Vissa åtgärder mot utsläpp av försurande ämnen och andra luftföroreningar
Betänkande 1994/95:JoU22
Jordbruksutskottets betänkande
1994/95:JOU22
Vissa åtgärder mot utsläpp av försurande ämnen och andra luftföroreningar
Innehåll
1994/95 JoU22
Sammanfattning
Utskottet behandlar här en proposition om godkännande av ett nytt protokoll till 1979 års Genèvekonvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Det nya protokollet syftar till ytterligare minskning av svavelutsläppen. Utskottet tillstyrker propositionen.
I propositionen redovisas vidare regeringens bedömning angående vissa miljöfrågor i övrigt, vilka innefattar bl.a. åtgärder mot utsläpp från småskalig vedeldning, ammoniakavgången från jordbruket och åtgärder för en slutlig avveckling av ozonnedbrytande ämnen.
I betänkandet behandlas vidare 76 motionsyrkanden, varav en stor del tar upp miljöfrågor som behandlats eller kommer att behandlas ingående i andra sammanhang. Utskottet konstaterar att många följdmotioner upprepar tidigare väckta yrkanden som nyligen behandlats ingående av riksdagen eller där riksdagen ännu ej hunnit fatta beslut. Utskottet avstyrker samtliga motioner men understryker i flera fall det angelägna i ett fortsatt aktivt arbete mot de miljöproblem som berörs i propositionen och motionerna.
Till betänkandet har fogats 9 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i proposition 1994/95:119 att riksdagen godkänner protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar där ytterligare minskning av svavelutsläppen behandlas.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner det nya protokollet till 1979 års Genèvekonvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar rörande ytterligare minskning av svavelutsläppen. Protokollet är en viktig fortsättning på det internationella samarbetet för att begränsa skador på miljö och hälsa av gränsöverskridande luftföroreningar.
Regeringen redovisar också inriktningen av det fortsatta arbetet mot försurningen samt åtgärder för att minska utsläppen från småskalig eldning med fasta bränslen och för att minska ammoniakavgången från jordbruket.
Vidare redovisar regeringen åtgärder för en slutlig avveckling av ozonnedbrytande ämnen samt åtgärder för att begränsa utsläppen av HFC-föreningar och andra närbesläktade växthusgaser.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1994/95:Jo31 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vedeldningens hälsorisker,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om installation av ackumulatorer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samtliga pannor och kaminer skall vara miljögodkända,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hälsoskyddsförordningen och kommunerna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om myndigheternas informationsansvar.
1994/95:Jo32 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt agerande internationellt för att begränsa sjöfartens svavelutsläpp,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det svenska nationella agerandet för att minska svavelutsläppen från sjöfarten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långsiktiga och tydliga regler för vedpannor.
1994/95:Jo33 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU medverkar till att stöd ges till Central- och Östeuropa så att dessa snabbt kan nå etappmålet i det nya protokollet inom LRTAP,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning i syfte att arbeta fram förslag om vägavgifter som syftar till minskad biltrafik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommuners möjlighet att inrätta miljözoner i känsliga tätortscentrum fr.o.m. den 1 januari 1996 vad avser tung trafik utvidgas till att omfatta också den lätta biltrafiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsstöd till hushåll för konvertering till typgodkänd panna med ackumulatortank,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stöd bör kunna utgå till jordbruket för åtgärder för att begränsa ammoniakavgång inom ramen för miljöprogrammet för jordbruket,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftfullt begränsningsarbete av växthusgaserna HFC, FC och svavelhexafluorid,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige internationellt och inte minst i Världsbankens ozonfond agerar kraftfullt för att fondens medel enbart satsas i helt ozonfri teknik samt i teknikprojekt utan starka växthusgaser.
1994/95:Jo34 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat handlingsprogram kring försurningsproblematiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utsläppen av kväveoxider skall minska till en nivå som naturen tål,
3. att riksdagen hos regeringen, i samarbete med våra grannländer, begär en utredning av försurningssituationen och åtgärdsbehovet i vår del av Europa,
4. att riksdagen beslutar om investeringsbidrag till installation av katalysator för större fartygsmotorer,
5. att riksdagen beslutar om att kommuner skall införa miljödifferentierade hamnavgifter för större fartyg,
6. att riksdagen begär att regeringen, tillsammans med andra berörda länder kring Östersjön och Nordsjön, beslutar om en sänkning av svavelhalten i sjöfartens bränslen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka för att regler skapas för att minska svavelhalten i olika fossila bränslen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka för att skärpta normer för bilavgaser skall tas fram,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka för att ta fram ett program för att minska transportbehovet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i den samlade redovisningen av försurningsproblematiken en strategi skall ingå som visar hur användningen av fossila bränslen skall minska till en nivå som miljön tål,
11. att riksdagen beslutar att det vid nybyggnation skall vara krav på installation av ackumulatortank för att få elda med fasta bränslen,
12. att riksdagen beslutar om investeringsbidrag till installation av ackumulatortank och till installation av miljövänliga bränslepannor,
13. att riksdagen av regeringen begär ett genomförande av en nationell kampanj om vedeldning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöstöden till och övriga regler kring jordbruket utformas så att utsläppen av kväveföreningar från jordbruket minskar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ammoniakutsläppen från jordbruket skall minska med 50 %,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöstöden till jordbruket utformas så att antalet djur inom jordbruket fördelas så att utsläppen av försurande ämnen och näringsämnen minimeras,
17. att riksdagen hos regeringen begär att Jordbruksverket m.fl. ges i uppdrag att utarbeta ett programförslag för att utveckla en ekologisk odling baserad på skärpta krav för att minimera utsläppen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall följa rekommendationerna om en sänkning av svavelutsläppen med 83 % som framgår av basscenariot (Scenario A5) från förhandlingarna om det nya svavelprotokollet,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur kväveoxidavgiften skall utvidgas till att även gälla industriella processer.
1994/95:Jo35 av Monica Green och Karin Olsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vedeldning.
1994/95:Jo36 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar anta målet att minska de svenska kväveoxidutsläppen med 70 % till år 2005,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förberedelserna inför den första granskningen av svavelprotokollet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella överenskommelser för att minska svavelhalten i fartygsbränslen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU bör verka för ett direktiv som reglerar svavelhalten i bränslen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överenskommelser om svavelhalten för sjöfarten i Östersjön,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om differentierade hamnavgifter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla pannor i tätort som är nyare än 15 år skall vara försedda med ackumulatortank år 2000,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla pannor nyare än 15 år utanför tätorter skall vara försedda med ackumulatortank år 2005,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i hälsoskyddslagen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas rätt att förbjuda vedeldning till förmån för biobränslebaserad fjärrvärme,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bygglovsplikt för ombyggnad av vedanläggningar i detaljplanelagt område,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering av tillkommande vedeldning i detaljplaner och energiplaner,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot icke miljögodkända pannor inom tätbebyggda områden,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk funktionskontroll för vedeldade pannor,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett större område skall omfattas av kraven på snabb nedmyllning och spridningsteknik,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rådgivning och information i syfte att minska ammoniakutsläppen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU bör arbeta för att EU antar en ammoniakpolicy,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att HCFC inte skall tillåtas ersätta CFC,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en generell avveckling av alla ozonnedbrytare till år 2000,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en miljöskatt på HCFC,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppslutningen kring 1992 års ändring av Montrealprotokollet,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av Montrealprotokollet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU skall verka för att EU instiftar regleringar för ozonnedbrytare på minst samma nivå som de svenska.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1994/95:Jo301 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en skogsskadekommission tillsätts i enlighet med vad som anförts i motionen,
1994/95:Jo302 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gränsöverskridande försurande nedfall,
1994/95:Jo645 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åtgärder bör vidtas för att minska utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och kolväten så att ozonbildningen vid markytan inte överstiger den nivå som naturen tål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot användning av HCFC,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lövskogsinslaget inom försurningskänsliga delar av landet bör öka i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändrad markanvändning av jordbruksmark och lövskogsdominerad mark till barrskogsdominerad mark förbjuds inom försurningskänsliga områden.
1994/95:Jo647 av Lars U Granberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en intensifiering av Sveriges ansträngningar för att på överstatlig nivå begränsa utsläppen av svavel- och kväveoxider,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att speciella forskningsinsatser krävs för att få klarhet i orsakerna till "blödande granar",
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ till en internationell kartläggning av problemet "blödande granar",
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Skogsstyrelsen bör få i uppdrag att organisera ett samarbete mellan regeringen, Skogsstyrelsen och skogsnäringens intressenter i internationella skogsfrågor.
1994/95:Jo680 av Sonja Fransson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Hallandssjukan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamheten med skogsmarkskalkning,
1994/95:Jo687 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för en ytterligare skärpning av Montrealprotokollet i enlighet med vad i motionen anförts,
25. att riksdagen beslutar förbjuda all användning av CFC från den 1 januari 1996,
26. att riksdagen beslutar förbjuda all användning av HCFC från den 1 januari 2000,
1994/95:T605 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bilaterala överenskommelser bör träffas om högsta svavelhalt i bunkerolja för färjerederier med trafik på svensk hamn.
1994/95:T617 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samma miljöklassning av fartygsbränslen som den som gäller för vägfordon, dvs. miljöklasserna 1, 2 och 3.
1994/95:N435 av Ronny Korsberg och Roy Ottosson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i miljöskyddslagen att kommunerna kan utfärda generella regler för vedeldning inom planlagt område.
Uppvaktning m.m.
Representanter för Svenska brandredskapsföreningen (Svebra) har inför utskottet anfört synpunkter och lämnat information rörande utbyte av halon i fasta brandsläckningsanläggningar.
En skrivelse har inkommit från Miljö- och hälsoskyddskontoret i Partille.
Utskottet
Inriktning av arbetet mot försurningen
Propositionen
I propositionen anförs att försurning av mark och vatten är ett av Sveriges allvarligaste och tydligaste miljöproblem. Orsaken till detta är utsläpp av kväve- och svavelhaltiga luftföroreningar. Mer än 90 % av svavelnedfallet och närmare 80 % av kvävenedfallet i Sverige kommer från andra länder. Om inte ytterligare åtgärder vidtas för att minska belastningen hotas den biologiska mångfalden och den svenska skogens produktionsförmåga, vilket kan ge mycket allvarliga konsekvenser för sysselsättning och samhällsekonomi.
Den totala belastningen av försurande nedfall i Sverige överskrider fem till tio gånger kritisk belastning, dvs. den nivå som naturen långsiktigt kan bära. I sydvästra Sverige skulle nedfallet behöva minska med 75 % räknat från 1980 års nivå.
Vid 1980-talets början var omkring 16 000 av Sveriges 85 000 sjöar så sura att känsliga arter hade minskat kraftigt i antal eller helt försvunnit. I 7 000 av dessa sjöar liksom i ca 6 000 kilometer rinnande vatten har situationen förbättrats under de senaste 15 åren genom kalkningsinsatser. Med kalkning kan vattnets surhetsgrad minskas, men det går inte att helt återställa vattnets ursprungliga biologi.
I de södra delarna av landet med stort försurningsnedfall förekommer grundvatten med påtagligt höjda aluminiumhalter. Till följd av att ledningar korroderar på grund av vattnets surhet är kopparhalterna starkt förhöjda i dricksvattnet från många enskilda brunnar. Koppar och aluminium i dricksvattnet innebär direkta hälsorisker.
Försurningsskadorna på skogen börjar också bli allt tydligare. I Skåne är 25 % och i Halland är 50 % av den äldre granen skadad. När det gäller tall är motsvarande andelar 65 respektive 77 %. Skadorna leder till kraftigt försämrad skogstillväxt till följd av minskad tillgång till viktiga näringsämnen för träden och utlösning av giftiga ämnen.
Redan 1988 i samband med propositionen Miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85, bet. JoU23, rskr. 373) ställde sig riksdagen bakom målsättningen att minska de svenska svavelutsläppen med 80 % till år 2000 räknat från 1980 års nivå. Detta mål har redan uppnåtts. Om utbudet och priserna för lågsvavliga oljor inte förändras kommer den nuvarande nivån på svavelutsläppen med nuvarande styrmedel inte att överskridas fram till år 2000. Om däremot priserna på lågsvavlig olja stiger kan det bli aktuellt att höja svavelskatten för att stabilisera svavelutsläppen på den nuvarande nivån.
Målet om att de svenska utsläppen av kväveoxider skall minska med 30 % mellan år 1980 och 1995 behandlades i samband med propositionen Miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85, bet. JoU23, rskr. 373). Riksdagen ställde sig då bakom detta mål. Samtidigt formulerades en ambition att studera vilka tekniska åtgärder som behövs för att halvera kväveoxidutsläppen mellan 1980 och 2000. Målet behandlades även i samband med propositionen En god livsmiljö (prop. 1990/91:90, bet. JoU30, rskr. 338). Regeringen ville vid detta tillfälle däremot avvakta att fastställa halveringsmålet för år 2000 till dess målet om en minskning med 30 % säkerställts. Riksdagen delade regeringens bedömning.
Möjligheterna att kraftigt minska de svenska kväveoxidutsläppen med nationella åtgärder har -- särskilt på trafikområdet -- visat sig vara begränsade. Parallellt med ett fortsatt aktivt nationellt arbete är det därför nödvändigt att driva också genomförandefrågorna i internationella sammanhang. En avgörande förutsättning för minskade kväveoxidutsläpp från trafiken är bl.a. att nya avgasregler kan antas inom EU.
Naturvårdsverket har i uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder för en 50-procentig reduktion av kväveoxidutsläppen till år 2005. För att möjliggöra en sådan minskning utreds bl.a. införande av avgaskrav för arbetsmaskiner, skärpta avgaskrav för tunga fordon liksom åtgärder inom luft- och sjöfart. Naturvårdsverkets rapport kommer att föreligga i januari 1996. Regeringen avser därefter att till riksdagen redovisa förslag dels till ett nytt mål för kväveoxidutsläppen dels till ytterligare åtgärder.
En viktig del av det internationella arbetet på försurningsområdet bedrivs inom Genèvekonventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) som funktionellt är knuten till ECE i Genève. Arbetet inom LRTAP har framför allt fått en stor betydelse för att sprida kunskaperna om luftföroreningarnas ursprung, spridningsmönster och om åtgärdsmöjligheter. Härigenom har också nya förutsättningar skapats för en ny generation av internationella miljöavtal som är effektiva både ur miljö- och kostnadssynpunkt.
Efter slutförandet av förhandlingarna om ett nytt svavelprotokoll har nu ett brett upplagt arbete påbörjats inom LRTAP för att utarbeta en strategi för utformningen av kommande internationella instrument för att minska utsläppen av kväveoxider och eventuellt också ammoniak. En central frågeställning är om ett nytt avtal skall relateras till en enskild miljöeffekt, exempelvis försurning, eller om avtalet skall avse flera effekter, såväl försurning som eutrofiering och kväveoxidernas betydelse för uppkomsten av marknära ozon. I det förberedande arbetet kommer ytterligare underlag att tas fram om den förväntade utsläppsutvecklingen, de atmosfäriska processer som påverkar spridning av kväveoxider, befintliga teknologier för att begränsa utsläppen liksom åtgärdskostnader. En annan fråga som kommer att studeras är hur de åtgärder som kommer att vidtas på klimatområdet påverkar utvecklingen av kväveoxidutsläppen. Slutligen kommer också analyser att genomföras om effekterna av beslutade och förväntade åtgärder inom transportsektorn. Arbetet med att utforma en strategi för förhandlingsarbetet beräknas fortgå under hela år 1995.
Sverige kommer i det fortsatta arbetet att lägga särskild vikt vid försurningseffekterna. Det är troligt att länderna i Centraleuropa kommer att prioritera åtgärder för att komma till rätta med oxidantproblemen. Ett framtida nytt protokoll som kan bidra till förbättringar på båda dessa områden har stora möjligheter att få gehör i en större krets av länder.
Sveriges medlemskap i EU innebär nu att vi kan påverka unionens politik på försurningsområdet med större kraft. Försurningsfrågan är ett av de prioriterade områdena i regeringens EU-politik på miljöområdet.
Redan i samband med miljöministrarnas första möte i ministerrådet sedan EU-inträdet aktualiserade Sverige försurningsfrågorna genom att begära en redovisning från kommissionen angående planerade direktiv på området och genom att föreslå att en sammanhållen försurningsstrategi utformas för unionen. Sverige verkar för att skärpa kraven i bl.a. direktivet om stora förbränningsanläggningar. Andra direktiv som är viktiga för att minska utsläppen av försurande ämnen och där Sverige tänker spela en pådrivande roll är direktivet om svavelhalt i bränslen och direktiven om bilavgaskrav.
Det svenska initiativet kommer redan under hösten 1995 att resultera i förslag från kommissionen angående en sådan strategi. Sverige anser exempelvis att de erfarenheter som vunnits inom LRTAP-arbetet också bör tas till vara inom unionen t.ex. när det gäller att utforma kostnadseffektiva åtgärdsstrategier. En viktig del av det grundläggande arbete som behöver göras är att bedöma de samlade effekterna på försurningssituationen av befintliga och planerade åtgärder inom gemenskapen. Vidare krävs en bedömning vilka kompletterande åtgärder som kan krävas för att få ned depositionen av försurande ämnen till nivåer som ligger under kritisk belastning samt en lämplig avvägning mellan åtgärder som bör ankomma på medlemsländerna själva och de som bör beslutas på gemenskapsnivå. Regeringen har nyligen i skrivelse till riksdagen (1994/95:167) närmare redogjort för det svenska arbetet med försurningsfrågorna inom EU.
Protokollets huvudsakliga innehåll
Propositionen
Protokollet om ytterligare minskning av svavelutsläppen består av en inledning och 17 artiklar samt 5 bilagor.
I inledningen anges bl.a. att parterna är fast beslutna att vidta förebyggande åtgärder för att förhindra eller minimera utsläpp av luftföroreningar och att dessa åtgärder skall vara kostnadseffektiva. Dessutom anser parterna att de dominerande källorna till luftföroreningar som bidrar till försurningen är förbränning av fossila bränslen inom bl.a. energi- och trafiksektorn.
Parternas grundläggande skyldigheter framgår av artikel 2. Där åtar sig parterna att begränsa och minska sina svavelutsläpp för att säkerställa att depositioner av oxiderade svavelföreningar inte långsiktigt överskrider de kritiska belastningsgränser som anges i bilaga I till protokollet (artikel 2, punkt 1).
För att uppnå detta har parterna som första steg kommit överens om en tidsplan för minskning av sina respektive årliga svavelutsläpp (artikel 2, punkt 2). Tidsplanen och de nivåer som skall uppnås anges i bilaga II till protokollet. Sverige åtar sig att reducera svavelutsläppen med 80 % till år 2000 räknat från 1980.
Vidare skall parterna minska svavelutsläppen genom att tillämpa de mest effektiva och bäst lämpade metoderna vilka bland annat inkluderar energieffektivisering och användandet av förnybar energi (artikel 2, punkt 4). Bilaga IV fungerar som ett hjälpmedel vid framtagningen av olika alternativ för sådana effektiva metoder.
Parterna skall också tillämpa gränsvärden för utsläppen från alla nya större stationära förbränningsanläggningar. Senast den 1 juli 2004 skall även vissa befintliga anläggningar omfattas av gränsvärdena. Senast två år efter protokollets ikraftträdande skall parterna tillämpa nationella regler för svavelinnehållet i tunnolja (artikel 2, punkt 5). Gränsvärdena för utsläpp och svavelhalt i bränslen anges i bilaga V. Parterna uppmuntras också att använda ekonomiska instrument för att minska svavelutsläppen (artikel 2, punkt 6).
Efter beslut av verkställande organet kan det öppnas möjlighet för två eller flera parter att gemensamt fullgöra de skyldigheter som anges i bilaga II, vilket innebär att länder kan samarbeta för att minska totalutsläppen (artikel 2, punkt 7).
Teknikutbyte mellan parterna skall underlättas genom kommersiellt utbyte, information och tekniskt bistånd. Det kan ske genom att underlätta kontakter och samarbete mellan organisationer och personer som kan bidra med teknik, tjänster, utrustning och finansiering (artikel 3).
För att uppfylla protokollets åtaganden skall varje part anta en nationell strategi och vidta nationella åtgärder för att begränsa och minska sina svavelutsläpp. Dessutom skall parterna samla in och kontinuerligt uppdatera information om nivåerna för svavelutsläppen, deposition av försurande ämnen och effekterna av dessa depositioner (artikel 4). Uppgifter om genomförandet av den nationella strategin och nivåerna för svavelutsläppen skall sedan rapporteras till det verkställande organet och EMEP. Parterna skall också fortlöpande se till att information tas fram om beräknade och internationellt optimerade fördelningar av utsläppsminskningar i syfte att närma sig de kritiska belastningsgränsvärdena (artikel 5).
Vid verkställande organets möten skall parterna granska den information som lämnats och undersöka om skyldigheterna som protokollet föreskriver följs och är tillräckliga för att uppfylla målsättningarna. De parter, vilkas åtaganden om utsläppsminskningar enligt bilaga II, inte medför minst 60 procents minskning mellan depositioner av svavel år 1990 och kritiska belastningsgränser inom EMEP:s geografiska räckvidd, skall allvarligt överväga att ta på sig ändrade skyldigheter. En första sådan granskning skall vara slutförd 1997 (artikel 8).
En speciell genomförandekommitté upprättas för att granska efterlevnaden av protokollets åtaganden (artikel 7).
Tvister mellan parter skall biläggas genom förhandlingar efter eget gottfinnande (artikel 9). Beslut om ändringar i protokollet och dess bilagor skall fattas enhälligt (artikel 11).
Protokollet innehåller i övrigt sedvanliga bestämmelser om undertecknande, ratifikation, ikraftträdande m.m. (artiklarna 12--17). Protokollet träder i kraft 90 dagar efter det att minst sexton länder ratificerat protokollet.
Godkännande av protokollet om ytterligare minskning av svavelutsläppen
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar där ytterligare minskning av svavelutsläppen behandlas. I propositionen anförs att Sverige är ett av de länder som är hårdast drabbat av försurningsskador. Det beror dels på Sveriges geografiskt utsatta position med luftflöden som för med sig försurande föroreningar från andra länder, dels på att marken i Sverige har en låg förmåga att klara nedfall av försurande ämnen. Ekosystemens kritiska belastningsgränser är jämförelsevis låga. Genom att mer än 90 % av svavelutsläppen som faller ned i Sverige har sitt ursprung i andra länder, är det ytterst betydelsefullt att internationella åtgärder vidtas för att begränsa och minska utsläppen. Sverige har spelat en aktiv och pådrivande roll för att sådana åtgärder skall komma till stånd. Protokollet ställer även krav på Sverige som kommer andra länders miljö till godo.
De protokoll som Sverige tidigare har ratificerat inom ramen för konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar har haft betydelse för att minska utsläppen av försurande ämnen, men effekterna av dessa är inte tillräckliga för att på lång sikt hålla försurningen under de kritiska belastningsgränserna. Protokollet om ytterligare minskning av svavelutsläppen är därför en viktig fortsättning inom det internationella samarbetet för att begränsa skador på miljö, hälsa och byggnader av gränsöverskridande luftföroreningar. Det är angeläget att Sverige snarast ratificerar protokollet.
Protokollets artiklar medför inte några problem när det gäller förhållandet till svensk rätt. Sverige har redan i dag i stort sett uppfyllt protokollets reduktionsmål och någon situation där Sverige skulle få svårigheter att uppfylla sina åtaganden enligt protokollet kan för närvarande inte förutses. De insatser i form av utbyte av teknik som förutsätts i protokollet bör kunna utföras inom ramen för den verksamhet som redan bedrivs på detta område av berörda myndigheter och organisationer och med anlitande av de anslag som står till förfogande.
Motionerna
Flera följdmotioner tar upp problemen med försurningen och behovet av både nationella och internationella åtgärder på olika insatsområden. I motion Jo32 (c) understryks behovet av ett svenskt agerande både inom och utom landet för att minska sjöfartens svavelutsläpp (yrkandena 1 och 2). Enligt motion Jo33 (kds) bör regeringen verka inom EU för stöd till Central- och Östeuropa så att de berörda länderna uppnår etappmålet och kan gå vidare i ytterligare utsläppsminskningar. En utredning förordas i syfte att utarbeta förslag om vägavgifter för att minska biltrafiken och utsläppen från denna. Möjligheten att inrätta miljözoner i känsliga tätortscentra bör gälla även lätt biltrafik (yrkandena 1--3). I motion Jo34 (v) påpekas att propositionen saknar en samlad strategi för att motverka försurningsproblemen. Följande yrkanden framställs: 1. att regeringen får i uppdrag att återkomma med ett samlat handlingsprogram kring försurningsproblematiken, 2. att utsläppen av kväveoxider skall minska till en nivå som naturen tål, 3. att regeringen får i uppdrag att i samarbete med våra grannländer utreda försurningssitutationen och åtgärdsbehovet i vår del av Europa, 4. att riksdagen beslutar om investeringsbidrag till installation av katalysatorer för större fartygsmotorer, 5. att kommuner skall införa miljödifferentierade hamnavgifter för större fartyg, 6. att regeringen får i uppdrag att tillsammans med andra berörda länder kring Östersjön och Nordsjön besluta om sänkt svavelhalt i sjöfartens bränslen, 7. att Sverige i EU aktivt verkar för minskad svavelhalt i fossila bränslen, 8. att Sverige i EU aktivt verkar för skärpta normer för bilavgaser, 9. att Sverige i EU aktivt verkar för ett program för att minska transportbehovet, 10. att den samlade redovisningen av försurningsproblematiken skall innehålla en strategi för minskad användning av fossila bränslen till en nivå som miljön tål, 18. att Sverige följer rekommendationerna om en sänkning av svavelutsläppen med 83 %.
I motion Jo36 (mp) framställs följande yrkanden: 1. att riksdagen beslutar som målsättning att de svenska kväveoxidutsläppen minskar med 70 % till år 2005, 2. att förberedelserna inför den första granskningen av svavelprotokollet börjar redan nu, 3. att Sverige verkar för internationella överenskommelser för att minska svavelhalten i fartygsbränslen, 4. att Sverige inom EU verkar för ett direktiv som reglerar svavelhalten i bränslen, 5. att Sverige ingår överenskommelser med Östersjöländerna om begränsning av svavelhalten för sjöfarten på Östersjön, 6. att differentierade hamnavgifter baserade på fartygens utsläpp av svaveldioxid och kväveoxidutsläpp införs. I motion T617 (mp) yrkande 5 förordas miljöklassning av fartygsbränslen efter förebild i vad som gäller för vägfordon.
I motion T605 (m) yrkande 12 förordas bilaterala överenskommelser om högsta svavelhalt i bunkerolja för färjerederier med trafik på svensk hamn.
Några motioner från allmänna motionstiden 1995 tar upp problemen med försurningsskadorna främst från skoglig synpunkt. Enligt motion Jo301 (s) yrkande 1 bör en skogsskadekommission tillsättas. I motion Jo302 (s) yrkande 1 förordas ett ökat internationellt arbete för att begränsa gränsöverskridande försurande nedfall. Liknande synpunkter anförs i s-motionen Jo647 i fråga om svavel- och kväveutsläpp. Speciella forskningsinsatser kring s.k. blödande granar krävs, och en internationell kartläggning av problemen förordas. Skogsstyrelsen bör organisera ett systematiskt samarbete i frågan (yrkandena 1--4). Också i motion Jo680 (s) tas problemen med blödande granar (Hallandssjukan) upp. Det är enligt motionen bråttom med att öka kunskaperna kring problemen och upprätta ett åtgärdsprogram. Försöksverksamheten med skogskalkning bör utvidgas (yrkandena 2 och 3).
Även i motion Jo645 (mp) understryks behovet av ökat internationellt arbete för att minska utsläppen av svavel, kväve och kolväten m.m. Lövskogsinslaget bör öka i försurningskänsliga områden, med 30 % som riktpunkt. I försurningskänsliga områden bör ändrad markanvändning från lövskog till barrskog förbjudas (yrkandena 1, 3 och 4).
Utskottets överväganden
Inledning
Utskottet erinrar om att propositionen innehåller endast en hemställanspunkt som kräver riksdagens medverkan, nämligen att riksdagen godkänner protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar med ytterligare minskning av svavelutsläppen. Detta förslag från regeringen omfattas ej av någon motion. Utskottet tillstyrker förslaget.
De miljöfrågor av olika slag som i övrigt tas upp i motionerna har till stor del behandlats eller kommer att behandlas utförligt i andra sammanhang där beredningsunderlaget är mer fullständigt. Det gäller framför allt vägtrafikens och sjöfartens miljöeffekter, det svenska miljöarbetet i EU och miljösamarbetet med Central- och Östeuropa m.m. Detta framgår närmare av utskottets överväganden i det följande. Flera av följdmotionerna utgör upprepningar av tidigare framförda och ännu icke slutbehandlade motionsyrkanden. I några fall pågår beredning i jordbruksutskottet och i andra utskott; i andra fall har riksdagen nyligen behandlat frågan tämligen utförligt eller förväntas fatta beslut inom kort. Vissa frågor om luftvård m.m. kommer enligt utskottets långtidsplanering att behandlas närmare under hösten 1995. Utskottet erinrar om att Riksdagsutredningen i sina överväganden om riksdagsarbetet avrådde från täta upprepningar av motioner (se 1993/94:KU18).
Det bör vidare understrykas att en noggrann arbetsplanering är en viktig förutsättning för att ett utskott med hög arbetsbelastning skall kunna fullgöra sin beredningsskyldighet på ett tillfredsställande sätt. De nya riktlinjerna för utskottens och riksdagens verksamhet innebär bl.a. att en viss fråga skall kunna behandlas mer utförligt en gång per valperiod. Vad särskilt gäller miljöfrågorna vill utskottet framhålla att en rationell och samtidigt omsorgsfull beredning av dessa viktiga frågor kräver att utskottets insatser planeras noga inom den tidsram som valperioden innefattar. Ständigt återkommande upprepningar av en viss fråga under en begränsad tidsperiod är enligt utskottets mening inte förenliga med de principer för utskottsarbetet som här redovisats.
Försurningen och skogsskadorna
Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang behandla några motioner från allmänna motionstiden om försurningen och skogsskadorna m.m. Utskottet delar motionärernas bedömning så till vida att försurningen och dess effekter på skogen är ett allvarligt problem både från miljösynpunkt och produktionssynpunkt och med hänsyn till den biologiska mångfalden. Detta överensstämmer även med regeringens bedömning. Skogsstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett skogsskadornas omfattning och orsaker. Uppdraget har redovisats i rapporten Skogsskador i Sverige, nuläge och förslag till åtgärder. Rapporten har remissbehandlats och bereds i regeringskansliet. En forskargrupp från Sveriges lantbruksuniversitet har också undersökt problemen med bl.a. blödande granar. Även Skogssvårdsstyrelsen i Hallands län har genomfört omfattande undersökningar. Skogsstyrelsen har ägnat stor uppmärksamhet åt denna fråga och överväger för närvarande hur arbetet skall drivas vidare. Utskottet anordnar inom kort en utfrågning med Skogsstyrelsen angående olika skogsfrågor och får då tillfälle att inhämta ytterligare information om bl.a. skogsskadorna. Utskottet förutsätter att berörda myndigheter och olika forskningsorgan även i fortsättningen bedriver en aktiv verksamhet för att öka kunskaperna om skogsskadorna och för att motverka de miljöproblem som sammanhänger med utsläppen av svaveldioxid m.m. I övrigt konstaterar utskottet att motionärernas synpunkter angående det internationella samarbetet ligger väl i linje med den nu aktuella propositionen. Med det anförda är främst motionerna Jo301 yrkande 1, Jo302 yrkande 1, Jo645 yrkande 1, Jo647 samt Jo680 yrkandena 2 och 3 tillgodosedda och bör för närvarande lämnas utan vidare åtgärd.
I anslutning till yrkandena 3 och 4 i motion Jo645 vill utskottet framhålla att ett generellt förbud mot plantering av barrskog på lövskogsmark inte kan beslutas utan att riksdagen samtidigt tar upp frågan om intrång i pågående markanvändning och ersättning för sådana ingrepp. Dessa frågor kräver lagreglering. Rätten till ersättning är numera reglerad bl.a. i 2 kap. 18 § regeringsformen. När det gäller den del av lövskogen som definieras som ädellövskog har emellertid riksdagen i skogsvårdslagen förbjudit åtgärder i ett ädellövskogsbestånd som innebär att beståndet upphör att vara ädellövskog. För ersättning för sådana restriktioner finns särskilda medel avsatta. Utskottet kan ansluta sig till motionärernas bedömning att lövskogsinslaget bör öka i försurningskänsliga områden men anser det ej meningsfullt med ett riksdagsuttalande härom, om inte samtidigt frågan om styrmedel diskuteras. Utskottet avstyrker motionen i denna del.
Frågor i övrigt om försurning m.m.
Som utskottet anfört ovan har bl.a. frågor om transportsektorns miljöpåverkan och det svenska miljöarbetet inom EU behandlats ingående i andra sammanhang. I skrivelse 1994/95:167 redovisar regeringen utförligt sina överväganden om vissa prioriterade sakområden i samband med miljöarbetet inom EU. Till de prioriterade områdena hör kampen mot försurning och klimatförändringar. Under rubriken Transporter redovisas det arbete som pågår för att skärpa kraven på fordon och bränslen, avgasutsläppen från olika fordonstyper, tillverkaransvaret, miljöklassystemen, fartygstrafiken och kraven på svavelhalt i olja, krav på förändringar av transportsystemet, uthållig utveckling i städerna m.m. Utskottet behandlar denna skrivelse jämte motioner i betänkandet 1994/95:JoU23. Frågorna berörs även -- om än något mer översiktligt -- i skrivelse 1994/95:120 om Miljön -- vårt gemensamma ansvar och utskottets betänkande 1994/95:Jo16. Frågor om miljösamarbetet med Central- och Östeuropa, som berörs i motion Jo33, har nyligen behandlats i utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU16. Vidare bör nämnas att riksdagen nyligen behandlat ett betänkande från trafikutskottet där riksdagen godkänt av regeringen föreslagna riktlinjer för sjöfartens säkerhetsfrågor och miljöfrågor (1994/95:TU18). I detta sammanhang behandlades bl.a. frågor om svavelhalten i olja inom sjöfarten, katalysatorer på fartyg m.m. En bärande princip i det av riksdagen godkända förslaget är att arbetet med en minskning av sjöfartens negativa miljöpåverkan även fortsättningsvis måste ha hög prioritet i verksamheten. I princip likartade krav bör på sikt gälla för sjö- och lufttransporter som för landbaserade källor vad beträffar buller samt utsläpp till luft och vatten. I betänkandet från trafikutskottet redovisas också att regeringen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att söka utarbeta förslag till bilaterala överenskommelser om minskning av sjöfartens svavel- och kväveoxidutsläpp. Kontakter har tagits med Tyskland, Danmark, Finland och Norge (bet. s. 26).
En samlad redovisning av försurningsproblematiken lämnades i proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö. Därefter har uppföljande redovisningar lämnats bl.a. i Naturvårdsverkets aktionsprogram Miljö93. I skrivelse 1994/95:120 finns redovisningar av hur miljömålen uppfylls; här finns bl.a. uppgifter om försurningsrelaterade mål, avseende utsläpp av svaveloxider och kväveoxider. I skrivelse 1994/95:167 redovisas hur arbetet mot försurningen skall drivas främst inom EU. I den nu behandlade propositionen, 1994/95:119, finns ett inledande avsnitt om inriktningen av arbetet mot försurningen som också ger en utförlig bild av det nationella och internationella arbetet och hur regeringen ämnar gå vidare. Det framgår att regeringen begärt en redovisning från kommissionen angående planerade direktiv på området och genom att föreslå att en sammanhållen försurningsstrategi utformas för unionen. Sverige verkar för att skärpa kraven i bl.a. direktivet om stora förbränningsanläggningar. Andra direktiv som är viktiga för att minska utsläppen av försurande ämnen och där Sverige tänker spela en pådrivande roll är direktivet om svavelhalt i bränslen och direktiven om bilavgaskrav.
När det gäller kväveutsläppen delar utskottet uppfattningen i motionerna Jo34 och Jo36 så till vida att den målsättning som riksdagen ställt sig bakom inte kommer att uppfyllas (se bl.a. skr. 1994/95:120 s. 7). Av den nu aktuella propositionen framgår att Naturvårdsverket fått i uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder för en 50-procentig reduktion av kväveoxidutsläppen till år 2005. För att möjliggöra en sådan minskning utreds bl.a. införande av avgaskrav för arbetsmaskiner, skärpta avgaskrav för tunga fordon liksom åtgärder inom luft- och sjöfart. Naturvårdsverkets rapport kommer att föreligga i januari 1996. Regeringen avser därefter att till riksdagen redovisa förslag dels till ett nytt mål för kväveoxidutsläppen, dels till ytterligare åtgärder. Utskottet får således anledning att återkomma till dessa frågor när ett mer fullständigt beredningsunderlag föreligger. Med det anförda avstyrks motionerna Jo34 yrkande 2 och Jo36 yrkande 1.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att motionerna visserligen tar upp många viktiga miljöfrågor men att de i stora delar är tillgodosedda dels med vad utskottet anfört ovan, dels genom de förslag och åtgärder som aktualiserats i andra sammanhang och i andra regeringsförslag än det som utskottet nu har att bereda. Huvuddelen av motionsyrkandena berör frågor där ett mer omfattande beredningsunderlag finns tillgängligt i andra regeringsförslag och betänkanden. Utskottet har inte funnit anledning att nu, i anslutning till en proposition som berör endast en mycket begränsad del av miljöarbetet, gå närmare in på de flertaliga förslag som väckts i motionerna.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna T605 yrkande 12, T617 yrkande 5, Jo32 yrkandena 1 och 2, Jo33 yrkandena 1--3, Jo34 yrkandena 4--9 och Jo36 yrkandena 3--6.
Med hänvisning till vad utskottet anfört om redovisningar av försurningsproblematiken avstyrks även motion Jo34 yrkandena 1, 3 och 10.
Av propositionen framgår att en speciell genomförandekommitté skall upprättas för att granska efterlevnaden av protokollets åtaganden. Enligt yrkande 2 i motion Jo36 bör riksdagen göra ett särskilt uttalande att förberedelserna för den första granskningen av svavelprotokollet bör påbörjas redan nu. Utskottet ifrågasätter för sin del det meningsfulla i att påbörja en verksamhet innan de grundläggande förutsättningarna för denna verksamhet föreligger. I detta fall består grundförutsättningarna främst i att de berörda staterna ratificerar protokollet och att detta träder i kraft. Frågan huruvida förberedelserna till granskningen skall påbörjas nu eller något senare utgör för övrigt enligt utskottets mening en utpräglad detaljfråga bland många andra i det interna planeringsarbete som regeringen på eget ansvar måste få utforma. Utskottet avstyrker yrkande 2 i motion Jo36.
I anslutning till motion Jo34 yrkande 18 bör tilläggas att regeringen av i huvudsak beräkningstekniska skäl valt procentsatsen 80 som mål för begränsningen av svavelutsläppen. Enligt uppgift har nämligen de olika beräkningsmodeller som använts gett olika resultat, varierande mellan ca 81 och 87 %. Att bestämma målsättningen till 83 % skulle därför enligt utskottets mening ge en vilseledande föreställning av att man med absolut exakthet kan fastställa dessa siffror. Motionen avstyrks således även i denna del.
Utvidgning av systemet för kväveoxidavgift
Propositionen
Regeringen redovisar i detta avsnitt som sin bedömning att systemet för kväveoxidavgifter inte bör utvidgas till att även omfatta vissa industriella förbränningsprocesser. Skälen till detta ställningstagande redovisas utförligt på s. 12.
Motionen
I motion Jo34 (v) anförs att motionärerna inte delar regeringens uppfattning att kväveoxidavgiften inte kan utvidgas till industriella processer. Regeringens motivering saknar vetenskaplig grund. Regeringen bör återkomma med förslag till utvidgning (yrkande 19).
Utskottets överväganden
I propositionen anförs bl.a. att det nuvarande avgiftssystemet för miljöavgift på kväveoxider vid energiproduktion varit framgångsrikt och lett till avsevärda utsläppsminskningar. Systemet har nyligen breddats till att även omfatta produktionsenheter med en uppmätt nyttiggjord energiproduktion av minst 25 GWh (1993/94:JoU32).
När det gäller frågan om en utvidgning av systemet till att även omfatta vissa industriella förbränningsprocesser har regeringen utförligt redovisat de tekniska och vetenskapliga skäl som talar mot en sådan utvidgning (prop. s. 12).
I motion Jo34 finns ingen annan motivering än att motionärerna inte delar regeringens bedömning och att regeringens motivering saknar vetenskaplig grund. Blotta påståendet att motiveringen saknar vetenskaplig grund är givetvis inte tillräckligt för att riksdagen skulle underkänna regeringens utförligt redovisade bedömning. Motionen avstyrks såvitt avser yrkande 19.
Åtgärder mot utsläpp från småskalig eldning med fasta bränslen
Propositionen
Föreskrifter om småskalig eldning med fasta bränslen
De nuvarande utsläppen av kolväten från den småskaliga eldningen med fasta bränslen, särskilt vedeldning, är stora i förhållande till deras andel av den totala bränsleanvändningen. Förutsatt att eldningen sker på ett sätt som minimerar utsläppen kan emellertid småskalig eldning av ved och andra biobränslen bidra till att uppfylla målen för den svenska miljö- och klimatpolitiken.
Utsläppen från småskalig eldning drabbar framför allt astmatiker och människor som lider av luftrörs- och andningsbesvär. En del av de aktuella ämnena är cancerframkallande. Det gäller framför alla de polyaromatiska kolvätena (PAH). Dessa kolväten innebär en hälsorisk när de andas in av människor i tätortsluften. PAH deponeras dessutom på åkermark och tillförs människor via födan.
En rad åtgärder har hittills vidtagits för att minska utsläppen av dessa ämnen från industrianläggningar och fordon samt i samband med lagring och distribution av bensin. Enligt regeringens bedömning är det därför också angeläget att vidta kostnadseffektiva åtgärder för att minska de förhållandevis stora utsläppen från småskalig eldning med fasta bränslen.
Större delen av de nu aktuella utsläppen uppkommer som ett resultat av ofullständig förbränning i direkteldade vedpannor och s.k. kombipannor. Även miljögodkända pannor ger ofta upphov till pyreldning om de används för direkteldning. Det finns olika möjligheter att förbättra förbränningen så att utsläppen minskar. Installation av ackumulatortank tillsammans med lämplig eldningsteknik leder till att utsläppen kan minskas med 60--90 % beroende på pannans konstruktion och ålder.
Den fortsatta omställningen av energisystemet kan komma att göra det attraktivt att t.ex. öka vedanvändningen i befintliga pannor. En sådan utveckling ger med oförändrad eldningsteknik ökade utsläpp. Det är regeringens bedömning att småskalig eldning med fasta bränslen bör kunna spela en viktig roll i det framtida energisystemet, men att detta bl.a. förutsätter att åtgärder vidtas för att kraftigt minska pyreldningen.
Bara en mindre del av pannbeståndet är försett med ackumulatortank. Detta gäller även flertalet miljögodkända pannor. Det finns i dagens regelverk inget krav på att eldstäder skall vara försedda med sådan utrustning så att pyreldning undviks. Regeringen överväger för närvarande möjligheten att införa någon form av investeringsbidrag för installation av ackumulatortank.
I många kommuner finns i dag stora problem med luftföroreningar från småskalig eldning. Omfattningen av eldningen, bebyggelsens täthet och lokalklimatet varierar kraftigt från kommun till kommun och även inom kommunerna. De enskilda kommunerna kan av dessa skäl bäst bedöma behovet av åtgärder för att lokalt begränsa föroreningarna från de befintliga installationerna. Regeringen avser därför att ändra hälsoskyddsförordningen så att kommunerna får möjlighet att meddela föreskrifter beträffande småskalig eldning med fasta bränslen inom områden av kommun. Kommunerna bör beträffande direkteldade pannor, varav det stora flertalet är kombipannor, kunna föreskriva att annan uppvärmningsform skall användas inom vissa belastade områden och under vissa tider. Föreskrifterna bör även kunna avse eldningsmetoder, bränslekvalitet och särskilda skötselanvisningar. Hälsoskyddslagen ger dessutom kommunen möjlighet att vidta åtgärder i varje enskilt fall.
De föreskrifter som kommunerna ges rätt att meddela med stöd av hälsoskyddsförordningen bör vara tillfälliga och avse begränsade områden, främst där effekterna är påtagliga. Det kan exempelvis gälla dalgångar och områden med stora höjdskillnader mellan husen. Åtgärder i områden med daghem, servicehus, sjukhem och liknande bör prioriteras så att de mest känsliga grupperna inte exponeras för höga föroreningshalter. Ytterligare kriterier kan vara vedeldningens omfattning, bebyggelsens täthet och förekomst av andra betydande källor till luftföroreningar.
De föreskrifter som kommunerna beslutar bör tillkännages i god tid, och de berörda områdena skall vara väl definierade. Föreskrifterna bör vara så utformade att de medger undantag från restriktionerna i samband med strömavbrott och andra krissituationer.
Regeringen anser samtidigt att övervägande skäl talar emot att kommunerna skulle få möjlighet att utfärda generella förbud mot småskalig eldning med fasta bränslen i befintliga anläggningar. En möjlighet till förbud mot eldning i anläggningar som uppfyller kraven för miljögodkännande skulle innebära ett ingrepp mot den enskilde som inte står i proportion till den utsläppsminskning som skulle bli följden. Från rättssäkerhetssynpunkt är det inte rimligt att den som investerat i en miljögodkänd anläggning inte skall ha möjlighet att använda den.
Utsläpp från s.k. trivseleldning kan ibland ge upphov till problem för berörda grannar. Eldning i sådana eldstäder är vanligen sporadiskt förekommande och utgör då inte något påtagligt problem. I fall av mera svårartade störningar, t.ex. till följd av uppenbart olämplig eldningsteknik eller felaktigt bränsle, kan kommunen som hittills enligt hälsoskyddslagen meddela förbud i det enskilda fallet.
Det är viktigt att eventuella begränsningar av trivseleldningen inte ges en sådan utformning att kommunen direkt förhindrar att tekniskt och miljömässigt avancerade anläggningar används som uppvärmningskälla. Exempel på sådana kan vara moderna kaminer för pelletseldning som är så utformade att de också kan användas för trivseleldning.
Utomhuseldning av löv, kvistar m.m. är olämplig i tätortsmiljö. Sådan eldning sker under ofullständig förbränning och ger upphov till höga utsläpp av kolväten. Röken skapar ofta allvarliga problem för astmatiker och andra känsliga människor. Löv och mindre kvistar innehåller värdefulla näringsämnen som bör återföras till marken. Lokal kompostering är därför ett bättre alternativ än förbränning även ur växtnäringssynpunkt. För villaägare i tätorter som inte vill kompostera biologiskt nedbrytbart material finns i regel också möjlighet att sända detta för central kompostering eller förbränning. I en modern förbränningsanläggning begränsas kolväteutsläppet till en bråkdel av vad som är fallet vid småskalig trädgårdseldning. Kommunerna bör också ges möjlighet att i viss omfattning meddela begränsningar även av sådan eldning inom planlagt område.
Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att senast den 31 december 1996 redovisa hur kommunerna har använt möjligheten att meddela föreskrifter om eldning med fasta bränslen och vilka åtgärder som har vidtagits för att minska utsläppen från småskalig vedeldning. Naturvårdsverket bör också utreda behovet av att ge kommunerna ytterligare möjlighet att vidta åtgärder för att minska utsläppen från småskalig eldning med fasta bränslen.
Krav på nya anläggningar
Enligt regeringens bedömning kan kontroll av utsläppen från småskalig eldning tillgodoses genom befintlig lagstiftning. Genom riksdagens beslut om ändring i plan- och bygglagen, m.m. (prop. 1993/94:178, bet. BoU18 och prop. 1994/95:106, bet. BoU8, rskr. 91) har införts ett nytt och från bygglovsprövningen fristående tillsyns- och kontrollförfarande beträffande de tekniska egenskapskraven på byggnader och andra anläggningar. Bygglovsprövningen enligt plan- och bygglagen (1987:10) begränsas till att avse endast prövning av lokaliseringen och den närmare utformningen av byggnader m.m. Bestämmelserna om de tekniska egenskapskraven flyttas från plan- och bygglagen, förenklas och sammanförs med reglerna i byggproduktlagen från år 1992 till en ny lag. Till lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. finns förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. Lagen och förordningen träder i kraft den 1 juli 1995.
Enligt 2 § nämnda lag skall byggnadsverk som uppförs eller ändras uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om bl.a. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö. Byggprodukter skall enligt 4 § samma lag vara lämpliga för avsedd användning för att få ingå i byggnadsverk. En byggprodukt är lämplig om den har sådana egenskaper att det byggnadsverk i vilket den skall ingå, rätt projekterat och uppfört, kan uppfylla nyssnämnda krav. Endast byggprodukter som uppfyller kravet på lämplighet enligt 4 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får släppas ut på marknaden och användas för avsett ändamål. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela de närmare föreskrifter som behövs för att byggnadsverk skall uppfylla kraven enligt 2 §.
Regleringen är alltså utformad så att riksdagen anger de grundläggande tekniska egenskapskraven som skall ställas på byggnader och regeringen inom denna ram anger de preciseringar som är av mer politisk natur medan föreskrifter med huvudsakligen tekniskt innehåll överlåts till en myndighet. Bestämmelserna är vidare utformade så att de gäller såväl underhåll under den tekniska livslängden, ändring som tillbyggnad. Regeringen har sålunda en möjlighet att meddela föreskrifter om olika kravnivåer i vissa fall.
De tidigare nämnda ändringarna i plan- och bygglagen innebär att kontrollen vid uppförande av en ny byggnad eller vid ändring av en befintlig byggnad sker genom ett s.k. öppet kontrollsystem. De tekniska kraven blir i sig lika överallt, såväl inom område som omfattas av detaljplan som utom sådant område. Enligt bestämmelserna om tillsyn kan byggnadsnämnden kräva intyg beträffande de utsläpp som en eldningsanordning i ett hus ger i från sig. Genom det krav på bygganmälan som ställs i plan- och bygglagen kommer alla nyinstallationer och byten av eldningsanordningar att komma till byggnadsnämndens kännedom. Byggnadsnämnden har härigenom möjlighet att kontrollera att de uppfyller uppställda krav i fråga om utsläpp.
Mot bakgrund härav anser regeringen att utredningens förslag om en ramlag för småskalig eldning med fasta bränslen inte är nödvändig. Regeringen delar således den uppfattning som flera av remissinstanserna har framfört, nämligen att kontrollen av utsläppen från småskalig eldning med fasta bränslen kan tillgodoses genom befintlig lagstiftning.
Fortsatt förbättring av miljöprestanda
Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att tillsammans med NUTEK och Boverket utarbeta nya föreskrifter med skärpta krav på utsläpp från pannor, kaminer och andra anordningar för småskalig eldning med fasta bränslen. Naturvårdsverket bör också ges i uppdrag att överväga möjligheterna till funktionskontroll av anläggningarnas miljöprestanda.
NUTEK bör utvärdera pågående forskning och utveckling rörande småskalig eldning med fasta bränslen.
Motionerna
Enligt motion Jo31 (s) bör ytterligare och mer långtgående åtgärder vidtas för att motverka hälso- och miljöeffekter av småskalig vedeldning. Riksdagen bör göra ett uttalande om vedeldningens hälsoeffekter. Generella krav på ackumulatorer bör införas i hälsoskyddsförordningen. Samtliga pannor och kaminer bör vara miljögodkända enligt statliga normer. Kommunerna måste ges rätt att förbjuda vedeldning i enskilda fall eller begränsa eldningsfrekvensen. Regeringen bör ge ett entydigt informationsuppdrag till Naturvårdsverket och Folkhälsoinstitutet. Motion Jo35 (s) innehåller i huvudsak liknande synpunkter.
I c-motionen Jo32 anförs att vedeldningen kan fortsätta att vara en viktig värmekälla för landets hushåll, samtidigt som de negativa miljöeffekterna minskas. Landets kommuner bör aktivt arbeta för att stödja och underlätta långsiktiga miljövänliga lösningar när det gäller vedpannor. Därmed kan en frivillig övergång till användning av vedpannor med ackumulatortank underlättas. Regeringens förslag om ändring i hälsoskyddsförordningen kan leda till ett alltför kortsiktigt agerande, eftersom restriktionerna bara får vara tillfälliga. Motionärerna understryker att reglerna för vedeldning måste vara långsiktiga och tydliga för att bl.a. ge incitament till investeringar (yrkande 3).
I motion Jo33 (kds) yrkande 4 och Jo34 (v) yrkande 12 förordas ett investeringsbidrag till ackumulatortankar m.m. Enligt v-motionen bör krav ställas på ackumulatortankar vid nybyggnad och en nationell kampanj om vedeldning genomföras (yrkandena 11 och 13).
I motion Jo36 (mp) yrkas i denna del (yrkandena 7--14) följande: 7. att alla pannor i tätort som är nyare än 15 år skall ha ackumulatortank år 2000, 8. att pannor av samma ålder utanför tätort skall ha ackumulatortank år 2005, 9. att hälsoskyddslagen (alternativt hälsoskyddsförordningen) kompletteras med en paragraf som ger kommunen möjlighet att föreskriva att vattenkylda pannor ej får eldas så att pyreldning uppstår, 10. att kommunerna ges rätt att förbjuda vedeldning där biobränslebaserad fjärrvärme är tekniskt och ekonomiskt möjlig att använda, 11. att bygglovsplikt införs inom detaljplanerat område för installationer av nya vedanläggningar och ombyggnad av gamla anläggningar, 12. att kommunerna reglerar tillkommande vedeldning i kommunala energiplaner eller detaljplaner, 13. att icke miljögodkända pannor äldre än 15 år förbjuds inom tätbebyggda områden, 14. att obligatorisk funktionskontroll för vedeldade pannor införs den 1 januari 1996.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens uppfattning att de nuvarande utsläppen av kolväten från den småskaliga eldningen, särskilt vedeldning, är stora i förhållande till deras andel av den totala bränsleanvändningen. Förutsatt att eldningen sker på ett sätt som minimerar utsläppen kan emellertid småskalig eldning med ved och andra biobränslen bidra till att uppfylla målen för den svenska miljö- och klimatpolitiken.
Av propositionen framgår att utsläppen från småskalig eldning har negativa effekter för både miljö och hälsa. Som regeringen anför är det angeläget att vidta kostnadseffektiva åtgärder för att minska de förhållandevis stora utsläppen från småskalig eldning med fasta bränslen. Det gäller bl.a. åtgärder för att kraftigt minska pyreldning. Installation av ackumulatortank är ett exempel på åtgärder som -- tillsammans med lämplig eldningsteknik -- leder till att utsläppen kan minskas avsevärt. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen nyligen lagt fram förslag om investeringsbidrag till installation av ackumulatortankar (prop. 1994/95:218). Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Jo33 yrkande 4 och Jo34 yrkande 12. Utskottet avstyrker även motionsförslagen om obligatorisk installation av ackumulatortank, nämligen motionerna Jo31 yrkande 2, Jo34 yrkande 11, Jo35 delvis och Jo36 yrkandena 7 och 8.
När det gäller kommunernas möjlighet att reglera vedeldning delar utskottet regeringens bedömning att generella förbud mot vedeldning skulle utgöra ett alltför stort ingrepp för den enskilde. Regeringens överväganden utgör enligt utskottets mening en lämplig avvägning mellan miljöintresset och de hänsyn som av rättssäkerhetsskäl bör tas till enskilda personer som investerat stora ekonomiska resurser i en miljögodkänd anläggning. Det bör tilläggas att hälsoskyddslagen ger kommunen möjlighet att vid svårartade störningar meddela förbud i enskilda fall. Härmed avstyrker utskottet motionerna Jo31 yrkande 4, Jo35 delvis samt Jo36 yrkandena 9 och 10. Vidare avstyrks motion Jo36 yrkandena 12--14.
Motion N435 yrkande 1 är delvis tillgodosedd med det aviserade prövningssystemet som ger kommunerna ytterligare befogenheter att reglera vedeldning. Yrkandet kan därför lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet delar i huvudsak de synpunkter som framförs i motion Jo32 yrkande 3. De regler som kommer att utfärdas angående vedeldning m.m. bör således vara tydliga och ge möjlighet till mer långsiktiga bedömningar för enskilda hushåll angående investeringar i t.ex. vedpannor med ackumulatortank. Det ovannämnda förslaget om investeringsbidrag till installation av ackumulatortankar bör kunna verka i samma riktning. Utskottet ser ingen motsättning mellan regeringens och motionärernas överväganden i denna fråga och föreslår att motionen lämnas utan vidare åtgärd såvitt avser yrkande 3.
Utskottet erinrar om att riksdagen beslutat om ett nytt system för tillsyn och kontroll beträffande tekniska egenskapskrav på byggnader och andra anläggningar. I en ny lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (1994:847) och tillhörande förordning (1994:1215) finns närmare bestämmelser härom. Riksdagen har nyligen, i stor enighet, beslutat att lagen och förordningen skall träda i kraft den 1 juli 1995. Utskottet finner inte anledning att föreslå att riksdagen frångår detta beslut innan den nya lagstiftningen ens hunnit träda i kraft. Det bör framhållas att den angivna lagstiftningen innefattar regler som möjliggör en teknisk egenskapsprövning som är väl i paritet med vad som skedde inom ramen för den tidigare bygglovsprövningen. Enligt bestämmelserna om tillsyn kan byggnadsnämnden kräva intyg beträffande de utsläpp som en eldningsanordning i ett bostadshus avger. Genom det krav på bygganmälan som ställs i plan- och bygglagen kommer, som regeringen anför, alla nyinstallationer och byten av eldningsanordningar att komma till byggnadsnämndens kännedom. Byggnadsnämnden har härigenom möjlighet att kontrollera att de uppfyller uppställda krav i fråga om utsläpp. Mot bakgrund härav anser utskottet inte att det skulle leda till någon förbättring från kontrollsynpunkt att återgå till det gamla systemet med bygglovsprövning. Utskottet avstyrker motion Jo36 yrkande 11.
Under rubriken Fortsatt förbättring av miljöprestanda anför regeringen att Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att tillsammans med NUTEK och Boverket utarbeta nya föreskrifter med skärpta krav på utsläpp från pannor, kaminer och andra anordningar för småskalig eldning med fasta bränslen. Naturvårdsverket bör även överväga möjligheterna till funktionskontroll av anläggningarnas miljöprestanda. I likhet med regeringen anser utskottet att det finns goda möjligheter att ytterligare förbättra miljöprestanda för dessa anläggningar. Utskottet utgår från att motionsförslagen om miljögodkännande av pannor m.m. kan tillgodoses när det av regeringen aviserade arbetet slutförts och resulterat i preciserade krav på miljöprestanda hos berörda anläggningar m.m. I enlighet härmed avstyrks motionerna Jo31 yrkande 3 och Jo35 delvis.
Ansvaret för information om vedeldningens hälsorisker och om vedeldning över huvud taget är utpräglade myndighetsuppgifter. Regeringen framhåller att myndigheterna bör överväga behovet av särskilda informationsinsatser. Utskottet förutsätter att synpunkterna i motion Jo31 yrkandena 1 och 5, Jo34 yrkande 13 och Jo35 (delvis) beaktas i det fortsatta arbetet inom Naturvårdsverket, NUTEK, Boverket m.fl. myndigheter. Något särskilt riksdagsuttalande härom är ej nödvändigt.
Åtgärder för att minska ammoniakavgången från jordbruket
Propositionen
Området där åtgärder skall vidtas för att minska ammoniakavgången bör utökas till att omfatta hela Götaland samt Svealands slättbygder för att ytterligare reduktion av ammoniakavgången skall kunna uppnås. Detta skulle innebära en ambitionshöjning jämfört med dagens målområde som omfattar endast södra och västra Götaland.
Krav bör införas på täckning av flytgödsel- och urinbehållare och på att påfyllning bör ske vid behållarens botten i hela Götaland och i Svealands slättbygder.
Krav på snabb nedmyllning av gödseln och krav på speciell spridningsteknik av flytgödsel bör införas i de fyra sydligaste länen för att åstadkomma en 25-procentig minskning av ammoniakavgången i dessa län.
Jordbruksverket bör få i uppdrag att utarbeta ett nytt åtgärdsprogram för att reducera ammoniakavgången i jordbruket med 50 %.
Motionerna
I motion Jo33 (kds) yrkande 5 understryks att miljöprogrammet för jordbruket bör utnyttjas i arbetet för att minska ammoniakavgången från jordbruket.
Liknande synpunkter framförs i motion Jo34 (v). Det är enligt motionen viktigt att miljöstöden och reglerna kring jordbruket i Sverige utformas så att utsläppen av kväveföreningar från jordbruket minskar. Målsättningen bör vara att ammoniakutsläppen från jordbruket minskar med 50 % till år 2000 i regioner där utsläppen av försurande utsläpp ligger nära den kritiska belastningsgränsen. I de södra delarna av landet finns det i vissa regioner för många djur per areal för att man skall kunna få kontroll över utsläppen. Miljöstöden till det konventionella jordbruket bör utforma så att antalet djur fördelas över landet och så att utsläppen av försurande ämnen och näringsämnen minimeras. Ett effektivt sätt att minska utsläppen är att gå över till en utvecklad ekologisk odling med skärpta krav. Jordbruksverket och Naturvårdsverket bör tillsammans med KRAV utarbeta ett programförslag för detta (yrkandena 14--17).
I motion Jo36 (mp) anförs att det är anmärkningsvärt att man inte vidtagit kraftfulla åtgärder för att minska ammoniakutsläppen i enlighet med riksdagens beslut. Motionärerna anser det positivt att regeringen föreslår bl.a. krav på snabb nedmyllning av gödsel men anser att reglerna bör gälla hela Götaland och i Svealands slättbygder. Rådgivning och information i syfte att minska ammoniakutsläppen måste prioriteras. Sverige bör tillsammans med Holland och Danmark verka inom EU för en policy för minskade ammoniakutsläpp (yrkandena 15--17).
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning att det i ett första skede är angeläget att vidta de återstående åtgärder som Jordbruksverket föreslagit för en 25-procentig reduktion av ammoniakavgången. Området där åtgärder skall vidtas för att minska ammoniakavgången bör utvidgas till att omfatta hela Götaland samt Svealands slättbygder. Utskottet har ingen invändning mot att krav införs på täckning av flytgödsel- och urinbehållare och på att påfyllning bör ske vid behållarens botten i hela Götaland och i Svealands slättbygder. Krav på snabb nedmyllning av gödseln och krav på speciell spridningsteknik av flytgödsel bör införas i de fyra sydligaste länen för att åstadkomma en 25-procentig minskning av ammoniakavgången i dessa län. Därmed avstyrks motion Jo36 yrkande 15.
I anslutning till yrkandena om begränsad djurtäthet m.m. inom jordbruket får utskottet anföra följande. Redan i nu gällande författningar finns bestämmelser från miljöskyddssynpunkt som begränsar antalet djur i vissa jordbruksföretag i förhållande till den areal som är tillgänglig för spridning av stallgödsel. Reglerna grundas på 6 b § lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark, och närmare bestämmelser finns i tillhörande förordning (1979:426) samt i Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 1991:128. Föreskrifterna om djurtäthet innefattade ursprungligen en viss övergångstid men gäller nu fullt ut sedan den 1 januari 1995 i hela landet för företag med mer än 10 djurenheter. Oberoende av om stöd utgår eller ej är således företagen skyldiga att begränsa sitt djurinnehav på det sätt författningarna anger.
När det gäller utformningen av miljöstöd m.m. får utskottet erinra om att t.ex. LFA-stödet innefattar begränsningar av antalet djur per ha medan t.ex. stödet för vall och betesareal i norra Sverige föreskriver ett visst lägsta antal djur per ha för att mottagaren skall vara berättigad till bidrag. Det sammanhänger bl.a. med att stödformerna har olika syften. Det är därför inte lämpligt att så som föreslås i motion Jo34 yrkande 14 ställa generella krav på en viss inriktning av de aktuella stödformerna. Kravet på ett visst lägsta antal djur per areal i norra Sverige tycks å andra sidan överensstämma med önskemålen i motion Jo34 yrkande 16 om fördelningen av djurinnehavet mellan olika delar av landet.
Det bör också framhållas att regeringen enligt tidigare riksdagsbeslut arbetar på ett program för resurshushållande konventionellt jordbruk. Enligt utskottets mening framstår det som naturligt att stöd till åtgärder som minskar ammoniakutsläppen kan innefattas i denna stödform. I övrigt anser utskottet att riksdagen bör avvakta närmare uppgifter om innehållet i miljöprogrammet och EG:s godkännande av detsamma innan ytterligare uttalanden görs i denna fråga.
Frågor om stöd till ekologisk odling har utskottet nyligen behandlat utförligt i betänkandet 1994/95:JoU13.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo33 yrkande 5 samt Jo34 yrkandena 14, 16 och 17 i den mån de ej tillgodosetts med vad utskottet anfört ovan.
Enligt propositionen skall Jordbruksverket få i uppdrag att utarbeta ett nytt åtgärdsprogram för att reducera ammoniakavgången i jordbruket med 50%. Utskottet ser ingen avgörande skillnad i motiveringen till motion Jo34 yrkande 15 och avstyrker motionen i denna del.
Utskottet utgår från att den statliga rådgivningen och informationen till jordbruket innefattar åtgärder för att minska jordbrukets miljöpåverkan, t.ex. ammoniakutsläppen. Motion Jo36 yrkande 16 avstyrks i den mån den ej kan anses tillgodosedd.
Som framgår av propositionen ämnar Sverige inom ramen för EU-arbetet driva frågan om ammoniakbegränsande åtgärder inom jordbruket. Ytterligare uttalanden härom i enlighet med motion Jo36 yrkande 17 framstår som överflödiga. Motionen avstyrks i denna del.
Åtgärder för slutlig avveckling av ozonnedbrytande ämnen, m.m.
Propositionen
En fullständig avveckling av användningen och hanteringen av ämnen som angriper det stratosfäriska ozonskiktet bör regleras genom en ny förordning som ersätter förordningen (1988:716) om klorfluorkarboner (CFC) och halon m.m.
Påfyllning av befintliga kyl-, värme- och klimatanläggningar med CFC bör förbjudas den 1 januari 1998 och sådana anläggningar bör upphöra att användas yrkesmässigt från den 1 januari år 2000.
Installation av nya kyl-, värme- och klimatanläggningar med HCFC bör upphöra senast den 1 januari 1998 och påfyllning av HCFC i befintliga anläggningar bör upphöra senast den 1 januari 2002.
Efter utgången av år 1995 bör endast en mindre användning av metylbromid vara tillåten. Senast vid utgången av år 1997 bör användningen av metylbromid ha upphört helt. Förbud mot saluhållande och överlåtelse av HBFC och koltetraklorid bör gälla från den 1 januari 1996.
Utsläppen av HFC- och FC-föreningar liksom övriga närbesläktade gaser bör till år 2000 begränsas till att motsvara högst 2 % av Sveriges koldioxidutsläpp år 1990, räknat som koldioxidekvivalenter.
Sverige bör verka för att få till stånd nya internationella avtal om begränsningar av HFC och andra närbesläktade växthusgaser.
Motionerna
I Miljöpartiets följdmotioner och motioner från allmänna motionstiden yrkas ytterligare åtgärder mot ozonnedbrytande ämnen. Enligt motion Jo645 yrkande 2 bör HCFC avvecklas omgående. I motion Jo687 yrkas ytterligare skärpning av Montrealprotokollet, förbud mot CFC från den 1 januari 1996 och mot HCFC från den 1 januari 2000 (yrkandena 24--26). I motion Jo36 yrkas att HCFC ej får tillåtas ersätta CFC, att alla ozonnedbrytare skall vara avvecklade till år 2000, att en miljöskatt införs på HCFC, att Sverige i internationella sammanhang verkar för en total uppslutning kring 1992 års ändring av Montrealprotokollet och verkar för en snabbare avveckling av ozonnedbrytarna inom Montrealprotokollet samt att Sverige inom EU verkar för ozonregler på minst samma nivå som den svenska (yrkandena 18--23).
I kds-motionen Jo33 förordas ett kraftfullt begränsningsarbete för HFC, FC och svavelhexafluorid och att Sverige agerar i Världsbankens ozonfond för ozonfri teknik (yrkandena 6 och 7).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att de benämningar (förkortningar) på ozonnedbrytande ämnen som används i propositionen i huvudsak är samlingsnamn för olika ämnen eller blandningar av ämnen med snarlik sammansättning.
Med CFC avses fullständigt halogenerade klorfluorkarboner. Det enda tillåtna användningsområdet idag är som arbetsmedium i kyl-, värme och andra klimatanläggningar. Det finns även vissa undantag för bl.a. laboratorieanvändning.
Med HCFC avses ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner. Ämnet har använts som övergångskemikalie för områden där CFC tidigare använts. Det har klart lägre ozonnedbrytande potential men är ändå skadligt och regleras i Montrealprotokollet.
Med HBFC avses ofullständigt halogenerade bromfluorkarboner. De liknar HCFC med den skillnaden att brom ersätter klor. Brom är en aggressiv ozonnedbrytare. Ämnet används bl.a. som ersättare för halon vid brandsläckning. Användningen i Sverige är mycket obetydlig.
Med HFC avses ofullständigt halogenerade fluorkarboner. Det är ett klimatpåverkande ämne med många tillämpningar som ersättning för ozonnedbrytande ämnen, bl.a. vid brandsläckning, som köldmedium, drivgas och skumblåsmedel m.m.
Med FC avses fullständigt halogenerade fluorkarboner. Det är ett klimatpåverkande ämne med mycket lång livslängd i atmosfären. Det används bl.a. för isolering och som lösningsmedel.
Med SF6 avses svavelhexafluorid. Det är ett klimatpåverkande ämne med mycket lång livstid och hög växthuseffekt.
Utskottet vill vidare framhålla att det i Sverige och i världen i övrigt sedan länge finns en utbredd insikt om att de ozonnedbrytande ämnena måste avvecklas på grund av dessa ämnens allvarliga effekter på hälsa och miljö. Som framgår av propositionen har förbud och avvecklingsplaner successivt utarbetats och utvidgats på både nationell och internationell nivå. De ytterligare åtgärder som nu aviseras av regeringen utgör ett viktigt steg på vägen mot en fullständig avveckling av de ozonnedbrytande ämnena. Utskottet har inget underlag för att avvika från de bedömningar regeringen gjort i fråga om tidsplan och tillåtna användningsområden m.m. för berörda ämnen och som bl.a. bygger på överläggningar med de företag och myndigheter m.fl. som använder ämnena i sin verksamhet. Utskottet förutsätter att regeringen kraftfullt verkar för att alla länder lever upp till 1992 års ändringar av Montrealprotokollet och verkar för ytterligare skärpningar av detta protokoll. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo645 yrkande 2, Jo687 yrkandena 24--26, Jo33 yrkandena 6 och 7 och Jo36 yrkandena 18, 19, 21 och 22, allt i den mån motionerna ej blivit tillgodosedda med det anförda.
När det gäller yrkandena 20 och 23 i motion Jo36 får utskottet erinra om att dessa frågor behandlas i annat sammanhang. Frågan om miljöskatt på HCFC har aktualiserats i en tidigare motion från Miljöpartiet, vilken kommer att behandlas i skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU28. När det gäller Sveriges agerande inom EU pågår redan beredning i utskottet med anledning av skrivelse 1994/95:167 (JoU23). I angivna skrivelse (s. 43) anför regeringen i klara och bestämda ordalag att Sverige bör arbeta för att EU:s regler för avveckling av ozonnedbrytande ämnen skärps så att de motsvarar de svenska bestämmelserna. Såvitt utskottet kan utläsa överensstämmer detta med motion Jo36 yrkande 23. Ytterligare åtgärd med anledning av motionen i dessa delar är således överflödig.
I samband med en uppvaktning har representanter för Svenska Brandredskapsföreningen m.fl. understrukit behovet av att HFC-föreningar kan användas som ersättning för halon i bl.a. fasta brandsläckningssystem. Förbud mot halon i befintliga släckningssystem gäller från och med den 1 januari 1998. Enligt propositionen (s. 30) bör en viss begränsad användning av HFC-föreningar och blandningar med SF6 kunna godtas under en övergångsperiod. Utskottet anser för sin del att det av flera skäl är angeläget att övergången till andra brandskyddsmedel än halon görs under former som är tillfredsställande från brandskyddssynpunkt och som ger möjlighet att utveckla andra lämpliga alternativ. Utskottet utgår från att de praktiska problem som påtalats av branschen beaktas av regeringen i det fortsatta arbetet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande svavelprotokollet
att riksdagen godkänner protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar,
2. beträffande försurning och skogsskador m.m.
att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1994/95:Jo301 yrkande 1, 1994/95:Jo302 yrkande 1, 1994/95:Jo645 yrkande 1, 1994/95:Jo647 och 1994/95:Jo680 yrkandena 2 och 3,
3. beträffande förbud mot barrskogsplantering m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo645 yrkandena 3 och 4,
res. 1 (mp)
4. beträffande sjöfartens miljöfrågor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo32 yrkandena 1 och 2, 1994/95:Jo33 yrkandena 1--3, 1994/95:Jo34 yrkandena 4--6, 1994/95:Jo36 yrkandena 3--6, 1994/95:T605 yrkande 12 och 1994/95:T617 yrkande 5,
res. 2 (mp)
5. beträffande samlad redovisning av försurningsproblemen m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo34 yrkandena 1, 3 och 10,
res. 3 (v)
6. beträffande uttalande att förberedelserna till granskningen av svavelprotokollet börjar redan nu
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 2,
7. beträffande kväveutsläppen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo34 yrkande 2 och 1994/95:Jo36 yrkande 1,
res. 4 (mp)
8. beträffande miljöarbete inom EU
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo34 yrkandena 7--9,
9. beträffande sänkning av svavelutsläppen med 83%
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo34 yrkande 18,
10. beträffande kväveoxidavgiften
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo34 yrkande 19,
11. beträffande regler om vedeldning i hälsoskyddsförordningen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 4, 1994/95:Jo35 delvis, 1994/95:Jo36 yrkandena 9 och 10 och 12--14 och 1994/95:N435 yrkande 1,
res. 5 (mp)
12. beträffande krav på ackumulatortank och investeringsbidrag m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 2, 1994/95:Jo33 yrkande 4, 1994/95:Jo34 yrkandena 11 och 12, 1994/95:Jo35 delvis och 1994/95:Jo36 yrkandena 7 och 8,
res. 6 (v) res. 7 (mp)
13. beträffande bygglovsplikt för eldningsanläggningar m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 11,
14. beträffande långsiktiga regler
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo32 yrkande 3,
15. beträffande miljögodkännande av vedpannor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 3 och 1994/95:Jo35 delvis,
16. beträffande myndigheternas informationsansvar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo31 yrkandena 1 och 5, 1994/95:Jo34 yrkande 13 och 1994/95:Jo35 delvis,
17. beträffande krav på nedmyllning och spridning m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkandena 15 och 16,
res. 8 (mp)
18. beträffande en ammoniakpolicy inom EU
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 17,
19. beträffande målsättning för utsläppsminskningen, utformning av stöd m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo33 yrkande 5 och 1994/95:Jo34 yrkandena 14--17,
20. beträffande fortsatt avveckling av ozonnedbrytande ämnen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo33 yrkandena 6 och 7, 1994/95:Jo36 yrkandena 18, 19, 21 och 22, 1994/95:Jo645 yrkande 2 och 1994/95:Jo687 yrkandena 24--26,
res. 9 (mp)
21. beträffande miljöskatt på HCFC
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 20,
22. beträffande Sveriges agerande inom EU för ozonregler
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 23.
Stockholm den 9 maj 1995
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c) och Michael Hagberg (s).
Reservationer
Förbud mot barrskogsplantering m.m. (mom. 3)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "I anslutning" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning enligt motion Jo645 att flera starka skäl talar för en ökad lövskogsinblandning i skogsbruket. Ett väsentligt inslag i kampen mot försurningen bör vara att öka lövskogsinslaget i försurningskänsliga områden. En lämplig riktpunkt är 30 % lövskogsinblandning. Riksdagen bör göra ett uttalande om denna målsättning i enlighet med yrkande 3 i motionen.
Vidare delar utskottet Miljöpartiets uppfattning enligt yrkande 4 i motion Jo645 att det bör införas ett generellt förbud mot övergång från lövskogsdominerad mark till barrskogsdominerad mark i försurningskänsliga områden. Ett sådant ingrepp i markanvändningen torde kräva att gällande lagregler om ersättning i de fall det allmänna inskränker användningen av mark blir föremål för omprövning. Det bör ankomma på regeringen att lägga fram de lagförslag som erfordras. I den mån bestämmelserna i 2 kap. 18 § regeringsformen berörs bör regeringen även lägga fram förslag om ändring av denna grundlagsparagraf. Ändring av grundlag kräver två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Förslaget bör därför läggas fram under innevarande valperiod så att det kan träda i kraft så snart som möjligt under nästkommande valperiod.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande förbud mot barrskogsplantering m.m
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo645 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Sjöfartens miljöfrågor m.m. (mom. 4)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Med det anförda" och slutar med "yrkandena 3--6" bort ha följande lydelse:
Vad däremot beträffar sjöfartens miljöfrågor ansluter sig utskottet till synpunkterna i mp-motionen Jo36 yrkandena 3--6. Som motionärerna anför kan svavelutsläppen från sjöfarten åtgärdas med förhållandevis låga kostnader per kilo minskat utsläpp. Utsläppen från sjöfarten utgör ca 20 % av de svenska utsläppen. Enligt Naturvårdsverkets rapport Miljö93 väntas dessa utsläpp dessutom öka till år 2000. Sverige har tidigare gjort vissa påtryckningar inom IMO för att få fram internationella överenskommelser för att minska svavelhalten i bränslen, främst bunkerolja. Utskottet anser att Sverige bör fortsätta och intensifiera påtryckningarna inom IMO. Vidare bör Sverige verka för att EU inför direktiv som reglerar svavelhalten i olika bränslen inklusive bunkerolja. Sverige bör tillsammans med Östersjöländerna komma överens om begränsning av svavelhalten för sjöfarten på Östersjön. Vidare bör differentierade hamnavgifter införas, baserade på båtarnas svaveldioxid- och kväveoxidutsläpp. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo36 yrkandena 3--6 bör ges regeringen till känna. Övriga motioner i detta ämne avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande sjöfartens miljöfrågor m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkandena 3--6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1994/95:Jo32 yrkandena 1 och 2, 1994/95:Jo33 yrkandena 1--3, 1994/95:Jo34 yrkandena 4--6, 1994/95:T605 yrkande 12 och 1994/95:T617 yrkande 5,
3. Samlad redovisning av försurningsproblemen m.m. (mom. 5)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Med hänvisning" och slutar med "yrkandena 1, 3 och 10" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Vänsterpartiets bedömning i motion Jo34 att propositionen saknar en samlad strategi för att motverka och eliminera försurningsproblemen. Det verkar snarare vara en text som har tillkommit av en rad tillfälligheter. Ett stort avsnitt av propositionen ägnas t.ex. åt vedeldning som kan vara viktig ur flera aspekter men har föga inverkan på försurningen. Den för försurningsfrågorna så viktiga trafiksektorn behandlas över huvud taget inte. Utskottet delar motionärernas uppfattning att försurningen är ett av Sveriges allvarligaste miljöproblem och att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett samlat program för att eliminera försurningsskadorna. En utredning bör tillsättas i samarbete med våra grannländer för att få en helhetsbild av försurningssituationen och åtgärdsbehovet. I den samlade redovisningen till riksdagen bör ingå en strategi som visar hur användningen av fossila bränslen skall minskas till en nivå som miljön tål. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo34 yrkandena 1, 3 och 10 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande samlad redovisning av försurningsproblemen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo34 yrkandena 1, 3 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Kväveutsläppen (mom. 7)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "När det" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
I likhet med Miljöpartiet ser utskottet allvarligt på att riksdagens målsättning rörande minskning av kväveoxidutsläppen inte kommer att uppnås. Enligt detta mål skall utsläppen minska med 30 % från år 1980 till år 1995. Men utsläppen har bara minskat med 12 % till år 1993, och 30-procentsmålet till år 1995 kommer ej att uppnås. Svårigheterna beror i hög grad på att trafiken ökat under 1980-talet. Möjligheterna att med nationella åtgärder minska kväveoxidutsläppen från trafiken är starkt begränsade i och med att Sverige är med i EU. Utskottet förutsätter att regeringen, snarast efter det att Naturvårdsverket redovisat sitt uppdrag om en 50-procentig reduktion av kväveoxidutsläppen till år 2005, återkommer med en proposition med konkreta förslag. Redan nu bör riksdagen dock anta målet att minska kväveutsläppen med 70 % till år 2005. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo36 yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Övriga motioner i denna fråga avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande kväveutsläppen
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkande 1 och med avslag på motion 1994/95:Jo34 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Regler om vedeldning i hälsoskyddsförordningen m.m. (mom. 11)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "När det" och slutar med "yrkandena 12--14" bort ha följande lydelse:
7 § hälsoskyddslagen ger kommunerna möjlighet att föreskriva att fastighetsägaren skall vidta åtgärder som säkerställer att avloppsvatten inte skall ge upphov till sanitära problem. Det behövs en liknande paragraf som ger kommunerna rätt att föreskriva att vattenkylda pannor skall eldas på sådant sätt att pyreldning inte uppstår. Ett alternativ kan vara att med stöd av 13 § hälskoskyddslagen göra en förändring i hälsoskyddsförordningen med samma innebörd. Det ger ägaren möjlighet att välja mellan ackumulatortank och pelletsbrännare. Tanken som kostar ca 15 000 kr minskar inte bara utsläppen utan höjer verkningsgraden kraftigt och kräver bara inlägg en till två gånger per dygn. Utskottet anser vidare att kommunerna bör ges rätt att förbjuda vedeldning där biobränslebaserad fjärrvärme är tekniskt och ekonomiskt möjlig att använda.
Dessutom bör kommunerna reglera tillkommande vedeldning i kommunala energiplaner eller i detaljplaner. Förbud bör införas mot icke miljögodkända pannor äldre än 15 år inom tätbebyggt område. Tillsynen av pannor bör bli obligatorisk. En obligatorisk funktionskontroll för vedeldade pannor bör införas den 1 januari 1996.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo36 yrkandena 9, 10 och 12--14 bör ges regeringen till känna. Övriga motioner i denna fråga avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande regler om vedeldning i hälsoskyddsförordningen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkandena 9, 10 och 12 -- 14 som sin mening ger regeringen till känna samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 4, 1994/95:Jo35 delvis och 1994/95:N435 yrkande 1,
6. Krav på ackumulatortank och investeringsbidrag m.m. (mom. 12)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Av propositionen " och slutar med "7 och 8" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning i motion Jo34 att krav på ackumulatortank bör ställas för eldning med fasta bränslen. Eftersom regeringen nyligen lagt fram förslag om investeringsbidrag till installation av ackumulatortank är det viktigt att samhället också ställer krav på sådan installation (prop. 1994/95:218). Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionsyrkandena om investeringsbidrag lämnas utan vidare åtgärd. Vad utskottet anfört om krav på ackumulatortank bör med anledning av motionerna Jo31 yrkande 2, Jo34 yrkande 11 och Jo35 delvis ges regeringen till känna. Motion Jo36 yrkandena 7 och 8 avstyrks i den mån den ej kan anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande krav på ackumulatortank och investeringsbidrag m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 2, 1994/95:Jo34 yrkande 11 och 1994/95:Jo35 delvis och med avslag på motionerna 1994/95:33 yrkande 4, 1994/95:Jo34 yrkande 12 och 1994/95:Jo36 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Krav på ackumulatortank och investeringsbidrag m.m. (mom. 12)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Av propositionen" och slutar med "och 8" bort ha följande lydelse:
Av propositionen --- (= utskottet)--- yrkande 12. Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning i motion Jo36 att alla pannor i tätort som är nyare än 15 år skall vara försedda med ackumulatortank senast år 2000. För pannor utanför tätorter skall motsvarande krav gälla senast år 2005. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo36 yrkandena 7 och 8 bör ges regeringen till känna. Motionerna Jo31 yrkande 2, Jo34 yrkande 11 och Jo35 delvis avstyrks i den mån de ej tillgodoses med detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande krav på ackumulatortank och investeringsbidrag m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkandena 7 och 8 och med avslag på motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 2, 1994/95:Jo33 yrkande 4, 1994/95:Jo34 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:Jo35 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Krav på nedmyllning och spridning m.m. (mom. 17)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Utskottet delar" och på s. 26 slutar med "yrkande 15" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Jo36 anser utskottet det anmärkningsvärt att det inte har vidtagits mer kraftfulla åtgärder för att uppfylla den av riksdagen beslutade målsättningen om en 25-procentig minskning av ammoniakavgången under perioden 1980--1995. Enligt Statistiska centralbyråns beräkningar har utsläppen av ammoniak till luft ökat med 12 % från 1990/91 till 1992/93. Utskottet anser det positivt att regeringen nu föreslår åtgärder mot ammoniakavgången. I likhet med vad som anförs i motion Jo36 bör man gå ett steg längre så att kraven på snabb nedmyllning av gödsel och speciell spridningsteknik införs i hela Götaland och i Svealands slättbygder. Vidare bör rådgivning och information till lantbrukare för att minska utsläppen av ammoniak prioriteras. Sverige måste dra lärdom av andra länder där problemen är än mer akuta, t.ex. Nederländerna, där man vidtagit de mest långtgående åtgärderna för att minska utsläppen av ammoniak. Det anförda bör riksdagen, med anledning av yrkandena 15 och 16 i motionen, ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande krav på nedmyllning och spridning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkandena 15 och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Fortsatt avveckling av ozonnedbrytande ämnen m.m. (mom. 20)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill --- (= utskottet)--- ozonnedbrytande ämnena. Utskottet delar emellertid Miljöpartiets uppfattning enligt motionerna Jo645, Jo687 och Jo36 att det krävs mer långtgående åtgärder för att motverka de ytterst allvarliga miljöproblem som förorsakas av de ozonnedbrytande ämnena. Som anförs i motion Jo687 bör regeringen aktivt verka för ytterligare skärpning av Montrealprotokollet. Förbud mot CFC bör införas redan från den 1 januari 1996 och mot HCFC från den 1 januari år 2000. I enlighet med vad som anförs i motion Jo36 bör riksdagen uttala att HCFC inte får tillåtas ersätta CFC. Vidare bör riksdagen uttala som målsättning att samtliga ozonnedbrytare skall vara helt avvecklade till år 2000. Eftersom alla länder ännu inte ratificerat 1992 års ändring av Montrealprotokollet är det ytterst viktigt att regeringen arbetar för en total uppslutning kring detta tillägg. Sverige bör också verka för en snabbare avveckling av ozonnedbrytarna inom Montrealprotokollet. Utskottet anser det i likhet med motionärerna oacceptabelt att HCFC i Montrealprotokollet inte föreslås vara helt avvecklat förrän år 2030.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo36 yrkandena 18, 19, 21 och 22 och Jo687 yrkandena 24--26 bör ges regeringen till känna. Yrkande 2 i motion Jo645 om att HCFC skall avvecklas omgående är i viss mån tillgodosett genom det ovan anförda. Övriga motioner avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande fortsatt avveckling av ozonnedbrytande ämnen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Jo36 yrkandena 18, 19, 21 och 22 och 1994/95:Jo687 yrkandena 24--26 samt med avslag på motionerna 1994/95:Jo33 yrkandena 6 och 7 och 1994/95:Jo645 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Maggi Mikaelsson (v) anför:
Försurningen av mark och vatten fortgår. Trots en ökande medvetenhet om situationens allvar sker alltför lite av konkreta åtgärder för att belastningen på naturen skall minska.
Till att börja med kan konstateras att en samlad redovisning av försurningsproblematiken ligger fem år bakåt i tiden samt att försurningsfrågorna har aktualiserats av regeringen vid tre tillfällen under innevarande riksmöte, i form av två skrivelser och en proposition. Dessutom aviseras att frågor om luftvård m.m. kommer att behandlas under hösten. Det är med andra ord ingen enhetlig bild som visas upp från regeringens sida. Försurningsproblematiken återkommer i flera sammanhang i mer eller mindre utförligt skick, vilket naturligtvis komplicerar motionsskrivandet. Det förefaller därför märkligt att utskottet riktar kritik mot att det lämnas in yrkanden som har eller kommer att behandlas i andra sammanhang. Utöver de motioner som skrivs under den allmänna motionstiden anser Vänsterpartiet att det är självklart att också reagera på regeringens skrivelser och propositioner när vi finner det nödvändigt. Det innebär också att det i vissa fall sker överlappningar, ibland beroende på att likartade frågor hamnar i olika utskott. Vänsterpartiets avsikt är att så långt möjligt undvika detta, men då krävs också en viss disciplin från regeringen.
När det gäller systemet med miljöavgift på kväveoxider föreslår Vänsterpartiet att denna också skall omfatta industriella processer. Utskottets avslagsyrkande är ytterst knapphändigt och hänvisar till regeringens utförligt redovisade bedömning. Och det är just detta som Vänsterpartiet har gjort. Utifrån regeringens bedömning har Vänsterpartiet dragit en annan slutsats och anser att regeringen redan nu kan införa en sådan miljöavgift. Något som regeringen för övrigt håller öppet för framtiden.