anförs att regeringen bör verka för att en sam- manslagning mellan EU och VEU förhindras. Möjligheten till sammanslagning har diskuterats i konferensen. Ett förslag har presenterats som bygger på att de medlemsländer som önskar delta går in i detta samarbete. Utskottet noterar att det nu gällande fördraget, som styr VEU-samarbetet, i artikel 5 innehåller territoriella försvarsförpliktelser. Den svenska militära alliansfriheten har bidragit till stabiliteten i vår del av Europa. Så länge VEU:s territoriella försvarsförpliktelser bibehålls är ett deltagande i denna typ av samarbete oförenligt med Sveriges militära alliansfrihet. Vid ett flerta tillfällen har av regeringen framhållits att Sverige inte är berett att ta emot eller utfärda några militära säkerhetsgarantier. Vid förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU konstaterades från svensk sida att en gemensam försvarspolitik, som enligt Maastrichtfördraget med tiden skulle leda till ett gemensamt försvar, hörde till EU:s långsiktiga mål på utrikes- och säkerhetspolitikens område. Sverige förklarade sig ej ha för avsikt att för sin del hindra en utveckling i denna riktning. Utskottet vill vidare,som nämndes ovan, framhålla att förslaget om ett sammanslaget EU-VEU bygger på att endast de länder som så önskar skall ansluta sig till samarbetet. Sverige skulle således inte direkt beröras, efter- som Sverige inte avser att delta i ett gemensamt försvar. Utskottet konstaterar slutligen att även i denna fråga pågår förhandlingar i regeringskonferensen och att dessa är föremål för löpande samråd med riks- dagen i EU-nämnden. Med det anförda anser utskottet att motionerna U11 (v) yrkande 10, U515 (kd) yrkande 45 samt U15 (kd) yrkande 4 (delvis) är besvarade. I motion U515 (kd) yrkande 47 menar motionärerna även att Sverige aktivt skall förhindra att EU disponerar gemensamma kärnvapen. Utskottet, som också tidigare (bet. 1995/96:UU13) behandlat ett liknande yrkande, får där- vid erinra om följande: Enligt artikel I i NPT (Icke-spridningsavtalet) har kärnvapenstaterna för- bundit sig att inte till någon som helst mottagare överlåta kärnvapen eller andra kärnladdningar eller kontrollen över sådana vapen eller laddningar, vare sig direkt eller indirekt till icke-kärnvapenstater. I artikel II har icke kärnvapenstaterna förbundit sig att inte ta emot kärnvapen eller kontroll över sådana vapen. Unionens båda kärnvapenmakter, Storbritannien och Frankrike, som båda är parter till NPT, kan således inte överlåta kontrollen av sina kärnvapen till andra stater. Vidare kan EU:s övriga stater, som i kapacitet av icke- kärnvapenstater är parter till NPT, inte acceptera att ta över en sådan kon- troll. NPT ger således dubbla garantier för att någon överlåtelse inte kan ske. Frågan saknar dessutom aktualitet eftersom någon framställning i den riktning som motionärerna befarar ej har gjorts i regeringskonferensen. Vida- re kan återigen framhållas att samarbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är mellanstatligt. Frågor som rör de brittiska och franska kärnvapeninnehaven ligger, liksom frågor gällande territorialförsvaret, utan- för EU-samarbetet. Därmed betraktar utskottet motion U515 (kd) yrkande 47 som besvarad. I motion U508 (v) yrkande 1 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att Sverige vid regeringskonferensen skall verka för att EU:s utrikespolitik inrik- tas på att anlägga ett globalt perspektiv. Motionärerna menar att för närva- rande koncentreras uppmärksamheten alltför mycket på EU:s närområde. Utskottet vill anföra att nuvarande fördrag inte uppställer några geografis- ka begränsningar för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Utskottet har inhämtat att inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken behandlas i dag frågor som rör alla regioner i världen. Som exempel från 1996 kan nämnas att unionen har verkat aktivt vad gäller fredsprocessen i Mellanöstern och krisen i området kring de Stora sjöarna i Afrika, bl.a. genom att utse särskilda sändebud. Andra beslut som fattades under året gällde sanktioner mot Burma (Myanmar) och Nigeria, förbindel- serna med Kuba och vapenexport till Afghanistan. I fördraget anges bl.a. att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall ha som mål att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i överensstämmelse med grundsatserna i Förenta nationernas stadga. Ett annat mål skall enligt fördraget vara att främja det internationella samarbetet samt att utveckla och befästa demokratin, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Fördraget ger således en god grund för en globalt inriktad politik. Inrikt- ningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är därmed en fråga om utformningen av det fortlöpande unionssamarbetet snarare än en fråga om fördragsändringar. Som framgått ovan anser utskottet emellertid att det finns anledning att på andra områden stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens fördragsmässiga grunder. I samma motion anförs att Sverige vid regeringskonferensen bör verka för att EU:s utrikespolitik inriktas på att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och folkrätten (yrkande 3). Utskottet konstaterar att värnandet av de mänskliga rättigheterna intar en framträdande plats inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Unionens agerande präglas av försöken att finna nya former för dialog med andra länder och regioner kring frågor om de mänskliga rättigheterna. Re- spekten för de mänskliga rättigheterna ingår därför som viktiga element i de samarbetsavtal som unionen träffar med andra länder. Enligt utskottets mening är ett viktigt syfte med att införa sådana skriv- ningar i avtal med tredje land att, vid bristande respekt för de mänskliga rättigheterna, kunna påtala detta i dialogen med landets regering. Skulle en sådan situation uppstå kan dessa formuleringar i avtalen även ligga till grund för en suspension av avtalen. Redan den fördragstext som nu gäller ger en tillräcklig fördragsmässig grund för att hävda de mänskliga rättigheternas ställning vid samarbete med tredje land. Det gäller både allmänt för den gemensamma utrikes- och säker- hetspolitiken och för unionens utvecklingsbistånd. Enligt art. J.1 andra stycket i Unionsfördraget skall den gemensamma utri- kes- och säkerhetspolitiken bl.a. ha som mål att utveckla och befästa demo- kratin och rättsstatsprincipen samt respekten för mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna. Art. 130u.2 i Romfördraget som avser unionens utvecklingssamarbete har följande lydelse: Gemenskapens politik på detta område skall bidra till det allmänna målet att utveckla demokratin och rättsstaten samt till målet att respektera de mänskli- ga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Utskottet delar motionärernas uppfattning att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken bör inriktas på att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och folkrätten. Utskottet finner dock att det, för att uppnå detta syfte, inte erforderligt att göra tillägg i grundfördragen eftersom den fördragsmässiga grunden redan finns. Något särskilt riksdagens tillkännagivande i dessa frågor anser utskottet ej är erforderligt. Utskottet betraktar därmed motion U508 (v) yrkandena 1 och 3 som besvarade. I yrkande 4 i samma motion begär motionärerna att Sverige vid regerings- konferensen skall verka för att EU:s utrikespolitik inriktas på att förhindra uppkomsten av konflikter såväl mellan som inom stater. Utskottet delar motionärernas uppfattning att unionens utrikespolitik bör medverka till att förhindra uppkomsten av konflikter men konstaterar samti- digt att så redan är fallet. Någon särskild fördragsändring är således ej be- hövlig. Den fördragsmässiga grunden existerar, som framhölls ovan, redan i unionsfördraget där det framgår att den gemensamma utrikes- och säkerhets- politiken bl.a. skall ha som mål att bevara freden och stärka den internatio- nella säkerheten i överensstämmelse med principerna i Förenta nationernas stadga. Utskottet anser emellertid att unionens förmåga till preventiv diplomati och konflikthantering - både vad gäller interna och externa konflikter - kan stärkas ytterligare. Bl.a. av detta skäl välkomnar utskottet regeringens initia tiv att öka unionens förmåga till humanitära insatser och till krishantering. Utskottet ser positivt på att den gemensamma analysförmågan och kapaci- teten stärks inom unionen. Den föreslagna särskilda analysenheten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall även kunna ge tidig för- varning om uppseglande konflikter så att nödvändiga åtgärder på ett tidigt stadium kan vidtas från unionen och dess medlemsländers sida. Därmed betraktar utskottet motion U508 (v) yrkande 4 som besvarad. Miljöfrågor och djurhälsa Med hänvisning till vad som ovan redovisats av regeringen när det gäller miljöfrågorna i regeringskonferensen kan utskottet - liksom jordbruksutskot- tet i sin skrivelse - konstatera att det finns en betydande samstämmighet mellan ett flertal motionärer och regeringen när det gäller Sveriges strävan at flytta fram positionerna i EU:s miljöarbete. Motionärerna bakom motion Jo729 (fp) yrkande 1 menar att fördragstex- terna behöver förändras så att miljöarbetet får en framskjuten position inför framtiden. Utrikesutskottet noterar inledningsvis att regeringen i skrivelse 1995/96:30 inför regeringskonferensen betonade att miljöfrågorna borde prioriteras av Sverige. Regeringen framhöll att EU måste göra mer, bl.a. för att förbättra miljön och anförde att Medborgarna runt om i Europa kräver en bättre miljö, och ett gränsöver- skridande samarbete är ett oundgängligt medel för att uppnå detta mål. Skall miljösamarbetet bli effektivt bör fler beslut fattas med majoritet och miljö- hänsyn bör slå igenom på samtliga politikområden. I betänkande 1995/96:UU13 angående regeringskonferensen framhöll ut- skottet att de allmänna principer som slagits fast i Maastrichtfördraget i huvudsak överensstämmer med principerna för svensk miljöpolitik och ut- skottet instämde i regeringens uppfattning att ytterligare åtgärder likväl bör vidtas för att stärka såväl den gemensamma miljöpolitiken som förpliktelsen att väga in miljön i beslut inom alla politikområden. Utskottet noterar att regeringen på olika sätt har agerat i regeringskonfe- rensen för att förstärka miljöfrågornas ställning i fördraget. I september 1996 presenterade regeringen således i konferensen ett förslag till förändringar i fördragen. Förslagen inriktades på: 1) hållbar utveckling som ett grundläggande mål för gemenskapen 2) särskilda miljömål införs för jordbruk, transporter och transportnät 3) substitutionsprincipen anges som ett mål för gemenskapens miljöpolitik 4) förhållandet mellan miljöregler och den inre marknaden skall klarläggas, bl.a. när det gäller rätten att tillämpa strängare krav i fall då det finns har moniserade EU-regler. Förslaget innehåller ett förtydligande som medför att medlemsstaterna skall ha rätt att införa nationella bestämmelser efter det att en harmonisering har genomförts, om det sker med stöd av nya omständighe- ter som inte var kända när harmoniseringsåtgärden vidtogs. Med det anförda anser utskottet att motion Jo729 (fp) yrkande 1 är besvarad. Motionärerna bakom motionerna U14 (fp) yrkande 1 och U12 (mp) yrkande 4 menar att det finns behov av ett ökat europeiskt samarbete för att bekämpa miljöförstöringen och för att miljöfrågorna skall få en större tyngd och avgö- rande betydelse inom EU:s alla politikområden. Jordbruksutskottet framhåller i sitt yttrande 1996/97:JoU3y att det i allt väsentligt kan instämma i vad som anförs i motionerna. Jordbruksutskottet anser att det bör vara en prioriterad uppgift för Sverige att genom medlemskapet i EU verka för att utveckla den gemensamma lag- stiftningen med skärpta minimiregler och miljöavgifter. Detta är också, kon- staterar jordbruksutskottet, ett av målen med Sveriges agerande i de pågåen- de regeringsförhandlingarna. Utskottet utgår från att regeringen också fort- sättningsvis kommer att framhålla miljöfrågornas tyngd i regeringskonferen- sen. Utskottet delar även regeringens uppfattning att försök i subsidiaritetens namn att återföra frågor till det nationella planet som bäst hanteras på ge- menskapsplanet, t.ex. miljösamarbetet, bör avvisas. Det anförda tillgodoser enligt utskottets bedömning syftet med motionerna U14 (fp) yrkande 1 och U12 (mp) yrkande 4. Utrikesutskottet noterar de bedömningar som görs av jordbruksutskottet och betraktar motionerna U14 (fp) yrkande 1 och U12 (mp) yrkande 4 som be- svarade. I motion Jo729 (fp) yrkande 5 yrkas att åtgärderna i EU:s miljöhandlingspro- gram skall göras rättsligt bindande. Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande att det är tveksamt om det är möjligt eller ändamålsenligt att ett program som i huvudsak innehåller målsättningar blir juridiskt bindande för medlemsstaterna. Jordbruksutskottet menar att det får förutsättas att åtagandena vid behov konkretiseras i direktiv eller förord- ningar och konstaterar att det framgår av skrivelsen att regeringen arbetar för att föra in principen om hållbar utveckling och andra miljömål i fördragstex- ten. Enligt jordbruksutskottets mening är också detta ett led i arbetet med en konkretisering av miljöfrågorna och avstyrker därmed motionen. Utrikesutskottet delar jordbruksutskottets bedömning och noterar att rådet antagit en gemensam ståndpunkt angående en aktionsplan för det fortsatta genomförandet av det femte åtgärdsprogrammet på miljöområdet. Av Sveri- ge prioriterade frågor som fördes in i programmet är en översyn av EU:s kemikalieregler och utveckling av en kemikaliestrategi inom EU, miljöarbe- tet i Östersjöområdet, åtgärder mot försurning samt miljöhänsyn vid offentlig upphandling. Ett slutligt beslut om aktionsplanen kan väntas under 1997 efter det att Europaparlamentet avgivit sitt andra yttrande. På grundval av det ovan anförda avstyrker utrikesutskottet motion Jo729 (fp) yrkande 5. I motionerna U515 (kd) yrkande 35, U15 (kd) yrkande 4 (delvis), Jo 729 (fp) yrkande 2 och Jo 759 (fp) yrkande 7 anförs att beslut om miljöskatter skall fattas med kvalificerad majoritet. Skatteutskottet anför i sitt yttrande 1996/97:SkU4y följande med anledning av dessa motioner: När det gäller beslutsformerna för miljöskatter har riksdagen redovisat sin inställning våren 1996 vid behandlingen av regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996. I ärendet anfördes att det inte råder någon delad mening om behovet av gemensamma regler om minimiskatter på energiområdet. När det gäller frågan om en övergång till kvalificerade majo- ritetsbeslut för skatter på miljöområdet var skatteutskottet emellertid inte berett att tillstyrka en ändrad beslutsordning. Utskottet hänvisade till att medlemsländerna i allmänhet lägger stor vikt vid utformningen av regler som har betydelse för den egna ekonomin och normalt förbehåller sig rätten att själva göra en avvägning mellan miljöintresset och andra intressen som ris- ken för ökad arbetslöshet, minskade statsinkomster etc. (skr. 1995/96:30, 1995/96:UU13). Frågan har härefter diskuterats i regeringskonferensen och det har visat sig att flertalet medlemsländer har svårt att acceptera en ändrad beslutsordning när det gäller skatter på miljöområdet. Enligt skatteutskottets mening är det ett viktigt svenskt intresse att gemen- samma minimiregler för beskattningen av energi och koldioxid kommer till stånd inom EU. Sverige har tillsammans med några andra länder valt att ligga steget före vid beskattningen av koldioxidutsläpp och har på detta sätt tagit ett särskilt ansvar. Ett viktigt inslag i denna strategi är att Sverige p aktivt sätt söker förmå andra länder att följa efter och införa motsvarande ekonomiska styrmedel. Utskottet har också nyligen behandlat motionsyrkan- den om att Sverige skall verka för sådana regler och har därvid bl.a. under- strukit vikten av att denna fråga drivs aktivt i olika nationella forum (bet. 1996/97:SkU16). När det gäller beslutsformerna inom EU på detta område är det enligt utskot- tets mening inte självklart att de svårigheter som visat sig föreligga när det gäller att få till stånd gemensamma regler om en beskattning av koldioxid kan lösas genom en övergång till majoritetsbeslut. De invändningar som de enskilda medlemsländerna har när det gäller en obligatorisk koldioxid- beskattning gäller med säkerhet också ett förslag som gör det möjligt att fatta beslut om en sådan beskattning med kvalificerad majoritet. En ändrad be- slutsform för miljöskatter kan dessutom användas för att begränsa rätten att använda ekonomiska styrmedel. Enligt utskottets mening bör samrådet mellan regering och riksdag i frågan om utrymmet för förändringar när det gäller beslutsformerna för miljöskatter i första hand förläggas till EU-nämnden. Enligt vad utskottet inhämtat har de institutionella frågorna och därvid även frågan om beslutsformen för miljö- skatter nyligen varit föremål för överläggningar i EU-nämnden. Utskottet är inte berett att tillstyrka tillkännagivanden till regeringen i den fråga och avstyrker därför de aktuella motionsyrkandena. Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande att det bör vara en prioriterad uppgif för Sverige att genom medlemskapet i EU verka för att utveckla den gemen- samma lagstiftningen med skärpta minimiregler och miljöavgifter. Detta är också, framhåller jordbruksutskottet, ett av målen med Sveriges agerande i den pågående regeringskonferensen. Utrikesutskottet delar skatte- och jordbruksutskottens bedömningar och avstyrker därmed motionerna U515 (kd) yrkande 35, U15 (kd) yrkande 4 (delvis), Jo729 (fp) yrkande 2 och Jo759 (fp) yrkande 7. I motion U515 (kd) yrkande 40 anförs att Sverige i regeringskonferensen skall värna om ett strikt och etiskt förhållningssätt i frågor om den genetiska arvsmassan. Socialutskottet framhåller i sitt yttrande 1996/97:SoU5y att den 1 januari 1991 trädde lagen (1991:114) om användning av viss genteknik vid allmänna hälsoundersökningar och lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa i kraft i Sverige. All- männa hälsoundersökningar med utnyttjande av DNA- eller RNA-teknik får enligt lagen inte göras utan särskilt tillstånd. Utskottet ansåg vid sin behand ling av lagförslagen (prop. 1990/91:52, bet. 1990/91:SoU10, rskr. 114) att man härigenom fick en tillfredsställande garanti för att sådana genundersök- ningar bara används under etiskt godtagbara förutsättningar och att de utförs med den kompetens och ansvarskänsla som krävs. Utskottet anför vidare att det ingående diskuterade sekretessen vid genetisk diagnostik av enskilda. Den person som genomgår genetisk diagnostik förfo- gar själv över sekretessen och kan lämna sitt samtycke till att t.ex. en arbets givare eller ett försäkringsbolag får ta del av undersökningsresultatet. Soci- alutskottet ansåg att det finns en risk för att den enskildes samtycke till att efterge sekretessen beträffande genetisk information blir illusorisk om sam- tycke utgör krav för att få en anställning eller rätt att teckna försäkring. Ut skottet ansåg därför att regeringen borde återkomma till riksdagen med för- slag om hur oetiska krav på tillgång till genetiska data skulle kunna hindras. Detta borde riksdagen med anledning av motionen ge regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1990/91:114). En proposition från regeringen har aviserats under 1997. Den 1 juli 1994 trädde lagen (1994:900) om genetiskt modifierade orga- nismer i kraft. Lagen är tillämplig på innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer och när produkter som inne- håller eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden. Lagen syftar till att skydda människors och djurs hälsa och miljön samt säkerställa att etiska hänsyn tas vid verksamhet med genetiskt modifierade organismer. Genom denna lag har två EG-direktiv genomförts i svensk lagstiftning. Des- sa är direktiv 90/219/EEG om innesluten användning av genetiskt modifiera- de organismer och 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifie- rade organismer. Båda direktiven är föremål för revideringsarbete. Socialutskottet anför vidare i denna fråga att utvecklingen inom den me- dicinska och biologiska forskningen är snabb. Detta skapar nya möjligheter för hälso- och sjukvården men också nya och svåra etiska problem. Socialut- skottet anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten, menar utskottet, måste vara alla människors lika värde. Utskottet konstaterar vidare att arbetet inom Europarådet, i vilket samtliga EU-länder är medlemmar, har lett fram till en konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin. Den 20 mars 1997 beslöt regeringen att under- teckna Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin. Konventionen är det första bindande internationella instrumentet för skydd av människor i samband med forskning och hälso- och sjukvård. Konventio- nen innehåller bestämmelser om samtycke vid medicinsk behandling, skydd av personer som deltar i forskning, och då med särskild vikt på skydd av personer som själva inte är i stånd att samtycka. Enligt konventionen får produktiva genetiska test endast utföras av medicinska skäl eller i samband med medicinsk forskning. Konventionen kommer i ett senare skede att byg- gas ut med fylligare ställningstaganden i en rad frågor, som forskning på människa, skydd av foster, transplantationsfrågor och genetiska tester. Europarådets arbete med dessa frågor fortsätter anför socialutskottet och menar att yrkandet i huvudsak är tillgodosett. Utrikesutskottet noterar socialutskottets uppfattning. Utskottet konstaterar att eftersom samtliga EU-länder även är medlemmar av Europarådet gäller det av Europarådet antagna regelverket för samtliga EU-länder. Utskottet utgår ifrån att medlemsländerna respekterar de åtaganden de gjort inom Europarådet och anser att det ej är erforderligt att införa särskilda regler i denna fråga i grundfördragen. Utskottet anser att motion U515 (kd) yrkande 40 därmed är besvarad. I motion U794 (v) yrkandena 7 och 8 anförs att bevisföringen skall vara omvänd vid tillämpning av art. 100a, vilken också kallas miljögarantin, samt att en särskild instans inrättas i EG-domstolen för ärenden som gäller imple- mentering av denna bestämmelse.
Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande till utrikesutskottet följande: Förslaget att införa en miljöinstans behandlades i 1995/96:KU5y. Utskottet framhöll att frågor om ändringar i EG-rätten i detta syfte bör behandlas i anslutning till de materiella bestämmelserna om varurörlighet och inte som en fråga om domstolens handlingsutrymme. Domstolen har att tillämpa den rätt om bl.a. varors fria rörlighet som i behörig ordning beslutas inom EG. Frågor om innehållet i denna rätt ligger inte inom utskottets beredningsom- råde. Utskottet fann därför inte skäl att förespråka en så genomgripande förändring av domstolens sammansättning och uppgifter som införande av en ämnesinstans för ett visst sakområde skulle innebära. Av nämnda skäl motsätter sig konstitutionsutskottet förslagen i motion U794 (v) att i miljöärenden införa en omvänd bevisföring (yrkande 7) och att inrät- ta en särskild miljöinstans (yrkande 8). Jordbruksutskottet noterar - liksom regeringen i skrivelsen - att det irländska utkastet till nytt fördrag innehåller förslag till vissa nya skrivningar i arti 100a. Utrikesutskottet noterar vad konstitutions- och jordbruksutskotten anfört och konstaterar att den nuvarande artikel 100a i tredje stycket fastslår att kom- missionen i sina förslag om hälsa, miljö och säkerhet samt miljö- och kon- sumentskydd skall utgå från en hög skyddsnivå. Vidare kan utskottet konsta- tera att enligt artikel 100a kan ett medlemsland, som önskar tillämpa natio- nella bestämmelser, åberopa väsentliga behov (bl.a. att "skydda människors .... hälsa") enligt artikel 36 eller miljö- och arbetsmiljöskydd som motiv för att bibehålla eller införa dessa hårdare nationella bestämmelser. Därmed kan utskottet konstatera att ett antal kriterier för undantag från den fria rörligheten för varor existerar, samtliga av icke-ekonomisk natur. Dessa gör det möjligt att göra nationella undantag från förbudet på den inre mark- naden mot handelshindrande åtgärder. Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U794 (v) yrkandena 7 och 8. I motion U510 (mp) yrkas att Sverige skall driva djurskyddsfrågorna under regeringskonferensen. Inledningsvis kan noteras att både utrikesutskottet och jordbruksutskottet vid behandlingen av regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonfe- rens 1996 framhöll betydelsen av att djurskyddsfrågorna får en mer framträ- dande ställning inom EU (1995/96:UU13). Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande att det instämmer i vad som anförs i motion U510 att det är angeläget att införliva krav på djurskydd och djurhäl- sa i Romfördraget. Jordbruksutskottet framhåller vidare att regeringen i den nu behandlade skrivelsen anför att Sverige har drivit frågan om ett förstärkt djurskydd i EU:s regeringskonferens. Den svenska ståndpunkten är att för- dragstexten bör ändras så att djur inte skall betraktas som "varor" utan som levande varelser. Utskottet förutsätter att regeringen också fortsättningsvis driver djurskyddsfrågorna i förhandlingsarbetet och föreslår att motion U510 (mp) med det anförda lämnas utan vidare åtgärd. Utrikesutskottet avstyrker på grundval av det anförda motion U510 (mp). Öppenhet och institutionella frågor I motion Jo729 (fp) yrkande 3 föreslås att en europeisk offentlighetsprincip införs. I motion U515 (kd) yrkande 9 efterlyser motionärerna ett riksdagens tillkännagivande om vikten av att EU präglas av mer öppenhet och insyn samt att regeringen verkar för detta i regeringskonferensen. Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande 1996/97:KU8y att Sverige i september 1996 i regeringkonferensen presenterade ett förslag till traktatreg- lering av principen om handlingsoffentlighet. Utskottet noterar att det ir- ländska ordförandeskapets fördragsutkast innehöll förslag som är mindre långtgående än det svenska förslaget men mer omfattande än vad flera med- lemsländer förespråkat. Liksom i det svenska förslaget anges som huvudregel att medborgarna skall ha rätt att ta del av institutionernas handlingar. Undan- tagen från huvudregeln skall beslutas av varje institution i dess arbetsord- ning. Dock ges rådet en möjlighet att fastställa allmänna principer och be- gränsningar i en rådsförordning. Utskottet framhåller att regeringen till riks- dagen redovisat att Sverige står fast vid sitt förslag och därvid anfört att rå måste fastställa principer för, och begränsningar i, öppenhetsprincipen. Re- geringen menar att detta kan inte endast utgöra en möjlighet för rådet, såsom föreslås i det irländska fördragsutkastet. Konstitutionsutskottet anför vidare följande: Utskottet ställer sig helt bakom det förslag som regeringen lagt fram i för- handlingarna. Utskottet delar regeringens uppfattning att hittills uppnådda resultat i förhandlingarna inte är fullt tillfredsställande från svensk utgångs punkt och stödjer därför regeringens ansträngningar att nå längre. Med detta ställningstagande tillgodoses motionerna Jo729 yrkande 3 från Folkpartiet och U515 yrkande 9 från Kristdemokraterna. Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och anser att mo- tionerna Jo729 (fp) yrkande 3 och U515 (kd) yrkande 9 är besvarade. Enligt motion K412 (mp) bör ett första led vad gäller öppenhet och insyn i EU vara att undanta Europeiska unionens rättsliga dokument från upphovs- rätt. Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande till utrikesutskottet även den na fråga och framhåller följande: - - - EU-handlingar som finns hos svenska myndigheter omfattas av offent- lighetsprincipen. Denna princip tar över eventuell upphovsrätt. Upphovsrätt kan alltså aldrig hindra någon att ta del av och sprida information. Däremot hindrar normalt upphovsrätt exemplarframställning och mångfaldigande. I 1 kap. 9 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk görs emellertid ett undantag för författningar, beslut av myndigheter, yttran- den av svenska myndigheter och officiella översättningar av sådana doku- ment. Dessa dokument kan således fritt mångfaldigas. För EG:s officiellt utgivna författningar (EGT) gäller däremot upphovsrätt. I varje land utses en distributör, som har ensamrätt till utgivningen av EGT. Utskottet anser att det är en rimlig princip att rättsliga dokument av det slag som nu är i fråga fritt skall kunna kopieras. Detta bör även gälla inom EU. Utskottet utgår från att regeringen är aktiv i denna fråga inom EU. Utrikesutskottet noterar vad konstitutionsutskottet har anfört och betraktar motion K412 (mp) som besvarad. Institutionella frågor Som framgår av regeringens skrivelse rymmer den institutionella delen av regeringskonferensens dagordning en rad frågor som berör unionens samtliga institutioner. De frågor som aktualiseras rör bl.a. de inbördes relationerna och maktbalansen mellan unionens institutioner, utformningen av beslutssys- temen inom EU och eventuell förenkling av dessa, balansen mellan med- lemsländerna och unionen samt mellan rådet och kommissionen. Dessa frågor berör EU-samarbetet i hela dess vidd. I likhet med regeringen anser utskottet att inför den förestående utvidgningen är det viktigt att unionens medlemsländer vidtar nödvändiga anpassningsåtgärder vilket till stor del sker genom den pågående regeringskonferensen. I motion U502 (m) yrkande 5 framhålls att endast en kraftfull union som väl fullgör sina uppgifter är stabil nog att ta emot de nya länder som kan och vill delta i integrationsarbetet. Även i framtiden måste unionen bygga på principen om maktdelning, där oberoende institutioner balanserar varandra (yrkande 5). Kristdemokraterna menar i motion U515 (kd) yrkande 1 att det på sikt är lämpligt att strukturen med tre pelare i unionssamarbetet försvinner till förmån för en enhetlig organisation. Partiet anför i yrkande 2 i samma motion att unionen inom kort måste erhålla de strukturer och beslutsmeka- nismer som kan generera framtidens utrikespolitiska stabilitet och ekonomis- ka välstånd (yrkande 2). I yrkande 3 anförs att Sveriges roll under och efter regeringskonferensen måste vara att aktivt verka för att samarbetet inom unionen förstärks (yrkande 3). I motion U516 (s) yrkande 6 framhålls att det är viktigt att de inslag av mellanstatlighet i samarbetet som nu finns inte minskar och att Sverige bör verka för att reformeringen av EU skall bygga på ett mellanstatligt samarbete. Utskottet har i betänkande 1995/96:UU13 EU:s regeringskonferens be- handlat liknande frågor och därvid anfört följande: Samarbetet inom EU bygger på ett antal fördrag som slutits mellan med- lemsstaterna och som i demokratisk ordning godkänts av varje enskild med- lemsstats parlament, i vissa fall efter folkomröstningar. Också varje framtida fördragsändring kräver enhällighet mellan medlemsstaterna och måste god- kännas av dessa i överensstämmelse med varje medlemsstats konstitutionella regler. Grunden i samarbetet är alltså strikt mellanstatligt och medlemsstater- na är i folkrättslig mening suveräna stater. Det som skiljer samarbetet i EU från traditionellt internationellt samarbete är att det bygger på att de enskil medlemsstaterna i högre grad än annars avstår från en del av sina statsorgans beslutsbefogenheter och överlåter dessa till gemenskapens institutioner. EU:s centrala roll i den europeiska utvecklingen bygger på denna unika och i demokratiska former beslutade kombination av överstatlighet och mellan- statlighet - varje lands egenart respekteras samtidigt som förutsättningar har skapats för ett effektivt gemensamt handlande på centrala områden. Unionens viktigaste uppgift är att trygga freden, friheten, demokratin och välfärden i hela Europa. En fördjupad och utvidgad integration är enligt utskottets uppfattning den bästa vägen för att skapa bestående fred och för att nå en hållbar ekonomisk utveckling som kan lägga en stabil grund för välfär- den och skapa nya arbetstillfällen. Utskottet anförde vidare i samma betänkande att: - - - Sverige vid konferensen skall verka för att EU skall utvecklas till en effektiv och handlingskraftig organisation för samarbete i alla de frågor som är av gemensamt intresse för unionens medlemmar och där samverkan syftar till att förbättra invånarnas trygghet, välfärd och miljö. I den skrivelse som regeringen (skr. 1995/96:30) tillställde riksdagen inför regeringskonferensen framhölls - vilket tidigare har anförts i detta betänkan- de - att den svenska utgångspunkten är att EU också i fortsättningen kommer att utvecklas som en sammanslutning av självständiga stater till vilken med- lemsstaterna i vissa fall överför beslutsbefogenheter för att lättare uppnå gemensamma mål. Regeringen anförde även att de små staterna i unionen är relativt starkare i EU:s första pelare än i traditionella mellanstatliga relati ner. Utskottet ställde sig bakom regeringens bedömning härvidlag. Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande över den nu aktuella skrivel- sen och de ovan nämnda motionerna följande: den europeiska integrationen var redan från början ett instrument för fred och säkerhet. Genom demokratiseringen av de östeuropeiska länderna har förutsättningarna ökat för att genom samarbete och ekonomisk integration skapa allt större säkerhet i Europa. Utvidgningen av EU är i detta samman- hang av största betydelse. Det framhålls också i skrivelsen att samarbetet inom EU är ett uttryck för en solidarisk vilja att genom gemensamma åtgär- der på europeisk nivå dela ansvar och möjligheter i gemensamma angelägen- heter. En fördjupning av samarbetet kan inom vissa områden bidra till att målen förverkligas snabbare och effektivare. Samtidigt finns det frågor som bäst hanteras genom beslut på nationell nivå. Utskottet kan ställa sig bakom skrivelsens allmänna syn på EU:s utveckling. Den stämmer också väl överens med den uppfattning som framförs i motion U515 yrkandena 2 och 3 av Kristdemokraterna. Utskottet har vidare samma uppfattning som Bengt-Ola Ryttar (s) i motion U516 att det är viktigt att det europeiska samarbetet innefattar alla europeis- ka demokratier. Däremot vore det enligt utskottets mening oklokt att nu låsa sig för att inte inom vissa områden kunna öka inslagen av överstatligt samar- bete, om detta bedöms som nödvändigt för att uppnå målen för samarbetet. Detta betyder inte att utskottet förespråkar en utveckling i federalistisk rikt ning. Motion U516 yrkande 6 bör följaktligen avstyrkas. Utrikesutskottet noterar vad konstitutionsutskottet anfört och vill för sin del framhålla följande. Som framgår av detta betänkande finns det en samsyn mellan regeringen och riksdagen om ett antal reformer som syftar till att förbereda unionen för utvidgningen och föra den närmare medborgarna. Det gäller även avseende åtgärder som syftar till ett effektivt och sammanhängande samarbete i utri- kes- och säkerhetspolitiska samt i inrikes och rättsliga frågor. Målsättningen med reformerna av grundfördragen är att unionen skall kunna fullgöra sina centrala målsättningar väl, bana väg för en utvidgning och förse unionen med effektiva instrument. Utskottet förordar, till skillnad från motionärerna bakom motion U515 (kd) yrkande 1, emellertid ej en enhetlig pelarstruktur. Den nuvarande pelar- strukturen med den första pelaren som ett samarbete av huvudsakligen över- statlig karaktär samt andra och tredje pelarna av övervägande mellanstatlig karaktär är både ändamålsenlig och flexibel. Utskottet utesluter emellertid inte - vilket har framhållits tidigare i detta betänkande - att samarbetet i vissa stycken kan behöva genomgå förändringar genom att samarbetsområ- den som i dag är mellanstatliga kan behöva övergå till det överstatliga sam- arbetet i den första pelaren liksom att områden som i dag är överstatliga kan behöva återföras till den nationella nivån. Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motionerna U502 (m) yrkande 5 och U515 (kd) yrkandena 2 och 3 som besvarade. Motionerna U515 (kd) yrkande 1 och U516 (s) yrkande 6 avstyrks. Flera motioner föreslår konkreta reformer av strukturer samt arbets- och beslutsformer inom Europaparlamentet, domstolen, rådet, kommissionen och regionkommittén. I skrivelse 1995/96:30 (bet. 1995/96:UU13, rskr. 1995/96:199) med an- ledning av EU:s regeringskonferens anförde regeringen följande angående de gemensamma institutionernas ställning i samarbetet: Det är av särskild vikt att regelverket tolkas och tillämpas på ett enhetligt s inom hela unionen. En enhetlig tillämpning av det gemensamma regelverket förutsätter starka, effektiva och oberoende institutioner för verkställighet, kontroll och revision, tvistlösning samt beivrande av brott mot gemenskaps- rätten och missbruk av gemenskapens medel. Av detta följer att Sverige bör slå vakt om en fortsatt stark roll för kommissionen, revisionsrätten och dom- stolen inom EU-samarbetet. Regeringen anförde i samma skrivelse angående beslutsformerna inom unio- nen följande: Beslutsprocedurerna i rådet och parlamentet är i dag många och utomordent- ligt komplicerade. Detta är ett demokratiskt problem som också hämmar effektiviteten i beslutsfattandet. Regeringen avser under regeringskonferen- sen verka för färre och enklare beslutsprocedurer och att beslutsfattandet effektiviseras. Rådets arbetsformer bör reformeras i syfte att förbättra möj- ligheterna till välgrundade ställningstaganden i huvudstäderna efter samråd med parlamentariska organ. I motion U515 (kd) yrkande 10 anförs att Europaparlamentets roll i den lagstiftande processen borde förstärkas så att dess roll blir mer jämbördig rådets i detta sammanhang. Vidare anförs i yrkande 11 att de nuvarande olika lagstiftande procedurerna måste reduceras och förenklas. Även i motion U15 (kd) yrkande 5 i berörd del anförs att Europaparlamentets roll bör göras mer jämställd med rådets i lagstiftningsprocessen. Konstitutionsutskottet framhåller i sitt betänkande följande med anledning av dessa yrkanden: Utskottet kan konstatera att regeringskonferensens förhandlingar om Euro- paparlamentets ställning hittills har lett fram till resultat som stämmer väl överens med de svenska målsättningarna om en fortsatt betydelsefull roll för parlamentet i beslutsprocessen och en förenkling och effektivisering av dess medverkan i denna process. I det irländska fördragsutkastet fastslås att ett starkt Europaparlament är en grundläggande del av en demokratisk union. Europaparlamentets befogenheter bör därför befästas när det gäller både dess politiska och lagstiftande verksamhet. Antalet lagstiftningsförfaranden mins- kar i huvudsak till tre: medbeslutande, rådfrågning och samtycke. Medbeslu- tandeförfarandet rationaliseras och parlamentet jämställs med rådet. Utskot- tet anser det tillfredsställande att dessa förslag har tagits fram och fått ett brett stöd i regeringskonferensen. Utrikesutskottet noterar vad konstitutionsutskottet har anfört och betraktar motion U515 (kd) yrkandena 10 och 11 och motion U15 (kd) yrkande 5 i berörd del som besvarade. I samma motion yrkande 12 anförs att Sverige bör motarbeta en övre gräns för antalet ledamöter i Europaparlamentet och i motion U15 (kd) yrkande 5 i berörd del att Sverige bör verka för att mindre medlemsländers nationella politiska situation återspeglas i representationen till Europaparlamentet. Konstitutionsutskottet anför med avseende på detta yrkande följande: När det gäller antalet ledamöter i Europaparlamentet uttalades i riksdagsbe- slutet med anledning av regeringens skrivelse om regeringskonferensen att det är viktigt att de små staternas befolkning representeras så att den natio- nella politiska situationen återspeglas så långt som möjligt. Mot denna bak- grund ifrågasattes det lämpliga i att sätta ett tak på 700 personer, som bl.a. föreslagits av Europaparlamentet och av en majoritet i reflektionsgruppen. Av väl så stor vikt som ledamotsantalet var enligt konstitutionsutskottet att arbetet organiseras effektivt. I det irländska utkastet föreslås nu att i över- ensstämmelse med Europaparlamentets uppfattning en övre gräns fastställs till 700 ledamöter. Utskottet vill inte motsätta sig ett tak på omkring 700 ledamöter under förutsättning av att det vid fördelningen av platserna fortfa- rande på lämpligt sätt tas hänsyn till folkmängden, samtidigt som det garan- teras att de stater som har lägst folkmängd blir adekvat representerade. Utrikesutskottet delar denna bedömning och betraktar U515 (kd) yrkande 12 och U15 (kd) yrkande 5 i berörd del som besvarade. Vad gäller rådet anförs i motion U515 (kd) yrkande 15 att de mindre länder- nas relativt starka ställning skall bibehållas. I yrkande 17 anförs att majori- tetsbeslut måste användas i högre grad vid beslut i rådet. I motion U15 (kd) yrkande 5 i berörd del anförs att nya röstviktningar inte får innebära att de stora länderna får en större tyngd på bekostnad av de mindre. Konstitutionsutskottet framhåller, med anledning av dessa motioner, följan- de: Inför en kommande utvidgning av Europeiska unionen framstår de frågor som hänger samman med rådets beslutsregler som några av regeringskonfe- rensens viktigaste och svåraste. Det handlar om en besvärlig avvägning mel- lan effektivitetssynpunkter och hänsynstagande till medlemsstaternas, inte minst de mindre ländernas, nationella intressen. En viss koppling torde också finnas till diskussionerna om flexibel integration. Några förslag till fördragsändringar har ännu inte lagts fram av ordförande- skapet. I förhandlingarna har det stora flertalet medlemsstater ställt sig bak- om tanken på en försiktig utvidgning av området för beslut med kvalificerad majoritet. Det råder dock enighet om att ställningstagandena i vissa centrala frågor alltjämt måste ske med enhällighet. I röstviktningsfrågan finns bland de större medlemsstaterna ett naturligt intresse av att lägga större tyngdpunkt på befolkningskriteriet. De mindre staterna är av lika naturliga skäl ovilliga att gå med på en omviktning av rösterna. De är däremot mer öppna för en diskussion av alternativet dubbel majoritet, dvs. en ordning där majoritets- reglerna inte bara skall avse rösterna i rådet utan också antalet invånare i de länder som står bakom beslutet. De svenska utgångspunkterna för förhandlingarna i dessa frågor bör alltjämt vara giltiga. En ökad tillämpning av beslut med kvalificerad majoritet på vissa områden bör således kunna övervägas. I fråga om röstviktningen är det viktigt att vårt inflytande inte minskar och att balansen mellan stora och små medlemsstater inte undermineras. I utvidgningsperspektivet bör Sverige därför i första hand verka för en extrapolering av dagens system men ha en viss beredskap för en diskussion om dubbel majoritet och om en omviktning av rösterna. Med det anförda bör motionerna U14 yrkande 5 (delvis) av Folkpartiet och U15 yrkande 5 (delvis) och U515 yrkandena 15 och 17 av Kristdemokraterna vara tillgodosedda. Utrikesutskottet noterar vad konstitutionsutskottet anfört och vill för sin del erinra om att det ställt sig bakom regeringens förslag att fler beslut bör fatt med kvalificerad majoritet när det gäller beslut inom den gemensamma utri- kes- och säkerhetspolitiken, dock med bibehållen rätt att använda vetot i frågor av vital nationell betydelse. Med vad som ovan anförts anser utrikesutskottet att motionerna U515 (kd) yrkandena 15 och 17 och U15 (kd) yrkande 5 i berörd del är besvarade. I motion U515 (kd) yrkande 16 föreslås att ordförandeskapsperioden i rådet förlängs till ett år. Konstitutionsutskottet menar i sitt yttrande att frågan om en förlängning av ordförandeperioden som tas upp av Kristdemokraterna i motion U515 yrkan- de 16, saknar aktualitet i förhandlingarna. Utskottet anför att motionen inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning och vill för sin del framhålla att på sikt - med ett stort antal medlemsländer - kommer ord- förandeskapsperioderna att infalla med många års mellanrum såvida en ord- förandeskapsperiod om sex månader bibehålls. För vissa länder kan även arbetsbördan med ett ordförandeskap bli alltför betungande. Från svensk sida bör det därför finnas beredskap att överväga alternativa modeller som t.ex. lagordförandeskap för att dela på den samlade arbetsbördan och samtidigt erhålla bättre kontinuitet i ordförandeskapsarbetet. Med det anförda avstyrker utskottet motion U515 (kd) yrkande 16. Även kommissionen är föremål för uppmärksamhet i motion U515 (kd). I yrkande 18 framförs förslaget att kommissionens ordförande skall nomineras av Europeiska rådet och att denne skall godkännas i en votering i Europapar- lamentet innan kommissionen i övrigt utses. I yrkande 19 i samma motion förordar motionärerna att hela kommissionen skall godkännas av Europapar- lamentet. Utrikesutskottet har med anledning av yrkande 18 inhämtat att förslag med denna innebörd har framförts av vissa länder i regeringskonferensen och att förslaget har avvisats av Sverige och andra medlemsländer. Utskottet delar regeringens ståndpunkt att Europeiska rådet ej bör ha en roll när det gäller att nominera kommissionens ordförande. Utskottet noterar att enligt artikel D i fördraget om Europeiska unionen ligger utnämningar ej inom Europeiska rådets ansvarsområde. Utskottet ser ingen anledning att ändra den nu gällande ordningen härvidlag. Utskottet anser heller inte att Europaparlamentet bör genomföra en sär- skild votering för att godkänna eller förkasta den nominerade kandidaten till posten som ordförande i kommissionen. Enligt den ordning som nu gäller enligt artikel 158 i Romfördraget skall ordföranden och övriga ledamöter av kommissionen som nominerats, dvs. kommissionen som kollektiv, samfällt godkännas vid särskild votering i Europaparlamentet. Därefter utses kom- missionens medlemmar i samförstånd av medlemsstaternas regeringar. Den ordning som föreslås i motionen skulle emellertid tilldela Europaparlamentet en roll som ligger nära den som nationella parlament har när regeringsbildare utses. Utskottet menar att enär samarbetet i grunden är mellanstatligt och äger rum mellan suveräna regeringar skulle ett införande av parlamentaris- mens princip vid utnämning av kommissionens ordföranden förändra samar- betets karaktär i denna del och innebära att kommissionen mer får karaktär av federal regering snarare än det exekutiva organ det i dag är. Vad gäller yrkande 19 kan utskottet konstatera att den ordning som motio- närerna förordar redan är gällande. Innebörden av den ordningen är att med- lemsländernas regeringar har ansvaret för nominering och slutligt beslut vad avser utnämning av ordförande och övriga ledamöter i kommissionen. Därmed avstyrker utskottet motion U515 (kd) yrkande 18 och betraktar yr- kande 19 som besvarad. I motion U515 (kd) yrkande 20 anförs att varje medlemsland skall vara re- presenterat i kommissionen. Det sistnämnda förslaget upprepas även i mo- tion U15 (kd) yrkande 5 i berörd del. Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande följande: Som framhålls i de svenska utgångspunkterna inför regeringskonferensen är det viktigt att kommissionen är handlingskraftig och effektiv. Detta skulle möjligen tala för en begränsning av antalet kommissionärer. Samtidigt är det betydelsefullt bl.a. för förankringen hos allmänheten av kommissionens arbete att en företrädare från varje medlemsland finns i kommissionen. Detta är också den inställning som den svenska regeringen gett bestämt uttryck för i förhandlingarna. Utskottet delar denna uppfattning. Därmed tillgodoses motionerna U15 yrkande 5 (delvis) och U515 yrkande 20 från Kristdemokra- terna. Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och betraktar där- med motionerna U515 (kd) yrkande 20 och U15 (kd) yrkande 5 i berörd del som besvarade. I motion U515 (kd) yrkande 14 anförs vidare att domstolens starka roll måste bibehållas och i motion U15 (kd) yrkande 5 i berörd del att varje medlem- sland skall tillsätta en domare. I sitt yttrande anför konstitutionsutskottet följande: Utskottet anser att den svenska utgångspunkten alltjämt skall vara en fortsatt stark och oberoende domstol. Detta innebär att Sverige i princip har en posi- tiv inställning till en utsträckning av domstolens behörighet på vissa områ- den. Motionerna U515 yrkande 14 och U15 yrkande 5 (delvis) från Kristde- mokraterna är därmed tillgodosedda. Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets bedömning och anser att motionerna U515 (kd) yrkande 14 och U15 (kd) yrkande 5 i berörd del är besvarade. I samma motion anförs att regionernas kommitté inte längre bör dela sekre- tariat och budget med den ekonomiska och sociala kommittén (yrkande 21) samt att betänkanden från regionernas kommitté skall delges Europaparla- mentet som även bör få möjlighet att rådfråga regionernas kommitté på eget initiativ (yrkande 22). Konstitutionsutskottet framhåller följande i sitt yttrande angående dessa yrkanden i motion U515 (kd): En förstärkning av regionkommitténs ställning är inget primärt svenskt in- tresse. Utskottet anser liksom föregående år att frågan om regionernas infly- tande i första hand bör lösas nationellt. Utskottet anser att motion U515 yrkandena 21 och 22 från Kristdemokraterna bör avstyrkas. Finansutskottet anför i sitt yttrande 1996/97:FiU3y med anledning av yrkan- de 21 i motion U515 (kd) följande: Enligt protokoll 16, som omfattas av Maastrichtfördraget, skall ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén ha en gemensam organisa- tionsstruktur. Ekonomiska och sociala kommittén, Ecosoc, är reglerad i Romfördraget. Ledamöterna representerar arbetstagare, arbetsgivare och allmänna samhällsintressen. När regionkommittén inrättades fick ekonomiska och sociala kommittén i uppdrag att administrativt organisera verksamheten. Därmed kunde man snabbt komma i gång med arbetet utan att för den skull dubblera de admi- nistrativa resurserna. Utifrån de synpunkter finansutskottet har att företräda vill utskottet erinra o att en uppdelning av den administrativa organisationen kan vara kostnadsdri- vande. Som utskottet redan påpekat driver Sverige en återhållsam budget- politik inom EU, och utskottet har tidigare kraftigt understrukit att uppfölj- ningen av effektiviteten av EU:s regelverk måste ges hög prioritet (prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5). Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion U515 (kd) yrkande 21 bör avstyrkas. Utrikesutskottet noterar de bedömningar som görs av konstitutionsutskottet och finansutskottet och avstyrker motion U515 (kd) yrkandena 21 och 22. Motionären bakom motion K913 (m) yrkande 1 framhåller att det finns be- hov för väl tilltagna tidsfrister när det gäller ikraftträdande av nya EU-regle Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande att några regler för hur lång tid som högst får förflyta innan ett direktiv skall vara genomfört i nationell lagstiftning inte finns. Frågan bedöms från fall till fall mot bakgrund av bl.a direktivets omfattning. När det gällde ett omfattande direktiv såsom det s.k. datadirektivet har medlemsländerna fått tre år på sig att omsätta det i natio- nell lagstiftning. Utskottet anser inte att frågan är av det slaget att regerin bör ta något initiativ till reglering. Konstitutionsutskottet anser att motione bör avstyrkas. Utrikesutskottet har ingen annan mening och avstyrker motion K913 (m) yrkande 1. I motion U12 (mp) yrkande 2 menar motionärerna att regeringskonferensen leder till att EU kommer att få ett nytt innehåll och en ny politisk funktion, vilket motiverar att resultatet blir föremål för en folkomröstning. Även i motion K605 (mp) anförs att en folkomröstning bör hållas om resultatet av EU:s regeringskonferens och motionärerna hänvisar till att folkomröstningar kommer att äga rum i flera andra medlemsländer. Enligt motion U516 (s) yrkande 3 skall en folkomröstning hållas, om regeringskonferensen leder till icke betydelselösa förändringar. Konstitutionsutskottet anför med anledning av dessa motioner att utskottet anser det ännu vara för tidigt att ta ställning till frågan om folkomröstning med anledning av eventuella fördragsändringar. Utskottet anser att motioner- na bör avstyrkas. Utrikesutskottet noterar konstitutionsutskottets uppfattning och avstyrker därmed motionerna U12 (mp) yrkande 2, K605 (mp) och U516 (s) yrkande 3.
5.3 Unionens utvidgning och integrationen av länderna i Central- och Östeuropa Skrivelsen Regeringen anför inledningsvis i denna del att EU:s utvidgning under 1996 har prioriterats högt av den svenska regeringen. Regeringen betraktar ut- vidgningen som en förutsättning för att skapa en europeisk freds- och säker- hetsordning, för att åstadkomma ett enat Europa utan skiljelinjer, samt för att stödja reformprocessen i de central- och östeuropeiska länderna. De länder i Central- och Östeuropa som har ansökt om EU-medlemskap och som genom s.k. Europaavtal erhållit ett medlemskapsperspektiv är: Bul- garien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Malta har tidigare tillsammans med Cypern varit kan- didatland, men under hösten 1996 tillträdde en ny regering, som beslöt att frysa landets medlemskapsansökan. Malta ingår därför tills vidare inte i kretsen av kandidatländer. Europeiska rådets möten i Florens och Dublin gav inte några nya signaler om utvidgningen mer än att den pågående processen gavs fortsatt stöd. Europeiska rådets möte i Dublin befäste emellertid ytterli- gare strävan att den inledande fasen av förhandlingarna med länderna i Cen- tral- och Östeuropa skall sammanfalla med att förhandlingar med Cypern (och Malta) inleds sex månader efter det att regeringskonferensen avslutas, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Madrid 1995. Vid mötet i Dublin välkomnade Europeiska rådet också kommissionens avsikt att lämna förslag till en förstärkt förmedlemskapsstrategi, dvs. den strategi som syftar till att underlätta kandidatländernas medlemskapsförberedelser. Kommissionen har under 1996 upprättat en intern organisation med ansvar för att hantera de utvidgningsrelaterade frågorna, där samtliga berörda gene- raldirektorat medverkar. Detta underlag skall presenteras av kommissionen när den pågående regeringskonferensen har avslutats. Därefter kommer rådet, med beaktande av kommissionens utlåtanden, att snarast fatta nödvändiga beslut för att påbörja förhandlingarna med de aktuella länderna. Regeringen framhåller i skrivelsen att något beslut om hur förhand- lingsstarten skall ske ännu inte finns. För svensk del har det varit en viktig fråga, framhåller regeringen, att driva linjen om en samtidig förhandlingsstart för alla kandidatländer. En samtidig start håller reformprocessen levande hos samtliga kandidater och främjar stabilitet och säkerhet i länderna i Central- och Östeuropa. Sett ur svenskt perspektiv är det en självklarhet att alla lände skall ges möjlighet att inleda förhandlingar. Varje land skall dock förhandla efter egna förutsättningar, anför regeringen, vilket kan medföra olika för- handlingstakt och att länder upptas som medlemmar vid olika tidpunkter. Själva EU-medlemskapet vinns på kandidatlandets egna meriter, menar regeringen. Viktiga i sammanhanget är de kriterier som fastslogs vid Europe- iska rådets möte i Köpenhamn 1993. Dessa kriterier omfattar krav på ett demokratiskt rättssamhälle, respekt för mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter, en fungerande marknadsekonomi och kapacitet att hantera kon- kurrens- och marknadskrafter inom unionen samt förmåga att uppfylla med- lemskapets förpliktelser inklusive målen för en politisk, ekonomisk och monetär union. Från utvidgningssynpunkt är det viktigt att även unionens medlemsländer vidtar nödvändiga anpassningsåtgärder, framhåller regeringen i skrivelsen. Detta sker till stor del genom den pågående regeringskonferensen. Regering- en menar att det därutöver är angeläget att de politikområden som tillsam- mans upptar drygt 80 % av EU:s budget - jordbrukspolitiken samt regional- och strukturpolitiken - reformeras för att möta behoven i en utvidgad union. För medlemsstaternas del är den primära målsättningen att i så stor ut- sträckning som möjligt förbereda kandidatländerna för den framtida utvidg- ningen. Regeringen anför att ansvaret för att de objektiva kriterierna blir uppfyllda vilar ytterst på kandidatländerna själva men Sverige, liksom övriga EU-länder, har uttryckt stor beredskap att bistå i denna process. Inom ramen för Europaavtalen har Sverige under året fortsatt att verka för ett förbättrat marknadstillträde i EU för vissa jordbruksprodukter från kandi- datländerna som en följd av EU:s utvidgning den 1 januari 1995 med Fin- land, Sverige och Österrike samt resultatet av Uruguayrundans avslutning. Regeringen menar att den dellösning som uppnåddes under hösten endast kan betraktas som ett steg på vägen. Vitboken för laganpassning har visat sig vara ett användbart instrument för kandidatländerna i deras arbete med anpassningen till regelverket på den inre marknaden, framhåller regeringen vidare. I början av året öppnade kommis- sionen ett särskilt kontor (TAIEX) med uppgift att bistå länderna i denna process. Biståndet lämnas främst i form av förmedling av experthjälp samt informationsutbyte. Regeringen framhåller att Sverige aktivt har verkat för att förstärka för- medlemskapsstrategin så att denna avspeglar den snabba utveckling som ägt rum i flertalet kandidatländer på senare år. Regeringen vill mot den bakgrun- den betrakta det som ett steg i rätt riktning att Europeiska rådet vid mötet i Dublin uppmärksammade kommissionens avsikt att presentera en förstärkt strategi i samband med bl.a. att länderyttrandena läggs fram. Vidare framhåller regeringen i skrivelsen att inom ramen för regeringskon- ferensen länkas EU:s utvidgning samman med flera av de frågor som konfe- rensen behandlar. Utvidgningen präglar arbetet i konferensen. Snart sagt varje fråga som behandlas i regeringskonferensen kan bidra till att bana väg för den framtida utvidgningen. Detta gäller inte minst behandlingen av de institutionella frågorna, som är inriktad på att utforma effektivare besluts- former och samarbetsstrukturer. Motionerna I ett flertal motioner understryks vikten av att Europeiska unionen står öppen för medlemskap för kandidatländerna i Öst- och Centraleuropa och att integ- rationen fortskrider med länder i Östeuropa som inte är aktuella för medlem- skap. I Centerpartiets partimotion U802 (c) från allmänna motionstiden anförs att det är en historisk uppgift att inlemma de nu självständiga staterna i Öst- och Centraleuropa i samarbetet med väst, på samma sätt som EG en gång inlemmade Grekland, Spanien och Portugal när de gamla högerdiktaturerna fallit i dessa länder. De f.d. fascistdiktaturerna har successivt kunnat utveck las till fungerande demokratier med EU som en stabiliserande och pådrivan- de faktor. Motionärerna framhåller att för Centerpartiet finns ingen viktigare fråga för Europasamarbetet än att förbereda EU för utvidgningen med kandi- datländerna i Öst- och Centraleuropa. Partiet vill därför understryka, att arbetet med att förbereda EU:s utvidgning till Central- och Östeuropa, in- klusive de baltiska länderna och Cypern, måste ges en central plats i unio- nens löpande arbete. Partiet understyrker även vikten av att förhandlingspro- cessen inleds samtidigt för alla kandidatländer. Detta är av särskild betydelse för Estland, Lettland och Litauen. Centerpartiet framhåller även att det är av yttersta vikt att unionens politiska och ekonomiska samarbete med Ryssland fortsätter att utvecklas parallellt med utvidgningsprocessen och begär ett riksdagens tillkännagivande om de åtgärder som krävs för att påskynda EU:s utvidgning österut (yrkande 3). I Moderata samlingspartiets partimotion U502 (m) från allmänna motions- tiden framhålls att förhandlingarna bör inledas samtidigt med alla tolv ansö- karländer. Takten i förhandlingarna och tidpunkten för medlemskapet får avgöras av det enskilda ansökarlandets egna meriter, inte av geopolitiska föreställningar. Motionärerna yrkar att det i regeringskonferensen skyndsamt läggs fram förslag till förändrade beslutsregler så att utvidgningsprocessen kan inledas helst redan 1997 och att utvidgningen skall ha högsta prioritet i konferensen (yrkande 1). Folkpartiet betonar i partimotion U509 (fp) från allmänna motionstiden, yrkande 1 (delvis) att östutvidgningen bör ges en hög prioritet. Även i kommittémotion U812 (fp) från allmänna motionstiden, yrkande 4 framhåller Folkpartiet att östutvidgningen är den viktigaste av alla de uppgifter som unionen i dag står inför. Motionärerna bakom motion Jo729 (fp) yrkande 4 från allmänna motionstiden framhåller för sin del att genom att låta länderna i Öst- och Centraleuropa, däribland de baltiska staterna, bli medlemmar i EU främjas en positiv miljöutveckling i hela Europa. Utvidgningen är den bästa garantin för demokrati, fred och stabilitet i de berörda länderna och därmed gynnas också miljöarbetet. Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagi- vande om vad i motionen anförts om vikten av att utvidga EU med fler medlemsstater. I motion U14 (fp) yrkande 5 med anledning av regeringens skrivelse samt i motion U509 (fp) yrkande 1 (delvis) framhålls att det finns ett omfattande behov av reformer för att möjliggöra utvidgningen. En huvudfråga är att en union med 25-30 medlemmar behöver ett annat system för beslutsfattande än det som en gång byggdes upp för en gemenskap med 6 medlemmar. Det blir ohanterligt att bibehålla en omfattande vetorätt menar motionärerna och vill inskränka denna till ett fåtal områden. En annan förändring i EU:s be- slutsregler skulle kunna vara att bakom ett beslut skall inte bara stå den ma- joritet av rösterna i ministerrådet som föreskrivs utan också länder som re- presenterar en majoritet av unionens befolkning. Ett införande av denna princip om dubbla majoriteter skulle underlätta upptagandet av nya med- lemmar menar motionärerna eftersom man då undviker potentiellt uppslitan- de diskussioner inför varje ny utvidgningsomgång. Vidare borde Europapar- lamentets befogenheter förstärkas på ministerrådets bekostnad även om denna fråga inte är avgörande för nya länders möjlighet att bli medlemmar i unionen. Det skulle däremot öka det demokratiska inslaget i samarbetet, menar motionärerna. Slutligen vill motionärerna lyfta fram att förutom änd- ringar i unionens institutionella arrangemang behövs det ändringar i jord- brukspolitiken och i regionalpolitiken. Ett bibehållande av de nuvarande reglerna försvårar eller kanske till och med omöjliggör en östutvidgning anför motionärerna. Kristdemokraterna framhåller i motion U515 (kd) yrkande 42 från allmän- na motionstiden att partiet arbetar för att unionen skall påskynda utvidgning- en mot Baltikum och övriga Central- och Östeuropa. Detta är av mycket stort säkerhetspolitiskt intresse för Sverige och övriga Europa. Under tiden fram till förhandlingar och medlemskap måste unionen fördjupa sitt samarbete med dessa länder både politiskt och ekonomiskt. I motion U15 (kd) yrkande 3 med anledning av regeringens skrivelse väl- komnar motionärerna regeringens ståndpunkt att medlemskapsförhandlingar skall inledas samtidigt med samtliga kandidatländer för att inte något land skall bli isolerat och därmed upphöra eller dämpa takten med påbörjade interna reformer. För Sveriges del är det speciellt viktigt att även fortsätt- ningsvis bistå de baltiska grannländerna i deras reformprocesser och kandi- daturer. Motionärerna bakom U11 (v) yrkande 11 menar att regeringen inte pro- blematiserar frågan om en utvidgning tillräckligt. De anför att det är viktigt att de problem som finns med utvidgningen diskuteras öppet och utan skygglappar. I regeringens skrivelse nämns jordbrukspolitiken och struktur- fonderna. Motionärerna vill även peka på valutaunionen och att en allt star- kare integrering mellan VEU och EU kan försvåra en utökning av medlems- kretsen. Motionärerna vill understryka vikten av ett klargörande av motsätt- ningen mellan utvidgningen och en fördjupning av EU-samarbetet. I motion U811 (fp) yrkande 1 från allmänna motionstiden framhålls att ett stabilt, självständigt och demokratiskt Ukraina på ett avgörande sätt bidrar till fred och stabilitet i Europa. Motionärerna menar att det därför är viktigt att utveckla det politiska samarbetet med Ukraina och att stödja den demo- kratiska utvecklingen och ekonomiska reformer i landet. En politik för ökat samarbete med och integration i det europeiska samarbetet är därför nöd- vändig. I motion U806 (m) yrkande 2 från allmänna motionstiden framhålls att många barn och ungdomar far illa i de baltiska länderna. Trots omfattande insatser av frivilliga organisationer, samarbete och bistånd från många länder går införandet av lagstiftning för att skydda barn och ungdomar i enlighet med barnkonventionens bestämmelser för långsamt. Motionären vill därför att som villkor för en anslutning till EU för nya medlemsländer skall dessa ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att FN:s barnkonvention efterlevs i respekti- ve land.
Utskottets överväganden Utvidgningen av unionen med länder i Central- och Östeuropa samt Cypern är en historisk uppgift för EU och dess medlemsländer under de närmaste åren. I ett flertal motioner anförs att utvidgningen bör ges hög prioritet. Motio- närerna bakom motionerna U802 (c) yrkande 3 och U502 (m) yrkande 1 efterlyser åtgärder som påskyndar unionens utvidgning österut och under- stryker vikten av gemensam förhandlingsstart. I motionerna U509 (fp) yr- kande 1 (delvis), U812 (fp) yrkande 4 och Jo729 (fp) yrkande 4 framhålls att östutvidgningen är den viktigaste av alla de uppgifter som unionen i dag står inför. Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande. Från både riksdagen och regeringen har vid ett flertal tillfällen uttalats att integrationen av länderna i Central- och Östeuropa samt Cypern med europe- iska politiska och ekonomiska strukturer är ett övergripande mål samt att inledningen av förhandlingarna bör vara gemensam för samtliga kandidat- länder. I den särskilda propositionen om samarbetet med Öst- och Centraleuropa (1994/95:160) framhöll regeringen följande: EU:s framtida utvidgning med de länder i Central- och Östeuropa som har eller nu förhandlar om associationsavtal välkomnas. Sverige skall särskilt arbeta för Estlands, Lettlands och Litauens fulla Europaintegration. Sverige stöder också EU:s strävan att knyta Ryssland och andra östeuropeiska länder närmare till det europeiska samarbetet. I sitt betänkande 1994/95:UU16 framhöll utrikesutskottet att de central- och östeuropeiska staternas integration i Europa - där också ett framtida med- lemskap i EU i de flesta fall utgör en konkret målsättning - kan bidra till en ökad politisk och ekonomisk stabilitet på hela den europeiska kontinenten. Vidare framhöll utskottet i betänkandet att flera länder i Central- och Öst- europa har kommit långt i den pågående omvandlingsprocessen. Samarbetet syftar till att på olika sätt söka befästa denna och bidra till att staterna ka integreras i ett säkert, demokratiskt samt miljömässigt och socialt bärkraftigt Europa. Dessa utskottets bedömningar kvarstår oförändrade. EU:s medlemsländer har vid ett flertal tillfällen gett uttryck för att unionen står öppen för nya medlemmar och att utvidgningsprocessen fortgår. Redan vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 slog EU:s stats- och regeringschefer fast att medlemskap i EU står öppet för alla stater Europa. Detta grundläggande politiska beslut, som öppnar vägen för nästa utvidgning av unionen, har sedermera bekräftats av påföljande möten i Euro- peiska rådet. Vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 fastslogs att ut- vidgningsprocessen måste fortgå så att alla nödvändiga underlag finns klara för att förhandlingar skall kunna inledas med kandidatländerna sex månader efter regeringskonferensens avslutande. Vid Europeiska rådets möten under 1996 bekräftades Madridmötets slut- satser, och den pågående processen gavs fortsatt stöd. Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996 befäste ytterligare strävan att den inledande fasen av förhandlingarna med länderna i Central- och Östeuropa skall sam- manfalla med att förhandlingar med Cypern inleds sex månader efter att regeringskonferensen avslutats. Vid mötet i Dublin välkomnade rådet även kommissionens avsikt att lämna förslag till en förstärkt medlemskapsstrategi som syftar till att underlätta kandidatländernas medlemskapsförberedelser. Utskottet vill framhålla att sammanlänkningen av länderna och männi- skorna i östra och västra Europa, för att på så sätt bana väg för ett ökat väl- stånd och en allomfattande freds- och säkerhetsordning på den europeiska kontinenten, är den historiska uppgift som åligger EU och unionens med- lemsländer. Målet måste vara att göra krig i Europa otänkbart, att befästa demokratins idé, att säkra kontinentens miljö och att forma ett europeiskt samarbete för dess medborgare. Utskottet vill även anföra att utvidgningen är ett historiskt tillfälle för unionen och dess medlemsländer att bidra till inre stabilitet och välstånd i de länder som står i begrepp att bli medlemmar i EU. På samma sätt som med- lemskapet i det dåvarande EG bidrog till att befästa demokratin i de före detta diktaturerna i Grekland, Spanien och Portugal under sjuttio- och åttiota- len bidrar själva integrationsprocessen och möjligheten till medlemskap i EU till inre politisk stabilitet, till demokratins befästande och till att de nödv diga ekonomiska reformerna fortskrider. Möjligheten till medlemskap har som framhålls i motion U802 (c) yrkande 3 både en stabiliserande och en pådrivande inverkan på de enskilda ländernas inre politiska liv. Det är lätt at föreställa sig att signaler till något eller några av dessa länder om att med- lemskap ej är möjligt eller uppskjuts på en osäker framtid skulle kunna riske- ra att bl.a. leda till att reformarbetet bromsas eller helt stannar upp och att inre politisk oro uppstår. Det är därför enligt utskottets uppfattning av sär- skild vikt att det kontinuerligt görs framsteg i utvidgningsprocessen. Utan att vara en specifik fråga på dagordningen genomsyrar den föreståen- de utvidgningen arbetet i regeringskonferensen. Vid Europeiska rådets möte i Turin den 29 mars 1996, vilket utgjorde den officiella startpunkten för rege- ringskonferensen, framhölls att konferensen innebar en möjlighet för unio- nen att på ett effektivt sätt ta itu med inre och yttre utmaningar och särskilt den kommande utvidgningen. Utskottet vill framhålla att den förestående utvidgningen ställer ökade krav på unionen och dess institutioner. Konferensens resultat får stor betydelse för unionens förmåga att möta de framtida utmaningarna. Det är därför av vikt att regeringskonferensens syfte bl.a. är att bana väg för utvidgningen. Särskil värdefullt i detta perspektiv är enligt utskottets uppfattning att unionens medlemsländer förstärker samarbetet i frågor som är angelägna för männi- skor i hela Europa såsom sysselsättning, miljö, fred och säkerhet. I skrivelsen framhåller regeringen att den betraktar utvidgningen som en förutsättning för att skapa en europeisk freds- och säkerhetsordning, för att åstadkomma ett enat Europa utan skiljelinjer, samt för att stödja reformpro- cessen i de central- och östeuropeiska länderna. Vidare framhålls att EU:s utvidgning prioriterats högt av regeringen under 1996 och att en viktig fråga har varit att driva linjen om en samtidig förhandlingsstart för alla kandidat- länder. Enligt utskottets uppfattning måste rättvisa, objektiva och tydliga villkor gälla som kvalifikationsgrund för medlemskap i unionen. Sådana objektiva och tydliga villkor utgör de s.k. Köpenhamnskriterierna ) och grundfördragen samt möjligheterna att uppfylla de åtaganden som baserar sig på det hittills beslutade och genomförda samarbetet inom unionen, dvs. på förordningar, direktiv, konventioner samt på gemensamma beslut och åtgärder som gäller inom det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet och samarbetet inom det rättsliga och inrikes området. En gemensam förhandlingsstart på denna grund är mer än en symbol för en strävan att utvidga medlemskapskretsen. Det är också en tydlig signal om att det land eller de länder som vid en given tid- punkt uppfyller villkoren för medlemskap även kan bli medlemmar. Kommissionen är i färd med att ställa samman utlåtanden om kandidatlän- dernas förmåga att uppfylla de förpliktelser och åtaganden som ett medlem- skap innebär. Denna detaljerade genomgång ger ett objektivt underlag för att bestämma i vilken hastighet förhandlingarna med varje land kan föras. Sam- tidigt måste det tydligt klargöras att medlemskapet står öppet på sikt även för de länder som vid en given tidpunkt ej visar sig uppfylla de ställda kraven. Länderna kan därmed själva påverka den fortsatta utvidgningsprocessen. Moderniseringen, demokratiseringen och de ekonomiska reformerna får inte försenas eller förhindras även om ett EU-inträde sker vid olika tidpunkter till följd av olika förhandlingstakt och integrationstakt. Med vad utskottet här anfört betraktar utskottet motionerna U802 (c) yrkande 3, U502 (m) yrkande 1, U509 (fp) yrkande 1 (delvis), U812 (fp) yrkande 4 och Jo729 (fp) yrkande 4 som besvarade. Likväl som kandidatländerna måste fortsätta på den ekonomiska reformvä- gen för att uppnå medlemskap måste de nuvarande medlemsländerna komma överens om och genomföra interna reformer inom EU för att bana väg för en utvidgad union. Denna aspekt lyfts fram i motionerna U14 (fp) yrkande 5 och U509 (fp) yrkande 1 (delvis). Utskottet delar motionärernas uppfattning att det från utvidgningssynpunkt är viktigt att unionens medlemsländer vidtar nödvändiga anpassningsåtgärder vad gäller de institutionella arrangemangen. Det är därutöver viktigt att jord- brukspolitiken och strukturpolitiken reformeras för att möta behoven i en utvidgad union. Kommissionen har av Europeiska rådet fått uppdraget att göra en samlad bedömning av utvidgningens konsekvenser, bl.a. när det gäller jordbruks- och strukturpolitiken. Reformer av dessa politikområden kommer att aktualiseras när unionen skall lägga fast sin budget för perioden år 2000 till 2004. Det är därför nu för tidigt att redovisa någon definitiv uppfattning om hur omfattande och med vilken inriktning reformerna skall genomföras. Utskottet kommer att få anledning att återkomma till utvidg- ningen, de institutionella arrangemangen och jordbruks- och strukturpoliti- ken i framtida betänkanden. Motionärerna pekar på vilka konkreta reformer inom det institutionella området som de önskar se genomförda före en utvidgning. Utskottet vill anföra att dessa frågor behandlas i den pågående regeringskonferensen och att de således är under prövning. Det är önskvärt att man där når tillfredsstäl lande lösningar. Målsättningen bör vara att nå så långt som är förhandlings- mässigt möjligt i regeringskonferensen för att skapa bästa möjliga förutsätt- ning för en utvidgning av unionens medlemskrets. Enligt utskottets mening bör demokratisk kontroll, effektivt beslutsfattande och legitimitet för unionens beslut vara vägledande för det institutionella reformarbetet även när unionens medlemsantal växer. Bevarad beslutskraft parad med legitimitet skapar grunderna för att unionen skall kunna fatta de beslut som medborgarna kommer att efterfråga. Utskottet vill framhålla att det ser positivt på regeringens initiativ att ge- nomföra ett antal utredningar med avseende på utvidgningen. Som regering- en framhåller i skrivelsen kommer dessa utredningar att belysa utvidgningens konsekvenser inom områdena säkerhetspolitik, samhällsekonomi, jordbruk, regional utveckling, miljö, personers fria rörlighet samt när det gäller det rättsliga och inrikes samarbetet. Det är regeringens avsikt att utredningarnas resultat presenteras under andra halvåret 1997. Utskottet betraktar därmed motionerna U14 (fp) yrkande 5 och U509 (fp) yrkande 1 (delvis) som besvarade. I motionerna U515 (kd) yrkande 42 och U15 (kd) yrkande 3 anförs att under tiden fram till ett medlemskap måste unionen fördjupa sitt samarbete med länderna i Central- och Östeuropa både politiskt och ekonomiskt samt även särskilt bistå de baltiska grannländerna i deras reformprocesser och kandi- daturer. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vad som anfördes i betänkande 1996/97:UU16: Den ökade inriktningen av östsamarbetet på sådana projekt som kan länkas in i förmedlemskapsstrategin innebär automatiskt en gradvis förändring av samarbetets karaktär. De central- och östeuropeiska staterna blir alltmera likvärdiga parter. Stödåtgärderna ersätts av reguljärt samarbete. Tendensen är tydlig då det gäller länder som Polen och Estland, vars andelar av östsamar- betet nu minskar. Utskottet ser positivt på denna utveckling av samarbetet. Utskottet ser positivt på regeringens målsättning att i utvecklingsarbetet med de baltiska länderna och Polen förbereda dessa länder för framtida medlem- skap. Utskottet har erfarit att det sker dels direkt genom att regeringen erbju der ett erfarenhetsutbyte vilket är särskilt värdefullt eftersom Sverige har färska erfarenheter från medlemskapsförhandlingar, dels indirekt genom Sveriges bistånd för insatser inom exempelvis miljöområdet och genom det omfattande Östersjösamarbetet. Utrikesdepartementet har enligt vad utskottet inhämtat utsett en tjänsteman som genom resor och besök inventerar behovet av insatser i syfte att underlätta ett framtida medlemskap för kandidatländer- na, med särskild tonvikt på de baltiska staternas behov. Utskottet vill även erinra om att ett mycket viktigt inslag i arbetet - i vilke de nuvarande medlemsländerna har ett särskilt ansvar - utgörs av den s.k. förmedlemskapsstrategin, dvs. den strategi som syftar till att underlätta kan- didatländernas medlemskapsförberedelser. Hörnstenarna i denna strategi består av associeringsavtalen mellan unionen och kandidatländerna (Europaavtalen) samt vitboken för laganpassning, den strukturerade dialogen mellan medlems- och kandidatländer, biståndsprogrammet PHARE, det särskilda programmet för att bistå kandidatländerna i anpassningen till regel- verket för den inre marknaden (TAIEX) samt förbättrat tillträde till EU- marknaden för vissa produkter från kandidatländerna. Alla dessa element är enligt utskottets uppfattning värdefulla och bidrar till att underlätta och påskynda ländernas integration i unionen. Utskottet betraktar motionerna U515 (kd) yrkande 42 och U15 (kd) yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört. I motion U11 (v) yrkande 11 anför motionärerna att regeringen inte proble- matiserar frågan om en utvidgning tillräckligt, och de hävdar att det finns en motsättning mellan fördjupning och utvidgning när det gäller unionens framtid. EU och dess föregångare EG har funnits i fyrtio år. Utvecklingen har under denna tid inte varit linjär och ej heller helt förutsebar. Trots detta har sama betet inte bara visat sig vara effektivt i meningen att frågor av gränsöverskri dande karaktär har kunnat hanteras på ett framgångsrikt sätt inom samarbe- tet. Unionen och dess föregångare har under denna period även visat sig kunna ta sig an nya utmaningar, och samarbetet har fördjupats parallellt med att medlemsantalet har vuxit från sex till femton medlemsstater. När det gäller fördjupning vill utskottet särskilt peka på genomförandet av tullunio- nen under sextiotalet, ökningen av Europaparlamentets befogenheter 1975, enhetsakten som förhandlades i mitten av åttiotalet och som ledde fram till genomförandet av den inre marknaden den 1 januari 1992 samt Maastricht- avtalet, som trädde i kraft i november 1993 efter förhandlingar i början av nittiotalet. Utvidgningar med nya medlemsländer ägde rum 1973, 1981 och 1986. Inte långt efter de senaste stegen (inre marknadens genomförande och Ma- astrichtavtalet), som innebar en fördjupning av samarbetet, ägde den senaste utvidgningen rum, den som innebar att Sverige, Finland och Österrike blev medlemmar 1995. En ny regeringskonferens pågår och beräknas avslutas under 1997. Den bedöms leda till ytterligare steg i integrationsprocessen inför en ny utvidgning som kan äga rum kring sekelskiftet. Unionens historia visar således, enligt utskottets uppfattning, att fördjup- ning och utvidgning inte utgör ett motsatspar när det gäller unionens utveck- ling. Utvidgning och fördjupning äger sällan rum samtidigt i tiden utan ten- derar snarare att avlösa varandra. Sett över en längre tidsperiod är dessa processer komplementära vilket visar att unionen är förmögen att klara både utvidgning och fördjupning och att hantera de problemställningar som dyker upp i anslutning till varje ny utvidgningsomgång. Det är förvisso riktigt som motionärerna påpekar att det finns ett antal problemställningar att hantera även inför den förestående utvidgningen, liksom det har funnits sådana inför tidigare utvidgningar. Utskottet har ovan pekat på några, t.ex. den framtida utformningen av jordbruks- och struktur- politiken. Förhandlingarna kring reformer på dessa områden kommer säkert att bli långvariga, och olika nationella intressen kommer att ställas mot var- andra. Det är dock inte första gången i unionens historia detta händer, och hittills har det alltid varit möjligt att finna kompromisser som har skapat nya grunder att stå på och fört samarbetet vidare. Utskottet vill även framhålla att det stora flertalet reformer som aktualise- ras, inom ramen för regeringskonferensen och andra mer långsiktiga interna reformprogram, diskuteras i termer av åtgärder som måste vidtas för att un- derlätta utvidgningen och arbetet inom ett framtida EU med en mycket större medlemskrets. Utskottet kan således konstatera att medlemsländerna visar en beredvillig- het att ta sig an både en fördjupning av samarbetet och en utvidgning av unionen. Enligt utskottets mening är det av vikt att båda dessa processer går framåt och ej stannar upp. Utskottet har tidigare i detta betänkande utförligt redovi- sat sin syn på utvidgningsprocessen och där betonat att det är en fortlöpande process som ej bör stanna upp även om en mindre grupp kandidatländer blir medlemmar i en första omgång. Det är, enligt utskottets uppfattning, även väsentligt att de nuvarande medlemsländerna fortsättningsvis är öppna för att göra de anpassningar i samarbetets innehåll och former som krävs för att bana väg för en större medlemskrets inom unionen. Utskottet betraktar motion U11 (v) yrkande 11 besvarad med vad som ovan anförts. I motion U811 (fp) yrkande 1 framhålls vikten av att den europeiska integra- tionen även omfattar Ryssland och Ukraina. Som framhölls i betänkande 1996/97:UU16 om samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa anser utskottet i likhet med regeringen att samarbetet med Ukraina bör utökas, och utskottet uttryckte även att det ser positivt på att samarbetet med Ryssland ges en högre prioritet under de förutsättningar som angivits i proposition 1996/97:1. Utskottet har vidare erfarit att regeringen lämnar sitt aktiva stöd när det gäller unionens insatser i - och för - dessa länder. Det har bl.a. gällt part- nerskaps- och samarbetsavtal med Ukraina, partnerskapsavtal med Ryssland samt TACIS-programmet som gäller unionens samarbete med samtliga OSS- länder. Utskottet anser med det ovan anförda att motion U811 (fp) yrkande 1 är besvarad. I motion U806 (m) yrkande 2 anförs att som villkor för en anslutning till EU för de baltiska staterna skall dessa ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att FN:s barnkonvention efterlevs i respektive land. Utskottet delar den oro som kommer till uttryck i motionen när det gäller barnens situation i de baltiska länderna. Många värdefulla insatser har gjorts - inte minst av enskilda organisationer - för att bidra till en förbättring av dessa barns situation. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att gemensamt för medlemsstater- na i EU är att de skall hävda respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna såsom de kommer till uttryck i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Att dessa villkor är uppfyllda gäller givetvis för alla kandidatländer inför ett medlemskap. Att införa särskilda villkor för en mindre grupp kandidatländer, såsom motionären anför, finner utskottet mindre lämpligt. Samma villkor skall gälla för samtliga kandidatländer inför ett medlemskap. Vidare har utskottet inhämtat att utformningen av barnkonventionen är så- dan att det finns ett betydande bedömningsutrymme när det gäller vad som krävs för att efterleva den. I stora delar är det fråga om ändamålsparagrafer och riktlinjebestämmelser som anger vad staterna skall försöka tillgodose utan att det klart anges hur dessa förpliktelser skall uppfyllas. Det kan därfö vara svårt att avgöra om en stat bryter mot konventionen eller ej. Icke desto mindre är det enligt utskottets uppfattning viktigt att länder som antagit konventionen även lever upp till dess åtaganden. Utskottet menar därför att från svensk sida bör förpliktelserna i barnkonventionen tas upp, när tillfälle ges, med kandidatländerna för att fästa uppmärksamheten på dem. Samtidigt kan en diskussion föras av den närmare innebörden av de åtagan- den som följer av konventionen samt olika sätt att uppfylla dessa. Till ytter- mera visso är en av konventionens förpliktelser att bistå andra länder när det gäller implementeringen. Utskottet vill även peka på det värdefulla samarbete kring barns situation och barnfrågor som äger rum med de baltiska staterna inom ramen för ett projekt som initierats av Nordiska rådet. Utskottet ser således behov av fortsatta insatser när det gäller barnens rät- tigheter på grundval av FN:s barnkonvention men menar att det bästa resulta- tet kan uppnås i en dialog med företrädare för alla kandidatländer - inte endast de länder som motionären anför - och genom att ge stöd till insatser inom området. Utskottet avstyrker därmed motion U806 (m) yrkande 2. 5.4 Europeiska unionens förbindelser med omvärlden inklusive den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Skrivelsen Regeringen anför inledningsvis i denna del av skrivelsen att under det gång- na året har EU:s engagemang fördjupats på alla dessa områden och att Sveri- ge aktivt har tagit del i detta arbete. Sveriges engagemang har gällt inte mins främjande av mänskliga rättigheter samt EU:s engagemang i Östersjösamar- betet, fredsprocesserna i det forna Jugoslavien och Mellanöstern samt krisen i området kring de stora sjöarna i Afrika. EU:s samarbete med USA och Kanada breddades samtidigt som EU:s förbindelser med Ryssland och län- derna i Central- och Östeuropa utvecklades, de sistnämnda i ljuset av EU:s framtida utvidgning. Vidare framhåller regeringen att unionen har fortsatt att spela en viktig roll vad avser reformeringen av FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. På svenskt initiativ har under året ett brett och övergripande reformförslag utar- betats, vilket syftar till att stärka FN. Regeringen anför att EU är en de viktigaste aktörerna i den globala han- delspolitiken och att Sverige tillsammans med andra handelsliberala med- lemsländer har verkat och fått gehör för en frihandelsvänlig inriktning på unionens gemensamma handelspolitik. Under 1996 har EU kommit att framstå som en av de främsta förespråkarna för frihandel och utveckling av det multilaterala handelspolitiska regelverket inom Världshandelsorganisa- tionen WTO, menar regeringen. En intensiv dialog om utvecklings- och biståndsfrågor pågår mellan EU:s medlemsländer. Sverige har bl.a. strävat efter en effektivisering och en kvalitetshöjning av EU:s internationella ut- vecklingssamarbete. När det gäller beslut inom ramen för den gemensamma utrikes- och säker- hetspolitiken framhåller regeringen i skrivelsen att medlemsländerna har genomfört demarscher och enats om s.k. gemensamma ståndpunkter (artikel J 2) i en rad olika frågor av såväl tematisk som geografisk karaktär, bl.a. om sanktioner mot Burma (Myanmar), om förbindelserna med Kuba och om restriktioner i vapenexport till Afghanistan. Genom beslut om gemensamma åtgärder enligt artikel J 3 har särskilda sändebud för fredsprocessen i Mellanöstern och för krisen i området kring de stora sjöarna i Afrika utsetts. Också EU:s insatser på andra områden, bl.a. til stöd för genomförandet av fredsavtalet för det forna Jugoslavien, har föran- lett beslut om gemensamma åtgärder. Därutöver har EU i ett beslut enligt artikel J 4.2 ombett Västeuropeiska unionen (VEU) att utreda förutsättning- arna för en insats i området kring de stora sjöarna i Afrika. Regeringen anför vad beträffar det säkerhetspolitiska samarbetet inom EU att det under året har varit inriktat på aktuella frågor med relevans för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Till dessa frågor hör EU:s framtida utvidgning till Central- och Östeuropa, där Sverige framhållit vikten av en gemensam förhandlingsstart för samtliga kandidatländer. En viktig del av verksamheten har bestått i regelbundna dialogmöten med kandidatländer- na. Relationerna med Ryssland och Ukraina har fortsatt att ta form under året genom att ytterligare steg tagits i uppföljningen av EU:s handlingsplaner för dessa länder. Genomförandet av fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina jämte återuppbyggnadsarbetet har också varit viktiga frågor, liksom förberedelser- na inför toppmötet inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) i Lissabon om det framtida europeiska säkerhetssamarbetet. Ytterli- gare frågor rör de transatlantiska relationerna inklusive EU:s utrikespolitiska dialog med USA, förbindelserna med Medelhavsländerna samt arbetsrelatio- nen mellan EU och VEU. Vidare framhåller regeringen att som ett led i arbetet att effektivisera GUSP diskuteras i regeringskonferensen frågan om en förändring av de nuvarande beslutsreglerna, t.ex. möjligheten att fatta fler beslut med kvalifi- cerad majoritet. Sverige har förklarat sig berett att pröva om enhällighets- principen kan modifieras under förutsättning att vetorätten bibehålls i frågor av vitalt nationellt intresse. Vidare framhålls i skrivelsen att samtliga medlemsstater har pekat på be- hovet av en förstärkt analys- och planeringsfunktion för GUSP. Enligt rege- ringens uppfattning skall denna ha som uppgift att ge underlag för gemen- samma beslut, utveckla den långsiktiga planeringen och ge tidig förvarning om potentiella konflikter. Ett grundläggande syfte med funktionen är att stärka gemenskapsperspektivet. Regeringen anför även att flera länder också framhåller behovet av att EU har ett gemensamt ansikte när det gäller att företräda unionen i kontakter med omvärlden. Regeringen ställer sig inte avvisande till denna tanke, under förutsättning bl.a. att funktionen i första hand ses som ett stöd för ordföran- deskapet och inte resulterar i en oklar ansvarsfördelning inom GUSP. Mänskliga rättigheter Regeringen anför att inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik intar de mänskliga rättigheterna en framträdande plats. Samarbetet kring dessa frågor är intensivt, och frågor om mänskliga rättigheter kommer in som ett viktigt element i ett ökat antal utrikes- och biståndspolitiska övervägan- den. EU:s politik i detta avseende stämmer väl överens med Sveriges tradi- tionella syn på dessa frågor, framhåller regeringen. Vidare framhålls i skrivelsen att under det 52:a mötet i Genève med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna var EU huvudförslagsställare eller medförslagsställare till ett stort antal resolutioner. Bland de tematiska resolutionerna märks den om barnets rättigheter. Vidare hade EU ansvar för flera resolutioner om situationen för mänskliga rättigheter i enskilda länder, bl.a. Iran, Irak, Burma (Myanmar) m.fl. EU introducerade tillsammans med bl.a. USA ett förslag om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, men som följd av ett procedurbeslut kom detta inte upp till sakbehandling. Under 1996 har EU intagit gemensamma ståndpunkter rörande bl.a. ut- vecklingen i Burma och situationen för mänskliga rättigheter i Östra Timor. EU har gjort ett flertal uttalanden om mänskliga rättigheter i enskilda länder. Frågan om dödsstraffet har tagits upp vid ett antal uppvaktningar. EU var starkt engagerat vid Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, vilken hölls i Stockholm i augusti. Kongressen har följts upp genom konkreta förslag till åtgärder för dels EU:s interna arbete, dels det globala samarbetet. Under FN:s 51:a generalförsamling 1996 höll EU flera s.k. gemensamma anföranden bl.a. om barnets rättigheter. EU var huvudförslagsställare eller medförslagsställare till centrala resolutioner om bl.a. barnets rättigheter och förhållanden för mänskliga rättigheter i enskilda länder, bland dem i Irak, Iran och Kuba. Ett prioriterat område för EU har också varit att försöka få till stånd ökade resurser inom FN för arbetet med de mänskliga rättigheterna. Vidare verkar EU aktivt för att fler stater skall ansluta sig till de grundläggande konventio nerna om mänskliga rättigheter. Ett intensivt arbete ägnas frågan att motver- ka reservationer till internationella instrument för mänskliga rättigheter, särskilt folkrättsligt otillåtna reservationer. Sökandet efter bättre former för stöd till fältinsatser som gäller skydd för och främjande av de mänskliga rättigheterna har under året fått en ökad prioritet. Detta har bl.a. kommit till uttryck genom övervakare av mänskliga rättigheter som EU ställt till förfogande för de insatser som Högkommissari- en för de mänskliga rättigheterna bedriver främst i Rwanda och Burundi samt genom finansiellt stöd för Högkommissariens blivande kontor för mänskliga rättigheter i Colombia. Även inom OSSE har EU agerat på de mänskliga rättigheternas område, anför regeringen. Vid OSSE:s granskningskonferens i Wien i november 1996 gjorde EU flera inlägg. Mycket uppmärksammat enligt regeringen blev anfö- randet om dödsstraffet och det samtidigt av EU framlagda dokument som systematiskt kartlägger förekomsten av dödsstraff i de 55 OSSE-staterna. Unionens utvecklingsbistånd EU-medlemskapet ger Sverige möjlighet att direkt påverka inriktningen på EU:s gemensamma utvecklingssamarbete, anför regeringen i skrivelsen. En intensiv dialog om utvecklings- och biståndsfrågor pågår inom unionen, och genom ökat erfarenhetsutbyte och nya kunskaper kan effektiviteten i bistån- det öka. EU:s bistånd (inklusive samarbetet med Central- och Östeuropa) uppgick år 1996 till 5,05 miljarder ecu. Det är tre gånger större än det svenska bistån det och når fler än 100 länder. Det samlade bistånd som ges dels över EU:s budget, dels över medlemsländernas nationella budgetar, svarar för mer än 60 % av västländernas samlade bistånd. Samarbetet finansieras dels över den reguljära EU-budgeten, dels genom särskilda bidrag från medlemsstaterna till Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Biståndet genom EUF går till de s.k. AVS-länderna (Afrika, Västin- dien och Stillahavsregionen) inom ramen för Lomékonventionen och uppgår till ca 45 % av det totala EU-biståndet. Regeringen anför vidare att en strategi för Sveriges agerande i EU:s inter- nationella utvecklingssamarbete presenterades i november 1996 i riksdagen. Strategin indelas i dels metodfrågor, dels ämnesområden. Vad beträffar metodfrågor ger Sverige högsta prioritet åt effektivitets- och kvalitetsfrågor i EU-arbetet. Sverige arbetar för ökad insyn, öppenhet och förenkling. Sverige vill också se ökad målstyrning i stället för detaljstyrning från medlemsstaterna och arbetar därför för bättre landstrategier och policy- hantering i EU:s utvecklingssamarbete. EU:s biståndsorganisation kan bli effektivare och samordningen kan förbättras. Sverige vill gärna se mer av svenskt biståndskunnande i kommissionen. Regeringen framhåller i skrivelsen att de svenska biståndsmålen skall ge- nomsyra Sveriges agerande i EU precis som i andra biståndssammanhang. Av detta följer att områdena fattigdomsbekämpning, demokrati och mänskli- ga rättigheter, jämställdhet och miljö prioriteras av Sverige även i EU:s ut- vecklingssamarbete. Då omfattningen och betydelsen av humanitärt bistånd och konflikthantering avsevärt ökat de senaste åren prioriteras även det. EU:s arbete med livsmedelssäkerhet är resursslukande och inte helt utan problem, varför Sverige har ökat uppmärksamheten på denna sektor. Sverige lyfter vidare fram betydelsen av enskilda organisationer. Inom ramen för Lomékonventionen samarbetar EU med de 70 s.k. AVS- länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Under året har förhandlingarna om programmen för EU:s bistånd inom ramen för Lomékonventionen för perioden l996-2000 (med ett belopp på 12,97 miljarder ecu från EUF) praktiskt taget slutförts, varigenom nationella program för 63 länder förhandlats fram. Sverige har särskilt drivit fattig- domsbekämpning, jämställdhet, miljö, givarsamordning, kapacitetsuppbygg- nad och resultatanalys i utvecklingssamarbetet. Dessa önskemål har beaktats av kommissionen, anför regeringen. Det fortsatta arbetet inom EU:s utveck- lingssamarbete med dessa frågor (särskilt fattigdomsbekämpning och jäm- ställdhet) kommer att följas upp så att intentionerna förverkligas, framhåller regeringen. Riksdagen ratificerade avtalet den 13 juni 1996 (betänkande 1995/96:UU24) men det har ännu inte trätt i kraft till följd av att endast ett fåtal länder har ratificerat konventionen. Nuvarande Lomékonvention (Lomé IV) löper ut i februari år 2000. För- handlingar mellan EU och AVS-länderna skall inledas senast i september 1998 (Lomékonventionen, artikel 366). För att initiera och underlätta kom- mande diskussioner och förhandlingar presenterade kommissionen vid ut- vecklingsrådet i november 1996 en grönbok om relationerna mellan EU och AVS-länderna inför det tjugoförsta århundradet, KOM (96) 570 slutlig. Motionerna Kristdemokraterna framhåller i partimotion U515 (kd) yrkande 41 från all- männa motionstiden att när Europas politiker lade grunden till det europeiska samarbetet var freden det absolut viktigaste målet. Denna målsättning är lika aktuell i dag men för att den skall kunna tillgodoses skall EU bl.a. fördjupa sin solidaritet med Baltikum och Östeuropa. Partiet anför i yrkande 44 även att unionens utrikes- och säkerhetspolitik bör fördjupas genom att Europeis- ka unionen i ökad utsträckning gör gemensamma utrikespolitiska markering- ar för att främja internationell säkerhet och stabilitet. Vad gäller beslutsordningen inom unionens gemensamma utrikes- och sä- kerhetspolitik bör den i framtiden utformas med beslut som fattas med kva- lificerad majoritet till skillnad från i dag när de flesta beslut fattas med en hällighet (yrkande 48). Undantag från denna grundregel skall gälla då en- skilda medlemsländer inbjuds att medverka i militära operationer eller då medlemsländers vitala säkerhetspolitiska intressen påverkas. I motion U15 (kd) förordas, när det gäller beslut inom samarbetet i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor, även konstruktiv röstnedläggelse som ett alter- nativ, dvs. möjligheten för ett land att lägga ned sin röst och på så sätt ta avstånd från ett initiativ utan att hindra övriga länder (yrkande 4 delvis). I motion U14 (fp) med anledning av regeringens skrivelse yrkas att vetorät- ten bör begränsas till frågor som verkligen är av nationellt intresse (yrkande 3). Även i motion U503 (m) från allmänna motionstiden tas beslutsordningen inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken upp. Motionären menar att regeringens ståndpunkt när det gäller vetorättens bevarande präglas av en föråldrad syn på Sveriges roll i Europa. Regeringens utgångspunkt borde i stället vara att Sverige - av geografiska och säkerhetspolitiska skäl - är mer beroende av en väl fungerande gemensam utrikes- och säkerhetspoli- tik än de flesta andra medlemsländer och att det därmed ligger i landets intresse att samarbetet kan fungera effektivt. Motionären menar vidare att varje diskussion om beslutssystemet inom GUSP måste ses mot bakgrund av den förestående utvidgningen av EU. Med en möjlighet till att begära veto utifrån vitala nationella intressen - som regeringen har föreslagit i regerings konferensen - finns det risk för att den gemensamma utrikes- och säkerhets- politiken helt förlamas när ett större antal nya medlemsländer upptas inom unionen, menar motionären. Motionären förordar i stället att en beslutsord- ning med kvalificerad majoritet bör vara regel snarare än undantag inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Vidare anförs att om regering- en vill säkra svensk handlingsfrihet så vore det rimligare att tona ned vetorät ten och i stället argumentera för ett förtydligande av möjligheterna att i ex- ceptionella situationer stå vid sidan av gemensamma aktioner, och motionä- ren begär ett riksdagens tillkännagivande om Sveriges intresse av en väl fungerande beslutsordning inom ramen för Europeiska unionens gemen- samma utrikes- och säkerhetspolitik. I motion U516 (s) från allmänna motionstiden menar motionären att veto- rätten inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken utgör en ga- ranti för de små staternas möjligheter att hävda sina intressen gentemot de stora och starka medlemsländerna. Motionären menar vidare att vetorätten måste finnas kvar när det gäller samarbetet kring den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (yrkande 1 delvis). I samma motion framhåller motionären att Sverige bör verka för att unio- nen gör en klar markering mot länder som kränker de mänskliga rättigheterna genom att inte samarbeta med dessa. Motionären anför tullunionen med Turkiet som ett exempel på ett samarbete som inte bör förekomma och begär ett riksdagens tillkännagivande om att regeringen bör verka för att EU:s kon- takter med tredje land skall beakta de mänskliga rättigheterna (yrkande 7). Motionären bakom motion U16 (mp) konstaterar att EU:s medlemsländer har slutit flera avtal med icke-medlemsländer. Det gäller t.ex. part- nerskapsavtal med OSS-stater, Europaavtal med kandidatländerna i Central- och Östeuropa och associationsavtal med vissa länder i Medelhavsregionen. Motionären konstaterar vidare att skrivningar i dessa avtal när det gäller samarbetsländernas respekt för mänskliga fri- och rättigheter varierar och anför att det borde ligga i unionens intresse att i alla sina avtal med samma skrivningar framhålla och betona respekten för de mänskliga rättigheterna. I motion U402 (m) yrkande 1 från allmänna motionstiden framhåller mo- tionären att försvarsindustrivaror hittills i princip undantagits från att omfa tas av varors fria rörlighet inom EU, dvs. den inre marknadens regelverk, med hänvisning till Romfördragets artikel 223. Motionären anför att för att svensk försvarsindustri skall kunna överleva är den beroende av möjligheter- na att samarbeta med liknande företag inom EU, och vidare anser motionären att det måste skapas bättre villkor för företagen att kunna sälja sina produk- ter. I motionen yrkas därför att Sverige inom EU skall verka för en översyn av artikel 223. Syftet skall vara att åstadkomma gemensamma riktlinjer för export, som avgränsas till att gälla för militära varor. I kommittémotion U15 (kd) yrkande 4 delvis med anledning av regering- ens skrivelse framhålls att i samband med översynen av samarbetet med Afrika, Västindien och Stilla havet inom Lomékonventionen bör biståndet i högre grad inriktas på de fattigaste länderna. I partimotion U508 (v) yrkande 5 från allmänna motionstiden anförs att Sverige skall påverka EU:s bistånd så att det blir bättre och effektivare, och motionärerna föreslår att biståndet till Central- och Östeuropa flyttas ut ur EU:s budget för u-landsbistånd. Utskottets överväganden Främjande av fred och säkerhet är en av EU:s uppgifter. Det viktigaste in- strumentet i det arbetet är den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. I motion U515 (kd) yrkande 41 framhåller motionärerna att när Europas politiker lade grunden till det europeiska samarbetet var freden det viktigaste målet. Motionärerna menar att denna målsättning är lika aktuell i dag och yrkar att EU skall fördjupa sin solidaritet med Baltikum och Central- och Östeuropa. Utskottet delar motionärernas syn på ambitionerna när det gäller samarbe- tet med Central- och Östeuropa. Som har framhållits tidigare i detta betän- kande (se avsnitt 5.3 om utvidgningen) har unionen vidtagit ett flertal åtgär- der för att bidra till och påskynda integrationen av länder i Central- och Östeuropa och därmed verkat i stabilitetsbefrämjande riktning. Både från regeringens och unionens sida har mycket gjorts inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och andra politikområden för att aktivt bidra till Central- och Östeuropas politiska och ekonomiska utveckling. Dessutom vill utskottet peka på de regelbundna dialogmöten som äger rum med kandi- datländerna. Utskottet vill vidare framhålla att Europaavtalen med kandidatländerna och partnerskapsavtalen med OSS-länderna syftar till understödja den euro- peiska integrationen. Konkreta uttryck för denna ambition är unionens PHARE- och TACIS-program. Vidare kan anföras, liksom tidigare i detta betänkande, att den s.k. förmedlemskapsstrategin för kandidatländerna utgör ett centralt instrument med flera delar, bl.a. PHARE-programmet, för att underlätta dessa länders medlemskap i Europeiska unionen. Utskottet kan således konstatera att både när det gäller samarbete och upp- rättande av samarbetsavtal har mycket gjorts i den riktning som motionärerna eftersträvar. Därutöver vill utskottet framhålla att unionens alltmer utvecklade samarbe- te med Medelhavsländerna även har en viktig stabilitetsfrämjande roll. Inom ramen för detta samarbete - Partnerskapet Europa - Medelhavet som etable- rades vid Barcelonakonferensen 1995 - upprättas associeringsavtal som skall skapa en grogrund för hållbar ekonomisk utveckling i södra och östra Me- delhavsområdet. Förutom ekonomiskt och finansiellt stöd till länderna omfat- tar samarbetet även politisk dialog, säkerhetspolitik samt utbyte på de kultu- rella, sociala och tekniska områdena. Samarbetet omfattar Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Israel, Jorda- nien, Syrien, Libanon, Turkiet, Cypern, Malta och den palestinska myndighe- ten. Under 1996 har vidare partnerländerna, inom ramen för den politiska dia- logen, enats om att genomföra ett antal förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder såsom upprättandet av ett nätverk mellan Europa och Medelhavs- länderna. Utskottet finner det angeläget att unionen på detta sätt samarbetar både med sina östliga och sina sydliga grannländer. Det ger möjlighet att främja utveckling, ökad välfärd samt säkerhet och stabilitet i Europas hela närområ- de. Därmed betraktar utskottet motion U515 (kd) yrkande 41 som besvarad. En central fråga inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och en fråga som diskuteras inom ramen för regeringskonferensen är beslutspro- cedurerna. Flera medlemsländer inklusive Sverige eftersträvar en högre ef- fektivitet inom samarbetet och menar att ett ökat inslag av beslut med kvali- ficerad majoritet skulle leda till att unionen bättre kan tillvarata de gemen- samma utrikespolitiska intressena. Ett flertal motioner tar upp frågan om beslutsordningen inom den gemen- samma utrikes- och säkerhetspolitiken. I motion U515 (kd) yrkande 48 yrkas att grundordningen skall vara att beslutsfattandet sker med kvalificerad ma- joritet till skillnad från i dag när de flesta beslut fattas med enhällighet. I yrkande 44 i samma motion efterlyses fler utrikespolitiska markeringar från unionens sida. I motion U14 (fp) yrkande 3 yrkas att vetorätten skall begrän- sas till frågor som är av nationellt intresse. I motion U516 (s) yrkande 1 (delvis) yrkar motionären att vetorätten måste finnas kvar inom det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet. Utrikesutskottet anförde i betänkande 1995/96:UU13 att ett flertal refor- mer inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste övervägas inför en utvidgning av EU. Utskottet omnämnde bl.a. en gemensam plane- rings- och analysfunktion. Vidare anförde utskottet följande: Inför en utvidgning av EU måste även andra reformer övervägas. Till dessa hör beslutsreglerna inom GUSP. Hittills har beslut inom EU:s andra pelare fattats med enhällighet. Det har ibland visat sig svårt att finna kompromisser som har kunnat tillfredsställa samtliga 15 medlemsländer. Ett EU med tolv eller flera nya medlemmar får knappast lättare att hitta fram till en gemensam hållning i utrikespolitiska frågor. Ytterst är det naturligtvis den politiska viljan som blir avgörande för framgången, men de formella beslutsreglerna har också sin betydelse. Utskottet har erfarit att på ett mer övergripande plan är det regeringens upp- fattning att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken bör stärkas. Regeringen menar att det är viktigt att unionen ges tillräcklig slagkraft på utrikespolitikens område för att kunna hantera de utmaningar den kommer att stå inför i framtiden. Regeringen anser vidare att för att bäst kunna utnyttja unionens kapacitet bör ytterligare samordning ske mellan unionens utrikesrelaterade instrument (den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, handelspolitiken och biståndspolitiken). Inte minst erfarenheterna från det forna Jugoslavien pekar på nödvändigheten av att kunna använda ett brett spektrum av insatser. Re- geringens linje i regeringskonferensen är därför att ytterligare stärka koordi- neringen mellan unionens första och andra pelare. Utskottet noterar att regeringens utgångspunkt är ökad effektivitet och be- slutsförmåga i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. I en situa- tion med tjugo eller fler medlemmar skulle unionens beslutsförmåga påver- kas negativt av en stelbent tillämpning av enhällighetsprincipen. Regeringen har därför visat öppenhet i konferensen när det gäller utökat beslutsfattande med kvalificerad majoritet inom den gemensamma utrikes- och säkerhets- politiken, dock med ovillkorlig rätt att använda vetot i alla frågor av vitalt nationellt intresse. Beträffande frågor som berör försvarsdimensionen skall, menar regeringen, enhällighet fortsatt gälla. Utskottet anser att regeringens ståndpunkter när det gäller förändringar av beslutsordningen inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är väl avvägda. Enligt utskottets uppfattning bör det svenska agerandet betingas dels av det grundläggande intresset att effektiviteten i det utrikes- och säkerhetspoli tiska samarbetet förbättras, dels att samarbetet bibehåller sin mellanstatliga karaktär. Det är i avvägningen mellan dessa två faktorer - effektivitet och legitimitet - som en beslutsmodell inför framtiden kan sökas. Den uppfattning som Sverige har framfört i konferensen och som har re- dovisats till riksdagen är att inläggande av nationellt veto bör utnyttjas spar samt. Av formuleringen "vitalt nationellt intresse" följer att vetorätten endas skall ses som en yttersta åtgärd. I regeringens skrivelse 1995/96:30 om rege- ringskonferensen anges som exempel frågor som rör den militära alliansfri- heten, Sveriges säkerhetspolitiska grundhållning och andra frågor av över- gripande utrikes- och säkerhetspolitisk karaktär. Utskottet finner dessa preci- seringar väl avvägda. Inom den grundläggande ram som angetts ovan anser utskottet att föränd- ringar av beslutsordningen inom den gemensamma utrikes- och säkerhets- politiken är både möjliga och önskvärda. Syftet måste vara att uppnå en större effektivitet och handlingsförmåga som bl.a. tar sig uttryck i att gemen- samma ställningstaganden underlättas. Det är utskottets uppfattning att en bibehållen rätt till nationellt veto kan kombineras med utökade möjligheter till beslut med kvalificerad majoritet. Utskottet konstaterar vidare att förhandlingar i denna fråga pågår i rege- ringskonferensen och att de förhandlingarna är föremål för löpande samråd i riksdagens EU-nämnd. Med det anförda anser utskottet att motionerna U515 (kd) yrkandena 44 och 48, U14 (fp) yrkande 3 och U516 (s) yrkande 1 (delvis) är besvarade. I motionerna U15 (kd) yrkande 4 (delvis) och U503 (m) anförs att även kon- struktiv röstnedläggning, dvs. möjligheten för ett land att lägga ned sin röst och på så sätt ta avstånd från ett beslut utan att hindra övriga länder från at gå vidare, är ett alternativ till enhällighet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Utskottet menar att konstruktiv röstnedläggning bör ses som en möjlighet att effektivisera beslutsfattandet i den andra pelaren. En sådan ordning skulle dock sannolikt kräva att principer lades fast bl.a. rörande finansiella aspekte och det minimiantal av stater som aktivt måste stödja ett beslut. Utskottet anser att förslaget är en möjlig väg framåt under förutsättning att vetorätten samtidigt bibehålls. Med det anförda betraktar utskottet motionerna U15 (kd) yrkande 4 (delvis) och U503 (m) som besvarade. Ett antal motioner tar upp frågor kring det löpande samarbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, dvs. det samarbete som äger rum på grundval av nu gällande fördrag. I motion U516 (s) yrkande 7 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att EU:s kontakter med tredje land skall beakta de mänskliga rättigheterna. Utskottet vill inledningsvis framhålla att bristen på respekt för de mänskli- ga rättigheterna i enskilda länder ständigt är föremål för uppmärksamhet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det framgår även av regeringens skrivelse där regeringen anför att EU:s politik när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna stämmer väl överens med Sveriges traditionella syn i dessa frågor. Vidare vill utskottet erinra om att ett av målen (art. J.1 andra stycket i Unionsfördraget) för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vil- ket även anförts tidigare i detta betänkande, är att utveckla och befästa de- mokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga rättigheter- na och de grundläggande friheterna. Motsvarande mål gäller även för ut- vecklingssamarbetet (art. 130u.2 i Romfördraget). I de avtal som unionen upprättar med tredje land (Europaavtal, part- nerskapsavtal, Europa-Medelhavsavtal samt biståndsavtal) ingår särskilda artiklar där det framhålls att parterna skall beakta och respektera de mänskli- ga rättigheterna. På grundval av dessa avtal kan en politisk dialog föras mel- lan parterna, dvs. skulle brott mot de mänskliga rättigheterna förekomma i ett samarbetsland kan det påtalas inom ramen för dialogen med det aktuella samarbetslandet. Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill utskottet framhålla att när det är nödvändigt att påtala brister i respekten för de mänskliga rättigheterna i e samarbetsland, utgör de medel som står till förfogande genom EU- samarbetet ett värdefullt komplement till de möjligheter som finns att i bila- terala kontakter påtala bristerna. Enligt utskottets mening ger således avtalen mellan EU och tredje land ytterligare en, inte minst för Sverige, värdefull möjlighet att påverka regeringar i länder där brister i respekten för - eller brott mot - de mänskliga rättigheterna förekommer. Utskottet ser även posi- tivt på unionens allmänna politik när det gäller de mänskliga rättigheterna där skyddet och stärkandet av dessa är en viktig konfliktförebyggande och fredsbevarande insats. I motion U16 (mp) är perspektivet ett annat. Motionären noterar att skriv- ningarna i artiklarna kring mänskliga rättigheter varierar mellan avtalen och menar att det ligger i unionens intresse att i alla avtal med tredje land ha samma formuleringar. Utskottet kan konstatera att skrivningarna vad beträffar de mänskliga rät- tigheterna kan variera. I vissa avtal stipuleras att principerna för demokratis ka och mänskliga rättigheter "ligger till grund för parternas inrikes- och utrikespolitik" medan det i andra fall talas om att dessa principer "vägleder parternas inrikes- och utrikespolitik". Regeringen framhåller i skrivelsen att unionens agerande under året mycket har kommit att präglas av försöken att finna nya former för dialog med andra länder och regioner om frågor kring de mänskliga rättigheterna i syfte att uppnå ett ökat genomförande av länders internationella åtaganden för de mänskliga rättigheterna i nationell politik. Det kan vidare anföras att de mänskliga rättigheterna, såsom de nedlagts i FN:s förklaring och två grundläggande MR-konventioner, är universella. När det gäller att bedöma respekten för de mänskliga rättigheterna i olika länder finns således ingen variation. Grundsynen - som bygger på folkrätten - är absolut och allmängiltig. Utskottet vill framhålla att det faktum att skrivningarna i avtalen varierar inte avspeglar någon variation i synen på att respekten för de mänskliga rättigheterna skall upprätthållas. Artiklar i avtalen, som understryker vikten av att de mänskliga rättigheterna respekteras, syftar till att ha en avtalsmäss grund att stå på för att kunna föra en dialog när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och för att kunna vidta ensidiga åtgärder (suspension av avtalet) från unionens sida när det i ett samarbetsland förekommer uppen- bara brister i respekten för - eller brott mot - de mänskliga rättigheterna. De är i detta perspektiv som skrivningarna i avtalen bör bedömas. Med det anförda avstyrker utskottet motion U16 (mp) och betraktar motion U516 (s) yrkande 7 som besvarad. I motion U402 (m) yrkande 1 efterlyser motionären en översyn av art. 223 i Romfördraget för att utöka möjligheterna till vapenexport. I anledning av ett liknande yrkande anförde utrikesutskottet i betänkande 1996/97:UU6 om krigsmaterielexporten följande: Artikel 223 i Romfördraget möjliggör för EU:s medlemsstater att undanta tillverkning och handel med krigsmateriel från unionens regelverk, för att skydda egna väsentliga säkerhetsintressen. Detta innebär att det på detta område inte finns någon gemenskapskompetens. Reglerna rörande krigsma- terielexport varierar sålunda kraftigt från land till land, både till form och innehåll. Det är enligt utskottets bedömning knappast troligt att detta förhål- lande kommer att ändras inom en snar framtid. Inom ramen för den nu pågå- ende regeringskonferensen, som syftar till en omförhandling av EU- fördra- gen, har den hittillsvarande tillämpningen av artikel 223 diskuterats, liksom en eventuell förändring av fördragstexten. Det framstår dock som mycket osannolikt att några regeländringar kommer till stånd inom ramen för konfe- rensen. Vad gäller en eventuell framtida harmonisering av exportlagstift- ningen måste för Sveriges vidkommande vår restriktiva exportpolitik tas som utgångspunkt. Under denna förutsättning ser utskottet positivt på en harmo- nisering av lagstiftningen. Dessa utskottets bedömningar kvarstår oförändrade. Frågor kring krigsmaterielexporten och försvarsindustriellt samarbete be- handlades även utförligt i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande 1996/97:UFöU1. I betänkandet anförde utskottet följande: Sveriges intresse för ett närmare försvarsindustriellt samarbete är funktionell och utgår från det svenska försvarets intresse av effektiv och konkurrens- kraftig materielanskaffning och stöd från svensk försvarsindustri. En in- hemsk försvarsindustri utgör i sig en säkerhetspolitisk tillgång. Med hänsyn till den begränsade inhemska marknaden, de ökade svårigheterna att upprätt- hålla nödvändig bredd inom den egna försvarsindustrin samt med hänsyn till strävan att bibehålla en hög teknisk nivå inom kritiska områden och en fort- satt kostnadseffektiv materielförsörjning, framstår ett väsentligt utökat inter nationellt samarbete som en förutsättning för den svenska försvarsindustrins överlevnad. Utrikesutskottet konstaterar att ett utökat internationellt samarbete kan ge- nomföras utan att det kräver ändringar i Romfördragets art. 223. Avgörande för att ett sådant samarbete skall komma till stånd är dels att svensk industri och svenska myndigheter kan bidra med kvalificerade tekniska kunskaper, dels att myndighetsstöd lämnas i sådan art och omfattning att samarbetet underlättas. Samarbetet kan röra beställarsamverkan, utbildningsstöd eller att en formell ram för samarbetet upprättas. Utskottet avstyrker därmed motion U402 (m) yrkande 1. I motion U15 (kd) yrkande 4 (delvis) yrkas att biståndet inom Lomé- samarbetet i högre grad inriktas på de fattigaste länderna. Utskottet noterar inledningsvis att i Romfördragets artikel 130u slås fast att gemenskapens politik avseende utvecklingssamarbete skall främja kam- pen mot fattigdomen i utvecklingsländerna. En resolution innehållande riktlinjer för fattigdomsbekämpning antogs av rådet år 1993. Där anges fattigdom både som ett allvarligt utvecklingshinder och som en potentiell källa till instabilitet och konflikt. Utskottet noterar vidare att regeringen i förberedelserna inför omförhand- lingen av Lomékonventionen framhållit att den skall verka för följande pri- oriteringar: - fattigdomsbekämpning - koncentration på länderna Afrika - effektivitet - partnerskap (gemensamma institutioner och dialog med samarbetsländer- na) - WTO-förenlighet. Utskottet ansluter sig till regeringens prioriteringar härvidlag och konstatera att fattigdomsbekämpning redan är det övergripande målet för EU:s utveck- lingssamarbete, liksom för det svenska utvecklingssamarbetet, och skall således genomsyra unionens bistånd till utvecklingsländerna. Därmed avstyrker utskottet motion U15 (kd) yrkande 4 (delvis). I motion U508 (v) yrkande 5 yrkas att biståndet till Central- och Östeuropa flyttas ut ur EU:s budget för u-landsbistånd eftersom biståndet till Europas närområde enligt motionärerna växer snabbare än biståndet till utvecklings- länderna. Enligt vad utskottet inhämtat ligger av budgettekniska skäl unionens exter- na aktioner under samma utgiftsområde. Vid den fortsatta uppdelningen av unionens budget görs emellertid en klar åtskillnad mellan biståndet till ut- vecklingsländerna och samarbetet med Central- och Östeuropa. Samarbetet inom PHARE- och TACIS-programmen sorterar till yttermera visso under ett annat generaldirektorat än utvecklingsbiståndet och behandlas i särskilda styrkommittéer. Det finns därför enligt utskottets bedömning ingen risk för att utveck- lingsbiståndet och östsamarbetet påverkar varandra negativt i budgetteknisk bemärkelse. Utskottet har också erfarit att även om biståndet till Europas närområde växer snabbare än biståndet till utvecklingsländerna ökar även det senare i absoluta tal. Det är enligt utskottets uppfattning positivt och visar på unio- nens beredvillighet att bidra till tillväxt och ökad välfärd både i Central- oc Östeuropa och i utvecklingsländerna. Utskottet avstyrker därmed motion U508 (v) yrkande 5.
5.5 Visst samarbete inom ramen för Europeiska gemenskapen (första pelaren i samarbetet) Skrivelsen Regeringen betonar i skrivelsen att jämställdhetsfrågorna har fått stor upp- märksamhet i EU-samarbetet under 1996. Medel har beviljats till en rad samarbetsprojekt inom ramen för EU:s fjärde handlingsprogram för jäm- ställdhet. Rådet, som i detta fall konstitueras av social- och arbetsmark- nadsministrarna inklusive statsråd ansvariga för jämställdhet, har behandlat och antagit flera nya rättsakter och fört politiska diskussioner i frågor som rör positiv särbehandling. Rådet har även antagit flera nya rättsakter och fört politiska diskussioner i frågor som rör positiv särbehandling och bevisbör- dans placering i mål om könsdiskriminering. Regeringen anför att sammantaget innebär detta dels ett förstärkt politiskt åtagande och förbättrade villkor för jämställdhet mellan kvinnor och män inom EU och dels att Sverige har varit pådrivande i samarbetet inom detta område. Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik I skrivelsen redovisas att vid Europeiska rådets möte i Bryssel 1993 antogs en handlingsplan baserad på kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrens- kraft och sysselsättning. Europeiska rådet deklarerade i slutsatserna från mötet att avsikten var att rådet i december varje år skulle göra en årlig upp- följning av handlingsplanen. Sedan Brysselmötet har nya initiativ inom sys- selsättningsområdet tillkommit både i det reguljära arbetet i ministerrådet och vid Europeiska rådets möten. Vid Europeiska rådets möte i Cannes i juni 1995 enades stats- och rege- ringscheferna om att en studie skulle göras av den ömsesidigt gynnsamma effekt som kan uppnås genom en förstärkt samordning av den ekonomiska politiken och strukturpolitiken. En första rapport om detta lämnades till Madridmötet i december 1995. I syfte att uppfylla mandatet från Cannes lämnade kommissionen sin slutliga rapport, KOM (96) 8 slutlig, till Europe- iska rådets möte i Dublin 1996. Rapporten analyserar EU som en ekonomisk enhet och poängterar att ett integrerat synsätt på sysselsättningspolitiken bör medföra att de ömsesidigt gynnsamma effekterna av makroekonomisk politik och strukturpolitik maximeras. I den förklaring om sysselsättningspolitik som antogs i Dublin uttalade stats- och regeringscheferna sitt stöd för rappor- ten. Vid Europeiska rådets möte i Florens den 21-22 juni 1996 presenterade kommissionens ordförande ett förslag till en europeisk förtroendepakt för sysselsättning, KOM (96) 1 slutlig. Huvudmålet med förtroendepakten är att skapa en bred samsyn bland medlemsstaternas regeringar, arbetsmarknadens parter och EU:s institutioner om en sysselsättningsstrategi. Vid Europeiska rådets möte i Dublin i december gjordes en första avstämning över hur väl strategin i förtroendepakten fungerat. Regeringen framhåller i skrivelsen att kommissionen, inom ramen för för- troendepakten för sysselsättning presenterade ett meddelande till Europeiska rådet i Dublin, KOM (96) 6 slutlig. I meddelandet försöker kommissionen utröna hur det bäst kan säkerställas att tjänstesektorns ekonomiska och sys- selsättningsskapande möjligheter utnyttjas maximalt. I syfte att nå fram till en åtgärdsplan har kommissionen för avsikt att under våren 1997 lägga fram en vitbok om tjänster. Denna är tänkt att utgöra en grund för en bred debatt vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997. Vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994 ombads medlems- länderna att utarbeta fleråriga nationella sysselsättningsprogram utifrån re- kommendationer på fem nyckelområden (utbildningens roll för att stärka sysselsättningen, en sysselsättningsintensiv tillväxt, minskade indirekta ar- betskraftskostnader, en effektivare arbetsmarknadspolitik samt förstärkta insatser för utsatta grupper). Vid Europeiska rådets möte i Madrid i decem- ber 1995 och i Florens i juni 1996 ombads länderna att i sina sysselsätt- ningsprogram prioritera vissa områden, vilka utgör en vidareutveckling av fempunktsprogrammet från Essen. Vid Europeiska rådets möte i Dublin antogs en förklaring som väntas komma att styra det fortsatta arbetet med de nationella sysselsättningsprogrammen. Vid Europeiska rådets möte i Essen ombads rådet (i dess sammansättning av ekonomi- och finansministrar och i dess sammansättning av arbetsmark- nadsministrar) och kommissionen att årligen rapportera till Europeiska rådet om utvecklingen inom sysselsättningsområdet. En gemensam rapport om detta (den s.k. enhetsrapporten om sysselsättning) lämnades till Dublinmötet. Regeringen anför i skrivelsen att i den enhetsrapport som lämnades till Eu- ropeiska rådet i Dublin i december 1996, vilken kom att utmynna i Dublin- förklaringen om sysselsättning, har flera frågor som Sverige drivit fått stort utrymme. En aktiv arbetsmarknadspolitik och betydelsen av det livslånga lärandet betonas tydligt. Vidare betraktas sysselsättnings- och arbetsmark- nadspolitiken som integrerade delar av den ekonomiska politiken. Som framgått av det svenska fleråriga sysselsättningsprogrammet lägger Sverige tyngdpunkten vid aktiva åtgärder och att rikta fokus på behovet av att sårbara grupper - arbetslösa kvinnor, arbetslösa unga och långtidsarbetslösa - måste ges speciellt stöd. Däremot läggs mindre vikt vid passiva åtgärder. Regeringen anför vidare att Sverige fäster mycket stor vikt vid den gemen- samma uppföljning av Essenbeslutet som rådet, kommissionen, medlemssta- terna och parterna genomför. Europeiska rådet har vid ett flertal möten fram- hållit att hänsyn bör tas till respektive lands specifika ekonomiska och socia- la situation. Det är således en sak för varje medlemsland att bedöma den egna situationen och att välja var tyngdpunkten i det nationella sysselsätt- ningsprogrammet skall ligga, anför regeringen i skrivelsen. Inre marknaden, fri rörlighet Den inre marknaden utgör ett centralt instrument för att uppnå de mål som medlemsstaterna enats om inom ramen för Unionsfördraget, anför regeringen i skrivelsen. EU har under år 1996 fortsatt att utveckla den inre marknadens sätt att fungera. I synnerhet har arbetet präglats av att säkerställa och fullb da den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer. Regeringen anför vidare att unionen med lagstiftning och andra åtgärder även har fördjupat samarbetet inom andra delar av det ekonomiska och socia- la samarbetsområdet: transporter, näringspolitik, energi, jordbruk, livsmedel, fiske, konsumentpolitik, immaterialrätt, utbildning, forskning, kultur och media samt informationsteknik och samhället. Regeringen framhåller vidare att när kommissionens vitbok presenterades år 1985 innehöll den en rad förslag som då ansågs nödvändiga för att full- borda den inre marknaden, dvs. skapa fri rörlighet för varor, personer, tjäns- ter och kapital. Flertalet av vitbokens föreslagna direktiv och förordningar var genomförda år 1993. Arbetet i EU har därefter handlat mindre om lag- stiftningsfrågor och mer fokuserats till tillämpningen av de gemensamma reglerna. Under år 1996 fick diskussionen om hur likformigheten och effek- tiviteten på den inre marknaden kan stärkas förnyad kraft, bl.a. genom en kommissionsrapport om den inre marknadens effektivitet och följder. Regeringen framhåller att i slutet av år 1996 påbörjades arbetet med en skrivelse om Sverige och den inre marknaden (skr. 1996/97:83). Skrivelsen ger en översikt över EU:s inre marknad och innehåller bl.a. en fördjupad genomgång av de olika instrument som finns för att bevaka och förhindra uppkomsten av tekniska handelshinder. Skrivelsen överlämnades till riksda- gen i början av mars 1997. Skrivelsen har behandlats av näringsutskottet i betänkande 1996/97:NU14 Sverige och den inre marknaden. När det gäller konsumentfrågorna i EU framhåller regeringen att enligt EG-fördraget skall samarbetet bidra till att en hög konsumentskyddsnivå uppnås genom tillnärmning av medlemsstaternas bestämmelser som syftar till att upprätthålla den inre marknaden och få den att fungera. EU kan också göra särskilda insatser som understöder och kompletterar medlemsstaternas politik. Regeringen anför att det övergripande målet för svensk konsumentpolitik i EU är att ge konsumenterna en stark ställning på marknaden och att främja konsumenternas intressen och inflytande i ett integrerat Europa. Samtidigt skall det vara möjligt att bibehålla och utveckla nivån på svensk konsument- politik. Konsumentpolitiken har fått en tydligare plats i unionen sedan den våren 1995 fick ett eget generaldirektorat. Frågornas betydelse har därigenom understrukits, och det finns numera ett naturligt forum för att bättre kunna ta till vara konsumentintresset. Inte desto mindre har Sverige i den pågående regeringskonferensen drivit frågan om att förstärka EG-fördraget i syfte att ytterligare stärka konsumenternas intressen. Under 1996 har två konsumentrådsmöten ägt rum. En av de mer långsikti- ga frågorna under 1996 var arbetet med kommissionens treåriga konsument- politiska program. Kommissionen och ordförandeskapet höll under hösten seminarier om konsumenten och informationssamhället och om s.k. allmän- nyttiga tjänster samt en offentlig utfrågning om finansiella tjänster. Under hösten presenterade ordförandeskapet ett dokument om utsatta konsument- grupper. Ekonomiska och monetära unionen I skrivelsen framhålls att viktiga beslut kopplade till införandet av den ge- mensamma valutan fattades vid Europeiska rådets möte i juni i Florens, men framför allt vid decembermötet i Dublin. EMU-processen dominerades under det gångna året av tre frågor: - förhållandet mellan EU-länder som deltar i valutaunionen och de länder som står utanför (ERM2), - säkerställandet av budgetdisciplin i den tredje etappen (stabilitetspakten) och - eurons legala status.
Vid Europeiska rådets möte i Dublin kunde påtagliga framgångar noteras i dessa tre frågor, framhåller regeringen i skrivelsen. Den tredje etappen skall enligt Europeiska rådets beslut från Madrid i de- cember 1995 och Florens i juni 1996 i enlighet med EG-fördraget inledas den 1 januari 1999. Regeringen framhåller att vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 ombads Ekofinrådet att studera de frågor som uppstår eftersom samtli- ga medlemsländer sannolikt inte kommer att delta i valutaunionen vid dess inledning. Arbetet med dessa frågor har sedan dess framskridit och inför Europeiska rådets möte i december 1996 presenterade Ekofinrådet en rapport om ett nytt växelkurssystem (ERM2) som skall ersätta dagens ERM. Rappor- ten godtogs av Europeiska rådet. Till toppmötet hade även EMI utarbetat en rapport om ERM2. Deltagande i det nya växelkurssystemet kommer att vara frivilligt, även om medlemsstaterna förväntas att delta. Sverige har under arbetet betonat att deltagande i växelkurssystemet skall vara frivilligt. Enligt den föreslagna utformningen av ERM2 kommer valutorna i de EU-länder som står utanför valutaunionen men väljer att delta i valutasamarbetet att knytas bilateralt til euron. Regeringen framhåller vidare att det under hela 1996 har förts intensiva diskussioner om den s.k. stabilitetspakten. I oktober 1996 presenterade kommissionen ett förslag till stabilitetspakt i form av två förordningar (KOM (96) 496 slutlig). Den ena förordningen som baseras på artikel 103 i EG-fördraget anger regler för ett s.k. early warning system, som i god tid skall varna medlemsstaterna om treprocentsgränsen kan överskridas. Den andra förordningen som baseras på artikel 104c i EG- fördraget anger regler för hur genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott skall kunna skyndas på och klargöras. Vid Europeiska rådets möte i Dublin i december blev huvudelementen i stabilitetspakten klara efter långa och svåra förhandlingar. Pakten omfattar samtliga medlemsstater, med betydande inskränkningar för de länder som inte deltar i valutaunionen. Dessa kan inte få föreläggan- den eller sanktioner. I syfte att övervaka medlemsstaterna enades stats- och regeringscheferna vid toppmötet i Dublin om att de medlemsstater som deltar i valutaunionen skall presentera stabilitetsprogram. De medlemsstater som inte deltar i valu- taunionen skall lämna konvergensprogram. Vad avser budgetpolitik skall innehållet i konvergensprogrammen motsvara innehållet i stabilitetspro- grammen. Regler för tillämpningen av underskottsförfarandet lades även fast vid toppmötet. Kommissionen skall utarbeta en rapport i samtliga fall som ett faktiskt eller planerat underskott i en medlemsstat överskrider 3 %. Om medlemsstaten inte inom utsatt tid vidtagit effektiva åtgärder för att korrigera underskottet skall rådet utfärda sanktioner inom tio månader efter det att medlemsstaterna rapporterat in data om de offentliga finanserna. Kommissionen antog den 16 oktober 1996 förslag till två rådsförordningar om euron. Regeringen framhåller också i skrivelsen att våren 1996 beslutades att den multilaterala övervakningen skall förenklas och göras mer effektiv. Detta innebär bland annat att ekonomi- och finansministrarna skall diskutera den ekonomiska politiken i medlemsstaterna tidigt varje vår innan kommissionen utarbetar en rekommendation till allmänna riktlinjer för hur den ekonomiska politiken skall bedrivas innevarande år. På grundval av kommissionens re- kommendation utarbetar rådet sedan ett utkast till allmänna riktlinjer. Regeringen framhåller i skrivelsen att den under hösten 1995 tillsatte en kommitté med uppgift att utarbeta faktaunderlag om effekterna av ett svenskt deltagande respektive icke-deltagande i valutaunionen. Utredningen, under ledning av professor Lars Calmfors, analyserade följande frågor: - Vilka blir de allmänna konsekvenserna av en monetär union? - Vilka blir effekterna för Sverige av att delta i den tredje etappen jämfört med att inte delta? - Vilka åtgärder skulle kunna vidtas för att uppnå en god ekonomisk ut- veckling om Sverige deltar respektive inte deltar? - Vilken typ av växelkursarrangemang vore lämpliga mellan de EU-länder som deltar i den monetära unionen och dem som står utanför? Den 4 november 1996 presenterade utredningen sitt betänkande (SOU 1996:158), varefter det sändes ut på remiss till en bred krets intressenter. Betänkandet och remissvaren skall tjäna som underlag för regeringens och riksdagens ställningstaganden under 1997 om Sveriges deltagande i valu- taunionen. Regeringen anför att starten av den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) år 1999 innebär behov av anpassningar och åtgär- der i såväl den privata som den offentliga sektorn. Detta gäller oavsett om Sverige blir medlem i valutaunionen eller inte. För att ett deltagande i valu- taunionen praktiskt skall vara möjligt måste förberedelserna ha inletts innan riksdagen skall ta ställning i denna fråga hösten 1997. Samtidigt är det ange- läget att dessa praktiska förberedelser görs på ett sätt som inte inskränker Sveriges möjligheter att välja om vi skall delta i eller stå utanför valutaunio nen. I augusti 1996 beslöt regeringen att det inom Finansdepartementet skulle inrättas en samordningsfunktion samt att det skulle tillsättas fem arbetsgrup- per med uppgift att arbeta med nationella praktiska förberedelser för ett eventuellt införande av euron i Sverige. Arbetsgrupperna har arbetat med områdena lagstiftning, finansiell sektor, näringslivssektor, offentlig sektor samt medborgarfrågor. Övriga frågor Regeringen lämnar i skrivelsen även en redovisning av upphandlingsfrågor- nas utveckling inom EU. Kommissionen presenterade 1995 ett förslag till ändring av upphandlingsdirektiven. Ändringarna är en följd av det upphand- lingsavtal som slutits i samband med avtalet om den nya Världshandelsor- ganisationen WTO. Detta avtal har beteckningen GPA (Government Procu- rement Agreement). Förslaget innebär att GPA-reglerna skall införlivas i upphandlingsdirektiven. Regeringen framhåller att Sverige delar kommissionens ståndpunkt att reglerna bör införlivas, för att åstadkomma så enkla regler som möjligt. Ändringsförslaget har behandlats i en rådsarbetsgrupp. Europaparlamentet har behandlat förslaget och avvisat det. Kommissionen har därför omarbetat förslaget och det togs upp på inre marknadsrådets möte den 26 november. Det nya förslaget har lämnats till Europaparlamentet för en ny granskning. I november 1996 presenterade kommissionen en grönbok om offentlig upphandling. I skrivelsen redovisas budgetens inkomster och Sveriges avgift till budgeten. Budgeten finansieras huvudsakligen av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter från medlemsländerna. Övriga inkomster utgörs av eventuellt över- skott från föregående år, diverse gemenskapsskatter, räntor på böter, EES- ländernas bidrag och diverse övriga inkomster. Den sammanlagda avgiften från medlemsländerna till gemenskapsbudge- ten består av fyra huvudkomponenter: tullar, särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, mervärdesskattebaserad avgift samt en avgift beräknad på bruttonationalinkomsten. Sverige får enligt anslutningsfördraget under de fyra första åren av med- lemskapet en successivt minskande återbetalning av delar av avgiften enligt den s.k. infasningsöverenskommelsen. Avgiften för 1996 uppgick enligt preliminärt utfall till 16 705 miljoner kronor. Återbetalningen till följd av infasningsöverenskommelsen motsvara- de 3 617 miljoner kronor. Nettoavgiften blev därmed 13 088 miljoner kro- nor, enligt regeringens beräkningar. När det gäller återflödet framhålls i skrivelsen att normalt brukar med detta begrepp avses de utgifter på EU:s budget som riktar sig mot ett särskilt medlemsland. Det är inte möjligt att beskriva hela EU-budgeten i sådana termer. Redovisningen av EU-budgeten är inte heller upplagd på ett sådant sätt att återflödet för ett enskilt land är lätt avläsbart. Återflödet är dock intressant som ett uttryck för hur man använder de resurser som medlems- länderna genom sina betalningar till budgeten ställer till EU:s förfogande, menar regeringen men framhåller i skrivelsen att för 1996 finns ännu inga sammanställningar över budgetens utfall i detta perspektiv. I skrivelsen re- dovisas emellertid det preliminära utfallet för några sektorer. Motionerna I partimotion U515 (kd) från allmänna motionstiden konstaterar motionärer- na att kommissionen är i färd med att genomföra det tredje handlingspro- grammet för jämställdhet. Kommissionen menar att ett viktigt arbete är att befästa det som redan har åstadkommits på området men poängterar att det inte är tillräckligt med åtgärder endast på arbetsmarknadsområdet. Kommis- sionen har därför som mål att stärka bilden av kvinnan i medierna och stödja kvinnors representation i politiska och beslutande organ. Motionärerna fram- håller att Sverige med lång erfarenhet av jämställdhetsarbete kan bidra med ytterligare kunskap som förstärker kommissionens arbete och yrkar att Sveri- ge aktivt skall bidra till att vidareutveckla EU:s jämställdhetspolitik (yrkand 8). Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik I samma motion framhåller motionärerna att EU:s stats- och regeringschefer vid sitt möte i Essen 1994 kom överens om de s.k. Essenpunkterna för att förstärka sysselsättningen inom EU: kampen mot arbetslösheten skulle kon- centreras på utbildningens roll, sysselsättningsintensiv tillväxt, minskade indirekta lönekostnader, ökad arbetsmarknadspolitisk flexibilitet och effek- tivitet och förstärkta resurser till utsatta grupper. Enligt motionärerna har regeringen inte tagit hänsyn till två av dessa punkter: minskade indirekta lönekostnader och arbetsmarknadspolitisk flexibilitet och effektivitet. Krist- demokraterna förordar bl.a. att i nuvarande statsfinansiella situation de indi- rekta lönekostnaderna sänks inom den sysselsättningsintensiva tjänstepro- duktionen eftersom den spelar en avgörande roll för att öka den totala pro- duktionen och att få ned arbetslösheten. Vidare hänvisar motionärerna till två betänkanden från Europaparlamentets social- och arbetsmarknadsutskott där det bl.a. framhålls att medlemsländerna bör satsa på att främja tjänster som är inriktade på hemmet och familjen och att beskattningen av arbete, i syn- nerhet låglönejobb, bör sänkas. Motionärerna begär ett riksdagens tillkänna- givande om att Sverige skall följa uppmaningen från Europaparlamentet och satsa på tjänster till hushållen (yrkande 29). I motion U516 (s) från allmänna motionstiden anför motionären att rege- ringen måste verka för att begreppet ökad flexibilitet på arbetsmarknaden definieras som ett stärkande av individens resurser och möjligheter på ar- betsmarknaden, inte som åtgärder som skall tvinga fram ett visst beteende hos individen (yrkande 11). I motion U15 (kd) med anledning av regeringens skrivelse anförs att Sve- rige borde inrikta sig på att sänka arbetskraftskostnaderna bl.a. genom en lägre skatt på arbete samt på ett lägre totalt skattetryck för att landet skall närma sig andra europeiska länder samt för att undvika att skattenivån förblir kostnadsdrivande (yrkande 4 delvis). Inre marknaden, fri rörlighet I Moderata samlingspartiets partimotion U502 (m) från allmänna motionsti- den framhålls att den inre marknaden skapar goda förutsättningar för uthållig tillväxt och högt välstånd. Däremot är nästan alla de faktorer som bestämmer arbetslösheten föremål för nationella beslut. Arbetsmarknadens regler och funktionssätt avgörs i allt väsentligt på nationell nivå. Förutsättningen för e centralisering av en sådan poltik finns inte och kommer att bli mindre i takt med att unionen utvidgas och blir än mer heterogen. Försök att centralt regle- ra arbetsmarknad och löneavtal skulle kunna få förödande effekter i bräckli- ga ekonomier som är stadda i snabb tillväxt framhåller partiet. Vidare anförs att en effektivt fungerande inre marknad i kombination med en stabil valuta ger goda förutsättningar för att medlemsländerna nationellt skall kunna få effektiva arbetsmarknader. Enligt motionärerna bör EU ta som en huvud- uppgift att undanröja hinder för företagandets tillväxt och verka för en union för företagande och arbete (yrkande 4). Endast därigenom kan Europas kon- kurrenskraft stärkas och massarbetslösheten pressas tillbaka menar motionä- rerna. En annan aspekt av den inre marknaden är den fria rörligheten för varor och personer. I motion U506 (m) från allmänna motionstiden konstaterar motionärerna att EU-medborgare har möjlighet att resa utan visum mellan medlemsländerna och passtvånget kommer att avskaffas mellan de länder som ingår i Schengensamarbetet. Däremot måste affärsmän och turister från länder vars medborgare avkrävs visum för att vistas i ett EU-land söka visum inte bara till ett land utan till samtliga medlemsstater som skall besökas. För både turister och personer som i sin yrkesutövning ofta besöker ett eller flera medlemsländer är detta en stor olägenhet. Motionärerna förordar förenklade visumrutiner inom EU och menar att Sverige bör verka pådrivande i denna riktning. I partimotion U515 (kd) från allmänna motionstiden framhåller Kristde- mokraterna att den fria rörligheten för varor behöver kompletteras med ett allt starkare konsumentskydd och en höjd kvalitetsstandard på de varor som till följd av den fria rörligheten säljs över hela Europa. Motionärerna menar att med hänvisning till nationella krav på skydd för hälsa, miljö och säkerhet bör enskilda länder kunna tillämpa strängare produktkrav. Medlemskapet i EU innebär att Sverige kan vara med och utforma de gemenskapsregler som är av betydelse ur konsumentskyddssynpunkt. Enligt motionärerna är det viktigt att Sverige verkar för att Romfördragets viljeinriktning att uppnå en hög konsumentskyddsnivå förverkligas samt att konsumenterna skall kunna ställa krav på uttömmande märkning som anger innehåll, produktionssätt, ursprungsland, särskilt när det gäller livsmedel, läkemedel och hushållske- mikalier (yrkande 59). Ekonomiska och monetära unionen När det gäller den ekonomiska och monetära unionen (EMU) anför motionä- rerna bakom kommittémotion U14 (fp) med anledning av regeringens skri- velse att frånvaron av en gemensam valuta är det största hindret för mer handel, inte minst för små och medelstora företag. Genomförandet av en gemensam valuta skulle spela en stor roll för enandet av Europa. Folkpartiet anser även att Sverige bör vara med från inledningen av EMU:s tredje fas 1999, dvs. införandet av den gemensamma valutan. Såväl ekonomiska som politiska skäl talar för att Sverige inte bör sitta på åskådarläktaren när den ekonomiska integrationen drivs vidare. Vidare menar motionärerna att det finns ett stort politiskt värde i att tillhöra den grupp länder som aktivt arbe vidare för fortsatt integration. Möjligheterna att vara med och bestämma EU:s dagordning och att påverka utvecklingen på andra viktiga områden som miljösamarbetet, östutvidgningen eller brottsbekämpningen ökar påtagligt om Sverige deltar i det ekonomiska samarbetet fullt ut (yrkande 7). I motion U516 (s) från allmänna motionstiden anförs att ett genomförande av EMU senast 1999 är en mycket kontroversiell och genomgripande händel- se med långtgående följder för Sverige. Även fördragsändringar med avse- ende på EMU bör kunna tas upp på dagordningen för regeringskonferensen och regeringen bör verka i den riktningen (yrkande 4). Vidare anser motionä- ren att Sverige skall förbehålla sig rätten att stå utanför den ekonomiska och monetära unionen (yrkande 5). Motionären anför också att huvuddelen av de medel som medlemsländerna kan tänka sig för att bekämpa arbetslösheten är defensiva åtgärder och menar att den stabiliseringspolitik som bedrivs i unionen måste omprövas (yrkande 10). Liknande är tongångarna i kommittémotion U11 (v) med anledning av re- geringens skrivelse. Motionärerna menar att sysselsättningsmålen har under- ordnats prisstabiliteten såväl i EU som i Sverige. De menar att denna eko- nomiska politik är ensidig och att Sverige bör verka för en genomgripande förändring av unionens ekonomiska politik (yrkande 3). Motionärerna anför vidare att Sveriges deltagande i stabilitets- och tillväxtpakten, som är ett komplement till EMU-delarna i fördraget, har fastställts utan riksdagsbeslut eller riksdagsdebatt. Motionärerna vänder sig mot tillvägagångssättet och menar att ett fastställande i denna fråga, som förmodligen för lång tid hotar att binda Sveriges ekonomiska politik, borde ha hanterats på annat sätt än genom viss information till finansutskottet och samråd i EU-nämnden (yrkande 4). När det gäller det förberedelsearbete som regeringen aviserar i skrivelsen vad avser ett eventuellt svenskt deltagande i EMU menar motionä- rerna att också alternativet utanförskap grundligt skall förberedas. Det ställe särskilda krav på vilken ekonomiskt politik som kan föras i en sådan situa- tion och hur kronans värde kan försvaras. Detta alternativ måste grundligt analyseras menar motionärerna (yrkande 5). Vidare föreslår motionärerna att regeringen tar upp frågan om en föränd- ring av grundvillkoren för EMU och konvergenspolitiken vid regeringskon- ferensen (yrkande 6). Motionärerna bakom motion U11 (v) framhåller också att den sittande regeringen inte kan anses ha fullt mandat att ta beslut om deltagande i EMU:s tredje steg utan att först ha förankrat beslutet i en rådgi- vande folkomröstning (yrkande 15). Även Miljöpartiet menar i motion U12 (mp) att frågan om svenskt delta- gande i EMU:s tredje steg är så viktig att den bör avgöras av en folkomröst- ning (yrkande 1). Frågan om information om EMU/EU tas upp i motion K909 (s). Motionä- ren anför att frågan om Sverige skall gå med i den gemensamma valutaunio- nen är en av de största vi har haft att ta ställning till i modern tid. Det beh en bred och saklig debatt, där medborgarna måste få tillgång till information som belyser alla aspekter. Det finns också stor anledning att från statsmak- ternas sida informera om hur EU utvecklats och vilka framgångar vi haft samt var det är viktigt att Sverige intar en starkare hållning och utvecklar arbetet i vissa gemensamma frågor och mellanstatligt samarbete i de tre olika pelarna.
Övriga frågor Motionärerna bakom motion U515 (kd) från allmänna motionstiden anför när det gäller bioteknologi att patent på bioteknologiska uppfinningar under lång tid debatterats inom EU. Kommissionen har under 1996 lagt fram ett revide- rat direktivförslag där man har försökt att göra en tydligare skillnad mellan patenterbara uppfinningar och upptäckter som generellt inte kan patenteras. Även villkoren för patent har skärpts och genterapi av mänskliga könsceller har förbjudits. Trots detta anser Kristdemokraterna att ändringarna inte är tillräckliga och yrkar att Sverige skall avvisa kommissionens direktivförslag om patent på bioteknologiska uppfinningar (yrkande 39). I kommittémotion U11 (v) med anledning av skrivelsen tar man även upp vissa frågor kring regelverket för offentlig upphandling inom unionen. I motionen anförs att kommissionens grönbok om offentlig upphandling byg- ger på en abstrakt idealmodell av EU:s inre marknad som är mycket långt från verkligheten. Motionärerna menar att det i huvudsak borde räcka med att ansluta sig till de regler som uppställts inom WTO för att reglera den offentliga upphandlingen (yrkande 7). I skrivelsens avsnitt 6.1.5 behandlas förfarandet vid alltför stora underskott i de offentliga finanserna inom ramen för det ekonomiska och monetära samarbetet. Motionärerna vill i detta sammanhang ha en markering om att det är regering och riksdag som i Sverige avgör storleken på den offentliga sektorn (yrkande 8). Vidare anför motionärerna att det svenska nettobidraget till unionens bud- get har blivit större än beräknat förutom de kostnader för statsförvaltningen som EU-samarbetet har medfört. En grundlig utredning om hur den offentli- ga sektorns ekonomi har påverkats av medlemskapet bör därför göras (yrkande 12). Även i motion U12 (mp) tas frågan om kostnaderna för EU-medlemskapet upp. Motionärerna menar att skrivelsens genomgång i denna del inte är komplett och begär att regeringen återkommer till riksdagen med en redo- visning av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet (yrkande 3). I motion U11 (v) med anledning av regeringens skrivelse vill motionärerna fästa uppmärksamheten även på barns situation. De anför att arbetslösheten och den ekonomiska krisen drabbar barnen särskilt hårt. De föreslår att: - EU förbinder sig genom en ministerrådsdeklaration att i sina beslut följa FN:s barnkonvention utan att kommissionen ges kompetens att lagstifta på barnpolitikens område, - kommissionen borde få i uppdrag att systematiskt granska alla förslag till förordningar, direktiv och förslag ur barnens perspektiv, - en särskild barnombudsman som bevakar att EU:s beslut är i enlighet med FN:s barnkonvention bör utses (yrkande 13). Vidare menar motionärerna att regeringen skall verka för att frågan om barnets rättigheter skall skrivas in i fördraget om Europeiska unionen (yrkande 14). I motion U516 (s) från allmänna motionstiden anförs att Europaparlamen- tet präglas av kaotiska förhållanden. Det är mycket svårt för parlamentariker- na att ha läget under kontroll på grund av administrativa brister och dålig struktur i plenararbetet, menar motionären, och föreslår att regeringen bör verka för att Europaparlamentet reformeras och effektiviseras (yrkande 12). I motion U703 (v) från allmänna motionstiden anförs att för att Barents- samarbetet skall kunna byggas ut och få ekonomisk vikt för regionen måste en hållbar infrastruktur byggas upp. Det existerande järnvägsnätet bör för- stärkas och byggas ut och dessa bandelar bör bli en del i det växande europe- iska järnvägsnätet. Motionärerna föreslår att regeringen verkar för att en ny järnvägslinje längs Norrlandskusten med förbindelse till Murmansk och Archangelsk blir ett av EU:s TEN-projekt (yrkande 6). Även i kommittémotion U810 (c) från allmänna motionstiden framhålls att fler investeringar krävs för att åstadkomma tillfredsställande gods- och per- sontransporter på väg och järnväg inom Barentsregionen. Motionärerna föreslår att EU utarbetar en plan för infrastrukturinvesteringar i regionen (yrkande 4). Centerpartiet anser vidare att det stöd unionen i dag ger till länderna i Öst- och Centraleuropa i ökad utsträckning bör tillfalla projekt i Barentsregionen (yrkande 5). Utskottets överväganden I motion U515 (kd) yrkande 8 menar motionärerna att Sverige aktivt skall bidra till att vidareutveckla EU:s jämställdhetspolitik. Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige, med våra erfarenhe- ter av och kunskaper om jämställdhetsarbete, har mycket att bidra med när det gäller att vidareutveckla unionens regelverk och tillämpningen av detta inom jämställdhetsområdet. En övergripande ambition att lyfta fram frågor om kvinnors och mäns villkor på olika områden i EU-samarbetet i sin helhet har också präglat Sverige hittillsvarande agerande. Erfarenheter av detta arbete och regeringens prioriteringar belyses i regeringens skrivelse Jäm- ställdhetspolitiken (skr. 1996/97:41, bet. 1995/96:AU8, rskr. 1996/97:155). Skrivelsen innehåller även ett avsnitt om jämställdhetsarbetet inom EU. I detta avsnitt lyfts frågan om en jämnare könsfördelning i unionens institutio- ner fram, vilket Sverige aktivt verkar för. Utskottet vill även framhålla att regeringen aktivt driver jämställdhetsfrå- gorna i regeringskonferensen och har presenterat ett förslag hur den för- dragsmässiga grunden för unionens jämställdhetsarbete kan förstärkas. Det svenska förslaget innebär, genom ändringar i fördragens inledande målsättningsartiklar, att främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män anges som ett centralt mål för EU. Förslaget innebär även ett fördragsfästan- de av principen att jämställdhetsperspektivet skall beaktas i alla gemenska- pens aktiviteter. De förslag som läggs fram på olika områden skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv och en analys skall företas beträffande förslagens konsekvenser för kvinnor respektive män. Vidare föreslås att nuvarande artikel 119 om lika lön för lika arbete skall utvidgas till att omfatta även frågor om lika villkor i arbetslivet och utgöra en rättslig grund för samarbete inom jämställdhetsområdet i stort. I förslaget ingår även att likabehandlings- principen kompletteras med en uttrycklig bestämmelse om att positiv särbe- handling vid anställning och befordran är tillåten. Enligt utskottets uppfattning ligger det svenska agerandet väl i linje med de önskemål motionären framför. Utskottet kan konstatera att det irländska utkastet till ny fördragstext inne- håller ett avsnitt om jämställdhet som syftar till att förstärka fördraget på jämställdhetsområdet. Utskottet noterar avslutningsvis i denna del att rege- ringens bedömning är att det finns ett relativt brett stöd från medlemsländer- na för en sådan förstärkning. Därmed anser utskottet att motion U515 (kd) yrkande 8 är besvarad. Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik I motion U515 (kd) yrkande 29 begärs ett tillkännagivande om att Sverige bör följa Europaparlamentets uppmaning att främja tillkomsten av nya tjänstearbeten som är riktade till hushållen och hemmen genom bl.a. sänkt skatt. Ett motsvarande yrkande framställs i motion U15 (kd) yrkande 4 (delvis). Skatteutskottet anför i sitt yttrande 1995/96:Sku4y följande med anledning av dessa motioner: Utredningen (Fi 1996:10) om förutsättningarna för tjänstesektorns utveckling har nyligen avlämnat betänkandet Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17). Utredningen har lagt fram en rad förslag om skatteundantag som ökar antalet sysselsatta i den hushållsnära tjänstesektorn. Utredningsförsla- gen är för närvarande föremål för remissbehandling. Också Skatteväxlingskommittén har behandlat dessa frågor i sitt slutbetän- kande Skatter, miljö och sysselsättning (SOU 1997:11). En bred majoritet i kommittén, bestående av s-, c-, fp-, v-, mp- och kd-ledamöterna, anser att en växling mellan miljö- och energiskatter och skatt på arbete kan vara ett vik- tigt redskap såväl i omställningen till ett mer ekologiskt hållbart samhälle som för att bekämpa arbetslösheten. De anser att förändringar av detta slag bör ske stegvis och med beaktande av vad som sker i omvärlden. Ledamöter- na från Moderata samlingspartiet har i en reservation framhållit en rad svå- righeter som är förenade med en skatteväxling men är i och för sig inte emot att skatter och avgifter används i miljöpolitiken. Enligt skatteutskottets mening bör regeringens ställningstagande till de ak- tuella förslagen avvaktas. Utskottet avstyrker motionsyrkandena. Utrikesutskottet delar skatteutskottets uppfattning att regeringens ställnings- tagande till de aktuella förslagen bör avvaktas. Vidare har utskottet inhämtat att regeringens sysselsättningsprogram inne- håller åtgärder inom samtliga fem punkter i Essenprogrammet. När det gäller de indirekta lönekostnaderna används lönesubventioner in- om arbetsmarknadspolitiken som ett sätt att öka möjligheterna för främst långtidsarbetslösa att erhålla ett arbete. Dessa subventioner är tidsbegränsade och riktade till individen men ej till företag. Vidare har utskottet inhämtat a i syfte att understödja en ekonomisk återhämtning har tidsbegränsade åtgär- der använts för att stimulera arbetsintensivt byggnadsarbete och s.k. gröna arbeten inom naturvård, vatten och avlopp, ekologisk omställning m.m. Ytterligare en åtgärd inom detta område är att momsen inom tu- rist/restaurangnäringen har sänkts för att stimulera en ökad efterfrågan inom dessa områden. Till skillnad från motionärerna har det däremot inte ansetts att en sänkning av de indirekta lönekostnaderna, som ett generellt instrument, är ett effektivt sätt att öka sysselsättningen. Utskottet har inhämtat att regeringens uppfattning är att en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden främst åstadkoms genom att individens omställnings- förmåga stärks via utbildningsinsatser och annan aktiv arbetsmarknadspolitik snarare än att arbetstagarnas position på arbetsmarknaden försvagas genom försämrad anställningstrygghet. Regeringen har således, när det gäller Essenpunkterna för att förstärka sys- selsättningen inom EU, valt att lägga tonvikten på insatser som stärker indi- vidernas ställning på arbetsmarknaden och på en effektiv arbetsmarknads- politik, vilket utskottet välkomnar. Utskottet vill framhålla, liksom regeringen, att det är av vikt att positiva långsiktiga effekter på sysselsättningen uppnås men menar att de medel som motionärerna anvisar som generella instrument inte är effektiva härvidlag. De önskvärda effekterna kan bättre uppnås med andra medel. Motionärerna åberopar även två betänkanden från Europaparlamentets so- cial- och arbetsmarknadsutskott. Utskottet vill erinra om att dessa betänkan- den utgör en del av EU:s beredningsprocess och av dialogen mellan parla- mentet å ena sidan och kommissionen och rådet å andra sidan. De har ingen bindande verkan när det gäller arbetsmarknadspolitiken i medlemsländerna. Till yttermera visso utgör frågor kring inkomstbeskattningens utformning och nivåer nationell kompetens. Utskottet vill här framhålla att även arbetsmarknadspolitiken utgör natio- nell kompetens, och dess utformning och inriktning är således en angelägen- het som avgörs i de enskilda medlemsländerna. Utskottet ser ingen anledning att ändra på detta förhållande och vill återigen framhålla, vilket gjorts tidig re i detta betänkande, att förstärkningen av sysselsättningsmålet i grundför- dragen, införandet av en övervakningsmekanism och en sysselsättnings- kommitté inte medför några förändringar härvidlag. Utskottet avstyrker därmed motionerna U515 (kd) yrkande 29 och U15 (kd) yrkande 4 (delvis). I motion U516 (s) yrkande 11 anförs att begreppet ökad flexibilitet på ar- betsmarknaden definieras som ett stärkande av individens resurser och möj- ligheter. Som utskottet ovan anfört är arbetsmarknadspolitiken utformad så att ökad flexibilitet främst uppnås genom att individens omställningsförmåga stärks genom utbildningsinsatser, flyttstöd och annan aktiv arbetsmarknadspolitik och ej genom att arbetstagarnas position på arbetsmarknaden försvagas ge- nom försämrad anställningstrygghet och låga löner. Den svenska strategin inriktas på åtgärder av offensiv karaktär som både stärker individens kompe- tens och konkurrenskraft och underlättar ekonomins funktionsätt. Utskottet anser att ett riksdagens tillkännagivande med anledning av vad motionären anfört ej är erforderligt och betraktar därmed motion U516 (s) yrkande 11 som besvarad.
Inre marknaden, fri rörlighet I motion U502 (m) yrkande 4 framhålls att den inre marknaden skapar goda förutsättningar för uthållig tillväxt och högt välstånd och menar att en hu- vuduppgift bör vara att verka för en union för företagande och arbete. Utskottet delar motionärernas uppfattning att arbetet med att säkerställa en väl fungerande inre marknad är en viktig del i ansträngningarna att uppnå hållbar tillväxt och högt välstånd. Utskottet delar också uppfattningen att den inre marknadens funktionssätt ytterligare bör förbättras. För ett litet och exportberoende land är en väl fungerande inre marknad av största vikt. Utskottet anser vidare att det är viktigt att verka för ett förstärkt samarbete mellan unionens medlemsländer på sysselsättningsområdet. Regeringen har också tagit till vara den möjlighet som den pågående regeringskonferensen erbjuder för att förstärka de fördragsmässiga grunderna för samarbetet inom detta område, vilket har framgått tidigare i detta betänkande. Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning att det inte är tillrådligt att centralisera ansvaret för arbetsmarknadspolitiken, dvs. överföra ansvaret till EU-nivå. Utskottet vill i denna del återigen framhålla att det svenska förslaget som presenterats i regeringskonferensen inte innebär någon föränd- ring vad gäller kompetensfördelningen mellan gemenskapen och medlems- länderna på det sysselsättningspolitiska området. Huvudansvaret kommer fortsättningsvis, liksom i dag, att ligga på nationell nivå. Utskottet vill emellertid anföra att i den internationaliserade ekonomi som Sverige i dag har att verka i är det svårare för ett enskilt land att ensamt dr en effektiv politik för att uppnå en varaktig tillväxt och en hög och hållbar sysselsättning. Mot den bakgrunden syftar de föreslagna förändringarna och tilläggen i fördragen till att skapa en bättre grund för medlemsländernas gemensamma ansträngningar att bekämpa arbetslösheten, genom att förstärka de gemensamma målen om sysselsättning samt samordnings- och övervak- ningsmöjligheterna. Enligt utskottets uppfattning innebär ett vidare, och mer strukturerat, informations- och erfarenhetsutbyte mellan medlemsländerna förbättrade möjligheter att bekämpa arbetslösheten på gemenskapsnivå och nationellt. De föreslagna förändringarna i fördragen skapar även bättre förut- sättningar för att uppnå en större samsyn mellan länderna, och därmed bättre genomslag för vidtagna åtgärder. Detta gäller särskilt om man, som föresla- gits från svensk sida, gemensamt fastställer vissa vägledande principer för sysselsättningspolitiken. Ytterligare en positiv effekt av fördragsändringarna är att samordningen mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna förstärks i dessa frågor. Motionärerna anser även att initiativet till en förstärkning av sysselsätt- ningsmålet i fördraget i stället borde ha varit ett initiativ till att bygga en union för företagande och arbete. Utskottets uppfattning är att detta inte står motsättning till Sveriges ambitioner på området. Åtgärder för att främja sysselsättningen innebär även åtgärder för att skapa goda förutsättningar för företagande och inte minst för småföretagens tillväxt. Utskottet betraktar därmed motion U502 (m) yrkande 4 som besvarad. I motion U506 (m) yrkas att visumrutiner inom EU vad gäller medborgare i tredje land borde förenklas. Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande 1996/97:SfU5y med anled- ning av denna motion att huvuddelen av viseringspolitiken ligger under artikel 100c i Romfördraget och utgör en del av gemenskapsrätten. Vissa beslut avseende viseringspolitiken fattas dock med stöd av avdelning VI i Unionsfördraget. Det senare gäller bl.a. villkor för utfärdande av en enhetlig EU-visering. Utskottet framhåller vidare: Inom ramen för regeringskonferensen pågår ett arbete för att uppnå en över- enskommelse om bättre möjligheter för gemenskapen att agera vad gäller bl.a. viseringspolitiken. Utskottet anser mot bakgrund härav att något utta- lande från riksdagens sida angående viseringsfrågor inte bör göras innan konferensen avslutat sitt arbete. Utskottet kan också konstatera att i Scheng- enkonventionens artikel 10 stipuleras att en enhetlig visering skall införas och gälla för samtliga avtalsslutande parters territorium. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att något tillkännagivande med anledning av motion U506 inte är påkallat, och motionen avstyrks. Utrikesutskottet noterar socialförsäkringsutskottets bedömningar och vill för sin del anföra att ett första steg mot en harmoniserad viseringspolitik gente- mot medborgare i tredje land utgör rådsförordningen 2317/95 av den 25 september 1995. Den innehåller klargöranden av begreppet visering samt en förteckning över de tredje länder för vars medborgare medlemsstaterna skall tillämpa viseringsplikt. Det för EU:s medlemsländer gemensamma vise- ringsmärket, som varit i bruk sedan september 1996, är ännu ett steg mot en harmonisering av viseringspolitiken, även om det fortfarande rör sig om nationella viseringar, dvs. viseringar som endast är giltiga för det medlems- land för vilka de utfärdats. I regeringens proposition Svensk migrationspolitik i ett globalt perspektiv (skr. 1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) har målet för vise- ringspolitiken angivits: Målet är att skapa så stor frihet som möjligt för rörelser över gränserna. För närvarande är det dock av invandringspolitiska skäl nödvändigt att upprätt- hålla krav på visering i förhållande till ett stort antal stater. Sveriges vise ringspolitik måste också harmoniseras med politiken i övriga EU-länder. Med det anförda avstyrker utskottet motion U506 (m). I motion U515 (kd) yrkande 59 framhåller motionärerna att den fria rörlighe- ten för varor behöver kompletteras med ett allt starkare konsumentskydd. Utskottet delar motionärernas uppfattning att konsumentskyddet på den inre marknaden är av stor vikt och vill framhålla att utan en väl fungerande europeisk konsumentpolitik och ett högt utvecklat konsumentskydd riskerar konsumenternas förtroende för EU-samarbetet att urholkas. Lagutskottet har nyligen i sitt betänkande 1996/97:LU13 behandlat kon- sumentpolitiska frågor innefattande även det svenska arbetet med konsu- mentfrågor inom EU. Lagutskottet framhåller i betänkandet att det övergri- pande målet för Sveriges arbete med konsumentfrågorna i EU om konsu- mentpolitiken skall vara att ge konsumenterna en stark ställning på markna- den, att främja konsumenternas intressen och inflytande i ett integrerat Euro- pa och att samtidigt kunna bibehålla och utveckla nivån på svensk konsu- mentpolitik. Lagutskottet konstaterar att den grundsyn på konsumentpoliti- kens syfte som riksdagen gett uttryckt för i 1995 års konsumentpolitiska beslut också ligger till grund för arbetet inom EU. Vidare anför lagutskottet i betänkandet att regeringen i sin skrivelse 1995/96:181 om konsumentpolitiken i EU särskilt framhållit att Sverige bör verka för att konsumenterna och deras organisationer får ökade möjligheter till inflytande i EU. Lagutskottet omnämner även att regeringen har utfäst sig (skr. 1995/96:30, bet. 1995/96:UU13. rskr. 199) att vid regeringskonferensen verka för ett ökat konsumentinflytande och att det skall vara ett uttryckligt mål för gemenska- pens konsumentpolitik att utveckla sådana produktions- och konsum- tionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en lång- siktigt hållbar utveckling. Utrikesutskottet vill för sin del anföra att det irländska utkastet till ny för dragstext innehåller förslag till förändringar i artikel 129a om konsument- politiken samt i artikel 100a.3 om de gemensamma institutionernas hänsyn till miljö- och konsumentskydd vid beredning av beslut på den inre markna- dens område. De föreslagna förändringarna syftar, enligt det irländska för- slaget, till att tydligare ange målet att främja konsumenternas intressen samt att ytterligare betona skyddet av konsumenternas intressen vid utformningen och genomförandet av gemenskapens övriga politik. Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motion U515 (kd) yrkande 59 som besvarad. Ekonomiska och monetära unionen Syftet med upprättandet av en ekonomisk och monetär union är att kunna ta till vara och förverkliga de fördelar som den inre marknaden erbjuder. Finansutskottet framhåller inledningsvis i sitt yttrande 1996/97:Fiu3y att skrivelsen utgör en del av regeringens informationsplikt gentemot riksdagen avseende samarbetet i EU. Utskottet följer också arbetet i EU på flera andra sätt, bl.a. utfrågningar i aktuella frågor med företrädare för regeringen. I motion U14 (fp) yrkande 7 betonas fördelarna med ett svenskt deltagande i det tredje steget i EMU och att Sverige bör vara med från starten år 1999. I motion U516 (s) yrkande 4 anförs att även fördragsändringar gällande EMU bör kunna tas upp vid regeringskonferensen, och i motion U11 (v) yrkande 6 framhålls att frågan om en förändring av grundvillkoren för EMU och kon- vergenspolitiken bör tas upp vid regeringskonferensen. I motion U516 (s) yrkande 5 anförs att Sverige bör förbehålla sig rätten att stå utanför den ekonomiska och monetära unionen. Med anledning av motionerna framhåller finansutskottet i sitt yttrande följande: Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågor om EMU och dess tredje steg. Utskottet vill erinra om att i regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 framhölls att EMU inte är tänkt att bli ett ämne vid regeringskonferensen. Utskottet avstyrkte i samband med behandlingen av skrivelsen motionsyrkanden om att Sverige vid regeringskonferensen borde ställa krav på att kunna ställa sig utanför den monetära unionen (1995/96:FiU3y). I oktober 1995 gavs en kommitté uppdraget att utreda konsekvenserna av en eventuell svensk anslutning till den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen. Utredningen, som antog namnet EMU-utredningen, pre- senterade sitt betänkande, Sverige och EMU (SOU 1996:158), i november 1996. Utöver huvudbetänkandet har kommittén tagit fram 21 underlagsrap- porter. Betänkandet sändes ut på remiss till en vid krets intressenter. Re- missyttrandena har publicerats (Ds 1997:22). Betänkandet och remissvaren skall tjäna som underlag för regeringens och riksdagens ställningstaganden i frågan. Utskottet har tidigare erinrat om att Sverige i medlemskapsförhandlingarna deklarerade att ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången till den tredje etappen av EMU kommer att göras i ljuset av den fortsatta ut- vecklingen och i enlighet med fördraget. Beslutet om Sverige skall delta skall fattas av riksdagen under hösten 1997. Utskottet har inte sett anledning att förorda en annan beslutsordning (1995/96:FiU1, 1995/96:FiU10, 1996/97:FiU1). Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning. Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört. Utrikesutskottet betraktar därmed motion U14 (fp) yrkande 7 som besvarad. Motionerna U516 (s) yrkandena 4 och 5 och U11 (v) yrkande 6 avstyrks. Enligt motion U516 (s) yrkande 10 bör unionen ompröva den stabiliserings- politiska linje som bedrivs, och i motion U11 (v) yrkande 3 anförs att Sveri- ge bör verka för en genomgripande förändring av unionens ekonomiska politik. Finansutskottet anför följande med anledning av de nämnda motionerna: Beträffande den ekonomiska politiken vill utskottet erinra om att Sverige har prioriterat sysselsättningsfrågan högt i regeringskonferensen. Sverige har föreslagit att en särskild avdelning om sysselsättning skrivs in i fördraget. Vid chefsförhandlarmötet i september 1996 offentliggjorde Sverige ett text- förslag om sysselsättning. Till Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996 presenterade det irländska ordförandeskapet ett sammanhållet förslag till nytt fördrag. Ordförandeskapets förslag innehöll en text om sysselsättning som har många likheter med det svenska förslaget. Bland annat föreslogs en ny avdelning i fördraget om sysselsättning. De krav på sunda statsfinanser som ställs inom ramen för samarbetet inom EU ligger i linje med de mål som gäller för den svenska ekonomiska politi- ken. Den ekonomiska politiken har under de senaste åren måst inriktas på att skapa budgetbalans. Saneringen av de svenska offentliga finanserna har lett till ett markant ökat förtroende för den svenska ekonomiska politiken både i Sverige och internationellt. Offentliga finanser i balans bidrar till lägre rän och ger utrymme för tillväxt och ökad sysselsättning. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna U11 (v) yr- kande 3 och U516 (s) yrkande 10 bör avstyrkas. Utrikesutskottet har ingen annan mening än den som finansutskottet anfört. Utrikesutskottet avstyrker därmed motionerna U516 (s) yrkande 10 och U11 (v) yrkande 3. I motion U11 (v) yrkande 4 hävdar motionärerna att Sveriges deltagande i stabilitets- och tillväxtpakten borde ha föregåtts av information till finansut skottet och samråd med riksdagen i EU-nämnden. Finansutskottet framhåller i sitt yttrande till utrikesutskottet att stabilitet och tillväxtpakten bland annat innebär att de medlemsstater som inte deltar i valutaunionen skall lämna konvergensprogram. Regeringen presenterade i juni 1995 för första gången ett konvergensprogram. Företrädare för regering- en diskuterade programmet både i finansutskottet och i EU-nämnden. I pro- grammet angavs att regeringen skulle göra en avstämning varje halvår med början hösten 1995. Avstämningar har gjorts i samband med propositionerna 1995/96:25 (tillväxtpropositionen), 1995/96:150 (ekonomiska vårpropositio- nen), 1996/97:1 (budgetpropositionen) samt 1996/97:150 (ekonomiska vår- propositionen), framhåller finansutskottet vidare och konstaterar att riksda- gen således löpande har erhållit information om Sveriges konvergenspro- gram. Utskottet anför vidare att det inte kan dela motionärernas uppfattning att stabilitets- och tillväxtpakten för lång tid hotar att binda Sveriges ekonomis- ka politik. Kraven på sunda statsfinanser ligger väl i linje med svensk tradi- tion. Beträffande regeringens kontakter med riksdagen rörande stabilitets- och tillväxtpakten har utskottet inga invändningar. Regeringen har i denna fråga uppfyllt sina åtaganden enligt riksdagsordningen, menar finansutskot- tet, och förutsätter att regeringen även fortsättningsvis redovisar avstämning- arna av konvergensprogrammet för riksdagen. Med det anförda avstyrker finansutskottet motion U11 (v) yrkande 4. Utrikesutskottet noterar finansutskottets bedömning och avstyrker motion U11 (v) yrkande 4. I motion U11 (v) yrkande 5 anförs att alternativet utanförskap bör både ana- lyseras och förberedas inför ett beslut om ett eventuellt svensk deltagande i det tredje steget i EMU. Finansutskottet framhåller - liksom regeringen i skrivelsen - att starten av den tredje etappen av EMU år 1999 medför behov av anpassningar och åt- gärder oavsett om Sverige deltar i detta samarbete eller inte. För att Sverige skall ha en reell valmöjlighet vad gäller medlemskap i valutaunionen måste de praktiska förberedelserna ha kommit i gång innan riksdagen tar ställning. I augusti 1996 beslöt regeringen att det inom Finansdepartementet skulle inrättas en samordningsfunktion med uppgift att koordinera euroförberedel- serna, anför utskottet vidare. Den första fasen av arbetet har redovisats i departementspromemorian Praktiska euroförberedelser i Sverige (Ds 1997:9). Enligt departementspromemorian skall förberedelsearbetet bedrivas på ett sätt som skapar möjligheter att delta men som inte inskränker möjlig- heterna att stå utanför valutaunionen. Finansutskottet anser att motion U11 (v) yrkande 5 bör avstyrkas. Utrikesutskottet delar finansutskottets bedömning och avstyrker motion U11 (v) yrkande 5. Enligt motionärerna bakom motion U11 (v) yrkande 15 kan regeringen inte anses ha fullt mandat att ta beslut om deltagande i EMU:s tredje steg utan att först ha förankrat beslutet i en rådgivande folkomröstning. Även i motion U12 (mp) yrkande 1 anförs att frågan om svenskt deltagande i EMU:s tredje steg är så viktig att den bör avgöras av en folkomröstning. Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande 1996/97:KU8y med anledning av dessa motioner följande: Riksdagen skall ta ställning till frågan om svenskt deltagande i tredje etappen av EMU hösten 1997. För att ett deltagande skall vara praktiskt möjligt från starten 1999 måste förberedelserna ha inletts före riksdagsbeslutet. Rege- ringen betonar i skrivelsen att det är angeläget att dessa praktiska förberedel ser görs på ett sätt som inte inskränker Sveriges möjligheter att välja om vi skall delta eller stå utanför. En folkomröstning om svenskt deltagande i EMU föreslås i motionerna U11 yrkande 15 av Vänsterpartiet och U12 yrkande 1 av Miljöpartiet. Utskottet vill erinra om att Sverige i medlemskapsförhandlingarna deklarerade att ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången till den tredje etappen av EMU kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlig- het med fördraget. Regeringen anförde att beslutsprocessen i Sverige inför övergången från fas två till fas tre är en intern svensk angelägenhet. Beslutet om Sverige skall ta detta steg skall fattas av riksdagen. Riksdagen har tidiga- re ställt sig bakom denna ordning. Enligt utskottet finns ingen anledning att ändra ordningen att riksdagen skall fatta beslutet om deltagande i EMU:s tredje fas. Motionerna bör avstyrkas. Utrikesutskottet noterar att även finansutskottet avstyrker dessa motioner i sitt yttrande 1996/97:FiU3y, och utrikesutskottet avstyrker därmed motioner- na U11 (v) yrkande 15 och U12 (mp) yrkande 1. I motion K909 (s) efterlyser motionären en bred och saklig debatt samt att medborgarna får tillgång till information som belyser alla aspekter inom det viktiga EMU-beslutet. Konstitutionsutskottet anför följande med anledning av motionen: Frågan om information om EMU/EU tas upp i motion K909 av Ronny Olan- der (s). Utskottet delar uppfattningen i motionen att det behövs en bred och saklig debatt om EMU, där medborgarna måste få tillgång till information som belyser alla aspekter. Utskottet vill framhålla att en av de fem arbets- grupper som tillsatts för [......] praktiska förberedelser har till uppgift att förbereda underlag för en informationskampanj i händelse av ett beslut att gå med i EMU. Gruppen kommer också att informera om EMU på olika sätt innan beslutet fattas. Motionären anser också att det finns stor anledning från statsmakternas sida att informera bl.a. om hur EU utvecklats och om hur Sverige påverkat arbetet inom EU. Utskottet vill påpeka att den skrivelse som bl.a. behandlas i detta yttrande gäller en sådan redovisning som efterlyses av motionären. Skrivel- sen föreligger för övrigt också i en kortversion. Motionen får anses vara tillgodosedd med de åtgärder som angetts av utskot- tet. Utrikesutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och betraktar där- med motion K909 (s) som besvarad. Övriga frågor I motion U515 (kd) yrkande 39 begär motionärerna att Sverige skall avvisa kommissionens direktivförslag om patent på biotekniska uppfinningar. I regeringens skrivelse redovisas att kommissionens förslag till direktiv om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar, KOM (95) 661 slutlig, under 1996 har behandlats i en rådsgrupp. Förslaget syftar till att åstadkomma en enhetlighet kring frågan om i vilken utsträckning sådana uppfinningar skall vara patenterbara. Enligt skrivelsen ligger bestämmelserna i direktivförslaget väl i linje med den gällande svenska patentlagen. Lagutskottet har nyligen i betänkande 1996/97:LU12 behandlat motioner angående patent på livsformer och patentlagens utformning i detta avseende och anförde därvid att enligt gällande svenska bestämmelser i patentlagen om det patenterbara området kan patent också meddelas för biotekniska uppfinningar. En etisk gräns för vad som skall vara patenterbart finns i 1 § fjärde stycket som innehåller ett generellt förbud för patent på uppfinningar vars utnyttjande skulle strida mot goda seder och allmän ordning. Vidare föreskrivs i samma lagrum förbud mot patent på djurraser och växtsorter. Förbud gäller även för patent på ett väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter och djur. Patent får dock meddelas på mikrobiolo- giskt förfarande och produkter av ett sådant förfarande. Lagutskottet noterar i sitt betänkande att det inom EU pågår ett arbete med att utforma ett direktiv om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar och att motivet för ett sådant direktiv är att garantera fri rörlighet av patentera biotekniska produkter. Detta skall ske genom att medlemsstaternas lagstift- ning harmoniseras så att de rättsliga förutsättningarna för patentskydd, lik- som skyddets omfattning, klargörs. Lagutskottet framhåller att innehållet i ett kommande direktiv kommer att vara bestämmande för utformningen av de svenska rättsreglerna på området. Lagutskottet framhåller vidare i sitt betänkande att för svenskt vidkom- mande har ärendet varit föremål för beredning inom Justitiedepartementet bl.a. genom att synpunkter inhämtats från berörda departement, myndigheter och organisationer. Lagutskottet noterar även att ärendet behandlas under medbeslutandepro- ceduren och att ett yttrande av Europaparlamentet förväntas under år 1997. Lagutskottet anför vidare i nämnda betänkande angående det aktuella för- slaget till direktiv om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar: Avsikten är att direktivet skall passa in i existerande nationell lagstiftning och det är alltså inte fråga om att introducera någon särskild patentlagstift- ning för levande material. I förslaget har - med avseende på den mänskliga kroppen - markerats skillnaden mellan en uppfinning som är patenterbar och en upptäckt som inte är det. Vidare anges att växtsorter och djurraser som sådana inte skall vara patenterbara. Detsamma gäller i allt väsentligt biotek- nologiska förfaringssätt för produktion av växter och djur. Däremot är avsik- ten att mikrobiologiska förfaranden och alster som är framställda genom sådana förfaranden skall vara patenterbara. Förslaget innehåller vidare en övergripande etisk regel som innebär att uppfinningar, vars utnyttjande skulle stå i strid mot allmän ordning och goda seder, inte skall vara patenter- bara. Det anges också att ett förfarande som avser modifiering av den gene- tiska identiteten hos djur inte skall patenteras såvida det inte råder en rimli proportion mellan det lidande som djuret kan förorsakas och uppfinningens ändamål. Lagutskottet konstaterar avslutningsvis att när det gäller rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar och patentlagens utformning i detta avseende kommer innehållet i ett kommande direktiv att vara bestämmande för ut- formningen av de svenska reglerna. Lagutskottet utgår från att regeringen i arbetet med det nya direktivet verkar för att få gehör för ett synsätt som över ensstämmer med grundläggande svenska etiska värderingar och finner att det för närvarande inte föreligger skäl för ett initiativ från riksdagens sida i de na fråga. Enligt lagutskottets mening finns det dock anledning att noga följa den framtida utvecklingen på området. Utrikesutskottet noterar lagutskottets bedömning av det aktuella direktivför- slaget. Vidare kan utskottet konstatera att direktivförslaget är föremål för fortsatt beredning inom rådet och att en gemensam ståndpunkt ännu ej har utarbetats. Utrikesutskottet utgår - liksom lagutskottet - från att regeringen beredningen av ärendet inom unionen verkar för ett synsätt som överens- stämmer med grundläggande svenska etiska värderingar. Utrikesutskottet betraktar därmed motion U515 (kd) yrkande 39 som besva- rad. I motion U11 (v) yrkande 7 anför motionärerna att kommissionens grönbok om offentlig upphandling bygger på en abstrakt idealmodell av den inre marknaden och menar att det borde räcka att ansluta sig till de regler som uppställts av WTO för att reglera den offentliga upphandlingen. Finansutskottet framhåller i sitt yttrande 1996/97:FiU3y att utskottet vid en offentlig utfrågning i mars 1997 med representanter för Regeringskansliet inhämtat information om grönboken. Utskottet vill erinra om att genom undertecknandet av EES-avtalet och genom medlemskapet i Europeiska unionen har Sverige förbundit sig att genomföra EG-direktiven om offentlig upphandling. Vänsterpartiet har vid genomförandet av EG-direktiven varit mycket kritiskt till regelverket och begärt att regelverket inte skall genomfö- ras. Riksdagen har på utskottets förslag avslagit samtliga motioner som Vänsterpartiet väckt med detta innehåll. Finansutskottet ser inte något skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande. Utrikesutskottet noterar finansutskottets uppfattning i upphandlingsfrågorna och avstyrker motion U11 (v) yrkande 7. I samma motion yrkande 8 anförs att det i skrivelsen borde ha markerats att det i Sverige är regering och riksdag som avgör storleken på den offentli- ga sektorn. Finansutskottet ser ingen anledning till att regeringen i skrivelsen om verksamheten i Europeiska unionen särskilt borde ha markerat självklarheten i att det är riksdag och regering som avgör hur stor den offentliga sektorn bör vara i Sverige och menar att yrkandet därmed bör avstyrkas. Utrikesutskottet har ingen annan mening än den finansutskottet uttalat och avstyrker motion U11 (v) yrkande 8. Kostnaderna för Sveriges medlemskap är föremål för uppmärksamhet i mo- tionerna U11 (v) yrkande 12, där motionärerna begär en grundlig utredning av hur den offentliga sektorns ekonomi har påverkats av medlemskapet, och i U12 (mp) yrkande 3, där motionärerna begär att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av de faktiska kostnaderna för EU- medlemskapet. Finansutskottet erinrar inledningsvis i sitt yttrande att regeringen i skrivels redovisar Sveriges bidrag till EU:s budget liksom återflödet till Sverige. Som regeringen framhåller är dock inte redovisningen av EU-budgeten upplagd på ett sådant sätt att återflödet för ett enskilt land är lätt avläsbart. Utskottet påpekar att återflödet till Sverige bara är ett mått, och inte ens de bästa, på vad Sverige får ut av medlemskapet i Europeiska unionen. Vid sidan av betydelsen av att Sverige är med och påverkar Europas framtid, har t.ex. tillgången till den inre marknaden betydelse för den ekonomiska ut- vecklingen. Som regeringen anger i skrivelsen driver Sverige en återhållsam budget- politik inom EU, och förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s medel är en prioriterad fråga för Sverige, framhåller finansutskottet. Utskot- tet erinrar vidare att regeringen i proposition 1994/95:40 redovisade förslag till principer för budgetering, redovisning och revision av de medel som Sverige betalar till respektive erhåller från EU. I propositionen föreslogs att utgifter till och inkomster från EU skall bruttoredovisas i enlighet med regel- verket för statliga medel. Vidare framhöll regeringen att uppföljningen av effektiviteten och efterlevnaden av EU:s regelverk måste ges hög prioritet. Riksdagen tillstyrkte de principer som regeringen förordat (bet. 1994/95:FiU5, rskr. 67). Finansutskottet anser, med hänvisning till det an- förda, att någon åtgärd enligt motionärernas förslag inte är påkallad. Utrikesutskottet delar finansutskottets bedömning och avstyrker därmed motionerna U11 (v) yrkande 12 och U12 (mp) yrkande 3. I motion U11 (v) yrkande 13 vill motionärerna fästa uppmärksamheten på barns situation och föreslår att ett antal åtgärder företas inom EU. I yrkande 14 i samman motion menar motionärerna att frågan om barnens rättigheter även bör tas med i fördraget om Europeiska unionen. Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande 1996/97:SoU5y till utrikesutskot- tet att FN:s konvention om barnets rättigheter antogs år 1989 och trädde i kraft ett år senare. I konventionen stipuleras om barnets rättigheter till liv utveckling, om rätt till trygghet och skydd samt om rätt till talan och respekt Samtliga länder inom EU har ratificerat FN:s konvention om barnets rättighe- ter. Mycket återstår dock att göra i de enskilda länderna när det gäller ge- nomförandet av konventionen, konstaterar socialutskottet i sitt yttrande. Utskottet anser att barnens bästa bör beaktas vid utarbetande av förordningar, direktiv och förslag, något som kan ske utan att EU ges kompetens att lagstif- ta på området. Socialutskottet anför även att det är viktigt att frågan om barnets rättigheter uppmärksammas vid regeringskonferensen men menar samtidigt att något initiativ med anledning av motion 1996/97:U11 yrkande- na 13 och 14 ej är erforderligt. Utrikesutskottet noterar socialutskottets bedömning och avstyrker därmed motion U11 (v) yrkandena 13 och 14. Europaparlamentet karakteriseras av kaotiska förhållanden, anför motionären bakom motion U516 (s) yrkande 12, och föreslår att regeringen verkar för att Europaparlamentet reformeras och effektiviseras. Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande 1996/97:KU8y att då denna fråga tidigare behandlats förklarade utskottet att det ansåg det angeläget att Europaparlamentets arbetsformer är så goda som möjligt. Arbetsformerna kunde enligt utskottet säkerligen ses över i många avseenden. Utskottet an- såg emellertid att detta i första hand var en fråga för parlamentet självt att hantera. Konstitutionsutskottet framhåller att man står kvar vid denna stånd- punkt och föreslår att motionen avstyrks. Utrikesutskottet har ingen annan mening i denna fråga och avstyrker motion U516 (s) yrkande 12. I motion U703 (v) yrkas att regeringen verkar för att en ny järnvägslinje längs Norrlandskusten med förbindelse till Murmansk och Archangelsk blir ett av EU:s TEN-projekt. I motion U810 (c) föreslår motionärerna att EU utarbetar en plan för infrastrukturinvesteringar i regionen (yrkande 4). Trafikutskottet har nyligen i sitt betänkande 1996/97:TU7 Trafikpolitikens inriktning behandlat liknande yrkanden. Utskottet konstaterar i nämnda be- tänkande att de olika länderna i Barentsregionen - Norge, Sverige, Finland och Ryssland - för diskussioner i syfte att undersöka möjligheterna att för- bättra kommunikationerna i regionen. Angående en eventuell utbyggnad av Botniabanan längs Norrlandskusten till Luleå och en utbyggnad av Haparandabanan framhåller trafikutskottet i sitt betänkande att Sverige har ett centralt läge i Barentsregionen och att i regionen finns goda förutsättningar för en dynamisk utveckling. För att möta näringslivets behov av ökade godsflöden mellan Skandinavien och nya ex- portmarknader på Nordkalotten är det därför angeläget med effektiva gräns- överskridande transportmöjligheter, anför utskottet. För järnvägen innebär detta krav på god banstandard för längre och tyngre tåg med högre axellaster. En standardhöjning av järnvägen mellan Haparanda och Boden kan därför framstå som angelägen, menar trafikutskottet. Vidare krävs en smidig an- passning till de finska och ryska järnvägarna som har en större spårvidd än järnvägarna i Västeuropa. Vidare konstaterar trafikutskottet att Länsstyrelsen i Norrbottens län samt Vägverkets och Banverkets nordligaste regioner har initierat ett utrednings- arbete om möjligheterna att förbättra infrastruktur och kommunikationer. Trafikutskottet anför att det förutsätter att resultatet av detta utredningsarb kommer att ligga till grund för framtida beslut om infrastrukturprojekt men framhåller att utskottet inte är berett att nu ta något initiativ med anledning av de motioner som behandlar en utbyggnad av Haparandabanan. Utrikesutskottet noterar vad trafikutskottet anfört och vill för sin del fram- hålla vad utskottet uttalade i betänkande 1996/97:UU16 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa: En angelägen uppgift är att utveckla infrastrukturen i regionen. Utskottet har inhämtat att transportministrarna i Barentsrådet genomförde ett möte i Ar- changelsk i september 1996 för att diskutera utvecklingen av regionens transportsystem och prioriteringar mellan olika projekt. Ministrarna kom då överens att inlemma alla projekt under en gemensam rubrik, den s.k. euro- arktiska korridoren, som föreslogs bli en transportkorridor i nivå med de övriga nio alleuropeiska transportkorridorerna. En sådan lösning möjliggör ett större engagemang från unionens sida. Bland de projekt som kan komma att utvecklas i den euro-arktiska korridoren hör gränspassager, hamnar samt väg- och järnvägsförbindelser. Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motionerna U703 (v) yrkande 6 och U810 (c) yrkande 4 som besvarade. I motion U810 (c) anförs att det stöd EU i dag ger till Öst- och Centraleuropa i ökad utsträckning bör tillfalla projekt i Barentsregionen (yrkande 5). Utrikesutskottet konstaterade i sitt betänkande 1996/97:UU16 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa att Sverige under sitt ordförandeskap i Barentsrådet prioriterar miljö- och kärnsäkerhet, utbilningsinsatser, inves- teringar och underlättande av varors och personers fria rörlighet. Utskottet framhöll att det såg positivt på de svenska prioriteringarna och på de svenska ansträngningarna att engagera den Europeiska kommissionen djupare i sam- arbetet. Vidare konstaterade utrikesutskottet i nämnda betänkande att kom- missionen har en ordinarie plats i rådet och att unionen redan i dag bidrar med resurser till regionen, bl.a. genom TACIS och Interreg-programmen. Utskottet menade dock att det borde finnas utrymme för ett större engage- mang i Barentsområdet från kommissionens sida. Denna utskottets bedömning kvarstår oförändrad. Därmed anser utskottet att motion U810 (c) yrkande 5 är besvarad.
5.6 Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor samt Sveriges anslutning till Schengenavtalet Skrivelsen Regeringen anför i skrivelsen att arbetet med att bekämpa den internationella brottsligheten har prioriterats under år 1996, bl.a. genom fördjupat polis- och tullsamarbete på flera områden. Det löpande samarbetet sker i särskilda arbetsgrupper för bl.a. Europol, narkotika och organiserad brottslighet, polis- samarbete och tullsamarbete. En av de viktigaste frågorna på det här området under året har varit att bana väg för ett snabbt ikraftträdande av Europolkonventionen, vilken under- tecknades i juli 1995, och att förstärka samarbetet i kampen mot narkotika och annan organiserad brottslighet. I juni 1996 undertecknades ett tilläggs- protokoll till Europolkonventionen som löste frågan om EG-domstolens behörighet att tolka konventionens bestämmelser. Därmed skapades förut- sättningar för att konventionen kan ratificeras av samtliga medlemsstater och därmed möjliggöra för Europol att som planerat komma i gång med sin verk- samhet under år 1998. Vad gäller samarbetet mot narkotika och organiserad brottslighet antogs under hösten ett antal åtgärder. Under året genomfördes ett antal gemensamma kontrollaktioner mot den illegala trafiken av narkotika. Besluten rörande dessa aktioner togs av råds- arbetsgruppen för tullsamarbete. I syfte att intensifiera kampen mot den illegala handeln med narkotika beslutades en gemensam åtgärd om samarbete mellan nationella tullmyndig- heter och privata företag som bl.a. innebär utbyte av information i samband med transporter av s.k. prekursorer. Vidare ingicks en överenskommelse om ett närmare samarbete mellan tull och polis inom unionen för att effektivera kampen mot narkotikahandeln. I överenskommelsen ingår bl.a. gemensamma utbildningsprogram och sam- verkan i samband med införskaffande av viss utrustning. Rådsarbetsgruppen för tullsamarbete har under året biträtt i arbetet med att sammanställa en handbok över medlemsländernas arbete vad avser meto- den kontrollerade leveranser av narkotika. Arbetet på en ny konvention om ömsesidigt bistånd mellan nationella tullmyndigheter fortsatte under år 1996 och koncentrerades i huvudsak på en omarbetning av 1967 års konvention på området, den s.k. Neapelkonventio- nen. Sverige har genom medlemskapet i EU bl.a. åtagit sig att på de områden som rör civilrättsligt och straffrättsligt samarbete tillträda ett antal konven tioner som var i kraft inom EU när Sverige blev medlem. Den 29 november 1996 undertecknade EU:s medlemsländer två avtal som reglerar Sveriges tillträde till Bryssel- och Romkonventionerna. Under sommaren 1996 kunde rådsarbetsgruppen för utlämningsfrågor enas om en andra konvention om utlämning för brott mellan EU:s medlemsstater, som undertecknades av medlemsstaterna den 27 september 1996. I skrivelsen uppges vidare att samarbetet i rättsliga och inrikes frågor på det område som gäller asyl och invandring var intensivt under år 1996, sär- skilt i fråga om villkor för att passera EU:s yttre gräns och villkor för tredj landsmedborgares inresa och vistelse i EU. Beträffande viseringsfrågor, som i stora delar tillhör gemenskapsrätten, har enligt regeringen arbetet fortskrid under året och ett antal beslut har fattats av rådet. I skrivelsens avsnitt 3 Regeringskonferensen uppges att det irländska ord- förandeskapet lagt fram ett utkast till nytt fördrag, där det föreslås att en särskild avdelning i ett nytt fördrag skall reglera frågor om fri rörlighet för personer, asyl och invandring. Den grundläggande frågan om den nya av- delningen bör placeras i EG-fördraget eller i Unionsfördraget, dvs. i den första eller den tredje pelaren, lämnas öppen även om en klar preferens utta- las för det förstnämnda. Vidare anförs i skrivelsen att Europeiska rådet har uppdragit åt en grupp nationella experter att se till att den handlingsplan för kampen mot drog- missbruk som antogs inom unionen år 1995 blir genomförd. Expertgruppen har redovisat ett sextiotal förslag till konkreta åtgärder. I expertgruppens rapport redogörs också för i vilken utsträckning en eventuell harmonisering av lagstiftningen i de olika medlemsländerna skulle kunna bidra till minsk- ningen av användningen av och illegal handel med droger. Rapporten över- lämnades till Europeiska rådet vid dess möte i Dublin i december 1996. Europeiska rådet anslöt sig till slutsatserna i rapporten och underströk vikten av fortsatt samarbete. Efter förslag av rådsarbetsgruppen för narkotika och organiserad brottslig- het antogs vidare under året en rad åtgärder som beslutades av rådet för samarbete i rättsliga och inrikes frågor. Bl.a. beslutades om en gemensam åtgärd där medlemsstaterna förbinder sig att genom tillnärmning av såväl lagstiftning som praktisk tillämpning bekämpa narkotikamissbruk samt för- hindra och bekämpa olaglig narkotikahandel. På svenskt initiativ har särskilt understrukits att de föreslagna åtgärderna inte utgör hinder för den allmänna princip enligt vilken en medlemsstat får upprätthålla eller förstärka sin natio nella politik i kampen mot narkotika på sitt territorium. I skrivelsen anförs a den gemensamma åtgärden alltså är förenlig med Sveriges strävan att även fortsättningsvis bedriva en mycket sträng och restriktiv narkotikapolitik. Vidare redovisas i skrivelsen att det på folkhälsoområdet under året har antagits ett program för att främja samarbetet kring förebyggande åtgärder på narkotikaområdet. Programmet omfattar bl.a. informations- och erfarenhets- utbyte, datainsamling, forskning och utvärdering, och sträcker sig t.o.m. år 2000. Budgeten uppgår till 27 miljoner ecu. Ett flertal seminarier om narkotikabekämpning har ägt rum inom ramen för samarbetet i EU, bl.a. i frågor om samarbete mellan tull och polis och åtgär- der mot syntetiska droger och penningtvätt. EU har även inrättat ett särskilt europeiskt centrum för kontroll av narkoti- ka och narkotikamissbruk i Lissabon. Syftet är att samla och bearbeta infor- mation om narkotika och narkotikaberoende i medlemsstaterna för att ta fram tillförlitliga och jämförbara data om narkotikaproblemen. Centret presentera- de sin första årsrapport under år 1996. Det förslag som år 1995 lades fram av kommissionen om samarbete mel- lan nordliga och sydliga länder om bekämpningen av narkotika och narkoti- kaberoende behandlades under år 1996 av rådet (första läsningen). Förslaget avser i huvudsak att ge stöd till utvecklingsländer när de upprättar och ge- nomför nationella handlingsplaner som skall identifiera mål, strategier och prioriteringar för narkotikabekämpningen i landet. Planen skall omfatta ett integrerat angreppssätt som spänner över olika discipliner och sektorer, t.ex. förebyggande åtgärder, polissamarbete, kontroll av handel och utveckling av alternativa grödor. Detta skall enligt förslaget ske i nära samarbete med FN:s narkotikaprogram (UNDCP). Förslaget skall färdigbehandlas under år 1997. Vidare uppges i skrivelsen angående Schengensamarbetet att Frankrike, Tyskland och Beneluxstaterna år 1985 ingick ett avtal för att påskynda för- verkligandet av den fria rörligheten för personer i enlighet med Romfördra- gets regler. Avtalet är ett separat mellanstatligt avtal, helt utanför EU, men vilket varje EU-stat har rätt att delta. En tillämpningskonvention till Schengenavtalet undertecknades år 1990. Konventionen innehåller bestäm- melser om praktiska åtgärder för att genomföra avvecklingen av gränskon- trollerna vid de inre gränserna, samt övriga nödvändiga samarbetsåtgärder. Dessa s.k. kompensatoriska åtgärder gäller bl.a. polissamarbete, dataskydd, samarbete om narkotikabekämpning, harmoniserad viseringspolitik och enhetliga yttre gränskontroller. Den 19 december 1996 undertecknade Sverige, Finland och Danmark av- tal om att ansluta sig till Schengensamarbetet. Samtidigt undertecknade Norge och Island ett omfattande samarbetsavtal. Regeringen uppger att det operativa deltagandet för dessa länder i Schengensamarbetet bedöms kunna inledas tidigast år 1999. Regeringen anför att innebörden av de nordiska ländernas inträde i Schengensamarbetet är att personer fritt kan röra sig över gränserna till övri- ga Schengenländer utan personkontroll när de kompensatoriska åtgärderna är på plats. Inresor kan därmed ske utan passkontroll. Detta innebär att den fria rörligheten och passfriheten mellan de nordiska länderna kan bibehållas. En annan effekt av inträdet i Schengensamarbetet är, framhåller regeringen i skrivelsen, att möjligheterna till brottsbekämpning ökar genom att Sverige kan delta i ett utvecklat rättsligt samarbete och polissamarbete, vilket också innefattar tullen i dess brottsbekämpande verksamhet. Motionerna I kommittémotion U14 (fp) som väckts med anledning av regeringens skri- velse anförs att det är uppenbart att det hittillsvarande samarbetet i rättslig och inrikes frågor inte är tillräckligt effektivt för att bekämpa den internati nella brottsligheten. Därför bör viktiga delar av den tredje pelaren föras över till den första pelaren, dvs. mer av samarbetet mot gränsöverskridande brottslighet bör bli föremål för gemensamt beslutsfattande. Förutom att detta skulle öka effektiviteten skulle den demokratiska kontrollen och insynen förstärkas genom att EG-domstolen och Europaparlamentet på dessa områ- den fick samma befogenheter som de i dag har inom den första pelaren. Folkpartiet vill i motsats till regeringen föra över en del polis- och tullfråg från den tredje till den första pelaren för att uppnå ett fördjupat gränsöver- skridande polissamarbete mot den gränsöverskridande kriminaliteten (yrkande 2). I partimotion U515 (kd) från allmänna motionstiden framhåller Kristde- mokraterna att asyl-, viserings-, invandringspolitik och gränskontroller är viktiga gränsöverskridande politikområden. Partiet vill därför att det juridis- ka och inrikespolitiska samarbetet skall effektiveras, utvecklas och föras in i gemenskapspelaren (yrkande 51). Detta skulle innebära att dessa områden placeras under Europaparlamentets politiska kontroll och domstolens juridis- ka prövning. I kommittémotion U15 (kd) med anledning av regeringens skrivelse fram- håller Kristdemokraterna att partiet ger sitt stöd till förslag om att upprätta minimiregler för asylpolitiken samt att reglerna för bestraffning av gräns- överskridande brottslighet bör ses över och harmoniseras. Ett problem i den tredje pelaren är att det mest effektiva instrumentet - konventionerna - måste ratificeras av samtliga länder innan de kan träda i kraft och tillämpas. Det har fördröjt och blockerat samarbetet. Kristdemokra- terna anser det därför nödvändigt att införa en fördragsändring som innebär att en konvention kan börja gälla i länder som ratificerat konventionen när det skett i en majoritet av de anslutna länderna (yrkande 4 delvis). I partimotion U515 (kd) från allmänna motionstiden framhålls att för att effektivera det rättsliga och inrikes samarbetet bör besluten i större omfatt- ning fattas med kvalificerad majoritet (yrkande 52). Kristdemokraterna framhåller i motionen att fri rörlighet för personer är av godo och knyter människor och länder närmare varandra. Motionärerna menar att det är ett angeläget arbete att bryta ned hinder för öppenhet och frihet. Samtidigt är partiet angeläget om att alternativa metoder införs för at hindra kriminell verksamhet redan vid gränsen. Eftersom de kompensatoris- ka åtgärderna inom EU för att motverka de negativa effekterna av den fria rörligheten inte är färdigutvecklade vill Kristdemokraterna att arbetet med att ta fram och utveckla dessa förstärks (yrkande 57). Kristdemokraterna ser den nedskärning av 750 heltidstjänster inom tullen som regeringen beslutat som ett steg i fel riktning och menar att nedmonteringen av den svenska gräns- kontrollen måste upphöra och kapaciteten för kontroll och brottsbekämpning återupprättas (yrkande 58). I yrkande 60 begär partiet ett riksdagens tillkän- nagivande om att alla liberaliseringstendenser i narkotikafrågan på såväl nationell som europeisk nivå bestämt skall avvisas. Även i motion N14 (kd) yrkande 1 med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:83 Sverige och den inre marknaden tar motionärerna upp tullens resurser. De menar att nedskärningarna har inneburit att Tullverket saknar tillräckliga resurser för att utveckla nya former av kontroll. Motionären bakom motion U516 (s) från allmänna motionstiden förordar att vetorätten finns kvar när det gäller samarbetet i rättsliga och inrikes frå gor, dvs. att man även fortsättningsvis skall besluta med enhällighet och ej utsträcka tillämpning av beslut med kvalificerad majoritet inom detta samar- betsområde (yrkande 1 delvis). Motionären anför vidare att om regeringen även fortsättningsvis tillåter kontroll vid gränspassering (utan att misstanke om brott föreligger) kan detta inte anses vara en inskränkning i den fria rörligheten för personer inom EU. Motionären begär ett riksdagens tillkännagivande om att regeringen bör verka för att möjlighet ges att kontrollera personer vid gränsen (yrkande 9). Schengensamarbetet I partimotion Ju903 (c) från allmänna motionstiden framhåller Centerpartiet att tillkomsten av Europolkonventionen och upprättandet av dess narkotika- enhet EDU är en positiv utveckling. Partiet framhåller vidare att Schengen- samarbetet innebär ett intensifierat samarbete för att motverka gränsöverskri- dande brottslighet. Centerpartiet gör bedömningen att Schengensamarbetet skapar förutsättning för att uppfylla två viktiga målsättningar, dels vidgade möjligheter till fri rörlighet för medborgarna, dels ökat samarbete för att förhindra gränsöverskridande brottslighet. Vidare vill Centerpartiet att den nordiska passfriheten skall bibehållas och det är därför angeläget att samtliga nordiska länder får möjlighet att delta i Schengensamarbetet. Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande om vad som anförts i motionen om Schengensamarbetet (yrkande 37). I partimotion U515 (kd) från allmänna motionstiden framhåller Kristde- mokraterna att ett framtida svenskt medlemskap i Schengensamarbetet måste förberedas med stor noggrannhet (yrkande 56). Även i kommittémotion U504 (mp) från allmänna motionstiden riktas uppmärksamheten på Schengensamarbetet. Motionärerna anför att det sam- lade regelverket när det gäller samarbetet inte har kommit riksdagen till handa och motionärerna begär att riksdagen bör få ta del av alla de dokument som ligger till grund för Schengensamarbetet (yrkande 1). Vidare framhåller motionärerna att Miljöpartiet är för fri rörlighet även för personer, den skall inte endast gälla för varor, kapital och arbetskraft. Samtidigt vill motionärer na anföra att den fria rörligheten har ett högt pris i form av inskränkningar när det gäller medborgare från tredje land, ökad övervakning av asylsökande, att reglerna hamnar utanför demokratisk kontroll och att risken för ett ökat narkotikainflöde är överhängande. Därför vill motionärerna att regeringen skall avbryta anpassningen till Schengensamarbetet (yrkande 2) och att Sve- rige bör dra tillbaka sin ansökan om medlemskap i detta samarbete (yrkande 3). I motion U501 (c) från allmänna motionstiden anförs att parallellt med Sveriges närmande till Schengensamarbetet pågår regeringskonferensen om unionens framtid där man även diskuterar möjligheten att den fria rörligheten för personer genomförs mellan alla de femton medlemsländerna och inte bara de länder som ingår i Schengensamarbetet. Motionären vill därför att förhandlingarna om en svensk anslutning till Schengensamarbetet skjuts upp fram till dess den pågående regeringskonferensen har avslutats. Utskottets överväganden Att förverkliga en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer har länge varit ett huvudmål för EG och sedermera EU. Målet är uttryckt i artikel 7a i Romfördraget. Den inre marknaden och därmed fri rörlighet har genomförts i de tre förstnämnda fallen men ännu återstår att förverkliga den fria rörligheten för personer. För att denna skall komma till stånd har medlemsländerna gemensamt beslutat att s.k. kompensatoriska åtgärder skall genomföras vid de inre gränserna (dvs. gränserna mellan EU- länder) för att ersätta bortfallet av den traditionella gränskontrollen och i d ställe introducera delvis nya kontrollmetoder. En central utgångspunkt i arbetet för att förverkliga den fria rörligheten för personer är att den inte skall föra med sig negativa effekter såsom ökad terrorism, illegal invandring, narkotikasmuggling och annan gränsöverskridande brottslighet. Som också framgår i regeringens skrivelse syftar det inrikes och rättsliga samarbetet inom unionen till att få till stånd de kompensatoriska åtgärderna. Kompensatoriska åtgärder faller i huvudsak utanför EG-rätten och regleras genom särskilda konventioner eller andra former av mellanstatligt samarbete inom det rättsliga och inrikes samarbetet. Exempel på kompensatoriska åt- gärder är att gemensamt stärka gränskontrollerna mot tredje land (den yttre gränsen) och samarbete mellan polisstyrkor i olika länder för att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten. En grupp medlemsländer inom EU har beslutat sig för att sinsemellan gå fram snabbare i genomförandet av personers fria rörlighet. Dessa länder har etablerat ett samarbete inom ramen för Schengenavtalet som utgör en förlö- pare till förverkligandet av den fria rörligheten mellan unionens alla med- lemsländer. Inom unionen har en diskussion ägt rum om huruvida samarbetet i rättsliga och inrikes frågor skall ske inom ramen för gemenskapssamarbetet i unio- nens första pelare eller inom det inrikes och rättsliga samarbetet i unionens tredje pelare. Det som karakteriserar den tredje pelaren är att samarbetet är mellanstatligt med delad initiativrätt mellan kommissionen och medlemslän- derna samt att samarbetet bygger på konventioner som huvudsakligt instru- ment. I den första pelaren däremot har gemenskapsinstitutionerna en viktig roll att spela; domstolen kan avgöra tvister, kommissionen har initiativrätten och Europaparlamentet är delaktigt i beslutsprocessen. De huvudsakliga instrumenten är direktiv och förordningar. En annan skillnad mellan den första och den tredje pelaren rör beslutsreglerna. I den tredje pelaren fattas beslut i huvudsak med enhällighet medan beslut i den första pelaren i stor utsträckning fattas med kvalificerad majoritet. I motionerna U14 (fp) yrkande 2 och U515 (kd) yrkande 51 hävdas att de- lar av det inrikes och rättsliga samarbetet kan föras över till den första pela ren och därmed effektiveras. I motion U15 (kd) yrkande 4 (delvis) yrkas att en fördragsändring införs som medger att en konvention inom det rättsliga och inrikes samarbetet kan träda i kraft när den ratificerats i en majoritet av länderna. I motion U515 (kd) yrkande 52 framhålls att fler beslut i den tredje pelaren bör fattas med kvalificerad majoritet medan motionären bakom mo- tion U516 (s) yrkande 1 (delvis) menar att det ej är lämpligt att utsträcka användningen av kvalificerad majoritet inom detta samarbetsområde. Utrikesutskottet vill inledningsvis framhålla att samarbetet inom den tredje pelaren omfattar ett antal olika frågor vilka är fastställda i Unionsfördragets avdelning VI artiklarna K.1 - K.9. I grova drag kan samarbetet indelas i en första migrationspolitisk del som rör asyl- och invandringsfrågor inklusive viseringsfrågor samt regler för passage av den yttre gränsen. En andra del består av civil- och straffrättsligt samarbete samt tull- och polissamarbete. I denna andra del av samarbetet ligger tonvikten mer på att uppnå effektivitet i bekämpningen av den gränsöverskridande brottsligheten. Med anledning av motionerna ovan anför justitieutskottet i sitt yttrande 1996/97:JuU4y följande: Utskottet behandlade likartade motionsyrkanden i yttrandet 1995/96:JuU3y. Utskottet anförde den gången, att det var en utbredd uppfattning att samarbe- tet inom EU på det rättsliga och inrikes området inte fungerat tillräckligt bra Utskottet ansåg dock att samarbetet på detta område, såvitt det berörde ut- skottets beredningsområde, alltjämt borde vara i huvudsak mellanstatligt. Samarbetet berörde rättsstatliga kärnområden, där det var viktigt att behålla ett nationellt självbestämmande. Särskilt när det gällde den straffrättsliga delen av narkotikapolitiken var det svårt att tänka sig att överlåta beslutande rätten till EU. Från svensk sida borde emellertid inriktningen vara att det mellanstatliga samarbetet skulle effektiviseras. Enligt utskottets uppfattning borde Sverige med kraft driva dessa frågor under regeringskonferensen. Justitieutskottet anför vidare: Utskottet vidhåller den principiella inställning beträffande det rättsliga och inrikes samarbetets mellanstatliga karaktär som utskottet gav uttryck för i det nämnda yttrandet. Utskottet vill dock på nytt understryka det angelägna i att samarbetet inom tredje pelaren görs mera effektivt och resultatorienterat. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna U515 (yrkandena 51 och 52), U14 (yrkande 2) och U15 (yrkande 4) avstyrks. Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande 1995/96:SfU5y följande: I sitt yttrande (1995/96:SfU5y) till utrikesutskottet med anledning av förra årets skrivelse beträffande verksamheten inom EU under år 1995 framhöll socialförsäkringsutskottet bl.a. följande. För att uppnå målet fri rörlighet fö personer är det av betydelse att samarbetet mellan medlemsländerna effekti- viseras och att såväl den demokratiska som den rättsliga kontrollen får större genomslagskraft och att institutionernas roll tydliggörs. Utskottet delade därför regeringens uppfattning att lämpliga delar av asyl- och invandrings- frågorna borde kunna föras över till gemenskapspolitiken. Utskottet konstaterar att det nuvarande nederländska ordförandeskapet lagt fram ett tillägg till det nämnda fördragsutkast som lades fram av det irländs- ka ordförandeskapet. Det nederländska förslaget är indelat i tre delar: A, B och C. Del B innehåller bestämmelser om fri rörlighet för personer, asyl och invandring och skall enligt förslaget föras in i EG-fördraget, dvs. från tredje pelaren till första pelaren. Enligt förslaget skall rådet, under en period av t år efter det fördraget har trätt i kraft, enhälligt fatta beslut på förslag frå kommissionen eller någon medlemsstat och efter att ha hört Europaparla- mentet. Därefter skall i princip majoritetsbeslut kunna fattas. I samband med information till riksdagen från regeringen om EU:s rege- ringskonferens den 10 april 1997 uppgav utrikesministern att Sverige är berett att flytta över asyl- och invandringsfrågorna till första pelaren. Detta bör ske för att få större kraft att genomföra beslut och att skapa större öppen het kring frågorna. Sverige anser att beslut i dessa frågor till en början skal fattas med enhällighet. Först så småningom bör majoritetsröstning bli aktu- ell. Utskottet kan konstatera att det inom ramen för regeringskonferensen pågår ett arbete med syfte att flytta över frågor rörande bl.a. asyl- och invandrings politik från tredje pelaren till första pelaren. Som framgått intar därvid den svenska regeringen en positiv hållning. Utskottet delar såväl denna uppfatt- ning som uppfattningen att majoritetsbeslut bör komma i fråga först i ett senare skede. Utskottet anser att syftet med motionerna U515 yrkandena 51 och 52 och U15 yrkande 4 i huvudsak får anses tillgodosett med det anförda. Utrikesutskottet kan konstatera att när det gäller migrationspolitiska frågor intar socialförsäkringsutskottet en positiv hållning till att dessa frågor flyt över till den första pelaren med förbehållet att majoritetsbeslut bör komma i fråga först i ett senare skede. När det gäller samarbetet i civil- och straffrättsliga frågor samt tull- och polissamarbete förordas av justitieutskot tet att dessa frågor kvarstår inom ramen för det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren samtidigt som samarbetet görs mer effektivt och resultatorien- terat. Utrikesutskottet har ingen annan mening än justitie- och socialförsäk- ringsutskotten i dessa frågor. Utskottet noterar vidare att det nederländska ordförandeskapet har presente- rat konkreta förslag i regeringskonferensen om hur det rättsliga och inrikes samarbetet bör utvecklas. Dessa diskuteras i den pågående regeringskonfe- rensen och regeringens ställningstaganden är föremål för löpande samråd med riksdagen i EU-nämnden. Utskottet avstyrker därmed motionerna U14 (fp) yrkande 2, U515 (kd) yr- kande 51 och 52, U15 (kd) yrkande 4 (delvis) samt U516 (s) yrkande 1 (delvis). Som tidigare framgått är en viktig del i det inrikes och rättsliga samarbetet a bygga upp nya kontrollmetoder för att ersätta bortfallet av den traditionella gränskontrollen mellan medlemsländerna. Motionärerna bakom motion U515 (kd) yrkande 57 vill att arbetet med att ta fram och utveckla de kom- pensatoriska åtgärderna förstärks. Motionären bakom motion U516 (s) yr- kande 9 vill att regeringen verkar för att möjlighet ges att kontrollera perso- ner vid den inre gränsen även fortsättningsvis. De kompensatoriska åtgärderna består dels av nationella bestämmelser och regelverk, dels av ett antal konventioner som utarbetas eller är under utarbe- tande mellan medlemsländerna. Dessa är Dublinkonventionen om asyl- och invandringsfrågor, Europolkonventionen om samarbete mellan polismyndig- heter i olika länder, en konvention om samarbete mellan tullmyndigheter i olika länder, konventionen om kontroll av den yttre gränsen samt konventio- nen om utbyte av information om brottslingar och brottslig verksamhet, den s.k. EIS-konventionen. I juli 1996 undertecknade medlemsstaterna vidare ett protokoll, enligt vil- ket varje medlemsstat som så önskar kan låta sina domstolar inhämta för- handsbesked från EG-domstolen om konventionens tolkning. Nyligen har regeringen lagt fram departementspromemorian Europol (Ds 1997:20). I promemorian föreslås att Sverige skall ratificera Europolkonventionen och tilläggsprotokollet om behörighet för EG-domstolen att lämna förhandsbe- sked om konventionens tolkning. I promemorian föreslås vidare vissa lag- ändringar i syfte att uppfylla bl.a. Europolkonventionens krav på överförande av personuppgifter till Europol. Promemorian har remitterats, och regering- ens avsikt är att lägga fram en proposition som gör det möjligt för riksdagen att ratificera konventionen och anta erforderliga lagändringar före slutet av 1997. Det är utrikesutskottets bedömning att allteftersom dessa konventioner un- dertecknas, ratificeras och genomförs kommer nya kontrollmetoder succes- sivt att införas som lägger grunden för genomförande av den fria rörligheten för personer. För svenskt vidkommande noterar justitieutskottet i sitt yttrande 1996/97:JuU4y att när det gäller bevakningen av den inre gränsen, finns numera en särskild lag, lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (prop. 1995/96:166, bet. 1995/96:SkU23, rskr. 288). Lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1996, reglerar Tullverkets befogenheter vid den inre gränsen. Lagen är tillämplig endast på vissa särskilt uppräknade varor. Hit hör bl.a. narkotika, krigsmateriel, vapen och ammunition, injektionssprutor och kanyler, dop- ningsmedel och s.k. gatustridsvapen såsom stiletter och spikklubbor (3 §). Anmälningsskyldighet föreligger för den som utan vederbörligt tillstånd inför eller utför någon av de i lagen uppräknade varorna över Sveriges gräns till ett annat EU-land (4 §). För kontroll av att anmälningsskyldigheten full- görs får tulltjänstemän anmana resande att stanna (5 §). I samma syfte får tulltjänstemän kontrollera bl.a. transportmedel och containrar samt resandes bagage (7 §). Under de i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen) angivna förutsättningarna kan även kroppsvisitation eller kroppsbesiktning komma i fråga (7 §). Lagen ger således tullpersonal möjlighet att utföra kontroller beträffande de i lagen uppräknade varuslagen även i sådana fall där någon misstanke om brott inte föreligger. Sådana kon- troller får dock inte utföras så att urvalet av vad eller vem som kontrolleras sker slumpmässigt (2 §). Lagen innehåller vidare bestämmelser om förfaran- det vid kontroll samt om straff vid överträdelse av lagen, såvida inte gärning- en är belagd med straff i varusmugglingslagen eller brottsbalken. Utskottet noterar vidare att varusmugglingslagen gäller vid såväl inre som yttre gräns. Justitieutskottet berör i sitt yttrande även förhållandet mellan kontroll vid d inre gränsen och EG-rättens princip om fri rörlighet för personer och fram- håller att - - - lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ger tullpersonalen rätt att utföra kontroll av personer, som passerar Sveriges inre gräns, även i sådana fall, där någon brottsmisstanke inte föreligger. Kontrollen får visserligen inte vara slump- mässig men kan vara grundad på tullpersonalens allmänna erfarenheter och kunskaper om smuggling. Utskottet finner med hänsyn till det anförda att önskemålet i motion U516 (yrkande 9) är tillgodosett genom gällande regler, och utskottet föreslår att yrkandet avstyrks. I sitt yttrande 1996/97:SkU4y till utrikesutskottet anför skatteutskottet föl- jande: Den ökade rörligheten inom EU ställer nya krav i arbetet med att bekämpa narkotikabrottslighet och annan grov brottslighet på varuområdet. Utveck- lingen går mot ökad inriktning på underrättelse- och spaningsverksamhet i samarbete med andra länder. Ett exempel på detta är de databaser för infor- mationsutbyte som är under planering och uppbyggnad i EU. En svensk åtgärd utgör den för något år sedan införda möjligheten för tullen att ta del av transportföretagens uppgifter om ankommande och avgående transporter. Inom tullen har bekämpning av narkotikasmuggling och grov brottslighet givits högsta prioritet. Också insatserna mot organiserad spritsmuggling har ökat som en följd av utvecklingen på det området. Nya metoder för varukon- troll utvecklas genom studier av riskanalystillämpning i andra EU-länder, och tullen medverkar i EG:s utformning av riskanalyser. Av regeringens skrivelse 80 framgår att arbetet med att bekämpa den inter- nationella brottsligheten har prioriterats under år 1996, bl.a. genom ett för- djupat polis- och tullsamarbete på flera områden. En av de viktigaste frågor- na har varit att bana väg för Europolkonventionen. Inom ramen för tull- samarbetet har ett antal gemensamma kontrollaktioner mot den illegala trafi- ken av narkotika genomförts. Vidare har beslut fattats om samarbete mellan nationella tullmyndigheter och privata företag i syfte att få till stånd ett ut te av information. En överenskommelse om samarbete mellan tull och polis har ingåtts för att effektivisera kampen mot narkotika. Utrikesutskottet noterar skatte- och justitieutskottens sammanfallande be- dömningar i frågan om kontroll vid den inre gränsen. Utrikesutskottet anser att syftet med motionerna tillgodosetts med vad dessa utskott redovisat. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna U515 (kd) yrkande 57 och U516 (s) yrkande 9. I motionerna U515 (kd) yrkande 58 samt N14 (kd) yrkande 1 yrkas att ka- paciteten för kontroll och brottsbekämpning vid gränsen förstärks och att Tullverket erhåller utökade resurser. Justitieutskottet anför i sitt yttrande att Tullverket i samband med Sveriges anslutning till EU genomgick en omfattande omorganisation och reducering av personalen. Den nya organisationen trädde i kraft den 1 juli 1995. Justitieutskottet framhåller vidare att i enlighet med vad riksdagen på grundval av skatteutskottets betänkanden 1994/95:SkU23 och 1994/95: SkU33 uttalat (rskr. 1994/95:240), skall en utvärdering göras av effekterna avseende kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt av organisa- tionsförändringen. Utskottet noterar att regeringen i detta syfte har tillkalla en särskild utredare med uppdrag att genomföra utvärderingen. Uppdraget skall vara slutfört den 1 oktober 1997 (dir. 1997:34). Justitieutskottet finner inte att det finns skäl att föregripa utvärderingsarbetet och avstyrker motion U515 (yrkandena 57 och 58). Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att medlemskapet i EU medfört en omfattande förändring av tullens organisation och verksamhet. Även om kontrollbefogenheterna har kunnat behållas när det gäller narkotika, vapen, m.m. har den ökade rörligheten för varor och personer medfört att förutsätt- ningarna för kontrollverksamheten ändrats. För att säkerställa en bibehållen ambitionsnivå när det gäller kontrollen av olaglig införsel av narkotika m.m. och en god servicenivå till företag som är beroende av internationell handel gavs därför ett extra resurstillskott som motsvarar ca 250 personer vid beräk- nandet av tullens anslag, framhåller skatteutskottet. Av Tullverkets årsredo- visning för budgetåret 1995/96 framgår att resursinsatserna har bibehållits när det gäller bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten på efterkon- troll- och tullkriminaltjänsten. Även skatteutskottet konstaterar att regeringen nyligen har tillkallat en sär- skild utredare med uppdrag att göra en utvärdering av Tullverkets dimensio- nering och organisation mot bakgrund av bl.a. EU-medlemskapet. Utvärde- ringen skall bl.a. belysa effekterna för kontrollverksamheten. Den skall vara avslutad senast den 1 oktober 1997 (dir. 1997:34). Skatteutskottet avstyrker därmed de aktuella motionsyrkandena. Utrikesutskottet noterar justitie- och skatteutskottens bedömningar i frågan om Tullverkets resurser och avstyrker U515 (kd) yrkande 58 samt N14 (kd) yrkande 1. Motionärerna bakom motion U515 (kd) yrkande 60 menar att alla liberali- seringstendenser i narkotikafrågan på nationell och europeisk nivå skall avvisas. Justitieutskottet hänvisar i sitt yttrande till tidigare uttalanden i denna frå (1995/96:JuU3y) där det anfördes att Sverige borde stå fast vid sin restriktiva narkotikapolitik. Vidare såg utskottet det som självklart att Sverige tog av- stånd från och kraftfullt motarbetade de legaliseringstankar m.m. avseende narkotika som finns i Europa. Utskottet erinrade om att riksdagen i samband med riksdagsbehandlingen av propositionen om Sveriges medlemskap i EU gett uttryck för samma uppfattning. Utskottet utgick från att Sverige vid regeringskonferensen skulle verka för att den svenska narkotikapolitiken skulle förbli en nationell angelägenhet i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Utskottet underströk också att Sverige borde fortsätta ansträngningarna när det gällde att utveckla det internationella samarbetet mot narkotika. Justitieutskottet framhåller i yttrande 1996/97:JuU4y att dessa ståndpunk- ter kvarstår oförändrade och anser att syftet med motion U515 yrkande 60 redan är tillgodosett. Socialutskottet anför i denna fråga i sitt yttrande 1996/97:SoU5y: Ett enigt utskott har i betänkande 1996/97:SoU10 föreslagit att riksdagen ger regeringen till känna att alla former av legalisering av narkotika och liberali sering av narkotikapolitiken måste bekämpas också på det internationella planet. Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det inter- nationella samarbetet, bl.a. mot bakgrund av de genomgripande förändring- arna i Central- och Östeuropa. Det är ytterst angeläget att Sverige med kraft driver sin inställning i narkotikafrågor även internationellt. För att få störs möjliga gehör krävs också att argumenteringen kompletteras med en utförlig dokumentation av de svenska erfarenheterna av den förda politiken. Utskot- tet vidhåller denna uppfattning. Motion 1996/97:U514 (kd) yrkande 60 är tillgodosedd. Utrikesutskottet har ingen annan mening än justitie- och socialutskotten i denna fråga och konstaterar att motionen med vad som ovan anförts är till- godosedd. Därmed anser utskottet att motion U515 (kd) yrkande 60 är besvarad. Schengensamarbetet Som framhölls ovan utgör Schengensamarbetet en förlöpare för de länder som vill förverkliga den fria rörligheten för personer i snabbare takt än vad det har visat sig möjligt att göra för unionens alla medlemsländer. De ur- sprungliga deltagande länderna var Frankrike, Tyskland, Belgien, Nederlän- derna och Luxemburg. Till avtalet har sedermera även Grekland, Italien, Spanien, Portugal och Österrike anslutit sig. Sverige, Danmark och Finland undertecknade den 19 december 1996 avtal om att ansluta sig till Schengen- samarbetet. Norge och Island undertecknade samtidigt ett omfattande avtal om samarbete med de till Schengenavtalet anslutna staterna. Inom ramen för Schengensamarbetet planeras i stort sett samma kompen- satoriska åtgärder att genomföras som de inom EU-samarbetet, vilka be- skrevs ovan, för att den fria rörligheten skall kunna genomföras. Motionärerna bakom motionerna Ju903 (c) yrkande 37 och U515 (kd) yr- kande 56 ser positivt på Schengensamarbetet och Sveriges deltagande i detta. Samtidigt vill man värna om den fria rörligheten mellan de nordiska länder- na, eftersom alla inte är med i EU, samt att medlemskapet förbereds på svensk sida med stor noggrannhet för att uppnå effektivitet i förhindrandet av den gränsöverskridande brottsligheten. Motionärerna bakom motion U504 (mp) yrkandena 2 och 3 vill däremot att Sverige skall avbryta samarbetet med Schengen och dra tillbaka sin ansökan om medlemskap i Schengen- samarbetet. I motion U501 (c) yrkas att förhandlingarna om en svensk an- slutning till Schengensamarbetet skjuts upp tills regeringskonferensen har avslutats. Justitieutskottet konstaterar i sitt yttrande att Sverige och övriga nordiska EU-länder undertecknade Schengenavtalet den 19 december 1996 och att Island och Norge undertecknat omfattande samarbetsavtal med Schengensta- terna och anför fortsättningsvis följande: Härigenom får önskemålen i motion Ju903 (yrkande 37) anses tillgodosedda. Eftersom Sverige undertecknat Schengenavtalet, saknar motionerna U501 och U504 (yrkande 3) aktualitet. I fråga om förberedelserna för Sveriges anpassning till Schengensamarbetet anser sig utskottet kunna räkna med att dessa kommer att redovisas av regeringen i den departementspromemoria och den proposition om ratifikation av Schengenavtalet som aviserats. Något uttalande från utskottet i denna fråga med anledning av motion U515 (yrkande 56) framstår därför inte som nödvändigt. Motsvarande bedömning kan göras i fråga om motion U504 (yrkande 2). Frågan om Sverige bör an- passa sig till Schengensamarbetet är en fråga som riksdagen får pröva när den tar ställning till frågan om att godkänna det svenska anslutningsavtalet. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna U501, U504 (yrkandena 2 och 3), U515 (yrkande 56) samt Ju937 (yrkande 37) avstyrks. Även socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande att Sverige sedan december 1996 är fullvärdig medlem i Schengen och anför att detta innebär att Sverige har rätt att medverka i beslutsfattandet, trots att avtalet måste ratificeras av sa liga medlemmar inklusive Sverige för att rent formellt kunna träda i kraft. Islands och Norges avtal förutsätter också ratificering av samtliga stater, inklusive Danmark, Finland och Sverige. Ytterligare villkor för att det senare avtalet skall kunna träda i kraft är att de tre nordiska EU-ländernas anslut- ningsavtal har trätt i kraft samt att, i de fall så visar sig nödvändigt, "särskilda överenskommelser" mellan å ena sidan Island och Norge och å andra sidan Europeiska gemenskapen, EU:s medlemsstater respektive tredje länder (med vilka Schengenstaterna slutit avtal) har trätt i kraft. Innebörden av sistnämnda ikraftträdandevillkor är att Island och Norge måste anslutas till och omfattas av sådan Schengen-acquis som gäller enligt artiklarna 134 respektive 142 i tillämpningskonventionen. Det sistnämnda innebär att ge- menskapsrätt och mellanstatliga överenskommelser mellan EU:s medlems- stater respektive med tredje land har ersatt eller kompletterat bestämmelserna i Schengenkonventionen eller beslutats av Verkställande kommittén. Inom Regeringskansliet utarbetas för närvarande två promemorior inför Sveriges ratificering av anslutningsavtalet till Schengensamarbetet som kommer att remitteras till berörda myndigheter och organisationer. Därefter skall en proposition om godkännande av Sveriges anslutning föreläggas riksdagen. Deltagandet i samarbetet får emellertid inte några praktiska kon- sekvenser i övrigt förrän Schengenkonventionen kan börja tillämpas i prakti- ken, dvs. när de kompensatoriska åtgärderna är på plats, och de nordiska länderna därmed deltar operativt i samarbetet. Detta kan enligt regeringen ske tidigast år 1999. Utskottet förutsätter att de kompensatoriska åtgärderna genomförs enligt de krav som stipuleras i Schengenreglerna. Utskottet anser att syftet med motionerna Ju903 yrkande 37 och U515 yr- kandena 56 och 57 är tillgodosett med det anförda. Motionerna U501 och U504 yrkandena 2 och 3 avstyrks. Utrikesutskottet delar justitie- och socialförsäkringsutskottens bedömning och betraktar därmed motionerna Ju903 (c) yrkande 37 och U515 (kd) yr- kande 56 som besvarade med vad som ovan anförts. Utskottet konstaterar vidare liksom justitieutskottet att med avslutningsav- talets underskrivande den 19 december 1996 saknar motionerna U504 (mp) yrkande 3 och U501 (c) aktualitet. Utrikesutskottet avstyrker därmed dessa motioner. Vidare vill även utrikesutskottet anföra att regeringen aviserat att en pro- position om godkännande av Sveriges anslutning till Schengensamarbetet kommer att föreläggas riksdagen. Riksdagen får pröva frågan om Sverige behöver vidta särskilda inhemska åtgärder när den tar ställning till frågan om att godkänna det svenska anslutningsavtalet. Utskottet avstyrker därmed motion U504 (mp) yrkande 2. I motion U504 (mp) yrkande 1 anförs att det samlade regelverket för Schengensamarbetet inte har kommit riksdagen till handa. Med anledning av detta yrkande framhåller justitieutskottet i sitt yttrande: Regeringen har numera överlämnat dessa handlingar till riksdagens EU- nämnd. Enligt vad utskottet inhämtat från EU-nämnden omfattas vissa av handlingarna av s.k. utrikessekretess enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100); flertalet handlingar är emellertid inte underkastade sekretess. Genom överlämnandet är Schengensamarbetets regelverk tillgängligt för ledamöterna i EU-nämnden. I fråga om riksdagsledamöter, som inte tillhör EU-nämnden, innebär riksdagens praxis att de kan få tillgång till de sekre- tessbelagda handlingarna endast efter tillstånd av EU-nämnden. Handlingar- na kan därutöver bli tillgängliga för ledamöter i riksdagens utskott genom att vederbörande utskott begär att få del av dem i samband med behandlingen av något ärende i utskottet. Enligt utskottets mening innebär regeringens över- lämnande av Schengensamarbetets regelverk till EU-nämnden att önskemålet i motion U504 (yrkande 1) är tillgodosett. Utskottet föreslår att motionen avstyrks i den delen. Utrikesutskottet delar justitieutskottets bedömning och avstyrker därmed motion U504 (mp) yrkande 1.
5.7 Pågående samarbete inom miljöområdet samt djurhälsa Skrivelsen I skrivelsen anförs att EU:s miljöpolitik skall bidra till att bevara, skydda o förbättra miljön, skydda människors hälsa, utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt samt främja åtgärder inom miljöområdet på internationell nivå. Miljöfrågorna har funnits på gemenskapens dagordning sedan 1972 då det första handlingsprogrammet för miljön antogs. Romfördraget kom att omfat- ta skyddet för miljön först genom den europeiska enhetsakten 1987. Former- na för den gemensamma miljöpolitiken utvecklades ytterligare när Unions- fördraget trädde i kraft år 1993. Under 1996 har fyra miljöministerrådsmöten hållits. Vidare arrangerades i juli ett informellt ministermöte om avfallsfrågor. En rad viktiga frågor har varit föremål för diskussion och beslut under året. Regeringen redovisar i skrivelsen utvecklingen inom EU på de av Sverige prioriterade områdena. Motsvarande redovisning har också tidigare gjorts i regeringens skrivelse till riksdagen om svenska prioriteringar i EU:s miljöar- bete (skr. 1994/95:167). Redovisningen omfattar bl.a. vad som gäller beträf- fande försurning och klimatpåverkan, kemikalier och bekämpningsmedel, kretsloppsanpassning och biologisk mångfald och naturvård. När det gäller energiområdet framhålls i skrivelsen att verksamheten i den- na del under det italienska ordförandeskapet präglades av ansträngningarna att nå en lösning av frågan om gemensamma regler för en inre marknad för el (elmarknadsdirektivet). Arbetet med uppföljningen av den europeiska ener- gistadgan fördes framåt genom rådets och kommissionens beslut om EU:s ratificering av energistadgefördraget. Efter parlamentets beslut, som väntas i början av år 1997, finns utsikter att fördraget skall träda i kraft under andra halvåret 1997. Som tidigare konstaterats i detta betänkande har EU:s utvidgning under 1996 prioriterats högt av den svenska regeringen. Regeringen anför i skrivel- sen att flera arbeten under året har utförts för att belysa frågor som rör kon- sekvenserna för miljön av EU:s kommande utvidgning. Naturvårdsverket anordnade i november ett seminarium med de baltiska staterna om EU- tillnärmningen beträffande miljölagstiftningen. Vidare har Stockholms inter- nationella miljöinstitut (SEI) under året utfört en särskild studie om miljö- konsekvenserna av EU-medlemskap för Estland, Lettland, Litauen och Po- len. Djurhälsa I skrivelsen redovisas EU-samarbetet på ett flertal områden, bl.a. hormoner, foder och fodertillsatser, tilläggsgarantier för djursjukdomar, djurskyddskrav för kalvar och höns samt åtgärder vad gäller kontrollen av BSE - den s.k. galna ko-sjukan. Vad gäller frågan om hormonanvändning inom animalieproduktionen an- för regeringen i skrivelsen att jordbruksrådet under våren 1996 beslöt om ett paket med två direktiv och en förordning om hormoner. Genom direktiv 96/22/EG förbjuds användningen av hormoner i annat än i terapeutiskt eller zootekniskt syfte. De hormoner som är tillåtna i detta syfte specificeras i direktivet. Även hormoner som över huvud taget inte får användas specifice- ras. Genom direktivet fortsätter således det förbud mot användning av hor- moner i tillväxtbefrämjande syfte som redan tidigare gällde inom EU. Också importen från tredje land av kött som producerats med tillväxtbefrämjande hormoner förbjuds genom direktivet. Vidare framhåller regeringen att jordbruksrådet under år 1995 förbjöd an- vändningen av antibiotikasubstansen avorparcin till mjölkkor i hela EU. I skrivelsen framhålls även att rådet i december 1996 antog ett förslag om ändring av direktiv 61/929 EEG om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar. Ändringarna innebar bl.a. krav på större kalvboxar och att kalvar äldre än åtta veckor hålls i grupp i stället för att vistas i ensambox under he uppfödningsperioden. Regeringen betonar i skrivelsen att Sverige har verkat för att få fram en rapport om djurskyddskrav för höns under 1996. Under senhösten publicera- de kommissionen en rapport från vetenskapliga veterinärmedicinska kommit- tén om välfärd hos värphöns. Regeringen anför att Sverige även fortsätt- ningsvis kommer att driva frågan aktivt. När det gäller BSE - den s.k. galna ko-sjukan - framhåller regeringen i skri- velsen att förekomsten av BSE, inom EU under delar av år 1996 påverkade närmast allt arbete i rådet. BSE har fått formen av en farsot hos djur i Storbritannien, medan den en- dast visat sig sporadiskt i några andra medlemsstater som importerat nötkött eller i djurfodret använt mjöl, tillverkat av kött från Storbritannien. Det fin misstankar om ett samband mellan BSE och några dödsfall i Creutzfeldt- Jacobs sjukdom (CJS) hos människor. Regeringen framhåller att vid Europeiska rådets möte i Florens en princip- överenskommelse nåddes om att förverkliga en plan för att utrota sjukdomen i Storbritannien och för att hjälpa uppfödarna. Europeiska rådet ansåg, anför regeringen, att problemet med BSE måste lösas på vetenskaplig väg och med respekt för konsumenternas rättigheter och skyddet för människors hälsa. Motionerna Enligt motionärerna bakom motion U515 (kd) från allmänna motionstiden har ministerrådet beslutat att dra in EU:s stöd till miljöorganisationer i bud- geten för år 1997. Motionärerna anför att regeringen har ställt sig bakom detta, vilket de finner anmärkningsvärt med hänvisning till de ideella organi- sationernas ovärderliga arbete. Motionärerna begär ett riksdagens tillkänna- givande om att den svenska gruppen i Europaparlamentet aktivt skall verka för att rådets förslag att dra in EU:s stöd till miljöorganisationer förkastas (yrkande 32). Motionärerna menar även att ett nytt energifördrag bör utarbetas. Unionens energipolitik skall främja effektiv användning av energi och användning av förnybara energislag samt skydda naturresurser och målmedvetet minska dagens beroende av icke förnybara energislag. Det nya energifördraget måste bli miljövänligare, framhåller motionärerna (yrkande 36). Motionärerna bakom motion Jo794 (v) från allmänna motionstiden anför att EU har ett flertal program för att främja miljöarbete och företagsamhet i Östeuropa. Projekt inom dessa program måste analyseras utifrån en helhets- syn på miljön, menar motionärerna. Motionärerna begär ett riksdagens till- kännagivande om att Sverige skall bidra till att EU:s program för att stödja utvecklingen i Östeuropa främjar utvecklingen av ett ekologiskt samhälle (yrkande 17). Djurhälsa I motion U515 (kd) framhålls att Sverige bör vara starkt pådrivande för att djurskyddskraven inom EU kraftigt förbättras (yrkande 38). Sunda stallmil- jöer och en värdig behandling av djur i samband med transport och slakt borde enligt partiet vara en självklarhet. Djurskydd är även föremål för uppmärksamhet i motionerna U10 (mp) och U13 (s) som väckts med anledning av regeringens skrivelse. I motion U10 (mp) anförs att den svenska strategin för arbetet med djurskyddsfrågor har diskuterats vid ett flertal tillfällen och att riksdagen varit enig om att dess frågor har hög prioritet. Motionären finner det därför förvånande att fram- gångar, motgångar och ambitioner på detta område inte redovisas i regering- ens skrivelse. Eftersom djurskyddsfrågorna berör flera departement menar motionären att det är av särskild betydelse att det utarbetas en genomarbetad strategi och en tydlig målsättning i dessa och andra djurskyddsfrågor. Motio- nären föreslår att regeringen skall återkomma till riksdagen med en särskild skrivelse med förslag på strategi för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen och att dessa frågor skall redovisas i kommande skrivelser (yrkande 1). Vidare framhålls att i kommissionens femte miljöhandlingsprogram fast- slås att djurförsöken inom EU skall minska med 50 % före år 2000. Motionä- ren föreslår att regeringen skall verka pådrivande i arbetet inom EU för att den uttalade målsättningen med att minska djurförsöken också omsätts i praktiken (yrkande 2). Motionären anför även att riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat sin upp- fattning att kosmetikatester på djur skall förbjudas. Arbetet inom EU i denna fråga går trögt menar motionären och konstaterar att i regeringens skrivelse nämns inte frågan eller hur Sverige har agerat i denna. Motionären uppmanar regeringen att intensifiera arbetet och verka pådrivande inom EU för att ett förbud mot kosmetikatester på djur och försäljning av djurtestad kosmetika införs år 2000 (yrkande 3). I motion U13 (s) anförs med anledning av regeringens skrivelse att den svenska målsättningen då det gäller arbete med djurskyddsfrågor inom EU uttalades mycket tidigt. För att Sverige skall kunna nå optimala framgångar i sitt arbete med djurskyddsfrågor inom unionen krävs att insatserna samord- nas menar motionären och hänvisar till att regeringen på konsumentområdet tidigare har redovisat sin strategi i en speciell skrivelse till riksdagen. Mot nären föreslår att en motsvarande skrivelse tillställs riksdagen med förslag till strategi för arbete med djurskyddsfrågor inom unionen (yrkande 1). Vida- re föreslår motionären att Sverige skall verka pådrivande inom EU för att målsättningen om att djurförsöken skall minska med 50 % också omsätts i praktiken (yrkande 2) och för att ett förbud mot kosmetikatester på djur och försäljning av djurtestad kosmetika införs år 2000 (yrkande 3). Utskottets överväganden Utskottet vill inledningsvis framhålla att miljösamarbetet är ett av de central samarbetsområdena inom EU. De allmänna principerna för miljöpolitiken överensstämmer i huvudsak med principerna för svensk miljöpolitik men det finns - som utskottet kunde konstatera tidigare i detta betänkande i avsnittet ovan om regeringskonferensen - utrymme för att förstärka samarbetet ytter- ligare. De instrument som står till Sveriges förfogande genom unionens miljösamarbete är enligt utskottets mening av stor vikt i Sveriges allmänna strävan att åtgärda de gränsöverskridande miljöproblemen. Utskottet vill även framhålla att integrationen av nya medlemsländer i Central- och Östeuropa kommer att få betydande och positiva miljöeffekter för Europa som helhet. Inför ett medlemskap måste länderna uppfylla unio- nens regelverk vad avser miljö, vilket torde medföra att dessa länders mil- jösituation förbättras i flera avseenden. Utskottet kan vidare konstatera att regeringen i skrivelsen framhåller att miljöområdet under 1996 utgjorde ett av Sveriges prioriterade samarbetsom- råden inom EU. Utskottet menar att det är särskilt värdefullt att kommissio- nen under 1996 arbetade med en strategi mot försurning, vilken Sverige tagit initiativet till under 1995. I motion U515 (kd) yrkande 32 begärs ett riksdagens tillkännagivande att den svenska gruppen i Europaparlamentet aktivt skall verka för att rådets förslag att dra in EU:s stöd till miljöorganisationer förkastas. Utrikesutskottet vill - liksom jordbruksutskottet i sitt yttrande 1996/97:JoU3y - med anledning av denna motion framhålla att de svenska ledamöterna i Europaparlamentet i sin politiska verksamhet är oberoende i förhållande till riksdag och regering i Sverige. Riksdagen kan därför inte göra något uttalande av det slag som motionärerna efterlyser. Utskottet avstyrker motion U515 (kd) yrkande 32. När det gäller bidragen till miljöorganisationerna anför jordbruksutskottet i nämnda yttrande följande: Miljörådet har den 3 mars 1997 beslutat en gemensam ståndpunkt över ett kommissionsförslag KOM (95) 573 och KOM (97) 28 om ett åtgärdspro- gram för att främja icke-statliga organisationer som är aktiva främst inom miljöområdet. Kommissionsförslaget föreslås utgöra en rättslig grund för att bidrag skall kunna utgå från EU:s budget till sådana organisationer. Förslaget syftar till att främja organisationernas praktiska arbete för att värna miljön och höja medvetandenivån hos allmänheten när det gäller behovet av miljö- skydd. Ett fyraårigt program inrättas med början år 1998 och beslutsförslaget innehåller regler om urvalsprocess och ansökningsförfarande, hur öppenhe- ten skall säkerställas samt vad som skall gälla för kontroll och uppföljning av hur bidragen använts. Utrikesutskottet har inget att tillägga till jordbruksutskottets yttrande och anser att motionärernas syfte i berörd del torde vara tillgodosett med vad som redovisats. I yrkande 36 i samma motion framförs önskemålet att det nya energiför- draget skall bli mer miljövänligt. Jordbruksutskottet instämmer i sitt yttrande i vad som anförts i motionen i denna del och menar att EU:s energipolitik bör främja energieffektivisering och förnybara energislag samt skydda naturresurser. Gemensamma bestäm- melser för energiområdet saknas emellertid inom EU, framhåller jordbruks- utskottet, även om ansträngningar pågår för att åstadkomma en inre marknad för el med stöd av det s.k. elmarknadsdirektivet. Rådet antog under föregå- ende år också ett fortsatt program för effektiv energianvändning (SAVE II), 96/737/EG (skr. s. 117). Kommissionen presenterade i slutet av året ett ut- redningsförslag, en grönbok, om en strategi för förnybar energi. Jordbruksut- skottet föreslår mot bakgrund av vad som anförts att motionen lämnas utan vidare åtgärd. Utrikesutskottet betraktar därmed motion U515 (kd) yrkande 36 som besva- rad med vad som ovan redovisats. I motion Jo794 (v) yrkande 17 anförs att Sverige bör verka för att EU:s pro- gram för att stödja utvecklingen i Östeuropa främjar utvecklingen av ett ekologiskt uthålligt samhälle. Jordbruksutskottet instämmer i vad som anförs i motionen. Utskottet anför vidare att av skrivelsen framgår att åtgärder har vidtagits under året för att belysa frågor som rör konsekvenserna för miljön av EU:s kommande ut- vidgning. Utskottet konstaterar vidare att regeringen genom beslut den 23 januari 1997 har tillkallat en särskild utredare för att analysera miljökonsekvenserna av EU:s utvidgning för Sverige, för unionen som helhet och för kandidatlän- derna. I utredningsdirektiven (dir. 1997:16) anförs att relevanta internationel la och svenska studier bör tillvaratas. Utredningen skall redovisa utvidgning- ens effekter på miljösituationen i Sverige och i Östersjöregionen, särskilt i kandidatländerna, så långt som möjligt i kvantifierbara termer på basis av tillgängliga data. Jordbruksutskottet anför vidare att det förutsätter att Sverige också fort- sättningsvis deltar aktivt i arbetet inom EU för att främja miljöarbetet i Öst- europa. Även utrikesutskottet konstaterar att miljöfrågorna har kommit att ägnas en allt större uppmärksamhet i EU: s samarbetsprogram för Central- och Östeu- ropa. Utskottet har erfarit att hänsynstagande till miljöeffekterna hela tiden har funnits med i projektbedömningen då det gäller PHARE, programmet för de centraleuropeiska och baltiska länderna. Man har även strävat att öka andelen miljöprojekt i landprogrammen. Inom ramen för medlemskapsstrategin har kommissionen nyligen utformat ett särskilt policydokument för de associera- de central- och östeuropeiska ländernas anpassning till EU på miljöområdet. Detta dokument, som täcker lagstiftning, institutionsuppbyggnad, höjning av miljömedvetenheten på alla nivåer och genomförande av projekt, kommer att tjäna som riktmärke för arbetet med de nya årsprogrammen fr.o.m. år 1997. Utskottet har vidare inhämtat att vad gäller TACIS, samarbetsprogrammet för Ryssland och de övriga OSS-staterna samt Mongoliet, infördes miljö som en ny prioritering, då den nya förordningen för programmet som antogs våren 1996 utformades. Förstärkning av institutioner, lagstiftning och ut- bildning nämns därvid som specifika insatsområden. En praktisk konsekvens av förändringen är att det nya indikativa programmet för Ryssland inkluderar miljö som en särskild prioriterad sektor. Enligt vad utskottet erfarit har Sverige i styrkommittéerna för PHARE och TACIS konsekvent pekat på nödvändigheten av att göra insatser på miljöom- rådet. Tillsammans med flera andra länder bidrog Sverige aktivt till att ge- nomföra den nämnda förändringen i TACIS-förordningen. Med vad som anförts ovan betraktar utrikesutskottet motion Jo794 (v) yr- kande 17 som besvarad. Djurhälsa I motion U515 (kd) yrkande 38 framhålls att Sverige bör vara starkt pådri- vande för att djurskyddskraven inom EU förbättras. I motionerna U10 (mp) yrkande 1 samt U13 (s) yrkande 1 anförs att regeringen bör återkomma till riksdagen med en särskild skrivelse med förslag på strategi för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen. Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande med anledning av dessa motioner att utskottet i januari 1996 behandlade frågor rörande djurskyddsarbetet inom EU (1995/96:JoU14). Sammanfattningsvis konstaterade utskottet i betänkan- det att många av de regler som finns inom EU inte tillgodoser de djurskydds- krav som vi i Sverige anser berättigade. Sverige har som EU-medlem både möjlighet och skyldighet att agera för att förbättra djurskyddet inom gemen- skapen. Både vissa av EU:s medlemsländer med intresse för djurskyddsfrå- gor och djurskyddsorganisationer i olika länder har stora förväntningar på Sverige i detta avseende. Därför förutsatte utskottet att regeringen och dess representanter på olika nivåer i EU-arbetet agerar fortsatt offensivt när det gäller djurskyddsfrågorna. Jordbruksutskottet utgår från att regeringen också fortsättningsvis agerar för att stärka djurskyddet i Europa. Vidare noterar utskottet att Sverige i regeringskonferensen har verkat pådrivande i frågan om ett förstärkt djur- skydd i fördraget, vilket också anförs i regeringens skrivelse. Utskottet fram- håller att det förutsätter att djurskyddsfrågorna ägnas stor uppmärksamhet i regeringskonferensen men att det inte är berett att tillstyrka motionskraven på en särskild redovisning i dessa frågor. Jordbruksutskottet avstyrker motio- nerna U10 (mp) yrkande 1, U13 (s) yrkande 1 och U515 (kd) yrkande 38. Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning än jordbruksutskottet i dessa frågor. Utskottet avstyrker därmed motionerna U10 (mp) yrkande 1, U13 (s) yrkande 1 och U515 (kd) yrkande 38. I motion U10 (mp) yrkande 2 och i motion U13 (s) yrkande 2 anförs vidare att Sverige skall vara pådrivande inom EU för att unionens uttalade målsätt- ning om att djurförsöken skall minska med 50 % också omsätts i praktiken. Jordbruksutskottet framhåller i sitt yttrande: Regeringen har genom beslut den 6 mars 1997 (dir. 1997:43) tillkallat en särskild utredare med uppgift att göra en inventering och en bedömning av försöksdjursanvändningen i landet och utvärdera det stöd som lämnas till forskning om alternativ till djurförsök. I uppdraget ingår att lämna förslag ti hur försöksdjursanvändningen skall kunna begränsas. I direktiven anförs att kommissionen kommer att arrangera ett möte i mitten av april 1997 där målet i EU:s femte miljöhandlingsprogram att reducera försöksdjursanvändningen med 50 % till år 2000 kommer att diskuteras. Mötet är föranlett av bl.a. den osäkerhet som finns bland medlemsländerna om hur målet kan förverkligas. Det anförs att diskussioner om hur försöks- djursanvändningen skall minskas sannolikt kommer att fortsätta både i Sve- rige och i andra medlemsländer inom EU. Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av utredningen. Utrikesutskottet noterar vad jordbruksutskottet anfört och betraktar därmed motionerna U10 (mp) yrkande 2 och U13 (s) yrkande 2 som besvarade. I motionerna U10 (mp) yrkande 3 och U13 (s) yrkande 3 framhålls även att Sverige bör verka pådrivande inom unionen för att ett förbud mot kosmetika- test på djur och försäljning av djurtestad kosmetika införs år 2000. Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande med anledning av dessa yrkanden följande: Sverige har ställt sig bakom kosmetikadirektivet 93/35/EEG och ett förbud att efter den 1 januari 1998 marknadsföra kosmetiska produkter om de inne- håller beståndsdelar eller kombinationer av beståndsdelar som testats på djur. Endast om utvecklingen av alternativa metoder inte har kommit så långt att andra metoder står till buds skall fristen för test på levande djur förlängas. direktivet anges att kommissionen årligen skall lämna en rapport till Europa- parlamentet och rådet om de framsteg som har gjorts i utvecklingen av alter- nativa metoder som kan ersätta sådana som förutsätter djurförsök. Socialministern anförde i ett frågesvar den 20 november 1996 att den veten- skapliga kommittén inom EU som har till uppgift att följa och värdera frågan har kommit fram till att mot bakgrund av de framsteg som hittills gjorts verkar det i allmänhet vara möjligt att bedöma säkerheten hos kosmetiska slutprodukter med hjälp av metoder som inte inbegriper djurförsök. Vad gäller test på beståndsdelar finns ännu ingen alternativ metod som erbjuder konsumenten en lika hög skyddsnivå som djurförsök gör. Socialministern anförde att det därför för närvarande inte är möjligt att fastställa tidsfriste för att förbjuda djurförsök på dessa områden. Utskottet har inhämtat att kommittén för teknisk anpassning av direktivet vid sammanträde den 20 mars 1997 beslutat skjuta upp det datum efter vilket det skall vara förbjudet att i djurförsök utprova beståndsdelar och sammansätt- ning av beståndsdelar som ingår i kosmetiska produkter till den 1 juni 2000. Beslutet fattades med hänvisning till att framsteg har gjorts inom forskning- en vad gäller alternativa försöksmetoder, men ingen alternativ försöksmetod har hittills kunnat bekräftas vetenskapligt, och det är inte troligt att det ve skapliga läget kommer att ha ändrats före den 1 januari 1998. Sverige avstod från att rösta när kommissionens förslag röstades igenom. Socialministern anförde senast den 13 mars 1997 (prot. 1996/97:78) att vår inställning fortfa- rande är att ett förbud skall komma till stånd. Med det anförda föreslår ut- skottet att motionerna U10 (mp) yrkande 3 och U13 (s) yrkande 3 såsom huvudsakligen tillgodosedda lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd. Utrikesutskottet anser därmed att motionerna U10 (mp) yrkande 3 och U13 (s) yrkande 3 är besvarade. Med det anförda föreslår utrikesutskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:80 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande subsidiaritetsprincipen att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U509 yrkande 4 och 1996/97:U14 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört, res. 1 (fp) 2. beträffande reglering av EG:s kompetensområden att riksdagen avslår motion 1996/97:U515 yrkande 4, res. 2 (kd) 3. beträffande riskanalys av EU-medlemskapet att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö59 yrkande 25 res. 3 (v, mp) 4. beträffande en strategi för utträde ur EU att riksdagen avslår motion 1996/97:U507, res. 4 (v, mp) 5. beträffande artikel i EU:s fördrag som reglerar utträde att riksdagen avslår motion 1996/97:U516 yrkande 2, res. 5 (v, mp) 6. beträffande en analys av demokratiska brister inom EU att riksdagen avslår motion 1996/97:U11 yrkande 1, res. 6 (v, mp) 7. beträffande en maktutredning i EU-perspektiv att riksdagen förklarar motion 1996/97:U11 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört, 8. beträffande anslag för information och studier om Europas och EU:s utveckling att riksdagen avslår motion 1996/97:U513, res. 7 (v, mp) 9. beträffande Sveriges agerande i regeringskonferensen att riksdagen förklarar motion 1996/97:U15 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört, 10. beträffande flexibel integration att riksdagen förklarar motion 1996/97:U15 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört, 11. beträffande samarbetet i de sociala och arbetsrättsliga frå- gorna att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U505 och 1996/97:U514 besvarade med vad utskottet anfört, 12. beträffande familjen och den sociala dimensionen att riksdagen avslår motion 1996/97:U515 yrkande 7, res. 8 (kd) 13. beträffande EU och de mänskliga rättigheterna att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkande 5 och 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) besvarade med vad utskottet anfört, 14. beträffande den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti- ken att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U509 yrkande 3 och 1996/97:U515 yrkande 43 besvarade med vad utskottet anfört, 15. beträffande den svenska alliansfriheten att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U11 yrkande 9 och 1996/97:U515 yrkande 46 besvarade med vad utskottet anfört, 16. beträffande en eventuell sammanslagning av EU och VEU att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U11 yrkande 10, 1996/97:U515 yrkande 45 och 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) besva- rade med vad utskottet anfört, 17. beträffande EU och kärnvapen att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 47 besvarad med vad utskottet anfört, 18. beträffande inriktningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken att riksdagen förklarar motion 1996/97:U508 yrkandena 1, 3 och 4 be- svarade med vad utskottet anfört, 19. beträffande miljöfrågorna i regeringskonferensen att riksdagen förklarar motion 1996/97:Jo729 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört, 20. beträffande förstärkt EU-samarbete i miljöfrågor att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U14 yrkande 1 och 1996/97:U12 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört, 21. beträffande EU:s miljöhandlingsprogram att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo729 yrkande 5, 22. beträffande beslutsregler avseende miljöskatter inom EU att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U515 yrkande 35, 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis), 1996/97:Jo729 yrkande 2 och 1996/97:Jo759 yrkande 7, res. 9 (fp, kd) res. 10 (mp) 23. beträffande etik och biomedicinska frågor i regeringskonferen- sen att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 40 besvarad med vad utskottet anfört, 24. beträffande förändringar i artikel 100a i Romfördraget att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo794 yrkandena 7 och 8, res. 11 (v) 25. beträffande djurskyddsfrågorna i regeringskonferensen att riksdagen avslår motion 1996/97:U510, res. 12 (v, mp) 26. beträffande öppenhet och insyn i EU-arbetet att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:Jo729 yrkande 3 och 1996/97:U515 yrkande 9 besvarade med vad utskottet anfört, 27. beträffande upphovsrätt gällande EG:s författningar (EGT) att riksdagen förklarar motion 1996/97:K412 besvarad med vad ut- skottet anfört, 28. beträffande EU-samarbetets struktur och beslutsordning- ar att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U502 yrkande 5 och 1996/97:U515 yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört, 29. beträffande EU-samarbetets grundläggande karaktär att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U515 yrkande 1 och 1996/97:U516 yrkande 6, 30. beträffande Europaparlamentets roll i den lagstiftande processen att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkandena 10 och 11 och 1996/97:U15 yrkande 5 i berörd del besvarade med vad utskot- tet anfört, 31. beträffande antalet ledamöter i Europaparlamentet att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkande 12 och 1996/97:U15 yrkande 5 i berörd del besvarade med vad utskottet an- fört, 32. beträffande tillämpningsområdet för beslut med kvalifice- rad majoritet samt röstviktning i rådet att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkandena 15 och 17 och 1996/97:U15 yrkande 5 i berörd del besvarade med vad utskot- tet anfört, 33. beträffande ordförandeskapsperiodens längd att riksdagen avslår motion 1996/97:U515 yrkande 16, 34. beträffande proceduren för utnämnande av kommissionen och dess ordförande att riksdagen avslår motion 1996/97:U515 yrkande 18 samt förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 19 besvarad med vad utskottet anfört, 35. beträffande deltagare från medlemsländerna i kommissio- nen att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkande 20 och 1996/97:U15 yrkande 5 i berörd del besvarade med vad utskottet an- fört, 36. beträffande domstolens roll samt utnämning av domare att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkande 14 och 1996/97:U15 yrkande 5 i berörd del besvarade med vad utskottet an- fört, 37. beträffande regionkommitténs roll och interna struktur att riksdagen avslår motion 1996/97:U515 yrkandena 21 och 22, 38. beträffande tidsfrister vid ikraftträdande av EU-regler att riksdagen avslår motion 1996/97:K913 yrkande 1, 39. beträffande hållande av folkomröstning med anledning av regeringskonferensens resultat att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U12 yrkande 2, 1996/97:K605 och 1996/97:U516 yrkande 3, res. 13 (v, mp) 40. beträffande vikten av en utvidgning av EU med länderna i Central- och Östeuropa att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U802 yrkande 3, 1996/97:U502 yrkande 1, 1996/97:U509 yrkande 1 (delvis), 1996/97:U812 yrkande 4 och 1996/97:Jo729 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört, 41. beträffande behovet av interna reformer inom EU inför en utvidgning att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U14 yrkande 5 och 1996/97:U509 yrkande 1 (delvis) besvarade med vad utskottet anfört, 42. beträffande EU:s samarbete med länderna i Central- och Östeuropa att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkande 42 och 1996/97:U15 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört, 43. beträffande avvägningen mellan fördjupning och utvidg- ning vad gäller EU:s framtid att riksdagen förklarar motion 1996/97:U11 yrkande 11 besvarad med vad utskottet anfört, 44. beträffande EU:s samarbete med Ryssland och Ukraina att riksdagen förklarar motion 1996/97:U811 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört, 45. beträffande EU:s utvidgning och efterlevnaden av FN:s barnkonvention att riksdagen avslår motion 1996/97:U806 yrkande 2, 46. beträffande samarbetet med länderna i Central- och Östeu- ropa inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti- ken att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 41 besvarad med vad utskottet anfört, 47. beträffande beslutsordningen inom den gemensamma utri- kes- och säkerhetspolitiken att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U515 yrkandena 44 och 48, 1996/97:U14 yrkande 3 och 1996/97:U516 yrkande 1 (delvis) be- svarade med vad utskottet anfört, 48. beträffande alternativ till enhällighet vid beslut inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) och 1996/97:U503 besvarade med vad utskottet anfört, 49. beträffande de mänskliga rättigheterna och EU:s relationer till tredje land att riksdagen avslår motion 1996/97:U16 och förklarar motion 1996/97:U516 yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört, res. 14 (mp) 50. beträffande en översyn av artikel 223 i Romfördraget att riksdagen avslår motion 1996/97:U402 yrkande 1, 51. beträffande inriktningen av biståndet inom Lomésamarbe- tet att riksdagen avslår motion 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) res. 15 (fp, v, mp, kd) 52. beträffande fördelningen av EU:s bistånd mellan Central- och Östeuropa och utvecklingsländerna att riksdagen avslår motion 1996/97:U508 yrkande 5, res. 16 (v, mp, kd) 53. beträffande Sveriges agerande avseende EU:s jämställd- hetspolitik att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 8 besvarad med vad utskottet anfört, 54. beträffande tjänstebeskattning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U515 yrkande 29 och 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis), res. 17 (m) res. 18 (fp, kd) 55. beträffande flexibilitet på arbetsmarknaden att riksdagen förklarar motion 1996/97:U516 yrkande 11 besvarad med vad utskottet anfört, 56. beträffande den inre markanden att riksdagen förklarar motion 1996/97:U502 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört, 57. beträffande visumrutiner avseende medborgare i tredje land att riksdagen avslår motion 1996/97:U506, 58. beträffande konsumentskyddet inom den inre marknaden att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 59 besvarad med vad utskottet anfört, 59. beträffande Sveriges inställning till den ekonomiska och monetära unionen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U516 yrkandena 4 och 5 och 1996/97:U11 yrkande 6 samt förklarar motion 1996/97:U14 yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört, res. 19 (m, fp) - motiv. res. 20 (v) 60. beträffande den ekonomiska politik som förordas inom EU att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U516 yrkande 10 och 1996/97:U11 yrkande 3, res. 21 (m) - motiv. res. 22 (v) 61. beträffande regeringens samråd med riksdagen avseende Sveriges deltagande i stabilitets- och tillväxtpakten att riksdagen avslår motion 1996/97:U11 yrkande 4, res. 23 (v) 62. beträffande analys av Sveriges alternativ inför beslutet om förverkligandet av det tredje steget i EMU att riksdagen avslår motion 1996/97:U11 yrkande 5, res. 24 (v) 63. beträffande genomförande av folkomröstning inför beslut om eventuellt svenskt deltagande i det tredje steget inom EMU att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U11 yrkande 15 och 1996/97:U12 yrkande 1, res. 25 (v, mp) 64. beträffande information till medborgarna avseende EMU att riksdagen förklarar motion 1996/97:K909 besvarad med vad ut- skottet anfört, 65. beträffande kommissionens direktivförslag avseende patent på biotekniska uppfinningar att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 39 besvarad med vad utskottet anfört, 66. beträffande reglerna för offentlig upphandling inom EU att riksdagen avslår motion 1996/97:U11 yrkande 7, res. 26 (v) 67. beträffande beslutskompetens avseende den offentliga sek- torns storlek att riksdagen avslår motion 1996/97:U11 yrkande 8, res. 27 (v) 68. beträffande kostnaderna för Sveriges medlemskap i EU att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U11 yrkande 12 och 1996/97:U12 yrkande 3, res. 28 (v, mp) 69. beträffande vissa åtgärder inom EU med anledning av FN:s barnkonvention att riksdagen avslår motion 1996/97:U11 yrkandena 13 och 14, res. 29 (v, mp, kd) 70. beträffande effektivisering av arbetet inom Europaparla- mentet att riksdagen avslår motion 1996/97:U516 yrkande 12, 71. beträffande infrastrukturinvesteringar i Barentsregionen att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U703 yrkande 6 och 1996/97:U810 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört, 72. beträffande EU-stöd till Barentsregionen att riksdagen förklarar motion 1996/97:U810 yrkande 5 besvarad med vad utskottet anfört, 73. beträffande utvecklingen av samarbetet i rättsliga och inrikes frågor att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U14 yrkande 2, 1996/97:U515 yrkandena 51 och 52, 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) och 1996/97:U516 yrkande 1 (delvis), res. 30 (fp) res. 31 (kd) 74. beträffande kompensatoriska åtgärder och kontrollmöjlig- heter vid den inre gränsen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U515 yrkande 57 och 1996/97:U516 yrkande 9, res. 32 (m, kd) 75. beträffande Tullverkets dimensionering och organisa- tion att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U515 yrkande 58 och 1996/97:N14 yrkande 1, res. 33 (m) res. 34 (kd) 76. beträffande synen på narkotikapolitiken att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 60 besvarad med vad utskottet anfört, 77. beträffande Sveriges förhållningssätt till Schengensamar- betet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U504 yrkandena 2 och 3 och 1996/97:U501 samt förklarar motionerna 1996/97:Ju903 yrkande 37 och 1996/97:U515 yrkande 56 besvarade med vad utskottet anfört, res. 35 (v, mp) 78. beträffande överlämnande av Schengensamarbetets regel- verk till riksdagen att riksdagen avslår 1996/97:U504 yrkande 1, 79. beträffande hur den svenska gruppen i Europaparlamentet skall agera med avseende på EU:s stöd till miljöorganisationer att riksdagen avslår motion 1996/97:U515 yrkande 32 80. beträffande EU:s energifördrag att riksdagen förklarar motion 1996/97:U515 yrkande 36 besvarad med vad utskottet anfört, 81. beträffande ökad miljöhänsyn i EU:s samarbete med län- derna i Central- och Östeuropa att riksdagen förklarar motion 1996/97:Jo794 yrkande 17 besvarad med vad utskottet anfört, 82. beträffande Sveriges förhållningssätt till djurskyddet inom EU att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U10 yrkande 1, 1996/97:U13 yrkande 1 och 1996/97:U515 yrkande 38, res. 36 (v, mp, kd) 83. beträffande Sveriges förhållningssätt vad avser synen på djurförsök inom EU att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U10 yrkande 2 och 1996/97:U13 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört, res. 37 (v, mp, kd) 84. beträffande EU-förbud mot kosmetikatest på djur och för- säljning av djurtestad kosmetika att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U10 yrkande 3 och 1996/97:U13 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört, 85. beträffande regeringens skrivelse 1996/97:80 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:80 till handlingar- na. Stockholm den 20 maj 1997 På utrikesutskottets vägnar Viola Furubjelke I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga- Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban Ahlin (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tings- gård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Fran- cke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd), Magnus Johansson (s) och Anna Corshammar-Bojerud (c).
Reservationer
1. Subsidiaritetsprincipen (mom. 1) Karl-Göran Biörsmark (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut- skottets överväganden börjar med "Utskottet anförde" och slutar med "yrkande 4 är besvarade" bort ha följande lydelse: Enligt utrikesutskottet bör Sverige vara pådrivande för att subsidiaritets- principen stärks i EU:s fördrag. Ett sätt att stärka denna princip skulle vara att införa en kompetenskatalog. Emellertid står redan nu klart att regerings- konferensen inte kommer att resultera i en sådan katalog. För att uppnå en mer stringent och tydlig kompetensfördelning mellan unionen och medlems- länderna bör därför, enligt utskottets mening, artikel 235 i Romfördraget (artikel som kan användas för fördragsutfyllnad) omarbetas eller avskaffas. Artikel 235 är utformad på ett sätt som gör att i princip alla frågor kan regle ras i EG-rätten. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U509 (fp) yrkande 4 och U14 (fp) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande subsidiaritetsprincipen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U509 yrkande 4 och 1996/97:U14 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 2. Reglering av EG:s kompetensområden (mom. 2) Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut- skottets överväganden börjar med "Konstitutionsutskottet anför" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse: Det är av stor vikt att ett nytt EU-fördrag klart och tydligt redogör för de kompetensområden inom vilka Europeiska unionen skall ha befogenheter. Enligt utskottets mening brister de nuvarande fördragen i tydlighet när det gäller uppdelningen av kompetensområden mellan unionen och medlemslän- derna. Behovet av klara kompetensområden understryks i det fall EU erhåller status som juridisk person, vilket är en trolig och positiv utveckling. Dess- utom anser utskottet att det krävs ökad tydlighet för att subsidiaritetsprinci- pen skall kunna beaktas. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U515 (kd) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande reglering av EG:s kompetensområden att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U515 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 3. Riskanalys av EU-medlemskapet (mom. 3) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut- skottets överväganden börjar med "Ett annat område" och slutar med "yrkande 25" bort ha följande lydelse: Grundläggande för ett robust samhälle är att människorna som lever i det känner sig delaktiga och därigenom ansvariga för det. Ett samhälle som är tillräckligt småskaligt för att människorna som lever i det skall kunna omfat- ta och förstå det är - enligt utskottets mening - mindre sårbart. I ett sådant samhälle är det lättare för medborgarna att överblicka och förstå samman- hangen. Genom EU-medlemskapet har en stor del av beslutsfattandet flyttat till en överstatlig nivå. Människor känner sig distanserade från dem som beslutar och intresset för samhällsutvecklingen och demokratins grundvalar minskas därmed. Detta sker parallellt med att den enskilda individen kontrolleras alltmer i form av t.ex. dataregister av olika slag. EU-medlemskapet påverkar också på mer konkreta sätt. Jordbrukspolitiken är ett exempel på detta. Med storskalighet som ledord går jordbrukspolitiken tvärtemot det decentraliserade jordbruket som medför högre självförsörj- ningsgrad och ökad självtillit. Konsekvensutredningar och analyser av vilka effekter EU-medlemskapet inneburit har gjorts inom vissa begränsade områden, vilket framgår av de ovan nämnda utredningarna. Detta utesluter inte behovet av en riksanalys av Sveriges EU-medlemskap. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Fö59 (mp) yrkande 25 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande riskanalys av EU-medlemskapet att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fö59 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 4. En strategi för utträde ur EU (mom. 4) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut- skottets överväganden börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "U507 (mp)" bort ha följande lydelse: Sedan en knapp majoritet av Sveriges befolkning den 13 november 1994 röstade ja till ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen har EU- entusiasmen i Sverige svalnat betydligt, vilket tydligt märks i opinionsunder- sökningarnas siffror. Det är just nu fler svenskar som önskar lämna EU än som vill stanna kvar i unionen. Det EU som Sverige blev medlem i har undergått stora förändringar. För närvarande pågår en regeringskonferens med syfte att se över traktaten, vars resultat kan stå i stor kontrast mot svenska folkets intressen. Med tanke på att en folkomröstning kan bli nödvändig, bör departement och myndigheter arbeta utifrån denna situation. För varje steg i anpassningen till EU:s direktiv och förordningar bör även en strategi finnas, så att alterna tiva utvecklingsvägar inarbetas i det dagliga arbetet med harmoniseringen. De tillfälliga besvärligheter som ett återställande av t.ex. lagar och regler innebär efter utträde kan då snabbt elimineras. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U507 (mp) som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande en strategi för utträde ur EU att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U507 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Artikel i EU:s fördrag som reglerar utträde (mom. 5) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut- skottets överväganden börjar med "Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse: Enligt utrikesutskottets mening är det av avgörande betydelse att möjlighe- terna till utträde ur unionen regleras i fördraget. Härigenom betonas att unio- nen är en sammanslutning av självständiga stater och att kommande genera- tioner har möjlighet att fatta egna beslut om sin unionstillhörighet. Regering- en bör således vid regeringskonferensen verka för att utträdesfrågan regleras i fördraget. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U516 (s) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande artikel i EU:s fördrag som reglerar utträde att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U516 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 6. En analys av demokratiska brister inom EU (mom. 6) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut- skottets överväganden börjar med "Konstitutionsutskottet anför" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse: Skrivelsen klargör inte att EU lider av stora demokratiska brister som gör det svårt för medborgarna, särskilt i de mindre länderna, att påverka utveck- lingen. I demokratiska system är de folkvaldas rätt till initiativ grundläggan- de. I EU är initiativrätten i huvudsak ett monopol för den politiskt oberoende kommissionen. Denna kommission står under stark påverkan av starka lob- bygrupper. I skrivelsen beskrivs Coreper endast som ett beredande organ. Detta är enligt utskottet missvisande. Tjänstemännen i Coreper fattar en rad beslut av lagstiftande karaktär som binder medlemsstaterna och som formellt bekräftas på rådsmötet. Ytterligare ett exempel på hur politiska frågor avgörs av tjänstemän är EG-domstolens förestående beslut om det svenska system- bolagets rätt att existera. Genom ett beslut av oberoende jurister som aldrig ställs till svars i ett allmänt val kan en viktig grundförutsättning i svensk socialpolitik avskaffas. Bristen på demokrati inom EU är enligt utskottet ett viktigt skäl till att Sverige bör motsätta sig att ytterligare makt överlämnas till EU:s institutio- ner. Utskottet välkomnar i och för sig regeringens skrivelse. I vissa fall ges re- lativt uttömmande redogörelser, i andra fall är redogörelserna alltför sum- mariska. Också en belysning av misslyckanden och bakslag behövs för att ge en helhetsbild. Det vore också på sin plats att en mer ingående redogörelse lämnades för vilka effekter det svenska medlemskapet har haft. I skrivelsen förs praktiskt taget inga diskussioner om de demokratiska svagheterna i EU:s beslutssystem och vilka konsekvenser det medfört under verksamhetsåret. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U11 (v) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande en analys av demokratiska brister inom EU att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U11 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 7. Anslag för information och studier om Europas och EU:s utveckling (mom. 8) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.1 under rubriken Ut- skottets överväganden börjar med "Vad avser" och slutar med "U513 (v, mp)" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att särskilda anslag därutöver bör anslås för informa- tionsverksamhet av organisationer. Inte minst med tanke på avsaknad av en bred debatt om EU-frågorna och den okunskap som råder är motionärernas förslag om ett permanent bistånd i form av projektbidrag för information och studier om Europa och Europas utveckling värt att ta på allvar. I Danmark finns motsvarande anslag. De båda EU-kritiska folkrörelserna får 700 000 danska kronor i årligt statligt anslag. Det är viktigt att negativ kritik inte saknas i den information om EU som går ut till svenska medborgare. Att det finns möjligheter till djupare studier av Europeiska unionen för såväl ja- sidan som nejsidan i EU-debatten är värdefullt ur demokratisk synvinkel. För att få ordentligt genomslag bör anslaget, enligt utskottets uppfattning, vara a storleksordningen 10 miljoner kronor. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U513 (v, mp) som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande anslag för information och studier om Europas och EU:s utveckling att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U513 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 8. Familjen och den sociala dimensionen (mom. 12) Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsitt 5.2 under rubriken Sociala och arbetsrättsliga frågor, sysselsättning samt mänskliga rättigheter börjar med "Socialutskottet anför" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse: Familjen och andra små naturliga gemenskaper bör stå i centrum för soci- al- och samhällspolitiken inom EU. Utvecklingen av Europeiska unionens sociala dimension är nödvändig för att stärka de europeiska familjernas och medborgarnas villkor. Utskottet anser att den sociala dimensionen måste främja socialt ansvar och personlig utveckling genom valfrihet och subsidi- aritet. Även om reglerna för familjepolitiken bör förbli nationella är det enligt utskottets mening viktigt att man på europeisk nivå är överens om att främja de små gemenskaperna som utgör samhällets fundament. Staten måste uppmuntra och stödja familjen men får aldrig ersätta den. Samhällets uppgift är att stödja familjen på neutralast möjliga sätt. Stor uppmärksamhet bör ägnas åt att omsorgen om barn, äldre och sjuka utformas så att den stämmer överens med människans och familjens önskemål och behov. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U515 (kd) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande familjen och den sociala dimensionen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U515 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 9. Beslutsregler avseende miljöskatter inom EU (mom. 22) Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.2 under rubriken Miljö- frågor och djurhälsa börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet gör en delvis annan bedömning än skatte- och jordbruks- utskotten. Utrikesutskottets uppfattning är att kravet på enhällighet vid beslu om miljöskatter begränsar möjligheten att vidta de åtgärder som behövs för att uppnå de gemensamma miljömålen. Svårigheterna att nå enighet om en miniminivå för koldioxidskatten visar på problemen med dagens beslutsreg- ler. Sverige bör verka för en ändring av Romfördraget som gör det möjligt att med kvalificerad majoritet införa miljöavgifter som syftar till att motverka gränsöverskridande miljöproblem. Av ändringen bör det framgå vilka för- oreningar som kan avgiftsbeläggas, att intäkten tillfaller det enskilda med- lemslandet och att det skall vara fråga om minimiavgifter. Det är också ut- skottets mening att Sverige bör verka för en ändrad arbetsfördelning, så att beslut om miljöavgifter tas i miljöministerrådet i stället för i finansminister rådet. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U515 (kd) yrkande 35, U15 (kd) yrkande 4 (delvis), Jo729 yrkande 2 och Jo759 (fp) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande beslutsregler avseende miljöskatter inom EU att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U515 yrkande 35, 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis), 1996/97:Jo729 yrkande 2 och 1996/97:Jo759 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 10. Beslutsregler avseende miljöskatter inom EU (mom. 22) Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.2 under rubriken Miljö- frågor och djurhälsa börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet noter vad skatte- och jordbruksutskotten har anfört och vill för sin del framhålla följande. Kravet på enhällighet vid beslut om miljöskatter begränsar möjligheten att vidta de åtgärder som behövs för att uppnå de gemensamma miljömålen. Svårigheterna att nå enighet om en miniminivå för koldioxidbeskattningen visar enligt utskottets mening på problemen med dagens beslutsregler. Sverige bör verka för en ändring av Romfördraget som gör det möjligt att med kvalificerad majoritet införa miljöavgifter, som syftar till att motverka gränsöverskridande miljöproblem. Av ändringen bör det framgå vilka för- oreningar som skall avgiftbeläggas, att intäkten tillfaller det enskilda med- lemslandet och att det skall vara fråga om minimiavgifter. Sverige bör vidare verka för en ändrad arbetsfördelning så att beslut om miljöavgifter tas i mil- jöministerrådet i stället för i finansministerrådet. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U515 (kd) yrkande 35, U15 (kd) yrkande 4 (delvis), Jo729 yrkande 2 och Jo759 (fp) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande beslutsregler avseende miljöskatter inom EU att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U515 yrkande 35, 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis), 1996/97:Jo729 yrkande 2 och 1996/97:Jo759 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 11. Förändringar i artikel 100a i Romfördraget (mom. 24) Eva Zetterberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.2 under rubriken Miljö- frågor och djurhälsa börjar med "Utrikesutskottet noterar" och slutar med "och 8" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet noterar vad som anförts av konstitutions- och jordbruksut- skotten men gör en annan bedömning. Enligt utskottet bör bevisföringen vara omvänd när det gäller tillämpningen av artikel 100a i Romfördraget. Utskot- tet förordar även upprättandet av en särskild instans i EG-domstolen för ärenden som gäller genomförandet av denna bestämmelse. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Jo794 (v) yrkandena 7 och 8 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande förändringar i artikel 100a i Romfördraget att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo794 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 12. Djurskyddsfrågorna i regeringskonferensen (mom. 25) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.2 under rubriken Miljö- frågor och djurhälsa börjar med "Utrikesutskottet avstyrker" och slutar med "U510 (mp)" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet anser för sin del att det är angeläget att införliva krav på djurskydd och djurhälsa i EU:s grundfördrag under regeringskonferensen. Flera länder vid sidan av Sverige har under regeringskonferensen väckt frå- gan om att Romfördraget bör ändras så att djurskydd inkorporeras. Det är oacceptabelt att djur enligt Romfördraget definieras som varor eller jord- bruksprodukter och inte som levande, kännande varelser. Utrikesutskottet anser att regeringen aktivt bör verka för att införliva "Animal Welfare" i EU:s fördrag. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U510 (mp) som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande djurskyddsfrågorna i regeringskonferensen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U510 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 13. Hållande av folkomröstning med anledning av regeringskonferensens resultat (mom. 39) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.2 under rubriken Insti- tutionella frågor börjar med "Konstitutionsutskottet anför" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att en folkomröstning skall hållas om resultatet av EU:s re- geringskonferens, om de föreslagna förändringarna av EU:s traktat skulle leda till ytterligare avgivande av suveränitet till EG, dvs. ett förstärkande a det överstatliga inslaget i samarbetet. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U12 (mp) yrkande 2, K605 (mp) och U516 (s) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 39 bort ha följande lydelse: 39. beträffande hållande av folkomröstning med anledning av re- geringskonferensens resultat att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U12 yrkande 2, 1996/97:K605 och 1996/97:U516 yrkande 3 som sin mening ger re- geringen till känna vad utskottet anfört, 14. De mänskliga rättigheterna och EU:s relationer till tredje land (mom. 49) Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.4 under rubriken Euro- peiska unionens förbindelser med omvärlden inklusive den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken börjar med "Utskottet vill" och slutar med "som besvarad" bort ha följande lydelse: Utskottet är övertygat om att det faktum att skrivningarna i avtalen varierar inte avspeglar någon variation från EU:s sida i synen på att respekten för de mänskliga rättigheterna skall upprätthållas. Däremot kan EU:s motpart känna tveksamhet vad gäller vikten av att respektera de mänskliga rättigheterna, när de i vissa avtal utgör en grund för parternas inrikes- och utrikespolitik, i andra en vägledning eller bara en inspiration. Att olika länder vid ett avtals ingående är på olika avstånd från målet ändrar inte på de folkrättsliga kraven vad gäller de mänskliga rättigheterna. Därför bör Sverige verka för att EU i sina avtal har samma skrivning om respekten för de mänskliga rättigheterna. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U16 (mp) som sin me- ning ge regeringen till känna samt förklara motion U516 (s) yrkande 7 besva- rad med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under moment 49 bort ha följande lydelse: 49. beträffande de mänskliga rättigheterna och EU:s relationer till tredje land att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion 1996/97:U516 yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört, 15. Inriktningen av biståndet inom Lomésamarbetet (mom. 51) Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.4 under rubriken Euro- peiska unionens förbindelser med omvärlden inklusive den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "yrkande 4 (delvis)" bort ha följande lydelse: Då Romfördraget trädde i kraft 1958 var EG:s biståndsverksamhet begrän- sad till 18 utvecklingsländer, samtliga före detta kolonier. Sedan dess har biståndet kraftigt expanderat och Lomé-konventionen, som omfattar 70 länder i Afrika, Västindien och Stilla Havsregionen, är det största bi- ståndsprogrammet. Loméavtalet tillkom 1975 framför allt för att tillgodose franska och brittis- ka krav på garantier om förmånliga handelsvillkor för f.d. kolonier. Världs- bilden har dock förändrats under de 22 år som avtalet har funnits till. År 2000 löper det nuvarande avtalet ut och det är i dag därför aktuellt att se öve samarbetet med AVS-länderna och förbereda formerna för ett framtida part- nerskap. I kommissionens grönbok (Kom(96) 570) som behandlar dessa frågor framhålls också vikten av att samarbetet omformuleras mot bakgrund av att den koloniala och postkoloniala perioden är förbi. Liksom kommissionen anser utskottet att tonvikten på biståndet i större utsträckning måste läggas på de allra fattigaste länderna. Sverige bör ställa sig bakom en sådan reform. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U15 (kd) yrkande 4 (delvis) som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 51 bort ha följande lydelse: 51. beträffande inriktningen av biståndet inom Lomésamarbetet att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 16. Fördelningen av EU:s bistånd mellan Central- och Östeuropa och utvecklingsländerna (mom. 52) Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.4 under rubriken Euro- peiska unionens förbindelser med omvärlden inklusive den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken börjar med "Enligt vad" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse: Det internationella utvecklingsbiståndet från den rika världen till de fatti- gaste länderna minskar. Ett sätt att dölja denna utveckling har varit att - i kommissionens redovisning av EU:s bistånd - lägga samarbetet med länder- na i Central- och Östeuropa under samma utgiftsområde som utvecklingsbi- ståndet. Utskottet anser att båda biståndsformerna är av stor betydelse och att EU-medel även fortsättningsvis skall utgå. Däremot har medel för samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa utökats utan att motsvarande ökning skett för biståndet till utvecklingsländerna. Utskottet vill framhålla vikten a att utvecklingsbiståndet bibehåller sin andel av det totala biståndsflödet från EU samt att de både biståndsformerna hålls åtskilda i kommissionens budget. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U508 (v) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 52 bort ha följande lydelse: 52. beträffande fördelningen av EU:s bistånd mellan Central- och Östeuropa och utvecklingsländerna att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U508 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 17. Tjänstebeskattning (mom. 54) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Sys- selsättning och arbetsmarknadspolitik börjar med "Utrikesutskottet delar" och slutar med "nationell kompetens" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet anser emellertid att en tyngdpunktsförskjutning måste ske i riktning mot en mer företagsvänlig politik, där selektiva inslag byts mot ett bättre generellt företagsklimat. Ett gynnsamt klimat för de mindre och me- delstora företagen är av största vikt i kampen mot den höga arbetslösheten liksom för saneringen av statsfinanserna. Det som nu är viktigast är att få omedelbara beslut om sådana skatter som är av central betydelse för att få fler företag och växande företag samt att skattereglerna utformas så att en växande tjänstesektor verkligen kan uppstå. Det är uppenbart att s.k. hus- hållsrelaterade tjänster, där produktivitetsutvecklingen ofta är långsammare och konkurrensen med gör-det-själv-verksamhet är större, har svårt att bära dagens totala skattebörda. Den utveckling som Sverige eftersträvar bör enligt utskottets uppfattning stå i överensstämmelse med Europaparlamentets uppmaning att främja till- komsten av nya tjänstearbeten genom bl.a. sänkt skatt. dels att den del av utskottets betänkande som i avsnitt 5.5 börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "yrkande 4 (delvis)" bort ha följande lydelse: Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U515 (kd) yrkan- de 29 och U15 (kd) yrkande 4 (delvis) som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 54 bort ha följande lydelse: 54. beträffande tjänstebeskattning att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U515 yrkande 29 och 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 18. Tjänstebeskattning (mom. 54) Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Sys- selsättning och arbetsmarknadspolitik börjar med "Skatteutskottet anför" och slutar med "yrkande 4 delvis" bort ha följande lydelse: Europaparlamentets social- och arbetsmarknadsutskott arbetade under 1995 fram två betänkanden om arbetsmarknadspolitik. Målsättningen var att verka för både marknadsekonomisk effektivitet och social rättvisa. Bland annat innehåller texterna uppmaningar till Europas länder att främja tjänster inriktade på hemmet och familjen, att satsa på forskning och utbildning och att företa större satsningar på små och medelstora företag. Regeringen har emellertid ännu inte genomfört något av förslagen trots att arbetslösheten har stigit månad för månad. Rekommendationen att främja tillkomsten av nya tjänstearbeten riktade till hushållen och hemmen har konsekvent tillbakavisats. Först nu kan vi se början till en omsvängning i frågan. Utskottet anser det angeläget att Europaparlamentets rekommenda- tioner beaktas av den svenska regeringen. Under Essenmötet hösten 1994 kom EU:s regeringschefer överens om att kampen mot arbetslösheten skulle koncentreras till fem punkter. Den svenska regeringen har enligt utskottets mening ignorerat två av dessa punkter, mins- kade indirekta lönekostnader och arbetsmarknadspolitisk flexibilitet och effektivitet. Utskottet menar att en mer offensiv politik bör föras för att förbättra förut- sättningarna för nya jobb på den svenska hemmamarknaden. Sverige torde vara ett av de länder som drabbas hårdast av skatt på arbete. Enligt utskottets mening bör regeringen koncentrera sänkningen av skattekilen inom den sysselsättningskänsliga tjänsteproduktionen eftersom den spelar stor roll för att öka den totala produktionen och få ned arbetslösheten. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U515 (kd) yrkande 29 och U15 (kd) yrkande 4 (delvis) som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 54 bort ha följande lydelse: 54. beträffande tjänstebeskattning att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U515 yrkande 29 och 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 19. Sveriges inställning till den ekonomiska och monetära unionen (mom. 59, motiveringen) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Ekonomiska och monetära unionen börjar med "Utrikesutskottet noterar" och slutar med "finansutskottet anfört" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet vill framhålla att det är angeläget att Sverige deltar fullt u i EMU:s tredje fas från starten år 1999. Det skulle stärka kronan och sänka räntenivån om regeringen klargjorde sin avsikt att, när konvergensvillkoren är uppfyllda, föreslå att Sverige skall delta i den ekonomiska och monetära unionens tredje fas redan från dess inledning. Det ligger även ett stort poli- tiskt värde i att tillhöra den grupp av länder som aktivt arbetar för fortsatt integration. Möjligheten att spela en mer pådrivande och inflytelserik roll för EU:s utveckling, t.ex. i fråga om östutvidgningen, Östersjösamarbetet, mil- jön samt förstärkningen av fred och demokrati i Europa, ökar om vi deltar i det valutapolitiska samarbetet fullt ut. 20. Sveriges inställning till den ekonomiska och monetära unionen (mom. 59) Eva Zetterberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Eko- nomiska och monetära unionen börjar med "Med anledning av" och slutar med "yrkande 6 avstyrks" bort ha följande lydelse: En regeringskonferens syftar till att genomföra förändringar i grundfördra- gen. Enligt utskottets uppfattning bör Sverige ta initiativ till förändringar avseende grundvillkoren för EMU i den pågående konferensen. Det gäller i synnerhet de s.k. konvergensvillkoren som, enligt utskottets uppfattning, är alltför strikta och sätter snäva gränser för den ekonomiska politik som med- lemsländernas regeringar kan föra inom ramen för det tredje steget i EMU. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U516 (s) yrkandena 4 och 5 och U11 (v) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna samt förklara motion U14 (fp) yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört, dels att utskottets hemställan under moment 59 bort ha följande lydelse: 59. beträffande Sveriges inställning till den ekonomiska och mone- tära unionen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U516 yrkandena 4 och 5 och 1996/97:U11 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion 1996/97:U14 yr- kande 7 besvarad med vad utskottet anfört, 21. Den ekonomiska politik som förordas inom EU (mom. 60, motiveringen) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Eko- nomiska och monetära unionen börjar med "Utrikesutskottet har" och slutar med "finansutskottet anfört" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet vill beträffande den ekonomiska politiken och sysselsätt- ningen anföra följande: De krav på sunda statsfinanser som ställs inom ramen för samarbetet inom EU ligger enligt utskottets mening helt i linje med de mål som bör gälla för den svenska ekonomiska politiken. Enligt artikel 3a.3 i Romfördraget i dess lydelse enligt Maastrichtfördraget skall följande vägledande principer iakttas: stabila priser, sunda offentliga finanser och monetära förhållanden samt en stabil betalningsbalans. Ekofinrådet har framför allt rekommenderat Sverige att åtgärder för budgetanpassning koncentreras till utgiftssidan, så att den offentliga sektorn och dess känslighet för makroekonomiska svängningar minskas och incitamenten för ekonomisk aktivitet och sysselsättning förbätt- ras genom att skattetrycket på hushåll och företag begränsas så mycket som möjligt. Enligt motion U516 (s) innebär en politik av detta slag en extrem stabilitets- inriktning. Motionären menar att medlemsländerna ägnar sig åt defensiva åtgärder för att bekämpa arbetslösheten. På liknande sätt anförs i motion U11 (v) att sysselsättningsmålen underordnats prisstabiliteten i såväl EU som Sverige. Utskottet delar inte denna bedömning. Sysselsättningen främjas varken av stora budgetunderskott eller av stora prisökningar. Tvärtom är stabila statsfinanser och låg inflation en förutsättning för en god ekonomisk utveckling. Ökad sysselsättning uppnås främst genom att nya arbetstillfällen skapas i det privata näringslivet. För att uppnå detta krävs att politiken sam- tidigt inriktas på sunda statsfinanser och på att underlätta för företagande oc entreprenörskap. Det föreligger således ingen motsättning mellan de krav som ställs inom ramen för EU:s ekonomisk-politiska samarbete och den väg som Sverige bör välja för att samtidigt stärka de offentliga finanserna, öka tillväxten och öka sysselsättningen. 22. Den ekonomiska politik som förordas inom EU (mom. 60) Eva Zetterberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Eko- nomiska och monetära unionen börjar med "Finansutskottet anför" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse: Utskottet vill erinra om att enligt förespråkarna för svenskt medlemskap var ett viktigt argument för medlemskapet att fler arbetstillfällen skulle ska- pas. Erfarenheterna av medlemskapet i EU talar emellertid ett annat språk. Kraven på uppfyllande av konvergenskriterierna har lett till en ensidig åt- stramning. I Maastrichtfördraget sägs om den gemensamma penning- och valutapolitiken att denna politik skall ha som huvudmål att upprätthålla prisstabilitet. Sysselsättningsmålen har underordnats prisstabiliteten såväl i EU som i Sverige. Denna ensidiga ekonomiska politik är oacceptabel. Sverige bör agera för en genomgripande förändring av EU:s ekonomiska politik. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U516 (s) yrkande 10 och U11 (v) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 60 bort ha följande lydelse: 60. beträffande den ekonomiska politik som förordas inom EU att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U516 yrkande 10 och 1996/97:U11 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 23. Regeringens samråd med riksdagen avseende Sveriges deltagande i stabilitets- och tillväxtpakten (mom. 61) Eva Zetterberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Eko- nomiska och monetära unionen börjar med "Finansutskottet framhåller" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse: I skrivelsen konstateraras att regeringen vid Europeiska rådets möte i Dub- lin i december 1996 meddelat att Sverige anslutit sig till den s.k. stabilitets och tillväxtpakten. Regeringen har därmed förbundit Sverige att även fort- sättningsvis upprätta årliga konvergensprogram och informera kommissionen och de övriga medlemsländerna om dessa program. Programmen innebär en förberedelse för att gå med i valutaunionen, och regeringens agerande med- för svårigheter för riksdagen att fatta beslut om att permanent stå utanför EMU:s tredje steg. Detta innebär att regeringen kan ha skapat en situation där utrymmet för Sverige att föra en självständig ekonomisk politik riskerar att drastiskt minska. Utskottet vill framhålla att det är uppenbart att riksdag borde ha beretts tillfälle att utöva ett avgörande inflytande på regeringens agerande i dessa frågor. Frågorna är ytterst centrala för möjligheten att ut- forma den ekonomiska politiken. Utskottets egen roll, liksom EU-nämndens, har varit alldeles för begränsad i denna viktiga fråga. Regeringens agerande vid ingåendet av stabilitets- och tillväxtpakten är oacceptabelt. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U11 (v) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 61 bort ha följande lydelse: 61. beträffande regeringens samråd med riksdagen avseende Sveri- ges deltagande i stabilitets- och tillväxtpakten att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U11 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 24. Analys av Sveriges alternativ inför beslutet om förverkligandet av det tredje steget i EMU (mom. 62) Eva Zetterberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Eko- nomiska och monetära unionen börjar med "Finansutskottet framhåller" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse: Utskottet vill framhålla att även det alternativ som innebär utanförskap, dvs. icke deltagande i EMU-samarbetet, bör analyseras och förberedas lika grundligt som alternativet deltagande. Frågor om t.ex. hur kronan skall för- svaras och vilken ekonomisk politik som skall bedrivas måste besvaras. Det är ett grundläggande demokratiskt krav att ett likvärdigt förberedande arbete görs för båda alternativen, å ena sidan ett svenskt deltagande och å andra sidan icke deltagande i EMU:s tredje steg. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U11 (v) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 62 bort ha följande lydelse: 62. beträffande analys av Sveriges alternativ inför beslutet om för- verkligandet av det tredje steget i EMU att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U11 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 25. Genomförande av folkomöstning inför beslut om eventuellt svenskt deltagande i det tredje steget inom EMU (mom. 63) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Eko- nomiska och monetära unionen börjar med "Konstitutionsutskottet anför" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse: Enligt utrikesutskottets uppfattning bör Sverige motverka att EMU kom- mer till stånd. Valutaunionen är ett högriskprojekt som innebär ytterligare ett steg på vägen mot ett mera federalt EU. För svensk del hotar EMU-projektet att leda till fortsatt mera och tilltagande arbetslöshet samt minskat inflytand för medborgarna. Utskottet vill erinra om att medlemskap i EMU i praktiken måste anses vara oåterkalleligt - det blir mycket svårt att gå ur. Utskottet vill framhålla att frågan om svenskt deltagande i EMU:s tredje steg inte var någon framträdande fråga i riksdagsvalet 1994. Ett eventuellt svenskt deltagande är en fråga av central betydelse och den sittande riksda- gen kan inte anses ha fullt mandat att fatta beslut utan att först ha förankrat beslutet i en rådgivande folkomröstning. Utskottet anser därför att det är nödvändigt med en rådgivande folkom- röstning om svenskt deltagande i EMU:s tredje steg. Utskottet menar att regeringen bör ges till känna att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU eller inte. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U11 (v) yrkande 15 och U12 (mp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 63 bort ha följande lydelse: 63. beträffande genomförande av folkomöstning inför beslut om eventuellt svenskt deltagande i det tredje steget inom EMU att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U11 yrkande 15 och 1996/97:U12 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 26. Reglerna för offentlig upphandling inom EU (mom. 66) Eva Zetterberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Övriga frågor börjar med "Finansutskottet framhåller" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet har inhämtat information om EU-kommissionens grönbok om offentlig upphandling vid en offentlig utfrågning i mars 1997 med repre- sentanter för Regeringskansliet. Enligt utskottets uppfattning bygger grönbo- ken på en abstrakt idealmodell av EU:s inre marknad som är mycket långt ifrån verkligheten. Grönbokens påståenden om hur många miljarder med- lemsstaterna förlorar på att inte följa direktiven fullt ut är mer att betrakta som påståenden än som väl underbyggda beräkningar. Utskottet ställer sig frågan om kommissionen verkligen tagit med i beräkningen de omfattande informations- och transaktionskostnader en så doktrinär politik som föreslås skulle medföra. Enligt utskottets uppfattning är WTO:s regler för offentlig upphandling tillräckliga. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till kän- na. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U11 (v) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 66 bort ha följande lydelse: 66. beträffande reglerna för offentlig upphandling inom EU att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U11 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 27. Beslutskompetens avseende den offentliga sektorns storlek (mom. 67) Eva Zetterberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Övriga frågor börjar med "Finansutskottet ser" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse: Utskottet vill erinra om det anmärkningsvärda faktum att den svenska re- geringens företrädare vid ekonomi- och finansministrarnas rådsmöte i juli 1996 ställde sig bakom följande rekommendation: Framför allt rekommenderar rådet att åtgärder för budgetanpassning koncen- treras till utgiftssidan, så att den offentliga sektorn och dess känslighet för makroekonomiska svängningar minskas och incitamenten för ekonomisk aktivitet och sysselsättning förbättras genom att skattetrycket på hushåll och företag begränsas så mycket som möjligt. Inför folkomröstningen avfärdades påståenden om att EU skulle ställa krav på den offentliga sektorns storlek inför folkomröstningen. Utskottet menar att regeringen i skrivelsen borde ha markerat att det är riksdag och regering som avgör hur stor den svenska offentliga sektorn bör vara. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U11 (v) yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 67 bort ha följande lydelse: 67. beträffande beslutskompetens avseende den offentliga sektorns storlek att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U11 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 28. Kostnaderna för Sveriges medlemskap i EU (mom. 68) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Övriga frågor börjar med "Finansutskottet erinrar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse: Regeringen redogör för EU:s budget i skrivelsen. Även Sveriges avgift un- der utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen och återflödet till Sverige tas upp. Utskottet noterar dock att det inte görs någon komplett redovisning av hur mycket EU-medlemskapet kostar Sverige. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet. För att en sådan redovisning skall vara rättvisande måste även de ökade administrativa kostnaderna och resekostnaderna för den statli- ga förvaltningen tas med i beräkningen. Utrikesutskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U11 (v) yrkande 12 och U12 (mp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 68 bort ha följande lydelse: 68. beträffande kostnaderna för Sveriges medlemskap i EU att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U11 yrkande 12 och 1996/97:U12 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 29. Vissa åtgärder inom EU med anledning av FN:s barnkonvention (mom. 69) Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.5 under rubriken Övriga frågor börjar med "Utrikesutskottet noterar" och slutar med "yrkandena 13 och 14" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet noterar socialutskottets bedömning och vill för sin del framhålla att det är av yttersta vikt att frågan om barnets rättigheter inte ba uppmärksammas vid regeringskonferensen utan även att regeringen aktivt tar initiativ till att barnets rättigheter skrivs in i Maastrichtfördraget. Represe tanter för den svenska regeringen har vid flera tillfällen instämt i betydelsen av FN:s konvention om barnets rättigheter. För att i ökad grad se till att kon- ventionen tillämpas och efterlevs i Europa instämmer utskottet i motionens krav. Därför är det viktigt att barnets rättigheter särskilt nämns i Ma- astrichtfördraget. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U11 (v) yrkande 13 och 14 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 69 bort ha följande lydelse: 69. beträffande vissa åtgärder inom EU med anledning av FN:s barnkonvention att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U11 yrkandena 13 och 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Utvecklingen av samarbetet i rättsliga och inrikes frågor (mom. 73) Karl-Göran Biörsmark (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.6 under rubriken Ut- skottets överväganden börjar med "Utrikesutskottet kan" och slutar med "yrkande 1 (delvis)" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet menar att det är uppenbart att det mellanstatliga samarbe- tet inom tredje pelaren inte är tillräckligt effektivt när det gäller att bekäm den internationella brottsligheten, främst på grund av de många beslutsnivå- erna och krav på enhällighet vid beslutsfattandet. Viktiga delar av samarbetet inom tredje pelaren bör därför föras över till den första pelaren och därmed bli föremål för överstatligt beslutsfattande. Hit hör frågor om kampen mot narkotikamissbruk och bekämpandet av internationella bedrägerier samt den yttre gränskontrollen. Att överföra dessa frågor till första pelaren skulle int bara gynna effektiviteten i arbetet genom att beslutsfattandet blev överstatlig utan även främja en demokratisk kontroll, eftersom besluten skulle understäl- las Europaparlamentets och EG-domstolens prövning och kontroll. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U14 (fp) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna samt förklara motionerna U515 (kd) yrkandena 51 och 52, U516 (s) yrkande 1 (delvis) och U15 (kd) yrkande 4 (delvis) besvarade med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under moment 73 bort ha följande lydelse: 73. beträffande utvecklingen av samarbetet i rättsliga och inrikes frågor att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U14 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förkla- rar motionerna 1996/97:U515 yrkandena 51 och 52, 1996/97:U516 yrkande 1 (delvis) och 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) besvarade med vad utskottet anfört, 31. Utvecklingen av samarbetet i rättsliga och inrikes frågor (mom. 73) Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.6 under rubriken Ut- skottets överväganden börjar med "Utrikesutskottet kan" och slutar med "yrkande 1 (delvis)" bort ha följande lydelse: Den tredje pelaren innehåller många angelägna områden för ett utökat eu- ropeiskt samarbete. Utvecklingen inom det inrikes och rättsliga samarbetet påverkas i hög grad av regeringskonferensens resultat och därför krävs en klar svensk hållning i dessa frågor. En effektivisering av EU:s rättsliga och inrikes samarbete skulle enligt ut- skottets mening åstadkommas genom att stora delar av medlemsstaternas samarbete i rättsliga och inrikes frågor förs över från tredje pelaren till för pelaren. Till den första pelaren bör föras bl.a. frågor om asyl- och invand- ringspolitik samt om bekämpning av narkotikamissbruk. Vidare anser utskot- tet att medlemsstaternas regler om bestraffning av gränsöverskridande brottslighet bör ses över och harmoniseras. Besluten bör också enligt utskot- tets mening i större utsträckning fattas med kvalificerad majoritet. En be- stämmelse bör införas i EU-fördraget som gör det möjligt att låta konventio- ner inom tredje pelarens område träda i kraft redan när en majoritet av med- lemsstaterna ratificerat dem. Emellertid bör en effektivisering aldrig inkräkta på medlemsländernas le- gitima rätt att värna territoriell suveränitet och integritet eller medborgarna säkerhet. Dessa förslag ligger i stort sett i linje med dem som det nederländska ord- förandeskapet fört fram vid regeringskonferensen. Regeringen bör enligt utskottets mening vid konferensen verka i samma riktning som ordförande- skapet. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U515 (kd) yrkande- na 51 och 52 och U15 (kd) yrkande 4 (delvis) som sin mening ge regeringen till känna samt förklara motionerna U14 (fp) yrkande 2 och U516 (s) yrkande 1 (delvis) besvarade. dels att utskottets hemställan under moment 73 bort ha följande lydelse: 73. beträffande utvecklingen av samarbetet i rättsliga och inrikes frågor att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U515 yrkandena 51 och 52 och 1996/97:U15 yrkande 4 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna 1996/97:U14 yrkande 2 och 1996/97:U516 yrkande 1 (delvis) besva- rade med vad utskottet anfört, 32. Kompensatoriska åtgärder och kontrollmöjligheter vid den inre gränsen (mom. 74) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson, Lars Hjertén (alla m) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.6 under rubriken Ut- skottets överväganden börjar med "Utrikesutskottet anser" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet anser att den fria rörligheten för personer förutsätter ef- fektiva kompensatoriska åtgärder. Utskottet anser det därför angeläget att det svenska arbetet med att ratificera Europolkonventionen och med att genom- föra nödvändiga lagändringar med anledning av konventionen slutförs före utgången av år 1997. Likaledes menar utskottet att det är viktigt att den svenska gränskontrollen tillförs sådana resurser att den kan uppträda på ett verkningsfullt sätt. Den s.k. högnivågruppens arbete har utmynnat i en rad förslag som bör kunna bidra till ett förbättrat samarbete och förstärkta kom- pensatoriska åtgärder. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U515 (kd) yrkande 57 som sin mening ge regeringen till känna samt förklara motion U516 (s) yr- kande 9 besvarad. dels att utskottets hemställan under moment 74 bort ha följande lydelse: 74. beträffande kompensatoriska åtgärder och kontrollmöjligheter vid den inre gränsen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:U515 yrkande 57 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förkla- rar motion 1996/97:U516 yrkande 9 besvarad med vad utskottet an- fört, 33. Tullverkets dimensionering och organisation (mom. 75) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.6 under rubriken Ut- skottets överväganden börjar med "Utrikesutskottet noterar" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse: Enligt utrikesutskottets mening är en svensk anslutning till Schengen- samarbetet en naturlig åtgärd för att befrämja fri rörlighet för personer inom EU. Den fria rörligheten för personer förutsätter emellertid effektiva kom- pensatoriska åtgärder. Härvid är det särskilt betydelsefullt, menar utskottet, att den svenska gränskontrollen tillförs sådana resurser att den kan utöva den kontroll som EG-rättens princip om fri rörlighet medger. Som utskottet i flera sammanhang tidigare har framhållit är det hög tid att överväga om den gällande myndighetsstrukturen mellan tull och polis verkli- gen kommer att kunna tillgodose kraven på en effektiv kontroll vid den inre gränsen. Utskottet vill därför återigen förorda en organisatorisk förändring där tullkriminalen och tullens bevakningspersonal integreras med polisorga- nisationen på de platser där inre gränskontroller kommer i fråga. En sådan ordning skulle visserligen innebära att tullens verksamhet vid den inre grän- sen upphörde men i dess ställe skulle komma en av polis och åklagare bedri- ven, utbyggd brottsbekämpning. Ingripanden vid den inre gränsen skulle med denna ordning göras av polisen enligt vanliga straffprocessuella regler, dvs. i sådana fall där de grundades på misstanke om brott. En på detta sätt upp- byggd gränskontroll är enligt vår uppfattning förenlig med EG-rättens prin- ciper om fri rörlighet för personer och varor. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion U515 (kd) yrkande 58 som sin mening ge regeringen till känna samt förklara motion N14 (kd) yrkande 1 besvarad. dels att utskottets hemställan under moment 75 bort ha följande lydelse: 75. beträffande Tullverkets dimensionering och organisation att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U515 yrkande 58 och 1996/97:N14 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 34. Tullverkets dimensionering och organisation (mom. 75) Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.6 under rubriken Ut- skottets överväganden börjar med "Utrikesutskottet noterar" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet menar att den fria rörligheten för personer är angelägen och den utgör även ett av målen för samarbetet inom EU. Två väsentliga förbehåll har dock funnits för att inte den fria rörligheten skall innebära en drastisk ökning av gränsöverskridande kriminalitet och transport av illegala produkter. Personkontrollerna vid de inre gränserna skulle avvecklas först när verkningsfulla kompensatoriska åtgärder var på plats. Man måste hitta alternativa metoder för att hejda kriminell verksamhet vid gränsen. Det andra förbehållet var att den nordiska passfriheten skulle bevaras, vilket i praktike skulle leda till att nordiska länder som ej är medlemmar i EU eller Schengen skulle bli associerade medlemmar i Schengensamarbetet. Regeringen har tillsammans med Miljöpartiet drivit igenom en minskning av 750 heltidstjänster inom tullen. Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt med en utvärdering av den kraftiga nedskärningen av antalet tjäns- ter inom tullen som gjorts efter EU-inträdet. Samtidigt som medlemskapet innebär ett minskat behov av tjänster till gränskontrollerna har ett antal nya arbetsuppgifter tillkommit. Dessutom finns det möjlighet att utveckla nya former av kontroll, bl.a. genom samarbete med andra länders tulladministra- tion samt med det egna landets polis och andra myndigheter. Enligt utskot- tets mening har dock nedskärningarna inneburit att Tullverket saknar till- räckliga resurser för att utveckla dessa kontrollmetoder. Utskottet anser därför att den tidigare tullkapaciteten bör återupprättas. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U515 (kd) yrkande 58 och N14 (kd) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under moment 75 bort ha följande lydelse: 75. beträffande Tullverkets dimensionering och organisation att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U515 yrkande 58 och 1996/97:N14 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 35. Sveriges förhållningssätt till Schengensamarbetet (mom. 77) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.6 under rubriken Schengensamarbetet börjar med "Utrikesutskottet delar" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet konstaterar, att Schengensamarbetet innebär att person- kontrollerna vid de inre gränserna avskaffas och flyttas till Schengenländer- nas yttre gränser. Schengenkonventionen innehåller bestämmelser om prak- tiska åtgärder för att genomföra avvecklingen av de inre gränskontrollerna, de s.k. kompensatoriska åtgärderna. De kompensatoriska åtgärderna omfattar bl.a. en förstärkning av den yttre gränskontrollen och harmoniserad vise- ringspolitik. Kontrollen skall omfatta alla utländska medborgare och avse identitet och den resandes rätt att resa in i landet. Schengenländerna skall vidare gemensamt avgöra frågan om vilka länders medborgare som är berät- tigade att söka asyl. Inom ramen för Schengenkonventionen finns också Schengen Information System (SIS), som är gemensamt databaserat infor- mationssystem för utbyte av personuppgifter. Där lagras uppgifter som skall användas vid tillämpningen av konventionens bestämmelser om personers rörlighet. Enligt utrikesutskottets uppfattning kan Schengenkonventionens bestäm- melser komma att få negativa konsekvenser för Sveriges traditionella flyk- tingpolitik. Reglerna hamnar utanför demokratisk kontroll och Sverige av- händer sig rätten att föra en egen politik på en rad viktiga områden. Avskaf- fandet av personkontroller vid de inre gränserna skall bl.a. kompenseras av bestämmelser om ett utökat polisarbete. Att gränskontroll inte längre existe- rar ökar risken för ett ökat narkotikainflöde till Sverige. Utskottet anser sammanfattningsvis att Schengensamarbetet är ett alltför högt pris att betala för att medborgarna i medlemsländerna skall slippa visa pass när de passerar gränser mellan medlemsländer och att Sverige därför bör avbryta sin an- passning till Schengen och frånträda det ingångna avtalet. Detta bör ges regeringen till känna. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U504 (mp) yrkan- dena 2 och 3 och U501 (c) som sin mening ge regeringen till känna samt förklara motionerna Ju903 (c) yrkande 37 och U515 (kd) yrkande 56 besva- rade. dels att utskottets hemställan under moment 77 bort ha följande lydelse: 77. beträffande Sveriges förhållningssätt till Schengensamarbetet att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U504 yrkandena 2 och 3 och 1996/97:U501 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna 1996/97:Ju903 yrkande 37 och 1996/97:U515 yrkande 56 besvarade med vad utskottet anfört,
36. Sveriges förhållningssätt till djurskyddet inom EU (mom. 82) Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.7 under rubriken Djur- hälsa börjar med "Utrikesutskottet har" och slutar med "yrkande 38" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet noterar vad jordbruksutskottet har anfört men vill i denna fråga redovisa en annan uppfattning. Den svenska strategin för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen har diskuterats vid ett flertal tillfällen, och riksdagen har varit enig om att des frågor har hög prioritet. Regeringens arbete med förslag till strategi för djur skyddsfrågor inom unionen bör enligt utskottets uppfattning redovisas i kommande skrivelser. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U10 (mp) yrkande 1, U13 (s) yrkande 1 och U515 (kd) yrkande 38 som sin mening ge regering- en till känna. dels att utskottets hemställan under moment 82 bort ha följande lydelse: 82. beträffande Sveriges förhållningssätt till djurskyddet inom EU att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U10 yrkande 1, 1996/97:U13 yrkande 1 och 1996/97:U515 yrkande 38 som sin me- ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 37. Sveriges förhållningssätt vad avser synen på djurförsök inom EU (mom. 83) Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som i avsnitt 5.7 under rubriken Djur- hälsa börjar med "Jordbruksutskottet framhåller" och slutar med "som besva- rade" bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet vill framhålla att beslutet att djurförsöken skall minska med 50 % före år 2000 innebär att kommissionen och medlemsstaterna har ansvar för att målsättningen uppfylls. Samtliga riksdagspartier har uttalat sit stöd för EU:s högt uppsatta mål. Utskottet anser i likhet med motionärerna att regeringen bör upprätta en plan för hur man skall agera för att EU:s utta- lade målsättning uppfylls, såväl nationellt som inom unionen. Handlingspla- nen bör t.ex. belysa det faktum att det i dag inte finns något EU-organ som specifikt har i uppgift att verka för att djurförsöken inom EU skall minska. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna U10 (mp) yrkande 2 och U13 (s) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse: 83. beträffande Sveriges förhållningssätt vad avser synen på djur- försök inom EU att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U10 yrkande 2 och 1996/97:U13 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden 1. Karl Göran Biörsmark (fp) anför: Regeringen nämner inledningsvis i skrivelsen vilka områden Sverige priori- terat i det pågående samarbetet i EU samt i unionens förbindelser med om- världen. Uppräkningen stannar vid 18 prioriterade områden! Det reser en del frågetecken kring vad regeringen faktiskt vill framhålla som särskilt viktigt från svenska utgångspunkter. Jag menar att arbetet med östutvidgningen måste ges högsta prioritet. Den pågående regeringskonferensen inom EU måste resultera i sådana ändringar i unionens struktur att länderna i Baltikum, Centraleuropa och Östeuropa samt Cypern ges verkliga möjligheter att bli medlemmar. Då krävs en koncentration på denna huvuduppgift och en vilja att driva på nödvändiga förändringar i systemet för beslutsfattande. Under senare tid har det framstått som om regeringen anslutit sig till detta synsätt. Det inger hopp om att regeringen på allvar tänker ägna sig åt huvud- frågan och att man inser att en union med 25-30 medlemmar behöver ett annat system för beslutsfattande än det som en gång byggdes upp för en gemenskap med 6 medlemmar. Det blir naturligtvis ohanterligt att i en union med 25-30 medlemmar bi- behålla en så pass omfattande vetorätt som den nuvarande. Vetorätten bör därför inskränkas till ett fåtal av de områden som EU har att besluta om. En annan förändring i EU:s beslutsregler skulle kunna vara att beslut inte bara skall ha bakom sig den majoritet av rösterna i ministerrådet som före- skrivs för de olika typerna av ärenden utan också länder som representerar en majoritet av unionens befolkning. En sådan förändring skulle då innebära ett bibehållande av de olika ländernas nuvarande röstetal, som starkt gynnar de mindre länderna, men skulle skapa en garanti för att bindande beslut i minis- terrådet har bakom sig länder representerande ett flertal av befolkningen. Den hittillsvarande utvecklingen under konferensen har inte givit mig an- ledning att ändra uppfattning om att ett införande av principen om dubbla majoriteter skulle underlätta upptagandet av nya medlemmar. Förutom ändringar i EU:s författningar behövs ändringar i jordbrukspoliti- ken och i regionalpolitiken. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste avregleras, både i sig och för att underlätta för länderna i Central- och Östeuropa att bli medlemmar. De delar av regionalpolitiken som inte handlar om överföring av medel från medlemsländer med högre levnadsstandard till dem med lägre skall i större utsträckning kunna skötas av medlemsländerna. Men huvudskälet nu till att göra ändringar i jordbruks- och regionalpolitiken är att ett bibehållande av reglerna försvårar eller kanske till och med omöjliggör östutvidgningen. Detta beror naturligtvis på att kostnaderna för att tillämpa dagens regler på de nya medlemmarna upplevs som alltför betungande av de nuvarande med- lemmarna. EMU från 1999 EU-kommissionens besked i slutet av april att en majoritet av EU- medlemsländer klarar det viktiga kravet om lågt budgetunderskott gör att det svenska EMU-beslutet kommer i en ny dager. Fram till kommissionens ekonomiska vårprognos var den allmänna be- dömningen att bara ett fåtal av EU-länderna skulle kvalificera sig för ett inträde redan 1999. Det skulle vara en mindre grupp av länder, som Belgien, Luxemburg och Nederländerna runt kärnländerna Tyskland och Frankrike. Nu anser EU-kommissionen att praktiskt taget alla EU-länder är möjliga kandidater från 1999. Sverige bör vara med från starten. Det nya scenariot gör att ett svenskt deltagande från 1999 blir än mer angeläget. Med ett större valutaområde blir medlemskapets fördelar än mer uppenba- ra, samtidigt som kostnaderna för att marginaliseras tillsammans med ett fåtal utanförländer blir väsentligt större. Av allt att döma kommer den socialdemokratiska partikongressen i höst att säga nej till EMU-medlemskap från starten. Hur beslutet utformas är av central betydelse för den framtida handlingsfriheten. Jag tror att nackdelarna med ett utanförskap kan bli tydliga ganska snabbt och att opinionen för ett medlemskap därför växer. Då vore det olyckligt om Sverige tvingas vänta ända till januari 2003. Det är därför angeläget att nödvändig lagstiftning förbereds i god tid. Effektivare miljösamarbete EU utgör, genom sitt unika samarbete mellan femton av Europas stater, en stor politisk kraft för att ta tag i de riktigt svåra och gränsöverskridande mi jöproblemen. Sverige skall vara en drivande kraft i arbetet med att utveckla och effektivisera miljösamarbetet. Därför är det med stor besvikelse jag konstaterar hur regeringen nu - i den förtida kärnkraftsavvecklingens spår - för en miljöpolitik i rakt motsatt riktning. I stället för att konstruktivt ver för att EU-länderna kommer överens om att ta bort vetorätten mot införande av en miniminivå för bland annat koldioxidskatten, agerar de svenska för- handlarna för att Sverige ensamt skall få öka utsläppen - på tvärs med inter- nationella överenskommelser och på tvärs med anständiga miljöhänsyn. Det bör vara en prioriterad uppgift för Sverige att, genom medlemskapet i EU, verka för att utveckla den gemensamma lagstiftningen med skärpta minimiregler och miljöavgifter. Den danska socialdemokratiska regeringen har under regeringskonferensen presenterat konkreta förslag till traktatsänd- ringar, som syftar till att göra EU mer effektivt i arbetet mot gränsöverskri- dande miljöproblem. Förslaget stämmer väl överens med mina uppfattningar. Bekämpa internationell brottslighet Det är uppenbart att det hittillsvarande mellanstatliga samarbetet inte är tillräckligt för att effektivt bekämpa den internationella brottsligheten. Därf bör viktiga delar av den s.k. tredje pelaren överföras till den s.k. första pel ren, dvs. mer av samarbetet mot gränsöverskridande brottslighet bör bli föremål för gemensamt beslutsfattande. Förutom att detta skulle öka effek- tiviteten, skulle den demokratiska kontrollen och insynen förstärkas genom att EG-domstolen och Europaparlamentet på dessa områden fick samma befogenheter som de i dag har inom den s.k. första pelaren. Möjligheten att effektivare besluta om åtgärder i rättsliga frågor och inri- kesfrågor i allmänhet och kanske polissamarbete i synnerhet diskuteras inom ramen för den pågående regeringskonferensen. Den svenska regeringen har valt att hålla en låg profil och motsätter sig aktivt möjligheten att föra över en del tull- och polisfrågor från den s.k. tredje pelaren till den första pelar Jag anser emellertid att det är ett större problem med den gränsöverskridande kriminaliteten än med ett eventuellt fördjupat gränsöverskridande polis- samarbete. Rätt beslut på rätt nivå EU måste vara effektivt. Det betyder att beslutsmaskineriet måste vara effek- tivt. Men det betyder också att EU skall ägna sig åt rätt frågor. De flesta exemplen på onödiga beslut på EU-nivån härrör från den gemensamma jord- brukspolitiken. De är ofta en naturlig följd av att EU:s jordbrukspolitik mycket handlar om ekonomiskt stöd till olika produkter. Den som betalar pengar till en viss typ av produktion vill förstås veta vad man betalar pengar till. Denna mekanism är ytterligare ett skäl till varför EU:s jordbrukspolitik bör förändras. Men det finns också andra områden där EU inte heller borde fatta beslut. Det är den enskilde som bäst kan avgöra om jordgubben är tillräckligt stor eller inte. Det är kommunen eller regionen som bäst kan avgöra hur lång en lokalbusslinje får vara. Det är medlemslandets riksdag som bäst kan avgöra hur föräldraförsäkringen skall vara utformad. De frågor - och de handlar nästan alltid om arbetsmarknaden - som sorterar under begreppet "den socia- la dimensionen" i EU-samarbetet löses bäst på lägre nivåer. Det finns inga starka argument för att skapa en gemensam turistpolitik inom EU. Det är inte EU som skall bestämma om alkoholpolitiken i de enskilda medlemsländerna skall vara restriktiv eller inte. Sverige bör vara pådrivande för att subsidiaritetsprincipen stärks i EU:s fördrag. Den svenska regeringen bör vidare verka för att den s.k. gummipa- ragrafen - artikel 235 i Romfördraget - omarbetas. Sverige bör också i allt arbete inom EU arbeta för att unionsnivån bara används i de fall då nationel- la nivåer (eller nivåer inom medlemsländerna) inte är till fyllest för att lösa problemen. Tilltron till EU bland medborgarna i medlemsländerna undergrävs såväl av att unionen inte är beslutskapabel i genuint gemensamma frågor som av att unionen fattar beslut i frågor som den inte borde syssla med. Det är därför inte enbart av principiell vikt att rätt fråga handläggs på rätt plats. Ett sät åstadkomma detta är införandet av en kompetenskatalog. Jag har dragit slut- satsen att regeringskonferensen inte kommer att resultera i en sådan. Det är då desto viktigare att ett resultat av regeringskonferensen blir att subsidiari tetsprincipen stärks i fördragen. 2. Eva Zetterberg (v) anför: Artikel 235 har enligt Vänsterpartiets mening varit ett effektivt instrument för att utvidga EU:s befogenheter på ett sätt som inte kan anses acceptabelt. Vänsterpartiet anser att bestämmelsen bör avskaffas, och regeringen bör verka för detta vid regeringskonferensen. Ett avskaffande av bestämmelsen bör också leda till att EU:s kompetensområden klarare kan avgränsas. Ett uttalande av denna innebörd borde göras av riksdagen med anledning av motionerna U14 yrkande 4 och U509 yrkande 4 från Folkpartiet. 3. Eva Zetterberg (v) och Bodil Franke Ohlsson (mp) anför: Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Sverige har förklarat sig ej ha intresse av att utveckla EU till en union med gemensamt försvar. Klart är att inget land kan tvingas in i ett sådant samarbe- te. Men att passivt avstå är inte tillräckligt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att Sverige aktivt skall motarbeta att EU utvecklas i den riktningen. Det är inte en utveckling Sverige bör bejaka. För övrigt riskerar även länder som inte är medlemmar i VEU att ändå få vara med och betala för operationer man saknar kontroll över. Frågor om gemensamt kärnvapeninnehav ligger utanför det nuvarande EU- samarbetet. Krafter är dock i verksamhet för att åstadkomma en förändring så att EU i framtiden skall förfoga över kärnvapen. Det är av stor vikt att Sveri- ge aktivt motarbetar sådana tendenser. 4. Bodil Franke Ohlsson (mp) anför: Miljöfrågor och djurhälsa Miljöpartiet anser att Sverige bör verka för att miljöfrågorna i EU får en större tyngd och avgörande betydelse inom EU:s alla politikområden. De grundläggande målen för unionens verksamheter omnämns på flera ställen i EU-skrivelsen: solidaritet, fred, säkerhet samt sociala och ekono- miska framsteg. Sverige bör arbeta för att miljön läggs till som ett femte grundläggande mål. I strategidokumentet för Sveriges agerande i EU:s ut- vecklingssamarbete framgår tydligt att EU:s ambitionsnivå ligger en bra bit under Sveriges. Därför bör Sverige verka för att en miljöpolicy tas fram i EU:s utvecklingssamarbete och att miljökomponenten får genomslag i land- strategiarbetet. Konvergensprogrammet Det konvergensprogram som regeringen överlämnade till EU i juni 1995 lade fast att Sverige för sin del avser att utöver Maastrichtfördragets konvergens- krav också öka sysselsättningen och minska miljöskulden. Målen för syssel- sättning och miljö skall, enligt det svenska konvergensprogrammet, tillsam- mans med övriga konvergenskrav följas upp i redovisningar för riksdagen två gånger per år. I de redovisningar som hittills gjorts saknas emellertid redovisning av hur miljöskulden eller miljösituationen i sin helhet utvecklas. Inte heller i något annat sammanhang har riksdagen erhållit någon sådan redovisning från regeringen. Riksdagen saknar därför underlag för att bedö- ma huruvida miljömålet i det svenska konvergensprogrammet är på väg att uppfyllas eller ej. Det är djupt otillfredsställande att regeringen underlåter följa utfästelserna i det svenska konvergensprogrammet i denna del. Miljö- frågorna skall vara en integrerad del av den svenska ekonomiska politiken, och framtida avstämningar av konvergensprogrammet skall innehålla infor- mation om hur miljöskulden eller den samlade miljösituationen i landet utvecklas samt hur miljömålen beaktas i den förda politiken. Europeiska unionens rättsliga dokument I Sverige omfattas EU-handlingar som finns hos svenska myndigheter av offentlighetsprincipen. Denna princip tar över eventuell upphovsrätt, som alltså aldrig kan hindra någon från att ta del av eller sprida information. När det gäller exemplarframställning och mångfaldigande av författningar, beslut och yttranden av svenska myndigheter och officiella översättningar är detta tillåtet av sådana dokument. För EG:s officiellt utgivna författningar finns upphovsrätt, och varje land har en distributör som har ensamrätt till utgiv- ningen, vilket rent praktiskt betyder att privata intressen har ensamrätt till spridning av denna information och upplåter denna information till en hög kostnad. Såväl konstitutionsutskottet som utrikesutskottet anser "att det är en rimlig princip att rättsliga dokument av det slag som det nu är fråga om fritt skall kunna kopieras". Man utgår från att regeringen är aktiv i denna fråga. Miljöpartiet undrar om detta räcker för att få en förändring. Utskotten har all anledning att aktivt kräva ett agerande från regeringen i denna viktiga demo- kratiska angelägenhet och ett till kännagivande från riksdag till regering. Informationen är för övrigt delvis bekostad av den svenska medlemsavgiften och därmed också indirekt av svenska skattebetalare. 5. Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anför: Djurhälsa och djurmiljö I juni 1993 beslutade EU att införa ett förbud mot kosmetikatester på djur fr.o.m. år 1998. Det beslutet har nu skjutits på framtiden. Därför är det vik- tigt att Sverige agerar aktivt och drivande såväl i de arbetsgrupper som driver frågan som i ministerrådet. Sverige bör också lyfta fram att kosmetikatester på djur inte enbart är en djurskyddsfråga utan även en etisk fråga. Sverige bör ifrågasätta om det är etiskt försvarbart att utföra plågsamma tester på djur, ögonirritationstest t.ex., för att ta fram substanser till smink.
Konstitutionsutskottets yttrande 1996/97:KU8y Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 Till utrikesutskottet Utrikesutskottet har den 10 april 1997 beslutat att bereda bl.a. konstitutions- utskottet tillfälle att senast den 24 april yttra sig över regeringens skrivels 1996/97:80 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde samt över motioner väckta med anledning av skrivelsen och motioner från den allmänna motionstiden enligt en bifogad förteckning. Konstitutionsutskottet yttrar sig över följande motioner: 1996/97:U11 yrkandena 1, 2 och 15, U12 yrkandena 1 och 2, U14 yrkandena 4 och 5, U15 yrkandena 2 och 5, U509 yrkande 4, U515 yrkandena 1-5, 9-12, 14-22, U516 yrkandena 2, 6 och 12 samt Jo794 yrkandena 7 och 8. Med eget yttrande överlämnar konstitutions- utskottet följande motioner: 1996/97:K412, K605, K909, K913 yrkande 1, U516 yrkande 3 samt Jo729 yrkande 3. Inledningsvis behandlar konstitutionsutskottets yttrande relativt kortfattat utvecklingen inom EU under 1996 på utskottets område. Huvuddelen av yttrandet avser de delar av skrivelsen och de motioner som berör den pågå- ende regeringskonferensen. Som bakgrund anges de svenska utgångspunk- terna för förhandlingarna. Dessa fastställdes i samband med riksdagens be- handling av regeringens skrivelse om EU:s regeringskonferens (skr. 1995/96:30, bet. 1995/96:UU13, rskr. 1995/96:119). Redovisningen av förhandlingsläget bygger - förutom på den nu aktuella skrivelsen och det irländska ordförandeskapets fördragsutkast från december 1996 - bl.a. på två promemorior. Den ena är en sammanställning av Sveriges ställningstagan- den, upprättad inom Utrikesdepartementets enhet för europeisk integration den 2 april 1997. Den andra promemorian är en notat, upprättad den 10 mars inom danska Udenrigsministeriet, vars rubrik är Status for forhandlingerne i EU's regeringskonference. Denna promemoria har inhämtats via EU- nämnden. Även visst annat underlagsmaterial har erhållits från EU-nämnden. Utskottet EU:s utveckling under 1996 på utskottets område Skrivelsen Skrivelsen inleds med en kortfattad programförklaring angående målen för det europeiska samarbetet och för Sveriges deltagande i det. Bl.a. framhålls att samarbetet inom EU är ett uttryck för en solidarisk vilja att genom ge- mensamma åtgärder på europeisk nivå dela ansvar och möjligheter i gemen- samma angelägenheter. Samtidigt finns det frågor som bäst hanteras genom beslut på nationell nivå, bl.a. därför att något mervärde eller några samord- ningsvinster inte blir resultatet av gemensamma åtgärder. En god avvägning mellan det gemensamma och det nationella stärker medborgarnas förtroende för unionen och därmed för samarbetet i EU. Regeringen fäster stor vikt vid att medborgarna engageras i de europeiska utmaningar som står för dörren. Detta främjas om EU koncentrerar sig på de frågor som Europas invånare anser vara de mest angelägna. Öppenhet och insyn i unionens arbete lägger grunden till förtroende för samarbetet. Regeringen framhåller att utvecklingen inom EU mot ökad öppenhet och insyn har fortsatt under 1996. I skrivelsen redogörs för det svenska agerandet i samband med rådets översyn av reglerna om tillgång till rådets handlingar, som resulterade i några mindre ändringar samt i några utlämnandeärenden i rådet. Vidare redovisas kortfattat för kommissionens översyn av reglerna om tillgång till kommissionens handlingar, för vissa mål i EG-domstolen och för Europaombudsmannens öppenhetsarbete. Institutionernas funktion i EU-samarbetet och verksamheten i de olika in- stitutionerna redovisas i skrivelsen som komplement och bakgrund till redo- görelsen i övrigt för samarbetet i unionen under det gångna året. Ministerrådet, EU:s beslutande och lagstiftande organ, är det forum där medlemsländerna för fram, diskuterar och sammanjämkar sina synpunkter. Arbetet inom rådet är ett resultat av en mångårig utveckling. Efter hand har en ökad användning av majoritetsröstning införts. Denna beslutsform tilläm- pas nu för mer än tre fjärdedelar av alla beslut. Rådet har under 1996 haft ca 350 aktiva arbetsgrupper på olika områden. Rådet har sammanträtt 88 gånger i sina olika sammansättningar och vid dessa antagit 58 direktiv, 247 förord- ningar och 179 beslut. Därtill kommer ett antal informella ministermöten då rådet inte kan fatta beslut men som ger ministrarna möjlighet till politisk diskussion. Budgeten för året uppgick till 307 miljoner ecu och avsåg 2 422 anställda. Europeiska kommissionen har 20 ledamöter och skall i sitt arbete agera i unionens intresse. Varje ledamot av kommissionen utses för en period av fem år. Den nuvarande kommissionen tillträdde i januari 1995. Kommissio- nen är ett opartiskt organ som skall se till att fördragen och de beslut som fattas på grundval av dessa tillämpas korrekt. Endast kommissionen har rätt att ta initiativ till lagstiftning. Kommissionen är även Europeiska unionens verkställande organ. Driftbudgeten för 1996 omfattade 16 449 anställda och uppgick totalt till 2,7 miljarder ecu. Europaparlamentet har lagstiftande befogenheter och budgetmakt samt ut- övar demokratisk kontroll över verksamheten inom unionen. Under senare år har parlamentets makt successivt stärkts. Genom unionsfördraget fick parla- mentet ökat inflytande i form av medbeslutande med rådet i stora delar av lagstiftningsområdet, rätt att utnämna en ombudsman samt att godkänna nyutnämnda kommissionärer. Parlamentet har under året varit särskilt aktivt när det gäller mänskliga rättigheter, miljö, hälsa och sociala frågor samt konsumentskydd. Två tillfälliga undersökningsutskott har under året arbetat på att kartlägga dels förekomsten av bedrägerier på transitområdet, dels ansvarsfrågan och hanteringen av den kris som BSE, den s.k. galna ko- sjukan, gav upphov till. Parlamentets budget för 1996 avsåg 4 095 anställda och uppgick till 803 miljoner ecu. EG-domstolens huvudsakliga uppgift är att tolka och döma i tvister om tillämpningen av EG-rätten. Domstolens avgörande är bindande för med- lemsstaterna. De vanligaste målen gäller förhandsavgöranden. Under år 1996 fick domstolen ta emot 256 skrivelser med begäran om sådana avgöranden från nationella domstolar. Den andra dominerande måltypen var direktstäm- da mål i vilka en institution eller medlemsstat väcker talan mot en annan medlemsstat eller institution. Domstolens budget för 1996 omfattade 953 anställda och uppgick till 170 miljoner ecu. Motionerna Kristdemokraterna anser i motion U515 att Sveriges roll under och efter regeringskonferensen måste vara att aktivt verka för att Europeiska unionen förbättrar sin förmåga att agera och ta ansvar för en demokratisk och fredlig utveckling både inom och utanför unionens gränser (yrkande 3). I motionen framhålls också att det på sikt är lämpligt att EU:s trepelarstruktur försvinne till förmån för en enhetlig organisation (yrkande 1). Enligt motion U516 av Bengt-Ola Ryttar (s) är det viktigt att det europeiska samarbetet innefattar alla europeiska demokratier, och att de inslag av mel- lanstatligt samarbete som finns inte minskar. Detta samarbete förutsätter frihandel utan social dumpning och ett omfattande bistånd från rika till fatti- ga länder (yrkande 6). Vänsterpartiet framhåller i följdmotionen U11 att Sveriges medlemskap i Europeiska unionen aldrig har haft något starkt stöd bland medborgarna. Detta hänger till stor del samman med unionens bristande demokratiska legitimitet och de politiska metoder som tillämpades vid Sveriges anslutning till EU. De flesta inser också att i och med EU-medlemskapet har beslut om lagstiftning flyttats från riksdagen till regering och ministerråd. De lagstif- tande besluten fattas inom lyckta dörrar och beslutsprotokollen är inte säkert offentliga. Därmed försvagas möjligheten att kontrollera hur regeringens företrädare har röstat. En annan demokratisk brist är enligt Vänsterpartiet att viktiga politiska frågor avgörs av oberoende tjänstemän, som aldrig ställs till svars i ett all- mänt val. Det är fallet i Coreper, i kommissionen och i domstolen. I skrivel- sen förs enligt Vänsterpartiet praktiskt taget inga diskussioner om de demo- kratiska svagheterna i EU:s beslutssystem och vilka konsekvenser det med- fört under verksamhetsåret. Riksdagen bör genom ett uttalande till regering- en påtala skrivelsens brist på analys av demokratiska brister i beslutssystemet (yrkande 1). Enligt Vänsterpartiet vill verkligen Europas folk samarbeta i många frågor. Men de vill också att demokratin skall bli en stark vision och tillämpas i praktiskt beslutsfattande. Den stora debatten om demokrati och samarbete står därför framför oss. Regeringen borde nu ta initiativ till en genomgripan- de utredning av hur medborgarnas makt över samhällsutvecklingen i prakti- ken påverkas av medlemskapet i EU. En ny maktutredning i EU-perspektiv bör tillsättas (yrkande 2).
Utskottets bedömning Som framhålls i skrivelsen var den europeiska integrationen redan från bör- jan ett instrument för fred och säkerhet. Genom demokratiseringen av de östeuropeiska länderna har förutsättningarna ökat för att genom samarbete och ekonomisk integration skapa allt större säkerhet i Europa. Utvidgningen av EU är i detta sammanhang av största betydelse. Det framhålls också i skrivelsen att samarbetet inom EU är ett uttryck för en solidarisk vilja att genom gemensamma åtgärder på europeisk nivå dela ansvar och möjligheter i gemensamma angelägenheter. En fördjupning av samarbetet kan inom vissa områden bidra till att målen förverkligas snabbare och effektivare. Samtidigt finns det frågor som bäst hanteras genom beslut på nationell nivå. Utskottet kan ställa sig bakom skrivelsens allmänna syn på EU:s utveck- ling. Den stämmer också väl överens med den uppfattning som framförs i motion U515 yrkandena 1 och 3 av Kristdemokraterna. Utskottet har vidare samma uppfattning som Bengt-Ola Ryttar (s) i motion U516 att det är viktigt att det europeiska samarbetet innefattar alla europeis- ka demokratier. Däremot vore det enligt utskottets mening oklokt att nu låsa sig för att inte inom vissa områden kunna öka inslagen av överstatligt samar- bete, om detta bedöms som nödvändigt för att uppnå målen för samarbetet. Detta betyder inte att utskottet förespråkar en utveckling i federalistisk rikt ning. Motion U516 yrkande 6 bör följaktligen avstyrkas. Som framhålls i motionen U11 från Vänsterpartiet är den demokratiska förankringen av EU-politiken ett stort problem. Det för svenska förhållanden anmärkningsvärt låga valdeltagandet i valet till Europaparlamentet hösten 1995 vittnar tydligt om det bristande intresset. En grundläggande orsak till detta kan enligt utskottet vara att många medborgare inte upplever att EU- frågorna angår dem. Sverige driver under den pågående regeringskonferen- sen sakfrågor som torde uppfattas som viktiga vardagsfrågor av medborgarna - sysselsättning, miljö, jämställdhet - och formfrågor som skulle ge en mer demokratisk och öppen beslutsprocess i EU. När det gäller interna svenska förhållanden har konstitutionsutskottet särskilt tagit upp riksdagens viktiga roll i den demokratiska förankringsprocessen (se bet. 1994/95:KU22 och 1996/97:KU2). Förhoppningen är givetvis att dessa åtgärder på sikt skall leda till ett ökat medborgarengagemang i EU-frågorna. I motionen påtalas att regeringens verksamhetsberättelse om EU saknar analyser av de demokratiska svagheterna i EU:s beslutssystem och de kon- sekvenser det medfört under verksamhetsåret. Enligt utskottet hör dock så- dana analyser knappast hemma i en redovisning som i allt väsentligt är av faktakaraktär. Motionens yrkande 1 bör således avstyrkas. Motionen innehåller också förslaget att tillsätta en utredning av hur med- borgarnas makt över samhällsutvecklingen i praktiken påverkas av medlem- skapet i EU. Utskottet har inhämtat att man inom Statsrådsberedningen för- bereder direktiv till en utredning om medborgarna och makten där de för- ändringar som blivit följden av EU-medlemskapet särskilt skall belysas. Yrkande 2 i motionen är alltså tillgodosett genom regeringens kommande initiativ.
Regeringskonferensen 1996 - allmänt Bakgrund I Maastrichtfördraget fastslogs att en konferens med företrädare för med- lemsstaternas regeringar skulle sammankallas år 1996 för att undersöka vilka bestämmelser i fördraget som behöver revideras för att uppfylla de mål för unionen som anges i fördraget. Den officiella startpunkten för konferensen var Europeiska rådets möte i Turin den 29 mars 1996. Dessförinnan hade ett omfattande förberedelsearbete ägt rum bl. a. i den s.k. reflektionsgruppen. De svenska förberedelserna skedde bl.a. i en parlamentarisk kommitté - EU 96-kommittén - som tillsattes i maj 1995. Kommittén hade i uppdrag dels att låta göra utredningar om viktigare sakfrågor som kunde komma att behandlas vid regeringskonferensen, dels att stimulera den offentliga debat- ten kring konferensens huvudfrågor och ge företrädare för olika åsiktsrikt- ningar utrymme att argumentera för sina uppfattningar. Kommittén anordnade ett stort antal seminarier och gav ut en mångfald skrifter och expertrapporter. Kommitténs uppgift var inte att lägga fram förslag till svenska ståndpunkter vid regeringskonferensen. Detta var och är regeringens ansvar i samråd med riksdagen. Kommittén var dock oförhindrad att göra sådana bedömningar i enskilda sakfrågor som kunde vara av värde vid beredningen av svenska förhandlingsståndpunkter. Den 8 februari 1996 avlämnade kommittén sin rapport "Sverige, EU och framtiden. EU 96- kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen" (SOU 1996:19). Den 30 november 1995 hade regeringen överlämnat skrivelsen 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 till riksdagen. Skrivelsen innehöll i huvudsak vissa principiella ställningstaganden till de frågor konferensen kunde komma att behandla. Skrivelsen tillsammans med de motioner som väcktes med anledning av denna behandlades av riksdagen vårvintern 1996. Skrivelsen bereddes av utrikesutskottet (1995/96:UU13) efter yttrande från 12 utskott, däribland konstitutionsutskottet (1995/95:KU5y). Debatt och beslut med anledning av UU:s betänkande ägde rum den 28 och 29 mars (prot. 1995/96:77-78, rskr. 119), dvs. dagen före och dagen för regeringskonferen- sens start. Skrivelsen och riksdagens behandling av den utgör enligt rege- ringens skrivelse utgångspunkten för regeringens ställningstaganden i rege- ringskonferensen. Skrivelsen Förhandlingsordningen I skrivelsen redovisas att de övergripande politiska riktlinjerna för regerings konferensens arbete ges av Europeiska rådet medan ansvaret för och led- ningen av förhandlingen ankommer på utrikesministrarna och kommissio- nens representant. Denna grupp sammanträder normalt en gång per månad. Arbetet på ministernivå utgår från de grundläggande förhandlingar som äger rum i en chefsförhandlargrupp bestående av personliga representanter för utrikesministrarna samt kommissionens representant. Den svenska utrikes- ministerns representant är statssekreteraren i Utrikesdepartementet Gunnar Lund. Chefsförhandlargruppen sammanträder vanligen varje vecka. Fortlöpande information till och samråd med riksdagen sker i EU- nämnden. Utrikesministern respektive statssekreterare Lund redogör inför varje förhandlingstillfälle för de frågor som skall behandlas och för regering- ens synpunkter. De underlagsdokument som ordförandeskapet tar fram del- ges regelmässigt EU-nämnden och detsamma gäller medlemsstaternas för- slag. Efter förhandlingstillfällena informerar förhandlarna om hur diskussio- nerna utfallit. Dagordningen Enligt regeringen genomsyrar frågan om EU:s utvidgning arbetet i regerings- konferensen utan att vara en fråga på dagordningen. På konferensens ordina- rie dagordning finns frågor som i allmänhet hör hemma inom något av områ- dena medborgarna och unionen, förbättrade möjligheter till yttre åtgärder och institutionella reformer. Utöver den ordinarie dagordningen finns en särskild dagordning som omfattar en stor mängd förslag framlagda av medlemssta- terna. En del berör enligt regeringens bedömning centrala områden medan andra kan vara av perifert intresse för många medlemsstater. Bland de frågor som diskuteras inom området medborgarna och unionen nämner regeringen först medborgerliga och grundläggande rättigheter, vartill också räknas jämställdhet mellan kvinnor och män. Till området hör vidare sakfrågor som sysselsättning, miljö och konsumentfrågor liksom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, den s.k. tredje pelaren. Slutligen diskuteras här subsidiaritetsprincipen och öppenhetsfrågan. När det gäller de yttre åtgärderna diskuteras för det första förändringar av unionens mål, medel och strukturer när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Till denna del av dagordningen hör vidare frågorna om unionens yttre ekonomiska angelägenheter och om unionens rättsliga status. Den institutionella delen av dagordningen rymmer en rad frågor och berör unionens samtliga institutioner och deras belutsfattande. Främst nämner regeringen frågorna om röstviktning i rådet och kommissionens samman- sättning. Andra väsentliga frågor är omfattningen av beslutsfattande med kvalificerad majoritet i gemenskapsarbetet och Europaparlamentets inflytan- de i lagstiftningsprocessen. Även de nationella parlamentens roll och infly- tande i unionen diskuteras här. En viktig fråga på dagordningen är förenkling av fördragen. Sverige lade under hösten 1996 fram förslag till fördragsändringar på fyra områden: sysselsättning, miljö, öppenhet och jämställdhet. Tillsammans med Finland har Sverige lagt fram ett förslag som syftar till att öka EU:s förmåga till humanitära insatser och militär krishantering. Alla förslagen diskuteras inom ramen för konferensens ordinarie dagordning. Förhandlingsläget Det irländska ordförandeskapet presenterade den 5 december 1996 ett första utkast till nytt fördrag. Fördragsutkastet utgör enligt regeringen ett försök a fånga förhandlingsläget och att samtidigt staka ut vägen för den fortsatta förhandlingen med siktet inställt på att uppnå slutlig enighet vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997. Enligt regeringens bedömning måste stor försiktighet iakttas när det gäller att ta utkastet som utgångspunkt för a bedöma innehållet i ett slutligt förhandlingsresultat. Dels har, i syfte att st mulera de fortsatta förhandlingarna, de föreslagna lösningarna lagts på en nivå som från irländskt håll har beskrivits som "the upper end of realism", dels binder inte utkastet någon delegation. Utkastet rymmer tre delar. Del A avhandlar i princip den ordinarie dag- ordningen medan i del B kortfattat anges de förslag från medlemsstaterna som inte ryms inom denna del. Del C, slutligen, behandlar förenkling av fördragen. Del A av utkastet är uppdelad i fyra avsnitt. Det första avsnittet, kallat Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, behandlar det nuvarande mellan- statliga samarbetet i rättsliga och inrikes frågor tillsammans med grundläg- gande rättigheter och icke-diskriminering. I det andra avsnittet, Unionen och medborgaren, tas frågorna om sysselsättning, sociala bestämmelser, miljö, konsumentpolitik, insyn (öppenhet) samt subsidiaritet upp. Det tredje avsnit- tet behandlar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens mål, medel och struktur under rubriken En effektiv och sammanhängande utrikespolitik. Slutligen tas i det fjärde avsnittet upp Unionens institutioner samt utökat samarbete - flexibilitet. De sistnämnda frågorna kommer enligt regeringens bedömning att spela en huvudroll i konferensens slutskede. Beträffande de förslag som Sverige lagt fram är regeringens intryck att de väckt stort intresse och också i sina huvuddelar fått ett brett stöd. I det ir- ländska fördragsutkastet har Sveriges prioriterade områden behandlats utför- ligt och lösningarna ligger ofta mycket nära våra förslag. Detta gäller inte minst sysselsättningsfrågan. Enligt regeringen är förhandlingsarbetet fortsatt inriktat på att säkerställa ett resultat som så långt som möjligt motsvarar de svenska förslagen. Främst öppenhetsområdet, men också miljöområdet, måste bli föremål för särskilda insatser eftersom förslagen i det irländska utkastet saknar viktiga element som fanns med i de svenska förslagen. När det gäller de frågor som i övrigt behandlas med konkreta förslag i det irländska utkastet ligger enligt regeringen huvudinriktningen ofta väl i linje med de svenska ståndpunkterna. Detta gäller sammantaget såväl den gemen- samma utrikes- och säkerhetspolitiken som samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Regeringen framhåller att regeringskonferensen är en förhandling mellan femton olika regeringar. Inte något medlemsland kan räkna med ett förhand- lingsresultat som i alla delar ligger i linje med de egna intressena. Såvitt regeringen i dag kan bedöma torde inte från svensk sida behöva befaras ett förhandlingsresultat på något område som direkt strider mot våra intressen.
Utskottets bedömning Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen när det gäller förhand- lingsarbetets uppläggning och allmänna inriktning. Beslutsprocessen inom EU och institutionerna Allmänt Svenska utgångspunkter Utgångspunkten har varit att EU också i fortsättningen kommer att utvecklas som en sammanslutning av självständiga stater till vilken medlemsstaterna i vissa fall överför beslutsbefogenheter för att lättare uppnå gemensamma mål. En enhetlig tillämpning av det gemensamma regelverket förutsätter starka, effektiva och oberoende institutioner för verkställighet, kontroll och revision tvistlösning samt beivrande av brott mot gemenskapsrätten och missbruk av gemenskapens medel. Av detta följer att Sverige bör slå vakt om en fortsatt stark roll för kommissionen, revisionsrätten och domstolen inom EU-arbetet. Som en central uppgift för regeringskonferensen har setts att förbereda insti- tutionella anpassningar som möjliggör en utvidgning av unionen med nya medlemmar. Från svensk synpunkt är det ett demokratiskt problem att beslutsprocedu- rerna i rådet och parlamentet är många och komplicerade och att detta också hämmar effektiviteten i beslutsfattandet. Regeringen har avsett att verka för färre och enklare beslutsprocedurer och effektiviserat beslutsfattande. Det irländska ordförandeskapet Ordförandeskapet hänvisar till att Europeiska rådet i Florens fastställt att et av de viktigaste områdena som skall tas upp i den allmänna översikten är hur institutionerna skall fungera väl med bibehållen jämvikt och effektivitet i beslutsprocessen. Konferensen är enig om att denna fråga är av central betydelse. Institutio- nerna måste fungera ändamålsenligt och effektivt nu och i framtiden; jämvik- ten mellan institutionerna måste respekteras, och de måste fungera så demo- kratiskt och öppet som möjligt så att deras representativa karaktär framgår tydligt och deras legitimitet i allmänhetens ögon bevaras och förstärks. Redan råder ganska stor enighet om vissa institutionella frågor. Europaparlamentets centrala roll måste erkännas och till fullo komma till uttryck i unionens institutionella förfaranden. Europaparlamentets roll som "medlagstiftare" tillsammans med rådet bör utvidgas till att omfatta nya områden. Dessutom bör detta förfarande förenklas och göras mera effektivt och begripligt. Domstolen måste också kunna fungera effektivt och spela sin väsentliga roll i en gemenskap som är grundad på fördrag och rättsstatsprincipen. Förhandlingsläget Inget nytt har inrapporterats i förhållande till det irländska fördragsutkastet Motionen I Kristdemokraternas motion U515 förespråkas ett aktivt svenskt EU- medlemskap och effektivare och mer verkningsfulla beslutsformer. EU:s regeringskonferens måste enligt motionen lösa ett antal fundamentala pro- blem. Bl.a. måste inom kort EU erhålla de strukturer och beslutsmekanismer som kan generera framtidens utrikespolitiska stabilitet och ekonomiska väl- stånd (yrkande 2). Utskottets bedömning Enligt utskottet bör man hålla i minnet att EU:s konstitutionella system är av ganska speciellt slag. Till sin grundläggande struktur påminner det dock snarare om ett maktdelningssystem än ett parlamentariskt system. Viktiga och typiska egenskaper i maktdelningssystem är balans och ömsesidig kon- troll mellan institutionerna, medan det däremot ofta finns brister i fråga om handlingskraft och effektivitet. EU:s konstitutionella system uppvisar just dessa brister och därför är det enligt utskottets uppfattning viktigt att sträv mot ökad enkelhet och effektivitet i beslutsprocessen. Denna fråga har också tagits upp från bl.a. svensk sida i regeringskonferensen, och vissa resultat ha redan uppnåtts. Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom den allmänna inriktning som regeringen har för förhandlingar inom regeringskonferensen när det gäller beslutsprocessen inom EU och institutionernas ställning. I motion U515 yrkande 2 från Kristdemokraterna uttrycks uppfattningar som ligger nära dem som framförts ovan. Motionen kan därför anses tillgodo- sedd. Europaparlamentet Svenska utgångspunkter Europaparlamentet bör ha en fortsatt betydelsefull roll i EU:s beslutsprocess, och Sverige bör verka för detta. De många och komplicerade beslutsprocedurerna enligt vilka rådet och parlamentet fattar beslut bör ses över i syfte att åstadkomma en väsentlig förenkling och för att främja effektivitet och begriplighet. Åtgärder bör övervägas för att ge Europaparlamentet en starkare roll vad gäller kontroll av unionens finanser. Det bör emellertid bara gälla frågor avseende uppföljning och utvärdering och inte beslut om utgifternas nivå eller inriktning. Vid regeringskonferensen bör övervägas hur parlamentets roll i be- slutsprocessen inom ramen för det rättsliga och inrikes samarbetet kan utvid- gas. Parlamentet bör i högre grad än för närvarande ha tillgång till förslag ti beslut som är bindande för medlemsstaterna. Konstitutionsutskottet (1995/96:KU5y) uttalade i frågan om antalet ledamö- ter i Europaparlamentet följande. Det är enligt utskottets mening viktigt att de små staternas befolkning repre- senteras så att den nationella politiska situationen återspeglas så långt som möjligt. Mot bakgrund av detta perspektiv kan man diskutera det lämpliga i det "tak" för antalet ledamöter om 700 personer som har föreslagits inför regeringskonferensen bl.a. av Europaparlamentet och av en majoritet i re- flektionsgruppen. Utskottet vill framhålla att ett stort antal ledamöter inte behöver innebära att ett parlament inte fungerar. Av väl så stor vikt som ledamotsantalet kan vara att arbetet organiseras effektivt. Samtidigt måste konstateras att ett ledamotsantal som överstiger 700 kan komma att medföra mycket stora problem för parlamentets möjligheter att arbeta och fungera, och dessa problem kommer att accentueras av att antalet representerade nationer och språkgrupper samtidigt ökar. Frågan bör givetvis noga övervägas under den förestående regeringskonfe- rensen med syftet att komma fram till en fungerande princip. Det irländska ordförandeskapet Antalet lagstiftningsförfaranden minskas i huvudsak till tre: medbeslutande, rådfrågning och samtycke. Samarbetsförfarandet, som alltså i princip avskaffas, behålls dock för EMU-området. Samtyckesförfarandet begränsas till anslutnings- och associeringsavtal. Medbeslutandeförfarandet rationaliseras, och parlamentet jämställs med rådet. Tillämpningsområdet för medbeslutandeförfarandet utvidgas. De kri- terier som skall användas för utvidgningen har dock inte fastställts. I fördraget införs en föreskrift att parlamentet skall godkänna nomineringen av kommissionens ordförande. Avsikten är att förstärka parlamentets politis- ka roll. En övre gräns för antalet ledamöter fastställs till 700 för Europaparlamentet. Detta står i överensstämmelse med vad parlamentet föreslagit. Förhandlingsläget Ingen information föreligger om att förhandlingsläget skulle ha förändrats efter framläggandet av det irländska ordförandeskapets fördragsutkast. Motionerna Folkpartiet pekar i motion U14 på att huvuduppgiften för konferensen är att möjliggöra en utvidgning av EU. Detta kräver en vilja att driva på nödvändi- ga förändringar i systemet för beslutsfattande. Bland de förändringar som kan behöva diskuteras är antalet ledamöter i Europaparlamentet och fördel- ningen av antalet ledamöter mellan medlemsländerna. Vidare framhålls att en förstärkning av parlamentets befogenheter på ministerrådets bekostnad - tillsammans med en ökad roll för de nationella parlamenten i formandet av den nationella EU-politiken - skulle öka legitimiteten i de fattade besluten. Dessa är enligt Folkpartiet viktiga frågor även om de inte är avgörande för nya länders möjligheter att bli medlemmar (yrkande 5 delvis). Enligt Kristdemokraterna i motion U515 vilar EU:s demokratiska legitimi- tet på att Europaparlamentet tillförsäkras större möjligheter att delta i den gemensamma lagstiftningsprocessen samt på medborgarnas engagemang i europeisk politik. I den lagstiftande processen måste därför parlamentets roll stärkas för att göra denna institution mera jämställd med rådet (yrkande 10). De nuvarande lagstiftande procedurerna måste reduceras och förenklas (yrkande 11). Även i mellanstatliga frågor bör parlamentet delta närmare. Ändringar i fördragstexten skall dock inte kräva parlamentets godkännande. Enligt Kristdemokraterna bör också Sverige motarbeta en övre gräns för antalet ledamöter i Europaparlamentet (yrkande 12). Parlamentet måste även i framtiden ha en sådan utformning att även de mindre ländernas politiska "landskap" har fullgod representation. I följdmotion U15 till skrivelsen hänvisar Kristdemokraterna till den syn på hur institutionerna bör reformeras som redovisas i motion U515 (se ovan). Partiet aktualiserar i följdmotionen några av de frågor som man anser vara speciellt viktiga. Dit hör frågan om fullgod representation i parlamentet även för de mindre länderna och ökad jämställdhet för parlamentet med rådet i lagstiftningsprocessen (yrkande 5 delvis). Enligt motion U516 av Bengt-Ola Ryttar (s) präglas Europaparlamentet av kaotiska förhållanden. Det är mycket svårt för parlamentarikerna att ha läget under kontroll på grund av administrativa brister och dålig struktur i plenar- arbetet. Det finns enligt motionären stora möjligheter att minska kostnaderna genom effektivisering av administration och byråkrati samt förbättrade rese- ersättningsbestämmelser. Regeringen bör alltså verka för att Europaparla- mentet reformeras och effektiviseras (yrkande 12). Utskottets bedömning Utskottet kan konstatera att regeringskonferensens förhandlingar om Euro- paparlamentets ställning hittills har lett fram till resultat som stämmer väl överens med de svenska målsättningarna om en fortsatt betydelsefull roll för parlamentet i beslutsprocessen och en förenkling och effektivisering av dess medverkan i denna process. I det irländska fördragsutkastet fastslås att ett starkt Europaparlament är en grundläggande del av en demokratisk union. Europaparlamentets befogenheter bör därför befästas när det gäller både dess politiska och lagstiftande verksamhet. Antalet lagstiftningsförfaranden mins- kar i huvudsak till tre: medbeslutande, rådfrågning och samtycke. Medbeslu- tandeförfarandet rationaliseras och parlamentet jämställs med rådet. Utskot- tet anser det tillfredsställande att dessa förslag har tagits fram och fått ett brett stöd i regeringskonferensen. Därmed bör motionerna U14 yrkande 5 (delvis) från Folkpartiet och U15 yrkande 5 (delvis) samt U515 yrkandena 10 och 11 från Kristdemokraterna anses tillgodosedda. När det gäller antalet ledamöter i Europaparlamentet uttalades i riksdags- beslutet med anledning av regeringens skrivelse om regeringskonferensen att det är viktigt att de små staternas befolkning representeras så att den natio- nella politiska situationen återspeglas så långt som möjligt. Mot denna bak- grund ifrågasattes det lämpliga i att sätta ett tak på 700 personer, som bl.a. föreslagits av Europaparlamentet och av en majoritet i reflektionsgruppen. Av väl så stor vikt som ledamotsantalet var enligt konstitutionsutskottet att arbetet organiseras effektivt. I det irländska utkastet föreslås nu att i över- ensstämmelse med Europaparlamentets uppfattning en övre gräns fastställs till 700 ledamöter. Utskottet vill inte motsätta sig ett tak på omkring 700 ledamöter under förutsättning av att det vid fördelningen av platserna fortfa- rande på lämpligt sätt tas hänsyn till folkmängden, samtidigt som det garan- teras att de stater som har lägst folkmängd blir adekvat representerade. Enligt motion U516 yrkande 12 av Bengt-Ola Ryttar (s) bör regeringen verka för att Europaparlamentet reformeras. Då denna fråga behandlades för ett år sedan förklarade utskottet att det ansåg det angeläget att Europaparla- mentets arbetsformer är så goda som möjligt. Arbetsformerna kunde enligt utskottet säkerligen ses över i många avseenden. Utskottet ansåg emellertid att detta i första hand var en fråga för parlamentet självt och ville inte infö regeringskonferensen föreslå något uppdrag till regeringen i denna fråga. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och föreslår att motionen avstyrks. Rådet Svenska utgångspunkter Rådets arbetsformer bör ses över i syfte att bringa bättre ordning och klarhet i mötes- och beslutsprocedurer. Enklare och färre beslutsprocedurer bör eftersträvas. På vissa områden kan ökad tillämpning av beslut med kvalifice- rad majoritet övervägas. I fråga om röstviktningen, som kan komma att bli en viktig fråga, inte minst i utvidgningsperspektivet, är det av stor vikt för Sverige att vårt infly tande inte minskar och att balansen mellan stora och små medlemsländer inte heller undermineras. Sverige bör hävda att medlemsstaternas samarbete i kommissionen, rådet och domstolen i största möjliga utsträckning skall byg- ga på principen om likvärdig representation. Principen om roterande ordförandeskap bör behållas men Sverige bör vara berett att överväga alternativa modeller, exempelvis ett lagordförandeskap bestående av flera länder för att dela på den samlade arbetsbördan och ge bättre kontinuitet. I fråga om röstviktningen uttalade konstitutionsutskottet följande. En förutsättning för att ordningen med majoritetsbeslut i så stor utsträckning kan accepteras är att de små staterna får förhållandevis stort genomslag i röstviktningen. Samtidigt måste inses risken att stora och folkrika medlems- länder får svårt att respektera en ordning där en stor majoritet av unionens medborgare har en minoritet av rösterna i den beslutande församlingen. I sammanhanget bör dock hållas i minnet att intressegemenskap inte alltid föreligger mellan mindre stater å ena sidan och större stater å den andra. En avvägning av de intressen som röstviktningen har att tillgodose är således inte lätt att göra. Regeringen uttalar att det är av stor vikt för Sverige att inflytande inte minskar och att balansen mellan stora och små medlemslän- der inte får undermineras. Utskottet delar denna uppfattning.
Det irländska ordförandeskapet Fördragsutkastet innefattade inget förslag på detta område. Förhandlingsläget När det gäller kvalificerad majoritet har alla länder utom Storbritannien i utvidgningsperspektivet förklarat sig redo att överväga en mer utsträckt användning. Utrymmet är dock i viss mån begränsat. Det råder enighet om att vissa frågor med nödvändighet måste beslutas enhälligt även i fortsätt- ningen. Det gäller t.ex. konstitutionella frågor, undantag från regler om den inre marknaden och beslut som har en direkt inverkan på medlemsstaternas utgifts- eller inkomstbudgetar. Den svenska inställningen är att ett antal frågor kan föras över till beslutsfattande med kvalificerad majoritet. På vissa områden som t.ex. skatter bör beslut fortsatt fattas med enhällighet. Här råder delade meningar mellan medlemsstaterna. I fråga om röstviktningen har Frankrike, Storbritannien, Italien, Tyskland och Spanien pekat på att det i takt med utvidgningen med en rad mindre medlemsländer har skett en gradvis förskjutning i förhållandet mellan ande- len röster som står bakom en kvalificerad majoritet och den befolkningsandel som majoriteten representerar. Bland dessa länder har särskilt Storbritannien och Frankrike gjort sig till talesmän för en ändring av röstviktningen, medan Tyskland också är öppet för (och förmodligen föredrar) en lösning med dubbel majoritet. Bland de övriga medlemsländerna är det en utbredd motvil- ja mot ändring av röstviktningen, medan det förefaller vara större flexibilitet om man baserar resonemangen på en modell med dubbel majoritet. Sverige anser att den nuvarande röstviktningen innebär en balans mellan å ena sidan kriteriet suveräna stater och å andra sidan befolkningskriteriet. Sverige har pläderat för en extrapolering av dagens system men deltagit i diskussionerna om alternativa system. Motionerna Rådets beslutsformer tas upp i ett par motioner. I följdmotionen U14 fram- håller Folkpartiet att det blir ohanterligt i en union med 25-30 medlemmar att bibehålla en så pass omfattande vetorätt som den nuvarande. Enligt Folk- partiet bör vetorätten inskränkas till ett fåtal av de områden som EU har att besluta om (yrkande 5 delvis). Även Kristdemokraterna argumenterar i motion U515 för att fler beslut skall fattas med kvalificerad majoritet (yrkande 17). Detta är nödvändigt för att unionen skall fungera med ett utökat medlemsantal. Fördragsändringar, utvidgningar med nya medlemmar, ökning av de egna ekonomiska åtagande- na samt frågor som påverkar medlemsländernas vitala säkerhetspolitiska intressen skall dock även i fortsättningen beslutas enhälligt. Även röstviktningen tas upp av Folkpartiet och Kristdemokraterna. Folk- partiet anser i motion U14 att EU:s beslutsregler bör förändras så att bakom besluten skall stå inte bara den majoritet av rösterna i ministerrådet som föreskrivs för de olika typerna av ärenden utan också länder som represente- rar en majoritet av unionens befolkning. En sådan förändring skulle innebära ett bibehållande av de olika ländernas nuvarande röstetal, som starkt gynnar de mindre länderna, men skulle skapa en garanti för att bindande beslut i ministerrådet har bakom sig länder som representerar ett flertal av befolk- ningen. Den hittillsvarande utvecklingen under konferensen har inte gett Folkpartiet anledning att ändra sin uppfattning om att ett införande av princi- pen om dubbla majoriteter skulle underlätta upptagandet av nya medlemmar (yrkande 5 delvis). Enligt Kristdemokraterna i motion U515 skall de mindre ländernas relativt starka ställning i rådet bibehållas (yrkande 15). Ett välfungerande EU förut- sätter att även de mindre länderna finner det värt att bidra med kreativa lös- ningar på gemensamma problem och att dessa länders medborgare upplever delaktighet i europeisk politik. Det är därför en angelägen uppgift för Sverige att föra fram krav på att nuvarande proportion när det gäller viktningen av röster i rådet bevaras. Även i följdmotionen U15 framhåller Kristdemokra- terna att det är viktigt att de mindre länderna även i fortsättningen får förut sättningar för att kunna utöva ett inflytande. Nya röstviktningar som sker till följd av utvidgningar får inte innebära att de stora länderna får en större tyngd på bekostnad av de mindre (yrkande 5 delvis). Enligt Kristdemokraterna i motion U515 skall ordförandeskapet i rådet va- ra ett helt år (yrkande 16). Detta är nödvändigt om man vill öka kontinuiteten och effektiviteten i rådets arbete. I övrigt skall reglerna om rotation på ordf randeposten vara oförändrade. Utskottets bedömning Inför en kommande utvidgning av Europeiska unionen framstår de frågor som hänger samman med rådets beslutsregler som några av regeringskonfe- rensens viktigaste och svåraste. Det handlar om en besvärlig avvägning mel- lan effektivitetssynpunkter och hänsynstagande till medlemsstaternas, inte minst de mindre ländernas, nationella intressen. En viss koppling torde också finnas till diskussionerna om flexibel integration (se nedan). Några förslag till fördragsändringar har ännu inte lagts fram av ordföran- deskapet. I förhandlingarna har det stora flertalet medlemsstater ställt sig bakom tanken på en försiktig utvidgning av området för beslut med kvalifi- cerad majoritet. Det råder dock enighet om att ställningstagandena i vissa centrala frågor alltjämst måste ske med enhällighet. I röstviktningsfrågan finns bland de större medlemsstaterna ett naturligt intresse av att lägga störr tyngdpunkt på befolkningskriteriet. De mindre staterna är av lika naturliga skäl ovilliga att gå med på en omviktning av rösterna. De är däremot mer öppna för en diskussion av alternativet dubbel majoritet, dvs. en ordning där majoritetsreglerna inte bara skall avse rösterna i rådet utan också antalet invånare i de länder som står bakom beslutet. De svenska utgångspunkterna för förhandlingarna i dessa frågor bör allt- jämt vara giltiga. En ökad tillämpning av beslut med kvalificerad majoritet på vissa områden bör således kunna övervägas. I fråga om röstviktningen är det viktigt att vårt inflytande inte minskar och att balansen mellan stora och små medlemsstater inte undermineras. I utvidgningsperspektivet bör Sverige därför i första hand verka för en extrapolering av dagens system men ha en viss beredskap för en diskussion om dubbel majoritet och om en omviktning av rösterna. Med det anförda bör motionerna U14 yrkande 5 (delvis) av Folkpartiet och U15 yrkande 5 (delvis) och U515 yrkandena 15 och 17 av Kristdemokraterna vara tillgodosedda. Frågan om en förlängning av ordförandeperioden till ett år som tas upp av Kristdemokraterna i motion U515 yrkande 16 saknar enligt utskottets mening aktualitet i förhandlingarna. Motionen bör inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Kommissionen Svenska utgångspunkter Kommissionen bör vara handlingskraftig och effektiv, och åtgärder för att höja effektiviteten inom kommissionen bör stödjas. Ökad effektivitet skulle kunna uppnås genom att kommissionen ges initia- tivrätt också på de områden där kommissionen för närvarande saknar sådan rätt. Kommissionens roll kan ytterligare förstärkas om den får i uppdrag att övervaka efterlevnaden av de överenskommelser som träffas inom ramen för det rättsliga och inrikes samarbetet. Rätten för varje medlemsstat att nominera en kommissionär bör behållas, och om en begränsning av det totala antalet kommissionärer är önskvärd, kan det lättast åstadkommas genom att ingen medlemsstat får rätt att utse mer än en medlem i kommissionen. Det irländska ordförandeskapet Fördragsutkastet innefattade inget förslag på detta område. Förhandlingsläget När det gäller kommissionens sammansättning anser Frankrike, Storbritanni- en, Italien, Tyskland och Spanien att det är nödvändigt att inför utvidgningen sätta ett tak för antalet kommissionärer. Övriga medlemsstater har med varie- rande grad av bestämdhet uttalat att det finns behov av minst en ledamot från varje land i kommissionen. Ordförandeskapet förefaller i första hand vilja koncentrera uppmärksamheten till åtgärder som kan förbättra kommissionens interna organisation även om antalet kommissionärer ökar. Sverige anser att varje land även i fortsättningen skall ha rätten att nomine- ra en kommissionär. För att tillgodose utvidgningens behov är den lämpligas- te lösningen på kort sikt att de stora länderna bara får nominera en kommis- sionär. Den svenska inställningen är dock öppen för att se närmare på kom- missionens interna organisation.
Motionerna Kristdemokraterna anser i motion U515 att ordföranden i kommissionen skall utses av Europeiska rådet (yrkande 18). Detta bör ske efter samråd med Europaparlamentet. Formellt bör kommissionens ordförande antas efter en förtroendeomröstning i Europaparlamentet. Kommissionens övriga ledamö- ter utses sedan av medlemsländerna. De skall godkännas av parlamentet (yrkande 19). Varje medlemsland skall vara representerat i kommissionen (yrkande 20). Det sistnämnda förslaget upprepas också i följdmotionen U15 (yrkande 5 delvis). Utskottets bedömning Som framhålls i de svenska utgångspunkterna inför regeringskonferensen är det viktigt att kommissionen är handlingskraftig och effektiv. Detta skulle möjligen tala för en begränsning av antalet kommissionärer. Samtidigt är det betydelsefullt bl.a. för förankringen hos allmänheten av kommissionens arbete att en företrädare från varje medlemsland finns i kommissionen. Detta är också den inställning som den svenska regeringen gett bestämt uttryck för i förhandlingarna. Utskottet delar denna uppfattning. Därmed tillgodoses motionerna U15 yrkande 5 (delvis) och U515 yrkande 20 från Kristdemokra- terna. Som framgick ovan föreligger förslag om att Europaparlamentet i fortsätt- ningen skall godkänna den person som medlemsstaterna nominerat som kommissionens ordförande. Någon annan ändring av tillsättningsproceduren har, såvitt bekant, inte föreslagits. Den föreslagna ändringen tillsammans med den redan gällande ordningen att Europaparlamentet skall godkänna den föreslagna kommissionen uppfyller enligt utskottet parlamentets berättigade krav på inflytande över tillsättningen av kommissionen. Förslagen i motion U515 yrkandena 18 och 19 från Kristdemokraterna som går i denna riktning är därmed tillgodosedda. Domstolen Svenska utgångspunkter Domstolen är en garant för likabehandling, och en fortsatt stark och obero- ende domstol är därför ett svenskt intresse. Principen om en domare från varje medlemsland bör upprätthållas. Sverige bör acceptera att domstolen tilldelas en roll som både tvistlösare och uttolkare av konventioner som medlemsstaterna ingår på det rättsliga och polisiära samarbetsområdet. Frågan måste dock bedömas från fall till fall med hänsyn till det sakliga innehållet i varje konvention. Sverige bör främja förändringar som gör att domstolen kan meddela sina avgöranden snabbare än i dag.
Det irländska ordförandeskapet Bred enighet finns om att antalet domare bör ökas i takt med att unionen utvidgas. Generaladvokaterna föreslås delta vid utnämningen av domstolens ordfö- rande. Rådets möjlighet att på domstolens begäran göra ändringar i bestäm- melserna i domstolens stadga föreslås öka. Motionerna Kristdemokraterna anser i motion U515 att EG-domstolens starka position måste bibehållas (yrkande 14). Tack vare den präglas EU av fasta rättsliga principer. Domarna bör utses av medlemsländernas regeringar efter det att Europaparlamentet har uttryckt sin åsikt om utnämningsförslagen. I följdmo- tionen U15 anförs att EG-domstolens starka position måste befästas och att det är önskvärt att den får behörighet för så stor del av den gemensamma lagstiftningen som möjligt (yrkande 5 delvis). Enligt motion Jo794 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) bör bevisföringen i miljöärenden vara omvänd så att ett land anmäler till kommissionen att man vill genomföra hårdare krav. Kommissionen har sedan tre månader på sig att invända mot de hårdare kraven och måste gå till domstolen för att förhindra dem (yrkande 7). EG-domstolen skall behandla frågan utifrån dess miljö- och konsumentaspekt, inte utifrån varornas rörlighet. För att detta skall fun- gera krävs enligt motionen att domstolen förstärks med en kompetent miljö- instans (yrkande 8). Frågans tidigare behandling Förslaget att införa en miljöinstans behandlades i 1995/96:KU5y. Utskottet framhöll att frågor om ändringar i EG-rätten i detta syfte bör behandlas i anslutning till de materiella bestämmelserna om varurörlighet och inte som en fråga om domstolens handlingsutrymme. Domstolen har att tillämpa den rätt om bl.a. varors fria rörlighet som i behörig ordning beslutas inom EG. Frågor om innehållet i denna rätt ligger inte inom utskottets beredningsom- råde. Utskottet fann därför inte skäl att förespråka en så genomgripande förändring av domstolens sammansättning och uppgifter som införande av en ämnesinstans för ett visst sakområde skulle innebära. Utskottets bedömning Utskottet anser att den svenska utgångspunkten alltjämt skall vara en fortsatt stark och oberoende domstol. Detta innebär att Sverige i princip har en posi- tiv inställning till en utsträckning av domstolens behörighet på vissa områ- den. Motionerna U515 yrkande 14 och U15 yrkande 5 (delvis) från Kristde- mokraterna är därmed tillgodosedda. Utskottet motsätter sig liksom tidigare förslaget i motion Jo794 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) att i miljöärenden införa en omvänd bevisföring (yrkande 7) och inrätta en särskild miljöinstans (yrkande 8). Motiveringen är densam- ma som tidigare och framgår ovan. Revisionsrätten Svenska utgångspunkter Sverige bör verka för att Revisionsrätten förblir stark och att de nuvarande reglerna för Revisionsrättens verksamhet i fördraget ses över och förtydligas för att säkerställa att rätten ges erforderliga befogenheter för att kunna upp- fylla sin granskningsuppgift enligt fördraget. Nuvarande regler bör komplet- teras så att Revisionsrätten ges rätt att inhämta upplysningar från samtliga organ som förvaltar gemenskapsmedel. Sverige bör vara berett att överväga en sådan ordning som ger Revisions- rätten rätt att väcka talan vid domstolen i fall där den har förvägrats uppgift som den bedömer att den bör ha tillgång till enligt fördraget. Det gäller såda- na fall då det handlar om att säkerställa att Revisionsrätten har tillgång till det granskningsmaterial som den anser vara erforderligt för att utföra sina skyldigheter på revisionsområdet. Det irländska ordförandeskapet Ordförandeskapet föreslår att Revisionsrätten ges rätt att väcka talan inför domstolen för att ta till vara sina rättigheter (art. 173 tredje stycket). Frågan om Revisionsrätten skall tillåtas revidera gemenskapens samtliga inkomster och utgifter - oavsett förvaltande organ - studeras ytterligare. Förhandlingsläget Inget nytt har inrapporterats i förhållande till det irländska fördragsutkastet Utskottets bedömning Utskottet noterar med tillfredsställelse att förslagen beträffande Revisionsrät ten står i god överensstämmelse med de svenska utgångspunkterna för för- handlingarna. Regionkommittén Svenska utgångspunkter Konstitutionsutskottet ansåg att Regionkommitténs ställning bör övervägas. Frågan om regionernas inflytande bör för svensk del i första hand lösas na- tionellt. Det irländska ordförandeskapet Regionkommittén föreslås få en större administrativ autonomi.
Förhandlingsläget Inget nytt har inrapporterats i förhållande till det irländska fördragsutkastet Motionen Kristdemokraterna anser i motion U515 att EU:s regionala och lokala organ är ett uttryck för Europas kulturella, ekonomiska och politiska mångfald. Regionkommittén bör därför ges ett ökat inflytande i frågor som rör dess intresseområden. Kommitténs sekretariat och budget bör inte vara delade med Ekonomiska och sociala kommittén (yrkande 21). Regionkommitténs betänkanden skall delges Europaparlamentet, som också bör få möjlighet att rådfråga Regionkommittén på eget initiativ (yrkande 22). Utskottets bedömning En förstärkning av Regionkommitténs ställning är inget primärt svenskt intresse. Utskottet anser liksom föregående år att frågan om regionernas inflytande i första hand bör lösas nationellt. Utskottet anser att motion U515 yrkandena 21 och 22 från Kristdemokraterna bör avstyrkas. Medlemsstaternas parlament Svenska utgångspunkter De nationella parlamentens roll i beslutsprocessen bör stärkas eftersom den- na roll är av fundamental betydelse för EU-samarbetets demokratiska legi- timitet. Beslut som rör hur varje land utformar sin procedur för sam- råd/information mellan regering och parlament bör även fortsättningsvis fattas på nationell nivå. Det är dock av stor vikt att unionen arbetar på ett s som underlättar informations- och samrådsförfarandet mellan medlemssta- ternas regeringar och parlament, och i samband med regeringskonferensen bör åtgärder övervägas som underlättar de nationella parlamentens roll i beslutsprocessen. De bör ges förbättrade möjligheter att påverka arbetet i EU, framför allt genom att de ges ökad tid att pröva de frågor och ställnings- taganden som föreläggs dem. Det irländska ordförandeskapet Ordförandeskapet framhåller att de nationella parlamentens granskande roll när det gäller unionens verksamhet i huvudsak är en uppgift för varje med- lemsstats inre konstitutionella organisation. Förbättringar bör dock göras på unionsnivå för att underlätta för de nationella parlamenten att utföra sin uppgift. Ett nytt protokoll föreslås för detta. I protokollet skulle säkerställas att de nationella parlamenten får kopior av samrådsdokument och lagstiftningsför- slag i god tid och att en period på minst fyra veckor normalt skall förflyta mellan det att ett lagstiftningsförslag läggs fram och att det tas med på rådet dagordning för beslut. I protokollet skulle vidare erkännas att COSAC (Konferensen mellan or- gan för EG-frågor vid medlemsstaternas parlament och Europaparlamentet) får bidra till arbetet i unionens institutioner med allt som COSAC finner lämpligt när det gäller viktiga texter som kan vara av särskilt intresse för de nationella parlamenten. Förhandlingsläget Enligt det irländska fördragsutkastet föreslås, som nyss framgått, ett nytt protokoll rörande de nationella parlamentens roll. I protokollet skulle säker- ställas att de nationella parlamenten får lagstiftningsförslag snabbare och att en period på minst fyra veckor normalt skall förflyta mellan det att ett lag- stiftningsförslag läggs fram och att det tas med på rådets dagordning. Om denna del av protokollet råder inga delade meningar. Beträffande en annan del av protokollet i vilken COSAC (konferensen mellan organ för EG-frågor i medlemsstaternas parlament och Europaparlamentet) skulle traktatfästas finns stor skepsis i Tyskland, Storbritannien, Sverige, Portugal och Grekland. Frankrike har däremot gjort sig till talesman för att COSAC obligatoriskt skall rådfrågas på tredjepelarområdet. Utskottets bedömning Som framhålls i utgångspunkterna är det viktigt att unionen arbetar på ett sätt som underlättar informations- och samrådsförfarandet mellan medlemssta- ternas regeringar och parlament. Parlamenten bör ges förbättrade möjligheter att påverka arbetet i EU, framför allt genom att de får ökad tid att pröva de frågor och ställningstaganden som föreläggs dem. Från dessa utgångspunkter är det enligt utskottet ett klart framsteg att re- geringskonferensen enats om en ordning som skulle innebära att en period på minst fyra veckor normalt skall förflyta mellan det att ett lagstiftningsförsla läggs fram och att det tas med på rådets dagordning för beslut. För att ge rimlig tid för parlamentariskt samråd inför ett rådsmöte borde också en läng- re tid än i dag förflyta mellan Corepermötena inför rådsmötet och själva rådsmötet. Utskottet utgår från att även denna fråga behandlas i regerings- konferensen, även om frågan inte är fördragsreglerad. Enligt utskottets uppfattning bör COSAC även i fortsättningen vara ett fo- rum för samråd. Någon institutionaliserad roll inom ramen för unionen bör organisationen inte ha. Subsidiaritet m.m. Svenska utgångspunkter Regeringens skrivelse om regeringskonferensen innehöll inga utgångspunk- ter för förhandlingarna om subsidiaritetsprincipen. Konstitutionsutskottet avstyrkte motioner vari föreslogs att en exakt och uttömmande beskrivning av gemenskapens kompetenser skulle ske i fördra- gen. Utskottet ansåg att en sådan beskrivning knappast var möjlig, även om gemenskapens kompetens i princip skall framgå av fördraget. Att upprätta en fullständig kompetenskatalog tedde sig därför vanskligt, och utskottet ville inte förespråka en sådan åtgärd. Inte heller ansåg utskottet det tillrådligt att helt slopa möjligheten till för dragsutfyllnad enligt artikel 235, vilket krävts i några motioner. Kraven på enhällighet inom rådet för bestämmelsens tillämpning utgjorde enligt utskot- tets mening en garanti för att befogenheten inte missbrukas. Ett motsvarande resonemang måste enligt utskottets mening föras när det gällde subsidiaritetsprincipen. Tillämpningen av denna princip måste växla från sakfråga till sakfråga inom de områden där kompetensen är delad mellan gemenskapen och medlemsstaterna. Utskottet ansåg att det är viktigt att så långt möjligt reglera var beslut i olika frågor skall fattas, men det är svårt komma ifrån att en subsidiaritetsprövning av förslag till gemensamma beslut ändå kommer att röra sig om en politisk bedömning. Att föreskriva en for- mell förhandsprövning av lagförslag ur subsidiaritetssynpunkt, som före- slagits i ett par motioner, skulle enligt utskottet lätt kunna utnyttjas för at fördröja ett angeläget lagstiftningsarbete. Utrikesutskottet följde konstitutionsutskottets bedömning och ansåg mo- tionerna besvarade. Det irländska ordförandeskapet Uppgiften är enligt ordförandeskapet att behålla definitionen av kompetens- principerna enligt artikel 3b i fördraget och samtidigt åstadkomma en effek- tivare tillämpning. Ordförandeskapet föreslår att vissa överenskomna riktlinjer för tillämp- ningen av dessa principer införlivas i fördraget i form av ett protokoll om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen och artikel 3b i EG-fördraget. I protokollet föreskrivs följande. 1. Varje institution skall vid utövandet av sina befogenheter säkerställa att subsidiaritetsprincipen följs. Den skall också säkerställa överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, enligt vilken ingen åtgärd som vidtas av gemenskapen skall gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå fördragets mål. 2. Tillämpningen av de principer som avses i punkt 1 måste ske med hänsyn till de allmänna bestämmelserna och till målen i Fördraget om Europeiska unionen, särskilt i fråga om att till fullo bevara gemenskapens regelverk, de befogenheter som Europeiska gemenskapen har tilldelats och balansen mel- lan institutionerna. Subsidiaritetsprincipen berör inte och kan inte leda till ifrågasättande av de befogenheter som Europeiska gemenskapen har tillde- lats i fördraget, enligt EG-domstolens tolkning, utan är en riktlinje för hur dessa befogenheter skall utövas på gemenskapsnivå. 3. Om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen leder till att gemenskapen avstår från en åtgärd, skall medlemsstaterna fortfarande vara skyldiga att i si verksamhet följa de allmänna bestämmelser som anges i artikel 5 i fördraget genom att vidta alla lämpliga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enlig fördraget samt avstå från alla åtgärder som kan äventyra förverkligandet av fördragets mål. 4. Utan att det påverkar dess initiativrätt skall kommissionen, utom i särskilt brådskande eller konfidentiella ärenden, - företa omfattande samråd innan den föreslår lagstiftning och, när det är lämpligt, offentliggöra handlingar från sådant samråd, - motivera sina förslag med hänsyn till subsidiaritetsprincipen; vid behov skall den motivering som bifogas förslaget ge detaljerade upplysningar i denna fråga, - varje år lägga fram en rapport för rådet och Europaparlamentet om hur artikel 3b tillämpas. 5. Europaparlamentet och rådet skall, under fullständigt iakttagande av gäl- lande förfaranden, som en integrerande del av den allmänna granskningen av förslag från kommissionen undersöka om de är förenliga med artikel 3b. Detta gäller både kommissionens ursprungliga förslag och de förslag till ändringar som Europaparlamentet och rådet avser att göra i förslaget. 6. Under de förfaranden som avses i artikel 189b och 189c skall rådet infor- mera Europaparlamentet om sin ståndpunkt angående tillämpningen av arti- kel 3b genom att ange skälen till att rådet antog sin gemensamma ståndpunkt. Rådet skall informera Europaparlamentet om sina skäl om det helt eller delvis avslår ett förslag från kommissionen med motiveringen att det är oför- enligt med artikel 3b i fördraget. 7. Granskning av att subsidiaritetsprincipen följs skall ske i enlighet med de regler som anges i fördragen. Förhandlingsläget I en not från det nederländska ordförandeskapet från den 16 april 1997 finns ett reviderat utkast till nytt protokoll till EG-fördraget om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i artikel 3b. Skrivelsen Regeringen anser att en väl avvägd tillämpning av subsidiaritetsprincipen leder till ett effektivare unionssamarbete genom att beslut fattas på den nivå där de hör hemma. Således bör alla åtgärder prövas utifrån denna princip. Regeringen anser att det noggrant bör prövas vilka frågor som med fördel kan föras till gemensam eller nationell nivå. Försök att i subsidiaritetens namn återföra frågor till det nationella planet som bäst hanteras på gemen- skapsplanet, t.ex. miljösamarbetet, bör avvisas. Regeringen framhåller att subsidiaritetsprincipen behandlas i regerings- konferensen. Medlemsländerna diskuterar att foga ett protokoll till fördraget om tillämpningen av principen. Ett sådant protokoll skulle baseras på ordför- andeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Edinburgh 1992 och på det interinstitutionella avtalet 1993. Motionerna Enligt motion U509 från Folkpartiet skall beslut fattas så nära den enskilde som möjligt och helst av den enskilde själv och hans familj. Där det inte är möjligt med individuella beslut bör besluten tas på den lägsta praktiska poli- tiska nivån. Denna liberala närhetsprincip är inte identisk med den av katolsk sociallära inspirerade subsidiaritetsprincipen, men i det praktiska arbetet inom EU bör de båda principerna i det stora flertalet fall leda till samma slutsatser om vilken beslutsnivå som är den lämpliga. Sverige bör enligt Folkpartiet vara pådrivande för att subsidiaritetsprinci- pen stärks i EU:s fördrag. Den svenska regeringen bör vidare verka för att den s.k. gummiparagrafen, artikel 235 i Romfördraget, omarbetas. Sverige bör också i allt arbete inom EU arbeta för att unionsnivån bara används i de fall då nationella nivåer (eller nivåer inom medlemsländerna) inte är till fyllest för att lösa problemen. Tilltron till EU bland medborgarna i medlems- länderna undergrävs såväl av att unionen inte är beslutskapabel i genuint gemensamma frågor som av att unionen fattar beslut i frågor som den inte borde syssla med. Ett sätt att åstadkomma detta är att införa en kompetenska- talog. Då det redan nu står klart att regeringskonferensen inte kommer att resultera i en sådan katalog anser Folkpartiet att det är desto viktigare att subsidiaritetsprincipen stärks som ett resultat av konferensen. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen tillkännage behovet av en förstärkt subsidiari- tetsprincip (yrkande 4). Samma argumentation återfinns i följdmotionen U14 från Folkpartiet (yrkande 4). Kristdemokraterna anser i motion U515 att EU måste få klara kompetens- områden (yrkande 4). Inom dessa områden skall unionen agera med sedvan- lig respekt för demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatliga principer och marknadsekonomi. EU:s kompetensområden bör tydligt definieras och klart framgå av fördragen. Subsidiaritetsprincipen måste också preciseras så att EU bara vidtar åtgärder när målen inte uppnås bättre på medlemsländernas lokala, regionala eller nationella nivåer. Utskottets bedömning Utskottet vill erinra om att gemenskapssamarbetet vilar på principen om tilldelade kompetenser, dvs. de gemensamma institutionerna har de befogen- heter som medlemsstaterna beslutat tilldela dem. Dessa befogenheter framgår mer eller mindre tydligt av gemenskapsfördragen. I fördraget fastslås att gemenskapen skall utöva sin verksamhet inom ramen för dessa befogenheter och de mål som har uppställts enligt fördraget (legalitetsprincipen). Gemen- skapen får inte heller vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvän- digt för att uppnå målen i fördraget (proportionalitetsprincipen). Vidare skall gemenskapen, på de områden där den inte ensam är behörig, handla endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och åtgärden därför, på grund av sin omfattning och sina verkningar, bättre kan utföras av gemenskapen (subsidiaritetsprincipen). Slutligen skall nämnas att artikel 235 i fördraget innehåller ett bemyndigande för rådet att med enhällighet vidta de åtgärder som behövs för att förverkliga gemenskapens mål inom den gemensamma marknadens ram även när uttryckligt stöd i fördraget saknas (fördrags- utfyllnad). I regeringskonferensen diskuteras att vissa överenskomna riktlinjer för till- lämpningen av subsidiaritetsprincipen och övriga principer införlivas i för- draget i form av ett protokoll. Detta innebär enligt utskottet en välkommen uppstramning av tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. Utskottet anser att motionerna U14 yrkande 4 och U509 yrkande 4 från Folkpartiet, som pläde- rar för en förstärkt subsidiaritetsprincip, därmed är tillgodosedda. I motion U515 yrkande 4 av Kristdemokraterna framhålls att EU måste få klara kompetensområden. Som utskottet framhöll i yttrandet till utrikesut- skottet med anledning av skrivelsen om regeringskonferensen (1995/96: KU5y) är det knappast möjligt att i fördragstext göra någon exakt och ut- tömmande beskrivning av gemenskapens kompetens, även om denna i prin- cip skall framgå av fördraget. Att upprätta en fullständig kompetenskatalog ter sig därför vanskligt, och utskottet ville därför inte förespråka en sådan åtgärd. Utskottet påpekade dock att det finns sammanställningar över de områden där EG har beslutsbefogenheter. Utskottet vidhåller denna inställning och föreslår därför att motion U515 yrkande 4 avstyrks. Utökat samarbete - flexibilitet Svenska utgångspunkter I regeringens skrivelse om EU:s regeringskonferens 1996 (skr. 1995/96:30 s. 9-10) anfördes följande. Den framtida utvidgningen kan komma att leda till krav på en integration vars innehåll varierar efter de enskilda medlemsländernas kapacitet och vilja. På några områden har godtagits att länder kan närma sig ett gemensamt slut- mål med olika hastigheter men inom ett gemensamt institutionellt ramverk. Denna lösning har valts i fråga om den ekonomiska och monetära unionen. Även på andra områden har särskilda lösningar överenskommits för enskilda länder. Sådana lösningar bör heller inte uteslutas för framtiden, eftersom de bidrar till en flexibilitet som kan vara nödvändig för att föra samarbetet framåt. Ick desto mindre är det för svensk del ett intresse att den fortsatta integrationen även i ett utvidgningsperspektiv - i största möjliga utsträckning bygger på ett sammanhållet samarbete inom ett enhetligt institutionellt ramverk. Ett euro- peiskt samarbetet i vilket medlemsstaterna mer allmänt kan välja bort vissa samarbetsområden ligger inte i vårt intresse eftersom fördelarna med den inre marknaden då skulle urholkas. Det nu refererade avsnittet kommenterades inte under riksdagsbehandlingen, varken i konstitutionsutskottets yttrande eller i utrikesutskottets betänkande. Förhandlingsläget Det nederländska ordförandeskapet har den 20 mars presenterat ett utkast till fördragstext i denna fråga. Detta utkast bygger på en s.k. generalklausul som innehåller generella bestämmelser för utvidgat samarbete gemensamma för de tre pelarna, kompletterade med särskilda bestämmelser för var och en av de tre pelarna. I de generella bestämmelserna ingår en rad specifika villkor för samarbetet som syftar till att bl.a. upprätthålla respekten för regelverket ge skydd åt icke deltagande medlemsländer samt vara en sista utväg. I ett av villkoren anges att ett flexibelt arrangemang skall omfatta åtminstone en majoritet av medlemsländerna. Detta är en uppfattning som ett stort antal länder har ställt sig bakom. Ett antal medlemsländer förordar dock en högre miniminivå. Genom att sätta miniminivån till omkring två tredjedelar av medlemsländerna menar de att risken för fragmentisering av EU kan begrän- sas. Gängse institutionella bestämmelser föreslås bli använda, när beslut fattas inom ramen för ett flexibelt arrangemang. Bara de länder som ingår i det utvidgade samarbetet deltar i rådets beslutsfattande på området. De övriga länderna har närvaro- och yttranderätt. Rådet och kommissionen skall regel- bundet underrätta Europaparlamentet om utvecklingen av det nämare samar- bet. De specifika bestämmelserna för första pelaren innehåller en lista över de områden som inte bör omfattas av möjlighet till utvidgat samarbete. Denna negativa lista upptar inre marknaden, handelspolitiken, lantbruk och fiske, konkurrens, transport och strukturpolitiken. Någon inverkan på den inre marknaden får inte ske. Proceduren för att besluta om ett utvidgat samarbete inleds med att de berörda medlemsstaterna riktar en begäran till kommissio- nen, som inom sex månader skall avge ett motiverat yttrande om hur denna begäran stämmer överens med villkoren. Om kommissionen finner det befo- gat skall yttrandet åtföljas av ett förslag till beslut med angivande av de vil kor som bör gälla för tillståndet. Efter att ha hört Europaparlamentet beslutar rådet med kvalificerad majoritet alternativt enhälligt. Förespråkare för båda alternativen finns bland medlemsländerna. De länder som i ett senare skede önskar ansluta sig till ett flexibelt arran- gemang kan göra det såvida inte kommissionen motsätter sig det eller en kvalificerad majoritet bland de deltagande medlemsländerna avgör att ansö- karländerna inte iakttar de beslut som redan fattats inom denna ram. EG- domstolen har samma roll vad gäller tillämpningen av flexibilitetsreglerna som i övrigt. På andrapelarområdet presenterar det nederländska ordförandeskapet fyra alternativ vad gäller utökat samarbete: s.k. konstruktivt avstående flexibilitet inom förutbestämda samarbetsområden t.ex. försvarsmateriel, ömsesidiga försvarsgarantier tilldela en eller flera medlemsstater uppgifter inom ramen för en gemen- sam åtgärd flexibelt samarbete enligt en särskild bemyndigandebestämmelse av samma slag som på förstapelarområdet. På tredje pelarens område föreslås att konventioner skall kunna träda i kraft för de medlemsländer som har ratificerat dem, om dessa länder utgör minst hälften av medlemsländerna. Även hela tredje pelaren skall kunna utgöra användningsområde för utvidgat samarbete. Tillvägagångssättet liknar det som föreslås i första pelaren, men kommissionen avger endast yttrande och utformar inte förslaget. Rådets beslut skall på detta område fattas med kvalificerad majoritet. Enhällighet finns inte som alternativ. Det råder delade meningar om hur de allmänna principerna och reglerna skall utformas. För svenskt vidkommande är det viktigt att det framgår av fördragstexten att flexibilitet är något som skall användas när alla andra möjligheter är uttömda. Det bör vidare ställas upp tydliga villkor vad gäller rätten för medlemsstater att ansluta sig i ett senare skede. Det bör ställas kr på att antalet deltagande stater är högt. Beslut om igångsättande av utvidgat samarbete bör enligt svenska regeringens uppfattning fattas enhälligt. På den senare punkten har Sverige samma uppfattning som Storbritannien, Dan- mark, Irland, Portugal och Grekland. Tyskland, Frankrike, Italien, Belgien Luxemburg och Finland anser att det räcker med majoritetsbeslut. Sverige ser inte något egentligt behov av en särskild flexibilitetsklausul i andra pelaren. Inom tredje pelaren ser Sverige i likhet med de flesta andra medlemsländer störst utrymme för utvidgat samarbete. Motionen Kristdemokraterna anser i följdmotion U15 att flexibiliteten är ett instrument som rätt använt skulle kunna underlätta och effektivisera utvecklingen av europasamarbetet samtidigt som det erbjuder frihet och öppenhet. När antalet medlemsländer ökar från dagens 15 till bortåt 27 i framtiden är det viktigt att undvika att samarbetet blir handlingsförlamat. Samtidigt respekteras med- lemsländernas suveränitet eftersom inget land tvingas in i ett djupare samar- bete mot sin vilja. Med den utgångspunkten anser Kristdemokraterna att Sverige i den här frågan bör inta en positiv ståndpunkt med följande riktlin- jer: flexibiliteten skall vara en sista utväg. Målsättningen måste alltid vara att i första hand uppnå beslut som gäller samtliga medlemsländer. alla medlemsländer skall vara med och fatta beslut om unionens färdriktning så långt möjligt. För att hindra blockering bör dock beslut om fördjupat samarbete kunna fattas med kvalificerad majoritet åtminstone inom vissa utpekade områden. alla medlemsländer skall ha rätt att delta i det fördjupade samarbetet men inget land skall tvingas delta. flexibilitet i EG-pelaren får inte utgöra ett hinder för den inre marknaden. Det innebär att endast ett fåtal användningsområden kan komma i fråga. inom EG-pelaren bör en s.k. positiv lista göras som upptar områden där beslut om flexibilitet kan tas med kvalificerad majoritet. Enhällighet bör krävas på övriga områden. inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) bör flexibilitet begränsas till att gälla konstruktiv röstnedläggelse. flexibilitet inom inrikes och rättsliga frågor, den s.k. tredje pelaren, bör i första hand gälla konventioner. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen tillkännage vad som anförs i motionen om flexibilitet (yrkande 2).
Utskottets bedömning Flexibilitet har kommit att bli en av konferensens viktigaste frågor. Begrep- pet innebär att det skall finnas en möjlighet för ett visst antal länder att sa arbeta närmare på särskilda områden. För svensk del är det, som framhålls i utgångspunkterna, ett intresse att den fortsatta integrationen - även i ett utvidgningsperspektiv - i största möj- liga utsträckning bygger på ett sammanhållet samarbete inom ett enhetligt institutionellt ramverk. Ett europeiskt samarbete i vilket medlemsstaterna mer allmänt kan välja bort vissa samarbetsområden ligger inte i vårt intresse eftersom fördelarna med den inre marknaden då skulle urholkas. Lösningar som innebär att ett visst antal länder samarbetar närmare på särskilda områ- den bör dock inte uteslutas för framtiden, eftersom de bidrar till en flexibili tet som kan vara nödvändig för att föra samarbetet framåt. Utskottet anser att den restriktiva inställning till flexibilitet och liknande arrangemang som kommer till uttryck i utgångspunkterna alltjämt gäller. Sådana arrangemang bör vara en utväg som tillgrips endast om möjligheterna till utökat samarbete som omfattar samtliga medlemsstater är uttömda. Beslut om att sätta i gång sådana samarbetsarrangemang bör enligt utskottet fattas enhälligt, och en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna bör delta. Utskottet kan inte dela den villkorligt positiva inställning som kommer fram i motion U15 yrkande 2 av Kristdemokraterna. Det finns därför ingen anledning för utskottet att ta ställning till den lista på villkor som finns i motionen. Utskottet anser att motionen bör avstyrkas. Öppenhet och insyn i EU:s institutioner Svenska utgångspunkter Stor enighet råder om att det är ett starkt svenskt intresse vid regeringskonfe rensen att tillgodose medborgarnas växande och berättigade krav på öppen- het och insyn och att en offentlighetsprincip lik vår svenska bör gälla för institutionerna inom EU. Regeringen anser att debatterna inom ministerrådet i större utsträckning än för närvarande bör vara offentliga, när rådet sammanträder som lagstiftare och att protokoll från mötena bör vara tillgängliga för allmänheten. Regeringen har avsett att vid regeringskonferensen verka för att för- dragsändringar genomförs av innebörd att grundläggande principer om of- fentlighet skall gälla inom EU:s institutioner. Härigenom skulle uppnås att offentlighet blev utgångspunkten för all verksamhet i institutionerna. Kom- missionen skulle förpliktas att vaka över att principerna efterlevs. För EG- domstolen skulle sådana fördragsförändringar få betydelse som grundval för tolkningen av bestämmelser om offentlighet och sekretess i det EG-rättsliga systemet. Ett fördragsfästande av principerna skulle också ge en nödvändig markering av den betydelse som EU:s medlemsstater fäster vid insyns- och öppenhetsfrågorna.
Det irländska ordförandeskapet Frågan om insyn och offentlighet upptar inte särskilt stort utrymme i ordför- andeskapets utkast. Konferensen anges ännu inte ha slutbehandlat vissa förslag om att förbättra lagstiftningens kvalitet på öppenhetsområdet. Alla framsteg i det avseendet skulle enligt ordförandeskapets uppfattning bli ett viktigt bidrag till att göra unionen mer begriplig för dess medborgare. Ord- förandeskapet föreslår att i andra stycket i artikel A i unionsfördraget in- skjuts orden "så öppet som möjligt". Dvs. artikeln skall lyda som följer. Detta fördrag markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten skall fattas så öppet som möjligt och så nära medborgarna som möjligt. Vidare föreslås en ny artikel 192a till EG-fördraget. Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bo- satt eller har sitt säte i en medlemsstat skall ha rätt till tillgång till Euro lamentets, rådets och kommissionens handlingar på villkor som var och en av dessa institutioner skall fastställa i sin egen arbetsordning. Allmänna principer och gränser för utövandet av denna rättighet kan fast- ställas av rådet enligt förfarandet i artikel 189b. Slutligen föreslås följande tillägg till artikel 151.3 i EG-fördraget om rådets arbetsordning. Rådet skall i denna arbetsordning ange villkoren för allmänhetens tillgång till rådets handlingar. För tillämpningen av denna punkt skall rådet definiera de fall då det skall anses handla i sin egenskap av lagstiftare, i syfte att medge större tillgång till handlingar i dessa fall och samtidigt bevara effektivitete sin beslutsprocess. När rådet handlar i sin egenskap av lagstiftare skall resul taten av omröstningarna och röstmotiveringarna samt uttalandena till proto- kollet alltid offentliggöras. Skrivelsen Sverige har på olika nivåer och i skilda sammanhang verkat för att unionen skall bli öppnare och att regler om handlingsoffentlighet och meddelarfrihet skall införas i fördragen. Parallellt med arbetet vid regeringskonferensen har från svenskt håll gjorts omfattande ansträngningar att på olika sätt presentera och vinna gehör för de svenska tankegångarna. Ett stort antal bilaterala kon- takter har tagits med politiker och regeringstjänstemän i de övriga medlems- staterna. Beträffande öppenhetsfrågorna vid regeringskonferensen erinrar regering- en om att Sverige redan under våren 1996 lämnade in ett dokument, i vilket de svenska idéerna om en traktatreglering av principen om handlingsoffent- lighet presenteras. I dokumentet föreslogs även att en meddelarfrihet för anställda inom EU införs. Ett förslag till traktattext framlades i september. Detta hade förankrats i konstitutionsutskottet och EU-nämnden. Det irländska ordförandeskapet lade i december fram ett kompromissför- slag som är mindre långtgående än det svenska förslaget men som är mer omfattande än vad flera medlemsstater har förespråkat. Liksom i det svenska förslaget anges som huvudregel att medborgarna skall ha rätt att ta del av institutionernas handlingar. Undantagen från huvudregeln skall beslutas av varje institution i dess arbetsordning. Dock ges rådet en möjlighet att faststä la allmänna principer och begränsningar i en rådsförordning. Rätten att ta del av allmänna handlingar omfattar bara det gemenskapsrättsliga samarbetet och endast parlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Förhandlingsläget I promemorian från UD framhålls att Sverige står fast vid sitt förslag. Fram- för allt måste rådet fastställa principer för och begränsningar i öppenhets- principen. Detta kan inte endast utgöra en möjlighet för rådet, som föreslås i det irländska fördragsutkastet. Sverige anser också att öppenhet skall omfatta även dokument som berör andra och tredje pelaren. Sveriges mycket goda erfarenheter av systemet med registreringsskyldighet och öppna diarier bör tillföras diskussionen. Slutligen vill Sverige se till att alla institutioner o tas av öppenhetsprincipen - även domstolen och revisionsrätten. Motionerna Enligt Folkpartiet i motion Jo729 bör en europeisk offentlighetsprincip infö- ras (yrkande 3). I EU måste samtliga institutioner kännetecknas av större öppenhet. Sverige bör verka för att den svenska synen på allmänna handling- ar får en motsvarighet inom EU. En ökad genomsyn av EU ökar dess legi- timitet och underlättar den demokratiska kontrollen. Det är också en förut- sättning för att ideella miljöorganisationer och medier skall kunna granska miljöarbetet. Kristdemokraterna framhåller i motion U515 att regeringskonferensen har den svåra men viktiga uppgiften att förändra EU:s beslutsprocess på ett så- dant sätt att medborgarna får en bättre inblick i samarbetet och därigenom känner sig mer delaktiga. Rådets möten måste därför vara öppna när rådet antar lagstiftningsförslag. Meddelarfrihet och offentlighetsprincip måste införas. Officiella EU-dokument skall i princip vara offentliga och lättill- gängliga. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen tillkännage vikten av att EU präglas av mera öppenhet och insyn (yrkande 9). I motion K412 föreslår Yvonne Ruwaida (mp) att EU:s officiella doku- ment ej skall omfattas av upphovsrätt. Enligt motionen krävs tillstånd för att förmedla informationen. Ett första led vad gäller offentlighet och en ökad insyn i EU är att undanta dessa dokument från upphovsrätt i syfte att undan- röja hinder för spridande av EG-information. I dag har olika privata intressen ensamrätt till spridning av sådan information mot en hög kostnad. Utskottets bedömning En viktig fråga för Sverige i regeringskonferensen är frågan om ökad öppen- het i EU:s arbete. Sverige lade i september 1996 fram ett förslag till traktat- reglering av principen om handlingsoffentlighet. Det irländska ordförande- skapets fördragsutkast innehöll förslag som är mindre långtgående än det svenska förslaget men mer omfattande än vad flera medlemsländer föresprå- kat. Liksom i det svenska förslaget anges som huvudregel att medborgarna skall ha rätt att ta del av institutionernas handlingar. Undantagen från huvud- regeln skall beslutas av varje institution i dess arbetsordning. Dock ges rådet en möjlighet att fastställa allmänna principer och begränsningar i en rådsför- ordning. I en promemoria från UD framhålls att Sverige står fast vid sitt förslag. Framför allt måste det vara rådet som fastställer principer för och begränsningar i öppenhetsprincipen. Detta kan inte endast utgöra en möjlig- het för rådet, som föreslås i det irländska fördragsutkastet. Utskottet ställer sig helt bakom det förslag som regeringen lagt fram i för- handlingarna. Utskottet delar regeringens uppfattning att hittills uppnådda resultat i förhandlingarna inte är fullt tillfredsställande från svensk utgångs punkt och stödjer därför regeringens ansträngningar att nå längre. Med detta ställningstagande tillgodoses motionerna Jo729 yrkande 3 från Folkpartiet och U515 yrkande 9 från Kristdemokraterna. Enligt motion K412 av Yvonne Ruwaida (mp) bör ett första led vad gäller offentlighet och ökad insyn i EU vara att undanta Europeiska unionens rätts- liga dokument från upphovrätt i syfte att undanröja hinder för spridande av EG-information. I dag har olika privata intressen ensamrätt till spridning av sådan information och upplåter denna information mot en hög kostnad. Utskottet vill framhålla att EU-handlingar som finns hos svenska myndig- heter omfattas av offentlighetsprincipen. Denna princip tar över eventuell upphovsrätt. Upphovsrätt kan alltså aldrig hindra någon att ta del av och sprida information. Däremot hindrar normalt upphovsrätt exemplarfram- ställning och mångfaldigande. I 1 kap. 9 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk görs emellertid ett undantag för författ- ningar, beslut av myndigheter, yttranden av svenska myndigheter och offi- ciella översättningar av sådana dokument. Dessa dokument kan således fritt mångfaldigas. För EG:s officiellt utgivna författningar (EGT) gäller däremot upphovsrätt. I varje land utses en distributör, som har ensamrätt till utgiv- ningen av EGT. Utskottet anser att det är en rimlig princip att rättsliga dokument av det slag som nu är i fråga fritt skall kunna kopieras. Detta bör även gälla inom EU. Utskottet utgår från att regeringen är aktiv i denna fråga inom EU. Mo- tionen bör avstyrkas. Grundläggande rättigheter och icke-diskriminering Svenska utgångspunkter Regeringen har förklarat att ett sätt att betona den vikt som EU:s medlems- länder fäster vid respekten för mänskliga rättigheter vore att ansluta den europeiska gemenskapen till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Det irländska ordförandeskapet Ordförandeskapet erinrar om att unionen bygger på principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen. Dessa principer hävdas av alla medlems- staterna, och det är viktigt att på nytt bekräfta dem och att stärka fördraget för att säkerställa att de respekteras. De förändringar i fördraget som föreslås syftar till att framhäva de grund- läggande principer som unionen är byggd på samt att stärka och säkerställa unionens åtaganden när det gäller grundläggande rättigheter, icke- diskriminering och jämställdhet mellan kvinnor och män. Konferensen har vidare uppvisat ett brett stöd för att utveckla de sociala bestämmelserna i EG-fördraget. Även om detta är den ståndpunkt som det stora flertalet delegationer har, motsätter sig en delegation detta mycket kraftigt. Ordförandeskapet föreslår vidare att unionen ges status som juridisk person och att ett förfarande utformas för hur ordförandeskapet kan förhandla fram avtal på unionens vägnar. Förhandlingsläget I fråga om grundläggande rättigheter råder bred enighet om tre förändringar. För det första skall fastslås i fördraget att "unionen bygger på principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna samt rättsstatsprin- cipen, vilka hävdas av medlemsstaterna" (artikel F). För det andra skall det krävas att varje europeisk stat som ansöker om att bli medlem av unionen skall respeketera dessa principer (artikel O). För det tredje införs ett förfa- rande för att fastslå om det i någon medlemsstat fortlöpande förekommer allvarliga brott mot dessa principer samt möjliggöra en tillfällig indragning av vissa av den berörda statens rättigheter enligt fördraget (artikel Fa). Det nederländska ordförandeskapet har noterat att tanken på att ansluta EU till Europakonventionen inte har stöd av majoriteten av medlemsstaterna. Man föreslår därför som ett alternativt sätt att garantera domstolskontroll av respekten för grundläggande rättigheter att föra in artikel F (se ovan) inom EG-domstolens jurisdiktion. Sverige har liksom Tyskland, Italien, Belgien Finland, Portugal och Grekland förespråkat att EU skall tillträda konventio- nen. Det nederländska ordförandeskapet har också kommit med ett nytt förslag till fördragsbestämmelse mot diskriminering. Enligt detta förslag kan Rådet genom enhälligt beslut, efter förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, vidta åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religiös övertygelse, funktionshinder, ålde och sexuell läggning. En knapp majoritet av medlemsländerna, däribland Sverige, önskar en sådan bestämmelse.
Motionen Enligt Kristdemokraternas motion U515 skall EU-fördragen inledas med ett eget kapitel om mänskliga och sociala rättigheter (yrkande 5). Europarådets konvention om mänskliga rättigheter borde infogas i fördragstexten. Även Europarådets sociala stadga och den sociala stadga som ratificerades 1989 av elva medlemsstater bör föras in i EU:s fördrag. Utskottets bedömning Utskottet beklagar att ingen majoritet uppnåtts för tanken på att ansluta EU till Europakonventionen. Samtidigt noterar utskottet med tillfredsställelse att det råder bred enighet om att förstärka unionens engagemang i fråga om grundläggande rättigheter, icke-diskriminering och jämställdhet mellan kvin- nor och män. Det pågår dessutom en diskussion om att införa sociala och ekonomiska rättigheter och bestämmelserna i det sociala avtalet i själva fördraget. Man diskuterar också utformningen av den rättsliga kontrollen av respekten för de grundläggande rättigheterna. Med det anförda får motion U515 yrkande 5 av Kristdemokraterna anses vara tillgodosedd. Ikraftträdande av direktiv Gällande ordning Några regler för hur lång tid som högst får förflyta innan ett direktiv skall vara genomfört i nationell lagstiftning finns inte. Enligt propositionen om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19 s. 526) anges i allmänhet en period om 6-24 månader inom vilken resultatet skall vara uppnått. Vanligen innehåller direktiv också bestämmelser om skyldighet för medlemslandet att till kommissionen rapportera om genomförandet. Motionen Margit Gennser (m) framhåller i motion K913 att medlemskapet i EU inne- burit att Sverige skall genomföra en rad EU-direktiv. EU-reglerna uppfattas ofta som svåra att förstå och följa och leder därför inte så sällan till ett be dande pappersarbete, ständigt nya informationer om vilka regler som gäller. Detta medför två stora problem: reglerna driver upp kostnaderna, och nya regler kommer att tillämpas mycket olika i skilda delar av landet. Att av EU antagna direktiv skall genomföras i svensk lagstiftning kan det enligt motio- nen inte finnas någon invändning mot, men det är av vikt att ikraftträdande- tidpunkten fastställs så att de ovan påtalade problemen inte uppkommer. Motionären föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ger till känn vad i motionen anförts om väl tilltagna tidsfrister när det gäller ikraftträdan de av nya EU-regler (yrkande 1).
Utskottets bedömning Några regler för hur lång tid som högst får förflyta innan ett direktiv skall vara genomfört i nationell lagstiftning finns inte. Frågan bedöms från fall til fall mot bakgrund av bl.a. direktivets omfattning. När det gällde ett omfat- tande direktiv såsom det s.k. datadirektivet har medlemsländerna fått tre år på sig att omsätta det i nationell lagstiftning. Utskottet anser inte att fråga av det slaget att regeringen bör ta något initiativ till reglering. Motionen bö avstyrkas. Utträde ur unionen Motionen Enligt motion U516 av Bengt-Ola Ryttar (s) kommer det existerande missnö- jet med medlemskapet att öka, när sambandet mellan de brutala nedskärning- ar som nu äger rum i Sverige och EMU:s konvergenskriterier står klart för medborgarna. För att i någon mån minska frustrationen hos befolkningen måste Sverige verka för att EU inför en utträdesparagraf (yrkande 2). Frågans tidigare behandling I KU:s yttrande till UU över skrivelsen om EU:s regeringskonferens (1995/96:KU5y) lämnades en utförlig bakgrund till frågan om suspension och utträde ur unionen. Utskottet avstyrkte motionsyrkanden om införande av en utträdesparagraf av flera skäl. För det första skulle en bestämmelse om utträde inte ligga i linje med målsättningen i fördraget att skapa en allt fast re förening mellan medlemsstaterna. För det andra ansåg utskottet det inte heller ligga i linje med Sveriges intressen att, drygt ett år efter inträdet i unionen, driva en fråga som måste uppfattas som att Sverige avser att lämna unionen. För det tredje ansåg utskottet att det visserligen måste anses före- ligga en möjlighet för en stat att utträda ur unionen. Utskottet ansåg dock inte att det finns anledning att "i förtid" tynga den förestående regeringskon- ferensen med problem som antingen inte kommer att aktualiseras eller, om de aktualiseras, ändå kommer att kräva omfattande förhandlingar mellan staterna. Enligt utskottets mening skulle dessutom en fastställd utträdesform kunna i onödan låsa medlemsstaternas handlingsutrymme. Utrikesutskottet såg, i likhet med konstitutionsutskottet, inget behov av en reglering av utträdesfrågan. Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin ovan angivna uppfattning att en utträdesparagraf inte bör införas i fördraget. Motion U516 av Bengt-Ola Ryttar (s) yrkande 2 bör avstyrkas.
Folkomröstning om nytt fördrag Motionerna Miljöpartiet anser i motion K605 att en folkomröstning skall hållas om resul- tatet av EU:s regeringskonferens och hänvisar till att folkomröstningar kom- mer att äga rum i flera andra medlemsländer. För svenska folket måste det enligt Miljöpartiet upplevas som en ren omyndighetsförklaring om andra länder skall avgöra EU:s och därmed vår framtid medan svenskarna får sitta vid sidan och titta på. Samma krav framförs av Miljöpartiet i följdmotionen U3 (yrkande 2). Enligt motion U516 av Bengt-Ola Ryttar (s) skall en folkomröstning hål- las, om regeringskonferensen leder till icke betydelselösa förändringar (yrkande 3). Utskottets bedömning Utskottet anser det ännu vara för tidigt att ta ställning till frågan om folkom röstning med anledning av eventuella fördragsändringar. Utskottet anser att motionerna K605 från Miljöpartiet och U516 yrkande 3 av Bengt-Ola Ryttar (s) bör avstyrkas. Information och folkomröstning om EMU m.m. Skrivelsen Regeringen framhåller att starten av den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) år 1999 innebär behov av anpassningar och åtgärder i såväl den privata som den offentliga sektorn. Detta gäller oavsett om Sverige blir medlem i valutaunionen eller inte. För att ett deltagande i valutaunionen praktiskt skall vara möjligt måste förberedelserna ha inletts innan riksdagen skall ta ställning i denna fråga hösten 1997. Samtidigt är det angeläget att dessa praktiska förberedelser görs på ett sätt som inte inskrän- ker Sveriges möjligheter att välja om vi skall delta i eller stå utanför valu- taunionen. Regeringen redovisar att den i augusti 1996 beslutat inrätta en samord- ningsfunktion inom Finansdepartementet samt att tillsätta fem arbetsgrupper med uppgift att arbeta med nationella praktiska förberedelser för ett eventu- ellt införande av euron i Sverige. Arbetsgrupperna har arbetat med områdena lagstiftning, finansiell sektor, näringslivssektor, offentlig sektor samt med- borgarfrågor. Motionerna Frågan om information om EMU/EU tas upp i motion K909 av Ronny Olan- der (s). Motionären anför att frågan om Sverige skall gå med i den gemen- samma valutaunionen är en av de största vi har haft att ta ställning till i mo- dern tid. Det behövs en bred och saklig debatt, där medborgarna måste få tillgång till information som belyser alla aspekter. Det finns också stor an- ledning att från statsmakternas sida informera om hur EU utvecklats och vilka framgångar vi haft samt var det är viktigt att Sverige intar en starkare hållning och utvecklar arbetet i vissa gemensamma frågor och mellanstatligt samarbete i de tre olika pelarna. Frågan om en folkomröstning om svenskt deltagande i EMU behandlas i två motioner. Vänsterpartiet framhåller i motion U11 att frågan om svenskt deltagande i EMU:s tredje steg inte var någon framträdande fråga i riksdags- valet 1994. Den sittande riksdagen kan därför inte anses ha fullt mandat att besluta om detta deltagande, som är en mycket stor fråga, utan att först ha förankrat beslutet i en rådgivande folkomröstning. Enligt motionen bör riks- dagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en rådgivande folkomröstning om svenskt deltagande i EMU:s tredje steg (yrkande 15). Miljöpartiet framhåller i motion U12 att Sverige inte skall gå med i EMU. Miljöpartiet anser dock frågan vara så viktig att den bör bli föremål för en folkomröstning (yrkande 1). Pågående arbete Som framgick ovan pågår arbete med nationella praktiska förberedelser för ett eventuellt införande av euron i Sverige. En av de fem arbetsgrupper som tillsatts har till uppgift att förbereda underlag för en informationskampanj i händelse av ett beslut att gå med i EMU men kommer också att informera om EMU på olika sätt innan beslutet fattas. I en Ds 1997:7 Praktiska euroförberedelser i Sverige redovisas visst ma- terial från de fem arbetsgrupperna. Det skall utgöra underlaget till en bro- schyr som kommer att ges ut i april 1997. Målgruppen är vidareinformatörer (skolor, bildningsförbund, medborgarkontor, massmedier). Ett nyhetsbrev ges ut i samband med broschyren. Ytterligare nyhetsbrev kommer att ges ut med viss regelbundenhet fram till riksdagsbeslutet. Man tänker sig också att anordna seminarier. Samarbete sker med Information Rosenbad och Riksda- gens EU-upplysning. UD har under flera år bedrivit en omfattande informationsverksamhet om det europeiska integrationsarbetet. Verksamheten består av publikationer och annat informationsmaterial samt seminarier m.m. För år 1997 har anslagits 8,8 miljoner kronor till denna verksamhet (prop. 1996/97:1, utgiftsområde 5 s. 32, 1996/97:UU1). Utskottets bedömning Riksdagen skall ta ställning till frågan om svenskt deltagande i tredje etappen av EMU hösten 1997. För att ett deltagande skall vara praktiskt möjligt från starten 1999 måste förberedelserna ha inletts före riksdagsbeslutet. Rege- ringen betonar i skrivelsen att det är angeläget att dessa praktiska förberedel ser görs på ett sätt som inte inskränker Sveriges möjligheter att välja om vi skall delta eller stå utanför. Frågan om information om EMU/EU tas upp i motion K909 av Ronny Olander (s). Utskottet delar uppfattningen i motionen att det behövs en bred och saklig debatt om EMU, där medborgarna måste få tillgång till informa- tion som belyser alla aspekter. Utskottet vill framhålla att en av de fem ar- betsgrupper som tillsatts för ovannämnda praktiska förberedelser har till uppgift att förbereda underlag för en informationskampanj i händelse av ett beslut att gå med i EMU. Gruppen kommer också att informera om EMU på olika sätt innan beslutet fattas. Motionären anser också att det finns stor anledning från statsmakternas sida att informera bl.a. om hur EU utvecklats och om hur Sverige påverkat arbetet inom EU. Utskottet vill påpeka att den skrivelse som bl.a. behandlas i detta yttrande gäller en sådan redovisning som efterlyses av motionären. Skrivelsen föreligger för övrigt också i en kortversion. Motionen får anses vara tillgodosedd med de åtgärder som angetts av ut- skottet. En folkomröstning om svenskt deltagande i EMU föreslås i motionerna U11 yrkande 15 av Vänsterpartiet och U12 yrkande 1 av Miljöpartiet. Ut- skottet vill erinra om att Sverige deklarerade i medlemskapsförhandlingarna att ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången till den tredje etappen av EMU kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med fördraget. Regeringen anförde att beslutsprocessen i Sverige inför övergången från fas två till fas tre är en intern svensk angelägenhet. Beslutet om Sverige skall ta detta steg skall fattas av riksdagen. Riksdagen har tidigare ställt sig bakom denna ordning. Enligt utskottet finns ingen anledning att ändra ordningen att riksdagen skall fatta beslutet om deltagande i EMU:s tredje fas. Motionerna bör avstyrkas. Stockholm den 24 april 1997 På konstitutionsutskottets vägnar Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Barbro Hietala Nord- lund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Avvikande meningar 1. EU:s utveckling under 1996 på utskottets område Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Som framhålls i" och slutar med "bör således avstyrkas" bort ha följande lydelse: Utskottet kan inte ställa sig bakom skrivelsens allmänt positiva och glätta- de bild av utvecklingen inom EU. Skrivelsen döljer att EU lider av stora demokratiska brister som gör det svårt för medborgarna, särskilt i de mindre länderna, att påverka utvecklingen. I demokratiska system är de folkvaldas rätt till initiativ grundläggande. I EU är initiativrätten i huvudsak ett monop för den politiskt oberoende kommissionen. Denna kommission står under stark påverkan av starka lobbygrupper. I skrivelsen beskrivs Coreper endast som ett beredande organ. Detta är enligt utskottet missvisande. Tjänstemän- nen i Coreper fattar en rad beslut av lagstiftande karaktär som binder med- lemsstaterna och som formellt bekräftas på rådsmötet. Ytterligare ett exem- pel på hur politiska frågor avgörs av tjänstemän är EG-domstolens föreståen- de beslut om det svenska systembolagets rätt att existera. Genom ett beslut av obereoende jurister som aldrig ställs till svars i ett allmänt val kan en viktig grundförutsättning i svensk socialpolitik avskaffas. Bristen på demokrati inom EU är enligt utskottet ett viktigt skäl till att Sverige bör motsätta sig att ytterligare makt överlämnas till EU:s institutio- ner. Som framhålls i motion U516 av Bengt-Ola Ryttar (s) bör de inslag av mellanstatligt samarbete som finns inte minska. Den utveckling i federalis- tisk riktning som förespråkas i motion U515 av Kristdemokraterna, bl.a. genom att trepelarstrukturen föreslås försvinna, bör däremot motarbetas. Utskottet anser således att vad som anförts i motion U516 yrkande 6 bör ges regeringen till känna, medan motion U515 yrkandena 1 och 3 bör avstyrkas. Utskottet välkomnar i och för sig regeringens skrivelse. I vissa fall ges re- lativt uttömmande redogörelser, i andra fall är redogörelserna alltför sum- mariska. Också en belysning av misslyckanden och bakslag behövs för att ge en helhetsbild. Det vore också på sin plats att en mer ingående redogörelse lämnades för vilka effekter det svenska medlemskapet har haft. I skrivelsen förs praktiskt taget inga diskussioner om de demokratiska svagheterna i EU:s beslutssystem och vilka konsekvenser det medfört under verksamhetsåret. I enlighet med yrkande 1 i motion U11 från Vänsterpartiet bör denna brist i skrivelsen ges regeringen till känna. Motionen innehåller också förslaget att tillsätta en utredning av hur med- borgarnas makt över samhällsutvecklingen i praktiken påverkas av medlem- skapet i EU. Utskottet har inhämtat att man inom Statsrådsberedningen för- bereder direktiv till en utredning om medborgarna och makten där de för- ändringar som blivit följden av EU-medlemskapet särskilt skall belysas. Utskottet ser positivt på regeringens initiativ och förutsätter att utredningen tillsätts så snart som möjligt. Yrkande 2 i motion U11 är därmed tillgodosett. 2. Europaparlamentet Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet kan konstatera" och slutar med "Kristdemokraterna anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att regeringskonferensens förhandlingar om Eu- ropaparlamentets ställning hittills har lett fram till förslag om en fortsatt betydelsefull roll för parlamentet i beslutsprocessen och en förenkling och effektivisering av dess medverkan i lagstiftningsprocessen. I det irländska fördragsutkastet fastslås att ett starkt Europaparlament är en grundläggande del av en demokratisk union. Europaparlamentets befogenheter bör därför befästas när det gäller både dess politiska och lagstiftande verksamhet. Anta- let lagstiftningsförfaranden minskar i huvudsak till tre: medbeslutande, råd- frågning och samtycke. Medbeslutandeförfarandet rationaliseras och parla- mentet jämställs med rådet. Utskottet har inget emot den föreslagna förenk- lingen av beslutsprocesserna. Däremot anser utskottet inte att Europaparla- mentet bör jämställas med rådet. Enligt utskottet är det viktigt att slå vakt o det mellanstatliga inslag i EU:s organisation som rådet utgör. Motionerna U14 yrkande 5 (delvis) från Folkpartiet och U15 yrkande 5 (delvis) samt U515 yrkandena 10 och 11 från Kristdemokraterna bör avstyrkas. 3. Rådet Birgit Friggebo och Håkan Holmberg (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "De svenska utgångspunkterna" och slutar med "Kristdemokraterna vara tillgodosedda" bort ha följande lydelse: En ökad tillämpning av beslut med kvalificerad majoritet på vissa områden bör enligt utskottet kunna övervägas. I fråga om röstviktningen bör EU:s beslutsregler förändras så att bakom besluten skall stå inte bara den majoritet av rösterna i ministerrådet som föreskrivs för de olika typerna av ärenden utan också länder som representerar en majoritet av unionens befolkning. En sådan förändring skulle innebära ett bibehållande av de olika ländernas nuva- rande röstetal, som starkt gynnar de mindre länderna, men skulle skapa en garanti för att bindande beslut i ministerrådet har bakom sig länder som representerar ett flertal av befolkningen. Ett införande av principen om dubbla majoriteter skulle underlätta upptagandet av nya medlemmar. Vad nu anförts bör med bifall till motion U14 yrkande 5 (delvis) av Folkpartiet ges regeringen till känna. Motionerna U15 yrkande 5 (delvis) och U515 yrkan- dena 15 och 17 av Kristdemokraterna är tillgodosedda. 4. Rådet Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "De svenska utgångspunkterna" och slutar med "Kristdemokraterna vara tillgodosedda" bort ha följande lydelse: Enligt utskottet bör Sverige motsätta sig en ökad tillämpning av beslut med kvalificerad majoritet. Det mellanstatliga inslaget bör, som utskottet tidigare framhållit, inte minska. I fråga om röstviktningen är det viktigt att Sveriges inflytande inte minskar och att balansen mellan stora och små medlemsstater inte undermineras. I utvidgningsperspektivet bör Sverige därför verka för en extrapolering av dagens system. Utskottet föreslår att motionerna U14 yr- kande 5 (delvis) av Folkpartiet samt U15 yrkande 5 (delvis) och U515 yrka- dena 15 och 17 av Kristdemokraterna avstyrks. 5. Domstolen Kenneth Kvist (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet motsätter sig" och slutar med "och framgår ovan" bort ha följande lydelse: Utskottet stödjer förslaget i motion Jo794 av Hanna Zetterberg (v) att i miljöärenden införa en omvänd bevisföring (yrkande 7) och inrätta en sär- skild miljöinstans (yrkande 8). 6. Subsidiaritet m.m. Birgit Friggebo och Håkan Holmberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "I regeringskonferensen diskuteras" och slutar med "yrkande 4 avstyrks" bort ha följande lydelse: Enligt utskottet bör Sverige vara pådrivande för att subsidiaritetsprincipen stärks i EU:s fördrag. Ett sätt att stärka denna princip skulle vara att införa kompetenskatalog, men det står redan nu klart att regeringskonferensen inte kommer att resultera i en sådan katalog. I stället bör subsidiaritetsprincipen stärkas genom att artikel 235 omarbetas. Detta bör regeringen med bifall till motionerna U509 och U14 yrkande 4 från Folkpartiet ges till känna. Motion U515 yrkande 4 av Kristdemokraterna bör avstyrkas. 7. Subsidiaritet m.m. Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "I regeringskonferensen diskuteras" och slutar med "yrkande 4 avstyrks" bort ha följande lydelse: Artikel 235 har enligt utskottets mening varit ett effektivt instrument för att utvidga EU:s befogenheter på ett sätt som inte kan anses acceptabelt. Utskottet anser att bestämmelsen bör avskaffas, och regeringen bör verka för detta vid regeringskonferensen. Ett avskaffande av bestämmelsen bör också leda till att EU:s kompetensområden kan klarare avgränsas. Ett uttalande av denna innebörd bör göras av riksdagen med anledning av motionerna U14 yrkande 4 och U509 yrkande 4 från Folkpartiet, medan motion U515 yrkande 4 från Kristdemokraterna bör avstyrkas. 8. Utökat samarbete - flexibilitet Birgitta Hambraeus (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Flexibilitet har kommit" och slutar med "motionen bör avstyrkas" bort ha följande lydelse: Strävan mot en allt fastare sammanslutning av medlemsstaterna är inskri- ven i EU:s grunddokument, och ett utvidgat samarbete, en federativ utveck- ling, tycks också vara det mål regeringskonferensen styr mot. Flexibilitet diskuteras i den meningen att vissa länder går före och ger de andra "hjälp" att komma efter. Regeringens utgångspunkt i regeringskonferensen är emellertid att EU också i fortsättningen kommer att utvecklas som en sammanslutning av självständiga stater till vilken medlemsstaterna i vissa fall överför beslutsbe fogenheter för att lättare uppnå gemensamma mål. Enligt utskottets uppfattning är det mycket troligt att vissa länder också i framtiden tänker behålla suveränitet och även återta en del beslutsbefogenhe- ter som man överlåtit, utan att för den skull ge upp ett nära samarbete med EU eller vilja hindra andra länder från att ingå en fastare sammanslutning. I detta läge anser utskottet att regeringen bör bejaka tanken på flexibilitet som en önskvärd förstahandslösning, inte bara som en "sista utväg". För att EU skall förbli ett fredsprojekt bör en mångfald av samarbetsformer permanent kunna utvecklas i EU. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av motion U15 yrkande 2 av Kristdemokraterna. 9. Utökat samarbete - flexibilitet Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Flexibilitet har kommit" och slutar med "motionen bör avstyrkas" bort ha följande lydelse: Utökat samarbete har kommit att bli en av konferensens viktigaste frågor. Begreppet innebär att det skall finnas en möjlighet för ett visst antal länder att samarbeta närmare på särskilda områden. För svensk del är det ett intresse att den fortsatta integrationen - även i ett utvidgningsperspektiv - bygger på ett sammanhållet samarbete inom ett enhetligt institutionellt ramverk. Utskottet kan inte acceptera en ordning där några länder går före och på så sätt kan styra unionens framtid medan övriga förväntas följa med i efterhand. Utskottet anser att regeringen bör motarbeta de olika arrangemang som går under benämningen utökat samarbete. Utskottet kan således inte dela den villkorligt positiva inställning som kommer fram i motion U15 yrkande 2 av Kristdemokraterna. Det finns där- för ingen anledning för utskottet att ta ställning till den lista på villkor so finns i motionen. Utskottet anser att motionen bör avstyrkas. 10. Utträde ur unionen Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som med "Utskottet vidhåller sin" och slutar med "bör avstyrkas" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det av avgörande betydelse att möjligheterna till utträde ur unionen regleras i fördraget. Härigenom betonas att unionen är en sammanslutning av självständiga stater och att kommande generationer har möjlighet att fatta egna beslut om sin unionstillhörighet. Regeringen bör således vid regeringskonferensen verka för att utträdesfrågan fördragsregle- ras. Det anförda bör med bifall till motion U516 yrkande 2 av Bengt-Ola Ryttar (s) ges regeringen till känna. 11. Folkomröstning om nytt fördrag Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet anser det" och slutar med "bör avstyrkas" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att en folkomröstning skall hållas om resultatet av EU:s re- geringskonferens, om de föreslagna förändringarna av EU:s traktat skulle inkräkta på Sveriges suveränitet. Motionerna K605 av Miljöpartiet och U516 yrkande 3 av Bengt-Ola Ryttar (s) bör bifallas. 12. Information och folkomröstning om EMU m.m. Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "En folkomröstning om" och slutar med "bör avstyrkas" bort ha följande lydelse: Frågan om ett svenskt deltagande i EMU:s tredje steg var ingen framträ- dande fråga i riksdagsvalet 1994. Därför kan enligt utskottet den sittande riksdagen inte anses ha fullt mandat att besluta i frågan om detta deltagande utan att först ha förankrat beslutet i en folkomröstning. Utskottet anser såle- des att motionerna U11 yrkande 15 av Vänsterpartiet och U12 yrkande 1 av Miljöpartiet bör bifallas.
Finansutskottets yttrande 1996/97:FiU3y Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 Till utrikesutskottet Utrikesutskottet har beslutat bereda bland annat finansutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1996/97:80 om verksamheten i Europeis- ka unionen under år 1996 jämte de motioner som väckts med anledning av skrivelsen. Finansutskottet har även beretts tillfälle att yttra sig över de mo tioner från allmänna motionstiden vilka utrikesutskottet avser att behandla i betänkandet med anledning av regeringens skrivelse. Finansutskottet yttrar sig över skrivelsen och motionerna i de delar de berör utskottets ämnesområ- de. Finansutskottet föreslår att utrikesutskottet avstyrker de i yttrandet behand- lade motionsyrkandena. Regeringens skrivelse Enligt riksdagsordningen 10 kap. 1 § skall regeringen fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen samt varje år till riksdagen lämna en skrivelse med berättelse över verksam- heten i Europeiska unionen. Årets skrivelse, som rör verksamheten under år 1996, behandlar Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekono- miska och sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens institutioner, svenska språket och rekrytering av svenskar. Motionsyrkandena Motioner med anledning av skrivelse 80 1996/97:U11 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör agera för en genomgripande förändring av unionens ekonomiska politik, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det oacceptabla tillvägagångssättet vid ingåendet av stabilitets- och tillväxtpakten, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det förberedande arbetet för det alternativ som innebär att Sverige står utanför EMU:s tredje steg, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ för förändring av grundvillkoren för EMU, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regleringen av den offentliga upphandlingen bara behöver styras av WTO-regler, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det i skrivelsen borde ha markerats att det är riksdag och rege- ring som i Sverige avgör storleken på den offentliga sektorn, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en utredning om hur den offentliga sektorns ekonomi påverkats av EU-medlemskapet, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en rådgivande folkomröstning om svenskt deltagande i EMU:s tredje steg. 1996/97:U12 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma med en redovisning av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet. 1996/97:U14 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelarna med ett svenskt medlemskap i EMU från 1999. Motioner från allmänna motionstiden 1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Regionkommitténs sekretariat och budget ej skall vara delade med Ekonomiska och sociala kommittén utan vara fristående. 1996/97:U516 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att valutaunionen tas upp vid regeringskonferensen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall förbehålla sig rätten till att stå utanför EMU, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör ver- ka för att EU omprövar sin extrema stabiliseringsinriktning. Utskottet EMU samt ekonomisk politik Skrivelsen I skrivelsen redogörs för EMU-processen under 1996. Under året dominera- des denna av tre frågor: - förhållandet mellan EU-länder som deltar i valutaunionen och de länder som står utanför, - säkerställandet av budgetdisciplin i den tredje etappen (stabilitetspakten) och - eurons legala status. Vidare redogörs bland annat för Sveriges agerande i EMU-frågan under 1996 samt verksamheten i Europeiska monetära institutet. När det gäller sysselsättningsfrågan var denna, enligt regeringens skrivelse, under år 1996 föremål för intensivt arbete i EU, dels inom ramen för rege- ringskonferensen, dels i det reguljära rådsarbetet. Motionerna Ett par motioner tar upp frågor om EMU och den ekonomiska politiken. I motion U516 av Bengt-Ola Ryttar (s) föreslås att regeringen bör verka för att valutaunionen tas upp vid regeringskonferensen. Enligt motionären bör inte frågan ställas utanför dagordningen vid regeringskonferensen, även om detta är avsikten (yrkande 4). Vidare bör riksdagen som sin mening ge rege- ringen till känna att Sverige skall förbehålla sig rätten till att stå utanför EMU (yrkande 5). Enligt motion U11 av Bengt Hurtig m.fl. (v) är det ännu inte för sent att inom regeringskonferensen eller i förberedelsearbetet ta upp frågan om en förändring av grundvillkoren för EMU. Regeringen bör ta sådana initiativ (yrkande 6). Enligt samma motionärer var frågan om svenskt deltagande i EMU:s tredje steg ingen framträdande fråga i riksdagsvalet 1994. Den sittande riksdagen kan inte anses ha fullt mandat att fatta beslut om denna mycket stora fråga utan att först ha förankrat beslutet i en rådgivande folkomröstning. En rådgi- vande folkomröstning om svenskt deltagande i EMU:s tredje steg är därför nödvändig (yrkande 15). Även Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) anser i motion U12 att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU (yrkande 1). I motion U14 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) framhålls att Sverige bör vara med i det tredje steget av EMU från starten år 1999. Såväl ekonomiska som politiska skäl talar för att Sverige inte bör sitta på åskådarläktaren när den ekonomiska integrationen drivs vidare (yrkande 7). I motion U11 (v) påpekas att enligt regeringens skrivelse skall i arbetet med att förbereda ett eventuellt svenskt deltagande i EMU:s tredje steg också "alternativet utanförskap" belysas. Enligt motionärerna borde det vara en självklarhet att också alternativet utanförskap grundligt skall förberedas. Ett likvärdigt förberedande arbete bör göras för båda alternativen (yrkande 5). Enligt motion U516 av Bengt-Ola Ryttar (s) finns det nu en medvetenhet inom EU om att arbetslösheten måste bekämpas om EU skall vara trovärdigt hos medborgarna, men det är uppenbart att de medel som huvuddelen av medlemsländerna kan tänka sig är defensiva åtgärder. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att den bör verka för att EU omprövar sin enligt motionären extrema stabilitetsinriktning (yrkande 10). I motion U11 (v) anförs att regeringen bör agera för en genomgripande förändring av unionens ekonomiska politik. Enligt motionärerna har syssel- sättningsmålen underordnats prisstabiliteten såväl i EU som i Sverige (yrkande 3). Vidare tas den s.k. stabilitets- och tillväxtpakten upp i motion U11 (v). Pak- ten innebär att Sverige vid ett beslut att stå utanför valutaunionen också fortsättningsvis skall lämna konvergensprogram vars innehåll skall motsvara de s.k. stabilitetsprogrammen för de länder som deltar i valutaunionen. Re- geringens godtagande av principen om konvergensprogrammen i stabilitets- pakten betyder enligt motionärerna svårigheter för riksdagen att fatta beslut om att permanent stå utanför EMU:s tredje steg. Stabilitets- och tillväxtpak- ten har också ingåtts utan vare sig riksdagsbeslut eller riksdagsdebatt. Ingå- endet av pakten, som förmodligen för lång tid hotar att binda Sveriges eko- nomiska politik, borde ha hanterats på annat sätt än bara genom viss infor- mation till finansutskottet och samråd i EU-nämnden. Tillvägagångssättet vid ingåendet av stabilitets- och tillväxtpakten är enligt motionärerna oaccepta- belt (yrkande 4). Motionärerna bakom motion U11 (v) finner det anmärkningsvärt att den svenska regeringens företrädare vid Ekofinrådets möte i juli 1996 ställde sig bakom följande rekommendation: Framför allt rekommenderar rådet att åtgärder för budgetanpassning koncent- reras till utgiftssidan, så att den offentliga sektorn och dess känslighet för makroekonomiska svängningar minskas och incitamenten för ekonomisk aktivitet och sysselsättning förbättras genom att skattetrycket på hushåll och företag begränsas så mycket som möjligt. Enligt motionärerna borde det i skrivelsen ha markerats att det är Sveriges riksdag och regering som avgör hur stor den offentliga sektorn bör vara i Sverige (yrkande 8). Utskottets ställningstagande Utskottet vill inledningsvis framhålla att regeringens skrivelse om verksam- heten i Europeiska unionen fyller en viktig funktion. Skrivelsen utgör en del av regeringens informationsplikt gentemot riksdagen avseende samarbetet i EU. Utskottet följer också arbetet i EU på flera andra sätt, bland annat ge- nom utfrågningar i aktuella frågor med företrädare för Regeringskansliet. Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågor om EMU och dess tredje steg. Utskottet vill erinra om att i regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 framhölls att EMU inte är tänkt att bli ett ämne vid regeringskonferensen. Utskottet avstyrkte i samband med behandlingen av skrivelsen motionsyrkanden om att Sverige vid regeringskonferensen borde ställa krav på att kunna ställa sig utanför den monetära unionen (1995/96:FiU3y). I oktober 1995 gavs en kommitté uppdraget att utreda konsekvenserna av en eventuell svensk anslutning till den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen. Utredningen, som antog namnet EMU-utredningen, pre- senterade sitt betänkande, Sverige och EMU (SOU 1996:158), i november 1996. Utöver huvudbetänkandet har kommittén tagit fram 21 underlagsrap- porter. Betänkandet sändes ut på remiss till en vid krets intressenter. Re- missyttrandena har publicerats (Ds 1997:22). Betänkandet och remissvaren skall tjäna som underlag för regeringens och riksdagens ställningstaganden i frågan. Utskottet har tidigare erinrat om att Sverige i medlemskapsförhandlingarna deklarerade att ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången till den tredje etappen av EMU kommer att göras i ljuset av den fortsatta ut- vecklingen och i enlighet med fördraget. Beslutet om Sverige skall delta skall fattas av riksdagen under hösten 1997. Utskottet har inte sett anledning att förorda en annan beslutsordning (se t.ex. 1995/96:FiU1, 1995/96:FiU10, 1996/97:FiU1). Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att utrikesutskottet bör avstyrka motionerna U11 (v) yrkande- na 6 och 15, U12 (mp) yrkande 1, U14 (fp) yrkande 7 samt U516 (s) yrkan- dena 4 och 5. Som anförs i regeringens skrivelse innebär starten av den tredje etappen av EMU år 1999 behov av anpassningar och åtgärder oavsett om Sverige deltar i detta samarbete eller inte. För att Sverige skall ha en reell valmöjlighet va gäller medlemskap i valutaunionen måste de praktiska förberedelserna ha kommit i gång innan riksdagen tar ställning. I augusti 1996 beslutade rege- ringen att det inom Finansdepartementet skulle inrättas en samordningsfunk- tion med uppgift att koordinera euroförberedelserna. Den första fasen av arbetet har redovisats i departementspromemorian Praktiska euroförberedel- ser i Sverige (Ds 1997:9). Enligt departementspromemorian skall förberedel- searbetet bedrivas på ett sätt som skapar möjligheter att delta men som inte inskränker möjligheterna att stå utanför valutaunionen. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion U11 (v) yrkande 5 bör avstyrkas. Beträffande den ekonomiska politiken vill utskottet erinra om att Sverige har prioriterat sysselsättningsfrågan högt i regeringskonferensen. Sverige har föreslagit att en särskild avdelning om sysselsättning skrivs in i fördraget. Vid chefsförhandlarmötet i september 1996 offentliggjorde Sverige ett text- förslag om sysselsättning. Till Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996 presenterade det irländska ordförandeskapet ett sammanhållet förslag till nytt fördrag. Ordförandeskapets förslag innehöll en text om sysselsättning som har många likheter med det svenska förslaget. Bland annat föreslogs en ny avdelning i fördraget om sysselsättning. De krav på sunda statsfinanser som ställs inom ramen för samarbetet inom EU ligger i linje med de mål som gäller för den svenska ekonomiska politi- ken. Den ekonomiska politiken har under de senaste åren måst inriktas på att skapa budgetbalans. Saneringen av de svenska offentliga finanserna har lett till ett markant ökat förtroende för den svenska ekonomiska politiken både i Sverige och internationellt. Offentliga finanser i balans bidrar till lägre rän och ger utrymme för tillväxt och ökad sysselsättning. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna U11 (v) yr- kande 3 och U516 (s) yrkande 10 bör avstyrkas. Stabilitets- och tillväxtpakten innebär bland annat att de medlemsstater som inte deltar i valutaunionen skall lämna konvergensprogram. Regeringen presenterade i juni 1995 för första gången ett konvergensprogram. Företräda- re för regeringen diskuterade programmet både i finansutskottet och i EU- nämnden. I programmet angavs att regeringen skulle göra en avstämning varje halvår med början hösten 1995. Avstämningar har gjorts i samband med propositionerna 1995/96:25 (tillväxtpropositionen), 1995/96:150 (eko- nomiska vårpropositionen), 1996/97:1 (budgetpropositionen) samt 1996/97:150 (ekonomiska vårpropositionen). Riksdagen har således löpande erhållit information om Sveriges konvergensprogram. Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att stabilitets- och till- växtpakten för lång tid hotar att binda Sveriges ekonomiska politik. Kraven på sunda statsfinanser ligger väl i linje med svensk tradition. Beträffande regeringens kontakter med riksdagen rörande stabilitets- och tillväxtpakten har utskottet inga invändningar. Regeringen har i denna fråga uppfyllt sina åtaganden enligt riksdagsordningen, och utskottet förutsätter att regeringen även fortsättningsvis redovisar avstämningarna av konvergensprogrammet för riksdagen. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion U11 (v) yrkande 4 bör avstyrkas. Utskottet ser ingen anledning till att regeringen i skrivelsen om verksamheten i Europeiska unionen särskilt borde ha markerat självklarheten om att det är riksdag och regering som avgör hur stor den offentliga sektorn bör vara i Sverige. Motion U11 (v) yrkande 8 bör därmed avstyrkas. EU:s budget och återflödet till Sverige Skrivelsen Av skrivelsen framgår att EU:s budget år 1996 omfattade ca 81,9 miljarder ecu, vilket motsvarar ca 700 miljarder kronor. Den svenska avgiften uppgick enligt preliminärt utfall till 16 705 miljoner kronor. Återbetalningen till föl av den s.k. infasningsöverenskommelsen motsvarade 3 617 miljoner kronor. Nettoavgiften blev därmed 13 088 miljoner kronor. På statsbudgeten brutto- redovisas det återflöde som administreras av svenska myndigheter, dvs. betalningarna från kommissionen redovisas på inkomsttitel, medan de utbe- talningar svenska myndigheter gör på kommissionens vägnar redovisas mot anslag på statsbudgetens utgiftssida. Det är dock viktigt att påpeka att svens- ka myndigheter inte administrerar samtliga EU-budgetens utgifter vilka riktar sig till Sverige och alltså skulle ingå i termen återflöde. Det preliminära utfallet för inkomstsidan år 1996 uppgår till 6,9 miljarder kronor. Av detta svarade den gemensamma jordbrukspolitiken för 5,3 miljarder medan struk- turfonderna svarade för 1,5 miljarder kronor. Utfallssiffran för strukturfon- derna är dock något missvisande eftersom utformningen av strukturfondsbe- slutet innebär att ett visst belopp görs tillgängligt för Sverige under periode 1995-1999, men utfallen mellan de enskilda åren kan variera beroende på de beslutade programmens utformning och betalningstidpunkter. Tillgängligt belopp för hela femårsperioden motsvarar i genomsnitt 2,5 miljarder kronor per år. Ett område där EU-budgetens utgifter inte administreras med hjälp av svenska myndigheter är forskningspolitiken. Det är mycket svårt att uttala sig om hur stor del av utgifterna som avser Sverige. Enligt en uppskattning i skrivelsen uppgår den svenska andelen till runt 700 miljoner kronor. Motionerna Enligt motion U11 (v) har Sveriges nettobidrag till EU blivit betydligt större än väntat. Dessutom finns avsevärda kostnader för statsförvaltningen för anpassningsarbetet till EU. En grundlig utredning av hur den offentliga sek- torns ekonomi påverkats av EU-medlemskapet bör göras. En sådan utredning bör klargöra varför det planerade återflödet inte fungerar (yrkande 12). I motion U12 (mp) framhålls att det inte görs någon komplett redovisning av hur mycket EU-medlemskapet kostar Sverige i regeringens skrivelse. För att det klart skall framgå vad det kostar Sverige att vara medlem i unionen måste även ökade administrativa kostnader och resekostnader tas med i be- räkningen. Regeringen bör återkomma med en redovisning av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet (yrkande 3). Utskottets ställningstagande Utskottet vill inledningsvis erinra om att regeringen i skrivelsen redovisar Sveriges bidrag till EU:s budget liksom återflödet till Sverige. Som regering- en framhåller är dock inte redovisningen av EU-budgeten upplagd på ett sådant sätt att återflödet för ett enskilt land är lätt avläsbart. Utskottet vill påpeka att återflödet till Sverige bara är ett mått, och inte en det bästa, på vad Sverige får ut av medlemskapet i Europeiska unionen. Vid sidan av betydelsen av att Sverige är med och påverkar Europas framtid, har t.ex. tillgången till den inre marknaden betydelse för vår ekonomis utveck- ling. Som regeringen anger i skrivelsen driver Sverige en återhållsam budget- politik inom EU, och förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s medel är en prioriterad fråga för Sverige. Utskottet vill erinra om att rege- ringen i proposition 1994/95:40 redovisade förslag till principer för budge- tering, redovisning och revision av de medel som Sverige betalar till respek- tive mottar från EU. I propositionen föreslogs att utgifter till och inkomster från EU skall bruttoredovisas i enlighet med regelverket för statliga medel. Vidare framhöll regeringen att uppföljningen av effektiviteten och efterlev- naden av EU:s regelverk måste ges hög prioritet. Riksdagen tillstyrkte de principer som regeringen förordat (bet. 1994/95:FiU5, rskr. 67). Med hänvisning till det anförda anser utskottet att någon åtgärd enligt mo- tionärernas förslag inte är påkallad. Motionerna U11 (v) yrkande 12 och U12 (mp) yrkande 3 bör avstyrkas av utrikesutskottet. Offentlig upphandling Skrivelsen EU-kommissionen presenterade i november 1996 en grönbok om offentlig upphandling. Grönboken skall stimulera till en omfattande debatt om offent- lig upphandling inom EU. Därefter räknar kommissionen med att utarbeta en handlingsplan med de åtgärder som bör vidtas för att stärka regelverkets effektivitet och för att bättre uppnå gemenskapspolitikens mål på upphand- lingsområdet. Motionen Enligt motion U11 (v) bygger grönboken om offentlig upphandling på en abstrakt idealmodell av EU:s inre marknad som är mycket långt ifrån verk- ligheten. Kommissionens linje innebär en extrem byråkratisk centralism. För att reglera den offentliga upphandlingen borde det i huvudsak räcka med att ansluta sig till de regler som gäller inom WTO på detta område. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 7). Utskottets ställningstagande Utskottet, som vid en hearing i utskottet i mars 1997 med representanter för Regeringskansliet inhämtat information om grönboken, vill erinra om att genom undertecknandet av EES-avtalet och genom medlemskapet i Europe- iska unionen har Sverige förbundit sig att genomföra EG-direktiven för of- fentlig upphandling. Vänsterpartiet har vid genomförandet av EG-direktiven varit mycket kritiskt till regelverket och begärt att regelverket inte skall ge nomföras. Riksdagen har på utskottets förslag avslagit samtliga motioner som Vänsterpartiet väckt med detta innehåll (se t.ex. bet. 1992/93:FiU5, rskr. 120). Utskottet ser inte något skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande och föreslår således att motion U11 (v) yrkande 7 avstyrks. Regionkommittén Skrivelsen Regionkommittén består av 222 ledamöter utsedda för fyra år. Ledamöterna representerar olika regionala och lokala organ i medlemsländerna. Kommit- tén har en rådgivande funktion och skall konsulteras före beslut i ministerrå- det eller i kommissionen. Sverige har 12 ledamöter och 12 ersättare i kommittén. De utnämns av ministerrådet på förslag av regeringen. De svenska ledamöterna finns för- tecknade i en bilaga till regeringens skrivelse. Motionen I motion U515 av Alf Svensson (kd) föreslås att den av Maastrichtfördraget skapade Regionkommittén ges ökat inflytande i frågor som rör dess intresse- områden. Dess sekretariat och budget bör inte vara delade med Ekonomiska och sociala kommittén utan bör vara fristående (yrkande 21). Utskottets ställningstagande Enligt protokoll 16, som omfattas av Maastrichtfördraget, skall Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ha en gemensam organisa- tionsstruktur. Ekonomiska och sociala kommittén, Ecosoc, är reglerad i Romfördraget. Ledamöterna representerar arbetstagare, arbetsgivare och allmänna samhällsintressen. När Regionkommittén inrättades fick Ekonomiska och sociala kommittén i uppdrag att administrativt organisera verksamheten. Därmed kunde man snabbt komma i gång med arbetet utan att för den skull dubblera de admi- nistrativa resurserna. Utifrån de synpunkter finansutskottet har att företräda vill utskottet erinra om att en uppdelning av den administrativa organisationen kan vara kost- nadsdrivande. Som utskottet redan påpekat driver Sverige en återhållsam budgetpolitik inom EU, och utskottet har tidigare kraftigt understrukit att uppföljningen av effektiviteten av EU:s regelverk måste ges hög prioritet (prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5). Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion U515 (kd) yrkande 21 bör avstyrkas. Stockholm den 17 april 1997 På finansutskottets vägnar Jan Bergqvist I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kd), Per Bill (m) och Ronny Korsberg (mp).
Avvikande meningar 1. EMU Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Rein- feldt (m) och Per Bill (m) anser att den del av finansutskottets yttrande som börjar med "Utskottet har flera" och slutar med ""yrkandena 4 och 5" bort ha följande lydelse: Utskottet vill framhålla att det är angeläget att Sverige deltar fullt ut i EMU:s tredje fas från starten år 1999. Det skulle stärka kronan och sänka räntenivån om regeringen klargjorde sin avsikt att när konvergensvillkoren är uppfyllda föreslå att Sverige skall delta i valutaunionen från starten. Det finns också ett stort politiskt värde i att tillhöra den grupp av länder som aktivt arbetar för fortsatt integration. Möjligheten att spela en mer pådrivan- de och inflytelserik roll för EU:s utveckling, t.ex. i fråga om östutvidgningen Östersjösamarbetet, miljön samt förstärkningen av fred och demokrati i Europa, ökar om vi deltar i det valutapolitiska samarbetet fullt ut. Vad utskottet här anfört om fördelarna med ett svenskt medlemskap i EMU:s tredje fas från år 1999 bör utrikesutskottet med anledning av motion U14 (fp) yrkande 7 föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna. Motionerna U11 (v) yrkandena 6 och 15, U12 (mp) yrkande 1 samt U516 (s) yrkandena 4 och 5 bör avstyrkas. 2. Ekonomisk politik Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Rein- feldt (m), Mats Odell (kd) och Per Bill (m) anser att den del av finansutskot- tets yttrande som börjar med "Beträffande den ekonomiska" och slutar med "och ökad sysselsättning" bort ha följande lydelse: Beträffande den ekonomiska politiken och sysselsättningen vill utskottet anföra följande. De krav på sunda statsfinanser som ställs inom ramen för samarbetet inom EU ligger enligt utskottets mening helt i linje med de mål som bör gälla för den svenska ekonomiska politiken. Enligt artikel 3a.3 i Romfördraget i dess lydelse enligt Maastrichtfördraget skall följande vägledande principer iakttas: stabila priser, sunda offentliga finanser och monetära förhållanden samt en stabil betalningsbalans. Ekofinrådet har framför allt rekommenderat Sverige att åtgärder för budgetanpassning koncentreras till utgiftssidan, så att den offentliga sektorn och dess känslighet för makroekonomiska svängningar minskas och incitamenten för ekonomisk aktivitet och sysselsättning förbätt- ras genom att skattetrycket på hushåll och företag begränsas så mycket som möjligt. Enligt motion U516 (s) innebär en politik av detta slag en extrem stabili- tetsinriktning. Motionären menar att medlemsländerna ägnar sig åt defensiva åtgärder för att bekämpa arbetslösheten. På liknande sätt anförs i motion U11 (v) att sysselsättningsmålen underordnats prisstabiliteten i såväl EU som Sverige. Utskottet kan inte dela denna bedömning. Sysselsättningen främjas varken av stora budgetunderskott eller stora prisökningar. Tvärtom är stabila statsfinanser och låg inflation en förutsättning för en god ekonomisk utveck- ling. Ökad sysselsättning uppnås främst genom att nya arbetstillfällen skapas i det privata näringslivet. För att uppnå detta krävs att politiken samtidigt inriktas på sunda statsfinanser och på att underlätta för företagande och entreprenörskap. Det föreligger således ingen motsättning mellan de krav som ställs inom ramen för EU:s ekonomisk-politiska samarbete och den väg som Sverige bör välja för att samtidigt stärka de offentliga finanserna, öka tillväxten och öka sysselsättningen. 3. EMU samt ekonomisk politik Johan Lönnroth (v) anser att den del av finansutskottets yttrande som börjar med "Utskottet vill inledningsvis" och slutar med "bör därmed avstyrkas" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning kan regeringens skrivelse sägas ge en god översikt över vilka frågor som behandlats i unionen under år 1996. Utskottet tror dock inte att helhetsintrycket av skrivelsen skulle förlora på att också problemen med EU-medlemskapet klarare belyses. När det gäller EMU:s tredje steg vill utskottet framhålla att Sverige inte bör bli medlem. Det är ännu inte för sent för regeringen att inom regeringskonfe- rensen eller i förberedelsearbetet ta upp frågan om en förändring av grund- villkoren för EMU. Utskottet vill erinra om att frågan om svenskt deltagande i EMU:s tredje steg inte var någon framträdande fråga i riksdagsvalet 1994. Ett eventuellt svenskt deltagande är en mycket stor fråga, och den sittande riksdagen kan inte anses ha fullt mandat att fatta beslut utan att först ha förankrat beslute en rådgivande folkomröstning. Det är därför nödvändigt med en rådgivande folkomröstning om svenskt deltagande i EMU:s tredje steg. Vad utskottet anfört om förändring av grundvillkoren för EMU och nöd- vändigheten av en rådgivande folkomröstning bör utrikesutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna. Motion U11 (v) yr- kandena 6 och 15 bör därmed tillstyrkas. Motion U12 (mp) yrkande 1 tillgo- doses därmed. Motion U516 (s) yrkandena 4 och 5 bör anses delvis bifallen. Motion U14 (fp) yrkande 7 bör avstyrkas. Utskottet vill med kraft framhålla att det borde vara en självklarhet att också "alternativet utanförskap" grundligt skall förberedas. Frågor om t.ex. hur kronan skall försvaras och vilken ekonomisk politik som skall bedrivas måste besvaras. Det är ett grundläggande demokratiskt krav att ett likvärdigt förberedande arbete görs för båda alternativen, att säga ja eller nej till svenskt medlemskap i EMU:s tredje steg. Utrikesutskottet bör med bifall till motion U11 (v) yrkande 5 föreslå riks- dagen att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Utskottet vill erinra om att enligt förespråkarna för svenskt medlemskap var ett viktigt argument för medlemskapet att jobben skulle bli fler. Erfarenhe- terna av medlemskapet i EU talar emellertid ett annat språk. Kraven på upp- fyllande av konvergenskriterierna har lett till en ensidig åtstramning. I Ma- astrichtfördraget sägs om den gemensamma penning- och valutapolitiken att denna politik skall ha som huvudmål att upprätthålla prisstabilitet. Sysselsättningsmålen har underordnats prisstabiliteten såväl i EU som i Sverige. Denna ensidiga ekonomiska politik är oacceptabel. Sverige bör agera för en genomgripande förändring av EU:s ekonomiska politik. Enligt utskottets uppfattning bör utrikesutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen det anförda till känna. Det innebär att motion U11 (v) yrkande 3 bör bifallas samt att motion U516 (s) yrkande 10 bör anses delvis bifallen. I skrivelsen meddelas att regeringen vid Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996 ingått den s.k. stabilitets- och tillväxtpakten. Regeringen har därmed förbundit Sverige att också fortsättningsvis lämna konvergenspro- gram. Ett konvergensprogram innebär en förberedelse för att gå med i valu- taunionen, och regeringens agerande medför svårigheter för riksdagen att fatta beslut om att permanent stå utanför EMU:s tredje steg. Detta innebär att regeringen kan ha skapat en situation där utrymmet för Sverige att föra en självständig ekonomisk politik riskerar att drastiskt minska. Utskottet vill framhålla att det är uppenbart att riksdagen borde ha beretts tillfälle att utö ett avgörande inflytande på regeringens agerande i dessa frågor. Frågorna är ytterst centrala för möjligheten att utforma den ekonomiska politiken. Ut- skottets egen roll, liksom EU-nämndens, har varit alldeles för begränsad i denna viktiga fråga. Regeringens agerande vid ingåendet av stabilitets- och tillväxtpakten är oacceptabelt. Vad utskottet anfört bör utrikesutskottet föreslå att riksdagen som sin me- ning ger regeringen till känna. Därmed bör motion U11 (v) yrkande 4 till- styrkas. Utskottet vill erinra om det anmärkningsvärda faktum att den svenska rege- ringens företrädare vid Ekofinrådets möte i juli 1996 ställde sig bakom föl- jande rekommendation: Framför allt rekommenderar rådet att åtgärder för budgetanpassning koncent- reras till utgiftssidan, så att den offentliga sektorn och dess känslighet för makroekonomiska svängningar minskas och incitamenten för ekonomisk aktivitet och sysselsättning förbättras genom att skattetrycket på hushåll och företag begränsas så mycket som möjligt. Inför folkomröstningen avfärdades påståenden om att EU skulle ställa krav på den offentliga sektorns storlek inför folkomröstningen. Utskottet menar att regeringen i skrivelsen borde ha markerat att det är riksdag och regering som avgör hur stor den svenska offentliga sektorn bör vara. Vad utskottet här anfört bör utrikesutskottet föreslå riksdagen att den som sin mening ger regeringen till känna. Därmed bör motion U11 (v) yrkande 8 bifallas. 4. EMU samt ekonomisk politik Ronny Korsberg (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som börjar med "Utskottet vill inledningsvis" och slutar med "yrkandena 4 och 5" bort ha följande lydelse: Utskottet välkomnar regeringens skrivelse. Det är viktigt att information om regeringens handlande i EU-frågan sprids i större utsträckning. För att ge en helhetsbild behövs dock också en belysning av misslyckanden och bak- slag. Enligt utskottets uppfattning bör Sverige motverka att EMU kommer till stånd. Valutaunionen är ett högriskprojekt som innebär ytterligare ett steg på vägen mot ett mer federalt EU. För svensk del hotar EMU-projektet att leda till fortsatt och tilltagande arbetslöshet samt minskat inflytande för medbor- garna. Utskottet vill erinra om att ett medlemskap i EMU i praktiken måste anses vara oåterkalleligt - det blir mycket svårt att gå ur. Frågan är så viktig att bör bli föremål för folkomröstning. Utskottet anser att utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att som sin me- ning ge regeringen till känna vad utskottet anfört om att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU. Motion U12 (mp) yrkande 1 bör därmed tillstyrkas. Motion U11 (v) yrkande 15 tillgodoses därmed. I den utsträckning motionerna U11 (v) yrkande 6 samt U516 (s) yrkandena 4 och 5 inte är tillgodosedda bör de avstyrkas. Motion U14 (fp) yrkande 7 bör av- styrkas. 5. EU:s budget och återflödet till Sverige Johan Lönnroth (v) anser att den del av finansutskottets yttrande som börjar med "Utskottet vill inledningsvis" och slutar med "avstyrkas av utrikesut- skottet" bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att enligt de siffror som redovisas i skrivelsen har Sveriges nettobidrag till EU blivit betydligt större än väntat. Någon förkla- ring till det begränsade återflödet ges inte. Däremot konstateras att den ökade progressiviteten i uttaget från medlemsländerna innebär att den svenska andelen av finansieringen av budgeten kan förväntas öka. Förutom att återflödet har blivit mindre än beräknat finns det naturligtvis också avsevärda kostnader för statsförvaltningen för anpassningsarbetet till EU. Utskottet delar uppfattningen i motion U11 (v) att en grundlig utredning av hur den offentliga sektorns ekonomi påverkats av EU-medlemskapet bör göras. En sådan utredning bör också klargöra varför återflödet inte fungerar som planerat. Utskottet anser att utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att som sin me- ning ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Motion U11 (v) yrkande 12 bör därmed bifallas medan yrkande 3 i motion U12 (mp) bör anses vara delvis bifallet. 6. EU:s budget och återflödet till Sverige Ronny Korsberg (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som börjar med "Utskottet vill inledningsvis" och slutar med "avstyrkas av utri- kesutskottet" bort ha följande lydelse: Regeringen redogör för EU:s budget i skrivelsen. Även Sveriges avgift un- der utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen och återflödet till Sverige tas upp. Utskottet noterar dock att det inte görs någon komplett redovisning av hur mycket EU-medlemskapet kostar Sverige. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet. För att en sådan redovisning skall vara rättvisande måste även de ökade administrativa kostnaderna och resekostnaderna för den statli- ga förvaltningen tas med i beräkningen. Utskottet anser att utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att som sin me- ning ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Motion U12 (mp) yrkande 3 bör därmed bifallas medan yrkande 12 i motion U11 (v) bör anses vara delvis bifallet. 7. Offentlig upphandling Johan Lönnroth (v) anser att den del av finansutskottets yttrande som börjar med "Utskottet, som vid" och slutar med "yrkande 7 avstyrks" bort ha föl- jande lydelse: Utskottet har inhämtat information om EU-kommissionens grönbok om offentlig upphandling vid en hearing i mars 1997 med representanter för Regeringskansliet. Enligt utskottets uppfattning bygger grönboken på en abstrakt idealmodell av EU:s inre marknad som är mycket långt ifrån verk- ligheten. Grönbokens påståenden om hur många miljarder medlemsstaterna förlorar på att inte följa direktiven fullt ut är absurda. Utskottet undrar om kommissionen verkligen tänkt igenom de enorma informations- och transak- tionskostnader en så doktrinär politik som de föreslår skulle medföra. I hu- vudsak behöver regleringen av den offentliga upphandlingen bara styras av WTO-regler. Vad utskottet anfört bör utrikesutskottet föreslå riksdagen att som sin me- ning ge regeringen till känna. Därmed bör motion U11 (v) yrkande 7 bifallas. 8. Regionkommittén Mats Odell (kd) anser att den del av finansutskottets yttrande som börjar med "Enligt protokoll 16" och slutar med "21 bör avstyrkas" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning är EU:s regionala och lokala organ uttryck för Europas kulturella, ekonomiska och politiska mångfald. Regionala och loka- la organ kan tack vare sin närhet till medborgarna bidra till att subsidiaritet principen uppfylls i större utsträckning och att EU:s demokratiska legitimitet ökar. Dessa organs existens och agerande är därför av stor betydelse för EU:s fortsatta utveckling. Som anförs i Kristdemokraternas motion bör därför den av Maastrichtför- draget skapade Regionkommittén ges ökat inflytande i frågor som rör dess intresseområden. Enligt Maastrichtfördraget skall Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ha en gemensam organisationsstruktur. Utskottet delar motionärernas uppfattning att Regionkommitténs sekretariat och budget bör vara fristående. Detta är ett sätt att markera Regionkommit- téns vikt. Regeringen bör verka för en sådan förändring. Vad utskottet anfört bör utrikesutskottet föreslå riksdagen att som sin me- ning ge regeringen till känna. Motion U515 (kd) yrkande 21 tillstyrks där- med. Särskilt yttrande Konvergensprogrammet Ronny Korsberg (mp) anför: Det konvergensprogram som regeringen överlämnade till EU i juni 1995 lade fast att Sverige för sin del avser att utöver Maastrichtfördragets konvergenskrav oc öka sysselsättningen och minska miljöskulden. Målen för sysselsättning och miljö skall, enligt det svenska konvergensprogrammet, tillsammans med övriga konvergenskrav följas upp i redovisningar för riksdagen två gånger per år. I de redovisningar som hittills gjorts saknas emellertid redovisning av hur miljösku den eller miljösituationen i sin helhet utvecklas. Inte heller i något annat sa manhang har riksdagen erhållit någon sådan redovisning från regeringen. Riks- dagen saknar därför underlag för att bedöma huruvida miljömålet i det svenska konvergensprogrammet är på väg att uppfyllas eller ej. Det är djupt otillfredss lande att regeringen underlåter att följa utfästelserna i det svenska konver- gensprogrammet i denna del. Miljöfrågorna skall vara en integrerad del av den ekonomiska politiken, och framtida avstämningar av konvergensprogrammet skall innehålla information om hur miljöskulden eller den samlade miljösituatio nen i landet utvecklas samt hur miljömålen beaktas i den förda politiken.
Skatteutskottets yttrande 1996/97:SkU4y Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 Till utrikesutskottet Skatteutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1996/97:80 Verksamheten i Europeiska unionen 1996, över de motioner som väckts med anledning av skrivelsen och över vissa motioner som väckts under den allmänna motionstiden i oktober 1996. Miljöskatter inom EU I flera av de motioner som väckts under den allmänna motionstiden fram- ställs yrkanden som gäller beslutsformerna för miljöskatter inom EU. Från Folkpartiet och Kristdemokraterna framställs sådana yrkanden i motionerna Jo759 yrkande 7 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Jo729 yrkande 2 av Eva Eriksson m.fl. (fp) samt U515 yrkande 35 av Alf Svensson m.fl. (kd). Lik- nande yrkanden framställs i motionerna U14 yrkande 1 av Karl-Göran Bi- örsmark m.fl. (fp) och U15 yrkande 4 i denna del av Holger Gustafsson m.fl. (kd). Motionärerna anför att det är viktigt att regeringen arbetar för att be- slutsreglerna inom EU ändras så att miljöskatter kan införas med kvalificerad majoritet. Nuvarande regler innebär att sådana beslut måste fattas enhälligt, och detta har enligt motionärerna bl.a. lett till att man inte förmått fatta be om en obligatorisk koldioxidskatt. Frågan om en förstärkt ställning för miljöfrågorna har tagits upp av Sveri- ge i EU:s regeringskonferens 1996. Regeringen har lämnat förslag om att en hållbar utveckling skall skrivas in som en grundläggande målsättning för gemenskapen, att bättre integrera miljön i bl.a. jordbrukssektorn och att säkerställa att alla EU:s åtgärder motsvarar en hög miljöskyddsnivå. Sverige har bl.a. föreslagit ett förtydligande som innebär att medlemsstaterna skall ha rätt att införa nationella bestämmelser efter det att en harmonisering har genomförts, om det sker med stöd av nya omständigheter som inte var kända när harmoniseringsåtgärden vidtogs. När det gäller beslutsformerna för miljöskatter har riksdagen redovisat sin inställning våren 1996 vid behandlingen av regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996. I ärendet anfördes att det inte råder någon delad mening om behovet av gemensamma regler om minimiskatter på energiområdet. När det gäller frågan om en övergång till kvalificerade majo- ritetsbeslut för skatter på miljöområdet var skatteutskottet emellertid inte berett att tillstyrka en ändrad beslutsordning. Utskottet hänvisade till att medlemsländerna i allmänhet lägger stor vikt vid utformningen av regler som har betydelse för den egna ekonomin och normalt förbehåller sig rätten att själva göra en avvägning mellan miljöintresset och andra intressen som ris- ken för ökad arbetslöshet, minskade statsinkomster etc. (skr. 1995/96:30, 1995/96:UU13). Frågan har härefter diskuterats i regeringskonferensen och det har visat sig att flertalet medlemsländer har svårt att acceptera en ändrad beslutsordning när det gäller skatter på miljöområdet. Enligt skatteutskottets mening är det ett viktigt svenskt intresse att gemen- samma minimiregler för beskattningen av energi och koldioxid kommer till stånd inom EU. Sverige har tillsammans med några andra länder valt att ligga steget före vid beskattningen av koldioxidutsläpp och har på detta sätt tagit ett särskilt ansvar. Ett viktigt inslag i denna strategi är att Sverige p aktivt sätt söker förmå andra länder att följa efter och införa motsvarande ekonomiska styrmedel. Utskottet har också nyligen behandlat motionsyrkan- den om att Sverige skall verka för sådana regler och har därvid bl.a. under- strukit vikten av att denna fråga drivs aktivt i olika internationella forum (b 1996/97:SkU16 s.7 f.). När det gäller beslutsformerna inom EU på detta område är det enligt ut- skottets mening inte självklart att de svårigheter som visat sig föreligga när det gäller att få till stånd gemensamma regler om en beskattning av koldioxid kan lösas genom en övergång till majoritetsbeslut. De invändningar som de enskilda medlemsländerna har när det gäller en obligatorisk koldioxid- beskattning gäller med säkerhet också ett förslag som gör det möjligt att fatta beslut om en sådan beskattning med kvalificerad majoritet. En ändrad be- slutsform för miljöskatter kan dessutom användas för att begränsa rätten att använda ekonomiska styrmedel. Enligt utskottets mening bör samrådet mellan regering och riksdag i frågan om utrymmet för förändringar när det gäller beslutsformerna för miljöskatter i första hand förläggas till EU-nämnden. Enligt vad utskottet inhämtat har de institutionella frågorna och därvid även frågan om beslutsformen för miljö- skatter nyligen varit föremål för överläggningar i EU-nämnden. Utskottet är inte berett att tillstyrka tillkännagivanden till regeringen i den na fråga och avstyrker därför de aktuella motionsyrkandena. Tjänstebeskattning m.m. I motion U515 yrkande 29 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett tillkänna- givande om att Sverige bör följa Europaparlamentets uppmaning att främja tillkomsten av nya tjänstearbeten som är riktade till hushållen och hemmen genom bl.a. sänkt skatt. Ett motsvarande yrkande framställs i motion U15 yrkande 4 i denna del av Holger Gustafsson m.fl. (kd). Utredningen (Fi 1996:10) om förutsättningarna för tjänstesektorns utveck- ling har nyligen avlämnat betänkandet Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17). Utredningen har lagt fram en rad förslag om skatteundantag som ökar antalet sysselsatta i den hushållsnära tjänstesektorn. Utrednings- förslagen är för närvarande föremål för remissbehandling. Också Skatteväxlingskommittén har behandlat dessa frågor i sitt slutbetän- kande Skatter, miljö och sysselsättning (SOU 1997:11). En bred majoritet i kommittén, bestående av s-, c-, fp-, v-, mp- och kd-ledamöterna, anser att en växling mellan miljö- och energiskatter och skatt på arbete kan vara ett viktigt redskap såväl i omställningen till ett mer ekologiskt hållbart samhälle som för att bekämpa arbetslösheten. De anser att förändringar av detta slag bör ske stegvis och med beaktande av vad som sker i omvärlden. M-ledamö- terna har i en reservation framhållit en rad svårigheter som är förenade med en skatteväxling men är i och för sig inte emot att skatter och avgifter an- vänds i miljöpolitiken. Enligt skatteutskottets mening bör regeringens ställningstagande till de aktuella förslagen avvaktas. Utskottet avstyrker motionsyrkandena. Tullen I motion U515 yrkandena 57 och 58 av Alf Svensson m.fl. (kd) anför motio- närerna att arbetet med att ta fram kompensatoriska åtgärder för att stärka skyddet mot narkotikasmuggling och internationell brottslighet måste inten- sifieras och den svenska gränskontrollen återuppbyggas. Ett yrkande med motsvarande inriktning har framställts i motion N14 yrkande 1 av Göran Hägglund m.fl. (kd). Enligt skatteutskottets mening har medlemskapet i EU medfört en om- fattande förändring av tullens organisation och verksamhet. Även om kon- trollbefogenheterna har kunnat behållas när det gäller narkotika, vapen, m.m. har den ökade rörligheten för varor och personer medfört att förutsätt- ningarna för kontrollverksamheten ändrats. För att säkerställa en bibehållen ambitionsnivå när det gäller kontrollen av olaglig införsel av narkotika m.m. och en god servicenivå till företag som är beroende av internationell handel gavs därför ett extra resurstillskott som motsvarar ca 250 personer vid beräk- nandet av tullens anslag. Av tullverkets årsredovisning för budgetåret 1995/96 framgår att resursinsatserna har bibehållits när det gäller bekämp- ningen av den ekonomiska brottsligheten på efterkontroll- och tullkriminal- tjänsten. Den ökade rörligheten inom EU ställer nya krav i arbetet med att bekämpa narkotikabrottslighet och annan grov brottslighet på varuområdet. Utveck- lingen går mot ökad inriktning på underrättelse- och spaningsverksamhet i samarbete med andra länder. Ett exempel på detta är de databaser för infor- mationsutbyte som är under planering och uppbyggnad i EU. En svensk åtgärd utgör den för något år sedan införda möjligheten för tullen att ta del av transportföretagens uppgifter om ankommande och avgående transporter. Inom tullen har bekämpning av narkotikasmuggling och grov brottslighet givits högsta prioritet. Också insatserna mot organiserad spritsmuggling har ökat som en följd av utvecklingen på det området. Nya metoder för varu- kontroll utvecklas genom studier av riskanalystillämpning i andra EU-länder, och tullen medverkar i EG:s utformning av riskanalyser. Av regeringens skrivelse 80 framgår att arbetet med att bekämpa den in- ternationella brottsligheten har prioriterats under år 1996, bl.a. genom ett fördjupat polis- och tullsamarbete på flera områden. En av de viktigaste frågorna har varit att bana väg för Europolkonventionen. Inom ramen för tullsamarbetet har ett antal gemensamma kontrollaktioner mot den illegala trafiken av narkotika genomförts. Vidare har beslut fattats om samarbete mellan nationella tullmyndigheter och privata företag i syfte att få till stånd ett utbyte av information. En överenskommelse om samarbete mellan tull och polis har ingåtts för att effektivisera kampen mot narkotika. Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utredare med uppdrag att göra en utvärdering av Tullverkets dimensionering och organisation mot bakgrund av bl.a. EU-medlemskapet. Utvärderingen skall bl.a. belysa effekterna för kontrollverksamheten. Den skall vara avslutad senast den 1 oktober 1997 (dir. 1997:34). Enligt skatteutskottets mening finns det mot den angivna bakgrunden inte skäl för ett tillkännagivande till regeringen med den inriktning som motionä- rerna begär. Utskottet avstyrker de aktuella motionsyrkandena. Stockholm den 22 april 1997 På skatteutskottets vägnar Lars Hedfors I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s), Per Rosengren (v), Ulla Wester-Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Holger Gustafsson (kd), Lars U Granberg (s) och Carl Erik Hedlund (m). Avvikande meningar 1. Miljöskatter inom EU Isa Halvarsson (fp), Ronny Korsberg (mp) och Holger Gustafsson (kd) anför: Vi anser att kravet på enhällighet vid beslut om miljöskatter begränsar möj- ligheten att vidta de åtgärder som behövs för att uppnå de gemensamma miljömålen. Svårigheterna att nå enighet om en miniminivå för koldioxidbe- skattningen visar på problemen med dagens beslutsregler. Sverige bör verka för en ändring av Romfördraget som gör det möjligt att med kvalificerad majoritet införa miljöavgifter som syftar till att motverka gränsöverskridande miljöproblem. Av ändringen bör det framgå vilka förore- ningar som kan avgiftsbeläggas, att intäkten tillfaller det enskilda medlem- slandet och att det skall vara fråga om minimiavgifter. Sverige bör vidare verka för en ändrad arbetsfördelning så att beslut om miljöavgifter tas i mil- jöministerrådet i stället för i finansministerrådet. Med det anförda tillstyrker vi motionerna U14 yrkande 1, U15 yrkande 4 i denna del, Jo729 yrkande 2, Jo759 yrkande 7 och U515 yrkande 35. 2. Tjänstebeskattning, m.m. Holger Gustafsson (kd) anför: Europaparlamentets social- och arbetsmarknadsutskott har under 1995 arbetat fram två stora betänkanden om arbetsmarknadspolitik. Målsättningen var att verka för både marknadsekonomisk effektivitet och social rättvisa. I slutändan blev det kristdemokratiska inflytandet stort. Bland annat innehöll texterna upp maningar till Europas länder att främja tjänster inriktade på hemmet och familj att satsa på forskning och utbildning och att företa större satsningar på små o medelstora företag. I betänkandena finns även intressanta tankar om nya metoder att organisera arbetet samt att göra arbetstiden och arbetsrätten mera flexibel Betänkandena förordade också att beskattningen av arbete och i synnerhet låglö- nejobb skall pressas ner. Kristdemokraterna har i olika sammanhang uppmanat regeringen att ge- nomföra just dessa åtgärder. Socialdemokraterna har emellertid ännu inte genomfört något av förslagen trots att arbetslösheten har stigit månad för månad. Rekommendationen att främja tillkomsten av nya tjänstearbeten riktade till hushållen och hemmen har konsekvent tillbakavisats. Först nu kan vi se början till en omsvängning i frågan. Riksdagen bör med bifall till motionerna U515 yrkande 29 och U15 yr- kande 4 i denna del som sin mening ge regeringen till känna att Sverige bör följa uppmaningen från Europaparlamentet att främja tillkomsten av nya tjänstearbeten genom bl.a. sänkt skatt. 3. Tullen Karl-Gösta Svenson, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Carl Erik Hedlund (alla m) anför: Vi vill inledningsvis betona att det är ytterst angeläget att pröva varje möjli het att öka effektiviteten i myndigheternas narkotikabekämpande arbete. Narkotikabekämpningen kräver en reformering av gamla myndighetsstruktu- rer och en samordning av de olika myndigheternas verksamhet och kompe- tens. Den höga kompetens som olika personalkategorier i dag besitter bör bättre tas till vara. I linje härmed bör man eftersträva en organisatorisk förändring där tullkriminalen och tullens bevakningspersonal integreras med polisorganisa- tionen på de platser där den inre gränskontrollen kommer i fråga, dvs. i Skå- ne, Tornedalen, Stockholm samt de övriga hamnar och flygplatser där trafik till och från EU-länder förekommer. Genom att harmoniera grunden för ett ingripande vid eller innanför den inre gränsen med vad som annars gäller i fråga om polisingripanden kan man generellt knyta an till det underrättelsearbete och den metodutveckling som polis, tull och åklagare har att svara för i stället för att som i dag vara hän sad till tulltekniska institut som anmälan o.d. Den nyligen antagna lagen om kontroll av yrkesmässiga varor aktualiserar även behovet för tullen av en ökad samordning med skattemyndigheterna i syfte att bekämpa skatteundandragande avseende främst mineraloljor, sprit och tobak. Med den föreslagna myndighetsstrukturen uppnås bl.a. en klarare befo- genhetsfördelning mellan polis och tullmyndighet. Polisen kommer att sköta kontrollen såväl vid inre gräns som i landet i övrigt, och tullens uppgift blir att fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter samt olika avgifter i samband med införsel. Vi anser att en försöksverksamhet med en integrering av tull- och poli- sverksamheten bör påbörjas och en utredning tillsättas om en samordning av de uppbördsfunktioner som i dag är delade mellan tullen och skattemyndig- heterna. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av de aktuella motionsyrkandena. 4. Tullen Holger Gustafsson (kd) anför: I samband med förhandlingarna om medlemskap i Europeiska unionen för- klarade Kristdemokraterna och de andra regeringspartierna att vi önskar medverka till att förverkliga den fria rörligheten för personer. Samtidigt gjorde vi, liksom även Norge och Finland, två förbehåll. Det första villkoret var att personkontrollerna vid de inre gränserna skulle avvecklas först när verkningsfulla kompensatoriska åtgärder var på plats. Kristdemokraterna var mycket angelägna att hitta alternativa metoder för att hejda kriminell verk- samhet vid gränsen. Det andra villkoret var att den nordiska passfriheten skulle bevaras, vilket i praktiken skulle leda till att nordiska icke-EU- medlemsländer skulle bli associerade medlemmar i det s.k. Schengen- samarbetet. Under våren 1996 och efter förhandlingar med Schengenländerna formali- serades villkoren för ett svenskt medlemskap i Schengen i enlighet med de önskemål som Sverige presenterade under medlemskapsförhandlingarna. I samband med den debatten i riksdagen förde Kristdemokraterna fram allvar- lig kritik på två viktiga punkter. De kompensatoriska åtgärderna inom EU (bl.a. Europol och ett europeiskt informationssystem om kriminella) var inte färdigutvecklade. Dessutom hade den socialdemokratiska regeringen till- sammans med Miljöpartiet drivit igenom en minskning av 750 heltidstjänster inom tullen. Riksdagen bör med bifall till motion U515 yrkandena 57 och 58 och med anledning av motion N14 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om att arbetet med att ta fram kompensatoriska åtgärder skall förstärkas och om att nedmonteringen av den svenska gränskontrollen måste upphöra. 5. Tullen Per Rosengren (v) anför: Medlemskapet i EU har försvårat arbetet med att motverka införsel av nar- kotika, alkohol, vapen m.m. och den grova brottslighet som dessa verk- samheter för med sig. Trots detta har regeringen valt att utsätta tullen för va som i praktiken utgör försämringar. Vänsterpartiet anser att tullens narkotikabekämpande verksamhet och de nya uppgifter som tillkommit i och med EU-medlemskapet är alltför viktiga för att krympa anslaget och har därför under behandlingen av 1997 års bud- get föreslagit att Tullverket tillförs 35 miljoner kronor utöver regeringens förslag. I Vänsterpartiets förslag ingick också en förstärkning av skatteför- valtningens anslag inför en vidgning av förvaltningens uppgifter i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Det är viktigt att Tullverkets möjligheter att bekämpa smuggling av narko- tika, alkohol och vapen förstärks. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av nu aktuella motioner. Särskilt yttrande Tjänstebeskattning m.m. Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan- Olof Franzén (m) och Carl Erik Hedlund (m) anför: Vi anser att en tyngdpunktsförskjutning måste ske i riktning mot en mer före- tagsvänlig politik, där selektiva inslag byts ut mot ett bättre generellt före- tagsklimat. Ett gynnsamt klimat för de mindre och medelstora företagen är av största vikt i kampen mot den höga arbetslösheten liksom för saneringen av statsfinanserna. Det som nu är viktigast är att få omedelbara beslut om såda- na skatter som är av central betydelse för att få fler företag och växande företag och att skattereglerna utformas så att en växande tjänstesektor verkli- gen kan uppstå. Det är uppenbart att s.k. hushållsrelaterade tjänster, där produktivitetsutvecklingen ofta är långsammare och konkurrensen med gör- det-själv-verksamhet är större, har svårt att bära dagens totala skattebörda. Den utveckling som vi eftersträvar står också i överensstämmelse med Eu- ropaparlamentets uppmaning att främja tillkomsten av nya tjänstearbeten genom bl.a. sänkt skatt. Dan Anderssons utredning Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17) utgör ett viktigt inlägg i denna debatt. Regeringen har emellertid valt att inte kommentera den och hänvisar i den nyligen framlagda vårpro- positionen 1996/97:150 endast till att förslagen remissbehandlas. Vi kommer att redovisa vår inställning i dessa frågor inom kort och har därför inte något yrkande i detta ärende.
Justitieutskottets yttrande 1996/97:JuU4y Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 Till utrikesutskottet Inledning Utrikesutskottet har den 10 april 1997 beslutat att bereda samtliga övriga utskott tillfälle att senast den 24 april 1997 yttra sig över regeringens skriv se 1996/97:80 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 jämte motioner som väckts med anledning av skrivelsen samt motioner från den allmänna motionstiden angående EU i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde. Med anledning av skrivelsen har väckts motionerna 1996/97:U10-16. Under allmänna motionstiden har väckts motionerna 1996/97:Ju903, 1996/97:U402, 1996/97:U501-510, 1996/97:U513-516, 1996/97:U703, 1996/97:U802, 1996/97:U806, 1996/97:U810-812, 1996/97:Jo729, 1996/97:Jo759, 1996/97:Jo794 samt 1996/97:Fö59. Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet. Utskottet Inledning I skrivelsen lämnar regeringen i enlighet med 10 kap. 1 § riksdagsordningen en redogörelse för verksamheten i Europeiska unionen under år 1996. Skri- velsen behandlar Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekono- miska och sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens institutioner, svenska språket och rekrytering av svenskar. Yttrandets omfattning De frågor som aktualiseras i ärendet och som ligger inom justitieutskottets beredningsområde berörs i första hand i skrivelsens avsnitt 7, 15 och 34 - 37 samt i de motionsyrkanden som berör dessa avsnitt. Avsnitt 7 behandlar Sveriges anslutning till Schengenavtalet, under det att avsnitt 15 rör åtgärder mot fusk och andra oegentligheter inom EU. Avsnitten 34 - 37 är i skrivel- sen samlade under den gemensamma rubriken Samarbete i rättsliga och inrikes frågor och behandlar alltså dessa spörsmål. I yttrandet behandlar utskottet frågor om Sveriges deltagande i Schengensamarbetet, frågor om kompensatoriska åtgärder inför ett avskaffande av den inre gränskontrollen inom unionen och det fortsatta samarbetet inom tredje pelaren. Vidare be- handlar utskottet frågor om narkotikabekämpningen inom EU, det på Euro- polkonventionen grundade polissamarbetet samt frågor om att överföra vissa ämnesområden från tredje pelaren till första pelaren. Utskottet behandlar således motionerna U14 yrkande 2 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp), U15 yrkande 4 av Holger Gustafsson m.fl. (kd), Ju903 yrkande 37 av Olof Jo- hansson m.fl. (c), U501 av Birgitta Hambraeus (c), U504 av Ragnhild Po- hanka m.fl. (mp), U515 yrkandena 51 - 52, 56 - 58 och 60 av Alf Svensson m.fl. (kd) samt U516 yrkande 9 av Bengt-Ola Ryttar (s). Fri rörlighet för personer och Sveriges anslutning till Schengenavtalet m.m. Bakgrund Schengensamarbetet m.m. Av artikel 7 a i EG-fördraget framgår att den fria rörligheten för personer utgör en av gemenskapens grundläggande friheter. Enligt artikel 8 a i samma fördrag skall varje medborgare i en medlemsstat ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat föreskrivs i EG-fördraget eller bestämmelserna om genomförande av fördraget. Den fria rörligheten för personer över medlemsstaternas gränser förutsätter i princip att den s.k. inre gränskontrollen försvinner, låt vara att EG-fördragets ger et visst utrymme för att begränsa rörligheten över de inre gränserna med hänsyn till skyddet för bl.a. allmän ordning, hälsa och säkerhet. Europeiska rådet har också uttalat att avskaffandet av de inre gränserna inte får ske på bekostnad av människors säkerhet. Rådet har förutsatt att s.k. kompensatoriska åtgärder av olika slag kommer att behövas för att upprätthålla säkerheten inom EU, när det inte längre förekommer några personkontroller vid de inre gränserna. Kompensatoriska åtgärder faller i huvudsak utanför EG-rätten och regleras genom särskilda konventioner eller andra former för mellanstatligt samarbete inom tredje pelaren. Exempel på kompensatoriska åtgärder är att gemensamt stärka de yttre gränskontrollerna och att samarbeta i fråga om brottsbekämp- ning. Av de konventioner om kompensatoriska åtgärder som undertecknats av medlemsstaterna under senare år kan nämnas en konvention om tullsamarbe- te och konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen). Sistnämnda konvention undertecknades av med- lemsstaterna i juli 1995. I juli 1996 undertecknade medlemsstaterna vidare ett protokoll, enligt vilket varje medlemsstat som så önskar kan låta sina domstolar inhämta förhandsbesked från EG-domstolen om konventionens tolkning. Nyligen har regeringen lagt fram departementspromemorian Euro- pol (Ds 1997:20). I promemorian föreslås att Sverige skall ratificera Euro- polkonventionen och tilläggsprotokollet om behörighet för EG-domstolen att lämna förhandsbesked om konventionens tolkning. I promemorian föreslås vidare vissa lagändringar i syfte att uppfylla bl.a. Europolkonventionens krav på överförande av personuppgifter till Europol. Promemorian har remitterats, och regeringens avsikt är att lägga fram en proposition som gör det möjligt för riksdagen att ratificera konventionen och anta erforderliga lagändringar före årets slut. År 1985 ingick Frankrike, Tyskland, Belgien, Nederländerna och Luxem- burg det s.k. Schengenavtalet. Syftet med avtalet är att påskynda den fria rörlighet för personer inom gemenskapen som följer av EG-fördragets regler. Avtalet är ett särskilt mellanstatligt avtal och alltså inte ett av EU:s avtal. Varje stat inom EU har emellertid rätt att ansluta sig till avtalet. En tillämp ningskonvention till Schengenavtalet undertecknades år 1990. I denna kon- vention upptas bestämmelser om åtgärder för att avveckla kontrollen av personer vid gränserna mellan medlemsstaterna samt övriga nödvändiga åtgärder. Åtgärderna innefattar bl.a. polissamarbete, kontroll vid gemenska- pens yttre gränser, narkotikabekämpning och dataskydd. Dessa åtgärder brukar sammanfattas under beteckningen kompensatoriska åtgärder. Scheng- ensamarbetet inleddes i praktiken den 26 mars 1995. Till avtalet har även Grekland, Italien, Spanien, Portugal och Österrike anslutit sig. Under EU:s pågående regeringskonferens övervägs, enligt vad utskottet erfarit, förslag att knyta Schengensamarbetet till EU. Av politiska skäl anses ett fullt införlivande av Schengensamarbetet i EU inte vara möjligt. Med- lemsstaterna överväger emellertid två olika lösningar, vilka skulle göra det möjligt att på ett flexibelt sätt knyta Schengensamarbetet till unionen. Den ena av dessa lösningar skulle innebära en förändring av EU-fördraget som gjorde det möjligt för de tretton Schengenstaterna att använda Schengenin- strumenten för ett ökat inbördes samarbete inom EU. Den andra lösningen skulle innebära att Schengenstaterna genom ett protokoll gavs rätt att anlita EU:s institutioner, förfaranden och instrument för att mellan sig anta och tillämpa de rättsakter och beslut som krävs för Schengensamarbetet. Sverige, Danmark, och Finland undertecknade den 19 december 1996 avtal om att ansluta sig till Schengensamarbetet. Norge och Island undertecknade samtidigt ett omfattande avtal om samarbete med de till Schengenavtalet anslutna staterna. Innebörden av de nordiska ländernas inträde i Schengen- samarbetet är att personer kan röra sig fritt över gränserna till övriga Scheng enstater, när de kompensatoriska åtgärderna genomförts. Någon passkontroll vid inresa blir inte erforderlig. Den fria rörligheten och passfriheten mellan de nordiska länderna kan behållas. Vidare ökar möjligheterna till brottsbe- kämpning, eftersom Schengensamarbetet innebär ett utökat rättsligt och polisiärt samarbete. Det svenska anslutningsavtalet är utformat på i stort sett samma sätt som gällt för andra medlemsstaters anslutningsavtal. Av artikel 5 i det svenska anslutningsavtalet följer emellertid att bestämmelserna i avtalet inte skall utgöra hinder för samarbetet inom ramen för den nordiska passunionen i den mån det samarbetet inte står i motsatsställning till eller hindrar tillämpninge av anslutningsavtalet. Efter anslutningen till Schengenavtalet kan Sverige delta i Schengensamarbetets beslutsfattande. Sverige och de övriga nordiska länderna kan emellertid inte beräknas delta operativt i samarbetet förrän tidigast år 1999. Innan dess krävs att den svenska riksdagen ratificerat avtale om Sveriges anslutning till Schengensamarbetet. Avtalets genomförande kräver vidare vissa lagstiftningsåtgärder. En departementspromemoria om Sveriges ratificering av anslutningsavtalet kommer att remissbehandlas under våren 1997, och en proposition om godkännande av Sveriges anslutning kommer att föreläggas riksdagen under hösten samma år.
Den svenska gränskontrollen Utskottet har i sitt yttrande 1995/96:JuU3y s. 12 översiktligt redogjort för de författningar som då reglerade den svenska gränskontrollen och som alltjämt i huvudsak gäller. I fråga om förhållandet till länderna inom EU finns regle- ringen dock numera i en särskild lag, lagen (1996:701) om Tullverkets befo- genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (prop. 1995/96:166, SkU23, JuU5y, rskr.288). Lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1996, reglerar alltså Tullverkets befogenheter vid den inre gränsen. Lagen är tillämplig endast på vissa särskilt uppräknade varor. Hit hör bl.a. narkotika, krigsmateriel, vapen och ammunition, injektionssprutor och kany- ler, dopningsmedel och s.k. gatustridsvapen såsom stiletter och spikklubbor (3 §). Anmälningsskyldighet föreligger för den som utan vederbörligt till- stånd inför eller utför någon av de i lagen uppräknade varorna över Sveriges gräns till ett annat EU-land (4 §). För kontroll av att anmälningsskyldigheten fullgörs får tulltjänstemän anmana resande att stanna (5 §). I samma syfte får tulltjänstemän kontrollera bl.a. transportmedel och containrar samt resandes bagage (7 §). Under de i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen) angivna förutsättningarna kan även kroppsvisitation eller kroppsbesiktning komma i fråga (7 §). Lagen ger alltså tullpersonal möjlighet att utföra kontroller beträffande de i lagen uppräknade varuslagen även i sådana fall där någon misstanke om brott inte föreligger. Sådana kon- troller får dock inte utföras så att urvalet av vad eller vem som kontrolleras sker slumpmässigt (2 § ). Lagen innehåller vidare bestämmelser om förfa- randet vid kontroll samt om straff vid överträdelse av lagen, såvida inte gärningen är belagd med straff i varusmugglingslagen eller brottsbalken. Varusmugglingslagen kommer även i fortsättningen att gälla vid såväl yttre som inre gräns. Motionerna Ett flertal motionsyrkanden rör Schengensamarbetet och frågor kring fri rörlighet över medlemsstaternas gränser. I motion U504 yrkas att Sverige bör dra tillbaka sin ansökan om att ingå i Schengensamarbetet, och i motion U501 begärs att förhandlingarna om Sveriges anslutning till Schengenavtalet uppskjuts till dess att EU:s pågående regeringskonferens avslutats. Att Sveri- ge på sikt bör delta i Schengensamarbetet och även övriga nordiska länder beredas möjlighet att delta yrkas i motion Ju903. Enligt motion U504 bör riksdagen få ta del av samtliga handlingar som rör Schengensamarbetet och det pågående arbetet med Sveriges anpassning till detta samarbete avbrytas. I motion U515 framhålls att Sveriges medlemskap i Schengensamarbetet måste förberedas noga samt att den fria rörligheten över gränserna bl.a. för- utsätter att Sverige tillträder Europolkonventionen. I samma motion begärs att den svenska gränskontrollen återupprättas och i motion U516 begärs att regeringen verkar för att det utan hinder av principen om fri rörlighet skall vara möjligt att kontrollera personer som passerar den svenska gränsen, även om någon brottsmisstanke inte föreligger. Utskottets överväganden Vad först gäller Sveriges anslutning till Schengensamarbetet, har Sverige alltså undertecknat Schengenavtalet den 19 december 1996. Övriga nordiska EU-länder har också undertecknat avtalet, under det att Island och Norge undertecknat omfattande samarbetsavtal med Schengenstaterna. Härigenom får önskemålen i motion Ju903 (yrkande 37) anses tillgodosedda. Eftersom Sverige undertecknat Schengenavtalet, saknar motionerna U501 och U504 (yrkande 3) aktualitet. I fråga om förberedelserna för Sveriges anpassning till Schengensamarbetet anser sig utskottet kunna räkna med att dessa kommer att redovisas av regeringen i den departementspromemoria och den proposi- tion om ratifikation av Schengenavtalet som aviserats. Något uttalande från utskottet i denna fråga med anledning av motion U515 (yrkande 56) framstår därför inte som nödvändigt. Motsvarande bedömning kan göras i fråga om motion U504 (yrkande 2). Frågan om Sverige bör anpassa sig till Schengen- samarbetet är en fråga som riksdagen får pröva när den tar ställning till frå- gan om att godkänna det svenska anslutningsavtalet. Med det anförda före- slår utskottet att motionerna U501, U504 (yrkande 2 och 3), U515 (yrkande 56) samt Ju937 (yrkande 37) avstyrks. När det gäller yrkandet i motion U504 (yrkande 1) att riksdagen skall få ta del av samtliga dokument som ligger till grund för Schengensamarbetet, avser detta, enligt vad som framgår av motionen, de handlingar som sam- manfattande brukar benämnas Schengensamarbetets regelverk. Regeringen har numera överlämnat dessa handlingar till riksdagens EU-nämnd. Enligt vad utskottet inhämtat från EU-nämnden omfattas vissa av handlingarna av s.k. utrikessekretess enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100); flertalet handlingar är emellertid inte underkastade sekretess. Genom överlämnandet är Schengensamarbetets regelverk tillgängligt för ledamöterna i EU- nämnden. I fråga om riksdagsledamöter, som inte tillhör EU-nämnden, inne- bär riksdagens praxis att de kan få tillgång till de sekretessbelagda handling- arna endast efter tillstånd av EU-nämnden. Handlingarna kan därutöver bli tillgängliga för ledamöter i riksdagens utskott genom att vederbörande ut- skott begär att få del av dem i samband med behandlingen av något ärende i utskottet. Enligt utskottets mening innebär regeringens överlämnande av Schengensamarbetets regelverk till EU-nämnden att önskemålet i motion U504 (yrkande 1) är tillgodosett. Utskottet föreslår att motionen avstyrks i den delen. I motion 515 framhålls att Schengensamarbetet förutsätter kompensatoris- ka åtgärder, bl.a. Europolsamarbetet. I samma motion begärs - som yrkandet får förstås - att Tullverket skall tillföras nya tjänster. Som redovisats ovan pågår arbetet med Sveriges anslutning till Europolkonventionen. Önskemålet i motion 515 i den delen får därmed anses tillgodosett. När det gäller frågan om förstärkning av Tullverkets personal, finns det anledning att framhålla att verket i samband med Sveriges EU-anslutning genomgick en omfattande omorganisation och reducering av personalen. Den nya organisationen trädde i kraft den 1 juli 1995. I enlighet med vad riksdagen på grundval av skatteut- skottets betänkanden 1994/95:SkU23 och 1994/95:SkU33 uttalat (rskr. 1994/95:240), skall en utvärdering göras av effekterna för kontrollverksam- heten och tullverksamheten i övrigt av organisationsförändringen. Regering- en har tillkallat en särskild utredare med uppdrag att genomföra utvärdering- en. Uppdraget skall vara slutfört den 1 oktober 1997 (dir. 1997:34). Utskottet kan inte finna att det finns skäl att föregripa utvärderingsarbetet. Utskottet föreslår att motion U515 (yrkandena 57 och 58) avstyrks. Utskottet har i yttrandena 1995/96:JuU3y (s.10 f) och 1995/96:JuU5y (s. 4 f) berört frågan om förhållandet mellan inre gränskontroll och EG-rättens princip om fri rörlighet för personer. Som ovan framgått ger lagen om Tull- verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen tullpersonalen rätt att utföra kontroll av personer, som passerar Sveriges inre gräns, även i sådana fall, där någon brottsmisstanke inte före- ligger. Kontrollen får visserligen inte vara slumpmässig men kan vara grun- dad på tullpersonalens allmänna erfarenheter och kunskaper om smuggling. Utskottet finner med hänsyn till det anförda att önskemålet i motion U 516 (yrkande 9) är tillgodosett genom gällande regler, och utskottet föreslår att yrkandet avstyrks. Samarbete i rättsliga och inrikes frågor Bakgrund EU-fördraget innehåller i avdelning VI (artiklarna K-K.9) bestämmelser om samarbete i rättsliga och inrikes frågor. Samarbetet brukar kallas för EU:s tredje pelare. Till sin natur är samarbetet mellanstatligt, vilket bl.a. innebä att rådets beslut förutsätter enhällighet och att genomförande av beslutade åtgärder sker enligt medlemsstaternas nationella regler. Någon normgiv- ningskompetens har inte överlåtits från medlemsstaterna till unionen. Samar- betet omfattas alltså inte av EG-rätten och dess principer. Skälet till denna ordning är att samarbetet berör rättsstatliga kärnområden, inom vilka det ansetts viktigt att medlemsstaterna får behålla ett självbestämmande. Arbetet inom tredje pelaren leds, på samma sätt som inom EU i övrigt, av rådet som vid sina sammanträden på detta område består av medlemsstaternas justitie- och inrikesministrar. Under rådet finns ett tjugotal arbetsgrupper och kommittéer som behandlar de olika sakfrågorna och förbereder dessa för beslut i rådet. Rådets beslut utgörs av gemensamma åtgärder, gemensamma ståndpunkter och resolutio- ner. Även rekommendationer och andra typer av beslut förekommer. Särskilt betydelsefulla instrument är på detta område konventioner, vilka upprättas av rådet och undertecknas av medlemsstaterna. Utskottet har i sitt yttrande 1995/96:JuU3 y (s. 3 f) närmare redogjort för samarbetet inom tredje pelaren. Motionerna Motionsyrkandena rör väsentligen frågor om överflyttande av ämnesområden från tredje pelaren till första pelaren samt om effektivisering av arbetet inom tredje pelaren. I motion U515 (yrkandena 51 och 52) anförs att stora delar av EU:s juridiska och inrikespolitiska samarbete bör föras över till första pela- ren samt att - som yrkandet får förstås - beslut av rådet inom tredje pelarens områden skall kunna fattas med kvalificerad majoritet. Ett liknande yrkande framförs i motion U15 yrkande 4. Även i motion U14 (yrkande 2) begärs att viktiga delar av samarbetet inom tredje pelaren förs över till första pelaren. Slutligen framhålls i motion U515 (yrkande 60) att alla liberaliseringstenden- ser i narkotikafrågan skall avvisas såväl på nationell som på europeisk nivå. Utskottets överväganden Utskottet behandlade likartade motionsyrkanden i yttrandet 1995/96:JuU3y (s. 5 f). Utskottet anförde den gången, att det var en utbredd uppfattning att samarbetet inom EU på det rättsliga och inrikes området inte fungerat till- räckligt bra. Utskottet ansåg dock att samarbetet på detta område, såvitt det berörde utskottets beredningsområde, alltjämt borde vara i huvudsak mel- lanstatligt. Samarbetet berörde rättsstatliga kärnområden, där det var viktigt att behålla ett nationellt självbestämmande. Särskilt när det gällde den straffrättsliga delen av narkotikapolitiken var det svårt att tänka sig att öve låta beslutanderätten till EU. Från svensk sida borde emellertid inriktningen vara att det mellanstatliga samarbetet skulle effektiviseras. Enligt utskottets uppfattning borde Sverige med kraft driva dessa frågor under regeringskon- ferensen. Här kan nämnas att det nederländska ordförandeskapet vid regeringskonfe- rensen lagt fram förslag om överflyttande av vissa ämnesområden från tredje pelaren till första pelaren samt om effektivisering av arbetet inom tredje pelaren. Utskottet vidhåller den principiella inställning beträffande det rättsliga och inrikes samarbetets mellanstatliga karaktär som utskottet gav uttryck för i det nämnda yttrandet. Utskottet vill dock på nytt understryka det angelägna i att samarbetet inom tredje pelaren görs mera effektivt och resultatorienterat. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna U515 (yrkandena 51 och 52), U14 (yrkande 2) och U15 (yrkande 4) avstyrks. Även frågan om förhållandet mellan Sveriges narkotikapolitik och narko- tikapolitiken inom EU berördes i utskottets yttrande 1995/96:JuU3y (s. 7 f). Av utskottets yttrande framgår att det ansåg att Sverige borde stå fast vid sin restriktiva narkotikapolitik. Utskottet ansåg det självklart att Sverige tog avstånd från och kraftfullt motarbetade de legaliseringstankar m.m. avseende narkotika som finns i Europa. Utskottet erinrade om att riksdagen i samband med riksdagsbehandlingen av propositionen om Sveriges medlemskap i EU givit uttryck för samma uppfattning. Utskottet utgick från att Sverige vid regeringskonferensen skulle verka för att den svenska narkotikapolitiken skulle förbli en nationell angelägenhet i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Utskottet underströk också att Sverige borde fortsätta ansträngningarna när det gällde att utveckla det internationella samarbetet mot narkotika. Utskottet står fast vid de nu redovisade uttalandena. Med detta ställningstagande får motion U515 i berörd del (yrkande 60) anses tillgodosedd, och utskottet föreslår att yrkandet avstyrks. Stockholm den 22 april 1997 På justitieutskottets vägnar Gun Hellsvik I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörns- son (kd), Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson (m) och Cinnika Beiming (s). Avvikande meningar 1. Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Maud Ekendahl och Jeppe Johnsson (alla m) anför: Fri rörlighet för personer och Sveriges anslutning till Schengenavtalet m.m. En svensk anslutning till Schengensamarbetet är en naturlig åtgärd för att befrämja fri rörlighet för personer inom EU. Den fria rörligheten för perso- ner förutsätter emellertid effektiva kompensatoriska åtgärder. Härvid är det särskilt betydelsefullt att den svenska gränskontrollen tillförs sådana resurse att den kan utöva den kontroll som EG-rättens princip om fri rörlighet med- ger. Som vi tidigare i flera sammanhang framhållit, är det hög tid att överväga om den gällande myndighetsstrukturen mellan tull och polis verkligen kom- mer att kunna tillgodose kraven på en effektiv kontroll vid den inre gränsen. Vi vill därför återigen förorda en organisatorisk förändring där tullkriminalen och tullens bevakningspersonal integreras med polisorganisationen på de platser där inre gränskontroller kommer i fråga. En sådan ordning skulle visserligen innebära att tullens verksamhet vid den inre gränsen upphörde men i dess ställe skulle komma en av polis och åklagare bedriven, utbyggd brottsbekämpning. Ingripanden vid den inre gränsen skulle med denna ord- ning göras av polisen enligt vanliga straffprocessuella regler, dvs. i sådana fall där de grundades på misstanke om brott. En på detta sätt uppbyggd gränskontroll är enligt vår uppfattning förenlig med EG-rättens principer om fri rörlighet för personer och varor. Vi anser att riksdagen med anledning av motion U515 yrkande 58 bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med vad vi nu anfört.
2. Siw Persson (fp) anför: Samarbete i rättsliga och inrikes frågor Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning är det tydligt att det mellanstatli samarbetet inom tredje pelaren inte är tillräckligt effektivt, när det gäller a bekämpa den internationella brottsligheten. Viktiga delar av samarbetet inom tredje pelaren bör därför föras över till första pelaren. Hit hör frågor om kampen mot narkotikamissbruk och bekämpandet av internationella bedrä- gerier samt den yttre gränskontrollen. Att överföra dessa frågor till första pelaren skulle inte bara gynna effektiviteten i arbetet genom att beslutsfat- tandet blev överstatligt utan även befrämja en demokratisk kontroll, eftersom besluten skulle underställas Europaparlamentets och EG-domstolens pröv- ning och kontroll. Det kan noteras att våra önskemål på detta område ligger i linje med vad det nederländska ordförandeskapet vid regeringskonferensen föreslagit. Också den svenska regeringen bör verka i denna riktning vid regeringskonferensen. Jag anser att riksdagen med anledning av vår motion U14 yrkande 2 bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med vad jag nu anfört.
3. Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför: Fri rörlighet för personer och Sveriges anslutning till Schengensamarbetet m.m. Vi är i princip för fri rörlighet för personer. Även om Schengensamarbetet är avsett att befrämja sådan fri rörlighet, är det enligt vår uppfattning behäftat med många allvarliga nackdelar. Visserligen kommer personkontrollen att avskaffas vid Schengenstaternas inbördes gränser men i gengäld blir kontrol- len vid dessa staters gemensamma yttre gräns desto strängare, vilket innebär en diskriminering av medborgare från länder som inte tillhör Schengen- samarbetet. Vidare skall Schengenstaterna ha gemensamma regler för bl.a. visum och asyl. Dessa regler är i flera fall strängare mot flyktingar och asylsökande än de nuvarande svenska bestämmelserna. Avskaffandet av gränskontrollen mellan Schengenstaterna skall bl.a. kom- penseras av bestämmelser om utökat polissamarbete. Vi kan inte ställa oss bakom dessa kompensatoriska åtgärder, vilka bl.a. innefattar upprättande av dataregister med personuppgifter av olika slag. En stor mängd av den narkotika som förs in i Sverige kommer från stater i Schengensamarbetet. Den avskaffade gränskontrollen ökar därför risken för ett ökat narkotikainflöde till Sverige. I fråga om överlämnandet av Schengensamarbetets regelverk till riksdagen anser vi avslutningsvis att det inte är tillräckligt att handlingarna överlämna till EU-nämnden. Handlingarna bör göras tillgängliga för riksdagen i sådana former att varje riksdagsledamot kan ta del av dem utan att hindras av be- stämmelserna i 2 kap. 1 § sekretesslagen. Sammanfattningsvis anser vi att nackdelarna med Schengensamarbetet är sådana att den svenska regeringen bör frånträda det ingångna avtalet och avbryta den svenska anpassningen till detta samarbete. Vi anser att riksdagen med anledning av motion U504 bör göra ett tillkän- nagivande till regeringen i enlighet med vad vi nu anfört.
4. Rolf Åbjörnsson (kd) anför: Samarbete i rättsliga och inrikes frågor Kristdemokraterna anser att den svenska regeringen måste klargöra sin in- ställning till vilka frågor som skall hanteras inom tredje pelaren. Som vi i andra sammanhang framhållit, kan en effektivisering av EU:s brottsbekäm- pande samarbete åstadkommas genom att stora delar av medlemsstaternas samarbete i rättsliga och inrikes frågor förs över från tredje pelaren till för pelaren. Till den första pelaren bör föras bl.a. frågorna om asyl- och invand- ringspolitik samt om bekämpning av narkotikamissbruk. Vidare bör med- lemsstaternas regler om bestraffning av gränsöverskridande brottslighet ses över och harmoniseras. I detta sammanhang vill vi framhålla att Sverige måste motsätta sig varje tendens till liberalisering av EU:s narkotikapolitik. När det gäller arbetet inom tredje pelaren bör en bestämmelse införas i EU-fördraget som gör det möjligt att låta konventioner inom tredje pelarens område träda i kraft redan när en majoritet av medlemsstaterna ratificerat dem. Vi vill också understryka att den fria rörligheten för personer förutsätte effektiva kompensatoriska åtgärder. Det är därför angeläget att det svenska arbetet med att ratificera Europolkonventionen och genomföra med anled- ning av konventionen nödvändiga lagändringar slutförs före utgången av år 1997. Likaledes är det viktigt att den svenska gränskontrollen tillförs sådana resurser att den kan uppträda på ett verkningsfullt sätt. Vi vill framhålla att våra förslag i stor omfattning ligger i linje med dem som det nederländska ordförandeskapet fört fram vid regeringskonferensen. Den svenska regeringen bör vid regeringskonferensen verka i samma riktning som ordförandeskapet. Jag anser att riksdagen med anledning av motionerna U515 yrkandena 51, 52, 57, 58 och 60 samt U15 yrkande 4 bör göra ett tillkännagivande till rege- ringen i enlighet med vad jag nu anfört.
Socialförsäkringsutskottets yttrande 1996/97:SfU5y Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 Till utrikesutskottet Utrikesutskottet har den 10 april 1997 beslutat att bereda bl.a. socialförsäk- ringsutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1996/97:80 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde jämte motioner väckta med anledning av skrivelsen samt motioner från allmänna motionsti- den 1996 enligt särskild förteckning. Socialförsäkringsutskottet yttrar sig nedan om skrivelsens avsnitt 7 Sveri- ges anslutning till Schengenavtalet och avsnitt 36 Gränskontroll, invandring och asyl samt motionerna Ju903 yrkande 37, U501, U504 yrkandena 2 och 3, U506, U515 yrkandena 51, 52, 56 och 57 samt U15 yrkande 4, allt i den mån socialförsäkringsutskottets beredningsområde berörs. Utskottet berör också avsnitt 3 Regeringskonferensen 1996. Schengenavtalet (Avsnitt 7) Skrivelsen I skrivelsen uppges att Frankrike, Tyskland och Beneluxstaterna år 1985 ingick ett avtal, Schengenavtalet, i syfte att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten för personer i enlighet med Romfördragets regler. Därefter har ytterligare stater blivit medlemmar i samarbetet. Avtalet är ett separat mellanstatligt avtal, helt utanför EU, men i vilket varje stat som är medlem i de europeiska gemenskaperna har rätt att delta. En tillämpningskonvention till Schengenavtalet (Schengenkonventionen) undertecknades år 1990. Kon- ventionen innehåller bestämmelser om praktiska åtgärder för avvecklingen av gränskontrollerna vid de inre gränserna samt övriga nödvändiga samar- betsåtgärder. Dessa s.k. kompensatoriska åtgärder gäller bl.a. polisarbete, dataskydd, samarbete om narkotikabekämpning, harmoniserad viseringspoli- tik och enhetliga yttre gränskontroller. För tillämpningen av konventionen har inrättats en kommitté (Verkställande kommittén) i vilken varje med- lemsstat företräds av en minister. Verkställande kommittén fattar enhälliga beslut. Den 19 december 1996 undertecknade Sverige, Finland och Danmark sina respektive anslutningsavtal till Schengensamarbetet. Samtidigt underteckna- de Norge och Island ett omfattande samarbetsavtal. Schengensamarbetet omfattar således nu 13 EU-stater samt Island och Norge.
Motioner I motion Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) uppges bl.a. att Centerpartiet gör den bedömningen att Schengensamarbetet ger förutsättningar för att kombi- nera två viktiga målsättningar, nämligen vidgade möjligheter till fri rörlighet för medborgarna och ökat samarbete för att förhindra gränsöverskridande brottslighet. I yrkande 37 begärs ett tillkännagivande om det anförda. I motion U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) framhålls att fri rörlighet och öppenhet är bra och knyter människor och länder närmare varandra och att Kristdemokraterna vill medverka till att den fria rörligheten förverkligas. Samtidigt måste arbetet med att bekämpa de negativa sidorna förstärkas. Således måste ett svenskt medlemskap i Schengensamarbetet förberedas med stor noggrannhet och arbetet med de kompensatoriska åtgärderna förstärkas. I yrkandena 56 och 57 begärs tillkännagivanden om det anförda. Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anför i motion U504 att Miljöpartiet är för fri rörlighet och att det är beklagligt att den fria rörligheten endast gäller för varor, kapital och tjänster. Den frihet det innebär för medborgare i Schengen- länder att slippa visa upp pass när de passerar nationella gränser har ett mycket högt pris. Vidare begränsas rörligheten för dem som inte tillhör de privilegierade Schengenländerna. Storebrorssamhället vinner ytterligare fäste med ökad övervakning, främst för de asylsökande. Reglerna hamnar utanför demokratisk kontroll och Sverige avhänder sig rätten att självt bestämma över politiken på en rad viktiga områden. Ett sådant pris anser Miljöpartiet att man inte är beredd att betala. Således bör Sverige avbryta sin anpassning till Schengensamarbetet och dra tillbaka sin ansökan om medlemskap i Schengensamarbetet. I yrkandena 2 och 3 begärs tillkännagivanden om det anförda. Birgitta Hambraeus (c) begär i motion U501 ett tillkännagivande om att Sverige bör uppskjuta Schengenförhandlingarna till efter det att EU:s pågå- ende regeringskonferens avslutats. Utskottet Sverige är sedan den 19 december 1996 fullvärdig medlem i Schengen med rätt att medverka i beslutsfattandet, trots att avtalet måste ratificeras av sa liga medlemmar inklusive Sverige för att rent formellt kunna träda i kraft. Islands och Norges avtal förutsätter också ratificering av samtliga stater, inklusive Danmark, Finland och Sverige. Ytterligare villkor för att det senare avtalet skall kunna träda i kraft är att de tre nordiska EU-ländernas anslut- ningsavtal har trätt i kraft samt att, i de fall så visar sig nödvändigt, "särskilda överenskommelser" mellan å ena sidan Island och Norge och å andra sidan Europeiska gemenskapen, EU:s medlemsstater respektive tredje länder (med vilka Schengenstaterna slutit avtal) har trätt i kraft. Innebörden av sistnämnda ikraftträdandevillkor är att Island och Norge måste anslutas till och omfattas av sådan Schengen-acquis som gäller enligt artiklarna 134 respektive 142 i tillämpningskonventionen. Det sistnämnda innebär att ge- menskapsrätt och mellanstatliga överenskommelser mellan EU:s medlems- stater respektive med tredje land har ersatt eller kompletterat bestämmelserna i Schengenkonventionen eller beslutats av Verkställande kommittén. Inom Regeringskansliet utarbetas för närvarande två promemorior inför Sveriges ratificering av anslutningsavtalet till Schengensamarbetet som kommer att remitteras till berörda myndigheter och organisationer. Därefter skall en proposition om godkännande av Sveriges anslutning föreläggas riksdagen. Deltagandet i samarbetet får emellertid inte några praktiska kon- sekvenser i övrigt förrän Schengenkonventionen kan börja tillämpas i prakti- ken, dvs. när de kompensatoriska åtgärderna är på plats, och de nordiska länderna därmed deltar operativt i samarbetet. Detta kan enligt regeringen ske tidigast år 1999. Utskottet förutsätter att de kompensatoriska åtgärderna genomförs enligt de krav som stipuleras i Schengenreglerna. Utskottet anser att syftet med motionerna Ju903 yrkande 37 och U515 yr- kandena 56 och 57 är tillgodosett med det anförda. Motionerna U501 och U504 yrkandena 2 och 3 avstyrks. Gränskontroll, invandring och asyl (Avsnitt 36) Skrivelsen I skrivelsen uppges att samarbetet i rättsliga och inrikes frågor på det område som gäller asyl och invandring var intensivt under år 1996, särskilt i fråga om villkor för att passera EU:s yttre gräns och villkor för tredjelandsmedbor- gares inresa och vistelse i EU. Beträffande viseringsfrågor, som i stora delar tillhör gemenskapsrätten, har enligt regeringen arbetet fortskridit under året och ett antal beslut har fattats av rådet. I skrivelsens avsnitt 3 Regeringskonferensen uppges att det irländska ord- förandeskapet lagt fram ett utkast till nytt fördrag i avsikt att fånga rege- ringskonferensens förhandlingsläge och samtidigt staka ut vägen för den fortsatta förhandlingen. Därvid föreslås att en särskild avdelning i ett nytt fördrag skall reglera frågor om fri rörlighet för personer, asyl och invandring Den grundläggande frågan om den nya avdelningen bör placeras i EG- fördraget eller i Unionsfördraget lämnas öppen, även om en klar preferens uttalas för det förstnämnda. Motioner I motion U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) framhålls att bl.a. asyl-, viserings- och invandringspolitik är viktiga och gränsöverskridande politikområden. Stora delar av EU:s rättsliga och inrikespolitiska samarbete bör därför ge- nomgå en harmonisering och en integrering i gemenskapsrätten. Vidare bör besluten i större omfattning fattas med kvalificerad majoritet. I yrkandena 51 och 52 begärs tillkännagivanden om det anförda. Även Holger Gustafsson m.fl. (kd) framhåller i motion U15 att bl.a. frågor som rör flykting- och in- vandringspolitik bör föras över till gemenskapsrätt. Sverige får dock inte påtvingas en restriktivare asylpolitik. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om det anförda. Lars Björkman och Jan-Olof Franzén (m) begär i motion U506 ett tillkän- nagivande om förenklade visumrutiner inom unionen. Enligt motionärernas uppfattning bör Sverige driva frågan om att ge den av ett medlemsland utfär- dade visumhandlingen giltighet inom hela unionen. Utskottet I sitt yttrande (1995/96:SfU5y) till utrikesutskottet med anledning av förra årets skrivelse beträffande verksamheten inom EU under år 1995 framhöll socialförsäkringsutskottet bl.a. följande. För att uppnå målet fri rörlighet fö personer är det av betydelse att samarbetet mellan medlemsländerna effekti- viseras och att såväl den demokratiska som den rättsliga kontrollen får större genomslagskraft och att institutionernas roll tydliggörs. Utskottet delade därför regeringens uppfattning att lämpliga delar av asyl- och invandrings- frågorna borde kunna föras över till gemenskapspolitiken. Utskottet konstaterar att det nuvarande nederländska ordförandeskapet lagt fram ett tillägg till det nämnda fördragsutkast som lades fram av det irländs- ka ordförandeskapet. Det nederländska förslaget är indelat i tre delar: A, B och C. Del B innehåller bestämmelser om fri rörlighet för personer, asyl och invandring och skall enligt förslaget föras in i EG-fördraget, dvs. från tredje pelaren till första pelaren. Enligt förslaget skall rådet, under en period av t år efter det fördraget har trätt i kraft, enhälligt fatta beslut på förslag frå kommissionen eller någon medlemsstat och efter att ha hört Europaparla- mentet. Därefter skall i princip majoritetsbeslut kunna fattas. I samband med information till riksdagen från regeringen om EU:s rege- ringskonferens den 10 april 1997 uppgav utrikesministern att Sverige är berett att flytta över asyl- och invandringsfrågorna till första pelaren. Detta bör ske för att få större kraft att genomföra beslut och att skapa större öppen het kring frågorna. Sverige anser att beslut i dessa frågor till en början skal fattas med enhällighet. Först så småningom bör majoritetsröstning bli aktu- ell. Utskottet kan konstatera att det inom ramen för regeringskonferensen på- går ett arbete med syfte att flytta över frågor rörande bl.a. asyl- och invand- ringspolitik från tredje pelaren till första pelaren. Som framgått intar därvid den svenska regeringen en positiv hållning. Utskottet delar såväl denna upp- fattning som uppfattningen att majoritetsbeslut bör komma i fråga först i ett senare skede. Utskottet anser att syftet med motionerna U515 yrkandena 51 och 52 och U15 yrkande 4 i huvudsak får anses tillgodosett med det anförda. Huvuddelen av viseringspolitiken ligger under artikel 100c i Romfördraget och utgör således en del av gemenskapsrätten. Vissa beslut avseende vise- ringspolitiken fattas dock med stöd av avdelning VI i Unionsfördraget. Det senare gäller bl.a. villkor för utfärdande av en enhetlig EU-visering. Inom ramen för regeringskonferensen pågår ett arbete för att uppnå en överenskommelse om bättre möjligheter för gemenskapen att agera vad gäller bl.a. viseringspolitiken. Utskottet anser mot bakgrund härav att något uttalande från riksdagens sida angående viseringsfrågor inte bör göras innan konferensen avslutat sitt arbete. Utskottet kan också konstatera att i Scheng- enkonventionens artikel 10 stipuleras att en enhetlig visering skall införas och gälla för samtliga avtalsslutande parters territorium. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att något tillkännagivande med anledning av motion U506 inte är påkallat, och motionen avstyrks. Utskottet vill i detta sammanhang nämna att frågan om rätt för medborgare i en medlemsstat att söka asyl i annan medlemsstat diskuteras inom ramen för regeringskonferensens arbete. I skrivelsens bilaga 8.2 Slutsatser från Europeiska rådets möte i Dublin den 13 - 14 december 1996 under rubriken IV. Regeringskonferensen återfinns bl.a. följande slutsats. Europeiska rådet ber konferensen att utveckla det viktiga förslaget att, med beaktande av in- ternationella fördrag, ändra fördragen så att det fastställs som en klar princi att ingen medborgare i en medlemsstat får söka asyl i annan medlemsstat. Utskottet har på begäran fått närmare information härom av Utrikesdepar- tementet. Frågan har också behandlats i EU-nämnden. Vid nämndens över- läggningar den 7 februari 1997 rörande regeringskonferensen har statssekre- teraren i Utrikesdepartementet, tillika Sveriges chefsförhandlare, Gunnar Lund uppgett att Sveriges syn är att man givetvis inte kan beröva medborgare i EU-länderna en rätt att söka asyl som de har i kraft av internationella kon- ventioner. Samtidigt har Sverige förståelse för den grundsynen att det rimli- gen inte skall bli aktuellt för en medborgare i ett EU-land att söka eller känn sig behöva söka asyl i ett annat EU-land. Hur detta till äventyrs skall komma till uttryck i fördraget får fortsättningsvis diskuteras. Vidare har utrikesmin tern den 10 april 1997 vid ovan nämnda information till riksdagen bekräftat att Sverige intar den ståndpunkten att internationella konventioner har före- träde framför den nu nämnda principen. Socialförsäkringsutskottet vill framhålla vikten av att Sverige i alla sam- manhang och utan inskränkningar värnar om asylrätten. Denna inställning har också chefsförhandlaren och utrikesministern givit uttryck för. Utskottet vill slutligen framhålla vikten av att tredjelandsmedborgare som är bosatta i ett unionsland ges ökade möjligheter att erhålla arbets- och uppe- hållstillstånd inom unionen. Detta förutsätter dock att tillståndsreglerna i de olika medlemsländerna blir mer likartade. Utskottet utgår från att Sverige verkar för att så kommer att ske. Stockholm den 17 april 1997 På socialförsäkringsutskottets vägnar Börje Nilsson I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s), Ingrid Skeppstedt (c), Sven-Åke Nygårds (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann (v), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Siw Wittgren-Ahl (s). Avvikande mening Schengenavtalet (Avsnitt 7) Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Sverige är" och slutar med "och 3 avstyrks." bort ha följande lydelse: Schengensamarbetet innebär att personkontrollerna vid de inre gränserna avskaffas och flyttas till Schengenländernas yttre gränser. Schengenkonven- tionen innehåller bestämmelser om praktiska åtgärder för att genomföra avvecklingen av de inre gränskontrollerna, de s.k. kompensatoriska åtgärder- na, bl.a. harmoniserad viseringspolitik och förstärkning av den yttre gräns- kontrollen. Kontrollen skall omfatta alla utländska medborgare och avse identitet och den resandes rätt att resa in i landet. Schengenländerna skall vidare gemensamt avgöra frågan om från vilka länder flyktingar är berättiga- de att söka asyl. Vid avslag på en ansökan får vederbörande inte söka asyl i annat medlemsland. Vidare åläggs transportbolag skyldighet att kontrollera passagerare. Inom ramen för Schengenkonventionen finns också Schengen Information System (SIS), som är ett gemensamt databaserat informations- system för utbyte av personuppgifter. Syftet med SIS är att underlätta för myndigheterna att bevara ordning och säkerhet inom avtalsparternas område. Dessutom skall uppgifter som lagras i systemet användas vid tillämpningen av konventionens bestämmelser om personers rörlighet. Enligt utskottets uppfattning kan Schengenkonventionens bestämmelser komma att få negativa konsekvenser för Sveriges traditionella flyktingpolitik. Reglerna hamnar utanför demokratisk kontroll och Sverige avhänder sig rätten att föra en egen politik på en rad viktiga områden. Utskottet anser sammanfattningsvis att Schengensamarbetet är ett alltför högt pris att betala för att medborgarna i medlemsländerna skall slippa visa pass när de passerar gränser mellan medlemsländer och att Sverige därför bör avbryta sin an- passning till Schengen och dra sig ur samarbetet. Utrikesutskottet bör med bifall till motion U504 yrkandena 2 och 3 föreslå att det anförda ges rege- ringen till känna. Särskilt yttrande Gränskontroll, invandring och asyl (Avsnitt 36) Ulla Hoffmann (v) anför: Den svenska regeringen har accepterat att föra över frågor rörande asyl, invandring, yttre gränskontroll av personer och visumpolitik från tredje pela- ren till första pelaren. Regeringskonferensen väntas i år besluta att efter en period på tre år skall beslut om alla dessa frågor fattas av rådet med kvalifi- cerad majoritet. Kommissionen skall ha monopol på initiativrätten. När de inre gränskontrollerna avskaffas och tredjelandsmedborgare ges ökad rörlig- het över inre gränser är det inte troligt att medlemsländerna i längden kan upprätthålla olika flyktingpolitik, och därmed vissa länder en mer human flyktingpolitik. I sin bedömning inför propositionen om medlemskap i EU förutsatte soci- alförsäkringsutskottet att Sverige under EU-medlemskapet skulle komma att kraftfullt verka för en solidarisk och human flyktingpolitik. På denna grund avslog riksdagen motioner som syftade till att bibehålla möjligheten för en human och solidarisk flyktingpolitik för Sverige. Inriktningen av Schengensamarbetet och den gemensamma flyktingdefini- tion som rekommenderats medlemsländerna pekar nu mot att överstatliga beslut om flyktingpolitiken kommer att innebära en mycket restriktiv flyk- tingpolitik. Att genom överstatliga beslut tvinga länder till en mer human och solidarisk flyktingpolitik kan också få obehagliga konsekvenser. Därför är risken stor att det blir de länder som har den mest restriktiva politiken som styr utvecklingen. En fortsatt utveckling av det mellanstatliga samarbetet i flyktingfrågor är att föredra. Det nuvarande fördragets möjligheter att inom tredjepelarområ- det samverka mellan medlemsländerna när det gäller asylfrågor, invandring, gränskontroll och visumpolitik har långtifrån utnyttjats.
Socialutskottets yttrande 1996/97:SoU5y Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 Till utrikesutskottet Utrikesutskottet har den 10 april 1997 beslutat bereda bl.a. socialutskottet tillfälle att senast den 24 april 1997 yttra sig över regeringens skrivelse 1996/97:80 Verksamheten i Europeiska unionen under 1996 jämte motioner i de delar som har samband med utskottets beredningsområde. Av de motionsyrkanden som väckts med anledning av skrivelsen behand- lar utskottet motionerna 1996/97:U11 (v) yrkandena 13 och 14 om barnkon- ventionen m.m. och 1996/97:U14 (fp) yrkande 4 om subsidiaritetsprincipen. Vidare behandlar utskottet yrkandena från den allmänna motionstiden om familjernas och medborgarnas Europa, 1996/97:U515 (kd) yrkande 7, om den genetiska arvsmassan, yrkande 40, och om narkotikapolitiken, yrkande 60. Socialutskottet Subsidiaritetsprincipen I motion 1996/97:U14 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) yrkas att riksda- gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förstärkt subsidiaritetsprincip (yrkande 4). Motionärerna anför att det från liberal utgångspunkt är självklart att beslut skall fattas så nära den enskilde som möjligt och helst av den enskilde och hans familj. Denna libe- rala närhetsprincip är inte identisk med subsidiaritetsprincipen men i det praktiska arbetet inom EU bör de båda principerna i det stora flertalet fall leda till samma slutsatser om vilken beslutsnivå som är den lämpliga. Motio- närerna anser att det finns många onödiga beslut inom EU och att Sverige bör vara pådrivande för att subsidiaritetsprincipen stärks i EU:s fördrag. Den svenska regeringen bör verka för att den s.k. "gummiparagrafen" artikel 235 i Romfördraget omarbetas. I skrivelsen anför regeringen att en väl avvägd tillämpning av subsidiaritets- principen leder till ett effektivare unionssamarbete genom att beslut fattas på den nivå där de hör hemma. Vissa problem behöver hanteras av unionen medan andra bäst behandlas på nationell nivå. Således bör alla åtgärder prövas utifrån subsidiaritetsprincipen. Regeringen anser att det noga bör prövas vilka frågor som med fördel kan föras till gemensam eller nationell nivå. Försök att i subsidiaritetens namn till det nationella planet återföra frågor som bäst hanteras på gemenskapsplanet, t.ex. miljösamarbete, bör avvisas, anförs det. Familjernas och medborgarnas Europa I motion U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om ett familjernas och medborgarnas Europa (yrkande 7). Motionärerna anför att de vill medverka till att skapa en sådan social dimension som ger människan och familjen frihet att välja så att socialt ansvar och personlig utveckling kan förenas. Samhällets uppgift är att stödja familjen på det mest neutrala sättet så att man och kvinna kan utveck- las enligt egna önskemål. Detta innebär att omsorg om barn, äldre och sjuka måste ges hög prioritet och att stor uppmärksamhet måste ägnas åt hur om- sorgen utformas så att den stämmer överens med människor och familjers verkliga behov. Utvecklingen av den sociala dimensionen får inte ta en sådan utveckling att valfrihet och subsidiaritet ställs åt sidan, anförs det. I skrivelsen anförs att den sociala dimensionen är ett sammanhängande be- grepp för åtgärder som syftar till att motverka negativa effekter av den ökade konkurrensen på den inre marknaden samt att främja en positiv social ut- veckling. Den sociala dimensionen omfattar i första hand medborgare i deras egenskap av arbetstagare. Därutöver inrymmer den sociala dimensionen åtgärder kopplade till strävan att minska de regionala obalanserna inom gemenskapen samt även åtgärder till stöd för ungdomar, äldre och funk- tionshindrade på arbetsmarknaden. Inom områden som omfattar den sociala dimensionen har EU och medlemsländerna s.k. delad kompetens, dvs. beslut fattas på nationell nivå. Endast då de föreslagna målen inte kan uppnås av medlemsländerna själva förs beslut upp på gemenskapsnivå. Ordförande Jacques Santer utlovade år 1995 i sitt tal till Europaparlamen- tet att insatser skulle göras för att utöka medborgarnas möjligheter att bättre utnyttja den inre marknaden. Kommissionen har därefter tagit initiativ till ett informationsprojekt som döpts till Medborgarnas Europa. Syftet med projek- tet är att ge allmänheten saklig och lättillgänglig information om vad med- lemskapet i EU innebär - vilka möjligheter som erbjuds men också vilka begränsningar som finns. Informationsprojektet har medfört att tio informa- tionsbroschyrer inom olika områden presenterats under hösten 1996 och våren 1997. FN:s barnkonvention I motion 1996/97:U11 av Bengt Hurtig m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om EU och FN:s barnkonvention (yrkande 13), dels om att regeringen skall verka för att frågan om barnets rättigheter skall skrivas in i Maastrichtfördraget (yrkande 14). Motionärerna anför att miljoner barn växer upp utan att få sina grund- läggande rättigheter tillgodosedda såsom de definieras av FN:s barnkonven- tion. Det är, enligt deras mening, fullt möjligt att EU genom en ministerråds- deklaration förbinder sig att i sina beslut följa FN:s barnkonvention utan att EU därmed ges kompetens att lagstifta på barnpolitikens område. Motionä- rerna anser att kommissionen borde få uppdraget att systematiskt granska alla förslag till förordningar, direktiv och förslag till beslut ur barnens perspekt Vidare kunde en särskild barnombudsman, som bevakar att EU:s beslut är i enlighet med FN:s barnkonvention, utses, anför de. Motionärerna hänvisar vidare till socialutskottets yttrande 1995/96:SoU2y angående EU:s rege- ringskonferens 1996 där utskottet instämde i regeringens uppfattning att det var viktigt att handikappfrågorna uppmärksammas vid regeringskonferensen och att det samma borde gälla barnets rättigheter som dessa uttrycks i FN:s barnkonvention. Motionärerna konstaterar nu att frågan om barnets rättighe- ter inte har satt några spår i årets skrivelse om verksamheten i EU. Detta finner de anmärkningsvärt. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) antogs år 1989 och trädde i kraft ett år senare. I konventionen ges bestämmelser om barnets rättigheter, om barnets rättigheter till liv och utveckling, om rätt till trygg och skydd samt om rätt till talan och respekt. Vidare ges bestämmelser om hur efterlevnaden av konventionen skall kontrolleras och garanteras. Samtli- ga EU-länder har ratificerat konventionen. Narkotika I motion U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla liberaliserings- tendenser i narkotikafrågan på såväl nationell som europeisk nivå skall avvi- sas (yrkande 60). Motionärerna anför att efterfrågan på narkotika varierar kraftigt beroende på en mängd variabler där en av de viktigaste är den grundläggande attityden i samhället. Det finns därför inte utrymme för kompromisser utan bekämpningspolitiken måste drivas offensivt. Ett offen- sivt och kollektivt nej till narkotika från skolor, familjer, läkare och politi leder till ett minskat antal narkomaner. Lättillgänglighet till narkotika leder däremot till en snabb ökning av antalet missbrukare, anförs det. I skrivelsen redovisas att Europeiska rådet har uppdragit åt en grupp nationel- la experter att se till att den handlingsplan för kampen mot drogmissbruk som antogs inom unionen år 1995 blir genomförd. Expertgruppen har redo- visat ett sextiotal förslag till konkreta åtgärder. I expertgruppens rapport redogörs också för i vilken utsträckning en eventuell harmonisering av lag- stiftningen i de olika medlemsländerna skulle kunna bidra till minskningen av användningen av och illegal handel med droger. Rapporten överlämnades till Europeiska rådet vid dess möte i Dublin i december 1996. Europeiska rådet anslöt sig till slutsatserna i rapporten och underströk vikten av fortsat samarbete. Efter förslag av rådsarbetsgruppen för narkotika och organiserad brottslig- het antogs vidare under året en rad åtgärder som beslutades av rådet för samarbete i rättsliga och inrikes frågor. Bl.a. beslutades om en gemensam åtgärd (96/750/RIF) där medlemsstaterna förbinder sig att genom tillnärm- ning av såväl lagstiftning som praktisk tillämpning bekämpa narkotikamiss- bruk samt förhindra och bekämpa olaglig narkotikahandel (EGT L 342, 31.12.1996). På svenskt initiativ har särskilt understrukits att de föreslagna åtgärderna inte utgör hinder för den allmänna princip enligt vilken en med- lemsstat får upprätthålla eller förstärka sin nationella politik i kampen mot narkotika på sitt territorium. I skrivelsen anförs att den gemensamma åtgär- den alltså är förenlig med Sveriges strävan att även fortsättningsvis bedriva en mycket sträng och restriktiv narkotikapolitik. Vidare redovisas att det på folkhälsoområdet under året har antagits ett program för att främja samarbetet kring förebyggande åtgärder på narkoti- kaområdet. Programmet omfattar bl.a. informations- och erfarenhetsutbyte, datainsamling, forskning och utvärdering, och sträcker sig t.o.m. år 2000. Budgeten uppgår till 27 miljoner ecu. Ett flertal seminarier om narkotikabekämpning har ägt rum inom ramen för samarbetet i EU, bl.a. i frågor om samarbete mellan tull och polis och åtgär- der mot syntetiska droger och penningtvätt. EU har även inrättat ett särskilt europeiskt centrum för kontroll av narkoti- ka och narkotikamissbruk i Lissabon. Syftet är att samla och bearbeta infor- mation om narkotika och narkotikaberoende i medlemsstaterna för att ta fram tillförlitliga och jämförbara data om narkotikaproblemen. Centret presentera- de sin första årsrapport under år 1996. Det förslag som år 1995 lades fram av kommissionen om samarbete mel- lan nordliga och sydliga länder om bekämpningen av narkotika och narkoti- kaberoende behandlades under år 1996 av rådet (första läsningen). Förslaget avser i huvudsak att ge stöd till utvecklingsländer när de upprättar och ge- nomför nationella handlingsplaner som skall identifiera mål, strategier och prioriteringar för narkotikabekämpningen i landet. Planen skall omfatta ett integrerat angreppssätt som spänner över olika discipliner och sektorer, t.ex. förebyggande åtgärder, polissamarbete, kontroll av handel och utveckling av alternativa grödor. Detta skall enligt förslaget ske i nära samarbete med FN:s narkotikaprogram (UNDCP). Förslaget skall färdigbehandlas under år 1997. Socialutskottet har nyligen behandlat motioner från den allmänna motionsti- den om narkotika i betänkande 1996/97:SoU10. Utskottet anförde bl.a. föl- jande angående behovet av insatser även på det internationella planet för att komma till rätta med narkotikaproblemen (s.19 f.): I budgetpropositionen för år 1997 framhåller regeringen att alla former av legalisering av narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken strider mot det övergripande målet, ett narkotikafritt samhälle. Regeringen kommer därför att bekämpa alla krav på legalisering av narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken, också på det internationella planet. Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet inom FN, Europarådet och EU. - - - Sverige bör enligt regeringen även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det internationella samarbetet bl.a. mot bakgrunden av de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa. - - - Utskottet kan i allt väsentligt ställa sig bakom regeringens inställning och anser det ytterst angeläget att Sverige med kraft driver sin inställning i nar- kotikafrågor internationellt. Det är också av största vikt att Sverige kan mar- kera stor enighet inom narkotikapolitiken för att få gehör för politiken såväl nationellt som internationellt. För att få mesta möjliga gehör krävs också att argumenteringen kompletteras med en utförlig dokumentation av de svenska erfarenheterna av den förda politiken. Vad utskottet anfört borde ges regeringen till känna. Riksdagen beräknas behandla betänkandet den 23 april 1997. Den genetiska arvsmassan I motion U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige under den rådande regeringskonferensen skall värna om ett strikt och etiskt för- hållningssätt i frågor om den genetiska arvsmassan (yrkande 40). Motionä- rerna anför att de nya teknologiska framstegen i allt väsentligt har gagnat mänskligheten. I takt med utvecklingen ställs mänskligheten dock inför ständigt nya etiska utmaningar som måste hanteras på bästa möjliga sätt. En öppen och fri marknad som den europeiska måste också regleras av en ge- mensam lagstiftning. Enligt motionärerna är det viktigt att denna lagstiftning säkrar en sådan hög etisk nivå att den biotekniska industrin och forskningen i alla lägen respekterar ett absolut människovärde och mänsklig värdighet. Motionärerna konstaterar att patent på bioteknologiska uppfinningar under lång tid debatterats inom EU och att ministerrådet och kommissionen svarat för en liberalare hållning medan Europaparlamentet för en mer restriktiv linje vad gäller etiska förhållningssätt. Ett direktivförslag till patent föreligger Motionärerna anser att regeringen under regeringskonferensen måste föra fram en restriktiv linje inom områden som rör förändringar av den genetiska arvsmassan. I skrivelsen redovisas att kommissionens förslag till direktiv om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar, KOM (95) 661 slutlig, under våren och försommaren har behandlats i en rådsgrupp. Förslaget går ut på att med- lemsstaternas patentlagstiftning om biotekniska uppfinningar skall harmoni- seras. Framför allt syftar förslaget till att åstadkomma en enhetlighet kring frågan om i vilken utsträckning sådana uppfinningar skall vara patenterbara. Enligt skrivelsen ligger bestämmelserna i direktivförslaget väl i linje med den gällande svenska patentlagen. I avvaktan på Europaparlamentets första yttrande som väntas under första halvåret 1997 har arbetet i arbetsgruppen avstannat. Den 1 januari 1991 trädde lagen (1991:114) om användning av viss gentek- nik vid allmänna hälsoundersökningar och lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa i kraft i Sverige. Allmänna hälsoundersökningar med utnyttjande av DNA- eller RNA-teknik får enligt lagen inte göras utan särskilt tillstånd. Utskottet ansåg vid sin behandling av lagförslagen (prop. 1990/91:52, bet. 1990/91:SoU10, rskr. 114) att man härigenom fick en tillfredsställande garanti för att sådana genundersökningar bara används under etiskt godtagbara förutsättningar och att de utförs med den kompetens och ansvarskänsla som krävs. Utskottet diskuterade ingående sekretessen vid genetisk diagnostik av en- skilda. Den person som genomgår genetisk diagnostik förfogar själv över sekretessen och kan lämna sitt samtycke till att t.ex. en arbetsgivare eller et försäkringsbolag får ta del av undersökningsresultatet. Utskottet ansåg att det finns en risk för att den enskildes samtycke till att efterge sekretessen beträ fande genetisk information blir illusorisk om samtycke utgör krav för att få en anställning eller rätt att teckna försäkring. Utskottet ansåg därför att reg ringen borde återkomma till riksdagen med förslag om hur oetiska krav på tillgång till genetiska data skulle kunna hindras. Detta borde riksdagen med anledning av motionen ge regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1990/91:114). En proposition från regeringen har aviserats senare i år. Den 1 juli 1994 trädde lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organis- mer i kraft. Lagen är tillämplig på innesluten användning och avsiktlig ut- sättning av genetiskt modifierade organismer och när produkter som innehål- ler eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden. Lagen syftar till att skydda människors och djurs hälsa och miljön samt säkerställa att etiska hänsyn tas vid verksamhet med genetiskt modifierade organismer. Genom denna lag har två EG-direktiv genomförts i svensk lagstiftning. Des- sa är direktiv 90/219/EEG om innesluten användning av genetiskt modifiera- de organismer och 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifie- rade organismer. Båda direktiven är föremål för revideringsarbete. Den 20 mars 1997 beslöt regeringen att underteckna Europarådets konven- tion om mänskliga rättigheter och biomedicin. Konventionen är det första bindande internationella instrumentet för skydd av människor i samband med forskning och hälso- och sjukvård. Konventionen innehåller bestämmelser om samtycke vid medicinsk behandling, skydd av personer som deltar i forskning, och då med särskild vikt på skydd av personer som själva inte är i stånd att samtycka. Enligt konventionen får prediktiva genetiska test endast utföras av medicinska skäl eller i samband med medicinsk forskning. Kon- ventionen kommer i ett senare skede att byggas ut med fylligare ställningsta- ganden i en rad frågor, som forskning på människa, skydd av foster, trans- plantationsfrågor och genetiska tester. Utskottets bedömning Utskottet vill utifrån sina utgångspunkter ställa sig bakom regeringens upp- fattning att alla åtgärder inom EU bör prövas utifrån subsidiaritetsprincipen. Beslut bör sålunda fattas på den nivå där de hör hemma eller med andra ord så nära medborgarna som möjligt. När det gäller utskottets ansvarsområde beslutas de hälso- och socialpolitiska frågorna i huvudsak nationellt. Rådet kan vidta stimulansåtgärder och utfärda rekommendationer, dock utan syfte att uppnå en harmonisering av medlemsländernas lagstiftning. Inom EU pågår olika program för utbyte av information - seminarier, nätverksbyggan- de, projektverksamhet m.m. Sverige deltar aktivt i detta arbete. Utskottet anser att det är av stor vikt att subsidiaritetsprincipen tillämpas när det gäl frågor om hälso- och sjukvård samt social omsorg och familjepolitik. Sverige måste kunna gå längre än EU och ha en mer omfattande och strängare lag- stiftning anpassad efter våra nationella förutsättningar och befolkningens behov. Förslag till hur Sverige på kort och på lång sikt bör agera för att främja folkhälsa läggs fram i departementspromemorian från Socialdeparte- mentet Ds 1997:4 Strategi för Sveriges EG-arbete i frågor som gäller folk- hälsa och hälso- och sjukvård. Något initiativ med anledning av motion 1996/97:U14 (fp) yrkande 4 eller motion 1996/97:U515 (kd) yrkande 7 behövs inte enligt utskottets mening. Samtliga länder inom EU har ratificerat FN:s konvention om barnets rät- tigheter. Mycket återstår dock att göra i de enskilda länderna när det gäller genomförandet av konventionen. Utskottet anser att barnens bästa bör beak- tas vid utarbetande av förordningar, direktiv och förslag, något som kan ske utan att EU ges kompetens att lagstifta på området. Det är viktigt att frågan om barnets rättigheter uppmärksammas vid regeringskonferensen. Utskottet anser att det inte behövs något initiativ med anledning av motion 1996/97:U11. Ett enigt utskott har i betänkande 1996/97:SoU10 föreslagit att riksdagen ger regeringen till känna att alla former av legalisering av narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken måste bekämpas också på det internatio- nella planet. Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det internationella samarbetet, bl.a. mot bakgrund av de genomgripande föränd- ringarna i Central- och Östeuropa. Det är ytterst angeläget att Sverige med kraft driver sin inställning i narkotikafrågor även internationellt. För att få största möjliga gehör krävs också att argumenteringen kompletteras med en utförlig dokumentation av de svenska erfarenheterna av den förda politiken. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Motion 1996/97:U514 (kd) yrkande 60 är tillgodosedd. Utvecklingen inom den medicinska och biologiska forskningen är snabb. Detta skapar nya möjligheter för hälso- och sjukvården men också nya och svåra etiska problem. Utskottet anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste vara alla människors lika värde. Utskottet konstaterar att arbetet inom Europarådet, i vilket samtliga EU länder är medlemmar, nu har lett fram till en konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin. Europarådets arbete med dessa frågor fortsätter. Motionsyrkandet är därmed i huvudsak tillgodosett. Något initiativ med anledning av motion U515 (kd) yrkande 40 behövs inte. Sammanfattningsvis anser utskottet således att samtliga dessa motionsyr- kanden bör avstyrkas. Stockholm den 22 april 1997 På socialutskottets vägnar Sten Svensson I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karls- son (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd), Elisebeht Markström (s) och Annika Jonsell (m).
Jordbruksutskottets yttrande 1996/97:JoU3y Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 Till utrikesutskottet Utrikesutskottet har den 10 april 1997 berett övriga utskott, däribland jord- bruksutskottet, tillfälle att avge yttrande över skrivelse 1996/97:80 Berättels om verksamheten i Europeiska unionen under 1996 jämte motioner. Jordbruksutskottet behandlar i sitt yttrande miljöfrågornas behandling i re- geringskonferensen, vissa allmänna miljöfrågor inom EU samt ett antal mo- tioner rörande djurhälsa och djurmiljö. Sammanlagt behandlas 11 motions- yrkanden i följdmotioner till skrivelsen och 8 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1996. Skrivelsen I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen under 1996. Skrivelsen behandlar Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärl- den, det rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens institutioner, svenska språket och rekrytering av svenskar. I skrivelsen anförs att EU:s miljöpolitik skall bidra till att bevara, skydda och förbättra miljön, skydda människors hälsa, utnyttja naturresurserna var- samt och rationellt samt främja åtgärder på internationell nivå. Miljöfrågorna har funnits på gemenskapens dagordning sedan 1972 då det första hand- lingsprogrammet för miljön antogs. Romfördraget kom att omfatta skyddet för miljön först genom den europeiska enhetsakten 1987. Formerna för den gemensamma miljöpolitiken utvecklades ytterligare när Unionsfördraget trädde i kraft år 1993. Under 1996 har hållits fyra miljöministerrådsmöten. Vidare arrangerades i juli ett informellt ministermöte om avfallsfrågor. En rad viktiga frågor har varit föremål för diskussion och beslut under året. Såvitt avser jordbruksutskottets beredningsområde innehåller skrivelsen redogörelser för EU-samarbetet inom jordbruk, livsmedel, fiske och miljö. Under huvudrubriken Miljö redovisar regeringen utvecklingen på de av Sverige prioriterade områdena. Redovisningen omfattar bl.a. försurning och klimatpåverkan, kemikalier och bekämpningsmedel, kretsloppsanpassning och biologisk mångfald och naturvård. Motionerna Motioner med anledning av skrivelsen 1996/97:U10 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med skrivelse med förslag på strategi för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen och att dessa frågor skall redovisas i kommande skrivelser, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen för att EU:s uttalade målsättning om att djurförsöken skall minska med 50 % också omsätts i praktiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen för att EU:s beslut om att förbjuda kosmetikatester på djur och försäljning av djur- testad kosmetika införs den 1 juni 2000. 1996/97:U12 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att miljöfrågorna i EU får en större tyngd och avgörande betydelse inom EU:s alla politikområden. 1996/97:U13 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med en skrivelse med förslag på strategi för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen för att EU:s uttalade målsättning om att djurförsöken skall minska med 50 % också omsätts i praktiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen så att EU:s beslut om att förbjuda kosmetikatester på djur och försäljning av djur- testad kosmetika införs den 1 juni 2000. 1996/97:U14 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett ökat samarbete för att bekämpa miljöförstöringen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förstärkt subsidiaritetsprincip, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av reformer för att möjliggöra östutvidgningen. 1996/97:U15 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av EU:s tre pelare. Motioner från allmänna motionstiden 1996 1996/97:U510 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt regeringen att aktivt verka för att införliva "Animal welfare" i EU:s grund- fördrag under regeringskonferensen.
1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska gruppen i Europaparlamentet aktivt skall verka för att rådets förslag att dra in EU:s stöd till miljöorganisationer förkastas, 36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU måste få ett miljövänligare energifördrag, 38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att djurskyddskraven inom EU kraftigt måste förbättras. 1996/97:Jo729 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU:s miljöprogram skall göras rättsligt bindande. 1996/97:Jo759 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att regeringen arbetar för att EU genom majoritetsbeslut kan införa en gemensam lägsta koldioxidavgift för medlemsländerna. 1996/97:Jo794 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bevisföringen skall vara omvänd om ett land anmäler hårdare miljökrav till kommissionen, dvs. att kommissionen då måste invända mot de hårdare kraven, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall bidra till att EU:s program för att stödja utveck- lingen i Östeuropa främjar utvecklingen av ett ekologiskt uthålligt samhälle. Utskottet Miljö- och djurskyddsfrågor i regeringskonferensen Skrivelsen I regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 konstateras att miljöfrågorna bör prioriteras av Sverige. Dessa frågor har under 1996 diskuterats på chefsförhandlarnivå vid fyra tillfällen. Sverige lade i september fram ett eget förslag till ändringar i fördragen. Sverige lade fram förslag till fördragsändringar rörande sysselsättning, miljö, öppenhet och jämställdhet. På miljöområdet inriktas förslagen på fyra viktiga frågor, nämligen hållbar utveckling, som anges som ett grundläggande mål för gemenskapen. Vidare föreslås särskilda miljömål införas för viktiga politikområden (jordbruk, transporter, transportnät) och substitutionsprinci- pen anges som ett mål för gemenskapens miljöpolitik. Slutligen hävdas att förhållandet mellan miljöregler och den inre marknaden klarläggs, bl.a. när det gäller rätten att tillämpa strängare krav i fall då det finns harmoniserade EG-regler. Regeringen anför i den nu framlagda skrivelsen att flertalet av de svenska förslagen återspeglas mer eller mindre fullständigt i det irländska utkastet ti fördragstext, som lades fram för Europeiska rådet i december efter årets förhandlingar. Liknande förslag har lagts fram av andra medlemsstater. Inför de fortsatta förhandlingarna kan således konstateras att diskussionerna hittill har klarlagt att miljöfrågorna kommer att spela en viktig roll på dagordning- en för konferensen. I EU:s regeringskonferens har Sverige drivit frågan om ett förstärkt djur- skydd. Den svenska ståndpunkten är att fördragstexten bör ändras så att djur inte skall betraktas som "varor" utan som levande varelser. Motionerna I motion U12 (mp) anförs att Sverige bör verka för att miljöfrågorna i EU får en större tyngd och avgörande betydelse inom EU:s alla politikområden (yrkande 4). De grundläggande målen för unionens verksamhet är solidaritet, fred, säkerhet samt sociala och ekonomiska framsteg. Sverige borde arbeta för att miljön läggs till som ett femte grundläggande mål. Sverige bör verka för att en miljöpolicy tas fram i EU:s utvecklingssamarbete. I motion U14 (fp) påtalas behovet av ett ökat samarbete för att bekämpa miljöförstöringen (yrkande 1). Det bör vara en prioriterad uppgift för Sverige att, genom medlemskapet i EU, verka för att utveckla den gemensamma lagstiftningen med skärpta miniregler och miljöavgifter. I motion U15 (kd) anförs om utvecklingen av EU:s tre pelare att de svens- ka förslagen om att införa bestämmelser om miljöskyddskrav i vissa sektorer och att tillåta medlemsstater att införa strängare nationella miljöbestämmel- ser inte har beaktats i det irländska utkastet till nytt fördrag annat än i en kommentar (yrkande 4). Nya miljöavgifter bör beslutas med kvalificerad majoritet. I motion U510 (mp) anförs att regeringen aktivt bör verka för att införliva "Animal welfare" i EU:s grundfördrag under regeringskonferensen. Enligt Romfördraget definieras djur som varor eller jordbruksprodukter och inte som levande, kännande varelser. Flera länder vid sidan av Sverige har under regeringskonferensen väckt frågan om att Romfördraget ändras så att djur- skydd inkorporeras. I motion Jo729 (fp) yrkas att EU:s miljöprogram skall göras rättsligt bin- dande (yrkande 5). Det femte miljöhandlingsprogrammet innebär att miljö- hänsyn skall finnas med vid alla politiska beslut inom unionen. Det slås bl.a. fast att EU skall sträva mot en långsiktigt hållbar utveckling. Miljöhand- lingsprogrammen är inte juridiskt bindande, utan betraktas som politiska avsiktsförklaringar för unionens och medlemsländernas agerande. Det finns anledning att se över möjligheterna att göra programmen till mer av rättsligt bindande instrument. I motion Jo759 (fp) framhålls vikten av att regeringen arbetar för att EU genom majoritetsbeslut kan införa en gemensam lägsta koldioxidavgift för medlemsländerna (yrkande 7). I motion Jo794 (v) yrkas tillkännagivande om att bevisföringen skall vara omvänd om ett land anmäler hårdare miljökrav till kommissionen, dvs. att kommissionen då måste invända mot de hårdare kraven (yrkande 7). Kom- missionen måste i så fall gå till domstolen för att försöka hindra dem. Dom- stolen skall behandla frågan utifrån dess miljö- och konsumentaspekt, inte utifrån varornas rörlighet. Utskottets överväganden Riksdagen uttalade vid behandlingen av regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 att ett övergripande svenskt mål är att Sverige inte skall behöva sänka sin miljöstandard samt att vi skall vara drivande i EU:s miljöpolitik så att nya miljöregler sätts på en så hög skyddsnivå som möjligt (1995/96:UU13 s. 75). Miljöreglerna bör i huvudsak vara minimibe- stämmelser som ger länder möjlighet att gå före i miljöpolitiken. Jordbruks- utskottet anförde beträffande den s.k. miljögarantin i artikel 100a punkt 4 att artikeln är av grundläggande betydelse när det gäller möjligheten för enskilda medlemsländer att gå före i miljöarbetet och införa eller bibehålla strängare nationella regler. Artikeln bör därför ses över med en klar inriktning mot att miljöintresset får en starkare ställning och att enskilda länders möjligheter t nationella och mer långtgående regler utökas. I riksdagsbeslutet om EU:s regeringskonferens anfördes vidare att rege- ringen skall verka för att principen om hållbar utveckling införs i fördrags- texten (1995/96:UU13 s. 20 och 74). Sverige lade i september 1996 fram ett eget förslag till ändringar i fördra- gen. Förslagen inriktas på fyra viktiga frågor. Hållbar utveckling anges som ett grundläggande mål för gemenskapen. Särskilda miljömål införs för vikti- ga politikområden (jordbruk, transporter, transportnät) och substitutions- principen anges som ett mål för gemenskapens miljöpolitik. Förhållandet mellan miljöregler och den inre marknaden klarläggs, bl.a. när det gäller rätten att tillämpa strängare krav i fall då det finns harmoniserade EG-regler. Regeringen uttalar i den nu aktuella skrivelsen att principen om hållbar ut- veckling framgår klarare än tidigare av målartiklarna i de utkast till fördrags text som föreligger. Dessa innehåller även förstärkningar i fråga om miljömå- lens integrering i andra politikområden. Nya texter om miljöns betydelse föreslås också i artikel 100a om harmonisering av bestämmelser inom inre marknadsområdet (a. skr. s. 30). Regeringen anför att flertalet av de svenska förslagen återspeglas mer eller mindre fullständigt i det irländska utkastet ti fördragstext, som lades fram för Europeiska rådet i december efter årets förhandlingar. Utskottet kan för sin del konstatera att det finns en betydande samstäm- mighet mellan regeringen och motionärerna när det gäller Sveriges strävan- den att flytta fram positionerna i EU:s miljöarbete. Utskottet kan i allt väsentligt instämma i vad som anförs i motion U12 (mp) yrkande 4 om att Sverige bör verka för att miljöfrågorna i EU får en större tyngd och avgörande betydelse inom EU:s alla politikområden. Utskot- tet delar också den uppfattning som framförs i motion U14 (fp) yrkande 1 att ett ökat samarbete behövs för att bekämpa miljöförstöringen. Regeringen anför i sin skrivelse i fråga om subsidiariteten, eller närhetsprincipen, att e väl avvägd tillämpning av subsidiaritetsprincipen leder till ett effektivare unionssamarbete genom att beslut fattas på den nivå där de hör hemma. Utskottet instämmer i detta och delar också uppfattningen att försök att i subsidiaritetens namn till det nationella planet återföra frågor som bäst han- teras på gemenskapsplanet, t.ex. miljösamarbetet, bör avvisas. Utskottet anser att det bör vara en prioriterad uppgift för Sverige att genom medlemskapet i EU verka för att utveckla den gemensamma lagstiftningen med skärpta minimiregler och miljöavgifter. Detta är också, vilket framgår av vad utskottet tidigare har anfört, ett av målen med Sveriges agerande i de pågående regeringsförhandlingarna. Utskottet utgår från att regeringen också fortsättningsvis kommer att framhålla miljöfrågornas tyngd i regeringskonfe- rensen. Det anförda tillgodoser enligt utskottets bedömning syftet med mo- tionerna U12 (mp) yrkande 4, U14 (fp) yrkande 1 och Jo759 (fp) yrkande 7. Med det anförda avstyrks även motion U15 (kd) yrkande 4 såsom huvudsak- ligen tillgodosedd. Även motion Jo794 (v) yrkande 7 avstyrks med det anförda och med hän- visning till de ovan refererade riksdagsuttalandena om den s.k. miljögarantin. I skrivelsen anförs att kommissionen, som år 1992 antog det femte åt- gärdsprogrammet på miljöområdet, under året har lämnat en översynsrapport av det femte miljöhandlingsprogrammet samt gett ett förslag till aktionsplan för det fortsatta genomförandet av programmet, KOM (95) 625 slutlig (skr. 1996/97:80 s 150). Syftet med aktionsplanen är att påskynda genomförandet av EU:s femte åtgärdsprogram för miljön. Aktionsplanen delas in i fem prioriterade områden samt övriga frågor som också skall uppmärksammas. Inom de prioriterade områdena görs i sin tur ett antal mer preciserade priori- teringar. De fem prioriterade områdena i aktionsplanen är att öka miljöhän- synen inom andra politikområden, utveckla miljöpolitiska styrmedel, förbätt- ra tillämpningen av miljölagarna, öka medvetenheten om hållbar utveckling samt det internationella samarbetet. I förhandlingarna har Sverige verkat för att aktionsplanen skall kompletteras med tydligare målformuleringar och krav på att resultat skall vara uppnådda inom en viss angiven tidsperiod. Åtagandena i miljöhandlingsprogrammet är, som anförs i motion Jo729 yrkande 5, inte rättsligt bindande utan betraktas till stor del som politiska avsiktsförklaringar. Utskottet anser det för sin del tveksamt om det är möjligt eller ändamålsenligt att ett program som i huvudsak innehåller målsättningar blir juridiskt bindande för medlemsstaterna. Det får förutsättas att åtagande- na vid behov konkretiseras i direktiv eller förordningar. Det framgår av skri- velsen (s. 152) att regeringen arbetar för att föra in principen om hållbar utveckling och andra miljömål i fördragstexten. Enligt utskottets mening är också detta ett led i arbetet på en konkretisering av miljöfrågorna. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo729 (fp) yrkande 5. Både utrikesutskottet och jordbruksutskottet framhöll vid behandlingen av regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 betydelsen av att djurskyddsfrågorna får en mer framträdande ställning inom EU (1995/96:UU13 s. 85). Utrikesutskottet noterade att Storbritanniens regering den 7 februari 1996 aviserat sin avsikt att föreslå ett tillägg till Romfördrag med syftet att förbättra djuromsorgen inom hela gemenskapen. Utskottet instämmer i vad som anförs i motion U510 att det är angeläget att införliva krav på djurskydd och djurhälsa i Romfördraget. Regeringen anför i den nu behandlade skrivelsen att Sverige har drivit frågan om ett förstärkt djurskydd i EU:s regeringskonferens. Den svenska ståndpunkten är att fördragstexten bör ändras så att djur inte skall betraktas som "varor" utan som levande varelser (skr. 1996/97:80 s. 128). Utskottet förutsätter att rege- ringen också fortsättningsvis driver djurskyddsfrågorna i förhandlingsarbetet och föreslår att motion U510 (mp) med det anförda lämnas utan vidare åt- gärd. Övriga frågor om djurhälsa och djurmiljö m.m. behandlar utskottet i ett följande avsnitt. Övriga miljö- och jordbruksfrågor Skrivelsen I artikel 3b i EG-fördraget, vilken infördes genom Unionsfördraget, återfinns principen om subsidiaritet, eller närhetsprincipen som den i vissa samman- hang kallas (s. 35). En väl avvägd tillämpning av subsidiaritetsprincipen leder till ett effektivare unionssamarbete genom att beslut fattas på den nivå där de hör hemma. Vissa problem behöver hanteras av unionen medan andra bäst behandlas på nationell nivå. Således bör alla åtgärder prövas utifrån subsidiaritetsprincipen. Regeringen anser att det noggrant bör prövas vilka frågor som med fördel kan föras till gemensam eller nationell nivå. Försök att i subsidiaritetens namn till det nationella planet återföra frågor som bäst hanteras på gemenskapsplanet, t.ex. miljösamarbetet, bör avvisas. Arbetet inom energiområdet präglades under det italienska ordförandeska- pet av ansträngningarna att nå en lösning av frågan om gemensamma regler för en inre marknad för el (elmarknadsdirektivet). Arbetet med uppföljningen av den europeiska energistadgan har förts framåt genom rådets och kommis- sionens beslut om EU:s ratificering av energistadgefördraget. Efter parlamen- tets beslut, som väntas i början av år 1997, finns utsikter att fördraget skall träda i kraft under andra halvåret 1997. EU:s utvidgning har under 1996 prioriterats högt av den svenska regering- en. Regeringen betraktar utvidgningen som en förutsättning för att skapa en europeisk freds- och säkerhetsordning, för att åstadkomma ett enat Europa utan skiljelinjer samt för att stödja reformprocessen i de central- och östeu- ropeiska länderna (s. 32). Under året har flera arbeten utförts för att belysa frågor som rör konsekvenserna för miljön av EU:s kommande utvidgning (s. 152). Naturvårdsverket anordnade i november ett seminarium med de baltiska staterna om EU-tillnärmningen beträffande miljölagstiftningen. Vidare har Stockholms internationella miljöinstitut (SEI) under året utfört en särskild studie om miljökonsekvenserna av EU-medlemskap för Estland, Lettland, Litauen och Polen. Motionerna I motion U14 (fp) påtalas behovet av en förstärkt subsidiaritetsprincip (yrkande 4). EU:s jordbrukspolitik handlar i stor utsträckning om ekonomiskt stöd till olika produkter. Den som betalar pengar till en viss typ av produk- tion vill förstås veta vad man betalar till. I motion U515 (kd) yrkas att den svenska gruppen i Europaparlamentet aktivt skall verka för att rådets förslag att dra in EU:s stöd till miljöorgani tioner förkastas (yrkande 32). Nyligen har ministerrådet beslutat att dra in EU:s stöd till miljöorganisationer i budgeten för nästa år. Svenska regeringen har ställt sig bakom beslutet. Vidare yrkas att EU måste få ett miljövänligare energifördrag (yrkande 36). EU:s energipolitik bör enligt motionärerna främja energieffektivisering och förnybara energislag, skydda naturresurser samt målmedvetet minska dagens beroende av icke förnybara energislag. I motion U14 (fp) påtalas behovet av reformer för att möjliggöra östut- vidgningen (yrkande 5). Motionärerna är starka anhängare av en avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken, både i sig och för att underlätta för länderna i Central- och Östeuropa att bli medlemmar. I motion Jo794 (v) anförs att Sverige skall bidra till att EU:s program för att stödja utvecklingen i Östeuropa främjar utvecklingen av ett ekologiskt uthålligt samhälle (yrkande 17). EU har ett antal program för att främja mil- jöarbetet och företagsamhet i Östeuropa. TACIS m.fl. projekt inom dessa program måste analyseras utifrån en helhetssyn på miljön. Sverige bör enga- gera sig mer i utformningen av programmet utifrån att de skall bidra till en långsiktig ekologisk utveckling såväl i Öst- som i Västeuropa. Utskottets överväganden Utskottet instämmer i vad som anförs i motion U14 (fp) om behovet av en förstärkt subsidiaritetsprincip (yrkande 4). Alla beslut inom unionen bör fattas där de hör hemma och alla åtgärder bör prövas utifrån subsidiaritets- principen. En väl avvägd tillämpning av subsidiaritetsprincipen leder till ett effektivare unionssamarbete genom att beslut fattas på den nivå där de hör hemma. Vissa problem behöver hanteras av unionen medan andra bäst be- handlas på nationell nivå. Således bör alla åtgärder prövas utifrån subsidiari- tetsprincipen. Utskottet instämmer i att det noggrant bör prövas vilka frågor som med fördel kan föras till gemensam eller nationell nivå. Motionen av- styrks i den mån den inte tillgodosetts med det anförda. Miljörådet har den 3 mars 1997 beslutat en gemensam ståndpunkt över ett kommissionsförslag KOM (95) 573 och KOM (97) 28 om ett åtgärdspro- gram för att främja icke-statliga organisationer som är aktiva främst inom miljöområdet. Kommissionsförslaget föreslås utgöra en rättslig grund för att bidrag skall kunna utgå från EU:s budget till sådana organisationer. Förslaget syftar till att främja organisationernas praktiska arbete för att värna miljön och höja medvetandenivån hos allmänheten när det gäller behovet av miljö- skydd. Ett fyraårigt program inrättas med början år 1998 och beslutsförslaget innehåller regler om urvalsprocess och ansökningsförfarande, hur öppenhe- ten skall säkerställas samt vad som skall gälla för kontroll och uppföljning av hur bidragen använts. Utskottet vill i övrigt, i anslutning till motion U515 (kd) yrkande 32, fram- hålla att de svenska ledamöterna i Europaparlamentet i sin politiska verk- samhet givetvis är oberoende i förhållande till riksdag och regering i Sverige. Riksdagen bör således inte göra något uttalande av det slag som motionärer- na anger, och utskottet avstyrker motionen i denna del. Utskottet instämmer i vad som anförs i motion U515 (kd) yrkande 36 att EU:s energipolitik bör främja energieffektivisering och förnybara energislag samt skydda naturresurser. Gemensamma bestämmelser för energiområdet saknas emellertid inom EU, även om ansträngningar pågår för att åstadkom- ma en inre marknad för el med stöd av det s.k. elmarknadsdirektivet. Rådet antog under föregående år också ett fortsatt program för effektiv energian- vändning (SAVE II), 96/737/EG (skr. s. 117). Kommissionen presenterade i slutet av året ett utredningsförslag, en s.k. grönbok, om en strategi för förny bar energi. Utskottet föreslår att motionen med det anförda lämnas utan vidare åtgärd. Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna U14 (fp) yrkande 5 och Jo794 (v) yrkande 17 om behovet av reformer för att möjliggöra östutvidg- ningen och att det är angeläget att stödja utvecklingen i Östeuropa samt att främja utvecklingen av ett ekologiskt uthålligt samhälle. Utskottet delar regeringens bedömning att EU:s utvidgning bör prioriteras högt av flera skäl. Såsom framgår av skrivelsen har åtgärder vidtagits under året för att belysa frågor som rör konsekvenserna för miljön av EU:s kommande utvidgning. Regeringen har genom beslut den 23 januari 1997 tillkallat en särskild ut- redare för att analysera miljökonsekvenserna av EU:s utvidgning för Sverige, för unionen som helhet och för kandidatländerna. I utredningsdirektiven (dir. 1997:16) anförs att relevanta internationella och svenska studier bör tillvara- tas. Utredningen skall redovisa utvidgningens effekter på miljösituationen i Sverige och i Östersjöregionen, särskilt i kandidatländerna, så långt som möjligt i kvantifierbara termer på basis av tillgängliga data. Utskottet förutsätter att Sverige också fortsättningsvis deltar aktivt i arbete inom EU för att främja miljöarbetet i Östeuropa. Motion U14 (fp) yrkande 5 avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med det anförda. Även motion Jo794 (v) yrkande 17 avstyrks med det anförda. Djurhälsa och djurmiljö Skrivelsen I skrivelse redovisas EU-samarbetet på ett flertal områden, bl.a. hormoner, foder och fodertillsatser, tilläggsgarantier för djursjukdomar, lägsta djur- skyddskrav för kalvar och BSE - den s.k. galna ko-sjukan. Under rådsmötet i december 1996 antogs ett förslag om ändring av direk- tiv 61/929/EEG om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar. Änd- ringarna innebar bl.a. krav på större kalvboxar och att kalvar äldre än åtta veckor skall hållas i grupp i stället för att vistas i ensambox under hela upp- födningsperioden. Sverige har verkat för att få fram en rapport om djurskyddskrav för höns. Under senhösten publicerade kommissionen en rapport från vetenskapliga veterinärmedicinska kommittén om välfärd hos värphöns. Sverige kommer fortsättningsvis att driva frågan aktivt. Motioner I motion U10 (mp) anförs att ett förslag om strategi för arbetet med djur- skyddsfrågor inom unionen skall redovisas i kommande skrivelser (yrkande 1). Den svenska strategin för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen har diskuterats vid ett flertal tillfällen och riksdagen har varit enig om att dess frågor har hög prioritet. Det är därför förvånande att detta område inte redo- visas i skrivelsen. Även i motion U13 (s) yrkas att regeringen skall återkom- ma med förslag om strategi för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen (yrkande 1). I motion U10 (mp) anförs vidare att Sverige skall vara pådrivande inom EU för att EU:s uttalade målsättning om att djurförsöken skall minska med 50 % också omsätts i praktiken (yrkande 2). I femte miljöprogrammet slås fast att djurförsöken skall minska med 50 % före år 2000. Regeringen bör ta fram en handlingsplan för hur man skall agera för att EU:s uttalade målsätt- ning uppfylls, såväl nationellt som inom unionen. Även i motion U13 (s) anförs att Sverige skall vara pådrivande inom Europeiska unionen för att EU:s uttalade målsättning om att djurförsöken skall minska med 50 % också omsätts i praktiken (yrkande 2). I motion U10 (mp) yrkas att Sverige skall vara pådrivande inom EU för att EU:s beslut om att förbjuda kosmetikatester på djur och försäljning av djur- testad kosmetika införs den 1 juni 2000 (yrkande 3). Jordbruksutskottet anförde i betänkande 1995/96:JoU18 att i juni 1993 beslutade EU att införa ett förbud mot kosmetikatester på djur från år 1998, och enligt utskottets bedömning ankommer det på regeringen att följa utvecklingen. I skrivelsen nämns inte något om Sveriges agerande i denna fråga. Den 20 mars besluta- des att skjuta upp införandet av direktivet. Regeringen bör intensifiera arbe- tet för att förbudet införs år 2000. Även i motion U13 (s) yrkas att Sverige skall vara pådrivande inom Euro- peiska unionen för att EU:s beslut om att förbjuda kosmetikatester på djur och försäljning av djurtestad kosmetika införs den 1 juni 2000 (yrkande 3). I motion U 515 (kd) yrkas tillkännagivande om att djurskyddskraven inom EU kraftigt måste förbättras (yrkande 38). Sverige skall vara pådrivande för ökade djurskyddskrav. Sunda stallmiljöer och en värdig behandling av djur i samband med transport och slakt borde enligt motionärerna vara en själv- klarhet. Utskottets överväganden Utskottet behandlade i januari 1996 frågor rörande djurskyddsarbetet inom EU (1995/96:JoU14). Utskottet konstaterade sammanfattningsvis (a. bet. s. 13) att många av de regler som finns inom EU inte tillgodoser de djur- skyddskrav som vi i Sverige anser berättigade. Sverige har som EU-medlem både möjlighet och skyldighet att agera för att förbättra djurskyddet inom gemenskapen. Både vissa av EU:s medlemsländer med intresse för djur- skyddsfrågor och djurskyddsorganisationer i olika länder har stora förvänt- ningar på Sverige i detta avseende. Utskottet förutsatte därför att regeringen och dess representanter på olika nivåer i EU-arbetet agerar fortsatt offensivt när det gäller djurskyddsfrågorna. Utskottet utgår från att regeringen också fortsättningsvis agerar för att stär- ka djurskyddet i Europa. I den nu behandlade regeringsskrivelsen anförs också att Sverige i regeringskonferensen har drivit frågan om ett förstärkt djurskydd (skr. 1996/97:80 s. 128). Utskottet förutsätter att djurskyddsfrå- gorna ägnas stor uppmärksamhet i regeringskonferensen men är inte berett att tillstyrka motionskraven på en särskild redovisning i dessa frågor. Motio- nerna U10 (mp) yrkande 1, U13 (s) yrkande 1 och U515 (kd) yrkande 38 avstyrks. Regeringen har genom beslut den 6 mars 1997 (dir. 1997:43) tillkallat en särskild utredare med uppgift att göra en inventering och en bedömning av försöksdjursanvändningen i landet och utvärdera det stöd som lämnas till forskning om alternativ till djurförsök. I uppdraget ingår att lämna förslag ti hur försöksdjursanvändningen skall kunna begränsas. I direktiven anförs att kommissionen kommer att arrangera ett möte i mit- ten av april 1997 där målet i EU:s femte miljöhandlingsprogram att reducera försöksdjursanvändningen med 50 % till år 2000 kommer att diskuteras. Mötet är föranlett av bl.a. den osäkerhet som finns bland medlemsländerna om hur målet kan förverkligas. Det anförs att diskussioner om hur försöks- djursanvändningen skall minskas sannolikt kommer att fortsätta både i Sve- rige och i andra medlemsländer inom EU. Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av utredningen och föreslår att motionerna U10 (mp) yr- kande 2 och U13 (s) yrkande 2 lämnas utan vidare åtgärd. Sverige har ställt sig bakom kosmetikadirektivet 93/35/EEG och ett förbud att efter den 1 januari 1998 marknadsföra kosmetiska produkter om de inne- håller beståndsdelar eller kombinationer av beståndsdelar som testats på djur. Endast om utvecklingen av alternativa metoder inte har kommit så långt att andra metoder står till buds skall fristen för test på levande djur förlängas. direktivet anges att kommissionen årligen skall lämna en rapport till Europa- parlamentet och rådet om de framsteg som har gjorts i utvecklingen av alter- nativa metoder som kan ersätta sådana som förutsätter djurförsök. Socialministern anförde i ett frågesvar den 20 november 1996 att den ve- tenskapliga kommittén inom EU som har till uppgift att följa och värdera frågan har kommit fram till att mot bakgrund av de framsteg som hittills gjorts verkar det i allmänhet vara möjligt att bedöma säkerheten hos kosme- tiska slutprodukter med hjälp av metoder som inte inbegriper djurförsök. Vad gäller test på beståndsdelar finns ännu ingen alternativ metod som er- bjuder konsumenten en lika hög skyddsnivå som djurförsök gör. Socialmi- nistern anförde att det därför för närvarande inte är möjligt att fastställa tidsfrister för att förbjuda djurförsök på dessa områden. Utskottet har inhämtat att kommittén för teknisk anpassning av direktivet vid sammanträde den 20 mars 1997 beslutat skjuta upp det datum efter vilket det skall vara förbjudet att i djurförsök utprova beståndsdelar och samman- sättning av beståndsdelar som ingår i kosmetiska produkter till den 1 juni 2000. Beslutet fattades med hänvisning till att framsteg har gjorts inom forskningen vad gäller alternativa försöksmetoder, men ingen alternativ försöksmetod har hittills kunnat bekräftas vetenskapligt, och det är inte tro- ligt att det vetenskapliga läget kommer att ha ändrats före den 1 januari 1998. Sverige avstod från att rösta när kommissionens förslag röstades igenom. Socialministern anförde senast den 13 mars 1997 (prot. 1996/97:78) att vår inställning är fortfarande att ett förbud skall komma till stånd. Med det an- förda föreslår utskottet att motionerna U10 (mp) yrkande 3 och U13 (s) yr- kande 3 såsom huvudsakligen tillgodosedda lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd. Stockholm den 22 april 1997 På jordbruksutskottets vägnar Lennart Daléus I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s) och Ola Sundell (m). Avvikande meningar 1. Miljö- och djurskyddsfrågor i regeringskonferensen Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Miljö- och djurskydds- frågor i regeringskonferensen som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "huvudsakligen tillgodosedd" bort ha följande lydelse: Utskottet anser - - - = utskottet - - - pågående regeringsförhandlingarna. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion U12 (mp) yrkande 4 att Sverige bör verka för att miljöfrågorna i EU får en större tyngd och avgö- rande betydelse inom EU:s alla politikområden. De grundläggande målen för unionens verksamhet är solidaritet, fred, säkerhet samt sociala och ekono- miska framsteg. Sverige bör arbeta för att miljön läggs till som ett femte grundläggande mål. Sverige bör också verka för att en miljöpolicy tas fram i EU:s utvecklingssamarbete. Utrikesutskottet bör föreslå ett tillkännagivande av denna innebörd. Det anförda tillgodoser enligt utskottets bedömning syftet med motionerna U14 (fp) yrkande 1 och Jo759 (fp) yrkande 7. Motionerna avstyrks. dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Miljö- och djurskydds- frågor i regeringskonferensen som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse: Enligt Romfördraget definieras djur som varor eller jordbruksprodukter och inte som levande, kännande varelser. Flera länder vid sidan av Sverige har under regeringskonferensen väckt frågan om att Romfördraget bör ändras så att djurskydd inkorporeras. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion U510 att det är angeläget att införliva krav på djurskydd och djurhäl- sa i EU:s grundfördrag under regeringskonferensen. Regeringen bör aktivt verka för att införliva "Animal welfare" i EU:s fördrag under regeringskonfe- rensen. Utrikesutskottet bör föreslå ett tillkännagivande med denna innebörd. 2. Miljö- och djurskyddsfrågor i regeringskonferensen Maggi Mikaelsson (v) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Miljö- och djurskyddsfrågor i regeringskonferensen som börjar med "Även motion" och slutar med "s.k. miljögarantin" bort ha följande lydelse: Med tillstyrkande av motion Jo794 (v) yrkande 7 anser utskottet att bevis- föringen skall vara omvänd om ett land anmäler hårdare miljökrav till kom- missionen, dvs. att kommissionen då måste invända mot de hårdare kraven. Kommissionen bör ha tre månader på sig att invända mot de hårdare kraven och måste i så fall gå till domstolen för att försöka hindra dem. Utrikesut- skottet bör föreslå ett tillkännagivande av denna innebörd. 3. Övriga miljö- och jordbruksfrågor Maggi Mikaelsson (v) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Övriga miljö- och jordbruksfrågor som börjar med "Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad som anförts i motion U14 (fp) yrkande 5 om be- hovet av reformer för att möjliggöra östutvidgningen. Utskottet delar - - - = utskottet - - - miljöarbetet i Östeuropa. Motion U14 (fp) yrkande 5 avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med det anförda. Utskottet delar också den uppfattning som framförs i motion Jo794 (v) yr- kande 17 att Sverige bör bidra till att EU:s program för att stödja utveckling- en i Östeuropa främjar utvecklingen av ett ekologiskt uthålligt samhälle. EU:s program för att främja miljöarbete och företagsamhet i Östeuropa måste analyseras utifrån en helhetssyn på miljön. I dag är det andra hänsyn som i alltför hög grad styr investeringsbeslut m.m. Sverige bör mot denna bakgrund engagera sig mer i utformningen av dessa program och verka för att programmen skall bidra till en långsiktig ekologisk utveckling. Utrikesut- skottet bör föreslå ett tillkännagivande av denna innebörd. 4. Djurhälsa och djurmiljö Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskot- tets yttrande under rubriken Djurhälsa och djurmiljö som börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "yrkande 38 avstyrks" bort ha följande lydelse: Utskottet utgår - - - = utskottet - - - i Europa. I likhet med vad som an- förs i motion U10 (mp) yrkande 1 bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag på en strategi för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen. Den svenska strategin för arbetet med djurskyddsfrågor inom unionen har diskuterats vid ett flertal tillfällen, och riksdagen har varit enig om att des frågor har hög prioritet. Dessa frågor bör enligt utskottets uppfattning redo- visas i kommande skrivelser. Utrikesutskottet bör föreslå ett tillkännagivande av denna innebörd med anledning av motionerna U10 (mp) yrkande 1 och U13 (s) yrkande 1. Motion U515 (kd) yrkande 38 avstyrks. 5. Djurhälsa och djurmiljö Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Djurhälsa och djurmiljö som börjar med "I direktiven" och slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse: I direktiven - - - = utskottet - - - inom EU. I kommissionens femte mil- jöhandlingsprogram slås fast att djurförsöken skall minska med 50 % före år 2000. Beslutet innebär att kommissionen och medlemsstaterna har ansvar för att målsättningen uppfylls. Samtliga riksdagspartier har uttalat sitt stöd för EU:s uppsatta mål. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion U10 yrkande 2 att regeringen bör utarbeta en handlingsplan för hur man skall agera för att EU:s uttalade målsättning uppfylls, såväl nationellt som inom unionen. Handlingsplanen bör t.ex. belysa det faktum att det i dag inte finns något EU-organ som specifikt har i uppgift att verka för att djurförsöken inom EU skall minska. Utrikesutskottet bör föreslå ett tillkännagivande med angiven innebörd med anledning av motionerna U10 (mp) yrkande 2 och U13 (s) yrkande 2. Särskilda yttranden 1. Miljö- och djurskyddsfrågor i regeringskonferensen Eva Eriksson (fp) anför: I motion Jo759 yrkas att regeringen skall arbeta för att EU genom majoritets- beslut kan införa en gemensam lägsta koldioxidavgift för medlemsländerna. I utskottets kommentar till bl.a. detta yrkande framhålls att det skall vara en prioriterad uppgift för regeringen att genom EU verka för att utveckla den gemensamma lagstiftningen i fråga om skärpta minimiregler och miljöavgif- ter. Utskottsmajoriteten tar ingen tydlig ställning till om man anser att Sverige inom EU skall verka för att beslut om miljöskatter skall kunna fattas med majoritet eller om enhällighet skall krävas. Folkpartiet anser att det måste bli möjligt att fatta beslut om miljöavgifter genom majoritetsbeslut i stället för dagens beslut som måste vara enhälliga. Vi avser att återkomma i frågan. 2. Djurhälsa och djurmiljö Gudrun Lindvall (mp) anför: I juni 1993 beslutade EU att införa ett förbud mot kosmetikatester på djur från och med år 1998. Det beslutet har nu skjutits på framtiden och skall i stället införas år 2000. Det finns risk att detta beslut hela tiden skjuts på framtiden. Därför är det viktigt att Sverige agerar aktivt och drivande såväl i de arbetsgrupper som hanterar frågan som i ministerrådet. Sverige bör också lyfta fram att kosme- tikatester på djur inte enbart är en djurskyddsfråga utan även en etisk fråga. Sverige bör ifrågasätta om det är etiskt försvarbart att utföra plågsamma tester på djur, ögonirritationstest till exempel, för att ta fram substanser ti smink. Miljöpartiet de gröna avser att återkomma i frågan.
Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 1 2 Skrivelsen 2 3 Motionerna 3 3.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden 3 3.2 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:80 9 3.3 Övriga motionsyrkanden 11 4 Ärendets beredning, yttranden från andra utskott m.m. 12 5 Utskottet 12 5.1 Allmänna överväganden och vissa övergripande frågor 12 Skrivelsen 12 Motionerna 15 Utskottets överväganden 16 5.2 Regeringskonferensen 1996 25 Skrivelsen 25 Motionerna 32 Sociala och arbetsrättsliga frågor, sysselsättning samt mänskliga rättigheter 32 Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 33 Miljöfrågor och djurhälsa 35 Öppenhet och institutionella frågor 36 Utskottets överväganden 39 Sociala och arbetsrättsliga frågor, sysselsättning samt mänskliga rättigheter 43 Europeiska unionens förbindelser med omvärlden inklusive den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 48 Miljöfrågor och djurhälsa 53 Öppenhet och institutionella frågor 59 5.3 Unionens utvidgning och integrationen av länderna i Central- och Östeuropa 67 Skrivelsen 67 Motionerna 69 Utskottets överväganden 71 5.4 Europeiska unionens förbindelser med omvärlden inklusive den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 78 Skrivelsen 78 Motionerna 82 Utskottets överväganden 83 5.5 Visst samarbete inom ramen för Europeiska gemenskapen (första pelaren i samarbetet) 90 Skrivelsen 90 Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik 90 Inre marknaden, fri rörlighet 91 Ekonomiska och monetära unionen 93 Övriga frågor 95 Motionerna 95 Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik 96 Inre marknaden, fri rörlighet 96 Ekonomiska och monetära unionen 97 Övriga frågor 99 Utskottets överväganden 100 Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik 101 Inre marknaden, fri rörlighet 103 Ekonomiska och monetära unionen 105 Övriga frågor 109 5.6 Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor samt Sveriges anslut- ning till Schengenavtalet 113 Skrivelsen 113 Motionerna 116 Schengensamarbetet 117 Utskottets överväganden 118 Schengensamarbetet 124 5.7 Pågående samarbete inom miljöområdet samt djurhälsa 127 Skrivelsen 127 Djurhälsa 127 Motionerna 128 Djurhälsa 129 Utskottets överväganden 130 Djurhälsa 132 Hemställan 134 Reservationer 141 1. Subsidiaritetsprincipen (mom. 1) 141 2. Reglering av EG:s kompetensområden (mom. 2) 142 3. Riskanalys av EU-medlemskapet (mom. 3) 142 4. En strategi för utträde ur EU (mom. 4) 143 5. Artikel i EU:s fördrag som reglerar utträde (mom. 5) 143 6. En analys av demokratiska brister inom EU (mom. 6) 144 7. Anslag för information och studier om Europas och EU:s ut- veckling (mom. 8) 145 8. Familjen och den sociala dimensionen (mom. 12) 145 9. Beslutsregler avseende miljöskatter inom EU (mom. 22) 146 10. Beslutsregler avseende miljöskatter inom EU (mom. 22) 147 11. Förändringar i artikel 100a i Romfördraget (mom. 24) 147 12. Djurskyddsfrågorna i regeringskonferensen (mom. 25) 148 13. Hållande av folkomröstning med anledning av regeringskonfe- rensens resultat (mom. 39) 148 14. De mänskliga rättigheterna och EU:s relationer till tredje land (mom. 49) 149 15. Inriktningen av biståndet inom Lomésamarbetet (mom. 51) 149 16. Fördelningen av EU:s bistånd mellan Central- och Östeuropa och utvecklingsländerna (mom. 52) 150 17. Tjänstebeskattning (mom. 54) 151 18. Tjänstebeskattning (mom. 54) 151 19. Sveriges inställning till den ekonomiska och monetära unionen (mom. 59, motiveringen) 152 20. Sveriges inställning till den ekonomiska och monetära unionen (mom. 59) 153 21. Den ekonomiska politik som förordas inom EU (mom. 60, motiveringen) 153 22. Den ekonomiska politik som förordas inom EU (mom. 60) 154 23. Regeringens samråd med riksdagen avseende Sveriges delta- gande i stabilitets- och tillväxtpakten (mom. 61) 154 24. Analys av Sveriges alternativ inför beslutet om förverkligandet av det tredje steget i EMU (mom. 62) 155 25. Genomförande av folkomöstning inför beslut om eventuellt svenskt deltagande i det tredje steget inom EMU (mom. 63) 156 26. Reglerna för offentlig upphandling inom EU (mom. 66) 156 27. Beslutskompetens avseende den offentliga sektorns storlek (mom. 67) 157 28. Kostnaderna för Sveriges medlemskap i EU (mom. 68) 157 29. Vissa åtgärder inom EU med anledning av FN:s barnkonven- tion (mom. 69) 158 30. Utvecklingen av samarbetet i rättsliga och inrikes frågor (mom. 73) 159 31. Utvecklingen av samarbetet i rättsliga och inrikes frågor (mom. 73) 159 32. Kompensatoriska åtgärder och kontrollmöjligheter vid den inre gränsen (mom. 74) 160 33. Tullverkets dimensionering och organisation (mom. 75) 161 34. Tullverkets dimensionering och organisation (mom. 75) 162 35. Sveriges förhållningssätt till Schengensamarbetet (mom. 77) 162 36. Sveriges förhållningssätt till djurskyddet inom EU (mom. 82) 163 37. Sveriges förhållningssätt vad avser synen på djurförsök inom EU (mom. 83) 164 Särskilda yttranden 165 1. Karl Göran Biörsmark (fp) anför: 165 2. Eva Zetterberg (v) anför: 168 3. Eva Zetterberg (v) och Bodil Franke Ohlsson (mp) anför: 168 4. Bodil Franke Ohlsson (mp) anför: 168 5. Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anför: 169 Bilaga Konstitutionsutskottets yttrande 1996/97:KU8y 170 Finansutskottets yttrande 1996/97:FiU3y 211 Skatteutskottets yttrande 1996/97:SkU4y 226 Justitieutskottets yttrande 1996/97:JuU4y 233 Socialförsäkringsutskottets yttrande 1996/97:SfU5y 243 Socialutskottets yttrande 1996/97:SoU5y 250 Jordbruksutskottets yttrande 1996/97:JoU3y 257
Gotab, Stockholm 1997 ) De kriterier som fastslogs vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn omfattar kr på ett demokratiskt samhälle, respekt för de mänskliga rättigheterna och skydd minoriteter, en fungerande marknadsekonomi och kapacitet att hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen samt förmåga att uppfylla medlemskapets för- pliktelser inklusive målen för en politisk, ekonomisk och monetä union.
1996/97 UU13 Utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU13 Utkast Verksamheten inom Europeiska unionen under 1996