Vissa ändringar i aktiebolagslagen
Betänkande 1991/92:LU10
Lagutskottets betänkande
1991/92:LU10
Vissa ändringar i aktiebolagslagen
Innehåll
1991/92 LU10
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet dels förslag från regeringen (proposition 1990/91:198) om vissa ändringar i aktiebolagslagen (1975:1385), dels elva fristående motioner med aktiebolagsrättslig anknytning som väckts under den allmänna motionstiden vid riksmötet 1990/91.
Förslagen i propositionen innebär skärpningar av aktiebolagslagens regler om upprättande av kontrollbalansräkning i likvidationssituationer. Vidare innebär förslagen att en styrelseledamot eller verkställande direktör som har försummat sin skyldighet att inge årsredovisningshandlingar till patent- och registreringsverket i vissa fall skall kunna bli personligen betalningsansvarig för förpliktelser som uppkommer för bolaget. Någon motion har inte väckts med anledning av propositionen, och utskottet tillstyrker att riksdagen antar lagförslaget.
De frågor som tas upp i motionerna rör bl.a. åtgärder mot ekonomisk brottslighet, översyn av revisorsrollen, aktieägares personliga betalningsansvar för bolags böter och skadestånd, miljöredovisningar, aktieägandets offentlighet, minimigräns för aktiekapitalet, röstvärdesdifferentiering, s.k. erbjudandeplikt, patent- och registreringsverkets uppgifter samt förbud mot registrering av vissa firmor och varumärken.
Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.
Propositionen
I proposition 1990/91:198 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet att riksdagen antar ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).
Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1990/91:L202 av Rune Evensson m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i ovan berörd lagstiftning att möjligheterna till ekonomisk brottslighet försvåras och förhindras.
1990/91:L205 av Bengt Harding Olson (fp) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av revisorsrollen.
1990/91:L206 av Anders Björck (m) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av reparativa åtgärder för den som drabbats av en "felaktig" registrering vid myndighet.
1990/91:L207 av Per Gahrton m.fl. (mp) vari hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av bestämmelserna om firmanamn i aktiebolagslagen m.fl. lagar som rör juridiska personer att i firmanamn inte får användas bokstäverna a eller o, då det uppenbarligen är fråga om ändrad stavning av ett vanligt svenskt ord som innehåller å, ä eller ö,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i varumärkeslagen och andra lagar som gäller produktidentifikation att i varumärke eller annat särskilt kännetecken för produkt som har sitt ursprung i Sverige och som marknadsförs här inte får användas bokstäverna a eller o, då det uppenbarligen är fråga om ändrad stavning av ett vanligt svenskt ord som innehåller å, ä eller ö.
1990/91:L208 av Martin Olsson och Stina Eliasson (c) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgning av patent- och registreringsverkets uppgifter vad gäller granskning av aktiebolagens redovisningshandlingar.
1990/91:L210 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgade direktiv för aktiebolagsutredningen.
1990/91:L211 av Marianne Andersson i Vårgårda och Kersti Johansson (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag till lagregel som klargör att hinder inte föreligger att fastställa skatt eller avgiftsskylighet för juridisk person trots att denna upplösts samt att hinder inte föreligger för att aktiebolag eller annan juridisk person försätts i konkurs trots att den juridiska personen upplösts enligt särskild regel.
1990/91:L214 av Lars Norberg och Gösta Lyngå (mp) vari hemställs
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i aktiebolagslagen att principen lika röstetal för alla aktier införs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att allt aktieägande skall vara offentligt i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att aktieägare skall bli direkt ansvarig för bot eller skadestånd som ådöms aktiebolaget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att aktiebolag skall vara skyldigt att avge ett miljöbokslut i sin årsberättelse,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att aktiekapitalet i aktiebolag bör höjas i enlighet med vad som anförs i motionen.
1990/91:L216 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöredovisning bör bli en obligatorisk del av företagens redovisning så snart som möjligt.
1990/91:L217 av Carl Frick m.fl. (mp) vari -- med hänvisning till vad som anförts i motion 1990/91:Fi718 -- hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändiga ändringar i aktiebolagslagen och andra lagar för att komplettera årsredovisningarna med miljöredovisning med materialbalans hänförliga till företagens verksamheter.
1990/91:L311 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari -- med hänvisning till vad som anförts i motion 1990/91:Fi610 -- hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot röstdifferentiering vid börsnoterat företags nyemission på börsens A I- och A II-listor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om retroaktivt avskaffande av differentierad rösträtt för aktier,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagstiftning som i motionen anförts om stärkande av den enskilde aktieägarens rätt vid offentliga uppköpserbjudanden.
Utskottet
1 Inledning
Som en allmän bakgrund till förslagen i propositionen och motionerna vill utskottet erinra om att aktiebolagsrätten sedan början av 1970-talet varit föremål för ett fortlöpande reformarbete. Ett första steg togs år 1973 då betydande förändringar vidtogs i 1944 års aktiebolagslag i syfte att trygga aktiebolagens kapitalförsörjning och stärka skyddet för bolagets egna kapital. Reformen innebar också att minimigränsen för aktiekapitalet höjdes från 5 000 kr. till 50 000 kr. År 1975 ersattes 1944 års aktiebolagslag med en ny aktiebolagslag (1975:1385). Lagstiftningen innebar i huvudsak en genomgripande teknisk översyn av aktiebolagsrätten. Den nya aktiebolagslagen (ABL) tillkom efter samnordiskt utredningsarbete och trädde i kraft den 1 januari 1977.
Ändringar i ABL har därefter fortlöpande genomförts under åren 1980--1990. Bland ändringarna kan nämnas att bestämmelserna om skyldighet för aktiebolag att träda i likvidation då aktiekapitalet gått förlorat skärptes år 1984. Reglerna om revision ändrades år 1982 så att det numera krävs en auktoriserad eller godkänd revisor i varje aktiebolag. År 1987 infördes bestämmelser i syfte att stärka minoritetsskyddet i samband med beslut om riktade emissioner och vid tilldelning av aktier.
Under senare år har flera utredningar slutförts som har direkt anknytning till några av de i ärendet aktuella motionsspörsmålen. Sålunda har röstvärdeskommittén i betänkandet (SOU 1986:23) Aktiers röstvärde övervägt frågan om röstvärdesdifferentiering. Ägarutredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1988:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv bl.a. analyserat frågor om minoritetsskyddet för aktieägare. Värdepappersmarknadskommittén, som tillkallades efter begäran av riksdagen (bet. NU 1986/87:4), har i sitt betänkande (SOU 1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden behandlat frågor om bl.a. skyldighet för förvärvare av viss väsentlig andel av ett bolags aktier att på samma villkor erbjuda sig att köpa övriga aktier i bolaget, s.k. erbjudandeplikt. De nämnda betänkandena övervägs för närvarande inom regeringskansliet.
Inom EG har sedan länge pågått ett intensivt arbete på bolagsrättens område, vilket resulterat i ett flertal rättsakter. De rättsakter som för närvarande bildar EGs bolagsrätt utgörs av en förordning och elva direktiv. Avsikten är att avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet) skall omfatta de nämnda rättsakterna. Vidare har EG-kommissionen lagt fram förslag till ytterligare ett antal rättsakter på bolagsrättens område.
Mot bakgrund av utvecklingen inom EG påbörjades i Sverige, Finland och Norge sommaren 1990 ett utredningsarbete genom nationella kommittéer som syftar till en utvärdering av uppnådda resultat och pågående arbete inom EG på bolagsrättens och värdepappersrättens område. I kommittédirektiven (dir. 1990:46) för den i Sverige tillsatta utredningen, aktiebolagskommittén, anges att kommittén skall göra en översyn av ABL och därvid föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen samt vidare överväga bl.a. frågor som rör aktiebolagens kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation och aktieägares minoritetsskydd.
Betalningsansvarskommittén tillkallades hösten 1984 på begäran av riksdagen (bet. LU 1982/83:16) med uppdrag att utreda frågor om betalningsansvar för skulder i aktiebolag och ekonomiska föreningar m.m. Kommittén avlämnade sitt betänkande (SOU 1987:59) Ansvarsgenombrott m.m. i december 1987 och föreslog därvid bestämmelser i ABL som innebär att en delägare i ett aktiebolag i vissa undantagssituationer skall kunna bli solidariskt betalningsansvarig för bolagets skulder (ansvarsgenombrott). För ansvarsgenombrott förutsätts enligt förslaget att bolaget inte kan uppfylla sina förpliktelser samt att detta beror på att delägaren har begagnat sitt inflytande över bolaget på ett otillbörligt sätt. En motsvarande regel föreslogs även gälla ekonomiska föreningar.
Betalningsansvarskommittén framlade också förslag till vissa andra ändringar i ABL. Dessa förslag rör frågor om revisorsgranskning av s.k. kontrollbalansräkning, skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning efter det att ett aktiebolag har befunnits sakna utmätningsbar egendom samt underlåtenhet att sända in årsredovisning till patent- och registreringsverket (PRV).
Våren 1991 beslutade regeringen att inhämta lagrådets yttrande över förslag till ändringar i ABL och lagen om ekonomiska föreningar som i huvudsak byggde på betalningsansvarskommitténs betänkande. I sitt yttrande över lagrådsremissen anförde lagrådet att förslaget till bestämmelser om ansvarsbrott inte borde genomföras. En lagreglering av ansvarsgenombrott borde enligt lagrådets uppfattning föregås av en fördjupad utredning om vilka företeelser som borde träffas av en sådan lagreglering. Övriga förslag föranledde inte någon erinran från lagrådets sida.
I propositionen läggs fram förslag till ändringar i ABLs bestämmelser om kontrollbalansräkning och årsredovisning, som grundas på betalningsansvarskommitténs betänkande i dessa delar. Något förslag beträffande ansvarsgenombrott läggs däremot inte fram. Med hänsyn till lagrådets inställning har departementschefen inte varit beredd att föreslå regler om ansvarsgenombrott. Enligt propositionen skall dessa frågor i stället utredas vidare i syfte att förutsättningarna för ansvarsgenombrott -- om möjligt -- skall preciseras ytterligare. Regeringen har den 12 september 1991 i enlighet med vad som förutskickas i propositionen beslutat tilläggsdirektiv till aktiebolagskommittén (dir. 1991:89).
I det följande behandlar utskottet i skilda avsnitt först regeringens förslag till lagändringar samt därefter de olika frågor som aktualiserats motionsvägen.
2 Kontrollbalansräkning och årsredovisning
2.1 Regeringens förslag till lagändringar
I 13 kap. 2 § ABL finns regler om tvångslikvidation av aktiebolag när bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Enligt lagrummet har styrelsen i ett aktiebolag skyldighet att ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning -- s.k. kontrollbalansräkning -- så snart det finns skäl att anta att mer än halva aktiekapitalet förbrukats. Visar balansräkningen att så är fallet skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Bolaget kan undgå likvidationsplikt om det på bolagsstämma som hålls inom åtta månader efter hänskjutandet godkänns en balansräkning som utvisar att det egna kapitalet uppgår till det registrerade aktiekapitalet. Sådan balansräkning skall avse bolagets ställning vid tiden för stämman. Om bolagsstämman inte beslutar om likvidation eller godkänner en kontrollbalansräkning i enlighet med det nyss sagda åligger det styrelsen att ansöka hos rätten om att bolaget försätts i likvidation. Ansökan kan också göras av styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare.
För styrelseledamöter gäller att de svarar solidariskt för bolagets förpliktelser om de underlåter att fullgöra vad som åligger dem i de angivna avseendena. Också andra bolagsfunktionärer och aktieägare kan under vissa förutsättningar bli betalningsskyldiga för bolagets förpliktelser. Den som visar att underlåtenheten inte beror på försummelse från hans sida går dock fri från betalningsansvar.
I propositionen föreslås att det skall införas en skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning också vid ett resultatlöst utmätningsförsök. Om bolaget vid utmätningsförsöket befinnes sakna utmätningsbara tillgångar skall det således enligt förslaget åligga styrelsen att upprätta kontrollbalansräkning på samma sätt och med samma risk för personligt betalningsansvar som när det finns skäl att anta att mer än halva aktiekapitalet har förbrukats.
Vidare föreslås att en kontrollbalansräkning alltid skall granskas av revisorerna. Den obligatoriska revisorsgranskningen skall gälla dels den kontrollbalansräkning som skall upprättas när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet eller då bolaget vid utmätningsförsök befunnits sakna utmätningsbar egendom, dels den kontrollbalansräkning som skall underställas bolagsstämman. Underlåtenhet från styrelsens sida att låta revisorerna granska en kontrollbalansräkning skall enligt förslaget medföra risk för personligt betalningsansvar på samma sätt som om någon kontrollbalansräkning över huvud taget inte upprättats.
I ABL finns bestämmelser som syftar till att bolagets intressenter skall kunna få upplysningar som är av betydelse för bedömningen av bolagets ekonomiska förhållanden och utvecklingsmöjligheter. Av 9 kap. 5 § och 11 kap. 3 § ABL följer att avskrift av årsredovisningen och revisionsberättelsen senast nio månader efter räkenskapsårets utgång skall insändas till registreringsmyndigheten, dvs. PRV. Sedan årsredovisningen och revisionsberättelsen kommit in till PRV är de offentliga. Om redovisningshandlingarna inte insänts till PRV, eller om de är ofullständiga, kan PRV vid vite förelägga styrelseledamot eller verkställande direktör att fullgöra sin skyldighet. Efterkoms inte föreläggandet får vitet utdömas av PRV. I de fall bolaget inte sänt in årsredovisning för något av de senaste två räkenskapsåren skall allmän domstol besluta om att bolaget skall träda i likvidation. Anmälan till rätten av fråga om likvidation får göras av bl.a. PRV. Beslut om likvidation skall emellertid inte meddelas om det styrks att åtminstone en av de felande årsredovisningarna inkommit under ärendets handläggning i tingsrätten.
I propositionen föreslås skärpta regler beträffande underlåtenhet att inge årsredovisning. Om verkställande direktören och styrelseledamöterna underlåter att inom femton månader från räkenskapsårets utgång inge årsredovisning och revisionsberättelse till PRV, skall de enligt förslaget drabbas av ett personligt betalningsansvar för bolagets därefter uppkommande förpliktelser. Något betalningsansvar skall dock inte drabba den som visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av honom (13 kap. 2 § fjärde stycket ABL).
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
2.2 Utskottets överväganden
Utskottet vill understryka att det -- sett särskilt med utgångspunkt i borgenärernas intressen -- inte är försvarligt att aktiebolag under en längre tid får driva verksamhet trots att det saknas full täckning för aktiekapitalet. Reglerna om tvångslikvidation i 13 kap. 2 § ABL fyller en viktig funktion som skydd mot att bolag, vars egna kapital urholkats, fortsätter sin verksamhet. Som framhålls i propositionen begränsas emellertid effektiviteten i den nuvarande regleringen av bl.a. att det är svårt att i efterhand fastställa vid vilken tidpunkt det fanns skäl att anta att aktiekapitalet var förbrukat till hälften. Inte ens om det vid försök till utmätning hos bolaget visat sig att det saknar utmätningsbara tillgångar kan det i praktiken slås fast att styrelsen haft anledning att anta att aktiekapitalet helt eller delvis gått förlorat. Detta trots att ett misslyckat utmätningsförsök är ett tecken på att bolaget förbrukat en betydande del av aktiekapitalet. Utskottet vill peka på att likvidationsreglerna i detta avseende är mera generösa mot företaget än vad som gäller i konkurssammanhang. Enligt konkurslagen skall nämligen en gäldenär som visats sakna utmätningsbara tillgångar antas vara på obestånd och kan då försättas i konkurs. På grund av det anförda anser utskottet att det är befogat att styrelsen åläggs en skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning efter ett resultatlöst utmätningsförsök.
Utskottet kan också ansluta sig till departementschefens uppfattning att en kontrollbalansräkning som upprättas enligt 13 kap. 2 § ABL bör granskas av företagets revisorer. Med hänsyn till kontrollbalansräkningens betydelse när det gäller bolagets likvidationsskyldighet och styrelsens personliga betalningsansvar får nämligen avsaknaden av en regel om revisorsgranskning ses som en brist i ABL. Det lämnar utrymme för en mindre nogräknad bolagsstyrelse att på olika sätt manipulera med kontrollbalansräkningen. Även i de fall där det inte finns anledning att misstänka att styrelsen vill upprätta en oriktig kontrollbalansräkning kan revisorsgranskningen enligt utskottets mening utgöra en för styrelsen och bolagsstämman värdefull kontroll av uppgifterna i balansräkningen.
Som redovisats ovan föreskrivs i 13 kap. 2 § ABL att den kontrollbalansräkning som skall föreläggas bolagsstämman skall avse "ställningen vid tiden för stämman". Under ärendets behandling har utskottet uppmärksammats på att det är förenat med svårigheter att upprätta och i tid till bolagsstämman framlägga en kontrollbalansräkning som skall avse förhållandena på själva stämmodagen. Än svårare blir det om revisorerna också skall hinna granska balansräkningen före stämman.
Enligt vad utskottet erfarit har den nuvarande bestämmelsen i praxis tolkats på så sätt att den balansräkning som stämman föreläggs avser förhållandena vid en tidpunkt som ligger något före stämmodagen. Det nu framlagda förslaget innebär inte att denna praxis behöver ändras. Utskottet vill emellertid understryka vikten av att uppgifterna i kontrollbalansräkningen fortfarande har aktualitet då bolagsstämman skall ta ställning till likvidationsfrågan. Det innebär att balansräkningen inte får avse förhållanden som ligger alltför långt tillbaka i tiden. Några mera generella riktlinjer för vad som bör vara en godtagbar tidsrymd mellan dagen för kontrollbalansräkningen och stämmodagen anser sig utskottet dock inte kunna ge. Den frågan får i stället avgöras med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet. Det ligger i sakens natur att exempelvis balansräkningens komplexitet är en faktor som härvidlag bör ha betydelse.
Med det anförda förordar utskottet att de föreslagna ändringarna i 13 kap. 2 § ABL genomförs.
Utskottet övergår härefter till att behandla propositionens förslag om skärpning av sanktionerna vid underlåtenhet att inge årsredovisning. Spörsmålet behandlades av utskottet våren 1990 med anledning av motioner. Utskottet framhöll därvid (bet. 1989/90:LU33) att reglerna om upprättande och insändande av årsredovisningar och revisionsberättelser tillkommit i syfte att ge aktiebolags intressenter möjlighet att få insyn i bolagets ekonomiska förhållanden och utvecklingsmöjligheter. Såväl aktieägarna som bolagets borgenärer, affärskontrahenter m.fl. har, fortsatte utskottet, behov av att få tillgång till sådana upplysningar. Särskilt för borgenärerna är det väsentligt att de med utgångspunkt i aktuella årsredovisningar kan bedöma bolagets ekonomiska ställning. De remissyttranden som hade inhämtats över de då aktuella motionerna visade enligt utskottet att aktiebolagen i betydande utsträckning underlät att sända in sina årsredovisningar inom den i ABL föreskrivna tiden. Av landets då omkring 240000 aktiebolag var det blott hälften som lämnade redovisningshandlingarna i rätt tid till PRV. Med hänsyn till den betydelse som fullgörandet av årsredovisningsskyldigheten har för bolagets intressenter var rådande förhållanden enligt utskottet självfallet inte godtagbara. För utskottet framstod det mot denna bakgrund som uppenbart att ABLs regler inte erbjöd tillräckliga möjligheter för att man skulle komma till rätta med problemen. På det underlag som förelåg i ärendet var emellertid inte utskottet berett att ta ställning till de olika förslag som hade framförts om tänkbara lagstiftningsåtgärder utan det fick ankomma på regeringen att överväga vilka åtgärder som lämpligen borde vidtas för att problemet med underlåtenheten att avlämna årsredovisningar skall få en tillfredsställande lösning. På hemställan av utskottet gav riksdagen som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.
Enligt utskottets mening kvarstår behovet av en skärpning av sanktionsreglerna vid underlåtenhet att insända årsredovisningshandlingar. Den av regeringen nu föreslagna lösningen innebär att bolagsledningen får en frist på sex månader -- utöver den tidsram på nio månader som nu gäller -- för insändande av handlingarna innan ett personligt betalningsansvar aktualiseras. Som påpekas i propositionen ger denna frist onekligen ett generöst utrymme för tillfälliga förseningar som beror på t.ex. tillfällig arbetsanhopning eller sjukdom. Med hänsyn till att det är fråga om en ny sanktion som dessutom kan bli ganska sträng anser sig utskottet dock böra godta förslaget. Skulle det i framtiden visa sig att den nya regeln inte är till fyllest får ytterligare skärpningar övervägas. En möjlighet som då också kan behöva övervägas är någon form av förseningsavgift eller annan mindre ingripande sanktion mot försummelser som varat kortare tid än sex månader. Utskottet utgår från att regeringen noga följer den fortsatta utvecklingen och tar de initiativ till lagändringar som kan bli påkallade. Med det sagda tillstyrker utskottet bifall till propositionen också i förevarande del.
Utöver det anförda föranleder propositionen inte några uttalanden från utskottets sida.
3 Åtgärder mot ekonomisk brottslighet och översyn av revisorsrollen
I tre av de elva motioner med aktiebolagsrättslig anknytning som väckts under den allmänna motionstiden vid riksmötet 1990/91 begärs åtgärder för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. I motion 1990/91:L210 av Hans Göran Franck m.fl. (s) föreslås flera nya regler för att på ett mer effektivt sätt kunna stävja sådan brottslighet. Sålunda föreslår motionärerna en särskild regel om personligt betalningsansvar om inte årsredovisningshandlingar och revisionsberättelser getts in till PRV inom viss kortare tid, möjlighet för PRV att utse en god man eller likvidator så snart ett bolag saknar behörig ställföreträdare, talerätt för konkursförvaltare när personligt betalningsansvar uppkommer för styrelseledamöterna samt skärpta regler rörande jäv för revisorer. Motionärerna anser att dessa frågor bör bli föremål för utredning av aktiebolagskommittén.
I motion 1990/91:L202 av Rune Evensson m.fl. (s) samt motion 1990/91:L211 av Marianne Andersson i Vårgårda och Kersti Johansson (båda c) kritiseras det förhållandet att ett aktiebolag i regel inte kan vara svarandepart i rättegång sedan bolaget försatts i konkurs och konkursen avslutats. Motionärerna menar att denna rättstillämpning bl.a. gör det möjligt att undvika återvinning i konkurs samt återbäring och personligt betalningsansvar enligt ABL. I motionerna begärs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till ändrad lagstiftning.
Utskottet vill till en början framhålla att den personliga ansvarsfriheten för delägarna i ett aktiebolag är en grundläggande princip i aktiebolagsrätten. Ansvarsfriheten är en förutsättning för att aktiebolagen skall kunna dra till sig kapital som behövs för verksamheten och fyller därmed en viktig funktion i näringslivet. Samtidigt står det emellertid klart att ansvarsfriheten kan utnyttjas i illojala och brottsliga syften. I olika sammanhang har sålunda belysts hur bolagskonstruktioner använts i ekonomisk brottslighet för att huvudmännen inte skall behöva stå det ekonomiska ansvaret för sina gärningar och hur samhället och borgenärerna därigenom drabbats av betydande förluster.
Alltsedan slutet av 1970-talet har stora insatser gjorts i olika avseenden för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten. Det finns emellertid tecken på att resultaten av de gjorda insatserna inte fullt ut motsvarat de mål som ställts upp. När frågor om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten behandlades av justitieutskottet våren 1991 konstaterade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1990/91:JuU23) att det var nödvändigt med en mera övergripande översyn. Vid en sådan översyn borde enligt justitieutskottet även gällande lagstiftning ses över särskilt med inrikning på såväl strafflagstiftning som annan relevant lagstiftning. Mot denna bakgrund gav regeringen i april 1991 rikspolisstyrelsen och riksåklagaren i uppdrag att i samråd undersöka hur bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten skulle kunna bli mer effektiv. En första etapp av uppdraget redovisades i början av sommaren 1991 och innehåller i huvudsak en kartläggning av den nuvarande verksamheten på området inom polisen och åklagarmyndigheten. Regeringen har därefter beslutat att rikspolisstyrelsens och riksåklagarens kommande överväganden i lagstiftningsfrågorna skall redovisas till åklagarutredningen (Ju 1990:04). Enligt vad utskottet inhämtat skall rikspolisstyrelsens och riksåklagarens uppdrag vara slutredovisat före årsskiftet 1991-1992.
I sammanhanget vill utskottet också hänvisa till vad justitieministern anförde i ett interpellationssvar den 24 oktober 1991 (prot. 1991/92:15). Hon uttalade då att regeringen är beredd att vidta de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten. Hon framhöll också att det inte främst är brister i den nuvarande lagstiftningen utan snarast bristande resurser vid polis- och åklagarmyndigheterna som gör att brott med anknytning till konkurser inte kan beivras i tillräcklig omfattning.
Vad särskilt gäller de konkreta frågor som tas upp i motionerna vill utskottet vidare, såsom inledningsvis redovisats, erinra om att aktiebolagskommittén har till uppgift att lämna förslag till regler om s.k. ansvarsgenombrott, vilka syftar till att delägare eller andra med ett bestämmande inflytande över ett bolag skall kunna åläggas personligt betalningsansvar för bolagets skulder i fall då de begagnat sitt inflytande över bolaget på ett otillbörligt sätt (dir. 1991:89). Aktiebolagskommittén beräknar avsluta sitt arbete före utgången av år 1992. Utskottet konstaterar också att önskemålen i motion L210 delvis tillgodosetts genom förslaget i föreliggande proposition om skärpta regler vid underlåtenhet att inge årsredovisning till PRV.
I avvaktan på resultatet av det arbete som bedrivs dels inom aktiebolagskommittén, dels av rikspolisstyrelsen och riksåklagaren och mot bakgrund av justitieministerns nyligen gjorda uttalande är utskottet inte berett att förorda att ytterligare utredningsarbete kommer till stånd i enlighet med motionärernas önskemål. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna L202, L210 och L211.
Bengt Harding Olson (fp) begär i motion 1990/91:L205 ett tillkännagivande om en översyn av revisorsrollen. Enligt motionären föreligger ett uppenbart behov av att kraftfullt stärka revisorns roll.
Med anledning av motionen vill utskottet hänvisa till att aktiebolagskommittén enligt sina direktiv (dir. 1990:46) skall -- med utgångspunkt i bl.a. EGs åttonde bolagsrättsdirektiv från år 1984 om auktorisation och godkännande av revisorer i public resp. private companies -- överväga revisorsrollen. I direktiven uttalas att revisorernas roll och kontakter med företagsledningen blivit av allt större betydelse för bolagsorganens möjligheter att balansera varandra och de olika aktieägarintressena. Det är enligt direktiven av central betydelse att revisorn intar en självständig ställning gentemot dem han skall granska och i förhållande till bolagsstämman så att han kan agera opartiskt vid granskningen. Att revisorerna skall inta en självständig ställning även i förhållande till bolagsstämman sammanhänger med att revisorernas uppgift inte bara är att beakta aktieägarnas intressen. Det åligger revisorerna att också ägna uppmärksamhet åt i vad mån bolagsledningen beaktat samhällets, de anställdas och borgenärernas intressen. Revisorerna har därutöver, framhålls i direktiven, även ett ansvar gentemot den aktieplacerande allmänheten. Kommittén bör överväga om ABLs regler om tillsättande och entledigande av revisorer är utformade så att de befrämjar att revisorerna utför sina funktioner med självständighet och integritet.
Av den lämnade redogörelsen framgår att motionärens önskemål såvitt gäller revisorer i aktiebolag redan är tillgodosett. Utskottet förutsätter att resultatet av aktiebolagskommitténs överväganden också leder till en förstärkning av revisorsrollen i ekonomiska föreningar och andra företag. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion L205 är därför inte påkallad, och utskottet avstyrker bifall till motionen.
4 Personligt betalningsansvar för aktieägare
I motion 1990/91:L214 begär Lars Norberg och Gösta Lyngå (båda mp) tillkännagivande om att aktieägare skall vara personligt betalningsansvariga för böter och skadestånd som bolaget ådöms (yrkande 3).
Utskottet kan inte se annat än att motionen bygger på en missuppfattning om gällande rätt. Som framhållits tidigare är den personliga ansvarsfriheten för delägarna i ett aktiebolag en grundläggande princip inom aktiebolagsrätten. ABLs regler utgår vidare från att det är styrelsen som svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter (8 kap. ABL). I bolag där det finns en verkställande direktör skall denne handha den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Behörigheten att företräda bolaget tillkommer styrelsen eller verkställande direktören. Den enskilde aktieägaren har inte rätt att blanda sig i företagsledningen och har således ingen möjlighet att påverka löpande beslut i bolagets verksamhet. Mot denna bakgrund måste utskottet avvisa tanken på att det straff- och skadeståndsrättsliga ansvaret för ett bolags verksamhet skall åvila aktieägarna. En sådan ordning skulle dessutom innebära ett avsteg från de grundläggande straff- och skadeståndsrättsliga principerna som innebär att endast ett aktivt handlande eller underlåtenhet att handla när detta är särskilt föreskrivet kan medföra straff eller skadeståndsskyldighet.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L214 yrkande 3.
5 Miljöredovisning
Motionerna 1990/91:L214 (yrkande 4) av Lars Norberg och Gösta Lyngå (båda mp), 1990/91:L216 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) och 1990/91:L217 av Inger Schörling och Claes Roxbergh (båda mp) innehåller samtliga yrkanden om att aktiebolag skall avge miljöredovisningar.
Hösten 1990 behandlade utskottet en motion med samma syfte som de nu aktuella. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:LU2 konstaterade utskottet att det då väckta motionsönskemålet rymdes inom ramen för de direktiv som regeringen i maj 1989 gett miljöskyddskommittén (dir. 1989:32), och utskottet ansåg sig kunna utgå från att frågan om miljöredovisning skulle komma att uppmärksammas under utredningsarbetet. Något särskilt tillkännagivande i saken ansågs därför inte erforderligt, och utskottet avstyrkte bifall till den då aktuella motionen.
Miljöskyddskommittén överlämnade i början av år 1991 principbetänkandet (SOU 1991:4) Miljölagstiftningen i framtiden. I betänkandet tar kommittén ställning till utformningen i stort av den framtida miljölagstiftningen och till vilka väsentliga ändringar som bör genomföras i samband med en sådan ny lagstiftning. Enligt miljöskyddskommittén bör tillsynsmyndigheterna på miljövårdsområdet med rimliga mellanrum gå igenom de verksamheter för vilka de har tillsyn för att bedöma behovet av omprövning av tidigare givna tillstånd. Som underlag för sådana bedömningar bör tillståndshavarna, enligt kommitténs mening, kunna åläggas att inför utgången av den löpande tillståndsperioden i en särskild miljörapport särskilt redogöra för de omständigheter som kan vara av betydelse för frågan om behovet av en villkorsomprövning. Miljöskyddskommitténs principbetänkande redovisades våren 1991 i proposition 1990/91:90 En god livsmiljö. I anslutning till redovisningen uttalade regeringen att kommittén bör fortsätta sitt arbete i enlighet med de ursprungliga direktiven. Uttalandet föranledde inte några erinringar vid riksdagsbehandlingen av propositionen (bet. 1990/91:JoU30).
Utskottet kan inte ställa sig bakom motionärernas tankegångar om att det bör införas bestämmelser om obligatoriska årliga miljöredovisningar för alla företag oberoende av verksamhetens art. Inte heller kan utskottet dela uppfattningen att sådana bestämmelser skall tas in i ABL eller annan associationsrättslig lagstiftning, eftersom dessa lagar har helt andra syften än att värna naturmiljön. I övrigt konstaterar utskottet att frågan om miljöredovisningar för företag som bedriver enligt miljöskyddslagstiftningen tillståndspliktig verksamhet är uppmärksammad inom det utredningsarbete som för närvarande bedrivs av miljöskyddskommittén. Något särskilt tillkännagivande i saken är därför inte nödvändigt. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna L214 yrkande 4, L216 och L217.
6 Aktieägandets offentlighet
I motion 1990/91:L214 begär Lars Norberg och Gösta Lyngå (båda mp) ett tillkännagivande om att allt aktieägande skall vara offentligt så att var och en skall få möjlighet att få en förteckning över bolagets ägare (yrkande 2).
Enligt 3 kap. 7 § ABL åligger det styrelsen att föra förteckning över bolagets samtliga aktier och aktieägare (aktiebok). För vissa aktiebolag, s.k. avstämningsbolag, förs aktieboken av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (VPC). Bestämmelser om aktieboken finns i 3 kap. 13 § ABL, som innebär att aktieboken skall hållas tillgänglig för envar. Förs aktieboken med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt, skall i stället utskrift av aktieboken på begäran tillhandahållas hos bolaget och i fråga om avstämningsbolag även hos VPC. Utskriften får inte vara äldre än sex månader. Envar har rätt att mot ersättning för kostnaderna få sådan utskrift av aktieboken eller del av den. När det gäller avstämningsbolag gäller dock att utskriften inte får innehålla uppgifter om aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget.
Utskottet konstaterar mot bakgrund av det redovisade att gällande rätt väl tillgodoser motionärernas önskemål om offentlig insyn i aktiebolags ägarförhållanden, och utskottet avstyrker därför bifall till motion L214 yrkande 2.
7 Aktiekapitalets storlek
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att minimigränsen för aktiekapitalet höjdes år 1973 från 5 000 kr. till 50 000 kr. I motion 1990/91:L214 av Lars Norberg och Gösta Lyngå (båda mp) begärs ett tillkännagivande att den nuvarande lägsta gränsen för aktiekapital bör höjas radikalt (yrkande 5).
Som utskottet påpekade redan hösten 1990 (bet. 1990/91:LU2) vid behandlingen av ett likartat motionsyrkande har aktiebolagskommittén i uppdrag att överväga frågan om en höjning av minimigränsen för aktiekapitalet. I utredningens direktiv (dir. 1990:46) ifrågasätts om den nuvarande minimigränsen för aktiekapitalet förmår säkerställa att ett aktiebolag har ett tillräckligt ekonomiskt underlag för sin verksamhet. Vidare hänvisas det i direktiven till att aktiekapitalet i ett s.k. public limited company inom EG skall uppgå till minst 25 000 ECU, dvs. omkring 180 000 kr.
Med hänsyn till att frågan om minimigränsen för aktiekapitalet således är föremål för utredningsarbete är något uttalande i saken från riksdagens sida inte påkallat. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motion L214 yrkande 5.
8 Differentierad rösträtt
Enligt 3 kap. 1 § ABL gäller som huvudregel att alla aktier har lika rätt i bolaget. I bolagsordningen kan dock bestämmas att aktier av olika slag skall finnas eller komma att utges. Avser olikheten mellan aktieslagen röstvärdet, gäller att ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för någon annan aktie. För bolag som tillkommit före år 1922 gäller särskilda regler.
Den nuvarande möjligheten till differentierad rösträtt kritiseras i två motioner. I motion 1990/91:L311 begär Bengt Westerberg m.fl. (fp) förslag som går ut på att rätten för börsnoterade företag att vid nyemission utge aktier med lägre röstvärde bör avskaffas (yrkande 1), varemot en sådan regel för redan emitterade aktier inte skall införas (yrkande 2). I motion 1990/91:L214 yrkar Lars Norberg och Gösta Lyngå (båda mp) att riksdagen skall besluta om sådan ändring i ABL att principen lika röstetal för alla aktier införs (yrkande 1).
Spörsmålet om differentierad rösträtt behandlades hösten 1990 med anledning av en motion med samma inriktning som de nu aktuella. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:LU2 erinrade utskottet om att frågan om röstvärdesdifferentiering övervägts såväl av röstvärdeskommittén i betänkandet (SOU 1986:23) Aktiers röstvärde som av ägarutredningen i betänkandet (SOU 1988:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv. Röstvärdeskommittén hade i sitt betänkande konstaterat att det inte fanns tillräckligt underlag för att ta slutlig ställning i frågan om röstvärdesdifferentiering och att frågan borde ställas samman med bl.a. ägarutredningens då pågående arbete. Ägarutredningen hade å sin sida inte ansett sig vilja förorda en förändring av bestämmelserna rörande aktiebolags möjligheter att emittera aktier med olika röstvärde. Eftersom ägarutredningens och röstvärdeskommitténs betänkanden var föremål för överväganden inom regeringskansliet var utskottet inte berett att genom några uttalanden föregripa den fortsatta beredningen av spörsmålet, och utskottet avstyrkte därför bifall till den då aktuella motionen.
Utskottet konstaterar nu att ägarutredningens och röstvärdeskommitténs betänkanden fortfarande är föremål för överväganden inom regeringskansliet. I anslutning härtill vill utskottet erinra om att inom EG framlagts förslag till ett femte bolagsdirektiv rörande organisationen av aktiebolag och bolagsorganens befogenheter och förpliktelser, som bl.a. innebär inskränkningar i möjligheten att utfärda aktier med olika rösträtt.
Med hänsyn till det anförda samt mot bakgrund av de numera slutförda förhandlingarna om ett EES-avtal och Sveriges ansökan om medlemskap i EG anser utskottet att motionerna inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna L214 yrkande 1 samt L311 yrkandena 1 och 2.
9 Erbjudandeplikt
En fråga om minoritetsskydd tas upp av Bengt Westerberg m.fl. (fp) i motion 1990/91:L311 (yrkande 3). I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära regler som innebär att den som avser att förvärva så många aktier i ett bolag att han tillsammans med sitt tidigare innehav kommer att få mer än en tredjedel av rösterna i bolaget skall vara tvungen att lägga ett bud på samtliga aktier (erbjudandeplikt).
Frågan om erbjudandeplikt har behandlats av värdepappersmarknadskommittén i betänkandet (SOU 1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden och av ägarutredningen i betänkandet (SOU 1990:1) Företagsförvärv i svenskt näringsliv. Båda utredningarna har därvid ansett att det för närvarande inte finns skäl för att införa en lagstadgad erbjudandeplikt. Värdepappersmarknadskommittén har emellertid anfört att det är av stor vikt att man följer utvecklingen inom EG och i andra länder som är av betydelse i detta sammanhang. Inom EG har numera föreslagits ett trettonde bolagsrättsdirektiv om erbjudanden om övertaganden (s.k. take over bids). I direktiven till aktiebolagskommittén anges att kommittén mot den ovan redovisade bakgrunden bör följa utvecklingen och utifrån denna överväga en motsvarande reglering inom den svenska aktiebolagsrätten.
Med hänvisning till det anförda är enligt utskottets mening något initiativ från riksdagens sida inte påkallat, och utskottet avstyrker bifall till motion L311 yrkande 3.
10 Vidgade uppgifter för PRV
I fråga om ett aktiebolags firma, dvs. den beteckning under vilken bolaget driver sin verksamhet, gäller dels särskilda bestämmelser i ABL, dels de allmänna reglerna i firmalagen (1974:156). Enligt ABL skall varje aktiebolag ha en firma. Firman skall anges i bolagsordningen och antecknas i aktiebolagsregistret när ett nybildat bolag förs in i registret. Genom ändring i bolagsordningen kan firman senare bytas ut mot en annan. Även ändringarna skall registreras. Ett aktiebolags firma skall tydligt skilja sig från annan firma som antecknats i aktiebolagsregistret. Att så är fallet kontrolleras av PRV i samband med bolagets registrering. Finns förväxlingsrisk med en tidigare registrerad firma skall registrering av den nya firman vägras. Skulle PRV vid en registrering av en ny firma inte i tillbörlig mån ha beaktat förväxlingsrisken kan enligt firmalagen allmän domstol häva registreringen av den nya firman. Av firmalagen följer vidare att registreringen av ett aktiebolags firma kan hävas om det föreligger förväxlingsrisk med en firma som registrerats i föreningsregistret eller i handelsregistret eller med ett inarbetat närings- eller varukännetecken. Motsvarande gäller beträffande registrerade firmor för ekonomiska föreningar, handelsbolag och andra näringsidkare. Också på grundval av ett flertal andra förhållanden kan en firmaregistrering hävas.
I motion 1990/91:L206 yrkar Anders Björck (m) ett tillkännagivande om skyldighet för PRV att hjälpa bolag som fått sin firmaregistrering upphävd.
Utskottet konstaterar att det kan innebära betydande nackdelar och svårigheter för ett aktiebolag om registreringen av dess firma blir upphävd. Utskottet har därför förståelse för syftet med motionen, och utskottet utgår från att PRV i görlig mån bistår de bolag som måste byta firma på grund av upphävd firmaregistrering. Enligt utskottets mening är det emellertid i vart fall för närvarande inte motiverat att PRV skall åläggas en lagstadgad serviceskyldighet i det aktuella hänseendet. Att det förekommer fall då registreringen av ett aktiebolags firma hävs måste nämligen, såvitt utskottet kan bedöma, ses mot bakgrund av att det i dag inte finns ett system för en central och samordnad registrering av olika företags firmor som medger att förväxlingsrisken kan beaktas i erforderlig mån vid inregistreringsförfarandet. Som tidigare berörts registreras sålunda aktiebolags firmor i aktiebolagsregistret. Andra företags firmor registreras däremot i de regionala förenings- och handelsregistren som förs vid länsstyrelserna. Det av motionärerna aktualiserade problemet bör därför i första hand lösas genom förbättringar av systemet för firmaregistrering. En reform med denna inriktning kommer inte bara aktiebolagen till godo utan medför också förbättringar för ekonomiska föreningar, handelsbolag och enskilda näringsidkare. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att regeringen i proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik tagit upp frågan om firmaregistren. I propositionen gör regeringen den bedömningen att PRV bör utses till huvudman och ges det totala ansvaret för verksamheten med registrering av handelsbolag och ekonomiska föreningar. Ett rikstäckande, enhetligt och med aktiebolagsregistret samordnat register över handelsbolag och ekonomiska föreningar avses bli infört successivt från mitten av år 1993 till slutet av år 1995.
Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte finna anledning för riksdagen att ta något initiativ i den av motionären aktualiserade frågan. Utskottet avstyrker därmed bifall till motion L206.
Som framgått tidigare är syftet med bestämmelserna om bolags skyldighet att inge årsredovisning och revisionsberättelse till PRV att ge möjlighet för bolagets intressenter att få insyn i bolagets ekonomiska förhållanden och utvecklingsmöjligheter. PRVs befattning med årsredovisningshandlingarna är således endast av formell art, och PRV gör inte självt någon egen bedömning av bolagens ekonomiska ställning. Kostnaderna för PRVs verksamhet täcks helt av avgifter som bolagen erlägger. Avgifterna fastställs i huvudsak av regeringen.
I motion 1990/91:L208 begär Martin Olsson och Stina Eliasson (båda c) ett tillkännagivande om en utvidgning av PRVs uppgifter. Enligt motionärerna bör verket vid sidan av nuvarande arbetsuppgifter även göra bedömningar av bolagens ekonomiska ställning och agera i syfte att förhindra att bolag drivs vidare trots att likvidationsskyldighet föreligger. Vidare bör handläggningen av frågor om tillstånd till ändring av räkenskapsåret för aktiebolag överflyttas från skattemyndigheterna till PRV.
Enligt utskottets mening kan det i och för sig finnas skäl att ge PRV en mera aktiv roll, särskilt i fråga om kontrollen av att företag inte drivs vidare trots att aktiekapitalet i betydande mån förbrukats. Ett tillgodoseende av motionärernas önskemål skulle emellertid innebära en väsentlig utvidgning av PRVs arbetsuppgifter och kräva betydande personalförstärkningar. Verket skulle också behöva tillföras personal med särskild kompetens för granskningen av årsredovisningshandlingarna. Med nuvarande system för finansiering av PRVs verksamhet skulle detta i sin tur nödvändiggöra betydande avgiftshöjningar för bolagen, också för sådana företag som varken har behov av eller framfört önskemål om någon utvidgad granskning av årsredovisningshandlingarna. Den föreslagna ordningen skulle därför knappast vara ägnad att öka bolagens benägenhet att inge årsredovisningshandlingarna till PRV. Dessutom talar emot motionärernas förslag att -- som redovisats ovan -- verket inom en nära framtid avses ta över registreringen av handelsbolag och ekonomiska föreningar m.m. Det kan enligt utskottets mening inte gärna komma i fråga att PRV bör åläggas också andra arbetsuppgifter i enlighet med önskemålet i motionen. Med hänsyn till det sagda bör motionen inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Utskottet avstyrker således bifall till motion L208.
11 Förbud mot vissa firmor och varumärken
I motion 1990/91:L207 av Per Gahrton m.fl. (mp) yrkas att riksdagen skall begära förslag till ändringar i ABL m.fl. lagar som innebär att juridiska personer i sina firmor inte får använda bokstäverna a eller o när det uppenbarligen är fråga om ett utbyte av å, ä eller ö i ett vanligt svenskt ord (yrkande 1). Motsvarande begäran om ändringar framförs även beträffande varumärken som registreras enligt varumärkeslagen eller andra lagar som gäller produktidentifikation (yrkande 2).
Utskottet erinrar om att motionärerna våren 1990 väckte en motion med samma syfte som den nu aktuella och som då behandlades av kulturutskottet. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:KrU24 anförde kulturutskottet att det finns för språkvården särskilt inrättade, ansvariga organ med expertis och sakkunskap, t.ex. Svenska språknämnden, Tekniska nomenklaturcentralen och Svenska akademien. I den utveckling av språket som ständigt sker har dessa och andra organ som svarar för språkvård och pedagogisk utveckling enligt kulturutskottet en betydelsefull roll. Det är dessa organ som, fortsatte kulturutskottet, skall svara för fortlöpande åtgärder och initiativ. Mot bakgrund av det anförda ansåg kulturutskottet att riksdagen inte borde ta något initiativ av det slag som yrkades i den då aktuella motionen.
Lagutskottet har ingen annan uppfattning i denna fråga än den kulturutskottet redovisade våren 1990. I den pågående europeiska integrationsprocessen ser lagutskottet dessutom, tvärtemot vad motionärerna gör, som angeläget att svenska företag har frihet att välja firma eller varumärken som är lätt uttalbara på andra språk än svenska och som är kommersiellt ändamålsenliga också i andra länder än Sverige. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L207 yrkandena 1 och 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande reglerna om tvångslikvidation m.m. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
2. beträffande åtgärder mot ekonomisk brottslighet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:L202, 1990/91:L210 och 1990/91:L211,
3. beträffande aktiebolagsrättsligt utredningsarbete, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:L205, 1990/91:L206, 1990/91:L207, 1990/91:L208, 1990/91:L214 yrkandena 1--5, 1990/91:L216, 1990/91:L217 och 1990/91:L311.
Stockholm den 19 november 1991
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s) och Hans Stenberg (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
I proposition 1991/92:198 framlagt lagförslag
Bilaga