Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Betänkande 1994/95:FiU1
Finansutskottets betänkande
1994/95:FIU01
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25)
Innehåll
- Sammanfattning
- Propositionernas förslag
- Motionsyrkandena
- 3. Utskottet
- Hemställan
- Reservationer
- Bilaga 1
- Innehållsförteckning
1994/95
FiU1
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet förslagen till riktlinjer för den ekonomiska politiken och vissa åtgärder för att sanera statsfinanserna. Utskottet tar också ställning till regeringens förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Sammanlagt 99 reservationer och 21 särskilda yttranden har avgivits på de punkter som anges i betänkandets innehållsförteckning.
Det internationella konjunkturläget har sedan i våras förbättrats. Detta gäller även utvecklingen i Västeuropa.
Efter att Sverige under inledningen av 1990-talet genomgått den svåraste recessionen sedan 1930-talet ökar nu åter produktionen. För nästa år gäller att inflationen förblir låg. Det svåra läget på arbetsmarknaden förbättras något. Statsskulden växer snabbt och skuldkvoten närmar sig 90 %.
De riktlinjer för den ekonomiska politiken som utskottet förordar innebär att finanspolitiken fortsättningsvis måste vara mycket stram. Vid mandatperiodens slut måste statsskulden ha stabiliserats. Vid utformningen av finanspolitiken är det av största vikt att de åtgärder som vidtas får en snabb och positiv effekt på statsfinanserna. Detta är enligt utskottets mening -- vid sidan av viktiga fördelningspolitiska överväganden -- ett avgörande skäl till att även skattehöjningar måste utnyttjas för att få ned budgetunderskottet.
Utskottet tar i betänkandet ställning till de olika delarna i regeringens förslag till saneringsprogram. Med vissa jämkningar har utskottet biträtt förslagen. Saneringsprogrammet kommer att stärka de offentliga finanserna med drygt 57 miljarder kronor år 1998 och med närmare 30 miljarder kronor budgetåret 1995/96 (12 mån.). De jämkningar i propositionens förslag som utskottet förordar påverkar saneringsprogrammets omfattning i gynnsam riktning. De ändringar och tillägg till förslagen i propositionen som utskottet föreslår är följande:
Förslaget om en begränsad uppräkning av basbeloppet skall inte bara gälla, som föreslogs i propositionens lagtext, för år 1995 utan också under följande år.
Avgiftsunderlaget för egenavgifter skall räknas upp på samma sätt som pensionsgrundande inkomst dvs. med 7,5 oreducerade "basbelopp" i stället för 7,5 reducerade basbelopp.
Akademikerpraktiken avvecklas inte från årsskiftet. Åtgärden behålls under första halvåret 1995.
Arbetsmarknadsutskottets förslag om en ventil i regelsystemet för ungdomsintroduktion för arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar biträds av utskottet. Innebörden av ventilen är att arbetsgivaren kan frångå kravet på att anställa den provanställde efter praktikperiodens slut.
Folkbildningen tillförs 18,2 miljoner kronor i jämförelse med de 26,3 miljoner kronor som föreslås i propositionen.
Förslagen till investeringsstimulanser till främst byggsektorn biträds av utskottet. Utskottet föreslår att sådana arbeten skall ha satts igång senast den 1 oktober 1995. Förslaget berör framförallt ROT-satsningar i bostäder.
Arbetsmarknadspolitiken inriktas i allt större utsträckning mot personer som riskerar att permanent slås ut från arbetsmarknaden. Insatserna förskjuts mot sådana kvalitetsåtgärder som krävs i en konjunkturuppgång.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.,
dels proposition 1994/95:50 Nya kapitaltäckningsregler m.m. i vad avser förslag 17 angående ändring i uppbördslagen (1953:272) som näringsutskottet överlämnat till finansutskottet för teknisk samordning med motsvarande förslag i proposition 25,
dels proposition 1994/95:70 Ändringar av den bolagsrättsliga lagstiftningen för bank- och försäkringsområdet med anledning av EES-avtalet i vad avser förslag 12 angående ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt som näringsutskottet överlämnat till finansutskottet för teknisk samordning med motsvarande förslag i proposition 25,
dels proposition 1993/94:196 Ändringar i aktiebolagslagen (1975:1385) m.m. i vad avser förslag 17 angående ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt som skatteutskottet överlämnat till finansutskottet för teknisk samordning med motsvarande förslag i proposition 25,
dels de med anledning av proposition 25 väckta motionerna
1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m), 1994/95:Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c), 1994/95:Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), 1994/95:Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1--7, yrkande 8 delvis och yrkandena 9--26, 1994/95:Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp), 1994/95:Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds), 1994/95:Fi7 av Dan Ericsson m.fl. (kds), 1994/95:Fi8 av Arne Andersson m.fl. (m), 1994/95:Fi9 av Gun Hellsvik m.fl. (m), 1994/95:Fi10 av Elving Andersson m.fl. (c), 1994/95:Fi11 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s), 1994/95:Fi12 av Anders Svärd (c), 1994/95:Fi13 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s), 1994/95:Fi14 av Georg Andersson m.fl. (s), 1994/95:Fi15 av Georg Andersson (s), 1994/95:Fi16 av Ronny Olander m.fl. (s), 1994/95:Fi17 av Eskil Erlandsson (c), 1994/95:Fi18 av Inger Lundberg m.fl. (s), 1994/95:Fi19 av Catarina Rönnung och Åke Gustavsson (s),
dels de från socialförsäkringsutskottet överlämnade motionerna 1994/95:Sf4 av Sigge Godin (fp) och 1994/95:Sf6 av Karin Falkmer (m), vilka väckts med anledning av proposition 1994/95:41 Förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet, m.m. samt 1993/94:Sk353 av Lars Hedfors m.fl. (s) i vad avser yrkandena 11 och 12 och 1993/94:Sf262 av Birger Andersson (c) vilka väckts under allmänna motionstiden.
Finansutskottet har till socialförsäkringsutskottet överlämnat motion Fi4 yrkande 8 i den del yrkandet avser tillämpningen av flyktingbegreppet.
Regeringens lagförslag
Regeringens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över de förslag i propositionen jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.
Avlämnade yttranden från
skatteutskottet (1994/95:SkU3y), justitieutskottet (1994/95:JuU2y), utrikesutskottet (1994/95:UU3y), försvarsutskottet (1994/95:FöU2y), socialförsäkringsutskottet (1994/95:SfU6y), socialutskottet (1994/95:SoU2y), kulturutskottet (1994/95:KrU4y), utbildningsutskottet (1994/95:UbU3y), trafikutskottet (1994/95:TU2y), näringsutskottet (1994/95:NU3y), arbetsmarknadsutskottet (1994/95:AU3y) och bostadsutskottet (1994/95:BoU1y) återfinns i bilagorna 3--14 till detta betänkande.
Konstitutionsutskottet, lagutskottet och jordbruksutskottet har avstått från att yttra sig i ärendet.
Inkomna skrivelser
Under ärendets gång har utskottet mottagit ett antal skrivelser från organisationer och privatpersoner.
Utfrågningar m.m.
Statssekreterarna i Finansdepartementet Anitra Steen och Svante Öberg har inför finansutskottet kommenterat de ekonomisk-politiska förslagen i proposition 25.
Riksbankschefen Urban Bäckström har kommenterat penning- och valutapolitiken.
Generaldirektör Alf Carling och avdelningschef Irma Rosenberg från Konjunkturinstitutet har gett sin syn på konjunkturläget hösten 1994.
Dessutom har företrädare för Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans centralstyrelse samt Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund inför utskottet redovisat sina synpunkter på förslagen om de ekonomiska regleringarna mellan staten och kommunsektorn i proposition 25.
Finansutskottets ledamöter har haft tillfälle att delta i en av skatteutskottet anordnad utfrågning med anledning av proposition 25 den 25 november 1994 med bl.a. finansminister Göran Persson.
Propositionernas förslag
Proposition 25
I proposition 25 föreslår regeringen (Finansdepartementet)
dels i avsnitt 6 (s. 30) att riksdagen
1. antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar i avsnitten 1--4,
2. godkänner inriktningen och omfattningen av de besparingar och inkomstförstärkningar som regeringen förordar i avsnitt 5,
dels i avsnitt 7 (Socialdepartementets verksamhetsområde) (s. 44) att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i utsökningsbalken,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om allmänna egenavgifter,
9. godkänner vad regeringen förordar om förbättring av det särskilda bostadstillägget till pensionärer,
10. godkänner vad regeringen förordar om uttaget av allmänna egenavgifter åren 1996--1998,
dels i avsnitt 8 (Finansdepartementets verksamhetsområde) (s. 103--104) att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om direktavdrag för byggnader m.m.,
2. lag om skattelättnader för sparande i allemansfond,
3. lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar,
4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
5. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
7. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
8. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
9. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
10. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver,
11. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
12. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, 13. lag om ändring i lagen (1990:663) om ersättningsfonder,
14. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
15. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
16. lag om ändring i lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995 års taxering,
17. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
18. lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
19. lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,
20. lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet,
21. lag om ändring i lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv,
22. lag om ändring i lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag,
23. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
24. lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,
25. lag om upphävande av lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier,
26. lag om upphävande av lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
27. lag om upphävande av lagen (1993:1520) om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar,
28. lag om upphävande av lagen (1994:776) om beskattning av viss vidareutdelning,
29. lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995, samt
30. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om slopad extra höjning 1995 och 1996 av den garanterade räntan för räntebidrag enligt äldre regler,
dels i avsnitt 10 (Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde) (s. 118) att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag (1994:000) om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion,
2. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning,
3. godkänner vad regeringen förordar om statsbidrag för investeringssatsningar,
4. godkänner vad regeringen förordar om att ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år liksom akademikerpraktiken för ungdomar 25--29 år upphör fr.o.m. den 1 januari 1995,
5. godkänner vad regeringen förordar om en ny åtgärd benämnd ungdomsintroduktion för ungdomar,
6. godkänner vad regeringen förordar om omfattningen av arbetsmarknadsutbildning,
7. godkänner vad regeringen förordar om att vid behov utöka antalet utbildningsplatser i komvux för arbetslösa under budgetåret 1994/95,
8. godkänner vad regeringen förordar om omfattningen av utbildningsvikariat,
9. godkänner vad regeringen förordar om starthjälp,
10. bemyndigar regeringen att omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning under åttonde huvudtiteln till anslaget Bidrag till folkbildningen under samma huvudtitel,
11. till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr,
12. till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 342 000 000 kr,
13. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 3 070 948 000 kr,
14. till Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 000 kr.
Proposition 50
I proposition 1994/95:50 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till 17. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).
Proposition 70
I proposition 1994/95:70 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till 12. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Proposition 92
I proposition 1994/95:92 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).
Proposition 1993/94:196
I proposition 1993/94:196 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till 17. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Motionsyrkandena
Motionsyrkanden med anledning av proposition 25
1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen,
2. att riksdagen godtar de riktlinjer för budgetpolitiken och godkänner inriktningen och omfattningen av de utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar som förordas i motionen,
3. att riksdagen beslutar att för kommuner och landsting som höjer skatten för 1995 reduktionsbeloppet per invånare skall ökas med ett belopp som motsvarar 55 % av de ökade intäkter skattehöjningen ger i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter och lag om ändring i lagen (1994:000) om allmänna egenavgifter,
5. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om förbättring av det särskilda bostadsbidraget för pensionärer i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår vad regeringen förordar om uttaget av allmänna egenavgifter åren 1996--1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidragsförskottet och underhållsbidragen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de förslag som redovisats i Ds 1994:91 om förtidspensioner bör träda i kraft den 1 juli 1995,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprövningar av förtidspensioner,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjukbidrag i stället för förtidspensioner,
11. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser omläggning av allmänna egenavgifter och arbetsgivaravgifter,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte höja uttaget av allmänna egenavgifter till sjukförsäkringen med 1 procentenhet per år 1996 till 1998,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avgiftsfriheten vad gäller socialavgifter för vissa vinstandelsstiftelser bör bibehållas,
14. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjd skattesats på kapitalinkomster från 25 till 30 %,
15. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser återinförd dubbelbeskattning på utdelningar och kvarhållna vinster i aktiebolag,
16. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser ändrade skatteregler för värdepappersfonder och investmentföretag,
17. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjd skatt på avkastning på pensionsförsäkringar och pensionssparkonton,
18. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjd avkastningsskatt för avkastning på kapitalförsäkringar,
19. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser reglerna om att svenska aktier m.m. skattas upp till viss del av värdet vid bestämmande av underlaget för avkastningsskatt,
20. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser nya skatteregler för sparande i allemansfond,
21. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser införande av förmögenhetsskatt beskattningsåret 1995,
22. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjning av procentsatsen för spärrbeloppet i begränsningsregeln,
23. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser direktavdrag för bygginvesteringar,
24. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser skärpt beskattning vid upplösning av skatteutjämningsreserv,
25. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser slopad rätt att kvitta underskott av nystartad näringsverksamhet på inkomst av tjänst,
26. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjd statlig inkomstskatt från 20 till 25 %,
27. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser grundavdraget till statlig inkomstskatt,
28. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser försämrade regler för inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen,
29. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjning av särskild löneskatt och premieskatt för grupplivförsäkringar,
30. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjd fastighetsskatt från 1,5 till 1,7 %,
31. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser förslaget om att inte genomföra den extra höjningen av garanterad ränta 1995 och 1996,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av nuvärdesavskrivning,
33. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag (1994:000) om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion,
34. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om upphörande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning,
35. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om investeringsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen,
36. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om en ny åtgärd benämnd ungdomsintroduktion och om att ungdomspraktiken för ungdomar i åldern 20--24 år och akademikerpraktiken skall upphöra i enlighet med vad som anförts i motionen,
37. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
38. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om utökning av antalet utbildningsplatser i komvux i enlighet med vad som anförts i motionen,
39. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om omfattningen av utbildningsvikariat i enlighet med vad som anförts i motionen,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslivsutveckling,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om starthjälp,
42. att riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen att omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget Bidrag till folkbildningen,
43. att riksdagen avvisar regeringens förslag om att anvisa ett reservationsanslag om 342 000 000 kr till vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95,
44. att riksdagen avslår regeringens förslag att till arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 3 070 948 000 kr,
45. att riksdagen avvisar regeringens förslag om att anvisa ett reservationsanslag om 2 000 000 000 kr till sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95,
46. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag till konvergensprogram i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del ansluter sig till de principiella utgångspunkterna och riktlinjerna för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utredningen om ett mer miljörelaterat skattesystem fullföljs enligt givna direktiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nivån på beskattningen av nödvändig konsumtion som mat, boende och persontransporter,
4. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de negativa följderna av en koncentrationsinriktad politik i syfte att öka den geografiska rörligheten för såväl samhällsekonomin som möjligheterna att få till stånd en fungerande arbetsmarknad i hela landet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av regionalpolitiken och betydelsen av en hållbar utveckling av ekonomin så att produktionsmöjligheterna i hela landet tas till vara,
6. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande delar uttalar vikten av att det förs en politik för decentralisering, grundtrygghet och kretslopp i syfte att modernisera och bevara välfärden i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del godkänner de riktlinjer för finans- och penningpolitiken som förordas i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det av riksdagen antagna ekonomiska saneringsprogrammet om 81 miljarder kronor skall ligga fast samt i övrigt godkänner inriktning och omfattning av de utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar som förordas i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt sammansatt utredning om en förändrad inriktning av familjestödet enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om den framtida sjuk- och arbetsskadeförsäkringen får direktiv att lägga fram förslag om enhetlig arbetslivsförsäkring enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,
11. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande delar som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av det framtida uttaget av egenavgifter,
12. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del godkänner vad i motionen anförts om inriktningen av det ekonomiska stödet till pensionärer,
13. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag om ändringar i lagen om allmänna barnbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del återkommer med förslag om ändring i lagen om allmän försäkring vad avser utformningen av reglerna för uppräkning av basbeloppet enligt de riktlinjer som förordas i motionen,
15. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser slopad avgiftsfrihet för vissa andelsstiftelser i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av taket i föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, förlängd sjuklöneperiod samt förstärkt arbetslinje i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett särskilt försäkringssystem för de allra minsta företagen vid en förlängd sjuklöneperiod,
18. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopad avgiftsfrihet för vissa vinstandelsstiftelser,
19. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av utgiftsminskningarna inom säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskad statlig konsumtion och den kommunala ekonomin,
21. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om direktavdrag för byggnader m.m.,
22. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om skattelättnader för sparande i allemansfond,
23. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar,
24. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändringar i kommunalskattelagen vad avser reseavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst,
25. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändringar i lagen om statlig inkomstskatt, uppbördslagen och kupongskattelagen,
26. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om statlig fastighetsskatt,
27. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om återföring av obeskattade reserver,
28. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
29. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om ersättningsfonder,
30. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om särskild premieskatt för grupplivförsäkring m.m.,
31. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader,
32. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om räntefördelning vid beskattning,
33. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om expansionsmedel,
34. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om periodiseringsfonder,
35. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet,
36. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om återföring av skatteutjämningsreserv,
37. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag,
38. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om upphävande av lagen om begränsning av skatt i vissa fall vad avser höjning av spärrbeloppet,
39. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om skatt på vinstsparande,
40. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om upphävande av lagen om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxering,
41. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om upphävande av lagen om beskattning av viss vidareutdelning,
42. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995 vad avser 1 §,
43. att riksdagen hos regeringen begär förslag om såväl slopat grundavdrag vid statlig beskattning som slopat reallöneskydd för inkomster över brytpunkten i inkomstskatteskalan,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning och inriktning av inkomstbeskattningen, kapitalbeskattningen och företagsbeskattningen,
45. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av begränsningarna av statens stöd till boendet och hos regeringen begär att en förändrad utformning av bostadsfinansieringssystemet utreds enligt de riktlinjer som redovisas i motionen i avsikt att ett nytt system med denna inriktning kan träda i kraft den 1 januari 1996,
46. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av mervärdesskatt på spel och lotterier, effektivare skatteindrivning, höjd skatt på bilar utan katalysatorer och äldre vattenkraft som en fördubbling av miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel inom jordbruket i enlighet med vad som anförts i motionen,
47. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av utgiftsminskningarna inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde och behovet av medel för en fortsatt avbytarverksamhet inom jordbruket,
48. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för utnyttjande av anvisade medel för regionalpolitiska insatser,
50. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslagsbelastning och formerna för finansieringen av föreslagna investeringsstimulanser,
51. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del beslutar förlänga möjligheten till skattereduktion enligt gällande regler vid s.k. ROT-åtgärder inom bostadsområdet i enlighet med vad som anförts i motionen,
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av investeringar inom miljöområdet för en långsiktigt hållbar tillväxt och en ökad sysselsättning,
53. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för att stimulera investeringar för att främja en utveckling mot ett kretsloppsanpassat samhälle och gröna jobb enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,
54. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en återbetalningsplan för utgivet stöd till banksektorn i enlighet med vad som anförts i motionen,
55. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del godkänner planen för förstärkning av de offentliga finanserna såväl vad avser inriktning som konkret utformning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som redovisats i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens s.k. återställarpolitik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att slå vakt om skattereformen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjd marginalskatt,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till dubbelbeskattning av aktier,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjd skatt på avtalspensioner,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till slopad kvittningsrätt,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till sociala avgifter på vinstandelar,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till direktavdrag för byggnadsinvesteringar,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag att försämra flerbarnstillägget,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag att avräkna 300 miljoner kronor från biståndsanslaget,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kostnadseffektiv arbetsmarknadspolitik,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa ungdomspraktik och akademikerpraktik,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till ökade insatser för underhållsåtgärder,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förlängning av genomförandetiden för investeringsprogrammet för vägar och järnvägar,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringssatsningar,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förstärka de offentliga finanserna.
1994/95:Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionens avsnitt 1--4,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den i kommande ekonomisk-politiska propositioner lämnar konsekvensbeskrivningar av förslagen utifrån ett regionalpolitiskt perspektiv,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den i kommande ekonomisk-politiska propositioner lämnar konsekvensbeskrivningar av förslagen utifrån ett fördelningsperspektiv,
4. att riksdagen hos regeringen begär att den i kommande ekonomisk-politiska propositioner lämnar konsekvensbeskrivningar utifrån ett miljöperspektiv,
5. att riksdagen hos regeringen begär att den i kommande ekonomisk-politiska propositioner lämnar konsekvensbeskrivningar utifrån ett kvinnoperspektiv,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhets- och försvarspolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndspolitiken,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyktingpolitiken,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala ekonomin,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för flerbarnstilläggen,
11. att riksdagen beslutar att preskriptionstiden för underhållsbidrag höjs från tre till tio år fr.o.m. den 1 januari 1995,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om indrivningen av bidragsförskottsskulder,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pris- och följsamhetsindexering av utgående pensionsförmåner,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att följa utvecklingen för de sämst lottade pensionärerna,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtidspension och sjukförsäkring,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omläggning och höjning av allmänna egenavgifter m.m.,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattereglerna för enskild näringsverksamhet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteåtgärder för mindre och nystartade företag,
19. att riksdagen beslutar att bolagsskatten höjs från 28 % till 30 % från den 1 januari 1995,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vinstdelningsskatt,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den s.k. värnskatten,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1993:1520) om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundavdraget,
24. att riksdagen beslutar att 30 % tas ut i statlig skatt för inkomster över 300 000 kr från den 1 januari 1995,
25. att riksdagen beslutar att höja koldioxidskatten för industrin från 8 till 16 öre per kg koldioxid från den 1 januari 1995 enligt vad i motionen anförts,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraven på arbetsmarknadspolitiken.
1994/95:Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den ekonomiska politikens inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull ekonomisk politik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den ekonomiska politiken för att minska ränteutgifternas totala andel av statens utgifter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nivån av budgetförstärkningar och balansen mellan besparingar och ökade skatter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sammansättningen av skatter och besparingar i samband med budgetförstärkningar,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om uttag av allmänna egenavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen om allmänna egenavgifter,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen om socialavgifter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att socialförsäkringssystemet bör vara skattefinansierat på ett solidariskt sätt,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
13. att riksdagen beslutar att höja koldioxidskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utvidgad kommunal beskattningsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen i den del som gäller avskaffande av den generella rätten att kvitta underskott av nystartad verksamhet mot inkomst av tjänst,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om skattelättnader för sparande i allemansfond,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lättnader för små och medelstora företag,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt avveckling av de generella bostadssubventionerna,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjda bostadsbidrag i samband med minskade generella bostadssubventioner,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag om rullande fastighetstaxering,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad fastighetstaxering så att miljöförbättrande åtgärder i byggnader inte föranleder höjd fastighetsskatt,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för låginkomsttagare i samband med skatteökningar och minskade pensioner,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nackdelar med höjda marginalskatter,
25. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om direktavdrag för byggnader m.m.,
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om direktavskrivningar för miljöinvesteringar i enlighet med vad som anförts i motionen,
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt normalarbetstid i enlighet med vad som anförts i motionen,
28. att riksdagen hos regeringen begär förslag om särskilda miljöinvesteringar för budgetåret 1995/96 omfattande 2 miljarder kronor utöver vad regeringen tidigare föreslagit i enlighet med vad som anförts i motionen,
29. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om starthjälp i enlighet med vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen avslår regeringens förslag om att 300 miljoner kronor bör tas från biståndsmedel till att bekosta hantering av asylsökande i Sverige,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndet,
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskade försvarsanslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
33. att riksdagen beslutar att det av regeringen föreslagna anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln endast skall få användas till underhåll och reinvesteringar, dock ej till investeringar,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande av satsningen på arbetslivsutveckling (ALU),
35. att riksdagen avslår regeringens förslag att bemyndiga regeringen att omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning under åttonde huvudtiteln,
36. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ekonomisk reglering mellan staten och kommunsektorn i enlighet med vad som anförts i motionen,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållen avbytarverksamhet inom lantbruket.
1994/95:Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för den ekonomiska politiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för besparingar och budgetförstärkningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättringar av bostadstillägg och/eller pensionstillskott till pensionärer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av ersättningsnivån för långtidssjuka,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förlängning av det s.k. ROT-avdraget.
1994/95:Fi7 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingar på lantbrukets avbytartjänst,
1994/95:Fi8 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår den inriktning och omfattning av de besparingar som regeringen förordar på Försvarsdepartementets område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en försvarskommitté för att förbereda nästa långsiktiga försvarsbeslut.
1994/95:Fi9 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aviserade besparingskrav inte bör drabba Justitiedepartementet budgetåret 1995/96.
1994/95:Fi10 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion,
2. att riksdagen beslutar avslå förslaget om upphävande av lagen om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringssatsningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande förändring av ungdomspraktiken och bibehållande av akademikerpraktiken,
5. att riksdagen beslutar avslå förslaget om starthjälp,
6. att riksdagen beslutar avslå förslaget att ta bort trainee-utbildningen,
7. att riksdagen beträffande sysselsättningsinsatser på kommunikationsområdet begär att medlen anslås till länsvägnätet.
1994/95:Fi11 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomsarbetslösheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Värmland bör utses till ett försökslän för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.
1994/95:Fi12 av Anders Svärd (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår den i propositionen föreslagna reduceringen av de kyrkliga kommunernas skattefordran,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att för de kyrkokommuner som sedan 1990 sänkt skatten reduceringen skall minskas med 1 % för varje skatteöre skatten sänkts sedan dess.
1994/95:Fi13 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra 2 § 8 mom. lagen om statlig inkomstskatt i den lydelse den hade t.o.m. 1994 års taxering.
1994/95:Fi14 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndsvolymen under de närmaste åren.
1994/95:Fi15 av Georg Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av ALU-delegationens verksamhet.
1994/95:Fi16 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen, senast i budgetpropositionen i januari 1995, återkommer med förslag för att stimulera tidigareläggning av nyproduktion av bostäder.
1994/95:Fi17 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att ändra och förlänga reglerna för skattereduktion avseende reparationskostnader för bostadshus såsom föreslås i motionen.
1994/95:Fi18 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att reglerna för ROT-insatserna utformas så att segregationen i boendet minskas.
1994/95:Fi19 av Catarina Rönnung och Åke Gustavsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för bidrag till ROT-åtgärder.
Motionsyrkanden med anledning av proposition 41
1994/95:Sf4 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att i 2 § i förslaget till lag om allmänna egenavgifter tillföra en punkt 3 enligt följande: "avgift för finansiering av kontantförmån vid arbetslöshet med 2 procent."
1994/95:Sf6 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att 2 § i lag om allmänna egenavgifter skall ha samma formulering som i lagrådsremissen om lag om allmänna egenavgifter.
Motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1994
1993/94:Sk353 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
11. att riksdagen beslutar att socialavgifter skall utgå på vinstandelsmedel fr.o.m. den 1 juli 1994,
12. att riksdagen beslutar att arbetsgivares bidrag till vinstandelsstiftelser skall vara pensionsgrundande för arbetstagaren fr.o.m. den 1 juli 1994.
1993/94:Sf262 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsgivaravgifter inte i något fall skall tas ut på utbetalningar från vinstandelsstiftelse, som härrör från arbetsgivares avsättningar till sådan stiftelse under tiden 1988--1992.
UTSKOTTET
Utskottet
Den ekonomiska politiken
I betänkandets avsnitt om den internationella ekonomiska utvecklingen och utvecklingen i Sverige ges en sammanfattning av de prognoser som redovisats i propositionen och i Finansdepartementets rapport Svensk ekonomi hösten 1994.
Internationell utveckling
Det internationella konjunkturläget har sedan i våras förbättrats. Det har inneburit att prognosen för Västeuropa för år 1994 uppreviderats kraftigt och att tillväxten även för år 1995 har blivit betydligt högre. En faktor som ytterligare bör förstärka tillväxten på sikt är att Förenta staternas kongress den 1 december slutligen röstade för GATT-avtalet.
Tabell 1. BNP-tillväxt i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring
_________________________________________________________________ 1992 1993 1994 1995 _________________________________________________________________ USA 2,3 3,1 3,8 (3,8)* 3,0 (3,2) Japan 1,2 0,1 0,8 (0,6) 2,1 (2,5) Västra Tyskland 1,5 -1,8 1,9 (0,1) 2,5 (1,8) Frankrike 1,2 -1,0 2,1 (0,9) 3,0 (2,6) Storbritannien -0,5 2,0 3,2 (2,9) 3,4 (2,9)
Danmark 1,1 1,4 4,5 (2,7) 3,0 (3,0) Finland -3,6 -2,0 3,2 (1,8) 4,5 (4,0) Norge 2,9 2,2 4,4 (3,0) 3,4 (2,8)
OECD-Europa 0,7 -0,6 2,1 (1,2) 2,8 (2,4) OECD totalt 1,4 1,1 2,6 (2,2) 2,8 (2,8) __________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i kompletteringspropositionen våren 1994. Källa: Finansdepartementet
I Tyskland, Danmark och Finland -- länder som samtliga är viktiga mottagarländer för svensk export -- har tillväxten ökat väsentligt mer än vad de flesta bedömare trodde för ett halvår sedan. Prognoserna för den tyska ekonomin har kraftigt uppreviderats. Ekonomin fortsätter att vara exportledd. Även den privata konsumtionen har utvecklats bättre än vad tidigare beräknats. Hushållen har kompenserat fallet i de disponibla inkomsterna genom att dra ned på sparandet. Den positiva utveckling som man nu kan se i Tyskland underbyggs också av att investeringarna ökar. Den ökade efterfrågan på investeringsvaror gynnar den svenska exportindustrin.
Tillväxten i den totala produktionen i Danmark bedöms år 1994 bli 4,5 %. Förklaringen till att tillväxten i år blir betydligt starkare än väntat är att den privata konsumtionen ökar med inte mindre än 5,5 %.
Bland OECD-länderna är Finland det land som uppvisat den snabbaste konjunkturuppgången. De höga tillväxttalen i den finska ekonomin förklaras till en del av att expansionen sker från en mycket låg nivå. På samma sätt som i Sverige är det exporten som driver på utvecklingen. Även investeringarna och den privata konsumtionen bidrar till återhämtningen i den finska ekonomin. Nedgången i den privata konsumtionen har upphört efter ett kraftigt fall år 1993. Detta sker trots en kraftig minskning av hushållens disponibla inkomster samtidigt som den omfattande arbetslösheten något ökar och närmar sig 19 %. På samma sätt som i Tyskland har hushållen kompenserat fallet i de disponibla inkomsterna med ett minskat sparande.
Som framgår av tabell 2 är inflationen låg i OECD-området. Man får gå tillbaka till 1960-talet för att hitta en motsvarighet till den prisstabilitet som nu råder i Västeuropa.
Tabell 2. Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring
_________________________________________________________________________ 1992 1993 1994 1995 _________________________________________________________________________ Konsumentpriser
USA 3,0 3,0 2,7 (2,8)* 3,5 (3,5) Japan 1,7 1,3 0,6 (0,5) 0,8 (1,0) Västra Tyskland 4,0 4,1 3,0 (3,0) 2,3 (2,3) Frankrike 2,4 2,1 1,8 (1,9) 2,0 (2,0) Storbritannien 3,7 1,6 2,5 (3,0) 3,3 (3,6)
Danmark 2,1 1,2 2,3 (2,8) 2,6 (3,2) Finland 3,0 2,2 1,0 (2,0) 3,2 (3,2) Norge 2,3 2,3 1,5 (2,0) 1,7 (2,0)
OECD--Europa 3,9 3,2 2,8 (2,9) 2,9 (2,9) OECD--totalt 3,1 2,8 2,3 (2,3) 2,8 (2,7)
Öppen arbetslöshet (i procent av arbetskraften) OECD--Europa 9,6 10,7 11,4 (11,3) 11,1 (11,3) OECD--totalt 7,7 8,0 8,2 (8,2) 7,9 (7,8) __________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i kompletteringspropositionen våren 1994. Källa: Finansdepartementet
I Förenta staterna och i de länder som på 1990-talet fick se sin valuta kraftigt deprecierad väntas konsumentpriserna år 1995 stiga med ca 3 %.
Arbetslösheten i Västeuropa ligger envist kvar på en mycket hög nivå. Trots att tillväxten innevarande år nästan fördubblats i jämförelse med den bedömning som gjordes i kompletteringspropositionen förväntas inte någon nedgång i arbetslöshetstalet. Såväl för år 1994 som för år 1995 görs bedömningen att arbetslösheten i Västeuropa kommer att överstiga 11 %. De prognosförutsättningar som bildar utgångspunkt för bedömningen av den ekonomiska utvecklingen i Sverige sammanfattas i följande tabell.
Tabell 3. Prognosförutsättningar
______________________________________________________________________ 1993 1994 1995 ______________________________________________________________________
BNP-tillväxt i OECD 1,1 2,6 (2,2)** 2,8 (2,8) Konsumentprisökning 2,8 2,3 (2,3) 2,8 (2,7) i OECD
Råoljepris 17,3 16,2 (14,2) 17,5 (15,8) (dollar per fat)
Dollarkurs (i kr) 7,8 7,7 (8,1) 7,2 (8,3) Ecu-index* 123,0 124,0 (120,0) 122,0 (116,5)
Tysk ränta 5-års statsobl. 6,0 6,2 (5,4) 7,0 (5,25)
Svensk ränta 5-års statsobl. 8,0 9,0 (7,0) 9,3 (6,5)
Svensk ränta 6-månaders ssvx 8,1 7,6 (6,7) 8,3 (6,0) ______________________________________________________________________
* Ecu-index antas vara 124 den 31 december 1994 samt 120 den 31 december 1995. ** Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i kompletteringspropositionen våren 1994. Källa: Finansdepartementet
De viktigaste förändringarna i prognosförutsättningarna i jämförelse med bedömningen i våras är dels ett antagande om högre räntor, dels ett antagande om lägre kronkurs.
Utvecklingen i Sverige
Efter att Sverige under inledningen av 1990-talet genomgått den svåraste recessionen sedan 1930-talet ökar nu åter den totala produktionen. Tillväxten i BNP beräknas för år 1994 uppgå till 2,5 % och för år 1995 till nära 3,5 %. Inflationen är i jämförelse med prisökningarna under 1970-talet och 1980-talet mycket låg. I år väntas den ligga något under 3 %. Höjda indirekta skatter och en stigande räntenivå har drivit upp konsumentprisindex (KPI). Vidare har den svaga kronan medfört ett betydande genomslag från importpriserna. Under år 1995 bedöms ökningstakten för KPI bli ca 3 %. Även denna prisökning härrör till stor del från höjda indirekta skatter och avgifter samt minskade subventioner. Nettoprisindex beräknas öka med knappt 2 %. Arbetslösheten är mätt efter svenska efterkrigsförhållanden mycket hög. Den öppna arbetslösheten ligger för närvarande på 8 % och väntas minska något nästa år. Överhettningen av ekonomin i slutet av 1980-talet och den efterföljande recessionen under de första åren av 1990-talet har kraftigt skadat de offentliga finanserna. De stora budgetunderskotten har medfört att statsskulden växer snabbt. Skuldkvoten -- relationen mellan statsskuld och BNP -- uppgår i dag till nära 90 %.
Konsekvenserna av EU-medlemskapet och även finansieringen av EU-avgiften är i grova drag beaktade i prognoserna.
Försörjningsbalansprognosen
Den bedömning som görs i propositionen av den ekonomiska situationen i Sverige fram t.o.m. år 1995 redovisas i tabellerna 4 och 5.
Tabell 4. Försörjningsbalans Procentuell volymförändring
______________________________________________________________________________ Mdr 1993 1994 1995 kr KI Fi-dep. KI Fi-dep. sept.-94 nov. -94 sept. -94 nov. -94 ______________________________________________________________________________
BNP 1 449,5 -2,1 2,4 2,5 (2,4)* 3,0 3,4 (3,0) Import 418,5 -0,4 9,8 10,3 (4,1) 6,3 6,6 (6,5) Tillgång 1 868,0 -1,6 4,5 4,6 (2,8) 4,0 4,3 (3,9)
Privat 792,8 -3,8 0,5 0,4 (1,2) 1,1 0,0 (1,5) konsumtion
Offentlig 401,7 -0,7 -0,4 -0,2 (-1,6) -0,9 0,3 (-0,9) konsumtion
Stat 127,1 3,5 0,7 1,6 (-2,0) -0,5 2,3 (0,5) Kommuner 274,6 -2,5 -0,8 -1,0 (-1,5) -1,0 -0,6 (-1,5)
Bruttoinv. 204,4 -16,2 3,8 4,0 (-3,5) 7,2 11,9 (8,5) Näringsliv 109,9 -16,3 17,9 18,2 (9,4) 13,8 19,5 (13,9) Bostäder 60,4 -28,3 -36,8 -35,7 (-41,0) 25,9 -23,0 (-7,0) Myndigheter 34,1 3,6 5,9 5,9 (-0,3) 9,1 10,2 (1,2)
Lagerinv. -5,3 0,3 0,4 0,6 (0,1) 0,0 0,2 (0,1)
Export 474,3 7,2 12,1 12,0 (10,0) 9,0 8,6 (8,0)
Användning 1 868,0 -1,6 4,5 4,6 (2,8) 4,0 4,3 (3,9) Inhemsk 1 393,6 -4,9 1,2 1,5 (-0,2) 1,6 2,3 (2,1) användning ______________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i kompletteringspropositionen våren 1994.
Källa: Finansdepartementet
Tabell 5. Nyckeltal Årlig procentuell förändring
_____________________________________________________________________________ 1993 1994 1995 KI Fi-dep. KI Fi-dep. sept. -94 nov. -94 sept. -94 nov. -94 _____________________________________________________________________________
Timlön (kostnad) 3,9 3,0 2,8 (3,0)* 3,8 3,5 (3,2)
KPI (dec.-dec.) 3,9 2,9 2,8 (1,0) 3,0 3,0 (2,8)
KPI (årsgenomsnitt) 4,7 2,3 2,2 (1,6) 3,3 3,2 (2,7)
Nettoprisindex 3,6 1,5 2,1 (1,2) 2,3 1,6 (2,0) (dec-dec)
Disponibel inkomst -3,9 1,9 1,2 (2,1) -1,1 -2,0 (0,7)
Sparkvot (nivå) 7,2 8,5 8,0 (8,1) 6,5 6,1 (7,3)
Industriproduktion 1,8 9,0 9,0 (8,5) 7,0 7,6 (6,1)
Relativ enhets- -26,2 -2,0 -1,4 (0,2) 3,0 3,0 (1,6) arbetskostnad
Handelsbalans 54,3 79,3 77,0 (90,2) 108,3 103,2 (109,0) (mdr kr)
Bytesbalans (mdr kr) -14,4 10,9 9,8 (33,6) 42,6 29,9 (55,9)
Bytesbalans (% av BNP) -1,0 0,7 0,6 (2,2) 2,7 1,9 (3,5)
Öppen arbets- löshet 8,2 7,9 8,0 (8,0) 7,7 7,0 (7,2)
Arbetsmarknads- politiska åtgärder 4,2 5,3 5,1 (6,7) 5,4 5,0 (6,2)
______________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i kompletteringspropositionen våren 1994. Källa: Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet
De mest påfallande förändringarna i försörjningsbalansprognosen i jämförelse med motsvarande bedömning i kompletteringspropositionen i våras är för år 1994 den kraftiga upprevideringen av importprognosen och investeringsprognosen. Ökningen i den privata konsumtionen dras ned med nära 1 procentenhet. För år 1995 skrivs tillväxten i BNP upp med en halv procentenhet till 3,5 %. Den högre tillväxten förklaras nästan uteslutande av en mycket stark ökning av investeringarna.
Enskilda poster i försörjningsbalansen
Exporten
I jämförelse med bedömningen våren 1994 skrivs exportprognosen upp. Deprecieringen av kronan och den snabba produktivitetstillväxten innebär att marknadsandelarna ökar kraftigt i år. Även år 1995 förväntas vissa marknadsandelsvinster, även om konkurrensfördelarna genom den tidigare deprecieringen successivt minskas. Som framgått av avsnittet om den internationella utvecklingen antas också att en viss appreciering av kronan kommer att äga rum under prognosperioden. Den förväntade höga exporttillväxten år 1995 skall också ses som ett resultat av att det internationella konjunkturläget successivt förbättras.
Importen
Förklaringen till den nämnda kraftiga upprevideringen av prognosen för år 1994 från 4,1 % till 10,3 % är främst att ökningen av importinnehållet i produktionen underskattades. Med stor sannolikhet är denna utveckling spegelbilden av en betydande utslagning av svenska underleverantörer. En annan faktor av betydelse är att lageruppbyggnaden blivit större än förväntat. Statistiska centralbyråns (SCB:s) senaste redovisning av importutvecklingen pekar mot att importökningen för år 1994 troligen blir ännu högre.
År 1995 förutses importen öka något långsammare beroende på lägre lagerinvesteringar.
Privat konsumtion
Som framgår av tabell 4 ökar åter den privata konsumtionen år 1994. Att ökningen blir marginell trots att hushållens reala disponibla inkomster ökar (se tabell 5) kan ha orsakats av ränte- och valutaoron under sommarmånaderna.
För år 1995 görs i propositionen den bedömningen att den privata konsumtionen kommer att ligga kvar på samma nivå som i år. I motionerna Fi1 (m) och Fi6 (kds) anförs att den stora osäkerhetsfaktorn i försörjningsbalansprognosen är den privata konsumtionen. Fortsatt ekonomisk osäkerhet med ökade inslag av självrisk i socialförsäkringssystemen, sviktande villapriser och höga realräntor kan få till följd att sparkvoten inte minskar. Om den blir oförändrad sjunker den privata konsumtionen i takt med disponibelinkomsterna (jfr tabell 5), vilket leder till att tillväxten i BNP blir lägre än 3 %.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att konsumtionsprognosen är osäker. Detta illustreras tydligt av de olika bedömningar som presenterats efter det att Finansdepartementet redovisat sin prognos. Så t.ex. anger Handelsbanken i sin senaste bedömning av de ekonomiska utsikterna att den privata konsumtionen år 1995 kommer att minska med 0,4 %, medan Industriförbundet förutser en ökning med 0,2 %. Bedömningen att den privata konsumtionen skall bli oförändrad i volym år 1995 trots minskningen i hushållens disponibla inkomster motiveras i propositionen med att arbetsmarknadsläget förbättras och att sysselsättningen nästa år därför bör öka med ca 2,5 %. Därtill kommer att hushållens skuldanpassning har varit kraftig de senaste åren vilket gett till resultat att skuldkvoten nu är betydligt lägre än under andra hälften av 1980-talet.
Finansdepartementets konsumtionsprognos innebär att sparkvoten beräknas sjunka från 8 % i år till 6,1 %. I likhet med vad som sägs i motion Fi1 (m) framhåller Finansdepartementet (se Svensk ekonomi hösten 1995, Finansdepartementet, s. 27--29) osäkerheten i prognosen. Det finns alltid en risk för att hushållen fortsätter att hålla tillbaka konsumtionen och i stället betalar av sina skulder. Jämfört med prognosen i april innebär också det högre ränteläget en ökad risk för en sådan utveckling.
Investeringarna
SCB:s senaste redovisning i november av industrins investeringsplaner pekar mot att Konjunkturinstitutets bedömning i september för år 1995 ligger för lågt. SCB:s redovisning kan också tolkas så att vissa investeringar som planerats till år 1994 flyttats över till år 1995. Det skulle innebära att den för år 1994 angivna investeringsökningen på 4 % är för hög.
Den bakomliggande orsaken till investeringsökningen är den kraftiga tillväxten i exportsektorn. Recessionen har inneburit att investeringsverksamheten avstannade, vilket bidragit till att kapacitetsutnyttjandet i de exportrelaterade delarna av ekonomin nu växer mycket snabbt. Samtidigt har lönsamheten kraftigt förbättrats på grund av deprecieringen av kronan. Därtill kommer att de större exportföretagen till skillnad mot de hemmamarknadsorienterade företagen kan finansiera sina investeringar utomlands. Detta bör innebära att exportsektorn är mindre känslig för räntehöjningar.
De delar av ekonomin som i huvudsak är beroende av hemmamarknaden har inte kunnat tillgodogöra sig samma fördelar av deprecieringen som exportsektorn. En fortsatt svag inhemsk efterfrågan och det höga ränteläget är faktorer som troligen verkar återhållande på investeringarna i denna del av ekonomin. SCB:s investeringsenkät pekar emellertid mot att även den hemmamarknadsinriktade delen av näringslivet kommer att öka sina investeringar.
Det bör i detta sammanhang framhållas att den betydande investeringsuppgång som nu förutses utgår från en mycket låg nivå. Sedan den långvariga högkonjunkturen i Sverige bröts år 1990 föll bruttoinvesteringarna i fast realkapital med drygt 30 % t.o.m. år 1993. Näringslivets investeringar minskade med närmare 40 % och bostadsinvesteringarna med drygt 30 %, medan de offentliga myndigheternas investeringar ökade. Investeringskvoten, dvs. investeringarnas andel av BNP, minskade från 22 % till 16 %. Trots de mycket kraftiga investeringsökningar som anges i Finansdepartementets prognos är det en bit kvar till 1980-talets genomsnittliga investeringskvot på 19 %.
Arbetsmarknaden
Bedömningen i propositionen av arbetsmarknadsläget innebär att den öppna arbetslösheten går ned från 8 % år 1994 till 7 % år 1995. Prognoserna för den öppna arbetslösheten överensstämmer med den prognos som redovisades i våras i den reviderade nationalbudgeten trots att industriproduktionen har reviderats upp. Den förbättring av arbetsmarknadsläget som bör bli följden av att den ekonomiska aktiviteten ökar mer än vad som bedömdes som möjligt våren 1994 kan i stället avläsas i en minskning av antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder jämfört med vårens prognos och i ett ökat utbud av arbetskraft.
En redovisning av utvecklingen på arbetsmarknaden fram t.o.m. år 1995 uppdelad på olika sektorer ges i tabell 6.
Tabell 6. Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)
________________________________________________________________________ Nivå Förändring från föregående år ______________________________________________ 1993 1992 1993 1994 1995 ________________________________________________________________________
Sysselsättning Jord- och skogsbruk 137 -6 -4 0 0 Industri 772 -81 -69 -16 38 Byggnadsverksamhet 236 -39 -36 -15 14 Privata tjänster 1 507 -39 -54 31 61 Kommunal verksamhet 1 113 -27 -48 -30 -11 Statlig verksamhet 194 -2 -8 -12 -4 Totalt 3 964 -193 -221 -42 98
Arbetskraft, totalt 4 320 -102 -103 -58 60
Arbetslösa 356 102 120 -16 -38 % av arbetskraften, nivå 8,2 5,3 8,2 8,0 7,0
Personer i arbetsmarknads- politiska åtgärder, nivå 183 166 183 217 215 % av arbetskraften, nivå 4,2 3,8 4,2 5,1 5,0 ________________________________________________________________________
Källa: Finansdepartementet
(Här tillkommer en sammanfattning av SCB:s senaste AKU-undersökning som publiceras den 12 december.)
Inflationsutvecklingen
I jämförelse med vårens bedömning av inflationsutvecklingen ligger de i propositionen angivna prognoserna 0,5 procentenheter högre. Förklaringen till upprevideringen av prognosen för år 1994 är att kronan varit svagare (högre importpriser), och att räntorna kom att ligga högre än vad som angavs i den reviderade nationalbudgeten.
Den högre inflationsprognosen för år 1995 förklaras främst av politiska beslut, t.ex. förändring av indirekta skatter och införandet av EU:s tullar. Den underliggande inflationen mätt med nettoprisindex fortsätter att vara låg.
Inflationen har tidigare i stor utsträckning bestämts av förhållandena på arbetsmarknaden. Vissa delar av tillverkningsindustrin slår redan nu i kapacitetstaket. Då arbetsmarknaden även under den nu aktuella prognosperioden kommer att kännetecknas av hög arbetslöshet kommer något inflationstryck från arbetsmarknaden knappast att föreligga. Vidare antas importpriserna endast ge ett mindre bidrag till inflationen nästa år. Effekten av den kraftiga deprecieringen av kronan efter det att Sverige övergav den fasta växelkursen beräknas till största delen ha klingat av samtidigt som man förutser en appreciering av kronan.
Mot denna bakgrund görs i propositionen den bedömningen att konsumentpriserna kommer att stiga med ca 3 %.
Nettoprisindex, som visar konsumentprisutvecklingen exkl. skatter och subventioner, bedöms år 1995 utifrån här angivna förutsättningar öka med knappt 2 %.
Byte av basår i fastprisberäkningarna
I samband med revideringen av de årsvisa nationalräkenskaperna i november har basåret i fastprisberäkningarna ändrats från år 1985 till år 1991. Från och med publiceringen av Konjunkturinstitutets decemberrapport kommer den reala utvecklingen av ekonomin att redovisas i 1991 års priser.
Förändringen av basår för med sig en förskjutning i vikterna för de olika försörjningsbalansposterna vid volymberäkningen av BNP. Det gör att volymutvecklingstalen för komponenterna i försörjningsbalansen kan ändras även om det inte har skett några förändringar i utvecklingstalen för olika delkomponenter. Det kommer därför inte att gå att utan vidare jämföra volymprognoser som är gjorda i det nya basåret med prognoser gjorda i det gamla.
Till skillnad från vad som hände vid basårsbytet år 1989 till 1985 års priser har för år 1991 och tidigare år värdena i löpande priser inte reviderats, vilket betyder att förändringarna i volymutveckling enbart beror på ny prisomräkning.
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Regeringens förslag
Den reguljära sysselsättningen har sedan år 1991 minskat med över 450 000 personer. Om antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder inräknas uppgår den totala arbetslösheten till 13 %. Denna negativa utveckling på arbetsmarknaden, som saknar motstycke i efterkrigstidens Sverige, är den främsta orsaken till den snabbt växande statsskulden.
Att nedbringa arbetslösheten och åter få människor i arbete måste vara den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken. Om detta skall vara möjligt måste de offentliga finanserna åter komma i balans. Nyckeln till att föra Sverige ur den nuvarande ekonomiska krisen är därför en politik som sanerar statsfinanserna.
Den nuvarande situationen med hög arbetslöshet, med stora underskott och en snabbt växande statsskuld är ohållbar från såväl ekonomisk som demokratisk synpunkt. De accelererande ränteutgifterna och de ökande upplåningsbehoven begränsar alltmer det politiska handlingsutrymmet.
Det tydligaste tecknet på den oro de svaga statsfinanserna orsakar är att de svenska obligationsräntorna överstiger de tyska med ca 3 procentenheter och att kronan är svag. Hotet att det höga ränteläget kan bryta den nu pågående konjunkturåterhämtningen kan bli verklighet.
Mot denna bakgrund är det av utomordentlig vikt att det goda internationella konjunkturläget kan utnyttjas för att öka sysselsättningen och att stärka statens inkomster samtidigt som utgifterna skärs ned. I första hand måste en investeringsuppgång komma till stånd genom att den goda konkurrenskraften i näringslivet befästs och genom att räntenivån sänks.
En ökning av investeringarna är en nödvändig förutsättning för att en god tillväxt skall uppnås och för att Sveriges produktionsförmåga varaktigt skall höjas. För att påskynda återhämtningen föreslås i propositionen att direktavdrag för byggnadsinvesteringar möjliggörs under perioden fr.o.m. den 1 november 1994 t.o.m. den 31 maj 1996. Vidare bör satsningar för att förbättra underhållet av vägar, järnvägar, skolor och andra byggnader samt satsningar inom miljö- och kulturområdet uppgående till sammanlagt drygt 4,7 miljarder kronor genomföras.
Sysselsättningen måste komma till stånd i näringslivet. Även om arbetslinjen stärks genom de nämnda investeringsstimulanserna måste arbetsmarknadspolitiken inriktas så att expansionen i näringslivet främjas genom åtgärder som stärker de arbetssökandes kompetens och som främjar yrkesmässig och geografisk rörlighet. Kapaciteten i utbildningen, såväl arbetsmarknadsutbildning som högre utbildning, behöver höjas och en starthjälp återinföras. Arbetsmarknadspolitiken måste i allt större utsträckning riktas till personer som riskerar en permanent utslagning från arbetsmarknaden. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot de unga som bör vara på arbetsmarknaden men ännu inte fått den möjligheten.
Finanspolitiken måste fortsättningsvis vara mycket stram. För att vid slutet av mandatperioden uppnå en stabilisering av skuldkvoten -- statsskulden i relation till BNP -- krävs utifrån de bedömningar som nu kan göras besparingar på drygt 110 miljarder kronor. Det bör dock understrykas att en stabilisering av skuldkvoten i ett längre perspektiv inte är en tillräckligt hög målsättning. För att minska sårbarheten och skapa handlingsutrymme inför nästa konjunkturnedgång är det av yttersta vikt att vidta ytterligare åtgärder för att nedbringa skuldkvoten.
De i propositionen föreslagna åtgärderna bör få till följd att räntedifferensen mot Tyskland minskar.
Även om den fördelningsmässigt allra viktigaste åtgärden för att förbättra situationen för svaga grupper i samhället är att förbättra sysselsättningsmöjligheterna är det ofrånkomligt att den omfattande budgetsanering som nu krävs innebär fördelningsmässiga påfrestningar. Grunden i välfärdssamhället -- att varje människa skall kunna garanteras en god utbildning, en bra sjukvård och en trygg ålderdom -- måste säkras. Därför bör i största möjliga mån kvaliteten i kommunernas verksamhet prioriteras framför nivåerna i transfereringssystemen.
Den ekonomiska politiken måste syfta till att etablera en varaktigt låg inflationstakt. Det är inte möjligt att uppnå hög tillväxt och successivt stigande sysselsättning samtidigt som prisstegringarna är snabba. Någon motsättning mellan prisstabilitet och hög sysselsättning finns inte. Penningpolitikens huvuduppgift är därför att säkerställa en låg inflation på god europeisk nivå. Riksbanksfullmäktige har definierat inflationsmålet så att inflationen enligt konsumentprisindex skall uppgå till 2 % +/- 1 procentenhet. Detta är i linje med inflationsmålen i andra europeiska länder. Inriktningen mot en ytterligare åtstramning av finanspolitiken väntas bidra till en starkare krona och lägre långa räntor, vilket främjar en sund och balanserad utveckling av den svenska ekonomin. En statsfinansiell sanering kommer också att bidra till att minska bördan på penningpolitiken.
Här angivna riktlinjer för den ekonomiska politiken bidrar till att den ekonomiska återhämtningen påskyndas. Som framgått av det tidigare avsnittet om den ekonomiska utvecklingen i Sverige beräknas tillväxten nästa år bli drygt 3 %. Därigenom ökar sysselsättningen med ca 100 000 personer, den öppna arbetslösheten sjunker till ca 7 % och bytesbalansen bör ge ett betydande överskott. Underskottet i den offentliga sektorn sjunker med 2 % av BNP. Förutsättningar skapas också för att den ekonomiska uppgången skall kunna ske utan priset av hög inflation. Prisökningarna förutses begränsas till ca 3 % år 1995. Därmed är grunden lagd för att Sverige varaktigt skall kunna ta sig ur den djupa kris som präglat ekonomin de senaste åren.
Oppositionspartiernas förslag
Moderata samlingspartiet
I motion Fi1 (m) anförs att även om Sverige fortfarande brottas med kvarstående strukturproblem är förutsättningarna goda för att komma till rätta med dem och lägga grunden för en balanserad tillväxt.
Den snabba uppgången i ekonomin innebär en unik möjlighet till en gyllene period för vår ekonomiska utveckling. Men detta förutsätter att den inriktning som den ekonomiska politiken getts under de tre senaste åren fullföljs och förstärks. Statsfinanserna måste saneras i allt väsentligt genom minskade utgifter samtidigt som avregleringen av viktiga marknader fullföljs i syfte att öka effektiviteten i ekonomin och sprida ägandet.
Resultat av denna inriktning av den ekonomiska politiken kan nu avläsas, menar motionärerna. Som framgår av regeringens egna beskrivningar av det ekonomiska läget och bedömningar för år 1995 växer ekonomin åter. Men tre år är en kort tid för att rätta till de djupgående strukturfel som under lång tid belastat den svenska ekonomin. Arbetslösheten är fortfarande mycket stor, även om den sedan i våras befinner sig på nedgång. Likaså kvarstår det offentliga upplåningsbehovet som ett betydande problem även om utvecklingen även här går åt rätt håll.
I motionen riktas stark kritik mot de i propositionen föreslagna skattehöjningarna.
De massiva skattehöjningarna på arbete, sparande och boende saknar motstycke i Sveriges moderna historia. En sådan inriktning av den ekonomiska politiken kommer, menar motionärerna, att minska tillväxtkraften, försvåra expansion och förutsättningar för nya jobb i den privata sektorn och därmed också försena budgetsaneringen.
Sammanfattningsvis konstaterar motionärerna att omfattningen av de åtgärder som föreslås i propositionen är otillräcklig för att statsskulden med säkerhet skall kunna stabiliseras till år 1998. Samtidigt är regeringens inriktning av den ekonomiska politiken felaktig med hänsyn främst till ekonomins långsiktiga tillväxtförmåga. Underskottet i de offentliga finanserna har orsakats av för stora utgifter, inte för låga skatter.
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken under innevarande mandatperiod är att skapa goda förutsättningar för en stark tillväxt och eliminera långtidsarbetslösheten. Därmed kan den konjunkturella delen av underskottet i de offentliga finanserna växa bort. Det råder stor enighet om att nya arbeten måste komma till i den privata sektorn. Detta förutsätter ett gott företagsklimat med rimliga skatter, få regleringar och lägre räntor. Den inriktning av finanspolitiken som förordas i motionen innebär avslag på i stort sett alla skattehöjningar riktade mot arbete, sparande, företagande och boende, och förslag till utgiftsminskningar på drygt 73 miljarder kronor. Enligt motionärerna förstärks den offentliga sektorns finanser år 1998 med drygt 85 miljarder kronor om de i motionen föreslagna åtgärderna genomförs.
I motionen avvisas de förslag till investeringsstimulanser riktade främst till byggsektorn som föreslås i propositionen. Erfarenhet visar, menar motionärerna, att sådana stimulanser tenderar att alltid komma fel i tiden. I stället för att bryta en nedgång ger de effekt först i en uppgång och kan i värsta fall bidra till en överhettning i ekonomin. Dessutom kan de snedvrida investeringsbeslut, då industrin lär sig invänta diverse skattefinansierade stödpaket. Byggnadsindustrin är det klassiska exemplet. Sysselsättningen har alltsedan 1970-talet kunnat upprätthållas även under lågkonjunktur tack vare olika stimulansåtgärder. Detta har medfört att branschen och dess anställda inte i tillräckligt hög grad anpassat sig till de långsiktiga förutsättningarna.
Även de föreslagna subventionerna till miljöinvesteringar och ROT-åtgärder är exempel på stödåtgärder där risken är stor att de får negativa effekter på samhällsekonomin. De s.k. miljöinvesteringar som föreslås har enligt motionärerna till stor del karaktären av understöd till kommunal verksamhet och kommunala bolag. Fortlöpande miljöinvesteringar och miljöunderhåll måste ankomma på dem som har ansvaret för driften eller tillgången. Genom att staten ger subventioner och därmed indirekt ikläder sig delansvar för underhåll och miljöförbättringar gynnas inte det långsiktiga miljöarbetet och det ekologiska tänkandet i kommunerna.
I ett ansträngt statsfinansiellt läge är det inte rimligt att öka subventionerna till kommunerna. De föreslagna ROT-åtgärderna inom bostadssektorn är oklara till sin innebörd men leder också i fel riktning. Fortsatta subventioner riskerar att medverka till sämre kostnadskontroll och en lönekostnadsledd uppgång av inflationen. Det är angeläget att nu markera fastighetsägarnas eget ansvar för sitt fastighetsbestånd.
När det gäller arbetsmarknadspolitiken framhålls i motionen bl.a. följande.
Arbetskraftens geografiska rörlighet måste öka för att man skall kunna skapa tillväxt och utveckling i alla delar av landet och åstadkomma en önskvärd kunskapsspridning som förhindrar att flaskhalsar uppstår i produktionen. Då det finns en tröghet på delar av arbetsmarknaden, där de arbetslösa tvekar att flytta till ett arbete på annan ort, är det motiverat att i dagsläget stimulera rörligheten. Regeringens förslag om bidrag till starthjälp är ett exempel på en väl motiverad arbetsmarknadspolitisk insats. Den bör emellertid finansieras genom omfördelning inom AMS verksamhetsområde.
I motionens penningpolitiska avsnitt anförs att risken är stor att det inte blir tillräcklig kraft i företagens investeringsplaner och konsumenternas efterfrågan med nuvarande höga realränta. Detta kan ses som måttet på den misstro som råder mot den ekonomiska politikens möjligheter att hålla tillbaka inflationen och att minska det offentliga upplåningsbehovet.
Regeringen ansluter sig i proposition 25 uttryckligen till Riksbankens uppställda inflationsmål på 2 % +/- 1 procentenhet enligt KPI. Motionärerna ser det som välkommet att regeringen nu gör upp med tidigare rådande föreställningar och förklarar att det inte råder någon motsättning mellan prisstabilitet och hög sysselsättning (s. 20). Tvärtom -- sägs det i propositionen -- är prisstabilitet en förutsättning för en långsiktigt hög tillväxt och hög sysselsättning. Mot denna bakgrund borde det inte krävas någon större självövervinnelse för regeringen att vid den förestående översynen av Riksbankens ställning i riksbankslagen skriva in som mål för Riksbanken att den skall värna penningvärdet.
I motionen framhålls att penningpolitiken för att lyckas måste få stöd av ett effektivt och trovärdigt regeringsprogram för sanering av statsfinanserna. Det är ofrånkomligt att utgiftsminskningar sänker räntan och inflationstakten, medan skattehöjningar driver på prisstegringen. Medlet att nå en rimlig realränta är därför en stram finanspolitik baserad på utgiftsminskningar och inte på skattehöjningar. Det saneringsprogram regeringen lagt fram svarar inte mot detta krav.
Centerpartiet
I motion Fi2 (c) understryks vikten av att den fortsatta saneringen av den svenska ekonomin inte stannar upp. Det är utom allt tvivel att om statsskulden fortsätter att långsiktigt öka kommer ett högt ränteläge att bestå. Arbetslösheten kommer att ligga kvar på en hög nivå, och välfärden kan inte försvaras. I sämsta fall riskerar även folkstyret att urholkas genom att Sverige tvingas anpassa sig till de internationella långivarnas villkor. Underskotten i den svenska ekonomin riskerar att leda till att handlingsutrymmet för regering och riksdag blir minimalt.
Målet för den ekonomiska politiken måste vara att långsiktigt skapa uthållig ekonomisk tillväxt för full sysselsättning och tryggad välfärd. En central del i en sådan politik är målet att statsskulden skall ha stabiliserats senast år 1998.
Detta kräver en stram finanspolitik som med de bedömningar som nu kan göras innebär besparingar och inkomstförstärkningar på totalt drygt 40 miljarder kronor utöver det ekonomiska saneringsprogrammet på 81 miljarder kronor som riksdagen tidigare ställt sig bakom.
Underskotten i de offentliga finanserna måste angripas med besparingar, systemförändringar och inkomstförstärkningar. Besparingar i de offentliga utgifterna ställer extra krav på en rättvis fördelningspolitik. Det får aldrig ges avkall på att det skall finnas en grundtrygghet lika för alla.
Skatteförändringar måste ges en inriktning som inte stäcker företagens investeringsvilja och motverkar möjligheterna till en ökad sysselsättning i det privata näringslivet. Det är särskilt viktigt att villkoren för de små och medelstora företagen är goda. Riskkapitalförsörjningen får inte försämras genom en felaktig utformning av kapitalbeskattningen m.m.
Inkomstförstärkningar i det korta perspektivet bör i stället i första hand tas ut genom skatter och avgifter på främst miljöbelastande verksamhet och energi. En ökad skatte- och avgiftsbelastning på arbete och kapital bör undvikas. I stället måste en skatteväxling ske, dvs. sänkt skatt på arbete och företag respektive en högre skatt på koldioxidutsläpp och miljöstörande råvaruanvändning och verksamhet.
I motionen understryks vikten av att den tillsatta utredningen om en skatteväxling inom ramen för ett miljörelaterat skattesystem fortsätter sitt arbete och kan fullfölja detta enligt de direktiv som lämnats. I motionen betonas att ökade statliga utgifter i form av investeringsstimulanser främst måste inriktas på områden där de långsiktigt gynnar en hållbar ekonomisk utveckling såsom t.ex. miljö- och energiområdena respektive satsningar för att ta till vara tillgängliga produktionsresurser på landsbygden och mindre tätorter över hela landet. I övrigt måste restriktivitet iakttas med utgiftsökningar av denna karaktär. Investeringsstimulanser motiverade av arbetsmarknadsläget måste utformas så att sysselsättningseffekten ligger nära i tid. I annat fall riskerar dessa stimulanser att öka inflationen och bidra till en överhettning av ekonomin vid en kommande högkonjunktur.
Förslaget i propositionen att införa ett temporärt direktavdrag för byggnadsinvesteringar anser motionärerna vara krångligt, oöverskådligt och dyrt. Detta gäller sannolikt även det i propositionen obearbetade och ofullständiga förslaget angående ett särskilt investeringsbidrag om 15 % för ROT-åtgärder. Motionärerna föreslår i stället en mer långsiktig stimulans till byggsektorn genom att momsen för byggande sänks till 12 % samtidigt som räntebidragen avskaffas i nyproduktionen.
Det stöd till miljöinvesteringar som föreslås i propositionen är alltför begränsat. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om investeringsstimulanser som främjar ett kretsloppsanpassat samhälle.
Beträffande finansieringen av investeringsstimulanser avvisas i motionen förslaget att medel avsatta för olika typer av regionalpolitiskt stöd utnyttjas för de ovan angivna ändamålen. En sådan finansiering är enligt motionärernas uppfattning rent kontraproduktiv. Den riskerar i stället att leda till minskade insatser i områden med en svag arbetsmarknad. Insatserna bör således finansieras enbart med medel som avsatts för arbetsmarknadspolitiska insatser.
Även om vissa av de arbetsmarknadspolitiska insatser som föreslås i propositionen kan godtas av motionärerna riktas i motionen stark kritik mot den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken. En central del i en hållbar ekonomisk utveckling är att politiken nu inte läggs om på ett sådant sätt att stora delar av landet utarmas. Med förslagen i propositionen riskerar Sverige på nytt att få uppleva en av statsmakterna stimulerad och förstärkt koncentration av befolkning och näringsliv. I propositionen anförs bl.a. att "genom en ökad flexibilitet underlättas överföringen av arbetskraft till expansiva yrken, branscher och regioner". Vidare uttalas att "satsningar som främjar den geografiska och yrkesmässiga rörligheten kommer att prioriteras framför traditionella sysselsättningsskapande åtgärder". Denna inriktning av arbetsmarknadspolitiken ser motionärerna som djupt oroväckande och ett knytnävsslag i mellangärdet på boende i glesbygdsområden.
I motionen framhålls att det är helt avgörande för en positiv utveckling av ekonomin att den förnyelse av regionalpolitiken som initierats av den tidigare regeringen inte bryts. För att Sverige skall komma till rätta med obalanserna i ekonomin krävs att produktionsresurserna i hela landet tas till vara. Många expansiva små och medelstora företag minskar risken för överhettning på lokala arbets- och bostadsmarknader och risken för kostnadsdrivande inflation. Samtidigt skapas förutsättningar för jobb även i de delar av landet som av hävd haft en svagare arbetsmarknad. Påståendet i propositionen att en lägre inflation förutsätter en geografisk rörlighet anser motionärerna vara grovt felaktigt och falskt.
I ett kort avsnitt om penningpolitiken framhålls i motionen att centrala mål för den ekonomiska politiken även fortsättningsvis måste vara att bibehålla en låg inflationstakt och låg arbetslöshet. Det av riksbanksfullmäktige definierade inflationsmålet bör därför ligga fast. Motionärerna uttrycker emellertid oro för att den ekonomiska politik som regeringen för -- om den vinner riksdagens gehör -- bidrar till ett ökat inflationstryck med hänsyn till den karaktär åtgärdsförslagen har.
Folkpartiet liberalerna
I motion Fi3 (fp) redovisas i ett särskilt avgränsat avsnitt hur riktlinjerna för den ekonomiska politiken bör utformas. De i motionen föreslagna riktlinjerna kan sammanfattas på följande sätt. I motionen understryks att den strategiska uppgiften för den ekonomiska politiken under resten av 1990-talet är att komma tillbaka till full sysselsättning. Tillväxten måste ske genom en kraftig tillväxt av arbetstillfällen -- en halv miljon jobb främst i små och nya företag i det privata näringslivet.
Den borgerliga regeringen menade att det var nödvändigt att genom en rad olika åtgärder skapa en miljö som stimulerade människor att starta företag och få små företag att växa. I det syftet genomfördes en rad reformer: skatteregler gjordes om, vissa strategiska skattesänkningar genomfördes, arbetsrätten reformerades, stödet till innovationsverksamhet ökades, finanspolitiken utformades för att skapa förutsättningar för sänkta räntor osv. Det fanns också en beredskap att gå vidare med ytterligare åtgärder.
Värdet av varje enskild åtgärd kan alltid diskuteras. Men det var uppenbart att den sammantagna effekten av dem som hade genomförts var en mycket optimistisk stämning bland svenska småföretagare, manifesterad bl.a. i några studier om framtidstron.
De förslag till riktlinjer som nu förs fram i propositionen innebär att den nya regeringen väljer en helt annan strategi. Det mesta av de konkreta åtgärder som den avgående regeringen har genomfört tas tillbaka utan att ersättas av någonting annat. Bedömningen är uppenbarligen att en återgång till den politik som fördes före år 1991 är tillräcklig för att få till stånd den önskade expansionen. Som motionärerna ser det är detta en felbedömning.
I motionen bestäms målen för den ekonomiska politiken på följande sätt:
500 000 nya jobb till sekelskiftet.
Eliminerat budgetunderskott senast år 1998.
Fördjupad välfärd och ökad valfrihet i offentlig service.
En gradvis men snabb omställning av den ekonomiska aktiviteten i samhället i riktning mot kretsloppstänkande och ekologisk balans.
Det som behövs är en samlad strategi mot landets ekonomiska problem som berör flera politiska fält. Den ekonomiska politiken rymmer alltid svåra målkonflikter och de kan bara hanteras inom ramen för en sammanhållen politik. Den nya regeringen har enligt motionärerna inte redovisat någon sådan strategi. Det är farligt. Om man t.ex. i det vällovliga syftet att sanera statsfinanserna lägger fram förslag på företagsskatteområdet som missgynnar nyföretagande motverkar man i själva verket det angivna syftet.
Ränteläget ses i motionen som det mest akuta problemet i svensk ekonomi. Även om de kortsiktiga skadeverkningarna på investeringar och sysselsättning hittills varit mindre än många fruktat tyder allt på att ett fortsatt högt ränteläge får mycket allvarliga konsekvenser -- det gäller för småföretagens investeringsvilja, hushållens benägenhet att öka sin efterfrågan, möjligheterna att öka bostadsbyggandet, saneringen av de offentliga finanserna m.m. Kombinationen av återställarpolitik och ett bräckligt parlamentariskt underlag gör att räntedifferensen gentemot utlandet envist ligger kvar på en hög nivå.
Utifrån det faktum att räntenivån ligger kvar på en hög nivå drar motionärerna slutsatsen att finanspolitiken bör skärpas i förhållande till vad som redovisades i bedömningarna i våras. Även kraften i konjunkturuppgången talar för en något hårdare åtstramning. Som framgår av propositionen är det även regeringens uppfattning. I motionen framhålls att det därför finns anledning att gå ännu något längre än regeringen när det gäller att i närtid minska upplåningsbehovet. Folkpartiets förslag innebär enligt motionärerna färre skattehöjningar och fler utgiftsminskningar än regeringens förslag.
En än mer avgörande skillnad mellan Folkpartiets och den nuvarande regeringens ekonomiska politik än olikheter i budgetsaldo ligger emellertid i utformningen av de åtgärder som föreslås. Folkpartiets politik gynnar företagande, arbete och sparande och därmed tillkomsten av nya jobb. Regeringens politik verkar däremot, enligt motionärerna, i motsatt riktning och försvårar tillkomsten av nya jobb.
Vänsterpartiet
I Vänsterpartiets motion Fi4 (v) slås fast att arbete åt alla måste vara det överordnade målet för den ekonomiska politiken på kort och lång sikt. Om det nu i den pågående konjunkturuppgången inte går att åstadkomma en radikal ökning av antalet förvärvsarbetande så kommer Sverige om några år att ha fastnat i permanent massarbetslöshet. Det visar erfarenheterna från andra länder. Om detta händer klarar vi inte det andra som måste göras: ställa om ekonomin i en mer miljövänlig och jämställd riktning samt åstadkomma en rättvisare fördelning av inkomster och arbetstider.
De allmänna mål som anges i propositionen -- att få upp sysselsättningen och ta ner arbetslösheten -- och den allmänna problembeskrivningen är i god överensstämmelse med Vänsterpartiets politik.
I motionen framhålls att det nu under den internationella konjunkturuppgången är för sent att bedriva en generell efterfrågestimulerande politik. I stället måste åtgärderna mot arbetslösheten riktas dit där de ger maximal utdelning i form av nya arbeten per satsad krona. Pengar måste flyttas från dem som lägger dem på hög till dem som sätter dem i produktiv rotation. För det krävs skattehöjningar, stram finanspolitik och sänkta räntor.
Kraven på en stram finanspolitik innebär -- med utgångspunkt från den bedömning som i dag kan göras av bl.a. statsskuldens utveckling -- att beslut måste tas som förstärker de offentliga finanserna med ca 80 miljarder kronor fram till år 1998.
Vad gäller penningpolitiken anförs i motionen följande.
I propositionen förklaras uppgången i tioårsräntan på ca 4 % sedan bottennoteringen i januari i år med "en mindre uppgång i de internationella räntorna, men framför allt av en oro för den ekonomiska utvecklingen i Sverige". Som motionärerna ser det innebär detta en undervärdering av de internationella faktorerna. Motionärerna delar ej heller regeringens uppfattning att huvuduppgiften för penningpolitiken skall vara "... att säkerställa en låg inflation på europeisk nivå" och inte heller det förenklade påståendet att det inte kan finnas en "motsättning mellan prisstabilitet och hög sysselsättning".
I motionen betonas att det behövs en mer aktiv penningpolitik som samordnas med finanspolitiken och som har bekämpningen av arbetslösheten som överordnat mål. Motionärerna ansluter sig på denna punkt till det som sägs av finansutskottets ordförande Jan Bergqvist och Anita Gradin i en reservation till Riksbanksutredningen. Där avvisades det borgerliga förslaget att lagfästa inflationsmålet som överordnat samt riksbankens mer oberoende ställning med motiveringen "... att grunden för att skapa trovärdighet inte läggs genom formella lagregler utan i stället genom att bygga upp förtroende för den ekonomiska politiken och skapa en bred acceptans i samhället för betydelsen av en låg inflation".
I motionen ställer man sig i stort bakom propositionens förslag till investeringsstimulanser.
Beträffande arbetsmarknadspolitiken understryks i motionen att om Sverige skall komma ur den statsfinansiella kris landet nu befinner sig i är arbetsmarknadsfrågorna nyckeln. Men sysselsättningsfrågorna löses inte enbart med arbetsmarknadspolitik eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Minst lika viktig är synen på den offentliga sektorn, skattepolitiken, finanspolitiken, ränteläget, statsbidragen till kommunerna, utbildningspolitiken och infrastrukturuppbyggnaden. Lyckas vi inte få alla dessa områden att samverka kommer vi inte heller att kunna lösa sysselsättningsfrågorna. Detta innebär också att de besparingsåtgärder som planeras inom olika sektorer alltid måste åtföljas av en bred analys och konsekvensbeskrivas ur sysselsättningssynpunkt.
I propositionen motiveras åtgärder för att öka rörligheten på arbetsmarknaden med att det på en ort kan uppstå flaskhalsar på grund av att det saknas nyckelpersoner eller rätt utbildad arbetskraft.
Motionärerna har inget att invända emot regeringens analys och motiv. Kortsiktigt kan en ökad rörlighet vara lösningen på det i propositionen beskrivna problemet. Men för att långsiktigt motverka att människor tvingas röra sig i riktning till storstäder krävs också utbildningssatsningar på orter där arbetskraften har fel kompetens i förhållande till lediga jobb. Att upprätta och genomföra investeringsprogram och näringslivssatsningar där arbetslösheten är hög är därför nödvändigt. Det måste göras tydligt att det inte är 60-talets stora flyttvåg från glesbygd till storstäder som eftersträvas.
Miljöpartiet de gröna
I motion Fi5 (mp) anförs att den ekonomiska politikens huvudmål måste vara en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling. Ekonomins innehåll och inriktning, dess effekter på livskvalitet och miljö skall stå i centrum för de åtgärder som nu vidtas för att klara upp statens finanser. Utifrån denna utgångspunkt är regeringens förslag till inriktning av den ekonomiska politiken djupt otillfredsställande. Regeringens förslag har i stället ett inskränkt perspektiv som är begränsat till några, i och för sig viktiga, ekonomiska parametrar. Särskilt stötande är det att ekonomisk tillväxt sätts upp som ett självändamål utan hänsyn till tillväxtens innehåll och inriktning. I övrigt instämmer motionärerna i regeringens uppfattning att statsskulden inte bör öka utan tvärtom minska, att arbetslösheten måste dras ned och att inflationen måste hållas på en relativt låg nivå. Dessa mål är viktiga komponenter i en ekonomisk politik vars inriktning måste vara en ekologisk uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling.
Propositionens förslag ses som otillräckliga för att minska statens underskott. Nya budgetförstärkningar kommer att krävas med tanke på att räntorna inte nämnvärt har sjunkit vare sig efter att "Perssonplanen" blev känd eller efter svenska folkets ja till EU-medlemskap.
Budgetsaneringen måste innehålla inslag av såväl besparingar som skattehöjningar. Den avvägning som regeringen föreslår, dvs. 25,5 miljarder kronor i utgiftsbegränsningar och 31,6 miljarder kronor i inkomstförstärkningar, har en alltför stark tonvikt på ökad beskattning. Sammansättningen av skatter och besparingar måste vara sådan att investeringar och produktion, framför allt i framtidsbranscher, tar fart. Aktivt företagande skall gynnas. Det gäller särskilt nyföretagande och småföretagande i landets alla delar. Resursslöseri och verksamhet som skadar miljö och människor skall samtidigt utsättas för ökade ekonomiska krav genom ökad beskattning.
Ett centralt inslag i den ekonomiska politiken för att stoppa tillväxten i statsskulden och de skenande ränteutgifterna måste vara åtgärder för att få ned arbetslösheten. Motionärerna ställer sig emellertid tveksamma till flera av de i propositionen föreslagna investeringsstimulanserna och arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Så t.ex. ses det föreslagna direktavdraget för byggnadsinvesteringar som omotiverat. Det borde ersättas med direktavskrivningar för miljöinvesteringar för att stimulera miljöanpassningen i den nu pågående konjunkturuppgången.
För att minska arbetslösheten och förbättra välfärden i övrigt föreslås i motionen att normalarbetstiden sänks till 37 timmar per vecka. En sådan åtgärd bör träda i kraft fr.o.m. den 1 juli 1995. Ett andra steg med sänkning till 35 timmars arbetsvecka bör genomföras före år 1998. Genom sänkt normalarbetstid tvingas marknaden att ta ett större ansvar för att få ned arbetslösheten, menar motionärerna.
Även direkt stimulerande åtgärder behövs för att förbättra den ekonomiska utvecklingen och förnya näringslivet. Därigenom ökar skatteintäkterna och räntorna på statsskulden minskar. Budgetförstärkningar som skattehöjningar och besparingar kan inte i tillräcklig grad minska statsskulden.
Motionärerna avser att lägga fram bl.a. dessa förslag i ett sammanhang vid redovisningen av riktlinjerna för den ekonomiska politiken i en partimotion med anledning av regeringens årliga budgetförslag i januari 1995. En helhetssyn måste, sägs det i motionen, tillämpas i den ekonomiska politiken.
Kristdemokratiska samhällspartiet
Kristdemokraternas alternativ i motion Fi6 till propositionens riktlinjer för den ekonomiska politiken inleds med en redovisning av de grundförutsättningar som måste gälla vid utformningen av den ekonomiska politiken.
En väl fungerande marknadsekonomi bygger på ett samhälle med en grundläggande etisk samsyn. Marknadsekonomins civilrättsliga grundval är frivilliga, ofta informella, avtal mellan självständiga aktörer. Hederlighet och personligt ansvarstagande är viktiga fundament. Det underlättar ekonomins funktionssätt genom att det sänker transaktionskostnaderna och därmed leder till ökad effektivitet i ekonomin. Den kristna etiken spelar därför en avgörande roll för att vidmakthålla en effektiv och människovärdig marknadsekonomi. Men en marknadsekonomi är i sig inte tillräcklig för att skapa det goda samhället. Den måste bygga på förvaltarskapets principer. Förvaltarskapstanken betonar människans kollektiva ansvar för sig själv, sina medmänniskor, efterkommande generationer samt den fysiska livsmiljön.
En fri marknadsekonomi kan aldrig av sig själv skapa en acceptabel inkomstfördelning. Därför är det nödvändigt att utveckla system såväl inom ett land som mellan länder för att åstadkomma resursöverföringar för att skapa solidaritet och en jämnare inkomstfördelning. En målsättning för kristdemokratisk ekonomisk politik är att skapa förutsättningar för nya jobb, vilket är den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften. Ekonomisk utveckling skapar ökade möjligheter att förstärka vård och social omsorg och åstadkomma en rättvis fördelning.
Marknadsekonomin måste styras av ett ekologiskt ansvarstagande. Ekonomisk utveckling kan inte mätas genom ett snävt tillväxtbegrepp utan innebär i stället tillväxt av den totala nationalförmögenheten. En tillväxt av nationalförmögenheten innebär en välfärdsökning endast om hänsyn tas till miljöeffekter och påverkan på människors hälsa och förmåga. Ett ökat inslag av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, exempelvis genom en skatteväxling med sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga utsläpp, energi m.m., skulle främja både miljön och den ekonomiska utvecklingen.
I motionen konstateras att Sverige har en av västvärldens snabbast växande statsskulder. Går vi in i nästa lågkonjunktur utan att ha stabiliserat statsskulden kommer vi att tvingas till brutala nedskärningar i välfärdssystemen. Skattetrycket kan tvingas upp på nivåer som försämrar ekonomins funktionssätt, vilket ytterligare förvärrar krisen, hämmar kapitalbildningen, pressar räntorna uppåt osv. Detta hotar den ekonomiska utvecklingen, och Sverige hamnar i en ond cirkel som blir mycket svår att ta sig ur.
För att undvika en sådan utveckling krävs en sanering av de offentliga finanserna. Detta kräver ytterligare åtstramning av finanspolitiken. Sammantaget anges i motionen budgetförstärkningar med genomslag år 1998 på drygt 118 miljarder kronor, vilket överstiger regeringens saneringsprogram med drygt 43 miljarder kronor. Merparten av detta är besparingar.
Trots det ansträngda statsfinansiella läget finns det, menar motionärerna, genom det presenterade saneringsprogrammet, utrymme för angelägna rättvisereformer för att förbättra situationen för de långtidssjuka och för de sämst ställda pensionärerna.
Enligt motionärerna kommer den utformning av den ekonomiska strategin som presenteras i propositionen att försämra ekonomins funktionssätt och även på sikt permanenta sysselsättningskrisen och budgetproblemen. En rad åtgärder föreslås som försämrar de förutsättningar som den förra regeringen lagt fast för en långsiktigt god ekonomisk utveckling. Huruvida detta kan uppvägas av propositionens positiva sida -- att budgeten förstärks kortsiktigt -- är enligt motionärernas bedömning tveksamt. Den positiva ekonomiska utvecklingen kommer att försvagas och riskerar att brytas i förtid då förutsättningarna för investeringar, nya jobb och tillväxt försämras när skattekilarna drivs upp på det sätt som anges i propositionen. På några års sikt kan därför de föreslagna skattehöjningarna visa sig kontraproduktiva även i budgetsaneringssyfte.
Flera av de budgetförstärkningar som föreslås i propositionen visar, enligt motionärerna, att regeringen inte lever upp till de vackra orden om en rättvis fördelning av bördorna. Det gäller bland annat de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna och barnfamiljerna.
I motionen framhålls vikten av att de nya jobben tillkommer i den privata sektorn. Produktivitetsförbättringar och strukturrationaliseringar i de stora företagen innebär att man i dessa samtidigt kan utöka produktionen och minska antalet anställda. Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför av största vikt inför 1990-talets kamp mot den höga arbetslösheten och för sanering av statsfinanserna. Finansierings- och riskkapitalfrågorna är av central betydelse för näringslivets utveckling. Skattesystemet måste vara utformat så att avkastningen på riskvilligt kapital i företag inte beskattas hårdare än annan kapitalavkastning. Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i Sverige. Patent som skulle kunna tas till vara av den svenska industrin exporteras till andra länder. Förutom att det skapas ett allmänt bra investerings- och företagsklimat måste ytterligare åtgärder vidtas som främjar kommersialisering av innovationer i Sverige.
Mot bakgrund av detta avvisas i motionen bestämt de "återställare" som regeringen föreslagit beträffande arbetsrätten, återinförandet av dubbelbeskattningen på avkastningen av riskvilligt kapital som satsas i företag och slopandet av kvittningsrätten på underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. Dessa förslag visar att regeringen saknar grundläggande förståelse för företagandets villkor.
En av de mest centrala uppgifterna för politiken de närmaste åren är att skapa förutsättningar för hundratusentals nya arbetstillfällen. "Kvasiideologiska" skäl får inte förhindra att nödvändiga åtgärder vidtas för att främja tillkomsten av jobb i den privata tjänstesektorn riktade mot hushållssektorn. De höga skattekilarna gör att marknaden för denna typ av tjänster som går att utföra i egenregi i dag är i stort sett utplånad.
Utskottets ställningstagande till oppositionspartiernas förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken Vid en jämförelse av de allmänna formuleringarna av de övergripande målen för den ekonomiska politiken finns det stora likheter mellan partierna. Förutom kraven på att minska arbetslösheten och stabilisera statsskulden understryks i samtliga partimotioner vikten av att hålla inflationen under kontroll och att skapa förutsättningar för en långsiktigt god ekonomisk tillväxt som uppfyller kravet på ekologisk balans. Skillnaderna i uppfattning avser inte främst formuleringarna av de övergripande målen om samhällsekonomisk balans utan hur åtgärderna bör utformas för att nå dessa mål.
I motionerna Fi1 (m), Fi2 (c), Fi3 (fp) och Fi6 (kds) hävdas att i propositionen föreslagna förstärkningar av budgeten visar att finanspolitiken inte är tillräckligt stram. Samtidigt hävdas i dessa motioner att regeringen föreslår en "återställarpolitik" innebärande en återgång till ett illa fungerande skattesystem med bl.a. förslag till skattehöjningar och andra åtgärder som kraftigt försämrar företagsklimatet.
Utskottet vill här erinra om att när den nya regeringen tillträdde i oktober var den totala arbetslösheten -- öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder -- drygt 13 %. Budgetunderskottet förväntades bli av storleksordningen 200 miljarder kronor. Statens ständiga upplåning skapar osäkerhet på finansmarknaderna. Den bygger upp en räntedifferens mot det internationella ränteläget som utgör en allvarlig begränsning för ekonomins återhämtning.
Sverige har därigenom hamnat i den svårhanterliga och säregna situationen att massarbetslösheten måste bekämpas samtidigt som finanspolitikens helt dominerande uppgift några år framöver måste bli att stabilisera en växande statsskuld. Det främsta hotet mot tillväxt och välfärd är i dag en fortsatt okontrollerat växande statsskuld.
Mot den bakgrunden vill utskottet -- i likhet med motionärerna -- understryka att finanspolitiken fortsättningsvis måste vara mycket stram. Men en "stram finanspolitik" blir inte meningsfull om inte angivna totala besparingsbelopp ges ett konkret innehåll. Det går heller inte att genom skattesänkningar förlita sig på att dynamiska effekter skall ge en sådan ökning av tillväxten att den ger ett väsentligt bidrag till en stabilisering av statsskulden.
En viktig utgångspunkt vid utformningen av finanspolitiken är att de åtgärder som vidtas får effekt på statsfinansernas utveckling utan en alltför stor fördröjning. Detta är -- vid sidan av viktiga fördelningspolitiska överväganden -- ett avgörande skäl till att skattehöjningar tillsammans med besparingar måste utnyttjas för att få ned budgetunderskottet. Det har enligt utskottets mening i den nuvarande statsfinansiella situationen varit omöjligt att undvika skattehöjningar. Finanspolitiken måste göras så effektiv att statsskulden med stor säkerhet kommer att stabiliseras under den nu pågående konjunkturuppgången. Sker inte detta kan en fortsatt växande statsskuld få förödande konsekvenser för den svenska ekonomin och välfärden.
Förutom att motion Fi1 (m) -- som den enda av de borgerliga motionerna -- i stort utesluter skattehöjningar som finanspolitiskt medel är det motionärernas uppfattning att selektiva industripolitiska eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör utnyttjas i ytterst begränsad omfattning. I motionen avvisas utifrån mycket allmänna motiveringar de investeringsstimulanser och flertalet av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås i propositionen. Selektiva åtgärder bör inte, menar motionärerna, utnyttjas eftersom de kommer fel i tiden och därigenom kan bidra till en överhettning av ekonomin eller förstärka en begynnande lågkonjunktur.
I så måtto har motionärerna rätt att felaktigt utformade och/eller i tiden felaktigt insatta åtgärder självfallet får negativa effekter på ekonomin. Av detta drar emellertid utskottet den slutsatsen att selektiva åtgärder måste övervägas noga innan de utnyttjas i den ekonomiska politiken. Ett exempel i detta sammanhang är användningen av direktavskrivningar för investeringar. När den socialdemokratiska oppositionen tidigare ville utnyttja direktavskrivningar för maskininvesteringar var avsikten att få fart på den mycket långsamma konjunkturuppgången. I dag är det uppenbart att investeringsaktiviteten blir allt starkare och att en sådan åtgärd därför nu är inaktuell. Däremot är aktiviteten i byggsektorn låg och arbetslösheten i denna sektor mycket hög.
Det finns därför skäl att stimulera näringslivets byggnadsinvesteringar. För att undvika att stimulanseffekter kommer fel i tiden föreslås åtgärden tidsbegränsad.
Det är utskottets bestämda uppfattning att sådana åtgärder som här beskrivits måste kunna komma till användning om arbetslösheten inom rimlig tid skall kunna nedbringas. I den nuvarande situationen när finanspolitiken måste utnyttjas för att stabilisera statsskulden och därigenom får en kontraktiv effekt måste selektiva åtgärder utnyttjas för att förbättra läget på arbetsmarknaden.
I avsnittet om penningpolitiken i motion Fi1 (m) återkommer motionärerna till kravet att skattehöjningar inte får utnyttjas för att minska budgetunderskottet. Medlet att nå en rimlig realränta är enligt motionärerna en stram finanspolitik baserad på utgiftsminskningar och inte på skattehöjningar.
Som framgår av vad utskottet anfört delar inte utskottet denna uppfattning. Det är främst snabbheten och omfattningen av nedtrappningen av budgetunderskottet som blir bestämmande för ränteutvecklingen.
I motion Fi3 (fp) ägnas stort utrymme åt kritik av de skattehöjningar som föreslås i propositionen. Utskottet kan emellertid konstatera att Folkpartiet till skillnad från Moderata samlingspartiet är av den uppfattningen att det bl.a. krävs skattehöjningar för en sanering av statsfinanserna. Utskottet återkommer längre fram i betänkandet till mer ingående behandling av utformningen av skattepolitiken. Det finns emellertid här anledning att understryka att förslagen i propositionen inte är en "återgång till ett perverst system". Den föreslagna tidsbegränsade värnskatten är ett tillfälligt avsteg från skattereformen. Men med den inriktning av den ekonomiska politiken som på grund av statsskuldssituationen kräver besparingar i budgeten på tiotals miljarder kronor är denna åtgärd nödvändig. Det är ofrånkomligt att besparingar av den storlek som det här är fråga om skapar fördelningspolitiska problem.
Införandet av en tillfällig värnskatt ser utskottet som ett led i ansträngningarna att motverka de fördelningspolitiska skevheter som budgetsaneringen annars riskerar att medföra.
I motion Fi3 (fp) hävdas vidare att de insatser som föreslås i propositionen inom ramen för arbetsmarknads- och investeringspolitiken mest visar sig bestå av omfördelningar av pågående åtgärder och en övergång till kostsammare åtgärder. Åtgärderna måste, menar motionärerna, vara kostnadseffektiva. Som ett exempel på sådana åtgärder nämns den s.k. ALU-verksamheten.
Som utskottet ser det kan skrivningen i motionen tolkas så att motionärerna bortser ifrån att arbetsmarknadspolitiken måste förändras mot sådana åtgärder som anpassar sig till kraven i en konjunkturuppgång. De ökade satsningarna på arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat -- särskilt inriktade mot näringslivet -- är ägnade att höja kompetensnivån och underlätta en övergång till sektorer med arbetskraftsbrist. Därigenom kan också i vissa fall tendenser till överhettning på lokala arbetsmarknader undvikas.
Det som främst skiljer motion Fi2 (c) från de övriga borgerliga partimotionerna är den starka betoningen av de miljö- och regionalpolitiska målen. Ett exempel på detta är att man i motionen understryker vikten av att inkomstförstärkningar i det korta perspektivet i första hand bör tas ut genom skatter och avgifter främst på miljöbelastande verksamhet och energi.
Ett sådant krav visar enligt utskottet vilka svåra avvägningar man ställs inför inom den ekonomiska politiken när de offentliga finanserna är i extrem obalans. Som utskottet tidigare i betänkandet kraftigt understrukit är den centrala uppgiften för finanspolitiken att på kortast möjliga tid dra ned budgetunderskottet och därigenom minska räntedifferensen mot utlandet. Att uppfylla ett sådant krav genom att koncentrera skatteåtgärderna till miljöområdet och energisektorn är enligt utskottets mening inte möjligt. Ett konkurrensutsatt näringsliv skulle därigenom hamna i en ohållbar situation. Vad man däremot kan göra i det korta perspektivet är att försöka utforma skatteåtgärderna på ett sådant sätt att en positiv miljöutveckling inte förhindras. Detta exempel visar att även en från ekologisk synpunkt rätt utformad ekonomisk politik kräver att statsskuldens utveckling bringas under kontroll.
Centerpartiet ställer sig avvisande till förslaget att utnyttja medel avsatta för regionalpolitiken till arbetsmarknadspolitiska insatser. Man vänder sig särskilt mot att politiken läggs om mot rörlighetsstimulerande åtgärder som kan leda till att glesbygden utarmas.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. Som framhålls i motionen måste arbetsmarknadspolitiken liksom den ekonomiska politiken i övrigt utformas så att arbetslösheten kan reduceras utan att löner och priser åter börjar öka påtagligt. Detta kräver en politik som främjar rörlighet och övergång till reguljära arbeten. Arbetslinjen måste stärkas. Stora krav måste ställas på arbetsmarknadens funktionssätt vad gäller lönebildning och arbetskraftens rörlighet. Genom en ökad flexibilitet underlättas överföringen av arbetskraft till expansiva yrken, branscher och regioner utan att de nominella löneökningarna i ekonomin som helhet tilltar.
I likhet med vad som anförs i propositionen betonar motionärerna vikten av att investeringsstimulanser ges en sådan utformning att sysselsättningseffekten ligger nära i tiden. Likväl vill motionärerna avstyrka propositionens förslag att rikta tidsbegränsade investeringsstimulanser mot vissa delar av byggsektorn. I stället föreslås en långsiktig stimulans till hela byggsektorn genom att momsen för byggande sänks till 12 %. Utskottet har på denna punkt svårt att förstå den bakomliggande motiveringen till en sådan åtgärd.
I motion Fi6 (kds) behandlas riktlinjerna för den ekonomiska politiken mycket översiktligt. Den kritik som riktas mot de föreslagna åtgärderna för att stärka statsfinanserna överensstämmer i stort med motsvarande kritik i de övriga i betänkandet tidigare behandlade borgerliga motionerna. De synpunkter som förs fram i motionen på miljöpolitikens område och på åtgärder för att öka arbetskraftens geografiska rörlighet har utskottet behandlat i anslutning till motion Fi2 (c).
Vad gäller Kristdemokraternas utformning av riktlinjerna för den ekonomiska politiken hänvisas mot denna bakgrund till vad utskottet anfört om motsvarande frågor vid behandlingen av motionerna Fi1 (m), Fi2 (c) och Fi3 (fp).
I motion Fi4 (v) anförs att de allmänna målen för den ekonomisk-politiska propositionen -- att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten -- och den allmänna problembeskrivningen väl överensstämmer med Vänsterpartiets politik. Det har därför varit möjligt för Vänsterpartiet att ansluta sig till det väsentliga innehållet i propositionens förslag.
Vad gäller riktlinjerna för den ekonomiska politiken konstaterar utskottet att det i vissa fall finns god överensstämmelse mellan propositionens och motionens förslag. Detta hindrar emellertid inte att uppfattningen går i sär på en rad punkter.
Det finns en viktig del av riktlinjerna där utskottet skiljer sig från den syn som redovisas i motionen. Det gäller inriktningen av penningpolitiken. I motionen framhålls att motionärerna inte kan dela regeringens uppfattning vad gäller formuleringen av inflationsmålet och ej heller konstaterandet att det inte råder någon motsättning mellan prisstabilitet och full sysselsättning.
Utskottet vill på denna punkt understryka att det ställer sig bakom vad som i propositionen sägs om penningpolitikens inriktning. Penningpolitikens huvuduppgift är att säkerställa en låg inflation på god europeisk nivå. För att långsiktigt kunna upprätthålla en så hög sysselsättning att den möjliggör full sysselsättning krävs en god tillväxt i ekonomin. En sådan tillväxt kan inte vara långsiktigt stabil om inte ekonomin fungerar väl. En förutsättning för detta är att tendenserna till ökad inflation hålls tillbaka. Utskottet kan mot den bakgrunden inte se att det råder någon motsättning mellan prisstabilitet och hög sysselsättning.
På samma sätt som i övriga partimotioner framhålls i motion Fi5 (mp) vikten av en skyndsam sanering av de offentliga finanserna. Men tyngdpunkten i motionen läggs på kravet att en budgetsanering måste vara ekologiskt och socialt genomtänkt. Beskattningen av arbete totalt sett bör inte, menar motionärerna, öka. Den bör minskas och ersättas med främst miljörelaterade skatter. I motionen finns även ett yrkande i vilket föreslås att normalarbetstiden bör sänkas.
Miljöpartiet avser att i anslutning till budgetpropositionen återkomma med ett samlat förslag till hur riktlinjerna för den ekonomiska politiken skall utformas. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang ändå göra följande kommentar.
När det gäller användningen av miljöskatter för att genomföra en skyndsam budgetsanering hänvisar utskottet till vad utskottet anfört i anslutning till behandlingen av motion Fi2 (c).
Vad angår förslaget om sänkt normalarbetstid kan man konstatera att utvecklingen under det senaste året har gått mot en ökad medelarbetstid, vilken i sig också inrymmer en ökad övertid. Krav på en sänkt normalarbetstid har arbetsmarknadsutskottet nyligen behandlat och tagit ställning till i det justerade betänkandet 1994/95:AU2. Mot bakgrund av ett antal motionsyrkanden om förkortad och/eller flexibel arbetstid uttryckte arbetsmarknadsutskottet i detta betänkande sin tillfredsställelse över att statsministern aviserat en ny arbetstidsutredning. Med hänvisning till bl.a. den planerade arbetstidsutredningen avstyrkte arbetsmarknadsutskottet de i sammanhanget upptagna motionsyrkandena.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 1, Fi2 (c) yrkandena 1, 4, 6 och 7, Fi3 (fp) yrkandena 1 och 2, Fi4 (v) yrkande 1, Fi 5 (mp) yrkandena 1, 2 och 27 samt Fi 6 (kds) yrkandena 1 och 2.
Konsekvensbeskrivningar i den ekonomisk-politiska propositionen
Beträffande de i motion Fi4 (v) begärda konsekvensbeskrivningarna framhöll utskottet våren 1994 i ett yttrande till konstitutionsutskottet (1993/94:FiU9y) att det är angeläget att riksdagen regelmässigt redovisar en analys av förslagen i propositionerna. I det nämnda yttrandet anförde utskottet bl.a. följande.
Riksdagen är i hög grad beroende av det beslutsunderlag som presenteras av regeringen. Visserligen kan det berörda utskottet komplettera underlaget i samband med sin beredning av ärendet. Av tids- och resursskäl är det dock knappast möjligt att i detta skede av beslutsprocessen göra något mera omfattande utrednings- och analysarbete. Det är därför enligt finansutskottets uppfattning angeläget att konsekvensanalyser av något slag regelmässigt ingår i regeringens propositioner. Sådana analyser behövs för att ett ärende skall anses vara tillräckligt berett av regeringen.
Vänsterpartiets förslag i motion Fi4 (v) yrkandena 2--5 ligger väl i linje med utskottets uttalande i detta yttrande. Någon åtgärd från riksdagens sida torde därför inte vara påkallad.
Arbetsmarknadspolitiken
Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
I propositionen (s. 106--109) framhålls att arbetsmarknadspolitiken har en nyckelroll för att Sverige skall få en ny färdriktning i arbetet med att öka sysselsättningen och att sanera statsfinanserna. Det gäller att förhindra att en hög arbetslöshet permanentas och ligger kvar på en hög nivå vid nästa konjunkturnedgång. Enligt propositionen beräknas den öppna arbetslösheten minska från ca 8 % år 1994 till knappt 7 % år 1995. Antalet sysselsatta väntas öka med ca 2,5 % under det kommande året.
En framgångsrik arbetsmarknadspolitik måste på ett effektivt sätt stödja den ekonomiska politikens tillväxtmål, vilket betyder att näringslivets expansion måste främjas.
Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken innebär en förskjutning av sysselsättningsskapande åtgärder under en nedåtgående konjunktur till utbildning och arbetsförberedande insatser i en uppåtgående konjunktur.
I propositionen framhålls att arbetsmarknadspolitiken sammanfattningsvis skall inriktas på att:
Snabbt och väl tillsätta lediga platser så att de arbetssökande kommer i arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Stärka de arbetssökandes ställning Öka den yrkesmässiga och geografiska rörligheten. Minska risken för flaskhalsar och inflationstendenser. Stödja utsatta grupper. Skapa sysselsättning.
Propositionen innehåller förslag om investeringsstimulanser och ökade satsningar inom kommunikationsområdet, starthjälp, utbildningsinsatser m.m. samt en minskning av platserna inom ALU från 75 000 till 25 000.
Utbildningsinsatserna kommer att ske inom det reguljära utbildningsväsendet och inom arbetsmarknadsutbildningen. Antalet nya utbildningsplatser uppskattas till ca 30 000.
De föreslagna investeringsstimulanserna kommer framför allt att inriktas på underhåll och syftar till att stimulera byggsektorn under 1995. Sysselsättningseffekten av dessa investeringar uppskattas till ca 50 000 personer.
Centerpartiet anser i motion Fi2 yrkandena 48 och 53 att den nya arbetsmarknadspolitiska inriktningen är en återgång till den politik som förde Sverige in i en djup lågkonjunktur. Motionärerna anser det oroväckande att regeringen vill främja en ökad geografisk rörlighet, dvs. överföring av arbetskraft till expansiva regioner i syfte att hålla nere lönerna. Jobben skall skapas där människorna bor. Centerpartiet yrkar att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för att stimulera en utveckling mot ett kretsloppsanpassat samhälle.
Folkpartiet tar i motion Fi3 yrkande 12 i här aktuell del upp kostnadseffektiviteten i den av regeringen föreslagna omläggningen av arbetsmarknadspolitiken. Antalet sysselsatta personer blir i stort sett detsamma som tidigare men på grund av omfördelning av åtgärderna ökar kostnaderna. Folkpartiet biträder regeringens förslag om starthjälp men avvisar den föreslagna omläggningen av arbetsmarknadspolitiken i övrigt.
I motion Fi4 yrkande 26 framhåller Vänsterpartiet olika krav på arbetsmarknadspolitiken. Bland annat menar motionärerna att arbetsmarknadspolitiken måste skapa utrymme för att behålla arbeten i den offentliga sektorn. Arbete i stället för arbetslöshet innebär samhälleliga och andra vinster. Motionärerna accepterar regeringens analys och motiv vad gäller ökad rörlighet men på sikt krävs ökade utbildningssatsningar på sådana orter där arbetskraften inte har efterfrågad kompetens.
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi1 yrkande 40 (delvis) att erfarenheten visar att politiskt motiverade stimulansåtgärder mycket sällan kommer rätt i tiden. I stället för att bryta en nedgång ger de effekt först i en konjunkturuppgång och bidrar i värsta fall till överhettning inom vissa sektorer.
Miljöpartiet framhåller i motion Fi5 att ett sätt att förhindra att ränteutgifterna i fortsättningen skenar i väg på det sätt som nu skett är att anpassa normalarbetstiden till arbetsmarknaden så att arbetslösheten inte tillåts stiga till höga nivåer.
Kristdemokraterna framhåller i motion Fi6 att de nya jobben måste skapas i den privata sektorn, men att regeringen saknar en strategi för att åstadkomma detta. Tvärt om föreslås en rad åtgärder som försämrar för en långsiktigt god ekonomisk utveckling. En skatteväxling för miljön och nya jobb samt förbättrade villkor för små- och nyföretagande, inte minst inom den privata tjänstesektorn, måste ingå i en framgångsrik arbetsmarknadspolitik.
Arbetsmarknadsutskottet ställer sig i sitt yttrande (AU3y) bakom den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som föreslås i propositionen. Vidare anser utskottet att motionerna bör avstyrkas av finansutskottet. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att utvecklingen nu går åt rätt håll vad gäller en ökad tillväxt och sysselsättning samt en minskad arbetslöshet.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning som den kommer till uttryck i yttrandet. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är en grundpelare i svensk tradition. Också inom EU:s ram bör Sverige verka för en arbetsmarknadspolitik som omfattar alla grupper i samhället, även invandrare och handikappade.
Förslagen i propositionen innebär en logisk förskjutning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mot sådana kvalitetsåtgärder som krävs i en konjunkturuppgång. En höjning av kompetensnivån kan underlätta en övergång till sektorer med arbetskraftsbrist. En ökad yrkesmässig och geografisk rörlighet är väsentlig ur arbetsmarknads- och välfärdssynpunkt. Arbetsmarknadspolitiken i sig är inte ett tillräckligt instrument för att ge tillväxt och sysselsättning. Alla politikområden måste samverka för dessa mål ska kunna uppnås.
Mot bakgrund av vad finansutskottet här anfört om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken avstyrks motionerna Fi1 (m) yrkande 40 i denna del, Fi2 (c) yrkande 48 och 53, Fi3 (fp) yrkande 12 i denna del samt Fi4 (v) yrkande 26.
Direktavdrag
I propositionen (s. 56--63, 81--87) föreslås att ett tidsbegränsat direktavdrag för annan nybyggnation än bostäder införs. Direktavdraget är en del av investeringsprogrammet och beräknas ge en sysselsättningseffekt på omkring 18 000 årsarbetsplatser under år 1995.
Direktavdrag får göras med 50 % av utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad under tiden november 1994 till maj 1996. Resterande 50 % dras av enligt de vanliga avskrivningsreglerna.
Möjligheten till direktavdrag är tidsbegränsad för att ge ett kraftigt incitament till tidigareläggning av projekt. Vid val av tidsperiod för stimulansåtgärden behöver flera faktorer beaktas. Samtidigt som tidsintervallet bör vara tillräckligt långt för att medge näringsidkarna rimlig tid för att överväga investeringsbehovet och ta fram ritningar och annat beslutsunderlag för den tilltänkta investeringen bör tidsintervallet vara så kort att det kommande konjunkturläget kan överblickas. De sammanvägda argumenten talar enligt propositionen för den valda tidsperioden.
Regeringen räknar med att direktavdraget kan förväntas leda till en drygt 14-procentig ökning av byggandet. Ökningen i antalet byggnadsprojekt under stimulansperioden motsvaras av färre byggnadsprojekt när perioden passerats. Endast till en liten del antas åtgärden resultera i en ökning av det sammanlagda byggandet sett över en längre period.
I motionerna Fi1 (m) yrkande 23, Fi2 (c) yrkande 21, Fi3 (fp) yrkande 9 samt Fi5 (mp) yrkande 25 yrkas avslag på förslaget om direktavdrag.
I Moderata samlingspartiets motion Fi1 yrkande 32 framhålls att regeringen bör få riksdagens uppdrag att utarbeta ett förslag till nuvärdesavskrivning. Miljöpartiet föreslår i motion Fi5 yrkande 26 att direktavskrivningar för miljöinvesteringar införs.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU3y) propositionen och avstyrker motionerna. Skatteutskottet föreslår vissa förtydliganden i lagtexten av närmast redaktionell art. Finansutskottet har inget att erinra mot skatteutskottets yttrande i denna fråga.
Propositionens förslag om direktavdrag enbart för investeringar i byggnader och markanläggningar är välmotiverat. Ytterligare ökade maskininvesteringar har för närvarande en mindre effekt på den inhemska aktiviteten än stimulanser inom byggsektorn. Att öka näringslivets investeringar i byggnads- och markarbeten är angeläget eftersom svensk byggindustri under den senaste lågkonjunkturen varit särskilt utsatt för utslagning. Farhågor om ytterligare permanent förlorad kapacitet motiverar försök att stimulera en tidigareläggning av den förväntade uppgången i byggkonjunkturen. Tack vare förslagets utformning uppstår incitamenten för investeringar på samhällsekonomiskt lämpliga områden. Utskottet instämmer i regeringens bedömning av stimulansperiodens längd.
Den varaktiga nettobelastningen på statsbudgeten begränsas till 300 miljoner kronor. Den ökade aktiviteten i ekonomin, bland annat en stigande efterfrågan på byggande, motverkar den omedelbara statsfinansiella effekten.
Finansutskottet föreslår riksdagen att med avslag på motionerna Fi1 (m) yrkande 23, Fi2 (c) yrkande 21, Fi3 (fp) yrkande 9 samt Fi5 (mp) yrkandena 25 och 26 anta regeringens förslag (avsnitt 8.12, yrkande 1) till lag om direktavdrag för byggnader m.m. De förtydliganden i lagtexten som föreslås av skatteutskottet bör också antas.
Utskottet kan inte tillstyrka att grundprinciperna för avdragsreglerna ändras genom nuvärdesavskrivning. Motion Fi1 (m) yrkande 32 avstyrks av utskottet.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram
I propositionen (s. 109--110) föreslås ett investeringsprogram som omfattar stimulansåtgärder inom en rad olika områden. Förslagen om direktavdrag och satsningen på 2 miljarder kronor inom kommunikationsområdet behandlas på andra ställen i detta betänkande. Övriga förslag i investeringsprogrammet behandlas i detta avsnitt.
Följande delar av det av regeringen framlagda förslaget till program för investeringssatsningar och ROT-åtgärder behandlas i detta avsnitt.
Satsningar inom miljöområdet på: 1. utbyggnad av fjärrvärmenätet med bidrag om 15 % till en kostnad av 100 miljoner kronor, 2. åtgärder som motverkar trafikbuller med bidrag om 25 % till en kostnad av 50 miljoner kronor, 3. åtgärder inom VA-sektorn med bidrag om 15 % till en kostnad av 100 miljoner kronor, 4. upprustning av naturvårdsområden till en kostnad av 75 miljoner kronor, 5. efterbehandling av gamla industriområden till en kostnad av 75 miljoner kronor. Satsningar inom kulturområdet på: 6. icke-statliga kulturlokaler med bidrag om 30 % för nybyggnation och 50 % för övriga projekt till en sammanlagd kostnad av 50 miljoner kronor, 7. allmänna samlingslokaler till en kostnad av 20 miljoner kronor, 8. kulturmiljövård och byggnadsvård till en kostnad av 75 miljoner kronor, 9. lokaler för trossamfund med bidrag om högst 30 % till en kostnad av 20 miljoner kronor, Satsningar på skolor och andra offentliga lokaler på: 10. ROT-åtgärder, bl.a. för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder, med bidrag om högst 30 % till en kostnad av 360 miljoner kronor.
Satsningar inom bostadsområdet på: 11. ROT-åtgärder avseende bostäder som en extra subvention om 15 % till en beräknad kostnad av 1 500 miljoner kronor, 12. investeringar för att förbättra inomhusklimatet med bidrag om 20 % till en kostnad av 200 miljoner kronor, 13. ombyggnadsåtgärder för särskilda boendeformer för äldre och för personer med fysiska och psykiska funktionshinder med bidrag om 20 % till en kostnad av 100 miljoner kronor.
I Moderata samlingspartiets motion Fi1 yrkande 35 föreslås riksdagen avslå vad regeringen förordat om investeringsstöd.
I Centerpartiets motion Fi2 yrkande 52 betonas betydelsen av investeringar inom miljöområdet för en långsiktigt hållbar tillväxt och en ökad sysselsättning.
Miljöpartiet föreslår i sin motion Fi5 yrkande 28 att riksdagen hos regeringen begär förslag om särskilda miljöinvesteringar för budgetåret 1995/96 omfattande två miljarder kronor utöver vad regeringen tidigare föreslagit.
I Centerpartiets motion Fi2 yrkande 51 föreslås avslag vad gäller den extra subventionen om 15 % avseende bostäder till en beräknad kostnad av 1 500 miljoner kronor. Detta yrkande innebär vidare att den nuvarande skattereduktionen för byggnadsarbete på bostadshus föreslås förlängas till att gälla även under år 1995. Motsvarande förslag återfinns även i motion Fi10 (c) yrkande 3. I motion Fi17 (c) föreslås dessutom att reglerna för skattereduktion förändras så att det maximala avdragsgrundande underlaget för småhus höjs från nuvarande 35 000 kr till 100 000 kr samt att vissa materialkostnader får räknas in i underlaget.
I Folkpartiets motion Fi3 yrkande 16 föreslås att riksdagen skall avslå förslaget om en extra subvention om 15 % avseende bostäder. Motionärerna anser att förslaget är för vagt utformat för att kunna biträdas.
Kristdemokraterna anför i motion Fi6 yrkande 6 att flera av regeringsförslagen till ROT-åtgärder i och för sig kan vara riktiga men att en fortsatt möjlighet till skattereduktion för ROT-åtgärder är att föredra framför den föreslagna extra subventionen om 15 % avseende bostäder.
Enligt motion Fi16 (s) finns det utrymme för ytterligare åtgärder för att stimulera tidigareläggning av byggnadsinvesteringar. Enligt förslaget bör regeringen därför senast i 1995 års budgetproposition återkomma med förslag till stimulans av tidigareläggning av nyproduktion av bostäder.
I motion Fi18 (s) framhålls att ROT-satsningarna i första hand bör utformas så att segregationen i boendet minskar. I motion Fi19 (s) föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande bör uttala att reglerna för bidrag till ROT-åtgärder skall utformas så att den del av arbetet som utförs som industriell produktion av byggmaterial behandlas likvärdigt med det arbete som utförs på byggarbetsplatsen.
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag och avstyrker aktuella motionsyrkanden.
Bostadsutskottet redogör i sitt yttrande kortfattat för de två s.k. ROT-program som riksdagen har beslutat om under de senaste två åren.
Bostadsutskottet anför att i såväl 1993 års som i 1994 års ROT-program har som en väsentlig del ingått stöd till ROT-åtgärder i kommunala byggnader. Erfarenheterna av dessa åtgärder är mycket goda. Även när det gäller det av sysselsättningsskäl betingade stödet till icke-statliga kulturlokaler samt allmänna samlingslokaler framhåller bostadsutskottet att de hittillsvarande erfarenheterna är goda.
Byggarbetsmarknaden är, framhåller bostadsutskottet, kanske den del av arbetsmarknaden som har drabbats hårdast av lågkonjunkturen. Medan det under några år i slutet av 1980-talet fanns klara tendenser till överhettning inom byggsektorn är förhållandena nu de omvända. De rådande problemen riskerar att få återverkningar inom byggsektorn för lång tid framåt. Om stora delar av produktionskapaciteten slås ut under lågkonjunkturen kan även en måttlig uppgång i byggproduktionen under en kommande högkonjunktur riskera att leda till en överhettning och snabbt stigande byggpriser.
Det finns också anledning att framhålla att varje byggarbetsplats förutom det egentliga byggarbetet genererar nya arbetstillfällen för byggmaterialstillverkare, hantverkare, åkare m.fl. Det finns således fortfarande starka samhällsekonomiska skäl att ta till vara byggsektorns resurser under en lågkonjunktur.
Bostadsutskottet framhåller att det är mot den nu beskrivna bakgrunden som regeringens förslag om ett program för investeringssatsningar och ROT-åtgärder bör ses. Bostadsutskottet kan till viss del instämma i synpunkten att beskrivningen i propositionen av den närmare utformningen av extrasubventionen är väl knapphändig. Bostadsutskottet uttrycker emellertid förståelse för den nytillträdda regeringens önskan att snabbt kunna lägga fram förslag som kan bidra till att mildra de akuta problemen på byggarbetsmarknaden. Inför riksdagsberedningen av förslagen i propositionen har också bostadsutskottet under hand erhållit kompletterande uppgifter om inriktningen av de föreslagna stödformerna från regeringskansliet. Dessa uppgifter återges kortfattat i det följande vad avser ROT-åtgärder avseende bostäder som en extra subvention om 15 % till en beräknad kostnad av 1 500 miljoner kronor.
Ett extra statligt stöd för förbättring av bostäder föreslås införas år 1995. Stödet lämnas som engångsbidrag för åtgärder som påbörjas under år 1995 och slutförs senast under år 1996. Samtliga upplåtelseformer, dvs. såväl hyres- och bostadsrätt som egnahem, avses bli stödberättigade.
För hyres- och bostadsrätter lämnas bidrag för ombyggnadsåtgärder motsvarande vad som kan erhålla reguljärt ombyggnadsstöd (se SFS 1992:986) samt till underhålls- och reparationsåtgärder enligt vad som är stödberättigat i den s.k. RBF-förordningen (förordning 1983:974 om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus). Bidragsunderlaget beräknas således i dessa fall i enlighet med vad som anges i förordningarna. I fråga om egnahem lämnas bidrag till arbetskostnaden för reparation och underhåll samt för om- och tillbyggnad enligt i huvudsak samma principer som gäller för skattereduktionen för utgifter för byggnadsarbete (SFS 1993:672). Åtgärder i fritidshus avses dock inte berättiga till stöd.
För hyres- och bostadsrättshus avses det extra statliga stödet utgå utöver det reguljära ombyggnadsstödet. Om RBF-stöd har beviljats skall dock endast detta stöd eller det extra statliga stödet kunna utgå.
Bidrag avses lämnas med ett belopp som motsvarar högst 15 % av ett bidragsunderlag beräknat enligt de ovan angivna principerna. En förutsättning för bidraget föreslås dock vara att bidragsbeloppet för de sökta åtgärderna uppgår till minst 1 000 kr.
Det extra statliga stödet för förbättring av bostadshus, liksom de nedan behandlade övriga stödformerna för bostäder, förutsätts administrativt hanteras på motsvarande sätt som övriga bostadssubventioner. Detta innebär att Boverket och länsstyrelserna får ansvaret för bidragsverksamheten.
Bostadsutskottet konstaterar att det föreslagna stödet i flera avseenden innebär en förbättring i förhållande till det stöd som kunnat utgå enligt tidigare ROT-program. Den föreslagna stödperioden ger rimlig möjlighet till framförhållning och nödvändigt förberedelsearbete på byggherresidan. I förhållande till vad som gäller för s.k. skattereduktion får stödet också anses ha en bättre inriktning mot åtgärder som är angelägna ur bostadssektorns synvinkel. Denna effekt uppnås bl.a. genom att stödet endast ges till permanentbostäder och genom den koppling som i hyreshus- och bostadsrättsfallet görs till reglerna för det reguljära ombyggnadsstödet. Vidare innebär förslaget att åtgärder som hittills erhållit RBF-stöd även fortsättningsvis kan ges visst stöd.
Bostadsutskottet konstaterar att vad gäller de åtgärder som vidtas i hyres- och bostadsrättshus kommer sålunda även materialkostnaderna att kunna räknas in i bidragsunderlaget. Detta utgör en klar förbättring i förhållande till de regler som gäller för skattereduktionen.
Stödet till ROT-åtgärder i flerbostadshusområden måste ur samhällets synvinkel anses vara det mest angelägna. Denna del av stödet kommer sannolikt att ge den största effekten inom den egentliga byggsektorn, anser bostadsutskottet. Även det föreslagna stödet till ROT-åtgärder i egnahem kommer emellertid att kunna lämna ett positivt bidrag till sysselsättningen inom byggsektorn. Vad gäller egnahemmen föreslås i huvudsak samma stödavgränsning gälla som för den nuvarande skattereduktionen, dvs. att endast arbetskostnaderna läggs till grund för bidraget. Eftersom inget reguljärt ombyggnadsstöd utgår för denna upplåtelseform kan motsvarande bidragskonstruktion som för hyres- och bostadsrättshusen i praktiken inte väljas.
Bostadsutskottet övergår sedan till att behandla de två övriga stödformerna till ROT-åtgärder i bostäder som föreslås i propositionen, dvs. investeringsbidraget för att förbättra inomhusklimatet och ombyggnadsbidraget för särskilda boendeformer.
Även vad gäller dessa stödformer har bostadsutskottet under sitt beredningsarbete från regeringskansliet erhållit kompletterande uppgifter om den planerade inriktningen av stöden. Dessa uppgifter sammanfattas nedan.
Ombyggnadsbidraget för särskilda boendeformer för äldre och för personer med fysiska och psykiska funktionshinder avses utgå enligt i huvudsak de regler som sedan år 1993 tillämpats för ett särskilt ombyggnadsbidrag för äldrebostäder (SFS 1993:166). Skillnaden blir att bidragskretsen vidgas till att även omfatta bostäder för personer med psykiskt och fysiskt funktionshinder. Vidare höjs bidragsnivån från nuvarande 10 % till 20 %. Gällande ram för bidragsformen vidgas med 100 miljoner kronor. Bidrag enligt de nya reglerna avses lämnas för ombyggnadsarbeten som påbörjas före utgången av år 1995 och som slutförs senast under år 1996. En samordning med det extra statliga stödet för förbättring av bostadshus föreslås ske så att det sammanlagda stödet inte överstiger 20 %.
Bidraget till förbättring av inomhusklimatet i bostäder föreslås utformas så att det påskyndar verksamheten med funktionskontroll av ventilationssystem. Som en förutsättning för att bidrag skall kunna utgå föreslås därför gälla att byggnaden skall ha genomgått funktionskontroll av ventilationssystemet om sådan krävs enligt förordningen 1991:1273. Bidrag kan sedan utgå dels för att avhjälpa de tekniska brister som upptäckts vid besiktningen, dels för vissa andra åtgärder som bidrar till att förbättra inomhusklimatet. Inom en total ram om 200 miljoner kronor skall bidrag kunna utgå till 20 % av en godkänd kostnad för åtgärderna. Liksom för det extra statliga stödet för förbättring av bostadshus föreslås bidraget utgå för förbättringsåtgärder som påbörjas under år 1995 och slutförs senast under år 1996. Bidraget till förbättring av inomhusklimatet föreslås samordnas med det extra statliga stödet så att det sammanlagda bidraget inte överstiger 20 %. Samordning förutsätts också ske med det stöd som kan utgå enligt de regler som gäller för den statliga fonden för fukt- och mögelskador i småhus. I praktiken innebär detta att statligt engångsbidrag lämnas för här aktuella åtgärder enligt bestämmelserna endast i en förordning.
Skatteutskottet behandlar i sitt yttrande (SkU3y) motionerna Fi2 (c) yrkande 51, Fi6 (kds) yrkande 6 och Fi17 (c) med krav på att skattereduktionen för underhåll, och om- och tillbyggnad förlängs. Skattereduktionen infördes 1993 för tiden 15 februari 1993 till 31 december 1994. Skattereduktion medges med 30 % av kostnaderna bortsett från material. Motionerna avstyrks av skatteutskottet.
Kulturutskottet anför att de medel, 75 miljoner kronor, som regeringen föreslår riksdagen att anslå till bidrag inom kulturområdet till kulturmiljövård och byggnadsvård också skall kunna användas till insatser för museernas föremålsvård.
Finansutskottet instämmer i propositionens uppfattning att trots att tecken till ökad investeringsbenägenhet nu föreligger, främst inom exportindustrin, är det angeläget att skapa tillfälliga stimulanser till ytterligare, nya eller tidigarelagda, investeringar.
Enligt finansutskottets mening är det i rådande läge betydelsefullt att de föreslagna åtgärderna kommer i gång snabbt. Inte minst gäller detta ROT-satsningarna på bostäder. Enligt regeringens förslag skall det aktuella stödet till ROT-åtgärder lämnas som engångsbidrag för åtgärder som påbörjas under år 1995 och slutförs senast under år 1996. För att stimulera till en snabb igångsättning av ROT-investeringarna vill utskottet i stället förorda att de bidragsberättigade åtgärderna skall vara påbörjade före den 1 oktober 1995 och slutförda senast under år 1996. Detta gäller alltså de satsningar som föreslås på bostadsområdet:
en extra subvention om 15 % för ROT-åtgärder avseende bostäder inkl. tillgänglighetsskapande åtgärder till en beräknad kostnad av 1 500 miljoner kronor. ett investeringsbidrag om 20 % för att förbättra inomhusklimatet till en kostnad av 200 miljoner kronor. ett ombyggnadsbidrag om 20 % för särskilda boendeformer för äldre och personer med fysiska och psykiska funktionshinder till en kostnad av 100 miljoner kronor.
Finansutskottet biträder således bostadsutskottets förslag med det tillägget att de tre föreslagna stödformerna för ROT-åtgärder inom bostadssektorn skall avse arbeten som påbörjas före den 1 oktober 1995 och avslutas senast under 1996. Finansutskottet noterar vad kulturutskottet anfört om museernas eftersatta föremålsvård och önskan om att stödet på kulturmiljövårdsområdet också skall kunna användas för att planlägga en räddningsaktion för museisamlingar. Finansutskottet finner det dock för sin del svårt att i detta sammanhang föreslå riksdagen att även behandla frågan om de statligt stödda museernas föremålsvård.
Finansutskottet är inte heller berett att nu biträda Miljöpartiets förslag om ytterligare 2 miljarder kronor för miljöinvesteringar.
Finansutskottet föreslår att riksdagen godkänner propositionens förslag om investeringssatsningar (avsnitt 10, yrkande 3) samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tiden för igångsättande. Motionerna Fi1 (m) yrkande 35, Fi2 (c) yrkandena 51 och 52, Fi3 (fp) yrkande 16, Fi5 (mp) yrkande 28, Fi6 (kds) yrkande 6, Fi10 (c) yrkande 3, Fi16 (s), Fi17 (c), Fi18 (s) samt Fi19 (s) bör avslås.
Ungdomsintroduktion och ungdomspraktik
I propositionen (s. 111--112) föreslår regeringen att riksdagen godkänner en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, benämnd ungdomsintroduktion, för ungdomar i åldern 20--24 år. Ungdomsintroduktionen innebär fyra månaders praktik som följs av sex månaders anställning, eventuellt med rekryteringsstöd. Under praktiktiden, vilken räknas som arbetsmarknadsutbildning, får ungdomarna utbildningsbidrag. Under denna tid är de inte att anse som arbetstagare, vilket klargörs i propositionens förslag till lag om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion. Enligt förslaget skall lagen träda i kraft den 1 januari 1995 och gälla till utgången av juni 1996.
Åtgärden beräknas omfatta 24 000 platser under våren 1995. För arbetshandikappade ungdomar bör arbetsförmedlingen kunna förlänga praktikperioden.
Ungdomsintroduktion, som avser ungdomar i åldern 20--24 år, skall ersätta ungdomspraktik fr.o.m. den 1 januari 1995. Ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år bör upphöra den 1 januari 1995 enligt propositionen. Under en övergångsperiod kommer ungdomspraktik att kunna beviljas ungdomar under 20 år. Den nu gällande lagen om ungdomspraktikanter får därför fortsätta att gälla fram till den 1 juli 1995.
Vad gäller ungdomar under 20 år och det kommunala uppföljningsansvaret för denna grupp avser regeringen att återkomma.
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi1 yrkandena 33 och 36 i denna del att det inte finns någon anledning att i dagsläget införa någon ny typ av åtgärd för ungdomar. Ungdomsintroduktion skulle förmodligen bli mer kostsam per plats än ungdomspraktik. Förslaget om ungdomsintroduktion avvisas därför av motionärerna som i stället vill behålla ungdomspraktiken.
Även Folkpartiet avvisar regeringens förslag att avskaffa ungdomspraktiken i motion Fi3 yrkande 13 i denna del.
I motion Fi10 yrkandena 1 och 4 i denna del av Elving Andersson m.fl. (c) understryks vikten av att ta ytterligare steg för att utveckla ungdomspraktiken med ännu tydligare inriktning mot kommande anställning, t.ex. genom kortare tidsperioder än i dag. Den i propositionen föreslagna lagen om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion blir då obehövlig.
Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) redovisar i motion Fi11 yrkandena 1 och 2 viss oro angående möjligheterna att få fram tillräckligt antal ungdomsintroduktionsplatser. Det finns enligt motionärerna risker för en ökad öppen arbetslöshet bland ungdomar om inte ytterligare åtgärder vidtas. Vidare begärs i motionen att Värmland utses till försökslän för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU3y) huvudsakligen regeringens förslag om ungdomsintroduktion. Arbetsmarknadsutskottet föreslår dock att ungdomsintroduktionen förses med en ventil för att säkerställa att arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar inte skall missgynnas. Aktuella motioner avstyrks.
Arbetsmarknadsutskottet anför att regeringens förslag till ungdomsintroduktion enligt propositionen syftar till en tillsvidareanställning (efter fyra månaders praktiktid) men anställningen skall kunna gälla sex månader. Därvid skall det regelverk som redan finns beträffande tidsbegränsade anställningar tillämpas, dvs. lagen (1982:80) om anställningsskydd. Med hänsyn till syftet torde provanställning bli den vanligaste formen.
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar rekryteringsstödets roll inom ungdomsintroduktionen. Liksom rekryteringsstödets användning i övrigt skall det erbjudas endast om det förefaller vara svårt att få åtgärden till stånd.
Arbetsmarknadsutskottet pekar vidare på att ungdomsintroduktionen ställer större krav på arbetsgivaren än den nuvarande ungdomspraktiken. Vid ungdomsintroduktion måste arbetsgivaren redan innan praktikperioden påbörjas förbinda sig att anställa den unga personen under åtminstone en sexmånadersperiod. Vid ungdomspraktik behöver ett sådant beslut inte fattas förrän den första sexmånaders praktikperioden går mot sitt slut och det är fråga om förlängning med ytterligare en period. Detta förhållande kan göra vissa arbetsgivare mer negativa till att pröva en ung person i ungdomsintroduktion jämfört med i ungdomspraktik.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att svårigheter att få fram ungdomsintroduktionsplatser kan leda till att volymutvecklingen inte når upp till den beräknade genomsnittliga nivån av 24 000 platser. Utskottet anser därför att det kan finnas visst fog för den oro över volymutvecklingen som tas upp i motion Fi11 (s).
De som i första hand torde drabbas av denna osäkerhet från arbetsgivarnas sida är sådana grupper som arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att det mot den bakgrunden kan finnas anledning att modifiera regeringens förslag på ett par punkter.
För att målet skall kunna uppnås i fråga om den planerade volymutvecklingen krävs det ett gemensamt ansvar från arbetsmarknadens parter. Arbetsmarknadsutskottet påpekar att det bör vara lättare att nå den åsyftade volymen om arbetsgivarna vet att det går att avbryta ungdomsintroduktionen såväl under praktiktiden som under anställningsförhållandet. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att informationen om regelsystemet når ut till arbetsgivarna.
När det gäller en provanställning är de nuvarande reglerna sådana att arbetsgivaren kan bryta anställningsförhållandet såväl vid prövotidens slut som i förtid. I normalfallet kan en provanställning avbrytas genom ett formlöst besked från arbetsgivaren. Vid avslutande av provanställningen -- såväl efter prövotiden som i förtid -- måste arbetstagaren underrättas minst två veckor i förväg.
Arbetsmarknadsutskottet anser att en arbetsgivare som har förbundit sig gentemot arbetsmarknadsmyndigheterna att provanställa en ungdom i sex månader bör ha särskilda skäl för att kunna frångå sitt åtagande. Utskottet förutsätter att det kommer att tillhöra undantagsfallen att provanställningar omotiverat bryts före prövotidens utgång. Om det visar sig att reglerna missbrukas av arbetsgivare bör spärrar kunna sättas in, exempelvis så att en sådan arbetsgivare inte kan få ytterligare ungdomar i ungdomsintroduktion.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller vidare att det bör finnas en ventil i regelsystemet så att också arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar får möjlighet att komma i fråga för en ungdomsintroduktion. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening bör därför huvudprincipen om att arbetsgivaren måste förbinda sig att (prov)anställa den unge efter praktikperiodens slut helt kunna frångås när det gäller arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar. I fråga om dessa ungdomar kan en fullgjord praktiktid ses som ett mål i sig.
För arbetshandikappade ungdomar bör arbetsförmedlingen kunna förlänga praktikperioden i enlighet med propositionens förslag.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar att motion Fi11 (s) yrkande 1 i viss omfattning kan anses vara tillgodosedd genom utskottets ställningstaganden. Arbetsmarknadsutskottet framhåller att utöver vad som uttalats någon riksdagens åtgärd inte bör vara påkallad med anledning av denna motion.
Även om ungdomsintroduktion är en tidsbegränsad åtgärd vill utskottet framhålla vikten av att åtgärden följs upp, så att inte oönskade effekter uppstår. Även de i Moderata samlingspartiets motion Fi1 efterfrågade kostnadskonsekvenserna av ungdomsintroduktionen bör redovisas.
För ungdomar under 20 år vilka inte omfattas av förslaget om ungdomsintroduktion kommer ungdomspraktikåtgärden att finnas kvar under det första halvåret 1995. Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat att volymen kan beräknas till ca 10 000 ungdomar under detta halvår. Planeringen av åtgärdsansvaret för övriga ungdomar under 20 år (ca 16 000) är inte klarlagd. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att regeringen återkommer i denna fråga inom kort.
Arbetsmarknadsutskottet anser att riksdagen -- med den modifiering som anförts av utskottet -- bör godkänna vad regeringen förordat om ungdomsintroduktion. Vidare bör riksdagen anta regeringens förslag till lag om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion samt godkänna vad regeringen förordar om att ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år upphör fr.o.m. den 1 januari 1995. Aktuella motioner avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande. Ungdomsintroduktion är en lämpligare åtgärd i en konjunkturuppgång än ungdomspraktik.
Liksom arbetsmarknadsutskottet utgår finansutskottet från att på samma sätt som gäller vid ungdomspraktik praktikperioden måste kunna avbrytas om praktikanten t.ex. gör sig skyldig till allvarlig misskötsamhet. Finansutskottet delar uppfattningen att det för arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar bör finnas en ventil i regelsystemet som gör det möjligt att frångå huvudprincipen att arbetsgivaren måste förbinda sig att (prov)anställa den unge efter praktikperiodens slut. Dessa grupper har en så besvärlig situation på arbetsmarknaden även i en konjunkturuppgång att ett undantag är motiverat. Finansutskottet vill dock bestämt framhålla att ventilen i regelsystemet måste tillämpas på ett sådant sätt att det inte ges möjlighet till missbruk från arbetsgivarens sida. Det måste därför finnas särskilda skäl om man skall godkänna avsteg från huvudregeln.
Finansutskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen av ungdomsarbetslösheten över hela landet, inkl. Värmland. Någon särskild åtgärd beträffande just Värmland är därför inte påkallad med anledning av motion Fi11 (s) yrkande 2.
Med hänvisning till ovanstående föreslår finansutskottet riksdagen att med de modifieringar som här anförts godkänna propositionens förslag om ungdomsintroduktion (avsnitt 10, yrkandena 1 och 5) samt som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar. Riksdagen bör också godkänna propositionens förslag om avvecklingen av ungdomspraktiken för ungdomar i åldern 20--24 år (avsnitt 10, yrkande 4 i denna del) samt avslå motionerna Fi1 (m) yrkandena 33 och 36 (i denna del), Fi3 (fp) yrkande 13 (i denna del), Fi10 (c) yrkandena 1 och 4 (i denna del) samt Fi11 (s).
Akademikerpraktik
Enligt propositionen (s. 113) bör akademikerpraktiken för ungdomar i åldern 25--29 år upphöra den 1 januari 1995.
I motionerna Fi1 (m) yrkande 36 i denna del, Fi3 (fp) yrkande 13 i denna del och Fi10 (c) yrkande 4 i denna del yrkas avslag på regeringens förslag att avskaffa akademikerpraktiken från den 1 januari 1995.
Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (AU3y) att propositionens förslag om upphörande av akademikerpraktiken fr.o.m. den 1 januari 1995 inte bör antas.
Arbetsmarknadsutskottet anför att i oktober 1994 ca 900 ungdomar befann sig i akademikerpraktik. Nu gällande regler innebär att akademikerpraktiken, som är en tidsbegränsad åtgärd, löper även under första halvåret 1995. Med hänsyn till att arbetslöshetstalen nu vänder nedåt och att de välutbildade generellt sett har bättre möjligheter på arbetsmarknaden kan regeringens förslag om avveckling av akademikerpraktiken accepteras på sikt. Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid att det i det rådande arbetsmarknadsläget är för tidigt att avveckla akademikerpraktiken. Nuvarande system bör därför vara kvar i enlighet med gällande regler. Utskottet utgår från att de ändringar som kan vara aktuella efter budgetårsskiftet i juli 1995 redovisas i budgetpropositionen i januari. Arbetsmarknadsutskottet anför att arbetsmarknadsministern har aviserat att förslag om ungdomsåtgärder kommer att läggas i budgetpropositionen år 1995. Det finns skäl att i det sammanhanget pröva tidpunkten för när akademikerpraktiken upphör.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker alltså propositionens förslag i denna del. Motsvarande motioner kan anses vara tillgodosedda.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande. Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning att akademikerpraktiken inte bör avskaffas nu. Om antalet personer i akademikerpraktik under första halvåret 1995 fortsätter att vara ca 900 rör det sig om en övergångskostnad på knappt 40 miljoner kronor första halvåret 1995, en kostnad som dock bortfaller när akademikerpraktiken upphör. Den varaktiga effekten av budgetförsvagningen begränsar sig därigenom till ränteeffekterna av merbelastningen.
Med anledning av motionerna Fi1 (m) yrkande 36 i denna del, Fi3 (fp) yrkande 13 i denna del och Fi10 (c) yrkande 4 i denna del föreslår finansutskottet riksdagen att avslå regeringens förslag (avsnitt 10, yrkande 4, i denna del) om avskaffande av lagen om akademikerpraktik samt som sin mening ge regeringen detta till känna.
Arbetsmarknadsutbildning
Regeringen föreslår i propositionen (s. 113) att riksdagen godkänner en ökad omfattning av arbetsmarknadsutbildning fr.o.m. den 1 januari 1995 med totalt 9 800 platser. Tonvikten bör ligga på yrkesinriktning. 5 000 platser läggs till den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen och 4 800 platser till det reguljära skolväsendet. Den ytterligare satsningen på arbetsmarknadsutbildning beräknas kosta 755 miljoner kronor under resten av budgetåret, varav 470 miljoner kronor avser utbildningsbidrag.
I motion Fi1 yrkande 37 anför Moderata samlingspartiet att det är riktigt att utöka arbetsmarknadsutbildningen i det nuvarande konjunkturläget, men anser att detta skall kunna åstadkommas genom omfördelning inom AMS ramar. Utskottet återkommer senare i betänkandet till frågor rörande finansieringen av den utökade arbetsmarknadsutbildningen.
Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (AU3y) att regeringens förslag beträffande omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen bör godkännas av riksdagen.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets inställning och föreslår att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen (avsnitt 10, yrkande 6).
Utbildningsbidrag
Regeringen föreslår i propositionen (s. 115) att systemet med utbildningsbidrag med lånedel som gäller för deltagare i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet samt för ungdomar under 25 år som deltar i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning tas bort fr.o.m. den 1 januari 1995.
De nu gällande reglerna, vilka infördes den 1 juli 1993, innebär att de studerande får 65 % av utbildningsbidraget som bidrag och får ansöka om återstoden, 35 %, i form av lån. Erfarenheterna av detta system visar bl.a. att vissa studerande väljer att behålla det mer förmånliga arbetslöshetsunderstödet och avstår från utbildning.
Mot denna bakgrund bör lånesystemet slopas, anser regeringen, och föreslår genom ett särskilt lagförslag att lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning upphävs fr.o.m. den 1 januari 1995. I propositionens lagförslag står det dock att den upphävda lagen skall gälla i fråga om arbetsmarknadsutbildning som har beviljats före den 1 januari 1995. Kostnaden för slopandet av lånereglerna beräknas till 621 miljoner kronor under första halvåret 1995.
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi1 yrkande 34 att man anser det vara fel att ta bort utbildningsbidrag med lånedel för deltagare i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Samma uppfattning redovisas av Elving Andersson m.fl. (c) i motion Fi10 yrkande 2.
Arbetsmarknadsutskottet, som tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna, påpekar i sitt yttrande (AU3y) att knappt 4 300 personer befann sig i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet i oktober månad 1994, dvs. en volym långt under den för innevarande resp. föregående budgetår planerade volymen (13 400 resp. 16 200). Det låga antalet torde delvis kunna förklaras med att arbetslösa avstår från studier, där utbildningsbidraget innefattar en lånedel. De väljer att behålla arbetslöshetsersättning av ekonomiska skäl.
Finansutskottet föreslår en förändring i övergångsregeln jämfört med lagsförslaget i propositionen (bilaga 1, s. 98), men har i övrigt inget att erinra mot arbetsmarknadsutskottets yttrande.
I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser finansutskottet att propositionens förslag kan ge lämpligare signaler till de studerande än dagens system.
Finansutskottet anser att övergångsregeln i den av regeringen föreslagna lagen om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning bör ges ett annat innehåll. Som framgår av propositionen (s. 115) är avsikten med regeringens förslag att systemet med utbildningsbidrag med lånedel skall tas bort fr.o.m. den 1 januari 1995. Enligt vad utskottet inhämtat har avsikten varit att sådana äldre regler som rör återkrav och återbetalning skall fortsätta att gälla efter årsskiftet. Utskottet föreslår därför att lagen ändras i enlighet härmed. Den föreslagna lydelsen framgår av utskottets hemställan.
Finansutskottet vill påpeka att den föreslagna ändringen av övergångsregeln inte belastar anslaget med mer än vad som angetts i propositionen, dvs. 621 miljoner kronor.
Med den angivna ändringen föreslår finansutskottet att regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning bör antas av riksdagen. Motionerna Fi1 (m) yrkande 34 och Fi10 (c) yrkande 2 bör avslås av riksdagen.
Starthjälp
I propositionen (s. 116) föreslås att en s.k. starthjälp, skall införas. Bidrag skall kunna utgå till en arbetslös som flyttar från hemorten för att arbeta på annan ort.
Starthjälp skall kunna lämnas när arbetsförmedlingen medverkat till platstillsättningen och det inte är möjligt att dagpendla. Anställningen skall avse minst tolv månader. Starthjälp lämnas inte vid en första anställning efter avslutad utbildning -- med undantag av genomförd arbetsmarknadsutbildning. Starthjälpen kan bidra till att den geografiska rörligheten ökar så att den stigande efterfrågan på arbetskraft bättre kan utnyttjas.
Bidraget bör uppgå till 15 000 kr. Omfattningen uppskattas till 15 000 personer på årsbasis. Kostnaden för det första halvåret 1995 beräknas i propositionen till 112,5 miljoner kronor.
Moderata samlingspartiet ställer sig i motion Fi1 yrkande 41 bakom regeringsförslaget att stimulera rörligheten men anser att förslaget om starthjälp bör finansieras genom en omfördelning inom AMS verksamhetsområde. Utskottet återkommer senare i betänkandet till hur stödet till starthjälp skall finansieras.
Centerpartiet avvisar i motion Fi2 yrkande 5 regeringens förslag om starthjälp, vilket i motionen kallas flyttbidrag till dem som söker sig från de regioner som behöver stöd till de stora befolkningskoncentrationerna.
Miljöpartiet anser i motion Fi5 yrkande 29 att starthjälp skulle vara slöseri med statens resurser.
I motion Fi10 yrkande 5 uttalar Elving Andersson m.fl. (c) att regeringsförslaget bör avvisas. Ute i regionerna behöver man behålla arbetskraften, inte minst de välutbildade och nyckelpersoner. Flyttlasspolitiken är enligt motionärerna förödande för de bygder som börjat satsa på sin utveckling genom regionalpolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU3y) regeringens förslag om starthjälp medan aktuella motioner avstyrks.
Arbetsmarknadsutskottet anför att starthjälpen bör kunna fungera som ett bidrag till en person som överväger att ta anställning på en ny ort. En vanlig situation kan tänkas vara att en arbetslös är orolig för att inte rent ekonomiskt kunna klara av situationen med dubbla hushåll under en övergångsperiod. Bidraget ger då viss täckning för merkostnaderna under tiden fram till den första avlöningen på den nya orten.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande. Som arbetsmarknadsutskottet påpekar är inte syftet med förslaget en "flyttlasspolitik" som får människor att lämna regionerna utan en hjälp till de arbetslösa som själva kan tänka sig att ta arbete på annan ort men känner oro för de ekonomiska konsekvenserna. Syftet är att få till stånd en bättre överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan på arbete. Med en ökad geografisk rörlighet kan den stigande efterfrågan på arbetskraft bättre utnyttjas samt inflationsdrivande flaskhalsproblem motverkas. Finansutskottet vill framhålla att starthjälp kan utgå även när någon vill flytta till mer glest befolkade landsdelar. Detta kan underlätta för företag i glesbygd att rekrytera folk med specialkunskap och därigenom bidra till att företagsamheten kan utvecklas i alla delar av landet.
Finansutskottet föreslår riksdagen att anta propositionens förslag om starthjälp (avsnitt 10, yrkande 9) samt avslå Fi2 (c) yrkande 5, Fi5 (mp) yrkande 29 samt Fi10 (c) yrkande 5.
Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I propositionen (s. 117) sammanfattas kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Dessa finansieras dels över anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2), dels över Arbetsmarknadsfonden samt anslag på Kommunikationsdepartementets och Utbildningsdepartementets huvudtitlar. I detta sammanhang behandlar finansutskottet kostnader för åtgärder som belastar anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det utökade antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen (755 miljoner kronor), återgång till full dagpenning i utbildningsbidraget (621 miljoner kronor) samt införande av starthjälp (112,5 miljoner kronor) beräknas medföra en ökad belastning på ca 1 489 miljoner kronor för första halvåret 1995. Kostnaderna för det föreslagna investeringsprogrammet exkl. väginvesteringarna beräknas till 2 725 miljoner kronor. De medel som anslagits till ungdomspraktik överstiger de medel som beräknas för den nya åtgärden ungdomsintroduktion plus medel för arbetslösa ungdomar under 20 år (med ca 1 143 miljoner kronor). Sammantaget innebär de olika posterna att ytterligare 3 070 948 000 kr bör anvisas under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln.
I motion Fi1 (m) yrkande 37 föreslås att arbetsmarknadsutbildningen bör tilldelas mer resurser, vilket enligt motionärerna bör åstadkommas genom en omfördelning av den anslagsram som AMS diponerar. I yrkande 41 i samma motion föreslås att det i propositionen föreslagna flyttstödet -- starthjälp -- bör finansieras på samma sätt.
Som en konsekvens av att man i motion Fi1 (m) avvisar det föreslagna investeringsprogrammet samt föreslår att en ökad satsning på arbetsmarknadsutbildning skall finansieras genom omfördelning inom A 2-anslaget, avstyrker motionären i yrkande 44 propositionens förslag att under innevarande budgetår tillföra A 2-anslaget ytterligare drygt 3 miljarder kronor.
Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (AU3y) att det av regeringen begärda beloppet bör beviljas. Motionen avstyrks av utskottet.
Kulturutskottet avstyrker i sitt yttrande (KrU4y) Moderata samlingspartiets motion.
Finansutskottet har i det föregående i huvudsak ställt sig bakom regeringens förslag vad gäller åtgärdsvolymer och åtgärdsutformning. Utskottet har vidare avstyrkt olika motionsförslag som har en annan syn på omfattningen och utformningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna än regeringen och utskottet har. Ej heller kan utskottet godta den finansiering av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås i motion Fi1 (m). Motionärerna föreslår att åtgärderna skall finansieras inom ramen för A 2-anslaget. Det förutsätter att någon annan verksamhet som finansieras från detta anslag begränsas. Eftersom motionärerna inte pekar ut någon sådan nedskärning kan inte deras förslag ses som ett realistiskt finansieringsalternativ.
De förändringar i regeringens förslag som utskottet föreslår inom arbetsmarknadspolitiken och som berör medelsberäkningen gäller avslag på förslaget att avskaffa akademikerpraktiken fr.o.m. den 1 januari 1995 samt modifieringar av förslaget om ungdomsintroduktion.
Ändringarna i regeringens proposition har finansutskottet gjort på förslag av arbetsmarknadsutskottet som tillstyrker att det till anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör anvisas ytterligare 3 070 948 000 kr på tilläggsbudget för innevarande budgetår.
I konsekvens härmed anser finansutskottet sålunda att det av regeringen begärda beloppet (avsnitt 10, yrkande 13) bör beviljas. Motion Fi1 (m) yrkandena 37, 41 och 44, bör avslås av riksdagen.
Utbildningsvikariat
Regeringen föreslår i propositionen (s. 115--116) att omfattningen av utbildningsvikariat ökas med 5 000 till 20 000 per månad fr.o.m. den 1 januari 1995. Åtgärden innebär att arbetsgivaren får göra ett avdrag på arbetsgivaravgiften med 475 kr per dag för vikarie som anvisas från arbetsförmedlingen. Förslaget beräknas kosta 407 miljoner kronor under första halvåret 1995 och belastar arbetsmarknadsfonden i form av minskade avgiftsinkomster.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi1 yrkande 39 regeringens förslag att lägga mer resurser på utbildningsvikariat.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionen. Arbetsmarknadsutskottet anför att i oktober 1994 uppgår volymen inom åtgärden utbildningsvikariat till ca 15 600 platser. Under den tiden åtgärden har funnits, sedan juli 1991, har volymen långsamt ökat. Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till AMS skrivelse till regeringen den 24 oktober 1994 enligt vilken utbildningsvikariaten i huvudsak omfattar ungdomar. Vidare gör AMS bedömningen att inriktningen bör vara att öka volymen utbildningsvikariat i den privata sektorn. Tidigare har konstaterats att över hälften av deltagarna har bestått av kvinnor.
Finansutskottet har inget att erinra mot arbetsmarknadsutskottets yttrande. Utbildningsvikariat har visat sig vara ett effektivt sätt att höja kompetensen hos de anställda. Kompetenshöjande åtgärder är viktiga, och finansutskottet föreslår riksdagen att med avslag på motion Fi1 (m) yrkande 39 godkänna vad regeringen förordar om omfattningen av utbildningsvikariat (avsnitt 10, yrkande 8).
Omfattningen av ALU
I propositionen (s. 116--117) föreslår regeringen att ALU-verksamheten minskas i omfattning fr.o.m. den 1 januari 1995. ALU-projekt inriktas i fortsättningen mot miljö- och kultursektorn.
ALU beräknades i 1994 års kompletteringsproposition omfatta i genomsnitt 75 000 personer per månad under budgetåret 1994/95. När företagen nu har börjat att nyanställa beräknar regeringen antalet personer i ALU till 25 000 personer i genomsnitt per månad under kalenderåret 1995. Verksamheten kommer därefter att successivt trappas av.
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi1 yrkande 40 i denna del att regeringens bedömning av vad som är en rimlig neddragning av antalet ALU-platser inte är realistisk. ALU är ett kostnadseffektivt sätt att underlätta för arbetslösa att upprätthålla anknytningen till arbetslivet.
Miljöpartiet anser i motion Fi5 yrkande 34 att det är för tidigt att skära ner ALU-satsningen. Satsningen bör få fortgå ytterligare ett år.
Centerpartiet anför i motion Fi2 och Fi10 att det är fel att efter så kort tid som två år förändra förutsättningarna för ALU-verksamheten.
Även i motion Fi3 (fp) yrkande 12 i denna del framhålls att den, som motionärerna ser det, kostnadseffektiva inriktningen av arbetsmarknadspolitiken bibehålls.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yrkande (AU3y) regeringens förslag om omfattningen av ALU-verksamheten. Motionsyrkandena från Moderata samlingspartiet och Miljöpartiet avstyrks. Arbetsmarknadsutskottet påpekar att man tidigare varnat för ALU:s undanträngning av ordinarie jobb och snedvridning av konkurrensen.
Finansutskottet har inget att erinra mot vad arbetsmarknadsutskottet anfört. I likhet med arbetsmarknadsutskottet noterar finansutskottet att ALU inte används upp till den budgeterade volymen. När konjunkturen går upp minskar behovet, och i och med det ljusnande konjunkturläget är det viktigt att inrikta arbetsmarknadspolitiken mot utbildnings- och rekryteringsåtgärder.
Finansutskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna Fi1 (m) yrkande 40 i denna del, Fi3 (fp) yrkande 12 i denna del och Fi5 (mp) yrkande 34 bifaller propositionens förslag om omfattningen av ALU-verksamheten.
ALU-delegationen
Georg Andersson (s) föreslår i motion Fi15 att ALU-delegationens verksamhet avvecklas med hänsyn till att antalet ALU-platser föreslås minskas till 25 000. För de insatser som fortfarande behövs har AMS erfarenhet och kompetens.
I sitt yttrande (AU3y) om motion Fi15 (s) uttrycker arbetsmarknadsutskottet att neddragningen av ALU-volymen motiverar en organisatorisk anpassning. En avveckling bör dock organiseras på ett sådant sätt att den erfarenhet som finns samlad hos ALU-delegationen -- bl.a. på miljö- och kulturområdet -- bör kunna tillvaratas under det kommande halvåret. Arbetsmarknadsutskottet framhåller att vad som anförts i yttrandet med anledning av motion Fi15 bör ges regeringen till känna.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och menar att en översyn av ALU-delegationen är rimlig när verksamheten nu skärs ner. Finansutskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motion Fi15 (s).
Komvux
Regeringen redovisar i propositionen (s. 114) att antalet platser i komvux genom omfördelning av befintliga medel kan utökas med ca 13 000 platser under vårterminen 1995. Förslaget bör enligt regeringen täcka föreliggande behov av ytterligare platser i komvux. I propositionen föreslås dock att regeringen bemyndigas att, vid behov, utöka antalet platser ytterligare inom komvux för arbetslösa.
Skälet till att en sådan omfördelning kan göras är att det enligt Skolverkets beräkningar blir platser över inom tredje året i gymnasieskolan och att utbildningscheckarna inte kommer att utnyttjas fullt ut.
Regeringen föreslår därför att riksdagen skall godkänna vad regeringen förordar om att vid behov utöka antalet utbildningsplatser inom komvux för arbetslösa under budgetåret 1994/95.
Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi1 yrkande 38 att resurser avsedda till platser för det tredje året i gymnasiet och till utbildningscheckar överförs till kommunerna för deras eget ansvarsområde, i detta fall vuxenutbildningen.
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU3y) att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med avslag på motionen godkänna vad regeringen förordat.
Utbildningsutskottet anför att för att uppnå flexibilitet skall Skolverket kunna göra omfördelningar mellan utbildningsplatserna i gymnasieskolan och inom komvux, men även mellan dessa utbildningar och utbildningar som finansieras genom utbildningscheckar. Av regleringsbrevet för innevarande budgetår framgår att inriktningen för Skolverkets platsfördelning är 26 100 extra platser i gymnasieskolan, 20 000 extra platser i komvux och 8 000 nya platser med utbildningscheck.
Utbildningsutskottet har erfarit att enligt Skolverkets beräkningar kommer samtliga 20 000 beräknade extra platser i komvux att tas i anspråk. Däremot kommer inte samtliga platser inom de andra två här aktuella utbildningsformerna att kunna påbörjas. Skolverket uppskattar att 3 500 platser för tredje året i gymnasieskolan och 4 300 platser finansierade med utbildningscheckar inte kommer att kunna utnyttjas. Enligt verkets uppfattning kan de outnyttjade resurserna finansiera 15 500 platser i komvux.
Vidare har utbildningsutskottet erfarit att Skolverket avser att inom ramen för sin uppföljning och utvärdering samla in underlag för att kunna bedöma tillgång och efterfrågan på sådana komvuxplatser som inte finansieras med särskilt anvisade medel. Verket räknar med att under våren 1995 kunna lämna en redovisning av den undersökningen.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets bedömning och vill framhålla att det är viktigt att anvisade medel för utbildningsplatser används på ett så effektivt sätt som möjligt för att söka motverka arbetslösheten.
Finansutskottet föreslår riksdagen att godkänna vad regeringen förordar om att vid behov utöka antalet utbildningsplatser i komvux för arbetslösa under budgetåret 1994/95 (avsnitt 10, yrkande 7) samt avslå motionen Fi1 (m) yrkande 38.
Vuxenstudiestöd
Regeringen föreslår i propositionen (s. 114) att till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget anvisas ett reservationsanslag på 342 miljoner kronor. Skälet till att antalet särskilda vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) kan behöva ökas är bl.a. omfördelningen av medel till komvux.
I motion Fi1 yrkande 43 avvisar Moderata samlingspartiet regeringens förslag.
Socialförsäkringsutskottet (SfU6y) tillstyrker regeringens föreslagna medelsanvisning och avstyrker bifall till motionen.
Finansutskottet föreslår riksdagen att godkänna regeringens förslag (avsnitt 10, yrkande 12) att till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på 342 000 000 kr. Motion Fi1 (m) yrkande 43 bör avslås av riksdagen.
Folkbildning
Regeringen föreslår i propositionen (s. 114--115) att Folkbildningsrådet tillförs ytterligare 26 300 000 kr motsvarande ca 1 200 utbildningsplatser inom folkbildningen för arbetslösa under vårterminen 1995. Regeringen framhåller i propositionen att folkbildningen är en lämplig studieform för många människor. Studieförbund och folkhögskolor utgör därför ett värdefullt komplement till den allmänna vuxenutbildningen.
I propositionen begärs att regeringen bemyndigas att omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget Bidrag till folkbildning, båda anslagen under åttonde huvudtiteln.
Enligt Moderata samlingspartiets motion Fi1 yrkande 42 är regeringens förslag att omfördela medel till folkhögskolor och folkbildning på bekostnad av trainee-utbildningen olyckligt. I Miljöpartiets motion Fi5 yrkande 35 avstyrks regeringens förslag. I motion Fi10 yrkande 6 framhåller Elving Andersson m.fl. (c) att trainee-utbildningen kan ge den enskilde möjlighet att på eget initiativ skaffa sig kompetens för ett jobb och motionärerna motsätter sig därför att verksamheten läggs ned.
Utbildningsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UbU3y) regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Utbildningsutskottet vill i sitt yttrande fästa finansutskottets uppmärksamhet på att anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 är lägre än de 26 300 000 kr som regeringen vill skall tillföras anslaget Bidrag till folkbildningen. Enligt regleringsbrevet anvisades för innevarande budgetår 22 800 000 kr till försöksverksamhet med trainee-utbildning motsvarande 1 000 utbildningsplatser. Enligt inhämtad uppgift från Utbildningsdepartementet menar regeringen att 18 240 000 kr bör omfördelas från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning och överföras till folkbildningsanslaget. Resterande belopp, 8 100 000 kr, bör tillföras anslaget som nya medel. Den föreslagna omfördelningen skulle enligt Utbildningsdepartementets beräkningar innebära att medel motsvarande ca 200 platser (ca 4,5 miljoner kronor) kan behållas på anslaget för trainee-utbildning.
Utbildningsutskottet har inget att erinra mot den av regeringen föreslagna omfördelningen av medel för utbildningsplatser. Mot bakgrund av vad som anförs i motionerna vill utskottet stryka under att den föreslagna åtgärden inte skall innebära att försöksverksamheten med trainee-utbildning avvecklas. Utskottet anser att det är angeläget att den planerade verksamheten med högre lärlingsutbildning kommer till stånd.
Kulturutskottet (KrU4y) har inget att erinra mot att utökningen av folkbildningen finansieras genom att medel omfördelas till folkbildningen. Kulturutskottet avstyrker motionerna och föreslår att 8,1 miljoner kronor utöver de omfördelade medlen anvisas på tilläggsbudget till folkbildningen.
Finansutskottet kan för sin del inte förorda att ytterligare medel anslås på tilläggsbudget och anser i likhet med utbildningsutskottet att 18 240 000 kr bör omfördelas från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning under åttonde huvudtiteln till anslaget Bidrag till folkbildningen under samma huvudtitel. Finansutskottet hemställer således att riksdagen bemyndigar regeringen att göra en sådan omfördelning. Motionerna Fi1 (m) yrkande 42, Fi5 (mp) yrkande 35 samt Fi10 (c) yrkande 6 avstyrks av finansutskottet.
Högskoleutbildning
Regeringen framlägger i propositionen (s. 113) förslag om medel för att bereda ytterligare 4 000 studenter plats vid universitet och högskolor under vårterminen 1995. Kostnaden härför beräknas till 50 miljoner kronor för vårterminen 1995. Utökningen bör huvudsakligen ske inom humanistiska, samhällsvetenskapliga och juridiska utbildningar till vilka det i dag finns ett stort antal sökande som inte kan beredas plats. Regeringen räknar med att belastningen på studiemedelsanslaget därmed kommer att öka med 32 miljoner kronor.
Utbildningsutskottet (UbU3y) tillstyrker regeringens förslag. Utbildningsutskottet noterar att regeringens avsikt är att de studenter som påbörjar dessa utbildningar skall kunna beredas plats även höstterminen 1995. Detta är enligt utskottets mening bra, eftersom hänsyn bör tas till högskolornas -- och studenternas -- behov av att kunna planera sin verksamhet på längre sikt än en termin i taget. Utbildningsutskottet stryker även under vikten av att kvaliteten i utbildningen inte åsidosätts, när fler utbildningsplatser erbjuds och tas i anspråk.
Utbildningsutskottet noterar i sammanhanget att regeringen inte begärt att förslagsanslaget Studiemedel m.m. skall räknas upp med 32 000 000 kr.
Socialförsäkringsutskottet noterar i sitt yttrande (SfU6y) att det i propositionen anförs att belastningen på studiemedelsanslaget beräknas öka med 32 miljoner kronor. Några medel föreslås dock inte anvisade på tilläggsbudget. Socialförsäkringsutskottet erinrar om att en reducerad uppräkning av basbeloppet för år 1995, enligt vad som föreslås i propositionen, innebär att studiemedel kommer att utges med lägre belopp än vad som annars skulle ha varit fallet. Någon ytterligare medelsanvisning utöver redan anvisade drygt 6 miljarder kronor är därför inte påkallad.
Finansutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets och socialförsäkringsutskottets bedömningar.
Finansutskottet föreslår att riksdagen med bifall till regeringens förslag (avsnitt 10, yrkande 11) till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.
Såsom socialförsäkringsutskottet påpekar i sitt yttrande är det inte nödvändigt att anvisa extra medel för studiemedel.
Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet
Regeringen föreslår i propositionen (s. 110) att 2 miljarder kronor anslås redan innevarande budgetår till sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen bedömer att det finns en potential för att skapa ytterligare arbetstillfällen inom kommunikationsområdet. De föreslagna medlen bör enligt propositionen användas till ökade underhålls- och reinvesteringsåtgärder på vägar och järnvägar. Detta innefattar bl.a. åtgärder för att förbättra miljön, t.ex. åtgärder mot trafikbuller. Medlen bör även kunna användas till tidigareläggningar av investeringar inom andra delar av kommunikationssektorn. Sammantaget beräknas åtgärderna kunna skapa 5 000 arbetstillfällen.
I två motioner avvisas regeringens anslagsförslag.
Enligt Moderata samlingspartiets motion Fi1 yrkande 45 är det inte angeläget att anslå ytterligare medel för vägar och järnvägar.
Folkpartiet anför i motion Fi3 yrkande 14 att regeringens förslag inte kan motiveras av konjunkturskäl utan bör avvisas.
Tre motionsyrkanden behandlar den närmare medelsanvändningen.
I Centerpartiets motion Fi2 yrkande 49 framhålls att medlen främst bör gå till bärighetshöjande åtgärder inom de eftersatta delarna av länsvägnätet. Liknande synpunkter framförs i motion Fi10 (c) yrkande 7. Miljöpartiet framhåller i motion Fi5 yrkande 33 att anslaget inte bör gå till investeringar utan endast bör användas för underhåll och reinvesteringar.
Folkpartiet föreslår i motion Fi3 yrkande 15 att gällande investeringsprogram för trafikens infrastruktur sträcks ut något i tiden för att uppnå utgiftsbesparingar.
Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU2y) regeringens förslag och avstyrker motionerna.
Trafikutskottet konstaterar att regeringens riktlinjer för medelsanvändningen i propositionen är allmänna. För att närmare kunna bedöma förslaget har trafikutskottet från Kommunikationsdepartementet inhämtat vilka riktlinjer som avses gälla för medelsförbrukningen. Enligt redovisningen planeras medlen fördelas på följande fem anslagsposter:
1. Vägar; underhålls- och reinvesteringsåtgärder 900 mkr 2. Bidrag till kommunerna för trafiksäkerhetsåtgärder 75 mkr 3. Järnvägar; underhålls- och reinvesteringsåtgärder 675 mkr 4. Bidrag till trafikhuvudmännen för generella åtgärder för att effektivisera tågtrafiken 300 mkr 5. Investeringar inom luftfartssektorn 50 mkr
Summa 2 000 mkr
Av medlen under anslagsposten 1 avses 125 miljoner kronor avsättas för Vallsundsbron. Resterande medel skall disponeras av Vägverket för sysselsättningsskapande åtgärder i enlighet med den nationella väghållningsplanen.
Medlen under anslagsposten 2 skall enligt riktlinjerna användas för tidigareläggning av sådana kommunala trafiksäkerhetsåtgärder som är i överensstämmelse med trafiksäkerhetsprogrammet.
Medlen under anslagsposten 3 är avsedda att inriktas mot åtgärder på hela det statliga järnvägsnätet. Utgångspunkten för insatserna skall vara Banverkets drift- och underhållsplan samt gällande investeringsplan för stom- och länsjärnvägarna.
Medlen under anslagsposten 4 skall enligt riktlinjerna användas för generella sysselsättningsskapande åtgärder i syfte att åstadkomma en sammanhållen, effektiv och konkurrenskraftig tågtrafik som trafikhuvudmännen helt eller delvis finansierar. Det kan t.ex. gälla anskaffning och ombyggnad av rullande materiel.
Investeringarna inom luftfartsområdet, anslagsposten 5, avser bl.a. tidigareläggning av ombyggnads- och underhållsåtgärder i bansystem, markanläggningar såsom terminaler och hangarer, miljöåtgärder och säkerhetsåtgärder.
Trafikutskottet har inget att erinra mot de riktlinjer för medelsfördelningen som beskrivits ovan. Utskottet anser att medlen i huvudsak bör användas på det sätt som beskrivits ovan. Regeringen bör kunna göra vissa omfördelningar. Trafikutskottet förutsätter att regeringen snarast redovisar för riksdagen hur medlen använts och vilka sysselsättningseffekter de gett upphov till.
Trafikutskottet avstyrker motionen Fi13 (fp) yrkande 15 om senareläggning av investeringar med motiveringen att den kommande budgetbehandlingen inte bör föregripas.
Finansutskottet instämmer i trafikutskottets synpunkter. Liksom trafikutskottet anser finansutskottet att genom en välplanerad och välskött infrastruktur kan såväl trafiksäkerheten som den regionala utvecklingen förbättras.
Finansutskottet har inget att invända emot riktlinjerna för medelsfördelningen såsom de beskrivits ovan. Finansutskottet föreslår riksdagen att med avslag på motionerna Fi1 (m) yrkande 45, Fi3 (fp) yrkandena 14 och 15, Fi5 (mp) yrkande 33 samt Fi10 (c) yrkande 7 till Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 2 000 000 000 kr.
Finansiering av de sysselsättningsskapande åtgärderna
I propositionen (s. 117) anförs att samtliga föreslagna arbetsmarknadspolitiska åtgärder som medför kostnadsökningar är finansierade fullt ut. De föreslagna insatserna skall finansieras med medel som hämtas från dels statsbudgeten, dels Arbetsmarknadsfonden.
Genom den kraftiga neddragningen av ALU-verksamheten kommer belastningen på arbetsmarknadsfonden att minska med 2 760 miljoner kronor. Den utökade omfattningen av utbildningsvikariaten medför som nämnts en ökad belastning med 407 miljoner kronor. I propositionen nämns att de ytterligare åtgärderna och investeringarna samt det utökade antalet högskoleplatser och utbildningsvikariat finansieras genom neddragningen av ALU, vissa reservationer från andra anslag samt extra inleveranser från statliga bolag och affärsverk om 3 miljarder kronor.
I Centerpartiets motion Fi2 yrkande 49 slås fast att medel avsatta för regionalpolitiskt stöd inte skall få utnyttjas för de aktuella investeringarna. I samma motion yrkande 50 anförs att insatserna bör finansieras enbart med medel som avsatts för arbetsmarknadspolitiska insatser.
Arbetsmarknadsutskottet yrkar i sitt yttrande (AU3y) avslag på motion Fi2 yrkande 49.
Även trafikutskottet yrkar i sitt yttrande (TU2y) avslag på motion Fi2 yrkande 49.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets och trafikutskottets yttranden.
Finansutskottet anser att informationen i propositionen om hur finansieringen skall gå till inte ger utrymme för slutsatsen att regionalpolitiska medel skulle användas. Å andra sidan är inte utskottet berett att bifalla att enbart medel som avsatts för arbetsmarknadspolitiska insatser skall bidra till finansieringen.
Finansutskottet har inhämtat att regeringen avser att i kompletteringspropositionen redovisa vilka reservationer och inleveranser från statliga bolag och affärsverk som kommer att användas för att finansiera de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Finansutskottet föreslår att riksdagen med avslag på motion Fi2 (c) yrkandena 49 och 50 godkänner den av regeringen föreslagna finansieringen.
Föreslagna besparingar och inkomstförstärkningar Allmänt om inriktning och omfattning
Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande nådde en kulmen 1993 då det motsvarade 13,4 % av BNP. I år väntas det minska till 11 % av BNP. Uppgången i ekonomin och de föreslagna budgetförstärkningarna förutses leda till fortsatt successiva förbättringar av de offentliga finanserna under de närmaste åren. Nästa år räknar regeringen med att underskottet skall ha minskat till ca 9 % av BNP.
I det följande behandlar utskottet regeringens och oppositionspartiernas förslag till åtgärder för att komma till rätta med underskottet i statsfinanserna. Först ges en kort beskrivning av regeringens och de övriga partiernas förslag till övergripande lösning på problemet. Därefter behandlar utskottet de olika förslag till inkomstförstärkningar och utgiftsbegränsningar som lagts fram. I anslutning till varje sådant förslag redovisar utskottet sin uppfattning i frågan. Framställningen i denna del avslutas med att utskottet sammanfattar sin syn på inriktningen och omfattningen av de besparingar och inkomstförstärkningar av statsfinanserna som bör genomföras under de närmaste åren.
Regeringens förslag till inriktning av besparingsarbetet
Regeringen anser att budgetpolitiken har varit alltför svag under de senaste åren. Budgetdisciplinen måste nu återupprättas och statsfinanserna måste saneras kraftfullt. Budgetförstärkningarna bör enligt regeringen vara så omfattande och så utformade att de leder till en hållbar och förtroendeskapande utveckling av de offentliga finanserna. De måste dessutom få genomslag på de offentliga finanserna redan 1995 och 1996 för att ge så snabba effekter som möjligt på ränta, växelkurs, skuldutveckling och ekonomisk återhämtning. Den ekonomiska utvecklingen är nu så stark att förutsättningar finns att uppnå en snabb konsolidering av statsfinanserna.
De förslag regeringen redovisar i propositionen beskrivs som ett fyraårigt program med konkreta åtgärder som förstärker de offentliga finanserna 1998 med 57,1 miljarder kronor. Härav är 25,5 miljarder kronor utgiftsbegränsningar och 31,6 miljarder kronor inkomstförstärkningar. Av propositionen framgår att regeringen har för avsikt att i nästa budgetproposition föreslå ytterligare budgetförstärkningar på 20 miljarder kronor, huvudsakligen i form av besparingar i de offentliga utgifterna. Tillsammans med vissa av riksdagen redan beslutade åtgärder bedöms dessa budgetförstärkningar vara tillräckliga för att statsskulden mätt som andel av BNP skall ha stabiliserats i slutet av mandatperioden.
De tidigare och föreslagna åtgärderna väntas få följande genomslag på den offentliga sektorns finanser 1998 (belopp i miljarder kronor).
Tabell 7. Sammanställning av åtgärder
Regeringen anser att uppoffringarna för saneringen av de offentliga finanserna måste fördelas rättvist. Dagens bördor får inte skjutas över på kommande generationer. En föreslagen begränsning av inflationsskyddet av bl.a. pensioner kommer som regeringen ser det att beröra många hushåll, men i allmänhet med mindre månadsbelopp. Genom det särskilda bostadstillägget kompenseras de pensionärer som har svagast ekonomi. Förslag om en temporär höjning av den statliga inkomstskatten, en begränsad indexering av skatteskalan samt förändringar i kapital- och förmögenhetsbeskattningen berör främst hushåll med höga eller genomsnittliga inkomster.
Oppositionspartiernas förslag till inriktning av budgetpolitiken
Moderata samlingspartiet
I motion Fi1 ställer sig Moderata samlingspartiet starkt kritiskt till regeringens förslag. De massiva skattehöjningarna på arbete, sparande, företagande och boende som nu föreslås är inte bara utan motstycke i Sveriges moderna historia. De är, anser motionärerna, också utan motstycke i ett Europa, där man i stället går den motsatta vägen för att öka ekonomins långsiktiga konkurrenskraft och utvecklingsförmåga.
Propositionen innebär konkreta skattehöjningar på ca 36 miljarder kronor och oklara besparingar på 20 miljarder kronor, påpekar motionärerna. Den socialdemokratiska regeringen vill sanera statsfinanserna med förslag som till två tredjedelar bygger på höjda skatter, konstaterar de vidare och finner samtidigt att sannolikheten är hög för att denna andel skall komma att växa ytterligare med de nya förslag som kommer.
Enligt motionärernas mening är omfattningen av de åtgärder som föreslås otillräcklig för att statsskulden skall kunna stabiliseras med tillräcklig säkerhet till 1998. Dessutom är inriktningen felaktig med hänsyn till ekonomins långsiktiga tillväxtförmåga. Sparförslagen är, med undantag av förslaget om begränsad indexuppräkning, oklara och ännu inte preciserade.
Politiken bär, enligt motionärernas beskrivning, en omisskännlig socialistisk prägel i sin motvilja mot företagande och enskilt sparande och i sin oförmåga att reducera offentliga utgifter, åtaganden och regleringar. Det moderata alternativet sägs i stället innebära fortsatt goda villkor för företagande och sparande samt en bestämd budgetsanering genom minskade utgifter. I motionen yrkas avslag på alla skattehöjningar riktade mot arbete, sparande, företagande och boende. Där redovisas i stället förslag och riktlinjer för utgiftsminskningar som enligt motionärernas beräkningar uppgår till drygt 73 miljarder kronor. Förslagen sägs i allt väsentligt överensstämma med vad Moderata samlingspartiet redovisade i valrörelsen. Enligt motionärerna leder de till att den offentliga sektorns finanser förstärks med drygt 85 miljarder kronor 1998. Av åtgärderna på skatteområdet härrör huvuddelen från den borgerliga regeringens saneringsprogram. Härtill kommer att kommunernas särbehandling i momsavseende föreslås bli slopat. Motionärerna föreslår också att utbetalningen av medel till de kommuner och landsting som höjer utdebiteringen 1995 skall minskas med 55 % av de ökade intäkter som skattehöjningen ger.
Centerpartiet
Även Centerpartiet är kritiskt till regeringens förslag. I motion Fi2 sägs att många av förslagen är direkt riktade mot Centern. Flera av de beslut som nu rivs upp rör frågor som Centern drivit i decennier och som partiet lyckats få gehör för under den senaste mandatperioden. Det gäller t.ex. vårdnadsbidraget, den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen och en efter småföretagares villkor mer rättvis skattepolitik och arbetsrätt.
Motionärernas eget förslag till budgetsaneringsprogram bygger i huvudsak på den plan som Centern presenterade inför årets val. Planen omfattar besparingar och inkomstförstärkningar på totalt drygt 40 miljarder kronor utöver det ekonomiska saneringsprogram på 81 miljarder kronor som riksdagen tidigare ställt sig bakom. Av de tillkommande förslagen uppges drygt 30 miljarder kronor vara utgiftsminskningar och 10 miljarder kronor skattehöjningar.
Saneringsplanen skall, enligt motionärerna, ses som en helhet och är inte någon lista över separata åtgärder som kan användas för att skapa balans i Sveriges ekonomi. De i planen ingående komponenterna har en sådan sammansättning att åtgärderna sammmantagna ger en god fördelningspolitisk effekt. De försvårar inte heller näringslivets möjligheter till investeringar utan främjar en utveckling mot decentralisering, ökad sysselsättning och hållbar tillväxt. De bidrar också till att bryta automatiken i statens utgifter och är på så sätt inflationsdämpande.
Saneringsplanen och de samtidigt förordade investeringsstimulanserna och andra mer långsiktiga åtgärder ger enligt motionärernas bedömning förutsättningar för att Sverige i slutet av 1990-talet skall ha stabiliserat ekonomin och minst halverat den öppna arbetslösheten.
Folkpartiet liberalerna
Folkpartiet framhåller i motion Fi3 att regeringen saknar en strategi för hur näringslivet skall kunna expandera och nya arbeten tillkomma. Partiets egna förslag utgår från att kampen mot arbetslösheten sätts främst. Med hänvisning härtill avvisar motionärerna flera av regeringens förslag till skattehöjningar på företagande och risktagande. Regeringens föreslag till besparingar uppfyller inte heller partiets krav på rättvisa. I motionen redovisas i stället andra förslag till minskade utgifter.
Det är motionärernas uppfattning att den högsta marginalskatten bör maximeras till ca 50 %. Den totala skattekvoten bör inte heller överstiga 50 %. I synen på budgetpolitiken har motionärerna också mer långtgående krav än regeringen när de slår fast att budgetunderskottet måste avskaffas senast till 1998.
Enligt motionen innebär Folkpartiets förslag färre skattehöjningar och fler utgiftsminskningar än vad regeringen förordar. Motionärerna bedömer att effekten på efterfrågan av detta sannolikt blir positiv på grund av ökat förtroende och bättre tillväxtförutsättningar. Folkpartiet föreslår därför minskade offentliga utgifter i form av bl.a. sänkta bostadssubventioner, höjd pensionsålder, sänkt presstöd och minskade utgifter inom socialförsäkringssystemet.
Skillnaden mellan Folkpartiets och regeringens politik ligger framför allt i utformningen av de åtgärder som föreslås. Folkpartiets politik gynnar företagande, arbete och sparande och därmed tillkomsten av nya arbeten, medan enligt deras mening regeringens politik verkar i motsatt riktning och försvårar tillkomsten av nya arbeten.
Enligt motionärernas egna uppskattningar leder deras förslag till att de offentliga finanserna förstärks med ca 4,5 miljarder kronor under innevarande budgetår och med ca 10 miljarder kronor inkl. engångsförstärkningar under budgetåret 1995/96 (på 12 månaders basis). För kalenderåret 1998 uppges Folkpartiets förslag innebära en förstärkning på ca 25 miljarder kronor jämfört med regeringens hittillsvarande förslag. Motionärerna erinrar om att Folkpartiet tidigare har förordat en höjning av mervärdesskatten på livsmedel liksom av löntagarnas egenavgifter, men anser nu att möjligheterna att utnyttja dessa finansieringskällor har påverkats av två omständigheter som inte var kända när förslagen lades fram. Den ena är att kommunalskatterna kommer att höjas i en omfattning som går utöver vad partiet räknat med. Den andra är att Folkpartiet är berett att acceptera en tillfällig urholkning av indexskyddet av skatteskalan, vilket leder till att statsskatten höjs. Om ytterligare skatte- och avgiftshöjningar för hushållen är möjliga får bedömas senare, anser motionärerna. En viktig faktor vid denna bedömning är naturligtvis hur åtgärderna kan antas påverka lönebildningen.
Vänsterpartiet
I motion Fi4 ställer sig Vänsterpartiet bakom regeringens mål att stabilisera statsskulden mätt som kvot av BNP fram till 1998. Motionärerna framhåller att de kommer att redovisa budgetförstärkningar som klarar detta. De anser dock att tidpunkten för genomförandet av både inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar noga måste avvägas med hänsyn till konjunkturläget.
Eftersom de allmänna målen i propositionen stämmer väl överens med Vänsterpartiets politik har det som motionärerna ser det varit möjligt för regeringen att hos Vänsterpartiet få en förankring för det väsentliga innehållet i propositionen. Det har skett genom samtal och efter vissa justeringar i förslagen som gjorts för att tillgodose Vänsterpartiets önskemål. Motionärerna påpekar att Vänsterpartiet i flera fall kunde påverka propositionens innehåll direkt. Det gäller t.ex. större investeringsvolym som ger sysselsättning inom byggbranschen, återställande av utbildningsbidragen och en bättre miljöprofil åt investeringspaketet.
Som en följd härav godtar Vänsterpartiet med vissa markeringar de enskilda posterna i saneringsprogrammet som detta redovisas på s. 22 i propositionen. På en punkt som gäller besparingar inom området Anslag för säkerhet avvisar emellertid motionärerna uttryckligen de riktlinjer som anges i propositionen för besparingar på biståndsanslaget och utgifterna för invandring. Motionärerna godtar den föreslagna volymen på besparingarna men anser att hela besparingen skall belasta försvaret. Inga ytterligare nedskärningar skall göras i biståndsramen. På invandrar- och flyktingområdet kan ej heller några större besparingar göras.
Tills vidare godtar Vänsterpartiet också regeringens planer på att i budgetpropositionen lägga fram förslag om ytterligare besparingar på 20 miljarder kronor. Partiet är dock inte berett att nu ta ställning till vare sig fördelningen mellan inkomstökningar och utgiftsminskningar eller tidpunkten för genomförandet.
Miljöpartiet de gröna
Miljöpartiet anser i motion Fi5 att propositionens förslag inte är tillräckliga. Motionärerna gör den bedömningen att nya budgetförstärkningar kommer att krävas med tanke på att räntorna inte nämnvärt har sjunkit vare sig efter det att "Perssonplanen" blev känd eller efter svenska folkets ja till EU-medlemskap.
Motionärerna instämmer emellertid i regeringens uppfattning att statsskulden inte bör öka utan tvärtom minska. Budgetsaneringen måste innehålla inslag av såväl besparingar som skattehöjningar. Den avvägning som regeringen föreslår, dvs. 25,5 miljarder kronor i utgiftsbegränsningar och 31,6 miljarder kronor i inkomstförstärkningar har enligt motionärernas bedömning en alltför stark tonvikt på ökad beskattning. De anser att besparingarna bör vara av ungefär samma omfattning som skattehöjningarna. De anser också att sammansättningen av skatter och besparingar måste vara sådan att investeringar och produktion tar fart, framför allt i framtidsbranscher. Aktivt företagande skall enligt deras mening gynnas. Det gäller särskilt nyföretagande och småföretagande i landets alla delar. Resursslöseri och verksamheter som skadar miljö och människor skall samtidigt utsättas för ökade ekonomiska krav genom skärpt beskattning. Även detta bedöms gynna en långsiktig och samhällsekonomiskt fördelaktig förnyelse av näringslivet.
Budgetförstärkningar i form av skattehöjningar och besparingar kan inte ensamma minska statsskulden. Även direkt stimulerande åtgärder behövs enligt Miljöpartiets uppfattning för att förbättra den ekonomiska utvecklingen och förnya näringslivet. Därigenom förbättras också statens budgetsaldo.
Miljöpartiet avser att lägga fram ett samlat förslag av denna innebörd i sin ekonomisk-politiska partimotion i januari nästa år.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna karakteriserar i motion Fi6 regeringens förslag som ett hafsverk. Den budgetsanerande effekten är otillräcklig. Skattehöjningarna är för stora och tillväxthämmande. Besparingarna är för små och har en felaktig fördelningsprofil. De sämst ställda pensionärerna kompenseras för litet för de kraftiga besparingarna i pensionerna, och flera av besparingsförslagen på det familjepolitiska stödet är ett hårt slag mot de familjer som har lägst disponibel inkomst. Att både göra kraftiga besparingar på flerbarnstillägget och slopa vårdnadsbidraget minskar som motionärerna ser det dramatiskt det ekonomiska utrymmet för tusentals familjer.
I motionen redovisar Kristdemokraterna sin bedömning av behovet av sanering av de offentliga finanserna. Motionärerna tar avstamp i den s.k. Nathalie-planen. Utöver den ursprungliga planen på 81 miljarder kronor redovisar de ytterligare budgetförstärkningar som de anger till närmare 40 miljarder kronor, varav merparten utgörs av besparingar. Motionärerna bedömer att budgetförstärkningarna får ett genomslag på drygt 118 miljarder kronor år 1998, vilket sägs överstiga regeringens saneringsprogram med drygt 43 miljarder kronor.
Motionärerna anser att saneringen av de offentliga finanserna måste inriktas på tre huvudområden: Besparingar i statens utgifter. Eftersom bidrag i olika former är statens största utgiftsområde, och staten har ett särskilt ansvar för att upprätthålla nyckelområden som rättsväsende, utbildning, vård och omsorg, måste besparingar göras främst i transfereringar till hushåll. Rationaliseringar inom stat, kommun och landsting. Konsumtionen i den offentliga sektorn bör fram till 1998 i genomsnitt vara realt oförändrad. Med hänsyn till befolkningsförändringar ställer detta krav på årliga rationaliseringar på mellan 1 och 2 %. Inkomstförstärkningar. Vissa skatter kan bli nödvändiga att höja. Skattetrycket får dock inte överstiga 50 % av BNP år 1998. Egenavgifter skall också kunna användas för att finansiera offentliga försäkringssystem.
Budgetförstärkningarna bör enligt motionärernas uppfattning i största möjliga utsträckning ha en fördelningspolitiskt riktig profil. Förstärkningarna måste till övervägande del ha formen av besparingar, framhåller motionärerna. I den mån skatter skall höjas måste det ske på ett sätt som har så få skadliga effekter som möjligt på samhällsekonomin.
Skattepolitiken
Krav på lagrådsgranskning av propositionens skatteförslag
Propositionens lagförslag har inte underställts Lagrådet för yttrande. Enligt propositionen är lagförslagen i flertalet fall av den beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Vissa andra lagförslag är sådana att Lagrådets yttrande normalt bör inhämtas. Det gäller bl.a. förslaget till lag om direktavdrag för byggnader m.m. I propositionen påpekas emellertid att lagförslagen i stor utsträckning innebär en återgång till de regler som beslutades i 1990 års skattereform och som gällde fram till den 1 januari 1994. Dessa lagregler har tidigare granskats av Lagrådet. En förnyad granskning i dessa delar framstår därför enligt regeringens mening som obehövlig.
Regeringen ser förslagen som en materiellt och systematiskt sammanhållen helhet. De utgör ett mycket viktigt inslag i den del av regeringens ekonomiska politik som riksdagen bör ta ställning till i höst. En lagrådsgranskning skulle fördröja avlämnandet av propositionen så att det inte vore möjligt att åstadkomma en avslutad riksdagsbehandling under hösten 1994. Regeringen anser att Lagrådets hörande skulle fördröja lagstiftningsfrågornas behandling så att avsevärt men skulle uppkomma.
Vid utskottets beredning av propositionen har yrkats att utskottet skulle låta Lagrådet granska de till propositionen fogade lagförslagen. De skäl som därvid åberopats är att förslagen innebär nyheter med konsekvenser som inte nu kan förutses och att det kan sättas i fråga om inte de föreslagna reglerna för avskattningen av skatteutjämningsreserv (surv) strider mot retroaktivitetsförbudet i grundlagen.
En remittering till Lagrådet skulle medföra att ärendet inte hinner slutbehandlas av riksdagen i år. Av den redovisning utskottet tidigare lämnat av regeringens förslag framgår att förslagen på skatteområdet är en viktigt beståndsdel i regeringens ekonomiska politik. En fördröjd behandling av dessa förslag skulle därmed leda till att hela uppläggningen av den ekonomiska politiken kunde sättas i fråga. Med hänsyn till att fördröjningen sålunda är till avsevärt men har utskottet med stöd av 4 kap. 10 § riksdagsordningen beslutat att inte inhämta Lagrådets yttrande.
Beskattning av utdelningsinkomster och reavinster på aktier m.m.
I propositionen (s. 50--52) föreslås att beskattningen av kapitalägande återförs till 1991 års regler. Under senare år har väsentliga avsteg gjorts från dessa regler och de nu framlagda förslagen är avsedda att återställa den likformighet som åsyftades med skattereformen. Utdelningsinkomster och reavinster på aktier föreslås sålunda bli beskattade fullt ut.
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi1 att propositionens förslag avslås (yrkandena 15, 16 i denna del och 19). Även Centerpartiet yrkar i motion Fi2 avslag på propositionen (yrkandena 25 i denna del, 27, 29, 32--35, 37 i denna del och 41). I motion Fi3 begär Folkpartiet att den föreslagna dubbelbeskattningen av aktier avskaffas (yrkande 5).
Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag i fråga om återgången till tidigare regler om full beskattning av utdelningar och reavinster på aktier. Skatteutskottet avstyrker samtidigt motionerna.
Finansutskottet har i denna fråga ingen annan uppfattning än skatteutskottet. Finansutskottet tillstyrker således de av regeringen föreslagna reglerna för beskattning av kapitalinkomster samt avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkandena 15, 16 i denna del och 19, Fi2 (c) yrkandena 25 i denna del, 27, 29, 32--35, 37 i denna del och 41 samt Fi3 (fp) yrkande 5.
Ändringarna påverkar utformningen av flera lagar, däribland kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, uppbördslagen (1953:272), kupongskattelagen (1970:624), lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver. Till frågan om lagregleringen återkommer utskottet längre fram i detta betänkande.
Skattesatsen för kapitalinkomster
I propositionen (s. 50--52) föreslås att den sänkning av skattesatsen för kapitalinkomster från 30 till 25 % som enligt tidigare riksdagsbeslut skulle ha genomförts vid årsskiftet inte skall komma till stånd. Som en följd härav slopas även motsvarande sänkning av skattesatsen på vinstsparande.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi1 propositionens förslag (yrkandena 14 och 18). Även Centerpartiet yrkar i motion Fi2 avslag på propositionen (yrkande 25 i denna del och 39).
Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag om skattesatsen för beskattningen av kapitalinkomster och avstyrker motionerna.
Finansutskottet biträder skatteutskottets förslag. Riksdagen bör sålunda biträda propositionen och avslå motionerna Fi1 (m) yrkandena 14 och 18 och Fi2 (c) yrkandena 25 i denna del och 39.
Ändringen påverkar utformningen av bl.a. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Utskottet återkommer till lagregleringen längre fram i betänkandet.
Värdepappersfonder och investmentföretag
I propositionen (s. 52--53) föreslår regeringen att skattesatsen för värdepappersfonder höjs från 25 till 30 % samt att man återinför de regler som i övrigt gällde för sådana fonder före den 1 januari 1994. Utdelning som mottagits av värdepappersfonden blir skattepliktig och avdrag medges för den utdelning som fonden lämnar. Reavinster på aktier o.d. är skattefria. En schablonintäkt på 1,5 % tas ut på aktiernas marknadsvärde vid beskattningsårets ingång.
En förutsättning för full avdragsrätt för förlust på fondandel skall åter vara att minst tre fjärdedelar av värdepappersfondens förmögenhet utgörs av aktier.
Även för investmentföretag återinförs i princip de bestämmelser som gällde fram till årsskiftet 1993/94.
I motion Fi1 yrkar Moderata samlingspartiet avslag på regeringens förslag till ändrade skatteregler för värdepappersfonder och investmentföretag (yrkande 16 i denna del). Samma krav framförs av Centerpartiet i motion Fi2 (yrkande 25 i denna del).
Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag i detta hänseende och avstyrker avslagsyrkandena i de båda motionerna.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets uppfattning och tillstyrker regeringens förslag till skatteregler för värdepappersfonder och investmentföretag samt avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 16 samt Fi2 (c) yrkande 25 i denna del.
Ändringarna berör kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Utskottet återkommer till dessa lagändringar längre fram i betänkandet.
Avkastningsskatt på pensionssparande
I propositionen (s. 53--54) föreslås att avkastningsskatten på pensionsförsäkringar och pensionssparkonton höjs från 9 till 15 %. Höjningen gäller såväl privata pensionsförsäkringar som tjänstepensionsförsäkringar.
Avkastningsskatten på kapitalförsäkringar höjs från 20 % av skatteunderlaget till 30 % på nio tiondelar av underlaget som en anpassning till skattesatsen för inkomst av kapital.
Till följd av att enkelbeskattningssystemet avskaffas, slopas särregeln om att svenska aktier o.d. endast skall tas upp till viss del av värdet vid bestämmandet av underlaget för avkastningsskatt.
I motion Fi1 avvisar Moderata samlingspartiet förslagen om höjd avkastningsskatt såväl på pensionsförsäkringar och pensionskonton som på kapitalförsäkringar (yrkande 17). Folkpartiet begränsar i motion Fi3 sitt avslagsyrkande till avtalspensioner (yrkande 6). Centerpartiet förespråkar i motion Fi2 samma lösning som regeringen när det gäller beskattningen av pensionsförsäkringskapital.
Skatteutskottet erinrar om att skatt på avkastningen av pensionskapitalet i försäkringssystemet och i det bundna banksparandet inte utgår i annan form än som avkastningsskatt. Nuvarande regler innebär därför att pensionssparandet i dessa former gynnas jämfört med annat pensionssparande och vanligt banksparande. Skatteutskottet instämmer i regeringens bedömning att beskattningen av detta pensionssparande bör höjas och biträder således propositionen i denna del och avstyrker avslagsyrkandena i motionerna.
Finansutskottet är även i denna fråga av samma uppfattning som skatteutskottet och tillstyrker således regeringens förslag till höjd avkastningsskatt på pensionskapital och kapitalförsäkringar liksom de nya reglerna för beräkning av värdet på svenska aktier o.d. Samtidigt avstyrker utskottet motionerna Fi1 (m) yrkande 17 samt Fi3 (fp) yrkande 6.
Ändringarna berör bl.a. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Utskottet återkommer till denna lagändring längre fram i betänkandet.
Sparande i allemansfond
I propositionen (s. 54--55) föreslås att sparande i allemansfond skall återfå en skattegynnad ställning fr.o.m. nästa år. Reavinster och utdelningar på andelar i allemansfond skall beskattas med en faktisk skattesats på 20 %, dvs. med två tredjedelar av vad som kommer att gälla för övriga kapitalinkomster i hushållssektorn.
Förslaget avvisas av Moderata samlingspartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet i motionerna Fi1 (yrkande 20), Fi2 (yrkande 22) och Fi5 (yrkande 16).
Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker de aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Allemansfondssparandet gavs i 1990 års skattereform en gynnad ställning genom att endast två tredjedelar av avkastningen beskattades. Dessa skattefördelar avskaffades på initiativ av den föregående regeringen. Allemansfondssparandet har under senare år stadigt minskat från som mest närmare 2,5 miljoner konton till drygt 2,2 miljoner konton vid utgången av oktober 1994.
Denna sparform har bidragit till att riskkapitalmarknaden tillförts en avsevärd mängd nytt kapital, samtidigt som ägandet i svenskt näringsliv breddats. Många småsparare som tidigare aldrig sparat i aktier har genom allemansfondssparandet kommit i kontakt med sådant sparande.
Finansutskottet delar regeringens bedömning att man bör slå vakt om allemansfonderna och återgå till de skatteregler som lades fast i 1990 års skattereform.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 20, Fi2 (c) yrkande 22 och Fi5 (mp) yrkande 16.
Ett förslag till lag om skattelättnader för sparande i allemansfond har fogats till propositionen. Utskottet återkommer till lagregleringen längre fram i betänkandet.
Förmögenhetsbeskattning
I propositionen (s. 55--56) föreslås att förmögenhetsskatten tills vidare behålls. Den skulle enligt tidigare riksdagsbeslut annars ha avskaffats vid årsskiftet. Det är regeringens avsikt att utforma nya regler för förmögenhetsbeskattningen enligt samma principer som gällde för 1990 års skattereform, dvs. skattesatsen bör vara låg och beskattningen likformig. Kapital i små och medelstora företag skall i stor utsträckning befrias från förmögenhetsskatt. Regeringen avser att nästa år återkomma med ett förslag till ny förmögenhetsbeskattning som tillgodoser dessa synpunkter.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi1 (yrkande 21) regeringens förslag.
Skatteutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionsyrkandet. Enligt skatteutskottet bör förmögenhetsskatten behållas av fördelningspolitiska skäl.
Finansutskottet noterar att det i riksdagen finns en bred uppslutning bakom regeringens förslag. Såväl Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet som Vänsterpartiet ger i sina motioner förslaget ett klart stöd. Även Folkpartiet biträder förslaget. Endast Moderata samlingspartiet ställer sig avvisande.
Finansutskottet instämmer i regeringens och skatteutskottets uppfattning att förmögenhetsskatten bör behållas av fördelningspolitiska skäl. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motion Fi1 (m) yrkande 21.
Enligt utskottets mening bör riksdagen alltså anta det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Utskottet återkommer till lagregleringen längre fram i betänkandet.
Företagsbeskattning
I propositionen (s. 49) sägs att det samlade skatteuttaget för företag bör sänkas med 2 miljarder kronor i förhållande till den nivå som följer av 1994 års regler. Det kan ske antingen i form av åtgärder som gynnar försörjningen med externt kapital eller i form av mer generellt utformade lättnader. För- och nackdelarna med de olika alternativen bör enligt regeringen prövas efter samråd med näringslivet.
Vänsterpartiet begär i motion Fi4 ett riksdagsuttalande om att eventuella lättnader av detta slag skall läggas ut så att framför allt mindre och nystartade företags försörjning med riskkapital gynnas (yrkande 18). Ett likartat yrkande framförs också av Miljöpartiet i motion Fi5 (yrkande 17).
Vänsterpartiet föreslår också ett riksdagsuttalande om en återgång till enklare och överskådligare skatteregler för enskild näringsverksamhet (yrkande 17). Motionärerna anser dessutom att uttaget av bolagsskatt skall återställas från 28 till 30 % (yrkande 19). De begär även ett riksdagsuttalande om att någon form av vinstdelningsskatt skall införas (yrkande 20).
Skatteutskottet avstyrker motionerna. Skatteutskottet har förståelse för de i motionerna framförda önskemålen om åtgärder för att stimulera nyföretagande för små och medelstora företag. Som framgår av propositionen torde detta också vara regeringens strävan, och det finns därför enligt skatteutskottets mening inte någon anledning till ett särskilt riksdagsuttalande i denna riktning.
De skattelättnader som regeringen nu kommer att överväga i samråd med industrin motiveras av önskemålet att återställa skattesituationen för företagen till vad som gällde före 1993 års omläggning. I nuvarande läge kan det enligt skatteutskottets mening inte anses aktuellt att också ta upp skatteskärpningar.
Skatteutskottet avstyrker med hänvisning härtill motionsyrkandena.
Finansutskottet ser liksom skatteutskottet ingen anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande om de små och medelstora företagens skattesituation med hänsyn till att regeringen redan torde ha sin uppmärksamhet riktad på problemet. Finansutskottet delar också skatteutskottets uppfattning att det i nuvarande situation inte är aktuellt att höja uttaget av bolagsskatt, ej heller att införa någon form av vinstdelningsskatt.
Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi4 (v) yrkandena 17, 18, 19 och 20 samt Fi5 (mp) yrkande 17.
Avvecklingen av surv
I propositionen (s. 63--64) föreslås att den skattefria upplösningen av företagens skatteutjämningsreserv (surv) begränsas. Enligt gällande regler skall befintliga surv-avsättningar upplösas under en femårsperiod varvid halva beloppet inte beskattas. Regeringen föreslår nu att nio tiondelar av surven skall återföras till beskattning under sju år.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi1 regeringens förslag (yrkande 24), liksom Centerpartiet gör i motion Fi2 yrkandena 36 och 37 och Miljöpartiet i motion Fi5 (yrkande 18).
Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna. Skatteutskottet påpekar att de föreslagna ändringarna angående återföringen av surv-avsättningar påverkar beräkningen av kapitalunderlaget för ägare i fåmansföretag. För att undvika en retroaktiv effekt bör kapitalunderlaget beräknas enligt nuvarande regler vid 1995 års taxering. Skatteutskottet föreslår att övergångsbestämmelserna till ändringarna i lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv och lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag kompletteras med en regel av denna innebörd.
Finansutskottet anser i likhet med regeringen att en eftergift av beskattningen på halva surv-återföringen innebär ett betydande skattebortfall och ett oacceptabelt gynnande av de företag som gjort surv-avsättningar i förhållande till andra företag. Såväl statsfinansiella skäl som neutralitetsaspekter talar således för att nuvarande återföringsregler ändras.
Systemet med skatteutjämningsreserv innebar att de medel som frigjordes vid upplösning skulle tas upp som skattepliktig inkomst. Systemet innebar således endast ett uppskov med beskattningen av de avsatta vinstmedlen. Avskattningen i sig har ingen retroaktiv karaktär.
De övergångsregler som regeringen har utformat till lagarna syftar till att retroaktiva effekter ej skall uppstå. För att undvika att sådana effekter trots allt kan uppkomma i något speciellt undantagsfall föreslår finansutskottet att övergångsreglerna till de föreslagna ändringarna i lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv och lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag kompletteras på det sätt som skatteutskottet föreslagit.
Med en sådan ändring tillstyrker utskottet bifall till propositionen och avslag på motionerna Fi1 (m) yrkande 24, Fi2 (c) yrkandena 36 och 37 samt Fi5 (mp) yrkande 18.
Utskottet återkommer till lagändringarna längre fram i betänkandet.
Kvittning av underskott av näringsverksamhet
I propositionen (s. 65) föreslås att den generella rätten att kvitta underskott av nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst avskaffas.
Regeringens förslag avvisas av Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet i motionerna Fi1 (yrkande 25), Fi2 (yrkande 24 delvis), Fi3 (yrkande 7) samt Fi5 (yrkande 15).
Skatteutskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motionerna. Den utvidgade kvittningsrätten är ett avsteg från en grundläggande princip i 1990 års skattereform och bör därför tas bort, anser skatteutskottet.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets uppfattning. En grundtanke i 1990 års skattereform var att kvittning av underskott mellan olika förvärvskällor inte skulle vara tillåten. Undantag gjordes bara för konstnärlig och litterär verksamhet. Genom att hålla en klar rågång mellan olika förvärvskällor begränsades möjligheterna till skatteundanhållande. Denna grundprincip bör nu återupprättas.
Finansutskottet biträder således propositionen i denna del och avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 25, Fi2 (c) yrkande 24 delvis, Fi3 (fp) yrkande 7 och Fi5 (mp) yrkande 15.
Ändringen berör kommunalskattelagen (1928:370). Utskottet återkommer till denna lagändring längre fram i betänkandet.
Stämpelskatt
I propositionen (s. 49) föreslås att stämpelskatten på nya aktier skall slopas. Åtgärden vidtas som ett led i strävandena att främja riskkapitalförsörjningen för det svenska näringslivet.
Finansutskottet tillstyrker detta förslag, vilket innebär att riksdagen bör anta det till propositionen fogade förslaget till lag om upphävande av lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier.
Utskottet återkommer till lagregleringen längre fram i betänkandet.
Beskattningen av ekonomiska föreningar
I motion Fi13 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) tas en speciell fråga upp rörande ekonomiska föreningar. Dessa hade t.o.m. 1993 rätt till avdrag för utdelning på insatskapital. Avdragsreglerna slopades emellertid under hösten 1993 som en konsekvens av att utdelningar undantogs från beskattning. När nu utdelningar åter skall beskattas föreslås i motionen att också avdragsreglerna återställs.
Skatteutskottet erinrar om att ekonomiska föreningar och aktiebolag beskattas enligt likartade regler. De tidigare reglerna i 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt kan jämföras med ett slags fördelaktigt s.k. Anellavdrag. Eftersom Anellavdraget inte återinförs för aktiebolagen är det inte helt naturligt att återinföra avdragsrätten på insatskapital hos ekonomisk förening, framhåller skatteutskottet. Detta gäller, anser skatteutskottet, givetvis trots att de ekonomiska föreningarna ännu inte fått någon likartad kompensation som den som utgår till aktiebolagen i form av slopad stämpelskatt. Avsikten är inte att de ekonomiska föreningarna skall diskrimineras, och skatteutskottet förutsätter därför att regeringen uppmärksammar deras situation i de fortsatta övervägandena i dessa frågor. Någon särskild framställning till regeringen i denna fråga erfordras inte enligt skatteutskottet, som med hänvisning till det anförda avstyrker motionen.
Enligt vad finansutskottet inhämtat kommer regeringen inom kort att tillsätta en särskild utredning om den kooperativa företagsformen. Det får förutsättas att den fråga som aktualiseras i motionen kommer att prövas i detta utredningsarbete. Finansutskottet biträder således skatteutskottets förslag och avstyrker bifall till motion Fi13 (s).
Beskattning av förvärvsinkomster
Skatteskalan och grundavdraget
I propositionen (s. 66--67) föreslås att en tillfällig värnskatt på 5 % införs och att denna åtgärd kombineras med att grundavdraget vid den statliga beskattningen återinförs ett år tidigare än vad som följer av nuvarande regler.
Statlig skatt utgår på inkomster över den s.k. brytpunkten, som vid 1995 års taxering uppgår till knappt 200 000 kr. Regeringens förslag innebär att skatten på inkomster över denna nivå höjs temporärt från 20 till 25 %. Det höjda skatteuttaget skall tillämpas under inkomståren 1995--1998, varefter den lag som reglerar höjningen automatiskt upphör att gälla.
Moderata samlingspartiet yrkar i motion Fi1 (yrkandena 26 och 27) avslag såväl på förslaget till höjt skatteuttag som på förslaget att återinföra grundavdraget. Även Centerpartiet avvisar i motion Fi2 (yrkandena 23 och 40) den föreslagna skattehöjningen och återinförandet av det statliga grundavdraget. Folkpartiet föreslår i motion Fi3 att riksdagen som sin mening skall uttala att det är angeläget att slå vakt om skattereformen (yrkande 3). Samtidigt avslås i motionen den föreslagna marginalskattehöjningen, liksom förslaget att återinföra grundavdraget redan 1995 (yrkande 4). Vänsterpartiet stödjer i motion Fi4 förslaget om höjd skattesats men anser att höjningen inte skall begränsas till fyra år (yrkande 21). I motionen föreslås dessutom att ett nytt skikt i skatteskalan inrättas med 30 % skatt för inkomster över 300 000 kr (yrkande 24). Motionärerna yrkar också avslag på regeringens förslag att återinföra grundavdraget (yrkandena 22 och 23). Miljöpartiet godtar i motion Fi5 förslaget om värnskatt men anser samtidigt att marginalskatter medför vissa problem. Bl.a. gynnar de spekulationsekonomi, skatteplanering och ökad upplåning samt missgynnar dem som genom hårt arbete försöker få rätsida på sin ekonomi. Motionärerna föreslår ett riksdagsuttalande av denna innebörd (yrkande 24).
Skatteutskottet ser den föreslagna värnskatten som ett viktigt led i regeringens ekonomiska politik. Åtgärden är av stor betydelse för att bördorna skall kunna fördelas på ett mer rättvist sätt än hittills. Regeringens förslag att återinföra grundavdraget vid den statliga beskattningen faller tillbaka på ställningstaganden som gjordes i samband med skattereformen och på uppfattningen att man även i dagsläget bör undvika skatteskärpningar i de känsliga inkomstlägen det här är fråga om. Skatteutskottet hänvisar också till de uttalanden som görs i propositionen om att grundavdragets utformning i de högre inkomstskikten skall prövas när värnskatten avvecklas. Skatteutskottet erinrar vidare om att höjningen av skatteuttaget har utformats som en tillfällig åtgärd, som är motiverad av den nuvarande svåra ekonomiska situationen, och vidhåller att ändringen skall ha denna innebörd.
Med dessa synpunkter tillstyrker skatteutskottet regeringens förslag och avstyrker de motioner som är aktuella i sammanhanget.
Finansutskottet ansluter sig till skatteutskottets uppfattning i denna fråga och tillstyrker propositionens förslag om höjt skatteuttag vid den statliga inkomstbeskattningen liksom förslaget att redan till nästa år återinföra det statliga grundavdraget.
Som skatteutskottet påpekar har de senaste årens skattepolitik kraftigt undergrävt statsfinanserna och luckrat upp de principer som lades fast i 1990 års skattereform. Regeringens förslag innebär att de principer som vägledde 1990 års skattereform nu åter skjuts i förgrunden. I ett avseende görs dock ett avsteg från reformens grundläggande konstruktion, nämligen i höjningen av uttaget av statlig skatt. Avsteget är emellertid inte bestående utan har tidsbegränsats till utgången av 1998. Då upphör den lag som reglerar denna åtgärd automatiskt att gälla utan något nytt riksdagsbeslut. Denna omständighet och regeringens förslag i övrigt visar enligt finansutskottets mening att regeringen är beredd att slå vakt om skattereformen även i ett längre tidsperspektiv. Något särskilt uttalande i frågan erfordras därför inte.
Utskottet avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkandena 26 och 27, Fi2 (c) yrkandena 23 och 40, Fi3 (fp) yrkandena 3 och 4, Fi4 (v) yrkandena 21--24 samt Fi5 (mp) yrkande 24.
Ändringen berör bl.a. förslaget till lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar samt lagen (1993:1520) om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar. Utskottet återkommer till denna lagändring längre fram i betänkandet.
Inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen
I propositionen (s. 66--67) föreslås att skiktgränsen vid taxeringen till statlig inkomstskatt skall inflationsjusteras, men att prisutvecklingen inte skall beaktas fullt ut så länge statens budgetunderskott överstiger en viss nivå. Det s.k. reallöneskyddet i skatteskalan återinförs, men detta skall på motsvarande sätt få genomslag bara med 60 %.
Förslaget avvisas av Moderata samlingspartiet i motion Fi1 (yrkande 28). Centerpartiet föreslår i motion Fi2 att det statliga grundavdraget liksom reallöneskyddet vid inkomstbeskattningen avskaffas helt (yrkande 43).
Skatteutskottet biträder propositionen och avvisar motionerna.
Finansutskottet har i denna fråga ingen annan uppfattning än skatteutskottet och tillstyrker således propositionens förslag om inflations- och reallöneskyddet vid inkomstbeskattningen. Därmed avstyrker utskottet också bifall till motionerna Fi1 (m) yrkande 28 samt Fi2 (c) yrkande 43.
Ändringen berör bl.a. förslaget till lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar. Utskottet återkommer till denna lagändring längre fram i betänkandet.
Reseavdraget
I propositionen (s. 67--68) föreslås att avdragsbegränsningen avseende kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats höjs från 4 000 till 6 000 kr. Dessutom föreslås att avdrag för kostnader för resor med bil mellan bostaden och arbetsplatsen skall medges med oförändrat 13 kr per mil även vid 1996 års taxering.
Den föreslagna ändringen av avdragsbegränsningen avvisas av Centerpartiet i motion Fi2 yrkande 24 i denna del.
Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionen.
Finansutskottet anser i likhet med regeringen och skatteutskottet att nivån för avdragsbegränsningen bör höjas av såväl statsfinansiella skäl som förenklingsskäl. Utskottet biträder således propositionen och avstyrker motion Fi2 (c) yrkande 24 i denna del.
Ändringen berör bl.a. kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995 års taxering. Utskottet återkommer till dessa lagändringar längre fram i betänkandet.
Justering av begränsningsregeln vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
I propositionen (s. 55--56) föreslås att den s.k. begränsningsregeln som begränsar det sammanlagda uttaget av inkomstskatt och förmögenhetsskatt skall behållas, samtidigt som procentsatsen för spärrbeloppet i begränsningsregeln höjs från 55 till 60 % som en anpassning till den tillfälligt höjda marginalskatten för förvärvsinkomster.
Moderata samlingspartiet och Centerpartiet motsätter sig den föreslagna höjningen av procentsatsen för spärrbeloppet i motionerna Fi1 (yrkande 22) och Fi2 (yrkande 38).
Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker avslagsyrkandena i de båda motionerna.
Finansutskottet har i tidigare avsnitt tillstyrkt att förmögenhetsskatten behålls och att uttaget av statlig skatt tillfälligt höjs. I konsekvens härmed tillstyrker utskottet regeringens förslag att höja spärrbeloppet i begränsningsregeln från 55 till 60 %. Enligt utskottets mening bör riksdagen sålunda avslå motionerna Fi1 (m) yrkande 22 samt Fi2 (c) yrkande 38.
Ändringarna berör lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall. Utskottet återkommer till lagändringen längre fram i betänkandet.
Miljörelaterade skatter m.m.
Centerpartiet begär i motion Fi2 ett riksdagsuttalande om vikten av att utredningen om ett mer miljörelaterat skattesystem fullföljs enligt givna direktiv (yrkande 2). Vidare begärs ett riksdagsuttalande om att nödvändig konsumtion som mat, boende och persontransporter beskattas lägre än annan konsumtion (yrkande 3). Motionärerna föreslår också att mervärdesskatt på 25 % skall utgå på spel och dobbel, att skatteindrivningen effektiviseras, att fordonsskatten höjs för alla bilar utan katalysator samt att miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel fördubblas (yrkande 46). Vänsterpartiet föreslår i motion Fi4 att koldioxidskatten för industrin fördubblas (yrkande 25). Miljöpartiet kritiserar i motion Fi5 regeringens förslag att höja egenavgifterna och föreslår i stället att koldioxidskatten skall höjas till 45 öre/kg fr.o.m. den 1 juli 1995 (yrkandena 6 och 13).
Skatteutskottet avstyrker motionerna med hänvisning till att regeringen enligt vad som framgår av propositionen senare kommer att pröva frågan om ett ökat inslag av skatter och avgifter som har gynnsamma effekter på miljön, t.ex. genom en höjning av koldioxidskatten. Skatteutskottet utgår från att regeringen snarast kommer att tillsätta den kommitté som enligt tidigare beslut skall få i uppdrag att analysera förutsättningarna för en ökad miljörelatering av skattesystemet (dir. 1994:11) och att regeringen redovisar de åtgärder som kan anses aktuella i den kommande budgetpropositionen. Riksdagen bör därför inte nu ta närmare ställning till dessa frågor, anser skatteutskottet.
Skatteutskottet finner inte heller skäl att nu föreslå en omprövning av nivån på mervärdesskatten på mat, boende och persontransporter, enligt vad som föreslås i motion Fi2 (c).
Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning att det för närvarande inte finns skäl att vidta någon åtgärd med anledning av de i detta sammanhang redovisade motionerna. Bred enighet föreligger om att ökad tyngd bör läggas på olika typer av miljörelaterade skatter och avgifter. Detta är frågor som kommer att prövas av en särskild kommitté som -- enligt vad finansministern uttalade vid en offentlig utfrågning inför skatteutskottet den 25 november 1994 -- haft sina direktiv klara sedan åtta månader tillbaka och som nu väntas komma i gång med sitt uppdrag. En skatteväxling kan dock inte drivas för långt. Om miljöavgifter i alltför stor utsträckning får ersätta ordinarie skatter kommer skattebasen att krympa, vilket är en naturlig följd av att miljöavgifterna har som syfte att begränsa miljöstörande verksamhet. Skatteväxlingen måste därför göras i sådana former att statsfinanserna inte urholkas. Ett ökat inslag av miljöavgifter måste också anpassas till de svenska företagens internationella konkurrenskraft.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi2 (c) yrkandena 2, 3 och 46, Fi4 (v) yrkande 25 samt Fi5 (mp) yrkandena 6 och 13.
Vissa skattelagar
Finansutskottet har i de närmast föregående avsnitten behandlat olika förslag till ändrade skatteregler. Utskottet har därvid genomgående biträtt de i propositionen framlagda förslagen. I några fall har olika förslag berört en och samma lag och lagregleringen av dessa lagar bör därför behandlas i ett sammanhang. De lagförslag som bör behandlas på detta sätt är:
lag om skattelättnader för sparande i allemansfond,
lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar,
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver,
lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
lag om ändring i lagen (1990:663) om ersättningsfonder,
lag om ändring i lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995 års taxering,
lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,
lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet,
lag om ändring i lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv,
lag om ändring i lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag,
lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,
lag om upphävande av lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier,
lag om upphävande av lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
lag om upphävande av lagen (1993:1520) om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar,
lag om upphävande av lagen (1994:776) om beskattning av viss vidareutdelning.
I propositionens förslag till kommunalskattelag (1928:370) har en anpassning gjorts i 33 § 2 mom. till en i samma lagrum gjord ändring med anledning av propositionen om avskaffande av vårdnadsbidraget (prop. 1994/95:61, SfU8). Vidare har de i proposition 25 framförda lagförslagen beträffande lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och uppbördslagen (1953:272) samordnats med lagförslagen i propositionerna 1994/95:50, 1994/95:70 och 1994/95:92 rörande motsvarande lagrum. Såsom tidigare nämnts har på förslag av skatteutskottet övergångsbestämmelser till ändringarna i lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv samt lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag kompletterats för att undanröja risk för retroaktivitet.
Som en följd av utskottets ställningstagande i de föregående avsnitten bör riksdagen sålunda anta de angivna lagförslagen.
Kommunalekonomiska frågor
Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn
Riksdagen ställde sig våren 1992 bakom att en s.k. finansieringsprincip fortsättningsvis skulle tillämpas i förhållandet mellan staten och kommunsektorn. Den innebär att staten skall ge kommunerna mer bidrag om den lägger på nya skyldigheter på kommunerna och mindre bidrag om kommunerna slipper olika skyldigheter.
Ekonomiska regleringar bör i princip ske i form av ändringar i statsbidragsramen. Hittills har med nuvarande bidragskonstruktion denna regleringsmetod endast använts för ändringar som påverkar den kommunala verksamheten. Regleringar till följd av åtgärder som t.ex. påverkar det kommunala skatteunderlaget har övergångsvis gjorts genom att skattemedlen justerats med ett tillägg eller avdrag per invånare (den s.k. neutraliseringsavgiften). Riksdagen godtog våren 1994 (bet. 1993/94:FiU19, rskr. 442) att såväl verksamhetsförändringar som skatteunderlagsförändringar i avvaktan på ett nytt utjämningssystem regleras genom avdrag/tillägg av kommunalskattemedel samt fastställde regleringsbelopp för år 1995.
I propositionen föreslår regeringen förändringar i de ekonomiska regleringarna år 1995 till följd av ändrade förutsättningar sedan beloppen fastställdes av riksdagen. Det gäller skatteunderlagsförändringar som sammanhänger med förslag som regeringen lagt fram under hösten angående arbetslöshetsförsäkringen, vårdnadsbidraget och rätten till kvittning av underskott i aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. Genom förslagen återregleras sammanlagt 865 miljoner kronor från staten till kommunsektorn.
I motion Fi2 (c) yrkas avslag på förslaget till ändrad reglering mellan staten och kommunsektorn. Med ett bifall till Centerns förslag när det gäller familjepolitiken kommer det kommunala skatteunderlaget inte att minska på det sätt som propositionen förutser. Samtidigt skulle statsbudgeten förstärkas med 0,8 miljarder kronor i förhållande till propositionen. På motsvarande sätt föreslås i motion Fi6 (mp) att propositionens förslag om ekonomisk reglering bör ändras med hänsyn till att Miljöpartiet de gröna motsätter sig förslaget att den generella rätten att kvitta underskott av nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst avskaffas. Utbetalningen av skattemedel bör enligt motionärerna ändras i enlighet därmed.
Svenska kommunförbundet har i skrivelse den 29 november 1994 och i samband med en uppvaktning hos utskottet samma dag lämnat vissa synpunkter på regeringens förslag. Förbundet anser att det minskade skatteunderlag som följer av de avdragsgilla egenavgifterna till de statliga socialförsäkringssystemen är av sådan art att de skall regleras enligt finansieringsprincipen. Skälet är att avgifterna finansierar statlig verksamhet. Avgiftskonstruktionen får då inte medföra att det kommunalekonomiska utrymmet krymps.
Finansutskottet har inget att erinra mot propositionens förslag till ekonomisk reglering för år 1995. Som framgår av propositionen omfattar den föreslagna ekonomiska regleringen ett antal av regeringen under hösten framlagda förslag som påverkar det kommunala skatteunderlaget. Utskottet har vid sitt ställningstagande utgått från att riksdagen kommer att besluta i enlighet med regeringens förslag. Det blir därför inte heller aktuellt att företa några förändringar i den ekonomiska regleringen till följd av vad som anförs i motionerna Fi2 (c) och Fi5 (mp). När det gäller de avdragsgilla egenavgifterna för ålderspensioner som Kommunförbundet tar upp i sin skrivelse konstaterar utskottet att avsikten är att dessa skall beaktas vid bedömningen av det skattefinansierade utrymmet för år 1996.
Utskottet tillstyrker med det anförda det framlagda lagförslaget i här aktuell del och avstyrker motionerna Fi2 (c) yrkande 42 och Fi5 (mp) yrkande 36.
Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran
I propositionen gör regeringen bedömningen att den ekonomiska situationen för de kyrkliga kommunerna i allmänhet kommer att vara fortsatt god, även om rörelsekapitalet kommer att minska de närmaste åren till följd av de ändrade reglerna för utbetalning av skattemedel avseende dem som inte tillhör kyrkan och i övrigt vikande skatteinkomster. Enligt propositionen bör de kyrkliga kommunerna bidra till finansieringen av statens kostnader för skatteadministration. Kyrkokommunerna föreslås därför betala en skatteadministrationsersättning till staten på 300 miljoner kronor. Förslaget skall ses mot bakgrund av att staten utan ersättning svarar för de administrativa kostnader som föranleds av uppbörd, taxering, indrivning och utbetalning av kommunalskatt.
De kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran vid ingången av år 1995 skall därför minskas med 6,8 % i stället för tidigare beslutade 3,2 %. Enligt regeringens mening kommer den ekonomiska situationen för de kyrkliga kommunerna i allmänhet att vara fortsatt god även efter det att förslaget genomförts och bör i huvudsak kunna genomföras utan att skatteuttaget ökar.
Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har i skrivelser och i samband med en uppvaktning hos utskottet den 29 november 1994 lämnat synpunkter på förslaget i propositionen. Enligt centralstyrelsen och förbundet är propositionens beskrivning av kyrkokommunernas ekonomiska läge ofullständig och ej helt rättvisande. Bl.a. pekar man på den tvååriga eftersläpningen i utbetalningen av kommunalskatt samt på de åtaganden som finns beträffande pensioner och gravskötsel vilka uppskattas till ca 3 miljarder kronor.
Från kyrkligt håll understryks också att förslaget kommer att påverka skattesatsen för många kyrkokommuner redan budgetåret 1995 och att det inte är rimligt att regering och riksdag ingriper i ett så sent skede i pågående budgetprocesser. Man har också synpunkter på den beredningsprocess som föregått regeringens förslag samt har invändningar mot storleken på den föreslagna ersättningen för skatteadministrationen.
I motion Fi12 av Anders Svärd (c) förs en liknande argumentering som från Svenska kyrkans centralstyrelse och församlings- och pastoratsförbundet. Motionären pekar särskilt på risken för att många kyrkokommuner som en följd av den föreslagna åtgärden antingen tvingas höja församlingsskatten eller göra besparingar. I det senare fallet kan t.ex. senareläggning av investeringar samt nedskärningar av den kyrkliga kärnverksamheten bli aktuella. I motionen hävdas också att förslaget leder till en principiellt felaktig särbehandling av dem som tillhör Svenska kyrkan. Slutligen kräver motionären att man vid en eventull reducering av skatteintäkterna bör kompensera de kyrkokommuner som sedan år 1990 sänkt skatten till följd av överföringen av folkbokföringen till skatteförvaltningen.
Också i motion Fi6 (kds) riktas kritik mot införandet av en skatteadministrativ avgift, dock utan att något särskilt yrkande framställs. Motionärerna anför att förslaget tagits fram utan föregående utredning och i strid mot en väl etablerad praxis för budgetarbete.
Finansutskottet anser i likhet med regeringen att de kyrkliga kommunerna allmänt sett har en bättre ekonomisk situation än kommuner och landsting. Mot denna bakgrund är det därför enligt utskottets mening rimligt att de kyrkliga kommunerna lämnar sitt bidrag till att förbättra de statliga finanserna i form av en ersättning för att staten svarar för de administrativa kostnader som föranleds av uppbörd, taxering, indrivning och utbetalning av kommunalskatt.
Utskottet anser således att det bör ske en årlig reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran, utöver de ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn som kan föranledas av andra omständigheter. Utskottet tillstyrker därför att de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran vid ingången av år 1995 skall minskas med 6,8 % i stället för av riksdagen tidigare beslutade 3,2 %. Denna ytterligare reducering motsvarar 300 miljoner kronor. Utskottet vill understryka att förslaget inte innebär en särbehandling av dem som tillhör Svenska kyrkan såsom hävdas i motion Fi12 (c). I anslutning till nämnda motion vill utskottet också understryka att den föreslagna åtgärden inte har någon direkt koppling till folkbokföringsreformen.
Utskottet är medvetet om att en reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran kan innebära en ansträngande ekonomisk situation för ett antal kyrkokommuner. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen beaktat detta i samband med att Kyrkofondens budget nu har fastställts. Utskottet vill således peka på möjligheten för de aktuella kommunerna att erhålla extra utjämningsbidrag hos fonden.
Med det anförda tillstyrker utskottet det framlagda lagförslaget i här aktuell del och avstyrker motion Fi12 (c).
Riktlinjer för den kommunala ekonomin
I propositionen anförs att regeringen inte omprövat nivån på de statliga bidragen för år 1995. Det skall ses mot bakgrund av den avgörande roll som kommuner och landsting har för välfärden. Vård, omsorg och utbildning är enligt propositionen välfärdens kärna. Kvaliteten inom dessa verksamheter måste, sägs det, hävdas även i ekonomiskt kärva tider. Regeringen återkommer i vårens kompletteringsproposition om det skattefinansierade utrymmet för kommunsektorn. I samband därmed avses förslag också att läggas till ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting som skall gälla fr.o.m. år 1996. Det nyligen presenterade betänkandet (SOU 1994:144) Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting kommer att vara en av utgångspunkterna för regeringens överväganden.
Även i motion Fi2 (c) betonas kommunernas centrala roll för människornas välfärd. Krav måste dock samtidigt ställas på att verksamheten skall vara rationell och effektiv. Kommunerna har enligt motionärerna under senare år visat att de med en lägre kostnad kan få en bra kvalitet på verksamheten. Också Centern anser att bidraget till den kommunala skatteutjämningen skall vara nominellt oförändrat.
Vänsterpartiet noterar i motion Fi4 att regeringens konkreta förslag om den kommunala ekonomin fått anstå till nästa års kompletteringsproposition. Partiet understryker samtidigt att man delar det som anförs i propositionen om den kommunala verksamhetens betydelse för välfärden. I anslutning därtill formulerar motionärerna vissa riktlinjer för den kommunala ekonomin.
Enligt motionärerna bör således riksdagen snarast ge kommuner och landsting besked om att de kommer att ha en framtida ekonomi som möjliggör ett omedelbart stopp för avskedanden och drastiska sparpaket. Med hänsyn till hela den offentliga sektorns ekonomi är det bättre att hålla de anställda kvar i kommunalt arbete, speciellt som det finns många eftersatta behov inom skola, vård och omsorg. Vänsterpartiet vill vidare att riksdagen skall utfärda en garanti för att inga nya indragningar av de totala statsbidragen skall ske under 90-talet. Inom den totala bidragsramen bör det också enligt motionärerna ske en omfördelning från rika till fattiga kommuner samtidigt som kommuner i akut kris måste kunna få hjälp av staten att sanera sina finanser.
Finansutskottet noterar att regeringen i propositionen har angivit vissa utgångspunkter för den fortsatta behandlingen av de kommunalekonomiska frågorna och återkommer under våren med konkreta förslag. I det sammanhanget kommer riksdagen att ta ställning till bl.a. nivån på de statliga bidragen samt ett nytt utjämningssystem fr.o.m. år 1996.
Med hänvisning därtill avstyrker utskottet motionerna Fi2 (c) yrkande 20 och Fi4 (v) yrkande 9.
Vidgad kommunal beskattningsrätt
Enligt motion Fi4 (mp) bör kommunerna ges en vidgad beskattningsrätt. De bör kunna beskatta bensin och andra fossila bränslen, utsläpp av förorenat vatten från hushåll och företag, produktion av vattenkraft och uttag av vissa råvaror. Därigenom ges betydligt bättre möjligheter till sänkt skatt på arbete även i den kommunala sektorn. Miljöpartiet de gröna föreslår att regeringen tillsätter en utredning för att lägga fram förslag till ökad kommunal beskattningsrätt, ett förslag som bör föreläggas riksdagen senast vid halvårsskiftet 1996.
Finansutskottet vill peka på vad skatteutskottet anför i sitt yttrande SkU3y. Skatteutskottet hänvisar till den kommitté (dir. 1994:11) som skall analysera förutsättningarna för en ökad miljörelatering av skattesystemet. Enligt utskottet bör riksdagen med hänsyn därtill inte nu ta närmare ställning till frågor av den art som tas upp i motionen.
Finansutskottet delar denna uppfattning och föreslår att riksdagen avslår motion Fi5 (mp) yrkande 14.
Effekter av kommunalskattehöjningar
I propositionen markeras från regeringens sida att kommuner, landsting och kyrkliga kommuner bör vara ytterst återhållsamma med skattehöjningar. Regeringen kommer att följa utvecklingen av kommunalskattemedlen och väga in denna fråga i överläggningarna med företrädarna för kommunsektorn inför bedömningen av det skattefinansierade utrymmet.
I motion Fi1 (m) sägs att en förutsättning för att saneringen av de offentliga finanserna skall kunna lyckas är att kostnaderna för den offentliga konsumtionen inte ökar. Ett fortsatt moderniserings- och rationaliseringsarbete ger goda möjligheter för kommunerna att klara detta mål. Skulle kommunerna inte klara av att hålla kostnaderna för sin konsumtion realt oförändrade måste statsmakterna enligt motionärernas mening tvinga fram en bättre hushållning med de kommunala offentliga medlen. Detta kan ske genom att statsbidragen minskas och/eller genom lagstiftningsåtgärder. Det tidigare riksdagsbeslutet om att statsbidragen under 1995 skall ligga kvar på nominellt oförändrad nivå bör med hänvisning till planerade kommunala skattehöjningar kompletteras. I motionen föreslås därför att för de kommuner och landsting som höjer skatten för år 1995 skall den s.k. neutraliseringsavgiften ökas med ett belopp som motsvarar 55 % av de genom skattehöjningen ökade skatteintäkterna.
Finansutskottet vill hänvisa till det som regeringen anför i propositionen om att den kommunala sektorns omfattning och betydelse gör att staten måste kunna påverka den kommunala konsumtionsutvecklingen och finansieringen av verksamheten. Det sker bl.a. genom lagstiftning inom den kommunala verksamheten och genom att staten anger det skattefinansierade utrymmet.
Utskottet delar denna syn och avstyrker således motion Fi1 (m) yrkande 3.
Besparingar inom Socialdepartementets ansvarsområde
I regeringens proposition (avsnitt 7) anges att grunddragen i den generella välfärdspolitiken skall stå fast. Det statsfinansiella läget medför emellertid att besparingar även måste ske inom pensionssystemet, familjepolitiken samt genom omläggning och höjning av allmänna egenavgifter. Vad gäller familjepolitiken aviseras i propositionen att en särskild utredning kommer att tillsättas med uppgift att precisera bestående utgiftsminskningar inom det ekonomiska familjestödet som senast under år 1998 motsvarar en nettoeffekt på 3 miljarder kronor. Denna översyn ersätter den i andra sammanhang aviserade karensdagen vid tillfällig föräldraledighet.
Begränsad uppräkning av basbeloppet
Regeringen konstaterar i propositionen (avsnitt 7.3) att nivån på ett stort antal förmåner från de offentliga systemen är knutna till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, t.ex. nivån på pensioner och studiemedel. Genom denna koppling till basbeloppet växer en rad offentliga utgifter med automatik i takt med att priserna förändras. Regeringen menar att det starka behov av att sanera statsfinanserna som nu föreligger motiverar att den automatiska inflationsuppräkningen begränsas. Detta föreslås ske genom att grunden för beräkning av basbeloppet ändras så att endast en del av prisförändringarna får genomslag på basbeloppets uppräkning.
I 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) finns bestämmelser om att de beräkningar som anges i lagen skall göras med anknytning till ett basbelopp. Basbeloppet som fastställs av regeringen för varje år utgör 29 700 kr multiplicerat med det tal, jämförelsetal, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året före det år som basbeloppet avser och prisläget i oktober 1989. Därvid skall bortses från de prisförändringar som följer av ändringar av den statliga fastighetsskatten, av indirekta skatter och av räntebidrag inom bostadsfinansieringssystemet, allt i den mån åtgärderna vidtagits för att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som genomfördes åren 1990 och 1991. Vidare skall bortses från de direkta effekter på prisläget som beror på deprecieringen av den svenska kronan under tiden den 19 november--den 18 december 1992. För år 1994 har basbeloppet fastställts till 35 200 kr.
Regeringen föreslår att jämförelsetalet fr.o.m. år 1995 bör beräknas på ett sådant sätt att talet räknas upp med 60 % av förändringen i det allmänna prisläget fram till oktober året före det år basbeloppet avser räknat från ett basår, efter avdrag för kvarvarande effekter av deprecieringen av den svenska kronan år 1992. I samband med denna förändring byts även basåret för basbeloppet från 1989 till 1994, dvs. jämförelsetalet skall fr.o.m. år 1995 multipliceras med basbeloppet 35 200 kr.
Regeringen föreslår vidare att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och fastställande av pensionspoäng skall den framräknade prisförändringen, efter avdrag för deprecieringseffekter, beaktas till 100 % i stället för med 60 %. Detta undantag motiveras i propositionen med att åtgärden bör få genomslag även på värdet av intjänad pensionsrätt.
I propositionen förutskickas att begränsningen av inflationsuppräkningen är en temporär åtgärd med syfte att minska budgetunderskottet så länge detta överstiger 100 miljarder kronor under en 12-månadersperiod. Om budgetunderskottet är mellan 50 och 100 miljarder kronor skall inflationsuppräkningen begränsas till 80 %. För det fall budgetunderskottet understiger 50 miljarder kronor kan enligt regeringens bedömning basbeloppet återigen fullt ut räknas upp med prisförändringen. Det underskott som skall ligga till grund för fastställande av basbeloppet skall vara utfallet från senaste avslutat budgetår. Åtgärden beräknas medföra att basbeloppet för år 1998 kommer att vara drygt 4 % lägre jämfört med om det räknats upp med hela prisförändringen. Besparingen anges till 3,2 miljarder kronor (för tolv månader budgetåret 1995/96).
Regeringen anser i propositionen att det bör prövas om den pris- och följsamhetsindexering (avsnitt 7.4) av utgående pensionsförmåner som skall gälla i det framtida pensionssystemet skall införas även i nuvarande system före år 2001. Metoden bör i så fall användas för samtliga pensionsförmåner utom vårdbidrag och handikappersättning och ersätta uppräkning med basbeloppet. Den närmare utformningen av indexeringen bör enligt regeringen bestämmas i anslutning till beslut om det reformerade ålderspensionssystemet. I denna del innehåller propositionen inget förslag till riksdagsbeslut.
I motion Fi2 (c) yrkande 14 menar motionärerna att regeringens förslag om begränsad basbeloppsuppräkning har en tekniskt komplicerad och onödigt byråkratisk utformning. Motionärerna föreslår en enklare metod innebärande att basbeloppet fryses vid en årlig prisökning på 1,5 %, vilket skulle innebära en utgiftsminskning på 12,6 miljarder kronor vid ett inflationsantagande på 3 %.
Folkpartiet har i sin motion Fi3 ett snarlikt förslag utan yrkande. Indexeringen föreslås emellertid begränsas till 2 % av prisökningen vilket sammanfaller med riksbankens inflationsmål.
Kristdemokraterna förespråkar en följsamhetsindexering av utgående pensioner med en norm på ca 2 %. Denna metod menar de medför att pensionerna skrivs upp med inflationen men att hänsyn tas till hur reallönetillväxten förändras.
I motion Fi5 (mp) yrkande 23 begär motionärerna ett tillkännagivande om skydd för låginkomsttagare i samband med skatteökningar och minskade pensioner.
I motion Fi4 (v) stöder motionärerna förslaget om en tidigareläggning av ett system med pris- och följsamhetsindexering. I yrkande 13 begärs dock ett tillkännagivande om att denna åtgärd för pensionernas del måste ersätta den begränsade uppräkningen av basbeloppet.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att det fastställda basbeloppet används som utgångspunkt för beräkning av olika typer av förmåner inom samtliga samhällssektorer. Med den korta beredningstid som stått till buds för utskottet har det emellertid inte varit möjligt att få en klar uppfattning om vilka olika effekter den föreslagna ändringen av beräkningsgrunderna för basbeloppet medför för staten, kommunerna, landstingen och det privaträttsliga området.
I första hand är det storleken av de allmänna pensionsförmånerna som uttrycks i basbelopp, t.ex. folkpensionsförmåner, ålderspension, förtidspension, efterlevandepension, pensionstillskott, vårdbidrag, handikappersättning, särskilt pensionstillägg, hustrutillägg och barntillägg samt tilläggspension. Även vid beräkningen av särskilt bostadstillägg till pensionärer används basbeloppet. Inom ATP-systemet används basbeloppet också för att fastställa pensionsgrundande inkomst (PGI) och beräkna pensionspoäng.
Inkomstrelaterade socialförsäkringsförmåner utges inte på inkomstunderlag över 7,5 basbelopp.
Inom studiestödssystemet beräknas tilldelningen av studiemedlen i basbelopp. Även återbetalningsskyldigheten för studiemedel påverkas av basbeloppet.
Inom det författningsreglerade området används basbeloppet inte enbart för beräkning av socialförsäkrings- och studiestödsförmåner utan också inom skatte- och socialavgiftsområdena liksom inom en rad andra statliga områden. Det används också av kommuner bl.a. för att fastställa socialbidragsbelopp. Vidare används basbeloppet vid beräkning av avtalspensioner på såväl det offentliga som det privata området och inom de s.k. arbetsmarknadsförsäkringarna. Det finns sannolikt också ett flertal andra privata pensionsavtal, t.ex. avtal om garantipension vid förtida avgång, som innehåller basbeloppsanknytningar, liksom privata löneavtal, hyresavtal, köpeavtal m.m.
Socialförsäkringsutskottet påpekar att regeringen inte tycks ha haft någon avsikt att förändra villkoren vad gäller intjänanderegler m.m. inom olika pensionsavtal på det privaträttsliga området. Utskottet hade därför föredragit en metod för besparingar/inkomstökningar inom socialförsäkrings-, studiestöds- och skatteområdena där åtgärderna lagreglerades för varje område för sig och anpassades till de förutsättningar som gäller för området i fråga. Som exempel på bristande överensstämmelser, som uppstår genom den nu föreslagna metoden för besparingar inom utskottets område, nämns att taket för pensionsgrundande inkomst kommer att vara 7,5 oreducerade "basbelopp", medan taket för sjukpenninggrundande inkomst kommer att vara 7,5 reducerade basbelopp. Även taket för uttag av allmänna egenavgifter till pensions- och sjukförsäkringssystemen kommer att vara 7,5 reducerade basbelopp. Taket för underlaget för pensionsavgiften och taket för underlag för pensionsrätten kan därför enligt vad som beräknats i propositionen år 1998 komma att skilja 4 %. Överensstämmelse kommer däremot att råda mellan taken för underlaget för den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen och taket för sjukpenninggrundande inkomst. Att det senare taket sänks framöver, medan taket för pensionsgrundande inkomst är reellt oförändrat, kan förstärka skillnaderna ytterligare när pensionsrätter fr.o.m. nästa år skall beräknas på s.k. bakomliggande inkomster inom sjukpenningssystemet m.m. och staten skall betala avgifter på såväl socialförsäkringsersättningar som på vissa fiktiva inkomster.
Socialförsäkringsutskottet är emellertid väl medvetet om behovet av besparingar även inom socialförsäkringsområdet, varför utskottet tillstyrker regeringens lagförslag. Socialförsäkringsutskottet anser emellertid att finansutskottet bör överväga om inte en lagändring bör göras så att i vart fall taket för de allmänna egenavgifterna kan beräknas efter samma oreducerade "basbelopp" som föreslagits för beräkning av taket för pensionsgrundande inkomst. Lagändringen skulle, enligt utskottet, enkelt kunna genomföras genom att man i 3 § i den nya lagen om allmänna egenavgifter efter orden "sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring" lägger till "ökat med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket samma lag". En sådan ändring skulle dessutom förstärka de offentliga finanserna.
Socialförsäkringsutskottet anser också att finansutskottet bör föreslå att riksdagen begär att regeringen gör en djupare analys av effekterna för olika samhällsområden av förändringar i basbeloppsberäkningen. I detta sammanhang bör också indexeringen av taket för sjukpenninggrundande inkomst övervägas. Regeringen bör också analysera om en bättre besparingseffekt kan uppnås genom en mer riktad indexering för olika områden.
Socialförsäkringsutskottet har vid granskningen av lagförslaget uppmärksammat att i övergångsbestämmelserna anges att äldre bestämmelser tillämpas på pension som avser tid före ikraftträdandet. Frånsett att lagändringen som inledningsvis redovisats får betydelse för mycket annat än "pension", anser utskottet att sista meningen är överflödig och bör utgå.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker således regeringens lagförslag med den ändring utskottet föreslagit och avstyrker bifall till motionerna Fi2 (c) yrkande 14 och Fi5 (mp) yrkande 23. Vad avser motion Fi4 (v) yrkande 13 anser utskottet att detta är tillgodosett genom vad som anförts i propositionen om att metoden att pris- och följsamhetsindexera pensionerna skall ersätta uppräkning av basbeloppet.
I rådande statsfinansiella läge har finansutskottet inget att erinra mot regeringens förslag att begränsa den automatiska inflationsuppräkning som nuvarande beräkningsgrund för basbeloppet medger. Utskottet vill emellertid anföra följande.
Inledningsvis noterar finansutskottet att den beskrivning regeringen ger i propositionen av förslaget i denna del (förslagsruta s. 34) inte överensstämmer med lagförslagets utformning (bil. 1 s. 8 f.). Av beskrivningen i propositionen framgår tydligt att regeringen avser att begränsningen av uppräkningen av basbeloppet skall gälla fr.o.m. 1995 till dess budgetunderskottet har pressats ned till en nivå under 50 miljarder kronor. I lagförslaget har denna begränsning emellertid formulerats som om den enbart skulle gälla för år 1995, dvs. bekämpningen av budgetunderskottet i denna del skulle då vara knutet till detta enda år och inte, som var tanken, till underskottets storlek. Finansutskottet föreslår att den föreliggande lagtexten ändras på ett sådant sätt att lagändringen tillåts gälla inte bara 1995 utan också under följande år. Utskottets förslag återfinns i bilaga 2. I likhet med socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet att sista meningen i övergångsbestämmelserna är överflödig och bör utgå. Finansutskottet har beaktat detta i sitt förslag till lagändring.
I propositionen föreslås att det underskott som skall ligga till grund för fastställandet av basbeloppet bör vara utfallet från senast avslutat budgetår. I detta sammanhang är det således avgörande hur budgetunderskottets storlek fastställs. Utskottet menar att denna uppgift bör hämtas ur RRV:s årliga bokslut av statens finanser.
Ett annat problem dyker upp när basbeloppet för år 1998 skall fastställas. Genom omläggningen av budgetåret till kalenderår kommer det senast avslutade budgetåret närmast före år 1997 att ha varit 1,5 år långt (den 1 juli 1995--den 31 december 1996). Budgetunderskottets storlek från senast avslutat budgetår kommer i den slutredovisningen att vara missledande i förhållande till det tidsperpektiv på ett år som ligger underförstått i regeringsförslaget, där underskottets storlek föreslås vara utgångspunkt för vilken procentsats som skall styra uppräkning. Oklarhet på denna punkt kan i sämsta fall leda till att bestämmandet av storleken på basbeloppsuppräkningens procentsats kan variera beroende på vilken tidsperiod, 18 eller 12 månader, som används. Utskottet vill redan nu förekomma detta problem genom att just för detta år fastlägga en högre nivå för underskottets storlek som styrande för uppräkningens procentsats. Detta sker lämpligen genom att nivåerna 50 miljarder kronor resp. 100 miljarder kronor, vilka avgör med hur stor andel basbeloppet skall räknas upp, multipliceras med 1,5. Dvs. för år 1998 då basbeloppets uppräkning skall fastställas efter det 1,5 år långa budgetåret är de för procentsatserna styrande storleksnivåerna på budgetunderskottet 75 miljarder kronor resp. 150 miljarder kronor.
Socialförsäkringsutskottet har också föreslagit att taket för de allmänna egenavgifterna bör justeras med samma oreducerade basbelopp som föreslagits för pensionsgrundande inkomst. Finansutskottet biträder detta förslag. Utskottet återkommer till lagregleringen av detta förslag i avsnittet Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter.
I övrigt noterar finansutskottet de påpekanden och invändningar som gjorts i socialförsäkringsutskottets yttrande. I likhet med socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet att regeringen bör göra en djupare analys av effekterna av förändringar i basbeloppsberäkningen för olika samhällsområden. I detta sammanhang bör också indexeringen av taket för sjukpenninggrundande inkomst övervägas. Regeringen bör också analysera om en bättre besparingseffekt kan uppnås genom en mer riktad indexering för olika områden. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Finansutskottet tillstyrker med det sagda regeringens förslag och föreslår att riksdagen godkänner den av utskottet i bilaga 2 redovisade ändringen i lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Motionerna Fi2 (c) yrkande 14, Fi5 (mp) yrkande 23 och Fi4 (v) yrkande 13 avstyrks därmed.
Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m.
I motion Fi2 (c) yrkas att taket i föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen sänks från 7,5 till 5 basbelopp. Motionärerna anför att fem basbelopp motsvarar en årsinkomst på 176 000 kr, vilket sammanfaller med taket i arbetslöshetsförsäkringen. I samma motion yrkas om förlängd sjuklöneperiod från 14 till 28 dagar, vilket enligt motionärerna skulle innebära att ett större ansvar för de anställdas hälsa flyttas över på företagen. Vidare yrkas om en förstärkt arbetslinje bl.a. genom höjning av den genomsnittliga pensionsåldern med ett år (från 59,7 år till 60,7), samordning av utbetalningar mellan a-kassa och försäkringskassa samt ökade krav på att ta anvisat arbete (yrkande 16). De problem en förlängd sjuklöneperiod kan medföra för de allra minsta företagen kan lösas, menar motionärerna, genom ett särskilt försäkringssystem för just dessa företag (yrkande 17).
I motion Fi6 (kds) yrkas att en ytterligare karensdag i sjukförsäkringen bör införas, samtidigt som den nedsatta nivån i sjukförsäkringen dag två och tre slopas och ersättningen höjs från 70 till 80 % för de långtidssjuka (yrkande 5). Motionärerna anför att den som ofta är sjuk snabbt når taket tio karensdagar och därför inte drabbas av en ytterligare karensdag. Denna åtgärd skulle ge en besparing på ca 1,1 miljarder kronor och bör, enligt motionärerna, genomföras senast budgetåret 1995/96.
Socialförsäkringsutskottet påpekar i sitt yttrande att frågorna som tas upp i motion Fi2 (c) yrkandena 16 och 17 nära berör Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. Eftersom denna beredning är parlamentariskt sammansatt utgår utskottet från att frågorna kommer att bli föremål för prövning inom beredningen. Utskottet menar därför att ingen åtgärd från riksdagens sida är påkallad med anledning av motionen.
Vid 1992/93 års riksmöte sänktes kompensationsnivån vid s.k. längre sjukfall (prop. 1992/93:31, SfU9, rskr. 157). Sjukpenning utgör numera 70 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) för tid efter den 365:e dagen i en sjukperiod. Den nivån gäller även när en person under de närmast föregående 450 dagarna haft sjukperioder som sammanlagt uppgår till 365 dagar. Ett uppehåll på 30 dagar mellan sjukperioder bryter dock denna sammanläggningsregel. Socialförsäkringsutskottet var redan när nivåsänkningen företogs kritiskt till förslaget, som grundade sig på den s.k. krisuppgörelsen, och senast genom initiativ av utskottet (1993/94:SfU12, rskr. 289) har lagändringar företagits i syfte att mildra verkningarna för vissa kategorier långtidssjuka. Utskottet anser att så snart det ekonomiska läget medger bör kompensationsnivån höjas till tidigare 80 % av SGI:n. För närvarande kan utskottet inte tillstyrka att så sker, och utskottet avstyrker därför bifall till motion Fi6 (kds) yrkande 5.
Finansutskottet instämmer i de skäl som socialförsäkringsutskottet anfört och avstyrker därför motionerna Fi2 (c) yrkandena 16 och 17 samt Fi6 (kds) yrkande 5.
Bostadstillägg till pensionärer
Regeringen vill minska de negativa effekter som begränsningen av uppräkningen av basbeloppet får för de sämst ställda pensionärerna. För att förbättra situationen för pensionärer som har små ekonomiska marginaler föreslås i propositionen (avsnitt 7.5) att den nivå för skälig levnadsnivå som skall tillämpas vid beräkning av särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP) bör höjas med 6 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1995 till 122 % av basbeloppet för ogift pensionär och 202 % av basbeloppet för gifta pensionärer. Med 1994 års basbelopp skulle detta enligt propositionen innebära att SBTP för en ogift pensionär ökar med 176 kr per månad, och regeringen menar att denna höjning kompenserar de sämst ställda pensionärerna med mer än vad begränsningen av basbeloppet innebär. Förslaget väntas medföra att kostnaden för SBTP successivt ökar med 200 miljoner kronor till år 1998.
Särskilt bostadstillägg betalas ut till pensionär som uppbär bostadstillägg till pensionärer (BTP) om dennes inkomster efter avdrag för en skälig bostadskostnad understiger en skälig levnadsnivå. Som utgångspunkt för vad som skall anses vara skälig bostadskostnad och skälig levnadsnivå används Socialstyrelsens normer för socialbidrag. För en pensionär med bostadstillägg betalas varje månad automatiskt ut SBTP om pensionärens inkomster understiger normen för skälig levnadsnivå. Den begränsning i indexeringen av basbeloppet som föreslagits i propositionen medför således inte, enligt regeringen, att någon pensionär hamnar under skälig levnadsnivå.
I motion Fi1 (m) yrkande 5 anför motionärerna att förslaget om förbättrat SBTP innebär att vissa pensionärer kompenseras med mer än vad begränsningen av basbeloppet motiverar. Enligt motionärerna kommer den stora gruppen pensionärer genom regeringens förslag inte bara att få lägre inkomster utan också högre skatter. Att i detta läge höja pensionerna för den grupp pensionärer som erhåller betydande bostadstillägg och som inte berörs av de skattehöjningar som ATP-pensionärerna kommer att få vidkännas anser motionärerna inte vara försvarbart. I motionen yrkas därför avslag på propositionen i denna del.
I motion Fi2 (c) yrkas avslag på propositionens förslag om förbättrat SBTP och att riksdagen i motsvarande del godkänner den i motionen redovisade inriktningen av det ekonomiska stödet till pensionärer (yrkande 12). Motionärerna anser att en mindre del av besparingarna från basbeloppsberäkningen, 500 miljoner kronor, bör användas till att kompensera äldre med låga pensioner. Enligt motionen bör ett sådant stöd utgå både i form av pensionstillskott och särskilt bostadstillägg till pensionärer, eftersom dessa åtgärder sammantaget bättre kommer att gynna alla de pensionärer som har en svår ekonomisk situation.
I motion Fi4 (v) är motionärerna positivt inställda till att den skäliga levnadsnivån inom SBTP räknas upp, men samtidigt menar motionärerna att risken är uppenbar att låginkomstpensionärer drabbas hårt av olika besparingar. I yrkande 14 begär motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen bör följa utvecklingen för de sämst ställda pensionärerna.
I motion Fi6 (kds) yrkande 4 menar motionärerna att regeringens förslag om höjt anslag till SKBT är otillräckligt för att kompensera de sämst ställda pensionärerna. Motionärerna anser att denna grupp i stället bör kompenseras genom utökat bostadsstöd och eventuell höjning av pensionstillskottet med sammantaget 500 miljoner kronor.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om en förbättring av det särskilda bostadstillägget för pensionärer. Utskottet gör dock ett påpekande. Enligt propositionens beräkningar skulle pensionärerna genom en uppräkning av den skäliga levnadsnivån inom SBTP med 6 procentenheter kompenseras med ett högre belopp än vad pensionsförmånen minskas med. Beräkningen baserar sig emellertid på en jämförelse mellan pensioner och bostadstillägg beräknade på 1994 års basbelopp. Räknat på ett reducerat basbelopp minskar skillnaden snart och kan därför komma att jämnas ut. Utskottet menar att det därför finns anledning för regeringen att som begärts i motion Fi4 (v) yrkande 14 följa utvecklingen. En sådan uppföljning bör emellertid inte begränsas till att avse enbart levnadsnivån för de sämst ställda pensionärerna. Socialförsäkringsutskottet anser att det finns behov av en analys som tar sikte på levnadsnivån för hela pensionärskollektivet. Finansutskottet uppmanas att föreslå ett tillkännagivande om detta till regeringen. Övriga motioner i denna del avstyrks av socialförsäkringsutskottet.
Finansutskottet gör från sina utgångspunkter ingen annan bedömning än socialförsäkringsutskottet. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag om förbättring av det särskilda bostadsbidraget för pensionärer och avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 5, Fi2 (c) yrkande 12 och Fi6 (kds) yrkande 4.
I likhet med socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet att det finns anledning för regeringen att som begärts i motion Fi4 (v) yrkande 14 följa utvecklingen. En sådan uppföljning bör emellertid inte begränsas till att avse enbart levnadsnivån för de sämst ställda pensionärerna. Finansutskottet anser i överensstämmelse med socialförsäkringsutskottet att det finns behov av en analys som tar sikte på levnadsnivån för hela pensionärskollektivet. Med anledning av vad som anförts i socialförsäkringsutskottets yttrande och i motion Fi4 (v) yrkande 14 föreslås riksdagen att som sin mening ge regeringen detta till känna.
Barnbidrag och flerbarnstillägg
I propositionen (avsnitt 7.2.2) lämnas förslag om vissa begränsningar av flerbarnstilläggen med inriktning att skydda de riktigt stora familjerna. Regeringen föreslår därför att sänkningen av flerbarnstilläggen utformas så att de från den 1 januari 1995 lämnas med 2 400 kr per år för det tredje barnet, med 7 200 kr per år för det fjärde barnet och med 9 000 kr per år för det femte och varje ytterligare barn. Därutöver ligger i förslaget att flerbarnstilläggen frikopplas från barnbidragsnivån i systemet genom att dessa i fortsättningen uttrycks i krontal och inte som proportion av barnbidragen.
För budgetåret 1995/96 innebär förslaget en budgetförstärkning på ca 540 miljoner kronor. För innevarande budgetår beräknas besparingen till ca 270 miljoner kronor.
I motion Fi3 (fp) yrkas avslag på regeringens förslag att försämra flerbarnstillägget (yrkande 10). Motionärerna anser att barnfamiljerna belastas alltför hårt av regeringens förslag. Det är väl känt att familjer med flera barn har en svårare situation än många andra, menar de, och hänvisar till vad som framkommit i fördelningspolitiska studier.
Även i motion Fi2 (c) yrkas att riksdagen avslår förslaget om ändringar i lagen om allmänna barnbidrag (yrkande 13).
I motion Fi4 (v) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för flerbarnstilläggen (yrkande 10). Motionärerna konstaterar att de ändrade reglerna för flerbarnstillägg med nödvändighet kommer att innebära minskade inkomster för låginkomstfamiljer med tre barn eller fler. De anser därför att det är befogat med en uppföljning av effekterna av minskade flerbarnstillägg och att det i anslutning till detta bör övervägas om bostadstilläggen för barnfamiljerna behöver ändras. Enligt motionärerna vore ytterligare en tänkbar åtgärd att regeringen uppmanar kommunerna att ta hänsyn till det försämrade flerbarnstillägget vid konstruktion av daghems- och skolbarnsomsorgstaxor.
Socialutskottet delar regeringens uppfattning att statsfinanserna måste saneras och att besparingar måste göras även inom det familjepolitiska området. Mot denna bakgrund har utskottet inget att erinra mot regeringens förslag utan föreslår att finansutskottet tillstyrker regeringens proposition i denna del och avstyrker motionerna.
Finansutskottet, som inte gör någon annan bedömning än socialutskottet, föreslår att riksdagen med avslag på motionerna Fi2 (c) yrkande 13, Fi3 (fp) yrkande 10 och Fi4 (v) yrkande 10 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.
Bidragsförskott
I propositionen (avsnitt 7.2.4) föreslås att bidragsförskott och särskilt bidrag till vissa adoptivbarn fr.o.m. den 1 januari 1995 lämnas med 14 080 kr per barn och år eller 1 173 kr per barn och månad. Förslaget innebär att nuvarande nivå behålls och fastställs i kronor, och att den nuvarande kopplingen till basbeloppet således upphävs.
Förslaget innebär ändringar i lagen (1964:143) om bidragsförskott och lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
Om inte den pågående översynen av bidragsförskottssystemet leder till förändringar som tillsammans med den nu presenterade besparingen ger en nettoutgiftsminskning år 1998 på 700 miljoner kronor, kommer regeringen enligt propositionen att uppnå besparingen genom en successiv minskning av bidragsnivån fram till år 1998.
I motion Fi1 (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen om bidragsförskottet och underhållsbidraget (yrkande 7). Motionärerna påpekar att dessa frågor vid ett flertal tillfällen varit föremål för utredning, och att det nu är hög tid att åstadkomma förändringar i detta bidragssystem. I regeringspromemorian Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) föreslogs nya regler för beräkningen av det offentliga stödet till ensamstående föräldrar med barn, förslag som motionärerna stöder. Motionärerna biträder således regeringens besparingsförslag men kompletterar med följande förslag och ståndpunkter: föräldraansvaret bör tydliggöras, kostnaderna för bidragsförskotten skall minskas, försäkringskassorna bör överta fastställandet av bidragsförskotten och även fungera som "statens ombud" vid domstolar i vårdnadstvister, och slutligen bör den automatiska kopplingen mellan underhållsbidrag och bidragsförskott upphöra. Dessa förslag och ståndpunkter bör, enligt motionen, förverkligas tidigare än det av regeringen angivna startdatumet den 1 juli 1996.
I motion Fi4 (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om indrivningen av bidragsförskottsskulder (yrkande 12). Enligt motionärerna är bidragsförskottet en av de viktigaste reformerna som genomförts för att främja kvinnors oberoende av enskilda män. Av denna anledning anser motionärerna att förändringarna i bidragsförskottssystemet måste ha som mål att kvinnors möjlighet till ekonomiskt oberoende inte rörs. Besparingen föreslås därför inriktas på indrivningen av skulder genom en översyn av rutinerna för återbetalning av underhållsskulder.
Utan yrkande i motion Fi3 (fp) anför motionärerna att de accepterar de föreslagna förändringarna om längre återbetalningstid av bidragsförskotten. Däremot avvisas tanken på nominell låsning av utgående belopp. Motionärerna förutsätter dock att den översyn som nu pågår resulterar i att den uppgivna totala besparingen uppnås.
Socialutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag i fråga om bidragsförskott och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motionerna.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och tillstyrker därmed propositionens förslag i denna del, och avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 7 och Fi4 (v) yrkande 12. Riksdagen bör sålunda anta de till propositionen fogade förslagen om lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott samt lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
Preskriptionstiden för underhållsbidrag
I propositionen (avsnitt 7.2.3) föreslås att preskriptionstiden för underhållsbidrag förlängs från tre till fem år fr.o.m. den 1 januari 1995. Preskriptionstiden sänktes vid den stora underhållsbidragsreformen år 1979 från tio till tre år för att underlätta för de underhållsskyldiga. Regeringen menar emellertid att en femårig preskriptionstid innebär en bättre avvägning mellan den enskildes intresse av att slippa skulder för gången tid och samhällets samt vårdnadshavares intresse av att få betalt för sina fordringar. När förslaget efter två år fått fullt genomslag väntas det ge en besparing på 60 miljoner kronor för helt år.
Underhålls- och bidragsförskottsutredningen -93 (S 1993:09) kommer att vid årsskiftet redovisa förslag vad gäller såväl administration av underhållsbidrag som reglerna för beräkning av dessa.
I motion Fi4 (v) yrkas att preskriptionstiden för underhållsbidrag höjs från tre till tio år fr.o.m. den 1 januari 1995 (yrkande 11). Den korta preskriptionstiden på tre år medför i dag att underhållsskulder avskrivs genom att indrivning inte kan ske innan preskriptionstiden utgått. Motionärerna anser att det är bra att preskriptionstiden förlängs men att förlängningen borde återställas till tio år. Den längre tiden skulle underlätta för staten att få tillbaka det den lagt ut för att säkerställa barnens standard.
Finansutskottet menar att det nuvarande statsfinansiella läget motiverar en förlängning av preskriptionstiden för underhållsbidrag.
Preskriptionstiden för underhållsbidrag sänktes 1979 från tio till tre år (prop. 1978/79:12, LU9, rskr. 99). Denna sänkning motiverades med att preskriptionstidens längd för konsumentfordringar skulle sänkas till tre år. Den var också ett hänsynstagande gentemot de underhållsskyldiga. För de senare konstaterades i propositionen att gjorda undersökningar visat att en växande underhållsskuld medförde betydande sociala påfrestningar för åtskilliga underhållsskyldiga. Den dåvarande tioåriga preskriptionstiden i förening med de långtgående möjligheterna till avbrott i preskriptionen kunde föra med sig att ansvaret för gamla underhållsbidrag kunde stå kvar under mycket lång tid. Eftersom de underhållsberättigades rätt till underhåll garanterades genom bidragsförskott ansågs de dåvarande preskriptionsreglerna få sådana konsekvenser som inte gagnade någon parts intressen, varför en sänkt preskriptionstid infördes för att underlätta för de underhållsskyldiga.
I förhållande till den allmänna preskriptionstiden som är tio år är preskriptionstiden för just underhållsbidrag osedvanligt kort. Finansutskottet menar i likhet med regeringen att en femårig preskriptionstid innebär en god avvägning mellan den enskildes och samhällets intressen.
Finansutskottet konstaterar emellertid att en justering behöver göras av bestämmelserna för ikraftträdandet i regeringens lagförslag. I propositionens båda lagförslag anges att respektive lag träder i kraft den 1 januari 1995 och att den skall tillämpas på underhållsbidrag för vilka den ursprungliga förfallodagen inträtt den 1 januari 1992 eller senare. Eftersom bidraget betalas ut i förskott för kalendermånad är en bättre ordning att sätta den ursprungliga förfallodagen till den 31 december 1991.
Finansutskottet tillstyrker med ovanstående ändringar propositionens förslag om förlängning av preskriptionstiden för underhållsbidrag från tre till fem år. Motion Fi4 (v) yrkande 11 avstyrks därmed. Riksdagen bör sålunda med de av finansutskottet föreslagna jämkningarna anta de till propositionen fogade förslagen om ändring i föräldrabalken och lag om ändring i utsökningsbalken.
Familjestödet
I propositionen (avsnitt 7.2.1) meddelas att en utredning kommer att tillkallas för översyn och effektivisering av det samlade ekonomiska familjestödet. Det ekonomiska stödet till barnfamiljerna skall i denna utredning prövas i ett sammanhang, och syftet är att åstadkomma en bättre samordning av de olika regelsystemen. Inriktningen skall vara att minska nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljerna med 3 miljarder kronor realt år 1998. Utredningsarbetet skall vara slutfört den 1 juli 1995 så att åtgärderna skall kunna träda i kraft den 1 juli 1996.
Regeringen har i en tidigare proposition (prop. 1994/95:61) redogjort för besparingar på netto 2,3 miljarder kronor som uppkommer genom slopandet av vårdnadsbidraget och återinförandet av garantidagarna.
I motion Fi2 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt sammansatt utredning om en förändrad inriktning av familjestödet enligt de riktlinjer som redovisas i motionen (yrkande 9). Motionärerna menar att familjestödet behöver reformeras och förordar att föräldraförsäkringen, barnbidraget för åldersgruppen 0--6 år och vårdnadsbidraget läggs samman till ett familjestöd, ett beskattat barnkonto. Föräldrarnas uttag på kontot kan ske med ett lägsta belopp varje månad under de sex åren, och den del som överstiger minimiuttaget kan således disponeras fritt under dessa år.
Socialutskottet anser det angeläget att en ordentlig analys görs av det ekonomiska familjestödet, så att nödvändiga besparingar får en så god fördelningspolitisk profil som möjligt. Med hänvisning till den av regeringen aviserade översynen av familjepolitiken avstyrks motionen.
Socialförsäkringsutskottet anför att frågan om barnkonto för föräldraförsäkringens del under några år har förekommit i den allmänna debatten. Utskottet kan emellertid konstatera att de senare årens lagändringar inom föräldraförsäkringens område har gått i motsatt riktning, mot en hårdare styrning av i vilka situationer som försäkringen får utnyttjas. Detta har motiverats av såväl besparingsskäl som jämställdhetsskäl. Utskottet kan av samma skäl inte förorda ett mera fritt uttag av den samlade summan av föräldrapenningsförmånerna. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion Fi2 (c) yrkande 9 i denna del.
Finansutskottet delar socialutskottets och socialförsäkringsutskottets uppfattning och avstyrker därför motion Fi2 (c) yrkande 9.
Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter
I propositionen (avsnitt 7.7) föreslås en dubbel avgiftsväxling som innebär att arbetsgivarnas avgift till sjukförsäkringen sänks med 2,2 procentenheter samtidigt som deras arbetsmarknadsavgift höjs med lika mycket.
För arbetstagarna föreslås en omvänd avgiftsväxling. Deras avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet föreslås bli slopad i proposition 1994/95:99 om Förändringar i arbetslöshetsersättningen. Samtidigt föreslås i proposition 25 att den allmänna egenavgiften inom sjukförsäkringen höjs med 2,0 procentenheter (från 0,95 till 2,95 %). Sammantaget är den föreslagna avgiftsväxlingen helt neutral både för arbetsgivare och arbetstagare, dvs. deras bidrag till den ena typen av försäkring ökar samtidigt som deras bidrag till den andra försäkringen minskar med lika mycket. Det som förändras genom regeringens förslag är att de ändamål som avgifterna skall finansiera växlar.
I motion Fi1 (m) kritiserar motionärerna regeringens tillvägagångssätt att sanera statsfinanserna genom höjda skatter på företagande, sparande, arbete och boende. Detta kan enligt motionärerna inte undgå att få effekter som strider mot de uttalade syftena att förstärka tillväxten, öka investeringarna och antalet arbetstillfällen i den enskilda sektorn samt hålla inflationen nere. I yrkandena 4 och 11 begärs att riksdagen skall avstyrka regeringens förslag om avgiftsväxling.
I motion Fi5 (mp) yrkas avslag på regeringens förslag om avgiftsväxling (yrkandena 7 och 8). Motionärerna menar att systemet med egenavgifter missgynnar låginkomsttagare, eftersom avdragsrätten är till fördel för höginkomsttagarna. De anser att socialförsäkringssystemet skall vara skattefinansierat på ett solidariskt sätt och begär ett tillkännagivande om detta (yrkande 9).
I motionerna Sf4 (fp) och Sf6 (m) -- båda väckta med anledning av proposition 1994/95:41 Förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet, m.m. -- begärs att den nya lagen om allmänna egenavgifter även skall omfatta avgift för finansiering av kontantförmån vid arbetslöshet med 2 %.
Enligt socialförsäkringsutskottets mening är riksdagens ställningstagande till förslagen i proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen av avgörande betydelse för ställningstagandet till vissa av förslagen i förevarande proposition. Slopandet av den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet måste nämligen anses vara en förutsättning för ett genomförande av höjningen av den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen resp. omfördelningen av arbetsgivaravgifter från sjukförsäkringsavgift till arbetsmarknadsavgift.
Under förutsättning att den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet slopas har socialförsäkringsutskottet inget att erinra mot de nämnda förslagen i föreliggande proposition. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motionerna.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning och föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag i denna del och avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkandena 4 och 11, Fi5 (mp) yrkandena 7--9, Sf4 (fp) och Sf6 (m).
Egenavgifter utgår på inkomster upp till 7,5 gånger basbeloppet. Som framgår av det tidigare avsnittet om Begränsad uppräkning av basbeloppet har socialförsäkringsutskottet föreslagit att detta tak för avgiftsuttag skall räknas upp med samma oreducerade basbelopp som föreslagits för beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Finansutskottet har biträtt detta förslag. I enlighet med socialförsäkringsutskottets förslag bör sålunda ett tillägg göras i 3 § sista stycket i den nya lagen om allmänna egenavgifter. Eftersom denna ändring inte hinner beaktas vid fastställandet av preliminärskattetabellerna för inkomståret 1995 föreslår finansutskottet en särskild ikraftträdandebestämmelse. Den innebär att vid beräkningen av preliminär skatt enligt tabell avgifterna för detta inkomstår beräknas på ett underlag som inte överstiger 7,5 gånger basbeloppet.
Med detta tillägg bör riksdagen anta det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1994:000) om allmänna egenavgifter. Utskottet bör även anta regeringens förslag om lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Framtida avgiftsuttag
Enligt regeringen bör vidare den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen höjas med en procentenhet per år under åren 1996--1998, och i propositionen (avsnitt 7.7) hemställs om riksdagens godkännande av detta.
I propositionen anförs att det kan vara förenat med problem att genomföra en avgiftsväxling mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter inom pensionssystemet i kombination med att den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen höjs. Det kan enligt regeringen finnas skäl att ytterligare överväga det samlade uttaget av allmänna egenavgifter, och därmed fördelningen mellan sådana avgifter och arbetsgivaravgifter, när det slutliga resultatet av Genomförandegruppens arbete föreligger. Därvid kan också, enligt vad som anförs i propositionen, den närmare utformningen av egenavgifterna till sjukförsäkringen fastställas.
I motion Fi1 (m) yrkas avslag på höjning av den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen med en procentenhet per år under åren 1996--1998 (yrkandena 6 och 12).
Motionärerna i motion Fi2 (c) anför att gällande bestämmelser innebär att såväl den enskilde som företagen bidrar till att finansiera kostnaderna för ersättningen till de arbetslösa, vilket är ett uttryck för solidaritet mellan dem som har arbete och dem som inget har. Däremot bör avgiften tas ut på hela lönesumman. Den avgiftsomläggning som regeringen föreslår är enligt motionärerna omotiverad, eftersom de stora underskotten finns i Arbetsmarknadsfonden (yrkande 11).
I motion Fi4 (v) yrkande 16 berörs avgiftsomläggningen och avgiftshöjningen. Motionärerna anför att deras principiella inställning är att socialförsäkringarna skall finansieras med arbetsgivaravgifter och skatter och att avgifter skall betalas även på inkomstdelar överstigande 7,5 basbelopp. Med egenavgifter för både sjukförsäkring och pensionsförsäkring kan det samlade uttaget av egenavgifter närma sig 16 % av lönesumman för dem som har inkomster under 7,5 basbelopp. Ett så stort uttag skulle slå hårt mot dem som har låga inkomster och är därför oacceptabelt. Enligt motionärerna måste utformningen av egenavgifterna omprövas i samband med beslut om det framtida pensionssystemet, och Vänsterpartiet begär därför ett tillkännagivande om detta.
Socialförsäkringsutskottet har inget att erinra mot de avgiftshöjningar som föreslås för åren 1996--1998 mot bakgrund av vad som anförts i propositionen om att en förnyad prövning skall göras av det samlade uttaget av egenavgifter när man tar ställning till genomförandet av pensionsreformen. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker således propositionen även i denna del och avstyrker bifall till motionerna.
Finansutskottet har ingen annan mening än socialförsäkringsutskottet och avstyrker därmed motionerna Fi1 (m) yrkandena 6 och 12 samt Fi2 (c) yrkande 11. Motion Fi4 (v) yrkande 16 får anses tillgodosedd med det anförda, och någon ytterligare åtgärd erfordras inte från riksdagens sida. Även denna motion avstyrks således av utskottet. Vad utskottet här anfört innebär således att riksdagen bör godkänna vad regeringen förordat om uttaget av allmänna egenavgifter.
Socialavgifter på vinstandelar
Regeringen anmäler i propositionen (avsnitt 7.7) att den senare avser att återkomma med förslag om att avgiftsfriheten vad gäller socialavgifter för vissa vinstandelsstiftelser bör slopas. Som skäl anförs att principen om likformig beskattning av olika former av ersättning för utfört arbete talar för att socialavgifter också bör tas ut på vinstandelar.
Under åren 1988--1991 var en arbetsgivare skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter i form av andra avgifter än sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift för de bidrag som arbetsgivaren lämnade till en vinstandelsstiftelse.
För att stimulera det sparande som vinstandelssystem innebär slopades avgiftsskyldigheten fr.o.m. den 1 januari 1992 för bidrag till sådan stiftelse (prop. 1991/92:60, SkU10). Därvid angavs att avgifter inte heller skulle utgå när de anställda fick sin andel från stiftelsen.
I motion Fi1 (m) kritiseras regeringens förslag. Skulle socialavgifter tas ut för vinstandelar försämras förutsättningarna för att genom frivillig vinstdelning fördela resultatet av en vinstuppgång utan att lönenivån höjs. I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om att nuvarande bestämmelser skall bibehållas.
Liknande yrkande framställs i motion Fi2 (c) yrkandena 15 och 18. I motionen anförs att den under vissa villkor givna avgiftsfriheten bör bibehållas med hänsyn till den positiva effekt detta kan ha för anställdas engagemang och intresse för ett företags verksamhet.
Även i motion Fi3 (fp) framförs nu redovisade synpunkter, och i yrkande 8 begärs att nuvarande bestämmelser fortsättningsvis skall gälla.
I motion 1993/94:Sk353 (s) begärs i yrkande 11 att riksdagen beslutar att socialavgifter skall utgå på vinstandelsmedel fr.o.m. den 1 juli 1994. Motionärerna framhåller att en huvudprincip i ett väl fungerande skattesystem är att olika inkomster skall beskattas på ett likvärdigt sätt. Den enda skillnaden bör vara att uttaget av socialavgifter är lägre på ersättningar som inte är förmånsgrundande. I yrkande 12 begärs ett beslut att arbetsgivarens bidrag till vinstandelsstiftelser fr.o.m. nyss nämnda tidpunkt skall vara pensionsgrundande.
I motion 1993/94:Sf262 (c) begärs ett tillkännagivande om att arbetsgivaravgifter inte i något fall skall tas ut på utbetalningar från vinstandelsstiftelse som härrör från arbetsgivares avsättningar till sådan stiftelse under tiden 1988--1992. Motionären pekar på att de arbetsgivare, som under år 1992 och före vissa under riksmötet 1992/93 genomförda lagändringar, lät avsätta medel till vinstandelsstiftelse, har gjort avsättningen i förvissning om att utbetalningarna från stiftelsen inte skulle komma att drabbas av sociala avgifter. Till den del avsättningarna inte uppfyller de nya villkoren medför övergångsbestämmelserna till de nämnda lagändringarna att socialavgifter kommer att påföras vinstandelsstiftelse vid utbetalning, trots att avsättningen skett enligt bestämmelser som medgav socialavgiftsfrihet såväl vid avsättningen som vid utbetalningen.
Enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning talar starka skäl för att socialavgifter bör tas ut för vinstandelar. De bidrag en arbetsgivare lämnar till en sådan stiftelse är avsedda att komma arbetstagarna till godo, dels på grund av anställningen, dels på grund av det arbete de utfört i företaget. Bidragen utgör således i praktiken en form av lön. Mot bakgrund av detta har utskottet inga erinringar mot vad som anförts i propositionen om att avgiftsfriheten beträffande vissa vinstandelsstiftelser bör slopas. Utskottet föreslår således att finansutskottet avstyrker bifall till motionerna Fi1 (m) yrkande 13, Fi2 (c) yrkandena 15 och 18 samt Fi3 (fp) yrkande 8. Utskottet anser vidare att syftet med motion 1993/94:Sk353 (s) yrkandena 11 och 12 får anses tillgodosett med det anförda.
Socialförsäkringsutskottet tolkar motion 1993/94:Sf262 (c) så att motionären anser att de senast vidtagna lagändringarna om vinstandelsstiftelser i vissa avseenden skulle utgöra en form av retroaktiv lagstiftning som inte kan accepteras. Socialförsäkringsutskottet delar inte den uppfattningen och erinrar dessutom om att lagstiftningen har granskats av Lagrådet.
Finansutskottet gör från sina utgångspunkter ingen annan bedömning än socialförsäkringsutskottet och avstyrker därmed motionerna Fi1 (m) yrkande 13, Fi2 (c) yrkandena 15 och 18, Fi3 (fp) yrkande 8 och 1993/94:Sf262 (c). Finansutskottet anser vidare att syftet med motion 1993/94:Sk353 (s) får anses vara tillgodosett med det anförda. Då någon ytterligare åtgärd inte erfordras från riksdagens sida avstyrks även yrkandena 11 och 12 i denna motion.
Särskilda löneskatter samt premieskatt för grupplivförsäkringar
I propositionen (s. 69) föreslås att såväl den särskilda löneskatten på förvärvsinkomster som den särskilda löneskatten på pensionskostnader skall höjas med 2 procentenheter. En höjning föreslås också av den särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar, m.m.
De särskilda löneskatterna är beräknade så att de schablonmässigt skall motsvara skattedelen av de sociala avgifterna. Enligt propositionen bör samma synsätt tillämpas när det gäller de allmänna egenavgifterna. Eftersom dessa föreslås bli höjda bör som en konsekvens härav också de särskilda löneskatterna och premieskatten för grupplivförsäkringar höjas.
Förslaget avvisas av Moderata samlingspartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet i motionerna Fi1 (yrkande 29), Fi2 (yrkandena 28, 30 och 31) samt Fi5 (yrkandena 10--12).
Skatteutskottet erinrar om att sociala avgifter inte ingår i skatteutskottets ämnesområde. Genomförs de föreslagna höjningarna av egenavgifterna innebär emellertid principerna på detta område att en motsvarande uppräkning bör göras av löneskatterna och premieskatten. Under denna förutsättning tillstyrker skatteutskottet propositionen och avstyrker motionerna.
Finansutskottet har i det föregående behandlat regeringens förslag till växling av egenavgifter och har i det sammanhanget tillstyrkt att avgiften till sjukförsäkringen skall utgå med 2,95 % under 1995. I jämförelse med avgiftsuttaget under 1994 motsvarar det en nivåhöjning med en procentenhet. Regeringen har dessutom i annat sammanhang (prop. 1994/95:41) föreslagit att en ny egenavgift på 1,00 % skall utgå fr.o.m. 1995 till finansiering av det allmänna pensionssystemet. Avgiftsnivån kommer med andra ord att öka med två procentenheter vid årsskiftet.
Finansutskottet delar regeringens och skatteutskottets uppfattning att en sådan höjning bör föranleda en motsvarande uppräkning av de särskilda löneskatterna och att även premieskatten för grupplivförsäkringar bör anpassas till den nya nivån.
Finansutskottet noterar att regeringen har för avsikt att vid ett senare tillfälle återkomma till frågan om hur ändrade socialavgifter och allmänna egenavgifter skall påverka de särskilda löneskatterna och premieskatten.
Finansutskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 29, Fi2 (c) yrkandena 28, 30 och 31 och Fi5 (mp) yrkandena 10--12.
Utskottets ställningstagande innebär att riksdagen bör anta de till propositionen fogade förslagen till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkringar, m.m. samt lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader.
Förtidspensionärer m.m.
Regeringen aviserar i propositionen (avsnitt 7.6) att förtidspension skall utges först när alla möjligheter att återge den försäkrade arbetsförmågan har prövats. Regeringen menar att det av såväl sociala som samhällsekonomiska skäl är nödvändigt att den nuvarande trenden inom förtidspensioneringen bryts. Förtidspensionen skall renodlas i syfte att utgöra ersättning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska orsaker. En proposition i syfte att bl.a. förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och förtidspension skall föreläggas riksdagen så att den kan behandlas under våren 1995.
En interdepartemental arbetsgrupp har i juni 1994 avlämnat promemorian Rätten till förtidspension och sjukpenning (Ds 1994:91). I promemorian föreslås bl.a. åtgärder inom sjukförsäkringen och förtidspensioneringen för att bryta den fortgående ökningen av antalet förtidspensionärer. Bland de åtgärder som föreslås kan nämnas en uppstramning av begreppen sjukdom och arbetsoförmåga och förtydliganden av vissa bestämmelser om sjukpenning, fördjupad bedömning av rätten till sjukpenning senast efter fyra veckors sjukdomsfall, bättre beredningsunderlag för bedömning av rätten till sjukpenning och förtidspension, att bedömningen av arbetsförmågan sätts i relation till normalt heltidsarbete och att man slopar den s.k. äldreregeln, enligt vilken arbetsmarknadsmässiga skäl för personer som fyllt 60 år vägs in vid pensionsbedömningen. Beträffande tilläggspension vid förtidspension föreslås en förändrad beräkning av s.k. antagandepoäng. Arbetsgruppen räknar med att åtgärderna skall kunna leda till en besparing på ca 2 miljarder kronor per år för förtidspensioneringen och 1 miljard kronor för sjukförsäkringen. Promemorian har remissbehandlats och är för närvarande föremål för beredning inom regeringskansliet.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall lämna förslag till en ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada som innebär att försäkringsutgifterna inte ingår i statsbudgeten. Beredningen bör enligt direktiven (dir. 1993:44 och 119) också överväga om ansvaret för förtidspensioneringen skall läggas över på arbetsmarknadens parter, antingen inom ramen för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkring eller bibehållas inom den allmänna pensionsförsäkringen enligt nuvarande regler. Beredningen har avgivit rapporten Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension -- förutsättningar och erfarenheter (SOU 1994:72). Regeringen avser att ge Sjuk- och arbetsskadeberedningen tilläggsdirektiv med innebörd att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersättning. Bl.a. bör övervägas ändrade kvalifikationsvillkor och förändrad beräkning av s.k. antagen inkomst vid förtidspension.
I samband med beredningen av förslagen från Sjuk- och arbetsskadeberedningen kommer regeringen att bedöma om och i så fall vilka ytterligare regeländringar som behövs för att år 1998 minska utgifterna för förtidspensionering med en nettoeffekt på 3 miljarder kronor.
I motion Fi1 (m) hänvisas till de förslag som lagts i promemorian Rätten till förtidspension och sjukpenning (Ds 1994:91). I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att arbetsgruppens förslag bör träda i kraft den 1 juli 1995. Vidare begär motionärerna i yrkande 9 ett tillkännagivande om att förtidspensioner i större utsträckning än vad som i dag är fallet skall följas upp och omprövas med jämna mellanrum. I yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om att sjukbidrag i stället för förtidspension bör användas för nytillkommande förtidspensionärer.
I motion Fi4 (v) yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om att de besparingar som med nödvändighet måste göras inom området förtidspensionering enbart skall ske genom satsningar på rehabilitering, kraftig markering av arbetsgivaransvaret, kraftiga satsningar på arbetsmiljön och andra förebyggande åtgärder, där förändringar i arbetsorganisationen och ett ökande inflytande och deltagande i arbetsprocessen är av särskild betydelse. Motionärerna betonar att en särskild satsning på kvinnors arbetsmiljö är nödvändig om man vill komma åt orsakerna till den ökande frekvensen förtidspensioner hos kvinnor.
I motion Fi2 (c) yrkande 10 föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen i stället för att ges tilläggsdirektiv om att överväga grunderna för beräkning av förtidspension och sjukersättning skall få i uppdrag att ta fram förslag till en arbetslivsförsäkring. I denna försäkring skall de olika statliga försäkringar som ersätter inkomstbortfall under den yrkesverksamma tiden föras samman.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att frågor om hur ohälsotalet skall kunna minskas och arbetslinjen kunna hävdas på ett bättre sätt sedan länge haft hög prioritet i utskottets arbete. Beträffande yrkandena 9 och 10 i motion Fi1 (m) hänvisar socialförsäkringsutskottet till att utskottet senast i betänkandet 1993/94:SfU14 erinrat om de möjligheter som föreligger för försäkringskassorna att ompröva beslut om förtidspension och betonat vikten av att så sker när förutsättningar föreligger. Utskottet har samtidigt framhållit att tidsbegränsat sjukbidrag oftare borde beviljas i stället för förtidspension. Utskottet, som vidhåller sin tidigare inställning, vill erinra om att frågorna ligger inom ramen för såväl den pågående beredningen av promemorian Ds 1994:91 som Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. Motionsyrkandena påkallar enligt utskottets uppfattning inte någon åtgärd från riksdagens sida.
Regeringen har som nämnts -- med utgångspunkt i promemorian Rätten till förtidspension och sjukpenning (Ds 1994:91) -- aviserat förslag till riksdagen om åtgärder i syfte att förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och förtidspension. Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall få tilläggsdirektiv med innebörd att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersättning. Socialförsäkringsutskottet ser ingen anledning att ifrågasätta regeringens bedömning att de senare frågorna bör övervägas ytterligare inom Sjuk- och arbetsskadeberedningen, och utskottet avstyrker således bifall till yrkande 8 i motion Fi1 (m). Utskottet tillstyrker heller inte att tilläggsdirektiven får den inriktning som föreslagits i motion Fi2 (c) yrkande 10.
Vad avser yrkande 15 i motion Fi4 (v) hänvisas till betänkandet 1993/94:SfU19 i vilket motioner om kvinnors ohälsa och möjligheter till rehabilitering behandlades. Av en redovisning som utskottet då lämnade framgick att kvinnors hälsa och arbetsmiljö uppmärksammats i många sammanhang. Utskottet, som förutsatte att försäkringskassorna ser till att kvinnor och män har samma möjligheter till rehabilitering, ansåg att motionerna inte påkallade något uttalande från riksdagens sida. Med hänvisning till det ovan anförda anser utskottet att någon åtgärd med anledning av motionen inte är påkallad.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och avstyrker därför motionerna Fi1 (m) yrkandena 8--10, Fi2 (c) yrkande 10 och Fi4 (v) yrkande 15.
Övriga besparingar inom statsförvaltningen
Besparingar inom Justitiedepartementets område
I propositionen (avsnitt 5.2.1) anger regeringen att besparingar kommer att göras i den statliga verksamheten. Jämfört med redan fattade beslut skall utgifterna för statlig konsumtion minska med 2 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 3 % av de statliga förvaltningsanslagen. Besparingen kommer att fokuseras på myndigheternas förvaltningsanslag, och åtgärden kommer bl.a. att beröra myndigheter inom Justitiedepartementets ansvarsområde. Den exakta fördelningen av besparingarna på förvaltningsanslagen kommer att föreslås i 1995 års budgetproposition.
I motion Fi9 (m) anförs sammanfattningsvis att inga besparingar skall göras på Justitiedepartementets område. Man menar att besparingar inom rättsväsendet kommer att innebära betydande neddragningar inom polis- och kriminalvårdsverksamheten. Även åklagarväsendet kommer att drabbas. Enligt motionärerna riskerar detta att på nytt leda till ökad brottslighet och minskad rättstrygghet i samhället.
Justitieutskottet konstaterar i sitt yttrande att det allvarliga statsfinansiella läget gör att inget område kan undantas från besparingar. Utskottet anför också att det är möjligt att genomföra besparingar inom justitieutskottets beredningsområde utan att centrala värden sätts på spel, förutsatt att besparingskraven anpassas till de krav som bör ställas i ett rättssamhälle. Utskottet finner det med andra ord omöjligt att freda en samhällssektor från besparingar när alla andra områden tvingas bidra till saneringen av finanserna. Vidare hänvisar justitieutskottet till att det för närvarande inte är möjligt att ens precisera storleken på besparingen på Justitiedepartementets område eftersom dessa förslag kommer att läggas fram i budgetpropositionen. Utskottet utgår från att regeringen i beredningsarbetet tar hänsyn till att myndigheterna under Justitiedepartementet är av central betydelse för rättssamhället. Justitieutskottet föreslår att finansutskottet avstyrker motionen.
Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än justitieutskottet. Finansutskottet avstyrker således motion Fi9 (m).
Besparingar inom Utrikesdepartementets område, m.m.
I propositionen presenteras ett antal åtgärder för att förbättra den svenska ekonomin. I den del som avser utrikesutskottets beredningsområde (avsnitt 5.2.1) föreslås att riksdagen godkänner inriktningen och omfattningen av de besparingar som regeringen förordar.
Säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken skall effektiviseras genom ökad samordning, och regeringen föreslår att utgiftsbegränsningarna inom dessa områden sammantaget uppgår till 3 060 miljoner kronor senast 1998. De anslagsmässiga konsekvenserna av detta kommer att redovisas i budgetpropositionen 1995.
För Utrikesdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen att biståndsramen för budgetåren 1995/96--1998 fastställs till ett nominellt oförändrat belopp om 13 360 miljoner kronor. Ytterligare avräkning sker med 300 miljoner kronor avseende asylkostnader. Regeringen framhåller att målsättningen är att när den ekonomiska utvecklingen så tillåter successivt uppfylla enprocentsmålet.
De totala utgiftsbegränsningarna "inom anslagen för säkerhet" kommer genom propositionens förslag att uppgå till minst 5 miljarder kronor senast år 2001 med hänsyn taget till det kommande försvarsbeslutet.
I motion Fi2 (c) yrkas avslag på propositionens förslag om inriktningen av utgiftsminskningarna inom säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken (yrkande 19). Motionärerna avvisar en sänkt ambitionsnivå i biståndspolitiken och menar att målsättningen istället bör vara att åter uppfylla enprocentsmålet.
I motion Fi3 (fp) yrkande 11 kräver motionärerna att riksdagen avslår regeringens förslag att avräkna 300 miljoner kronor från biståndsanslaget.
Vänsterpartiet välkomnar i motion Fi4 regeringens avsikt att bättre samordna säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken. Motionärerna accepterar ramen för de föreslagna besparingarna men menar att hela besparingen bör belasta försvaret (yrkandena 7 och 8 i denna del). Argumentet för detta är bl.a. att u-landsbiståndet redan har utsatts för kraftiga nedskärningar och dessutom urholkats genom insatser för fredsbevarande FN-operationer och avräkning av asylkostnader. I motionen avvisas regeringens förslag till minskad biståndsram. Ingen ytterligare nedskärning bör, enligt motionärerna, komma i fråga. En tidpunkt bör i stället fastställas då Sverige åter kan uppfylla enprocentsmålet för biståndet.
I motion Fi5 (mp) yrkas om avslag på regeringens förslag om att 300 miljoner kronor skall tas från biståndsmedel för att bekosta hantering av asylsökande i Sverige (yrkande 30). Vidare kräver miljöpartiet att biståndet höjs till den tidigare enprocentsnivån, att förslaget om nominell frysning (av biståndsramen) avslås samt att biståndets andel av BNP skall vara oförändrad (yrkande 31).
I motion Fi14 (s) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna att biståndsvolymen inte bör frysas under de närmaste fyra åren utan att riksdagen i sin budgetbehandling varje år bör ha möjlighet att ta ställning till biståndets storlek.
Utrikesutskottet konstaterar i sitt yttrande att läget i den svenska ekonomin gör det nödvändigt med kraftfulla besparingsåtgärder på en rad områden. Utrikesutskottet är av den uppfattningen att ytterligare nedskärningar av biståndet, utöver de regeringen föreslagit, inte bör komma i fråga. Samtidigt påpekas att målet för stabiliseringspolitiken bl.a. är att den svenska kronan skall bli starkare. Uppnås detta mål kan resultatet bli att biståndseffekten ökar även om biståndsramen ligger fast med oförändrat belopp. Utrikesutskottet erinrar om att regeringens mål är att, så snart Sveriges ekonomi så tillåter, successivt återgå till ett u-landsbistånd som motsvarar 1 % av BNI.
Utrikesutskottet anser vidare att kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst både i riksdagen och i den allmänna opinionen. En återgång till enprocentsnivån är också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör prioriteras. Utskottet konstaterar dock att det inte är möjligt att på förhand säga när detta låter sig göra.
Utrikesutskottet konstaterar att riksdagen inför varje budgetår under den aktuella perioden kommer att ta ställning till de anslagsmässiga konsekvenserna av regeringens förslag samt till hur de kommer att fördelas "inom anslagen för säkerhet" samt till hur de i propositionen förutskickade effektiviseringsåtgärderna genom samordning föreslås komma att bli genomförda. Utskottet har inget att invända mot att ytterligare avräkning sker med 300 miljoner kronor avseende asylkostnader. Mot bakgrund av det sagda tillstyrker utskottet propositionens förslag i denna del och avstyrker motionerna.
Finansutskottet instämmer i utrikesutskottets yttrande och avstyrker därmed motionerna Fi2 (c) yrkande 19, Fi3 (fp) yrkande 11, Fi4 (v) yrkandena 7 och 8 i denna del, Fi5 (mp) yrkandena 30 och 31 samt Fi14 (s).
Besparingar inom Försvarsdepartementets område
Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen (avsnitt 5.2.1) att det vidtas utgiftsbegränsningar om 2 miljarder kronor som skall uppnås senast 1998. De anslagsmässiga konsekvenserna för budgetåret 1995/96 kommer att redovisas i budgetpropositionen 1995.
Om det säkerhetspolitiska läget tillåter skall det försvarsbeslut som fattas hösten 1996 leda fram till ytterligare besparingar om minst 2 miljarder kronor. Regeringen anser vidare att nästa försvarsbeslut måste bli föremål för överläggningar mellan riksdagspartierna.
I motion Fi8 (m) finner motionärerna det otillfredsställande att regeringen begär godkännande av riksdagen av den föreslagna utgiftsminskningen, samtidigt som överläggningar utan riksdagens insyn pågår vad gäller konsekvenserna under innevarande försvarsbeslutsperiod. Ännu allvarligare sägs det vara att regeringen föreslår besparingsmål och därpå följande ospecificerade förändringar helt utan att motivera dessa förslag annat än statsfinansiellt. Regeringens målsättning för nedskärningarna 1998--2001 är enligt motionärerna tagen ur luften, eftersom den inte föregåtts av den säkerhetspolitiska analys som krävs för ett sådant ställningstagande och bör därför avslås av riksdagen (yrkande 1).
Vidare anser motionärerna att försvarsbeslutet 1996 måste föregås av långt mer omfattande förberedelser än de partiledaröverläggningar som aviserats. Försvarsministerns uttalade ambition att redan i mars nästa år kunna lägga fram ett förslag om den övergripande inriktningen av, och de ekonomiska ramarna för, nästa försvarsbeslut är enligt motionärerna orealistiskt. Med hänvisning till dels de stora nedskärningar som regeringen föreslår, dels de säkerhetspolitiska utmaningar nationen står inför genom EU:s regeringskonferens 1996 begär motionärerna att en försvarskommitté skall tillsättas (yrkande 2).
I motion Fi4 (v) framhålls att Sveriges säkerhet i första hand inte värnas av det militära försvaret utan genom insatser som förebygger konflikter. Vänsterpartiet accepterar därför den av regeringen föreslagna ramen för besparingar inom säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitikens områden. Hela den föreslagna besparingen bör dock belasta försvaret (yrkande 6).
I motion Fi5 (mp) anser motionärerna att de föreslagna besparingarna inom försvarsanslagen är bra men otillräckliga. Motionärerna anser att försvarsanslagen skall minskas med 8 miljarder kronor till år 1998 (yrkande 32).
Behovet av en sanering av statens finanser är enligt försvarsutskottets mening uppenbart. Utskottet erinrar om att utgifterna för totalförsvarsändamål utgör betydande delar av den statliga konsumtionen. Sveriges ekonomisk-politiska situation motiverar att utskottet omprövar de finansiella förutsättningarna för den återstående delen av försvarsbeslutsperioden. Utskottet påpekar att från svenska utgångspunkter har den säkerhetspolitiska miljön i Nordeuropa och i Sveriges närområde stabiliserats ytterligare jämfört med då det nu gällande försvarsbeslutet fattades år 1992.
Försvarsutskottet framhåller att det för att nå de ekonomisk-politiska målen är nödvändigt att föra en långsiktigt stram finanspolitik, varför det uppfattas som naturligt att riksdagen nu uttalar sig för en långsiktig utgiftsnivå även inom försvarspolitikens område. Detta skapar bättre planeringsförutsättningar för regeringen och myndigheterna, bl.a. inför arbetet med att utarbeta ett förslag till ett nytt långsiktigt försvarsbeslut 1996. Försvarsutskottet anser samtidigt, i likhet med regeringen, att den ytterligare utgiftsminskning som är regeringens nuvarande inriktning måste harmoniera med då aktuella bedömningar av det säkerhetspolitiska lägets utveckling. Omfattning och inriktning av den långsiktiga utgiftssänkningen inom försvarets område beslutas således slutligen först 1996.
Försvarsutskottet hänvisar till att inriktningen av arbetet inför nästa försvarsbeslut, enligt regeringen, är att detta måste bli föremål för överläggningar mellan riksdagspartierna. Försvarsutskottet förutsätter att samtliga partier ges tillfälle att delta i beredningsarbetet inför beslutet. Formerna för detta deltagande bör enligt utskottets mening behandlas i de överläggningar mellan riksdagspartierna som nu pågår. Något uttalande i ärendet från riksdagen behövs därför inte.
Som framgått av det anförda har försvarsutskottets inget att erinra mot propositionens förslag till utgiftsbegränsningar inom Försvarsdepartementets område. Motion Fi8 (m) yrkandena 1 och 2 avstyrks därmed.
Finansutskottet delar försvarsutskottets uppfattning och avstyrker således motion Fi8 (m) yrkandena 1 och 2.
Finansutskottet ser vidare ingen anledning att för närvarande genomföra de mer långtgående besparingarna på Försvarsdepartementets område som föreslås i Fi4 (v) och Fi5 (mp), utan utskottet vill hänvisa dels till partiöverläggningarna på området, dels till vad regeringen angivit angående överväganden av eventuellt ytterligare besparingar i samband med nästa försvarsbeslut. Finansutskottet avstyrker därför även motionerna Fi4 (v) yrkande 6 och Fi5 (mp) yrkande 32.
Besparingar inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde
Propositionen anger (avsnitt 5.2.1) att besparingsbetinget på 300 miljoner kronor inom Jordbruksdepartementets område uppfylls dels genom successiv neddragning av statens stöd till avbytarverksamheten med 100 miljoner kronor, dels genom minskad beredskapslagring av livsmedel m.m. med 200 miljoner kronor. Besparingarna kommer att genomföras budgetåret 1995/96.
I motion Fi2 (c) yrkas avslag på regeringens förslag till nedskärning av stödet till avbytarverksamheten (yrkande 47). Enligt motionärernas uppfattning är detta ytterligare ett exempel på hur den nuvarande regeringen på olika sätt försöker försvåra villkoren för jordbrukarna.
I motion Fi5 (mp) anförs att avbytarverksamheten är mycket viktig, eftersom den är en förutsättning för att semester och andra ledigheter skall kunna tas ut av lantbrukare med djurhållning. Mot denna bakgrund yrkar motionärerna att avbytarverksamheten skall bibehållas inom lantbruket (yrkande 37).
I motion Fi7 (kds) anförs att avbytarverksamheten innebär en stor trygghet för lantbrukare vilken är svår att vara förutan. Motionärerna menar att avbytarverksamheten för en mjölkbonde helt enkelt är nödvändig för att möjliggöra ett normalt liv. Motionärerna avvisar således regeringens neddragning av statens stöd till avbytarverksamheten.
Finansutskottet anser också att avbytarverksamheten för lantbrukare är viktig för att underlätta denna grupps arbetsvillkor. Finansutskottet ser det emellertid inte som självklart att denna verksamhet måste finansieras av staten. Det rådande allvarliga statsfinansiella läget kräver att nedskärningar görs inom alla områden. Mot bakgrund av detta och att denna fråga närmare kommer att prövas i samband med budgetpropositionen avstyrker finansutskottet motionerna Fi2 (c) yrkande 47, Fi5 (mp) yrkande 37 och Fi7 (kds).
Alternativ besparing inom bostadssektorn
Räntebidrag och fastighetsskatt
I propositionen (avsnitt 8.7) föreslås att den år 1993 beslutade höjningen av den garanterade räntenivån för vissa räntesubventioner inom bostadssektorn inte skall fullföljas. Den budgetförstärkning på ytterligare 2,5 miljarder kronor som 1993 års beslut skulle medföra bör enligt regeringens uppfattning i stället tas ut genom att fastighetsskatten höjs från 1,5 % till 1,7 % fr.o.m. beskattningsåret 1996.
Regeringen anför som skäl för sitt förslag att riksdagens beslut år 1993 innebär att endast den del av det svenska bostadsbeståndet som redan har de högsta kapitalkostnaderna får bidra till att stärka statsfinanserna. Förslaget om att i stället höja fastighetsskatten innebär att bostadssektorns bidrag till saneringen av statsfinanserna kommer att fördelas jämnare mellan olika typer av bostäder.
I motion Fi1 (m) yrkas avslag på regeringens förslag att höja fastighetsskatten från 1,5 % till 1,7 % (yrkande 30). Motionärerna framhåller att det långsiktiga målet beträffande fastighetsskatten måste vara att den skall avskaffas när statsfinansiellt utrymme kan skapas. Motionärerna yrkar också avslag på regeringens förslag om att inte genomföra den extra höjningen av garanterad ränta 1995 och 1996 (yrkande 31).
I motion Fi2 (c) yrkas avslag på regeringens förslag att höja fastighetsskatten (yrkande 26 samt 45 i denna del). Motionärerna menar att någon generell höjning av fastighetsskatten inte bör ske nu samt att beslutade höjningar av den garanterade räntan bör ligga fast. Motionärerna anser vidare att statens subvention av boendet bör begränsas samt att ett utredningarbete igångsätts som innebär att förslag snarast kan föreläggas riksdagen om avskaffande av räntebidragen vid nyproduktion och ombyggnad (yrkande 45 i denna del).
I motion Fi5 (mp) framhålls att en viktig förutsättning för en väl fungerande ekonomi är att priset för en vara eller en produkt speglar de faktiska eller samhällsekonomiska kostnaderna på ett rimligt sätt. Enligt motionärerna har de omfattande generella bostadssubventionerna gjort att kostnaderna för boendet blivit mycket höga utan att brukarna märkt det. Därigenom har en omfattande efterfrågan på bostäder kunnat hållas vid liv av människor som egentligen aldrig haft råd att efterfråga dem. Det är enligt motionärernas mening därför angeläget att avvecklingen av de generella bostadssubventionerna fortsätter (yrkande 19). Samtidigt föreslås att bostadsbidragen successivt bör höjas för att de som har det sämre ställt inte skall råka illa ut (yrkande 20).
Bostadsutskottet erinrar om bakgrunden till de av regeringen framlagda förslagen. Som en del i en s.k. krisuppgörelse hösten 1992 mellan den dåvarande regeringen och den socialdemokratiska oppositionen ingick att bostadssektorn skulle bidra med 3 miljarder kronor som ett led i arbetet med att sanera de statliga finanserna. Det förutsattes därvid att en kostnadsutjämning skulle eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i beståndet av bostäder. Sedermera lade regeringen fram förslag om att besparingen enbart skulle tas ut i den del av bostadsbeståndet som uppbär räntebidrag. Riksdagens majoritet (m, fp, c, kds, nyd) fattade därefter beslut om att en extra höjning av den garanterade räntan skulle genomföras under tre år. Socialdemokraterna motsatte sig detta beslut. I olika sammanhang anförde minoriteten att alla bostäder och upplåtelseformer måste vara med och bära sin del av bördan och att tidpunkten för besparingen borde skjutas fram.
Bostadsutskottet konstaterar att de av regeringen nu framlagda förslagen bättre än riksdagens tidigare beslut uppfyller kravet på en rättvis fördelning av besparingen över bostadsbeståndet. En fastighetsskattehöjning påverkar alla bostäder utom de allra nyaste som under en period är skattebefriade. Förslaget innebär vidare att besparingen i tiden blir något senarelagd eftersom skattehöjningen föreslås gälla först fr.o.m. beskattningsåret 1996.
Bostadsutskottet menar att förslagen sammantaget bör förbättra situationen för de bostäder som är producerade kring år 1990 och som i många fall har mycket höga kapitalkostnader, även utan den extra belastning som skulle blivit följden om riksdagens tidigare beslut hade fullföljts. Vidare hänvisar utskottet till vad som framhålls i propositionen, nämligen att regeringsförslagen i sig dock inte innebär någon lösning av problemen på bostads- och bostadskreditmarknaden, utan endast att de något kan mildras för de mest utsatta årgångarna. Det finns därför även fortsättningsvis starka skäl att ägna stor uppmärksamhet åt hur de akuta problemen i delar av bostadsbeståndet skall lösas.
Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker bostadsutskottet regeringens förslag om en fastighetsskattehöjning till 1,7 % fr.o.m. år 1996 kopplat till att de tidigare beslutade extra höjningarna av den garanterade räntan år 1995 och 1996 inte genomförs. Motionerna Fi1 (m) yrkandena 30 och 31 samt Fi2 (c) yrkandena 26 och 45 avstyrks.
Bostadsutskottet konstaterar att den i Miljöpartiets motion behandlade frågan avser den grundläggande utformningen av statens stöd till boendet. Förslaget inkluderar sålunda både utformningen av det generella finansieringssystemet och det individuella bostadsstödet. En parlamentarisk utredning om den framtida bostadsfinansieringen kommer inom kort att tillsättas. I denna utredning får det anses naturligt att behandla de frågor som tas upp i motion Fi5 (mp) yrkandena 19 och 20, varför motionsyrkandena avstyrks.
Skatteutskottet anför att bakgrunden till regeringens förslag är att 1993 års beslut orsakat stora problem för många bostäder som byggts eller renoverats under senare år. Särskilt påtagliga är problemen för många bostadsrättsföreningar och mindre hyreshusägare. I det ränteläge som nu råder riskerar man ett stort antal konkurser. Det förslag som regeringen lägger fram bidrar till att lösa dessa problem. Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 30 och Fi2 (c) yrkande 26.
Finansutskottet har från sina utgångspunkter ingen annan uppfattning än bostadsutskottet och skatteutskottet, varför regeringens förslag i denna del tillstyrks. Finansutskottet avstyrker därmed motionerna Fi1 (m) yrkandena 30 och 31, Fi2 (c) yrkandena 26 och 45 samt Fi5 (mp) yrkandena 19 och 20.
Fastighetstaxeringar
I motion Fi5 (mp) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om rullande fastighetstaxering (yrkande 21). Motionärerna yrkar också att regeringen skall göra en översyn av fastighetstaxeringen så att miljöförbättringar inte leder till höjt taxeringsvärde för fastigheten i fråga (yrkande 22).
Skatteutskottet konstaterar att yrkandena i motion Fi5 rör fastighetstaxeringsfrågor som utskottet behandlar med anledning av proposition 53. Skatteutskottet finner inte att dessa frågor har sådant samband med proposition 25 att motionen i dessa delar nu bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Skatteutskottet avstyrker därför dessa yrkanden.
Finansutskottet gör för sin del ingen annan bedömning än skatteutskottet, varför motion Fi5 (mp) yrkandena 21 och 22 avslås.
Utskottets sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar
Bred enighet råder om nödvändigheten av att sanera de statliga finanserna och att snabbt komma till rätta med den växande statsskulden. Stora skillnader föreligger emellertid i synen på hur detta skall åstadkommas. Medan de fyra tidigare regeringspartierna alltjämt håller fast vid vagt utformade besparingsplaner, vars tyngdpunkt ligger mot slutet av detta decennium, presenterar den nya regeringen ett fyraårigt besparingsprogram med konkreta förslag som väntas förstärka den offentliga sektorns finanser med 57,1 miljarder kronor år 1998. Dessutom aviseras ett nytt besparingsprogram på ytterligare 20 miljarder kronor som kommer att redovisas i nästa års budgetproposition.
Målet för regeringens ekonomiska politik är att åstadkomma en varaktig och uthållig tillväxt, en ökad sysselsättning och en minskad arbetslöshet. Det är bara genom att sätta hela folket i arbete som vi kan klara både offentligt finansierad välfärd och tillräckliga privata inkomster och förhindra växande klyftor. Regeringens nu presenterade förslag får ett mycket snabbt genomslag på statsfinanserna när många av de skattesänkningar som den tidigare regeringen lyckats genomdriva återtas och de principer som låg till grund för 1990 års skattereform på nytt skjuts i förgrunden. Dessa principer var enkelhet, likformighet och rättvisa. Redan budgetåret 1995/96 (12 mån) väntas förslagen i propositionen bidra till att de offentliga finanserna stärks med närmare 30 miljarder kronor, varav merparten är en följd av ändrade skatter och avgifter. Enligt propositionen bör man i framtiden undvika mer betydande skattehöjningar, och i överensstämmelse med detta synsätt kommer nästa steg i saneringsprogrammet i huvudsak att inriktas på besparingar.
De tidigare regeringspartierna motsätter sig i varierande grad regeringens förslag till budgetförstärkningar. Längst i det avseendet går Kristdemokraterna som genom sitt generella avslagsyrkande på propositionen motsätter sig alla delar av regeringens förslag. Förutom allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och riktlinjer för besparingar lägger partiet fram endast tre konkreta förslag, vilka har det gemensamt att de leder till en försvagning av de offentliga finanserna.
De riktlinjer för budgetpolitiken som de fyra tidigare regeringspartierna för fram utgår från de principer som styrde besparingsarbetet under den förra mandatperioden. Budgetpolitiken var då alltför svag vilket bidrog till att statens finanser försämrades dramatiskt och angelägna utgifter inom olika välfärdsområden trängdes undan. Som skatteutskottet påpekar i sitt yttrande har den borgerliga regeringens skattepolitik försämrat ekonomins funktionssätt och undergrävt statsfinanserna genom en systematisk överföring av inkomster och förmögenheter till kapitalägare och till företagare och andra med höga inkomster.
Det handlar inte om ett val mellan att sanera statsfinanserna och att pressa tillbaka arbetslösheten. Båda problemen måste klaras samtidigt. Saneringen av statsfinanserna skapar förutsättningar för en lösning på sysselsättningsproblemet. Lösningen på sysselsättningsproblemet måste bidra till saneringen av statsfinanserna.
Finansutskottet har i de föregående avsnitten tagit ställning till de olika delarna i regeringens förslag till saneringsprogram. Med vissa smärre jämkningar har utskottet därvid biträtt förslagen. Även sett som en helhet framstår de av regeringen föreslagna skattehöjningarna och besparingarna som väl avvägda. I rådande statsfinansiella läge gäller det att snabbt begränsa de stora underskotten. Skattehöjningarna och utgiftsbegränsningarna måste därvid vara av sådan omfattning att de ger en direkt och påtaglig förstärkning av budgeten. Samtidigt får de inte vara så långtgående att de bryter nuvarande konjunkturuppgång. Regeringens förslag tillgodoser dessa krav.
Som tidigare nämnts räknar regeringen med att saneringsprogrammet kommer att stärka de offentliga finanserna med 57,1 miljarder kronor år 1998 och med 29,8 miljarder kronor under budgetåret 1995/96 (12 mån). Dessa nivåer påverkas i endast begränsad utsträckning av de jämkningar utskottet tidigare förordat i regeringens förslag.
Utskottet har sålunda föreslagit att avgiftsunderlaget för egenavgifter skall räknas upp på samma sätt som pensionsgrundande inkomst, dvs. med 7,5 oreducerade "basbelopp" i stället för 7,5 reducerade basbelopp. Som en följd härav beräknas den offentliga sektorns inkomster öka med netto 212 miljoner kronor år 1998. På statsbudgeten under budgetåret 1995/96 (12 mån) kan nettotillskottet beräknas till drygt 60 miljoner kronor.
Av betydelse i detta sammanhang är också att finansutskottet tillstyrkt arbetsmarknadsutskottets förslag att inte nu avveckla akademikerpraktiken. Om denna åtgärd behålls på nuvarande nivå under första halvåret 1995 kan merbelastningen under innevarande budgetår grovt uppskattas till 40 miljoner kronor. När akademikerpraktiken avvecklas bortfaller denna merutgift och den varaktiga budgeteffekten begränsas till ränteeffekten av merbelastningen.
Finansutskottet har också biträtt arbetsmarknadsutskottets förslag om en ventil i regelsystemet för ungdomsintroduktion för arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar. Denna ventil har tillkommit bl.a. därför att arbetsmarknadsutskottet befarar att man annars inte når upp till det åsyftade antalet platser för denna stödform. Den föreslagna förändringen bör därmed inte leda till någon merbelastning av betydelse.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till inriktning och omfattning av besparingar och inkomstförstärkningar samt avstyrker i motsvarande del motionerna Fi1--Fi3 samt Fi5 och Fi6. Enligt utskottets mening bör riksdagen sålunda avslå motionerna Fi1 (m) yrkande 2, Fi2 (c) yrkandena 8, 44 och 55, Fi3 (fp) yrkande 17, Fi5 (mp) yrkandena 3--5 samt Fi6 (kds) yrkande 3.
Övriga frågor
Konvergensprogram
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi1 att riksdagen skall begära att regeringen skyndsamt utarbetar ett konvergensprogram i enlighet med den europeiska och monetära unionens (EMU) krav och underställer riksdagen ett förslag till sådant program (yrkande 46).
Finansutskottet har i ett yttrande till utrikesutskottet nyligen berört denna fråga (1994/95:FiU1y). Utskottet erinrade i det sammanhanget om att det finns riktlinjer angivna för hur ett konvergensprogram bör utformas. Ett sådant program skall följas upp och revideras en gång per år. Det skall sträcka sig fram till 1996, och gärna längre, om inte konvergenskravet för budgetunderskottet (högst 3 % av BNP) förutses bli uppnått till dess. Konvergensprogrammet skall vidare innehålla prognoser och mål för tillväxt, räntor, inflation, budgetunderskott och offentlig skuldkvot. Det skall framgå vad som är mål och antaganden resp. bedömda resultat. Programmet skall innehålla en redovisning av de åtgärder som är nödvändiga för att konvergenskraven skall uppfyllas.
I riktlinjerna sägs också att konvergensprogrammen bör presenteras offentligt om de skall kunna fungera som trovärdiga åtaganden av medlemsländernas regeringar. Flera länder gör så att man redovisar de program man redan har utarbetat för inhemska politiska syften. Det finns dock länder som inte offentliggjort sina program.
Finansutskottet förutsätter att det svenska konvergensprogrammet kommer att offentliggöras och redovisas för riksdagen. Utskottet anser inte att något riksdagsinitiativ är erforderligt i denna fråga.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Fi1 (m) yrkande 46.
Återbetalningsprogram för banksektorn
I motion Fi2 (c) begärs ett förslag om en återbetalningsplan för utgivet stöd till banksektorn (yrkande 54). Motionärerna anser att åtgärder bör vidtas så att kostnaderna för bankkrisen kan minimeras för skattebetalarna. Staten bör sålunda se till att de ca 60 miljarder kronor som bankkrisen kostat i direkta bidrag och garantier återbetalas. Enligt motionärerna kan detta till en del ske genom att Nordbanken privatiseras. De anser vidare att det bör prövas om en bankgarantiavgift kan införas, med innebörd att en särskild avgift tas ut på utestående garantier.
Enligt näringsutskottets uppfattning är det viktigt att så mycket som möjligt av bankstödet kan återvinnas till staten. Detta är väsentligt av statsfinansiella skäl men också med hänsyn till tilltron till det sätt på vilket statsmakterna har hanterat bankkrisen.
Det främsta sättet på vilket staten kan återvinna kostnader för bankstödet är genom försäljning av statens aktier i Nordbanken och genom försäljning av tillgångar hos Securum och Retriva. Riksdagen har bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i Nordbanken. Detsamma gäller statens ägande i Securum och Retriva. Beredskapen inom Bankstödsnämnden och Nordbanken för att verkställa en försäljning av Nordbanken är god.
Vad gäller förslaget i motion Fi2 (c) om att införa en bankgarantiavgift framhåller näringsutskottet att den gällande lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut föreskriver att en sådan avgift skall tas ut. Garantiavgifterna kan dock endast beräknas utgöra ett mindre tillskott till återvinningen av bankstödet.
Näringsutskottet delar sammanfattningsvis motionärernas åsikt att staten bör eftersträva att återvinna så mycket som möjligt av bankstödet. Däremot anser utskottet inte att en begäran från riksdagens sida om en återbetalningsplan skulle ha någon större effekt härvidlag. I stället är det, enligt näringsutskottets mening, nödvändigt att regeringen i budgetpropositionen eller i annat sammanhang för riksdagen redovisar de åtgärder som vidtagits och som planeras för återvinning av bankstödet. Med det anförda avstyrker näringsutskottet motionen.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och vill särskilt understryka vikten av att detta sker för att medborgarna skall ha tilltro till statsmakternas hantering av bankkrisen. Utskottet avstyrker därmed motion Fi2 (c) yrkande 54.
3. Utskottet
Utskottet konstaterar att hänsyn till läget i den svenska ekonomin, och inte minst då det statsfinansiella läget, nödvändiggör kraftfulla besparingsåtgärder på en rad områden.
Utskottet är av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av biståndet, utöver de regeringen föreslagit, ej bör ifrågakomma. Samtidigt vill utskottet påpeka att målet för stabiliseringspolitiken bl.a. är att den svenska kronan skall bli starkare. Uppnås detta mål kan resultatet bli att biståndseffekten ökar även om biståndsramen ligger fast med oförändrat belopp.
Regeringens mål är att, så snart Sveriges ekonomi så tillåter, successivt återgå till ett u-landsbistånd som motsvarar 1 % av BNI.
Utskottet menar att kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör prioriteras. Det är dock inte möjligt att på förhand säga när detta låter sig göra.
Utskottet konstaterar att riksdagen inför varje budgetår under den aktuella perioden bl.a. har att ta ställning till de anslagsmässiga konsekvenserna av den i den nu aktuella propositionen föreslagna inriktningen och omfattningen av utgiftsbegränsningarna, till hur de kommer att fördelas "inom anslagen för säkerhet" samt till hur de i propositionen förutskickade effektiviseringsåtgärderna genom samordning föreslås komma att bli genomförda. Utskottet utgår från att den i propositionen angivna biståndsramen justeras med hänsyn till att ett av budgetåren under perioden kommer att uppgå till 18 månader.
Utskottet har under rådande omständigheter ingen invändning mot att ytterligare avräkning sker med 300 miljoner kronor avseende asylkostnader.
Mot bakgrund av det sagda tillstyrker utskottet propositionens förslag avseende besparingarnas inriktning och omfattning vad avser utskottets beredningsområde. Utskottet anser att motion Fi14 (s) kan besvaras med det ovan anförda. Samtidigt menar utskottet att motionerna Fi1 (m), yrkande 2 (delvis), Fi2 (c), yrkande 19, Fi3 (fp), yrkande 11, Fi4 (v), yrkande 6 (delvis), Fi5 (mp), yrkandena 29 och 30, samt Fi6 (kds), yrkande 3 (delvis), bör avstyrkas.
Stockholm den 1 december 1994
På utrikesutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Viola Furubjelke (s), Helena Nilsson (c), Kristina Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Anneli Hulthén (s), Per Gahrton (mp), Ingrid Näslund (kds), Lena Klevenås (s), Urban Ahlin (s) och Percy Liedholm (m).
4. Avvikande mening
Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Per Gahrton (mp) och Ingrid Näslund (kds) anser att utskottets yttrande under rubriken 3. Utskottet bort ha följande lydelse.
Utskottet är av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av biståndet ej bör ifrågakomma.
Kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör prioriteras.
Att avsätta 1% av BNI till internationellt utvecklingssamarbete är ett moraliskt åtagande gentemot de fattiga länderna. Det är en fråga av stor internationell betydelse och en tydlig signal till andra i-länder om vårt gemensamma ansvar för tredje världens utveckling. Att nå tillbaka till enprocentsmålet måste ses som en högt prioriterad reform inom Sveriges u-landspolitik.
Valutakrisen i september 1992 ställde Sverige i en både dramatisk och unik situation. Den krisuppgörelse mellan den borgerliga regeringen och Socialdemokraterna som då träffades innehöll både skattehöjningar och utgiftsnedskärningar på de allra flesta områden, även biståndet. Syftet var att rädda Sveriges ekonomi och därmed basen för både välfärd och bistånd. För biståndets del måste detta ses som en engångsföreteelse som inte får upprepas. I stället måste den successiva ökningen av biståndsanslaget som därefter inleddes fortsätta så att enprocentsmålet upprättas inom en femårsperiod.
Utskottet ställer sig således inte bakom bakom förslaget att frysa biståndet på nuvarande nivå och avslår vidare propositionens förslag avseende överföring av 300 miljoner kronor från biståndet till asylkostnader.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att propositionen i denna del samt motionerna Fi1 (m) och Fi14 (s) bör avstyrkas. Utskottet tillstyrker motionerna Fi2 (c) yrkande 19, Fi3 (fp) yrkande 11, Fi4 (v) yrkande 6 (delvis), Fi5 (mp) yrkandena 29 och 30 samt Fi6 (kds) yrkande 3 (delvis).
5. Särskilt yttrande
Margaretha af Ugglas, Göran Lennmarker, Inger Koch och Percy Liedholm, alla (m) anför:
I fråga om biståndsramarna har vi ingen annan mening än den som redovisas av utskottet.
Däremot är det svårare att se hur en besparing på utgifterna för invandring m.m. med minst 760 miljoner kronor kan utlovas med hänsyn till att antalet asylsökande flyktingar inte kan förutses och att regelsystemet dessutom först skall bli föremål för utredning.
Planerna på försvarets område är än mer oklara. Det förutskickas utgiftsbegränsningar på 2 miljarder kronor senast 1988 och -- om det säkerhetspolitiska läget medger det -- ytterligare minst 2 miljarder under perioden 1997--2001. Rimligen borde det inskjutna villkoret gälla hela den planerade neddragningen. Oavsett detta finns det i propositionen inget som antyder besparingar på försvaret i närtid. Vi utgår ifrån att inga fler ändringar görs i gällande försvarsbeslut.
Försvarsutskottets yttrande 1994/95:FöU2y Bilaga 6 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 17 november 1994 beslutat bereda samtliga övriga utskott tillfälle att senast den 1 december 1994 avge yttrande över proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte eventuella motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Propositionen
I propositionen redovisar regeringen sin syn på den ekonomiska politikens inriktning under de närmaste åren. Uppgiften för den ekonomiska politiken är nu att sanera statsfinanserna i syfte att åstadkomma en varaktig och uthållig tillväxt, en ökad sysselsättning och en minskad arbetslöshet.
Nyckeln till att föra Sverige ur den nuvarande ekonomiska krisen till en uthållig ekonomisk tillväxt och stigande sysselsättning är en ekonomisk politik som sanerar statsfinanserna. Den alarmerande ökningen av statsskulden de senaste åren har allvarligt försvagat Sveriges ekonomi och gjort den mycket sårbar för störningar och konjunktursvängningar.
Regeringen anser att den ekonomiska politiken måste läggas om så snart som möjligt. Avgörande är härvid en kraftfull sanering av statsfinanserna. Som ett led att åstadkomma de budgetförstärkningar som enligt regeringens mening är nödvändiga föreslås bl.a. ett antal åtgärder på statsbudgetens utgiftssida.
Säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitikens områden skall effektiviseras genom ökad samordning. Regeringen föreslår utgiftsbegränsningar inom dessa områden på sammantaget 3 060 miljoner kronor med full besparingseffekt senast 1998.
Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen att det vidtas utgiftsbegränsningar om 2 000 miljoner kronor som skall uppnås senast 1998. De anslagsmässiga konsekvenserna för budgetåret 1995/96 kommer att redovisas i budgetpropositionen 1995.
Regeringens inriktning är vidare att, om det säkerhetspolitiska läget tillåter det, det försvarsbeslut som fattas hösten 1996 och som omfattar perioden 1997--2001, skall leda fram till ytterligare besparingar om minst 2 000 miljoner kronor. Regeringen anser vidare att nästa försvarsbeslut måste bli föremål för överläggningar mellan riksdagspartierna.
Inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde anser regeringen att lagringsmålen för beredskapslagring av livsmedel m.m. kan sänkas för det fall att möjligheterna till en säker import ökar. Mot bakgrund av de väntade effekterna på importen vid ett närmare samarbete med länder inom Europa, anser regeringen att beredskapslagringen kan minskas väsentligt. Den sammanlagda besparingen inom detta område bör enligt regeringen uppgå till 200 miljoner kronor. Härutöver förväntas en utförsäljning av delar av beredskapslagren kunna ge en inkomst på 750 miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma till frågan i budgetpropositionen.
Motionerna
I partimotion Fi1 (m) anförs att det villkor som regeringen givit beträffande de långsiktiga utgiftsbegränsningarna -- dvs. om det säkerhetspolitiska läget medger det -- även borde gälla hela den planerade neddragningen. Motionärerna utgår från att inga fler ändringar görs i gällande försvarsbeslut. Motionärerna förutsätter vidare att förberedelserna för nästa försvarsbeslut sker inom ramen för en parlamentarisk försvarskommitté.
I kommittémotion Fi8 (m) finner motionärerna det otillfredsställande att regeringen begär godkännande av riksdagen av den föreslagna utgiftsminskningen samtidigt som överläggningar utan riksdagens insyn pågår vad gäller konsekvenserna under innevarande försvarsbeslutsperiod. Ännu allvarligare sägs det vara att regeringen föreslår besparingsmål och därpå följande ospecificerade förändringar helt utan att motivera dessa förslag annnat än statsfinansiellt. Regeringens målsättning för nedskärningarna 1998--2001 är enligt motionärerna taget ur luften, eftersom den inte föregåtts av den säkerhetspolitiska analys som krävs för ett sådant ställningstagande och bör därför avslås av riksdagen. Vidare anser motionärerna att försvarsbeslutet 1996 måste föregås av långt mer omfattande förberedelser än de partiledaröverläggningar som aviserats. Försvarsministerns uttalade ambition att redan i mars nästa år kunna lägga fram ett förslag om den övergripande inriktningen av och de ekonomiska ramarna för nästa försvarsbeslut är enligt motionärerna orealistiskt. Att opåkallat tvinga fram ett beslut som låser försvaret fram till år 2001 innan vi format en nationell handlingslinje i de säkerhetspolitiska frågorna, inte minst i EU-perspektivet, vore enligt motionärernas mening både förhastat och olyckligt.
I partimotion Fi2 (c) framhålls att försvarskostnaderna kan minskas i samband med nästa försvarsbeslut. Omstruktureringar inom totalförsvaret skall kunna leda till att kostnaderna kan minskas med 10 % fram till år 1999, dvs. med 4 miljarder kronor. Motionärerna vill dock understryka att denna förändring förutsätter en stabil säkerhetspolitisk situation i vår del av världen vid genomförandetidpunkten. Detta bör ges regeringen till känna. Motionärerna kan acceptera att minska kostnaderna med 200 miljoner kronor för beredskapslagring av livsmedel m.m.
I partimotion Fi3 (fp) framhålls att flera av regeringens besparingsförslag inte är konkreta. Huruvida de föreslagna besparingarna faktiskt är möjliga och acceptabla kan motionärerna inte bedöma förrän konkreta åtgärder presenterats.
I partimotion Fi4 (v) framhålls att Sveriges säkerhet i första hand inte värnas av det militära försvaret utan genom insatser som förebygger konflikter. Vänsterpartiet accepterar därför den av regeringen föreslagna ramen för besparingar inom säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitikens områden. Hela den föreslagna besparingen bör dock belasta försvaret.
I partimotion Fi5 (mp) anser motionärerna att de föreslagna besparingarna inom försvarsanslagen är bra, men otillräckliga. Motionärerna anser att försvarsanslagen skall minskas med 8 miljarder kronor till år 1998.
I partimotion Fi6 (kds) räknar motionärerna med 2 miljarder kronor i besparingar inom försvarets område till år 1998.
Försvarsutskottet
Behovet av en sanering av statens finanser är enligt utskottets mening uppenbart. Utgiftsbesparingar inom statsbudgeten för att minska budgetsaldot och därmed stabilisera ökningen av statsskulden är nödvändiga åtgärder inom den ekonomiska politiken för att åstadkomma förutsättningar för en varaktig och uthållig tillväxt, en ökad sysselsättning och en minskad arbetslöshet.
I motion Fi8 (m) yrkande 1, hemställer motionärerna att riksdagen avslår regeringens förslag till inrikting och omfattning av besparingar inom Försvarsdepartementets område. Utskottet erinrar om att utgifterna för totalförsvarsändamål utgör betydande delar av den statliga konsumtionen. Utskottet anser det därför naturligt att även försvarsutgifterna begränsas jämfört med tidigare fattade beslut. Sveriges ekonomisk-politiska situation är sådan, att utskottet anser det motiverat att ompröva de finansiella förutsättningarna för den återstående delen av försvarsbeslutsperioden.
Den säkerhetspolitiska miljön i Nordeuropa och i Sveriges närområde har enligt utskottets mening, från svenska utgångspunkter, stabiliserats ytterligare jämfört med då det nu gällande försvarsbeslutet fattades år 1992. Bl.a. har förhandlingarna om återdragande av de ryska trupperna från de baltiska staterna slutförts och trupperna har hösten 1994 återvänt till Ryssland. Vidare har under hösten såväl Finland som Sverige med folkomröstningar bekräftat sitt respektive inträde som medlem i EU från januari 1995. Detta underlättar ytterligare de besparingar som föreslås inom Försvarsdepartementets område.
För att nå de ekonomisk-politiska målen är det nödvändigt att föra en långsiktigt stram finanspolitik. Långsiktigheten skapar bättre planeringsförutsättningar för regeringen och myndigheterna, bl.a. inför arbetet med att utarbeta ett förslag till ett nytt långsiktigt försvarsbeslut 1996. Utskottet anser samtidigt, i likhet med regeringen, att den ytterligare utgiftsminskning som är regeringens nuvarande inriktning, måste harmoniera med då aktuella bedömningar av det säkerhetspolitiska lägets utveckling.
När det gäller formerna för att förbereda nästa försvarsbeslut anser motionärerna i såväl partimotion Fi1 (m) som i kommittémotion Fi8 (m) yrkande 2, att detta underlag bör tas fram i en parlamentarisk försvarskommitté. Regeringen betonar att inriktningen av arbetet inför nästa försvarsbeslut är, att detta måste bli föremål för överläggningar mellan riksdagspartierna. Utskottet förutsätter att samtliga partier ges tillfälle att delta i beredningsarbetet inför beslutet. Formerna för detta deltagande bör liksom ovan nämnda inriktning av arbetet enligt utskottets mening behandlas i de överläggningar mellan riksdagspartierna som nu pågår. Något uttalande i ärendet från riksdagen behövs därför inte.
När det gäller besparingarna inom Jordbruksdepartementets område har utskottet nu ingen annan mening än regeringen beträffande sänkningen av lagringsmålen. Utskottet utgår dock från att frågan om effekterna för Sveriges försörjningsberedskap av ett EU-medlemskap övervägs inför nästa försvarsbeslut.
Som framgått av det anförda har utskottet inget att erinra mot propositionens förslag till utgiftsbegränsningar inom Försvarsdepartementets område. Motion Fi8 (m) bör således inte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 1 december 1994
På utskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund (s), Arne Andersson (m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kds), Jörgen Persson (s) och Erik Arthur Egervärn (c).
Avvikande meningar
1. Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "I motion Fi8 (m) yrkande 1" och slutar med "det säkerhetspolitiska lägets utveckling." bort ha följande lydelse:
I motion Fi8 (m) yrkande 1, hemställer motionärerna att riksdagen avslår regeringens förslag till inriktning och omfattningar av besparingar inom Försvarsdepartementets område.
Såväl omfattning som inriktning är enligt utskottets mening inte tillräckligt preciserade för att utgöra underlag för beslut om neddragningar. Utan att känna konsekvenserna för möjligheterna att genomföra 1992 års försvarsbeslut är det således inte möjligt att bifalla regeringens förslag.
Utskottet menar vidare att tydliga säkerhetspolitiska motiv för i första hand det kortsiktiga besparingsmålet saknas. Den osäkerhet som präglade Sveriges säkerhetspolitiska läge 1992 består i huvudsak alltjämt.
Regeringens långsiktiga inriktning i form av ytterligare 2 miljarder kronor årligen under nästa försvarsbeslutsperiod saknar också tydliga motiv i propositionstexten. Varje större förändring av försvaret måste enligt utskottets mening föregås av en omfattande säkerhetspolitisk analys. Då denna analys ännu inte gjorts är det nu alltför tidigt att fatta beslut om den långsiktiga utgiftsnivån för försvaret. Motion Fi8 (m) bör således bifallas av riksdagen.
2. Annika Nordgren (mp) anser att utskottets yttrande bort ha haft följande lydelse:
I propositionen föreslås att utgifterna inom Försvarsdepartementets område begränsas med 2 miljarder kronor senast år 1998. Dessutom bör 1996 års försvarsbeslut inriktas på att försvarsanslagen under åren 1997--2001 skall begränsas med ytterligare 2 miljarder.
Det statsfinansiella läget är sådant att man måste granska varje del av den offentliga sektorn; därigenom drabbas givetvis även försvarsanslagen. Försvarsutskottet anser att besparingarna som föreslås i proposition 1994/95:25 är bra men otillräckliga. Försvarsanslagen bör minskas med 8 miljarder kronor till år 1998.
För åttonde året i rad minskar världens samlade militärutgifter. FN:s utvecklingsprogram UNDP uppskattar att världens militärutgifter har minskat med cirka 1 000 miljarder dollar under sjuårsperioden 1987--1994.
Av tabellen nedan framgår utgiftsutvecklingen för några stater. Kostnaderna är angivna i miljoner dollar och jämförelsen är gjord i fasta priser.
Stat Rustningskostn Rustningskostn Förändring 1987 1993 1987-1993 ________________________________________________________________
USA 273 661 229 065 -16,3 % Belgien 2 594 1 856 -28,5 % Tyskland 19 838 16 786 -15,5 % Spanien 4 267 3 178 -25,5 % Storbritannien 22 549 19 082 -15,4 % Sverige 4 576 4 809 + 5,0 % Turkiet 2 639 3 887 +46,9 % ________________________________________________________________
Källor:SIPRI:s årsbok 1994 och Försvarsdepartementets statistik
Mest intressant är förstås utvecklingen i det forna Sovjetunionen. Exakta jämförelser är av olika skäl omöjliga att ta fram, men alla är överens om att militärutgifterna i det närmaste har fallit fritt. Enligt bedömningar lade Sovjetunionen år 1985 ner 241 miljarder dollar på sin krigsmakt (IISS: Military Balance 1992--1993). Dagens ryska försvarsmakt uppskattas ha 23 miljarder dollar till sitt förfogande (SIPRI:s årsbok 1994).
Sverige bör satsa på en förebyggande säkerhetspolitik. En stabil demokratisk och ekonomisk utveckling i Ryssland, Baltikum och Polen skulle gynna Sveriges säkerhet. Sedan det kalla krigens slut har 0,27 miljarder använts till bilateralt stöd till utvecklingen i Ryssland. Samtidigt, 1990--1994, har 176 miljarder använts till den svenska försvarsmakten.
En klar majoritet av svenska folket är för en minskning eller frysning av de svenska försvarsutgifterna. Det visar mätningar från Statistiska centralbyrån (SCB). SCB undersöker varje år det svenska folkets vilja att satsa pengar på det militära försvaret. Omkring 1 200 personer tillfrågas om de tycker att försvarsanslagen skall öka, minska eller vara oförändrade. Resultaten från 1994 års mätning visar att 74 % vill minska eller bibehålla försvarsanslagen på nuvarande nivå. De som vill sänka försvarsanslagen är tre gånger fler än de som vill öka dem.
Hur vill svenska folket förändra anslagen till försvaret, i procent 1990--1994.
Anslagen skall: 1990 1991 1992 1993 1994 ____________________________________________________________
vara oförändrade 33,1 35,0 38 39 37 öka 14,7 16,2 12 7 11 minska 35,0 27,8 36 39 37 vet ej 16,0 20,5 13 13 13 ____________________________________________________________
Källa: SCB
Hotbildsbegreppet måste vidgas till att omfatta även miljöhot. Styrande principer skall vara att en bredare folklig förankring skall prioriteras framför satsning på nya, kostsamma försvarsmaterielprojekt. En viktig del av försvaret är ett väl planerat och genomtänkt ekologiskt samhällsbyggande. Hög självförsörjningsgrad, småskalighet och decentralisering leder till att landet blir mindre sårbart och lättare att försvara, och därigenom kan kostnaderna för det militära försvaret minskas.
Samutnyttjande av försvarsorganisationen i fredstid för att möta miljöhot är en viktig del av det kommande försvarsbeslutet. Satsningen på miljövärnsregementen skulle ge ett flexiblare försvar och ett samhällsekonomiskt effektivare utnyttjande av försvaret.
Särskilda yttranden
Erik Arthur Egervärn (c) och Åke Carnerö (kds) anför:
Vi accepterar den i propositionen föreslagna utgiftsminskningen inom försvarssektorn fram t.o.m. år 1998 och inriktningen att -- om det säkerhetspolitiska läget så medger -- genomföra ytterligare besparingar till år 2002. Vi ser dock den aktuella utgiftsminskningen som en ren besparingsåtgärd inom ramen för en nödvändig sanering av statsfinanserna. Att nu anföra säkerhetspolitska motiv för besparingen anser vi inte vara relevant, i synnerhet som propositionen saknar en säkerhetspolitisk analys.
Lennart Rohdin (fp) anför:
Frågan om hur de 2 miljarder kronorna i utgiftsbesparingar till år 1998 skall läggas ut, återkommer riksdagen till i budgetpropositionen 1995/96. För att inte allvarligt riskera den förstärkning av kvaliteten som 1992 års försvarsbeslut innebar är det angeläget att dessa besparingar inte åstadkommes genom att materielanskaffningen avbryts och genom att repetitionsövningar för krigsförbanden inställs. På lång sikt kan besparingar göras genom att den övertunga fredstida produktions- och utbildningsapparaten anpassas till en reducerad och modern krigsorganisation. På kort sikt bör under de närmaste åren bl.a. grundutbildningen minskas liksom nyproduktionen av skyddsrum.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1994/95:SfU6y Bilaga 7 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 17 november 1994 berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte eventuella motioner.
I socialförsäkringsutskottets beredningsområde ingår frågor inom Socialdepartementets verksamhetsområde som tagits upp i propositionens avsnitt 7.3 Begränsad uppräkning av basbeloppet, 7.4. Pris- och följsamhetsindexering av utgående pensionsförmåner, 7.5 Förbättring av det särskilda bostadstillägget till pensionärer (SBTP), 7.6 Förtidspension och sjukförsäkring och 7.7 Omläggning och höjning av allmänna egenavgifter m.m. (hemställanspunkterna 6--10). Partimotionerna Fi1 (m) yrkandena 4--6 och 8--13 , Fi2 (c) yrkandena 9--12 och 14--18, Fi3 (fp) yrkande 8, Fi4 (v) yrkandena 13--16, Fi5 (mp) yrkandena 6--9 och 23 samt Fi6 (kds) yrkandena 1, 4 och 5 anknyter till olika frågor i de nämnda avsnitten. Till avsnittet 7.7 anknyter också fyra motioner som tidigare hänvisats till socialförsäkringsutskottet, nämligen motionerna 1993/94:Sk353 yrkandena 11 och 12, 1993/94:Sf262, 1994/95:Sf4 och 1994/95:Sf6. Utskottet yttrar sig även över dessa motioner och överlämnar dem till finansutskottet för fortsatt behandling.
Inom socialförsäkringsutskottets beredningsområde ligger också frågor om anslag till Vuxenstudiestöd m.m. som tagits upp i propositionen under Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde. Motion Fi1 yrkande 43 berör detta anslag.
I motion Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) har motionärerna tagit upp frågor om flyktingpolitiken (yrkande 8). Motionärerna anför att de accepterar den gemensamma ramen för besparingar inom säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken, men menar att hela den föreslagna besparingen bör belasta försvaret. Några större besparingar på flyktingpolitikens område kan enligt motionärerna inte göras utan att rättssäkerheten åsidosätts.
Enligt utskottets mening kan frågan om hur besparingar inom flyktingpolitiken påverkar rättssäkerheten besvaras först när konkreta förslag till besparingar föreligger. Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandet i denna del.
I motionen tas även upp frågor om tillämpningen av flyktingbegreppet, och utskottet föreslår att motionsyrkandet i denna del överlämnas till socialförsäkringsutskottet för beredning i annat sammanhang.
Utskottet har uppmärksammat att socialförsäkringsutskottets beredningsområde också berörs i några av de aktuella partimotionerna under generella hemställanspunkter om riktlinjer för den ekonomiska politiken. Utskottet kommer inte att närmare gå in på motionerna i dessa delar i yttrandet. Det har också förutskickats att motionärerna återkommer i frågorna under den allmänna motionstiden.
Socialdepartementets verksamhetsområde
Begränsad uppräkning av basbeloppet, pris- och följsamhetsindexering och förbättrat särskilt bostadstillägg till pensionärer
Gällande ordning m.m.
I 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring (AFL) finns bestämmelser om att de beräkningar som anges i lagen skall göras med anknytning till ett basbelopp. Basbeloppet som fastställs av regeringen för varje år utgör 29 700 kronor multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året före det som basbeloppet avser och prisläget i oktober 1989. Därvid skall bortses från de prisförändringar som följer av ändringar av den statliga fastighetsskatten, av indirekta skatter och av räntebidrag inom bostadsbidragssystemet, allt i den mån åtgärderna vidtagits för att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som genomfördes åren 1990 och 1991. Vidare skall bortses från de direkta effekter på prisläget som beror på deprecieringen av den svenska kronan under tiden den 19 november--den 18 december 1992. För år 1994 har basbeloppet fastställts till 35 200 kronor.
I första hand är det storleken av de allmänna pensionsförmånerna som uttrycks i basbelopp, t.ex. folkpensionsförmånerna ålderspension, förtidspension, efterlevandepension, pensionstillskott, vårdbidrag, handikappersättning, särskilt pensionstillägg, hustrutillägg och barntillägg samt tilläggspension. Även vid beräkningen av särskilt bostadstillägg till pensionärer används basbeloppet. Inom ATP-systemet används basbeloppet också för att fastställa pensionsgrundande inkomst (PGI) och beräkna pensionspoäng.
Inkomstrelaterade socialförsäkringsförmåner utges inte på inkomstunderlag över 7,5 basbelopp.
Inom studiestödssystemet beräknas tilldelningen av studiemedlen i basbelopp. Även återbetalningsskyldigheten för studiemedel påverkas av basbeloppet.
Inom det författningsreglerade området används basbeloppet inte enbart för beräkning av socialförsäkrings- och studiestödsförmåner utan också inom skatte- och socialavgiftsområdena liksom inom en rad andra statliga områden. Det används också av kommuner bl.a. för att fastställa socialbidragsbelopp. Vidare används basbeloppet vid beräkning av avtalspensioner på såväl det offentliga som det privata området och inom de s.k. arbetsmarknadsförsäkringarna. Det finns sannolikt också ett flertal andra privata pensionsavtal, t.ex. avtal om garantipension vid förtida avgång, som innehåller basbeloppsanknytningar, liksom privata löneavtal, hyresavtal, köpeavtal m.m.
Basbeloppets utveckling följde t.o.m. år 1980 utvecklingen av konsumentprisindex (KPI). Denna följsamhet bröts av besparingsskäl vid fastställande av basbeloppet fr.o.m. år 1981. Därvid bortsågs från den påverkan som indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser hade på KPI, sedan subventioner tillagts (se prop. 1980/81:20 och SfU 1980/81:14). Den tidigare följsamheten till KPI återställdes vid fastställande av basbeloppet för år 1984, men samtidigt fastställdes basbeloppet med bortseende från effekterna på KPI av devalveringen i oktober 1982 intill oktober 1983 (se prop. 1983/84:40 och SfU 1983/84:10). Till följd av skatteomläggningen åren 1990 och 1991 ändrades beräkningen av basbeloppet ånyo fr.o.m. år 1991 för att den inte skulle påverkas av prisförändringarna som följde av de ändringar av den statliga fastighetsskatten, indirekta skatter och räntebidrag inom bostadsbidragssystemet som vidtogs för att finansiera sänkningen av den statliga inkomstskatten de nämnda åren (se prop. 1989/90:52 och SfU8). På grund av deprecieringen av den svenska kronan hösten 1992 gjordes ytterligare en ändring vid fastställande av basbeloppet fr.o.m. år 1994. Ändringen innebar att man skulle bortse från effekterna av deprecieringen under tiden 19 november--18 december 1992 (se prop. 1993/94:37 och SfU8).
För att bromsa uppräkningen av pensionerna infördes fr.o.m. år 1993 en särskild regel om att basbeloppet skall minskas med 2 % vid beräkning av vissa angivna pensionsförmåner. Vårdbidrag, handikappersättning och särskilt pensionstillägg berörs inte av minskningsregeln (se prop. 1992/93:116 och SfU9).
I proposition 1993/94:250 om ett reformerat pensionssystem föreslogs att pris- och följsamhetsindexering skall införas för ålderspensioner som beräknas helt eller delvis enligt nuvarande regler. Under den fortsatta beredningen av reformen fick avgöras vilken norm som skall väljas för indexeringen och tidpunkten för ikraftträdande. I propositionen erinrades om att Pensionsarbetsgruppen hade föreslagit att indexeringen skulle göras med utgångspunkt från en norm om 1,5 % årlig realtillväxt samt redovisat förslag om att indexeringen skall tillämpas fr.o.m. år 2001.
Särskilt kommunalt bostadstillägg kan sedan år 1992 betalas ut till en pensionär som uppbär kommunalt bostadstillägg och vars inkomster efter avdrag för en skälig bostadskostnad understiger en skälig levnadsnivå motsvarande 116 % av basbeloppet för ogift pensionär. Enligt beslut vid föregående riksmöte (prop. 1993/94:173, SfU16) ersätts fr.o.m. år 1995 de nuvarande kommunala bostadstilläggen till pensionärer med ett statligt bostadstillägg till pensionärer (BTP). Förmånen särskilt kommunalt bostadstillägg till pensionärer ersätts samtidigt med ett statligt särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP).
Propositionen
För att minska de offentliga utgifterna föreslås i propositionen att basbeloppsberäkningen ändras så att endast 60 procent av förändringarna i det allmänna prisläget mellan oktober 1993 och oktober 1994 skall påverka det basbelopp som fastställs för år 1995. Kvarvarande effekter av deprecieringen av den svenska kronan under tiden 19 november--18 december 1992 skall iakttas. Utgångspunkten för den nya beräkningen är 1994 års basbelopp, 35 200 kr.
Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst och fastställande av pensionspoäng föreslår regeringen dock att det belopp som räknats fram sedan hänsyn tagits till hela förändringen av det allmänna prisläget mellan de två tidpunkterna, frånsett kvarvarande effekter av deprecieringen, används i stället för basbeloppet.
I propositionen förutskickas att begränsningen av inflationsuppräkningen är en temporär åtgärd med syfte att minska budgetunderskottet så länge detta överstiger 100 miljarder kronor under en tolvmånadersperiod. Om budgetunderskottet är mellan 50 och 100 miljarder kronor skall inflationsuppräkningen begränsas till 80 %. För det fall budgetunderskottet understiger 50 miljarder kronor kan enligt regeringens bedömning basbeloppet återigen fullt ut räknas upp med prisförändringen. Det underskott som skall ligga till grund för fastställande av basbeloppet bör vara utfallet från senaste avslutat budgetår. Åtgärden beräknas medföra att basbeloppet för år 1998 kommer att vara drygt 4 % lägre än om det räknats upp med hela prisförändringen. Besparingen anges till 3,2 miljarder kronor (för tolv månader budgetåret 1995/96).
Det undantag som görs för beräkning av pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng motiveras i propositionen med att åtgärden bör få genomslag även på värdet av intjänad pensionsrätt.
Regeringen anser i propositionen att det bör prövas om den pris- och följsamhetsindexering av utgående pensionsförmåner som skall gälla i det framtida pensionssystemet skall införas även i nuvarande system före år 2001. Metoden bör i så fall användas för samtliga pensionsförmåner utom vårdbidrag och handikappersättning och ersätta uppräkning med basbeloppet. Den närmare utformningen av indexeringen bör enligt regeringen bestämmas i anslutning till beslut om det reformerade ålderspensionssystemet. I denna del innehåller propositionen ingen hemställanspunkt.
För att skydda och förbättra situationen för pensionärer som har små ekonomiska marginaler föreslår regeringen att den nivå för skälig levnadsnivå som skall tillämpas vid beräkning av särskilt bostadstillägg till pensionärer bör höjas med 6 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1995 till 122 % av basbeloppet för ogift pensionär och 202 % av basbeloppet för gifta pensionärer. Med 1994 års basbelopp skulle detta enligt propositionen innebära att SBTP för en ogift pensionär ökar med 176 kr per månad, vilket är mer än vad begränsningen av basbeloppet innebär.
Motionerna
I motionerna Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkandena 14 och 12 yrkas avslag på propositionens förslag om ändrad basbeloppsberäkning och förbättrat SBTP. Motionärerna anför att förslaget om en begränsad basbeloppsberäkning har fått en tekniskt komplicerad och onödigt byråkratisk utformning. Motionärerna föreslår i stället en enkel och rak utformning av begränsningen innebärande att basbeloppet fryses vid en årlig prisökning på 1,5 % vilket skulle innebära en utgiftsminskning på 12,6 miljarder kronor vid ett inflationsantagande om 3 %. I besparingen har då tagits hänsyn till att inflationsskyddet i skatteskalan maximeras till en årlig inflation på 1,5 %. En mindre del av besparingarna, 500 miljoner kronor, bör dock enligt motionärerna användas till att kompensera äldre med låga pensioner. Denna kompensation bör utgå både i form av pensionstillskott och särskilt bostadstillägg. I yrkande 14 begär motionärerna ett nytt förslag till regler för uppräkning av basbeloppet i enlighet med det anförda. I yrkande 12 begär de riksdagens godkännande av inriktningen på det ekonomiska stödet till pensionärer.
I motion Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 1 begärs avslag på propositionen. Motionärerna anser att större besparingar uppnås bl.a. om utgående pensioner följsamhetsindexeras enligt Pensionsarbetsgruppens förslag, men kring en norm av cirka 2 % fr.o.m. år 1996. Motionärerna begär också i yrkande 4 ett tillkännagivande om att de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna måste kompenseras för besparingar genom ett utökat bostadsstöd och eventuell höjning av pensionstillskotten till en sammantagen kostnad av 500 miljoner kronor. I motionen pekar motionärerna på att ytterligare besparingar inom pensionsområdet kan uppnås om delpensionsförsäkringen avvecklas och den genomsnittliga pensionsåldern höjs.
Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i motion Fi5 yrkande 23 ett tillkännagivande om att de som tjänar under 150 000 kr per år inte skall drabbas av minskade pensioner.
I motion Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 5 anför motionärerna att förslaget om förbättrat SBTP innebär att vissa pensionärer kompenseras mer än vad begränsningen av basbeloppet motiverar. Mot bakgrund av att den stora gruppen pensionärer inte bara får vidkännas lägre inkomster utan också högre skatter genom regeringens förslag är det enligt motionärerna inte försvarbart att höja pensionerna för den grupp pensionärer som erhåller betydande bostadstillägg men inte berörs av de betydande skattehöjningarna. I motionen yrkas avslag på propositionen i denna del.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Fi4 att det är positivt att den skäliga levnadsnivån inom SBTP räknas upp men att risken för att låginkomstpensionärer drabbas hårt av olika besparingar är uppenbar. Motionärerna begär i yrkande 14 ett tillkännagivande om behovet av att regeringen följer utvecklingen för de sämst ställda pensionärerna. Motionärerna stöder en tidigareläggning av ett system med pris- och följsamhetsindexering, men anser att denna då för pensionernas del måste ersätta den begränsade uppräkningen av basbeloppet. I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att beräkningsmetoderna för basbeloppet vid ett flertal tidigare tillfällen varit föremål för ändringar men att dessa, frånsett ändringen hösten 1980 som senare återställdes, varit en följd av att man velat neutralisera effekterna av andra omständigheter som temporärt påverkat konsumentprisindex. Av redogörelsen framgår också att basbeloppet inte enbart används för olika beräkningar avseende socialförsäkringsförmåner utan också inom andra områden, även privata sådana. Med den korta tid som stått till buds för utskottet är det inte möjligt att få en klar uppfattning om vilka olika effekter den föreslagna ändringen av beräkningsgrunderna för basbeloppet medför för staten, kommuner, landsting, det privaträttsliga området m.m. Någon analys av effekterna inom olika områden har inte heller gjorts i propositionen, vilket utgör en brist i beslutsunderlaget. Uppenbart har det inte heller varit avsikten att förändra villkoren vad gäller intjänanderegler m.m. inom olika pensionsavtal på det privaträttsliga områden. Utskottet hade därför föredragit en metod för besparingar/inkomstökningar inom socialförsäkrings-, studiestöds- och skatteområdena där åtgärderna lagreglerades för varje område för sig och anpassades till de förutsättningar som gäller för området i fråga. Som exempel på bristande överensstämmelser som uppstår genom den nu föreslagna metoden för besparingar inom utskottets område kan nämnas att taket för pensionsgrundande inkomst kommer att vara 7,5 oreducerade "basbelopp" medan taket för sjukpenninggrundande inkomst kommer att vara 7,5 reducerade basbelopp. Även taket för uttag av allmänna egenavgifter till pensions- och sjukförsäkringssystemen kommer att vara 7,5 reducerade basbelopp. Taket för underlaget för pensionsavgiften och taket för underlag för pensionsrätten kan därför enligt vad som beräknats i propositionen år 1998 komma att skilja 4 %. Överensstämmelse kommer däremot att råda mellan taken för underlaget för den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen och taket för sjukpenninggrundande inkomst. Att det senare taket sänks framöver medan taket för pensionsgrundande inkomst är reellt oförändrat kan förstärka skillnaderna ytterligare när pensionsrätter fr.o.m. nästa år skall beräknas på s.k. bakomliggande inkomster inom sjukpenningsystemet m.m. och staten skall betala avgifter på såväl socialförsäkringsersättningar som på vissa fiktiva inkomster.
Utskottet är väl medvetet om behovet av besparingar även inom socialförsäkringsområdet och motsätter sig inte heller att sådana görs. Regeringens förslag avser endast en reglering av basbeloppet för år 1995. Utskottet tillstyrker därför att förslaget genomförs. Utskottet anser emellertid att finansutskottet bör överväga om inte lagändring bör göras så att i vart fall taket för de allmänna egenavgifterna kan beräknas efter samma oreducerade "basbelopp" som föreslagits för beräkning av taket för pensionsgrundande inkomst. Lagändringen kan enkelt ske genom att man i 3 § i den nya lagen om allmänna egenavgifter efter orden "sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring" lägger till "ökat med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket samma lag". En sådan ändring skulle dessutom förstärka de offentliga finanserna. Utskottet anser också att finansutskottet bör föreslå att riksdagen begär att regeringen inför kommande förslag om beräkning av basbeloppet för år 1996 gör en djupare analys av effekterna för olika samhällsområden av förändringar i basbeloppsberäkningen. I detta sammanhang bör också indexeringen av taket för sjukpenninggrundande inkomst övervägas. Regeringen bör också analysera om en bättre besparingseffekt kan uppnås genom en mer riktad indexering för olika områden.
Utskottet har vid granskningen av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (bil. 1 s. 8 och 9) uppmärksammat att i övergångsbestämmelserna anges att äldre bestämmelser tillämpas på pension som avser tid före ikraftträdandet. Frånsett att lagändringen som inledningsvis redovisats får betydelse för mycket annat än "pension", anser utskottet att sista meningen är överflödig och bör utgå eftersom ändringen 1 kap. 6 § endast avser 1995 års basbelopp och sista stycket inte har någon självständig betydelse.
Utskottet tillstyrker således regeringens lagförslag 6 i bilaga 1 med den ändring utskottet föreslagit och avstyrker bifall till motionerna Fi2 yrkande 14 och Fi6 yrkande 1 i denna del.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om en förbättring av det särskilda bostadstillägget för pensionärer, vilket innebär att motionerna Fi1 yrkande 5 och Fi6 yrkande 1 i denna del avstyrks. Enligt propositionens beräkningar skulle pensionärerna genom en uppräkning av den skäliga levnadsnivån inom SBTP med 6 procentenheter kompenseras med ett högre belopp än vad pensionsförmånerna minskas med. Beräkningen baserar sig emellertid på en jämförelse mellan pensioner och bostadstillägg beräknade på 1994 års basbelopp. Räknat på ett reducerat basbelopp minskar skillnaden och kan relativt snart komma att jämnas ut. Det finns därför anledning för regeringen att som begärts i motion Fi4 yrkande 14 följa utvecklingen. En sådan uppföljning bör emellertid inte begränsas till att avse enbart levnadsnivån för de sämst ställda pensionärerna. Utskottet anser att det finns ett behov av en analys som tar sikte på levnadsnivån för hela pensionärskollektivet. Därvid bör inte enbart inkomstförhållandena analyseras utan även ökningen av levnadskostnaderna på grund av olika extra behov som följer med åldrandet. Finansutskottet bör föreslå ett tillkännagivande härom till regeringen. Med det anförda tillgodoses motion Fi4 yrkande 14. Yrkande 12 i motion Fi2 och yrkande 23 i motion Fi5 samt yrkande 4 i motion Fi6 avstyrks i den mån inte också dessa yrkanden kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Vad avser motion Fi4 yrkande 13 anser utskottet att detta är tillgodosett genom vad som anförts i propositionen (s. 36) om att metoden att pris- och följsamhetsindexera pensionerna skall ersätta uppräkning med basbeloppet.
Förtidspension och sjukförsäkring
Utredningsarbete
En interdepartemental arbetsgrupp har i juni 1994 avlämnat promemorian Rätten till förtidspension och sjukpenning (Ds 1994:91). I promemorian föreslås bl.a. åtgärder inom sjukförsäkringen och förtidspensioneringen för att bryta den fortgående ökningen av förtidspensionärer. Bland de åtgärder som föreslås kan nämnas en uppstramning av begreppen sjukdom och arbetsoförmåga och förtydliganden av vissa bestämmelser om sjukpenning, fördjupad bedömning av rätten till sjukpenning senast efter fyra veckors sjukdomsfall, bättre beredningsunderlag för bedömning av rätten till sjukpenning och förtidspension, att bedömningen av arbetsförmågan sätts i relation till normalt heltidsarbete och att den s.k. äldreregeln slopas, enligt vilken arbetsmarknadsmässiga skäl för personer som fyllt 60 år vägs in vid pensionsbedömningen. Beträffande tilläggspension vid förtidspension föreslås en förändrad beräkning av s.k. antagandepoäng. Arbetsgruppen räknar med att åtgärderna skall kunna leda till en besparing på ca 2 miljarder kronor per år för förtidspensioneringen och 1 miljard kronor för sjukförsäkringen.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall lämna förslag till en ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada som innebär att försäkringsutgifterna inte ingår i statsbudgeten. Beredningen bör enligt direktiven (dir. 1993:44 och 119) också överväga om ansvaret för förtidspensioneringen skall läggas över på arbetsmarknadens parter, antingen inom ramen för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkring, eller på annat sätt, eller bibehållas inom den allmänna pensionsförsäkringen enligt nuvarande regler. Beredningen har avgivit rapporten Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension -- förutsättningar och erfarenheter (SOU 1994:72).
Propositionen
Regeringen aviserar i propositionen att förtidspension skall utges först när alla möjligheter att återge den försäkrade arbetsförmågan har prövats. Förtidspensionen skall renodlas i syfte att utgöra ersättning vid nedsatt arbetsförmåga av medicinska orsaker. En proposition i syfte att bl.a. förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och förtidspension skall föreläggas riksdagen så att den kan behandlas under våren 1995.
Regeringen avser att ge Sjuk- och arbetsskadeberedningen tilläggsdirektiv med innebörd att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersättning. Bl.a. bör övervägas ändrade kvalifikationsvillkor och förändrad beräkning av s.k. antagen inkomst vid förtidspension.
I samband med beredningen av förslagen från Sjuk- och arbetsskadeberedningen kommer regeringen att bedöma om och i så fall vilka ytterligare regeländringar som behövs för att år 1998 minska utgifterna för förtidspensionering med en nettoeffekt på 3 miljarder kronor.
Motionerna
I motion Fi1 (m) yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att arbetsgruppens förslag som redovisats i Ds 1994:91 bör träda i kraft den 1 juli 1995. Vidare begär motionärerna i yrkande 9 ett tillkännagivande om att förtidspensioner i större utsträckning än vad som i dag är fallet skall följas upp och omprövas med jämna mellanrum. I yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om att sjukbidrag i stället för förtidspension bör användas för nytillkommande förtidspensionärer.
Motionärerna i Fi2 (c) föreslår att regeringen skall lägga fram förslag om dels en sänkning av taket i föräldraförsäkring, sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring från 7,5 till 5 basbelopp, dels en förlängd sjuklöneperiod från 14 till 28 dagar, dels en förstärkt arbetslinje som medverkar till att höja den faktiska pensionsåldern med ett år (yrkande 16). I anslutning härtill begär motionärerna ett tillkännagivande om behovet av ett särskilt försäkringssystem för de allra minsta företagen vid en förlängd sjuklöneperiod (yrkande 17). Vidare föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen i stället för att ges tilläggsdirektiv om att överväga grunderna för beräkning av förtidspension och sjukersättning skall få i uppdrag att ta fram förslag till en obligatorisk arbetslivsförsäkring i vilken de olika statliga försäkringar som ersätter inkomstbortfall under den yrkesverksamma tiden förts samman (yrkande 10). I yrkande 9 tar motionärerna även upp frågan om inriktningen på det framtida barnstödet. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att en parlamentarisk utredning om förändrad inriktning av familjestödet skall tillsättas. Syftet med denna skall vara att de olika delarna i nuvarande stöd, föräldrapenning, barnbidrag och vårdnadsbidrag, läggs samman till ett barnkonto.
I motion Fi4 (v) yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om att de besparingar som med nödvändighet måste göras inom området förtidspensionering enbart skall ske genom satsningar på rehabilitering, kraftig markering av arbetsgivaransvaret, kraftiga satsningar på arbetsmiljön och andra förebyggande åtgärder, där förändringar i arbetsorganisationen och ett ökande inflytande och deltagande i arbetsprocessen är av särskild betydelse. Motionärerna betonar att en särskild satsning på kvinnors arbetsmiljö är nödvändig om man vill komma åt orsakerna till den ökande frekvensen förtidspensioner hos kvinnor.
I motion Fi6 (kds) yrkande 5 begärs en höjning av ersättningsnivån från 70 till 80 % vid sjukdomsfall som varat mer än ett år.
Utskottets bedömning
Utskottet vill erinra om att frågor om hur ohälsotalet skall kunna minskas och arbetslinjen kunna hävdas på ett bättre sätt sedan länge haft hög prioritet i utskottets arbete. I flera av utskottets betänkanden under föregående riksmöte behandlades sådana frågor och utskottet höll offentliga utfrågningar i saken. Utskottet föranstaltade också om en utredning på forskarnivå om varför antalet förtidspensionärer ökade. Resultatet finns redovisat i betänkande 1993/94:SfU26. Utskottet kommer även i fortsättningen att noga pröva alla förslag som kan leda till en minskning av utgifterna för sjukförsäkringen och förtidspensioneringen.
De frågor som tagits upp i yrkandena 16 och 17 i motion Fi2 berör nära Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. Eftersom denna beredning är parlamentariskt sammansatt utgår utskottet från att frågorna kommer att bli föremål för prövning inom beredningen. Motionsyrkandena påkallar därför inte någon åtgärd från riksdagens sida.
Beträffande yrkandena 9 och 10 i motion Fi1 vill utskottet hänvisa till att utskottet senast i betänkande 1993/94:SfU14 erinrat om de möjligheter som föreligger för försäkringskassorna att ompröva beslut om förtidspension och betonat vikten av att så sker när förutsättningar föreligger. Utskottet har samtidigt framhållit att tidsbegränsat sjukbidrag oftare borde beviljas i stället för förtidspension. Utskottet, som vidhåller sin tidigare inställning, vill erinra om att frågorna ligger inom ramen för såväl den pågående beredningen av promemorian Ds 1994:91 som Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. Motionsyrkandena påkallar enligt utskottets uppfattning ingen riksdagens åtgärd.
Vid 1992/93 års riksmöte sänktes kompensationsnivån vid s.k. längre sjukfall (prop. 1992/93:31, SfU9, rskr. 157). Sjukpenning utgör numera 70 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för tiden efter den 365:e dagen i en sjukperiod. Den nivån gäller även om en person under de närmast föregående 450 dagarna haft sjukperioder som sammanlagt uppgår till 365 dagar. 30 dagars uppehåll mellan sjukperioder bryter denna sammanläggningsregel. Utskottet var redan när nivåsänkningen företogs kritiskt till förslaget, som grundade sig på den s.k. krisuppgörelsen, och senast genom initiativ av utskottet (1993/94:SfU12, rskr. 289) har lagändringar företagits i syfte att mildra verkningarna för vissa kategorier långtidssjuka. Utskottet anser att så snart det ekonomiska läget medger det bör kompensationsnivån höjas till tidigare 80 %. För närvarande kan utskottet inte tillstyrka att så sker, och utskottet avstyrker därför bifall till motion Fi6 yrkande 5.
Vad avser yrkande 15 i motion Fi4 anser utskottet att motionen tar upp flera viktiga frågor. Utskottet vill erinra om att de synpunkter som framförts i motionen ligger väl i linje med det förslag till program för förebyggande och rehabiliterande insatser som lagts fram i motion 1993/94:Sf39 (s) och som behandlats i betänkande 1993/94:SfU19. Motionen föranledde ett tillkännagivande till regeringen om ett samlat åtgärdsprogram för rehabilitering och ett klargörande av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. I samma betänkande behandlades motioner om kvinnors ohälsa och möjligheter till rehabilitering. Av en redovisning som utskottet lämnade i betänkandet framgick att kvinnors hälsa och arbetsmiljö uppmärksammats i många sammanhang. Utskottet, som förutsatte att försäkringskassorna ser till att kvinnor och män har samma möjligheter till rehabilitering, ansåg att motionerna inte påkallade något uttalande från riksdagens sida.
Med hänvisning till det ovan anförda anser utskottet att någon åtgärd med anledning av yrkande 15 i motion Fi4 inte är påkallad.
Regeringen har som nämnts -- med utgångspunkt i promemorian Ds 1994:91 Rätten till förtidspension och sjukpenning -- aviserat förslag till riksdagen om åtgärder i syfte att förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och förtidspension. Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall få tilläggsdirektiv med innebörd att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersättning. Utskottet har ingen anledning att ifrågasätta regeringens bedömning att de senare frågorna bör övervägas ytterligare inom Sjuk- och arbetsskadeberedningen, och utskottet avstyrker därför bifall till yrkande 8 i motion Fi1. Utskottet kan inte heller tillstyrka att tilläggsdirektiven får den inriktning som föreslagits i motion Fi2, yrkande 10, varför utskottet avstyrker bifall även till denna motion.
De frågor om familjepolitikens inriktning som tagits upp i motion Fi2 yrkande 9 berör även socialutskottets beredningsområde och utskottet yttrar sig här bara om föräldraförsäkringen. Frågan om barnkonto för denna försäkrings del har under några år förekommit i den allmänna debatten. Utskottet kan emellertid konstatera att de senare årens lagändringar inom föräldraförsäkringens område har gått i motsatt riktning, mot en hårdare styrning av i vilka situationer som försäkringen får utnyttjas. Detta har motiverats av såväl besparingsskäl som jämställdhetsskäl. Utskottet kan av samma skäl inte förorda ett mera fritt uttag av den samlade summan av föräldrapenningförmånerna. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion Fi2 yrkande 9 i denna del.
Omläggning och höjning av allmänna egenavgifter m.m.
Bakgrund
För närvarande tas avgift ut av enskilda personer i form av dels en allmän sjukförsäkringsavgift, dels en allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet. Underlaget för uttag av avgifterna är inkomster som avses i 11 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring upp till sammanlagt 7,5 basbelopp. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften utgör 0,95 % av detta underlag och avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet utgör 1 % för år 1994 och 2 % fr.o.m. år 1995.
I proposition 1994/95:41 Förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet, m.m. föreslås att en allmän egenavgift i form av pensionsavgift införs fr.o.m. den 1 januari 1995. Avgiften skall för år 1995 vara 1 % av avgiftsunderlaget. Pensionsavgiften skall tillsammans med den allmänna sjukförsäkringsavgiften regleras i en ny lag om allmänna egenavgifter. Socialförsäkringsutskottet har denna dag tillstyrkt propositionen (bet. 1994/95:SfU6).
I proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen, som bereds av arbetsmarknadsutskottet, föreslås att den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet avskaffas fr.o.m. år 1995.
Propositionen
I förevarande proposition föreslås att den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift skall utgöra 2,95 % fr.o.m. år 1995. Regeringen föreslår också att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare reduceras med 2,20 procentenheter och att arbetsmarknadsavgiften höjs med 2,20 procentenheter.
Enligt regeringen bör vidare den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen höjas med 1 procentenhet per år under åren 1996--1998, och i propositionen hemställs om riksdagens godkännande av detta.
I propositionen anförs att det kan vara förenat med problem att genomföra en avgiftsväxling mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter inom pensionssystemet i kombination med att den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen höjs. Det kan enligt regeringen finnas skäl att ytterligare överväga det samlade uttaget av allmänna egenavgifter, och därmed fördelningen mellan sådana avgifter och arbetsgivaravgifter, när det slutliga resultatet av Genomförandegruppens arbete föreligger. Därvid kan också, enligt vad som anförs i propositionen, den närmare utformningen av egenavgifterna till sjukförsäkringen fastställas.
Motionerna
I motionerna Fi1 (m) yrkandena 4, 6, 11 och 12, Fi2 (c) yrkande 11, Fi5 (mp) yrkandena 6--8 och Fi6 (kds) yrkande 1, delvis, yrkas avslag på propositionen i dessa delar. Som skäl för avslagen anförs bl.a. följande.
I motion Fi1 (m) anför motionärerna att saneringen av statsfinanserna, enligt regeringens förslag, till mer än två tredjedelar skall ske genom höjda skatter på företagande, sparande, arbete och boende. Detta kan enligt motionärerna inte undgå att få effekter som strider mot de uttalade syftena att förstärka tillväxten, öka investeringarna och antalet arbetstillfällen i den enskilda sektorn samt hålla inflationen nere. I motionen anges också att motionärerna motsätter sig regeringens förslag till förändringar i arbetslöshetsförsäkringen.
Motionärerna i motion Fi2 (c) anför att gällande bestämmelser innebär att såväl den enskilde som företagen bidrar till att finansiera kostnaderna för ersättningen till de arbetslösa, vilket är ett uttryck för solidaritet mellan dem som har arbete och dem som inget har. Däremot bör, anför motionärerna, avgiften tas ut på hela lönesumman. Den avgiftsomläggning som regeringen föreslår är enligt motionärerna omotiverad eftersom de stora underskotten finns i Arbetsmarknadsfonden.
I motion Fi5 (mp) anförs att regeringens förslag om bl.a. höjd egenavgift innebär en ökad beskattning av arbete men inte av miljöpåverkande verksamheter eller utsläpp. Därmed motverkas en politik för en bättre miljö. Den relativt höga skatten på arbete motverkar också hög sysselsättningsgrad och arbetsintensiva verksamheter som återvinning, vård och omsorg. I motionen anförs vidare (yrkande 9) att systemet med egenavgifter missgynnar låginkomsttagare eftersom avdragsrätten är till fördel för höginkomsttagarna. Motionärerna anser att socialförsäkringssystemet skall vara skattefinansierat på ett solidariskt sätt och begär ett tillkännagivande om detta.
I motion Fi6 (kds) redovisar motionärerna egna förslag till åtgärder på pensionsområdet. Enligt motionärerna kan åtgärderna, för att uppnå en budgetförstärkning på ca 3 miljarder kronor, kombineras med en höjning av egenavgifterna, något som bör kunna genomföras under mandatperioden.
Avgiftsomläggningen och avgiftshöjningen berörs också i motion Fi4 (v) yrkande 16. Motionärerna anför att deras principiella inställning är att socialförsäkringarna skall finansieras med arbetsgivaravgifter och skatter och att avgifter skall betalas även på inkomstdelar överstigande 7,5 basbelopp. Med egenavgifter för både sjukförsäkring och pensionsförsäkring kan det samlade uttaget av egenavgifter närma sig 16 % av lönesumman för dem som har inkomster under 7,5 basbelopp. Ett så stort uttag skulle slå hårt mot dem som har låga inkomster och är därför oacceptabelt. Enligt motionärerna måste utformningen av egenavgifterna omprövas i samband med beslut om det framtida pensionssystemet, och de begär ett tillkännagivande härom.
I två motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:41, Sf4 av Sigge Godin (fp) och Sf6 av Karin Falkmer (m), begärs att den nya lagen om allmänna egenavgifter även skall omfatta avgift för finansiering av kontantförmån vid arbetslöshet med 2 %.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är riksdagens ställningstagande till förslagen i proposition 1994/95:99 av avgörande betydelse för ställningstagandet till vissa av förslagen i förevarande proposition. Slopandet av den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet måste nämligen anses vara en förutsättning för ett genomförande av höjningen av den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen resp. omfördelningen av arbetsgivaravgifter från sjukförsäkringsavgift till arbetsmarknadsavgift.
Under förutsättning att den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet slopas har utskottet inget att erinra mot de nämnda förslagen i föreliggande proposition. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker bifall till motionerna Fi1 yrkandena 4 och 11, Fi2 yrkande 11 i denna del, Fi5 yrkandena 7 och 8 och Fi6 yrkande 1 i denna del. Under denna förutsättning bör också motionerna Sf4 och Sf6 avslås.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts om att en förnyad prövning behöver göras av det samlade uttaget av egenavgifter när ställning skall tas till genomförandet av pensionsreformen har utskottet heller inget att erinra mot den avgiftshöjning som föreslås ske under åren 1996--1998. Utskottet tillstyrker således propositionen även i denna del och avstyrker bifall till motionerna Fi1 yrkandena 6 och 12, Fi2 yrkande 11 i denna del, Fi5 yrkande 6 och Fi6 yrkande 1 i denna del. Motion Fi4 yrkande 16 får anses tillgodosedd med det anförda.
Utskottet har denna dag i det tidigare nämnda betänkandet 1994/95:SfU6 tillstyrkt förslag av regeringen som innebär att de allmänna egenavgifterna i form av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift är avdragsgilla vid beskattningen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att enligt vad som anförs i propositionen den närmare utformningen av egenavgifterna till sjukförsäkringen kan fastställas när det slutliga resultatet av Genomförandegruppens arbete föreligger. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fi5 yrkande 9.
Vinstandelsstiftelser
I propositionen anförs att regeringen avser att efter närmare beredning återkomma till riksdagen med förslag om slopande av avgiftsfriheten vad gäller socialavgifter för vissa vinstandelsstiftelser.
För åren 1988--1991 var en arbetsgivare skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter i form av andra avgifter än sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift för de bidrag som arbetsgivaren lämnade till en vinstandelsstiftelse.
För att stimulera det sparande som vinstandelssystem innebär slopades avgiftsskyldigheten fr.o.m. den 1 januari 1992 för bidrag till sådan stiftelse (prop. 1991/92:60, SkU10). Därvid angavs att avgifter inte heller skulle utgå när de anställda fick sin andel från stiftelsen. I samband med skattereformen genomfördes en ändring som innebar att även annan person än arbetsgivaren som utgav vissa förmåner blev avgiftsskyldig (prop. 1989/90:110, SkU30, prop. 1990/91:54, SkU10). Problem uppstod därför i tillämpningen om vad som skulle gälla beträffande ersättning som stiftelsen betalade ut.
Genom en lagändring (prop. 1992/93:29, SfU5) slogs fast att avgiftsfriheten gällde för utbetalning från vinstandelsstiftelse fr.o.m. den 1 januari 1992. För avgiftsfrihet fr.o.m. den 1 januari 1993 gällde dock att de bidrag som arbetsgivaren lämnat skall ha varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda.
För bidrag från ett fåmansbolag gäller avgiftsfrihet fr.o.m. den 1 januari 1993 inte heller ersättning som vinstandelsstiftelsen lämnar till delägare eller till företagsledare som har ett väsentligt inflytande i företaget. Avgiftsfriheten gäller inte heller ersättningar som lämnas till närstående till sådan företagsledare eller delägare. Eftersom avgiftsskyldighet gällde för bidragen åren 1988--1991 skall avgifter aldrig grundas på ersättning från stiftelsen som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988--1991.
Ersättningar som är avgiftsgrundande utgör också sjukpenning- och pensionsgrundande inkomst.
I tre motioner riktas kritik mot det aviserade förslaget om slopande av avgiftsfrihet vad gäller socialavgifter för vissa vinstandelsstiftelser.
I motion Fi1 (m) anförs att om socialavgifter skall tas ut för vinstandelar försämras förutsättningarna för att genom frivillig vinstdelning fördela resultatet av en vinstuppgång utan att lönenivån höjs. I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om att nuvarande bestämmelser bibehålls. Liknande yrkanden framställs i motion Fi2 (c) yrkandena 15 och 18. I motionen anförs att den under vissa villkor givna avgiftsfriheten bör bibehållas med hänsyn till den positiva effekt detta kan ha för anställdas engagemang och intresse för ett företags verksamhet. Även i motion Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) framförs nu redovisade synpunkter och i yrkande 8 begärs att nuvarande bestämmelser fortsättningsvis skall gälla.
I motion 1993/94:Sk353 av Lars Hedfors m.fl. (s) begärs i yrkande 11 att riksdagen beslutar att socialavgifter skall utgå på vinstandelsmedel fr.o.m. den 1 juli 1994. Motionärerna framhåller att en huvudprincip i ett väl fungerande skattesystem är att olika inkomster skall beskattas på ett likvärdigt sätt. Den enda skillnaden bör vara att uttaget av socialavgifter är lägre på ersättningar som inte är förmånsgrundande. I yrkande 12 begärs ett beslut att arbetsgivarens bidrag till vinstandelsstiftelser fr.o.m. nyss nämnda tidpunkt skall vara pensionsgrundande.
Enligt utskottets uppfattning talar starka skäl för att socialavgifter bör tas ut för vinstandelar. De bidrag en arbetsgivare lämnar till en sådan stiftelse är avsedda att komma arbetstagarna till godo, dels på grund av anställningen och dels på grund av det arbete de utfört i företaget. Bidragen utgör således i praktiken en form av lön. Mot bakgrund härav har utskottet inga erinringar med anledning av vad som anförts i propositionen om att avgiftsfriheten beträffande vissa vinstandelsstiftelser bör slopas. Utskottet föreslår således att finansutskottet bör avstyrka bifall till motionerna Fi1 yrkande 13, Fi2 yrkandena 15 och 18 samt Fi3 yrkande 8. Utskottet anser vidare att syftet med motion 1993/94:Sk353 yrkandena 11 och 12 får anses tillgodosett med det anförda.
Birger Andersson (c) begär i motion 1993/94:Sf262 ett tillkännagivande om att arbetsgivaravgifter inte i något fall skall tas ut på utbetalningar från vinstandelsstiftelse, som härrör från arbetsgivares avsättningar till sådan stiftelse under tiden 1988--1992. Motionären pekar på att de arbetsgivare som under år 1992 och före de lagändringar som föranleddes av proposition 1992/93:29 lät avsätta medel till en vinstandelsstiftelse, har gjort avsättningen i förvissning om att utbetalningarna från stiftelsen inte skulle komma att drabbas av sociala avgifter. Till den del avsättningarna inte uppfyller de nya villkoren medför övergångsbestämmelserna till de nämnda lagändringarna att socialavgifter kommer att påföras en vinstandelsstiftelse vid utbetalningen, trots att avsättningen skett enligt bestämmelser som medgav socialavgiftsfrihet såväl vid avsättningen som vid utbetalningen.
Utskottet tolkar motionen så att motionären anser att de senast vidtagna lagändringarna om vinstandelsstiftelser i vissa avseenden skulle utgöra en form av retroaktiv lagstiftning som inte kan accepteras. Utskottet kan inte dela den uppfattningen. Utskottet vill också erinra om att lagstiftningen har granskats av Lagrådet. Det undantag som gjorts för åren 1988--1991 avser avsättningar för vilka avgifter redan bör ha erlagts, och utskottet kan inte förorda att undantaget utvidgas till att också gälla avsättningar under år 1992. Finansutskottet bör därför avstyrka bifall till motion 1993/94:Sf262.
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
Högskoleutbildningen
I propositionen föreslås att ytterligare 4 000 platser skall inrättas inom högskoleutbildningen under vårterminen 1995. Såvitt avser socialförsäkringsutskottets beredningsområde anförs att belastningen på studiemedelsanslaget beräknas öka med 32 miljoner kronor. Några medel föreslås dock inte anvisade på tilläggsbudget. Utskottet vill erinra om att en reducerad uppräkning av basbeloppet för år 1995, enligt vad som föreslås i propositionen, innebär att studiemedel kommer att utges med lägre belopp än vad som annars skulle ha varit fallet. Någon ytterligare medelsanvisning utöver redan anvisade drygt 6 miljarder kronor är därför inte påkallad.
Anslag till vuxenstudiestöd m.m.
Eftersom antalet platser inom komvux kan komma att utökas under vårterminen 1995 kan regeringen, enligt vad som anförs i propositionen, behöva utöka antalet särskilda vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa). Med anledning härav föreslås att till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget anvisas ett reservationsanslag på 342 miljoner kronor.
I motionerna Fi1 (m) yrkande 43 och Fi6 (kds) yrkande 1, delvis, begärs avslag på förslaget till medelsanvisning. I motion Fi1 anförs bl.a. att motionärerna motsätter sig att en överföring av resurser till kommunernas vuxenutbildning sker.
Utskottet tillstyrker föreslagen medelsanvisning och avstyrker bifall till de båda motionerna.
Stockholm den 1 december 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds) och Mona Berglund Nilsson (s).
Avvikande meningar
Begränsad uppräkning av basbeloppet och förbättrat särskilt bostadstillägg till pensionärer
1. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m) anför att den del i utskottets yttrande som börjar med "Utskottet är" och slutar med "utskottet anfört." bort ha följande lydelse:
Konsekvenser som kan uppkomma för privaträttsliga pensionsavtal och andra avtal med den av regeringen föreslagna metoden att minska den allmänna försäkringens pensionsutbetalningar m.m. är av den art att förslaget borde ha blivit föremål för lagrådsgranskning. Någon förklaring till varför så inte har skett har inte lämnats.
Till detta kommer att den större delen av besparingarna på pensionsutbetalningar till väsentlig del träffar ATP-systemet. Detta innebär att besparingarna på statsbudgeten primärt blir relativt begränsade. Om de av regeringen föreslagna ändringarna skall påverka statsbudgeten fullt ut måste överföringar ske från AP-fondsystemet. Om detta är syftet måste det också uttryckligen och detaljerat redovisas i propositionen.
I propositionen påpekas att "kortsiktiga besparingar skall inte ändra förutsättningarna för den av riksdagen beslutade reformeringen av ålderspensioneringen". Detta är viktigt. Den samsyn som föreligger efter Pensionsarbetsgruppens och sedan riksdagens principbeslut, stött av de stora partierna i riksdagen, får inte urholkas. Skall det statliga pensionssystemet kunna behålla sin legitimitet måste de grundprinciper som Pensionsarbetsgruppens förslag bygger på ligga fast. En grundprincip är att alla inbetalningar till pensionssystemet skall generera pensionsrättigheter. En förutsättning härför är total åtskillnad mellan statsbudgeten och det egentliga pensionssystemet. Detta åskådliggörs bl.a. genom det betalningsansvar som statsbudgeten åläggs för garantipension och barnår m.m
Enligt riktlinjerna för pensionsreformen skall vid övergången till det nya systemet omfördelningen mellan statsbudgeten och ålderspensionssystemet ske genom att folkpensionsavgiften överförs till ålderspensionssystemet. Samtidigt överförs dock större delen av utbetalningarna för ålderspensionärernas folkpensioner från statsbudgeten till ålderspensionssystemet. Statsbudgeten skall vidare successivt ta hela ansvaret för förtidspensionerna. Under en övergångstid skall dock ålderspensionssystemet betala förtidspensioner för de förtidspensionärer som blir ålderspensionärer senast 2001.
De nu beskrivna växlingarna mellan ålderspensionssystemet (AP-fonderna) och statsbudgeten är utomordentligt känsliga med hänsyn till trovärdigheten i det framtida pensionssystemet. I proposition 1993/94:250 fastslogs att "det för systemets trovärdighet är viktigt att beslut om den exakta infasningen fattas vid ett tillfälle". Detta innebär att det måste finnas förslag om den exakta regleringen av hur avgifter och betalningsansvar skall fördelas under hela infasningen. Regeringen kan inte komma med eventuella förslag om omfördelning vid andra tillfällen än när den nu berörda regleringen sker mellan statsbudget och ålderspensionssystem.
Som redovisas i utskottets yttrande har frekventa förändringar i basbeloppsberäkningarna skett under 1980- och 1990-talet. Detta skapar betydande problem inom det offentliga pensionssystemet men även för privaträttsliga avtal m.m. Vid dessa förändringar har dessutom använts olika varianter av juridisk-tekniska metoder, vilket underminerar tydligheten och förståeligheten av pensionssystemet. Under utskottsbehandlingen har det framkommit att den av regeringen föreslagna varianten på ett ännu mer djupgående sätt bryter mot de grundläggande principerna för basbeloppsberäkningen. Dessutom föreslår regeringen att man något år senare skall kunna övergå till en helt ny indexeringsmetod genom tidigareläggning av införandet av följsamhetsindexering. Detta bryter mot de ställningstaganden och överväganden som gjordes både i Pensionsarbetsgruppen och genom riksdagens beslut om en övergång för det nuvarande pensionssystemet till följsamhetsindexering år 2001.
Genom regeringens förslag uppkommer också divergenser eftersom olika beräkningsgrunder används när det gäller utgående pensioner resp. intjänande av pensionsrättigheter. Hur detta påverkar intjänade pensionsrättigheter inom det reformerade pensionssystemet har inte redovisats. Det hade varit önskvärt att regeringen i propositionen mera noggrant hade analyserat sina förslag och klart redovisat de försämringar som kommer att drabba pensionärer och pensionsrättigheter, framför allt som regeringens förslag förefaller innebära ett helt nytt basbeloppsbegrepp.
Den svenska ekonomin uppvisar stora obalanser genom statsbudgetens underskott och en växande statsskuld. De statliga utgifterna måste beskäras. I ett tillstånd som kan liknas vid ett "force majeur-läge" kan inte ens långsiktiga pensionsrättigheter helt skyddas. När ingrepp görs i pensionssystemen, måste dock vissa krav uppställas. Effekterna för de enskilda måste redovisas tydligt och klart. Så är inte fallet i propositionen. Vidare måste regeringen klart ange målet med de ändrade indexeringsmetoderna vid uppräkning av pensioner m.m. Är syftet att stärka den konsoliderade statliga sektorn eller önskar man tillgodoräkna sig hela utgiftsminskningen i statsbudgeten? Om regeringen önskar uppnå det senare syftet, måste tillvägagångssättet redovisas för riksdagen. De synpunkter som riksdagen beslutat om när principbeslutet om ett reformerat pensionssystem antogs måste därvid följas.
Enligt utskottets mening får förändringar i socialförsäkringssystemen inte komma i konflikt med grundläggande principer om rättssäkerhet och enskild äganderätt. Utskottet vill härvid peka på att det råder osäkerhet om hur de föreslagna förändringarna påverkar från socialförsäkringssystemet fristående pensionsrättigheter och andra privaträttsliga avtal.
Utskottet anser, inte minst med tanke på alla oklarheter som enligt ovan råder, att det vore olyckligt om den av regeringen föreslagna metoden för att minska pensionsutbetalningar m.m. genomförs. Om finansutskottet ändå skulle tillstyrka förslaget bör, såsom socialförsäkringsutskottet föreslagit, uttag av allmänna egenavgifter ske på ett inkomstunderlag som beräknats på ett oreducerat "basbelopp". Utskottet har i yttrandet också föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om analyser inför förslaget om basbelopp för år 1996.
Den kompensation i form av förbättring av SBTP som föreslagits om pensionsförmånerna reduceras innebär att vissa pensionärer kompenseras mer än vad begränsningen av basbeloppet innebär. Samtidigt kommer merparten av pensionärer att få lägre inkomster och högre skatter genom försämrad indexering av grundavdraget och skiktgränser. ATP-pensionärerna drabbas liksom andra av stora kommunalskattehöjningar. Utskottet anser det då inte försvarbart att höja bostadstilläggen för den grupp pensionärer som redan nu erhåller betydande bostadstillägg och som över huvud taget inte berörs av de betydande skattehöjningar som ATP-pensionärerna kommer att vidkännas. Utskottet vill därvid erinra om att SBTP tillåter en mycket hög bostadsstandard, upp till en hyra på 64 500 kr per år. Finansutskottet bör därför med bifall till motion Fi1 yrkande 5 avstyrka propositionens förslag i denna del. Däremot har utskottet i yttrandet anfört att det finns ett behov av en analys av hela pensionärskollektivets levnadsnivå.
2. Rune Backlund (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Av den" och slutar med "utskottet anfört." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag till begränsning av uppräkning av basbeloppet har fått en tekniskt komplicerad och onödigt byråkratisk utformning. Utskottet föreslår i stället en enkel och rak utformning av begränsningen som innebär att basbeloppet fryses vid 1,5 % ökning av inflationen. Detta innebär en utgiftsminskning på 12,6 miljarder kronor vid ett inflationsantagande om 3 %. En sådan åtgärd bryter sambandet mellan statens kostnader och inflationen och ökar trycket på arbetsmarknadens parter och andra aktörer att hålla tillbaka kostnadsökningar. Frysningen av basbeloppet får också genomslag för enskilda människor enbart om inflationen blir hög.
Om den föreslagna besparingsmetoden genomförs anser utskottet att en mindre del av besparingen, 500 miljoner kronor, skall användas till att kompensera utsatta grupper såsom studerande och äldre med låga pensioner. Vad avser pensionerna bör detta stöd utgå både i form av pensionstillskott och särskilt bostadstillägg till pensionärer som har en svår ekonomisk situation.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion Fi2 yrkandena 12 och 14 och avstyrker bifall till propositionen i motsvarande delar. Utskottet har däremot ingen erinran mot att pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng beräknas på ett oreducerat basbelopp och att motsvarande belopp skall ligga till grund för beräkning av taket för de allmänna egenavgifterna. Utskottet föreslår också tillkännagivanden till regeringen om analyser inför förslaget om basbelopp för år 1996 och behovet av analys av hela pensionärskollektivets levnadsnivå.
3. Rose-Marie Frebran (kds) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Av den" och slutar med "utskottet anfört." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att pensionärerna som grupp har haft en relativt gynnsam utveckling jämfört med t.ex. barnfamiljer den senaste tiden, främst beroende på att allt fler pensionärer har full ATP. Utskottet anser därför att ytterligare besparingar, utöver dem som föreslagits i den borgerliga regeringens saneringsprogram, kan uppnås genom att utgående pensioner följsamhetsindexeras enligt Pensionsarbetsgruppens förslag, men kring en norm på ca 2 % fr.o.m. år 1996. Utskottet tillstyrker bifall till motion Fi6 yrkande 1 i denna del och avstyrker bifall till propositionens lagförslag om ändring i basbeloppsberäkningen fr.o.m. år 1995 liksom förslaget om kompensation härför i form av höjt SBTP.
Utskottet erinrar om att i motion Fi6 har förts fram flera möjligheter till besparingar inom pensionsområdet. Delpensionen bör avvecklas under mandatperioden. Vidare bör man under mandatperioden kunna genomföra en höjning av den genomsnittliga pensionsåldern genom att förebygga att människor förtidspensioneras. Åtgärderna i detta syfte kan kombineras med en höjning av de allmänna egenavgifterna. De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna måste därvid kompenseras för besparingar som genomförs genom minskad uppräkning av basbeloppet m.m. Denna kompensation bör som begärts i yrkande 4 i motion Fi6 utges genom ökat bostadsstöd och en eventuell höjning av pensionstillskottet med sammantaget 500 miljoner kronor. Finansutskottet bör tillstyrka motionsyrkandet och föreslå ett tillkännagivande härom till regeringen.
Förtidspension och sjukförsäkring
4. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion Fi1." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de åtgärder för att minska antalet långa sjukfall och förtidspensioneringar som regeringen har för avsikt att föreslå under innevarande riksmöte är bra. De övriga förslag till åtgärder i nämnt hänseende som lagts fram i promemorian Ds 1994:91 bör emellertid genomföras samtidigt, i stället för att hänskjutas till ytterligare beredning inom Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Finansutskottet bör med bifall till motion Fi1 yrkande 8 föreslå att detta ges regeringen till känna.
5. Rune Backlund (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "De frågor" och slutar med "riksdagens sida." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att taket i föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen bör sänkas från 7,5 basbelopp till 5 basbelopp. Härigenom minskas utgifterna med 1,5 miljarder kronor. Vidare bör sjuklöneperioden förlängas från 14 dagar till 28 dagar. Budgetförstärkningen av denna åtgärd uppgår till 1,4 miljarder kronor. En längre sjuklöneperiod bör ytterligare förstärka intresset av att förbättra arbetsmiljön och minska sjukfrånvaron. Problem som förlängningen kan medföra för de minsta företagen kan enligt utskottets uppfattning lösas genom ett särskilt försäkringssystem. Slutligen bör arbetslinjen förstärkas genom att rehabiliteringsinsatserna ökas och åtgärder av de slag som föreslagits i promemorian Ds 1994:91 genomförs samt regler införs om övergång från förtidspension till förtida uttag fr.o.m. 61 års ålder. Detta bör finansutskottet med tillstyrkan av motion Fi2 yrkandena 16 och 17 föreslå att riksdagen ger regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "denna motion." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sjuk- och arbetsskadeberedningen bör få tilläggsdirektiv om att ta fram ett preciserat förslag till en arbetslivsförsäkring som ersätter de nuvarande olika försäkringarna vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet, förtidspension, tillfällig föräldrapenning och lönegaranti vid konkurser. En sådan försäkring skulle innebära en avsevärd förenkling av nuvarande olika system. Försäkringen skall ge ett inkomstskydd upp till 5 basbelopp och därmed en nivå som garanterar alla en grundtrygghet. Finansieringen skall ske till hälften med arbetsgivaravgifter och till hälften med egenavgifter och avgifterna skall förvaltas i ett särskilt fondsystem utanför statsbudgeten. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Fi2 yrkande 10 ges regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "De frågor" och slutar med "denna del." bort ha följande lydelse: Utskottet anser att förslaget i motion Fi2 om ett barnkonto inom familjepolitiken som innefattar föräldraförsäkringsförmånerna bör utredas närmare av regeringen och tillstyrker bifall till yrkande 9 i denna del.
6. Ulla Hoffmann (v) anför: Jag anser att det är mycket angeläget att kvinnornas situation på arbetsmarknaden uppmärksammas bättre i rehabiliteringsarbetet. Det är i dag kvinnorna som står för den största ökningen av antalet förtidspensioner. Kvinnorna arbetar ofta med sig själva som arbetsinstrument i vård och omsorgsyrken. Detta kan leda till utbrändhet med fysiska symptom som följd. Bl.a. därför är en kraftig satsning på kvinnors arbetsmiljö viktig om man vill komma åt orsakerna till den ökande frekvensen förtidspensioner hos kvinnor.
7. Rose-Marie Frebran (kds) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet anser "och slutar med "yrkande 5." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de ändringar som redan företagits för att mildra verkningarna av den till 70 % sänkta kompensationsnivån vid långa sjukfall inte är tillräckliga utan att kompensationsnivån snarast måste återställas till 80 %. Detta bör med bifall till motion Fi6 yrkande 5 ges regeringen till känna. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att motionärerna i motion Fi6 har angivit att en ny beräkningsgrund för ersättning i sjuk- arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna ger en ytterligare besparing inom försäkringarna på ca 2 miljarder kronor.
8. Sigge Godin (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 5." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de ändringar som redan företagits för att mildra verkningarna av den till 70 % sänkta kompensationsnivån vid långa sjukfall inte är tillräckliga utan att kompensationsnivån snarast måste återställas till 80 %. Detta bör med bifall till motion Fi6 yrkande 5 ges regeringen till känna. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att det i motion Fi3 har lagts fram förslag till olika besparingar varigenom nivåhöjningen skulle kunna finansieras. Folkpartiet avser att under den allmänna motionstiden återkomma med närmare förslag om hur finansieringen skall ske.
Omläggning och höjning av allmänna egenavgifter m.m.
9. Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Rune Backlund (c), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie Frebran (kds) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "det anförda." bort ha följande lydelse:
Kontantförmåner vid arbetslöshet bör enligt utskottets mening även fortsättningsvis till en del finansieras genom en egenavgift. Utskottet motsätter sig därför såväl att den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen höjs som att arbetsgivaravgifterna i form av arbetsmarknadsavgift höjs resp. sjukförsäkringsavgift sänks. Utskottet motsätter sig också den av regeringen föreslagna höjningen av den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen under åren 1996--1998. Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att med bifall till motionerna Fi1 yrkandena 4, 6, 11 och 12, Fi2 yrkande 11 och Fi6 yrkande 1 i denna del samt med anledning av motionerna Sf4 och Sf6 avslå propositionen i denna del.
10. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 9." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att höjningen av de allmänna egenavgifterna innebär en ökad beskattning av arbete som motverkar hög sysselsättningsgrad och arbetsintensiva verksamheter som vård och omsorg. Avgifterna främjar inte heller en bättre miljö. Avdragsgilla egenavgifter missgynnar dessutom låginkomsttagare. Enligt utskottets mening skall socialförsäkringssystemet vara skattefinansierat på ett solidariskt sätt. Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att med bifall till motion Fi5 yrkandena 6--9 dels avslå propositionen i denna del, dels som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om solidarisk skattefinansiering.
Vinstandelsstiftelser
11. Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Rune Backlund (c) Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp) och Ulf Kristersson (m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "det anförda." bort ha följande lydelse:
Ett vinstandelssystem i företagen gör de anställda delaktiga i företagens resultat och sprider ägandet. Systemet främjar produktivitet och utgör ett långsiktigt sparande. Vinstandelssystemet kan även ha en positiv effekt med avseende på de anställdas engagemang och intresse för det egna företagets verksamhet. Med hänsyn till det anförda anser utskottet således att finansutskottet bör tillstyrka bifall till motionerna Fi1 yrkande 13, Fi2 yrkandena 15 och 18 och Fi3 yrkande 8 samt avstyrka bifall till motion 1993/94:Sk353 yrkandena 11 och 12.
12. Rune Backlund (c) och Sigge Godin (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet tolkar" och slutar med "motion 1993/94:Sf262." bort ha följande lydelse:
I proposition 1991/92:60 föreslogs bl.a. slopande av socialavgifter på vinstandelsmedel. I propositionen angavs bl.a. att eftersom bidrag till en vinstandelsstiftelse inte bör ingå i beräkningen av underlaget för arbetsgivaravgifter bör inte heller värdet av vad som tillförs en försäkrad genom avsättning till en sådan stiftelse vara pensionsgrundande. I skatteutskottets av riksdagen godkända betänkande (1991/92:SkU10) angavs att socialavgifter inte bör tas ut vare sig när medlen lämnas till stiftelsen eller när de anställda eller tidigare anställda erhåller sin andel från stiftelsen. Detta var således vad som anställda och företagare hade att rätta sig efter tills riksdagen i december 1992 fattade det ovan angivna beslutet om att för avgiftsfrihet skulle vissa begränsningar gälla fr.o.m. den 1 januari 1993. Utskottet finner mot denna bakgrund det rimligt att de undantag som gjorts för åren 1988--1991 också utvidgas till att gälla avsättningar under år 1992. Finansutskottet bör således tillstyrka bifall till motion 1993/94:Sf262.
Socialutskottets yttrande 1994/95:SoU2y Bilaga 8 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utskottets beredningsområde.
Socialutskottet begränsar yttrandet till avsnitten 7.2.1, 7.2.2 och 7.2.4 i propositionen samt till motionerna Fi1 yrkande 7, Fi2 yrkandena 9 och 13, Fi3 yrkande 10, Fi4 yrkandena 10 och 12 samt Fi6 yrkande 3, delvis.
Propositionen
I propositionen redovisar regeringen sina förslag till inriktning och omfattning av besparingar och inkomstförstärkningar. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen och omfattningen av de besparingar och inkomstförstärkningar som regeringen förordar i avsnitt 5 i propositionen.
Vidare föreslår regeringen (Socialdepartementet), såvitt avser socialutskottets beredningsområde, att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
I propositionen anförs att uppgiften för den ekonomiska politiken nu är att sanera statsfinanserna i syfte att åstadkomma en varaktig och uthållig tillväxt, en ökad sysselsättning och en minskad arbetslöshet.
Inom det socialpolitiska området föreslås besparingsåtgärder inom det ekonomiska familjestödet. Den besparing på netto 2,3 miljarder kronor som uppkommer genom slopandet av vårdnadsbidraget och återinförandet av garantidagarna har behandlats i propositionen (prop. 1994/95:61) om vårdnadsbidraget, garantidagarna, enskild barnomsorg. Regeringens förslag i föreliggande proposition innebär vissa begränsningar av flerbarnstilläggen och begränsningar i bidragsförskottssystemet.
I propositionen aviseras vidare att regeringen avser att påbörja ett utredningsarbete med inriktning att minska nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljerna med 3 miljarder kronor realt år 1998.
Flerbarnstilläggen
I propositionen föreslås att flerbarnstillägg från den 1 januari 1995 lämnas med 2 400 kr per år för det tredje barnet, med 7 200 kr per år för det fjärde barnet och med 9 000 kr per år för det femte och varje ytterligare barn. Flerbarnstillägget föreslås därmed fastställas i kronor och inte längre som andel av barnbidraget. Förslaget innebär ändringar i lagen om allmänna barnbidrag.
Regeringen beräknar budgetförstärkningen till ca 270 miljoner kronor för innevarande år och till ca 540 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
I motion Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att försämra flerbarnstillägget (yrkande 10). Motionärerna anser att barnfamljerna belastas alltför hårt av regeringens förslag. Det är, enligt motionärerna, väl känt att familjer med flera barn har en svårare situation än många andra. Fördelningspolitiska studier tyder inte på att barnfamiljerna som grupp klarat sig bättre än andra, snarare tvärtom, och därför bör regeringens förslag avvisas.
Också i motion Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen avslår förslaget om ändringar i lagen om allmänna barnbidrag (yrkande 13).
I motion Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande till regeringen om riktlinjer för besparingar och budgetförstärkningar (yrkande 3, delvis). Motionärerna avvisar förslaget att minska flerbarnstilläggen, vilket drabbar familjerna med de lägst disponibla inkomsterna.
I motion Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för flerbarnstilläggen (yrkande 10). Motionärerna anser att det behövs en uppföljning av effekterna av minskade flerbarnstillägg och att det därvid bör övervägas om bostadstilläggen för barnfamiljer behöver ändras. Enligt motionärerna vore ytterligare en åtgärd att regeringen uppmanar kommunerna att ta hänsyn till det försämrade flerbarnstillägget vid konstruktionen av daghems- och skolbarnsomsorgstaxorna.
Begränsningar i bidragsförskottssystemet
I propositionen föreslås att bidragsförskott och särskilt bidrag till vissa adoptivbarn fr.o.m. den 1 januari 1995 lämnas med 14 080 kr per barn och år. Förslaget innebär att nuvarande nivå bibehålls och fastställs i kronor. Den koppling till basbeloppet som nu finns upphävs därmed. Förslaget innebär ändringar i lagen om bidragsförskott och lagen om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
Om inte den pågående översynen av bidragsförskottssystemet leder till förändringar som tillsammans med den nu presenterade besparingen ger en nettoutgiftsminskning år 1998 på 700 miljoner kronor kommer regeringen enligt propositionen att uppnå besparingen genom en successiv minskning av bidraget fram till år 1998.
I motion Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om bidragsförskottet och underhållsbidraget (yrkande 7). Motionärerna erinrar om att frågor om bidragsförskott och underhållsbidrag har varit föremål för utredning vid ett flertal tillfällen. Enligt motionärerna är det nu hög tid att åstadkomma förändringar. I regeringspromemorian Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) föreslogs nya regler för beräkningen av det offentliga stödet till ensamstående föräldrar med barn. Motionärerna framhåller att Moderata samlingspartiet stöder de förslag som framfördes i departementspromemorian. Partiets utgångspunkter för förändring är följande: Föräldraansvaret bör tydliggöras oavsett om barnet lever tillsammans med sina föräldrar eller i splittrad familj. Kostnaderna för bidragsförskotten skall minskas. Försäkringskassorna bör överta fastställandet av bidragsförskotten för att därigenom bl.a. ha full kontroll över bidragsgivningen. Försäkringskassorna bör fungera som "statens ombud" vid domstolar i vårdnadstvister. Den automatiska kopplingen mellan underhållsbidrag och bidragsförskott bör upphöra. Motionärerna biträder regeringens förslag till besparing men anser att de förslag och ståndpunkter som redovisats i motionen snarast bör förverkligas.
I motion Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om indrivningen av bidragsförskottsskulder (yrkande 12). Motionärerna anser att de förändringar som måste göras måste ha som mål att kvinnornas möjlighet till ekonomiskt oberoende inte rörs. Besparingen måste därför inriktas på indrivningen av skulder genom en översyn av rutinerna för återbetalning av underhållsskulder.
Utredning om det ekonomiska familjestödet
Som tidigare nämnts avser regeringen att påbörja ett utredningsarbete med inriktning att minska nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljerna med 3 miljarder kronor realt år 1998, utöver de här aviserade besparingarna. Inriktningen av utredningsarbetet skall, enligt propositionen, vara att i ett sammanhang pröva det totala ekonomiska stödet till barnfamiljerna för att därigenom åstadkomma en bättre samordning av de olika regelsystemen.
I motion Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt sammansatt utredning om en förändrad inriktning av familjestödet enligt de riktlinjer som redovisas i motionen (yrkande 9). Motionärerna anser att familjestödet bör reformeras och föreslår att föräldraförsäkringen, barnbidraget för åldersgruppen 0--6 år och vårdnadsbidraget läggs samman till ett familjestöd -- ett beskattat barnkonto. Föräldrarnas uttag på barnkontot skall enligt förslaget ske med ett lägsta belopp varje månad under de sex första åren. Den del av barnkontot som överstiger lägsta månadsuttag skall disponeras fritt under de sex åren. Familjestödet blir därmed, enligt motionärerna, mer rättvist och ökar familjernas valfrihet att efter egna önskemål planera sin situation. Förslaget innebär lika stöd till varje barn. Detta möjliggör ett förstärkt stöd till familjer som lever under knappa ekonomiska omständigheter samtidigt med en utgiftsminskning för staten.
I motion Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande till regeringen om riktlinjer för besparingar och budgetförstärkningar (yrkande 3, delvis). Motionärerna anför att familjepolitiken kostar sammantaget över 80 miljarder kronor och har låg fördelningspolitisk träffsäkerhet i en del fall. Besparingen på flerbarnstillägget liksom borttagandet av vårdnadsbidraget är ett dråpslag mot de familjer som har de lägsta disponibla inkomsterna och bör därför avvisas. Motionärerna är däremot positiva till att en samlad översyn av det familjepolitiska stödet och dess fördelningspolitiska effekter görs. Troligen kan besparingar genom minskade kommunala kostnader beroende på det redan finansierade vårdnadsbidraget klara en del av sparbetinget. Målet bör vara en sammanlagd besparing på 4 miljarder kronor 1998 inklusive besparingar på bidragsförskottet. Besparingen bör dock föregås av en noggrann genomlysning i en utredning där en helhetssyn tas. Besparingen bör inte, som i regeringens förslag, preciseras redan innan utredningen tillsatts.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att statsfinanserna måste saneras och att besparingar måste göras även inom det familjepolitiska området. Utskottet har inget att erinra mot förslaget att genomföra den begränsade sänkning av flerbarnstilläggen som föreslagits, samtidigt som flerbarnstilläggen frikopplas från barnbidragsnivån. Utskottet anser sålunda att propositionen i denna del bör tillstyrkas och motionerna Fi2 (c) yrkande 13, Fi3 (fp) yrkande 10 och Fi6 (kds) yrkande 3 (delvis) avstyrkas.
Utskottet har inte heller något att erinra mot regeringens förslag i fråga om bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Även i denna del bör propositionen sålunda tillstyrkas.
Den pågående översynen av underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemen beräknas bli klar vid årsskiftet. Utskottet anser att förslagen från utredningen bör avvaktas och motion Fi1 (m) yrkande 7 därför avstyrkas.
I samband med behandlingen av budgetpropositionen för innevarande budgetår (bet. 1993/94:SoU20, rskr. 248) anförde utskottet att det går att spara 160 miljoner kronor på anslaget för bidragsförskott genom en effektivare administration. En bättre bevakning av kraven borde enligt utskottet leda till att betalningsnivån, som sjunkit under några år, åter höjdes, varigenom statens kostnader skulle minska. Utskottet vidhåller denna uppfattning och delar därmed inställningen i motion Fi4 (v) yrkande 12 att indrivningen av bidragsförskottsskulder bör effektiviseras. Motionen bör avstyrkas.
I propositionen redovisas att regeringen har för avsikt att se över familjepolitiken med inriktning att minska nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljerna. Utskottet anser det angeläget att en ordentlig analys görs av det ekonomiska familjestödet, så att nödvändiga besparingar får en så god fördelningspolitisk profil som möjligt. Motionerna Fi2 (c) yrkande 9 och Fi6 (kds) yrkande 3, delvis, bör enligt utskottet avstyrkas. Med anledning av motion Fi4 (v) yrkande 10 vill utskottet framhålla att utredningen även bör följa upp effekterna av de föreslagna ändringarna beträffande flerbarnstilläggen. Motionen bör avstyrkas.
Stockholm den 1 december 1994 På socialutskottets vägnar Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Jan Andersson (s), Göte Jonsson (m), Hans Karlsson (s), Roland Larsson (c), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kds) och Conny Öhman (s).
Avvikande meningar
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
1. Sten Svensson, Göte Jonsson, Liselotte Wågö och Leif Carlson (alla m) anser att den del av utskottets bedömning som börjar med "Utskottet anser sålunda" och slutar med "yrkande 7 därför avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den borgerliga regeringens familjepolitik skall ses utifrån en helhet, där vårdnadsbidraget, avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader upp till viss nivå, lagligt reglerad etableringsrätt för alternativa daghem och barnomsorgslagen skall ingå. Barnomsorgslagens utformning förutsätter ett vårdnadsbidrag för att vidga familjernas valfrihet. Faller vissa delar bort såsom t.ex. vårdnadsbidraget så påverkas även barnomsorgslagens krav på kommunerna. Kostnaderna för den kommunala barnomsorgen ökar i takt med att valfriheten för familjerna minskar. Med den utbyggda valfrihet och flexibilitet som kännetecknar den borgerliga familjepolitiken blir de enskilda familjernas situation bättre jämfört med den nuvarande regeringens familjepolitik även i skeden då besparingar, av statsfinansiella skäl, måste göras. Utskottet är inte nu berett att tillstyrka motionerna Fi2 (c) yrkande 13, Fi13 (fp) yrkande 10 och Fi6 (kds) yrkande 3 (delvis). Utskottet tillstyrker därmed propositionen i denna del och avstyrker motionerna.
Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag i fråga om bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Utskottet anser sålunda att propositionen även i denna del bör tillstyrkas.
Utskottet anser att förslagen i Ensamförälderstödsutredningen (1992:53) snarast bör genomföras. Det finns ingen anledning att avvakta ytterligare utredningar i frågan. Utgångspunkten för förändring bör vara följande: Föräldraansvaret bör tydliggöras oavsett om barnet lever tillsammans med sina föräldrar eller i splittrad familj. Kostnaderna för bidragsförskotten skall minskas. Försäkringskassorna bör överta fastställandet av bidragsförskotten för att därigenom bl.a. ha full kontroll över bidragsgivningen. Försäkringskassorna bör fungera som "statens ombud" vid domstolar i vårdnadstvister. Den automatiska kopplingen mellan underhållsbidrag och bidragsförskott bör upphöra. Med anledning av motion Fi1 (m) yrkande 7 bör enligt utskottet riksdagen ge regeringen till känna vad nu anförts.
2. Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "(delvis) avstyrkas. " bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "I propositionen" och slutar med "därför avstyrkas." bort utgå,
dels att utskottet bort anföra följande:
Utskottet anser att statsfinanserna måste saneras. Regeringens förslag till besparingar på det familjepolitiska området slår dock mycket hårt mot de familjer som har lägst disponibel inkomst. Att både göra kraftiga besparingar i flerbarnstilläggen och samtidigt ta bort vårdnadsbidraget minskar drastiskt det ekonomiska utrymmet för många barnfamiljer. Borttagandet av vårdnadsbidraget innebär en kortsiktig besparing på statsbudgeten, men ökar samtidigt kraftigt kommunernas kostnader för barnomsorgen. För samhällsekonomin ökar därmed kostnaderna. Minskningen av flerbarnstilläggen slår hårt mot de litet större familjernas ekonomi, vars ekonomiska standard redan är lägre än många andras.
Med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 13, Fi3 (fp) yrkande 10 och Fi6 (kds) yrkande 3 (delvis) anser utskottet att förslaget om ändring av flerbarnstillägget bör avstyrkas. Motiven för motion Fi4 (v) yrkande 10 faller därmed, varför motionen bör avstyrkas.
Utskottet anser det angeläget att en ordentlig analys görs av det ekonomiska familjestödet och förutsätter att den av regeringen aviserade utredningen blir parlamentariskt sammansatt. Enligt utskottets mening bör familjestödet reformeras. Den modell som presenterats av centern om s.k. barnkonton bör härvid belysas. Förslaget innebär att föräldraförsäkringen, barnbidraget för åldersgruppen 0--6 år och vårdnadsbidraget läggs samman till ett familjestöd -- ett beskattat barnkonto. Föräldrarnas uttag på barnkontot skall enligt förslaget ske med ett lägsta belopp varje månad under de sex första åren. Den del av barnkontot som överstiger lägsta månadsuttag skall disponeras fritt under de sex åren. Förslaget innebär lika stöd till varje barn. Detta möjliggör ett förstärkt stöd till familjer som lever under knappa ekonomiska omständigheter samtidigt med en utgiftsminskning för staten. Stödet ökar också familjernas valfrihet och ger dem möjlighet att efter egna önskemål planera sin situation.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 9 och Fi6 (kds) yrkande 3 (delvis) bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
3. Barbro Westerholm (fp) anser att den del av utskottets bedömning som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 7 därför avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att statsfinanserna måste saneras. Den fördelningspolitiska profilen i de av regeringen i denna del föreslagna åtgärderna uppfyller dock inte kraven på rättvisa. Barnfamiljerna drabbas alltför hårt av regeringens förslag, särskilt familjer med många barn och ensamstående föräldrar. Med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 13, Fi3 (fp) yrkande 10 och Fi6 yrkande 3 (delvis) bör regeringens förslag till ändring i lagen om allmänna barnbidrag avstyrkas.
Utskottet avvisar också regeringens förslag om en nominell låsning av bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Förslagen om ändring i lagen om bidragsförskott och lagen om särskilt bidrag till vissa adpotivbarn bör därmed avstyrkas. Utskottet förutsätter att den pågående översynen av underhållsbidrag och bidragsförskott leder till den av regeringen nu föreslagna besparingen. Motion Fi1 (m) yrkande 7 bör enligt utskottet avstyrkas.
4. Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "(delvis) avstyrkas." bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "I propositionen" och slutar med "därför avstyrkas." bort utgå, dels att utskottet bort anföra följande:
Utskottet anser att statsfinanserna måste saneras. Regeringens förslag till besparingar på det familjepolitiska området slår dock mycket hårt mot de familjer som har lägst disponibel inkomst. Att både göra kraftiga besparingar i flerbarnstilläggen och samtidigt ta bort vårdnadsbidraget minskar drastiskt det ekonomiska utrymmet för många barnfamiljer. Borttagandet av vårdnadsbidraget innebär en kortsiktig besparing på statsbudgeten, men ökar samtidigt kraftigt kommunernas kostnader för barnomsorgen. För samhällsekonomin ökar därmed kostnaderna. Minskningen av flerbarnstilläggen slår hårt mot de litet större familjernas ekonomi, vars ekonomiska standard redan är lägre än många andras.
Med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 13, Fi3 (fp) yrkande 10 och Fi6 (kds) yrkande 3 (delvis) anser utskottet att förslaget om ändring i flerbarnstillägget bör avstyrkas. Motiven för motion Fi4 (v) yrkande 10 faller därmed, varför motionen bör avstyrkas.
Utskottet är positivt till att en samlad översyn görs av det familjepolitiska stödet och dess fördelningspolitiska effekter. Utskottet anser emellertid att besparingsmålet bör sättas till 4 miljarder kronor 1998 inklusive besparingarna i bidragsförskottet. En stor del av besparingen kan sannolikt uppnås genom att vårdnadsbidraget leder till lägre efterfrågan på kommunalt finansierad barnomsorg och att kommunerna därigenom kan göra stora besparingar.
Utskottet vill framhålla att utredningen, som bör vara parlamentariskt sammansatt, bör göra en noggrann genomlysning av familjepolitiken i dess helhet och förutsättningslöst pröva vilka typer av besparingar som får minst negativa effekter ur fördelningssynpunkt. Utredningen bör härvid också överväga om en reformering av hela familjestödet kan ge bättre fördelningspolitiska effekter. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 9 och Fi6 (kds) yrkande 3 (delvis) bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
Kulturutskottets yttrande
1994/95:KrU4y Bilaga 9 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 17 november 1994 beslutat att bereda kulturutskottet tillfälle att i de delar som berör kulturutskottets beredningsområde senast den 1 december 1994 avge yttrande över proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte eventuella motioner.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen i vad avser kapitel 10 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde, m.m., 10.1.1 Anslagsfrågor m.m., Akuta insatser mot arbetslöshet under budgetåret 1994/95--kalenderåret 1995, avsnitten Investeringssatsningar (s. 109--110) och Folkbildningen (s. 114--115) samt motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 2, 42 och 44, 1994/95:Fi5 yrkande 35, 1994/95:Fi6 yrkande 1 och 1994/95:Fi10 yrkande 6.
Utskottet
Investeringssatsningar
I propositionen föreslås att drygt 3 miljarder kronor skall anvisas för en rad olika insatser mot arbetslöshet. Medlen bör anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår över Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel, anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av nämnda belopp föreslås -- inom det område som kulturutskottet bereder -- att 75 miljoner kronor skall avsättas för kulturmiljövård och byggnadsvård, vilket beräknas leda till investeringar av den dubbla omfattningen. Vidare föreslås att bidrag med högst 30 % för investeringar i lokaler för trossamfund skall få lämnas till en sammanlagd kostnad av 20 miljoner kronor (prop. s. 110).
I två motioner avstyrks regeringens förslag. I motion Fi1 (m) föreslås att riksdagen skall avslå regeringens förslag att anvisa drygt 3 miljarder för arbetsmarknadspolitiska satsningar (yrkande 44). I motion Fi6 (kds) avvisas propositionens förslag i sin helhet (yrkande 1).
Kulturutskottet tillstyrker regeringens förslag då det gäller investeringar i lokaler för trossamfund.
Kulturutskottet konstaterar att viktiga insatser har kunnat göras på kulturmiljövårdsområdet tack vare de satsningar som gjorts vid ett flertal tillfällen av arbetsmarknadsskäl under 1990-talet, senast under våren 1994. En redogörelse för satsningarna lämnas i utskottets betänkande 1994/95:KrU3.
Trots de insatser som således gjorts finns det inom kulturmiljöområdet alltjämt ett mycket stort behov av ytterligare satsningar. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har i sin anslagsframställning för tiden den 1 juli 1995--den 31 december 1996 angett att det finns beredskap att med kort varsel påbörja vård- och restaureringsinsatser. I en sammanställning som huvudsakligen grundar sig på underlag från länsstyrelserna visar RAÄ att prioriterade insatser kan göras på objekt för sammantaget 500 miljoner kronor.
Kulturutskottet ser positivt på att regeringen föreslår ytterligare resurser för investeringar på kulturmiljövårdsområdet.
Kulturutskottet vill i detta sammanhang erinra om att föremålsvården vid de statligt stödda museerna under en längre tid blivit eftersatt. Kulturutskottet anser därför att det är motiverat att överväga möjligheten att redan nu påbörja planeringen av en räddningsaktion för museisamlingarna. En sådan planering skulle avse i första hand åtgärder för registrering, konservering och magasinsförvaring. Vid planeringen av ett sådant vårdprojekt bör det finnas möjlighet att utvidga projektet till att även gälla angränsande områden, såsom t.ex. arkivalier vid de statligt stödda arkiven. Ett vård- och konserveringsprogram av nu nämnt slag torde på sikt kunna ge god sysselsättningseffekt på ett flertal orter i landet. Kulturutskottet anser att det inom ramen för det av regeringen föreslagna beloppet för insatser inom kulturmiljövårdsområdet bör finnas möjligheter att skapa visst utrymme för att påbörja planeringen av ett bevarandeprogram.
Med hänvisning till det anförda anser kulturutskottet att riksdagen med anledning av regeringens förslag bör beräkna 75 miljoner kronor för byggnads- och annan kulturmiljövård samt för insatser för museernas föremålsvård.
Med anledning av det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi1 yrkande 44 och Fi6 yrkande 1, båda motionerna i motsvarande del.
Folkbildningen
I propositionen framhålls att kunskap blir allt viktigare för såväl näringslivets som de enskilda individernas utveckling och för möjligheterna till sysselsättning. Utbildningssatsningar ses som avgörande för möjligheterna att nå ett mera jämställt arbetsliv. Folkbildningen erbjuder enligt propositionen den lämpliga studieformen för många, särskilt för dem som har kort utbildning. Studieförbunden och folkhögskolorna är ett värdefullt komplement till den allmänna vuxenutbildningen. Regeringen föreslår att 1 200 extra utbildningsplatser anordnas inom folkbildningen under det första halvåret 1995. Kostnaden beräknas till 26,3 miljoner kronor. För att finansiera denna utbildningssatsning begär regeringen riksdagens bemyndigande att få omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget Bidrag till folkbildningen, båda under åttonde huvudtiteln.
I motion Fi1 (m) yrkas avslag på regeringens förslag att inrätta extra platser inom folkbildningen och att omfördela medel från trainee-utbildningen till folkbildningen (yrkande 42). Motionärerna anser att trainee-utbildningen bör vara kvar. De anför att denna utbildning innebär en bra kombination av praktisk och teoretisk kunskapsförmedling och att den underlättar för ungdomar att tidigt få anknytning till arbetslivet. I motion Fi6 (kds) yrkande 1 hemställs om avslag på proposition 1994/95:25, varför även detta motionsyrkande innebär avslag på förslaget om omfördelning av medel från trainee-utbildningen till en utökad folkbildning.
I motionerna Fi5 (mp) yrkande 35 och Fi10 (c) yrkande 6 hemställs om avslag på förslaget att ta bort medel från anslaget till trainee-utbildning för att finansiera en utökad folkbildning. Motionerna innehåller inte några yrkanden om annan finansiering av den i propositionen föreslagna utökningen av folkbildningen. I motion Fi10 framförs dock den synpunkten att omfördelning bör ske från arbetsmarknadsmedel till Utbildningsdepartementets område för att klara utökade satsningar på utbildning.
Kulturutskottet erinrar om att riksdagen våren 1994 i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen beslöt om en ettårig försöksverksamhet med s.k. trainee-utbildning, en kombinerad praktisk och teoretisk utbildning på hög nivå som även betecknades som en eftergymnasial lärlingsutbildning för arbetslösa. Riksdagen anvisade 22,8 miljoner kronor under ett nytt anslag benämnt Försöksverksamhet med trainee-utbildning (prop. 1993/94:150 bil. 8 s. 21, yttr. 1993/94:UbU6y, bet. 1993/94:FiU20 s. 102, rskr. 1993/94:456).
Kulturutskottet har från Utbildningsdepartementet inhämtat att av de anvisade medlen om 22,8 miljoner kronor till trainee-utbildning står 18,2 miljoner kronor till förfogande för omfördelning till folkbildningsanslaget. Således understiger detta belopp kostnaderna för de aktuella folkbildningsinsatserna med 8,1 miljoner kronor. Detta förhållande har genom ett förbiseende inte uppmärksammats i den nu aktuella propositionen 1994/95:25.
Enligt kulturutskottets mening gör folkbildningen betydelsefulla insatser när det gäller att höja kunskapsnivån och att erbjuda studieformer som särskilt väl lämpar sig för dem som har kort utbildning och behöver stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Folkbildningen har också visat att den har förmåga att genomföra snabba utbildningsinsatser som motiverats av sysselsättningsskäl. Kulturutskottet tillstyrker regeringens förslag att utöka folkbildningen med 1 200 utbildningsplatser under våren 1995.
Kulturutskottet har inte något att erinra mot att utökningen av folkbildningen finansieras genom att medel omfördelas till anslaget Bidrag till folkbildningen från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning, vilket innebär ett avstyrkande av motionerna Fi1, Fi5, Fi6 och Fi10 i motsvarande delar. Som utskottet redovisat i det föregående står 18,2 miljoner kronor till förfogande för en sådan omfördelning. Kulturutskottet föreslår mot denna bakgrund att finansutskottet hemställer att riksdagen med anledning av propositionen till Bidrag till folkbildningen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 8,1 miljoner kronor.
Budgetpolitiken
Motionärerna bakom motion Fi1 (m) ställer en rad krav av övergripande karaktär på den framtida budgetpolitiken. I motionen yrkas att statens bidrag till organisationer av skilda slag bör minskas. Vidare föreslår motionärerna att staten skall tillföras inkomstförstärkningar genom privatisering av bl.a. TV 2 (yrkande 2 delvis).
Kulturutskottet konstaterar att det ankommer på finansutskottet att göra en övergripande bedömning av frågor som rör budgetpolitiken. Utskottet vill dock beträffande de ovan redovisade båda förslagen framhålla följande.
Förslag som gäller generella besparingar på organisationsbidragen har avstyrkts flera gånger av utskottet, senast våren 1994. Utskottet finner inte anledning att nu inta en annan ståndpunkt i denna fråga. Utskottets tidigare ställningstaganden har i huvudsak motiverats på följande sätt. (Se bet. 1993/94:KrU31 s. 28.)
En mycket stor del av det statliga stödet till föreningslivet, som enligt en av Statskontoret gjord kartläggning budgetåret 1989/90 uppgick till ca 7,5 miljarder kronor, kan inte betraktas som organisationsstöd i egentlig mening. I beloppet inkluderades 1 891 miljoner kronor till humanitärt stöd som kanaliseras via hjälporganisationer och 2 088 miljoner kronor som avsåg lönebidrag. Därutöver anvisades medel för stöd till organisationer för vitt skilda ändamål och med vitt skilda syften under ett stort antal anslag. Medelsanvisningen över statsbudgeten prövas av riksdagen för varje bidragsområde efter bedömning i de olika utskotten. I kulturutskottet bereds frågor om storleken på bidragen till ungdomsorganisationerna, idrottsrörelsen, trossamfunden och andra folkrörelser samt till studieförbunden. Vidare står det varje ledamot fritt att framställa yrkanden om minskningar av den medelsanvisning till visst ändamål som föreslagits i budgetpropositionen även om han eller hon inte väckt motion i frågan.
Då det gäller frågan om privatisering av TV 2 erinrar utskottet om att Sveriges Television AB (SVT) i dag enligt avtalet mellan staten och bolaget har tillstånd att sända TV-program i två rikstäckande kanaler. Avtalet gäller för perioden den 1 januari 1993--den 31 december 1996. I skriften (Ds 1994:76) En radio och TV i allmänhetens tjänst! framhåller den förra kulturministern, Birgit Friggebo, att det är viktigt att tänka över vilka förutsättningar som skall gälla för den radio och TV som finansieras med allmänna medel genom TV-avgiften samt vilket uppdrag och vilket sändningsutrymme "allmänradion" och "allmäntelevisionen" skall ha.
Kulturutskottet vill tillägga att den snabba tekniska utvecklingen på medieområdet med säkerhet kommer att förändra förutsättningarna för den public service-verksamhet som bedrivs av SVT. Frågor som gäller SVT:s framtida uppdrag, finansiering, organisation etc. kommer att behandlas av riksdag och regering i samband med att nuvarande avtalsperiod löper ut och ett nytt avtal skall träffas. Övervägandena bör inte föregripas.
Stockholm den 30 november 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit Oscarsson (s), Leo Persson (s), Stig Bertilsson (m), Ingegerd Sahlström (s), Marianne Andersson (c), Björn Kaaling (s), Lennart Fridén (m), Carl-Johan Wilson (fp), Monica Widnemark (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Agneta Ringman (s), Jan Backman (m), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kds) och Annika Nilsson (s).
Avvikande meningar
1. Investeringssatsningar
Elisabeth Fleetwood, Stig Bertilsson, Lennart Fridén och Jan Backman (alla m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Investeringssatsningar som börjar med "Kulturutskottet tillstyrker" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Av skäl som anges i motion Fi1 (m) motsätter sig kulturutskottet den av regeringen föreslagna arbetsmarknadspolitiska satsningen såvitt avser kulturutskottets beredningsområde. Utskottet föreslår således att finansutskottet skall avstyrka regeringens förslag och tillstyrka motionerna Fi1 yrkande 44 och Fi6 yrkande 1, båda motionerna i motsvarande del.
2. Folkbildning
Elisabeth Fleetwood (m), Stig Bertilsson (m), Marianne Andersson (c), Lennart Fridén (m), Carl-Johan Wilson (fp), Jan Backman (m), Ewa Larsson (mp) och Fanny Rizell (kds) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Folkbildningen som börjar med "Enligt kulturutskottets mening" och slutar med "anvisar 8,1 miljoner kronor" bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad som föreslås i de nu aktuella motionsyrkandena avstyrker kulturutskottet regeringens förslag om ett bemyndigande att omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget Bidrag till folkbildningen. Det vore nämligen olyckligt att utöka folkbildningen på trainee-utbildningens bekostnad. Frågan om trainee-utbildningen, som är en eftergymnasial lärlingsutbildning, kommer att behandlas närmare av utbildningsutskottet i yttrandet 1994/95:UbU3y. Kulturutskottet förutsätter att regeringen tar erforderliga initiativ till en omfördelning av redan anvisade medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder så att kostnaderna för en sådan utökning av folkbildningen under våren 1995 som föreslås i proposition 1994/95:25 kan finansieras.
3. Budgetpolitiken
Elisabeth Fleetwood, Stig Bertilsson, Lennart Fridén och Jan Backman (alla m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Budgetpolitiken som börjar med "Kulturutskottet konstaterar" och slutar med "inte föregripas" bort ha följande lydelse:
Kulturutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi1 (m) att regeringen skall ta erforderliga initiativ till budgetförstärkningar som innebär dels besparingar på organisationsstödet, dels privatisering av en TV-kanal (yrkande 2). Utskottet föreslår således att finansutskottet skall tillstyrka motion Fi1 yrkande 2 i motsvarande del.
Utbildningsutskottets yttrande 1994/95:UbU3y Bilaga 10 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25)
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 17 november 1994 berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utbildningsutskottets beredningsområde.
Utbildningsutskottet behandlar i detta yttrande de av regeringens förslag i avsnitt 10 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde, m.m. som rör högskoleutbildning, komvux och folkbildning (s. 113--115) samt i anslutning därtill väckta motioner, nämligen 1994/95:Fi1 (m) yrkande 38 och 42, 1994/95:Fi5 (mp) yrkande 35, 1994/95:Fi6 (kds) yrkande 1 (delvis) samt 1994/95:Fi10 (c) yrkande 6.
Utbildningsinsatser för arbetslösa
Riksdagen beslutade våren 1994 om vissa utbildningssatsningar för arbetslösa med anledning av regeringens förslag i kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150, bet. FiU20, rskr. 453--458). Satsningarna innebar bl.a. att ytterligare medel anvisades till ett tredje gymnasieår för elever som har gått ut gymnasieskolan med endast en tvåårig gymnasieutbildning samt till extra platser i komvux. Vidare infördes en ny utbildningsform, utbildningscheck, för att möjliggöra insatser från olika typer av utbildningsanordnare vid sidan av skolväsendet. Dessutom lanserades en försöksverksamhet med trainee-utbildning som är en lärlingsutbildning på eftergymnasial nivå och omfattar ett år.
Regeringen lägger nu fram förslag som bl.a. innebär att resurser som redan anvisats till olika insatser för att motverka arbetslösheten på utbildningsområdet omfördelas. Avsikten är att därmed skapa ännu fler utbildningsplatser för arbetslösa.
Komvux
Regeringen redovisar i propositionen att antalet platser i komvux genom omfördelning av befintliga medel kan utökas med ca 13 000 platser under vårterminen 1995. Skälet till att en sådan omfördelning kan göras är att det enligt Skolverkets beräkningar blir platser över inom tredje året i gymnasieskolan och att utbildningscheckarna inte kommer att utnyttjas fullt ut. Förslaget bör enligt regeringen täcka föreliggande behov av ytterligare platser i komvux. I propositionen föreslås dock att regeringen bemyndigas att, vid behov, utöka antalet platser ytterligare inom komvux för arbetslösa.
Regeringen föreslår därför att riksdagen skall godkänna vad regeringen förordar om att utöka antalet utbildningsplatser inom komvux för arbetslösa under budgetåret 1994/95.
I två motioner avvisas regeringens förslag i denna del. I motion 1994/95:Fi1 (m) yrkande 38 motsätter sig motionärerna att resurser avsedda till platser för det tredje året i gymnasiet och till utbildningscheckar överförs till kommunerna för deras eget ansvarsområde, i detta fall vuxenutbildningen. Motionärerna framhåller bl.a. att insatser från olika utbildningsanordnare vid sidan av skolväsendet bidrar till att öka mångfalden och kvaliteten i utbildningsutbudet. I motion 1994/95:Fi6 (kds) yrkande 1, i denna del, efterlyser motionärerna en långsiktig planering vad gäller behovet av antalet platser i komvux. För att kommunerna skall klara av stora dimensioneringsökningar krävs att de får besked om hur stor del av ökningen som är permanent. Många kommuner klarar inte av en expansion i befintliga lokaler med befintlig personal, hävdas det i motionen.
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Varje kommun har enligt 11 kap. 8 § skollagen (1985:1100) ett ansvar för att tillgodose behoven av utbildning i komvux. Riksdagen beslutade våren 1994, som redan framgått, om tillkommande resurser bl.a. för att bereda vuxna arbetslösa utbildningsplatser i komvux. För att uppnå flexibilitet skall Skolverket kunna göra omfördelningar mellan utbildningsplatserna i gymnasieskolan och inom komvux, men även mellan dessa utbildningar och utbildningar som finansieras genom utbildningscheckar (prop. 1993/94:150, bil. 8, s. 6). Av regleringsbrevet för innevarande budgetår framgår att inriktningen för Skolverkets platsfördelning är 26 100 extra platser i gymnasieskolan, 20 000 extra platser i komvux och 8 000 nya platser med utbildningscheck.
Utskottet har erfarit att enligt Skolverkets beräkningar kommer samtliga 20 000 beräknade extra platser i komvux att tas i anspråk. Däremot kommer inte samtliga platser inom de andra två här aktuella utbildningsformerna att kunna påbörjas. Skolverket uppskattar att 3 500 platser för tredje året i gymnasieskolan och 4 300 platser finansierade med utbildningscheckar inte kommer att kunna utnyttjas. Enligt verkets uppfattning kan de outnyttjade resurserna finansiera 15 500 platser i komvux.
Vidare har utskottet erfarit att Skolverket avser att inom ramen för sin uppföljning och utvärdering samla in underlag för att kunna bedöma tillgång och efterfrågan på sådana komvuxplatser som inte finansieras med särskilt anvisade medel. Verket räknar med att under våren 1995 kunna lämna en redovisning av den undersökningen.
Enligt utskottets mening är det viktigt att anvisade medel för utbildningsplatser används på ett så effektivt sätt som möjligt för att söka motverka arbetslösheten. Eftersom anvisade medel avsedda för tredje gymnasieåret inte förbrukats helt och utbildningscheckarna inte kommit till användning i den utsträckning som beräknats, anser utskottet att regeringens förslag att utöka antalet platser i komvux genom omfördelning av befintliga resurser är väl motiverat. I den mån det uppstår behov av ytterligare platser i komvux bör regeringen, enligt utskottets mening, ges bemyndigande att utöka antalet.
Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör föreslå att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 38 och 1994/95:Fi6 yrkande 1 i denna del, godkänner vad regeringen förordat.
Folkbildningen
Regeringen framhåller i propositionen att folkbildningen är en lämplig studieform för många människor. Studieförbund och folkhögskolor utgör därför ett värdefullt komplement till den allmänna vuxenutbildningen. Regeringen föreslår nu att Folkbildningsrådet tillförs ytterligare 26 300 000 kr motsvarande ca 1 200 utbildningsplatser inom folkbildningen för arbetslösa under vårterminen 1995.
I propositionen begärs att regeringen bemyndigas att omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget Bidrag till folkbildning, båda anslagen under åttonde huvudtiteln.
I fyra motioner avstyrks regeringens förslag i denna del. Enligt motion 1994/95:Fi1 (m) yrkande 42 är regeringens förslag att omfördela medel till folkhögskolor och folkbildning på bekostnad av trainee-utbildningen olyckligt. Denna senare utbildningsform är enligt motionärerna ett bra sätt att kombinera praktisk och teoretisk kunskapsförmedling. Trainee-utbildningen bör i stället ges ökad omfattning hävdas det i motionen. I motion 1994/95:Fi10 (c) yrkande 6 framhålls att trainee-utbildningen kan ge den enskilde möjlighet att på eget initiativ skaffa sig kompetens för ett jobb och motionärerna motsätter sig därför att verksamheten läggs ned. Motionärerna bakom motion 1994/95:Fi5 (mp) yrkande 35 är också negativa till regeringens förslag och framhåller att trainee-utbildningen är bra. Även i motion 1994/95:Fi6 (kds) yrkande 1 i denna del avvisas regeringens förslag.
Utskottet erinrar om att den förra regeringen våren 1994 i kompletteringspropositionen presenterade en ny utbildningsform, kallad trainee-utbildning. Därmed menas en ettårig lärlingsutbildning för arbetslösa som genomgått gymnasieskola. Syftet är att kombinera arbetsplatspraktik och kvalificerad teoretisk utbildning som anordnas av universitet, högskola, komvux eller andra utbildningsanordnare. Utbildningsutskottet framhöll i sitt yttrande till finansutskottet under föregående riksmöte att utbildningsformen kunde ses som en utveckling av kombinationer mellan teori och praktik på hög nivå av intresse bortom de arbetsmarknadspolitiska motiven (yttr. 1993/94:UbU6y). Riksdagen antog regeringens förslag (prop. 1993/94:150 bil. 8, FiU20, rskr. 453--458).
Regeringen föreslår, som redan framgått, att 26 300 000 kr skall tillföras anslaget Bidrag till folkbildningen. Ubildningsutskottet vill fästa finansutskottets uppmärksamhet på att anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 är lägre än detta belopp. Enligt regleringsbrevet anvisades för innevarande budgetår 22 800 000 kr till försöksverksamhet med trainee-utbildning motsvarande 1 000 utbildningsplatser. Av propositionen framgår emellertid att samtliga föreslagna åtgärder som medför kostnadsökningar är fullt ut finansierade (s. 117). Enligt inhämtad uppgift från Utbildningsdepartementet menar regeringen att 18 240 000 kr bör omfördelas från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning och överföras till folkbildningsanslaget. Resterande belopp, 8 100 000 kr, bör tillföras anslaget som nya medel. Den föreslagna omfördelningen skulle enligt Utbildningsdepartementets beräkningar innebära att medel motsvarande ca 200 platser (ca 4,5 miljoner kronor) kan behållas på anslaget för trainee-utbildning.
Utbildningsutskottet anser att verksamheten inom studieförbund och folkhögskolor fyller en viktig funktion vad gäller utbildningsinsatser för arbetslösa. Verksamheten är väl etablerad och lätt tillgänglig för en stor målgrupp. Utskottet delar regeringens bedömning att i den rådande arbetslöshetssituationen måste anvisade medel för utbildning användas så rationellt som möjligt. Därför har utskottet inget att erinra mot den av regeringen föreslagna omfördelningen av medel för utbildningsplatser. Mot bakgrund av vad som anförs i motionerna vill utskottet stryka under att den föreslagna åtgärden inte skall innebära att försöksverksamheten med trainee-utbildning avvecklas. Utskottet anser att det är angeläget att den planerade verksamheten med högre lärlingsutbildning kommer till stånd.
Finansutskottet bör sålunda föreslå att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 42, 1994/95:Fi5 yrkande 35, 1994/95:Fi6 yrkande 1 i denna del och 1994/95:Fi10 yrkande 6 skall bemyndiga regeringen att omfördela medel mellan de nu berörda anslagen på det sätt som framgår av vad utskottet anfört.
Högskoleutbildningen
Regeringen framlägger i propositionen förslag om medel för att bereda ytterligare 4 000 studenter plats vid universitet och högskolor under vårterminen 1995. Ytterligare 50 000 000 kr föreslås bli anvisade under anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för detta. Utökningen bör huvudsakligen ske inom humanistiska, samhällsvetenskapliga och juridiska utbildningar till vilka det i dag finns ett stort antal sökande som inte kan beredas plats. Regeringen räknar med att belastningen på studiemedelsanslaget därmed kommer att öka med 32 000 000 kr.
Kristdemokraterna avstyrker i motion 1994/95:Fi6 yrkande 1 i denna del regeringens förslag om utökat antal högskoleplatser. Motionärerna framhåller att det saknas en långsiktig planering. De vänder sig också mot att regeringen, trots en begynnande ingenjörs- och teknikerbrist, förordar en ökning av antalet utbildningsplatser inom andra områden än de tekniska.
Utbildningsutskottet anser i likhet med regeringen att det är motiverat att bereda fler sökande till högskola tillgång till utbildningsplats redan vårterminen 1995. Antalet högskoleplatser bör därför utökas inom de utbildningar som är eftersökta och där det finns ledig kapacitet att ta emot studenterna. Utskottet noterar att regeringens avsikt är att de studenter som påbörjar dessa utbildningar skall kunna beredas plats även höstterminen 1995. Detta är enligt utskottets mening bra, eftersom hänsyn bör tas till högskolornas -- och studenternas -- behov av att kunna planera sin verksamhet på längre sikt än en termin i taget. Utskottet vill även stryka under vikten av att kvaliteten i utbildningen inte åsidosätts, när fler utbildningsplatser erbjuds och tas i anspråk.
Utskottet noterar i sammanhanget att regeringen inte begärt att förslagsanslaget Studiemedel m.m. skall räknas upp med 32 000 000 kr.
Finansutskottet bör sålunda föreslå att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1994/95:Fi6 yrkande 1 i denna del till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95 skall anvisa ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.
Stockholm den 1 december 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Berit Löfstedt
I beslutet har deltagit: Berit Löfstedt (s), Beatrice Ask (m), Bengt Silfverstrand (s), Eva Johansson (s), Jan Björkman (s), Rune Rydén (m), Ingegerd Wärnersson (s), Andreas Carlgren (c), Agneta Lundberg (s), Ulf Melin (m), Margitta Edgren (fp), Torgny Danielsson (s), Britt-Marie Danestig-Olofsson (v), Tomas Eneroth (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp) och Inger Davidson (kds).
Avvikande meningar
1. Komvux
Beatrice Ask, Rune Rydén, Ulf Melin och Hans Hjortzberg-Nordlund (alla m) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Komvux som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "regeringen förordat" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är såväl det tredje gymnasieåret som systemet med utbildningscheckar värdefullt. Olika utbildningsanordnare bidrar till att öka mångfalden och kvaliteten i utbildningsutbudet. Fördelningen av utbildningsplatser måste grundas på en långsiktig planering, och en omfördelning av medel till andra platser får inte baseras enbart på det faktum att alla resurser inom en viss utbildningsform inte förbrukats. Utskottet ställer sig dessutom tvekande till behovet att öka antalet platser i komvux i den utsträckning som regeringen föreslår. Utskottet delar också motionärernas farhågor för att kommunerna kan få svårt att klara en sådan expansion. Innan Skolverket har redovisat hur kommunernas ordinarie kommunala vuxenutbildning utvecklas är utskottet inte berett att tillstyrka den föreslagna utökningen.
Utskottet kan därför inte ställa sig bakom regeringens förslag att genom omfördelning av befintliga medel utöka antalet platser i komvux.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 38 och 1994/95:Fi6 yrkande 1 i denna del och med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utbildningsutskottet här anfört.
2. Folkbildningen
Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Andreas Carlgren (c), Ulf Melin (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp) och Inger Davidson (kds) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Folkbildningen som börjar med "Utbildningsutskottet anser" och slutar med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet anser att verksamheten inom folkbildningen är lovvärd. Utskottet kan emellertid inte ansluta sig till regeringens uppfattning att medel skall omfördelas till anslaget Bidrag till folkbildningen på trainee-utbildningens bekostnad. Utskottet delar motionärernas uppfattning att trainee-utbildningen är angelägen; den ger individen möjlighet att på eget initiativ skaffa sig kompetens för ett jobb och kombinerar på ett bra sätt praktisk och teoretisk kunskapsförmedling. Trainee-utbildningen bör i stället marknadsföras ordentligt så att utbildningen får en möjlighet att komma i gång och utvecklas.
Utbildningsutskottet menar därför att finansutskottet bör föreslå att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 42, 1994/95:Fi5 yrkande 35, 1994/95:Fi6 yrkande 1 i denna del och 1994/95:Fi10 yrkande 6 skall avslå regeringens begäran om bemyndigande att omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget Bidrag till folkbildningen.
Särskilt yttrande
Komvux
Margitta Edgren (fp) anför:
Jag står bakom utbildningsutskottets tillstyrkan av regeringens förslag om omfördelning av medel till komvux från bl.a. medlen till utbildningscheckar, eftersom avsikten med omfördelningen är att kortsiktigt kunna använda befintliga ekonomiska resurser för att bereda arbetslösa möjlighet till utbildning. Enligt Skolverket finns inom komvux möjlighet att öka volymen under våren 1995.
Enligt min mening betyder detta inte att utbildningscheckarna skall avvecklas eftersom behovet av språkutbildningar och datautbildningar är fortsatt stort. Flera utbildningsanordnare ger flexibilitet för den enskilde. Omfördelningen innebär inte heller att kommunernas ansvar för vuxenutbildningen minskar.
Trafikutskottets yttrande 1994/95:TU2y Bilaga 11 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet beslöt den 17 november 1994 att bereda trafikutskottet tillfälle att senast den 1 december 1994 avge yttrande över proposition 1994/95:25 jämte de motioner som kan komma att väckas med anledning av denna, såvitt propositionen och motionerna rör trafikutskottets beredningsområde.
Regeringens förslag
I proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. föreslår regeringen under avsnittet 10.1.1 Anslagsfrågor m.m. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 000 kr (yrkande 14).
Motioner som har väckts med anledning av propositionen inom trafikutskottets beredningsområde
1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 45. att riksdagen avvisar regeringens förslag om att anvisa ett reservationsanslag om 2 000 000 000 kr till sysselsättningsskapande åtgärder, m.m. inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95.
1994/95:Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för utnyttjande av anvisade medel för regionalpolitiska insatser.
1994/95:Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 14. att riksdagen avslår regeringens förslag till ökade insatser för underhållsåtgärder, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förlängning av genomförandetiden för investeringsprogrammet för vägar och järnvägar.
1994/95:Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 33. att riksdagen beslutar att det av regeringen föreslagna anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln endast skall få användas till underhåll och reinvesteringar, dock ej till investeringar.
1994/95:Fi10 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 7. att riksdagen beträffande sysselsättningsinsatser på kommunikationsområdet begär att medlen anslås till länsvägnätet.
Trafikutskottets ställningstagande
1. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
I propositionen redovisas regeringens syn på den ekonomiska politikens inriktning under de närmaste åren. På kommunikationsområdet bedömer regeringen att det är möjligt att skapa ytterligare arbetstillfällen. Mot denna bakgrund föreslås att 2 miljarder kronor anvisas redan innevarande budgetår på ett särskilt anslag för sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Medlen bör enligt propositionen användas till ökade underhålls- och reinvesteringsåtgärder på vägar och järnvägar. Detta innefattar bl.a. åtgärder för att förbättra miljön, t.ex. åtgärder mot trafikbuller. Medlen bör även kunna användas till tidigareläggningar av investeringar inom andra delar av kommunikationssektorn. Sammantaget beräknas åtgärderna kunna skapa 5 000 arbetstillfällen. Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att besluta om den närmare medelsfördelningen.
Två motionsyrkanden har väckts som avvisar regeringens anslagsförslag. Enligt motion Fi1 (m) yrkande 45 har under den borgerliga regeringsperioden satsats avsevärda belopp för att höja infrastrukturens standard. Genom den pågående bolagiseringen av Vägverkets enhet för underhåll kan vidare en effektivare medelsanvändning uppnås vilket frigör resurser för vägunderhåll. Det är därför enligt motionärerna inte angeläget att ytterligare medel anvisas.
I motion Fi3 (fp) yrkande 14 erinras om att riksdagen så sent som i juni detta år avvisade förslag av liknande innebörd. Sedan dess har konjunkturuppgången förstärkts. Förslaget kan därför enligt motionen inte motiveras av konjunkturskäl utan bör avvisas.
Regeringens förslag har vidare föranlett tre motionsyrkanden som behandlar den närmare medelsanvändningen. I motion Fi2 (c) yrkande 49 framhålls att medlen främst bör gå till bärighetshöjande åtgärder inom de eftersatta delarna av länsvägnätet. Liknande synpunkter framförs i motion Fi10 (c) yrkande 7. Motionärerna anser att insatserna på vägområdet i hög grad bör inriktas mot bärighetshöjande åtgärder på de mest eftersatta delarna av vägnätet. Detta ger det bästa ekonomiska utfallet samtidigt som väsentligt fler arbetstillfällen över hela landet kan skapas. I motion Fi5 (mp) yrkande 33 framhålls att anslaget inte bör gå till investeringar utan endast bör användas för underhåll och reinvesteringar. Därmed kan enligt motionärerna tidigareläggningar av investeringar i samhällsekonomiskt omotiverade vägprojekt förhindras.
Trafikutskottet anser att insatser på kommunikationsområdet verksamt kan bidra till att åstadkomma ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och förbättrad miljö. Genom en välplanerad och välskött infrastruktur kan också såväl trafiksäkerheten som den regionala utvecklingen förbättras. Med denna utgångspunkt delar trafikutskottet regeringens uppfattning att ytterligare insatser nu bör göras inom kommunikationsområdet för att skapa fler arbetstillfällen. Trafikutskottet konstaterar att regeringens riktlinjer för medelsanvändningen i propositionen är allmänna. För riksdagens budgetbehandling är det väsentligt att regeringens förslag väl beskriver avsedd medelsanvändning. För att närmare kunna bedöma förslaget har utskottet från Kommunikationsdepartementet inhämtat vilka riktlinjer som avses gälla för medelsförbrukningen. Enligt redovisningen planeras medlen fördelas på följande fem anslagsposter:
1. Vägar; underhålls- och reinvesteringsåtgärder 900 mkr 2. Bidrag till kommunerna för trafiksäkerhetsåtgärder 75 mkr 3. Järnvägar; underhålls- och reinvesteringsåtgärder 675 mkr 4. Bidrag till trafikhuvudmännen för generella åtgärder för att effektivisera tågtrafiken 300 mkr 5. Investeringar inom luftfartssektorn 50 mkr Summa 2 000 mkr
Av medlen under anslagsposten 1 avses 125 miljoner kronor avsättas för Vallsundsbron. Resterande medel skall disponeras av Vägverket för sysselsättningsskapande åtgärder i enlighet med den nationella väghållningsplanen. Medlen under anslagsposten 2 skall enligt riktlinjerna användas för tidigareläggning av sådana kommunala trafiksäkerhetsåtgärder som är i överensstämmelse med trafiksäkerhetsprogrammet. Medlen under anslagsposten 3 är avsedda att inriktas mot åtgärder på hela det statliga järnvägsnätet. Utgångspunkten för insatserna skall vara Banverkets drift- och underhållsplan samt gällande investeringsplan för stom- och länsjärnvägarna. Medlen under anslagsposten 4 skall enligt riktlinjerna användas för generella sysselsättningsskapande åtgärder i syfte att åstadkomma en sammanhållen, effektiv och konkurrenskraftig tågtrafik som trafikhuvudmännen helt eller delvis finansierar. Det kan t.ex. gälla anskaffning och ombyggnad av rullande materiel. Investeringarna inom luftfartsområdet, anslagsposten 5, avser bl.a. tidigareläggning av ombyggnads- och underhållsåtgärder i bansystem, markanläggningar såsom terminaler och hangarer, miljöåtgärder och säkerhetsåtgärder.
Trafikutskottet har inget att erinra mot de riktlinjer för medelsfördelningen som beskrivits ovan. Utskottet har vid ett flertal tillfällen på senare år betonat betydelsen av ökade insatser för drift och underhåll av trafikens infrastruktur. Genom regeringens förslag om ökade underhållsinsatser förbättras möjligheterna att bibehålla det samlade väg- och järnvägskapitalet. Kommunikationsdepartementets förslag till medelsinriktning motverkar också särskilt de problem med bristande bärighet och framkomlighet på länsvägarna som påtalas i motionerna Fi2 (c) och Fi10 (c). Trafikutskottet tillstyrker därför för sin del att riksdagen anvisar 2 miljarder kronor för sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95. Utskottet anser att medlen i huvudsak bör användas på det sätt som beskrivits ovan. Regeringen bör kunna göra vissa omfördelningar. Trafikutskottet förutsätter att regeringen snarast redovisar för riksdagen hur medlen använts och vilka sysselsättningseffekter de gett upphov till. Av det anförda följer att trafikutskottet anser att riksdagen bör avslå motionerna Fi1 (m) yrkande 45, Fi2 (c) yrkande 49 i denna del, Fi3 (fp) yrkande 14, Fi5 (mp) yrkande 33 och Fi10 (c) yrkande 7. Trafikutskottet konstaterar dock att syftet med motionerna Fi2 (c) yrkande 49 i denna del och Fi10 (c) yrkande 7 torde komma att tillgodoses i hög grad.
2. Senareläggning av investeringsprogram
Riksdagen beslutade i juni 1993 om en långsiktig inriktning av investeringarna i trafikens infrastruktur (prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr. 446). Beslutet innebar att väg- och järnvägsinvesteringar för totalt 88 miljarder kronor skall genomföras under en tioårsperiod. Investeringar skall göras i stomjärnvägar för 32 miljarder kronor, i riksvägar för 40 miljarder kronor, i länstrafikanläggningar för 9 miljarder kronor och i bärighetshöjande åtgärder för 7 miljarder kronor. Härtill kommer 10 miljarder kronor för redan beslutade, men då ännu ej finansierade investeringar.
För att uppnå utgiftsbesparingar föreslås i motion Fi3 (fp) att gällande investeringsprogram för trafikens infrastruktur sträcks ut något i tiden. Enligt motionen kan en sådan senareläggning möjliggöra besparingar på ca 0,3 miljarder kronor för budgetåret 1995/96 och drygt 1 miljard kronor fram till år 1998. Den föreslagna senareläggningen föreslås i första hand gälla genomförandet av vissa väginvesteringar.
Trafikutskottet kan konstatera att enligt den beslutsordning som gäller för investeringar i vägar och järnvägar och som lagts fast i stor politisk enighet fastställs årligen ramanslag samt treåriga kostnadsramar. Riksdagen beslutade sålunda i våras om storleken på ramanslagen för innevarande budgetår för såväl nyinvesteringar i stomjärnvägar, byggande av vägar som för byggande av länstrafikanläggningar. Enligt den handläggningsordning som lagts fast för medelstilldelningen kommer vidare riksdagen med anledning av regeringens förslag i 1995 års budgetproposition att ta ställning till anslagstilldelningen för nästa budgetår. Trafikutskottet är inte berett att föregripa den kommande budgetbehandlingen och nu ange nya riktlinjer för investeringsprogrammet och anslagstilldelningen för nästa budgetår. Härav följer att finansutskottet bör avstyrka motion Fi3 (fp) yrkande 15.
Stockholm den 1 december 1994
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt (m), Håkan Strömberg (s), Bo Nilsson (s), Jarl Lander (s), Jan Sandberg (m), Ulrica Messing (s), Karin Starrin (c), Krister Örnfjäder (s), Kenth Skårvik (fp), Hans Stenberg (s), Karl-Erik Persson (v), Monica Green (s), Birgitta Wistrand (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Lena Sandlin (s) och Ulla Löfgren (m).
Avvikande meningar
1. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Wiggo Komstedt (m), Jan Sandberg (m), Kenth Skårvik (fp), Birgitta Wistrand (m) och Ulla Löfgren (m) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 1. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt som börjar med "Trafikutskottet anser" och slutar med "hög grad" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet kan konstatera att regeringens förslag är mycket kortfattat och omöjliggör en rimlig budgetbehandling från riksdagens sida. De preciseringar som skett under utskottsbehandlingen om medelsanvändningen väcker vidare en rad nya frågor. Införandet av helt nya statliga bidragssystem till tågmateriel och för kommunala trafikåtgärder strider mot tidigare trafikpolitiska och finanspolitiska principer och borde föregåtts av en grundlig prövning där även konsekvensanalyser utförts. Trafikutskottet vill i sammanhanget vidare påminna om att under den borgliga regeringsperioden har avsevärda resurser satsats för att höja standarden på Sveriges vägnät, bygga ut järnvägar och åtgärda tidigare års försummelser inom den fysiska infrastrukturen. Till detta kommer att konjunkturuppgången sedan dess förstärkts. Det är därför inte angeläget att nu anslå ytterligare medel för vägar och järnvägar. Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag medan motionerna Fi1 (m) yrkande 45 och Fi3 (fp) yrkande 14 bör bifallas. Utskottets ställningstagande innebär vidare att motionerna Fi2 (c) yrkande 49 i denna del, Fi5 (mp) yrkande 33 och Fi10 (c) yrkande 7 bör avslås.
2. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Karin Starrin (c) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 1. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt som börjar med "Trafikutskottet har" och slutar med "hög grad" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet delar regeringens uppfattning att 2 miljarder kronor bör anvisas för sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartmentets område på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95. Trafikutskottet förutsätter dock att medlen främst bör gå till bärighetshöjande åtgärder inom de eftersatta delarna av länsvägnätet. Detta ger det bästa ekonomiska utfallet samtidigt som väsentligt fler arbetstillfällen över hela landet kan skapas. Vad trafikutskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna Fi2 (c) yrkande 49 i denna del och Fi10 (c) yrkande 7 bör bifallas, bör riksdagen ge regeringen till känna. Motionerna Fi1 (m) yrkande 45, Fi3 (fp) yrkande 14 och Fi5 (mp) yrkande 33 avstyrks.
3. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Elisa Abascal Reyes (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 1. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt som börjar med "Trafikutskottet har" och slutar med "hög grad" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser att den föreslagna medelsfördelningen inte är ägnad att främja en lämplig utveckling på det trafikpolitiska området. Enligt trafikutskottets mening måste insatserna på kommunikationsområdet förändras så att ett långsiktigt bärkraftigt och miljöanpassat trafiksystem kan uppnås. Detta betyder att inga extra anslagsmedel bör användas för investeringar i vägnätet, som exempelvis för Vallsundsbron, eller i flygplatssystemet. Medel bör i stället kunna användas för en angelägen upprustning och modernisering av bl.a. SJ:s sovvagnar. Därmed förbättras avsevärt möjligheterna att bibehålla t.ex. nattågstrafiken på sträckan Gävle--Borlänge--Göteborg/Malmö. Trafikutskottet delar regeringens uppfattning att 2 miljarder kronor bör anvisas för sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95 men förutsätter således en annan medelsanvändning. Vad trafikutskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motion Fi5 (mp) yrkande 33 blir tillgodosett, bör riksdagen ge regeringen till känna. Motionerna Fi1 (m) yrkande 45, Fi2 (c) yrkande 49 i denna del, Fi3 (fp) yrkande 14 och Fi10 (c) yrkande 7 avstyrks.
4. Senareläggning av investeringsprogram
Kenth Skårvik (fp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 2. Senareläggning av investeringsprogram som börjar med "Trafikutskottet kan" och slutar med "yrkande 15" bort ha följande lydelse: Enligt trafikutskottets uppfattning måste statsfinanserna saneras för att åstadkomma tillväxt och bra levnadsvillkor för invånarna i landet. Detta kräver att alla utgiftsområden granskas. Trafikutskottet anser mot denna bakgrund att det är nödvändigt att pröva om genomförandet av det tioåriga investeringsprogrammet för vägar och järnvägar bör förlängas. Enligt utskottets mening bör regeringen överväga denna fråga i samband med beredningen av 1995 års budgetproposition. Vad trafikutskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motion Fi3 (fp) yrkande 15 blir tillgodosett, bör riksdagen ge regeringen till känna.
Näringsutskottets yttrande 1994/95:NU3y Bilaga 12 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte motioner i de delar som berör resp. utskotts beredningsområde.
Näringsutskottet
Propositionen
I propositionen redovisar regeringen sin syn på den ekonomiska politikens inriktning under de närmaste åren. Uppgiften för den ekonomiska politiken är nu att sanera statsfinanserna i syfte att åstadkomma en varaktig och uthållig tillväxt, en ökad sysselsättning och en minskad arbetslöshet, anförs det.
Förslag till riksdagsbeslut lämnas beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken samt inriktningen och omfattningen av redovisade besparingar och inkomstförstärkningar. Vidare framläggs förslag till beslut inom Socialdepartementets, Finansdepartementets, Jordbruksdepartementets och Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområden.
Propositionen innehåller inte några förslag till riksdagsbeslut som direkt rör näringsutskottets beredningsområde.
Motionerna
Inledning
I en av de nitton motioner som har väckts med anledning av propositionen finns ett yrkande som avser näringsutskottets beredningsområde. Det är yrkande 54 i Centerpartiets partimotion 1994/95:Fi2 som gäller det statliga bankstödet. Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till detta yrkande.
Motionsyrkandet
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en återbetalningsplan för utgivet stöd till banksektorn, anförs det i nyssnämnda motion. Motionärerna anser att åtgärder bör vidtas så att kostnaderna för bankkrisen -- som sägs ha uppstått som en följd av den socialdemokratiskt initierade inflations- och spekulationsekonomin -- kan minimeras för skattebetalarna. Staten bör sålunda se till att de ca 60 miljarder kronor som bankkrisen kostat i direkta bidrag och garantier återbetalas. Detta kan till en del ske genom att Nordbanken privatiseras, säger motionärerna. De anser också att det bör prövas om en bankgarantiavgift kan införas, med innebörd att en särskild avgift tas ut på utestående garantier.
I motionen erinras vidare om att fastighetsskatten för kommersiella lokaler avskaffades för att reducera kostnaderna för lokalinnehavarna och därmed minska risken för konkurser. Dessa skulle annars ha drabbat bankerna i form av ytterligare kreditförluster, påpekar motionärerna. De föreslår att det bör prövas när skatten på kommersiella lokaler kan återinföras, vilket skulle kunna ses som en del av återbetalningen av bankstödet till staten. Förutsättningen bör dock härvid vara att detta bedöms kunna ske utan att det leder till ett ökat antal konkurser.
Tidigare behandling, m.m.
De frågor som tas upp i den aktuella motionen rörande återvinning av bankstödet har behandlats av näringsutskottet vid ett flertal tillfällen. Senast skedde detta våren 1994 i betänkande 1993/94:NU18 om bank- och försäkringsfrågor, då bl.a. regeringens skrivelse 1993/94:238 med redogörelse för vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella systemet behandlades.
Enligt Bankstödsnämndens senaste verksamhetsberättelse har totalt 65,3 miljarder kronor utbetalats i bankstöd fram till den 30 juni 1994. Den sammantagna belastningen på statsbudgeten av bankstödet var vid denna tidpunkt 60,5 miljarder kronor, medan de totala åtagandena -- inkl. statliga garantier -- uppgick till 88,1 miljarder kronor.
I samband med bankstödets införande betonades att stödet skulle utformas så att det så långt som möjligt kunde återvinnas till staten (prop. 1992/93:135, bet. NU16). Detta har även kommit till direkt uttryck i lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. Enligt lagen (5 §) skall vidare en avgift tas ut för lämnade garantier, om inte särskilda skäl talar för annat. Regeringen och Bankstödsnämnden tillämpar dessa regler när avtal om stöd sluts med enskilda banker.
I regeringens tidigare nämnda skrivelse till riksdagen våren 1994 sades beträffande framtida återvinning av bankstödet att en betydande del kan komma att återvinnas. Detta angavs kunna ske genom försäljning av statens aktier i Nordbanken och genom försäljning av tillgångar som Securum och Retriva övertagit och förädlat. Viss återvinning sker också genom att staten erhåller garantiavgifter enligt avtal med några banker. Enligt uppgift från Bankstödsnämnden har ca 295 miljoner kronor erhållits i garantiavgifter per den 30 juni 1994, varav ca 250 miljoner kronor avser avgifter från Gota Bank. Denna bank erhöll dock i december 1993 20 miljarder kronor från staten i förlusttäckning. Beträffande försäljning av Nordbanken kan noteras att regeringen hösten 1991 erhöll bemyndigande av riksdagen att sälja aktierna i Nordbanken (prop. 1991/92:21, bet. NU4). I samband med att bankstödet inrättades i december 1992 bemyndigades regeringen att besluta om avveckling av statligt ägande som kan uppkomma genom stödåtgärderna (prop. 1992/93:135, bet. NU16). Enligt Bankstödsnämndens verksamhetsberättelse har nämnden och Nordbanken en beredskap att påbörja arbetet med en privatisering när regeringen anser det vara lämpligt.
När det gäller förslaget i motionen om att det bör prövas när skatten på kommersiella lokaler kan återinföras bör här erinras om att återinförande av denna skatt ingår bland de förslag till finansiering av avgiften för Sveriges medlemskap i EU som regeringen nyligen i ett pressmeddelande från Finansdepartementet har aviserat om.
Näringsutskottets ställningstagande
Enligt näringsutskottets uppfattning är det viktigt att så mycket som möjligt av bankstödet kan återvinnas till staten. Detta är väsentligt av statsfinansiella skäl men också med hänsyn till tilltron till det sätt på vilket statsmakterna har hanterat bankkrisen.
Det främsta sättet på vilket staten kan återvinna kostnader för bankstödet är genom försäljning av statens aktier i Nordbanken och genom försäljning av tillgångar hos Securum och Retriva. Riksdagen har, som nämnts, bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i Nordbanken. Detsamma gäller beträffande statens ägande i Securum och Retriva. Beredskapen inom Bankstödsnämnden och Nordbanken för att verkställa en försäljning av Nordbanken är god.
Vad gäller förslaget i motion 1994/95:Fi2 (c) om införande av en bankgarantiavgift vill utskottet framhålla att den gällande lagen, som tidigare beskrivits, föreskriver att en sådan avgift skall tas ut. Garantiavgifterna kan dock endast beräknas utgöra ett mindre tillskott till återvinningen av bankstödet.
Beträffande motionärernas förslag om återinförande av skatt på kommersiella lokaler noterar utskottet att ett sådant förslag ingår bland de tänkbara finansieringskällor som regeringen presenterat för finansiering av EU-avgiften. Till denna fråga får riksdagen därmed anledning att återkomma.
Näringsutskottet delar sammanfattningsvis motionärernas åsikt att staten bör eftersträva att återvinna så mycket som möjligt av bankstödet. Däremot anser utskottet inte att en begäran av riksdagen om en återbetalningsplan skulle ha någon större effekt härvidlag. I stället är det, enligt näringsutskottets mening, nödvändigt att regeringen i budgetpropositionen eller i annat sammanhang för riksdagen redovisar de åtgärder som vidtagits och som planeras för återvinning av bankstödet. Med det anförda avstyrker näringsutskottet motion 1994/95:Fi2 (c) i berörd del.
Stockholm den 1 december 1994
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Bo Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Reynoldh Furustrand (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Mikael Odenberg (m), Lennart Beijer (v), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Dag Ericson (s), Laila Bäck (s), Kerstin Warnerbring (c) och Christer Eirefelt (fp).
Avvikande mening
Kerstin Warnerbring (c) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Näringsutskottets ställningstagande -- som börjar med "Enligt näringsutskottets" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi2 (c), att det nu är dags att mer aktivt verka för att en återvinning av kostnaderna för bankstödet kommer till stånd. Statsmakterna har visserligen, som redovisats i det föregående, i olika sammanhang gett uttryck för att så skall ske. Enligt näringsutskottets mening är detta dock inte tillräckligt, utan riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en återbetalningsplan.
I en återbetalningsplan bör de tidigare nämnda delarna ingå. Det gäller försäljning av statens aktier i Nordbanken, försäljning av tillgångar i Securum och Retriva samt intäkter från garantiavgifter. Vidare bör prövas om skatten på kommersiella lokaler nu kan återinföras. Härvid måste hänsyn dock tas till risken för ett ökat antal konkurser.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1994/95:Fi2 (c) i berörd del.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1994/95:AU3y Bilaga 13
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. Till finansutskottet
Finansutskottet har den 17 november 1994 beslutat bereda arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. och med anledning av den avgivna motioner. Arbetsmarknadsutskottet behandlar i föreliggande yttrande propositionens avsnitt 10 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde, m.m. i den del förslagen ligger inom arbetsmarknadsutskottets beredningsområde jämte motioner på detta område.
Arbetmarknadsutskottet yttrar sig i det följande över
dels proposition 1994/95:25 avsnitt 10, yrkandena 1, 2, 4--6, 8, 9 och 13,
dels följande med anledning av proposition 25 väckta motioner
1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 33, 34, 36, 37, 39--41 och 44,
1994/95:Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkandena 4, 5, 48 och 49,
1994/95:Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkandena 12 och 13,
1994/95:Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 2, 5 och 26,
1994/95:Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkandena 27, 29 och 34,
1994/95:Fi10 av Elving Andersson m.fl. (c) yrkandena 1, 2, 4 och 5,
1994/95:Fi11 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s),
1994/95:Fi15 av Georg Andersson (s).
Det arbetsmarknadspolitiska läget
I detta avsnitt redovisas uppgifter om det arbetmarknadspolitiska läget i oktober månad 1994 jämfört med oktober 1993. I fråga om jämförelser med tidigare år hänvisar utskottet till sina betänkanden 1992/93:AU11, 1993/94:AU5 och 1993/94:AU11.
Arbetslösheten uppgick i oktober 1994 till 314 000 personer eller 7,4 % av arbetskraften jämfört med 363 000 personer (8,5 %) i oktober 1993 enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU). Det är främst bland män i åldern 16--24 år som arbetslösheten minskat.
Skillnaden i arbetslöshet mellan könen minskar. Jämfört med oktober 1993 då arbetslösheten för män uppgick till 10,0 % och för kvinnor till 7,0 % var motsvarande siffror för oktober 1994 8,2 % för män och 6,4 % för kvinnor.
Långtidsarbetslösheten (arbetslöshet över sex månader) ligger fortfarande på en hög nivå. I oktober 1994 var 120 000 personer långtidsarbetslösa jämfört med 125 000 personer vid motsvarande tidpunkt året innan.
AMS verksamhetsstatistik visar att antalet arbetslösa sökande vid arbetsförmedlingen i slutet av oktober 1994 uppgick till 335 000 personer, vilket kan jämföras med 376 000 personer i oktober 1993.
Antalet personer som varslats om uppsägning har minskat kraftigt under det senaste året. År 1992 resp. 1993 varslades totalt 185 000 resp. 121 500 personer om uppsägning. Under innevarande år har t.o.m. tredje kvartalet 30 000 personer varslats jämfört med 97 700 under motsvarande period förra året.
Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att öka jämfört med föregående år. Antalet nyanmälda lediga platser med mer än 10 dagars varaktighet uppgick i oktober till 26 000 jämfört med 18 700 i oktober 1993.
Antalet sysselsatta har enligt AKU ökat med 64 000 personer jämfört med oktober 1993 vilket innebär att det totala antalet sysselsatta i oktober 1994 uppgår till 3 958 000 personer. Större delen av ökningen har skett inom industrisektorn som nu har 790 000 sysselsatta, 50 000 fler än i oktober 1993. Inom området privata tjänster (exkl. samfärdsel och handel) har sysselsättningen ökat med 16 000 personer under samma tid.
Den tidigare kraftiga sysselsättningsminskningen inom byggnadsindustrin har bromsats upp. I oktober 1994 var 231 000 sysselsatta inom denna sektor, en minskning med 9 000 personer jämfört med samma tid föregående år. Inom området offentliga tjänster var antalet sysselsatta 1 325 000 i oktober 1994 vilket innebär en marginell ökning (6 000 personer) jämfört med oktober 1993.
Antalet latent arbetssökande (dvs. personer som kan och vill arbeta men ej sökt arbete samt heltidsstuderande som sökt arbete) ökade med hela 41 000 personer på ett år och uppgår i oktober 1994 till 191 000. Antalet undersysselsatta (dvs. personer som arbetat mindre än de skulle vilja göra av arbetsmarknadsskäl) uppgick i oktober till 368 000 personer -- i stort sett oförändrat jämfört med föregående år.
I oktober 1994 uppgick arbetskraften till 4 273 000 personer, vilket innebär en ökning med 15 000 personer jämfört med oktober 1993. Av befolkningen (16--64 år) återfinns nu 77,6 % i arbetskraften jämfört med 77,9 % för ett år sedan.
Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder vid olika tidpunkter under perioden 1988--1994
______________________________________________________________________________
Stödform 1988 1992 1993 1994 1994 jan. jan. jan. jan. okt. ______________________________________________________________________________
Arbetsmarknadsutbildning exkl. företagsutbildning 48 800 86 800 76 600 61 800 62 200 Utbildning i företag (heltid) 1 300 5 500 3 300 3 100 2 200* Arbetsmarknadsinstitut** 5 000 7 200 8 600 6 500 8 100 Beredskapsarbete 17 300 14 200 16 300 14 300 17 500 Ungdomsåtgärder*** 18 300 22 100 85 500 80 300 59 300 Rekryteringsstöd 4 400 9 600 8 600 12 600 27 100**** Lönebidrag 42 800 43 300 43 000 44 400 44 900**** Offentligt skyddat arbete 5 900 5 500 5 900 5 500 4 700**** Samhall 28 300 29 400 28 500 27 900 28 700**** Utbildningsvikariat - 9 400 8 700 13 100 15 600 Arbetslivsutveckling***** - - 1 100 50 700 40 300 Invandrarpraktik****** - - - - 1 100
Totalt antal personer 172 100 233 000 286 100 320 200 311 700 _______________________________________________________________________________
* Avser augusti 1994 ** Ny statistik fr.o.m. år 1990 *** Avser ungdomslag t.o.m. juni 1989, inskolningsplatser samt ungdomspraktikplatser **** Avser september 1994 ***** Ny åtgärd fr.o.m. år 1993 ****** Ny åtgärd fr.o.m. juli 1994
Källa: AMS och SCB
I det följande redovisas några uppgifter ur Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) och Konjunkturinstitutets (KI) prognoser avseende utvecklingen på arbetsmarknaden under det närmaste året. AMS prognos presenterades i slutet av oktober och KI:s i slutet av september.
Enligt AMS prognos beräknas den genomsnittliga arbetslösheten till 6,9 % (ca 300 000 personer) under år 1995 (KI: 7,7 %) och i slutet av detta år beräknas arbetslösheten sjunka under 6 %. AMS utgår från en BNP-tillväxt på minst 3,5 % (KI: 3,2 %). Ungdomsarbetslösheten (20--24 år) väntas minska från i genomsnitt 17,5 % i år till 12 % nästa år.
Sysselsättningen beräknas enligt AMS öka med ca 130 000 personer under 1995 (KI: 51 000) varav industrin står för ca 40 000 (KI: 32 000) och den privata tjänstesektorn för ca 80 000 (KI: 46 000). En vändning väntas även inom byggbranschen, men det dröjer enligt AMS till år 1996 innan en klar förbättring sker avseende sysselsättningen. Sysselsättningen inom den offentliga sektorn bedöms bli oförändrad under det kommande året enligt AMS (KI: -22 000).
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Propositionen
I propositionen framhålls att arbetsmarknadspolitiken har en nyckelroll för att Sverige skall få en ny färdriktning i arbetet med att öka sysselsättningen och att sanera statsfinanserna. Det gäller att förhindra att en hög arbetslöshet permanentas och ligger kvar på en hög nivå vid nästa konjunkturnedgång. Enligt propositionen beräknas den öppna arbetslösheten minska från ca 8 % år 1994 till knappt 7 % år 1995. Antalet sysselsatta väntas öka med ca 2,5 % under det kommande året.
En framgångsrik arbetsmarknadspolitik måste på ett effektivt sätt stödja den ekonomiska politikens tillväxtmål, vilket betyder att näringslivets expansion måste främjas.
Satsningarna bör i större utsträckning gälla den ordinarie arbetsmarknaden. Förmedlingstiderna skall hållas så korta som möjligt, vilket har betydelse för såväl företag och enskilda som för möjligheterna att förhindra flaskhalsar (och därmed inflationsimpulser). Utbildning och kompetensuppbyggnad måste anpassas efter arbetsmarknadens behov samt bidra till jämställdhetsarbetet. Inriktningen bör vara att öka den yrkesmässiga och geografiska rörligheten. Politiken bör stödja arbetslösa ungdomar och utomnordiska invandrare samt äldre arbetslösa. Insatser som arbetslivsutveckling, ALU, bör minskas i nuvarande konjunkturläge.
Nya idéer för att bekämpa arbetslösheten bör prövas. Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att pröva förslagen om s.k. arbetsföretag. En annan fråga som regeringen avser att utreda gäller obligatorisk arbetsprövning i ett tidigt skede av en persons arbetslöshet.
Sammantaget innebär inriktningen av arbetsmarknadspolitiken en förskjutning av sysselsättningsskapande åtgärder under en nedåtgående konjunktur till utbildning och arbetsförberedande insatser i en uppåtgående konjunktur. I ett första steg föreslås starthjälp för att underlätta flyttning, investeringsåtgärder, utbildning m.m. samt en minskning av platserna inom ALU från 75 000 till 25 000. I kommande budgetproposition kommer ett andra steg att redovisas med bl.a. åtgärder för att främja sysselsättningen i näringslivet samt minska arbetslösheten hos unga och långtidsarbetslösa.
Förutom de regeringsförslag som arbetsmarknadsutskottet behandlar i kommande avsnitt, redovisas i propositionen olika förslag på andra områden med stor betydelse för sysselsättningen. För att ge en mer heltäckande bild av propositionens konsekvenser på sysselsättnings- och utbildningsområdet redogörs summariskt för dessa förslag i detta sammanhang. Antalet angivna arbetstillfällen gäller direkta och indirekta arbetstillfällen.
För att skapa stimulanser till nya eller tidigarelagda investeringar i näringslivet föreslås ett tidsbegränsat direktavdrag med 50 % för andra byggprojekt än bostäder. Sysselsättningseffekten beräknas till 18 000 årsarbetsplatser under år 1995.
De investeringssatsningar som regeringen föreslår på miljö-, kultur- och ROT-området (Reparation-Ombyggnad-Tillbyggnad) beräknas till en sammanlagd kostnad på 2 725 miljoner kronor för innevarande budgetår. Sysselsättningseffekten uppskattas till ca 27 000 arbetstillfällen på årsbasis. Investeringssatsningarna består av följande delar.
Stöd till miljöinvesteringar föreslås med varierande ramar och bidragsprocent för olika ändamål såsom utbyggnad av fjärrvärmenät, projekt mot trafikbuller och inom VA-sektorn, upprustning av naturvårdsområden och efterbehandling av gamla industriområden. Stöd på kulturområdet gäller icke-statliga kulturlokaler, allmänna samlingslokaler, kulturmiljövård och byggnadsvård samt lokaler för trossamfund. Vidare föreslås stöd till ROT-åtgärder avseende offentliga lokaler bl.a. för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder. För ROT-åtgärder på bostadsområdet föreslås en extra subvention om 15 %, till en beräknad kostnad på 1 500 miljoner kronor. Investeringssatsningarna föreslås finansieras genom anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Till anslagsfrågan återkommer utskottet i det följande.
Inom kommunikationsområdet föreslår regeringen att 2 000 miljoner kronor anslås redan under innevarande budgetår på tilläggsbudget på ett särskilt anslag inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde för sysselsättningsskapande åtgärder. Avsedda underhålls- och reinvesteringsåtgärder på vägar och järnvägar samt tidigareläggning av andra investeringar beräknas skapa 5 000 arbetstillfällen på årsbasis.
Vidare föreslår regeringen att ytterligare 4 000 platser inrättas inom högskoleutbildningen under vårterminen 1995 till en beräknad kostnad av 50 miljoner kronor. Belastningen på studiemedelsanslaget beräknas öka med 32 miljoner kronor. Avsikten är att de studerande skall kunna fortsätta en påbörjad utbildning under höstterminen 1995. Vidare kan antalet platser inom komvux utökas med ca 13 000 under vårterminen 1995 genom omfördelning av befintliga resurser. Regeringen begär bemyndigande att vid behov utöka antalet platser ytterligare. Inom folkhögskola och folkbildning föreslås ytterligare ca 1 200 platser för arbetslösa under våren 1995 till en utbildningskostnad om 26,3 miljoner kronor.
Motioner
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi1 (yrk. 40) att arbetslösheten fortfarande är mycket stor, även om den sedan i våras befinner sig på nedgång. Om den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden håller i sig kan volymen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskas. Regeringens neddragning av ALU-platser är dock inte realistisk. Eftersom ALU är ett kostnadseffektivt sätt att underlätta arbetslösas kontakt med arbetsmarknaden bör minskningen av volymen i första hand avse andra åtgärder.
Centerpartiet anser i motion Fi2 (yrk. 4, 5 och 48) att den nya arbetsmarknadspolitiska inriktningen är en återgång till den politik som förde Sverige in i en djup lågkonjunktur. Motionärerna anser det oroväckande att regeringen vill främja en ökad geografisk rörlighet, dvs. överföring av arbetskraft till expansiva regioner i syfte att hålla nere lönerna. Detta kan innebära ökad splittring i landet samt ökade sociala klyftor. För att obalanserna i ekonomin skall kunna rättas till måste produktionsresurserna i hela landet tas till vara. Jobben skall skapas där människorna bor. Enligt motionärerna bör antalet ALU-platser inte minskas så kraftigt efter så kort tid som två år. Volymen bör ligga på ca 50 000 platser, eftersom ALU är en verkningsfull åtgärd.
Folkpartiet tar i motion Fi3 (yrk. 12) upp kostnadseffektiviteten i den av regeringen föreslagna omläggningen av arbetsmarknadspolitiken. Antalet sysselsatta personer blir i stort sett detsamma som tidigare men på grund av omfördelning av åtgärderna ökar kostnaderna. Folkpartiet biträder regeringens förslag om starthjälp men förordar i övrigt nuvarande inriktning.
I motion Fi4 (yrk. 2 och 5) redovisar Vänsterpartiet att man i flera avseenden är nöjd med regeringens förslag, bl.a. inriktningen att få upp sysselsättningen och få ner arbetslösheten. Långsiktigt krävs emellertid också en ekologiskt hållbar utveckling, ökad jämställdhet m.m. Konsekvenserna av förslag -- både i denna och kommande propositioner -- bör bl.a. värderas utifrån ett regionalpolitiskt perspektiv och ett kvinnoperspektiv.
Miljöpartiet anser i motion Fi5 (yrk. 27 och 34) att det med hänsyn till arbetslösheten är för tidigt att minska ALU så kraftigt som regeringen föreslår. Nuvarande satsning bör fortgå ytterligare ett år. För att minska arbetslösheten och förbättra välfärden i övrigt föreslås att normalarbetstiden sänks till 37 timmar per vecka från nästa år. Ett andra steg med minskning till 35 timmars arbetsvecka skall genomföras före år 1998.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att utvecklingen nu går åt rätt håll vad gäller en ökad tillväxt och sysselsättning samt en minskad arbetslöshet.
Innan utskottet går in på de förändringar som föreslås i propositionen vill utskottet ändå klargöra att grunderna i den svenska arbetsmarknadspolitikens utformning ligger fast sedan lång tid tillbaka. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är en grundpelare. Arbetslinjen gäller alla grupper i samhället, även invandrare och handikappade. Även inom EU:s ram bör Sverige verka för en arbetsmarknadspolitik av denna karaktär. Utvecklingen har gått mot en mer flexibel användning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Som utskottet vid många tillfällen tidigare har anfört är emellertid arbetsmarknadspolitiken i sig inte ett tillräckligt instrument för att ge tillväxt och sysselsättning. Alla politikområden måste samverka för att dessa mål skall kunna uppnås.
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning innebär de föreliggande propositionsförslagen en logisk förskjutning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mot sådana kvalitetsåtgärder som krävs i en konjunkturuppgång. Såväl arbetsmarknadsutbildning som utbildningsvikariat -- särskilt med inriktning mot näringslivet -- är ägnade att höja kompetensnivån och kan därmed underlätta en övergång till sektorer med arbetskraftsbrist. Ur arbetsmarknads- och välfärdssynpunkt är det väsentligt att sådana sektorer kan dra till sig tillräckligt med arbetskraft. Mot denna bakgrund är det positivt med en ökad yrkesmässig och geografisk rörlighet. Utskottet instämmer således inte med uppfattningen i Centerns motion Fi2 (yrk. 4) att en ökad rörlighet skulle hota stabiliteten i det svenska samhället. Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i motion Fi2 (yrk. 5) när det gäller att få till stånd en positiv utveckling av ekonomin. Däremot kan inte utskottet gå med på att det enda sättet att åstadkomma detta är genom den regionalpolitik som har initierats av den tidigare regeringen. Den nya inriktningen innebär i grova termer att ett antal ALU-platser utgår och att motsvarande resurser i stället läggs på ett stort investeringsprogram. Om man ser på det sammanlagda antalet sysselsättningstillfällen som följer av anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, belastningen på arbetsmarknadsfonden samt åtgärderna inom andra departement i sysselsättningssyfte framgår det att volymen (genomsnittligt antal personer per månad i olika åtgärder) i regeringsförslaget är obetydligt högre än den budget som råder. Med hänsyn till den föreslagna mixen av åtgärder kostar dock regeringens förslag betydligt mer. Till anslaget återkommer utskottet i det följande.
Såväl Moderaterna i motion Fi1 (yrk. 40) som Folkpartiet i motion Fi3 (yrk. 12) anser att ALU är en kostnadseffektiv åtgärd och att denna kostnadseffektiva inriktning bör bibehållas. Även utskottet är naturligtvis positivt till kostnadseffektiva åtgärder i den mån de används och i den mån de verkligen är effektiva. I fallet med ALU kan man konstatera att den budgeterade volymen ligger på 75 000 platser, den faktiska volymen i oktober 1994 på 40 300 platser och den föreslagna volymen från den 1 januari 1995 på 25 000 platser. Att ALU inte används upp till den budgeterade nivån torde sammanhänga med att behovet sjunker när konjunkturen går upp samt att andra åtgärder upplevs som mer effektiva. Utskottet har tidigare varnat för ALU:s undanträngning av ordinarie jobb och snedvridning av konkurrensen. Arbetsmarknadsutskottet avvisar därför yrkandena i de nämnda motionerna.
Beträffande uppfattningen i motionerna Fi2 (yrk. 48) från Centern och Fi5 (yrk. 34) från Miljöpartiet att den föreslagna nerdragningen av ALU är alltför kraftig vill utskottet genmäla följande. Volymberäkningarna är en inriktning och ett underlag för kostnadsuppskattningar. Om arbetsmarknaden och åtgärdsbehoven förändras har AMS möjlighet att inom anslagets ram göra omfördelningar för att på bästa sätt möta behoven. Arbetsmarknadsutskottet förväntar sig en smidig nerjustering av ALU-volymen och instämmer därför inte i de nämnda motionsyrkandena.
Utvecklingen har under det senaste året gått mot en ökad medelarbetstid, vilken i sig också inrymmer en ökad övertid. Krav på en sänkt normalarbetstid har arbetsmarknadsutskottet nyligen behandlat och tagit ställning till i det justerade betänkandet 1994/95:AU2. Mot bakgrund av ett antal motionsyrkanden om förkortad och/eller flexibel arbetstid uttryckte arbetsmarknadsutskottet i detta betänkande sin tillfredsställelse över att statsministern aviserat en ny arbetstidsutredning. Med hänvisning till bl.a. den planerade arbetstidsutredningen avstyrkte utskottet de i sammanhanget upptagna motionsyrkandena. Utskottet har inte ändrat uppfattning, och motion Fi5 (yrk. 27) bör därför enligt arbetsmarknadsutskottets mening avvisas.
Beträffande konsekvensbeskrivningar i propositioner har arbetsmarknadsutskottet tidigare (1993/94:AU1y) framhållit att det är angeläget att regeringen i sina förslag till riksdagen regelmässigt inkluderar en analys av såväl ekonomiska som andra konsekvenser av förslagen. Bland sådana konsekvenser bör givetvis räknas konsekvenser även utifrån regionalpolitiskt eller jämställdhetsperspektiv. Vänsterpartiets krav i motion Fi4 (yrk. 2 och 5) ligger i linje med utskottets uttalande. Någon riksdagens åtgärd torde därför inte vara påkallad.
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den inriktning av arbetsmarknadspolitiken, som förs fram i propositionen. Det gäller bl.a. den viktiga fördelningspolitiska uppgiften att särskilt bekämpa arbetslöshet hos ungdomar, utomnordiska invandrare och äldre arbetslösa. I den mån det inte redan har framgått av den föregående framställningen anser arbetsmarknadsutskottet att motionerna Fi1 (yrk. 40), Fi2 (yrk. 4, 5 och 48), Fi3 (yrk. 12), Fi4 (yrk. 2 och 5), Fi5 (yrk. 27 och 34) bör avstyrkas av finansutskottet.
Utskottet tar i detta sammanhang upp ytterligare två yrkanden.
Georg Andersson (s) föreslår i motion Fi15 att ALU-delegationens verksamhet avvecklas med hänsyn till att antalet ALU-platser föreslås minskas till 25 000. För de insatser som fortfarande behövs har AMS erfarenhet och kompetens.
Utskottet anser för sin del att neddragningen av ALU-volymen motiverar en organisatorisk anpassning. En avveckling bör dock organiseras på ett sådant sätt att den erfarenhet som finns samlad hos ALU-delegationen -- bl.a. på miljö- och kultursektorn -- bör kunna tillvaratas under det kommande halvåret. Vad arbetsmarknadsutskottet anfört med anledning av motion Fi15 bör ges regeringen till känna.
Vänsterpartiet tar i motion Fi4 (yrk. 26) upp olika krav på arbetsmarknadspolitiken. Vänsterpartiet menar att arbetsmarknadspolitiken måste skapa utrymme för att behålla arbeten i den offentliga sektorn. Arbete i stället för arbetslöshet innebär samhälleliga och andra vinster. Motionärerna accepterar regeringens analys och motiv vad gäller ökad rörlighet men på sikt krävs ökade utbildningssatsningar på sådana orter där arbetskraften inte har efterfrågad kompetens.
Beträffande Vänsterpartiets uppfattning i motion Fi4 (yrk. 26) att arbetsmarknadspolitiken måste skapa utrymme för att behålla arbeten i den offentliga sektorn vill utskottet hänvisa till de ansträngningar som görs för att förhindra uppsägningar av kommunal- och landstingsanställda.
AMS och länsarbetsnämnderna har tillsammans med kommuner och landsting slutit avtal om att personal ej skall sägas upp under innevarande budgetår med hjälp av medel för utbildning i företag. Som svar på en fråga i riksdagen den 29 november 1994 svarade arbetsmarknadsministern att 2 miljarder kronor har avsatts för detta ändamål och att åtgärderna för nästa budgetår kommer att tas upp i budgetpropositionen i januari 1995. Avtalen har enligt arbetsmarknadsministern totalt sett inneburit att ca 40 000 människor beretts möjlighet att utbilda sig och höja sin kompetens i stället för uppsägning och arbetslöshet.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion Fi4 (yrk. 26).
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Ungdomsåtgärder
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, benämnd ungdomsintroduktion (yrk. 5). Ungdomsintroduktionen innebär fyra månaders praktik som följs av sex månaders anställning, eventuellt med rekryteringsstöd. Under praktiktiden, vilken räknas som arbetsmarknadsutbildning, får ungdomarna utbildningsbidrag. Under denna tid är de inte att anse som arbetstagare, vilket klargörs i propositionens förslag till lag om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion (yrk. 1). Enligt förslaget skall lagen träda i kraft den 1 januari 1995 och gälla till utgången av juni 1996.
För att en arbetsgivare skall få ta emot en ungdom i denna åtgärd, måste arbetsgivaren förbinda sig att anställa den unge, eventuellt med rekryteringsstöd, under sex månader efter praktiktidens slut. Åtgärden syftar dock till en tillsvidareanställning och skall fungera som en introduktion till den reguljära arbetsmarknaden. Ungdomsintroduktionen skall vara förenad med vägledning och en individuell utvecklingsplan för den unge. Åtgärden beräknas omfatta 24 000 platser under våren 1995. För arbetshandikappade ungdomar bör arbetsförmedlingen kunna förlänga praktikperioden.
Ungdomsintroduktion, som avser ungdomar i åldern 20--24 år, skall ersätta ungdomspraktik fr.o.m. den 1 januari 1995. Ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år liksom akademikerpraktiken för ungdomar 25--29 år bör upphöra den 1 januari 1995 enligt propositionen (yrk. 4). Eftersom arbetsmarknaden i dag efterfrågar högskoleutbildade torde akademikerpraktikplatserna vara obehövliga, anförs det. Användande av rekryteringsstöd kan underlätta för denna grupp.
Vad gäller ungdomar under 20 år och det kommunala uppföljningsansvaret för denna grupp avser regeringen att återkomma. Regeringens volym- och medelsberäkningar omfattar totalt 50 000 ungdomar.
Motioner
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi1 (yrk. 33 och 36) att det inte finns någon anledning att i dagsläget införa någon ny typ av åtgärd för ungdomar. Ungdomsintroduktion skulle förmodligen bli mer kostsam per plats än ungdomspraktik. Förslaget om ungdomsintroduktion inkl. lagförslaget avvisas därför av motionärerna som vill behålla ungdomspraktik och akademikerpraktik. Dessa former har enligt motionärerna visat sig ge goda resultat i form av arbete efteråt. Motionärerna biträder regeringens uppfattning att vid en gynnsam utveckling av arbetsmarknaden antalet ungdomspraktikplatser successivt kan minskas.
Även Folkpartiet avvisar regeringens förslag att avskaffa ungdomspraktik och akademikerpraktik i motion Fi3 (yrk. 13).
I motion Fi10 (yrk. 1 och 4) av Elving Andersson m.fl. (c) understryks vikten av att ta ytterligare steg för att utveckla ungdomspraktiken med ännu tydligare inriktning mot kommande anställning, t.ex. genom kortare tidsperioder än i dag. Den i propositionen föreslagna lagen om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion blir då obehövlig. AMS bör enligt motionärerna kunna arbeta med ungdomspraktik och rekryteringsstöd på ett flexibelt sätt redan i dag. Akademikerpraktiken bör finnas kvar ytterligare någon tid, inte minst med hänvisning till högutbildade invandrare.
Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) redovisar i motion Fi11 viss oro angående möjligheterna att få fram tillräckligt antal ungdomsintroduktionsplatser. Det finns enligt motionärerna risker för en ökad öppen arbetslöshet bland ungdomar om inte ytterligare åtgärder vidtas. Vidare begärs i motionen att Värmland utses till försökslän för att bekämpa ungdomsarbetslösheten bl.a. genom att utnyttja engagemang hos och samarbete mellan alla lokala intressenter på området.
Utskottet
Ungdomsarbetslösheten (16--24 år) har minskat påtagligt. I oktober 1994 uppgick denna till 74 000 personer (15,5 %), vilket kan jämföras med 97 000 personer (19,9 %) i oktober 1993. Ungdomsarbetslösheten har således gått ner med 4,4 procentenheter sedan ett år tillbaka. Även om ungdomarna efter en tids arbetslöshet nu kommer in på arbetsmarknaden i större utsträckning än andra åldersgrupper är arbetslöshetstalet fortfarande oroande högt. Arbetsmarknadsutskottet instämmer till fullo i propositionens understrykande av vikten av att minska arbetslösheten bland de unga.
Regeringens förslag till ungdomsintroduktion från den 1 januari 1995 är en ny åtgärd som avser att ge de unga en mjuk infasningsperiod till den reguljära arbetsmarknaden. Åtgärden syftar enligt propositionen till en tillsvidareanställning (efter fyra månaders praktiktid) men anställningen skall kunna gälla sex månader. Därvid skall det regelverk som redan finns beträffande tidsbegränsade anställningar tillämpas, dvs. lagen (1982:80) om anställningsskydd. Med hänsyn till syftet torde provanställning bli den vanligaste formen. Provanställningen kännetecknas av att det skall vara arbetsgivarens avsikt att pröva arbetstagaren. Vidare övergår provanställningen i en tillsvidareanställning om arbetsgivaren inte lämnar besked till arbetstagaren vid prövotidens utgång att anställningen skall avslutas.
Enligt regeringens proposition 1994/95:76 om förändring av vissa arbetsrättsliga regler föreslås vissa ändringar i fråga om tidsbegränsad anställning i lagen (1982:80) om anställningsskydd fr.o.m. den 1 januari 1995. Bl.a. föreslås att den längsta tillåtna prövotiden vid provanställning förkortas från tolv till sex månader. Vid sidan av lagen kan kollektivavtal finnas med andra regler angående provanställning.
Utskottet anser det vara positivt att ungdomsintroduktionen i första hand blir aktuell inom näringslivet. Rekryteringsstöd får enligt reglerna inte lämnas vid statligt reglerade anställningar.
Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang beröra rekryteringsstödets roll inom ungdomsintroduktionen. Liksom rekryteringsstödets användning i övrigt skall det erbjudas endast om det förefaller vara svårt att få åtgärden till stånd. Reglerna för rekryteringsstöd innebär vidare att stödet endast får lämnas under förutsättning av avtalsenlig lön och förmåner i övrigt. Vidare får det inte lämnas till arbetsgivare som för samma insats uppbär bidrag med stöd av andra bestämmelser. Beslut om rekryteringsstöd förutsätter också att det finns tillgängliga medel.
Vidare vill utskottet fästa uppmärksamheten på att ungdomsintroduktionen ställer större krav på arbetsgivaren än den nuvarande ungdomspraktiken. Vid ungdomsintroduktion måste arbetsgivaren redan innan praktikperioden påbörjas förbinda sig att anställa ungdomen under åtminstone en sexmånadersperiod. Vid ungdomspraktik behöver ett sådant beslut inte fattas förrän den första sexmånaders praktikperioden går mot sitt slut och det är fråga om förlängning med ytterligare en period. Detta förhållande kan göra vissa arbetsgivare mer negativa till att pröva en ungdom i ungdomsintroduktion jämfört med i ungdomspraktik.
Svårigheter att få fram ungdomsintroduktionsplatser kan leda till att volymutvecklingen inte når upp till den beräknade genomsnittliga nivån av 24 000 platser. Utskottet finner därför att det kan finnas visst fog för den oro över volymutvecklingen, som tas upp i motion Fi11.
De som i första hand torde drabbas av denna osäkerhet från arbetsgivarnas sida är sådana grupper som arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar.
Mot denna bakgrund anser arbetsmarknadsutskottet att det kan finnas anledning att modifiera regeringens förslag på ett par punkter.
För att målet skall kunna uppnås i fråga om den planerade volymutvecklingen krävs det ett gemensamt ansvar från arbetsmarknadens parter. Enligt utskottets uppfattning bör det vara lättare att nå den åsyftade volymen om arbetsgivarna vet att det går att avbryta ungdomsintroduktionen såväl under praktiktiden som under anställningsförhållandet. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att informationen om regelsystemet når ut till arbetsgivarna.
På samma sätt som gäller vid ungdomspraktik utgår utskottet från att praktikperioden måste kunna avbrytas om praktikanten t.ex. gör sig skyldig till allvarlig misskötsamhet.
När det gäller en provanställning är de nuvarande reglerna sådana att arbetsgivaren kan bryta anställningsförhållandet såväl vid prövotidens slut som i förtid. I normalfallet kan en provanställning avbrytas genom ett formlöst besked från arbetsgivaren. Vid avslutande av provanställningen -- såväl efter prövotiden som i förtid -- måste arbetstagaren underrättas minst två veckor i förväg.
Enligt utskottets uppfattning bör en arbetsgivare som har förbundit sig gentemot arbetsmarknadsmyndigheterna att provanställa en ungdom i sex månader ha särskilda skäl för att kunna frångå sitt åtagande. Utskottet förutsätter att det kommer att tillhöra undantagsfallen att provanställningar omotiverat bryts före prövotidens utgång. Om det visar sig att reglerna missbrukas av arbetsgivare bör spärrar kunna sättas in, exempelvis så att en sådan arbetsgivare inte kan få ytterligare ungdomar i ungdomsintroduktion.
Utskottet anser vidare att det bör finnas en ventil i regelsystemet så att också arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar får möjlighet att komma i fråga för en ungdomsintroduktion. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening bör därför huvudprincipen om att arbetsgivaren måste förbinda sig att (prov)anställa den unge efter praktikperiodens slut helt kunna frångås när det gäller arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar. I fråga om dessa ungdomar kan en fullgjord praktiktid ses som ett mål i sig.
För arbetshandikappade ungdomar bör arbetsförmedlingen kunna förlänga praktikperioden i enlighet med propositionens förslag.
I viss omfattning kan motion Fi11 (yrk. 1) anses vara tillgodosedd genom utskottets ställningstaganden. Utöver vad som uttalats bör någon riksdagens åtgärd inte vara påkallad med anledning av detta yrkande.
Även om ungdomsintroduktion är en tidsbegränsad åtgärd vill utskottet framhålla vikten av att åtgärden följs upp, så att inte oönskade effekter uppstår. Även de i Moderaternas motion Fi1 efterfrågade kostnadskonsekvenserna av ungdomsintroduktionen bör självklart redovisas.
För ungdomar under 20 år vilka inte omfattas av förslaget om ungdomsintroduktion kommer ungdomspraktikåtgärden att finnas kvar under det första halvåret 1995. Utskottet har inhämtat att volymen kan beräknas till ca 10 000 ungdomar under detta halvår. Planeringen av åtgärdsansvaret för övriga ungdomar under 20 år (ca 16 000) är inte klarlagd. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer i denna fråga inom kort.
Utskottet har -- med ovan angivna förutsättningar för ungdomsintroduktionen -- inte något emot att ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år upphör fr.o.m. den 1 januari 1995. Utskottet har således inte samma uppfattning som Moderaterna i motion Fi1 och Folkpartiet i motion Fi3 i denna fråga. I samband med avvecklingen av ungdomspraktiken bör behovet av den på utskottets initiativ tillkallade referensgruppen med representanter för arbetsmarknadens parter och AMS övervägas. Mot bakgrund av att utskottet instämmer i förslaget att avveckla ungdomspraktiken finner utskottet det inte meningsfullt att närmare diskutera de förändringar av ungdomspraktiken som tas upp i motion Fi10 (c).
Med hänvisning till vad som anförts anser arbetsmarknadsutskottet att riksdagen -- med den modifiering som anförts av utskottet -- bör godkänna vad regeringen förordat om en ny åtgärd benämnd ungdomsintroduktion för ungdomar. Vidare bör riksdagen anta regeringens förslag till lag (1994:000) om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion samt godkänna vad regeringen förordar om att ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år upphör fr.o.m. den 1 januari 1995. Motionerna Fi1 (yrk. 33 och 36 i motsvarande del), Fi3 (yrk. 13 i motsvarande del), Fi10 (yrk. 1 och 4 i motsvarande del) samt Fi11 (yrk. 1) bör avslås.
Beträffande akademikerpraktiken vill utskottet anföra följande.
I oktober 1994 befann sig ca 900 ungdomar i akademikerpraktik. Enligt propositionen skall akademikerpraktiken avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1995. Nu gällande regler innebär att akademikerpraktiken, som är en tidsbegränsad åtgärd, löper även under första halvåret 1995. Med hänsyn till att arbetslöshetstalen nu vänder nedåt och att de välutbildade generellt sett har bättre möjligheter på arbetsmarknaden kan regeringens förslag om avveckling av akademikerpraktiken accepteras på sikt. Utskottet anser emellertid att det i det arbetsmarknadsläge som nu råder är för tidigt att avveckla akademikerpraktiken. Nuvarande system bör därför vara kvar i enlighet med gällande regler. Utskottet utgår från att de ändringar som kan vara aktuella efter budgetårsskiftet i juli 1995 redovisas i budgetpropositionen i januari. Arbetsmarknadsministern har aviserat att förslag om ungdomsåtgärder kommer att läggas i budgetpropositionen 1995. Det finns skäl att i det sammanhanget pröva tidpunkten för upphörande av akademikerpraktiken.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört bör propositionens förslag inte antas i denna del. Motsvarande motioner, dvs. Fi1 (yrk. 36 i motsvarande del), Fi3 (yrk. 13 i motsvarande del) samt Fi10 (yrk. 4 i motsvarande del) kan anses vara tillgodosedda.
Utskottet har ovan strukit under vikten av att minska arbetslösheten bland de unga. Detta gäller även de unga i Värmlands län. Sådana samarbetsprojekt som pekas på i motion Fi11 (yrk. 2) för att bekämpa ungdomsarbetslösheten i Värmland är exempel på lokala projekt; något riksdagens beslut är inte påkallat. Motionsyrkandet avstyrks.
Arbetsmarknadsutbildning
Propositionen
I propositionen framhålls det angelägna i att stärka kompetensen på arbetsmarknaden och förhindra inflationsdrivande flaskhalsar, som kan uppstå vid t.ex. teknikerbrist inom industrin. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner en ökad omfattning av arbetsmarknadsutbildning fr.o.m. den 1 januari 1995 (yrk. 6). Tonvikten bör ligga på yrkesinriktning. 5 000 platser räknas med inom den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen och 4 800 platser inom det reguljära skolväsendet. Den ytterligare satsningen på arbetsmarknadsutbildning beräknas kosta 755 miljoner kronor under resten av budgetåret, varav 470 miljoner kronor avser utbildningsbidrag.
Motion
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi1 (yrk. 37) att det är riktigt att utöka arbetsmarknadsutbildningen i det nuvarande konjunkturläget, men anser att detta skall kunna åstadkommas genom omfördelning inom AMS ramar. En ökning genom ytterligare budgetmedel avvisas.
Utskottet
Under oktober månad 1994 var de faktiska volymerna inom arbetsmarknadsutbildningen följande. Knappt 58 000 personer befann sig i särskild upphandlad arbetsmarknadsutbildning och knappt 4 300 personer i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Den sammanlagda faktiska volymen, drygt 62 200 platser, ligger därmed över den för budgetåret beräknade (55 500 platser) men under den i propositionen föreslagna volymen (65 300).
Utskottet noterar att Moderaterna anser att den föreslagna volymen är adekvat med hänsyn till de konjunkturbedömningar som har gjorts. Det moderata kravet, innebärande att andra åtgärder skall minskas ner, är ett opreciserat alternativ. Som utskottet har redovisat i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning har AMS dessutom goda möjligheter att inom anslagets ram göra sådana omfördelningar mellan olika åtgärder som en förändrad situation kräver. Motionskravet innebär därför endast att den totala volymen skall minskas ner motsvarande det ökade anslagsbeloppet för arbetsmarknadsutbildningen. Till anslagsfrågorna återkommer utskottet i det följande.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker arbetsmarknadsutskottet motion Fi1 (yrk. 37).
Den av regeringen förordade omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen bör godkännas av riksdagen.
Utbildningsbidrag
Propositionen
Det nuvarande systemet med utbildningsbidrag med lånedel gäller för deltagare i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet samt för ungdomar under 25 år som deltar i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning. Reglerna, vilka infördes den 1 juli 1993, innebär att de studerande får 65 % av utbildningsbidraget som bidrag och får ansöka om återstoden, 35 %, i form av lån. Erfarenheterna av detta system visar bl.a. att vissa studerande väljer att behålla det mer förmånliga arbetslöshetsunderstödet och avstår från utbildning.
Mot denna bakgrund bör lånesystemet slopas, anser regeringen, och föreslår genom ett särskilt lagförslag att lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning upphävs fr.o.m. den 1 januari 1995 (yrk. 2). Den upphävda lagen skall dock gälla i fråga om arbetsmarknadsutbildning som har beviljats före den 1 januari 1995. Kostnaden för slopandet av lånereglerna beräknas till 621 miljoner kronor under första halvåret 1995.
Motioner
I motion Fi1 (yrk. 34) framhåller Moderata samlingspartiet att man anser det vara fel att ta bort utbildningsbidrag med lånedel för deltagare i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Generellt utökade möjligheter till fullt utbildningsbidrag skulle ge felaktiga signaler till de ungdomar som finansierar sina studier med studiemedel.
Samma uppfattning redovisas av Elving Andersson m.fl. (c) i motion Fi10 (yrk. 2). Motionärerna kräver en ordentlig utvärdering som kan tjäna som underlag för eventuella kommande förändringar.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet har ovan redovisat att knappt 4 300 personer befann sig i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet i oktober månad 1994, dvs. en volym långt under den för innevarande resp. föregående budgetår planerade volymen (13 400 resp. 16 200). Det låga antalet torde delvis kunna förklaras med att arbetslösa avstår från studier, där utbildningsbidraget innefattar en lånedel. De väljer att behålla arbetslöshetsersättning av ekonomiska skäl.
Utskottet anser därför att propositionens förslag kan ge en mera adekvat incitamentsstruktur än dagens system med lånedel. Detta är särskilt viktigt i nuvarande konjunkturläge, då vikten av att höja kompetensnivån bör betonas. Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning bör antas av riksdagen, och de aktuella motionerna Fi1 (yrk. 34) och Fi10 (yrk. 2) bör avslås.
Utbildningsvikariat
Propositionen
Den arbetsmarknadspolitiska åtgärden utbildningsvikariat har visat sig vara ett effektivt sätt att höja kompetensen hos de anställda. Åtgärden innebär att en arbetsgivare som skickar en anställd på utbildning får göra avdrag på arbetsgivaravgiften för varje dag en vikarie, anvisad från arbetsförmedlingen, anställs som ersättare. Avdraget uppgår till 475 kr per dag.
Regeringen föreslår därför (yrk. 8) att omfattningen av utbildningsvikariat ökas med 5 000 platser till 20 000 per månad fr.o.m. den 1 januari 1995. Den tillkommande kostnaden för första halvåret 1995 beräknas till 407 miljoner kronor, vilket belastar arbetsmarknadsfonden i form av minskade intäkter.
Motion
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi1 (yrk. 39) regeringens förslag att lägga mer resurser på utbildningsvikariat. Efterfrågan på denna åtgärd är inte tillräckligt stor för att motivera en utökning, menar motionärerna. Höjd utbildningsnivå på arbetsplatsen ligger i första hand i företagens och organisationernas eget intresse.
Utskottet
I oktober 1994 uppgår volymen inom åtgärden utbildningsvikariat till ca 15 600 platser. Under den tiden åtgärden har funnits, sedan juli 1991, har volymen långsamt ökat. Enligt AMS skrivelse till regeringen den 24 oktober 1994 omfattar utbildningsvikariaten i huvudsak ungdomar. Vidare gör AMS bedömningen att inriktningen bör vara att öka volymen utbildningsvikariat i den privata sektorn. Tidigare har konstaterats att över hälften av deltagarna har bestått av kvinnor.
Med hänsyn till profilen av denna åtgärd, den redovisade faktiska ökningen av volymen samt behovet av verksamma åtgärder för kompetenshöjning har utskottet en annan uppfattning än Moderaterna. Utskottet föreslår ett godkännande av vad regeringen förordat om omfattningen av utbildningsvikariat och avstyrker därför motion Fi1 (yrk. 39).
Starthjälp
Propositionen
Enligt regeringen är det angeläget att den geografiska rörligheten ökar så att den stigande efterfrågan på arbetskraft bättre kan utnyttjas. Fr.o.m. den 1 januari 1995 bör därför ett mera generöst flyttningsstöd, kallat starthjälp, införas till en arbetslös som flyttar från hemorten för att arbeta på annan ort (yrk. 9). Starthjälp föreslås kunna lämnas när arbetsförmedlingen medverkat till platstillsättningen och det inte är möjligt att dagpendla. Anställningen skall avse minst tolv månader. Starthjälp lämnas inte vid en första anställning efter avslutad utbildning -- med undantag av genomförd arbetsmarknadsutbildning.
Bidraget bör uppgå till 15 000 kr. Omfattningen uppskattas till 15 000 personer på årsbasis. Kostnaden för det första halvåret 1995 beräknas i propositionen till 112,5 miljoner kronor.
Motioner
Moderaterna ställer sig i motion Fi1 (yrk. 41) bakom regeringsförslaget att stimulera rörligheten men anser att förslaget om starthjälp bör finansieras genom en omfördelning inom AMS verksamhetsområde.
Miljöpartiet uttalar i motion Fi5 (yrk. 29) att starthjälp skulle innebära ett onödigt slöseri med statens resurser.
Elving Andersson m.fl. (c) anser i motion Fi10 (yrk. 5) att regeringsförslaget bör avvisas. Ute i regionerna behöver man behålla arbetskraften, inte minst de välutbildade och nyckelpersoner. Flyttlasspolitiken är enligt motionärerna förödande för de bygder som börjat satsa på sin utveckling genom regionalpolitiska åtgärder. Förslaget skulle också drabba de arbetslösa, t.ex. välutbildade invandrare, som finns i våra storstäder. Enligt motionärerna borde arbetsgivare i storstadsområdena själva betala flyttkostnaderna vid rekrytering av nyckelpersoner.
Utskottet
Enligt utskottets uppfattning bör starthjälpen kunna fungera som ett bidrag till en person som överväger att ta anställning på en ny ort. En vanlig situation kan tänkas vara att en arbetslös är orolig för att inte rent ekonomiskt kunna klara av situationen med dubbla hushåll under en övergångsperiod. Bidraget ger då viss täckning för merkostnaderna under tiden fram till den första avlöningen på den nya orten.
Detta är ingen "flyttlasspolitik" i syfte att få människor att lämna regionerna såsom anförs i motion Fi10 utan en hjälp till de arbetslösa som själva kan tänka sig att ta arbete på annan ort men känner oro för de ekonomiska konsekvenserna. Syftet är att få till stånd en bättre matchning mellan utbud och efterfrågan på arbete. Denna matchning kan naturligtvis föranleda flyttning både till och från regionerna. Också med tanke på att åtgärdsvolymen är begränsad har utskottet svårt att se att åtgärden skulle vara förödande för bygderna, vilket anförs i motion Fi10.
Arbetsmarknadsutskottet anser därför att regeringens förslag om starthjälp bör godkännas och att motionerna Fi5 (yrk. 29) samt Fi10 (yrk. 5) bör avslås av riksdagen.
Med samma motivering som utskottet anfört i det föregående, dvs. att yrkandet egentligen rör anslagsfrågan, avstyrker utskottet vidare motion Fi1 (yrk. 41).
Anslagsfrågor
Propositionen
Det utökade antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen (755 miljoner kronor), återgång till full dagpenning i utbildningsbidraget (621 miljoner kronor) samt införande av starthjälp (112,5 miljoner kronor) beräknas medföra en ökad belastning på ca 1 489 miljoner kronor för första halvåret 1995. Kostnaderna för det föreslagna investeringsprogrammet exkl. väginvesteringarna beräknas till 2 725 miljoner kronor. De medel som anslagits till ungdomspraktik överstiger de medel som beräknas för den nya åtgärden ungdomsintroduktion plus medel för arbetslösa ungdomar under 20 år (med ca 1 143 miljoner kronor). Sammantaget innebär de olika posterna att ytterligare 3 070 948 000 kr bör anvisas under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln (yrk. 13).
Genom den kraftiga neddragningen av ALU-verksamheten kommer belastningen på arbetsmarknadsfonden att minska med 2 760 miljoner kronor. Den utökade omfattningen av utbildningsvikariaten medför som nämnts en ökad belastning med 407 miljoner kronor. I propositionen nämns att de ytterligare åtgärderna och investeringarna samt det utökade antalet högskoleplatser och utbildningsvikariat finansieras genom neddragningen av ALU, vissa reservationer från andra anslag samt extra inleveranser från statliga bolag och affärsverk om 3 miljarder kronor. Enligt propositionen är samtliga föreslagna åtgärder fullt ut finansierade.
Motioner
Enligt Moderaterna i motion Fi1 (yrk. 44) bör riksdagen avslå regeringsförslaget om ytterligare 3 071 miljoner kronor på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95. Detta är en konsekvens av att man avvisat det föreslagna investeringsprogrammet, ändringarna i utbildningsbidragen samt i övrigt förordat omfördelningar inom A 2-anslaget.
Centern begär i motion Fi2 (yrk. 49) ett tillkännagivande angående finansieringen i regeringsförslaget. Motionärerna avvisar en finansiering av investeringsinsatserna genom minskade utgifter för regionalpolitiken. En sådan finansiering är rent kontraproduktiv, anförs det. Insatserna bör finansieras enbart med medel som avsatts för arbetsmarknadspolitiska insatser, menar motionärerna.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet anser för sin del att propositionens information om att finansiering bl.a. skall ske genom att vissa reservationer från föregående budgetårs anslag används inte ger utrymme för den tolkning som görs av Centern i motion Fi2, dvs. att regionalpolitiska anslag i första hand skulle användas. Utskottet utgår från att användningen av reserverade medel sker på ett sätt som gagnar både arbetsmarknadspolitiken och regionalpolitiken. Med detta anser utskottet att finansutskottet bör avstyrka motion Fi2 (yrk. 49).
Arbetsmarknadsutskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens förslag vad gäller åtgärdsvolymer och -- med en liten modifiering -- åtgärdsutformning. Utskottet har vidare avstyrkt olika motionsförslag som har en annan syn på omfattningen och utformningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna än regeringen och utskottet har. I konsekvens med de ställningstaganden som redovisats i det föregående anser arbetsmarknadsutskottet att det av regeringen begärda beloppet bör beviljas, dvs. att det till anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln bör anvisas ett reservationsanslag på 3 070 948 000 kr. Motion Fi1 (yrk. 44) bör således avstyrkas av finansutskottet.
Stockholm den 1 december 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds) och Anna Åkerhielm (m).
Avvikande meningar
1. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Enligt arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
Enligt arbetsmarknadsutskottets mening finns nu förutsättningar att komma till rätta med strukturproblemen i ekonomin och lägga grunden för en god balanserad tillväxt och en ökad sysselsättning. Regeringens förslag i denna och närliggande propositioner om drastiskt ökade skatter på företagande skulle emellertid -- om de bifalls -- allvarligt öka belastningen på arbetsmarknadspolitiken. Regeringens politik leder till färre jobb i utvecklingskraftiga företag än vad som nu skulle vara möjligt att uppnå. Enligt utskottets mening behövs åtgärder mot arbetslösheten även framgent. Åtgärder bör vidtas framför allt för att öka rörligheten på arbetsmarknaden samt inom arbetsmarknadsutbildningen.
Propositionens förslag innebär ökade kostnader med över tre miljarder kronor för arbetsmarknadspolitiska åtgärder med blygsam om ens någon sysselsättningseffekt. I fråga om inriktningen vill utskottet understryka betydelsen av sådana åtgärder som ökar den enskildes intresse av att aktivt söka nya tillfällen till arbete. En sådan inriktning ökar förutsättningarna för att minska arbetslösheten och bidrar därmed också till en minskad belastning på statsbudgeten.
Om den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden fortsätter bör volymen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder successivt kunna minskas. Förslaget till minskning av antalet ALU-platser från 75 000 till 25 000 platser finner utskottet dock inte välmotiverat, inte minst med hänsyn till att ALU är en kostnadseffektiv åtgärd. I likhet med motion Fi1 (m) anser arbetsmarknadsutskottet att andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder i första hand bör minskas.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således motion Fi1 (yrk. 40). I den mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
2. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Elving Andersson (c) och Dan Ericsson (kds) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Enligt arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med motion Fi2 (c) att propositionen är behäftad med många oklarheter, vilket gör att den är svår att analysera.
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är förutsättningarna nu goda för att komma till rätta med strukturproblemen i ekonomin och lägga grunden för tillväxt och ökad sysselsättning.
Politiken bör med kraft inriktas på att skapa goda förutsättningar för en näringslivsledd expansion. Speciellt viktigt är att alla möjligheter till utveckling och expansion i små och medelstora företag tas tillvara. Inte minst viktigt är att arbetsrättsliga regler är småföretagsanpassade och leder till fler arbetstillfällen.
Utskottet understryker vikten av att tillväxten och den ökande sysselsättningen kommer alla regioner i landet till del, och avvisar därför den i propositionen föreslagna satsningen på en ökad geografisk rörlighet. Enligt utskottets uppfattning är det helt avgörande för en positiv utveckling av ekonomin och arbetsmarknaden att den förnyelse av regionalpolitiken som påbörjats de senaste åren inte bryts. Produktionsresurserna i hela landet måste tas till vara bättre genom bl.a. ny och småskalig teknik, informationsteknologi och upprustning av infrastrukturen i hela landet.
Propositionsförslaget om ungdomspraktik och kraftig minskning av ALU-platser avvisas av utskottet. Den anpassning som stegvis bör ske under innevarande budgetår kan ske genom de omprioriteringar som arbetsmarknadsverket har möjlighet att göra lokalt, regionalt och centralt.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker därför motion Fi2 (yrk. 4, 5 och 48). I den mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Elver Jonsson (fp) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Enligt arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med motion Fi3 (fp) att propositionen är ett hastverk där ett ordentligt ekonomiskt underlag saknas. Kampen mot arbetslösheten bör sättas främst. Under de föregående åren har en god grund lagts för en stark uppgång. Vad som krävs nu är en strategi för expansion av näringslivet samt bättre möjligheter att skapa företag runt uppfinningar och innovationer.
Enligt utskottets uppfattning kan den föreslagna omfördelningen till dyrare åtgärder inte gagna de uppsatta målen. Utskottet ifrågasätter också propositionens beräkningar av antalet nya arbetstillfällen som följer av åtgärdsförslagen. Det är inte heller säkert att arbetslösheten sjunker så mycket som regeringen förutsätter bl.a. därför att de tillkommande personer som nu kommer att kunna erbjudas utbildning kanske inte är de allra mest studiemotiverade personerna.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker därmed motion Fi3 (yrk. 12). I den mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
4. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Barbro Johansson (mp) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Enligt arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med motion Fi5 (mp) att inriktningen måste vara att minska den ofrivilliga arbetslösheten till de nivåer som rådde före lågkonjunkturen. Samtidigt skall inflationen hållas på en relativt låg nivå. Regeringens förslag om en kraftig minskning av antalet ALU-platser kan inte gagna denna inriktning och avvisas därför.
Till en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling hör även att normalarbetstiden anpassas nedåt. Därigenom ökar förutsättningarna att pressa ner arbetslösheten. Normalarbetstiden bör sänkas till 37 timmar per vecka redan nästa år och till 35 timmar per vecka före år 1998.
Motion Fi5 (yrk. 27 och 34) tillstyrks av arbetsmarknadsutskottet. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
5. Arbeten i den offentliga sektorn
Hans Andersson (v) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Beträffande Vänsterpartiets" och slutar med "Fi4 (yrk. 26)" bort ha följande lydelse:
Om Sverige skall komma ur den statsfinansiella kris som landet nu befinner sig i är arbetsmarknadsfrågorna nyckeln. För att arbetsmarknadspolitiken skall kunna fungera krävs vid sidan om offensiva satsningar på näringslivet en insikt om att den offentliga sektorn är en del av Sveriges arbetsmarknad. Besparingar inom den offentliga sektorn måste därför alltid konsekvensbeskrivas ur sysselsättningssynpunkt.
Sveriges kommuner lever i dag under ett extremt besparingstryck.
Redan i dag sysselsätts 40 000 människor i kommuner och landsting med hjälp av medel för utbildning i företag. Avtalen för dessa 40 000 löper successivt ut under våren för att sedan upphöra. Samtidigt står landets kommuner och landsting inför ytterligare besparingar. Regeringen har dessutom aviserat att kommunerna ej kan tillåtas växa i takt med den allmänna inkomsttillväxten. Detta innebär sammantaget att mängder av arbetstillfällen hotas i kommuner och landsting.
Vad utskottet saknar i regeringens proposition är synen på den offentliga sektorn som en del av svensk arbetsmarknad och förslag för att behålla sysselsättningsgraden inom denna viktiga sektor. Det är nödvändigt att omfördela resurser inom samhällsekonomin så att den offentliga sektorn tillåts expandera efter det behov som kan uppstå. Detta gäller i synnerhet kommuner och landsting där behoven är stora.
Det är viktigt att tillskapa arbetstillfällen i näringslivet, men det hjälper inte upp sysselsättningsgraden i stort om det skapas hundratusentals nya arbetstillfällen i näringslivet om det samtidigt försvinner lika många ur den offentliga sektorn. Det går inte att rädda sysselsättningen om vi inte inkluderar den offentliga sektorn som en del av den svenska arbetsmarknaden.
Detta är enligt utskottets mening en viktig arbetsmarknadspolitisk fråga samtidigt som det är en jämställdhetsfråga. Den offentliga sektorn är i stort sett en kvinnlig arbetsmarknad, det är kvinnors arbetstillfällen som hotas.
Arbetsmarknadspolitiken har en viktig fördelningspolitisk uppgift att stödja de grupper som har det besvärligt på arbetsmarknaden. Vid sidan av de prioriterade grupperna av ungdomar, utomnordiska invandrare och äldre arbetslösa krävs också insatser för att deltidsarbetslösa, i dag ca 150 000 personer, skall kunna erbjudas heltidsanställningar. Ett första steg i den riktningen är att lagstifta så att deltidsanställda ges företrädesrätt till anställningar med fler arbetstimmar när sådana finns lediga hos arbetsgivaren.
Utskottet ifrågasätter förslaget om införande av s.k. arbetsföretag. Förslaget bygger på att man ska kunna rekrytera korttidsvikarier utan att behöva ta något arbetsgivaransvar. Detta får till konsekvens att arbetstagarnas rättigheter urholkas. Vidare minskas kravet på arbetsgivarna att samordna arbetstillfällen så att tillsvidareanställningarna ökar.
Utskottet menar att de i betänkandet redovisade stödåtgärderna måste få en regionalpolitisk prägel, att arbetsmarknadspolitiken utöver de redovisade insatserna också måste bli ett verksamt verktyg för att stimulera näringslivet att ta miljömässig hänsyn och syfta till att skapa fler jobb inom gröna sektorer. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker motion Fi4 (yrk. 26).
6. Ungdomsåtgärder
Elver Jonsson (fp), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds) och Anna Åkerhielm (m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Ungdomsåtgärder som börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är det i nuvarande uppåtgående konjunktur felaktigt att inrätta en ny typ av ungdomsåtgärd, när ungdomspraktiken finns etablerad och utgör en beprövad och kostnadseffektiv åtgärd. Utskottet avvisar därför den nya åtgärden, benämnd ungdomsintroduktion för ungdomar.
Enligt nu gällande regler skall ungdomspraktiken finnas kvar under det första halvåret 1995. Utskottet anser att befintliga regler bör ligga fast och -- i mån av behov -- att frågan om förlängning av ungdomspraktiken får tas upp under våren 1995.
Utskottet ser det som naturligt att ansträngningar görs för att ytterligare utveckla åtgärden och ge den en ännu tydligare inriktning mot kommande anställning.
Med hänvisning till vad som anförts anser arbetsmarknadsutskottet att motionerna Fi1 (yrk. 33 och 36 i motsvarande del), Fi3 (yrk. 13 i motsvarande del), Fi10 (yrk. 1 och 4 i motsvarande del) bör tillstyrkas av finansutskottet. Motion Fi11 (yrk. 1) har en annan bakgrund och bör avstyrkas. Regeringens förslag till lag om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion bör avslås av riksdagen. Riksdagen bör inte godkänna vad regeringen förordat om en ny åtgärd benämnd ungdomsintroduktion för ungdomar. Vidare bör finansutskottet avstyrka regeringens förslag att ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 1995.
7. Arbetsmarknadsutbildning
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning som börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "Fi1 (yrk. 37)" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet instämmer med motion Fi1 (yrk. 37) att kunskaps- och kompetensutveckling är viktig för att komma till rätta med obalanserna på arbetsmarknaden. Propositionsförslaget att utöka arbetsmarknadsutbildningen är riktigt, men detta bör ske genom en omfördelning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inom AMS område. Ytterligare budgetmedel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör inte tillskjutas då det försämrar statsfinanserna och blir ett hot mot den uppgång som Sverige nu befinner sig i. Arbetsmarknadsinsatserna får inte tillåtas undergräva sina egna syften.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi1 (yrk. 37).
8. Utbildningsbidrag
Elver Jonsson (fp), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds) och Anna Åkerhielm (m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Utbildningsbidrag som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är det olämpligt om studerande genom tillfälligt kortvarigt arbete kan få radikalt andra villkor för studier än de ungdomar som har lån/studiemedel för att finansiera sina studier. Utskottet anser i likhet med motionerna Fi1 (m) och Fi10 (c) att det är fel att nu ta bort systemet med utbildningsbidrag med lånedel. Däremot bör det göras en ordentlig utvärdering som kan ligga till grund för eventuella förändringar.
Med hänvisning till vad som anförts föreslår arbetsmarknadsutskottet att finansutskottet tillstyrker de aktuella motionerna Fi1 (yrk. 34) och Fi10 (yrk. 2) och avstyrker regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning.
9. Utbildningsvikariat
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Utbildningsvikariat som börjar med "I oktober" och slutar med "Fi1 (yrk. 39)" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet instämmer med motion Fi1 (m) att det saknas anledning att lägga större resurser på utbildningsvikariat. Denna åtgärd har efterfrågats endast i begränsad omfattning och har i huvudsak kommit att utnyttjas inom den offentliga sektorn, medan åtgärderna i första hand bör syfta till arbeten inom näringslivet. Behov av utbildning på arbetsplatserna bör normalt arbetsgivarna själva stå för.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi1 (yrk. 39) och avstyrker ett godkännande av vad regeringen förordat om omfattningen av utbildningsvikariat.
10. Starthjälp
Elving Andersson (c), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kds) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Starthjälp som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med motion Fi10 (c) att förslaget om starthjälp inte är ägnat att stödja de bygder som börjat kunna satsa på sin utveckling genom den nya regionalpolitiken. Kompetensen och jobben bör få möjligheter att utvecklas på platsen i stället för att lockas bort. Den av regeringen föreslagna flyttlasspolitiken kan nämligen väntas gå i en riktning, nämligen från de regioner som behöver utvecklingsstöd till storstadsområdena.
Med den arbetslöshet som finns i de s.k. expansiva områdena bör problemen kunna lösas genom utbildning och inte minst genom att tillvarata välutbildade, arbetslösa invandrare som det finns många av i storstadsområdena. I de fall företag önskar rekrytera arbetskraft från ej expansiva områden borde arbetsgivarna själva kunna stå för vissa rekryteringskostnader.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi5 (yrk. 29) och Fi10 (yrk. 5). Regeringens förslag om starthjälp bör inte godkännas enligt utskottets uppfattning.
11. Starthjälp
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Starthjälp som börjar med "Med samma" och slutar med "Fi1 (yrk. 41)" bort ha följande lydelse:
Propositionsförslaget med syftet att stimulera rörligheten på arbetsmarknaden kan utskottet acceptera. Enligt utskottets mening bör dessa insatser emellertid finansieras genom omprioritering inom arbetsmarknadspolitiken i stort. Andra åtgärdsvolymer bör därför anpassas nedåt i motsvarande grad.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi1 (yrk. 41).
12. Anslagsfrågor
Elving Andersson (c) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Anslagsfrågor som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anser" och slutar med "motion Fi2 (yrk. 49)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motion Fi2 (c) att propositionens finansieringsförslag är oklart. I den mån finansiering skall ske genom indragning av reservationer, avsedda för regionalpolitiska satsningar, avvisar utskottet en sådan lösning.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker motion Fi2 (yrk. 49).
13. Anslagsfrågor
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Anslagsfrågor som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
Som en följd av att regeringsförslag om bl.a. ändringar i utbildningsbidragen har avvisats samt att omfördelningar föreslagits i övrigt bör någon anslagsökning inte komma i fråga. Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med Moderaterna i motion Fi1 att propositionsförslaget om ytterligare 3 071 miljoner kronor till anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 bör avslås av riksdagen. Motion Fi1 (yrk. 44) bör tillstyrkas av finansutskottet.
Särskilda yttranden
1. Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
Dan Ericsson (kds) anför:
I Kristdemokraternas motion 1994/95:Fi6 yrkas avslag på hela propositionen 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. De förslag som presenteras i propositionen är generellt sett dåligt underbyggda och helhetsintrycket är att propositionen framstår som ett hafsverk.
Detta gäller även förslagen inom arbetsmarknadspolitikens område. Av det kraftfulla arbetsmarknadspolitiska paket som skulle genomföras enligt Socialdemokraternas valmanifest redovisas nu ett hafsverk av åtgärder som enligt vår uppfattning saknar tillräcklig beredning för att man skall kunna ta ställning till dem. Vi konstaterar också att förslagen i själva verket innebär en ambitionssänkning när det gäller antalet platser i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. De förändringar som föreslås innebär att färre platser tas fram till en dyrare kostnad/plats.
Kristdemokraternas yrkande om avslag på propositionen behandlas av finansutskottet.
2. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Hans Andersson (v) anför:
Arbetsmarknadsutskottet har nyligen behandlat ett antal motionsyrkanden om förkortad och/eller flexibel arbetstid. I sitt betänkande 1994/95:AU2 uttryckte arbetsmarknadsutskottet tillfredsställelse över att statsministern aviserat en ny arbetstidsutredning som bl.a. tar upp arbetstidsförkortning ur arbetsmarknadspolitisk synvinkel. Vänsterpartiet ser mycket positivt på en ny arbetstidsutredning. Dock anser vi att utredningen inte får innebära att pågående initiativ med kortare arbetstid avstannar. Vi vill i stället understryka vikten av att ytterligare försöksverksamhet med kortare arbetsdag initieras redan nu inom utredningens ram. Nya försöksverksamheter bör ha en bred inriktning och omfatta flera branscher inom både offentlig och privat sektor.
3. Arbeten i den offentliga sektorn
Dan Ericsson (kds) anför:
Innovationen med att länsarbetsnämnderna kunnat sluta avtal med kommuner och landsting om utbildnings- och kompetenshöjande personalinsatser har varit ett värdefullt inslag i arbetsmarknadspolitiken. Det är angeläget att denna typ av avtal också fortsättningsvis kan ingå i den arbetsmarknadspolitiska arsenalen.
4. Starthjälp
Hans Andersson (v) anför:
Kortsiktigt kan en ökad rörlighet enligt regeringens förslag vara lösningen på problemet med flaskhalsar i produktionen på grund av att det saknas nyckelpersoner eller rätt utbildad arbetskraft. På lång sikt anser Vänsterpartiet att det krävs en aktiv regionalpolitik med bl.a. utbildningsinsatser på sådana orter där arbetskraften har fel kompetens i förhållande till lediga jobb. 60-talets flyttvåg från glesbygd till storstäder måste undvikas.
Bostadsutskottets yttrande 1994/95:BoU1y Bilaga 14 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 17 november beslutat bereda bostadsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:25 jämte eventuella motioner i de delar som berör utskottets beredningsområde.
Sammanfattning
Utskottet behandlar i yttrandet de förslag i proposition 1994/95:25 som avser räntebidragen och fastighetsskatten samt investeringssatsningar på bostadsområdet. Även förslagen till investeringsatsningar i övrigt behandlas till den del de avser bostadsutskottets beredningsområde. Regeringens förslag tillstyrks. I fråga om investeringssatsningarna på bostadsområdet sker detta bl.a. mot bakgrund av de kompletterande uppgifter som under hand inhämtats från regeringskansliet. Dessa uppgifter redovisas i betänkandet. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Till yttrandet har fogats 14 avvikande meningar. Bl.a. har avvikande meningar avgivits till förmån för motionsförslag avseende räntebidragen och fastighetsskatten (m, c, kds) samt (fp). I avvikande meningar (m), (c), (fp) samt (kds) avvisas bl.a. regeringens förslagen till ROT-åtgärder m.m. i bostäder samt föreslås vissa andra åtgärder.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:25, vad avser frågor som behandlas i detta yttrande, föreslagit riksdagen att
1. anta det av regeringen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 2. godkänna vad regeringen förordat om slopad extra höjning 1995 och 1996 av den garanterade räntan för räntebidrag enligt äldre regler, 3. godkänna vad regeringen förordat om statsbidrag för investeringssatsningar.
Det framlagda förslaget till ändring i lagen om statlig fastighetsskatt innebär att skattesatsen höjs från nuvarande 1,5 % till 1,7 % -- detta för att finansiera förslaget att slopa den extra höjningen av den garanterade räntan för åren 1995 och 1996.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta yttrande motionerna
1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 2. att riksdagen godtar de riktlinjer för budgetpolitiken och godkänner inriktningen och omfattningen av de utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar som förordas i motionen (yrkandet behandlas såvitt avser förslaget att bostadsbidragen till hushåll utan barn skall avskaffas), 30. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjd fastighetsskatt från 1,5 till 1,7 %, 31. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser förslaget om att inte genomföra den extra höjningen av garanterad ränta 1995 och 1996, 35. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om investeringsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 26. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag till lag om ändring i lagen om fastighetsskatt, 45. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av begränsningarna av statens stöd till boendet och hos regeringen begär att en förändrad utformning av bostadsfinansieringssystemet utreds enligt de riktlinjer som redovisas i motionen i avsikt att ett nytt system med denna inriktning kan träda i kraft den 1 januari 1996, 51. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del beslutar förlänga möjligheten till skattereduktion enligt gällande regler vid s.k. ROT-åtgärder inom bostadsområdet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringssatsningar.
1994/95:Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt avveckling av de generella bostadssubventionerna, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjda bostadsbidrag i samband med minskade generella bostadssubventioner.
1994/95:Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förlängning av det s.k. ROT-avdraget.
1994/95:Fi10 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringssatsningar.
1994/95:Fi16 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att regeringen senast i budgetpropositionen i januari 1995 återkommer med förslag om en stimulans av tidigareläggning av nyproduktion av bostäder.
1994/95:Fi17 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att ändra och förlänga reglerna för skattereduktion avseende reparationskostnader för bostadshus på sätt som föreslås i motionen.
1994/95:Fi18 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att ROT-insatserna inom bostadsbyggandet i första hand inriktas på flerbostadsboendet och utformas så att de särskilt prioriterar insatser i avsikt att minska segregationen i boendet.
1994/95:Fi19 av Catarina Rönnung och Åke Gustavsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att reglerna för bidrag till ROT-åtgärder utformas så att den del av arbetet som utförs som industriell produktion av byggmaterial behandlas likvärdigt med det arbete som utförs på byggarbetsplatsen.
Uppvaktningar och skrivelser
Inför utskottet har upplysningar i ärendet lämnats av företrädare för Snickerifabrikernas Riksförbund och Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund.
I ärendet har skrivelser inkommit från Målarmästarnas Riksförening, Sveriges Energirådgivare, SABO, Byggentreprenörerna, AB Platta Tak och Riksbyggen.
Inledning
Tidigare riksdagsbehandling av ROT-program m.m.
Riksdagen har under de två senaste åren beslutat om särskilda insatser för att stimulera reparation, om- och tillbyggnad, ROT. I det följande redogörs kortfattat för de två s.k. ROT-program som blev följden av riksdagens beslut.
Under allmänna motionstiden 1993 fördes i en rad motioner fram förslag för att stimulera olika typer av ROT-åtgärder. I syfte att öka sysselsättningen inom byggsektorn fattade riksdagen, på grundval av motionsförslagen, våren 1993 beslut om ett särskilt ROT-program -- 1993 års ROT-program. Programmet omfattade följande åtgärder.
1. Stöd för reparations- och bostadsförbättringsåtgärder, s.k. RBF-stöd. 2. Statlig subvention av underhåll och reparationer av vissa kommu-nala byggnader. 3. Räntebidrag för ombyggnad av bostäder. 4. Ombyggnad av äldrebostäder. 5. Kulturmiljövård. 6. Konstnärlig utsmyckning i bostadsområden. 7. Skatteavdrag för vissa underhållsåtgärder.
Under år 1993 fattades dessutom vissa andra beslut som också de avsåg att förbättra sysselsättningen på byggarbetsmarknaden. Det gällde bl.a. en ökning av anslaget för vissa investeringar i statliga byggnader m.m. och en ökning av stödet till allmänna samlingslokaler.
På förslag av arbetsmarknadsutskottet (1993/94:AU21) beslutade riksdagen våren 1994 om ROT-satsningar på sammanlagt 1,5 miljarder kronor. Riksdagens beslut innebar att regeringen bemyndigades att använda 1,5 miljarder kronor av 1993/94 års anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ROT-åtgärder i bl.a. skolor, samlingslokaler, bostäder, äldrebostäder, sjukhem, vissa kulturbyggnader och kulturmiljövård.
Med stöd av bemyndigandet beslutade regeringen om ett ROT-program inom kultursektorn och på miljöområdet -- 1994 års ROT-program. Inom ramen för programmet har stöd kunnat utgå till följande typer av åtgärder m.m.
1. Miljöförbättringar i lokaler för undervisning, vård och omsorg. 2. Miljöförbättringar i bostäder m.m. 3. Statliga kulturbyggnader. 4. Icke-statliga kulturbyggnader. 5. Kulturmiljövård och kulturbyggnader. 6. Ombyggnadsbidrag för äldrebostäder. 7. Bidrag till allmänna samlingslokaler. 8. Lokalbidrag till trossamfund.
En förutsättning för stöd är i princip att beslut har fattats och projekten har påbörjats före den 1 juli 1994 och att de slutförs senast den 30 juni 1995.
Utöver de ovan redovisade båda ROT-programmen har riksdagen åren 1993 och 1994 behandlat motionsförslag med krav på insatser av olika omfattning och inriktning som syftat till att stimulera byggverksamheten och motverka byggarbetslösheten. Dessa förslag har avvisats av utskottet och riksdagen bl.a. med hänvisning till de beslutade ROT-programmen.
Förslag i propositionen om investeringssatsningar och ROT-stöd
De ovan beskrivna ROT-programmen från år 1993 och 1994 motsvaras i den nu aktuella propositionen närmast av de förslag till investeringssatsningar som läggs fram på s. 109--110 i propositionen. Inriktningen på flera av de föreslagna stödformerna sammanfaller helt eller delvis med stöd som kunnat utgå enligt de tidigare ROT-programmen. Det nu föreslagna investeringsprogrammet beräknas enligt propositionen skapa ca 50 000 direkta och indirekta arbetstillfällen på årsbasis. Programmet omfattar stimulansåtgärder inom en rad olika områden. Under rubriken Investeringssatsningar tas i propositionen inledningsvis upp ett förslag om att stimulera näringslivet till bygginvesteringar genom att en möjlighet till direktavdrag för annan nybyggnation än bostäder införs. Detta förslag beskrivs dock utförligare i en annan del av propositionen. Bostadsutskottet behandlar inte förslaget om direktavdrag i sitt yttrande. Inte heller kommer utskottet att ta upp förslagen om investeringssatsningar inom kommunikationsområdet till överväganden. Vad gäller det av regeringen framlagda förslaget till program för investeringssatsningar och ROT-åtgärder kan det i övrigt kortfattat beskrivas enligt nedan.
Bidrag inom miljöområdet till: 1. utbyggnad av fjärrvärmenätet om 15 % till en kostnad av 100 mkr. 2. åtgärder som motverkar trafikbuller om 25 % till en kostnad av 50 mkr. 3. åtgärder inom VA-sektorn om 15 % till en kostnad av 100 mkr. 4. upprustning av naturvårdsområden till en kostnad av 75 mkr. 5. efterbehandling av gamla industriområden till en kostnad av 75 mkr. Bidrag inom kulturområdet till: 6. icke-statliga kulturlokaler om 30 % för nybyggnation och 50 % för övriga projekt till en sammanlagd kostnad av 50 mkr. 7. allmänna samlingslokaler till en kostnad av 20 mkr. 8. kulturmiljövård och byggnadsvård till en kostnad av 75 mkr. 9. lokaler för trossamfund om högst 30 % till en kostnad av 20 mkr. Bidrag för skolor och andra offentliga lokaler till: 10. ROT-åtgärder, bl.a. för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder, om högst 30 % till en kostnad av 360 mkr. Bidrag inom bostadsområdet till: 11. ROT-åtgärder avseende bostäder som en extra subvention om 15 % till en beräknad kostnad av 1 500 mkr. 12. investeringar för att förbättra inomhusklimatet om 20 % till en kostnad av 200 mkr. 13. ombyggnadsåtgärder för särskilda boendeformer för äldre och för personer med fysiska och psykiska funktionshinder om 20 % till en kostnad av 100 mkr.
Utskottet
Räntebidrag och fastighetsskatt
Utskottet inleder med att behandla de förslag avseende räntebidragen och fastighetsskatten som finns på s. 75--76 i propositionen. Regeringens förslag innebär att den år 1993 av riksdagen beslutade (prop. 1993/94:8, BoU3, rskr. 40) extra höjningen av den garanterade räntan år 1995 och 1996 avseende räntebidrag enligt 1992 års och äldre regler inte genomförs. Den budgetförstärkning om ca 2,5 miljarder kronor som beslutet skulle medföra föreslås i stället uppnås genom en höjning av fastighetsskatten för småhus och hyreshusenhet till den del den avser värderingsenhet för bostäder samt tillhörande mark. Fastighetsskatten föreslås höjas från 1,5 % till 1,7 % fr.o.m. beskattningsåret 1996.
Regeringen anför som skäl för sitt förslag att riksdagens beslut år 1993 innebär att endast den del av det svenska bostadsbeståndet som redan har de högsta kapitalkostnaderna får bidra till att stärka statsfinanserna. Förslaget om att i stället höja fastighetsskatten innebär att bostadssektorns bidrag till saneringen av statsfinanserna kommer från alla bostäder.
I tre partimotioner, Fi1 (m) yrkandena 30 och 31, Fi2 (c) yrkandena 26 och 45, det sistnämnda såvitt nu är i fråga, samt Fi6 (kds) yrkande 1 såvitt nu är i fråga, yrkas avslag på regeringens förslag om höjd fastighetsskatt respektive om slopad extra höjning av den garanterade räntan (i kds-motionen omfattar yrkande 1 avslag på hela propositionen).
I motion Fi1 (m) framhålls att det långsiktiga målet beträffande fastighetsskatten måste vara att den skall avskaffas när statsfinansiellt utrymme kan skapas. Enligt vad som anförs i motion Fi2 (c) bör varken fastighetsskatten eller redan fattade beslut om räntebidragen ändras i avvaktan på att Kontrollstation 1995 genomförts. Kontrollstation 1995 är benämningen på en avstämning av effekterna på bostadsmarknaden av det år 1993 införda bostadsfinansieringssystemet. I samband med beslutet om det nya bostadsfinansieringssystemet förutsattes en sådan avstämning genomföras efter tre år.
Bostadsutskottet vill först något erinra om bakgrunden till de av regeringen framlagda förslagen. Som en del i en s.k. krisuppgörelse hösten 1992 mellan den dåvarande regeringen och den socialdemokratiska oppositionen ingick att bostadssektorn skulle bidra med 3 miljarder kronor som ett led i arbetet med att sanera de statliga finanserna. Det förutsattes därvid att en kostnadsutjämning skulle eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i beståndet av bostäder. Sedermera lade regeringen fram förslag om att besparingen enbart skulle tas ut i den del av bostadsbeståndet som uppbär räntebidrag. Riksdagens majoritet (m, fp, c, kds, nyd) fattade därefter beslut om att en extra höjning av den garanterade räntan skulle genomföras under tre år. Socialdemokraterna motsatte sig detta beslut. I olika sammanhang anförde minoriteten att alla bostäder och upplåtelseformer måste vara med och bära sin del av bördan och att tidpunkten för besparingen borde skjutas fram.
Utskottet kan konstatera att de av regeringen nu framlagda förslagen bättre än riksdagens tidigare beslut uppfyller kravet på en rättvis fördelning av besparingen över bostadsbeståndet. En fastighetsskattehöjning påverkar alla bostäder utom de allra nyaste som under en period är skattebefriade. Förslaget innebär vidare att besparingen i tiden blir något senarelagd eftersom skattehöjningen föreslås gälla först fr.o.m. beskattningsåret 1996.
Sammantaget bör förslagen förbättra situationen för de bostäder som är producerade kring år 1990 och som i många fall har mycket höga kapitalkostnader, även utan den extra belastning som skulle blivit följden om riksdagens tidigare beslut hade fullföljts. Som framhålls i propositionen innebär regeringsförslagen i sig dock inte någon lösning av problemen på bostads- och bostadskreditmarknaden utan endast att de något kan mildras för de mest utsatta årgångarna. Det finns därför även fortsättningsvis starka skäl att ägna stor uppmärksamhet åt hur de akuta problemen i delar av bostadsbeståndet skall lösas.
Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om en fastighetsskattehöjning till 1,7 % fr.o.m. år 1996 kopplat till att de tidigare beslutade extra höjningarna av den garanterade räntan år 1995 och 1996 inte genomförs. Motstående motionsförslag i partimotionerna Fi1 (m) yrkandena 30 och 31, Fi2 (c) yrkandena 26 och 45 samt Fi6 yrkande 1, de två sistnämnda yrkandena såvitt nu är i fråga, avstyrks.
Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder
I propositionen föreslås ett investeringsprogram med insatser inom en rad olika områden i syfte att förbättra situationen på byggarbetsmarknaden. Programmets innehåll har ovan kortfattat beskrivits. Utskottet inleder med att behandla de åtgärder som föreslås på bostadsområdet.
Regeringen föreslår en extra subvention om 15 % för ROT-åtgärder avseende bostäder inkl. tillgänglighetsskapande åtgärder till en beräknad kostnad av 1,5 mdkr. Vidare föreslås ett investeringsbidrag om 20 % för att förbättra inomhusklimatet till en kostnad av 200 mkr. Slutligen föreslås 100 mkr för ombyggnadsbidrag om 20 % för särskilda boendeformer för äldre och personer med fysiska och psykiska funktionshinder.
I två partimotioner, Fi1 (m) yrkande 35 och Fi6 (kds) yrkande 1, båda motionerna såvitt nu är i fråga, föreslås riksdagen helt avslå regeringsförslagen om ROT-stimulanser inom bostadsområdet. I m-motionen anförs att de föreslagna åtgärderna leder fel och riskerar att medverka till sämre kostnadskontroll och en uppgång av inflationen. Kristdemokraterna anför i sin motion att flera av regeringsförslagen till ROT-åtgärder i och för sig kan vara riktiga men att en fortsatt möjlighet till skattereduktion för ROT-åtgärder är att föredra framför den föreslagna extra subventionen om 15 %. Av detta skäl föreslås i motion Fi6 (kds) yrkande 6 att möjligheten till skattereduktion för byggnadsarbete på bostadshus bör förlängas.
Ytterligare två partimotioner innehåller avslagsyrkanden avseende delar av regeringens förslag till ROT-åtgärder på bostadsområdet. I motion Fi3 (fp) yrkande 16 föreslås att riksdagen skall avslå förslaget avseende en extra subvention om 15 %. Motionärerna anser att förslaget är för vagt utformat för att kunna biträdas. Även i Centerpartiets partimotion Fi2 (c) yrkande 51 föreslås avslag vad gäller den extra subventionen om 15 %. Detta yrkande innebär vidare att den nuvarande skattereduktionen för byggnadsarbete på bostadshus föreslås förlängas till att gälla även under år 1995. Motsvarande förslag som i Centerpartiets partimotion återfinns även i motion Fi10 (c) yrkande 3. I motion Fi17 (c) föreslås förutom en förlängning av skattereduktionens giltighetstid även att reglerna förändras så att det maximala avdragsgrundande underlaget för småhus höjs från nuvarande 35 000 kr till 100 000 kr samt att vissa materialkostnader får räknas in i underlaget.
Förslag om inriktningen på de av regeringen föreslagna ROT-satsningarna lämnas i två motioner. I motion Fi18 (s) framhålls att dessa satsningar i första hand bör inriktas på de mest angelägna behoven inom bostadssektorn. Motionärerna anför att det framför allt i miljonprogrammets bostadsområden finns tendenser till ökad segregation. Ett sätt att motverka sådana tendenser anses vara att ge bostadsföretagen i dessa områden ekonomisk möjlighet att genomföra fysiska förbättringar och ombyggnader utan att detta behöver resultera i höjda hyror. I motion Fi19 (s) föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande bör uttala att reglerna för bidrag till ROT-åtgärder skall utformas så att den del av arbetet som utförs som industriell produktion av byggmaterial behandlas likvärdigt med det arbete som utförs på byggarbetsplatsen. Enligt motionärerna har utformningen av tidigare ROT-satsningar, bl.a. skattereduktionen, lett till att enbart åtgärder vidtagna på ombyggnadsplatsen fått del av subventionerna.
Bostadsutskottet vill inledningsvis anföra följande om behovet av investeringssatsningar i byggsektorn och ROT-åtgärder på bostadsområdet.
Byggarbetsmarknaden är kanske den del av arbetsmarknaden som har drabbats hårdast av lågkonjunkturen. Andelen arbetslösa byggnadsarbetare har under flera år legat på oacceptabelt höga nivåer. I oktober 1994 gick 21,9 % av byggnadsarbetarna (anslutna till kassa 36) utan jobb. Till detta kommer att mer än 9 % var sysselsatta i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det betyder att närmare en tredjedel av alla byggnadsarbetare stod utanför den ordinarie arbetsmarknaden. I vissa delar av landet var andelen arbetslösa dessutom ännu högre.
Inom byggsektorn fanns under några år i slutet av 1980-talet klara tendenser till överhettning. Produktionskapaciteten utnyttjades fullt ut i en samtidig snabb utbyggnad av både kontor, kommersiella lokaler och bostäder. Nu är förhållandena de omvända. De flesta byggföretagen står med en underutnyttjad maskinpark. Många företag har tvingats friställa stora delar av arbetsstyrkan. Företag som inte redan före lågkonjunkturen kunnat skaffa sig en stark ekonomisk ställning har allvarliga ekonomiska problem eller har tvingats i konkurs. De rådande problemen riskerar att få återverkningar inom byggsektorn för lång tid framåt. Om stora delar av produktionskapaciteten slås ut under lågkonjunkturen kan även en måttlig uppgång i byggproduktionen under en kommande högkonjunktur riskera att leda till en överhettning och snabbt stigande byggpriser.
Byggsektorn har traditionellt ansetts kunna fungera som en "motor" i samhällsekonomin och under lågkonjunkturer kunna bidra till en uppgång även inom andra sektorer. Även om sambanden i dag är mer komplicerade än tidigare står det emellertid helt klart att varje byggarbetsplats förutom det egentliga byggarbetet genererar nya arbetstillfällen för byggmaterialtillverkare, hantverkare, åkare m.fl. Det finns således fortfarande starka samhällsekonomiska skäl att ta till vara byggsektorns resurser under en lågkonjunktur. Sverige är inte färdigbyggt och vi behöver en stark byggsektor även i framtiden. Under tider med låg nyproduktion bör vi utnyttja byggsektorns kapacitet till att vårda och förbättra byggnader och infrastruktur.
Det är mot den nu beskrivna bakgrunden som regeringens förslag om ett program för investeringssatsningar och ROT-åtgärder bör ses. Vad gäller de tre föreslagna stödformerna för ROT-åtgärder inom bostadssektorn inleder utskottet med att behandla förslaget om en extra subvention till ROT-åtgärder om 15 %. I flera av de ovan refererade motionerna har anförts att beskrivningen i propositionen av den närmare utformningen av extrasubventionen är väl knapphändig. Utskottet kan till viss del instämma i denna synpunkt. Utskottet har emellertid förståelse för den nytillträdda regeringens önskan att snabbt kunna lägga fram förslag som kan bidra till att mildra de akuta problemen på byggarbetsmarknaden. Inför riksdagsberedningen av förslagen i propositionen har också regeringskansliet under hand till bostadsutskottet lämnat kompletterande uppgifter om inriktningen av de föreslagna stödformerna. Dessa uppgifter återges kortfattat i det följande vad avser den s.k. extra subventionen om 15 %.
Ett extra statligt stöd för förbättring av bostäder föreslås införas år 1995. Stödet lämnas som engångsbidrag för åtgärder som påbörjas under år 1995 och slutförs senast under år 1996. Samtliga upplåtelseformer, dvs. såväl hyres- och bostadsrätt som egnahem, avses bli stödberättigade.
För hyres- och bostadsrätter lämnas bidrag för ombyggnadsåtgärder motsvarande vad som kan erhålla reguljärt ombyggnadsstöd (se SFS 1992:986) samt till underhålls- och reparationsåtgärder enligt vad som är stödberättigat i den s.k. RBF-förordningen (förordning 1983:974 om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus). Bidragsunderlaget beräknas således i dessa fall i enlighet med vad som anges i förordningarna. I fråga om egnahem lämnas bidrag till arbetskostnaden för reparation och underhåll samt för om- och tillbyggnad enligt i huvudsak samma principer som gäller för skattereduktionen för utgifter för byggnadsarbete (SFS 1993:672). Åtgärder i fritidshus avses dock inte berättiga till stöd.
För hyres- och bostadsrättshus avses det extra statliga stödet utgå utöver det reguljära ombyggnadsstödet. Om RBF-stöd har beviljats skall dock endast detta stöd eller det extra statliga stödet kunna utgå.
Bidrag avses lämnas med ett belopp som motsvarar högst 15 % av ett bidragsunderlag beräknat enligt de ovan angivna principerna. En förutsättning för bidraget föreslås dock vara att bidragsbeloppet för de sökta åtgärderna uppgår till minst 1 000 kr.
Det extra statliga stödet för förbättring av bostadshus, liksom de nedan behandlade övriga stödformerna för bostäder, förutsätts administrativt hanteras på motsvarande sätt som övriga bostadssubventioner. Detta innebär att Boverket och länsstyrelserna får ansvaret för bidragsverksamheten.
Utskottet kan -- efter att ha tagit del av den ovan återgivna beskrivningen av den närmare innebörden i förslaget om ett extra statligt stöd -- konstatera att stödet i flera avseenden innebär en förbättring i förhållande till det stöd som kunnat utgå enligt tidigare ROT-program. Den föreslagna stödperioden ger rimlig möjlighet till framförhållning och nödvändigt förberedelsearbete på byggherresidan. I förhållande till vad som gäller för s.k. skattereduktion får stödet också anses ha en bättre inriktning mot åtgärder som är angelägna ur bostadssektorns synvinkel. Denna effekt uppnås bl.a. genom att stödet endast ges till permanentbostäder och genom den koppling som i hyreshus- och bostadsrättsfallet görs till reglerna för det reguljära ombyggnadsstödet. Vidare innebär förslaget att åtgärder som hittills erhållit RBF-stöd även fortsättningsvis kan ges visst stöd.
Tillskottet till ombyggnadsstödet och möjligheten till fortsatt stöd till underhållsåtgärder får betydelse inte minst i miljonprogrammets bostadsområden. Därigenom torde vad som förordats i motion Fi18 (s) i inte ringa omfattning bli tillgodosett. Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla att de bostadssociala och byggnadstekniska problemen i dessa områden framgent måste ägnas stor uppmärksamhet. Det kan således bli anledning för regeringen att återkomma med förslag till åtgärder i dessa frågor om inte de nu aktuella förslagen i tillräcklig omfattning kommer bl.a. miljonprogrammets bostadsområden till del.
Den förordade inriktningen av det extra stödet till ROT-åtgärder innebär vidare att önskemålet i motion Fi19 (s) om en utformning av stödet som även kommer byggmaterialindustrin till godo till stor del blir tillgodosett. Vad gäller de åtgärder som vidtas i hyres- och bostadsrättshus kommer sålunda även materialkostnaderna att kunna räknas in i bidragsunderlaget. Detta utgör en klar förbättring i förhållande till de regler som gäller för skattereduktionen. Den utformning som det extra statliga stödet avses få torde således kunna leda till en utökad produktion och därigenom fler arbetstillfällen både på byggarbetsplatserna och i byggmaterialindustrin.
Stödet till ROT-åtgärder i flerbostadshusområden måste ur samhällets synvinkel anses vara det mest angelägna. Denna del av stödet kommer sannolikt att ge den största effekten inom den egentliga byggsektorn. Som ovan framhållits är också behovet av förbättringsåtgärder stort i många områden. Även det föreslagna stödet till ROT-åtgärder i egnahem kommer emellertid att kunna lämna ett positivt bidrag till sysselsättningen inom byggsektorn. Särskilt för att skapa arbetstillfällen på mindre orter och på landsbygden kan egnahemsstödet få viss betydelse. Vad gäller egnahemmen föreslås i huvudsak samma stödavgränsning gälla som för den nuvarande skattereduktionen, dvs. att endast arbetskostnaderna läggs till grund för bidraget. Eftersom inget reguljärt ombyggnadsstöd utgår för denna upplåtelseform kan i praktiken inte motsvarande bidragskonstruktion som för hyres- och bostadsrättshusen väljas.
Som framgått av det ovan anförda ställer sig bostadsutskottet bakom regeringens förslag om ett extra statligt stöd för förbättring av bostäder med den inriktning som angivits. Det innebär att motstående motionsförslag om att helt avslå regeringsförslaget eller att i stället förlänga tiden för skattereduktionen avstyrks. De motioner som avstyrks av detta skäl är således Fi1 (m) yrkande 35 såvitt nu är i fråga, Fi2 (c) yrkande 51, Fi3 (fp) yrkande 16, Fi6 (kds) yrkandena 1 och 6, det förstnämnda såvitt nu är i fråga, Fi10 (c) yrkande 3 samt Fi17 (c). Vidare bedömer utskottet, mot bakgrund av den redovisade stödutformningen, att de tillkännagivanden till regeringen som föreslås i motionerna Fi18 (s) och Fi19 (s) inte kan anses vara erforderliga.
Utskottet övergår nu till att behandla de två övriga stödformerna till ROT-åtgärder i bostäder som föreslås i propositionen, dvs. investeringsbidraget för att förbättra inomhusklimatet och ombyggnadsbidraget för särskilda boendeformer. Mot införandet av dessa stödformer har invändningar rests i två partimotioner. I motionerna Fi1 (m) yrkande 35 och Fi6 (kds) yrkande 1, båda motionsyrkandena såvitt nu är i fråga, föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag.
Även vad gäller dessa stödformer har bostadsutskottet under sitt beredningsarbete från regeringskansliet erhållit kompletterande uppgifter om den närmare inriktningen av stöden. Dessa uppgifter sammanfattas nedan.
Ombyggnadsbidraget för särskilda boendeformer för äldre och för personer med fysiska och psykiska funktionshinder avses utgå enligt i huvudsak de regler som sedan år 1993 tillämpats för ett särskilt ombyggnadsbidrag för äldrebostäder (SFS 1993:166). Skillnaden blir att bidragskretsen vidgas till att även omfatta bostäder för personer med psykiskt och fysiskt funktionshinder. Vidare höjs bidragsnivån från nuvarande 10 % till 20 %. Gällande ram för bidragsformen vidgas med 100 miljoner kronor. Bidrag enligt de nya reglerna avses lämnas för ombyggnadsarbeten som påbörjas före utgången av år 1995 och som slutförs senast under år 1996. En samordning med det extra statliga stödet för förbättring av bostadshus föreslås ske så att det sammanlagda stödet inte överstiger 20 %.
Bidraget till förbättring av inomhusklimatet i bostäder föreslås utformas så att det påskyndar verksamheten med funktionskontroll av ventilationssystem. Som en förutsättning för att bidrag skall kunna utgå föreslås därför gälla att byggnaden skall ha genomgått funktionskontroll av ventilationssystemet om sådan krävs enligt förordningen 1991:1273. Bidrag kan sedan utgå dels för att avhjälpa de tekniska brister som upptäckts vid besiktningen, dels för vissa andra åtgärder som bidrar till att förbättra inomhusklimatet. Inom en total ram om 200 miljoner kronor skall bidrag kunna utgå till 20 % av en godkänd kostnad för åtgärderna. Liksom för det extra statliga stödet för förbättring av bostadshus föreslås bidraget utgå för förbättringsåtgärder som påbörjas under år 1995 och slutförs senast under år 1996. Bidraget till förbättring av inomhusklimatet föreslås samordnas med det extra statliga stödet så att det sammanlagda bidraget inte överstiger 20 %. Samordning förutsätts också ske med det stöd som kan utgå enligt de regler som gäller för den statliga fonden för fukt- och mögelskador i småhus. I praktiken innebär detta att statligt engångsbidrag lämnas för här aktuella åtgärder enligt bestämmelserna endast i en förordning.
Bostadsutskottet tillstyrker att de två ovan beskrivna stödformerna införs. Det rör sig i båda fallen om stöd till mycket angelägna åtgärder. Utskottet har under en rad år haft anledning att ägna uppmärksamhet åt såväl förhållandena i särskilda boendeformer för äldre m.fl. som problemen med inomhusklimatet i våra bostäder. I dessa frågor har en bred politisk enighet kunnat uppnås som lett till att olika åtgärder vidtagits från statens sida i syfte att hjälpa fastighetsägarna att undanröja de problem som funnits.
Trots tidigare åtgärder kvarstår mycket att göra för att förbättra boendeförhållandena för äldre och handikappade. Utskottet förutsätter att berörda myndigheter följer bidragsmedlens användning och fördelning. Därvid bör även uppmärksammas medlens fördelning mellan de olika bidragsberättigade boendeformerna.
Även stödet till förbättring av inomhusklimatet kan bidra till att angelägna åtgärder påskyndas. Det finns tecken som tyder på att den uppmärksamhet som frågor kring s.k. sjuka hus tilldrog sig för några år sedan inte lett till att ågärder vidtagits i tillräcklig omfattning.
Mot den ovan angivna bakgrunden måste det anses som välmotiverat att två av de stödformer som nu föreslås i syfte att minska problemen på byggarbetsmarknaden särskilt inriktas mot de föreslagna områdena. Vad utskottet förordat innebär att motionerna Fi1 (m) yrkande 35 och Fi6 (kds) yrkande 1 avstyrks, båda motionsyrkandena såvitt nu är i fråga. Regeringens förslag om bidrag till förbättring av inomhusklimatet respektive till ombyggnad av bostäder för äldre och handikappade tillstyrks av bostadsutskottet.
Investeringssatsningar i övrigt
Utöver de i det föregående behandlade investeringssatsningarna inom bostadssektorn innefattar regeringsförslaget också stimulansåtgärder på bl.a. miljö- och kulturområdet.
Som framgår av redovisningen i inledningen innefattar miljöinvesteringarna bl.a. stöd till utbyggnad av fjärrvärmenätet med 100 miljoner kronor, till åtgärder inom VA-sektorn inkl. ledningsnät med 100 miljoner kronor och till efterbehandling av gamla industriområden med 75 miljoner kronor. Bidragsandelen föreslås i de båda förstnämnda fallen uppgå till 15 %. Inom kulturområdet föreslås bl.a. bidrag till icke-statliga kulturlokaler till en kostnad av 50 miljoner kronor och ett utökat stöd till allmänna samlingslokaler med 20 miljoner kronor.
Dessutom föreslås ett stöd om sammanlagt 360 miljoner kronor för reparation, om- och tillbyggnad av i första hand skolor och andra offentliga lokaler bl.a. för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder. Bidragsnivån skall enligt förslaget kunna uppgå till högst 30 %.
I Moderata samlingspartiets partimotion Fi1 yrkande 35 såvitt nu är i fråga yrkas avslag på investeringssatsningarna också i nu aktuell del. Enligt motionärerna har det stöd som föreslås till s.k. miljöinvesteringar till stor del karaktären av understöd till kommunal verksamhet och kommunala bolag. Det gynnar enligt deras mening därför inte det långsiktiga miljöarbetet. Även bidraget till ROT-åtgärder i skolor m.m. avvisas med hänvisning till att det innebär att staten åtar sig ett kostnadsansvar för kommunala angelägenheter. När det gäller stödet till icke-statliga kulturlokaler och samlingslokaler anförs att det inte är motiverat i en situation där många sådana lokaler endast utnyttjas i begränsad omfattning.
Kristdemokratiska samhällspartiet yrkar i sin partimotion Fi6 yrkande 1 avslag på propositionen i sin helhet och därmed också på de nu behandlade investeringssatsningarna.
Utskottet behandlar först investeringarna på miljöområdet till den del de kan anses falla inom bostadsutskottets beredningsområde. De föreslagna åtgärderna ingår som en del i de samlade investeringssatsningarna för att stimulera byggarbetsmarknaden och därmed förbättra byggsysselsättningen. Vad utskottet ovan anfört om behovet av investeringsstimulanser inom bostadssektorn gäller därför i tillämpliga delar även de nu diskuterade åtgärderna. Utifrån de synpunkter bostadsutskottet har att beakta bör således regeringsförslaget genomföras också i denna del.
I såväl 1993 års som i 1994 års ROT-program har som en väsentlig del ingått stöd till ROT-åtgärder i kommunala byggnader. Erfarenheterna av dessa åtgärder är mycket goda. De har visat sig snabbt ge en god effekt på sysselsättningen. Utskottet delar mot bakgrund härav uppfattningen i propositionen att åtgärder med denna inriktning bör ingå som en del i investeringssatsningarna.
Även när det gäller det av sysselsättningsskäl betingade stödet till icke-statliga kulturlokaler samt allmänna samlingslokaler är de hittillsvarande erfarenheterna goda. Förutom att denna typ av projekt ofta är sysselsättningsintensiva finns det god tillgång på projekt som snabbt kan sättas i gång. Det finns enligt utskottets mening dessutom ett fortsatt behov av insatser för att bl.a. förse föreningslivet med ändamålsenliga lokaler.
Utskottet tillstyrker med hänvisning till det nu anförda regeringens förslag i vad avser stöd till investeringssatsningar på miljöområdet och ROT-åtgärder i kommunala byggnader samt det föreslagna stödet till icke-statliga kulturlokaler och allmänna samlingslokaler. Partimotionerna Fi1 (m) yrkande 35 samt Fi6 (kds) yrkande 1, båda motionsyrkandena såvitt nu är i fråga, avstyrks.
Övriga frågor
Som en del i ett program för att förstärka den offentliga sektorns finanser föreslås i Moderata samlingspartiets partimotion Fi1 yrkande 2 såvitt nu är i fråga att bostadsbidragen till hushåll utan barn skall avskaffas. Det är enligt motionärernas mening inte rimligt att dessa hushåll inte skall kunna leva på sin lön och klara av att betala hyran för en rimligt stor lägenhet. Samtidigt förordas att en marginell uppjustering bör göras av den nedre hyresgränsen i det generella bostadsbidragssystemet.
Bostadsutskottet och riksdagen har så sent som våren 1994 avvisat motionsförslag om att bostadsbidragen till hushåll utan barn skall avvecklas (1993/94:BoU16 s. 5). Vad utskottet därvid anfört om att dessa bidrag fyller en viktig bostadspolitisk uppgift genom att de underlättar för de aktuella hushållen att efterfråga en lämplig bostad står fast. Partimotionen Fi1 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga avstyrks sålunda.
Statens stöd till boendet bör enligt Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande 45 såvitt nu är i fråga förändras till att avse investeringstillfället. Enligt motionen bör därför ett utredningsarbete påbörjas så att förslag snarast kan föreläggas riksdagen om att avskaffa räntebidragen vid nyproduktion och ombyggnad. Som kompensation föreslås att byggmomsen skall sänkas till 12 %. För egnahemmen skall räntebidragen helt ersättas med sänkt byggmoms. För hyres- och bostadsrättshus föreslås att räntebidragen skall maximeras till en nivå som motsvarar värdet av egnahemsägarnas avdragsrätt. Utredningsarbetet bör enligt förslaget bedrivas med sikte på att en omläggning skall kunna ske fr.o.m. år 1996 för nyproducerade bostäder.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av att utreda den framtida bostadsfinansieringen. Även om dagens extremt låga bostadsbyggande har sitt ursprung i en rad samverkande faktorer går det inte att bortse från den effekt omläggningen av finansieringssystemet har haft och har på bostadsproduktionen. Den nytillträdda regeringen har också aviserat sin avsikt att tillsätta en parlamentariskt sammansatt utredning som skall utreda frågan om utformningen av den framtida bostadsfinansieringen. Enligt vad utskottet erfarit kommer utredningen också att ansvara för att ett underlag tas fram för den av riksdagen beslutade utvärderingen (Kontrollstation 1995) av effekterna av det nuvarande finansieringssystemet -- det s.k. Danell-systemet. Ett arbete med att utarbeta utredningsdirektiv m.m. pågår också inom regeringskansliet. Avsikten är att utredningsarbetet skall kunna påbörjas omedelbart efter årsskiftet.
Som framgår av den kortfattade framställningen har ett utredningsarbete redan påbörjats. Ett tillkännagivande i enlighet med förslaget i Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande 45 såvitt nu är i fråga kan därmed inte anses erforderlig. Motionen avstyrks.
En viktig förutsättning för en väl fungerande ekonomi är enligt Miljöpartiets partimotion Fi5 att priset för en vara eller en produkt speglar de faktiska eller de samhällsekonomiska kostnaderna på ett rimligt sätt. Enligt motionärerna har de omfattande generella bostadssubventionerna gjort att kostnaderna för boendet blivit mycket höga utan att brukarna märkt det. Därigenom har en omfattande efterfrågan på bostäder kunnat hållas vid liv av människor som egentligen aldrig haft råd att efterfråga dem. Det är enligt motionärernas mening därför angeläget att avvecklingen av de generella bostadssubventionerna fortsätter -- yrkande 19. Samtidigt föreslås att bostadsbidragen successivt bör höjas för att de som har det sämre ställt inte skall råka illa ut -- yrkande 20.
Den i Miljöpartiets partimotion behandlade frågan avser den grundläggande utformningen av statens stöd till boendet. Förslaget inkluderar sålunda både utformningen av det generella finansieringssystemet och det individuella bostadsstödet. Som framgår ovan kommer en parlamentarisk utredning om den framtida bostadsfinansieringen inom kort att tillsättas. I denna utredning får det anses naturligt att behandla de frågor som tas upp i yrkandena 19 och 20 i Miljöpartiets partimotion Fi5. Några riksdagens tillkännagivanden i enlighet med motionsyrkandena kan därmed inte anse erforderliga, varför de avstyrks.
En framgångsrik socialdemokratisk politik som leder till växande produktion och ökad sysselsättning kommer enligt motion Fi16 (s) att leda till en snabbt växande efterfrågan på bostäder i expansiva orter. Samtidigt förväntas ca 40 % av byggnadsarbetarna stå utanför den ordinarie arbetsmarknaden i vinter. Enligt motionärernas mening finns det därför utrymme för ytterligare åtgärder för att stimulera tidigareläggning av byggnadsinvesteringar. En sådan stimulans kan enligt motionärerna vara ett investeringsbidrag på 10 %. Enligt förslaget bör regeringen därför senast i 1995 års budgetproposition återkomma med förslag till stimulans av tidigareläggning av nyproduktion av bostäder.
Som framgår av det ovan anförda delar utskottet motionärernas oro för den höga arbetslösheten i allmänhet och den inom byggsektorn i synnerhet. De åtgärder i form av olika investeringssatsningar som lagts fram i den ekonomisk-politiska propositionen och som utskottet ställt sig bakom har också detta syfte. Som redovisats ovan är det fråga om insatser på en rad olika områden. Det innebär att åtgärderna riktar sig mot stora delar av byggsektorn och mot alla delar av landet. De har vidare i stor utsträckning givits en inriktning mot projekt som kan sättas i gång med kort varsel. Avsikten är sålunda att genom insatsernas art och omfattning få en så snabb effekt på sysselsättningen som möjligt.
Trots de åtgärder som nu vidtas kan det naturligtvis inte uteslutas att det kan föreligga ett behov av ytterligare insatser. Det får förutsättas att regeringen med största uppmärksamhet följer utvecklingen av byggsysselsättningen och om så visar sig erforderligt återkommer till riksdagen med ytterligare förslag. Utskottet är inte nu berett förorda att åtgärder sätts in i enlighet med förslaget i motion Fi16 (s). Motionen avstyrks.
Stockholm den 1 december 1994
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds) och Carina Moberg (s).
Avvikande meningar
1. Räntebidrag och fastighetsskatt
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Ingrid Skeppstedt (c), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Ulf Björklund (kds) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Räntebidrag och fastighetsskatt börjar med "Bostadsutskottet vill" och slutar med "i fråga, avstyrks" bort ha följande lydelse:
De dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna träffade hösten 1992 en överenskommelse om den ekonomiska politiken. Som en del av denna ingick att bostadssubventionerna skulle reduceras med 3 miljarder kronor netto från den 1 januari 1994, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. På förslag av finansutskottet (bet. 1992/93:FiU30 s. 150--153) beslutade riksdagen våren 1993 att besparingen på bostadssubventionerna skulle ske med 500 miljoner kronor netto 1994, med 1 000 miljoner kronor netto 1995 och med 1 500 miljoner kronor netto 1996. Riksdagen beslutade därefter hösten 1993 (bet. 1993/94:BoU3) hur de s.k. extra upptrappningarna av den garanterade räntan skulle fördelas på olika årgångar av bostäder så att besparingen kunde genomföras. Fördelningen gjordes så att årgångar med höga kapitalkostnader fick lägre upptrappningar eller helt befriades från besparingskravet.
De av den nya regeringen nu framlagda förslagen om höjd fastighetsskatt och slopad extra upptrappning av den garanterade räntan skulle innebära att den ursprungliga överenskommelsen om att minska på bostadssubventionerna frångås. En besparing ersätts med en skattehöjning. Utskottet anser inte att skatteuttaget från bostadssektorn bör ökas. En skattehöjning skapar nya problem för delar av bostadsbeståndet.
Det bör i sammanhanget även uppmärksammas att den omfördelning mellan bostadssubventionerna och fastighetsskatten som föreslås kommer att leda till ett ökat underskott i statsfinanserna under nästkommande år, eftersom skattehöjningen inte avses träda i kraft förrän år 1996. En sådan försvagning av statsfinanserna kan bidra till att en nödvändig räntesänkning på kreditmarknaden försenas. Detta kan i sin tur få allvarliga konsekvenser inom hela bostadssektorn.
Utskottet vill också hänvisa till vad som i Centerpartiets partimotion Fi2 anförs om Kontrollstation 1995. När det nya bostadsfinansieringssystemet infördes år 1993 förutsattes samtidigt att en utvärdering av boendekostnadernas utveckling skulle genomföras efter tre år. Utskottet delar motionärernas uppfattning att överväganden om eventuella omfördelningar inom bostadssektorn i de nu aktuella avseendena bör kunna anstå i avvaktan på resultaten från denna utvärdering.
Med hänvisning till vad ovan anförts med anledning av partimotionerna Fi1 (m) yrkandena 30 och 31, Fi2 (c) yrkandena 26 och 45 samt Fi6 yrkande 1, de två sistnämnda yrkandena såvitt nu är i fråga, avstyrker utskottet regeringens förslag om en fastighetsskattehöjning till 1,7 % fr.o.m. år 1996 kopplat till att de tidigare beslutade extra höjningarna av den garanterade räntan år 1995 och 1996 inte genomförs. 2. Räntebidrag och fastighetsskatt
Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Räntebidrag och fastighetsskatt börjar med "Bostadsutskottet vill" och slutar med "i fråga, avstyrks" bort ha följande lydelse:
De dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna träffade hösten 1992 en överenskommelse om den ekonomiska politiken. Som en del av denna ingick att bostadssubventionerna skulle reduceras med 3 miljarder kronor netto från den 1 januari 1994, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. På förslag av finansutskottet (bet. 1992/93:FiU30 s. 150--153) beslutade riksdagen våren 1993 att besparingen på bostadssubventionerna skulle ske med 500 miljoner kronor netto 1994, med 1 000 miljoner kronor netto 1995 och med 1 500 miljoner kronor netto 1996. Riksdagen beslutade därefter hösten 1993 (bet. 1993/94:BoU3) hur de s.k. extra upptrappningarna av den garanterade räntan skulle fördelas på olika årgångar av bostäder så att besparingen kunde genomföras. Fördelningen gjordes så att årgångar med höga kapitalkostnader fick lägre upptrappningar eller helt befriades från besparingskravet.
De av den nya regeringen nu framlagda förslagen skulle innebära att den ursprungliga överenskommelsen om att minska på bostadssubventionerna frångås. Utskottet är visserligen väl medvetet om att delar av bostadssektorn står inför stora ekonomiska svårigheter men anser inte att regeringens förslag om att slopa de extra upptrappningarna av den garanterade räntan på något verkningsfullt sätt skulle bidra till lösningen av problemen. En inkonsekvent politik vad gäller att genomföra redan beslutade besparingar i statens utgifter riskerar snarast att leda till ökade problem för sektorn. Den i särklass viktigaste åtgärden för att lösa dagens akuta problem inom bostadssektorn är en sänkning av räntenivån. Detta kan endast uppnås genom en konsekvent politik vad avser saneringen av statens finanser.
Mot den anförda bakgrunden anser bostadsutskottet att regeringens förslag om att riva upp beslutet om extra upptrappningar av den garanterade räntan bör avslås av riksdagen. Utskottet avstår från att ta ställning till förslaget om en höjning av fastighetsskatten. Det får främst anses vara en fråga för finansutskottet att avgöra om en sådan höjning är nödvändig sett utifrån ett statsfinansiellt helhetsperspektiv.
Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet förslagen i partimotionerna Fi1 (m) yrkande 31, Fi2 (c) yrkande 45 samt Fi6 yrkande 1, de två sistnämnda yrkandena såvitt nu är i fråga, om att riksdagen bör avslå regeringens förslag om att de tidigare beslutade extra höjningarna av den garanterade räntan år 1995 och 1996 inte genomförs.
3. Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder börjar med "Bostadsutskottet vill" och slutar med "av bostadsutskottet" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet vill anföra följande om de av regeringen föreslagna investeringssatsningarna inom bostadssektorn.
Produktionen av bostäder och satsningarna på ROT-åtgärder inom sektorn har under de senaste decennierna varierat starkt. Genom omfattande statliga subventioner och regleringar har marknaden påverkats i olika riktningar. Detta har i sin tur lett till att byggbranschen och dess anställda inte i tillräckligt hög grad anpassat sig till de långsiktiga förutsättningarna. Den avreglering som den tidigare regeringen inledde inom bostadssektorn medverkade emellertid till att bostadsmarknaden i betydligt större utsträckning än tidigare börjat anpassas efter konsumenternas efterfrågan och inte till utformningen av de olika subventioner som kunnat utgå. De kvarvarande subventionerna har utformats så att fastighetsägarna blivit medvetna om produktionskostnadernas betydelse för det långsiktiga fastighetsekonomiska utfallet. Detta har i sin tur lett till att byggkostnaderna hållits tillbaka och i vissa fall sjunkit under de senaste åren.
Den nya regeringen föreslår nu att antalet subventionsformer inom bostadssektorn åter skall ökas. Ett bifall till dessa förslag skulle riskera att kostnadskontrollen inom bygg- och bostadssektorerna åter försämras. Det måste anses som angeläget att staten inte åter fråntar fastighetsägarna det långsiktiga ansvaret för det egna fastighetsbeståndet.
Sedan skatteavdraget för arbeten i småhus eller flerbostadshus infördes den 15 februari 1993 har över 100 000 småjobb anmälts för skattereduktion. Det innebär att tusentals personer i byggbranschen har fått arbete. Lägre skatt på arbete leder till flera jobb. Genom ett permanent avdrag kan fler nya jobb skapas och kostnaderna för arbetslösheten minska. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag härom. Vad utskottet i denna del med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 51, Fi6 (kds) yrkande 6, Fi10 (c) yrkande 3 och Fi17 (c) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vad som ovan anförts innebär vidare att utskottet ställer sig bakom förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion Fi1 yrkande 35 såvitt nu är i fråga om att riksdagen bör avslå regeringens förslag om investeringsstöd inom bostadssektorn. Detta innebär även att vad som föreslagits i partimotionerna Fi3 (fp) yrkande 16 samt Fi6 (kds) yrkande 1, såvitt nu är i fråga, tillstyrks. Motionerna Fi18 (s) och Fi19 (s) är inte förenliga med vad utskottet anfört och avstyrks således.
4. Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder
Ingrid Skeppstedt (c) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder börjar med "Det är" och slutar med "vara erforderliga" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill vad gäller de förslag som regeringen i propositionen lägger fram på bostadsområdet framhålla att stor oklarhet finns om inriktningen, omfattningen och varaktigheten av stöden. Detta gäller särskilt den extra subventionen för ROT i bostäder om 15 %. Det kan inte anses rimligt att riksdagen skall ta ställning till en föreslagen ny stödform till en kostnad om 1,5 miljarder kronor på det bristfälliga underlag som presenterats i propositionen.
Det måste också anses vara omotiverat att regeringen föreslår införandet av en ny generell stödform till ROT i bostäder. Som anförs i Centerpartiets partimotion Fi2 bör i stället giltighetstiden för skattereduktionen för byggnadsarbete på bostadshus förlängas. Skattereduktionen, som infördes genom 1993 års ROT-program, har visat sig vara en mycket verkningsfull stödform. Avdragsmöjligheten för ROT-åtgärder har i stor utsträckning stimulerat till förbättringsåtgärder i såväl flerbostadshus som småhus. Vidare bedöms stödet ha haft en starkt återhållande effekt på de s.k. svartjobben. En motsvarande effekt skulle knappast erhållas genom regeringens föreslagna extra subvention. För åtminstone egnahemmen innebär regeringens förslag att stödet skulle halveras i förhållande till den nuvarande skattereduktionen.
Bostadsutskottet avstyrker således regeringens förslag om en extra subvention till ROT-åtgärder i bostäder om 15 %. I stället anser utskottet att riksdagen bör bifalla förslagen i Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande 51 samt i motionerna Fi6 (kds) yrkande 6 och Fi10 (c) yrkande 3 om att möjligheten till skattereduktion för byggnadsarbete på bostadshus skall förlängas till att gälla även under år 1995. Vad gäller förslaget i motion Fi17 (c) om att ändra reglerna för beräkningen av underlaget för skattereduktion anser utskottet att denna fråga får övervägas mot bakgrund av de ekonomiska ramarna för stödverksamheten. Det får förutsättas att regeringen återkommer med förslag i detta avseende om en regeländring bedöms vara möjlig.
Utskottets ovan redovisade ställningstagande innebär vidare att vad som såvitt nu är i fråga föreslagits i motionerna Fi1 (m) yrkande 35, Fi3 (fp) yrkande 16 och Fi6 (kds) yrkande 1 blir tillgodosett. Motionerna Fi18 (s) och Fi19 (s) avstyrks.
5. Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder
Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder börjar med "Det är" och slutar med "vara erforderliga" bort ha följande lydelse:
Den beskrivna situationen på byggarbetsmarknaden motiverar enligt utskottets mening fortsatta statliga åtgärder i syfte att minska arbetslösheten och få i gång byggproduktionen på de områden där ett välgrundat behov föreligger. Samtidigt måste dock krav ställas på att statliga medel satsas på de områden och på ett sådant sätt som ger största möjliga effekt. Det finns enligt utskottets mening starka skäl att ifrågasätta åtminstone ett av de i propositionen föreslagna stöden inom bostadsområdet på dessa grunder. Som framhålls i Folkpartiets partimotion är förslaget om en extra subvention till ROT-åtgärder i bostäder så vagt utformat att det inte är möjligt att biträda för riksdagen. De medel som avsatts för detta stöd kan bättre användas för mer angelägna ändamål i arbetet med att sanera statens budget och få i gång produktionen inom olika områden. Bostadsutskottet förutsätter att finansutskottet i den vidare behandlingen av ärendet tar upp denna fråga.
Med hänvisning till det anförda och med anledning av Folkpartiets partimotion Fi3 yrkande 16 avstyrker utskottet regeringens förslag om en extra subvention till ROT-åtgärder i bostäder om 15 %. Detta innebär även att motionerna Fi1 (m) yrkande 35, Fi2 (c) yrkande 51, Fi6 (kds) yrkande 1 och Fi10 (c) yrkande 3 tillstyrks såvitt nu är i fråga. Dessa motionsyrkanden i övrigt samt motionerna Fi6 (kds) yrkande 6, Fi17 (c), Fi18 (s) och Fi19 (s) avstyrks av utskottet.
6. Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder
Ulf Björklund (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder börjar med "Det är" och slutar med "av bostadsutskottet" bort ha följande lydelse:
Det uttalade syftet med regeringens förslag är att genom olika åtgärder förbättra sysselsättningen i allmänhet och den på byggarbetsmarknaden i synnerhet. I propositionen redovisas också effekten på sysselsättningen, dock utan att närmare uppgifter lämnas om hur den har räknats fram eller hur den fördelar sig på de olika åtgärderna. I förhållande till de löften om nya jobb som Socialdemokraterna ställt ut under tiden i opposition ligger dock den angivna sysselsättningsökningen på en betydligt lägre nivå.
Förutom att det är svårt att bedöma effekten på sysselsättningen av de föreslagna åtgärderna är uppgifterna om den närmare utformningen minst sagt bristfälliga, för att inte säga obefintliga. Även detta förhållande gör det naturligtvis svårt att i sak ta ställning till det lämpliga i att vidta en viss åtgärd. Enligt utskottets mening kan dessutom lämpligheten i den förordade finansieringen av sysselsättningspaketet ifrågasättas. Också i detta avseende saknas i viktiga delar preciseringar av hur stödet skall finansieras.
Sammantaget leder det ovan anförda utskottet till slutsatsen att de nu behandlade investeringssatsningarna inte bör genomföras. Med bifall till vad i partimotionerna (kds) och (m) i nu aktuella delar förordats avstyrks regeringens förslag sålunda. Vad i partimotionerna (c) och (fp) förordats beträffande den extra subventionen till ROT-åtgärder är därmed tillgodosett.
Även om regeringsförslaget som sådant inte bör genomföras föreligger det enligt utskottets mening ett fortsatt behov av åtgärder för att förbättra byggsysselsättningen. I enlighet med förslagen i Kristdemokratiska samhällspartiets partimotion Fi6 yrkande 6, Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande 51 samt motion Fi10 (c) yrkande 3 bör därför den skattereduktion för ROT-åtgärder i bostäder som gäller t.o.m. utgången av år 1994 förlängas till att gälla också år 1995. I den mån det visar sig erforderligt bör dessutom övervägas om möjligheten till skattereduktion skall utvidgas ytterligare. Detta kan t.ex. ske genom att giltighetstiden förlängs eller genom att underlaget för reduktionen utökas. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån motion Fi17 (c) inte är tillgodosedd genom det nu anförda avstyrks den av utskottet. Motionerna Fi18 (s) och Fi19 (s) avstyrks.
7. Investeringssatsningar i övrigt
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Investeringssatsningar i övrigt börjar med "Utskottet behandlar" och slutar med "fråga, avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det finns en lång svensk tradition att med olika korrigerande åtgärder försöka komma till rätta med konjunkturbetingade variationer på arbetsmarknaden. Inte minst gäller detta inom byggnads- och anläggningssektorn. Här har stimulanser av olika slag varit ett ofta använt instrument för att motverka nedgångar i byggandet och därmed också i sysselsättningen. De hittillsvarande erfarenheterna av dessa insatser är dock mindre uppmuntrande. I den mån de har haft någon effekt har de oftast kommit fel i tiden. Åtgärder som varit avsedda att bryta en nedgång har inte alltför sällan fått full effekt när konjunkturen redan vänt.
Förutom de negativa effekter som följer av att åtgärder inte sätts in vid rätt tidpunkt eller att det är fel åtgärder kan rent principiella invändningar resas mot denna typ av stöd. Exempel på detta är den snedvridande effekt stödet kan ha på konkurrensförhållanden liksom på investeringsbeslut.
De nu aktuella investeringssatsningarna innebär dessutom att det sker en omfördelning av kostnadsansvaret genom att staten tar på sig kostnader för verksamheter som drivs av andra. Det stöd som föreslås till s.k. miljöinvesteringar har sålunda till stor del karaktären av understöd till kommunal verksamhet och kommunala bolag. Att på detta sätt frita kommunerna från det ekonomiska ansvaret gynnar naturligtvis inte det långsiktiga miljöarbetet. Det finns en uppenbar risk att miljöarbetet avstannar i många kommuner i avvaktan på att staten skall skjuta till ytterligare medel till denna typ av verksamhet. Även bidraget till ROT-åtgärder i skolor m.m. innebär att staten åtar sig ett kostnadsansvar för någonting som tveklöst är en kommunal angelägenhet. När det gäller stödet till icke-statliga kulturlokaler och samlingslokaler kan liknande invändningar resas. Det är naturligtvis inte lämpligt att staten i en situation där många sådana lokaler endast utnyttjas i begränsad omfattning går in och tar på sig utgifter som ägarna/brukarna själva bör stå för.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda regeringens förslag i nu aktuell del. Partimotionerna Fi1 (m) yrkande 35 samt Fi6 (kds) yrkande 1, båda motionsyrkandena såvitt nu är i fråga, tillstyrks sålunda.
8. Investeringssatsningar i övrigt
Ulf Björklund (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Investeringssatsningar i övrigt börjar med "Utskottet behandlar" och slutar med "fråga, avstyrks" bort ha följande lydelse:
Flera av de förslag som förs fram avseende investeringssatsningar på bl.a. miljöområdet och kulturområdet kan i och för sig anses väl motiverade. Förutom att de kan motiveras av sysselsättningsskäl avser de i flera fall åtgärder som i sig har ett berättigande. Det gäller t.ex. sanering av gamla industriområden liksom förbättringar m.m. av föreningslivets och av trossamfundens lokaler. Även stödet för att bl.a. förbättra tillgängligheten i offentliga lokaler har naturligtvis ett vällovligt syfte. Enligt utskottets mening måste dock detta vägas mot det statsfinansiella läge vi i dag har.
En absolut förutsättning för att de av regeringen förordade stödformerna skall kunna införas är att de inte belastar statsbudgeten ytterligare. De utgifter stöden föranleder måste sålunda fullt ut finansieras. På grundval av den redovisning som regeringen lämnar i detta avseende är det dock inte möjligt att utläsa huruvida detta är fallet. Till detta kommer den minst sagt knapphändiga information som lämnas om den närmare utformningen av de olika stödformerna. Det är naturligtvis inte rimligt att riksdagen på så bristfällig grund beslutar om åtgärder i den storleksordning det här är fråga om. Utskottet kan mot bakgrund härav inte heller ställa sig bakom regeringsförslaget i denna del. I enlighet med förslagen i Kristdemokratiska samhällspartiets partimotion Fi6 yrkande 1 samt partimotionen Fi1 (m) yrkande 35, båda motionsyrkandena såvitt nu är i fråga, avstyrks regeringens förslag i nu aktuell del.
9. Bostadsbidragen till hushåll utan barn
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) samt Ulf Björklund (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med "Bostadsutskottet och" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
I dagens statsfinansiella läge måste alla utgifter noga prövas. Det gäller naturligtvis också bostadsbidragen till hushåll utan barn. Det är, som framhålls i Moderata samlingspartiets partimotion Fi1, inte rimligt att dessa hushåll inte skall kunna leva på sin lön och inom ramen för den kunna betala hyran för en rimligt stor lägenhet. I enlighet med förslaget i motionen bör därför bostadsbidragen till hushåll utan barn avskaffas. Samtidigt bör en marginell uppjustering göras av den nedre hyresgränsen i det generella bostadsbidragssystemet.
Vad utskottet nu med anledning av Moderata samlingspartiets partimotion Fi1 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
10. Den framtida bostadsfinansieringen
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med "Utskottet delar" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
På förslag av den förra fyrpartiregeringen införde riksdagen fr.o.m. år 1993 ett nytt förenklat bostadsfinansieringssystem -- det s.k. Danellsystemet, med kontrollstation inlagd år 1995. Genom det nya finansieringssystemet har de ekonomiska förutsättningarna för bostadsproduktionen långsiktigt lagts fast. Det finns därför inte anledning att nu överväga införandet av nya regler m.m. avseende statens stöd till bostadsbyggandet. Vad som behövs är inte ständiga regeländringar eller olika typer av tillfälliga insatser som stör marknaden utan stabilitet och långsiktighet. Det finns enligt utskottets mening mot bakgrund härav inte anledning att genomföra den i Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande 45 såvitt nu är i fråga förordade utredningen. Motionen avstyrks.
11. Den framtida bostadsfinansieringen
Ingrid Skeppstedt (c) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med "Utskottet delar" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Statens stöd till bostadsfinansieringen har traditionellt varit konstruerat som ett stöd under den första fasen av en bostads brukstid. Även dagens finansieringssystem har denna principiella uppbyggnad. När en bostad står färdig börjar sålunda stödet löpa för att sedan successivt trappas ner. Stödets storlek och takten i nedtrappningen beror bl.a. på ränteläget när lånen placeras eller omsätts. Som en följd av detta kan inte staten från början överblicka stödets omfattning i tiden eller i pengar. Det finns enligt utskottets mening mot bakgrund härav anledning att se över utformningen av statens framtida stöd till bostadsfinansieringen. Utskottet delar sålunda vad som i Centerpartiets partimotion Fi2 anförts i denna del.
I enlighet med förslaget i partimotionen (c) bör utgångspunkten för utredningens arbete vara att statens stöd till boendet förändras så att det fortsättningsvis huvudsakligen faller ut i direkt anslutning till investeringstillfället. I förhållande till den ordning som i dag gäller innebär det bl.a. att statens ekonomiska engagemang sett över tiden kan överblickas på ett helt annat sätt än i dag. Målet bör sålunda vara att avskaffa räntebidragen vid nyproduktion och ombyggnad. Dessa bidrag bör i stället ersättas med att byggmomsen sänks till 12 %. För egnahemmen innebär det att dagens räntebidrag helt kan ersättas med den sänkta mervärdesskatten. För hyres- och bostadsrättshus innebär det att räntebidragen endast bör utgå med ett belopp som motsvarar värdet av egnahemsägarnas avdragsrätt för räntor. I enlighet med förslaget i Centerpartiets partimotion Fi2 bör utredningsarbetet bedrivas med sikte på att en omläggning skall kunna ske fr.o.m. år 1996 för nyproducerade bostäder.
Vad utskottet nu med anledning av Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande 45 såvitt nu är i fråga anfört om en utredning av den framtida bostadsfinansieringen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
12. Statens stöd till boendet
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med "Den i" och slutar med "de avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vad som i partimotionen (mp) anförts om att den av den förra fyrpartiregeringen inledda nedtrappningen av de generella bostadssubventionerna bör fortsätta. Det fr.o.m. år 1993 införda bostadsfinansieringssystemet innebär också att en sådan successiv nedtrappning enligt i förväg fastställda regler redan har inletts. Vad i motionen förordats får sålunda anses i allt väsentligt tillgodosett varför den avstyrks.
13. Statens stöd till boendet
Per Lager (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med "Den i" och slutar med "de avstyrks" bort ha följande lydelse:
En grundförutsättning för en väl fungerande ekonomi är, som framhålls i Miljöpartiets partimotion Fi5, att priset för en vara eller en produkt speglar de faktiska eller de samhällsekonomiska kostnaderna på ett rimligt sätt. En vara eller en produkt måste därför bära alla sina kostnader, dvs. förutom rena tillverkningskostnader också samhällets kostnader i form av subventioner eller miljöpåverkan m.m. Det är endast under denna förutsättning som företag och enskilda kan göra de rationella prioriteringar som leder till en i verklig mening effektiv resursanvändning. Inte minst är detta viktigt sett till den långsiktiga resurshushållningen.
De omfattande generella subventioner som under lång tid utgått till bostadssektorn har medfört att dagens bostadsmarknad inte återspeglar de verkliga kostnaderna för vårt boende. Trots att samhällets kostnader för subventionerna har stigit kraftigt har detta inte återspeglats i boendekostnaderna. I enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion är det därför angeläget att avvecklingen av de generella bostadssubventionerna nu fortsätter. Till detta måste dock kopplas en successiv höjning av bostadsbidragen för att skydda de grupper i samhället som har det sämst ställt.
Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets partimotion Fi6 yrkandena 19 och 20 anfört om statens stöd till boendet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
14. Behov av ytterligare insatser
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med "Som framgår" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
De invändningar som rests i Moderata samlingspartiets partimotion Fi1 beträffande de av regeringen förordade ROT-åtgärderna m.m. gäller naturligtvis i ännu högre grad de nu aktuella stimulanserna av nyproduktionen av bostäder. Motion Fi16 (s) avstyrks med hänvisning härtill.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 1, 1994/95:Fi2 yrkandena 1, 4, 6 och 7, 1994/95:Fi3 yrkandena 1 och 2, 1994/95:Fi4 yrkande 1, 1994/95:Fi5 yrkandena 1, 2 och 27 samt 1994/95:Fi6 yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordas i proposition 1994/95:25 yrkande 1 (avsnitten 1--4) och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (m, c, fp, kds) res. 2 (v) res. 3 (mp)
2. beträffande konsekvensbeskrivningar i ekonomisk-politiska propositioner att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi4 yrkandena 2--5,
Arbetsmarknadspolitiken
3. beträffande riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del, 1994/95:Fi2 yrkandena 48 och 53, 1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del och 1994/95:Fi4 yrkande 26, res. 4 (m) res. 5 (c, kds) res. 6 (fp) res. 7 (v)
4. beträffande direktavdrag att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 23, 1994/95:Fi2 yrkande 21, 1994/95:Fi3 yrkande 9 och 1994/95:Fi5 yrkandena 25 och 26 antar det i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 1 framlagda förslaget till lag om direktavdrag för byggnader m.m. med de ändringarna att hänvisningen i 2 § första stycket och i 11 § till punkterna 6 och 7 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen kompletteras med en hänvisning även till punkt 15 första stycket, att sista meningen i 4 § andra stycket utgår, att ordet "underlaget" i rubriken före 10 § och i 10 § byts ut mot "avdragsutrymmet" samt att 6 § första stycket erhåller den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, res. 8 (m, c, fp, kds) res. 9 (mp)
5. beträffande nuvärdesavskrivning att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi1 yrkande 32, res. 10 (m)
6. beträffande arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 35, 1994/95:Fi2 yrkandena 51 och 52, 1994/95:Fi3 yrkande 16, 1994/95:Fi5 yrkande 28, 1994/95:Fi6 yrkande 6, 1994/95:Fi10 yrkande 3, 1994/95:Fi16, 1994/95:Fi17, 1994/95:Fi18 och 1994/95:Fi19 godkänner vad regeringen förordat om statsbidrag för investeringssatsningar
samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tiden för igångsättandet, res. 11 (m) res. 12 (c) res. 13 (fp) res. 14 (mp) res. 15 (kds)
7. beträffande ungdomsintroduktion och ungdomspraktik att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkandena 1, 4 i denna del och 5 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 33 och 36 i denna del, 1994/95:Fi3 yrkande 13 i denna del, 1994/95:Fi10 yrkandena 1 och 4 i denna del samt 1994/95:Fi11
dels godkänner vad som förordas i propositionen om en ny åtgärd benämnd ungdomsintroduktion samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utomnordiska ungdomar och arbetshandikappade ungdomar,
dels antar regeringens förslag till lag (1994:000) om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion,
dels godkänner vad regeringen förordar om att ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år upphör fr.o.m. den 1 januari 1995, res. 16 (m, c, fp, kds)
8. beträffande akademikerpraktik att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 36 i denna del, 1994/95:Fi3 yrkande 13 i denna del och 1994/95:Fi10 yrkande 4 i denna del och med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 4 i denna del godkänner vad utskottet anfört om akademikerpraktiken för ungdomar 25--29 år och som sin mening ger regeringen detta till känna,
9. beträffande arbetsmarknadsutbildning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 6 godkänner vad regeringen förordar om omfattningen av arbetsmarknadsutbildning,
10. beträffande utbildningsbidrag att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 34 och 1994/95:Fi10 yrkande 2 antar regeringens i proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 2 framlagda förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning med den ändringen att nämnda lag om upphävande erhåller den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, res. 17 (m, c, fp, kds)
11. beträffande starthjälp att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 5, 1994/95:Fi5 yrkande 29 och 1994/95:Fi10 yrkande 5 godkänner vad regeringen förordar om starthjälp, res. 18 (c, mp, kds)
12. beträffande anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 13 och med avslag på motion 1994/95:Fi1 yrkandena 37, 41 och 44 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 3 070 948 000 kr, res. 19 (m) - villk. res. 11, 16, 17
13. beträffande utbildningsvikariat att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 8 och med avslag på motion 1994/95:Fi1 yrkande 39 godkänner vad regeringen förordar om omfattningen av utbildningsvikariat, res. 20 (m)
14. beträffande omfattningen av ALU att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del, 1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del och 1994/95:Fi5 yrkande 34, res. 21 (m) res. 22 (fp) res. 23 (mp)
15. beträffande ALU-delegationen att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om avveckling av ALU-delegationen,
16. beträffande komvux att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 7 och med avslag på motion 1994/95:Fi1 yrkande 38 godkänner vad regeringen förordar om att vid behov utöka antalet utbildningsplatser i komvux för arbetslösa under budgetåret 1994/95, res. 24 (m)
17. beträffande vuxenstudiestöd att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 12 och med avslag på motion 1994/95:Fi1 yrkande 43 till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 342 000 000 kr, res. 25 (m) - villk. res. 24
18. beträffande folkbildning att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 42, 1994/95:Fi5 yrkande 35 och 1994/95:Fi10 yrkande 6 godkänner vad utskottet anfört och bemyndigar regeringen att omfördela 18 240 000 kr från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning under åttonde huvudtiteln till anslaget Bidrag till folkbildningen under samma huvudtitel, res. 26 (m, c, fp, mp, kds)
19. beträffande högskoleutbildning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 11 till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr,
20. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 14 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 45, 1994/95:Fi3 yrkandena 14 och 15, 1994/95:Fi5 yrkande 33 och 1994/95:Fi10 yrkande 7 till Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 000 kr, res. 27 (m, fp, kds) res. 28 (c) res. 29 (mp)
21. beträffande finansieringen av de sysselsättningsskapande åtgärderna att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi2 yrkandena 49 och 50, res. 30 (c) res. 31 (m, fp) - motiv.
Skattepolitiken
22. beträffande beskattning av utdelningsinkomster och reavinster på aktier m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 15, 16 i denna del och 19, 1994/95:Fi2 yrkandena 25 i denna del, 27, 29, 32--35, 37 i denna del och 41 samt 1994/95:Fi3 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört, res. 32 (m, c, fp, kds)
23. beträffande skattesatsen för kapitalinkomster att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 14 och 18 samt 1994/95:Fi2 yrkande 25 i denna del och 39 godkänner vad utskottet anfört, res. 33 (m, c, kds)
24. beträffande värdepappersfonder och investmentföretag att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 16 i denna del och 1994/95:Fi2 yrkande 25 i denna del godkänner vad utskottet anfört, res. 34 (m, c, kds) - villk. res. 33
25. beträffande avkastningsskatt på pensionssparande att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 17 och 1994/95:Fi3 yrkande 6 godkänner vad utskottet anfört, res. 35 (m) res. 36 (fp)
26. beträffande sparande i allemansfond att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 20, 1994/95:Fi2 yrkande 22 och 1994/95:Fi5 yrkande 16 godkänner vad utskottet anfört, res. 37 (m, c, fp, mp, kds)
27. beträffande förmögenhetsbeskattning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och med avslag på motion 1994/95:Fi1 yrkande 21 godkänner vad utskottet anfört, res. 38 (m)
28. beträffande företagsbeskattning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi4 yrkandena 17--20 och 1994/95:Fi5 yrkande 17, res. 39 (v) res. 40 (mp) res. 41 (m, c, fp, kds) - motiv.
29. beträffande avveckling av skatteutjämningsreserv (surv) att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 24, 1994/95:Fi2 yrkandena 36 och 37 samt 1994/95:Fi5 yrkande 18 godkänner vad utskottet anfört, res. 42 (m, c, mp, kds)
30. beträffande kvittning av underskott i näringsverksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 25, 1994/95:Fi2 yrkande 24 i denna del, 1994/95:Fi3 yrkande 7 och 1994/95:Fi5 yrkande 15 godkänner vad utskottet anfört, res. 43 (m, c, fp, mp, kds)
31. beträffande stämpelskatt att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
32. beträffande beskattningen av ekonomiska föreningar att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi13, res. 44 (m, c, fp, kds)
33. beträffande skatteskalan och grundavdraget att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 26 och 27, 1994/95:Fi2 yrkandena 23 och 40, 1994/95:Fi3 yrkandena 3 och 4, 1994/95:Fi4 yrkandena 21--24 och 1994/95:Fi5 yrkande 24 godkänner vad utskottet anfört, res. 45 (m, c, fp, kds) res. 46 (v) res. 47 (mp)
34. beträffande inflationsskydd vid inkomstbeskattningen att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 28 och 1994/95:Fi2 yrkande 43 godkänner vad utskottet anfört, res. 48 (m) res. 49 (c, kds)
35. beträffande reseavdraget att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och med avslag på motion 1994/95:Fi2 yrkande 24 i denna del godkänner vad utskottet anfört, res. 50 (c)
36. beträffande justering av begränsningsregeln vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 22 och 1994/95:Fi2 yrkande 38 godkänner vad utskottet anfört, res. 51 (m, c, fp, kds) - villk. res. 38
37. beträffande miljörelaterade skatter m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi2 yrkandena 2, 3 och 46, 1994/95:Fi4 yrkande 25 och 1994/95:Fi5 yrkandena 6 och 13, res. 52 (c) res. 53 (mp)
38. beträffande vissa skattelagar att riksdagen med hänvisning till vad utskottet anfört och hemställt (mom. 22--27, 29--31 och 33--36) antar de av regeringen i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 framlagda förslagen till
1. lag om skattelättnader för sparande i allemansfond,
2. lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar,
3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att hänvisningen i 33 § 2 mom. till punkt 8 av anvisningarna utgår, till följd varav riksdagens beslut med anledning av socialutskottets betänkande 1994/95:SoU8 i fråga om 33 § 2 mom. denna lag upphävs,
4. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att 2 § 4 mom. och 24 § 2 mom. erhåller den i proposition 1994/95:70 (lagförslag (2.12) föreslagna lydelsen,
5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
6. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
7. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
8. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver,
9. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
10. lag om ändring i lagen (1990:663) om ersättningsfonder,
11. lag om ändring i lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995 års taxering,
12. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
13. lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
14. lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder med den ändringen att hänvisningen i 7 § till 11 kap. 8 a § föreningsbankslagen skall avse hela 11 kap.,
15. lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet,
16. lag om ändring i lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv med den ändringen att till övergångsbestämmelserna fogas en ny mening av följande lydelse: "Detsamma gäller skattskyldiga som inte behövt sätta av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna, om skyldighet att återföra avdraget enligt 11 § inträtt före ikraftträdandet.",
17. lag om ändring i lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag med den ändringen att till övergångsbestämmelserna fogas en ny mening av följande lydelse: "Vid 1995 års taxering skall hänvisningen i 9 § till lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv avse lagen i dess lydelse till och med den 30 december 1994.",
18. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
19. lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,
20. lag om upphävande av lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier,
21. lag om upphävande av lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
22. lag om upphävande av lagen (1993:1520) om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar,
23. lag om upphävande av lagen (1994:776) om beskattning av viss vidareutdelning,
Kommunalekonomiska frågor
39. beträffande ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 42 och 1994/95:Fi5 yrkande 36 antar det i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 29 i denna del framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995 såvitt avser 1 §, res. 54 (c) res. 55 (mp) res. 56 (fp) - motiv.
40. beträffande reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Fi12 antar det i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 29 i denna del framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995 såvitt avser 2 §,
41. beträffande riktlinjer för den kommunala ekonomin att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 20 och 1994/95:Fi4 yrkande 9, res. 57 (c) res. 58 (v)
42. beträffande vidgad kommunal beskattningsrätt att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi5 yrkande 14, res. 59 (mp)
43. beträffande effekter av kommunalskattehöjningar att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi1 yrkande 3, res. 60 (m)
Besparingar inom Socialdepartementets ansvarsområde
44. beträffande begränsad uppräkning av basbeloppet att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 14, 1994/95:Fi4 yrkande 13 och 1994/95:Fi5 yrkande 23 dels antar det i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 6 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att nämnda lag erhåller den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en analys av effekterna av förändringar i basbeloppsberäkningen för olika samhällsområden, res. 61 (m) res. 62 (c) res. 63 (mp)
45. beträffande ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi2 yrkandena 16 och 17 samt 1994/95:Fi6 yrkande 5, res. 64 (c) res. 65 (kds)
46. beträffande bostadstillägg till pensionärer att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 9 och med anledning av motion 1994/95:Fi4 yrkande 14 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 5, 1994/95:Fi2 yrkande 12 och 1994/95:Fi6 yrkande 4 godkänner vad regeringen förordar om förbättring av det särskilda bostadstillägget till pensionärer samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en analys av levnadsnivån för pensionärerna, res. 66 (m) res. 67 (c) res. 68 (kds)
47. beträffande barnbidrag och flerbarnstillägg att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 13, 1994/95:Fi3 yrkande 10 och 1994/95:Fi4 yrkande 10 antar det i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, res. 69 (c, kds) res. 70 (fp)
48. beträffande bidragsförskott att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 7 och 1994/95:Fi4 yrkande 12 antar de i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 4 och 5 framlagda förslagen till dels lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott, dels lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn, res. 71 (m) res. 72 (v)
49. beträffande preskriptionstiden för underhållsbidrag att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Fi4 yrkande 11 antar de i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 2 och 3 framlagda förslagen till dels lag om ändring i föräldrabalken, dels lag om ändring i utsökningsbalken, med den ändringen i tillämpningsbestämmelserna till nämnda lagar att den ursprungliga förfallodagen bestäms till den 31 december 1991, res. 73 (v)
50. beträffande familjestödet att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi2 yrkande 9, res. 74 (c)
51. beträffande avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 7 och 8 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 4 och 11, 1994/95:Fi5 yrkandena 7--9, 1994/95:Sf4 och 1994/95:Sf6
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om allmänna egenavgifter med de tilläggen att 3 § och punkt 1 av övergångsbestämmelserna erhåller den i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelsen samt beslutar om sådan ändring av ingressen till nämnda lag som föranleds härav, res. 75 (m, c, fp, kds) res. 76 (mp)
52. beträffande framtida avgiftsuttag att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 6 och 12, 1994/95:Fi2 yrkande 11 och 1994/95:Fi4 yrkande 16 godkänner vad regeringen förordar om uttaget av allmänna egenavgifter åren 1996--1998, res. 77 (m, c, kds) res. 78 (v)
53. beträffande socialavgifter på vinstandelar att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 13, 1994/95:Fi2 yrkandena 15 och 18, 1994/95:Fi3 yrkande 8, 1993/94:Sf262 och 1993/94:Sk353 yrkandena 11 och 12, res. 79 (m, c, fp, kds)
54. beträffande särskilda löneskatter samt premieskatt för grupplivförsäkringar att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 29, 1994/95:Fi2 yrkandena 28, 30 och 31 samt 1994/95:Fi5 yrkandena 10--12 antar de i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkandena 11, 14 och 15 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
dels lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
dels lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, res. 80 (m, c, fp, mp, kds)
55. beträffande förtidspensionärer m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 8--10, 1994/95:Fi2 yrkande 10 och 1994/95:Fi4 yrkande 15, res. 81 (m) res. 82 (c)
Övriga besparingar inom statsförvaltningen
56. beträffande besparingar inom Justitiedepartementets område att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi9, res. 83 (m, kds)
57. beträffande besparingar inom Utrikesdepartementets område, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 19, 1994/95:Fi3 yrkande 11, 1994/95:Fi4 yrkandena 7 och 8 i denna del, 1994/95:Fi5 yrkandena 30 och 31 samt 1994/95:Fi14, res. 84 (c, fp, v, mp, kds)
58. beträffande besparingar inom Försvarsdepartementets område att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi4 yrkande 6, 1994/95:Fi5 yrkande 32 och 1994/95:Fi8, res. 85 (m) res. 86 (v) res. 87 (mp)
59. beträffande besparingar inom Jordbruksdepartementets område att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 47, 1994/95:Fi5 yrkande 37 och 1994/95:Fi7, res. 88 (c, mp, kds)
60. beträffande räntebidrag och fastighetsskatt att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkandena 8 och 30 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi2 yrkandena 26 och 45 samt 1994/95:Fi5 yrkandena 19 och 20
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
dels godkänner vad regeringen förordar om slopad extra höjning 1995 och 1996 av den garanterade räntan för räntebidrag enligt äldre regler, res. 89 (m, c, kds) res. 90 (fp) res. 91 (mp)
61. beträffande fastighetstaxeringar att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi5 yrkandena 21 och 22, res. 92 (mp)
Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar
62. beträffande inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 2, 1994/95:Fi2 yrkandena 8, 44 och 55, 1994/95:Fi3 yrkande 17, 1994/95:Fi5 yrkandena 3--5 och 1994/95:Fi6 yrkande 3 godkänner inriktningen och omfattningen av de besparingar och inkomstförstärkningar som regeringen förordar i avsnitt 5, res. 93 (m) res. 94 (c) res. 95 (fp) res. 96 (mp) res. 97 (kds)
Övriga frågor
63. beträffande konvergensprogram att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi1 yrkande 46, res. 98 (m)
64. beträffande återbetalningsprogram för banksektorn att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi2 yrkande 54. res. 99 (c)
Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Stockholm den 13 december 1994
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sören Lekberg (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Sonia Karlsson (s), Johan Lönnroth (v), Susanne Eberstein (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds),
Börje Nilsson (s), Carin Lundberg (s) och Thomas Östros (s).
Reservationer
Reservationer
1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets ställningstagande till oppositionspartiernas förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken börjar med "Vid en jämförelse" och slutar med "Fi6 (kds) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Det ekonomiska läget hösten 1994
De aktuella bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen i Sverige för de närmast kommande åren pekar mot en klar förbättring av den ekonomiska situationen. I det tidigare avsnittet i betänkandet om den ekonomiska utvecklingen i Sverige fram t.o.m. år 1995 redovisas propositionens prognos. Av denna redovisning framgår att regeringen för år 1995 förutser att investeringsökningen blir kraftig, att den privata konsumtionen upphör att minska samtidigt som den offentliga konsumtionen åter börjar öka.
Den ökade investeringsaktiviteten är en följd av dels den allt snabbare konjunkturförbättringen, dels det genom den förra regeringens åtgärder förbättrade klimatet för företagande och investeringar.
Den snabbt växande industriproduktionen har sålunda framkallat ett kraftigt omslag i näringslivets investeringar, där ökningstakten på årsbasis kan väntas ligga kring 20 % både 1994 och 1995. Totalt sett hålls emellertid bruttoinvesteringarna tillbaka av det fortsatta fallet i bostadsbyggandet. Att de investeringsstimulanser som föreslås skulle ge de positiva effekter på sysselsättningen som anges i propositionen är ytterst tveksamt.
Som ett led i besparingsarbetet lyckades den förra regeringen hålla en realt oförändrad offentlig konsumtion. Den nye finansministern förutser nu ett omslag, förmodligen främst som en följd av ökade statliga insatser för att stimulera byggmarknaden. Det kan dessutom ifrågasättas om inte planerade kommunalskattehöjningar för nästa år kommer att ge upphov till en ej förutsedd volymökning inom denna sektor.
Med tanke på de pålagor som hushållen kommer att drabbas av på grund av de åtgärder som föreslås i propositionen är det knappast troligt att den privata konsumtionen kan undgå att minska. Det går därför inte att utesluta att tillväxten år 1995 kommer att ligga under de 3 % som anges i propositionen.
Förutsättningarna för den ekonomiska politiken
Även om Sverige fortfarande brottas med kvarstående strukturproblem i ekonomin, är förutsättningarna för att komma till rätta med dem och lägga grunden för en god, balanserad tillväxt mycket gynnsamma. Kontrasten är stor mot läget för tre år sedan, då den förra socialdemokratiska regeringen försatt Sveriges ekonomi i fritt fall.
Under mandatperioden 1991--1994 bromsades ekonomins fall och en återhämtning inleddes. Återhämtningen försvårades av återkommande internationell ränte- och valutaturbulens. Den var särskilt allvarlig sommaren och hösten 1992, och den medförde att Riksbanken tvingades överge den fasta växelkursen och övergå till rörlig växelkurs.
Fyrpartiregeringen hade som mål att föra in Sverige i det europeiska samarbetet genom förhandlingar om medlemskap i den Europeiska unionen; att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta Sverige som tillväxt- och företagarnation; att förbättra välfärden och den sociala omsorgen, bl.a. genom en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken; och att forma en miljömässigt långsiktig och hållbar utveckling.
På alla dessa områden nåddes betydande framsteg. Ett medlemsavtal med EU blev klart, tillväxten började öka, medborgarnas valfrihet stärktes och ett kretsloppstänkande infördes. Det var särskilt de mindre och medelstora företagens villkor som stod i fokus för den ekonomiska politiken. Skadliga skatter sänktes eller avskaffades, avregleringar genomfördes inom en rad områden, inte minst arbetsmarknaden, riskkapitalförsörjningen och innovationsstödet förbättrades och socialförsäkringssystemen förändrades för att skapa bättre incitament. En rad andra strukturella reformer genomfördes för att öka ekonomins utvecklingskraft. Finanskrisen kunde genom en serie åtgärder övervinnas på kortare tid än vad någon vågat hoppas.
Ett flerårigt saneringsprogram antogs för de offentliga finanserna med målet att stabilisera den offentliga skulden år 1998. De offentliga finanserna förstärktes under perioden med 62 miljarder kronor i minskade utgifter och 28 miljarder kronor i ökade skatteinkomster/avgifter. De beslutade förstärkningarna av de offentliga finanserna motsvarade en långsiktig effekt på drygt 6 % av BNP. Tillsammans med återstående delar av saneringsprogammet uppgick effekterna till drygt 150 miljarder kronor eller drygt 10 % av BNP.
Utskottet kan nu konstatera att resultatet av politiken innebar att läget i ekonomin inte bara stabiliserades utan att en god grund lades för en stark uppgång. Den ekonomiska utvecklingen bottnade vid mitten av år 1993 och därefter har uppgången successivt skjutit fart. Export, produktion, investeringar och sysselsättning har ökat. Underskottet i de offentliga finanserna har börjat minska.
Men tre år är en kort tid för att rätta till de djupgående strukturfel som blev följden av 1980-talets felaktiga inriktning av den ekonomiska politiken. Det stora problemet är att arbetslösheten fortfarande är mycket stor, även om den sedan i våras befinner sig på nedgång. Likaså kvarstår det offentliga upplåningsbehovet som ett betydande problem, även om utvecklingen även här går åt rätt håll.
Regeringens förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Inledningsvis vill utskottet här framhålla att propositionens disposition är oklar, vilket bl.a. medför att den är svårläst. Motiveringarna för och konsekvenserna av föreslagna åtgärder är ofta ofullständigt belysta. Propositionen har uppenbarligen tillkommit under stark tidspress och utan djupare analyser. Den saknar sifferuppgifter om utvecklingen av statens lånebehov och statsskulden.
Räntestegringen och kronförsvagningen under sommaren ledde till att även den dåvarande oppositionen insåg att statsskulden måste stabiliseras. Man accepterade den tidigare regeringens mål att detta måste ske senast år 1998. Kravet på en inom rimlig tid genomförd sanering av offentliga utgifter kom att omfattas av samtliga riksdagspartier.
Den nu föreliggande propositionen är avsedd att omsätta budgetsaneringen i praktisk handling. Enligt utskottets uppfattning är emellertid de s.k. skarpa förslagen främst inriktade mot skattehöjningar medan sparförslagen är för små och oklara till sin innebörd och baktunga. Det paket som föreslås i propositionen uppges leda till nettobesparingar på nära 21 miljarder kronor och inkomstförstärkningar på drygt 36 miljarder kronor.
Enligt regeringen skall således saneringen av statsfinanserna till mer än två tredjedelar ske genom höjda skatter på företagande, sparande, arbete och boende. Utskottet kan inte se annat än att denna inriktning av finanspolitiken får effekter, som strider mot uttalade syften att förstärka tillväxten, öka investeringarna och antalet arbetstillfällen i den enskilda sektorn samt hålla inflationen nere. Uppläggningen går på tvärs mot vad ekonomisk sakkunskap anvisar och mot vunna erfarenheter av utländska försök till statsfinansiell sanering, huvudsakligen baserade på skattehöjningar.
En mycket allvarlig svaghet i regeringens förslag till budgetsanering är att åtgärderna i flera fall kommer att göra det svårare att driva företag -- särskilt små företag -- i Sverige. Detta framgår tydligt av följande sammanställning av i propositionen föreslagna åtgärder.
Dubbelbeskattningen återinförs. Det försvårar anskaffningen av riskkapital, särskilt i små företag.
Rätten att kvitta en förlust i ett nystartat småföretag mot inkomst av tjänst slopas. Den kvittningsrätten är starkt motiverad för att stimulera anställda att våga språnget att starta eget.
Arbetsrätten krånglas till. Nästan entydiga rapporter tyder på att de små men viktiga förändringar som nyligen genomfördes har varit positiva för småföretagen. De något mer flexibla reglerna för provanställningar har säkert stimulerat den kraftiga sysselsättningsökningen inom industrin de senaste månaderna. De nya turordningsreglerna vid arbetsbrist har huvudsakligen haft psykologisk betydelse, då de infördes i ett skede då varslen låg på en mycket låg nivå, men i de företag som trots allt tvingats skära ner har de nya reglerna också varit praktiskt viktiga. Det förhållandet att de spärrar som de tidigare reglerna innebar till en del avlägsnades kan också ha medfört en mer positiv inställning till nyanställnigar i mindre företag.
Det fackliga vetot mot entreprenader återinförs. Tillsammans med signaler i kommunerna om mindre konkurrens kommer detta utan tvekan att försvåra för företag som vill lägga anbud på kommunal verksamhet.
Den allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen avskaffas och försäkringen görs i stället formellt frivillig och kopplad till fackliga kassor. Reglerna ändras så att ersättningsperioden i princip blir evig. Detta är enligt utskottets mening ett allvarligt bakslag för den generella välfärdspolitiken och riskerar dessutom att starkt försämra arbetsmarknadens funktionsduglighet.
Sociala avgifter på vinstandelar återinförs. Det innebär ett brott mot uppfattningen att vinstandelar skall uppfattas som just andelar i vinsten och en återgång till uppfattningen att de skall betraktas som en form av lön. Från såväl arbetsgivare som arbetstagare på företag som infört vinstandelssystem brukar hävdas att sådana system bidrar till motivation och höjd produktivitet. Utskottet anser därför att det är fel att försvåra inrättandet av sådana system. I just det läge ekonomin nu befinner sig -- med en stark vinstökning i exportindustrin -- förefaller det också rimligt att anta att förekomsten av sådana system skulle verka lugnande på avtalsrörelsen.
Marginalskatten höjs.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till en mer utförlig behandling av här nämnda åtgärder.
Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet yrkande 1 (avsnitten 1--4) i propositionen om riktlinjer för den ekonomiska politiken.
Utskottets förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken
Den helt dominerande uppgiften vid utformningen av den ekonomiska politiken under resten av 1990-talet är att skapa balans och tillväxt i ekonomin. Det måste ske genom en kraftig tillväxt av arbetstillfällen i det privata näringslivet. Fram till sekelskiftet behövs ett tillskott på en halv miljon arbetstillfällen.
Till en del kommer detta mål att kunna nås genom den normala konjunkturuppgången. Men till stor del måste målet nås genom en expansion därutöver. Det kräver ett trendbrott mot efterkrigstidens utveckling i näringslivet. Sedan 1950-talet har det nämligen inte skett någon nettoökning av arbetstillfällen i det privata näringslivet. Vad som nu krävs är bl.a. en expansion av småföretagssektorn.
De flesta bedömare -- det gäller såväl den gamla som den nya regeringen -- är överens om att det önskade tillskottet måste komma framför allt i små och nya företag. Däremot råder delade meningar om hur det skall gå till.
Enligt utskottets mening är det nödvändigt att de olika åtgärder som den förra regeringen genomförde för att skapa en miljö som stimulerade människor att starta företag och som skulle ge små företag möjligheter att växa nu inte tas tillbaka. Vad utskottet här syftar på är en rad reformer som genomfördes: skatteregler gjordes om, vissa strategiska skattesänkningar genomfördes, arbetsrätten reformerades, stödet till innovationsverksamhet ökades, finanspolitiken utformades för att skapa förutsättningar för sänkta räntor m.fl. åtgärder med här angiven inriktning.
Utskottets uppfattning är att den sociala välfärden i kommunerna skall upprätthållas men att det är nödvändigt med effektiviseringsåtgärder. Mot den bakgrunden ställer sig utskottet positivt till den nydanande verksamhet som förekommer ute i kommunerna. Viktigt är också att ökade inslag av valfrihet och konkurrens vidareutvecklas, vilket bör bidra både till att utveckla verksamheterna och till ökad kostnadseffektivitet.
Som utskottet ser det är ränteläget det mest akuta problemet i svensk ekonomi. Trots att riksdagsvalet är över, folkomröstningen är vunnen för ja-sidan och osäkerheten om den nya regeringens ekonomiska intentioner har skingrats, ligger räntorna kvar på en orimligt hög nivå. Även om de kortsiktiga skadeverkningarna på investeringar och sysselsättning hittills varit mindre än många fruktat, tyder allt på att ett fortsatt högt ränteläge får mycket allvarliga konsekvenser -- det gäller för småföretagens investeringsvilja, hushållens benägenhet att öka sin efterfrågan, möjligheterna att öka bostadsbyggandet, saneringen av de offentliga finanserna, m.m.
Det faktum att räntenivån ligger kvar på en hög nivå gör att finanspolitiken bör skärpas i förhållande till vad som redovisades i bedömningarna i våras/somras. Även kraften i konjunkturuppgången talar för en något hårdare åtstramning. Av propositionen framgår att det även är regeringens uppfattning. Utskottets uppfattning är att det finns anledning att gå längre än regeringen när det gäller att i närtid minska upplåningsbehovet. Utskottet återkommer senare i betänkandet i avsnittet om budgetpolitiken till dessa frågor.
En avgörande skillnad mellan den inriktning av finanspolitiken som utskottet här förordat och den inriktning som föreslås i propositionen är inte främst olikheter i ett bokföringsmässigt registrerat budgetsaldo utan i utformningen av de åtgärder som föreslås. Den politik som utskottet vill se genomförd gynnar till skilllnad mot förslagen i propositionen företagande, arbete och sparande och därmed tillkomsten av nya arbetstillfällen.
Det avsnitt i propositionen som behandlar penningpolitiken är mycket summariskt. Inom penningpolitiken är trovärdighet beträffande målet att hålla nere inflationen av avgörande betydelse.
Räntan på ett femårigt banklån ligger i dag ca 10 % över aktuell inflationstakt. Risken är stor att det inte blir tillräcklig kraft och uthållighet i företagens investeringsplaner och konsumenternas efterfrågan med en så hög realränta. Denna kan ses som måttet på den misstro som råder mot den ekonomiska politikens möjligheter att hålla tillbaka inflationen och/eller minska det offentliga upplåningsbehovet.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen nu uttryckligen ansluter sig till Riksbankens uppställda inflationsmål på 2 % +/-1 procentenhet enligt KPI. Det är dessutom välkommet att man gör upp med tidigare rådande föreställningar och förklarar att det inte råder någon motsättning mellan prisstabilitet och hög sysselsättning. Tvärtom -- sägs det -- är prisstabilitet en förutsättning för en långsiktigt hög tillväxt och hög sysselsättning.
Penningpolitiken måste för att lyckas få stöd av ett effektivt och trovärdigt regeringsprogram för sanering av statsfinanserna. Det är då ofrånkomligt att utgiftsminskningar tenderar att sänka räntan och inflationstakten, medan motsatsen gäller för skattehöjningar. Medlet att nå en rimlig realränta är alltså en stram finanspolitik som i huvudsak baseras på utgiftsminskningar. Utskottet konstaterar att det saneringsprogram regeringen lagt fram inte svarar mot detta krav.
Avslutningsvis vill utskottet vad gäller riktlinjerna för den ekonomiska politiken understryka att en långsiktigt hållbar ekonomisk politik förutsätter att de lösningar som väljs inte vältrar över problemen på kommande generationer i form av en stor miljöskuld. Det är därför nödvändigt att inriktningen av den ekonomiska politiken utformas så att kostnader i form av miljöförstöring och resursförbrukning blir synliga. I dagsläget vältras kostnaden över på staten eller på kommande generationer. Det ekonomiska systemet måste förändras så att det speglar den ekologiska verkligheten.
Vad utskottet här anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken med anledning av motionerna Fi1 (m) yrkande 1, Fi2 (c) yrkandena 1, 4, 6 och 7, Fi3 (fp) yrkandena 1 och 2 samt Fi6 (kds) yrkandena 1 och 2 bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Som utskottet ser det lämnas i motionerna Fi4 (v) yrkande 1 och Fi5 (mp) yrkandena 1, 2 och 27 inte några väsentliga bidrag till hur riktlinjerna för den ekonomiska politiken bör utformas. Med hänvisning härtill avstyrks dessa motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1 bör ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 yrkande 1 (avsnitten 1--4) och motionerna 1994/95:Fi4 yrkande 1 samt 1994/95:Fi5 yrkandena 1, 2 och 27 samt med anledning av motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 1, 1994/95:Fi2 yrkandena 1, 4, 6 och 7, 1994/95:Fi3 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:Fi6 yrkandena 1 och 2 godkänner vad utskottet förordat och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets ställningstagande till oppositionspartiernas förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken börjar med "I motion Fi4 (v) anförs" och slutar med "och hög sysselsättning" bort ha följande lydelse:
Det är utskottets bestämda uppfattning att arbete åt alla måste vara det överordnade målet för den ekonomiska politiken på både kort och lång sikt. Om det nu i den pågående konjunkturuppgången inte går att åstadkomma en radikal ökning av antalet förvärvsarbetande kommer Sverige på samma sätt som EU-länderna om några år att ha fastnat i permanent massarbetslöshet. Om detta händer klarar vi inte det andra som måste göras: ställa om ekonomin i en mer miljövänlig och jämställd riktning samt åstadkomma en rättvisare fördelning av inkomster och arbetstider.
De offentliga finanserna kan inte, som framhålls i motion Fi4 (v), saneras utan kraftigt minskad arbetslöshet. Men också det omvända gäller: Arbetslösheten kan inte minskas rejält utan att räntorna faller, och det kräver minskade offentliga underskott. Att industrin i dag inte använder sina rekordvinster till att öka sina investeringar så mycket som skulle behövas beror dels på att finansiella placeringar lönar sig bättre, dels på oron för framtida finanskriser och räntechocker -- inte på höga skatter. Att det sparas så mycket i dag i hushållen har samma grundorsak.
Den ekonomiska situation som nu Sverige försatts i kräver omfattande åtgärder för att återställa den finansiella stabiliteten i den offentliga sektorn. Detta måste ske utan onödig tidsutdräkt. Det är därvid ofrånkomligt att konflikter i det korta perspektivet kommer att uppträda. Men sker inte budgetsaneringen nu kan de ekonomiskt svaga grupperna i samhället komma att drabbas mycket hårt.
Utskottet konstaterar att god överensstämmelse råder vad gäller de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken mellan regeringen och Vänsterpartiet.
Det finns emellertid en rad punkter där skiljaktigheterna är betydande. Utskottet återkommer till dessa frågor senare i betänkandet.
Även om den nu föreliggande propositionen främst behandlar åtgärder för att på kortast möjliga tid få till stånd en budgetsanering måste de långsiktiga målen uppmärksammas.
Mer långsiktigt är det nödvändigt att den ekonomiska politiken än mer inriktas på att inte bara få ner arbetslösheten, utan också på en ekologiskt hållbar utveckling, jämnare inkomstfördelning och ökad jämställdhet. Konsekvenserna av de beslut som föreslås i både föreliggande och kommande ekonomisk-politiska propositioner måste värderas utifrån ett regionalpolitiskt, ett fördelnings-, ett miljö- och ett kvinnoperspektiv.
En grundläggande tankegång i propositionen kan sägas vara att de nya arbetstillfällena i första hand skall komma i den privata sektorn och att den investeringsuppgång som krävs för detta främst skall klaras genom den sänkta ränta som följer av sanerade statsfinanser. I propositionen står: "Sverige skall engagera sig i arbetet med att forma en ny, aktiv politik för tillväxt och mot arbetslöshet i Europa. Målen för sysselsättning och välfärd måste bli lika ambitiösa som målen för finansiell stabilitet" (propositionen s. 17).
Utskottet kan i huvudsak instämma i vad som sägs i propositionen på denna punkt. Det hade emellertid varit bättre om sysselsättningsmålet hade utpekats som överordnat. Men det krävs också en tydligare framtidsstrategi, en vilja till politiska strukturreformer med sikte på en fördjupad ekonomisk demokrati, ekologiskt mer hållbar utveckling, höjd utbildningsnivå, rättvisare fördelning och en omfördelning av arbetstiderna med sikte på kortare arbetsdag.
Exportindustrins devalveringsvinster är utmanande för löntagare som länge fått se sina reallöner stagnera. De ökar risken för större löneskillnader och därav följande spänningar. De stora vinsterna kan också skapa en ny finansiell spekulationsbubbla som på 1980-talet. Det finns mot denna bakgrund starka skäl för regeringen att snarast återkomma till frågan om en framtidsfond, avsedd att styra övervinsterna till framtidsinvesteringar. Härmed skapas möjligheter till en kompetenshöjning samtidigt som förutsättningarna för en solidarisk lönepolitik blir bättre.
Vad gäller utformningen av finans- och penningpolitiken vill utskottet anföra följande.
Det är nu under den internationella konjunkturuppgången för sent att bedriva en generell efterfrågestimulerande politik. I stället måste åtgärderna mot arbetslösheten riktas dit där de ger maximal utdelning i form av nya arbeten per satsad krona. Pengar måste flyttas från dem som lägger dem på hög till dem som sätter dem i produktiv rotation. För det krävs skattehöjningar, stram finanspolitik och sänkta räntor.
I propositionen förklaras uppgången i tioårsräntan på ca 4 % sedan bottennoteringen i januari i år med "en mindre uppgång i de internationella räntorna, men framför allt av en oro för den ekonomiska utvecklingen i Sverige". Som utskottet ser det innebär detta en undervärdering av de internationella faktorerna. Utskottet kan heller inte dela regeringens uppfattning att huvuduppgiften för penningpolitiken skall vara "-- -- -- att säkerställa en låg inflation på europeisk nivå" och inte heller det förenklade påståendet att det inte kan finnas en "motsättning mellan prisstabilitet och hög sysselsättning".
Det är utskottets uppfattning att det behövs en mer aktiv penningpolitik som samordnas med finanspolitiken och som har bekämpningen av arbetslösheten som överordnat mål. Att låta landets riksbank agera "självständigt" utifrån ett stelbent mål -- konsumentpriserna (KPI) får inte stiga mer än 3 % -- kan få till följd att återhämtningen av ekonomin försvagas. Det kan t.ex. inte vara rimligt att penningpolitiken stramas åt på grund av att vi är medlemmar i EU. Medlemskapet kan nämligen komma att innebära att KPI ökar med nära 0,5 procentenheter som en konsekvens av högre tullar och indirekta skatter.
Avslutningsvis vill utskottet understryka vikten av att de åtgärder, som måste vidtas inom skatteområdet, utformas på ett sådant sätt att de aktivt bidrar till en bättre miljö.
Vad utskottet här framfört innebär en god överensstämmelse med utformningen av de riktlinjer för den ekonomiska politiken som redovisas i motion Fi4 (v) yrkande 1.
dels att den del av utskottets yttrande under här nämnda rubrik som börjar med "Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet" och slutar med "yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion Fi4 (v) yrkande 1 och med anledning av propositionens förslag på denna punkt avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 1, Fi2 (c) yrkandena 1, 4, 6 och 7, Fi3 (fp) yrkandena 1 och 2, Fi5 (mp) yrkandena 1, 2 och 27 samt Fi6 (kds) yrkandena 1 och 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:25 yrkande 1 (avsnitten 1--4) och med bifall till motion 1994/95:Fi4 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 1, 1994/95:Fi2 yrkandena 1, 4, 6 och 7, 1994/95:Fi3 yrkandena 1 och 2, 1994/95:Fi5 yrkandena 1, 2 och 27 samt 1994/95:Fi6 yrkandena 1 och 2 godkänner vad utskottet förordat samt som sin mening ger regeringen detta till känna,
3. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Utskottets ställningstagande till oppositionspartiernas förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken som börjar med "I motionerna Fi1 (m), Fi2 (c), Fi3 (fp) och Fi6 (kds) hävdas" och slutar med "Fi6 (kds) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Den proposition som behandlas i detta betänkande behandlar främst budget- och arbetsmarknadspolitikens frågor. Utskottet väljer mot denna bakgrund att endast kortfattat kommentera propositionens yrkande 1 om riktlinjer för den ekonomiska politiken. Utskottet avser i anslutning till den kommande budgetpropositionen att återkomma till en mer ingående behandling av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen och partimotionerna att det är synnerligen angeläget att en sanering skyndsamt genomförs av den offentliga sektorns finanser. I detta sammanhang nämns pliktskyldigast såväl i propositionen som i de borgerliga motionerna och Vänsterpartiets motion de ekologiska frågorna. De får emellertid i de redovisade förslagen till åtgärder knappast något genomslag alls.
I likhet med vad som uttalas i motion Fi5 (mp) vill utskottet bestämt avvisa en sådan inriktning av den ekonomiska politiken. Även på kort sikt måste t.ex. åtgärder inom skatteområdet ges en klar miljöpolitisk profil. Detsamma gäller utformningen av de investeringsstimulanser som föreslås i propositionen. Utskottet återkommer senare i betänkandet till en mer utförlig behandling av dessa frågor.
Utskottet vill avslutningsvis här framhålla vikten av att den i flera avseenden hårdhänta budgetsanering som nu måste komma till stånd är ekologiskt och socialt väl genomtänkt. Det är självfallet ohållbart att ränteutgifterna skenar i väg på det sätt som nu sker. Arbetslösheten som måste dras ner, främst av sociala skäl, kostar innevarande år ca 100 miljarder kronor. Ett sätt att förhindra att den nuvarande situationen permanentas på arbetsmarknaden är att anpassa normalarbetstiden så att arbetslösheten tvingas ner från den i dag orimligt höga nivån. Genom en sänkt normalarbetstid tvingas marknaden ta ett större ansvar. Normalarbetstiden bör därför sänkas i enlighet med förslaget i motion Fi5 (mp) yrkande 27.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrker utskottet motion Fi5 (mp) yrkandena 1, 2 och 27. Propositionens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken avstyrks av utskottet. Detsamma gäller motionerna Fi1 (m) yrkande 1, Fi2 (c) yrkandena 1, 4, 6 och 7, Fi3 (fp) yrkandena 1 och 2, Fi4 (v) yrkande 1 samt Fi6 (kds) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 yrkande 1 (avsnitten 1--4) och motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 1, 1994/95:Fi2 yrkandena 1, 4, 6 och 7, 1994/95:Fi3 yrkandena 1 och 2, 1994/95:Fi4 yrkande 1 samt 1994/95:Fi6 yrkandena 1 och 2 bifaller motion 1994/95:Fi5 yrkandena 1, 2 och 27 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken börjar med "Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "Fi4 (v) yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening finns nu förutsättningar att komma till rätta med strukturproblemen i ekonomin och lägga grunden för en god balanserad tillväxt och en ökad sysselsättning. Regeringens förslag i denna och närliggande propositioner om drastiskt ökade skatter på företagande skulle emellertid -- om de bifalls -- allvarligt öka belastningen på arbetsmarknadspolitiken. Regeringens politik leder till färre jobb i utvecklingskraftiga företag än vad som nu skulle vara möjligt att uppnå. Enligt utskottets mening behövs åtgärder mot arbetslösheten även framgent. Åtgärder bör vidtas framför allt för att öka rörligheten på arbetsmarknaden samt inom arbetsmarknadsutbildningen.
Propositionens förslag innebär ökade kostnader med över 3 miljarder kronor för arbetsmarknadspolitiska åtgärder med blygsam om ens någon sysselsättningseffekt. I fråga om inriktningen vill utskottet understryka betydelsen av sådana åtgärder som ökar den enskildes intresse av att aktivt söka nya tillfällen till arbete. En sådan inriktning ökar förutsättningarna för att minska arbetslösheten och bidrar därmed också till en minskad belastning på statsbudgeten.
Finansutskottet tillstyrker således motion Fi1 yrkande 40 i denna del. I den mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi2 yrkandena 48 och 53, 1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del och 1994/95:Fi4 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3)
Per-Ola Eriksson (c) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken börjar med "Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "Fi4 (v) yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi2 (c) i denna del att propositionsförslagen inte är tillräckligt beredda.
Enligt utskottets uppfattning är förutsättningarna nu goda för att komma till rätta med strukturproblemen i ekonomin och lägga grunden för tillväxt och ökad sysselsättning.
Politiken bör med kraft inriktas på att skapa goda förutsättningar för en näringslivsledd expansion. Speciellt viktigt är att alla möjligheter till utveckling och expansion i små och medelstora företag tas till vara. Inte minst viktigt är att arbetsrättsliga regler är småföretagsanpassade och leder till fler arbetstillfällen. I hela landet måste förutsättningarna för ett expansivt näringsliv utvecklas. Detta innebär bl.a. att man ej bör ge flyttbidrag till dem som söker sig från glesbygdsregionerna till stora befolkningscentrum. Propositionsförslaget om ungdomsåtgärder och kraftig minskning av ALU-platser avvisas av utskottet. Den anpassning som stegvis bör ske under innevarande budgetår kan ske genom de omprioriteringar som Arbetsmarknadsverket har möjlighet att göra lokalt, regionalt och centralt.
Vidare anser utskottet att sådana investeringar som främjar en utveckling mot ett kretsloppsanpassat samhälle skall stimuleras. Dessa investeringar bidrar till en industriell förnyelse och utveckling samt skapar förutsättningar för ett stort antal arbeten inom de gröna sektorerna av ekonomin.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till den syn på arbetsmarknadspolitikens inriktning som kommer till uttryck i Centerpartiets motion Fi2. Utskottet tillstyrker således motion Fi2 (c) yrkandena 48 och 53. I den mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkandena 48 och 53 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del, 1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del och 1994/95:Fi4 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken börjar med "Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "Fi4 (v) yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi3 (fp) att propositionen är ett hastverk där ett ordentligt ekonomiskt underlag saknas. Kampen mot arbetslösheten bör sättas främst. Under de föregående åren har en god grund lagts för en stark uppgång. Vad som krävs nu är en strategi för expansion av näringslivet samt bättre möjligheter att skapa företag runt uppfinningar och innovationer. Det är önskvärt att de nya arbetena kommer till i små och nya företag. Denna inriktning måste också uppmärksammas t.ex. vid förändringar inom arbetsrätten.
Enligt utskottets uppfattning kan den föreslagna omfördelningen till dyrare åtgärder inte gagna de uppsatta målen. Utskottet ifrågasätter också propositionens beräkningar av antalet nya arbetstillfällen som följer av åtgärdsförslagen. Det är inte heller säkert att arbetslösheten sjunker så mycket som regeringen förutsätter, bl.a. därför att de tillkommande personer som nu kommer att kunna erbjudas utbildning kanske inte är de allra mest studiemotiverade personerna.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda motion Fi3 (fp) yrkande 12 i denna del. I den mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del, 1994/95:Fi2 yrkandena 48 och 53 och 1994/95:Fi4 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken börjar med "Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "Fi4 (v) yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Om Sverige skall komma ur den statsfinansiella kris som landet nu befinner sig i är arbetsmarknadsfrågorna nyckeln. För att arbetsmarknadspolitiken skall kunna fungera krävs vid sidan om offensiva satsningar på näringslivet en insikt om att den offentliga sektorn är en del av Sveriges arbetsmarknad. Besparingar inom den offentliga sektorn måste därför alltid konsekvensbeskrivas ur sysselsättningssynpunkt.
Sveriges kommuner lever i dag under ett extremt besparingstryck.
Redan i dag sysselsätts 40 000 människor i kommuner och landsting med hjälp av medel för utbildning i företag. Avtalen för dessa 40 000 löper successivt ut under våren för att sedan upphöra. Samtidigt står landets kommuner och landsting inför ytterligare besparingar. Regeringen har dessutom aviserat att kommunerna ej kan tillåtas växa i takt med den allmänna inkomsttillväxten. Detta innebär sammantaget att mängder av arbetstillfällen hotas i kommuner och landsting.
Vad finansutskottet saknar i regeringens proposition är synen på den offentliga sektorn som en del av svensk arbetsmarknad och förslag för att behålla sysselsättningsgraden inom denna viktiga sektor. Det är nödvändigt att omfördela resurser inom samhällsekonomin så att den offentliga sektorn tillåts expandera efter de behov som kan uppstå. Detta gäller i synnerhet kommuner och landsting där behoven är stora.
Det är viktigt att tillskapa arbetstillfällen i näringslivet men det hjälper inte upp sysselsättningsgraden i stort om det skapas hundratusentals nya arbetstillfällen i näringslivet om det samtidigt försvinner lika många från den offentliga sektorn. Det går inte att rädda sysselsättningen om vi inte inkluderar den offentliga sektorn som en del av den svenska arbetsmarknaden.
Detta är enligt utskottets mening en viktig arbetsmarknadspolitisk fråga samtidigt som det är en jämställdhetsfråga. Den offentliga sektorn är i stort en kvinnlig arbetsmarknad; det är kvinnors arbetstillfällen som hotas.
Arbetsmarknadspolitiken har en viktig fördelningspolitisk uppgift att stödja de grupper som har det besvärligt på arbetsmarknaden. Vid sidan av de prioriterade grupperna av ungdomar, utomnordiska invandrare och äldre arbetslösa krävs också insatser för att deltidsarbetslösa, i dag ca 150 000 personer, skall kunna erbjudas heltidsanställningar. Ett första steg i den riktningen är att lagstifta så att deltidsanställda ges företrädesrätt till anställningar med fler arbetstimmar när sådana finns lediga hos arbetsgivaren.
Finansutskottet ifrågasätter förslaget om införandet av s.k. arbetsföretag. Förslaget bygger på att man skall kunna rekrytera korttidsvikarier utan att behöva ta något arbetsgivaransvar. Detta får till konsekvens att arbetstagarnas rättigheter urholkas. Vidare minskas kravet på arbetsgivarna att samordna arbetstillfällen så att tillsvidareanställningarna ökar.
Utskottet menar att de i betänkandet redovisade stödåtgärderna måste få en regionalpolitisk prägel samt att arbetsmarknadspolitiken utöver de redovisade insatserna också måste bli ett effektivt verktyg för att stimulera näringslivet att ta miljömässig hänsyn och skapa fler jobb inom gröna sektorer.
Finansutskottet tillstyrker därmed motion Fi4 (v) yrkande 26. Övriga behandlade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi4 yrkande 26 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del, 1994/95:Fi2 yrkandena 48 och 53 och 1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Direktavdrag (mom. 4)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Direktavdrag börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "bör också antas" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det föreslagna direktavdraget för byggnadsinvesteringar snarast kan ses som något som syftar till att begränsa de i övrigt negativa effekterna av regeringens ekonomiska politik. Med den ekonomiska politik som vi förordar erfordras inget direktavdrag för bygginvesteringar. Direktavdrag för vissa investeringar i byggnader och markanläggningar innebär en kraftig skattestimulans för investeringar som ändå skulle genomföras.
Finansutskottet tillstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 23, Fi2 (c) yrkande 21, Fi3 (fp) yrkande 9 och Fi5 (mp) yrkandena 25 och 26 samt avstyrker propositionens förslag om direktavskrivningar. Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande direktavdrag att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 23, 1994/95:Fi2 yrkande 21, 1994/95:Fi3 yrkande 9 och 1994/95:Fi5 yrkande 25 avslår motion 1994/95:Fi5 yrkande 26 och det i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 1 framlagda förslaget till lag om direktavdrag för byggnader m.m. samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 9. Direktavdrag (mom. 4)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Direktavdrag börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "bör också antas" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det direktavdrag som regeringen föreslår inte är tillräckligt motiverat med hänsyn till konjunkturuppgången och den kostnad det medför för staten. I enlighet med motionerna Fi5 (mp) yrkande 25, Fi1 (m) yrkande 23, Fi2 (c) yrkande 21 och Fi3 (fp) yrkande 9 bör regeringens förslag avslås.
Däremot bör direktavskrivningar för miljöinvesteringar införas för att stimulera miljöanpassningen i den begynnande högkonjunkturen. Avdrag bör medges med 50 % av de utgifter som under perioden november 1994--maj 1996 läggs ner på ny-, till- eller ombyggnadsarbeten som medför minskade utsläpp av miljö- eller hälsofarliga ämnen m.m. i enlighet med vad som anförs i motion Fi5 (mp) yrkande 26. Riksdagen bör hos regeringen begära skyndsamt förslag om sådana regler.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande direktavdrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkandena 25 och 26 samt med anledning av motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 23, 1994/95:Fi2 yrkande 21 och 1994/95:Fi3 yrkande 9
avslår det i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 1 framlagda förslaget till lag om direktavdrag för byggnader m.m. och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om direktavskrivningar för miljöinvesteringar,
10. Nuvärdesavskrivning (mom. 5)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Direktavdrag börjar med "Utskottet kan inte" och slutar med "avstyrks av utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i motion Fi1 (m) yrkande 32 att regeringen bör få i uppdrag att utarbeta ett förslag till s.k. nuvärdesavskrivning vad gäller såväl byggnadsinvesteringar som inventarieanskaffning. En nuvärdesavskrivning medför inga varaktiga statsfinansiella konsekvenser men kan möjliggöra för företag med stora vinstmedel att öka säkerheten beträffande finansieringen av investeringen. Finansutskottet föreslår att riksdagen bifaller motion Fi1 (m) yrkande 32 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om nuvärdesavskrivning.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande nuvärdesavskrivning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om nuvärdesavskrivning,
11. Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram (mom. 6)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram börjar med "Bostadsutskottet tillstyrker i" och slutar med "samt Fi19 (s) bör avslås" bort ha följande lydelse:
Med anledning av förslaget i propositionen och i vissa motioner om ett arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram vill utskottet hänvisa till vad i avvikande meningar (m) förts fram i bostadsutskottets yttrande 1994/95:BoU1y men också i avvikande meningar (m) till skatteutskottets yttrande 1994/95:SkU3y.
I den avvikande meningen (m) till yttrandet BoU1y anförs bl.a. följande beträffande investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder.
Produktionen av bostäder och satsningarna på ROT-åtgärder inom sektorn har under de senaste decennierna varierat starkt. Genom omfattande statliga subventioner och regleringar har marknaden påverkats i olika riktningar. Detta har i sin tur lett till att byggbranschen och dess anställda inte i tillräckligt hög grad anpassat sig till de långsiktiga förutsättningarna. Den avreglering som den tidigare regeringen inledde inom bostadssektorn medverkade emellertid till att bostadsmarknaden i betydligt större utsträckning än tidigare börjat anpassas efter konsumenternas efterfrågan och inte till utformningen av de olika subventioner som kunnat utgå. De kvarvarande subventionerna har utformats så att fastighetsägarna blivit medvetna om produktionskostnadernas betydelse för det långsiktiga fastighetsekonomiska utfallet. Detta har i sin tur lett till att byggkostnaderna hållits tillbaka och i vissa fall sjunkit under de senaste åren.
Den nya regeringen föreslår nu att antalet subventionsformer inom bostadssektorn åter skall ökas. Ett bifall till dessa förslag skulle riskera att kostnadskontrollen inom bygg- och bostadssektorerna åter försämras. Det måste anses som angeläget att staten inte åter fråntar fastighetsägarna det långsiktiga ansvaret för det egna fastighetsbeståndet.
Sedan skatteavdraget för arbeten i småhus eller flerbostadshus infördes den 15 februari 1993 har över 100 000 småjobb anmälts för skattereduktion. Det innebär att tusentals personer i byggbranschen har fått arbete. Lägre skatt på arbete leder till flera jobb. Genom ett permanent avdrag kan fler nya jobb skapas och kostnaderna för arbetslösheten minska. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag härom.
Finansutskottet delar vad i den avvikande meningen anförts. Vad utskottet här anfört om investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 51, Fi6 (kds) yrkande 6, Fi10 (c) yrkande 3 och Fi17 (c) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Detta ställningstagande innebär vidare att utskottet ställer sig bakom förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion Fi1 yrkande 35 i här berörd del om att riksdagen bör avslå regeringens förslag om investeringsstöd inom bostadssektorn. Detta innebär även att vad som föreslagits i motion Fi3 (fp) yrkande 16 tillstyrks. Motionerna Fi18 (s) och Fi19 (s) är inte förenliga med vad utskottet anfört och avstyrks således.
I detta sammanhang vill utskottet, med anledning av förslaget i motion Fi16 (s) om stimulanser avseende nyproduktion av bostäder, framhålla att vad som här anförts om ROT-åtgärder i ännu högre grad gäller nyproduktionen av bostäder.
Beträffande investeringssatsningar i övrigt anförs i den avvikande meningen (m) till bostadsutskottets yttrande följande.
Det finns en lång svensk tradition att med olika korrigerande åtgärder försöka komma till rätta med konjunkturbetingade variationer på arbetsmarknaden. Inte minst gäller detta inom byggnads- och anläggningssektorn. Här har stimulanser av olika slag varit ett ofta använt instrument för att motverka nedgångar i byggandet och därmed också i sysselsättningen. De hittillsvarande erfarenheterna av dessa insatser är dock mindre uppmuntrande. I den mån de har haft någon effekt har de oftast kommit fel i tiden. Åtgärder som varit avsedda att bryta en nedgång har inte alltför sällan fått full effekt när konjunkturen redan vänt.
Förutom de negativa effekter som följer av att åtgärder inte sätts in vid rätt tidpunkt eller att det är fel åtgärder kan rent principiella invändningar resas mot denna typ av stöd. Exempel på detta är den snedvridande effekt stödet kan ha på konkurrensförhållanden liksom på investeringsbeslut.
De nu aktuella investeringssatsningarna innebär dessutom att det sker en omfördelning av kostnadsansvaret genom att staten tar på sig kostnader för verksamheter som drivs av andra. Det stöd som föreslås till s.k. miljöinvesteringar har sålunda till stor del karaktären av understöd till kommunal verksamhet och kommunala bolag. Att på detta sätt frita kommunerna från det ekonomiska ansvaret gynnar naturligtvis inte det långsiktiga miljöarbetet. Det finns en uppenbar risk att miljöarbetet avstannar i många kommuner i avvaktan på att staten skall skjuta till ytterligare medel till denna typ av verksamhet. Även bidraget till ROT-åtgärder i skolor m.m. innebär att staten åtar sig ett kostnadsansvar för någonting som tveklöst är en kommunal angelägenhet. När det gäller stödet till icke-statliga kulturlokaler och samlingslokaler kan liknande invändningar resas. Det är naturligtvis inte lämpligt att staten i en situation där många sådana lokaler endast utnyttjas i begränsad omfattning går in och tar på sig utgifter som ägarna/brukarna själva bör stå för.
Finansutskottet, som instämmer med vad i den avvikande meningen anförts om vissa investeringssatsningar, avstyrker med hänvisning till det nu anförda regeringens förslag i här aktuell del. Partimotionen Fi1 (m) yrkande 35 tillstyrks sålunda.
Inte heller kan utskottet ansluta sig till förslagen i Miljöpartiets partimotion Fi5 yrkande 28 om ytterligare 2 miljarder kronor i miljöinvesteringar eller Centerpartiets motion Fi2 yrkande 52 om ett tillkännagivande till regeringen om betydelsen av miljöinvesteringar. Beträffande det sistnämnda yrkandet torde inga delade meningar råda om behovet av sådana investeringar. Ett tillkännagivande kan därför inte anses tjäna ett reellt syfte.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 35 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 51, 1994/95:Fi3 yrkande 16, 1994/95:Fi6 yrkande 6, 1994/95:Fi10 yrkande 3 och 1994/95:Fi17 samt med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 52, 1994/95:Fi5 yrkande 28, 1994/95:Fi16, 1994/95:Fi18 och 1994/95:Fi19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ROT-åtgärder inom beskattningen,
12. Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram (mom. 6)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "samt Fi19 (s) bör avslås" bort ha följande lydelse:
Inledningsvis behandlar utskottet i detta avsnitt förslaget i propositionen och i motioner om ROT-åtgärder i bostäder.
Som framgått av utskottets redovisning föreslår regeringen att för sådana åtgärder en extra subvention om 15 % skall lämnas. Mot detta ställs förslag i bl.a. motioner från Centerpartiet om att nuvarande ROT-åtgärder inom beskattningen skall behållas eller utvidgas.
Utskottet vill vad gäller de förslag som regeringen i propositionen lägger fram på bostadsområdet framhålla att stor oklarhet finns om inriktningen, omfattningen och varaktigheten av stöden. Detta gäller särskilt den extra subventionen för ROT i bostäder om 15 %. Det kan inte anses rimligt att riksdagen skall ta ställning till en föreslagen ny stödform till en kostnad om 1,5 miljarder kronor på det bristfälliga underlag som presenterats i propositionen.
Det måste också anses vara omotiverat att regeringen föreslår införandet av en ny generell stödform till ROT i bostäder. Som anförs i Centerpartiets partimotion Fi2 bör i stället giltighetstiden för skattereduktionen för byggnadsarbete på bostadshus förlängas. Skattereduktionen, som infördes genom 1993 års ROT-program, har visat sig vara en mycket verkningsfull stödform. Avdragsmöjligheten för ROT-åtgärder har i stor utsträckning stimulerat till förbättringsåtgärder i såväl flerbostadshus som småhus. Vidare bedöms stödet ha haft en starkt återhållande effekt på de s.k. svartjobben. En motsvarande effekt skulle knappast erhållas genom regeringens föreslagna extra subvention. För åtminstone egnahemmen innebär regeringens förslag att stödet skulle halveras i förhållande till den nuvarande skattereduktionen.
Finansutskottet avstyrker således regeringens förslag om en extra subvention till ROT-åtgärder i bostäder om 15 %. I stället anser utskottet att riksdagen bör bifalla förslagen i Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande 51 samt i motionerna Fi6 (kds) yrkande 6 och Fi10 (c) yrkande 3 om att möjligheten till skattereduktion för byggnadsarbete på bostadshus skall förlängas till att gälla även under år 1995. Vad gäller förslaget i motion Fi17 (c) om att ändra reglerna för beräkningen av underlaget för skattereduktion anser utskottet att denna fråga får övervägas mot bakgrund av de ekonomiska ramarna för stödverksamheten. Det får förutsättas att regeringen återkommer med förslag i detta avseende om en regeländring bedöms vara möjlig.
Detta ställningstagande innebär även att vad som såvitt nu är i fråga föreslagits i motionerna Fi1 (m) yrkande 35 och Fi3 (fp) yrkande 16 blir tillgodosett. Motionerna Fi18 (s) och Fi19 (s) avstyrks.
I detta avsnitt återstår att behandla förslagen i Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande 52 och i Miljöpartiets partimotion Fi5 yrkande 28. I det förstnämnda yrkandet föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om betydelsen av investeringar inom miljöområdet för en långsiktig och hållbar tillväxt och en ökad sysselsättning. I miljöpartimotionen föreslås riksdagen begära förslag från regeringen om särskilda miljöinvesteringar för budgetåret 1995/96 om 2 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Liksom motionärerna i Centerpartiets partimotion finner utskottet det djupt oroande att regeringen och dess stödparti, Vänsterpartiet, inte har insett den centrala roll som investeringar inom miljöområdet spelar för att en långsiktigt hållbar tillväxt och en ökad sysselsättning skall uppnås. Det krävs omfattande insatser för att komma till rätta med den miljöskuld som Sverige och andra länder dragit på sig genom en felaktig och misshushållande ekonomi. En väl fungerande marknadsekonomi förutsätter ett kretsloppsanpassat samhälle. Utskottet föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för åtgärder som främjar ett kretsloppsanpassat samhälle.
Ett sådant åtgärdsprogram måste bl.a. innefatta producentansvar, starka ekonomiska styrmedel vad avser miljöskadliga varor, skatteväxling, förmånligare avskrivningsregler för företagens miljöinvesteringar och satsningar på förnybar energi.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till detta yrkande i Centerpartiets partimotion som sin mening ger regeringen till känna vad nu anförts om miljöinvesteringar. I den mån förslaget i Miljöpartiet de grönas partimotion Fi5 yrkande 28 inte kan anses tilgodosett med vad nu anförts avstyrker utskottet bifall till detta.
Förslaget i Centerpartiets partimotion om investeringar för ett kretsloppsanpassat samhälle behandlar utskottet i ett annat avsnitt av betänkandet.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi2 yrkandena 51 och 52, 1994/95:Fi6 yrkande 6, 1994/95:Fi10 yrkande 3, med anledning av proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 35, 1994/95:Fi3 yrkande 16 och 1994/95:Fi17 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi5 yrkande 28, 1994/95:Fi16, 1994/95:Fi18 och 1994/95:Fi19 godkänner vad regeringen föreslagit om statsbidrag för investeringssatsningar utom såvitt avser ROT-åtgärder för bostäder, samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ROT-åtgärder inom beskattningen och miljöinvesteringar.
13. Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram (mom. 6)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram börjar med "Bostadsutskottet tillstyrker i" och slutar med "och bostadsrättshusen i praktiken inte väljas" bort ha följande lydelse:
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Skatteutskottet behandlar i" och slutar med "avstyrks av skatteutskottet" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "samt Fi19 (s)" bort utgå,
Som anförs i den avvikande meningen (fp) till bostadsutskottets yttrande 1994/95:BoU1y finns i och för sig behov av åtgärder för att minska arbetslösheten för byggnadsarbetare. Utskottet delar uppfattningen i Folkpartiets partimotion Fi3 om att regeringens förslag avseende investeringsprogrammet utom såvitt avser ROT-åtgärder i bostäder bör genomföras. Det innebär stimulanser till en rad åtgärder inom bl.a. miljö- och kulturområdet.
Utskottet kan emellertid inte tillstyrka förslaget om en extra subvention för åtgärder avseende bostäder på 15 %. Regeringen har beräknat att denna åtgärd skall kosta statskassan 1,5 miljarder kronor. Det är att märka att kostnaderna för dessa åtgärder inte rambegränsats. De kan alltså komma att kosta betydligt mera än vad som framgår av propositionen.
Med det anförda tillstyrker utskottet Folkpartiets partimotion Fi3 yrkande 16. Regeringens förslag om ett arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram liksom de övriga motioner som behandlas i detta avsnitt avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad nu anförts.
dels att i utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi3 yrkande 16, med anledning av proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 35, 1994/95:Fi2 yrkandena 51 och 52, 1994/95:Fi5 yrkande 28, 1994/95:Fi6 yrkande 6, 1994/95:Fi10 yrkande 3, 1994/95:Fi16, 1994/95:Fi17, 1994/95:Fi18 och 1994/95:Fi19 godkänner vad regeringen föreslagit om statsbidrag för investeringssatsningar utom såvitt avser ROT-åtgärder för bostäder samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram (mom. 6)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "eller tidigarelagda, investeringar" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i uppfattningen i propositionen att det, trots att tecken till ökad investeringsbenägenhet nu föreligger främst inom exportindustrin, är angeläget att skapa tillfälliga stimulanser till ytterligare, nya eller tidigarelagda, investeringar. Till frågan om omfattningen av miljöinvesteringarna återkommer utskottet nedan.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Finansutskottet är" och slutar med "samt Fi19 (s) bör avslås" bort ha följande lydelse:
De i propositionen föreslagna miljöinvesteringarna är bra, men inte tillräckliga. Regeringens förslag omfattar 400 miljoner kronor. Som utskottet ser det borde emellertid 2 miljarder utöver regeringens förslag anslås för nästa budgetår. Finansieringen bör ske genom bl.a. ökad miljöbeskattning och minskade investeringar i motorvägsbyggen m.m. Utskottet föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag som först remitterats till bl.a. Naturvårdsverket och större miljöorganisationer. Förslaget skall föreläggas riksdagen så att genomförandet kan påbörjas den 1 juli 1995.
Förslaget bör omfatta följande insatser:
Övergången till rena biobränslen i trafiken är en av vår tids nyckelfrågor på miljöområdet. Investeringsbidrag om 30 % till investeringar i tillverkning och distribution av rena biobränslen för fordonsdrift bör införas. Blandade bränslen skall inte vara bidragsberättigade. Bidragen skall utgå under perioden den 1 juli 1995--den 1 juli 1996.
Miljöarbetet är centralt för att långsiktigt förbättra samhällsekonomin. På kortare sikt ger det både arbetstillfällen och högre livskvalitet. Arbetet med Agenda 21 i kommunerna har en viktig roll. Detta borde stimuleras.
Behovet att skydda de mycket små resterna av ur- och naturskog i landet är mycket stort med hänsyn till den fortgående biologiska utarmningen. Endast några få procent av de ursprungliga skogarna finns kvar. Anslagen till inköp av skogsmark till naturreservat och nationalparker måste höjas.
Vad utskottet nu anfört om omfattningen och inriktningen av ett miljöprogram bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 28, med anledning av proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 3 och motion 1994/95:F2 yrkande 52 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 35, 1994/95:Fi2 yrkande 51, 1994/95:Fi3 yrkande 16, 1994/95:Fi6 yrkande 6, 1994/95:Fi10 yrkande 3, 1994/95:Fi16, 1994/95:Fi17, 1994/95:Fi18 och 1994/95:Fi19 godkänner vad regeringen föreslagit om statsbidrag för investeringssatsningar, utom såvitt avser ROT-åtgärder avseende särskilda miljösatsningar, och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om omfattningen och inriktningen av särskilda miljösatsningar,
15. Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram (mom. 6)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram börjar med "Bostadsutskottet tillstyrker i" och slutar med "samt Fi19 (s) bör avslås" bort ha följande lydelse:
I en avvikande mening (kds) till bostadsutskottets yttrande 1994/95:BoU1y anförs följande om investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder.
Det uttalade syftet med regeringens förslag är att genom olika åtgärder förbättra sysselsättningen i allmänhet och den på byggarbetsmarknaden i synnerhet. I propositionen redovisas också effekten på sysselsättningen, dock utan att närmare uppgifter lämnas om hur den har räknats fram eller hur den fördelar sig på de olika åtgärderna. I förhållande till de löften om nya jobb som Socialdemokraterna ställt ut under tiden i opposition ligger dock den angivna sysselsättningsökningen på en betydligt lägre nivå.
Förutom att det är svårt att bedöma effekten på sysselsättningen av de föreslagna åtgärderna är uppgifterna om den närmare utformningen minst sagt bristfälliga, för att inte säga obefintliga. Även detta förhållande gör det naturligtvis svårt att i sak ta ställning till det lämpliga i att vidta en viss åtgärd. Enligt utskottets mening kan dessutom lämpligheten i den förordade finansieringen av sysselsättningspaketet ifrågasättas. Också i detta avseende saknas i viktiga delar preciseringar av hur stödet skall finansieras.
Sammantaget leder det ovan anförda utskottet till slutsatsen att de i propositionen föreslagna investeringssatsningarna inte bör genomföras. Med bifall till vad i partimotionerna Fi6 (kds) och Fi1 (m) i nu aktuella delar förordats, avstyrks regeringens förslag. Vad i partimotionerna Fi2 (c) och Fi3 (fp) förordats, beträffande den extra subventionen till ROT-åtgärder, är därmed tillgodosett.
Även om regeringsförslaget som sådant inte bör genomföras föreligger det enligt utskottets mening ett fortsatt behov av åtgärder för att förbättra byggsysselsättningen. I enlighet med förslagen i Kristdemokratiska samhällspartiets partimotion Fi6 yrkande 6, Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande 51 samt motion Fi10 (c) yrkande 3 bör därför den skattereduktion för ROT-åtgärder i bostäder som gäller t.o.m. utgången av år 1994 förlängas till att gälla också år 1995. I den mån det visar sig erforderligt bör dessutom övervägas om möjligheten till skattereduktion skall utvidgas ytterligare. Detta kan t.ex. ske genom att giltighetstiden förlängs eller genom att underlaget för reduktionen utökas. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi17 (c) avstyrks av utskottet. Motionerna Fi18 (s) och Fi19 (s) avstyrks.
Finansutskottet delar vad i den avvikande meningen anförts.
Även vad gäller investeringssatsningar i övrigt finns anledning hänvisa till en avvikande mening avgiven av Kristdemokraterna till bostadsutskottets yttrande. I denna anförs bl.a. följande.
Flera av de förslag som förs fram avseende investeringssatsningar på bl.a. miljöområdet och kulturområdet kan i och för sig anses väl motiverade. Förutom att de kan motiveras av sysselsättningsskäl avser de i flera fall åtgärder som i sig har ett berättigande. Det gäller t.ex. sanering av gamla industriområden liksom förbättringar m.m. av föreningslivets och av trossamfundens lokaler. Även stödet för att bl.a. förbättra tillgängligheten i offentliga lokaler har naturligtvis ett vällovligt syfte. Enligt utskottets mening måste dock detta vägas mot det statsfinansiella läge vi i dag har.
En absolut förutsättning för att de av regeringen förordade stödformerna skall kunna införas är att de inte belastar statsbudgeten ytterligare. De utgifter stöden föranleder måste sålunda fullt ut finansieras. På grundval av den redovisning som regeringen lämnar i detta avseende är det dock inte möjligt att utläsa huruvida detta är fallet. Till detta kommer den minst sagt knapphändiga information som lämnas om den närmare utformningen av de olika stödformerna. Det är naturligtvis inte rimligt att riksdagen på så bristfällig grund beslutar om åtgärder i den storleksordning det här är fråga om. Utskottet kan mot bakgrund härav inte heller ställa sig bakom regeringsförslaget i denna del.
Vad nu anförts anknyter närmast till förslaget i partimotion Fi1 (m) yrkande 35 och till vad motivledes förts fram i Kristdemokratiska samhällspartiets partimotion Fi6.
Med hänvisning till vad nu anförts avstyrks regeringens förslag i aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi6 yrkande 6 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 51, 1994/95:Fi1 yrkande 35, 1994/95:Fi3 yrkande 16, 1994/95:Fi10 yrkande 3 samt 1994/95:Fi17 avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 52, 1994/95:Fi5 yrkande 28, 1994/95:Fi16, 1994/95:Fi18 och 1994/95:Fi19 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ROT-åtgärder inom beskattningen,
16. Ungdomsintroduktion och ungdomspraktik (mom. 7)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ungdomsintroduktion och ungdomspraktik börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "samt Fi11 (s)" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning är det i nuvarande uppåtgående konjunktur felaktigt att inrätta en ny typ av ungdomsåtgärd, när ungdomspraktiken finns etablerad och utgör en beprövad och kostnadseffektiv åtgärd. Utskottet avvisar därför den nya åtgärden, benämnd ungdomsintroduktion för ungdomar.
Enligt nu gällande regler skall ungdomspraktiken finnas kvar under det första halvåret 1995. Utskottet anser att befintliga regler bör ligga fast och -- i mån av behov -- att frågan om förlängning av ungdomspraktiken får tas upp under våren 1995.
Utskottet ser det som naturligt att ansträngningar görs för att ytterligare utveckla åtgärden och ge den en ännu tydligare inriktning mot kommande anställning.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker finansutskottet motionerna Fi1 (m) yrkandena 33 och 36 (i denna del), Fi3 (fp) yrkande 13 (i denna del) och Fi10 (c) yrkandena 1 och 4 (i denna del). Motion Fi11 (s) har en annan bakgrund och avstyrks av utskottet. Regeringens förslag till lag om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion bör avslås av riksdagen liksom regeringens förslag att ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 1995. Riksdagen bör inte godkänna vad regeringen förordar om en ny åtgärd benämnd ungdomsintroduktion för ungdomar.
Utskottets uppfattning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande ungdomsintroduktion och ungdomspraktik
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 33 och 36 i denna del, 1994/95:Fi3 yrkande 13 i denna del och 1994/95:Fi10 yrkandena 1 och 4 i denna del avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkandena 1, 4 i denna del och 5 samt motion 1994/95:Fi11 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Utbildningsbidrag (mom. 10)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utbildningsbidrag börjar med "Finansutskottet föreslår en" och slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det olämpligt om studerande genom tillfälligt kortvarigt arbete kan få radikalt andra villkor för studier än de ungdomar som har lån/studiemedel för att finansiera sina studier. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna Fi1 (m) och Fi10 (c) att det är fel att nu ta bort systemet med utbildningsbidrag med lånedel. Däremot bör det göras en ordentlig utvärdering som kan ligga till grund för eventuella förändringar.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet de aktuella motionerna Fi1 (m) yrkande 34 och Fi10 (c) yrkande 2 och avstyrker regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande utbildningsbidrag att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 34 och 1994/95:Fi10 yrkande 2 avslår det i proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 2 framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Starthjälp (mom. 11)
Per-Ola Eriksson (c), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Starthjälp börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "Fi10 (c) yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna Fi2 (c) och Fi10 (c) att förslaget om starthjälp inte är ägnat att stödja de bygder som börjat kunna satsa på sin utveckling genom den nya regionalpolitiken. Kompetensen och jobben bör få möjligheter att utvecklas på platsen i stället för att lockas bort. Den av regeringen föreslagna flyttlasspolitiken kan nämligen väntas gå i en riktning, nämligen från de regioner som behöver utvecklingsstöd till storstadsområdena.
Med den arbetslöshet som finns i de s.k. expansiva områdena bör problemen kunna lösas genom utbildning och inte minst genom att tillvarata välutbildade, arbetslösa invandrare som det finns många av i storstadsområdena. I de fall företag önskar rekrytera arbetskraft från ej expansiva områden borde arbetsgivarna själva kunna stå för vissa rekryteringskostnader. Utskottet instämmer med motionärerna i motion Fi5 (mp) att kostnaderna för starthjälpen är onödiga.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi2 (c) yrkande 5, Fi5 (mp) yrkande 29 och Fi10 (c) yrkande 5. Regeringens förslag om starthjälp bör inte godkännas enligt utskottets uppfattning.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande starthjälp att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 5, 1994/95:Fi5 yrkande 29 och 1994/95:Fi10 yrkande 5 avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 9 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om starthjälp,
19. Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 12)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 11, 16 och 17
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder börjar med "Finansutskottet har i" och slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Som en följd av att regeringsförslag om investeringsprogram samt ändringar i utbildningsbidragen har avvisats samt att omfördelningar föreslagits i övrigt bör någon anslagsökning inte komma i fråga.
I motion Fi1 (m) yrkande 37 och 41 föreslås samma omfattning av åtgärderna arbetsmarknadsutbildning respektive starthjälp som i regeringens förslag, men finansieringen bör enligt motionen ske inom anslaget. I den mån omfördelningar inom anslagets ram erfordrar särskilt beslut bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag. Finansutskottet anser i likhet med motion Fi1 (m) att propositionsförslaget om ytterligare 3 071 miljoner kronor på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 bör avslås av riksdagen. Motion Fi1 (m) yrkandena 37, 41 och 44 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkandena 37, 41 och 44 avslår regeringens förslag i proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 13 att till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 3 070 948 000 kr och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Utbildningsvikariat (mom. 13)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utbildningsvikariat börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "(avsnitt 10, yrkande 8)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer med vad som anförs i motion Fi1 (m) att det saknas anledning att lägga större resurser på utbildningsvikariat. Denna åtgärd har efterfrågats endast i begränsad omfattning och har i huvudsak kommit att utnyttjas inom den offentliga sektorn, medan åtgärderna i första hand bör syfta till arbeten inom näringslivet. Behov av utbildning på arbetsplatserna bör normalt arbetsgivarna själva stå för.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi1 (m) yrkande 39 och avstyrker godkännande av vad regeringen förordat om omfattningen av utbildningsvikariat.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande utbildningsvikariat att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 39 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 8 framlagt förslag om omfattningen av utbildningsvikariat och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Omfattningen av ALU (mom. 14)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken ALU börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "omfattningen av ALU-verksamheten" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fi1 (m) att om den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden fortsätter bör volymen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder successivt kunna minskas. Förslaget till minskning av ALU-platser från 75 000 till 25 000 platser finner utskottet dock inte välmotiverat, inte minst med hänsyn till att ALU är en kostnadseffektiv åtgärd.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi1 (m) yrkande 40 i denna del. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna Fi3 (fp) yrkande 12 i denna del och Fi5 (mp) yrkande 34 i det väsentliga blir tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande omfattningen av ALU att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del samt med anledning av motionerna 1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del och 1994/95:Fi5 yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Omfattningen av ALU (mom. 14)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Omfattningen av ALU börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "omfattningen av ALU-verksamheten" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fi3 (fp) yrkande 12 (i denna del) att det är viktigt att nuvarande kostnadseffektiva inriktning bibehålls och avvisar den av regeringen föreslagna omläggningen. Minskningen av omfattningen av ALU-verksamheten är en del av en politik som leder till att ungefär lika många människor omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som enligt gällande beslut, men till en högre kostnad.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi3 (fp) yrkande 12 (i denna del). Utskottets ställningstagande innebär att motionerna Fi1 (m) yrkande 40 (i denna del) och Fi5 (mp) yrkande 34 i det väsentliga blir tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande omfattningen av ALU att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi3 yrkande 12 (i denna del) samt med anledning av motionerna 1994/95:Fi1 (m) yrkande 40 (i denna del) och 1994/95:Fi5 yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Omfattningen av ALU (mom. 14)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken ALU börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "omfattningen av ALU-verksamheten" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer med motionärerna i motion Fi5 (mp) att inriktningen måste vara att minska den ofrivilliga arbetslösheten till de nivåer som rådde före lågkonjunkturen. Regeringens förslag om en kraftig minskning av antalet ALU-platser kan inte gagna denna inriktning och avvisas därför. ALU-satsningen bör få fortgå ytterligare ett år.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi5 (mp) yrkande 34. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna Fi1 (m) yrkande 40 i denna del och Fi3 (fp) yrkande 12 i denna del i det väsentliga blir tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande omfattningen av ALU att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 34 samt med anledning av motion 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del och 1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Komvux (mom. 16)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Komvux börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "Fi1 (m) yrkande 38" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är såväl det tredje gymnasieåret som systemet med utbildningscheckar värdefullt. Olika utbildningsanordnare bidrar till att öka mångfalden och kvaliteten i utbildningsutbudet. Fördelningen av utbildningsplatser måste grundas på en långsiktig planering, och en omfördelning av medel till andra platser får inte baseras enbart på det faktum att alla resurser inom en viss utbildningsform inte förbrukats. Utskottet ställer sig dessutom tvekande till behovet att öka antalet platser i komvux i den utsträckning som regeringen föreslår. Utskottet delar också motionärernas farhågor i motion Fi1 (m) yrkande 38 att kommunerna kan få svårt att klara en sådan expansion. Innan Skolverket har redovisat hur kommunernas ordinarie kommunala vuxenutbildning utvecklas är utskottet inte berett att tillstyrka den föreslagna utökningen.
Utskottet kan därför inte ställa sig bakom regeringens förslag att genom omfördelning av befintliga medel utöka antalet platser i komvux.
Finansutskottet tillstyrker motion Fi1 (m) yrkande 38 och avslår propositionen i motsvarande del. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad finansutskottet här anfört.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande komvux att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 38 avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 7 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utökning av antalet utbildningsplatser i komvux,
25. Vuxenstudiestöd (mom. 17)
Under förutsättning av bifall till reservation 24
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet föreslår riksdagen" och slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet motsätter sig en överföring av resurser till kommunernas vuxenutbildning och tillstyrker motion Fi1 (m) yrkande 43. Propositionens yrkande avslås.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande vuxenstudiestöd att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 43 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 12 framlagt förslag om anslag till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln.
26. Folkbildning (mom. 18)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Folkbildning börjar med "Finansutskottet kan för" och slutar med "avstyrks av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att verksamheten inom folkbildningen är lovvärd. Utskottet kan emellertid inte ansluta sig till regeringens uppfattning att medel skall omfördelas till anslaget Bidrag till folkbildningen på trainee-utbildningens bekostnad. Utskottet delar motionärernas uppfattning att trainee-utbildningen är angelägen; den ger individen möjlighet att på eget initiativ skaffa sig kompetens för ett jobb och kombinerar på ett bra sätt praktisk och teoretisk kunskapsförmedling. Trainee-utbildningen bör i stället marknadsföras ordentligt så att utbildningen får en möjlighet att komma i gång och utvecklas. Finansutskottet föreslår riksdagen att bifalla motionerna Fi1 (m) yrkande 42, Fi5 (mp) yrkande 35 och Fi10 (c) yrkande 6 och att avslå regeringens begäran om bemyndigande att omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget Bidrag till folkbildningen. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande folkbildning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 42, 1994/95:Fi5 yrkande 35 och 1994/95:Fi10 yrkande 6 avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 10, om bemyndigandet för regeringen att omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget Bidrag till folkbildningen under åttonde huvudtiteln, och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet (mom. 20)
Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "reservationsanslag på 2 000 000 000 kr" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan konstatera att regeringens förslag är mycket kortfattat och omöjliggör en rimlig budgetbehandling från riksdagens sida. De preciseringar som skett under utskottsbehandlingen om medelsanvändningen väcker vidare en rad nya frågor. Införandet av helt nya statliga bidragssystem till tågmateriel och för kommunala trafikåtgärder strider mot tidigare trafikpolitiska och finanspolitiska principer och borde föregåtts av en grundlig prövning där även konsekvensanalyser utförts. Finansutskottet vill i sammanhanget vidare påminna om att under den borgerliga regeringsperioden har avsevärda resurser satsats för att höja standarden på Sveriges vägnät, bygga ut järnvägar och åtgärda tidigare års försummelser inom den fysiska infrastrukturen. Till detta kommer att konjunkturuppgången sedan dess förstärkts. Det är därför inte angeläget att nu anslå ytterligare medel för vägar och järnvägar. Det bör övervägas om gällande investeringsprogram för trafikens infrastruktur kan sträckas ut något i tiden.
Av det anförda följer att finansutskottet för sin del anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag medan motionerna Fi1 (m) yrkande 45 och Fi3 (fp) yrkandena 14 och 15 bör bifallas. Utskottets ställningstagande innebär vidare att motionerna Fi5 (mp) yrkande 33 och Fi10 (c) yrkande 7 bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 45 och 1994/95:Fi3 yrkandena 14 och 15 avslår motionerna 1994/95:Fi5 yrkande 33 och 1994/95:Fi10 yrkande 7 och i proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 14 framlagt förslag om anslag på tilläggsbudget till Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet (mom. 20)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "reservationsanslag på 2 000 000 000 kr" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar regeringens uppfattning att 2 miljarder kronor bör anvisas för sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95. Finansutskottet förutsätter dock att medlen främst bör gå till bärighetshöjande åtgärder inom de eftersatta delarna av länsvägnätet. Detta ger det bästa ekonomiska utfallet samtidigt som väsentligt fler arbetstillfällen över hela landet kan skapas. Vad finansutskottet nu anfört, vilket innebär att motion Fi10 (c) yrkande 7 bör bifallas, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi1 (m) yrkande 45, Fi3 (fp) yrkandena 14 och 15 och Fi5 (mp) yrkande 33 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 14 och motion 1994/95:Fi10 yrkande 7 avslår motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 45, 1994/95:Fi3 yrkandena 14 och 15 och 1994/95:Fi5 yrkande 33 och till Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtitel anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 000 kr och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet (mom. 20)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "reservationsanslag på 2 000 000 000 kr" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den föreslagna medelsfördelningen inte är ägnad att främja en lämplig utveckling på det trafikpolitiska området. Enligt finansutskottets mening måste insatserna på kommunikationsområdet förändras så att ett långsiktigt bärkraftigt och miljöanpassat trafiksystem kan uppnås. Detta betyder att inga extra anslagsmedel bör användas för investeringar i vägnätet eller flygplatssystemet eftersom dessa i hög grad är miljöstörande. Medel bör i stället kunna användas till förbättring av järnvägstrafik och annan miljöanpassning av trafiken.
Finansutskottet delar regeringens uppfattning att 2 miljarder kronor bör anvisas för sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95 men förutsätter således en annan medelsanvändning.
Vad finansutskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motion Fi5 (mp) yrkande 33 blir tillgodosett, bör riksdagen ge regeringen till känna. Motionerna Fi1 (m) yrkande 45, Fi3 (fp) yrkandena 14 och 15 samt Fi10 (c) yrkande 7 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 14 godkänner motion 1994/95:Fi5 yrkande 33 och avslår motionerna 1994/95:Fi3 yrkandena 14 och 15, 1994/95:Fi10 yrkande 7 och 1994/95:Fi1 yrkande 45 och till Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 000 kr och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Finansieringen av de sysselsättningsskapande åtgärderna (mom. 21)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Finansieringen av de sysselsättningsskapande åtgärderna börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "regeringen föreslagna finansieringen" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som anförs i motion Fi2 (c) yrkande 49 att propositionens finansieringsförslag är oklart. I den mån finansiering skall ske genom indragningar av reservationer, avsedda för regionalpolitiska satsningar, avvisar utskottet en sådan lösning. Som anförs i motion Fi2 (c) yrkande 50 bör investeringssatsningarna finansieras med medel som avsatts för arbetsmarknadspolitiska insatser. Utskottet avvisar att medel avsatta för olika typer av regionalpolitiskt stöd utnyttjas för sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet. En sådan finansiering är enligt utskottets uppfattning rent kontraproduktiv. Den riskerar i stället att leda till minskade insatser i områden med en svag arbetsmarknad.
Finansutskottet föreslår riksdagen att godkänna vad som förordas i motion Fi2 (c) yrkandena 49 och 50 och som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
21. beträffande finansieringen av de sysselsättningsskapande åtgärderna att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi2 yrkandena 49 och 50 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Finansiering av de sysselsättningsskapande åtgärderna (mom. 21, motiveringen)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) samt Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Finansiering av de sysselsättningsskapande åtgärderna börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna finansieringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på flera sätt är märklig. Att dra in en outnyttjad reservation ger i princip inte någon besparing som kan användas för finansiering av nya åtaganden. Av propositionen framgår inte vilka reservationer som kommer att utnyttjas, ej heller om de planerade indragningarna grundas på regelrätta omprövningar av tidigare beslutade åtgärder. Det går således inte av propositionen att utläsa om det är fråga om verkliga besparingar eller ej.
32. Beskattning av utdelningsinkomster och reavinster på aktier m.m. (mom. 22 och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Beskattning av utdelningsinkomster och reavinster på aktier m.m. börjar med "Finansutskottet har i" och slutar med "i detta betänkande" bort ha följande lydelse:
Den uttalade avsikten med regeringens förslag är att återställa reglerna för beskattningen av aktieutdelning till vad som gällde före de ändringar som vidtogs år 1993. Förslaget innebär således att dubbelbeskattningen av aktier återinförs. Det helt oacceptabla system som innebär att bl.a. aktieutdelning skall beskattas först i bolaget och därefter hos ägaren kommer därmed tillbaka.
Dubbelbeskattningen medför att avkastningen i ett aktiebolag beskattas väsentligt högre än avkastningen i en enskild firma eller ett handelsbolag, med 51 % i stället för 30 %. För delägare i fåmansbolag blir skatten i många fall nästan 70 %. Särskilt för de mindre och medelstora företagen kommer kraven på avkastning att höjas väsentligt, vilket kommer att leda till stora problem för dessa företag.
Regeringens förslag kommer att försvåra riskkapitalförsörjningen, särskilt för de mindre och medelstora aktiebolagen, och kommer att ge sämre förutsättningar för expansiva och nya företag. De nackdelar som uppkommer för aktiebolagen genom att eget kapital beskattas väsentligt hårdare än lånat medför också att soliditeten inom svenskt näringsliv kommer att försvagas. En sådan utveckling innebär ytterligare försämringar av tillväxtförmågan, och man kan också förutse en icke önskvärd övergång från aktiebolag till handelsbolag.
Tidigare fanns särskilda regler som lindrade eller eliminerade dubbelbeskattningen, det s.k. Annellavdraget. Nu finns inte ens några planer på att återinföra detta avdrag. I stället aviserar regeringen andra åtgärder för att man inte skall få en totalt sett ökad skattebelastning för företagen, jämfört med vad som gällde före 1993 års ändringar. Dessa åtgärder torde emellertid inte alls kompensera de negativa effekterna av att återinföra dubbelbeskattningen.
Enligt utskottets mening bör propositionen avslås i nu aktuella delar. Huvudbestämmelserna om beskattning av utdelning och reavinst på aktier finns i 3 § lagen om statlig inkomstskatt. Regeringens förslag till ändringar av denna paragraf bör alltså avslås. Detsamma gäller de föreslagna följdändringarna i andra lagrum. Med anledning härav yrkar utskottet avslag på följande lagändringar. Utskottet tillstyrker därmed motionerna Fi1 (m) yrkandena 15, 16 i denna del och 19, Fi2 (c) yrkandena 25 i denna del, 27, 29, 32--35, 37 i denna del och 41 samt Fi3 yrkande 5.
Lagen om statlig inkomstskatt: 2, 3, 7, 22, 24 och 27 §§ Kommunalskattelagen: anvisningarna till 22, 23 och 24 §§ Uppbördslagen: 10 § Kupongskattelagen Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter: 3 kap. 23 § Lagen om återföring av obeskattade reserver Lagen om ersättningsfonder Lagen om räntefördelning vid beskattning Lagen om expansionsmedel Lagen om periodiseringsfonder Lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet Lagen om återföring av skatteutjämningsreserv: 13 § Lagen om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag: 10 och 11 §§ Lagen om beskattning av viss vidareutdelning
dels att moment 22 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:22. beträffande beskattningen av kapitalinkomster 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 15, 16 i denna del och 19, 1994/95:Fi2 yrkandena 25 i denna del, 27, 29, 32--35, 37 i denna del och 41 samt 1994/95:Fi3 yrkande 5 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagda förslag beträffande 4. kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser anvisningarna till 22, 23 och 24 §§,
5. lagen om statlig inkomstskatt såvitt avser 2, 3, 7, 22, 24 och 27 §§,
6. uppbördslagen (1953:272) såvitt avser 10 §,
7. kupongskattelagen (1970:624),
9. lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
10. lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver,
12. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel såvitt avser 7 §,
13. lagen (1990:663) om ersättningsfonder,
17. lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
18. lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
19. lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,
20. lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet,
21. lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv såvitt avser 13 §,
22. lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag såvitt avser 10 och 11 §§,
28. lagen (1994:776) om beskattning av viss vidareutdelning,
33. Skattesatsen för kapitalinkomster (mom. 23 och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattesatsen för kapitalinkomster börjar med "Finansutskottet biträder skatteutskottets" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Regeringens förslag att höja skatten på sparande från 25 till 30 % innebär ett steg tillbaka mot de förhållanden som bidrog till att skapa den spekulationsekonomi som var grundorsaken till krisen i den finansiella sektorn. Avvikelsen i skatteuttag jämfört med flera andra länder blir större med risk för framtida kapitalflykt. Redan under arbetet med skattereformen 1990 framkom att en skattesats på 30 % kunde befaras vara alltför hög. Eftersom kapitalinkomster beskattas nominellt, kommer en normal ränta inte att räcka till för att kompensera det förändrade penningvärdet ens vid låg inflation.
Enligt utskottets mening bör propositionen med hänvisning till det ovan anförda avslås. Utskottets ställningstagande i denna del innebär bifall till motionerna Fi1 (m) yrkande 14 och Fi2 (c) yrkande 25 i denna del.
Utskottets ställningstagande innebär avslag på regeringens förslag till ändring av 10 § tredje stycket lagen om statlig inkomstskatt beträffande den allmänna skattesatsen för kapitalinkomster och i 10 a § sista meningen samma lag beträffande skattesatsen för värdepappersfonder samt på den av regeringen föreslagna ändringen i 9 § andra stycket lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel beträffande skattesatsen i fråga om kapitalförsäkring. Även regeringens förslag om ändring av preliminärskatten på kapitalinkomster bör avslås (7 § uppbördslagen).
dels att mom. 23 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 23. beträffande skattesatsen på kapitalinkomster 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 14 och 18 och 1994/95:Fi2 yrkande 25 i denna del och 39 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagda förslag beträffande lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvitt avser 10 §, uppbördslagen (1953:272) såvitt avser 2 och 7 §§, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel såvitt avser 9 § andra stycket och lag om upphävande av lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
34. Värdepappersfonder och investmentföretag (mom. 24 och mom. 38 i denna del)
Under förutsättning av bifall till reservation 33
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Värdepappersfonder och investmentföretag börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör regeringens förslag beträffande kapitalinkomster avslås. Det innebär att också de i propositionen föreslagna följdändringarna i fråga om värdepappersfonder och investmentföretag bör avvisas.
dels att mom. 24 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 24. beträffande värdepappersfonder och investmentföretag 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del godkänner vad som anförts i motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 16 i denna del och 1994/95:Fi2 yrkande 25 i denna del och avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framförda förslag beträffande 10 a § andra meningen lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
35. Avkastningsskatt på pensionssparande (mom. 25 och mom. 38 i denna del)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Avkastningsskatt på pensionssparande börjar med "Finansutskottet är även" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Skattesatsen för avtalsförsäkringar på arbetsmarknaden har legat på nuvarande nivå alltsedan skattereformen. Den har alltså inte något direkt samband med skattesatsen för kapitalinkomster. Skattesatsen för annat pensionssparande har anpassats till samma nivå i syfte att ge goda förutsättningar för långsiktigt pensionssparande. Enligt utskottets uppfattning är det inte godtagbart att nu i efterhand höja avkastningsskatten. En sådan åtgärd rubbar förutsättningarna för redan ingångna avtal och får svåra verkningar för parterna på arbetsmarknaden.
Den skattehöjning med drygt 50 % som regeringen föreslår innebär t.ex. att avkastningen efter skatt troligen inte längre räcker till för att betala de avtalade pensioner som redan utgår, och problemet är i princip detsamma även i övrigt. I propositionen finns inte någon som helst analys av effekterna av de föreslagna förändringarna som gör det möjligt att närmare bedöma utfallet eller hur de problem som kan förväntas uppstå skall lösas.
De föreslagna skattehöjningarna ökar dessutom skillnaderna mot andra länder ytterligare, vilket kommer att leda till att långsiktigt placerat kapital lämnar Sverige.
Utskottet avstyrker propositionen i nu aktuell del, vilket innebär bifall till motionerna Fi1 (m) yrkande 17 samt Fi3 (fp) yrkande 6.
dels att mom. 25 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 25. beträffande avkastningsskatt på pensionssparande 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 17 samt 1994/95:Fi3 yrkande 6 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagda förslag beträffande lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel såvitt avser 9 § första stycket,
36. Avkastningsskatt på pensionssparande (mom. 25 och mom. 38 i denna del)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Avkastningsskatt på pensionssparande börjar med "Finansutskottet är även" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till de negativa effekter som regeringens förslag skulle medföra på arbetsmarknaden delar utskottet uppfattningen i Folkpartiets partimotion Fi3 yrkande 6 att propositionen bör avslås i vad avser förslaget om beskattningen av avtalspensioner. Den skattehöjning med drygt 50 % som regeringen föreslår innebär t.ex. att avkastningen efter skatt troligen inte längre räcker till för att betala de avtalade pensioner som redan utgår. De merkostnader som uppkommer måste naturligtvis betalas. Något svar på frågan av vem och på vilket sätt detta skall ske lämnas dock inte i propositionen. I regeringens förslag finns inte heller någon som helst analys som gör det möjligt att närmare bedöma förslagets effekter eller hur förväntade problem skall kunna lösas.
Med bifall till Folkpartiets partimotion Fi3 yrkande 6 yrkar utskottet avslag på propositionen i nu aktuell del. Utskottets förslag innebär att förslagen i motion Fi1 (m) delvis tillgodoses.
dels att mom. 25 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 25. beträffande avkastningsskatt på pensionssparande 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi3 yrkande 6 och med anledning av motion 1994/95:Fi1 yrkande 17 såvitt avser 9 § första stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel avslår proposition 1994/95:25 i vad avser avkastningsskatten på tjänstepensioner samt antar det vid propositionen fogade förslaget (prop. bil. 1 Finansdepartementet lagförslag 6) med den ändringen att stycket erhåller följande lydelse: "Skatten uppgår om inte annat följer av andra och tredje styckena till 9 procent av skatteunderlaget enligt 3 § såvitt underlaget avser tjänstepension och till 15 procent såvitt underlaget avser annat än tjänstepension."
37. Sparande i allemansfond (mom. 26 och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sparande i allemansfond börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "i allemansfond" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Sparande i allemansfonder beskattas för närvarande enligt samma principer som annat sparande. Det finns enligt utskottets uppfattning inga skäl för att frångå denna ordning. Regeringens förslag avstyrks i denna del och motionerna Fi1 (m) yrkande 20, Fi2 (c) yrkande 22 samt Fi5 (mp) yrkande 16 tillstyrks.
dels att mom. 26 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 26. beträffande sparande i allemansfond 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 20, 1994/95:Fi2 yrkande 22 och 1994/95:Fi5 yrkande 16 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagt förslag till lag om skattelättnader för sparande i allemansfond och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Förmögenhetsbeskattning (mom. 27 och mom. 38 i denna del)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förmögenhetsbeskattning börjar med "Finansutskottet noterar" och slutar med "statlig förmögenhetsskatt" bort ha följande lydelse:
Förmögenhetsskatten har sedan lång tid tillbaka väckt kritik i många hänseenden, bl.a. för sina snedvridande effekter. Skatten har också lett till att personer som byggt upp företag i Sverige flyttat utomlands med de negativa effekter på kapitaltillgången m.m. som det medför. I en doktorsavhandling från 1990 gjordes dessutom bedömningen att statsfinanserna som en följd av kapitalskattereglerna försämrades så att skatten inte gav något nettotillskott.
Om regeringens förslag att återinföra denna skatt genomförs innebär detta tillsammans med den höga skattesatsen för kapitalinkomster att förutsättningarna för sparande och kapitalbildning försämras kraftigt. Dessutom ökar avkastningskraven på investeringar i mindre och medelstora företag. Finansutskottet yrkar därför avslag på propositionen i vad avser ändring i lagen om upphävande av lagen om statlig förmögenhetsskatt. Utskottets ställningstagande i denna del innebär bifall till motion Fi1 (m) yrkande 21.
dels att mom. 27 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:27. beträffande förmögenhetsbeskattning 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 21 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
39. Företagsbeskattning (mom. 28 och mom. 38 i denna del)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Företagsbeskattning börjar med "Finansutskottet ser" och slutar med "Fi5 (mp) yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som anförs i Vänsterpartiets partimotion Fi4 om att det behövs särskilda åtgärder för att underlätta för mindre företag i allmänhet och nystartade företag i synnerhet. Detta gäller inte minst skattereglerna. Reglerna för beskattningen av fysiska personers näringsverksamhet har genom de förändringar som genomförts av den borgerliga regeringen blivit mycket komplicerade. Det har lett till att många småföretagare blir alltmer beroende av redovisningsfirmor och dyra konsulter. Utskottet instämmer därför i motionärernas bedömning att skattereglerna för dem som driver enskild näringsverksamhet är krångliga.
Signaler från såväl näringsidkare som skattemyndigheter indikerar enligt utskottets mening att det finns ett påtagligt behov av förenklingar. Det är därför av stor vikt att regeringen skyndsamt utreder skattereglerna för enskild näringsverksamhet i syfte att skapa enklare och överskådligare regler.
Skattesatsen för kapitalinkomster återställs nu till 30 % i linje med grundprinciperna i skattereformen. En av grundprinciperna var tanken på en enhetlig beskattning med 30 % av kapital, företag och i kommunalskatt. Enligt utskottets mening bör företagsskatten därför återställas från nuvarande 28 % till 30 %. I enlighet med förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi4 bör sålunda bolagsskatten höjas från den 1 januari 1995 till 30 %, vilket föranleder ändring i 10 a § lagen om statlig inkomstskatt.
För närvarande är vinstutvecklingen i företagssektorn mycket god. Det finns enligt utskottets mening därför skäl att pröva frågan om att återinföra någon form av särskild vinstdelningsskatt, vars intäkter skulle kunna reserveras för uppbyggnad av framtidsfonder i syfte att stimulera förnyelse och kompetensutveckling i företagssektorn.
Vad utskottet nu med anslutning till Vänsterpartiets partimotion Fi4 såvitt nu är i fråga anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att mom. 28 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 28. beträffande företagsbeskattning 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi4 yrkandena 17--20 och med anledning av motion 1994/95:Fi5 yrkande 17 dels i fråga om 10 a § första meningen lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (regeringens lagförslag 5) beslutar att den där angivna skattesatsen skall vara 30 procent, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts,
40. Företagsbeskattning (mom. 28 och mom. 38 i denna del)
Roy Ottsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Företagsbeskattning börjar med "Finansutskottet ser" och slutar med "Fi5 (mp) yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i bedömningen att skattelättnader behövs för företagen. Utskottet anser att lättnaderna bör riktas till små och medelstora företag och att de i första hand skall inriktas på kapitalförsörjningen. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att mom. 28 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 28. beträffande företagsbeskattning 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 17 och motion 1994/95:Fi4 yrkandena 17 och 18 samt med avslag på motion 1994/95:Fi4 yrkandena 19 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts,
41. Företagsbeskattning (mom. 28, motiveringen)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Företagsbeskattning börjar med "I propositionen" och slutar med "form av vinstdelningsskatt" bort ha följande lydelse:
Regeringen har satt av 2 miljarder kronor för att kunna sänka det samlade skatteuttaget för företag. Vänsterpartiet och Miljöpartiet begär i motioner att riksdagen som sin mening uttalar att dessa medel skall läggas ut så att framför allt mindre och nystartade företags försörjning med riskkapital gynnas.
En bättre lösning är enligt finansutskottets mening att avvisa de extra skattebördor som regeringen lägger på företagandet och då inte minst på företagens riskkapitalförsörjning.
Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion dessutom att villkoren för företagande ytterligare skall försämras genom höjd bolagsskatt och någon form av vinstdelningsskatt. De mycket negativa effekter som det socialistiska experimentet med löntagarfonderna gav upphov till avskräcker tydligen inte Vänsterpartiet från att på nytt försöka föra fram dessa idéer förklädda i annan skepnad.
Finansutskottet avvisar bestämt alla förslag med en sådan inriktning.
42. Avvecklingen av skatteutjämningsreserv (surv) (mom. 29 och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Avvecklingen av surv börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Det skulle visserligen kunna hävdas att en full avskattning bör ske till den skattesats som gällde när avdrag för avsättning till surv medgavs. Utskottet vill å andra sidan erinra om att skatteutjämningsreserven vid oförändrade regler inte skulle ha lett till beskattning över huvud taget.
Regeringens förslag om i princip avskattning av fulla värdet av surven leder till en varaktigt ökad belastning och dessutom en kraftigt ökad likviditetspåfrestning. Mot denna bakgrund bör förslaget avslås och motionerna Fi1 (m) yrkande 24, Fi2 (c) yrkande 36 och 37 samt Fi5 (mp) yrkande 18 bifallas.
dels att mom. 29 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:29. beträffande avvecklingen av skatteutjämningsreserv (surv) 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 24, 1994/95:Fi2 yrkandena 36 och 37 samt 1994/95:Fi5 yrkande 18 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv och lag om ändring i lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag,
43. Kvittning av underskott i näringsverksamhet (mom. 30 och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kvittning av underskott i näringsverksamhet börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Den borgerliga regeringen införde kvittningsrätt för underskott av nystartad aktiv näringsverksamhet mot bland annat inkomst av tjänst under de fem första verksamhetsåren. Syftet med denna ändring var att skapa bättre förutsättningar för nyföretagande med utgångspunkt i de många nya jobb som måste växa fram inom den privata sektorn. När den socialdemokratiska regeringen nu föreslår att denna rätt slopas innebär det att förutsättningarna för nyföretagande försämras. Utskottet yrkar med hänvisning härtill avslag på regeringens förslag i denna del -- 46 § kommunalskattelagen (1928:370). Förslagen i motionerna Fi1 (m) yrkande 25, Fi2 (c) yrkande 24 i denna del, Fi3 (fp) yrkande 7 samt Fi5 (mp) yrkande 15 tillstyrks sålunda.
dels att mom. 30 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:30. beträffande kvittning av underskott i näringsverksamhet 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 25, 1994/95:Fi2 yrkande 24 i denna del, 1994/95:Fi3 yrkande 7 samt 1994/95:Fi5 yrkande 15 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagt förslag beträffande kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser 46 §,
44. Beskattningen av ekonomiska föreningar (mom. 32, motiveringen)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Beskattningen av ekonomiska föreningar börjar med "Skatteutskottet erinrar" och slutar med "till motion Fi13 (s)" bort ha följande lydelse:
Det problem som tas upp i motion Fi13 (s) om de kooperativa företagens situation är en konsekvens av att regeringen nu återinför dubbelbeskattningen. Enklast undviker man detta problem genom att avvisa regeringens förslag.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi13 (s).
45. Skatteskalan och grundavdraget (mom. 33 och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatteskalan och grundavdraget börjar med "Finansutskottet ansluter sig" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag innebär att marginalskatten på arbetsinkomster höjs för alla. Den statliga skattesatsen som kommer att beröra en tredjedel av de heltidsarbetande höjs från 20 till 25 %. Regeringens politik leder tillbaka mot 1970- och 1980-talens marginalskatteelände. Detta är ett allvarligt brott mot skattereformen och skulle på nytt sätta vårt land i stora svårigheter.
Samtidigt föreslår regeringen att grundavdraget vid statlig inkomstskatt återinförs fr.o.m. inkomståret 1995.
Riksdagens beslut att tillfälligt slopa det statliga grundavdraget är utformat som en skatteskärpning som i stort sett drabbar alla med inkomster över brytpunkten lika, utan att marginalskatten påverkas. Enligt vår uppfattning finns det inte skäl att nu ompröva detta beslut.
Finansutskottet yrkar avslag på propositionen i dessa delar, bifall till motionerna Fi1 (m) yrkandena 26 och 27, Fi2 (c) yrkandena 23 och 40, Fi3 (fp) yrkandena 3 och 4, Fi4 (v) yrkande 22 och avslag på motion Fi4 (v) yrkandena 21, 23 och 24 samt Fi5 (mp) yrkande 24.
dels att utskottets hemställan under mom. 33 och mom. 38 i denna del bort ha följande lydelse:
33. beträffande skatteskalan och grundavdraget 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 26 och 27, 1994/95:Fi2 yrkandena 23 och 40, 1994/95:Fi3 yrkandena 3 och 4, 1994/95:Fi4 yrkande 22 och avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del såvitt avser lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar, och lag om upphävande av lagen (1993:1520) om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar samt motionerna 1994/95:Fi4 yrkandena 21, 23 och 24 och 1993/94:Fi5 yrkande 24 godkänner vad som här har anförts,
46. Skatteskalan och grundavdraget (mom. 33 och mom. 38 i denna del)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatteskalan och grundavdraget börjar med "Finansutskottet ansluter sig" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Vänsterpartiet har vid tidigare riksdagar föreslagit att statsskatten skall höjas från 20 till 25 % och stödjer därför regeringens förslag. Därutöver bör ett nytt skikt inrättas i skatteskalan med 30 % i skatt för inkomster över 300 000 kr. Höjningen bör ligga kvar i vart fall till den tidpunkt då statsskulden slutar att öka, men kan tills vidare tas in i den särskilda lag som regeringen föreslår (bil. 1 Finansdepartementet lagförslag 3) i form av ett tillägg till 2 §.
Samtidigt föreslår regeringen att grundavdraget vid den statliga taxeringen skall återinföras i förtid. Detta innebär en riktad skattesänkning för inkomster över 200 000 kr som många måste uppleva som fördelningspolitiskt felaktig.
Finansutskottet yrkar avslag på propositionen i vad avser återinförande av grundavdraget (prop. bil. 1 Finansdepartementet lagförslag 27).
Med det anförda tillstyrker finansutskottet propositionen med här angivna ändringar och motion Fi4 (v) yrkandena 22 och 24. Utskottet avstyrker den i motionerna Fi1 (m), Fi2 (c) och Fi3 (fp) föreslagna utformningen av skatteuttaget.
Finansutskottet ser det som positivt att regeringen i motiven skriver att frågan om grundavdragens utformning i de högre inkomstskikten skall prövas i samband med avvecklingen av värnskatten. Vänsterpartiet har tidigare redovisat konkreta förslag till hur grundavdraget kan avvecklas för inkomster över brytpunkten såväl vid statlig som kommunal taxering. Vänsterpartiets förslag ger betydande skatteintäkter och positiva fördelningseffekter. Samtidigt blir marginalskatteeffekterna begränsade för de inkomstskikt som svarar för huvuddelen av inkomstförstärkningen. Vad som här har anförts angående grundavdragets slopande bör riksdagen -- med bifall till motion Fi4 (v) yrkandena 21 och 24 -- som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 33 och mom. 38 i denna del bort ha följande lydelse:
33. beträffande skatteskalan och grundavdraget 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del och motion 1994/95:Fi4 (v) yrkandena 21--24 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 26 och 27, 1994/95:Fi2 yrkandena 23 och 40, 1994/95:Fi3 yrkandena 3 och 4 samt 1994/95:Fi5 yrkande 24 dels godkänner vad som här har anförts, dels avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 framlagt förslag till lag om upphävande av lagen (1993:1520) om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt för förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar (lagförslag 27), dels godtar den av regeringen föreslagna lydelsen i fråga om skattesatsen för statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster med den ändringen att sist i 2 § andra stycket första meningen i den föreslagna lagen om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar (lagförslag 3) läggs till orden "och 30 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger 300 000 kronor". 47. Skatteskalan och grundavdraget (mom. 33)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatteskalan och grundavdraget börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "Fi5 (mp) yrkande 24" bort ha följande lydelse:
Även om utskottet således tillstyrker förslaget om värnskatt är utskottet medvetet om att höjda marginalskatter medför vissa problem. Undersökningar från tiden före skattereformen visar att höga marginalskatter inte leder till att höginkomsttagare verkligen betalar mer skatt på sina inkomster. Tvärtom gynnar höga marginalskatter spekulationsekonomi och skatteplanering och missgynnar dem som genom hårt arbete försöker få rätsida på sin ekonomi. Höga marginalskatter tenderar att befästa och förstärka orättvisor. För att minska dessa olägenheter krävs andra motverkande åtgärder. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med detta kompletterande uttalande bifaller utskottets motion Fi5 (mp) yrkande 24 samt tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkandena 26 och 27, Fi2 (c) yrkandena 23 och 40, Fi3 (fp) yrkandena 3 och 4 samt Fi4 (v) yrkandena 21--24.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande skatteskalan och grundavdraget att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del samt motion 1994/95:Fi5 yrkande 24 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 26 och 27, 1994/95:Fi2 yrkandena 23 och 40, 1994/95:Fi3 yrkandena 3 och 4 och 1994/95:Fi4 yrkandena 21--24 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan om problem förknippade med marginalskattehöjningar, 48. Inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen (mom. 34 och mom. 38 i denna del)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen börjar med "Finansutskottet har i" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår också att inflationsskyddet av skatteskalan och det så kallade reallöneskyddet skall urholkas. Förslaget innebär att realt oförändrade inkomster successivt kommer att drabbas av högre skatt. Successivt kommer allt fler att flyttas upp över gränsen för uttag av statlig inkomstskatt och därmed få en marginalskatt på ca 60 %. För vissa kategorier, exempelvis ATP-pensionärer, innebär det urholkade inflationsskyddet tillsammans med den minskade indexeringen av pensionsförmånerna en dubbel förlust. Även skatteuttaget och marginalskatten under brytpunkten höjs, eftersom även grundavdraget försämras av det urholkade inflationsskyddet.
Det anförda innebär att skiktgränsen vid 1996 års taxering bör beräknas med utgångspunkt i skiktgränsen vid 1995 års taxering, 198 700 kr, som skall omräknas med hänsyn till förändringarna i penningvärdet och till reallöneskyddet på 2 %. Skiktgränsen vid 1996 års taxering blir då 207 300 kr, vilket bör anges i 10 § första stycket lagen om statlig inkomstskatt i stället för vad som står där om skiktgränsen vid 1992 års taxering. Vidare bör bestämmelserna om grundavdrag i 48 § 2 mom. kommunalskattelagen justeras så att inflationsskyddet blir oförändrat även vid den kommunala beskattningen.
dels att utskottets hemställan under mom. 34 och mom. 38 i denna del bort ha följande lydelse:
34. beträffande inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 28 och med avslag på motion 1994/95:Fi2 yrkande 43 och proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i vad propositionen kan anses innefatta förslag till ändring av 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, dels beslutar det tillägget till regeringens förslag till ändring av kommunalskattelagen (1928:370) (lagförslag 4) att till orden "allmän försäkring för året före taxeringsåret" i 48 § 2 mom. fjärde stycket skall läggas orden "beräknat enligt lagens lydelse vid ingången av år 1994", dels det tillägget till regeringens förslag till ändring av lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (lagförslag 5) att orden "skiktgräns på 170 400 kronor vid 1992 års taxering" i 10 § andra stycket skall bytas ut mot "skiktgräns på 207 300 kronor vid 1996 års taxering", 49. Inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen (mom. 34 och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen börjar med "Finansutskottet har i" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Grundavdraget skall enligt gällande regler återinföras inkomståret 1996. Enligt utskottets mening bör emellertid grundavdraget vid den statliga beskattningen avskaffas. Likaså bör det s.k. reallöneskyddet slopas. Reglerna kommer annars att medföra en skattelättnad för dem som har inkomster över brytpunkten, vilket får fördelningspolitiska konsekvenser som ej är önskvärda. Däremot bör inflationen beaktas på samma sätt som hittills. Det anförda innebär att den nuvarande skiktgränsen för 1994 års inkomster bör räknas upp till 204 300 kr vid 1996 års taxering för 1995 års inkomster. Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om uppräkning av skiktgränsen för senare år enligt här angivna riktlinjer.
Vad som här har anförts innebär bifall till motion Fi2 yrkande 43.
dels att utskottets hemställan under mom. 34 och mom. 38 i denna del bort ha följande lydelse:
34. beträffande inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 43 och med avslag på motion 1994/95:Fi1 yrkande 28 och proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del i vad propositionen kan anses innefatta förslag till ändring av 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt med dels det tillägget till regeringens förslag till ändring av lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (lagförslag 5) att orden "skiktgräns på 170 400 kronor vid 1992 års taxering" i 10 § andra stycket skall bytas ut mot "skiktgräns på 203 400 kronor vid 1996 års taxering", dels hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i fråga om grundavdraget och beräkningen av skiktgränsen som anges ovan, 50. Reseavdraget (mom. 35 och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Reseavdraget börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag att höja beloppsgränsen för avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen slår hårt mot dem som har låg inkomst och långt till arbetsplatsen. Stora begränsningar i avdragsrätten för arbetsresor innebär att möjligheterna till boende och arbete försvåras i de delar av landet där det inte finns några reella kollektiva resmöjligheter. Den nuvarande gränsen för avdrag för arbetsresor bör därför behållas. Utskottet anser att regeringens förslag bör avslås (33 § kommunalskattelagen) och yrkar alltså bifall till motion Fi2 yrkande 24 i denna del.
dels att utskottets hemställan under mom. 35 och mom. 38 i denna del bort ha följande lydelse:
35. beträffande reseavdraget 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 24 i denna del avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagt förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser 33 § 2 mom., 51. Justering av begränsningsregeln vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen (mom. 36 och mom. 38 i denna del)
Under förutsättning av bifall till reservation 45
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Justering av begränsningsregeln vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "i vissa fall" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör inte någon värnskatt införas, och i konsekvens härmed erfordras inte någon justering av den s.k. begränsningsregeln.
dels att utskottets hemställan under mom. 36 och mom. 38 i denna del bort ha följande lydelse:
36. beträffande justering av begränsningsregeln vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen 38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 22 och 1994/95:Fi2 yrkande 38 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,
52. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljörelaterade skatter m.m. börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkandena 6 och 13" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det angeläget att den utredning som tillkom på initiativ av den tidigare borgerliga regeringen med uppgift att lägga fram förslag om en skatteväxling inom ramen för ett miljörelaterat skattesystem ges möjlighet att fullfölja sitt arbete enligt givna direktiv.
Utskottet förordar att fordonsskatten höjs för alla bilar utan katalysator med 300 kr per år, vilket skall motsvara kapitalkostnaden för en katalysator. Avsikten är att staten inte skall subventionera bilar med sämre avgasrening. Vidare bör skatten på äldre vattenkraft återställas till den reala nivå som den hade när den infördes, vilket innebär att den bör fördubblas.
Utskottet föreslår också att skattebasen för moms skall breddas till att omfatta spel och dobbel med en skattesats på 25 %.
Vidare bör skatteindrivningen effektiviseras, och man bör använda sig av en automatisk vinstberäkning av aktievinster som underlag för en effektivare skattekontroll.
Det är enligt utskottets mening rimligt att nödvändig konsumtion som mat, boende och persontransporter beskattas lägre än annan konsumtion.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår en höjning av koldioxidavgiften, vilket är en viktig del i en skatteväxling.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande miljörelaterade skatter m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkandena 2, 3 och 46 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi4 yrkande 25 och 1994/95:Fi5 yrkandena 6 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 53. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljörelaterade skatter börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkandena 6 och 13" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet motsätter sig en höjning av egenavgifterna. I stället bör koldioxidskatten höjas. En sådan höjning skulle verka styrande främst mot ökat nyttjande av biobränslen.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande miljörelaterade skatter m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkandena 6 och 13 samt med anledning av motion 1994/95:Fi4 yrkande 25 och med avslag på motion 1994/95:Fi2 yrkandena 2, 3 och 46 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn (mom. 39)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "år 1996" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att den i propositionen föreslagna förändringen av den ekonomiska regleringen för år 1995 beror på ett antal av regeringen under hösten framlagda förslag som påverkar det kommunala skatteunderlaget. Det gäller tidigare gjorda förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som upphävs, slopande av vårdnadsbidraget samt avskaffande av kvittningsrätten mellan inkomst av tjänst och underskott i näringsverksamhet.
Om Centerns förslag vinner gehör uppkommer inte detta behov att förändra reglerna för utbetalning av kommunalskattemedel. Samtidigt kommer statsbudgeten att förstärkas med 0,8 miljarder kronor i förhållande till propositionen. Utskottet förordar således att propositionen avslås i denna del.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn
att riksdagen bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 42 och med avslag på det i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 29 i denna del framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995 såvitt avser 1 § och motion 1994/95:Fi5 yrkande 36 godkänner vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen detta till känna,
55. Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn (mom. 39)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "år 1996" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att den i propositionen föreslagna förändringen av den ekonomiska regleringen för år 1995 beror på ett antal av regeringen under hösten framlagda förslag som påverkar det kommunala skatteunderlaget. Det gäller tidigare gjorda förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som upphävs, slopande av vårdnadsbidraget samt avskaffande av kvittningsrätten mellan inkomst av tjänst och underskott i näringsverksamhet.
Utskottet anser att ett avskaffande av kvittningsrätten på det sätt som regeringen föreslår avsevärt skulle försämra möjligheterna att starta och driva småföretag. I likhet med Miljöpartiet de gröna föreslår därför utskottet att kvittningsrätten skall vara kvar och att propositionen skall avslås i denna del.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 36 och avslag på det i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 29 i denna del framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995 såvitt avser 1 § och motion 1994/95:Fi2 yrkande 42 godkänner vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen detta till känna,
56. Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn (mom. 39, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser
att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ekonomisk regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "år 1996" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar inledningsvis att de i propositionen föreslagna ändringarna i de ekonomiska regleringarna för år 1995 beror på ett antal av den nuvarande regeringen under hösten framlagda förslag som påverkar det kommunala skatteunderlaget. Det gäller upphävande av tidigare gjorda förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, slopande av vårdnadsbidraget samt avskaffande av kvittningsrätten mellan inkomst av tjänst och underskott i näringsverksamhet. Om Folkpartiets förslag vunnit gehör hade detta behov att förändra regleringarna inte uppkommit.
Utskottet måste samtidigt notera att regeringen i proposition 1994/95:25 föreslår andra åtgärder som påverkar det kommunala skatteunderlaget men som inte regleras. Det gäller förslaget att den 1 januari 1995 införa en egenavgift på 1 % i ålderspensionssystemet. Åtgärden skall i stället enligt propositionen "beaktas vid bedömningen av det skattefinansierade utrymmet för år 1996". I proposition 1994/95:122 om finansiering av medlemskap i EU föreslås att en allmän löneavgift på 1,5 % införs den 1 januari 1995. I propositionen sägs att merkostnaden i kommunsektorn till följd av de höjda arbetsgivaravgifterna skall återföras till sektorn i enlighet med finansieringsprincipen.
Utskottet finner det mycket otillfredsställande att regeringen inte redovisar hur och från vilken tidpunkt dessa senare regleringar skall genomföras trots att effekterna uppkommer redan från årsskiftet. Det innebär att kommuner och landsting under en god del av år 1995 kommer att sväva i okunnighet om de ekonomiska förutsättningarna under det löpande veksamhetsåret.
57. Riktlinjer för den kommunala ekonomin (mom. 41)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer för den kommunala ekonomin börjar med "Finansutskottet noterar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i likhet med vad som anförs i motion Fi2 (c) understryka den avgörande betydelse som den kommunala verksamheten har för välfärden och för en rättvis fördelning av i första hand vård, omsorg och utbildning mellan medborgarna och mellan olika delar av vårt land. Samtidigt är det nödvändigt att av samhällsekonomiska och statsfinansiella skäl stå fast vid vårriksdagens beslut att statsbidragen skall ligga kvar på en nominellt oförändrad nivå.
Efter det att propositionen lades fram har en parlamentarisk beredning i betänkandet (SOU 1994:144) Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting presenterat ett förslag till nytt kommunalt utjämningssystem. Enligt utskottets mening kan detta utredningsförslag inte ligga till grund för ett riksdagsbeslut utan långtgående förändringar. Så kan t.ex. inte effekterna för fattiga och glest befolkade kommuner accepteras. Däremot ser utskottet positivt på att alla kommuner föreslås ingå och att systemet omfattar såväl kommuner som landsting.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi2 (c) yrkande 20 och avslår motion Fi4 (v) yrkande 9.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande riktlinjer för den kommunala ekonomin att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 20 och avslag på motion 1994/95:Fi4 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
58. Riktlinjer för den kommunala ekonomin (mom. 41)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer för den kommunala ekonomin börjar med "Finansutskottet noterar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill betona att den kommunala sektorn är av grundläggande betydelse för välfärd, samhällsekonomi och tillväxt. Utskottet delar helt det som i propositionen sägs om att kommunala verksamheter inom vård, omsorg och utbildning är välfärdens kärna och att dessa verksamheter måste hävdas även i ekonomiskt kärva tider. Samtidigt måste sektorn tillförsäkras rimliga långsiktiga och stabila ekonomiska och planeringsmässiga förutsättningar. Utskottet instämmer därför i det som anförs i motion Fi5 (v) om att statsmakterna snarast bör ge kommuner och landsting besked om den framtida ekonomin.
Enligt utskottets mening bör riksdagen utfärda en garanti om att inga nya indragningar av de totala statsbidragen skall ske under 90-talet. Utskottet avvisar bestämt en sådan inriktning av politiken att den privata konsumtionen skall ha ständigt ökande andelar av den ekonomiska tillväxten på bekostnad av den offentliga konsumtionen. Resurserna till skola, vård och omsorg måste ges utrymme att växa. Därigenom kan komunerna och landstingen lättare bibehålla sin personal och många eftersatta behov samtidigt tillgodoses. I rådande arbetsmarknadsläge är detta samhällsekonomiskt lönsamt och är givetvis också av stor betydelse för den berörda personalen.
Inom den totala statsbidragsramen måste det också ske en omfördelning från rika till fattiga kommuner samtidigt som en förstärkning totalt sett av de kommunala finanserna är nödvändig. Ett hållbart bidrags- och utjämningssystem måste enligt utskottets uppfattning skapas. Syftet måste vara att genom utjämning av inkomster och strukturella kostnadsskillnader skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva den kommunala basverksamheten. Utskottet tillstyrker också förslaget om inrättande av en "kommunakut" för att hjälpa kriskommuner att sanera sina finanser.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande riktlinjer för den kommunala ekonomin att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi yrkande 9 och med avslag på motion 1994/95:Fi2 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
59. Vidgad kommunal beskattningsrätt (mom. 42)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vidgad kommunal beskattningsrätt börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi5 (mp) att den kommunala beskattningsrätten bör utvidgas och att regeringen senast inom 18 månader skall förelägga riksdagen ett sådant förslag. Utskottet tillstyrker således motion Fi5 (mp) yrkande 14.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande vidgad kommunal beskattningsrätt
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
60. Effekter av kommunalskattehöjningar (mom. 43)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Effekter av kommunalskattehöjningar börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi1 (m) att statsmakterna måste ta ansvar för att kostnaderna för den kommunala konsumtionen inte ökar. Det är av grundläggande betydelse för en positiv utveckling av den svenska ekonomin. I många kommuner har under den senaste mandatperioden inletts ett omfattande och framgångsrikt förnyelsearbete. Så har t.ex. verksamhetsformerna förändrats och nya sätt att styra och organisera verksamheten har introducerats. En positiv utveckling av produktiviteten har också kunnat noteras samtidigt som kvaliteten i verksamheten i allt väsentligt har kunnat vidmakthållas. Ett fortsatt moderningseringsarbete ger goda möjligheter för kommunerna att klara målet om oförändrad konsumtion.
Enligt utskottets mening tar inte regeringen de omfattande kommunalskattehöjningarna inför år 1995 med tillräckligt stort allvar. Nu kända uppgifter tyder på att den kommunala medelutdebiteringen stiger med nästan 0,50 kr år 1995. Detta är mycket oroande och kan leda till en samhällsekonomiskt ogynnsam ökning av den kommunala konsumtionen kommande år. Om inte kommunerna i enlighet med tidigare riksdagsbeslut kan hålla sin konsumtion realt oförändrad måste statsmakterna omedelbart tvinga fram en bättre hushållning. Detta kan ske genom att statsbidragen minskas eller genom lagstiftningsåtgärder. De beslutade skattehöjningarna gör det enligt utskottets mening nödvändigt att komplettera det tidigare beslutet om nominellt oförändrade statsbidrag under år 1995. Utskottet förordar därför att för de kommuner och landsting som höjer skatten skall den s.k. neutraliseringsavgiften ökas med ett belopp som motsvarar 55 % av de genom skattehöjningen ökade skatteintäkterna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande effekter av kommunalskattehöjningar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
61. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsad uppräkning av basbeloppet börjar med "Inledningsvis noterar finansutskottet" och slutar med "yrkande 13 avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den samsyn om reformeringen av ålderspensioneringen som föreligger efter riksdagens principbeslut inte får urholkas. Skall det statliga pensionssystemet kunna behålla sin legitimitet måste dess grundprinciper ligga fast. En sådan princip är att alla inbetalningar till pensionssystemet skall generera pensionsrättigheter. En förutsättning härför är total åtskillnad mellan statsbudgeten och det egentliga pensionssystemet.
Riksdagens principbeslut innebär bland annat att ålderspensionssystemet under en övergångstid skall betala förtidspensioner för de förtidspensionärer som blir ålderspensionärer senast 2001.
Den förändrade indexering som nu är aktuell kommer endast att delvis påverka statsbudgeten. Den största utgiftsnerdragningen sker enligt förslaget i ATP-systemet. Växlingar mellan ålderspensionssystemet och statsbudgeten är utomordentligt känsliga med hänsyn till trovärdigheten i det framtida pensionssystemet. I prop. 1993/94:250 fastslogs att "det för systemets trovärdighet är viktigt att beslut om den exakta infasningen fattas vid ett tillfälle". Det innebär att någon överföring från AP-fonderna till statsbudgeten av medel som följer av avindexeringen inte kan ske vid andra tillfällen än det nu berörda. Av denna anledning vore det lämpligare att använda den nu föreslagna modellen för justering av pensionerna och en övergång till följsamhetsindexering först år 2001.
Ett annat trovärdighetsproblem uppkommer genom användningen av olika basbelopp för beräkningen av utgående pensioner respektive intjänande av pensionsrättigheter.
Som redovisas i socialförsäkringsutskottets yttrande har frekventa förändringar i basbeloppsberäkningarna skett under 1980- och 1990-talen. Detta skapar betydande problem inte bara inom det offentliga pensionssystemet utan även för privaträttsliga avtal m.m. Vid dessa förändringar har därutöver olika varianter av juridisk-tekniska metoder använts, vilket underminerar tydligheten och begripligheten av pensionssystemet. Under utskottsbehandlingen har det framkommit att den av regeringen föreslagna metoden på ett ännu mer djupgående sätt bryter mot de hittillsvarande principerna för basbeloppsberäkningen. Dessutom föreslår regeringen att man något år senare skall kunna övergå till en helt ny indexeringsmetod genom tidigareläggning av införandet av följsamhetsindexering. Detta avviker från de ställningstaganden och överväganden som gjordes både i Pensionsarbetsgruppen och i riksdagens beslut om en övergång för det nuvarande pensionssystemet till följsamhetsindexering år 2001.
Finansutskottet konstaterar att i rådande statsfinansiella läge måste besparingar även ske inom socialförsäkringsområdet. En åtgärd inriktad på att begränsa uppräkningen av basbeloppet får genomslag inom alla samhällssektorer, privat som offentligt, och måste således vidtas med försiktighet eftersom effekterna är oklara.
Den svenska ekonomin uppvisar stora obalanser genom statsbudgetens underskott och en växande statsskuld. De statliga utgifterna måste beskäras. I ett tillstånd som kan liknas vid ett "force majeure-läge" kan inte ens långsiktiga pensionsrättigheter helt skyddas. När ingrepp görs i pensionssystemen måste emellertid vissa krav uppställas. Effekterna för de enskilda måste redovisas klart och tydligt, vilket inte är fallet i propositionen. Vidare måste regeringen klart ange målet med de ändrade indexeringsmetoderna vid uppräkning av pensioner m.m. Är syftet att stärka den konsoliderade statliga sektorn eller önskar man tillgodoräkna sig hela utgiftsminskningen i statsbudgeten? Om regeringen önskar uppnå det senare syftet bör tillvägagångssättet redovisas för riksdagen. De synpunkter som riksdagen beslutat om när principbeslutet om ett reformerat pensionssystem antogs måste därvid följas.
Den metod regeringen presenterar är principiellt olycklig i den meningen att ju högre inflationstakten drivs upp, desto större sägs besparingen bli. Det bör också understrykas att det inte finns någon koppling mellan utgiftssidan och skattesidan så att båda måste avindexeras lika mycket. Snarare förhåller det sig tvärtom. Det finns inget logiskt skäl till att en ATP-pensionär skall utsättas för både en reducerad uppräkning av pensionen och en av inflationen förhöjd skatt på den realt sett minskade inkomsten.
Enligt utskottets mening får förändringar i socialförsäkringssystemen inte komma i konflikt med grundläggande principer som rättssäkerhet och enskild äganderätt. Utskottet vill peka på att det råder osäkerhet om hur de föreslagna förändringarna påverkar från socialförsäkringssystemet fristående pensionsrättigheter och andra privaträttsliga avtal.
Som framgår av socialförsäkringsutskottets yttrande, har utskottet utgått ifrån att de föreslagna förändringarna endast skall gälla under 1995. Med anledning av vad ovan anförts kan utskottet acceptera regeringens förslag för år 1995, varför propositionen i denna del tillstyrks medan motionerna Fi2 (c) yrkande 14, Fi4 (v) yrkande 13 och Fi5 (mp) yrkande 23 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse: 44. beträffande begränsad uppräkning av basbeloppet att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 14, 1994/95:Fi4 yrkande 13 och 1994/95:Fi5 yrkande 23 antar i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 6 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
62. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsad uppräkning av basbeloppet börjar med "I rådande statsfinansiella" och slutar med "13 avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringens förslag till begränsning av uppräkning av basbeloppet har fått en tekniskt komplicerad och onödigt byråkratisk utformning. Utskottet föreslår i stället en enkel och rak utformning av begränsningen som innebär att basbeloppet fryses vid 1,5 % ökning av inflationen. Detta innebär en utgiftsminskning på 12,6 miljarder kronor vid ett inflationsantagande om 3 %. En sådan åtgärd bryter sambandet mellan statens kostnader och inflationen och ökar trycket på arbetsmarknadens parter och andra aktörer att hålla tillbaka kostnadsökningar. Frysningen av basbeloppet får också genomslag för enskilda människor enbart om inflationen blir hög.
Finansutskottet tillstyrker således bifall till motion Fi2 (c) yrkande 14 och avstyrker bifall till propositionen i motsvarande del. Motionerna Fi4 (v) yrkande 13 liksom Fi5 (mp) yrkande 23 avstyrks. Utskottet har emellertid ingen erinran mot att pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng beräknas på ett oreducerat basbelopp och att motsvarande belopp skall ligga till grund för beräkning av taket för de allmänna egenavgifterna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse: 44. beträffande begränsad uppräkning av basbeloppet att riksdagen med avslag på i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 6 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring och motionerna 1994/95:Fi4 yrkande 13 samt 1994/95:Fi5 yrkande 23 bifaller motion 1994/95:Fi2 yrkande 14 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
63. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsad uppräkning av basbeloppet börjar med "I övrigt noterar" och slutar med "yrkande 13 avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
I övrigt noterar finansutskottet de påpekanden och invändningar som gjorts i socialförsäkringsutskottets yttrande. I likhet med socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet att regeringen bör göra en djupare analys av effekterna av förändringar i basbeloppsberäkningen för olika samhällsområden. I detta sammanhang bör också indexeringen av taket för sjukpenninggrundande inkomst övervägas. Regeringen bör också analysera om en bättre besparingseffekt kan uppnås genom en mer riktad indexering för olika områden. Finansutskottet tillstyrker med det sagda regeringens förslag, och föreslår att riksdagen godkänner den av utskottet i bilaga 2 redovisade ändring i lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Finansutskottet konstaterar också att de med låga inkomster har särskilt svårt att ekonomiskt skydda sig mot försämringar i tranfereringssystemen. För att denna kategori inte skall hamna i en ohållbar ekonomisk situation bör den vägledande principen vara att de som har en årsinkomst under 150 000 kr skall slippa försämringar. Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma med förslag som tillgodoser detta krav. Finansutskottet förutsätter att regeringen fortlöpande utvärderar effekterna av ändringen av basbeloppet särskilt vad gäller pensionärer och andra med inkomster under 150 000 kr.
Finansutskottet tillstyrker med det sagda regeringens förslag och föreslår att riksdagen godkänner den av utskottet i bilaga 2 redovisade ändringen i lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vad finansutskottet här har anfört med anledning av motion Fi5 (mp) yrkande 23 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi2 (c) yrkande 14 och Fi4 (v) yrkande 13 avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse: 44. beträffande begränsad uppräkning av basbeloppet att riksdagen dels med avslag på motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 14 och 1994/95:Fi4 yrkande 13, dels antar det i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 6 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att nämnda lag erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en analys av effekterna av förändringar i basbeloppsberäkningen för olika samhällsområden, dels med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
64. Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. (mom. 45)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att taket i föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen bör sänkas från 7,5 basbelopp till 5 basbelopp. Härigenom minskas utgifterna med 1,5 miljarder kronor. Vidare bör sjuklöneperioden förlängas från 14 dagar till 28 dagar. Budgetförstärkningen av denna åtgärd uppgår till 1,4 miljarder kronor. En längre sjuklöneperiod bör ytterligare förstärka intresset av att förbättra arbetsmiljön och minska sjukfrånvaron. Problem som förlängningen kan medföra för de minsta företagen kan enligt utskottets uppfattning lösas genom ett särskilt försäkringssystem. Slutligen bör arbetslinjen förstärkas genom att rehabiliteringsinsatserna ökas och åtgärder av de slag som föreslagits i promemorian Ds 1994:91 genomförs samt regler införs om övergång från förtidspension till förtida uttag fr.o.m. 61 års ålder. Detta bör finansutskottet med tillstyrkan av motion Fi2 (c) yrkandena 16 och 17 föreslå att riksdagen ger regeringen till känna. Motion Fi6 (kds) yrkande 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse: 45. beträffande ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Fi6 yrkande 5 bifaller motion 1994/95:Fi2 yrkandena 16 och 17 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
65. Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. (mom. 45)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att de ändringar som redan företagits för att mildra verkningarna av den till 70 % sänkta kompensationsnivån vid långa sjukfall inte är tillräckliga utan att kompensationsnivån snarast måste återställas till 80 %. Detta bör med bifall till motion Fi6 (kds) yrkande 5 ges regeringen till känna. Motion Fi2 (c) yrkandena 16 och 17 avstyrks emellertid. Utskottet vill i anslutning till detta erinra om att i motion Fi6 (kds) har motionärerna angivit att en ny beräkningsgrund för ersättning i sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna ger en ytterligare besparing inom försäkringarna på ca 2 miljarder kronor.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse: 45. beträffande ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Fi2 yrkandena 16 och 17 bifaller motion 1994/95:Fi6 yrkande 5 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
66. Bostadstillägg till pensionärer (mom. 46)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bostadstillägg till pensionärer börjar med "Finansutskottet gör från" och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den kompensation i form av förbättring av SBTP som föreslagits om pensionsförmånerna reduceras resulterar i att vissa pensionärer kompenseras mer än vad begränsningen av basbeloppet innebär. Samtidigt kommer merparten av pensionärer att få lägre inkomster och högre skatter genom försämrad indexering av grundavdraget och skiktgränser. ATP-pensionärerna drabbas liksom andra av stora kommunalskattehöjningar. Utskottet anser det då inte vara försvarbart att höja bostadstilläggen för den grupp pensionärer som redan nu erhåller betydande bostadstillägg och som över huvud taget inte berörs av de betydande skattehöjningar som ATP-pensionärerna kommer att vidkännas. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att SBTP tillåter en mycket hög bostadsstandard, upp till en hyra på 64 500 kronor per år. Finansutskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion Fi1 (m) yrkande 5 avstyrker propositionens förslag i denna del. Motionerna Fi2 (c) yrkande 12 liksom Fi6 (kds) yrkande 4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse: 46. beträffande bostadstillägg till pensionärer att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 5 och med anledning av motion 1994/95:Fi4 yrkande 14 samt med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 9 och motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 12 och 1994/95:Fi6 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en analys av levnadsnivån för pensionärerna,
67. Bostadstillägg till pensionärer (mom. 46)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bostadstillägg till pensionärer börjar med "Finansutskottet gör från" och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Om den föreslagna besparingsmetoden genomförs anser finansutskottet att en mindre del av besparingen, 500 miljoner kronor, skall användas till att kompensera utsatta grupper såsom studerande och äldre med låga pensioner. Vad avser pensionerna bör detta stöd utgå både i form av pensionstillskott och särskilt bostadstillägg till pensionärer som har en svår ekonomisk situation. Finansutskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion Fi2 (c) yrkande 12 avstyrker propositionens förslag i denna del. Motionerna Fi1 (m) yrkande 5 liksom Fi6 (kds) yrkande 4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse: 46. beträffande bostadstillägg till pensionärer att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 12 och med anledning av motion 1994/95:Fi4 yrkande 14 samt med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 9 och motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 5 och 1994/95:Fi6 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en analys av levnadsnivån för pensionärerna,
68. Bostadstillägg till pensionärer (mom. 46)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bostadstillägg till pensionärer börjar med "Finansutskottet gör från" och slutar med "detta till känna" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet erinrar om att i motion Fi6 (kds) har förts fram flera möjligheter till besparingar inom pensionsområdet. Delpensionen bör avvecklas under mandatperioden. Vidare bör man under mandatperioden kunna genomföra en höjning av den genomsnittliga pensionsåldern genom att förebygga att människor förtidspensioneras. Åtgärderna i detta syfte kan kombineras med en höjning av de allmänna egenavgifterna. De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna måste därvid kompenseras för besparingar som genomförs genom minskad uppräkning av basbeloppet m.m. Denna kompensation bör som begärts i motion Fi6 (kds) yrkande 4 utges genom ökat bostadsstöd och en eventuell höjning av pensionstillskottet med sammantaget 500 miljoner kronor. Finansutskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion Fi6 (kds) yrkande 4 avstyrker propositionens förslag i denna del. Motionerna Fi1 (m) yrkande 5, Fi2 (c) yrkande 12 liksom Fi4 (v) yrkande 14 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse: 46. beträffande bostadstillägg till pensionärer att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi6 yrkande 4 samt med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 9 och motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 5, 1994/95:Fi2 yrkande 12 och 1994/95:Fi4 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Barnbidrag och flerbarnstillägg (mom. 47)
Per-Ola Eriksson (c) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Barnbidrag och flerbarnstillägg börjar med "Finansutskottet, som inte" och slutar med "allmänna barnbidrag" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att statsfinanserna måste saneras. Regeringens förslag till besparingar på det familjepolitiska området slår dock mycket hårt mot de familjer som har lägst disponibel inkomst. Att både göra kraftiga besparingar i flerbarnstilläggen och samtidigt ta bort vårdnadsbidraget minskar drastiskt det ekonomiska utrymmet för många barnfamiljer. Borttagandet av vårdnadsbidraget innebär en kortsiktig besparing på statsbudgeten, men ökar samtidigt kraftigt kommunernas kostnader för barnomsorgen. För samhällsekonomin ökar därmed kostnaderna. Minskningen av flerbarnstilläggen slår hårt mot de litet större familjernas ekonomi, vars ekonomiska standard redan är lägre än många andras.
Med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 13 och Fi3 (fp) yrkande 10 anser utskottet att regeringens förslag om ändring av flerbarnstillägget bör avstyrkas. Motiven för motion Fi4 (v) yrkande 10 faller därmed, varför motionen bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse: 47. beträffande barnbidrag och flerbarnstillägg att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 13 och 1994/95:Fi3 yrkande 10 avslår det i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och motion 1994/95:Fi4 yrkande 10 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. Barnbidrag och flerbarnstillägg (mom. 47)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Barnbidrag och flerbarnstillägg börjar med "Finansutskottet, som inte" och slutar med "allmänna barnbidrag" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att statsfinanserna måste saneras. Den fördelningspolitiska profilen i de av regeringen i denna del föreslagna åtgärderna uppfyller dock inte Folkpartiets krav på rättvisa. Barnfamiljerna drabbas alltför hårt av regeringens förslag, särskilt familjer med många barn och ensamstående föräldrar. Med anledning av motionerna Fi3 (fp) yrkande 10 och Fi2 (c) yrkande 13 bör regeringens förslag till ändring i lagen om allmänna barnbidrag avstyrkas. Motiven för motion Fi4 (v) yrkande 10 faller därmed, varför motionen bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse: 47. beträffande barnbidrag och flerbarnstillägg att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi3 yrkande 10 och 1994/95:Fi2 yrkande 13 avslår det i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och motion 1994/95:Fi4 yrkande 10 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
71. Bidragsförskott (mom. 48)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "till vissa adoptivbarn" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag i fråga om bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Utskottet anser emellertid att förslagen i Ensamförälderstödsutredningen (1992:53) snarast bör genomföras. Det finns ingen anledning att avvakta ytterligare utredningar i frågan. Utgångspunkten för förändring bör vara följande: Föräldraansvaret bör tydliggöras oavsett om barnet lever tillsammans med sina föräldrar eller i splittrad familj. Kostnaderna för bidragsförskotten skall minskas. Försäkringskassorna bör överta fastställandet av bidragsförskotten för att därigenom bl.a. ha full kontroll över bidragsgivningen. Försäkringskassorna bör fungera som "statens ombud" vid domstolar i vårdnadstvister. Den automatiska kopplingen mellan underhållsbidrag och bidragsförskott bör upphöra. Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi1 (m) yrkande 7 som sin mening bör ge regeringen till känna vad som nu anförts. Vidare avstyrks med det anförda motion Fi4 (v) yrkande 12.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 48. beträffande bidragsförskott att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 7 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 4 och 5 framlagda lagförslag samt motion 1994/95:Fi4 yrkande 12 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
72. Bidragsförskott (mom. 48)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "till vissa adoptivbarn" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att bidragsförskottet är en av de viktigaste reformerna som genomförts för att främja kvinnors oberoende av enskilda män. Genom bidragsförskottet kan kvinnor bryta upp från ohållbara förhållanden. I gengäld har kvinnor blivit beroende av staten, vilket gör statens ansvar stort. De besparingar som måste göras i bidragsförskottssystemet bör, enligt utskottet, inriktas på indrivningen av skulder. Genom den höga arbetslösheten har betalningsförmågan visserligen sjunkit, men det finns redan i dag möjligheter till anstånd med betalning eller att ansöka om avskrivning av skulden. Det enda som krävs är att den betalningskyldige tar kontakt med sitt lokala försäkringskassekontor. Att så inte sker visar på att betalningsmoralen vad gäller bidragsförskott är låg. Vad gäller indrivning av t.ex. hyror skickas en betalningsanmodan och därefter meddelas kronofogden.
Finansutskottet anser således att de besparingar som måste göras i bidragsförskottssystemet skall inriktas på indrivningen av skulder. Utskottet anser vidare att det är nödvändigt med en översyn av rutinerna för återbetalning av underhållsskulder. Målet med eventuella förändringar bör vara att bibehålla kvinnors möjlighet till ekonomiskt oberoende.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag i denna del samt motion Fi4 (v) yrkande 12. Motion Fi1 (m) yrkande 7 avstyrks emellertid.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 48. beträffande bidragsförskott att riksdagen dels med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 4 och 5 antar de framlagda förslagen till dels lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott, dels lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn dels med bifall till motion 1994/95:Fi4 yrkande 12 och med avslag på motion 1994/95:Fi1 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
73. Preskriptionstiden för underhållsbidrag (mom. 49)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Preskriptionstiden för underhållsbidrag börjar med "I förhållande till" och slutar med "lag om ändring i utsökningsbalken" bort ha följande lydelse:
I förhållande till den allmänna preskriptionstiden som är tio år är preskriptionstiden för just underhållsbidrag osedvanligt kort. Den nuvarande korta preskriptionstiden på tre år gör att den betalningsskyldige kan utnyttja systemet genom att fördröja handläggningen. I dag avskrivs underhållsskulder genom att indrivning inte kunnat ske innan preskriptionstiden utgått. Försäkringskassans ansträngningar att få in pengar kan med den korta preskriptionstiden leda till att skulden avskrivs i stället för att den går till kronofogden. I studielånssystemet, där svenska staten också är fordringsägare, skrivs skulden inte av förrän låntagaren går i pension.
Finansutskottet anser att det är bra att preskriptionstiden för underhållsbidrag förlängs men att förlängningen borde återställas till tio år. Därigenom underlättas för staten att få tillbaka det den lagt ut för att säkerställa barnens standard. Finansutskottet avstyrker således propositionens förslag i denna del. Vad utskottet med anledning av motion Fi4 (v) yrkande 11 har anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse: 49. beträffande preskriptionstiden för underhållsbidrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi4 yrkande 11 antar de i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 2 och 3 framlagda förslagen till dels lag om ändring i föräldrabalken, dels lag om ändring i utsökningsbalken med de ändringarna att orden "fem år" byts mot "tio år" samt att i tillämpningsbestämmelserna till nämnda lagar den ursprungliga förfallodagen bestäms till den 31 december 1991,
74. Familjestödet (mom. 50)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Familjestödet börjar med "Finansutskottet delar socialutskottets" och slutar med "Fi2 (c) yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser det angeläget att en ordentlig analys görs av det ekonomiska familjestödet och förutsätter att den av regeringen aviserade utredningen blir parlamentariskt sammansatt. Enligt utskottets mening bör familjestödet reformeras. Den modell som presenterats av centern om s.k. barnkonton bör härvid belysas. Förslaget innebär att föräldraförsäkringen, barnbidraget för åldersgruppen 0--6 år och vårdnadsbidraget läggs samman till ett familjestöd, ett beskattat barnkonto. Föräldrarnas uttag på barnkontot skall enligt förslaget ske med ett lägsta belopp varje månad under de sex första åren. Den del av barnkontot som överstiger lägsta månadsuttag skall disponeras fritt under de sex åren. Förslaget innebär lika stöd till varje barn. Detta möjliggör ett förstärkt stöd till familjer som lever under knappa ekonomiska omständigheter samtidigt som åtgärden medför en utgiftsminskning för staten. Stödet ökar också familjernas valfrihet och ger dem möjlighet att efter egna önskemål planera sin situation.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi2 (c) yrkande 9 föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse: 50. beträffande familjestödet att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi2 yrkande 9 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
75. Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter (mom. 51)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "lagen (1981:691) om socialavgifter" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör kontantförmåner vid arbetslöshet även fortsättningsvis till en del finansieras genom en egenavgift. Utskottet motsätter sig därför såväl att den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen höjs som att arbetsgivaravgifterna i form av arbetsmarknadsavgift höjs resp. sjukförsäkringsavgift sänks. Avsikten med växlingen är att dölja att ytterligare en obligatorisk avgift används för att finansiera den icke-obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet föreslår därför att riksdagen med bifall till motionerna Fi1 (m) yrkandena 4 och 11 samt med anledning av motionerna Sf4 av Sigge Godin (fp) och Sf6 av Karin Falkmer (m) avstyrker propositionen i denna del. Motion Fi5 (mp) yrkandena 7--9 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse: 51. beträffande avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkandena 4 och 11 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf4 och 1994/95:Sf6 avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 7 och 8 samt motion Fi5 yrkandena 7--9 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
76. Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter (mom. 51)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "lagen (1981:691) om socialavgifter" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att höjningen av de allmänna egenavgifterna innebär en ökad beskattning av arbete som motverkar hög sysselsättningsgrad och arbetsintensiva verksamheter som tjänsteföretag, återvinningsindustri, vård och omsorg. Avgifter främjar inte en bättre miljö. Avdragsgilla egenavgifter kan dessutom missgynna låginkomsttagare. Enligt utskottets mening skall socialförsäkringssystemet vara skattefinansierat på ett solidariskt sätt. Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att med bifall till motion Fi5 (mp) yrkandena 7--9 dels avslå propositionen i denna del, dels som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om solidarisk skattefinansiering. Motionerna Fi1 (m) yrkandena 4 och 11, Sf4 (fp) och Sf6 (m) avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse: 51. beträffande avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkandena 7--9 avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 7 och 8 samt motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 4 och 11, Sf4 och Sf6 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
77. Framtida avgiftsuttag (mom. 52)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Framtida avgiftsuttag börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "av allmänna egenavgifter" bort ha följande lydelse:
Som tidigare redovisats motsätter sig finansutskottet såväl att den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen höjs som att arbetsgivaravgifterna i form av arbetsmarknadsavgift höjs resp. sjukförsäkringsavgift sänks. Utskottet motsätter sig därutöver den av regeringen föreslagna höjningen av den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen under åren 1996--1998. Finansutskottet föreslår därför att riksdagen med bifall till motionerna Fi1 (m) yrkandena 6 och 12 samt Fi2 (c) yrkande 11 avslår propositionen i denna del. Av det anförda följer att motion Fi4 (v) yrkande 16 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse: 52. beträffande framtida avgiftsuttag att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 (m) yrkandena 6 och 12 samt 1994/95:Fi2 yrkande 11 och med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 10 och motion 1994/95:Fi4 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
78. Framtida avgiftsuttag (mom. 52)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Framtida avgiftsuttagbörjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "av allmänna egenavgifter" bort ha följande lydelse:
Finansutskottets principiella inställning är att socialförsäkringarna skall finansieras med arbetsgivaravgifter och skatter och att avgifterna skall betalas även på inkomstdelar överstigande 7,5 basbelopp. Trots detta accepterar utskottet i nuläget regeringens förslag att allmän egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift tas ut med 2,95 % fr.o.m. den 1 januari 1995. Utskottet vill emellertid anföra följande. Med egenavgifter för både sjukförsäkring och pensionsförsäkring kan det samlade uttaget av egenavgifter närma sig 16 % av lönesumman för dem som har inkomster under 7,5 basbelopp. Ett så stort uttag skulle slå hårt mot dem som har låga inkomster och är därför oacceptabelt. Enligt utskottet måste utformningen av egenavgifterna omprövas i samband med beslut om det framtida pensionssystemet, varför utskottet föreslår riksdagen att begära ett tillkännagivande om detta. Med det anförda bifaller utskottet propositionen i denna del med det tillägg som föreslås i motion Fi4 (v) yrkande 16. Motionerna Fi1 (m) yrkandena 6 och 12 och Fi2 (c) yrkande 11 avstyrks emellertid.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse: 52. beträffande framtida avgiftsuttag att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 10 och med anledning av motion 1994/95:Fi4 yrkande 16 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 6 och 12 och 1994/95:Fi2 yrkande 11 godkänner vad regeringen förordar om uttaget av allmänna egenavgifter åren 1996--1998 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
79. Socialavgifter på vinstandelar (mom. 53)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Socialavgifter på vinstandelar börjar med "Finansutskottet gör från" och slutar med "i denna motion" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ett vinstandelssystem i företagen gör de anställda delaktiga i företagens resultat och sprider ägandet. Systemet främjar produktivitet och utgör ett långsiktigt sparande. Vinstandelssystemet kan även ha en positiv effekt med avseende på de anställdas engagemang och intresse för det egna företagets verksamhet samt påverka förutsättningarna för avtalsrörelsen positivt. Med hänsyn till det anförda tillstyrker finansutskottet motionerna Fi1 (m) yrkande 13, Fi2 (c) yrkandena 15 och 18, Fi3 (fp) yrkande 8 och 1993/94:Sf262 (c) samt avstyrker bifall till motion 1993/94:Sk353 (s) yrkandena 11 och 12.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse: 53. beträffande socialavgifter på vinstandelar att riksdagen bifaller motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 13, 1994/95:Fi2 yrkandena 15 och 18, 1994/95:Fi3 yrkande 8 samt 1993/94:Sf262 och avslår motion 1993/94:Sk353 yrkandena 11 och 12 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
80. Särskilda löneskatter samt premieskatt för grupplivförsäkringar (mom. 54)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Särskilda löneskatter samt premieskatt för grupplivförsäkringar börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "löneskatt på pensionskostnader" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag i fråga om löneskatterna och premieskatten sägs vara en konsekvens av att egenavgifterna höjs vid årsskiftet. Utskottet vill med anledning härav erinra om att det finns ett samband mellan å ena sidan de särskilda löneskatterna och premieskatten och å andra sidan skattedelen i de sociala avgifterna. Förmånsrelaterade egenavgifter är inte någon skatt, och det samband som regeringen belägger existerar inte. Höjningen av de särskilda löneskatterna och premieskatten bör avvisas (prop. bil. 1 Finansdepartementet lagförslag 11, 14 och 15). Utskottet tillstyrker således motionerna Fi1 (m) yrkande 29, Fi2 (c) yrkandena 28, 30 och 31 samt Fi5 (mp) yrkandena 10--12.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande särskilda löneskatter samt premieskatt för grupplivförsäkringar att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 29, 1994/95:Fi2 yrkandena 28, 30 och 31 och 1994/95:Fi5 yrkandena 10, 11 och 12 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkringar m.m. samt lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
81. Förtidspensionärer m.m. (mom. 55)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förtidspensionärer m.m. börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Fi4 (v) yrkande 15" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att de åtgärder för att minska antalet långa sjukfall och förtidspensioneringar som regeringen har för avsikt att föreslå under innevarande riksmöte är bra. De övriga förslagen till åtgärder som lagts fram i promemorian Ds 1994:91 bör emellertid genomföras samtidigt, i stället för att hänskjutas till ytterligare beredning inom Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Utskottet tillstyrker motion Fi1 (m) yrkandena 8--10 och föreslår att detta ges regeringen till känna. Av det anförda följer att motionerna Fi2 (c) yrkande 10 och Fi4 (v) yrkande 15 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse: 55. beträffande förtidspensionärer m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkandena 8--10 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 10 och 1994/95:Fi4 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
82. Förtidspensionärer m.m. (mom. 55)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förtidspensionärer m.m. börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Fi4 (v) yrkande 15" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att Sjuk- och arbetsskadeutredningen i stället för att ges tilläggsdirektiv om att överväga grunderna för beräkning av förtidspension och sjukersättning skall få i uppdrag att ta fram förslag till en arbetslivsförsäkring. Denna arbetslivsförsäkring bör ersätta de nuvarande olika försäkringarna vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet, förtidspension, tillfällig föräldrapenning och lönegaranti vid konkurser. En sådan försäkring skulle innebära en avsevärd förenkling av nuvarande olika system. Försäkringen skall ge ett inkomstskydd upp till 5 basbelopp och därmed en nivå som garanterar alla en grundtrygghet. Finansieringen skall ske till hälften med arbetsgivaravgifter och till hälften med egenavgifter, och avgifterna skall förvaltas i ett särskilt fondsystem utanför statsbudgeten. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Fi2 (c) yrkande 12 ges regeringen till känna. Åtgärder i linje med Fi1 (m) yrkandena 8--10 bör följaktligen anstå. Motionerna Fi1 (m) yrkandena 8--10 och Fi4 (v) yrkande 15 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse: 55. beträffande förtidspensionärer m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 10 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 8--10 och 1994/95:Fi4 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
83. Besparingar inom Justitiedepartementets område (mom. 56)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt (alla m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar inom Justitiedepartementets område börjar med "Finansutskottet gör i" och slutar med "motion Fi9 (m)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan i och för sig instämma i att kraftfulla åtgärder krävs för att komma till rätta med den statsfinansiella situationen. Besparingskrav kan emellertid inte läggas ut på den statliga förvaltningen utan hänsyn till olika verksamhetsgrenars vikt för samhällsutvecklingen i stort. När det gäller Justitiedepartementets verksamhetsområde måste särskild hänsyn tas till att verksamhetsområdet är av central betydelse för rättssäkerheten. Härtill kommer särskilt polisens och kriminalvårdens viktiga uppgift att förebygga brott. I sammanhanget kan t.ex. nämnas att polisen redan ålagts ett besparingsbeting på 500 miljoner kronor som skall genomföras under budgetåren 1993/94--1995/96 och att belastningen på kriminalvården ökar. Besparingar i den storleksordning som aviseras i propositionen kommer oundvikligen att få konsekvenser -- i form av neddragningar -- för resurserna till brottsbekämpningen. Detta kommer att resultera i ökad brottslighet och minskad rättstrygghet i samhället. Det kan enligt utskottets mening inte accepteras.
Enligt utskottets mening finns således starka skäl för att Justitiedepartementets verksamhetsområde undantas från besparingskrav i vart fall för nästa budgetår. Finansutskottet bifaller därför motion Fi9 (m).
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse: 56. beträffande besparingar inom Justitiedepartementets område att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi9 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
84. Besparingar inom Utrikesdepartementets område (mom. 57)
Per-Ola Eriksson (c), Anne Wibble (fp), Johan Lönnroth (v), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar inom Utrikesdepartementets område börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "samt Fi14 (s)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet är av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av biståndet ej bör ifrågakomma.
Kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör prioriteras.
Att avsätta 1 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete är ett moraliskt åtagande gentemot de fattiga länderna. Det är en fråga av stor internationell betydelse och en tydlig signal till andra i-länder om vårt gemensamma ansvar för tredje världens utveckling. Att nå tillbaka till enprocentsmålet måste ses som en högt prioriterad reform inom Sveriges u-landspolitik.
Valutakrisen i september 1992 ställde Sverige i en både dramatisk och unik situation. Den krisuppgörelse mellan den borgerliga regeringen och Socialdemokraterna som då träffades innehöll både skattehöjningar och utgiftsnedskärningar på de allra flesta områden, även biståndet. Syftet var att rädda Sveriges ekonomi och därmed basen för både välfärd och bistånd. För biståndets del måste detta ses som en engångsföreteelse som inte får upprepas. I stället måste den successiva ökningen av biståndsanslaget som därefter inleddes fortsätta så att enprocentsmålet upprättas så snart som möjligt.
Utskottet ställer sig således inte bakom förslaget att frysa biståndet på nuvarande nivå och avslår vidare propositionens förslag avseende överföring av 300 miljoner kronor från biståndet till asylkostnader.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att propositionen i denna del samt motionerna Fi14 (s) och Fi4 (v) yrkande 8 bör avstyrkas. Utskottet tillstyrker motionerna Fi2 (c) yrkande 19, Fi3 (fp) yrkande 11, Fi4 (v) yrkande 7 samt Fi5 (mp) yrkandena 30 och 31.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse: 57. beträffande besparingar inom Utrikesdepartementets område att riksdagen bifaller motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 19, 1994/95:Fi3 yrkande 11, 1994/95:Fi4 yrkande 7 och 1994/95:Fi5 yrkandena 30 och 31 samt avslår motionerna 1994/95:Fi14 och 1994/95:Fi4 yrkande 8 i denna del och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
85. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar inom Försvarsdepartementets område börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "motion Fi8 (m)" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är förslagen på försvarsområdet vad avser såväl omfattning som inriktning inte tillräckligt preciserade för att utgöra underlag för beslut om neddragningar. Utan att känna till konsekvenserna för möjligheterna att genomföra 1992 års försvarsbeslut är det således inte möjligt att bifalla regeringens förslag.
Utskottet menar vidare att tydliga säkerhetspolitiska motiv för i första hand det kortsiktiga besparingsmålet saknas. Den osäkerhet som präglade situationen i Sveriges närområde 1992 består i huvudsak alltjämt.
Regeringens långsiktiga inriktning på besparingar i form av ytterligare 2 miljarder kronor årligen under nästa försvarsbeslutsperiod saknar också tydliga motiv i propositionstexten. Varje större förändring av försvaret måste enligt utskottets mening föregås av en omfattande säkerhetspolitisk analys. Då denna analys ännu inte gjorts är det alltför tidigt att nu fatta beslut om den långsiktiga utgiftsnivån för försvaret. Med hänvisning till det anförda bifaller finansutskottet motion Fi8 (m).
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse: 58. beträffande besparingar inom Försvarsdepartementets område att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi8 samt avslår motionerna 1994/95:Fi4 yrkande 6 och 1994/95:Fi5 yrkande 32 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
86. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar inom Försvarsdepartementets område börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Fi5 (mp) yrkande 32" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet välkomnar regeringens avsikt att bättre samordna säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken. Vår säkerhet värnas inte i första hand av det militära försvaret utan genom insatser som förebygger konflikter, varför även biståndspolitiken kommit att ses som en del av säkerhetspolitiken. Detta gäller såväl u-landsbiståndet som Östeuropabiståndet. Insikten om dessa sammanhang växer fram även internationellt, vilket tar sig uttryck i att ett nytt säkerhetsbegrepp införts: Social säkerhet.
Finansutskottet accepterar ramen för de föreslagna besparingarna. Däremot anser utskottet inte att större besparingar kan göras på invandrar- och flyktingområdet utan att rättssäkerheten åsidosätts. Att spara på biståndet vore kortsynt. Arbetet med att minska klyftorna mellan rika och fattiga och för att öka respekten för de mänskliga rättigheterna får inte avmattas. Hela den föreslagna besparingen bör därför belasta försvaret. Med det anförda tillstyrker utskottet således motion Fi4 (v) yrkande 6, medan motionerna Fi8 (m) och Fi5 (mp) yrkande 32 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse: 58. beträffande besparingar inom Försvarsdepartementets område att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi4 yrkande 6 och avslår motionerna 1994/95:Fi8 samt 1994/95:Fi5 yrkande 32 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
87. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar inom Försvarsdepartementets område börjar med "Finansutskottet delar" och slutar "Fi5 (mp) yrkande 32" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att det statsfinansiella läget är sådant att varje del av den offentliga sektorn måste granskas; därigenom drabbas givetvis även försvarsanslagen. Finansutskottet anser att de besparingar som föreslås i proposition 1994/95:25 är bra men otillräckliga. Försvarsanslagen bör minskas med 8 miljarder kronor till år 1998.
För åttonde året i rad minskar världens samlade militärutgifter. FN:s utvecklingsprogram UNDP uppskattar att världens militärutgifter har minskat med ca 1 000 miljarder dollar under sjuårsperioden 1987--1994.
Intressant i detta sammanhang är förstås utvecklingen i det forna Sovjetunionen. Exakta jämförelser är av olika skäl omöjliga att ta fram, men alla är överens om att militärutgifterna i det närmaste har fallit fritt. Enligt bedömningar lade Sovjetunionen år 1985 ner 241 miljarder dollar på sin krigsmakt (IISS: Military Balance 1992--1993). Dagens ryska försvarsmakt uppskattas ha 23 miljarder dollar till sitt förfogande (SIPRI:s årsbok 1994).
Utskottet anser att Sverige bör satsa på en förebyggande säkerhetspolitik. En stabil demokratisk och ekonomisk utveckling i Ryssland, Baltikum och Polen skulle gynna Sveriges säkerhet. Sedan det kalla krigets slut har 0,27 miljarder använts till bilateralt stöd till utvecklingen i Ryssland. Samtidigt, 1990--1994, har 176 miljarder använts till den svenska försvarsmakten.
En klar majoritet av svenska folket är för en minskning eller frysning av de svenska försvarsutgifterna. Det visar mätningar från Statistiska centralbyrån (SCB). SCB undersöker varje år det svenska folkets vilja att satsa pengar på det militära försvaret. Omkring 1 200 personer tillfrågas om de tycker att försvarsanslagen skall öka, minska eller vara oförändrade. Resultaten från 1994 års mätning visar att 74 % vill minska eller bibehålla försvarsanslagen på nuvarande nivå. De som vill sänka försvarsanslagen är tre gånger fler än de som vill öka dem.
Finansutskottet anser att hotbildsbegreppet måste vidgas till att omfatta även miljöhot. Styrande principer skall vara att en bredare folklig förankring skall prioriteras framför satsning på nya, kostsamma försvarsmaterielprojekt. En viktig del av försvaret är ett väl planerat och genomtänkt ekologiskt samhällsbyggande. Hög självförsörjningsgrad, småskalighet och decentralisering leder till att landet blir mindre sårbart och lättare att försvara, och därigenom kan kostnaderna för det militära försvaret minskas.
Samutnyttjande av försvarsorganisationen i fredstid för att möta miljöhot är en viktig del av det kommande försvarsbeslutet. Satsningen på miljövärnsregementen skulle ge ett flexiblare försvar och ett samhällsekonomiskt effektivare utnyttjande av försvaret.
Med det anförda bifaller finansutskottet motion Fi5 (mp) yrkande 32, medan motionerna Fi4 (v) yrkande 6 och Fi8 (m) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse: 58. beträffande besparingar inom Försvarsdepartementets område att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi5 yrkande 32 samt avslår motionerna 1994/95:Fi4 yrkande 6 och 1994/95:Fi8,
88. Besparingar inom Jordbruksdepartementets område (mom. 59)
Per-Ola Eriksson (c), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar inom Jordbruksdepartementets område börjar med "Finansutskottet anser också" och slutar med "Fi7 (kds)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att avbytarverksamheten innebär en stor trygghet för lantbrukare med djurhållning, eftersom verksamheten möjliggör viss frånvaro för lantbrukaren som följer av t.ex. sjukdom. Avbytarverksamheten medför således att denna yrkeskategori kan föra ett normalt liv. En nedskärning av denna verksamhet skulle allvarligt försvåra arbetsförhållandena för våra jordbrukare på ett sätt som inte står i proportion till den marginella besparing nedskärningen skulle innebära. Med det anförda bifalls motionerna Fi2 (c) yrkande 47, Fi7 (kds) och Fi5 (mp) yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse: 59. beträffande besparingar inom Jordbruksdepartementets område att riksdagen bifaller motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 47, 1994/95:Fi5 yrkande 37 och Fi7 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
89. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Räntebidrag och fastighetsskatt börjar med "Finansutskottet har från" och slutar med "yrkandena 19 och 20" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att de dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna hösten 1992 träffade en överenskommelse om den ekonomiska politiken. Som en del av denna ingick att bostadssubventionerna skulle reduceras med 3 miljarder kronor netto från den 1 januari 1994, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. På förslag av finansutskottet (bet. 1992/93:FiU30 s. 150--153) beslutade riksdagen våren 1993 att besparingen på bostadssubventionerna skulle ske med 500 miljoner kronor netto 1994, med 1 000 miljoner kronor netto 1995 och med 1 500 miljoner kronor netto 1996. Riksdagen beslutade därefter hösten 1993 (bet. 1993/94:BoU3) hur de s.k. extra upptrappningarna av den garanterade räntan skulle fördelas på olika årgångar av bostäder så att besparingen kunde genomföras. Fördelningen gjordes så att årgångar med höga kapitalkostnader fick lägre upptrappningar eller helt befriades från besparingskravet.
De av den nya regeringen nu framlagda förslagen om höjd fastighetsskatt och slopad extra upptrappning av den garanterade räntan skulle innebära att den ursprungliga överenskommelsen om att minska på bostadssubventionerna frångås. En besparing ersätts med en skattehöjning. Finansutskottet anser inte att skatteuttaget från bostadssektorn bör ökas. En skattehöjning skapar nya problem för delar av bostadsbeståndet.
Det bör i sammanhanget även uppmärksammas att den omfördelning mellan bostadssubventionerna och fastighetsskatten som föreslås kommer att leda till ett ökat underskott i statsfinanserna under nästkommande år, eftersom skattehöjningen inte avses träda i kraft förrän år 1996. En sådan försvagning av statsfinanserna kan bidra till att en nödvändig räntesänkning på kreditmarknaden försenas. Detta kan i sin tur få allvarliga konsekvenser inom hela bostadssektorn.
Finansutskottet vill också hänvisa till vad som i motion Fi2 (c) anförs om Kontrollstation 1995. När det nya bostadsfinansieringssystemet infördes år 1993 förutsattes samtidigt att en utvärdering av boendekostnadernas utveckling skulle genomföras efter tre år. Utskottet delar motionärernas uppfattning att överväganden om eventuella omfördelningar inom bostadssektorn i de nu aktuella avseendena bör kunna anstå i avvaktan på resultaten från denna utvärdering.
Med hänvisning till vad ovan anförts med anledning av motionerna Fi1 (m) yrkandena 30 och 31, Fi2 (c) yrkandena 26 och 45 avstyrker utskottet regeringens förslag om en fastighetsskattehöjning till 1,7 % fr.o.m. år 1996 kopplat till att de tidigare beslutade extra höjningarna av den garanterade räntan år 1995 och 1996 inte genomförs. Även motion Fi5 (mp) yrkande 20 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse: 60. beträffande räntebidrag och fastighetsskatt att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi2 yrkandena 26 och 45 och 1994/95:Fi5 yrkande 19 avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkandena 8 och 30 samt motion 1994/95:Fi5 yrkande 20 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
90. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Räntebidrag och fastighetsskatt börjar med "Finansutskottet har från" och slutar med "yrkandena 19 och 20" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att de dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna hösten 1992 träffade en överenskommelse om den ekonomiska politiken. Som en del av denna ingick att bostadssubventionerna skulle reduceras med 3 miljarder kronor netto från den 1 januari 1994, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. På förslag av finansutskottet (bet. 1992/93:FiU30 s. 150--153) beslutade riksdagen våren 1993 att besparingen på bostadssubventionerna skulle ske med 500 miljoner kronor netto 1994, med 1 000 miljoner kronor netto 1995 och med 1 500 miljoner kronor netto 1996. Riksdagen beslutade därefter hösten 1993 (bet. 1993/94:BoU3) hur de s.k. extra upptrappningarna av den garanterade räntan skulle fördelas på olika årgångar av bostäder så att besparingen kunde genomföras. Fördelningen gjordes så att årgångar med höga kapitalkostnader fick lägre upptrappningar eller helt befriades från besparingskravet.
De av den nya regeringen nu framlagda förslagen om höjd fastighetsskatt och slopad extra upptrappning av den garanterade räntan skulle innebära att den ursprungliga överenskommelsen om att minska på bostadssubventionerna frångås. En besparing ersätts med en skattehöjning. Finansutskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi2 (c) yrkande 26 att fastighetsskatten inte nu bör höjas.
Det bör i sammanhanget även uppmärksammas att den omfördelning mellan bostadssubventionerna och fastighetsskatten som föreslås kommer att leda till ett ökat underskott i statsfinanserna under nästkommande år, eftersom skattehöjningen inte avses träda i kraft förrän år 1996. En sådan försvagning av statsfinanserna kan bidra till att en nödvändig räntesänkning på kreditmarknaden försenas. Detta kan i sin tur få allvarliga konsekvenser inom hela bostadssektorn.
Finansutskottet vill också hänvisa till vad som i motion Fi2 (c) anförs om Kontrollstation 1995. När det nya bostadsfinansieringssystemet infördes år 1993 förutsattes samtidigt att en utvärdering av boendekostnadernas utveckling skulle genomföras efter tre år. Utskottet delar motionärernas uppfattning att överväganden om eventuella omfördelningar inom bostadssektorn i de nu aktuella avseendena bör kunna anstå i avvaktan på resultaten från denna utvärdering.
Med hänvisning till vad ovan anförts med anledning av motionerna Fi1 (m) yrkandena 30 och 31, Fi2 (c) yrkandena 26 och 45 avstyrker utskottet regeringens förslag om en fastighetsskattehöjning till 1,7 % fr.o.m. år 1996 kopplat till att de tidigare beslutade extra höjningarna av den garanterade räntan under åren 1995 och 1996 inte genomförs. Även motion Fi5 (mp) yrkande 20 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse: 60. beträffande räntebidrag och fastighetsskatt att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 26 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi1 (m) yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi2 yrkande 45 och 1994/95:Fi5 yrkande 19 avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkandena 8 och 30 samt motion 1994/95:Fi5 yrkande 20 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
91. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Räntebidrag och fastighetsskatt börjar med "Finansutskottet har från" och slutar med "yrkandena 19 och 20" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en grundförutsättning för en väl fungerande ekonomi är att priset för en vara eller en produkt speglar de faktiska eller de samhällsekonomiska kostnaderna på ett rimligt sätt. Detta är en viktig förutsättning för att företag och enskilda skall kunna göra rationella prioriteringar som leder till en i verklig mening effektiv resursanvändning. Inte minst är detta viktigt sett till den långsiktiga resurshushållningen.
De omfattande generella subventioner som under lång tid utgått till bostadssektorn har medfört att dagens bostadsmarknad inte återspeglar de verkliga kostnaderna för vårt boende. Trots att samhällets kostnader för subventionerna har stigit kraftigt har detta inte återspeglats i boendekostnaderna. I enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion Fi5 är det därför angeläget att avvecklingen av de generella bostadssubventionerna fortsätter. Till detta måste dock kopplas en kompensation till skydd för dem som har det sämst ekonomiskt ställt, t.ex. genom förbättring av bostadsbidragen.
Med anledning av det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi5 (mp) yrkandena 19 och 20 och avstyrker propositionen i denna del samt motionerna Fi1 (m) yrkande 30 och Fi2 (c) yrkandena 26 och 45. Med utskottets ställningstagande tillgodoses förslaget i motion Fi1 (m) yrkande 31. Det utskottet anfört om statens stöd till boendet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse: 60. beträffande räntebidrag och fastighetsskatt att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi5 yrkandena 19 och 20 och 1994/95:Fi1 yrkande 31 avslår motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 30 och 1994/95:Fi2 yrkandena 26 och 45 och i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkandena 8 och 30 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om statens stöd till boendet,
92. Fastighetstaxeringar (mom. 61)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetstaxeringar börjar med "Finansutskottet gör för" och slutar med "yrkandena 21 och 22 avslås" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser principiellt att fastighetsskatten har den nackdelen att den pressar upp kostnaden för boendet. Hus som är välbyggda ur energi- och miljösynpunkt straffas t.ex. med högre fastighetsskatt, vilket motverkar miljöanpassning av byggnader. Utskottet föreslår att regeringen gör en översyn av fastighetstaxeringen så att miljöförbättringar inte leder till höjt taxeringsvärde för fastigheten i fråga.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda motion Fi5 (mp) yrkande 22.
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse: 61. beträffande fastighetstaxeringar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 22 samt med avslag på motion 1994/95:Fi5 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
93. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar (mom. 62)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar börjar med "Bred enighet råder" och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Den svenska statens finanser befinner sig i ett mycket allvarligt läge genom tidigare brist på långsiktigt ansvarstagande i den ekonomiska politiken. Dagens problem grundlades framför allt under det socialdemokratiska regeringsinnehavet mellan åren 1982 och 1991. Den borgerliga regering som tillträdde år 1991 fick ta över ansvaret för en statsbudget som utvecklats till en av Europas svagaste. Behovet av att snabbt inleda ett arbete med att sanera de offentliga finanserna var uppenbart. Den borgerliga regeringen lade också löpande fram förslag för riksdagen med denna inriktning.
Budgetunderskottet och statsskulden uppgår i dag till sådana belopp att endast en konsekvent och långsiktigt inriktad ekonomisk politik på sikt kan lösa problemen. Våren 1993 framlades också ett långsiktigt saneringsprogram för riksdagen som syftade till att fram till 1998 ha stabiliserat den offentliga skuldbördan mätt som andel av BNP. Utvecklingen, såväl internationellt som nationellt, gjorde att denna plan efter hand behövde skärpas. Riksdagen ställde sig så sent som i juni 1994 bakom förslaget i den reviderade finansplanen att utöka det tidigare fastlagda saneringsprogrammet på 81 miljarder kronor med ytterligare 20 miljarder kronor. Riksdagen fastställde också inom vilka områden budgetförstärkningarna skulle vidtas och hur stora de skulle vara inom respektive område.
Grunden är således lagd för en ansvarsfull och långsiktig politik i syfte att sanera statens finanser. Den plan som riksdagen fastställt behöver dock löpande kompletteras och anpassas till ändrade ekonomiska förutsättningar. Sedan riksdagen fattade sitt beslut har utvecklingen medfört att behovet av ytterligare budgetförstärkande åtgärder ökar utöver vad som tidigare förutsatts. Ett fortsatt högt ränteläge och en osäker politisk situation är faktorer som verkat i denna riktning. Behovet av ett fortsatt seriöst budgetsaneringsarbete har således snarast ökat under de senaste månaderna trots de tecken som finns på en begynnande högkonjunktur.
Det är mot denna redovisade bakgrund som regeringens nu presenterade förslag skall ses. Enligt finansutskottet har det av Vänsterpartiet uppbackade saneringsprogrammet en helt felaktig inriktning. De massiva skattehöjningar på arbete, sparande, företagande och boende som nu föreslås är inte bara utan motstycke i Sveriges moderna historia. De är också utan motstycke i Europa, där man i stället går den motsatta vägen för att öka ekonomins långsiktiga konkurrenskraft och utvecklingsförmåga. Visserligen finns det enskilda förslag i propositionen som har en riktig inriktning och som bör vinna riksdagens bifall, men andra förslag verkar snarast destabiliserande på statsbudgeten. Regeringen föreslår således ökade utgifter för staten på ca 5,4 miljarder kronor. Samtidigt föreslås att budgetförstärkningarna framför allt skall uppnås genom ökade skatter på företag, företagande och individer. Som finansutskottet haft anledning att konstatera vid åtskilliga tillfällen leder inte en sådan politik till den tillväxt som är nödvändig för att stabiliseringsmålet skall kunna uppnås. Den riskerar i stället att omintetgöra en uppgång i ekonomin och motverka den positiva utveckling på arbetsmarknaden som inletts i år.
Finansutskottet har i det föregående tagit ställning till och avstyrkt de förslag i propositionen som inte bör ingå i ett program för sanering av statsfinanserna. Utskottet har i stället ställt sig bakom förslag som aktivt bidrar till att minska budgetunderskottet och därmed också till att stärka landets ekonomiska utveckling i stort. Sammantaget tillstyrker utskottet det program för budgetförstärkande åtgärder som presenteras i Moderata samlingspartiets partimotion Fi1. Detta program som totalt innebär ca 85 miljarder kronor i budgetförstärkande åtgärder, varav 72 miljarder kronor är utgiftsminskningar, kan sammanfattas i nedanstående tabell.
75>
Den av utskottet förordade inriktningen och omfattningen av utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar innebär att samtliga regeringens förslag utom de som markerats i tabellen avstyrks. Bakgrunden till och den närmare utformningen av flertalet övriga förslag som sammanfattats i tabellen har utskottet redovisat i det föregående. Till förtydligande av det sammantagna budgetförslaget anges nedan kortfattat innebörden i dessa förslag.
Realt oförändrade offentliga utgifter: En förutsättning för att saneringen av de offentliga finanserna skall kunna lyckas är att den offentliga konsumtionen inte ökar. Planerade kommunala skattehöjningar i framför allt socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting skulle innebära att denna grundläggande förutsättning inte föreligger i delar av landet. Av detta skäl anser utskottet att utbetalningen av skattemedel bör reduceras för de kommuner och landsting som höjer skatten för år 1995. Som föreslås i Moderata samlingspartiets partimotion bör detta ske genom att reduktionsbeloppet per invånare (enligt de särskilda bestämmelserna om utbetalning av skattemedel år 1995) ökas med ett belopp som motsvarar 55 % av de ökade skatteintäkter som en beslutad skattehöjning för 1995 ger i förhållande till vad oförändrad skatt skulle ha inneburit.
Pensioner: Ytterligare insatser måste göras för att förstärka rehabiliteringsarbetet för dem som drabbas av sjukdom, arbetsskada m.m. Insatserna bör kunna leda till att den faktiska pensionsåldern höjs med minst ett år. Det bör också övervägas om den nominella pensionsåldern skall höjas med ett år till 66. Reglerna för dem som förtidspensioneras bör ändras så att förtidspension från 61 års ålder ges samma regler som vid förtida uttag av pension. Delpensionen bör avskaffas för nytillträdande pensionärer. Besparingen på pensionerna blir sammanlagt 14,5 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Arbetslöshets- och sjukförsäkringarna m.m.: Inkomstbegreppet inom arbetslöshets- och sjukförsäkringarna bör ändras och baseras på medelvärdet av de senaste 24 månadernas inkomster. Arbetet med att motverka fusk med bidragssystemen måste fullföljas med kraft. Tandvårdsförsäkringen bör reformeras ytterligare så att den i princip endast omfattar ett skydd mot höga kostnader. Läkemedelsförsäkringen bör reformeras bl.a. genom att en ny form av högkostnadsskydd införs. Sammantaget torde de redovisade förändringarna innebära en besparing på ca 7 miljarder kronor.
Familjestöd: Besparingsmålet för åtgärder inom familjestödet bör sättas 1 miljard kronor högre än vad regeringen föreslagit.
Bostadsbidrag och räntebidrag: Bostadsbidragen för hushåll utan barn bör avskaffas. Samtidigt bör en mindre uppjustering av den nedre hyresgränsen i det generella bostadsbidragssystemet genomföras. Detta bör sammantaget leda till en besparing på minst 1 miljard kronor. Den av riksdagen beslutade nedtrappningen av räntebidragen till bostäder bör fullföljas.
Bistånd m.m.: Regeringens förslag till sparbeting på 3 miljarder kronor bör accepteras. Kommande försvarsbeslut bör dock inte föregripas genom aviseringar om minskade anslag till försvaret. Om ytterligare besparingar erfordras inom området "Säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitik" bör dessa inte beröra anslag av betydelse för landets yttre och inre säkerhet.
Organisationsbidrag m.m.: Anslagen till presstöd, partistöd, stöd till studiecirklar m.m. bör sammantaget kunna minskas med ca 1,5 miljarder kronor.
Privatiseringar: Den av den tidigare regeringen inledda privatiseringsverksamheten bör fortsätta. Under mandatperioden torde åtminstone Nordbanken, Telia, TV 2 och Vattenfall kunna privatiseras helt eller delvis. Staten kan på detta sätt tillgodogöra sig intäkter på minst 50 miljarder kronor, vilket medför bestående ränteintäkter av försäljningarna till ca 5 miljarder kronor per år.
Skatteförändringar: Förslag i den förra regeringens saneringsprogram bör fullföljas. Det gäller åtgärder för att åstadkomma en effektivare skatteindrivning, förslag om en breddad momsbas och återstående del av förslagen rörande miljö- och punktskatter. Vart och ett av dessa förslag torde bidra med ca 2 miljarder kronor i inkomstförstärkningar. Vidare bör en översyn av beskattningen av spelverksamhet kunna leda till att uttaget från denna sektor kan ökas med 0,5 miljarder kronor. Slutligen bör kommunernas avdragsrätt för ingående mervärdesskatt avskaffas som föreslås i en särskild proposition. Regeringens förslag om att återbetalningen av den ingående skatten skall ske på annat sätt bör dock avvisas. Detta tillför statskassan ca 4,5 miljarder kronor.
Den ovan redovisade sammanfattningen av finansutskottets syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar på statsbudgeten innebär att utskottet tillstyrker Moderata samlingspartiets partimotion Fi1 yrkande 2 om riktlinjerna för budgetpolitiken m.m. Detta innebär samtidigt att stora delar av vad som föreslagits i de aktuella avseendena i motionerna Fi2 (c), Fi3 (fp) och Fi6 (kds) blir tillgodosedda. Dessa motionsförslag avstyrks av utskottet i de delar de inte är förenliga med vad utskottet föreslagit. Detsamma gäller motion Fi5 (mp) yrkandena 3--5. Regeringsförslagen avstyrks utom till de delar de sammanfaller med förslagen i motion Fi1 (m) om inriktningen av budgetpolitiken.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 62. beträffande inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar att riksdagen godkänner vad som föreslagits i motion 1994/95:Fi1 yrkande 2 och avslår regeringens förslag i proposition 1994/95:25 yrkande 2 samt motionerna 1994/95:Fi2 yrkandena 8, 44 och 55, 1994/95:Fi3 yrkande 17, 1994/95:Fi5 yrkandena 3--5 och 1994/95:Fi6 yrkande 3,
94. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar (mom. 62)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar börjar med "Bred enighet råder" och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan givit uttryck för sin uppfattning om den ekonomiska politikens innehåll och uppläggning framöver. Beträffande denna har utskottet i allt väsentligt anslutit sig till vad som föreslagits i Centerpartiets partimotion Fi2. Det är mot denna bakgrund både konsekvent och naturligt att vad i motionen förordats ligger till grund för den summering avseende inriktning och omfattning av besparingar och inkomstförstärkningar som görs i det följande.
Fyrklöverregeringens program för sanering av den offentliga ekonomin
Med hänvisning till utgångspunkten för sina ställningstaganden vill utskottet erinra om att den förra regeringen, fyrklöverregeringen, efter långsiktigt, metodiskt och tålmodigt arbete lyckades hejda den ekonomiska nedgången. Problemens omfattning och djup gjorde det dock varken möjligt eller lämpligt att under en mandatperiod försöka komma till rätta med alla de problem 1980-talets casinoekonomi skapat. Det var också avgörande att åtgärder inte vidtogs som förstärkte lågkonjunkturen. Det bör erinras om att det på fyrklöverregeringens initiativ satsades i storleksordningen 50 miljarder kronor under den föregående mandatperioden till investeringar i syfte att pressa ned arbetslösheten, vilket i historiska jämförelser är utan motstycke. Det ekonomiska saneringsprogrammet börjar, som utskottet anfört ovan, nu också att ge resultat.
Nu sker alltså en återhämtning i ekonomin som en följd av den förra regeringens arbete. Omläggningen av den ekonomiska politiken 1991 lade grunden för den ökning av sysselsättningen som nu sker och därmed för en sundare ekonomi. Förutsättningar har skapats för att underskotten i de offentliga finanserna skall kunna minska. Grunden för denna utveckling utgör de omfattande beslut som togs av den förra regeringen i syfte att sanera statsfinanserna. Riksdagen har på fyrklöverregeringens förslag ställt sig bakom permanenta budgetförstärkande åtgärder om sammanlagt ca 170 miljarder kronor. Det motsvarar drygt 11 % av Sveriges BNP. Inga åtgärder av engångskaraktär är då inkluderade. Av de samlade åtgärderna har specificerade beslut tagits rörande drygt 90 miljarder kronor, varav 62 miljarder kronor i besparingar och 28 miljarder kronor i skatte- och avgiftshöjningar. I kompletteringspropositionen 1993 konstaterade fyrklöverregeringen att de offentliga finanserna måste förstärkas ytterligare. På den dåvarande regeringens initiativ ställde sig riksdagen bakom ett särskilt saneringsprogram för ekonomin, innebärande en förstärkning av statens budget om 81 miljarder kronor. Minskade transfereringar och ökade inkomster skulle leda till en budgetförstärkning på 46 miljarder kronor. En realt oförändrad offentlig konsumtion (dvs. ökningen av kostnaderna för verksamheten får inte överstiga inflationen) beräknades innebära en förstärkning på 35 miljarder kronor. Utvecklingen har också inneburit rationaliseringar och effektivisering av verksamheten i kommunerna. Utgifterna har minskat och av målsatta 35 miljarder har 15 miljarder kronor uppnåtts. De åtgärder som riksdagen har fattat konkreta beslut om uppgår till 19,5 miljarder kronor. För att saneringsprogrammet fullt ut skall förverkligas återstår således att fatta beslut om ca 26 miljarder kronor av totalt 46 miljarder kronor.
I kompletteringspropositionen 1994 aviserade fyrklöverregeringen att den avsåg att lägga förslag om ytterligare 20 miljarder kronor i budgetförstärkande åtgärder, vilka borde genomföras till senast 1998/99.
Inriktningen av skattepolitiken
Som anförs i en avvikande mening (c) till skatteutskottets yttrande 1994/95:SkU3y ställer en hållbar ekonomisk utveckling krav på att samhället formas i samklang med naturen -- ett kretsloppssamhälle.
Denna utveckling bygger på en politik som syftar till att ta till vara människors engagemang och delaktighet.
Skatteförändringar måste få en inriktning som inte stäcker företagens investeringsvilja och motverkar möjligheterna till en ökad sysselsättning i det privata näringslivet. Det är särskilt viktigt att villkoren för de små och medelstora företagen är goda. Riskkapitalförsörjningen får inte försämras genom en felaktig utformning av kapitalbeskattningen m.m.
Inkomstförstärkningar i det korta perspektivet bör i stället i första hand tas ut genom skatter och avgifter på främst miljöbelastande verksamhet och energi. En ökad skatte- och avgiftsbelastning på arbete och kapital bör undvikas. Vi anser därför att en skatteväxling, dvs. sänkt skatt på arbete och företag resp. en högre skatt på koldioxidutsläpp och miljöstörande råvaruanvändning och verksamhet, måste ske. Under 1990-talet bör en skatteväxling i storleksordningen 25 miljarder kronor genomföras. Långsiktigt innebär en sådan åtgärd att förutsättningar för minskad miljöskuld, sänkt skattetryck och nya jobb skapas.
På Centerns initiativ utarbetade fyrklöverregeringen direktiv för en utredning om hur en skatteväxling inom ramen för ett miljörelaterat skattesystem kan ske.
Det finns anledning att understryka det i och för sig självklara i att besparingar och intäktsförstärkningar läggs ut på ett sådant sätt att de är rättvisa. Det är också rimligt att nödvändig konsumtion som mat, boende och persontransporter beskattas lägre än annan konsumtion.
Sammantaget har de förändringar som genomförts efter 1991 i stort sett inneburit att förutsättningarna för att öka aktiviteten i ekonomin underlättats. Förändringarna har också varit ett led i att fullfölja intentionerna i skattereformen. Utskottet anser därför att regeringens förslag i dessa delar i huvudsak skall avslås.
Utskottet delar vad i den avvikande meningen anförts om att skattepolitiken måste vara en väsentlig del i en ekonomisk-politisk strategi för en hållbar tillväxt, ökad sysselsättning och bevarad välfärd. En hållbar ekonomisk utveckling förutsätter goda skattemässiga villkor för företagande, arbete och investeringar. Producenter och konsumenter måste vidare genom skatter och avgifter få incitament som styr verksamheter bort från en negativ miljöpåverkan och stimulerar till hushållning med knappa naturresurser. En differentiering av miljöskatter inom områden där det finns substitut och möjligheter att påverka sin egenanvändning leder till ett sänkt skattetryck.
Utformningen av skilda skatteregler får inte heller innebära att de glest befolkade delarna av landet missgynnas och koncentrationen till storstadsregionerna förstärks. En skatteväxling genom sänkt skatt på arbete och höjd skatt inom miljö- och energiområdena måste också genomföras.
I saneringsplanen konstaterades att skattekontrollen och skatteindrivningen skulle kunna förbättras genom åtgärder som kan ge en inkomstförstärkning på 700 miljoner kronor.
När det gäller miljö- och energiskatter föreslår utskottet, med instämmande i Centerns partimotion, att fordonsskatten höjs för alla bilar utan katalysatorer med 300 kr per år, vilket skall motsvara kostnaden för en katalysator. Avsikten är att staten inte skall subventionera bilar med sämre avgasrening. Vidare bör skatten på äldre vattenkraft återställas till den reala nivå som den hade när den infördes, vilket innebär en fördubbling. Miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör höjas. Skälet till detta är att förändrade prisrelationer tillsammans med kvarstående miljö- och resursproblem motiverar en höjning av dessa miljöavgifter i jordbruket.
I Centerns saneringsplan föreslogs att skattebasen breddas så att moms på 25 % också omfattar spel och dobbel. Utskottet delar denna uppfattning. Ett genomförande av förslaget beräknas ge en intäkt på 2 miljarder kronor.
Ett alternativ till förstärkningen av de offentliga finanserna
Som framgått av vad som anförts ovan har utskottet anslutit sig till förslagen i Centerpartiets partimotion Fi2 om förstärkning av de offentliga finanserna.
Med hänvisning till detta ställningstagande gör utskottet, med utgångpunkt i förslaget i partimotionen, följande summering som ett alternativ till regeringens förslag till förstärkning av de offentliga finanserna.
Därutöver aviseras i propositionen ytterligare 20 miljarder kronor i intäktsförstärkningar som avses redovisas i budgetpropositionen. Dessa kan inte betraktas som en reell förstärkning förrän eventuella konkreta förslag föreligger. Ej heller är posten Minskade ränteutgifter någon reell besparing. En konkret budgetförstärkande åtgärd måste ha sin grund i ett faktiskt beslut. Dessa poster medtas därför inte i jämförelsen. I jämförelsen har ej heller medtagits de budgetförstärkningar i tidigare beslut som tagits under föregående mandatperiod utöver saneringsprogrammet -- åtgärder som Socialdemokraterna till stor del avvisat.
Summering av den alternativa planen för sanering av de offentliga finanserna
Förslaget till saneringsplan för de offentliga finanserna uppgår, enligt motion Fi2 (c), utöver de redan beslutade 81 miljarderna, till 41,8 miljarder kronor, varav drygt 30 miljarder kronor i utgiftsminskningar och 10 miljarder kronor i skattehöjningar.
Saneringsplanen skall ses som en helhet och inte någon lista över separata åtgärder för att skapa balans i Sveriges ekonomi. De föreslagna komponenterna i planen bygger på att åtgärderna skall ha god fördelningspolitisk effekt. De får inte försvåra möjligheterna till investeringar inom näringslivet. De skall främja en utveckling mot decentralisering, ökad sysselsättning och en hållbar tillväxt. De skall bryta automatiken i statens kostnader och vara inflationsdämpande.
Saneringsplanen, tillsammans med de förordade investeringsstimulanserna och övriga mer långsiktiga åtgärder, ger förutsättningar för att Sverige i slutet av 1990-talet har stabiliserat ekonomin och minst halverat den öppna arbetslösheten.
Sammanfattning
Vad som nu anförts innebär en anslutning närmast till yrkandena 8, 44 och 55 i Centerns partimotion Fi2. I viss del överensstämmer utskottets förslag också med vad som förordas i partimotionerna från (m), (fp) och (kds). Till den del så inte är fallet avstyrker utskottet bifall till dessa motioner.
Förslagen i proposition 1994/95:25 om sanering av de offentliga finanserna är, som framgått ovan, i grunden oförenliga med vad utskottet nu anfört, varför utskottet avstyrker propositionen i denna del.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
62. beträffande inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar att riksdagen godkänner vad som föreslagits i motion 1994/95:Fi2 yrkandena 8, 44 och 55 och avslår regeringens förslag i proposition 1994/95:25 yrkande 2 samt motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 2, 1994/95:Fi3 yrkande 17, 1994/95:Fi5 yrkandena 3--5 och 1994/95:Fi6 yrkande 3,
95. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar (mom. 62)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar börjar med "Bred enighet råder" och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Den grund för en ekonomisk uppgång som lagts av den borgerliga regeringen tillsammans med utfallet av folkomröstningen om medlemskap i EU har givit Sverige goda chanser till en positiv utveckling. Det förutsätter dock att vi nu bygger vidare på denna grund. Som redovisats ovan utgör väsentliga delar i ett sådan bygge en politik för att främja företagande och tillkomsten av nya jobb. Endast härigenom kan de offentliga finanserna saneras och kampen mot arbetslösheten drivas med full kraft.
De positiva tendenser som vi i dag kan skönja får inte tas till intäkt för att saneringen av statsfinanserna nu kan avbrytas. I stället bör arbetet intensifieras så att kraften i konjunkturuppgången kan tas till vara fullt ut. Det är därför ytterst beklagligt att utskottet tvingas konstatera att regeringens proposition är ett uppenbart hastverk som saknar både ordentligt ekonomiskt underlag och genomtänkta förslag. Inte minst gäller detta förslagen till budgetförstärkningar. De konkreta s.k. besparingsförslag som läggs fram utgörs till övervägande del av höjda skatter och mer eller mindre opreciserade aviseringar om kommande utgiftsförändringar. Vad som erfordras är i stället förslag som leder till verkliga och omedelbara besparingar.
Med hänsyn till den inriktning saneringen av statsfinanserna bör ges kan -- som utskottet ser det och som framhålls i Folkpartiets partimotion Fi3 -- allvarliga invändningar resas mot flertalet av de föreslagna skattehöjningarna. Om höjningarna genomförs kommer de att kraftigt försvåra tillkomsten av nya jobb. Därmed riskerar arbetslösheten att låsas fast på en för hög nivå, vilket i sin tur försvårar budgetsaneringen. Utskottet kan således konstatera att dessa skattehöjningar motverkar sitt syfte. Med avseende på det statsfinansiella läget är det dock inte möjligt att nu helt avstå från att förstärka budgeten med hjälp av förändringar i beskattningen. En förutsättning är dock att förändringarna ges en inriktning så att de i så liten utsträckning som möjligt påverkar företagandets villkor och därmed inte heller motverkar ökningen i sysselsättningen. Invändningar kan enligt utskottets mening också resas mot vissa av de föreslagna utgiftsminskningarna. Enligt utskottets uppfattning belastar de bl.a. barnfamiljerna alltför hårt. Besparingarna bör därför ges en inriktning så att de i minskad utsträckning riktas mot dessa familjer. Det innebär att utskottet inte biträder besparingarna i fråga om flerbarnstillägget och har en mindre besparing för bidragsförskott.
Den teknik för den s.k. avindexeringen av pensioner m.m. som regeringen föreslår innebär att besparingen blir större ju högre inflationen är. Detta försvagar naturligtvis tilltron till låginflationspolitiken. I enlighet med förslaget i Folkpartiets partimotion Fi3 bör därför en teknik väljas där indexeringen begränsas till att svara mot högst 2 % prisökning, vilket sammanfaller med Riksbankens inflationsmål. Ingen kompensation ges därmed för prisökningar som överstiger 2 %. Regeringen tycks ha uppskattat besparingsbeloppet i sitt förslag utifrån en antagen prisökning på 3 %. Under dessa omständigheter ger den nu förordade alternativa tekniken ungefär samma besparingsbelopp och samtidigt betydligt starkare incitament för att bekämpa inflationen.
Utskottet kan inte heller acceptera den föreslagna minskningen av u-landsbiståndet.
Även den föreslagna omläggningen av arbetsmarknadspolitiken bör enligt utskottets mening avvisas. Det är naturligtvis inte rimligt att genomföra en omläggning som innebär att omfattningen av åtgärderna räknat i antal personer blir i stort sett densamma som följer av redan fattade beslut, men till en kostnad som är drygt 700 miljoner kronor högre. Inte heller bör ersättningsnivån inom svuxa höjas till en total kostnad på drygt 300 miljoner kronor. I stället bör nuvarande kostnadseffektiva inriktning bibehållas. Ett undantag utgör dock förslaget om starthjälp (flyttningsstöd) som utskottet kan ställa sig bakom.
I fråga om investeringar och underhåll av vägar och järnvägar förordar utskottet att det investeringsprogram som nu löper sträcks ut i tiden, så att utgifterna fram till år 1998 blir drygt 1 miljard kronor lägre. I första hand bör det ske genom en senareläggning av vissa väginvesteringar. När det gäller den av regeringen föreslagna anslagsökningen på 2 miljarder kronor till underhållsåtgärder i vägnätet bör den enligt utskottets mening avvisas. Riksdagen avslog så sent som i juni i år ett liknande förslag och sedan dess har konjunkturuppgången förstärkts. Förslaget kan således inte motiveras av de av regeringen åberopade skälen.
Även förslaget om direktavdrag för byggnader bör enligt utskottets mening avvisas. Det skulle så gott som uteslutande innebära att sådana byggnadsinvesteringar subventioneras som redan är påbörjade eller som ändå skulle ha kommit till stånd.
I fråga om de föreslagna investeringssatsningarna på sammanlagt 2 725 miljoner kronor kan utskottet biträda förslaget i vad gäller miljöinvesteringar (400 miljoner kronor), insatser på kulturområdet (165 miljoner kronor), ombyggnadsåtgärder i skolor m.m. (360 miljoner kronor) och äldrebostäder (100 miljoner kronor) samt åtgärder för bättre inomhusklimat i bostäder (200 miljoner kronor). Enligt utskottets mening kan det dock ifrågasättas om åtgärderna ger den effekt på sysselsättningen som regeringen hävdar -- detta bl.a. med hänsyn till kommunernas ansträngda ekonomiska läge. Däremot är förslaget om en extra subvention för opreciserade åtgärder avseende bostäder på 15 % enligt utskottets mening så vagt utformat att det inte bör genomföras. I förhållande till regeringsförslaget innebär detta en besparing på 1,5 miljarder kronor.
Totalt innebär de nu förordade åtgärderna att statens utgifter över statsbudgeten minskar med 4,5 miljarder kronor för innevarande budgetår jämfört med regeringens förslag.
Den av utskottet nu förordade minskningen av statens utgifter för budgetåret 1994/95 är -- trots att den är betydligt kraftfullare än regeringens förslag -- bara ett första steg i den sanering som måste genomföras under de närmaste budgetåren. Inriktningen och utformningen av dessa insatser redovisas kortfattat, främst i tabellform, i det följande.
För budgetåret 1995/96 (på tolvmånadersbasis) bör enligt utskottets mening följande åtgärder genomföras -- alla belopp är angivna i jämförelse med regeringens förslag.
33>
Vad beträffar de föreslagna förändringarna av bidragsförskotten kan utskottet acceptera att tiden för återkrav förlängs. Däremot bör inte någon nominell låsning av utgående belopp ske. Det får dock förutsättas att den översyn som nu pågår resulterar i att den uppgivna totala besparingen kan genomföras. I fråga om biståndet bör förslaget om att räkna in 300 miljoner kronor för asylkostnader i biståndsbudgeten avvisas. Regeringens förslag att minska utgifterna för invandring m.m. med 760 miljoner kronor bör enligt utskottets mening kunna accepteras om det kan ske genom rationaliserings- och organisationsförändringar.
Förutom vad som ovan anförts beträffande de i tabellen redovisade förslagen vill utskottet hänvisa till ställningstagandena ovan. Förslaget till höjd skatt på tjänstemännens avtalspensioner bör dock kommenteras särskilt. Enligt utskottets mening är detta ytterligare ett avsteg från vad som överenskoms i skattereformen. Förslaget drabbar ensidigt de privatanställda tjänstemännen eftersom det främst är de som har sina avtalspensioner fonderade. Dessutom torde förslaget ytterligare försvåra den stundande avtalsrörelsen.
Sammantaget innebär utskottets förslag att budgeten förstärks med 10 miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 1995/96 -- detta räknat på tolvmånadersbasis.
Avslutningsvis vill utskottet något redovisa utfallet av det nu förordade saneringsprogrammet för budgetåret 1998. Redovisningen sker i form av en "budgetmeny".
Utöver vad som ovan anförts om innehållet i saneringsprogrammet bör noteras att under rubriken Nathalieplanen har tillförts den minskning av räntebidragen med ca 3 miljarder kronor som avses ske under åren 1997 och 1998. Vad gäller besparingen inom socialförsäkringarna bör enligt utskottets mening flera av de förslag som framförs i den av ESO publicerade skriften En social försäkring kunna genomföras. Det gäller t.ex. förslaget att låta förtidspension övergå i förtida uttag av folkpension vid 61 års ålder. I fråga om förslaget om höjd pensionsålder finns en överenskommelse mellan de tidigare regeringspartierna och den nuvarande regeringen om att ingendera skall genomföra detta förslag ensidigt. Detsamma kan i någon mening sägas gälla beträffande delpensioneringens avskaffande, eftersom det finns en överenskommelse om att denna avskaffas i det nya pensionssystemet. Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att nu aktualisera både förslaget om höjd pensionsålder och ett snabbare avskaffande av delpensionen med hänsyn till det statsfinansiella läget. Det får enligt utskottets mening förutsättas att regeringen med hänsyn härtill kan ansluta sig till förslagen.
År 1998 innebär de av utskottet förordade insatserna att statens utgifter minskar med nära 22 miljarder kronor samtidigt som skatterna sänks med ca 7 miljarder kronor -- detta i jämförelse med regeringens förslag. Budgeten förstärks således med ytterligare 15 miljarder kronor utöver regeringens förslag. Inkl. engångseffekter blir förstärkningen inte mindre än ca 25 miljarder kronor större än regeringens förslag.
Till detta kommer förslagens indirekta effekter i form av att företagandet och därmed också tillkomsten av nya jobb stimuleras. Det har inte varit möjligt att med någon rimlig säkerhet uppskatta storleken av dessa indirekta effekter på budgeten, men utskottet kan konstatera att varje procentenhets lägre arbetslöshet avlastar statskassan med 8--10 miljarder kronor.
I förhållande till regeringsförslaget innebär sålunda de av utskottet förordade åtgärderna en snabbare skuldstabilisering, både vad avser konkreta budgetåtgärder och vad avser möjligheter att stimulera företagande och därmed ge nya jobb.
Vad utskottet nu med anslutning till Folkpartiets partimotion Fi3 yrkande 17 anfört om inriktningen och omfattningen av inkomstförstärkningar och besparingar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringens förslag avstyrks. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att förslagen i motionerna Fi1 (m) yrkande 2, Fi2 (c) yrkandena 8, 44 och 55, Fi6 (kds) yrkande 3 får anses i allt väsentlig tillgodosedda. Motionerna avstyrks. Förslaget i motion Fi5 (mp) yrkandena 3--5 avstyrks.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 62. beträffande inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 6 yrkande 2 och motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 2, 1994/95:Fi2 yrkandena 8, 44 och 55, 1994/95:Fi5 yrkandena 3--5 och 1994/95:Fi6 yrkande 3 godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi3 yrkande 17 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
96. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar (mom. 62)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar börjar med "Bred enighet råder" och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Huvudmålet för den ekonomiska politiken måste, som framhålls i Miljöpartiets partimotion Fi5, vara en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling. Det innebär att ekonomins innehåll och inriktning samt dess effekter på livskvalitet och miljö skall stå i centrum för de åtgärder som nu vidtas för att klara upp statens finanser.
En grundläggande uppgift för att trygga en utveckling mot ett ekologiskt hållbart samhälle är att vända dagens ökning av statsskulden till en minskning. De accelererande ränteutgifterna hotar landets välfärd. Samtidigt måste den ofrivilliga arbetslösheten minskas till de nivåer som rådde före den senaste lågkonjunkturen. Ett ytterligare mål måste vara att åstadkomma prisstabilitet så att inflationen kan hållas på en relativt låg nivå.
En följd av den i det närmaste okontrollerade ökningen av statsskulden är att vår handlingsfrihet är på väg att kraftigt beskäras. Med den nuvarande utvecklingen är den tidpunkt inte långt borta då våra långivare får ett avgörande inflytande på landets ekonomiska politik. För att trygga våra möjligheter att driva en ekonomisk politik med inriktning på en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling måste därför statens finanser saneras.
Mot bakgrund av den nu beskrivna utvecklingen tvingas utskottet konstatera att regeringens förslag för att minska statens underskott är otillräckliga. Visserligen aviseras i propositionen besparingar på ytterligare 20 miljarder kronor -- besparingar som skall presenteras i budgetpropositionen i januari 1995 -- men detta belopp svarar endast mot medlemsavgiften i EU.
Som framhålls i Miljöpartiets partimotion Fi5 måste budgetsaneringen innehålla såväl besparingar som skattehöjningar. Den avvägning som regeringen föreslår, dvs. 25,5 miljarder kronor i utgiftsbegränsningar och 31,6 miljarder kronor i inkomstförstärkningar, har dock en alltför stark tonvikt på ökad beskattning. Enligt utskottets mening bör besparingarna vara ungefär lika stora som skattehöjningarna. Vidare måste sammansättningen av skatter och besparingar vara sådan att investeringar och produktion, framför allt i framtidsbranscher, tar fart. Utskottet har också ovan redovisat de huvudsakliga delarna i en genomgripande budgetsanering. I det följande lämnas därför en kort sammanfattning och summering av åtgärdernas effekter på statsbudgeten m.m.
Regeringens förslag om höjda egenavgifter och övriga förslag som föranleds därav bör enligt utskottets mening avslås. I stället bör koldioxidskatten höjas. Härigenom kan bl.a. energianvändningen styras främst mot ett ökat nyttjande av biobränslen -- något som i sin tur minskar försurande och andra miljöstörande utsläpp samtidigt som fler arbetstillfällen tillkommer i skogsbruk, industri och transportnäringar.
I anslutning härtill bör också kommunerna ges vidgad beskattningsrätt. I enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion Fi5 bör de sålunda kunna beskatta bensin och andra fossila bränslen, utsläpp av förorenat vatten från hushåll och företag, produktion av vattenkraft och uttag av vissa råvaror.
De förändringar av beskattningen i övrigt som föreslås av regeringen kan i huvudsak accepteras -- främst med hänsyn till det statsfinansiella läget. Den förordade sänkningen av skatten på sparande i allemansfond bör dock inte genomföras. Rätten till kvittning av underskott för enskilda näringsidkare mot inkomst av tjänst bör behållas. Inte heller bör beskattningen av företagens skatteutjämningsreserv (surv) ökas.
Med hänsyn till statens minst sagt bekymmersamma ekonomiska läge är det enligt utskottets mening inte rimligt med en ny kostnadskrävande reform som vårdnadsbidraget. Bidraget bör därför avskaffas i enlighet med regeringens förslag.
Det föreslagna direktavdraget för byggnadsinvesteringar är enligt utskottets mening inte motiverat i dagens situation. Avdraget kan knappast förväntas stimulera den inhemska konsumtionen. Däremot utgör det en betydande kostnad för skattekollektivet och försvagar därmed statsbudgeten. Av miljöskäl finns det enligt utskottets mening anledning att införa direktavskrivningar för miljöinvesteringar.
De i propositionen föreslagna investeringssatsningarna på miljöområdet är enligt utskottets mening bra, men otillräckliga. Ytterligare 2 miljarder kronor utöver regeringens förslag bör därför anslås för detta ändamål nästa budgetår. Anslagsökningen bör finansieras genom ökad miljöbeskattning. Samtidigt bör ett investeringsbidrag om 30 % till investeringar i tillverkning och distribution av rena biobränslen för fordonsdrift införas.
100>
Enligt utskottets mening bör inte den av regeringen föreslagna överföringen av 300 miljoner kronor från bistånd till asylkostnader genomföras. Även förslaget om en nominell frysning av biståndsanslaget bör avvisas.
Den av regeringen föreslagna minskningen av av försvarsanslagen är ett steg i rätt riktning. De förordade besparingarna är däremot otillräckliga. I enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion Fi5 bör därför försvarsanslagen minskas med totalt 8 miljarder kronor till år 1998.
Med hänsyn till den fortfarande mycket höga arbetslösheten är det enligt utskottets mening för tidigt att nu skära ned på ALU-satsningarna. Regeringens förslag i denna del bör därför avvisas. Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom förslagen om att trainee-utbildningen skall läggas ned, eller att stödet till avbytarverksamheten i jordbruket kraftigt skall minskas.
De av utskottet med anslutning till förslagen i Miljöpartiets partimotion Fi5 förordade ändringarna i regeringens förslag till sanering av statens finanser sammanfattas i vidstående tabell.
Kommentar: Kostnaden för punkterna 29 och 23 täcks av minskad kostnad för direktavdrag för byggnadsinvesteringar. Av totalt 3,7 miljarder kronor i regeringens förslag beräknas 1,7 gå åt till direktavdrag för miljöinvesteringar i vårt förslag.
Med A-paketet avses de arbetsmarknadspolitiska förslagen som ingår i propositionen.
Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets partimotion Fi5 yrkandena 3--5 anfört om inriktningen och omfattningen av inkomstförstärkningar och besparingar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringens förslag avstyrks. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att regeringens förslag liksom förslagen i motionerna Fi1 (m) yrkande 2, Fi2 (c) yrkandena 8, 44 och 55, Fi3 (fp) yrkande 17 och Fi6 (kds) yrkande 3 avstyrks.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 62. beträffande inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 6 yrkande 2 och motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 2, 1994/95:Fi2 yrkandena 8, 44 och 55, 1994/95:Fi3 yrkande 17 och 1994/95:Fi6 yrkande 3 godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi5 yrkandena 3--5 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
97. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar (mom. 62)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar börjar med "Bred enighet råder" och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Sverige har en av västvärldens snabbast växande statsskulder. Räntorna tar i anspråk en allt större andel av statens utgifter. Om inte Sverige klarar av att få stopp på statsskuldens ökningstakt kommer ränteutgifterna att tränga ut flera av de angelägna uppgifter som hör hemma i en välfärdsstat. Om vi inte nu under de närmaste årens konjunkturuppgång förmår vidta de nödvändiga åtgärderna för att få balans i de offentliga finanserna, riskerar vi att gå in i nästa lågkonjunktur utan att ha stabiliserat statsskulden. Detta skulle sannolikt tvinga fram brutala nedskärningar i välfärdssystemen eller leda till att ett enormt budgetunderskott överlämnades till våra barn och barnbarn. En sådan utveckling skulle riskera förtroendet för hela det parlamentariska systemet.
Sett mot denna bakgrund finns det inget annat alternativ i den ekonomiska politiken än att fullfölja den sanering av de offentliga finanserna som inleddes under den tidigare fyrpartiregeringen. Det fortsatta saneringsarbetet bör således utgå från de principer som vägledde de förslag som denna regering lade fram för riksdagen. Detta innebär att en kombination av olika åtgärder måste vidtas. Besparingarna i statens utgifter måste fortsätta och förstärkas. De måste främst ske på transfereringarna till hushållen. Inriktningen bör vara att bidragssystemen skall förändras så att de uppmuntrar till arbete, ansvarstagande och aktivitet. Rationaliseringar inom stat, kommun och landsting bör vara av den omfattningen att konsumtionen i den offentliga sektorn i genomsnitt kan hållas realt oförändrad fram till år 1998. Inkomstförstärkningar genom höjning av vissa skatter kan bli nödvändiga att genomföra. Skattetrycket får dock inte tillåtas överstiga 50 % av BNP år 1998. Egenavgifter kan också användas för att finansiera offentliga försäkringssystem.
I Kristdemokraternas partimotion Fi6 anges vissa principer som bör vara vägledande när en plan för budgetförstärkningarna skall fastställas. Finansutskottet instämmer i dessa synpunkter. Det är således nödvändigt att såväl besparingar som inkomstförstärkningar ges en fördelningspolitiskt riktig profil. Det ekonomiska utfallet skall vara sådant att skillnader mellan hushåll i olika inkomstlägen inte ökar utan helst minskar. Samtidigt skall den samhällsekonomiska effektiviteten gynnas eller störas så litet som möjligt. Det innebär att förstärkningarna till övervägande del måste ske med besparingar. Eventuella skattehöjningar måste ske på ett sätt som har så litet skadliga effekter som möjligt på samhällsekonomin. Fortsatta förändringar i trygghetssystemen bör ske först efter tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift att förutsättningslöst pröva dessa bl.a. med utgångspunkt från de förslag som presenteras i "En social försäkring -- rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi" (Ds 1994:81).
Finansutskottet har ovan i korthet redogjort för vissa nödvändiga utgångspunkter för det fortsatta arbetet med att förstärka den offentliga sektorns finanser. Enligt utskottets mening kan inte de förslag som regeringen för fram i den nu aktuella propositionen anses uppfylla dessa krav. Utskottet har genom sina tidigare ställningstaganden ställt sig bakom förslag framförda i framför allt Kristdemokraternas partimotion. Enligt denna motion bör saneringsprogrammet utgå från vad som föreslagits av den tidigare regeringen i den s.k. Nathalieplanen samt därutöver kompletteras med vissa besparingar och inkomstförstärkningar.
Vad gäller den del av den ursprungliga Nathalieplanen som ännu inte genomförts bör riksdagen göra följande klarlägganden: Besparingen på pensionerna bör inte ske genom en höjning av den lagfästa pensionsåldern. A-kasseersättningens nuvarande nivå på 80 % bör inte sänkas. Sjuk- och arbetsskadeförsäkringen bör ses över för att förhindra fusk och felaktigt nyttjande av systemet. Budgetförstärkningarna inom bostadssektorn måste till stor del klaras genom återinförande av fastighetsskatten på kommersiella lokaler. Ett successivt återinförande av denna skatt blir sannolikt möjlig under senare delen av 1990-talet. En breddning av momsbasen bör i första hand avse porto- och tidningsmoms.
Inriktningen av de besparingar som bör vidtas utöver Nathalieplanen kan sammanfattas enligt nedan: Ökade sparkrav måste riktas mot den statliga konsumtionen. Möjligheter till ökad produktivitet inom statens verksamhet bör tas till vara genom indragningar som under resten av 1990-talet beräknas kunna leda till en budgetförstärkning i storleksordningen 4 miljarder kronor. Besparingar inom pensionssystemet bör kunna göras med ca 4 miljarder fram till 1998. Det uppsatta sparbetinget kan uppnås genom att utgående pensioner följsamhetindexeras enligt pensionsarbetsgruppens förslag, men kring en norm på ca 2 % fr.o.m. 1996, i stället för 1,5 % fr.o.m. 2000. Under mandatperioden bör delpensionen avvecklas. Det ger en besparing på ca 1,5 miljarder kronor. Den genomsnittliga pensionsåldern bör höjas genom att förebygga att människor förtidspensioneras. En budgetförstärkning på ca 3 miljarder kronor kan uppnås om åtgärder i denna riktning kombineras med en höjning av egenavgifterna. En ny beräkningsgrund för ersättning i sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringen leder till besparingar på ca 2 miljarder kronor. Detta uppnås om den ersättningsgrundande inkomsten beräknas utifrån de senaste två årens genomsnittliga inkomst. En översyn av studiestöd, effektivare forskningsstyrning och övriga åtgärder inom utbildningsområdet borde sammantaget kunna medföra en besparing på ca 1 miljard kronor. I samband med 1997 års försvarsbeslut bör beslut kunna fattas om besparingar som fram till år 1998 får genomslag på statsbudgeten med ca 2 miljarder kronor. En samlad översyn bör genomföras av det familjepolitiska stödet och dess fördelningspolitiska effekter. Denna översyn bör kunna leda fram till en besparing med fullt genomslag år 1998 på 4 miljarder kronor. En ytterligare karensdag i sjukförsäkringen bör införas samtidigt som den nedsatta nivån i sjukförsäkringen dag två och tre slopas och ersättningen höjs från 70 till 80 % för de långtidssjuka. Det ger en besparing netto på ca 1,1 miljard kronor och bör genomföras senast budgetåret 1995/96. Inom bl.a. presstödet, partistödet och näringspolitiken kan besparingar göras redan budgetåret 1995/96 med 0,5 miljarder kronor.
Utöver de ovan redovisade besparingarna bör Nathalieplanen kompletteras med följande inkomstförstärkningar: Skatten på äldre vattenkraft återställs till den reala nivå som gällde vid införandet av skatten. Därutöver skulle ytterligare miljörelatering av tjänstebilsbeskattningen samt höjd koldioxidskatt ge ca 2 miljarder kronor. Full moms bör införas år 1996 på vissa av de områden som i dag har reducerad moms. Lämpligt avvägda förändringar inom detta område bör leda till en budgetförstärkning på 2 miljarder kronor. Skatten på pensionskapital kan höjas från 9 till 12 %. Förmögenhetsskatten, som avses slopas fr.o.m. år 1995, bör behållas på dagens nivå. En justering av bolagsskatten kan övervägas. Sammantaget ger detta en inkomstförstärkning på 3,5 miljarder kronor. Grundavdraget vid statlig inkomstskatt bör slopas permanent. Reallöneindexeringen av inkomstskatteskalan slopas. Detta bör kunna ge en förstärkning på statens inkomstsida med 2,5 miljarder kronor. Avgiften till arbetslöshetsförsäkringen bör höjas med 1 %. Detta skulle ge ytterligare ca 4,8 miljarder kronor i budgetförstärkning.
Samtidigt som den nödvändiga budgetsaneringen genomförs måste de svagaste och mest utsatta grupperna bland pensionärer och långtidssjuka ges förbättrade villkor genom några fördelningspolitiskt motiverade åtgärder:
Ersättningen till långtidssjuka bör höjas från 70 till 80 %. Kostnaden för detta kan uppskattas till ca 0,3 miljarder kronor. De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna måste kompenseras för vissa besparingar genom utökat bostadsstöd och eventuellt en höjning av pensionstillskottet med sammanlagt 0,5 miljarder kronor.
Sammantaget ger detta ett program för sanering av de offentliga finanserna med fullt genomslag 1998 enligt nedan:
Utskottet har med det ovan anförda ställt sig bakom Kristdemokraternas förslag i motion Fi6 om en plan för sanering av de offentliga finanserna. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Förslagen i Kristdemokraternas motion sammanfaller till stora delar med vad som föreslagits i partimotionerna Fi1 (m), Fi2 (c) och Fi3 (fp) vad gäller inriktningen av ett saneringsprogram. Dessa motionsförslag får således i huvudsak anses vara tillgodosedda. I de delar som motionerna inte är förenliga med vad utskottet nu föreslagit avstyrks de liksom motion Fi5 (mp) yrkandena 3--5. Regeringsförslagen är inte förenliga med utskottets förslag och bör således avslås av riksdagen.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 62. beträffande inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar att riksdagen godkänner vad som föreslagits i motion 1994/95:Fi6 yrkande 3 och avslår regeringens förslag i proposition 1994/95:25 yrkande 2 samt motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 2, 1994/95:Fi2 yrkandena 8, 44 och 55, 1994/95:Fi3 yrkande 17 och 1994/95:Fi5 yrkandena 3--5,
98. Konvergensprogram (mom. 63)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Konvergensprogram börjar med "Finansutskottet förutsätter att" och slutar med "Fi1 (m) yrkande 46" bort ha följande lydelse:
Varje land skall utarbeta ett konvergensprogram, som skall ange specifika mål för den ekonomiska politiken och de medel som skall användas för att uppnå målen, allt i syfte att till 1997 eller senast 1999 uppnå de krav avseende inflationstakt, räntenivå, budgetunderskott och statsskuld samt valutastabilitet som gäller för övergången till EMU:s tredje och sista fas.
Regeringen bör skyndsamt utarbeta och underställa riksdagen ett förslag till sådant konvergensprogram. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande konvergensprogram att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 46 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att skyndsamt underställa riksdagen ett förslag till konvergensprogram,
99. Återbetalningsprogram för banksektorn (mom. 64)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Återbetalningsprogram för banksektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Fi2 (c) yrkande 54" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det nu är dags att mer aktivt verka för att en återvinning av kostnaderna för bankstödet kommer till stånd. Statsmakterna har visserligen, som redovisats i näringsutskottets yttrande, i olika sammanhang gett uttryck för att så skall ske. Enligt finansutskottets mening är detta dock inte tillräckligt, utan riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en återbetalningsplan.
I en återbetalningsplan bör följande delar ingå: försäljning av statens aktier i Nordbanken, försäljning av tillgångar i Securum och Retriva samt intäkter från garantiavgifter. Vidare bör prövas om skatten på kommersiella lokaler nu kan återinföras. Härvid måste hänsyn dock tas till risken för ett ökat antal konkurser. Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi2 (c) yrkande 54.
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse: 64. beträffande återbetalningsprogram för banksektorn att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi2 yrkande 54 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden 1. Krav på lagrådsremiss (s. 79)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anför:
Regeringen har inte inhämtat yttrande från Lagrådet angående lagförslagen. Som skäl för denna underlåtelse anförs i propositionen att lagförslagen i flertalet fall är av den beskaffenheten att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Vissa andra lagförslag är emellertid enligt regeringens uppfattning sådana att Lagrådets yttrande normalt bör inhämtas. Samtidigt anför regeringen att lagförslagen i stor utsträckning innebär en återgång till tidigare regler som har granskats av Lagrådet och att en förnyad granskning i dessa delar framstår som obehövlig. Mot denna bakgrund har regeringen avstått från att låta Lagrådet granska förslagen, eftersom en sådan granskning skulle fördröja lagstiftningsfrågornas behandling i sådan utsträckning att avsevärt men skulle uppkomma.
Vi vill framhålla att den föreslagna lagstiftningen är omfattande och svår att överblicka. Den berör praktiskt taget alla i vårt land, såväl fysiska som juridiska personer, och innebär avsevärda skatteskärpningar för ett stort antal personer och för hela vårt näringsliv. De föreslagna förändringarna leder till bristande neutralitet i fråga om beskattningen av olika kapitalinkomster.
Förslagen innebär vidare nyheter med konsekvenser som inte nu kan förutses och som inte ens har nämnts i propositionen. Det kan ifrågasättas om inte de förändrade reglerna vad beträffar avskattningen av skatteutjämningsreserv (SURV) strider mot retroaktivitetsförbudet i grundlagen.
Propositionen är illa förberedd, och på den korta tid som har stått till buds har vi saknat möjligheter att gå igenom förslagen så noggrant som behövs beträffande så genomgripande regler som det här är fråga om. Vid den hearing som utskottet hållit med företrädare för näringslivet har allvarlig kritik riktats mot reglerna.
Vi har begärt att utskottet skall låta Lagrådet granska förslaget. Bakom detta yrkande ställde sig sju av utskottets 17 ledamöter, vilket innebar att den anslutning som krävs enligt RO 4 kap. 10 ½ förelåg.
Vid en förnyad omröstning uttalade utskottet med tio röster mot sju att det dröjsmål som skulle uppkomma vid en remiss till lagrådet skulle leda till allvarligt men. På grund härav förvägrades med stöd av 10 § andra stycket den av minoriteten begärda lagrådsremissen.
Det är uppenbart att lagförslagen behöver granskas bättre än vad som har skett hittills. Detta framgår för övrigt redan av att utskottet i sista stund föreslår ändringar i lagtexterna för att undvika retroaktiva effekter och andra ej avsedda konsekvenser. Under utskottets beredning av propositionen har i flera fall även andra förslag behövt fogas till propositionens lagförslag för att man skall undvika snedvridningseffekter.
2. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3)
Roy Ottosson (mp) anför:
Som framförs i Miljöpartiets motion Fi5 måste inriktningen vara att minska den ofrivilliga arbetslösheten till de nivåer som rådde före lågkonjunkturen. Samtidigt skall inflationen hållas på en relativt låg nivå. Regeringens förslag om en kraftig minskning av antalet ALU-platser kan inte gagna denna inriktning och avvisas därför.
Till en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling hör även att normalarbetstiden anpassas nedåt. Därigenom ökar förutsättningarna att pressa ner arbetslösheten. Normalarbetstiden bör sänkas till 37 timmar per vecka redan nästa år och till 35 timmar per vecka före år 1998.
3. Akademikerpraktik (mom. 8)
Johan Lönnroth (v) anför:
Jag står bakom finansutskottets uppfattning att akademikerpraktiken inte bör avskaffas nu. Om riksdagen följer finansutskottets yrkande, innebär det att akademikerpraktiken, som är en tidsbegränsad åtgärd, även löper under första halvåret 1995.
Enligt min mening betyder inte detta att akademikerpraktiken nödvändigtvis skall avskaffas efter halvårsskiftet 1995. Som arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande (AU3y) finns det skäl att när budgetpropositionen behandlas pröva tidpunkten för upphörande av akademikerpraktiken.
Jag stödjer arbetsmarknadsutskottets yttrande beträffande akademikerpraktiken i dess helhet.
4. Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 12)
Anne Wibble (fp) anför:
Såsom redovisas i Folkpartiets partimotion Fi3 består förslagen i propositionen inom arbetsmarknadspolitiken främst av omfördelningar och övergång till dyrare åtgärder, medan däremot antalet personer som får utbildning eller arbete i stort sett förblir oförändrat i förhållande till det som beslutades av den förra regeringen.
Förslagen kännetecknas således rent allmänt av minskad kostnadseffektivitet. Avskaffandet av undomspraktiken och övergången till s.k. ungdomsintroduktion liksom anställning med rekryteringsstöd innebär t.ex. en avsevärd fördyring. Samtidigt är åtgärderna väsentligt mindre omfattande än vad som utlovades före valet och de beräknade effekterna på sysselsättning klart överskattade.
5. Omfattningen av ALU (mom. 14)
Mats Odell (kds) anför:
ALU-verksamheten är en åtgärd som ger mycket för de insatta medlen. En kraftig minskning av verksamheten vore felaktig. Arbetsmarknadsverket har möjlighet att göra omprioriteringar lokalt, regionalt och centralt och därigenom anpassa verksamheten stegvis under innevarande budgetår.
6. ALU-delegationen (mom. 15)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Eftersom Centerpartiet tillsammans med kds avvisar en neddragning av ALU-verksamhetens omfattning i reservation 5 till moment 3 Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken finner vi det inte motiverat med någon förändring av ALU-delegationen. Delegationen är betydelsefull när det gäller att utveckla olika ALU-uppgifter.
7. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37)
Anne Wibble (fp) anför:
Det är angeläget att vidta offensiva åtgärder för att förbättra det svenska företagsklimatet. En sådan skulle vara att inom ett par år genomföra en skatteväxling mellan å ena sidan sänkt moms eller arbetsgivaravgifter för tjänsteföretag och å andra sidan höjda miljöskatter.
Höjda miljöskatter är inte bara en finansieringskälla utan har också långsiktigt positiva effekter på införandet av mer miljövänliga processer och mer miljövänlig produktionsteknik. Detta i sin tur torde ha positiva effekter på konkurrenskraften, eftersom ambitionerna inom miljöpolitiken ökar i många länder. En avancerad och modern miljöteknik kan därför medverka till att svenska företag blir mer framgångsrika på både den inhemska och den internationella marknaden.
8. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37)
Johan Lönnroth (v) anför:
Utskottet avstyrker Vänsterpartiets yrkande angående höjd koldioxidskatt och anför främst att den planerade utredningen om en ökad miljörelatering av skattesystemet nu kommer att tillsättas. Det är mycket angeläget att detta utredningsarbete kommer i gång, men även om arbetet bedrivs skyndsamt bör inte alla skatteskärpningar på miljöområdet anstå tills dess att detta utredningsarbete avslutats.
Regeringen har också delvis anslutit sig till denna syn i samband med frågan om finansieringen av EU-avgiften. I denna fråga har regeringen och vänsterpartiet träffat en överenskommelse om att finansiera avgiften bl.a. genom höjningar av vissa miljörelaterade skatter. En överenskommelse som också omfattar en höjning av industrins koldioxidbeskattning från 1996. Detta är ett viktigt steg i rätt riktning, men det bör tas flera steg snarast möjligt.
9. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37)
Mats Odell (kds) anför:
Utifrån kristdemokratisk ideologi har vi både ett personligt och kollektivt ansvar för den fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin måste styras av ett ekologiskt ansvarstagande.
Ekonomisk utveckling kan inte mätas enbart med snäva tillväxtbegrepp. Ekonomisk utveckling innebär i stället tillväxt av den totala nationalförmögenheten. I nationalförmögenheten inräknas miljö och naturresurser, det mänskliga kapitalet, produktionskapitalet samt nationens finansiella nettotillgångar. En tillväxt av nationalförmögenheten innebär en välfärdsökning endast om hänsyn tas till miljöeffekter och påverkan på människors hälsa och förmåga. Den ekonomiska politiken skall främja en tillväxt av den totala nationalförmögenheten. Endast med detta synsätt kan förvaltarskapet förverkligas och verklig välfärd skapas.
Ett ökat inslag av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, exempelvis genom en skatteväxling med sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga utsläpp, energi m.m. främjar både miljön och den ekonomiska utvecklingen.
10. Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran (mom. 40)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anför:
Vi godtar regeringens förslag om indragning av kyrkoskattemedel till staten som ett bidrag att sanera statsfinanserna. Det är emellertid viktigt att denna åtgärd inte tillåts leda till kyrkokommunala skattehöjningar. Regeringen bör därför återkomma med förslag som motverkar att kyrkokommunerna höjer sin skatt.
11. Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran (mom. 40)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Centern kan i det statsfinansiella läge som råder acceptera att staten gör en tillfällig reducering av kyrkokommunernas skattemedelsfordran. Jag vill i sammanhanget påpeka att förslaget i propositionen endast avser år 1995. Trots detta har utskottsmajoriteten bundit upp sig för en permanent indragning.
Jag delar också den kritik som framförts från kyrkligt håll mot att förslaget tagits fram utan föregående utredning eller remissförfarande. Kritik kan med fog också riktas mot att förslaget presenterats efter det att kyrkoråden lagt sina budgetförslag vilket i sin tur innebär att riksdagens ställningstagande inte kommer förrän fullmäktige fastställt budgeten för år 1995.
12. Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran (mom. 40)
Mats Odell (kds) anför:
Kristdemokraterna motsätter sig förslaget att dra in 300 miljoner kronor från kyrkokommunernas skatteinkomster. Vi har också kraftiga invändningar mot regeringens beredning av frågan. Bristerna är enligt vår uppfattning sådana att de allvarligt försvårar riksdagens ställningstagande till regeringens förslag. Vi instämmer således i väsentliga delar av den kritik som i dessa avseenden riktats mot förslaget från Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund liksom från en rad kyrkliga kommuner.
De risker för en princiellt felaktig särbehandling av dem som tillhör Svenska kyrkan som förslaget aktualiserar är enligt vår mening så betydande att en lagrådsgranskning varit befogad. Enligt regeringsformen är kyrkliga kommuner likställda med borgerliga kommuner. I propositionen finns inte redovisat hur en motsvarande "skatteadministrationsavgift" från de borgerliga kommunerna skall tas ut eller storleksordningen på en sådan "avgift". För övrigt har inte heller inte närmare redovisats hur "avgiften" på 300 miljoner kronor från de kyrkliga kommunerna har beräknats.
Vi är givetvis också starkt kritiska till att förslaget tagits fram utan föregående utredning eller remissförfarande. Detsamma gäller det faktum att förslaget presenterades efter det att kyrkoråden lagt sina budgetförslag liksom att riksdagens ställningstagande inte kommer förrän fullmäktige fastställt budgeten för år 1995. Hela hanteringen innebär med andra ord en avvikelse från hittills gällande spelregler för samspelet mellan stat och kommun.
13. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44)
Anne Wibble (fp) anför:
Folkpartiet ställer sig mycket skeptiskt till finansutskottets lagförslag om nya regler för uppräkning av basbeloppet. Som förslaget nu är utformat rör det sig om en permanent förändring där uppräkningen av basbeloppet styrs av budgetunderskottets storlek, dvs. åtgärden är inte begränsad i tiden. Det lagförslag som finns i propositionen begränsade åtgärden till år 1995, en metod som vi förespråkar. Eftersom basbeloppet har genomslag inom alla samhällssektorer bör dess storlek inte för all framtid vara förknippad med de speciella åtgärder som föranleds av bekämpningen av budgetunderskottet.
14. Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. (mom. 45)
Anne Wibble (fp) anför:
Folkpartiet anser att de ändringar som redan företagits för att mildra verkningarna av den till 70 % sänkta kompensationsnivån vid långa sjukfall inte är tillräckliga utan att kompensationsnivån snarast måste återställas till 80 %. Vi vill i anslutning till detta erinra om att det i motion Fi3 (fp) har lagts fram förslag till olika besparingar varigenom nivåhöjningen skulle kunna finansieras. Folkpartiet avser att under den allmänna motionstiden återkomma med närmare förslag om hur finansieringen skall ske.
15. Framtida avgiftsuttag (mom. 52)
Roy Ottosson (mp) anför:
Som alternativ till regeringens förslag om höjda egenavgifter anser Miljöpartiet att koldioxidskatten skall höjas. En skattehöjning av detta slag skulle radikalt öka incitamenten att använda biobränslen, vilket i sin tur skulle motverka försurning och andra miljöstörande utsläpp. Dessutom skulle nya arbetstillfällen skapas inom skogsbruk, industri och transportnäringar.
Vi menar också att införandet av koldioxidskatt skulle leda till en snabb teknikutveckling av miljövänligare alternativ, eftersom näringslivet med den kostnadsökning som koldioxidskatten innebär skulle söka nya vägar att pressa ned kostnaderna för sin produktion.
Koldioxidskatten skall gälla utsläpp från förbränning av fossila bränslen. Skatten bör som huvudprincip drabba alla lika. Vissa begränsningsregler bör emellertid införas för industri som under en övergångstid skulle drabbas hårt, och som annars, av konkurrensskäl, skulle flytta verksamheten utomlands med fortsatt höga utsläpp som följd. Skatten bör höjas till 45 öre/kg och träda i kraft fr.o.m. den 1 juli 1995.
16. Förtidspensionärer m.m. (mom. 55)
Johan Lönnroth (v) anför:
I likhet med vad Ulla Hoffmann (v) anfört i socialförsäkringsutskottets yttrande anser jag att det är mycket angeläget att kvinnornas situation på arbetsmarknaden uppmärksammas bättre i rehabiliteringsarbetet. Det är i dag kvinnorna som står för den största ökningen av antalet förtidspensioner. Kvinnorna arbetar ofta med sig själva som arbetsinstrument i vård och omsorgsyrken. Detta kan leda till utbrändhet med fysiska symptom som följd. Bl.a. därför är en kraftig satsning på kvinnors arbetsmiljö viktig om man vill komma åt orsakerna till den ökande frekvensen förtidspensioner bland kvinnor.
17. Besparingar inom Utrikesdepartementets område, m.m. (mom. 57)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anför:
I fråga om biståndsramarna har vi ingen annan mening än den som redovisas av utskottet.
Däremot är det svårare att se hur en besparing på utgifterna för invandring m.m. med minst 760 miljoner kronor kan utlovas med hänsyn till att antalet asylsökande flyktingar inte kan förutses och att regelsystemet dessutom först skall bli föremål för utredning.
18. Besparingar inom Utrikesdepartementets område (mom. 57)
Anne Wibble (fp), Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anför:
Regeringen föreslår under rubriken Anslag för säkerhet att utgifterna för invandring m.m. skall reduceras med 760 miljoner kronor jämfört med gällande plan. Om detta kan ske genom rationaliserings- och organisationsförändringar har vi inga invändningar, med det är mycket oklart om detta är möjligt. Vår bedömning är att besparingar i den angivna storleksordningen knappast är möjliga utan att rättssäkerheten åsidosätts. Vi återkommer då regeringen närmare preciserat detta förslag.
19. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Centerpartiet accepterar den i propositionen föreslagna utgiftsminskningen inom försvarssektorn fram t.o.m. år 1998 och inriktningen att -- om det säkerhetspolitiska läget så medger -- genomföra ytterligare besparingar till år 2002. Vi ser dock den aktuella utgiftsminskningen som en ren besparingsåtgärd inom ramen för en nödvändig sanering av statsfinanserna. Att nu anföra säkerhetspolitiska motiv för besparingen anser vi inte vara relevant, i synnerhet som propositionen saknar en säkerhetspolitisk analys.
20. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Från Centerns sida har vi under lång tid påtalat behovet av ett reformerat och moderniserat bostadsfinansieringssystem. Vi vill dock understryka att den mest centrala faktorn för att pressa ned boendekostnaderna för den enskilde är räntenivån. Följderna av den av Socialdemokraterna initierade överhettningen av ekonomin i slutet av 1980-talet ser vi nu i form av höga boendekostnader för de enskilda och dryga räntebidragskostnader för staten.
I en ekonomi med en avreglerad valutamarknad och en öppen och internationell ekonomi blir en hög och fluktuerande räntenivå mycket påfrestande för bostadssektorn. Det skapar ryckighet i byggandet och gör boendekalkylerna osäkra. Det är därför från bostadssektorns synpunkt av största vikt att statsbudgeten bringas i balans.
Enligt Centerns uppfattning bör statens subvention av boendet förändras till att avse investeringstillfället i syfte att pressa ned produktionskostnaderna mer långsiktigt med lägre boendekostnad som följd. En sådan åtgärd skapar förutsättningar för trovärdighet och stabilitet i finansieringssystemet.
Vi förespråkar avskaffandet av räntebidrag vid nyproduktion och ombyggnad. Som kompensation bör byggmomsen sänkas till 12 %, vilket skulle innebära att investeringskostnaderna pressades ned.
För egnahemmen bör räntebidragen helt ersättas med sänkt byggmoms. För flerfamiljshus och bostadshus bör räntebidragen maximeras till den procentsats som motsvarar egnahemsägarnas värde för avdragsrätten och bostadsräntorna.
Vi menar att skiftet från räntesubventioner till lägre byggmoms visserligen i början ger en viss utgiftsökning för staten, men att det på sikt bör leda till stora besparingar och en stabilare utveckling av de offentliga finanserna. En omläggning i enlighet med vad som här skisserats kan ske fr.o.m. 1996 för nyproducerade bostäder. Besparingen beräknas vid ett fullt genomfört system bli 1 miljard kronor.
21. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60)
Anne Wibble (fp) anför:
Som framgår av detta betänkande kan jag inte nu biträda regeringens förslag att höja fastighetsskatten år 1996. Jag anser dock att det statsfinansiella läget är så bekymmersamt att en höjning av fastighetsskatten bör ske när fastighetsmarknaden kan väntas ha återhämtat sig. Detta kan bedömas vara fallet år 1997.
I proposition 25 framlagda lagförslag Socialdepartementets verksamhetsområde
Bilaga 1
Finansdepartementets verksamhetsområde
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
Av utskottet framlagda lagförslag
Bilaga 2
1 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om direktavdrag för byggnader m.m.
Regeringens förslag Utskottets förslag
6 §
Direktavdrag får inte överstiga summan av följande belopp (avdragsutrymmet) 1. belopp som sammanlagt skall återföras enligt lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv och som också återförts, 2. överfört avdragsutrymme enligt 9 §,
3. återfört avdrag 3. återfört avdrag för avsättning till för avsättning till periodiseringsfond enligt periodiseringsfond enligt lagen (1993:1538) om lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder eller, i periodiseringsfonder eller, i fråga om handelsbolag, fråga om handelsbolag, belopp som delägarna belopp som motsvarar återfört, delägarnas återförda periodiseringsfonder för bolaget,
4. 25 procent av ett belopp 4. 25 procent av ett belopp som utgörs av underlaget som utgörs av underlaget för avdrag för för avdrag för avsättning till avsättning till periodiseringsfond enligt 3 periodiseringsfond enligt 3 § lagen om § lagen om periodiseringsfonder före periodiseringsfonder före direktavdrag, minskat med direktavdrag och under beskattningsåret värdeminskningsavdrag på utnyttjat avdragsutrymme byggnaden eller enligt 1--3 eller, i fråga markanläggningen, minskat om handelsbolag, av ett belopp med under beskattningsåret motsvarande summan av utnyttjat avdragsutrymme delägarnas underlag för enligt 1--3. I fråga om avdrag för avsättning handelsbolag får till periodiseringsfond avdragsutrymmet inte före direktavdrag, minskat överstiga 25 procent av ett med under beskattningsåret belopp som utgörs av utnyttjat avdragsutrymme handelsbolagets inkomst enligt 1--3. före direktavdrag och värdeminskningsavdrag på byggnaden eller markanläggningen, minskat med under beskattningsåret utnyttjat avdragsutrymme enligt 1. Handelsbolagets inkomst skall minskas med fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader och återfört uppskovsbelopp enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.
2 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning
Regeringens förslag Utskottets förslag
Härigenom föreskrivs att Härigenom föreskrivs att lagen (1993:719) om lagen (1993:719) om särskilt studielån särskilt studielån för den som genomgår för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning skall arbetsmarknadsutbildning skall upphöra att gälla vid upphöra att gälla vid utgången av år 1994. Den utgången av år 1994. Den upphävda lagen gäller upphävda lagen gäller dock i fråga om dock fortfarande i fråga om arbetsmarknadsutbildning som återbetalning och har beviljats före den 1 återkrav av särskilt januari 1995. studielån.
3 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 kap. 6 §2
Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag, göras med anknytning till ett basbelopp. Vissa beräkningar skall dock göras enligt vad som anges i tredje och femte styckena.
Basbeloppet fastställs av Basbeloppet fastställs av regeringen för varje år regeringen för varje år och utgör 35 200 kronor och utgör 35 200 kronor multiplicerat med det tal multiplicerat med ett (jämförelsetal) som jämförelsetal som anger förhållandet minskats med talet 1 och mellan det allmänna därefter multiplicerats med prisläget i oktober året 0,60, varefter ett tillägg före det som basbeloppet gjorts med talet 1. avser och prisläget i Jämförelsetalet anger oktober 1993. Därvid skall förhållandet mellan det dock bortses från de allmänna prisläget i kvarvarande direkta effekter oktober året före det på prisläget som beror som basbeloppet avser och på deprecieringen av den prisläget i oktober 1993. svenska kronan under tiden den Därvid skall dock bortses 19 november--den 18 december från de kvarvarande direkta 1992. Vid fastställande av effekter till och med oktober basbeloppet för år 1995 1994 som påverkat skall det framräknade prisläget och som beror jämförelsetalet minskas på deprecieringen av den med talet 1 och därefter svenska kronan under tiden den multipliceras med 0,60, 19 november--den 18 december varefter ett tillägg 1992. Basbeloppet avrundas görs med talet 1. till närmaste hundratal Basbeloppet avrundas till kronor. närmaste hundratal kronor.
Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två procent vid beräkning av
a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 6--8 kap. samt änkepension, barnpension och barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag,
b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 12--14 kap. samt änkepension och barnpension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i denna lag.
I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Det enligt andra stycket Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall fastställda beloppet skall ökas med ett belopp som ökas med ett belopp som svarar mot den svarar mot den minskning av beräkningsåtgärd som jämförelsetalet som anges i tredje meningen samma följer av första stycke vid beräkning av meningen samma stycke vid pensionsgrundande inkomst och beräkning av fastställande av pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng enligt 11 fastställande av kap. 5 och 6 §§. pensionspoäng enligt 11 kap. 5 och 6 §§.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. De nya den 1 januari 1995. De nya bestämmelserna i 1 kap. 6 bestämmelserna i 1 kap. 6 § tillämpas första § tillämpas första gången vid fastställande gången vid fastställande av basbeloppet för år av basbeloppet för år 1995. Äldre bestämmelser 1995. tillämpas på pension som avser tid före ikraftträdandet. 1 Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1993:1344.
4 Av utskottet föreslaget tillägg till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om allmänna egenavgifter
Lydelse enligt prop. Utskottets förslag 1994/95:41
3 §
Avgifterna beräknas på sådan inkomst av anställning som avses i 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.
Avgifterna beräknas på Avgifterna beräknas på summan av inkomsterna till den summan av inkomsterna till den del summan inte överstiger del summan inte överstiger sju och en halv gånger det sju och en halv gånger det vid årets ingång vid årets ingång gällande basbeloppet enligt gällande basbeloppet enligt lagen om allmän lagen om allmän försäkring. försäkring ökat med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket samma lag.
1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och den 1 januari 1995 och tillämpas på tillämpas på avgiftspliktig inkomst som avgiftspliktig inkomst som uppbärs från och med den uppbärs från och med den dagen. Omfattar dagen. I stället för vad beskattningsåret tid som sägs i 3 § tredje såväl före som efter stycket skall vid utgången av år 1994, fastställandet av skall, om den skattskyldige skattetabeller enligt 4 § inte visar annat, så stor uppbördslagen (1953:272) del av beskattningsårets för inkomståret 1995, inkomst anses hänförlig avgifterna beräknas på till tiden efter utgången summan av inkomsterna till den av år 1994 som svarar mot del summan inte överstiger förhållandet mellan den sju och en halv gånger det del av beskattningsåret som vid årets ingång infaller under denna tid och gällande basbeloppet enligt hela beskattningsåret. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1994, skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1994 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Inledning 3 Propositionernas förslag 5 Motionsyrkandena 8 UTSKOTTET 21 Den ekonomiska politiken 21 Internationell utveckling 21 Utvecklingen i Sverige 23 Försörjningsbalansprognosen 24 Enskilda poster i försörjningsbalansen 25 Exporten 25 Importen 26 Privat konsumtion 26 Investeringarna 27 Arbetsmarknaden 27 Inflationsutvecklingen 28 Byte av basår i fastprisberäkningarna 29 Inriktningen av den ekonomiska politiken 29 Regeringens förslag 29 Oppositionspartiernas förslag 31 Moderata samlingspartiet 31 Centerpartiet 33 Folkpartiet liberalerna 35 Vänsterpartiet 37 Miljöpartiet de gröna 38 Kristdemokratiska samhällspartiet 39 Utskottets ställningstagande till oppositionspartiernas förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken 41 Konsekvensbeskrivningar i den ekonomisk-politiska propositionen 46 Arbetsmarknadspolitiken 47 Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken 47 Direktavdrag 49 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 51 Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram 51 Ungdomsintroduktion och ungdomspraktik 56 Akademikerpraktik 60 Arbetsmarknadsutbildning 61 Utbildningsbidrag 61 Starthjälp 62 Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 64 Utbildningsvikariat 65 Omfattningen av ALU 65 ALU-delegationen 66 Komvux 67 Vuxenstudiestöd 68 Folkbildning 68 Högskoleutbildning 69 Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet 70 Finansiering av de sysselsättningsskapande åtgärderna72 Föreslagna besparingar och inkomstförstärkningar 73 Allmänt om inriktning och omfattning 73 Regeringens förslag till inriktning av besparingsarbetet 73 Oppositionspartiernas förslag till inriktning av budgetpolitiken 74 Moderata samlingspartiet 74 Centerpartiet 75 Folkpartiet liberalerna 76 Vänsterpartiet 77 Miljöpartiet de gröna 77 Kristdemokraterna 78 Skattepolitiken 79 Krav på lagrådsgranskning av propositionens skatteförslag 79 Beskattning av utdelningsinkomster och reavinster på aktier m.m. 80 Skattesatsen för kapitalinkomster 80 Värdepappersfonder och investmentföretag 81 Avkastningsskatt på pensionssparande 81 Sparande i allemansfond 82 Förmögenhetsbeskattning 83 Företagsbeskattning 84 Avvecklingen av surv 84 Kvittning av underskott av näringsverksamhet 85 Stämpelskatt 86 Beskattningen av ekonomiska föreningar 86 Beskattning av förvärvsinkomster 87 Skatteskalan och grundavdraget 87 Inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen 88 Reseavdraget 89 Justering av begränsningsregeln vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen 89 Miljörelaterade skatter m.m. 89 Vissa skattelagar 90 Kommunalekonomiska frågor 92 Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn 92 Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran 93 Riktlinjer för den kommunala ekonomin 95 Vidgad kommunal beskattningsrätt 96 Effekter av kommunalskattehöjningar 96 Besparingar inom Socialdepartementets ansvarsområde 97 Begränsad uppräkning av basbeloppet 97 Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. 102 Bostadstillägg till pensionärer 103 Barnbidrag och flerbarnstillägg 105 Bidragsförskott 106 Preskriptionstiden för underhållsbidrag 107 Familjestödet 108 Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter 109 Framtida avgiftsuttag 110 Socialavgifter på vinstandelar 111 Särskilda löneskatter samt premieskatt för grupplivförsäkringar 113 Förtidspensionärer m.m. 114 Övriga besparingar inom statsförvaltningen 116 Besparingar inom Justitiedepartementets område 116 Besparingar inom Utrikesdepartementets område, m.m. 117 Besparingar inom Försvarsdepartementets område 119 Besparingar inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde 121 Alternativ besparing inom bostadssektorn 122 Räntebidrag och fastighetsskatt 122 Fastighetstaxeringar 124 Utskottets sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar 124 Övriga frågor 126 Konvergensprogram 126 Återbetalningsprogram för banksektorn127 Hemställan 128
Reservationer
1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (m, c, fp, kds)140 2. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (v)146 3. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (mp)148
4. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3) (m)149 5. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3) (c, kds)150 6. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3) (fp)151 7. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3) (v)152
8. Direktavdrag (mom. 4) (m, c, fp, kds)153 9. Direktavdrag (mom. 4) (mp)154
10. Nuvärdesavskrivning (mom. 5) (m)154
11. Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram (mom. 6) (m)155 12. Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram (mom. 6) (c)157 13. Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram (mom. 6) (fp)159 14. Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram (mom. 6) (mp)160 15. Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram (mom. 6) (kds)161
16. Ungdomsintroduktion och ungdomspraktik (mom. 7) (m, c, fp, kds)163
17. Utbildningsbidrag (mom. 10) (m, c, fp, kds)164
18. Starthjälp (mom. 11) (c, mp, kds)164
19. Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 12) (m)165
20. Utbildningsvikariat (mom. 13) (m)166
21. Omfattningen av ALU (mom. 14) (m)166 22. Omfattningen av ALU (mom. 14) (fp)167 23. Omfattningen av ALU (mom. 14) (mp)167
24. Komvux (mom. 16) (m)168
25. Vuxenstudiestöd (mom. 17) (m)168
26. Folkbildning (mom. 18) (m, c, fp, mp, kds)169
27. Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet (mom. 20) (m, fp, kds)169 28. Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet (mom. 20) (c)170 29. Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet (mom. 20) (mp)171
30. Finansieringen av de sysselsättningsskapande åtgärderna (mom. 21) (c)172 31. Finansieringen av de sysselsättningsskapande åtgärderna (mom. 21, motiv.) (m, fp)172
32. Beskattning av utdelningsinkomster och reavinster på aktier m.m. (mom. 22) (m, c, fp, kds)173
33. Skattesatsen för kapitalinkomster (mom. 23) (m, c, kds)175
34. Värdepappersfonder och investmentföretag (mom. 24) (m, c, kds)176
35. Avkastningsskatt på pensionssparande (mom. 25) (m)176 36. Avkastningsskatt på pensionssparande (mom. 25) (fp)177
37. Sparande i allemansfond (mom. 26) (m, c, fp, mp, kds)178
38. Förmögenhetsbeskattning (mom. 27) (m)178
39. Företagsbeskattning (mom. 28) (v)179 40. Företagsbeskattning (mom. 28) (mp)180 41. Företagsbeskattning (mom. 28, motiv.) (m, c, fp, kds)181
42. Avveckling av skatteutjämningsreserv (surv) (mom. 29) (m, c, mp, kds)181
43. Kvittning av underskott i näringsverksamhet (mom. 30) (m, c, fp, mp, kds)182
44. Beskattningen av ekonomiska föreningar (mom. 32, motiv) (m, c, fp, kds)182
45. Skatteskalan och grundavdraget (mom. 33) (m, c, fp, kds)183 46. Skatteskalan och grundavdraget (mom. 33) (v)184 47. Skatteskalan och grundavdraget (mom. 33) (mp)185
48. Inflationsskydd vid inkomstbeskattningen (mom. 34) (m)186 49. Inflationsskydd vid inkomstbeskattningen (mom. 34) (c, kds)187
50. Reseavdraget (mom. 35) (c)187
51. Justering av begränsningsregeln vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen (mom. 36) (m, c, fp, kds)188
52. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37) (c)188 53. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37) (mp)189
54. Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn (mom. 39) (c)190 55. Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn (mom. 39) (mp)190 56. Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn (mom. 39, motiv.) (fp)191
57. Riktlinjer för den kommunala ekonomin (mom. 41) (c)192 58. Riktlinjer för den kommunala ekonomin (mom. 41) (v)192
59. Vidgad kommunal beskattningsrätt (mom. 42) (mp)193
60. Effekter av kommunalskattehöjningar (mom. 43) (m)194
61. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44) (m)194 62. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44) (c)196 63. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44) (mp)197
64. Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. (mom. 45) (c)198 65. Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. (mom. 45) (kds)199
66. Bostadstillägg till pensionärer (mom. 46) (m)199 67. Bostadstillägg till pensionärer (mom. 46) (c)200 68. Bostadstillägg till pensionärer (mom. 46) (kds)200
69. Barnbidrag och flerbarnstillägg (mom. 47) (c, kds)201 70. Barnbidrag och flerbarnstillägg (mom. 47) (fp)202
71. Bidragsförskott (mom. 48) (m)202 72. Bidragsförskott (mom. 48) (v)203
73. Preskriptionstiden för underhållsbidrag (mom. 49) (v)204
74. Familjestödet (mom. 50) (c)204
75. Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter (mom. 51) (m, c, fp, kds)205 76. Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter (mom. 51) (mp)206
77. Framtida avgiftsuttag (mom. 52) (m, c, kds)206 78. Framtida avgiftsuttag (mom. 52) (v)207
79. Socialavgifter på vinstandelar (mom. 53) (m, c, fp, kds)207
80. Särskilda löneskatter samt premieskatt för grupplivförsäkringar (mom. 54) (m, c, fp, mp, kds)208
81. Förtidspensionärer m.m. (mom. 55) (m)209 82. Förtidspensionärer m.m. (mom. 55) (c)209
83. Besparingar inom Justitiedepartementets område (mom. 56) (m, kds)210
84. Besparingar inom Utrikesdepartementets område (mom. 57) (c, fp, v, mp, kds)210
85. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58) (m)211
86. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58) (v)212 87. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58) (mp)213
88. Besparingar inom Jordbruksdepartementets område (mom. 59) (c, mp, kds)214
89. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60) (m, c, kds)214 90. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60) (fp)216 91. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60) (mp)217
92. Fastighetstaxeringar (mom. 61) (mp)218
93. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar (mom. 62) (m)218 94. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar (mom. 62) (c)222 95. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar (mom. 62) (fp)228 96. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar (mom. 62) (mp)233 97. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar (mom. 62) (kds)236
98. Konvergensprogram (mom. 63) (m)240
99. Återbetalningsprogram för banksektorn (mom. 64) (c)241
Särskilda yttranden
1. Krav på lagrådsremiss (s. 79)(m, c, fp, kds)242
2. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3) (mp)243
3. Akademikerpraktik (mom. 8) (v)243
4. Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 12) (fp)243
5. Omfattningen av ALU (mom. 14) (kds)244
6. ALU-delegationen (mom. 15) (c)244
7. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37) (fp)244 8. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37) (v)244 9. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37) (kds)245
10. Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran (mom. 40) (m)245 11. Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran (mom. 40) (c)246 12. Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran (mom. 40) (kds)246
13. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44) (fp)247
14. Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. (mom. 45) (fp)247
15. Framtida avgiftsuttag (mom. 52) (mp)247
16. Förtidspensionärer m.m. (mom. 55) (v)248
17. Besparingar inom Utrikesdepartementets område (mom. 57) (m)248 18. Besparingar inom Utrikesdepartementets område (mom. 57) (fp, v, mp)248
19. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58) (c)248
20. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60) (c)249 21. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60) (fp)249
Bilagor
1. I proposition 25 framlagda lagförslag 251 Socialdepartementets verksamhetsområde 251 Finansdepartementets verksamhetsområde 260 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde 344 2. Av utskottet framlagda lagförslag 347 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om direktavdrag för byggnader m.m. 347 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning 348 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 349 Av utskottet föreslaget tillägg till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om allmänna egenavgifter351
Tabeller 1. BNP-tillväxt i vissa OECD-länder21 2. Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder22 3. Prognosförutsättningar23 4. Försörjningsbalans24 5. Nyckeltal25 6. Arbetsmarknad28 7. Sammanställning av åtgärder74
Bilagorna 3--14 (till finansutskottet inkomna yttranden) återfinns i del 2 av betänkandet.
3. Skatteutskottets yttrande SkU3y 4. Justitieutskottets yttrande JuU2y 5. Utrikesutskottets yttrande UU3y 6. Försvarsutskottets yttrande FöU2y 7. Socialförsäkringsutskottets yttrande SfU6y 8. Socialutskottets yttrande SoU2y 9. Kulturutskottets yttrande KrU4y 10. Utbildningsutskottets yttrande UbU3y 11. Trafikutskottets yttrande TU2y 12. Näringsutskottets yttrande NU3y 13. Arbetsmarknadsutskottets yttrande AU3y 14. Bostadsutskottets yttrande BoU1y
Skatteutskottets yttrande 1994/95:SkU3y Bilaga 3 Ekonomisk-politiska åtgärder
Till finansutskottet
Utskottet har fått tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m., och de motioner som har väckts i ärendet. Utskottet får anföra följande.
Inriktningen av den ekonomiska politiken
I propositionen (s. 30) föreslår regeringen att riksdagen antar nya riktlinjer för den ekonomiska politiken och godkänner inriktningen och omfattningen av de besparingar och inkomstförstärkningar som regeringen förordar.
Förslagen innebär att politiken skall inriktas på att sanera statsfinanserna, öka sysselsättningen och skapa förutsättningar för god välfärd genom låg arbetslöshet, stabila priser och hög tillväxt. En utgångspunkt är att stabilisera statsskulden senast år 1998. De uppoffringar som detta innebär bör enligt regeringen fördelas rättvist genom utgiftsbesparingar och inkomstförstärkningar. En av målsättningarna är att återställa 1990 års skattereform med sina principer om enkelhet, likformighet och rättvisa.
På skatteområdet innebär regeringens förslag en rad förändringar. Utdelningsinkomster och reavinster på aktier kommer att beskattas på samma sätt som övriga kapitalinkomster, och förmögenhetsskatten kommer att behållas. Den allmänna skattesatsen för kapitalinkomster skall ligga kvar på 30 % även efter den 1 januari 1995, och skattelättnaden för ränteutgifter behålls också på dagens nivå. Vidare höjs fastighetsskatten med 0,2 procentenheter fr.o.m. 1996 för att undvika en ytterligare försämring av räntebidragen i det nyare bostadsbeståndet. Bland förslagen på skatteområdet ingår bl.a. att egenavgiften höjs med 1 procentenhet per år fr.o.m. 1996 t.o.m. 1998, att det ej avdragsgilla beloppet för resekostnader höjs från 4 000 till 6 000 kr och att en tillfällig s.k. värnskatt på 5 % skall utgå t.o.m. 1998 genom en höjning av skattesatsen för statlig inkomstskatt på inkomster över skiktgränsen.
Förslagen på skatteområdet beräknas ge inkomstförstärkningar för den offentliga sektorn med en full effekt 1998 på drygt 36 miljarder kronor. Enligt propositionen bör man i framtiden undvika mer betydande höjningar av skatteuttaget. Regeringen anför samtidigt att ett ökat inslag av skatter och avgifter som har gynnsamma effekter på miljön kommer att prövas ytterligare.
Propositionen lämnades före folkomröstningen den 13 november om ett svenskt medlemskap i EU. Efter folkomröstningen har regeringen i proposition 122 lagt fram förslag om finansieringen av medlemskapet. Utskottet kommer att behandla denna proposition senare i höst och avser inte att nu kommentera detta förslag. I sammanhanget bör dock nämnas att medlemskapet beräknas medföra utgiftsbegränsningar på ca 6 miljarder kronor och att det enligt propositionen återstår ca 14 miljarder att finansiera genom inkomstförstärkningar (jfr prop. 40). I propositionen föreslås en delfinansiering genom en allmän löneavgift på 1,5 % fr.o.m. den 1 januari 1995, och regeringen anför att ytterligare finansieringsförslag kommer att läggas fram i budgetpropositionen.
I de sex partimotioner som har väckts i ärendet yrkas att riksdagen -- med avslag på riktlinjerna i propositionen -- antar andra riktlinjer för den ekonomiska politiken. Motionärerna kräver också andra riksdagsuttalanden och vissa åtgärder som utskottet redovisar under denna rubrik.
I motion Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) anför motionärerna att regeringens förslag till skattehöjningar har sådan omfattning och utformning att förslagen riskerar den uppgång i ekonomin som den borgerliga regeringen enligt deras uppfattning har lagt grunden till och försvårar möjligheterna att stabilisera ekonomin. De yrkar därför avslag på regeringens riktlinjer och ansluter sig i stället till det saneringsprogram som riksdagen beslutade våren 1994 (yrkandena 1 och 2). Yrkandena innebär utöver detta program ytterligare budgetförstärkningar på drygt 20 miljarder kronor, i allt väsentligt i form av utgiftsminskningar.
Yrkandena 1, 7, 8 och 44 i motion Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) innebär avslag på riktlinjerna i propositionen och att riksdagen utöver det av riksdagen under våren 1994 antagna saneringsprogrammet skall godta ett program med utgiftsminskningar på 41,8 miljarder kronor och skattehöjningar på 10 miljarder kronor. På skatteområdet skiljer sig motionen från regeringens förslag bl.a. i fråga om företagsbeskattningens utformning, beskattningen av kapitalinkomster, fastighetsskatten och uttaget av statlig inkomstskatt. Motionen innebär avslag på propositionen i dessa delar. Motionen innehåller också krav på uttalanden om en lägre nivå för beskattningen av nödvändig konsumtion av mat, boende och persontransporter och om vikten av att utredningen om ett mer miljörelaterat skattesystem fullföljs (yrkandena 2 och 3) samt krav på att regeringen skall lägga fram förslag om moms på spel och lotterier, effektivare skatteindrivning, höjd skatt på bilar utan katalysatorer, fördubbling av skatten på äldre vattenkraft och fördubbling av miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel (yrkande 46).
I motion Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) krävs också en annan inriktning av den ekonomiska politiken (yrkande 1) med utgiftsförändringar som enligt motionärernas beräkningar för år 1998 totalt sett innebär besparingar på nära 22 miljarder kronor utöver regeringens förslag. På skatteområdet innebär motionärernas riktlinjer totalt sett minskade inkomster samma år på ca 7 miljarder kronor, bl.a. till följd av att de motsätter sig regeringens förslag i fråga om uttaget av statlig inkomstskatt och en återgång till tidigare regler om beskattningen av utdelningar och reavinster på aktier. De begär också riksdagsuttalanden av innebörd att regeringens s.k. återställarpolitik innebär en återgång till tidigare misslyckanden och till ett korrupt skattesystem (yrkande 2) och att man i stället bör slå vakt om skattereformen och de överenskommelser som har träffats om att begränsa den alltför höga marginalskatten (yrkande 3).
Motion Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) innehåller också krav på uttalanden om inriktningen av den ekonomiska politiken (yrkande 1). Motionärerna ansluter sig i huvudsak till regeringens bedömningar men vill ytterligare betona nödvändigheten av åtgärder som riktar sig mot arbetslösheten och som syftar till en ekologiskt hållbar utveckling, jämnare inkomstfördelning och ökad jämställdhet. De anser också att konsekvenserna av den aktuella propositionen och kommande ekonomisk-politiska förslag från regeringen bör värderas ur regional-, fördelnings- och miljöpolitiskt perspektiv och ur kvinnoperspektiv och att regeringens förslag i fortsättningen bör innehålla konsekvensbeskrivningar i dessa hänseenden (yrkandena 2--5). På skatteområdet innebär motionärernas riktlinjer skärpt marginalskatt utöver regeringens förslag och ett ökat skatteuttag på sådan produktion och konsumtion som påverkar vår miljö negativt. Motionärerna yrkar på en fördubbling av koldioxidskatten (yrkande 25) och anför att de i samband med budgetpropositionen återkommer med flera förslag om energi- och miljöbeskattningen.
Riktlinjerna i motion Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp), yrkandena 1--5 och 9, innebär att den ekonomiska politikens huvudmål skall vara en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling. Från denna utgångspunkt anser motionärerna att regeringens förslag är otillfredsställande och har ett alltför inskränkt perspektiv. Motionärerna anser att de åtgärder som måste vidtas bör genomföras på ett socialt acceptabelt sätt så att de som har sämst förmåga att klara åtstramningar undantas. Låginkomsttagare bör få ett skydd mot skatteökningar och minskade pensioner (yrkande 23). De framhåller att socialförsäkringen bör vara skattefinansierad på ett solidariskt sätt och motsätter sig systemet med egenavgifter, eftersom detta missgynnar låginkomsttagare (yrkande 8 m.fl.). När det gäller värnskatten begär motionärerna ett uttalande om att höga marginalskatter innebär svåra nackdelar (yrkande 24) men finner ändå att den s.k. värnskatten bör godtas. På sikt bör dock skatten på arbete totalt sett inte öka utan i stället minskas och ersättas med främst miljörelaterade skatter, t.ex. i form av en väl planerad ökning av koldioxidskatten fr.o.m. den 1 juli 1995 (yrkande 13). Motionärerna anser också att kommunerna bör få en vidgad beskattningsrätt i olika hänseenden (yrkande 14).
Motion Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) innehåller ett yrkande om avslag på propositionen (yrkande 1) och yrkanden om riksdagsuttalanden i anslutning till motionärernas riktlinjer för den ekonomiska politiken och för besparingar och andra budgetförstärkningar (yrkandena 2 och 3). Motionärerna utgår från det av riksdagen i våras fastställda saneringsprogrammet och yrkar ytterligare besparingar på närmare 40 miljarder kronor. På skatteområdet föreslår motionärerna att man går in för ett ökat inslag av ekonomiska styrmedel, exempelvis genom en skatteväxling med sänkta skatter på arbete och höjda miljöskatter. Mervärdesskatten bör breddas, och tjänstebilsbeskattningen bör miljörelateras ytterligare. Motionärerna anser vidare att förmögenhetsskatten bör behållas och att man bör permanenta en begränsad höjning av den statliga inkomstskatten i form av slopat grundavdrag och slopat reallöneskydd.
Utskottet kommer att begränsa sitt yttrande till skattefrågorna och vissa principer för 1990 års skattereform.
Med anledning av vad som anförs i en del av motionerna vill utskottet framhålla att 1990 års skattereform, som genomfördes under bred enighet, inte bara gick ut på att begränsa de s.k. marginalskatterna. Avsikten var att skapa ett stabilt och rättvist system som skulle tillgodose samhällets behov av skatteintäkter och bilda ett fast underlag för en god utveckling av välfärden i vårt land. Olika åtgärder vidtogs för att bredda skatteunderlaget och uppnå en likformig beskattning. Bred enighet rådde också om en rad socialpolitiska åtgärder som ingick i reformen i syfte att tillgodose de fördelningspolitiska målen.
Utvecklingen därefter har inneburit allvarliga brott mot de grundläggande principerna för denna reform. Detta har medfört stora skattebortfall som har fått till följd att statens finanser har försämrats dramatiskt och att angelägna utgifter på olika välfärdsområden har trängts ut. Redan utsatta grupper har drabbats, och klyftorna i samhället har vidgats. Den omfattande arbetslösheten har lett till en ökad utslagning och stora problem som hotar att bli bestående. Den borgerliga regeringens skattepolitik har samtidigt försämrat ekonomins funktionssätt och undergrävt statsfinanserna genom en systematisk överföring av inkomster och förmögenhet till kapitalägare och till företagare och andra med höga inkomster.
Propositionen innehåller ett omfattande program med besparingar och inkomstförstärkningar som i inledningsskedet kommer att medföra påfrestningar för åtskilliga grupper i samhället. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att de bördor som detta innebär måste fördelas rättvist och får bäras av alla efter förmåga. För att välfärdspolitiken skall kunna lyckas är det också nödvändigt att skapa förutsättningar för en hög, balanserad och uthållig tillväxt och kunna sätta in kraftiga åtgärder mot arbetslösheten. Enligt utskottets mening bör beskattningen utformas på ett sätt som ger stöd för en politik med denna inriktning.
Regeringens program på skatteområdet innebär en återgång till grundtankarna i skattereformen, samtidigt som förslagen ger väsentliga inkomstförstärkningar för den offentliga sektorn. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att beskattningen av sparande och av kapital bör grundas på den likformighet som åsyftades i skattereformen och att man bör återgå till en generell skattesats på 30 %. Även förmögenhetsskatten bör behållas på sin nuvarande nivå. Samtidigt är det av vikt att företagsbeskattningen får en utformning som ger goda villkor för näringslivet, i synnerhet för små och medelstora företag samt för nyföretagande.
Mot bakgrund av vad utskottet nyss har anfört är det också viktigt att de som har inkomster över skiktgränsen får bidra till en förbättring av statsfinanserna, och utskottet anser att den föreslagna värnskatten är väl motiverad, inte minst mot bakgrund av att andra åtgärder på inkomstbeskattningens område under senare tid har medfört särskilda påfrestningar för låginkomsttagare. Samtidigt vill utskottet framhålla att marginalskattefrågorna och utfallet i övrigt av skattereformen ingår i den utvärdering som pågår inom en särskild kommitté (KUSK -- Fi 1990:08). Resultatet av utredningsarbetet kommer att redovisas under första halvåret 1995, och utskottet utgår från att regeringen så snart som möjligt kommer att lägga fram en närmare bedömning av utredningsresultatet för riksdagen.
Den allmänna egenavgiften inom sjukförsäkringen ligger i första hand inom socialförsäkringsutskottets ämnesområde. Utskottet nöjer sig därför med att konstatera att det -- enligt vad som anförs i propositionen -- kan finnas skäl att ytterligare överväga det samlade uttaget av allmänna egenavgifter och därmed fördelningen mellan allmänna egenavgifter och arbetsgivaravgifter, när det slutliga resultatet av Genomförandegruppens arbete med pensionsfrågorna föreligger. Därvid kan också den närmare utformningen av egenavgifterna till sjukförsäkringen fastställas. Utskottet utgår från att också fördelningspolitiska aspekter på denna avgift då kommer att belysas.
Med det anförda ansluter sig utskottet till de huvudlinjer som regeringen dragit upp för skattepolitiken. Regeringens förslag innebär sammanfattningsvis att skattereglerna ändras på ett sätt som bygger på den avvägning mellan effektivitets- och fördelningsmål som gjordes i 1990 års skattereform och som då vann ett brett stöd från partier och intresseorganisationer. Utskottet vill i likhet med regeringen samtidigt framhålla att det finns ett starkt behov av att åter få enkla och enhetliga regler som tillåts verka under en följd av år (s. 46). Utskottet instämmer också i regeringens uppfattning att det med hänsyn till den svenska ekonomins funktionssätt är angeläget att så långt som möjligt undvika mer betydande höjningar av skatteuttaget i framtiden. Till detaljfrågorna återkommer utskottet senare.
Beträffande de frågor om ett mer miljörelaterat skattesystem, skärpningar av koldioxidskatten och skatteväxling från inkomstskatt till indirekt skatt som tagits upp i motionerna Fi2 och Fi4--Fi6 framgår det av propositionen (s. 27) att regeringen senare kommer att pröva frågan om ett ökat inslag av skatter och avgifter som har gynnsamma effekter på miljön, t.ex. genom en höjning av koldioxidskatten. Utskottet utgår från att regeringen snarast kommer att tillsätta den kommitté som enligt tidigare beslut skall få i uppdrag att analysera förutsättningarna för en ökad miljörelatering av skattesystemet (dir. 1994:11) och att regeringen redovisar de åtgärder som kan anses aktuella i den kommande budgetpropositionen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet att riksdagen nu tar närmare ställning till dessa frågor. Utskottet finner inte heller skäl att nu förorda en omprövning av nivån på mervärdesskatten på mat, boende och persontransporter, enligt vad som föreslås i motion Fi2.
När det gäller kraven i motion Fi4 om att regeringen i sina kommande ekonomisk-politiska propositioner skall lämna konsekvensbeskrivningar i olika hänseenden instämmer utskottet gärna i uppfattningen att regeringen givetvis så långt som möjligt bör presentera tillräckligt underlag för att bedöma de aktuella förslagen ur olika aspekter. På skatteutskottets område gäller detta särskilt i fråga om fördelningspolitiska och andra ekonomiska effekter av förslagen. Samtidigt vill utskottet framhålla att sådana beskrivningar inte bör bli ett självändamål och att regeringen liksom hittills i första hand själv bör kunna bedöma vad som behövs i dessa hänseenden.
Med det anförda tillstyrker utskottet riktlinjerna i propositionen och avstyrker samtliga motionsyrkanden till den del de har behandlats i det föregående.
Kapitalinkomster, förmögenhetsskatt m.m.
Som framgår av vad utskottet redan anfört ingår en likformig kapitalbeskattning som ett viktigt led i regeringens förslag att återställa 1990 års skattereform. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i vad avser en återgång till tidigare regler om full beskattning av utdelningar och reavinster på aktier och avstyrker avslagsyrkandena i motionerna Fi1 yrkande 15, Fi2 i motsvarande del, Fi3 yrkande 5 och Fi6 i denna del. Skattesatsen för beskattningen bör vara 30 % i likhet med vad som gäller för andra kapitalinkomster. Utskottet tillstyrker propositionen även i denna del och avstyrker motionerna Fi1 yrkande 14, Fi2 i denna del och Fi6 i denna del. Utskottet tillstyrker också de följdändringar som detta medför.
Vidare föreslår regeringen att gällande bestämmelser för förmögenhetsskatten skall kvarstå i avvaktan på en översyn av reglerna.
I motion Fi1 yrkande 1 yrkas avslag på propositionen i denna del.
Utskottet delar regeringens uppfattning att förmögenhetsskatten bör behållas av fördelningspolitiska skäl. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i denna del och avstyrker motionen.
Förslaget innebär också att man bör behålla en spärr mot en alltför hög beskattning i vissa fall. Utskottet återkommer till denna fråga efter ställningstagandena till uttaget av statlig inkomstskatt.
Som en konsekvens av utskottets ställningstaganden rörande beskattningen av kapitalinkomster bör också beskattningen av värdepappersfonder och investmentföretag återställas till den tidigare ordningen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i detta hänseende och avstyrker avslagsyrkandena i motionerna Fi1 yrkande 16, Fi2 i denna del och Fi6 i denna del.
Även avkastningsskatten på kapitalförsäkringar bör ligga på samma nivå som hushållssparandet i övrigt. Detta uppnås med en avkastningsskatt som utgår med 30 % av nio tiondelar av skatteunderlaget. Utskottet tillstyrker de ändringar som regeringen föreslår i detta syfte och avstyrker avslagsyrkandena i motionerna Fi1 yrkande 18, Fi2 i denna del och Fi6 i denna del.
Avkastningsskatten på pensionsförsäkringar och på bundet pensionssparande utan försäkringsinslag utgör nu 9 % av en schablonmässigt beräknad avkastning på pensionskapitalet. Vid 1990 års skattereform anfördes att denna skatt borde fastställas till 30 % för att uppnå en likformig beskattning med annat sparande. Det ansågs dock motiverat med en lägre skattesats bl.a. för att stimulera ett långsiktigt sparande i denna form. I propositionen anförs nu att man bör återgå till den nivå på 15 % som infördes för privata pensionsförsäkringar vid 1990 års skattereform och att man av likformighetsskäl inte bör göra någon skillnad mellan olika former av pensionering.
I motionerna Fi1 yrkande 17 och Fi6 i denna del yrkas avslag på propositionen helt eller delvis. Även motion Fi3 innehåller ett avslagsyrkande, men detta begränsar sig till avtalspensioner.
Utskottet vill framhålla att skatt på avkastningen av pensionskapitalet i försäkringssystemet och i det bundna banksparandet inte utgår i annan form än som avkastningsskatt. Reglerna innebär därför att pensionssparande i dessa former gynnas jämfört med annat pensionssparande och vanligt banksparande. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att beskattningen av detta pensionssparande bör höjas och finner att propositionen är väl avvägd. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker avslagsyrkandena i motionerna Fi1 yrkandena 18 och 19, Fi2 i denna del, Fi3 yrkande 6 och Fi6 yrkande 1 i denna del.
Beträffande allemansfonderna anser regeringen att det finns flera skäl att slå vakt om denna sparform och återgå till de gynnsamma skatteregler som beslutades i 1990 års skattereform. Regeringen föreslår att andelar i dessa fonder beskattas med endast 20 %.
I motionerna Fi1 yrkande 20, Fi2 yrkande 22, Fi5 yrkande 16 och Fi6 i denna del yrkas avslag på regeringens förslag.
Utskottet delar regeringens uppfattning även i denna fråga. Utskottet tillstyrker alltså propositionen och avstyrker motionerna i dessa delar.
Förvärvsinkomster
Den värnskatt på 5 % som regeringen föreslår kombineras med att grundavdraget, som tillfälligt slopats i fråga om statlig inkomstskatt vid 1995 och 1996 års taxeringar, återinförs fr.o.m. årsskiftet. Skiktgränsen återställs därmed till den något högre nivå som följer av principerna för skattereformen. På inkomster över denna nivå utgår statlig inkomstskatt, och denna skatt höjs enligt regeringens förslag tillfälligt från 20 till 25 % för inkomståren 1995--1998.
Enligt gällande regler omräknas skiktgränsen årligen med hänsyn till förändringarna av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. I propositionen föreslås i annat sammanhang att uppräkningen av basbeloppet begränsas till 60 % av prisförändringarna under jämförelseperioden. Regeringens förslag innebär att denna åtgärd kommer att slå igenom även vid kommande beräkningar av nivån för skiktgränsen. Skiktgränsen påverkas även av det s.k. reallöneskyddet på 2 %. Detta skydd, som också slopats tillfälligt vid 1995 och 1996 års taxeringar, bör enligt regeringen nu återinföras men begränsas t.o.m. 1999 års taxering på samma sätt som föreslås beträffande basbeloppet. Uppräkningen av skiktgränsen med hänsyn till reallöneskyddet skall alltså ske med 1,2 %. Regeringens förslag innebär vidare att utgångspunkten för beräkningarna skall vara skiktgränsen vid 1995 års taxering, 198 700 kr.
I motion Fi1 yrkas avslag på de föreslagna ändringarna beträffande skattesatsen och grundavdraget (yrkandena 26 och 27) och på det försämrade inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen (yrkande 28).
Motion Fi6 innebär avslag på propositionen i aktuella delar.
Motion Fi3 yrkande 4 innebär avslag på den föreslagna höjningen av marginalskatten.
Motion Fi2 yrkandena 23, 40 och 43 innebär också avslag på höjd marginalskatt. Yrkandena innebär vidare att grundavdraget och reallöneskyddet bör slopas permanent och att regeringens förslag i motsvarande delar skall avslås.
Motion Fi4 yrkande 22 innebär avslag på regeringens förslag att återinföra grundavdraget. Motionärerna ansluter sig i övrigt till det av regeringen föreslagna skatteuttaget men yrkar att skatteskalan kompletteras med en skattesats på 30 % för inkomster över 300 000 kr (yrkande 24). De begär också ett riksdagsuttalande om att värnskatten inte bör begränsas till fyra år (yrkande 21) och om att ett slopat grundavdrag vid den statliga beskattningen och en avtrappning av detta avdrag vid den kommunala beskattningen ger bättre fördelningseffekter (yrkande 23).
Som framgår av vad utskottet anfört tidigare ingår den föreslagna värnskatten som ett viktigt led i regeringens ekonomiska politik, och det har stor betydelse att fördela bördorna på ett mer rättvist sätt än hittills. Regeringens förslag att återinföra grundavdraget vid den statliga beskattningen grundar sig på ställningstagandena i samband med skattereformen och på uppfattningen att man även i dagsläget bör undvika skatteskärpningar i de känsliga inkomstlägen som det här är fråga om. Som framgår av vad som anförs i propositionen bör den närmare utformningen i detta hänseende bli föremål för fortsatta överväganden. Höjningarna av skatteuttaget har utformats som en tillfällig åtgärd som är motiverad av den nuvarande svåra ekonomiska situationen, och utskottet vidhåller att ändringarna skall ha denna innebörd.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag beträffande utformningen av värnskatten och avstyrker motionerna i aktuella delar.
Resor mellan bostad och arbetsplats
I propositionen föreslås att avdragsbegränsningen för resor mellan bostad och arbetsplats höjs från 4 000 till 6 000 kr.
I motion Fi2 (yrkande 24 i denna del) och motion Fi6 yrkas avslag på förslaget.
Som framhålls i propositionen behövs den nya beloppsgränsen av administrativa skäl, och förslaget innebär också en förstärkning av skatteinkomsterna både för stat och kommun. Utskottet instämmer i regeringens förslag och avstyrker alltså avslagsyrkandena i motionerna.
Löneskatterna och premieskatten
Den särskilda löneskatten på förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten på pensionskostnader är beräknade så att de schablonmässigt skall motsvara skattedelen av de sociala avgifterna. Enligt propositionen bör samma synsätt tillämpas när det gäller de allmänna egenavgifterna. Som en konsekvens av de förslag som regeringen lägger fram om ändringar i allmänna egenavgifter m.m. föreslås i propositionen att de särskilda löneskatterna höjs med 2 procentenheter. Propositionen innebär också en motsvarande höjning för den särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar.
I motionerna Fi1 yrkande 29, Fi2 yrkandena 28, 30 och 31, Fi5 yrkandena 10--12 och Fi6 yrkas avslag på förslagen.
Storleken av de sociala avgifterna ingår inte i skatteutskottets ämnesområde. Utskottet vill endast konstatera att principerna på detta område innebär att avgiftshöjningarna, om de genomförs, bör föranleda en motsvarande uppräkning av de aktuella skatterna. Under denna förutsättning tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna i dessa delar.
Samtidigt erinrar utskottet om att regeringen avser att återkomma till dessa principer.
Spärregeln
Utskottets ställningstagande rörande förmögenhetsskatten innebär att den s.k. spärregeln mot en totalt sett alltför hög beskattning bör behållas. Som en konsekvens av den tillfälligt höjda marginalskattesatsen för förvärvsinkomster bör procentsatsen för spärrbeloppet i begränsningsregeln höjas från 55 till 60 % på sätt som regeringen föreslår.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i detta hänseende och avstyrker avslagsyrkandena i motionerna Fi1 yrkande 22 och Fi2 yrkande 38.
Företagsbeskattningen
I propositionen anförs att de nya regler som genomfördes hösten 1993 för enskilda näringsidkare bör ligga fast med ett undantag. Den rätt till kvittning av underskott av näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som då genomfördes slopas nu.
I motionerna Fi1 yrkande 25, Fi2 yrkande 24 i denna del, Fi3 yrkande 7, Fi5 yrkande 15 och Fi6 yrkas avslag på propositionen.
Den utvidgade kvittningsrätten innebär ett avsteg från en grundläggande princip i 1990 års skattereform och bör tas bort. Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna i denna del.
I motion Fi4 yrkande 17 begär motionärerna ett riksdagsuttalande om en återgång till enkla, överskådliga regler.
Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att 1993 års skatteregler för den som driver en enskild näringsverksamhet är krångliga. Att reglerna blivit krångliga beror på den likformighet med aktiebolag som har eftersträvats. Samtidigt vill utskottet framhålla att omläggningen av reglerna genomfördes enligt önskemål från näringslivet, och det torde vara svårt att inom ramen för det nya systemet åstadkomma önskvärda förenklingar. Utskottet har inte något att erinra mot att frågan tas upp efter en viss tids erfarenhet av reglerna men finner för närvarande inte tillräckliga skäl för att ta initiativ i denna riktning. Utskottet avstyrker således motionen.
För bolagsbeskattningen innebar 1993 års beslut en förskjutning av skatteuttaget från aktieägarna till själva företaget. Skattelättnaderna för aktieägarna återtas nu enligt vad som utskottet redan har förordat.
När det gäller bolagsbeskattningen är det enligt propositionen angeläget att sänka skatteuttaget till den nivå som åsyftades med 1991 års regler. Skatteutjämningsreserven (SURV:en) som avskaffades hösten 1993 var alltför komplicerad, och det är inte aktuellt att nu återinföra den. Det är inte heller aktuellt att återinföra det s.k. Annellavdraget för utdelningar på nyemitterat aktiekapital. I stället föreslås i propositionen att stämpelskatten på nya aktier slopas och att man stimulerar bygginvesteringarna med ett partiellt direktavdrag för investeringar i byggnader under perioden 1 november 1994--31 maj 1996.
Särskilt direktavdraget bidrar enligt propositionen till att temporärt hålla nere det samlade skatteuttaget på företagen till dess att mer permanenta lösningar kan genomföras. Enligt propositionen finns det ett behov att sänka skatteuttaget med ca 2 miljarder kronor i förhållande till 1994 års nivå. För- och nackdelar med olika permanenta lösningar kommer att prövas efter samråd med näringslivet.
Direktavdraget för bygginvesteringar blir tidsbegränsat och införs för annan nybyggnation än bostäder. Direktavdrag får göras med 50 % av utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad under tiden november 1994--maj 1996. Resterande 50 % dras av enligt de vanliga avskrivningsreglerna. Avdragsrätten omfattar också nyinvesteringar i markanläggningar. Direktavdraget får inte överstiga ett avdragsutrymme som bl.a. motsvarar återföring av skatteutjämningsreserv.
Beträffande SURV:en innebar riksdagsbeslutet hösten 1993 att den skall upplösas under en femårsperiod. Halva SURV:en skall enligt detta beslut återföras till beskattning. Särskilda stoppregler gäller för att förhindra att mer än 20 % återförs per år.
Nu föreslås att 90 % av SURV:en skall återföras till beskattning, och återföringsperioden förlängs med två år.
I motionerna Fi1 yrkande 23, Fi2 yrkande 21, Fi3 yrkande 9, Fi5 yrkande 25 och Fi6 yrkas avslag på det i propositionen föreslagna direktavdraget för byggnader. I motionerna anförs bl.a. att avdraget kommer fel i tiden och att det innehåller alltför många begränsningar för att det skall kunna få någon reell betydelse.
När det gäller SURV:en framställs yrkanden om avslag i motionerna Fi1 yrkande 24, Fi2 yrkande 36, Fi5 yrkande 18 och Fi6 i denna del.
Det direktavdrag för byggnader som föreslås i propositionen kommer enligt utskottets mening att innebära en kraftig och välbehövlig stimulans inom byggnadssektorn.
Beträffande SURV:en vill utskottet framhålla att fonder av detta slag i princip skall återföras till beskattning när de upplöses. Vad som anförs i motionerna utgör enligt utskottets mening inte tillräckliga skäl för undantag härifrån.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i dessa delar och avstyrker avslagsyrkandena i motionerna i motsvarande delar.
Utskottet kan inte heller tillstyrka att grundprinciperna för avdragsreglerna ändras genom en sådan nuvärdesavskrivning som föreslås i motion Fi1 yrkande 32.
I motion Fi4 yrkande 20 föreslår motionärerna att man skall pröva möjligheterna att återinföra någon form av vinstdelningsskatt i syfte att reservera medel för uppbyggnad av framtidsfonder för att stimulera förnyelse och kompetensutveckling i företagssektorn. De begär också att bolagsskatten skall återställas från 28 till 30 % (yrkande 19). Vidare yrkas i denna motion (yrkande 18) och i motion Fi5 (yrkande 17) ett riksdagsuttalande av innebörd att de skattelättnader som regeringen avser att diskutera med näringslivet i första hand skall tillföras mindre och nystartade företag.
De skattelättnader som regeringen nu kommer att överväga efter samråd med industrin motiveras av önskemålet att sänka skatteuttaget med ca 2 miljarder kronor i förhållande till 1994 års nivå. I den nuvarande situationen kan det enligt utskottets mening inte anses aktuellt att också ta upp frågan om skatteskärpningar. Utskottet har däremot förståelse för önskemålen om åtgärder för att stimulera nyföretagande och underlätta situationen för små och medelstora företag. Som framgår av vad som anförs i propositionen torde detta också ingå i regeringens strävanden, och det finns därför enligt utskottets mening inte någon anledning till särskilda riksdagsuttalanden i denna riktning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna även i dessa delar.
Ekonomiska föreningar
I motion Fi13 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) tar motionärerna upp en speciell fråga som rör de ekonomiska föreningarna. Dessa föreningar hade t.o.m. 1993 rätt till avdrag för utdelning på insatskapital. Avdragsreglerna slopades hösten 1993 som en konsekvens av att utdelningar undantogs från beskattning. När nu utdelningar åter skall beskattas yrkas i motionen att också avdragsreglerna återställs.
Ekonomiska föreningar och aktiebolag beskattas enligt likartade regler, och de tidigare reglerna i 2 § 8 mom. kan jämföras med ett slags fördelaktigt s.k. Annellavdrag. Eftersom Annellavdraget inte återinförs för aktiebolagen är det inte helt naturligt att återinföra avdragsrätten på insatskapital hos ekonomiska föreningar. Detta gäller givetvis trots att de ekonomiska föreningarna ännu inte fått någon likartad kompensation som den som utgår till aktiebolagen i form av slopad stämpelskatt. Avsikten är inte att de ekonomiska föreningarna skall diskrimineras, och utskottet förutsätter därför att regeringen uppmärksammar deras situation i de fortsatta övervägandena i dessa frågor. Någon särskild framställan till regeringen erfordras inte enligt utskottets mening. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.
Fastighetsskatten
I propositionen anförs att den år 1993 beslutade höjningen av den garanterade räntenivån för vissa räntesubventioner inom bostadssektorn inte skall genomföras. Den budgetförstärkning om 2,5 miljarder kronor som 1993 års beslut skulle medföra bör enligt regeringens uppfattning i stället tas ut genom en höjning av fastighetsskatten, från 1,5 till 1,7 % fr.o.m. beskattningsåret 1996.
Motionerna Fi1 yrkande 30 och Fi2 yrkande 26 innebär avslag på propositionen.
Bakgrunden till regeringens förslag är att 1993 års beslut orsakat stora problem för många bostäder som byggts eller renoverats under senare år. Särskilt påtagliga är problemen för många bostadsrättsföreningar och mindre hyreshusägare. I det ränteläge som nu råder riskerar man ett stort antal konkurser. Det förslag som regeringen lägger fram bidrar till att lösa dessa problem. Utskottet tillstyrker förslaget och avstyrker således motionen.
Motion Fi5 innehåller två yrkanden -- yrkandena 21 och 22 -- som rör vissa fastighetstaxeringsfrågor som utskottet behandlar med anledning av proposition 53. Utskottet finner att dessa frågor inte har sådant samband med proposition 25 att motionen i dessa delar nu bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker alltså dessa yrkanden.
ROT-åtgärder inom beskattningen
I syfte att stimulera konjunkturen inom byggsektorn infördes 1993 en skattereduktion för underhåll och om- och tillbyggnad av bostadshus under tiden 15 februari 1993--31 december 1994. Skattereduktion medges med 30 % av kostnaderna bortsett från material. För villor är skattereduktionen högst 10 000 kr. För hyreshus är reduktionen högst 20 000 kr eller alternativt högst ett belopp som motsvarar tre gånger fastighetsskatten för år 1993 på bostadsdelen.
I motionerna Fi2 yrkande 51 och Fi6 yrkande 6 begär motionärerna att skattereduktionen förlängs. Även i motion Fi17 av Eskil Erlandsson (c) yrkas en förlängning.
Utskottet har vid sin tidigare prövning av likartade yrkanden framhållit att reglerna bör utvärderas innan ställning tas till nya åtgärder i denna riktning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna.
Lagförslagen
Bland regeringens lagförslag ingår vissa lagrum som berörs även i andra propositioner som behandlas av riksdagen i höst. De olika förslagen bör samordnas. Därutöver föreslår utskottet några justeringar som överlämnas separat.
De föreslagna ändringarna angående återföringen av SURV-avsättningar (lagförslag 21) påverkar beräkningen av kapitalunderlaget för ägare i fåmansföretag. För att undvika en retroaktiv effekt bör kapitalunderlaget beräknas enligt nuvarande regler vid 1995 års taxering. Utskottet föreslår att övergångsbestämmelserna till ändringarna i lagen (1994:775) om beräkning av detta underlag (prop. bil. 1 Finansdepartementet, lagförslag 22 s. 86) kompletteras med en regel av denna innebörd.
Reglerna om direktavdrag bör gälla även för nyttjanderättshavare. Utskottet föreslår att detta förtydligas genom att 2 § första stycket och 11 § i den föreslagna lagen om direktavdrag (prop. bil. 1 Finansdepartementet, lagförslag 1 s. 13) kompletteras med en hänvisning även till punkt 15 första stycket av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen.
I 4 § andra stycket i samma lagförslag bör sista meningen strykas. De särskilda tidsmässiga krav som står där om a conto-betalningar behövs inte, eftersom direktavdrag skall få göras när utgifterna är nedlagda.
Rubriken före 10 § och 10 § innehåller uttrycket "underlaget" för avsättning till periodiseringsfond. Vad som avses är "avdragsutrymmet" för avsättningen. Utskottet föreslår att texten justeras i detta hänseende.
Beträffande 6 § första stycket föreslår utskottet också ett förtydligande och ett par förenklingar. I första stycket punkt 3 bör orden "belopp som delägarna återfört" i förtydligande syfte bytas ut mot "belopp som motsvarar delägarnas återförda periodiseringsfonder för bolaget". Ändringarna i punkt 4 syftar till att förenkla beräkningen av avdragen. Direktavdraget bör beräknas på en inkomst som inte inrymmer vare sig direktavdrag eller ordinarie värdeminskningsavdrag på den byggnad eller markanläggning som direktavdraget avser. Vidare bör av förenklingsskäl avdragsutrymmet för handelsbolag vara 25 % av handelsbolagets inkomst, jfr 2 kap. 25 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter. Handelsbolagets inkomst bör också minskas med vissa skatter som belöper på delägarna, t.ex. fastighetsskatt för handelsbolagets inkomst.
Stockholm den 6 december 1994
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s), Lars Bäckström (v), Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Avvikande meningar
1. Beredningen av ärendet
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Regeringen har inte inhämtat yttrande från Lagrådet angående lagförslagen. Som skäl härför anförs i propositionen att lagförslagen i flertalet fall är av den beskaffenheten att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Vissa andra lagförslag är emellertid enligt regeringens uppfattning sådana att Lagrådets yttrande normalt bör inhämtas. Samtidigt anför regeringen att lagförslagen i stor utsträckning innebär en återgång till tidigare regler som har granskats av Lagrådet och att en förnyad granskning i dessa delar framstår som obehövlig. Mot denna bakgrund har regeringen avstått från att låta Lagrådet granska förslagen, eftersom en sådan granskning skulle fördröja lagstiftningsfrågornas behandling i sådan utsträckning att avsevärt men skulle uppkomma.
Vi vill framhålla att den föreslagna lagstiftningen är omfattande och svår att överblicka. Den berör praktiskt taget alla i vårt land, såväl fysiska som juridiska personer, och innebär avsevärda skatteskärpningar för ett stort antal personer och för hela vårt näringsliv. De föreslagna förändringarna leder till bristande neutralitet i fråga om beskattningen av olika kapitalinkomster.
Förslagen innebär vidare nyheter med konsekvenser som inte nu kan förutses och som inte ens har nämnts i propositionen. Det kan ifrågasättas om inte de förändrade reglerna vad beträffar avskattningen av skatteutjämningsreserv (SURV) strider mot retroaktivitetsförbudet i grundlagen.
Propositionen är illa förberedd, och på den korta tid som har stått till buds har vi saknat möjligheter att gå igenom förslagen så noggrant som behövs beträffande så genomgripande regler som det här är fråga om. Vid den hearing som utskottet hållit med företrädare för näringslivet har allvarlig kritik riktats mot reglerna.
Vi har begärt att utskottet låter Lagrådet granska förslaget, men utskottet har avslagit detta yrkande. Det är uppenbart att lagförslagen behöver granskas bättre än vad som har skett hittills. Detta framgår för övrigt redan av att utskottet i sista stund föreslår ändringar i lagtexterna för att undvika retroaktiva effekter och andra ej avsedda konsekvenser.
Med hänvisning till det anförda förordar vi att finansutskottet låter inhämta yttrande från Lagrådet innan finansutskottet tar närmare ställning till propositionen.
2. Inriktningen av skattepolitiken
Bo Lundgren, Karl-Gösta Svenson, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anför:
Den svenska ekonomin befinner sig nu i uppgång. Kontrasten mot hösten efter regeringsskiftet 1991, då ekonomin befann sig i fritt fall, kan knappast vara tydligare. Då stagnerade produktionen. Arbetslösheten ökade kraftigt, budgetunderskottet steg och till följd av 1980-talets spekulationsekonomi hotade sammanbrott i den finansiella sektorn.
Den borgerliga regeringens politik syftade till att genom strukturförändrande åtgärder stärka förutsättningarna för arbete, sparande och företagande. Därigenom skulle tillväxtkraften i Sveriges ekonomi återskapas efter ett par decenniers politiska misstag.
Den borgerliga regeringens skattepolitik hade som inriktning att stärka Sveriges konkurrenskraft samt att komplettera och fullfölja skattereformen. Detta skedde bl.a. genom att överbeskattningen av det egna kapitalet såväl i enskild firma och handelsbolag som i aktiebolag slopades, vilket gav neutralitet jämfört med beskattningen av lånat kapital.
Resultatet av denna politiska kursomläggning kan nu avläsas. De kurvor som 1991 gick åt fel håll pekar nu rätt igen. Ekonomin växer, industrin producerar och investerar, skattetrycket har sänkts, inflationen är lägre än på länge, utrikeshandeln visar växande överskott, bytesbalansen har slagit om till plussiffror. Men tre år är en kort tid för att rätta till de djupgående problem som blev följden av 1980-talets excesser och underlåtenhetssynder. Arbetslösheten är fortfarande mycket stor, även om den sedan i våras befinner sig på nedgång. Likaså kvarstår det offentliga upplåningsbehovet som ett betydande problem.
Det gäller nu att bygga vidare på den grund som den borgerliga regeringen har skapat. Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken är att vidareutveckla de goda förutsättningarna för en stark tillväxt och därmed eliminera långtidsarbetslösheten. På så vis kan den konjunkturella delen av underskottet i de offentliga finanserna växa bort. Det råder stor enighet om att de nya arbetstillfällena måste komma till i den privata sektorn. Det förutsätter ett gott företagsklimat med rimliga skatter, få regleringar och lägre räntor.
Det förslag som regeringen lägger fram innebär en kraftig omläggning vänster av den ekonomiska politiken. Propositionen innebär konkreta skattehöjningar på ca 36 miljarder kronor och oklara besparingar på ca 20 miljarder. Regeringen har aviserat ytterligare skattehöjningar på drygt 12 miljarder kronor. Dessutom kommer minst var tredje invånare i landet att få höjda kommunalskatter med i många fall uppemot 2 500 kr för en vanlig familj.
Värnskatt, reducerat inflationsskydd vid inkomstbeskattningen och höjda egenavgifter som inte motsvaras av ökade förmåner kommer att reducera arbetsviljan. Återinförd dubbelbeskattning av aktieutdelningar och höjd avkastningsskatt på försäkringssparande försämrar företagens försörjning med riskkapital. Sparande, investeringar och kvalificerad arbetskraft drivs över till andra länder. Saneringen av statsfinanserna kommer till mer än två tredjedelar att ske genom höjda skatter på företagande, sparande, arbete och boende. Detta kan inte undgå att få effekter som strider mot uttalade syften att förstärka tillväxten, att öka investeringarna och antalet arbetstillfällen i den enskilda sektorn och att hålla inflationen nere.
Uppläggningen går på tvärs mot vad ekonomisk sakkunskap anvisar och på tvärs mot grundsatserna i 1990 års skattereform. Marginalskatten på arbetsinkomster höjs för alla. Den högsta marginalskattesatsen, som kommer att omfatta runt en tredjedel av de heltidsarbetande, skärps från skattereformens mål på 50 % till ca 60 %. Med regeringens skattepolitik är Sverige åter på väg mot 1970- och 1980-talens marginalskatteelände.
Regeringens förslag försvårar allvarligt möjligheterna att stabilisera skuldbördan till 1998. Ökade skatter på företag, företagande och individer leder inte till den tillväxt som är nödvändig för att stabiliseringsmålet skall kunna uppnås. Skatteskärpningarna riskerar i stället att omintetgöra den uppgång i ekonomin som den borgerliga regeringen lagt grunden till. Förslagen på skatteområdet bör därför avslås i huvudsakliga delar.
Vi anser att riksdagen bör stå fast vid sitt beslut i juni i år om ett förstärkt saneringsprogram. Detta program är en politik för tillväxt och riktiga jobb och är en god grund som bör kompletteras med ytterligare budgetförstärkningar, i allt väsentligt i form av utgiftsminskningar. Våra förslag på skatteområdet innebär en effektivare skatteindrivning, en breddad momsbas, realt oförändrade punktskatter under saneringsperioden och en breddad bas för spelskatten. Tillsammans med regeringens förslag om rullande fastighetstaxering, höjd gräns för reseavdrag och slopad stämpelskatt, som bör godtas, innebär detta en budgetförstärkning på 12 miljarder kronor.
Vi tillstyrker att riksdagen -- med avslag på de i propositionen föreslagna riktlinjerna i vad avser skattefrågor och med bifall till motion Fi1 yrkandena 1 och 2 -- antar här angivna riktlinjer på skatteområdet för den ekonomiska politiken och för budgetpolitiken.
3. Inriktningen av skattepolitiken
Rolf Kenneryd (c) anför:
Vid regeringsskiftet 1991 övertog fyrklöverregeringen en ekonomi i djup kris. Det ekonomiska läget vid denna tidpunkt kännetecknades av låg tillväxt, stigande arbetslöshet, en allt djupare finanskris och försämrade offentliga finanser. Sanningen var att efter en extremt överhettad ekonomi hade Sverige sedan 1989 en ekonomi i brant utförsbacke med bl.a. kraftigt fallande industriproduktion och en industrisektor där vart fjärde jobb gick förlorat.
Vidare fick fyrklöverregeringen hantera konsekvenserna av ekonomisk-politiska beslut som tagits i fel kronologisk ordning. Avregleringen av de finansiella marknaderna genomfördes före förändringarna i skattesystemet. Skattereformen innebar minskade skattemässiga fördelar för lånefinansierad konsumtion och spekulativa investeringar. I sak var detta ett korrekt beslut, men i kombination med den genomförda avregleringen av de finansiella marknaderna fick omläggningen av skattesystemet förödande konsekvenser för ekonomin. Nedväxlingen av inflationen, dyrare lån och kraftigt höjda räntor fick i det närmaste depressiva följder, vilkas konsekvenser främst manifesterades i fastighets- och bankkriserna. De höga räntorna i kombination med en låg inflation medförde en realräntechock som hårt drabbade både enskilda och företag. Det privata sparandet ökade exceptionellt, bl.a. genom att enskilda amorterade skulder och sanerade sin ekonomi. Det innebar bl.a. att efterfrågan i ekonomin minskade. Sammanfattningsvis innebar den av Socialdemokraterna initierade utvecklingen att aktiviteten i den svenska ekonomin var på väg att helt upphöra. Allt fler blev arbetslösa. Underskotten i ekonomin ökade därmed kraftigt. Den främsta orsaken till dagens höga arbetslöshet är således den socialdemokratiska regeringspolitik som fördes under 1980-talet.
Nu sker en återhämtning i ekonomin som en följd av fyrklöverregeringens arbete. Omläggningen av den ekonomiska politiken 1991 lade grunden för den ökning av sysselsättningen som nu sker och därmed en sundare ekonomi. Förutsättningar har skapats för att underskotten i de offentliga finanserna skall kunna minska.
Centerpartiet har inför valet 1994 redovisat partiets principiella syn på hur Sverige skall kunna få en långsiktigt stabil och hållbar ekonomisk utveckling med målsättningen att rädda välfärdsstaten.
En hållbar ekonomisk utveckling ställer krav på att samhället formas i samklang med naturen -- ett kretsloppssamhälle. En sådan utveckling har också påbörjats under centerns ledning i fyrklöverregeringen.
Denna utveckling bygger på en politik som syftar till att ta vara på människors engagemang och delaktighet.
Det slogs fast i programmet att underskotten måste angripas med besparingar, systemförändringar och inkomstförstärkningar. Besparingar i de offentliga utgifterna ställer också extra krav på en rättvis fördelningspolitik.
Skatteförändringar måste få en inriktning som inte stäcker företagens investeringsvilja och motverkar möjligheterna till en ökad sysselsättning i det privata näringslivet. Det är särskilt viktigt att villkoren för de små och medelstora företagen är goda. Riskkapitalförsörjningen får inte försämras genom en felaktig utformning av kapitalbeskattningen m.m.
Inkomstförstärkningar i det korta perspektivet bör i stället i första hand tas ut genom skatter och avgifter på främst miljöbelastande verksamhet och energi. En ökad skatte- och avgiftsbelastning på arbete och kapital bör undvikas. Vi anser därför att en skatteväxling, dvs. sänkt skatt på arbete och företag resp. en högre skatt på koldioxidutsläpp och miljöstörande råvaruanvändning och verksamhet, måste ske. Under 1990-talet bör en skatteväxling i storleksordningen 25 miljarder kronor genomföras. Långsiktigt innebär en sådan åtgärd att förutsättningar för minskad miljöskuld, sänkt skattetryck och nya jobb skapas.
På vårt initiativ utarbetade fyrklöverregeringen direktiv för en utredning om hur en skatteväxling inom ramen för ett miljörelaterat skattesystem kan ske. Vi vill understryka vikten av att utredningsarbetet kan fullföljas enligt de direktiv som lämnats. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi vill också understryka det självklara i att besparingar och intäktsförstärkningar läggs ut på ett sådant sätt att de är rättvisa. Det är också enligt vår uppfattning rimligt att nödvändig konsumtion som mat, boende och persontransporter beskattas lägre än annan konsumtion. Detta bör ges regeringen till känna.
Målet för den ekonomiska politiken måste vara att långsiktigt skapa uthållig ekonomisk tillväxt för full sysselsättning och tryggad välfärd. En central del i en sådan politik är målsättningen att statsskulden stabiliseras senast 1998.
I propositionen föreslås att huvuddelen av genomförda förändringar på det skattepolitiska området rivs upp.
Sammantaget har de förändringar som genomförts efter 1991 i stort sett inneburit att förutsättningarna för att öka aktiviteten i ekonomin underlättats. Förändringarna har också varit ett led i att fullfölja intentionerna i skattereformen. Vi anser därför att regeringens förslag i dessa delar skall avslås i huvudsakliga delar. Jag återkommer till dessa frågor.
Enligt vår uppfattning måste skattepolitiken vara en väsentlig del i en ekonomisk-politisk strategi för en hållbar tillväxt, ökad sysselsättning och bevarad välfärd. En hållbar ekonomisk utveckling förutsätter goda skattemässiga villkor för företagande, arbete och investeringar. Producenter och konsumenter måste vidare genom skatter och avgifter få incitament som styr verksamheter bort från en negativ miljöpåverkan och stimulerar till hushållning med knappa naturresurser. En differentiering av miljöskatter inom områden där det finns substitut och möjligheter att påverka sin egenanvändning leder till ett sänkt skattetryck.
Utformningen av skilda skatteregler får enligt vår uppfattning inte heller innebära att de glest befolkade delarna av landet missgynnas och koncentrationen till storstadsregionerna förstärks. En skatteväxling genom sänkt skatt på arbete och höjd skatt inom miljö- och energiområdena måste också genomföras.
I saneringsplanen konstaterade vi att skattekontrollen och skatteindrivningen skulle kunna förbättras genom åtgärder som kan ge en inkomstförstärkning om 700 miljoner kronor.
När det gäller miljö- och energiskatter föreslår vi att fordonsskatten höjs för alla bilar utan katalysatorer med 300 kr per år, vilket skall motsvara kostnaden för en katalysator. Avsikten är att staten inte skall subventionera bilar med sämre avgasrening. Vidare bör skatten på äldre vattenkraft återställas till den reala nivå som den hade när den infördes, vilket innebär en fördubbling. Vi förordar även en fördubblad miljöavgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Skälet till detta är att förändrade prisrelationer tillsammans med kvarstående miljö- och resursproblem motiverar en höjning av dessa miljöavgifter i jordbruket. Inkomsten bedöms bli ca 100 miljoner kronor.
I Centerns saneringsplan föreslogs att skattebasen breddas så att moms på 25 % också omfattar spel och dobbel. Vi kvarstår vid denna uppfattning, och förslaget beräknas ge en intäkt på 2 miljarder kronor.
Med det anförda yrkar jag att riksdagen med bifall till motion Fi2 yrkandena 1, 2 och 7 i vad avser skattefrågor och yrkandena 2, 8 och 44 som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts om skattepolitikens inriktning.
4. Inriktningen av skattepolitiken
Isa Halvarsson (fp) anför:
Som anförs i motion Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) saknar regeringen en strategi för näringslivets expansion och tillkomsten av nya jobb. Ett flertal av de föreslagna åtgärderna försvårar och försämrar förutsättningarna för företagande och risktagande. Därmed sviker Socialdemokraterna sitt vallöfte att sätta kampen mot arbetslösheten främst.
Den återställarstrategi som den socialdemokratiska regeringen har valt innebär att många av de förbättringar i företagsklimatet som den borgerliga regeringen införde avskaffas utan att något annat sätts i deras ställe. De ekonomiska effekterna därav blir negativa, både i sak och vad avser stabiliteten i företagandets villkor. De politiska effekterna av den valda konfrontationspolitiken riskerar att bli långvariga.
Folkpartiets förslag utgår från att kampen mot arbetslösheten sätts främst. Vi avvisar därför ett flertal skattehöjningar på företagande och risktagande. De föreslagna besparingarna uppfyller inte heller våra krav på rättvisa. I stället redovisar vi andra förslag till minskade utgifter.
Utöver de direkta positiva effekter på de offentliga finanserna som dessa förslag medför leder Folkpartiets förslag till en snabbare tillväxt och större ökning av sysselsättningen än regeringens förslag. Storleken på effekterna är det svårt att uppskatta, men vi konstaterar att en procentenhet lägre arbetslöshet förstärker de offentliga finanserna med 8--10 miljarder kronor.
Enligt vår uppfattning bör den högsta marginalskatten maximeras till ca 50 %. Den totala skattekvoten bör inte heller nämnvärt överstiga 50 %. Budgetunderskottet måste avskaffas senast till 1998.
Den borgerliga regeringen menade att det var nödvändigt att genom en rad olika åtgärder skapa en miljö som stimulerade människor att starta företag och små företag att växa. I det syftet genomfördes en rad reformer: skatteregler gjordes om, vissa strategiska skattesänkningar genomfördes, arbetsrätten reformerades, stödet till innovationsverksamhet ökades, finanspolitiken utformades för att skapa förutsättningar för sänkta räntor osv. Det fanns också en beredskap att gå vidare med ytterligare åtgärder.
Värdet av varje enskild åtgärd kan alltid diskuteras. Men det var uppenbart att den sammantagna effekten av det som hade genomförts var en mycket optimistisk stämning bland svenska småföretagare, manifesterad bl.a. i några studier om framtidstron.
Den nya regeringen väljer nu en helt annan strategi. Det mesta av de konkreta åtgärder som den avgående regeringen har genomfört tas tillbaka utan att ersättas av någonting annat. Bedömningen är uppenbarligen att en återgång till den politik som fördes före 1991 är tillräcklig för att få till stånd den önskade expansionen. Vi tror att det är en felbedömning.
Folkpartiets ekonomiska politik har som mål:
500 000 nya jobb till sekelskiftet.
Eliminerat budgetunderskott senast till 1998.
Fördjupad välfärd och ökad valfrihet i offentlig service.
En gradvis men snabb omställning av den ekonomiska aktiviteten i samhället i riktning mot kretsloppstänkande och ekologisk balans.
Det som behövs är alltså en samlad strategi mot landets ekonomiska problem som berör flera politiska fält. Den ekonomiska politiken rymmer alltid svåra målkonflikter, och de kan bara hanteras inom ramen för en sammanhållen politik.
Den nya regeringen har inte redovisat någon sådan strategi. Det är farligt. Om man t.ex. i det vällovliga syftet att sanera statsfinanserna lägger fram förslag på företagsskatteområdet, som missgynnar nyföretagande, motverkar man i själva verket det angivna syftet.
Folkpartiets kritik mot den nya regeringens politik kan sammanfattas i fyra punkter:
1. Regeringen försämrar villkoren för företag och företagare, vilket medför att fler människor förblir arbetslösa.
2. Regeringen ger genom sin återställarpolitik fullständigt fel signaler till kommunerna och hotar därmed såväl enskilda människors välfärd som deras valfrihet.
3. Regeringen slår sönder skattereformen och planerar för en avsevärd höjning av skattetrycket, vilket -- som på 1980-talet -- kommer att ge stora ekonomiska skadeverkningar.
4. Regeringen är en konfrontationsministär som genom sin vänstersamverkan skärper motsättningarna och undergräver förtroendet för den ekonomiska politiken.
Det berättigade i denna kritik visar sig inte minst på skatteområdet.
Regeringen har föreslagit flera åtgärder som kommer att göra det svårare att driva företag -- särskilt små företag -- i Sverige.
Dubbelbeskattningen återinförs. Det försvårar anskaffningen av riskkapital, särskilt i små företag.
Rätten att kvitta en förlust i ett nystartat småföretag mot inkomst av tjänst slopas. Den kvittningsrätten var visserligen ett avsteg från skattereformen, men är starkt motiverad för att stimulera anställda att våga språnget att starta eget, som på sikt kan ge ny sysselsättning.
Marginalskatten höjs.
Regeringen föreslår också en rad andra åtgärder utanför skatteområdet som också försvårar för företagen.
Den mest angelägna uppgiften när det gäller det svenska företagsklimatet är att på allt sätt motverka den socialdemokratiska återställarpolitiken. Skattepolitiken bör utformas så att högsta marginalskatt maximeras till omkring 50 %. Den totala skattekvoten bör inte heller nämnvärt överstiga 50 %. Men därutöver är det självfallet också angeläget att vidta ytterligare offensiva åtgärder.
En sådan skulle vara att inom ett par år genomföra en skatteväxling med sänkt moms eller arbetsgivaravgift för tjänsteföretag finansierat med bl.a. höjda miljöskatter. Många bedömningar är helt entydiga i fråga om tjänsteföretagens svårigheter att expandera tillräckligt snabbt och kraftigt vid nuvarande skattebelastning, och en sänkning framstår därför som mycket angelägen. Det är ju framför allt inom tjänsteföretagen som de många nya jobben måste komma. Höjda miljöskatter är inte bara en finansieringskälla för en sådan skattesänkning utan har också långsiktigt positiva effekter på införandet av mera miljövänliga processer och mer miljövänlig produktionsteknik. Detta i sin tur torde ha positiva effekter på konkurrenskraften, eftersom ambitionerna inom miljöpolitiken ökar i många länder. En avancerad och modern miljöteknik kan därför medverka till att svenska företag blir mer framgångsrika på både den inhemska och den internationella marknaden.
Vad vi här anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrker jag motion Fi3 såvitt avser skattefrågor.
5. Inriktningen av skattepolitiken
Lars Bäckström (v) anför:
Regeringen har förankrat huvuddragen i sina förslag till inriktning av den ekonomiska politiken genom samtal och förhandlingar med Vänsterpartiet. Förslagen på skatteområdet i proposition 1994/95:25 innebär att väsentliga delar av Vänsterpartiets skattepolitik kan förverkligas. Vänsterpartiet stödjer således i huvudsak propositionens förslag på skatteområdet. På några punkter vill dock Vänsterpartiet anmäla avvikande mening.
Bland de yrkanden som utskottet behandlar under denna rubrik ingår Vänsterpartiets krav på en fördubbling av koldioxidskatten fr.o.m. den 1 januari 1995. Vänsterpartiet vill ha ett ökat skatteuttag på sådan produktion och konsumtion som påverkar vår miljö negativt. Även Miljöpartiet förespråkar miljörelaterade skatter och yrkar bl.a. en höjning av koldioxidskatten fr.o.m. den 1 juli 1995.
Utskottet avstyrker Vänsterpartiets yrkande angående höjd koldioxidskatt och anför främst att den planerade utredningen om en ökad miljörelatering av skattesystemet nu kommer att tillsättas. Det är mycket angeläget att detta utredningsarbete kommer i gång, men även om arbetet bedrivs skyndsamt bör inte alla skatteskärpningar på miljöområdet anstå tills dess att detta utredningsarbete avslutats.
Regeringen har också delvis anslutit sig till denna syn i samband med frågan om finansieringen av EU-avgiften. I denna fråga har regeringen och vänsterpartiet träffat en överenskommelse om att finansiera avgiften bl.a. genom höjningar av vissa miljörelaterade skatter. En överenskommelse som också omfattar en höjning av industrins koldioxidbeskattning från 1996. Detta är ett viktigt steg i rätt riktning, men steget bör inte anstå till 1996.
Under de senaste åren har den totala skatten på t.ex. olja som bränsle i industrin sänkts med 82 %. För kol har skatten sänkts med 76 %. Sänkningarna har resulterat i att användningen av fossila bränslen ökar inom industrin, tvärtemot uttalade miljöönskemål. Miljö- och resurshushållningsskäl talar för att industrins energiskatter återställs. Samtidigt kan framhållas att industrins konkurrens- och marknadsläge har förstärkts kraftigt, bl.a. genom kronkursen, produktivitetshöjningar och återhållsamma löneavtal. Detta gör att det inte finns några betydande konjunkturella skäl som talar mot den föreslagna höjningen av koldioxidskatten. Vi föreslår därför att koldioxidskatten för industrin höjs den 1 januari 1995 från 8 till 16 öre per kg koldioxid. Detta torde kunna ge ökade skatteintäkter på uppemot 500 miljoner kronor, vilket gör att åtgärden är välmotiverad även av statsfinansiella skäl. Vi erinrar också om att regeringen har möjlighet att medge nedsättning av industrins energiskatter under det generella tak på 1,2 % av försäljningsvärdet som för närvarande tillämpas. Vad gäller detta tak så är Vänsterpartiet således även berett att diskutera ytterligare tillkommande lättnader för vissa företag vad gäller utformning av taket.
Med det anförda yrkar jag bifall till motion Fi5 yrkande 25.
6. Inriktningen av skattepolitiken
Ronny Korsberg (mp) anför:
I motion Fi 5 av Birger Schlaug m.fl. (mp) lägger Miljöpartiet fram en ekologiskt och socialt genomtänkt budgetsanering.
I motionen framhålls att den ekonomiska politikens huvudmål måste vara en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling. Detta synsätt måste prägla även skattepolitiken.
Som anförs i motionen är regeringens förslag otillräckliga vad gäller att minska statens underskott. Budgetsaneringen måste innehålla inslag av såväl besparingar som skattehöjningar. Vi anser att sammansättningen av skatter och besparingar måste vara sådan att investeringar och produktion, framför allt i framtidsbranscher, tar fart. Aktivt företagande skall gynnas. Det gäller särskilt nyföretagande och småföretagande i landets alla delar. Resursslöseri och verksamheter som skadar miljö och människor skall samtidigt utsättas för ökade ekonomiska krav genom ökad beskattning.
Även direkt stimulerande åtgärder behövs för att förbättra den ekonomiska utvecklingen och förnya näringslivet. Därigenom ökar skatteintäkterna, och räntorna på statsskulden minskar. Budgetförstärkningar som skattehöjningar och besparingar kan inte ensamma bli tillräckliga för att minska statsskulden.
Skatteväxling för miljön
Regeringens förslag om höjd egenavgift och värnskatt innebär en ökad beskattning av arbete men däremot inte av miljöpåverkande verksamheter eller utsläpp. Därmed förskjuts kostnaderna till miljöns nackdel. Det motverkar en politik för en bättre miljö. Vi anser att skatt på arbete skall sänkas. Den relativa skatten på arbete är fortfarande mycket hög i vårt land. Det motverkar bl.a. en hög grad av sysselsättning och arbetsintensiva verksamheter som återvinning, vård och omsorg.
Vi anser att koldioxidskatten skall höjas. Det skulle verka styrande främst mot ökat nyttjande av biobränslen. Därigenom skulle försurande och andra miljöstörande utsläpp minska, fler arbetstillfällen skulle uppkomma i skogsbruk, industri och transportnäringar. Samhällsekonomiskt skulle detta alternativ ha stora fördelar.
En väl planerad stegvis ökning av koldioxidskatten skulle dessutom leda till snabb teknikutveckling och skulle under 1990-talet dessutom leda till att den del av näringslivet som lever med stora devalveringsvinster ges incitament att investera vinsterna på ett för miljön och för en hållbar utveckling riktigt sätt.
Koldioxidskatten skall gälla utsläpp från förbränning av fossila bränslen och vara lika stor oavsett vilken verksamhet som ger upphov till dem. Begränsningsregler bör införas för viss industri som av internationella konkurrensskäl under en övergångstid inte kan tåla en sådan beskattning och där verksamheten i stället skulle komma att bedrivas utom landets gränser med fortsatta höga utsläpp. Skatten bör höjas till 45 öre/kg fr.o.m. den 1 juli 1995.
Vi anser också att kommunerna skall ges vidgad beskattningsrätt. De bör kunna beskatta bensin och andra fossila bränslen, utsläpp av förorenat vatten från hushåll och företag, produktion av vattenkraft och uttag av vissa råvaror. Därigenom ges betydligt bättre möjligheter till sänkt skatt på arbete även i den kommunala sektorn. Vi föreslår att regeringen tillsätter en utredning för att lägga fram förslag till ökad kommunal beskattningsrätt. Ett förslag bör tillställas riksdagen senast den 1 juli 1996.
Skydda låginkomsttagarna från nedskärningar
Vi anser att omfattande besparingar måste göras i statens utgifter. Detta måste emellertid göras på ett socialt acceptabelt sätt, dvs. så att de som har allra sämst förmåga att klara åtstramningar undantas. Vårt förslag är att de som tjänar under 150 000 kr per år inte skall drabbas av ökad skatt eller minskade pensioner.
Vi anser att beskattningen av arbete totalt sett inte skall ökas. Den bör i stället minskas och ersättas med främst miljörelaterade skatter. Vi anser också att inkomsttagare i högre inkomstskikt kan tåla en högre beskattning. Förslaget om värnskatt kan därför accepteras.
Vi inser emellertid att höjda marginalskatter medför problem och tenderar att befästa och förstärka orättvisor. För att minska dessa olägenheter krävs motverkande åtgärder.
Jag yrkar att riksdagen med bifall till motion Fi 5 yrkandena 1--5 såvitt gäller skattefrågor som sin mening uttalar vad som här har anförts om skattepolitikens inriktning.
7. Kapitalinkomst av utdelning och reavinst på aktier m.m.
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Regeringen föreslår att aktieutdelning och kvarhållna vinster inom bolagen skall beskattas dubbelt, först i bolaget och därefter hos ägaren. Avsikten sägs vara att återställa reglerna till vad som gällde före 1983 års ändringar.
Dubbelbeskattningen innebär att avkastningen i ett aktiebolag beskattas högre än avkastningen i en enskild firma eller ett handelsbolag, med 51 % i stället för 30 %. För delägare i fåmansbolag blir skatten i många fall nästan 70 %. Särskilt för de mindre och medelstora företagen kommer kraven på avkastning att höjas väsentligt, vilket kommer att leda till stora problem för dessa företag.
Regeringens förslag kommer att försvåra riskkapitalförsörjningen, särskilt för de mindre och medelstora aktiebolagen, och kommer att ge sämre förutsättningar för expansiva och nya företag. De nackdelar som uppkommer för aktiebolagen genom att eget kapital beskattas väsentligt hårdare än lånat medför också att soliditeten inom svenskt näringsliv kommer att försvagas. En sådan utveckling innebär ytterligare försämringar av tillväxtförmågan, och man kan också förutse en icke önskvärd övergång från aktiebolag till handelsbolag.
Tidigare fanns särskilda regler som lindrade eller eliminerade dubbelbeskattningen, det s.k. Annellavdraget. Några planer på att återinföra detta avdrag finns inte. I stället aviserar regeringen andra åtgärder för att man inte skall få en totalt sett ökad skattebelastning för företagen, jämfört med vad som gällde före 1983 års ändringar. Dessa åtgärder torde emellertid inte alls kompensera de negativa effekterna av att återinföra dubbelbeskattningen.
Vi anser att propositionen bör avslås i dessa delar. Detta innebär bifall till motionerna Fi1 yrkandena 15 och 16, Fi2 i denna del, Fi3 yrkande 5 och Fi6 i denna del.
Huvudbestämmelserna om beskattning av utdelning och reavinst på aktier finns i 3 § lagen om statlig inkomstskatt. Regeringens förslag till ändringar av denna paragraf bör alltså avslås. Detsamma gäller de föreslagna följdändringarna i andra lagrum. Med anledning härav yrkar vi avslag på följande av regeringen föreslagna lagändringar:
Lagen om statlig inkomstskatt: 2, 3, 7, 22, 24 och 27 §§
Kommunalskattelagen: anvisningarna till 22, 23 och 24 §§
Uppbördslagen: 10 §
Kupongskattelagen
Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter
Lagen om återföring av obeskattade reserver
Lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel: 7 §
Lagen om ersättningsfonder
Lagen om räntefördelning vid beskattning
Lagen om expansionsmedel
Lagen om periodiseringsfonder
Lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet
Lagen om återföring av skatteutjämningsreserv: 13 §
Lagen om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag: 10 och 11 §§
Lagen om beskattning av viss vidareutdelning
8. Skattesatsen för kapitalinkomster
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Regeringens förslag att höja skatten på sparande från 25 till 30 % innebär ett steg tillbaka mot de förhållanden som bidrog till att skapa den spekulationsekonomi som var grundorsaken till krisen i den finansiella sektorn. Avvikelsen i skatteuttag jämfört med flera andra länder blir större med risk för framtida kapitalflykt. Redan under arbetet med skattereformen 1990 framkom att en skattesats på 30 % kunde befaras vara alltför hög. Eftersom kapitalinkomster beskattas nominellt kommer en normal ränta inte att räcka till för att kompensera det förändrade penningvärdet ens vid låg inflation.
Propositionen bör avslås, vilket alltså innebär bifall till motionerna i motsvarande delar (Fi1 yrkande 14, Fi2 yrkande 25 i denna del och Fi6 i denna del). Det anförda innebär avslag på regeringens förslag till ändring av 10 § lagen om statlig inkomstskatt och 2 § uppbördslagen. Vi återkommer nedan till vissa följdändringar m.m.
9. Förmögenhetsskatten
Bo Lundgren, Karl-Gösta Svenson, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anför:
Förmögenhetsskatten har sedan lång tid tillbaka väckt kritik i många hänseenden, bl.a. för sina snedvridande effekter. Skatten har bl.a. lett till att personer som byggt upp företag i Sverige flyttat utomlands med de negativa effekter det medför. I en doktorsavhandling från 1990 gjordes bedömningen att statsfinanserna som en följd försämrades så att skatten inte gav något nettotillskott.
Om regeringens förslag att återinföra denna skatt genomförs innebär detta tillsammans med den höga skattesatsen för kapitalinkomster att förutsättningarna för sparande och kapitalbildning försämras kraftigt. Dessutom ökar avkastningskraven på investeringar i mindre och medelstora företag. Vi yrkar därför avslag på propositionen i vad avser ändring i lagen om upphävande av lagen om statlig förmögenhetsskatt, vilket innebär bifall till motion Fi1 yrkande 21.
10. Skattesatsen för avkastningsskatten på kapitalförsäkringskapital
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Vi har i det föregående yrkat avslag på regeringens förslag beträffande skattesatsen för kapitalinkomster. Avslag på regeringens förslag i dessa frågor innebär att den i propositionen föreslagna följdändringen i fråga om skattesatsen för kapitalunderlag som avser kapitalförsäkring också bör avslås, enligt vad som föreslås i motionerna Fi1 yrkande 18, Fi2 yrkande 25 i denna del och Fi6 i denna del (9 § andra stycket lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel).
11. Avkastningsskatten för pensionsförsäkringar och pensionssparkonton
Bo Lundgren, Karl-Gösta Svenson, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anför:
Skattesatsen för avtalsförsäkringar på arbetsmarknaden har legat på nuvarande nivå alltsedan skattereformen och har alltså inte något direkt samband med skattesatsen för kapitalinkomster. Skattesatsen för annat pensionssparande har anpassats till samma nivå i syfte att ge goda förutsättningar för långsiktigt pensionssparande. Enligt vår uppfattning är det inte godtagbart att nu i efterhand höja avkastningsskatten. En sådan åtgärd rubbar förutsättningarna för redan ingångna avtal och får svåra verkningar för parterna på arbetsmarknaden.
Den skattehöjning med drygt 50 % som regeringen föreslår innebär t.ex. att avkastningen efter skatt troligen inte längre räcker till för att betala de avtalade pensioner som redan utgår, och problemet är i princip detsamma även i övrigt. I propositionen finns inte någon som helst analys för att man närmare skall kunna bedöma sådana och andra negativa effekter och hur problemen skall kunna lösas.
De föreslagna skattehöjningarna ökar dessutom skillnaderna mot andra länder ytterligare, vilket kommer att leda till att långsiktigt placerat kapital lämnar Sverige.
Vi yrkar avslag på propositionen i denna del, vilket innebär bifall till motionerna Fi1 yrkande 17, Fi3 yrkande 6 och Fi6 i denna del.
12. Avkastningsskatten för pensionsförsäkringar och pensionssparkonton
Isa Halvarsson (fp) anför:
Med hänsyn till de negativa effekter som regeringens förslag skulle medföra på arbetsmarknaden yrkas i motion Fi3 yrkande 6 avslag på propositionen i vad avser avtalspensioner. Den skattehöjning med drygt 50 % som regeringen föreslår innebär t.ex. att avkastningen efter skatt troligen inte längre räcker till för att betala de avtalade pensioner som redan utgår. De merkostnader som uppkommer måste betalas, men av vem och på vilket sätt? I propositionen finns inte någon som helst analys för att man närmare skall kunna bedöma sådana och andra negativa effekter och hur problemen skall kunna lösas. Jag yrkar bifall till motionen och avslag på propositionen i denna del.
13. Allemansfonder
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Sparande i allemansfonder beskattas för närvarande enligt samma principer som annat sparande. Det finns enligt vår uppfattning inga skäl för att frångå denna goda ordning. Vi yrkar alltså avslag på propositionen i denna del och bifall till motionerna Fi1 yrkande 20, Fi2 yrkande 22, Fi5 yrkande 16 och Fi6 i denna del.
14. Marginalskatten på förvärvsinkomster
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Regeringens förslag innebär att marginalskatten på arbetsinkomster höjs för alla. Den högsta marginalskattesatsen, som kommer att omfatta omkring en tredjedel av de heltidsarbetande, skärps från skattereformens mål på 50 % till ca 60 %. Regeringens politik leder tillbaka mot 1970- och 1980-talens marginalskatteelände. Detta är ett allvarligt brott mot skattereformen och skulle på nytt sätta vårt land i stora svårigheter.
Samtidigt föreslår regeringen att grundavdraget vid statlig inkomstskatt återinförs fr.o.m. inkomståret 1995.
Riksdagens beslut att tillfälligt slopa det statliga grundavdraget är utformat som en skatteskärpning som i stort sett drabbar alla med inkomster över brytpunkten lika, utan att marginalskatten påverkades. Enligt vår uppfattning finns det inte skäl att nu ompröva detta beslut.
Regeringen föreslår också att inflationsskyddet av skatteskalan och det så kallade reallöneskyddet skall urholkas. Förslaget innebär att realt oförändrade inkomster successivt kommer att drabbas av högre skatt. Successivt kommer allt fler att flyttas upp över gränsen för uttag av statlig inkomstskatt och därmed få en marginalskatt på ca 60 %. För vissa kategorier, exempelvis ATP-pensionärer, innebär det urholkade inflationsskyddet tillsammans med den minskade indexeringen av pensionsförmånerna en dubbel förlust. Även skatteuttaget och marginalskatten under brytpunkten höjs, eftersom även grundavdraget försämras av det urholkade inflationsskyddet.
Vi yrkar avslag på propositionen i dessa delar, bifall till motionerna Fi1 yrkandena 26--28, Fi2 yrkandena 23 och 40, Fi3 yrkande 4, Fi4 yrkande 22 och Fi6 i denna del och avslag på motion Fi4 yrkandena 21, 23 och 24.
Det anförda innebär att skiktgränsen vid 1996 års taxering bör beräknas med utgångspunkt i skiktgränsen vid 1995 års taxering, 198 700 kr, som skall omräknas med hänsyn till förändringarna i penningvärdet och till reallöneskyddet på 2 %. Skiktgränsen vid 1996 års taxering blir då 207 300 kr, vilket bör anges i 10 § första stycket lagen om statlig inkomstskatt i stället för vad som står där om skiktgränsen vid 1992 års taxering. Vidare bör bestämmelserna om grundavdrag i 48 § 2 mom. kommunalskattelagen justeras så att inflationsskyddet blir oförändrat även vid den kommunala beskattningen.
15. Marginalskatten på förvärvsinkomster
Isa Halvarsson (fp) anför:
Som framgår av folkpartimotionen bör man slå vakt om skattereformen med sin grundläggande målsättning om en marginalskatt på högst 50 %. Jag hänvisar till vad jag anfört om detta i min avvikande mening om skattepolitiken med de skattefrågor som där ingår.
Vi kan alltså inte gå med på den s.k. värnskatt som regeringen nu föreslår. Jag avstyrker propositionen i denna del och motion Fi3 i motsvarande del (yrkande 4).
16. Marginalskatten på förvärvsinkomster
Lars Bäckström (v) anför:
Vänsterpartiet har vid tidigare riksdagar föreslagit att statsskatten skall höjas från 20 till 25 % och stödjer därför regeringens förslag. Därutöver bör ett nytt skikt inrättas i skatteskalan med 30 % i skatt för inkomster över 300 000 kr. Höjningen bör ligga kvar i vart fall till den tidpunkt då statsskulden slutar att öka men ändringen bör tills vidare kunna tas in i den särskilda lag som regeringen föreslår (bil. 1 Finansdepartementet, lagförslag 3) i form av ett följande tillägg till 2 § andra stycket: "För inkomst som överstiger 300 000 kronor utgör skatten 30 procent av det överskjutande beloppet."
Samtidigt föreslår regeringen att grundavdraget vid den statliga taxeringen skall återinföras i förtid. Detta innebär en riktad skattesänkning för inkomster över 200 000 kr som många måste uppleva som fördelningspolitiskt felaktig.
Vi yrkar avslag på propositionen i vad avser återinförande av grundavdraget (prop. bil. 1 Finansdepartementet, lagförslag 27).
Med det anförda tillstyrker vi propositionen med här angivna ändringar och motion Fi4 yrkandena 22 och 24. Vi avstyrker den i motionerna Fi1, Fi2, Fi3 och Fi6 i motsvarande delar föreslagna utformningen av skatteuttaget.
Vänsterpartiet ser det som positivt att regeringen i motiven skriver att frågan om grundavdragens utformning i de högre inkomstskikten skall prövas i samband med avvecklingen av värnskatten. Vänsterpartiet har tidigare redovisat konkreta förslag till hur grundavdraget kan avvecklas för inkomster över brytpunkten såväl vid statlig som kommunal taxering. Vänsterpartiets förslag ger betydande skatteintäkter och positiva fördelningseffekter. Samtidigt blir marginalskatteeffekterna begränsade för de inkomstskikt som svarar för huvuddelen av inkomstförstärkningen. Vad som här har anförts angående grundavdragets slopande bör riksdagen -- med bifall till motion Fi4 yrkandena 21 och 24 -- som sin mening ge regeringen till känna.
17. Marginalskatten på förvärvsinkomster, fortsatta överväganden
Rolf Kenneryd (c) anför:
Som framgår av en tidigare meningsyttring yrkar Centerpartiet och övriga borgerliga partier inklusive Miljöpartiet avslag på regeringens förslag att införa en s.k. värnskatt och att återinföra grundavdraget redan från och med inkomståret 1995. Enligt vår uppfattning bör man -- om detta yrkande vinner bifall -- överväga att slopa grundavdraget även för senare inkomstår än 1995 till dess att den nuvarande krisen är avhjälpt och -- under samma förutsättning -- att även slopa det s.k. reallöneskyddet. Reglerna kommer annars att medföra en skattelättnad för dem som har inkomster över brytpunkten, vilket får fördelningspolitiska konsekvenser som ej är önskvärda.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Fi2 yrkande 43 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
18. Resor mellan bostad och arbetsplats
Rolf Kenneryd (c) anför:
Regeringens förslag att höja beloppsgränsen för avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen slår hårt mot dem som har låg inkomst och mot många på landsbygden. Vi anser att regeringens förslag bör avslås (33 § kommunalskattelagen) och yrkar alltså bifall till motionerna Fi2 yrkande 24 i denna del och Fi6 i denna del.
19. Löneskatterna och premieskatten
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Regeringens förslag i fråga om löneskatterna och premieskatten är följdändringar till den föreslagna höjningen av egenavgifterna. Egenavgifterna ingår inte i utskottets ämnesområde, och vi avstår därför från att gå in på regeringens förslag i detta avseende. För det fall att propositionen avslås i den delen bör också regeringens förslag om löneskatten och premieskatten avslås. Under denna förutsättning yrkar vi alltså avslag också på de aktuella ändringarna i fråga om löneskatterna och premieskatten (prop. bil. 1 Finansdepartementet, lagförslag 11, 14 och 15), dvs. bifall till motionerna Fi1 yrkande 29, Fi2 yrkandena 28, 30, 31, Fi5 yrkandena 10--12 och Fi6 i denna del.
20. Företagsbeskattningen, kvittning av underskott
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Den borgerliga regeringen införde kvittningsrätt för underskott av nystartad aktiv näringsverksamhet mot bland annat inkomst av tjänst under de fem första verksamhetsåren. Syftet med denna ändring var att skapa bättre förutsättningar för nyföretagande med utgångspunkt i de många nya jobb som måste växa fram inom den privata sektorn. När den socialdemokratiska regeringen nu föreslår att denna rätt slopas innebär det sämre förutsättningar för nyföretagande. Vi yrkar avslag på regeringens förslag i denna del (46 § kommunalskattelagen) vilket innebär bifall till motionerna Fi1 yrkande 25, Fi2 yrkande 24 i denna del, Fi3 yrkande 7, Fi5 yrkande 15 och Fi6 i denna del.
21. Direktavdrag för byggnadsarbeten
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Det föreslagna direktavdraget för bygginvesteringar kan snarast ses som något som syftar till att begränsa de i övrigt negativa effekterna av regeringens politik. Med den inriktning på den ekonomiska politiken som vi förordar erfordras inget direktavdrag för bygginvesteringar.
Vi yrkar alltså avslag på den föreslagna lagen om direktavdrag för byggnader m.m., vilket innebär bifall till motionerna Fi1 yrkande 23, Fi2 yrkande 21, Fi3 yrkande 9, Fi5 yrkande 25 och Fi6 i denna del.
22. Direktavdrag för byggnadsarbeten
Ronny Korsberg (mp) anför:
Det direktavdrag som regeringen föreslår kan knappast antas stimulera byggnadsverksamheten och innebär en betydande kostnad för skattekollektivet och försvagar statsbudgeten. Jag tillstyrker alltså avslagsyrkandena i motionerna.
23. Direktavdrag för miljöinvesteringar
Ronny Korsberg (mp) anför:
Som redan har framgått anser vi att man inte bör införa ett direktavdrag för byggnadsinvesteringar. Däremot anser vi att direktavskrivningar för miljöinvesteringar bör införas för att stimulera miljöanpassningen i den begynnande högkonjunkturen. Avdrag bör medges med 50 % av de utgifter som under perioden november 1994--maj 1996 läggs ner på ny-, till- eller ombyggnadsarbeten som medför minskade utsläpp av miljö- eller hälsofarliga ämnen m.m. i enlighet med vad som anförs i motion Fi5. Vi yrkar att riksdagen med bifall till motion Fi5 yrkande 26 hos regeringen begär skyndsamt förslag om sådana regler.
24. Nuvärdesavskrivning
Bo Lundgren, Karl-Gösta Svenson, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anför:
Som anförs i motion Fi1 bör regeringen få i uppdrag att utarbeta ett förslag till så kallad nuvärdesavskrivning vad gäller såväl byggnadinvesteringar som inventarieanskaffning. En nuvärdesavskrivning medför inga varaktiga statsfinansiella konsekvenser men kan möjliggöra för företag med stora vinstmedel att öka säkerheten beträffande finansieringen av investeringen.
25. Återföringen av SURV-avsättningar
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Man skulle visserligen kunna hävda att en full avskattning bör ske till den skattesats som gällde när avdrag för avsättning till SURV medgavs. Å andra sidan skulle skatteutjämningsreserven vid oförändrade regler inte ha lett till beskattning över huvud taget.
Regeringens förslag om i princip avskattning av fulla värdet av SURV:en leder till en varaktigt ökad belastning och dessutom en kraftigt ökad likviditetsspänning. Mot denna bakgrund bör förslaget avslås och motionerna Fi yrkande 24, Fi2 yrkande 36, Fi5 yrkande 18 och Fi6 i denna del bifallas.
26. Skattesatsen för aktiebolag m.m.
Lars Bäckström (v) anför:
Som anförs i Vänsterpartiets motion behövs det särskilda åtgärder för att underlätta för mindre företag i allmänhet och nystartade företag i synnerhet. Detta gäller inte minst skattereglerna. Reglerna för beskattningen av fysisk persons näringsverksamhet har genom de förändringar som genomförts av den borgerliga regeringen blivit mycket komplicerade. Detta har gjort att många småföretagare blir allt mer beroende av redovisningsfirmor och dyra konsulter. Utskottet instämmer i Vänsterpartiets bedömning att skattereglerna för dem som driver enskild näringsverksamhet är krångliga. Samtidigt framhåller utskottet att omläggningen av reglerna genomfördes enligt önskemål från näringslivet. Ett syfte torde också ha varit att skapa en bättre symmetri med beskattningen av aktiebolagen. Till en viss del bortfaller dock argumentet om symmetri med aktiebolagsbeskattningen genom de förslag som redovisas i proposition 1994/95:25.
Utskottet har inte något att erinra mot att frågan tas upp efter viss tids erfarenhet av reglerna men finner för närvarande inte tillräckliga skäl för att ta initiativ i denna riktning. Vänsterpartiet är av annan mening och anser att man redan nu genom signaler såväl från näringsidkare som skattemyndigheter kan konstatera att det finns ett påtagligt behov av förenklingar. Det är därför av stor vikt att regeringen skyndsamt utreder skattereglerna för enskild näringsverksamhet i syfte att skapa enklare och överskådligare regler.
Detta bör riksdagen -- med bifall till motionen i denna del -- som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen anför att de åtgärder som genomförs inom kapitalbeskattningen och företagsbeskattningen medför ett behov att sänka skatteuttaget på företagssektorn med ca 2 miljarder kronor. Vi är av statsfinansiella skäl tveksamma till denna bedömning men anser att det kan finnas skäl att vidta skatteåtgärder på företagssidan i syfte att stimulera till ökad sysselsättning. Vänsterpartiet är berett att diskutera sådana åtgärder och det är då av särskild vikt att lägga ut eventuellt tillkommande lättnader så att mindre och nystartade företag gynnas.
Skattesatsen för kapitalinkomster återställs nu till 30 % i linje med grundprinciperna i skattereformen. En av grundprinciperna var tanken på en enhetlig beskattning med 30 % både av kapital, företag och i kommunalskatt. Även företagsskatten bör alltså återställas från nuvarande 28 % till 30 %. Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen beslutar höja bolagsskatten från den 1 januari 1995 till 30 %. Jag tillstyrker motionen i denna del.
För närvarande är vinstutvecklingen i företagssektorn mycket god. Vänsterpartiet anser därför att det finns skäl att pröva frågan om att återinföra någon form av särskild vinstdelningsskatt, vars intäkter skulle kunna reserveras för uppbyggnad av framtidsfonder i syfte att stimulera förnyelse och kompetensutveckling i företagssektorn. Vad som här har anförts bör riksdagen -- med bifall till motion Fi4 i denna del -- som sin mening ge regeringen till känna.
27. Fastighetsskatten
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Frågan om fastighetsskatten har utretts, och resultatet blev att denna skatt borde slopas och vad beträffar småhusen ersättas av en schablonintäkt som innebär en rimlig beräkning av avkastningen för fastigheten. Det långsiktiga målet för fastighetsskatten bör vara att den slopas när det finns statsfinansiellt utrymme för en sådan åtgärd. Därtill kommer att de beslutade besparingarna inom räntesubventionssystemet inte bör rivas upp.
Vi yrkar att regeringens förslag till ändring i lagen om fastighetsskatt avslås, vilket innebär bifall till motionerna Fi1 yrkande 30, Fi2 yrkande 26 samt Fi6 yrkande 1.
28. ROT-åtgärder inom beskattningen
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Sedan skatteavdraget för arbeten i småhus eller flerbostadshus infördes den 15 februari 1993 har över 100 000 småjobb anmälts för skattereduktion. Det innebär att tusentals personer i byggbranschen har fått arbete. Lägre skatt på arbete leder till flera jobb. Genom ett permanent avdrag kan fler nya jobb skapas och kostnaderna för arbetslösheten minska.
Vi anser att riksdagen med bifall till motion Fi6 i denna del och med anledning av motionerna Fi2 yrkande 51 samt Fi17 begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag härom.
Justitieutskottets yttrande 1994/95:JuU2y Bilaga 4 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Inledning
I proposition 1994/95:24 om Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. har regeringen (Finansdepartementet) lagt fram förslag för riksdagen som syftar till att sanera statsfinanserna för att åstadkomma en varaktig och uthållig tillväxt, ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. I propositionen hemställer regeringen bl.a. att riksdagen skall godkänna inriktningen och omfattningen av de besparingar och inkomstförstärkningar som regeringen förordar i propositionens avsnitt 5 (s. 30).
Propositionen har hänvisats till finansutskottet som i ett beslut den 17 november 1994 berett samtliga övriga utskott tillfälle att avge yttrande över propositionen jämte eventuella motioner i de delar som rör respektive utskotts beredningsområde.
19 motioner har väckts med anledning av propositionen, däribland en av Gun Hellsvik m.fl. (1994/95:Fi9) i vilken yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att aviserade besparingskrav inte bör drabba Justitiedepartementet budgetåret 1995/96. Denna fråga ligger inom justitieutskottets beredningsområde, och utskottet begränsar sitt yttrande till den.
Utskottets överväganden
I propositionen (s. 24) uttalas att besparingar kommer att göras i den statliga verksamheten. Jämfört med redan fattade beslut skall utgifterna för statlig konsumtion minska med 2 000 miljoner kronor, vilket motsvarar omkring 3 % av de statliga förvaltningsanslagen. Besparingen avses bli genomförd redan under nästa budgetår. Enligt vad som anförs i propositionen kommer besparingen under det fortsatta budgetarbetet att fördelas mellan berörda myndigheters anslag. Utgångspunkten för fördelningen av besparingsbeloppet utgörs av de budgeterade utgifterna för statens förvaltningsanslag. Det innebär enligt propositionen att stora delar av besparingskravet kommer att läggas på Justitie-, Social-, Finans- och Utbildningsdepartementens områden. Regeringen avser att i budgetpropositionen föreslå riksdagen en exakt fördelning av besparingen.
I motion Fi9 anförs sammanfattningsvis att inga besparingar skall göras på Justitiedepartementets område. Man menar att besparingar inom rättsväsendet kommer att innebära betydande neddragningar inom polis- och kriminalvårdsverksamheten. Även åklagarväsendet kommer att drabbas. Detta riskerar att på nytt leda till ökad brottslighet och minska rättstryggheten i samhället.
Utskottet vill först konstatera att det allvarliga statsfinansiella läget gör att inget område kan undantas från besparingar. Enligt utskottets mening är det också möjligt att genomföra besparingar inom utskottets beredningsområde utan att centrala värden sätts på spel, förutsatt att besparingskraven anpassas till de krav som bör ställas i ett rättssamhälle.
Mot den bakgrunden finner utskottet det omöjligt att, som föreslås i motionen, helt och hållet freda en samhällssektor från besparingar när alla andra områden tvingas bidra till saneringen av statsfinanserna.
Utskottet konstaterar vidare att ett bifall till motionen innebär att utbildningsväsendet och den sociala sektorn kommer att åläggas än hårdare besparingskrav. Detta blir nämligen konsekvensen när man å ena sidan vill undanta rättsväsendet från besparingar och å andra sidan, såsom redovisas i Moderata samlingspartiets partimotion (1994/95:Fi1) angående Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m., accepterar att den statliga konsumtionen måste minska med 2 miljarder kronor nästa budgetår.
Inte minst från kriminalpolitiska utgångspunkter är detta oacceptabelt. Rättsväsendet i sig kan aldrig kompensera att brottsförebyggande åtgärder gentemot barn och ungdomar i skolor och socialtjänst sätts på undantag genom ytterligare besparingar i dessa sektorer.
Utskottet vill därefter rent allmänt konstatera att det inte finns ett direkt samband mellan resursernas storlek till en viss verksamhet och resultatet av verksamheten. Resultatet är avhängigt också av hur resurserna disponeras.
Som exempel kan utskottet hänvisa till polisverksamheten som för budgetåren 1993/94--1995/96 ålagts ett besparingsbeting på 500 miljoner kronor (se prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134, JuU2y). Besparingsprogrammet har medfört en betydande omstrukturering och effektivisering av polisverksamheten på lokal och regional nivå. Bl.a. har antalet polisdistrikt minskat kraftigt. Samtidigt har polisverksamheten utvecklats och förändrats i riktning mot ökad närpolisverksamhet, och en satsning har skett på den kriminalpolisverksamhet som riktas mot den grova brottsligheten. Också resurserna mot den ekonomiska brottsligheten har efter ett riksdagsinitiativ kunnat förstärkas.
En liknande utveckling kan förmärkas inom kriminalvården. Den har under en följd av år i besparingssyfte rationaliserats och effektiviserats. Samtidigt har gjorts en betydande satsning på utveckling av innehållet i kriminalvårdsverksamheten; det gäller sådant som kontaktmannaskap på anstalterna, behandlingsprogram för t.ex. rattfyllerister och våldsverkare och försöksverksamhet med nya påföljder.
Varken rättssäkerheten eller människors rättstrygghet har blivit lidande på de åtgärder som här redovisats. Tvärtom leder ett bättre resursutnyttjande och ett nytt och bättre innehåll i verksamheterna till motsatt effekt.
I den fråga som aktualiseras i motionen pågår beredning i regeringskansliet. Det är således för tidigt att uttala sig om erforderliga besparingars storlek, utformning och fördelning på olika anslag. Utskottet vill särskilt peka på att det för närvarande inte är möjligt att ens precisera storleken av den besparing på Justitiedepartementets område som kan bli aktuell; förslag kommer att läggas fram i budgetpropositionen. Mot den bakgrunden är det enligt utskottets mening föga meningsfullt att nu lägga synpunkter på fördelningen av besparingen mellan olika verksamheter. Utskottet utgår för sin del från att regeringen i beredningsarbetet tar hänsyn till att myndigheterna under Justitiedepartementet är av central betydelse för rättssamhället. Utskottet vill avslutningsvis erinra om att riksdagen vid behandlingen av budgetpropositionen kommer att ta ställning i hithörande frågor.
Justitieutskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi9.
Stockholm den 1 december 1994
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Görel Thurdin (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Lars Björkman (m), Kia Andreasson (mp) och Michael Stjernström (kds).
Avvikande mening
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Lars Björkman (m) och Michael Stjernström (kds) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Utskottets överväganden som börjar med "Utskottet vill först" och som slutar med "till motion Fi9" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan i och för sig instämma i att kraftfulla åtgärder krävs för att komma till rätta med den statsfinansiella situationen. Besparingskrav kan emellertid inte läggas ut på den statliga förvaltningen utan hänsyn till olika verksamhetsgrenars vikt för samhällsutvecklingen i stort. När det gäller Justitiedepartementets verksamhetsområde måste särskild hänsyn tas till att verksamhetsområdet är av central betydelse för rättssäkerheten. Härtill kommer särskilt polisens och kriminalvårdens viktiga uppgift att förebygga brott. I sammanhanget kan t.ex. nämnas att polisen redan ålagts ett besparingsbeting på 500 miljoner kronor som skall genomföras under budgetåren 1993/94--1995/96 och att belastningen på kriminalvården ökar. Besparingar i den storleksordning som aviseras i propositionen kommer oundvikligen att få konsekvenser -- i form av neddragningar -- för resurserna till brottsbekämpningen. Detta kommer att resultera i ökad brottslighet och minskad rättstrygghet i samhället. Det kan enligt utskottets mening inte accepteras.
Enligt utskottets mening finns således starka skäl för att Justitiedepartementets verksamhetsområde undantas från besparingskrav i vart fall för nästa budgetår.
Det sagda leder utskottet till att föreslå finansutskottet att tillstyrka bifall till motion Fi9.
Utrikesutskottets yttrande 1994/95:UU3y Bilaga 5 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder
Till finansutskottet
Finansutskottet har genom beslut den 17 november 1994 berett samtliga utskott tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte eventuella motioner. Vid sammanträde den 22 november beslöt utrikesutskottet med anledning härav att till finansutskottet avge yttrande rörande propositionen och de motioner som rör utrikesutskottets beredningsområde.
1. Propositionen
I propositionen föreslås ett antal åtgärder för att förbättra ekonomin. I den del som avser utrikesutskottets beredningsområde (prop. s. 30, yrkande 6:2, delvis) föreslås att riksdagen godkänner inriktningen och omfattningen av de besparingar som regeringen förordar.
Säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken skall, enligt propositionen, effektiviseras genom ökad samordning. Regeringen föreslår att utgiftsbegränsningarna inom dessa områden sammantaget uppgår till 3 060 miljoner kronor senast 1998. De anslagsmässiga konsekvenserna av detta kommer att redovisas i budgetpropositionen 1995.
För Utrikesdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen att biståndsramen för budgetåren 1995/96--1998 fastställs till ett nominellt oförändrat belopp om 13 360 miljoner kronor. Ytterligare avräkning sker med 300 miljoner kronor avseende asylkostnader. Regeringen framhåller att det är dess målsättning att när den ekonomiska utvecklingen tillåter det successivt uppfylla enprocentsmålet.
De totala utgiftsbegränsningarna "inom anslagen för säkerhet" kommer genom propositionens förslag att uppgå till minst 5 000 miljoner kronor senast år 2001 med hänsyn taget till det kommande försvarsbeslutet.
2. Motionerna
Yrkanden i anledning av proposition 1994/95:25 har, i de delar av propositionen som hänför sig till utrikesutskottets beredningsområde, framförts i motionerna Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m), Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c), Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v), Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp), Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) och Fi14 av Georg Andersson m.fl. (s).
I Moderaternas partimotion (motion Fi1, yrkande 2 [delvis]) hemställs att riksdagen godtar de riktlinjer för budgetpolitiken och godkänner inriktningen och omfattningen av de utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar som förordas i motionen. Vad avser frågor med anknytning till utrikesutskottets beredningsområde påpekas att det är svårt att se hur en besparing av utgifterna för invandring m.m. med minst 760 miljoner kronor kan utlovas med hänsyn till att antalet asylsökande flyktingar inte kan förutses och regelsystemet dessutom först skall bli föremål för utredning. På det säkerhetspolitiska området framhålls att utgiftsbegränsningarna avseende försvaret endast, och utan de inskränkningar som anges i propositionen, bör ifrågakomma om det säkerhetspolitiska läget så medger. Regeringens förslag till utgiftsminskningar på biståndsramen accepteras.
Centerpartiet anser (motion Fi2, yrkande 19) att propositionens förslag avseende området säkerhets-, försvars-, bistånds och flyktingpolitik bör avslås. Partiet avvisar en sänkt ambitionsnivå i biståndspolitiken. Vad beträffar biståndet bör i stället målsättningen vara att åter uppfylla enprocentsmålet.
Folkpartiet kräver (motion Fi3, yrkande 11) att riksdagen avslår regeringens förslag att avräkna 300 miljoner kronor från biståndsanslaget.
I Vänsterpartiets motion (Fi4, yrkande 6, delvis) välkomnas regeringens avsikt att bättre samordna säkerhets-, försvars-, bistånds och flyktingpolitiken. (v) accepterar ramen för de föreslagna besparingarna. Hela besparingen bör dock belasta försvaret. U-landsbiståndet har redan utsatts för kraftiga nedskärningar och dessutom urholkats genom insatser för fredsbevarande FN-operationer och avräkning av asylkostnader. I motionen avvisas regeringens förslag till minskad biståndsram. Ingen ytterligare nedskärning bör, enligt motionärerna, ifrågakomma. En tidpunkt bör fastställas då Sverige åter kan uppfylla enprocentsmålet för biståndet.
Miljöpartiet kräver (motion Fi5, yrkande 29) att riksdagen avslår regeringens förslag om att 300 miljoner kronor skall tas från biståndsmedel för att bekosta hantering av asylsökande i Sverige. Vidare krävs (yrkande 30) att biståndet höjs till den tidigare enprocentsnivån, att förslaget om nominell frysning (av biståndsramen) avslås samt att biståndets andel av BNP skall vara oförändrad.
I (kds) partimotion (motion Fi6, yrkande 3 [delvis]) anförs att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för besparingar och budgetförstärkningar. Vad avser frågor med anknytning till utrikesutskottets beredningsområde anförs att besparingarna på försvarets område måste ske med hänsyn taget till det säkerhetspolitiska läget.
I motion Fi14 av Georg Andersson m.fl. (s) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna att biståndsvolymen inte bör frysas under de närmaste fyra åren utan att riksdagen i sin budgetbehandling varje år bör ha möjlighet att ta ställning till biståndets storlek.
Innehållsförteckning
Bilagor 3. Skatteutskottets yttrande SkU3y 4. Justitieutskottets yttrande JuU2y 5. Utrikesutskottets yttrande UU3y 6. Försvarsutskottets yttrande FöU2y 7. Socialförsäkringsutskottets yttrande SfU6y 8. Socialutskottets yttrande SoU2y 9. Kulturutskottets yttrande KrU4y 10. Utbildningsutskottets yttrande UbU3y 11. Trafikutskottets yttrande TU2y 12. Näringsutskottets yttrande NU3y 13. Arbetsmarknadsutskottets yttrande AU3y 14. Bostadsutskottets yttrande BoU1y