Vissa ändringar i smittskyddslagen, m.m.
Betänkande 1995/96:SoU7
Socialutskottets betänkande
1995/96:SOU07
Vissa ändringar i smittskyddslagen, m.m.
Innehåll
1995/96 SoU7
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1995/96:23 Vissa ändringar i smittskyddslagen, m.m. och 10 motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. Vidare behandlas 12 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1995.
I propositionen föreslås bl.a. vissa preciseringar av tvångsisolerades rättigheter. Vidare föreslås vissa ändringar i smittskyddslagen (1988:1472) av huvudsakligen teknisk natur. Vissa ändringar föreslås också i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt i socialtjänstlagen (1980:620) och i sekretesslagen (1980:100).
Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen och avstyrker samtliga motionsyrkanden. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1996.
Till betänkandet har fogats sju reservationer.
Propositionen
I proposition 1995/96:23 föreslår regeringen (Socialdepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472),
2. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
3. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1995/96:23
1995/96:So4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att tvångsisolering skall kunna ske även på privata sjukhus i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bred utvärdering av lagstiftning och andra insatser för att begränsa spridningen av samhällsfarliga sjukdomar i allmänhet.
1995/96:So5 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omedelbar parlamentarisk utredning om tvånget i smittskyddslagstiftningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksdagen skall besluta om vilka smittsamma sjukdomar som skall vara anmälningspliktiga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avidentifiering av anmälningar om anmälningspliktiga sjukdomar.
1995/96:So6 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att infektion av hiv (humant immunbristvirus) tas bort som anledning till ingripande enligt smittskyddslagen enligt Europarådets ministerkommittés rekommendation,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införandet av en omprövningsklausul innebärande förnyad prövning efter sex månader för den som tvångsisoleras enligt smittskyddslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett neutralt organ, Socialstyrelsens regionala organ, skall göra denna omprövning och inte smittskyddsläkare.
1995/96:So7 av Eva Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvärderingen även bör omfatta sprututbytesförsöken.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995
1994/95:So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av lagstiftning och annat hivpreventivt arbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av kontaktspårningen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om provtagning av hiv,
10. att riksdagen beslutar om sådan ändring av smittskyddslagen att såväl konsultation som behandling vid samhällsfarlig sjukdom skall vara kostnadsfri för patienten oavsett om denne vänder sig till den offentliga sjukvården eller försäkringsansluten privatpraktiserande läkare,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning rörande hiv/aids.
1994/95:So420 av Yvonne Ruwaida och Annika Nordgren (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheterna att kraftigt minska spridningen av hiv/aids.
1994/95:So465 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Europarådets rekommendationer om behandling av hivpositiva,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den pågående översynen av smittskyddslagen bör utvidgas till att omfatta också en utvärdering av lagens konsekvenser för hivpreventionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad anonymitet,
5. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta råd och anvisningar för hur hivspårning kan utföras på frivillig grund.
1994/95:So472 av Yvonne Ruwaida och Gunnar Goude (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastuklubbar att föreningsdrivna bastuklubbar tillåts,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning bör göras där man utvärderar bastuklubbslagen.
Utskottet
Bakgrund
Smittskyddslagen (1988:1472) trädde i kraft den 1 juli 1989. Lagen har varit föremål för ändringar vid ett flertal tillfällen, men det har endast varit fråga om följdändringar på grund av ändringar i annan lagstiftning. Någon översyn av lagens tillämpning har inte gjorts. Däremot har Socialstyrelsen år 1992 överlämnat en rapport från styrelsens arbetsgrupp för översyn av smittskyddets funktion. Socialstyrelsen har i nämnda rapport samt i en senare skrivelse föreslagit vissa lagändringar på smittskyddsområdet. Även andra myndigheter har inkommit till regeringen med skrivelser angående smittskyddslagen. Bl.a. föreligger olika skrivelser med begäran om översyn av smittskyddslagens tvångsbestämmelser, särskilt avseende hivinfektion. Vidare har Europarådets tortyrkommitté år 1992 uppmärksammat smittskyddslagen i en rapport om Sverige.
Förslagen har behandlats i en promemoria från Socialdepartementet. Promemorian har remissbehandlats. Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över propositionens lagförslag.
Propositionsförslaget i huvuddrag
Smittskyddslagen reglerar viss verksamhet till skydd mot att smittsamma sjukdomar sprids bland människor. De smittsamma sjukdomarna indelas enligt lagen i samhällsfarliga och övriga smittsamma sjukdomar. De sjukdomar som skall anmälas - såväl samhällsfarliga som andra - tas för närvarande upp i en bilaga till smittskyddslagen. I propositionen föreslås bl.a. att riksdagen i lag skall bestämma vilka smittsamma sjukdomar som skall anses vara samhällsfarliga. I detta avseende föreslås således ingen ändring. Däremot skall regeringen enligt propositionsförslaget, till skillnad mot nuvarande förhållanden, i förordning föreskriva vilka övriga smittsamma sjukdomar som skall vara anmälningspliktiga.
Ulcus molle, som för närvarande är en annan anmälningspliktig sjukdom än en samhällsfarlig, föreslås föras in under de samhällsfarliga veneriska sjukdomarna. För vissa hepatiter föreslås en ändrad indelning.
Enligt den nuvarande lagen skall en anmälan om en samhällsfarlig sjukdom innehålla uppgifter bl.a. om den smittades identitet. En anmälan om en venerisk sjukdom skall dock inte innehålla sådana uppgifter. En anmälan som avser en annan anmälningspliktig sjukdom än en samhällsfarlig skall enligt lagen innehålla de uppgifter som behövs för att kunna följa sjukdomens utbredning. Den skall inte innehålla uppgift om den smittades identitet. I propositionen föreslås att alla anmälningspliktiga sjukdomar utom de veneriska skall anmälas med uppgift om den smittades identitet.
Vissa ändringar föreslås vidare såvitt avser en smittkälla som är belägen utanför landets gränser samt beträffande anmälan om obduktions- och laboratoriefynd.
Enligt smittskyddslagen kan smittskyddsläkaren hos länsrätten ansöka om tvångsisolering av någon som för smitta av en samhällsfarlig sjukdom om denne inte frivilligt medverkar till de åtgärder som behövs för att hindra smittspridning. Länsrätten beslutar om tvångsisolering, vilken skall ske på sjukhus som drivs av landsting eller kommun som inte ingår i landsting. Beslut om tvångsisolering meddelas också om det finns grundad anledning att anta att den smittade inte följer förhållningsreglerna och detta innebär en uppenbar risk för smittspridning. När en smittad person är en uppenbar smittrisk för samhället har det sålunda framstått som otillräckligt att endast rättsliga påföljder i efterhand kan komma i fråga. Gärningen, dvs. smittspridningen, har ansetts böra kunna förhindras så att andra människor inte kommer till skada.
De som tvångsisoleras enligt smittskyddslagen skall enligt propositionsförslaget ges en lagstadgad rätt att leva ett så normalt liv som möjligt. Det innebär, förutom vad som gäller i dag, rätt till sysselsättning, fysisk träning, möjlighet att dagligen vistas utomhus, att föra telefonsamtal, att ta emot besök och att sända och ta emot brev eller andra försändelser. Syftet med tvångsisoleringen skall dock kunna beaktas vid beslut om sådana rättigheter. Beslut om inskränkningar i rättigheterna skall kunna fattas av chefsöverläkaren efter samråd med smittskyddsläkaren. Beslut i enskilda fall skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Smittskyddsläkaren skall också enligt förslaget kunna överlåta till chefsöverläkaren att pröva frågor om tillstånd för tvångsisolerad att tillfälligt vistas utanför sjukhusets område.
Smittskyddsläkaren skall enligt propositionsförslaget vara skyldig att lämna uppgifter om en enskild patient, som är nödvändiga för smittskyddsarbetet, till behandlande läkare utan hinder av sekretess. Vidare skall smittskyddsläkaren kunna inhämta uppgifter om enskild som har viss samhällsfarlig sjukdom från andra myndigheter och från hälso- och sjukvårdspersonal. Vilka samhällsfarliga sjukdomar som detta skall gälla får föreskrivas av regeringen.
I propositionen föreslås vidare bl.a. vissa terminologiska ändringar.
Även i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och i lagen (1990:52) om särskilda bestämmelser om vård av unga föreslås ändringar. Sålunda föreslås att föreståndare för ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem skall underrättas om hälso- och sjukvårdspersonal, som är verksam vid hemmet, får kännedom om att någon som vistas där har en samhällsfarlig sjukdom, om det inte står klart att det inte finns risk för smittspridning. Vidare föreslås vissa ändringar i socialtjänstlagen (1980:620) och i sekretesslagen (1980:100).
Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Smittskyddslagens regler om hiv
Motionerna
I motion 1995/95:So6 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att riksdagen beslutar att infektion av hiv tas bort som anledning till ingripande enligt smittskyddslagen (yrkande 1). Motionärerna hänvisar till en rekommendation från Europarådets ministerkommitté och menar att riksdagen, utan att invänta ett kommande utredningsförslag, bör besluta att lyfta ut hiv från smittskyddslagens bestämmelser.
I motion 1995/96:So5 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om omedelbar parlamentarisk utredning om tvånget i smittskyddslagen (yrkande 1). Det är enligt motionärerna anmärkningsvärt att propositionen inte innehåller någon utvärdering av smittskyddslagens tillämpning på hiv och erfarenheterna av tvångsvård. Det påpekas att Europarådets tortyrkommitté gjort påpekanden beträffande den svenska smittskyddslagen samt att Sverige som enda medlemsland i Europarådet inte undertecknat rådets rekommendation om hivsmittades rättigheter. Det är enligt motionärerna av största vikt att få vetskap om tvångsvård verkligen bidrar till en minskad smittspridning eller om lagstiftningen i stället motverkar sitt syfte. Den utredning som regeringen föreslår bör enligt motionärerna tillsättas utan dröjsmål.
I motion 1994/95:So465 av Tanja Linderborg m.fl. (v) från den allmänna motionstiden begär motionärerna ett tillkännagivande om Europarådets rekommendationer om behandling av hivpositiva (yrkande 1). Motionärerna påpekar att Europarådets ministerkommitté år 1989 antagit rekommendationer om behandling av hivpositiva (14/1989). Där fastslogs att all hivtestning skall vara frivillig och att den skall kunna utföras under garanterad sekretess. Det ställdes även stränga krav på när systematisk hivtestning skall få förekomma. Europarådet menade även att kontaktspårning måste ske på frivillig grund för att vara effektiv, och i rekommendationerna tas avstånd från hivrelaterade frihetsberövanden. Den svenska regeringen reserverade sig mot Europarådets rekommendationer. Sverige ville ha kvar den möjlighet till isolering som smittskyddslagen innebär. Motionärerna anser att Europarådets hållning är riktig och vill att regeringen återtar sin reservation. Vidare begärs i motionen att den pågående översynen av smittskyddslagen utvidgas till att omfatta också en kvalitativ utvärdering av konsekvenserna för hivpreventionen av att hiv/aids omfattas av smittskyddslagens bestämmelser (yrkande 2). I samma motion hemställer motionärerna att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta råd och anvisningar för hur hivspårning kan utföras på frivillig grund (yrkande 5). Motionärerna anser att kontaktspårning endast kan göras i ett förtroendefullt samarbete mellan patient och läkare. Tvång inverkar däremot menligt på kontakten mellan patient och läkare och försvårar smittspårningen. Även i motion 1994/95:So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m) berörs smittspårningen. I motionen begärs ett tillkännagivande om en utvärdering av kontaktspårningen (yrkande 8). Motionärerna påpekar att kontaktspårningen är ett av de viktigaste vapnen i smittskyddsarbetet och att den måste bedrivas intensivt och på ett såväl kompetent som förtroendegivande sätt. I syfte att få en så effektiv kontaktspårning som möjligt i hela landet bör dess kvalitet och resurser omgående utvärderas, anförs det.
Bakgrund och tidigare behandling
Sedan år 1985 hänförs infektion av hiv till de veneriska sjukdomar som omfattas av smittskyddslagen, och sjukdomen hänförs till sådana anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga. Någon ändring i detta avseende föreslås inte i propositionen.
När ministerrådet inom Europarådet år 1989 behandlade rekommendation R (89) 14 om etiska frågor och hiv inom hälso- och sjukvården m.m. lade Sverige som enda land ned sin röst. I röstförklaringen anförde Sverige att rekommendationen innehöll vissa punkter som Sverige hade allvarliga invändningar mot. Det gällde hivpositivas rättigheter, hivtestningen samt karantän och isolering. Bakgrunden var främst den att det i Sverige, till skillnad mot de flesta andra länder, finns möjlighet att i vissa situationer använda tvång mot den som är hivpositiv.
Bestämmelserna om smittspårning finns i 18 § smittskyddslagen. Enligt dessa skall den behandlande läkaren, beträffande patienter som smittats av en samhällsfarlig sjukdom, genom att fråga den smittade försöka få veta av vad eller vem han kan ha blivit smittad och vilka andra som kan ha blivit smittade av samma smittkälla. Läkaren skall också försöka få reda på till vem den smittade kan ha fört smittan vidare.
I proposition 1988/89:5 Ny smittskyddslag, m.m., med förslag till den nuvarande smittskyddslagen, framhölls särskilt smittspårningens centrala betydelse när det gäller att förhindra utbredningen av smittsamma sjukdomar. Ju snabbare och framgångsrikare smittspårningen kan ske, desto bättre är förutsättningarna för att förhindra vidare smittspridning, anfördes det. I betänkandet 1988/89:SoU9, i vilket regeringens förslag till ny smittskyddslag behandlades, uttalade utskottet bl.a. att smittspårning måste ske med stor varsamhet och med hänsyn till de berördas integritet.
Socialstyrelsen har gett ut föreskrifter och allmänna råd om tillämpningen av smittskyddslagen (SOSFS 1989:18), i vilka bl.a. ett avsnitt om smittspårning ingår. Vidare har styrelsen i serien Socialstyrelsen redovisar gett ut en rapport om kontaktspårning (1987:13). Såväl styrelsens föreskrifter och allmänna råd som nämnda rapport är nu enligt uppgift föremål för omarbetning.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat olika motioner som rör smittskyddslagen och smittskyddsarbetet, framför allt när det gäller hivinfekterade. I betänkandet 1991/92:SoU15 behandlade utskottet motioner (s, fp, v) som liknar den nu aktuella So6. Utskottet avstyrkte motionerna, framför allt med hänvisning till att Socialstyrelsens utvärdering av smittskyddet var föremål för beredning i regeringskansliet (res. s, men. v). Vidare behandlade utskottet motioner (s, v) om Sveriges inställning till Europarådsrekommendationen R (89) 14. Utskottet uttalade att den svenska röstförklaringen vid behandlingen av Europarådets rekommendation om etiska frågor och hiv överensstämmer med gällande lagstiftning, vilken är ett uttryck för Sveriges höga ambitioner när det gäller att stävja smittspridningen. Motionerna avstyrktes (men. v). I samma betänkande behandlades även frågor som rör kontaktspårning vid hivsmitta. Utskottet uttalade att en väl fungerande smittspårning förutsätter en förtroendefull relation mellan patienten å ena sidan och läkare och övrig sjukvårdspersonal å den andra och ställer också krav på välutbildad och välinformerad personal. Utskottet konstaterade att ett arbete redan pågick för att utveckla smittspårningen och ansåg därför inte att det behövdes något initiativ från riksdagens sida med anledning av de då aktuella motionerna (s, v).
I utskottets betänkande 1993/94:SoU20 uttalade utskottet, med anledning av ett flertal motionsyrkanden rörande de nu aktuella frågorna, att riksdagen inte borde föregripa regeringens kommande förslag på området.
Propositionen
Den nu gällande smittskyddslagen trädde som tidigare nämnts i kraft den 1 juli 1989. Någon mer omfattande utvärdering av lagens funktion och effektivitet när det gäller att förhindra att smittsamma sjukdomar får en hotande utbredning bland befolkningen har inte gjorts. Enligt propositionen bör smittskyddslagen därför bli föremål för utvärdering utifrån i dag gällande samhällsförhållanden. En parlamentariskt sammansatt utredning bör tillsättas med uppdrag att utvärdera lagen. Vid en sådan utvärdering bör särskilt övervägas den rättsliga regleringen av åtgärder mot spridning av hiv, oavsett om de regleras i smittskyddslagen eller i annan lag. Även straffrättsliga aspekter bör beaktas, enligt regeringen.
Utvärderingen bör enligt propositionen även omfatta vissa särskilda frågeställningar, såsom rättssäkerheten för den enskilde och huruvida tvångsvård kan bidra till minskad smittspridning av epidemiologisk betydelse. Även konsekvenserna av tvångsvård för det förebyggande arbetet behöver analyseras, framgår det av propositionen. Erfarenheterna av smittskyddslagens tvångsbestämmelser avseende i första hand hivinfektion bör särskilt uppmärksammas i utvärderingen.
Utskottets bedömning
Enligt propositionen skall en parlamentarisk utredning tillsättas med uppdrag att utvärdera smittskyddslagen utifrån i dag gällande samhällsförhållanden. Bl.a. kommer frågor om rättssäkerheten för den enskilde och huruvida tvångsisolering kan bidra till minskad smittspridning av epidemiologisk betydelse att belysas. Även konsekvenserna av tvångsisolering för det förebyggande arbetet skall enligt regeringen analyseras. Erfarenheterna av smittskyddslagens tvångsbestämmelser avseende hivinfektion skall särskilt uppmärksammas i utvärderingen. Mot bakgrund härav får det huvudsakliga syftet med motionerna So5 (fp) yrkande 1 och So465 (v) yrkande 2 anses tillgodosett varför motionsyrkandena avstyrks.
Utskottet vill understryka att smittskyddslagens bestämmelser om tvångsisolering används först om smittspridningen inte kan hindras på frivillig väg och endast i de fall när en smittad person är en uppenbar smittrisk för det övriga samhället. Utskottet delar inte inställningen i motionerna So6 (v) yrkande 1 samt So465 (v) yrkandena 1 och 5 och avstyrker därför dessa motionsyrkanden.
Utvärderingen av smittskyddslagen bör enligt regeringen inriktas på frågor om huruvida lagen ger förutsättningar för ett effektivt smittskydd. I sammanhanget kommer även den faktiska tillämpningen av smittskyddslagen att belysas. Smittskyddslagens bestämmelser om kontaktspårning torde sålunda bli föremål för överväganden. Mot bakgrund härav får syftet med yrkande 8 i motion So405 (m) anses tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Utvärdering av smittskyddet i övrigt, m.m.
Motionerna
I motion 1995/96:So4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs om ett tillkännagivande om en bred utvärdering av lagstiftning och andra insatser för att begränsa spridningen av samhällsfarliga sjukdomar i allmänhet (yrkande 2). Motionärerna anser det glädjande att regeringen föreslår tillsättandet av en parlamentarisk utredning för utvärdering av smittskyddslagen. Motionärerna anser dock att hela det hivpreventiva arbetet hos olika samhällsorgan bör utvärderas. Även övrig lagstiftning som har till syfte att förhindra spridning av samhällsfarliga sjukdomar bör bli föremål för utvärdering, anförs det i motionen. Slutligen anser motionärerna att man bör studera det internationella arbetet på området och jämföra detta med de insatser som förekommer i vårt land. I motion 1994/95:So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m) från den allmänna motionstiden yrkar motionärerna att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om en utvärdering av lagstiftning och annat hivpreventivt arbete (yrkande 2). Om den relativt begränsade smittspridningen i vårt land är ett resultat av smittskyddslagens bestämmelser och förbudet mot bastuklubbar har aldrig utvärderats, påpekas det i motionen. Samma förhållande gäller enligt motionärerna det arbete som Folkhälsoinstitutet bedriver samt olika informationskampanjer. Motionärerna kräver en utvärdering av det hivpreventiva arbetet i dess helhet.
Bastuklubbslagen behandlas närmare i motion 1994/95:So472 av Yvonne Ruwaida och Gunnar Goude (mp). Motionärerna begär i första hand förslag till en sådan ändring av bastuklubbslagen att föreningsdrivna bastuklubbar tillåts (yrkande 1). I andra hand begärs ett tillkännagivande om att en utredning bör utvärdera lagen (yrkande 2). Lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter tillkom till skydd mot spridning hos människor av framför allt hiv och har varit i kraft i närmare ett decennium. Lagen innebär ett förbud mot att anordna en tillställning eller sammankomst till vilken allmänheten har inträde, om den med hänsyn till utformning, inredning eller beskaffenhet i övrigt av den lokal eller plats där den skall äga rum och den verksamhet som förekommer eller är avsedd att förekomma eller annan omständighet är särskilt ägnad att underlätta för besökare att ha sexuellt umgänge i lokalen eller på platsen med annan besökare . Motionärerna anser att lagens följder för hivpreventionen bör utredas i syfte att systematiskt bedöma dess praktiska effekter. Motionärerna befarar att lagen kan försvåra aidsinformation, kondomutdelning m.m. på ställen där sexuella möten äger rum. I motion 1994/95:So420 hemställer motionärerna Yvonne Ruwaida och Annika Nordgren (mp) att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning om möjligheterna att kraftigt minska spridningen av hiv/aids (yrkande 1). Man kan enligt motionärerna inte låta sig nöja med de åtgärder som hittills vidtagis för att minska spridningen av hivsmitta. En utredning bör därför tillsättas för att skyndsamt utröna vilka metoder som finns tillgängliga för att minska smittspridningen.
I motion 1995/96:So7 av Eva Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden dels om behovet av en utvärdering (yrkande 1), dels om att utvärderingen även bör omfatta sprututbytesförsöken (yrkande 2). Motionärerna hänvisar till Europarådets rekommendationer om etiska frågor och hiv. De påpekar att det är viktigt att samhället har effektiva instrument för att förhindra smittspridningen, samtidigt som integritetsskyddet för individen måste beaktas. Motionärerna välkomnar därför regeringens förslag om en bred utvärdering av smittskyddsbestämmelserna. Dessutom bör man, enligt vad motionärerna anför, göra en utvärdering av utbytesverksamheten med rena sprutor till narkotikamissbrukare utifrån smittskyddslagens intentioner.
Propositionen
Den utvärdering av smittskyddslagen som regeringen nu föreslår bör enligt propositionen inriktas på huruvida smittskyddslagen och därtill hörande författningar ger förutsättningar för ett effektivt smittskydd. I sammanhanget bör även den faktiska tillämpningen av smittskyddslagen belysas. Utvärderingen bör vidare kartlägga och analysera positiva och negativa effekter av smittskyddslagen, framgår det av propositionen. Vidare bör som ovan nämnts utvärderingen omfatta vissa särskilda frågeställningar, såsom rättssäkerheten för den enskilde och konsekvenserna av tvångsvård för det förebyggande arbetet.
I propositionen anförs att utvärderingen bör ges ett brett perspektiv och omfatta bl.a. olika reaktionsmöjligheter mot spridning av hiv eller kombinationer av sådana, oavsett om de regleras i själva smittskyddslagen eller i annan lag. Det framstår därför som naturligt att även straffrättsliga sanktioner som kan vara av betydelse för att hindra smittspridningen måste belysas vid utvärderingen. Av särskilt intresse att uppmärksamma vid en utvärdering av smittskyddslagen är enligt regeringen internationella erfarenheter av åtgärder för att hindra smittspridning av hivinfektion.
Tidigare behandling
Vid flera tillfällen tidigare har utskottet behandlat motioner om en översyn av smittskyddsarbetet. I betänkandet 1993/94:SoU20 konstaterade utskottet att en utvärdering av smittskyddsverksamheten och smittskyddslagen gjorts av Socialstyrelsen och överlämnats till Socialdepartementet. Det upplystes att regeringen aviserat en proposition i ämnet varför riksdagen inte borde föregripa kommande förslag från regeringen.
Socialstyrelsen överlämnade till regeringen sommaren 1993 en utvärdering av försöksverksamheterna i Malmö och Lund med utbyte av rena sprutor till narkotikamissbrukare. Utbytesverksamheten med rena sprutor till narkotikamissbrukare har därefter helt nyligen behandlats i regeringens skrivelse 1995/96:1. Regeringen påpekar att det inte gått att dra några säkra slutsatser om metodens effektivitet från smittspridningssynpunkt och att skälet till detta enligt regeringens uppfattning är att man i Sverige lyckats begränsa smittspridningen av hiv bland narkotikamissbrukare till en internationellt sett mycket låg nivå. Regeringen anser att verksamheten även i fortsättningen bör ha karaktären av försök och att det inte finns skäl att stoppa verksamheterna i Lund och Malmö. Utskottet delade i betänkandet 1995/96:SoU5 regeringens uppfattning att den pågående utbytesverksamheten med sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare inte bör avbrytas. Utskottet uttalade bl.a. följande (s. 7).
Verksamheterna bör även fortsättningsvis ha karaktären av försök och syfta till att söka vetenskapligt stöd för dess värde i kampen mot aids. - - - Utskottet förutsätter att huvudmannen dokumenterar utbytesverksamheten och att Socialstyrelsen förstärker sina insatser för att fortlöpande följa verksamheterna och utvärderar dessa. - - -
Utskottets bedömning
I propositionen framhålls att infektion av hiv är ett stort mänskligt och socialt problem. Den av regeringen aviserade utvärderingen av smittskyddslagen skall enligt regeringen ges ett brett perspektiv, och den rättsliga regleringen av åtgärder mot spridning av hiv skall övervägas särskilt, oavsett om åtgärderna regleras i smittskyddslagen eller i annan lag. Den faktiska tillämpningen av smittskyddslagen skall bli belyst och såväl de positiva som negativa effekterna av lagen kartläggas och analyseras. Särskilt bör internationella erfarenheter av åtgärder för att hindra smittspridning av hivinfektion uppmärksammas, framgår det av propositionen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att den utvärdering av smittskyddet som nu förbereds bör ha en bred ansats. Utskottet förutsätter att även det förebyggande arbetet mot hiv och aids kommer att behandlas. Det huvudsakliga syftet med nu aktuella motioner får härigenom anses tillgodosett. Motionerna So4 (m) yrkande 2, So7 (mp) yrkandena 1 och 2, So405 (m) yrkande 2, So420 (mp) yrkande 1 samt So472 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
Lagreglering av anmälningspliktiga sjukdomar som inte är samhällsfarliga
Motionen
I motion 1995/96:So5 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om att det bör vara riksdagen som bestämmer vilka smittsamma sjukdomar som skall vara anmälningspliktiga (yrkande 2). Enligt motionärernas mening bör riksdagen, i enlighet med gällande rätt, besluta om vilka smittsamma sjukdomar som skall vara anmälningspliktiga. Redan i dag möjliggör lagen ett snabbt ingripande, menar motionärerna.
Propositionen
Smittsamma sjukdomar indelas enligt smittskyddslagen i samhällsfarliga och övriga smittsamma sjukdomar. De samhällsfarliga sjukdomarna omfattar i första hand sådana sjukdomar som kan utgöra ett allvarligt hot mot befolkningens hälsotillstånd. De samhällsfarliga och vissa övriga smittsamma sjukdomar är anmälningspliktiga och anges i en bilaga till smittskyddslagen. Anmälningsplikten gäller för läkare som i sin verksamhet konstaterar att någon har smittats. Anmälan skall göras till smittskyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet och i vissa fall även till kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. I bilagan till smittskyddslagen är de samhällsfarliga sjukdomarna indelade i tre grupper; de som även skall anmälas till kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet (bilagan 1.2), de veneriska sjukdomarna (bilagan 1.3) och de övriga samhällsfarliga sjukdomarna (bilagan 1.1). Övriga anmälningspliktiga sjukdomar är indelade i två grupper; de som även skall anmälas till kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet (bilagan 2.2) och övriga (bilagan 2.1).
En person som har drabbats av en samhällsfarlig sjukdom kan i vissa fall bli föremål för tvångsåtgärder från samhällets sida. De samhällsfarliga sjukdomarna bör därför enligt propositionen vara reglerade i lag. När det gäller de övriga anmälningspliktiga sjukdomarna kan personer med sådan smitta inte utsättas för något tvång från samhällets sida. Vilka andra smittsamma sjukdomar än de samhällsfarliga som bör vara anmälningspliktiga kan dessutom variera i ett kort tidsperspektiv. Det är därför enligt propositionen en fördel om förfarandet i samband med påförande och avförande av sjukdomar från en sådan lista kan förenklas och framför allt göras mindre tidskrävande. Regeringen bör därför i förordning få föreskriva vilka smittsamma sjukdomar som, utöver de samhällsfarliga, skall vara anmälningspliktiga. Detta innebär att dessa sjukdomar kommer att upptas i en bilaga till smittskyddsförordningen (1989:301) i stället för till själva lagen. En konsekvens härav blir att regeringen också kommer att föreskriva vilka av dessa sjukdomar som skall föranleda anmälan till den kommunala nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens inställning att det finns fördelar med ett förenklat och mindre tidskrävande förfarande vid påförande och avförande av sjukdomar från listan över anmälningspliktiga sjukdomar. Vilka sjukdomar som bör vara anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen kan nämligen variera i ett kort tidsperspektiv. När det gäller sådana anmälningspliktiga sjukdomar som inte är samhällsfarliga kan enskilda personer inte utsättas för tvångsåtgärder enligt smittskyddslagen. Utskottet ställer sig därför bakom propositionens förslag om att det bör ankomma på regeringen att - utom såvitt avser de samhällsfarliga sjukdomarna - föreskriva vilka smittsamma sjukdomar som skall vara anmälningspliktiga. Mot bakgrund härav tillstyrker utskottet propositionens förslag i denna del och avstyrker motion So5 (fp) yrkande 2.
Identitetsuppgifter
Motionen
I motion 1995/96:So5 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om avidentifiering av anmälningspliktiga sjukdomar (yrkande 3). Huvudregeln bör enligt motionärerna vara att anmälningar som gäller anmälningspliktiga sjukdomar inte skall innehålla identitetsuppgifter. Motionärerna motsätter sig därför propositionens förslag om att anmälningar om icke-veneriska anmälningspliktiga sjukdomar, som inte är samhällsfarliga, skall innehålla sådana uppgifter. Det är nämligen den behandlande läkaren, och inte smittskyddsläkaren, som bör ge råd och information om hur patienten skall sköta sig, anförs det i motionen.
Propositionen
Enligt den nuvarande lagen skall en anmälan om en samhällsfarlig sjukdom innehålla uppgifter om den smittades identitet, den sannolika smittkällan, de sannolika smittvägarna, de förhållningsregler som läkaren meddelat, de åtgärder som läkaren vidtagit för att förhindra smittspridning och andra uppgifter för betydelse av smittskyddet. En anmälan om en venerisk sjukdom skall dock inte innehålla uppgift om personens identitet och den sannolika smittkällan. En anmälan som avser en annan anmälningspliktig sjukdom än en samhällsfarlig skall enligt lagen innehålla de uppgifter som behövs för att kunna följa sjukdomens utbredning. Den skall inte innehålla uppgift om den smittades identitet.
I propositionen föreslås att alla anmälningspliktiga sjukdomar utom de veneriska skall anmälas med uppgift om den smittades identitet. Om de smittade personernas identitet inte framgår av anmälan kan det enligt propositionen medföra att åtgärder för att begränsa smittspridningen hindras eller fördröjs. Det är ofta av vikt att det t.ex. snabbt går att utreda var smittkällan är. Utredningsarbetet underlättas i det avseendet om den smittades identitet är känd. Det kan också, sägs det i propositionen, vara av stor betydelse att smittskyddsläkaren med sitt kunnande och sin erfarenhet kan ge råd och information i det enskilda fallet. För att underlätta smittskyddsarbetet bör därför huvudregeln vara att identitetsuppgifterna skall anges, framgår det av propositionen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av att olika åtgärder för att begränsa spridningen av smittsamma sjukdomar inte hindras eller fördröjs. Förslaget i propositionen om att alla anmälningspliktiga sjukdomar utom de veneriska skall anmälas med uppgift om den smittades identitet bör enligt utskottets mening bifallas. Utskottet tillstyrker sålunda propositionen i denna del och avstyrker motion So5 (fp) yrkande 3.
Provtagning
Motionerna
I motion 1994/95:So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om provtagning av hiv (yrkande 9). Provtagningen fyller enligt motionärerna en viktig funktion i kampen mot hiv. Det är därför viktigt att provtagningen görs både i form av screening och med avidentifierade tester för att få en effektiv övervakning av epidemin. Samtidigt måste en lättillgänglig provtagning finnas för människor som själva är oroliga för att de kan vara hivinfekterade, anförs det i motionen.
I motion 1994/95:So465 av Tanja Linderborg m.fl. (v) hemställer motionärerna att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad anonymitet (yrkande 4). Det finns enligt motionärerna många som skulle vilja genomgå en hivtest men som avstår av rädsla för de åtgärder som myndigheterna kan tillgripa om testet visar sig vara positivt. Motionärerna föreslår därför en ändring i patientjournallagen (1985:562).
Bakgrund och tidigare behandling
Bestämmelser om anonymitet vid hivtestning finns i 18 § patientjournallagen (1985:562). Enligt detta stadgande får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om undantag från regeln att patientjournal alltid skall innehålla uppgift om patientens identitet, såvitt gäller provtagning för viss sjukdom. Regeringen har med stöd av bemyndigandet utfärdat en särskild förordning (1986:198) om provtagning för infektion av HIV. I denna anges att föreskriften i patientjournallagen om identitetsuppgifter i en patientjournal inte skall tillämpas i samband med provtagning för infektion av hiv, om patienten begär att sådant prov tas anonymt. Föreskriften i patientjournallagen skall dock tillämpas om resultatet av provtagningen visar att patienten har antikroppar mot sådant virus.
Frågan om fullständig anonymitet vid hivtest har flera gånger tidigare behandlats av utskottet. I betänkandet 1988/89:SoU9 vidhöll utskottet sin tidigare uppfattning att en fullständig anonymitet vid hivtest skulle rubba grunderna för smittskyddslagens tillämpning. Enligt utskottets uppfattning skulle det bli mycket svårt att försvara en lagstiftning som innehåller möjligheter till ibland synnerligen ingripande tvångsåtgärder, om samhället samtidigt ger patienter möjlighet att vara anonyma även efter ett positivt test och därigenom undandra sig lagens åtgärder. Motionen (vpk) avstyrktes (res. fp,vpk).
Utskottet har härefter i olika betänkanden (se bl.a. bet. 1993/94:SoU20) avstyrkt olika motioner som rör hivtest, framför allt med hänvisning till att Socialstyrelsens utvärdering av smittskyddsverksamheten och smittskyddslagen var föremål för beredning i regeringskansliet.
Utskottets bedömning
En parlamentarisk utredning med uppdrag att utvärdera smittskyddslagen m.m. kommer som tidigare nämnts att tillsättas. Utvärderingen skall enligt regeringen ha ett brett perspektiv och omfatta den rättsliga regleringen av åtgärder mot spridning av hiv, oavsett om dessa regleras i smittskyddslagen eller i annan lag. Utskottet förutsätter att regleringen av provtagningsverksamheten då också behandlas. Riksdagen bör enligt utskottets mening inte föregripa den kommande utredningens arbete. Utskottet avstyrker därför motion So405 (m) yrkande 9. Även motion So465 (v) yrkande 4 avstyrks.
Patientens kostnader för behandling
Motionen
I motion 1994/95:So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar om en sådan ändring av smittskyddslagen att såväl konsultation som behandling vid samhällsfarlig sjukdom skall vara kostnadsfri för patienten, oavsett om denne vänder sig till den offentliga sjukvården eller till försäkringsansluten privatpraktiserande läkare (yrkande 10). Motionärerna avvisar den åtskillnad som görs mellan offentlig och enskild vård. Frihet för patienten att välja vårdgivare är särskilt viktig när det gäller en sexuellt överförbar sjukdom, anförs det i motionen.
Bakgrund och tidigare behandling
Enligt 63 § smittskyddslagen skall all undersökning, vård och behandling som behövs från smittskyddssynpunkt vid en samhällsfarlig sjukdom vara gratis för patienten inom landstingets hälso- och sjukvård. En undersökning som utförs av en läkare i privat verksamhet för att utreda om någon har smittats av en samhällsfarlig sjukdom är gratis för patienten, om läkaren är husläkare enligt lagen (1993:588) om husläkare eller får ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning (SFS 1993:1657). Från och med den 1 januari 1996 görs dock ingen hänvisning till husläkarlagen enligt vad riksdagen beslutat våren 1995 (prop. 1994/95:195, bet. 1994/95:SoU24, rskr. 383, SFS 1995:843).
I proposition 1988/89:5 Ny smittskyddslag m.m. (nuvarande lag) framhölls att det är av utomordentligt stor betydelse för smittskyddet att man i så stor utsträckning som möjligt underlättar för den enskilde att ta kontakt med hälso- och sjukvården. Alla sjukvårdsbesök inom den landstingskommunala vården, som görs med anledning av en samhällsfarlig sjukdom, bör därför vara gratis för den enskilde. Detta bör, framhölls det i propositionen, gälla både den undersökning och utredning som görs för att fastställa om en sådan sjukdom föreligger, och den efterföljande vård och behandling som sjukdomen kräver. För den som väljer att vända sig till en privatpraktiserande läkare vid misstanke om en samhällsfarlig sjukdom skall besök för att utreda om en samhällsfarlig sjukdom föreligger vara gratis, medan patientavgift skall erläggas vid besök för vård eller behandling.
Vid socialutskottets behandling av propositionen i betänkandet 1988/89:SoU9 delade utskottet uppfattningen att det är av grundläggande betydelse för ett fungerande smittskydd att var och en som smittats av en samhällsfarlig sjukdom söker läkare för undersökning och att kontakterna med sjukvården därför måste underlättas så mycket som möjligt. Att göra besöken inom den landstingskommunala sjukvården gratis för patienten är en väg till detta mål, anförde utskottet. Det är likaså värdefullt att besök hos en privatpraktiserande läkare, för att utreda om en samhällsfarlig sjukdom föreligger, är gratis. Då det gäller vård och behandling delade utskottet den uppfattning som framfördes i propositionen att patientavgift bör erläggas om vård och behandling ges av en privatpraktiserande läkare. Ett motionsyrkande (m) om att all undersökning, vård och behandling som behövs från smittskyddssynpunkt vid en samhällsfarlig sjukdom skall vara gratis för patienten, om åtgärderna utförs inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården eller av en privat verksam läkare, om denne är ansluten till sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, avstyrktes (res. m).
Även i betänkandet 1990/91:SoU5 behandlade utskottet en motion (m) som motsvarar den nu aktuella. Utskottet fann då inte någon anledning att ändra sin inställning i frågan. I betänkandet 1991/92:SoU5 behandlades också en liknande motion. Mot bakgrund av det arbete som pågick när det gäller olika frågor som rör hiv/aidsproblematiken avstyrktes motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare uttalat att patientavgift bör erläggas när vård och behandling för en samhällsfarlig sjukdom ges av privatpraktiserande läkare. Utskottet, som inte nu finner anledning att ändra inställning i denna fråga, avstyrker motion So405 (m) yrkande 10.
Vissa frågor om tvångsisolering
Motionerna
I motion 1995/96:So4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar att tvångsisolering skall kunna ske även på privata sjukhus som är godkända för vård av patienter med samhällsfarliga sjukdomar (yrkande 1).
I motion 1995/96:So6 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av en omprövningsklausul som innebär förnyad prövning efter sex månader för den som tvångsisoleras enligt smittskyddslagen (yrkande 2). Vidare begärs ett tillkännagivande om att Socialstyrelsens regionala organ, som är ett neutralt organ, och inte smittskyddsläkaren skall göra denna omprövning (yrkande 3). Motionärerna hemställer om en ändring av smittskyddslagen som innebär att det införs en tidsgräns för när omprövning av beslut om tvångsisolering skall ske. Denna prövning bör enligt motionärerna företas av Socialstyrelsens regionala organ för att öka rättssäkerheten för den som blivit utsatt för ett beslut om tvångsisolering. Enligt motionärerna kan den som tvångsisoleras inte få sin sak prövad utan att riskera livstidsinternering. En omprövning bör enligt motionärerna göras efter sex månader.
Bakgrund och tidigare behandling
Enligt 38 § smittskyddslagen skall länsrätten, på ansökan av smittskyddsläkaren, besluta om tvångsisolering av den som för smitta av en samhällsfarlig sjukdom, om den smittade inte frivilligt medverkar till de åtgärder som behövs för att hindra smittspridning. Ett sådant beslut skall också fattas om det finns grundad anledning anta att den smittade inte följer meddelade förhållningsregler och underlåtenheten innebär en uppenbar risk för smittspridning. Om länsrättens beslut om tvångsisolering inte kan avvaktas utan fara, skall smittskyddsläkaren meddela beslut om tvångsisolering. Smittskyddsläkarens beslut skall omedelbart underställas länsrättens prövning (39 §). Tvångsisolering skall ske på ett sjukhus som drivs av ett landsting (38 §). Tvångsisolering får pågå under högst tre månader från den dag den smittade på grund av beslut om isolering togs in på sjukhus. Efter ansökan av smittskyddsläkaren får länsrätten besluta att tvångsisolering skall fortsätta utöver den angivna längsta tiden. Ett sådant beslut får avse högst sex månader åt gången. En ansökan om fortsatt tvångsisolering skall ha kommit in till länsrätten innan tiden för gällande beslut om tvångisolering har löpt ut. När det inte längre finns skäl för tvångsisolering skall smittskyddsläkaren ofördröjligen besluta att tvångs-isoleringen skall upphöra. Om den tvångsisolerade begär att tvångsisoleringen skall upphöra, är smittskyddsläkaren skyldig att ofördröjligen besluta i frågan (40-42 §§). Ett sådant beslut får överklagas hos länsrätten (52 §).
I proposition 1988/89:5 Ny smittskyddslag m.m. anfördes att tvångsisolering bör ske på sjukhus som drivs av en landstingskommun med hänsyn till behovet av medicinska bedömningar avseende bl.a. infektionsrisker och den isolerades psykiska tillstånd. Med sjukhus avses detsamma som i hälso- och sjukvårdslagen, dvs. en sjukvårdsinrättning för intagning av den som behöver sluten vård, framgår det av propositionen. Något krav på att tvångsisolering skall ske på ett sjukhus av en viss storlek eller med en viss inriktning borde enligt propositionen inte ställas upp.
Vid utskottets behandling av ovan nämnda proposition i betänkandet 1988/89:SoU9 behandlades även en motion (m) som motsvarar den nu aktuella So4. Utskottet uttalade därvid följande (s. 12).
Utskottet delar uppfattningen att tvångsisolering skall ske på ett sjukhus, som är utrustat på ett sådant sätt och har den personal som behövs för att kravet på ett gott medicinskt och psykosocialt omhändertagande av den tvångsisolerade skall vara uppfyllt. Dessa förutsättningar kan i och för sig vara uppfyllda såväl vid ett sjukhus som drivs av en landstingskommun som vid ett sjukhus som drivs av en annan huvudman. Utskottet är emellertid inte berett att föreslå att ett sjukhus med enskild huvudman skall få ta ansvaret för de olika tvångsbefogenheter som lagen medger. Utskottet tillstyrker således propositionens förslag att tvångsisolering skall ske på ett sjukhus som drivs av en landstingskommun och avstyrker motionen - - - . (res. m)
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att tvångsisolering enligt smittskyddslagen skall ske på sjukhus som drivs av ett landsting. Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag till ändring av 38 § smittskyddslagen och avstyrker motion So4 (m) yrkande 1.
Ett beslut om tvångsisolering enligt smittskyddslagen gäller under högst tre månader. Därefter skall frågan om isolering åter prövas. Ett beslut om fortsatt tvångsisolering gäller under högst sex månader. Därefter omprövas frihetsberövandet var sjätte månad. Den som utsatts för tvångsisolering kan dessutom när som helst få till stånd en prövning av behovet av tvångs- isolering. Såväl frågan huruvida tvångsisolering skall ske som frågor om förlängning av isoleringstiden skall prövas av domstol.
Gällande bestämmelser innebär redan en för den enskilde längre gående rättssäkerhet än som förordas i motion So6 (v) yrkandena 2 och 3. Yrkandena avstyrks.
Forskning om hiv/aids
Motionen
I motion 1994/95:So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om forskning rörande hiv/aids (yrkande 11). Motionärerna framhåller att forskningen är livsviktig för att vi skall hitta ett vaccin mot hiv samt hitta rätt behandling för både aidssjuka och symtomfria hivsmittade. En satsning på hiv/aidsforskning bör sålunda vara en prioriterad uppgift, anförs det.
Bakgrund och tidigare behandling
Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har antagits av riksdagen på grundval av proposition 1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet. 1987/88:SoU10, rskr. 165). Handlingsprogrammet innefattar information till allmänheten och särskilda grupper med s.k. riskbeteende. Det omfattar också stöd till förebyggande insatser inom narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning. Statliga bidrag till forskningen lämnas till Socialvetenskapliga forskningsrådet och till Medicinska forskningsrådet. Även Folkhälsoinstitutet stöder viss forskning på området.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av forskning rörande hiv och aids och förutsätter att regeringen även fortsättningsvis beaktar behovet av resurser för sådan forskning. Mot bakgrund av de satsningar som för närvarande görs på området anser utskottet att motion So405 (m) yrkande 11 är tillgodosedd. Yrkandet avstyrks därmed.
Lagförslagen i övrigt
Utskottet har inte något att erinra mot förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen i den mån det inte har behandlats under föregående avsnitt. Övriga lagförslag i propositionen föranleder inte heller något uttalande från utskottets sida. Utskottet tillstyrker lagförslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande smittskyddslagens bestämmelser om hiv
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:So5 yrkande 1, 1995/96:So6 yrkande 1 samt 1994/95:So465 yrkandena 1, 2 och 5,
res. 1 (v)
2. beträffande kontaktspårning
att riksdagen avslår motion 1994/95:So405 yrkande 8,
3. beträffande utvärdering av smittskyddslagen
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:So4 yrkande 2, 1995/96:So7 yrkandena 1 och 2, 1994/95:So405 yrkande 2, 1994/95:So420 yrkande 1 samt 1994/95:So472 yrkandena 1 och 2,
res. 2 (mp)
4. beträffande anmälningspliktiga sjukdomar
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:So5 yrkande 2 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen såvitt avser 3, 4 och 22 §§ smittskyddslagen samt bilagan till smittskyddslagen,
res. 3 (fp)
5. beträffande identitetsuppgifter
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:So5 yrkande 3 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen såvitt avser 23 §,
res. 4 (m, fp)
6. beträffande provtagning
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So405 yrkande 9 och 1994/95:So465 yrkande 4,
res. 5 (v)
7. beträffande patientens kostnader
att riksdagen avslår motion 1994/95:So405 yrkande 10,
res. 6 (m)
8. beträffande tvångsisolering på sjukhus med enskild huvudman
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:So4 yrkande 1 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen såvitt avser 38 §,
res. 7 (m)
9. beträffande omprövning av tvångsisolering
att riksdagen avslår motion 1995/96:So6 yrkandena 2 och 3,
10. beträffande förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen i övrigt
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen i den mån det inte behandlats under föregående moment,
11. beträffande forskning om hiv
att riksdagen avslår motion 1994/95:So405 yrkande 11,
12. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
b) lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
c) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
d) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Stockholm den 21 november 1995
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
Närvarande: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kds), Christin Nilsson (s) och Annika Jonsell (m).
Reservationer
1. Smittskyddslagens bestämmelser om hiv (mom. 1)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 8 börjar med Utskottet vill och slutar med motionsyrkanden. bort ha följande lydelse:
Europarådet har år 1989 antagit vissa rekommendationer om etiska frågor och hiv inom hälso- och sjukvården. I dessa rekommendationer tar man avstånd från hivrelaterade frihetsberövanden. Sverige reserverade sig mot rekommendationerna eftersom de stod i strid med svensk lagstiftning. Det är nu enligt utskottet dags att Sverige återtar sin reservation och i stället följer Europarådets rekommendationer.
Utskottet ställer sig i och för sig positivt till att en parlamentarisk utredning tillsätts för utvärdering av smittskyddslagen men anser att ett kommande utredningsförslag inte kan avvaktas när det gäller smittskyddslagens bestämmelser om hiv. Hivinfekterade bör sålunda enligt utskottets mening inte omfattas av smittskyddslagen, och regeringen bör därför snarast återkomma med ett förslag till de lagändringar som behövs.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So6 (v) yrkande 1 samt So465 (v) yrkandena 1 och 5 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande smittskyddslagens bestämmelser om hiv
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:So6 yrkande 1 och 1994/95:So465 yrkandena 1 och 5 samt med avslag på motionerna 1995/96:So5 yrkande 1 och 1994/95:So465 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Utvärdering av smittskyddslagen (mom. 3)
Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 11 börjar med Utskottet delar och slutar med 1 och 2 avstyrks. bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att utvärderingen av smittskyddslagen bör ha en bred ansats och förutsätter att även det förebyggande arbetet mot hiv och aids kommer att behandlas av utredningen. Det är enligt utskottets mening viktigt att man inte nöjer sig med det arbete som hittills har skett för att minska spridningen av hivsmitta utan arbetar för att finna ytterligare metoder att minska smittspridningen.
Vidare anser utskottet att den s.k. bastuklubbslagens följder för hivpreventionen bör utredas. Det finns nämligen enligt utskottet anledning att befara att denna lag motverkar sitt syfte och försvårar förebyggande arbete, som t.ex. aidsinformation och kondomutdelning. Även utbytesverksamheten med rena sprutor till narkotikamissbrukare bör omfattas av den utvärdering som nu förbereds, anser utskottet.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So7 (mp) yrkandena 1 och 2, So420 (mp) yrkande 1 samt So472 (mp) yrkandena 1 och 2 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So4 (m) yrkande 2 och So405 (m) yrkande 2 får anses tillgodosedda och avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utvärdering av smittskyddslagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:So7 yrkandena 1 och 2, 1994/95:So420 yrkande 1 och 1994/95:So472 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1995/96:So4 yrkande 2 och 1994/95:So405 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Anmälningspliktiga sjukdomar (mom. 4)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 12 börjar med Utskottet delar och slutar med yrkande 2. bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att regeringen skall besluta vilka andra sjukdomar än de samhällsfarliga som skall vara anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen. Utskottet anser dock inte att de skäl som anförts i propositionen för en ändring av gällande regler är övertygande. Nuvarande bestämmelser möjliggör nämligen enligt utskottets mening ett tillräckligt snabbt förfarande vid påförande och avförande av sjukdomar från listan över anmälningspliktiga sjukdomar.
Det bör enligt utskottet även fortsättningsvis ankomma på riksdagen att besluta om vilka smittsamma sjukdomar som skall vara anmälningspliktiga. Utskottet föreslår därför att riksdagen, med bifall till motion So5 (fp) yrkande 2, avslår propositionens förslag till ändring av smittskyddslagen i denna del.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande anmälningspliktiga sjukdomar
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:So5 yrkande 2 dels avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen såvitt avser 3 och 4 §§ smittskyddslagen, dels med anledning av propositionen beslutar att 22 § smittskyddslagen och bilagan till smittskyddslagen skall ha följande som Reservantens förslag betecknade lydelser,
Propositionens Reservantens förslag förslag
22 §
En läkare som i sin verksamhet konstaterar att någon har smittats av en annan anmälningspliktig sjukdom än en samhällsfarlig sjukdom skall anmäla detta till smittskyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet. Anmälan skall göras även beträffande annan sjukdom som är eller som misstänks vara smittsam, om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i en elakartad form.
Anmälningsskyldighet enligt första stycket första meningen gäller även för en läkare som i samband med obduktion finner smitta av en annan anmälningspliktig sjukdom än en samhällsfarlig sjukdom. Motsvarande gäller för en läkare vid mikrobiologiskt laboratorium, som vid analys finner smittämne av en sådan sjukdom. Regeringen får Vid fall av meddela sjukdom som avses i föreskrifter om att 2.2 bilagan till anmälan om denna lag skall förhållande som anmälan göras även avses i första till den kommunala eller andra stycket nämnd som fullgör även skall göras uppgifter inom till den kommunala miljö- och nämnd som fullgör hälsoskyddsområdet. uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.
Bilaga
Anmälningspliktiga sjukdomar
Samhällsfarliga 1 Samhällsfarliga sjukdomar sjukdomar
1.1 difteri 1.1 difteri
fläckfeber fläckfeber
gula gula febern febern
hepatit B hepatit B
hepatit C hepatit C
hepatit D hepatit D
hepatit hepatit non A non B non A non B
non C non D non E non C non D non E
meningokockinfektio meningokockinfektio n n
polio polio
tuberkulos tuberkulos
virala virala hemorragiska febrar hemorragiska febrar
exkl. nefropathia exkl. nefropathia epidemica epidemica
återfallsfeber återfallsfeber
1.2 hepatit A 1.2 hepatit A
hepatit E hepatit E
kolera kolera
mjältbrand mjältbrand
paratyfoidfeber paratyfoidfeber
pest pest
rabies rabies
salmonellainfektion salmonellainfektion
shigellainfektion shigellainfektion
tyfoidfeber tyfoidfeber
1.3 gonorré 1.3 gonorré
infektion infektion av HIV (humant) av HIV (humant
immunbristvirus) immunbristvirus)
klamydiainfektion klamydiainfektion
syfilis syfilis
ulcus ulcus molle molle
2 Andra anmälningspliktiga
sjukdomar än samhällsfarliga
2.1 amöbainfektion
hemorragisk nefrosonefrit
infektioner orsakade av aty-
piska mykobakterier
malaria
stelkramp
trikinos
tularemi
2.2 botulism
campylobacter
giardia lamblia
legionärssjuka
listerios
papegojsjuka
toxoplasmainfektion
4. Identitetsuppgifter (mom. 5)
Sten Svensson (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m) och Annika Jonsell (m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 13 börjar med Utskottet delar och slutar med yrkande 3. bort ha följande lydelse:
Det är den behandlande läkaren och inte smittskyddsläkaren som i första hand skall ge patienten information och råd. En anmälan som rör en annan anmälningspliktig sjukdom än en samhällsfarlig bör därför enligt utskottets mening inte innehålla några uppgifter om den smittades identitet. Mot bakgrund härav anser utskottet, i likhet med vad som anförts i motion So5 (fp) yrkande 3, att det saknas skäl att ändra gällande bestämmelser i detta hänseende. Sålunda anser utskottet att riksdagen, med bifall till motionsyrkandet, bör avslå propositionsförslaget i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande identitetsuppgifter
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:So5 yrkande 3 och med anledning av propositionen beslutar att 23 § smittskyddslagen skall ha följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse,
Propositionens Reservanternas förslag förslag
23 §
En anmälan enligt En anmälan enligt 22 § skall 22 § skall innehålla uppgift innehålla de om den smittades uppgifter som identitet samt de behövs för att övriga uppgifter kunna följa som behövs för att sjukdomens kunna följa utbredning. Den sjukdomens skall inte utbredning. På innehålla uppgift begäran av om den smittades smittskyddsläkaren identitet. På eller den kommunala begäran av nämnd som fullgör smittskyddsläkaren uppgifter inom eller den kommunala miljö- och nämnd som fullgör hälsoskyddsområdet uppgifter inom är den läkare som miljö- och gjort anmälan hälsoskyddsområdet skyldig att lämna är dock den läkare smittskyddsläkaren som gjort anmälan eller nämnden även skyldig att lämna andra uppgifter av smittskyddsläkaren betydelse för deras eller nämnden smittskyddsarbete. uppgift om identiteten samt andra uppgifter av betydelse för deras smittskyddsarbete.
5. Provtagning (mom. 6)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 15 börjar med En parlamentarisk och slutar med 4 avstyrks. bort ha följande lydelse:
En parlamentarisk utredning med uppdrag att utvärdera smittskyddslagen skall tillsättas. Utvärderingen skall enligt regeringen ha ett brett perspektiv och omfatta den rättsliga regleringen av åtgärder mot spridning av hiv, oavsett om dessa regleras i smittskyddslagen eller i annan lag.
Utskottet har erfarit att många människor i dag avstår från att genomgå ett hivtest av rädsla för de åtgärder som myndigheterna kan tillgripa om testet skulle visa sig vara positivt. När det gäller bekämpningen av hiv och aids är det utomordentligt viktigt att alla som misstänker att de kan ha smittats av hiv låter testa sig. Enligt utskottets mening bör därför utredningen särskilt ta sikte på en ändring av gällande bestämmelser så att hivtest i framtiden kan utföras med möjlighet till anonymitet även om hivtestet skulle visa att en hivinfektion föreligger. Regeringen bör härefter snarast vidta de åtgärder som erfordras för att göra detta möjligt.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So465 (v) yrkande 4 ge regeringen till känna. Motion So405 (m) yrkande 9 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande provtagning
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So465 yrkande 4 och med avslag på motion 1994/95:So405 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Patientens kostnader (mom. 7)
Sten Svensson, Leif Carlson, Birgitta Wichne och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 16 börjar med Utskottet har och slutar med yrkande 10. bort ha följande lydelse:
Inom landstingets hälso- och sjukvård är såväl undersökning som vård och behandling för en samhällsfarlig sjukdom gratis för patienten. Om patienten väljer att gå till en privatpraktiserande läkare är det endast undersökningen som är gratis. Frihet att välja vårdgivare är dock enligt utskottets mening särskilt viktig när det är fråga om sexuellt överförbara sjukdomar, och när det gäller hiv torde valfriheten vara av avgörande betydelse för om patienten med förtroende skall vända sig till sjukvården.
Utskottet avvisar därför bestämt den åtskillnad mellan offentlig och enskild vård som här görs och anser att vård och behandling vid en samhällsfarlig sjukdom skall vara kostnadsfri för patienten oberoende av vilken läkare denne anlitar. Utskottet föreslår därför att riksdagen, med bifall till motion So405 (m) yrkande 10, beslutar om en ändring av 63 § smittskyddslagen i enlighet med vad som nu anförts.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande patientens kostnader
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So405 yrkande 10 dels beslutar att 63 § smittskyddslagen skall ha följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse, dels beslutar om sådan ändring av ingressen till det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen som föranleds härav,
Lydelse enligt lag Reservanternas (1995:843) förslag
63 §
All undersökning, All undersökning, vård och behandling vård och behandling som behövs från som behövs från smittskyddssynpunkt smittskyddssynpunkt vid en vid en samhällsfarlig samhällsfarlig sjukdom skall vara sjukdom skall vara gratis för gratis för patienten inom patienten om landstingets hälso- åtgärderna utförs och sjukvård. inom landstingets hälso- och sjukvård En undersökning som eller av en läkare utförs av en läkare i privat i privat verksamhet verksamhet, om för att utreda om läkaren får någon har smittats ersättning enligt av en lagen (1993:1651) samhällsfarlig om sjukdom är gratis läkarvårdsersättnin för patienten, om g. läkaren får ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättnin g. De läkemedel som behövs från smittskyddssynpunkt vid behandling av en samhällsfarlig sjukdom skall vara gratis för patienten.
Bestämmelserna i denna paragraf om gratis förmåner för patienter gäller den som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
7. Tvångsisolering på sjukhus med enskild huvudman (mom. 8)
Sten Svensson, Leif Carlson, Birgitta Wichne och Annika Jonsell (alla m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 18 börjar med Utskottet vidhåller och slutar med yrkande 1. bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin uppfattning att tvångsisolering skall ske på ett sjukhus som uppfyller kravet på ett gott medicinskt och psykosocialt omhändertagande av den tvångsisolerade. Dessa förutsättningar kan enligt utskottet mycket väl vara uppfyllda vid ett sjukhus som drivs av en annan huvudman än ett landsting. Mot bakgrund härav anser utskottet att även ett sådant sjukhus skall kunna anförtros uppgiften att omhänderta tvångsisolerade patienter.
Utskottet föreslår därför att riksdagen, med bifall till motion So4 (m) yrkande 1, skall besluta om en ändring av 38 § smittskyddslagen i enlighet med vad utskottet nu anfört.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande tvångsisolering på sjukhus med enskild huvudman
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:So4 yrkande 1 beslutar att 38 § smittskyddslagen skall ha följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse,
Propositionens Reservanternas förslag förslag
38 §
Länsrätten skall, på ansökan av smittskyddsläkaren, besluta om tvångsisolering av den som för smitta av en samhällsfarlig sjukdom, om den smittade inte frivilligt medverkar till de åtgärder som behövs för att hindra smittspridning. Ett sådant beslut skall också fattas om det finns grundad anledning anta att den smittade inte följer meddelade förhållningsregler och underlåtenheten innebär en uppenbar risk för smittspridning. Tvångsisolering Tvångsisolering skall ske på skall ske på sjukhus som drivs sjukhus. av ett landsting.
I propositionen framlagda lagförslag
Innehållsförteckning