Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Vissa elmarknadsfrågor

Betänkande 2006/07:NU9

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
19 april 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Vissa elmarknadsfrågor(pdf, 609 KB)
PDF
Vissa elmarknadsfrågor(pdf, 609 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2006/07:9 Vissa elmarknadsfrågor

Beslut

Elmarknadsfrågor (NU9)

Riksdagen sade nej till förslag från Riksrevisionens styrelse om kvaliteten i elöverföringen. Skälet är att den tidigare regeringen i september 2006 gav Energimarknadsinspektionen möjlighet att utfärda föreskrifter på området. Riksdagen sade vidare nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om elmarknadsfrågor. Skälet är bland annat att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar om elmarknadens funktion, energieffektivisering, leveranssäkerhet, elcertifikatssystemet, småskalig elproduktion, vindkraft, kraftkabel mellan Gotland och fastlandet samt kabel för rysk kärnkraft.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på Riksrevisionens styrelses framställning. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren beslöt bifalla utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 14
Framställningar / redogörelser: 1

Från riksdagens organ

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-03-13
Justering: 2007-03-29
Trycklov: 2007-04-03
Trycklov till Gotab och webb: 2007-04-04
Trycklov: 2007-04-04
Reservationer: 6
Betänkande 2006/07:NU9

Alla beredningar i utskottet

2007-03-13

Elmarknadsfrågor (NU9)

Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till förslag från Riksrevisionens styrelse om kvaliteten i elöverföringen. Skälet är att den tidigare regeringen i september 2006 gav Energimarknadsinspektionen möjlighet att utfärda föreskrifter på området. Utskottet föreslår vidare att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om elmarknadsfrågor. Skälet är bland annat att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar om elmarknadens funktion, energieffektivisering, leveranssäkerhet, elcertifikatssystemet, småskalig elproduktion, vindkraft, kraftkabel mellan Gotland och fastlandet samt kabel för rysk kärnkraft.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-04-18
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:NU9, Vissa elmarknadsfrågor

Debatt om förslag 2006/07:NU9

Webb-tv: Vissa elmarknadsfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Alf Eriksson (S)
Anf. 160 Alf Eriksson (S)
Herr talman! En väl fungerande elmarknad är förutsättningen för en god ekonomisk tillväxt, med växande industrier, fler småföretag och en ökande sysselsättning. Dessutom är elmarknaden väldigt långsiktig, och det fordras det som vi i dagligt tal kallar långsiktiga spelregler för att marknaden ska kunna fungera tillfredsställande. För tio år träffades en blocköverskridande energiöverenskommelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och dåvarande Centerpartiet om utvecklingen på energimarknaden. Vissa revideringar har gjorts under årens lopp, men de långsiktiga målen har legat fast. Kortfattat kan man sammanfatta det som att vi ska göra en successiv omställning till förnybar energiproduktion, inga kärnkraftverk ska stängas förrän vi har fått fram motsvarande mängd förnybar el och säkerheten ska sättas främst. År 2003 infördes de gröna certifikaten på marknaden. Det har resulterat i att vi har fått fram fem nya terawattimmar förnybar el på fyra år. Målsättningen var att vi skulle få fram 17 terawattimmar förnybar energi fram till 2016. Planeringen för det här var i full gång, och så sent som i höstas såg det mycket hoppfullt ut, som om de här målen skulle gå att nå. Men när den så kallade nya Centern av valtaktiska skäl lämnade den blocköverskridande överenskommelsen och satte sig i högerburen var det slut med långsiktigheten. Tvärtemot vad den borgerliga majoriteten beskriver som viktigt har vi ingen långsiktighet alls i energipolitiken och i synnerhet inte i elproduktionen. Regeringen säger samfällt att inga långsiktiga beslut ska fattas under mandatperioden. Folkpartister och en del moderater - i går var det arbetsmarknadsministern - förklarar öppet att när detta moratorium är släppt 2010 ska det byggas nya kärnkraftverk. Kristdemokraterna följer som vanligt den opinion som råder för tillfället, och i industrikretsar säger man att Centern internt i regeringen har vikit sig för de övriga regeringskollegerna. Vad är det som gäller? Många förväntade sig att vi skulle få ett besked i vårpropositionen i måndags om den framtida energipolitiken, men så blev det inte. Herr talman! Det finns två företrädare för regeringspartierna på talarlistan. Berätta vad det är för långsiktiga spelregler för elproduktion som gäller! Ni har själva skrivit att det är avgörande för att få en fungerande elmarknad. För att få en konkurrens på elmarknaden fordras det att det finns många aktörer och en produktion som minst svarar mot efterfrågan. Vi har för få aktörer, men vi har en produktion som klarar efterfrågan. Bland annat hävdade Folkpartiet i valrörelsen att bara produktionen ökade, och det skulle vara kärnkraft, skulle priserna sjunka. Men så enkelt är det inte, i synnerhet inte efter den attityd som regeringen har intagit. Det leder inte till några sänkta priser. Självfallet säljer elproducenter sin el där de får bäst betalt. De får det på den europeiska marknaden. Om inte kabelnätet var utbyggt skulle vi inte få någon ström om vi inte betalade de höga europeiska priserna. Herr talman! Vi är för frihandel även på detta område, men då ska marknaden fungera. Regeringen måste därför prioritera den nordiska elmarknaden i första hand och avvakta med den europeiska tills den fungerar marknadsmässigt. På samma sätt som det måste uppfyllas kriterier för att gå med i valutaunionen måste det också uppfyllas kriterier för hur marknaden fungerar innan man kopplar in sig på ett sammanbundet, gemensamt kabelsystem. Herr talman! När utskottet hade utfrågning om elmarknaden fick näringsministern frågan varför hon inte sätter press på statliga Vattenfall så att den elintensiva industrin kan få långsiktiga avtal om elleveranser till konkurrenskraftiga priser. Av svaret framgick att ministern inte tänker ta något sådant initiativ. Det har fått konsekvenserna att ett pappersbruk nu förhandlar om att flytta verksamheten till Sydafrika, och flera säger att de överväger samma åtgärd. Detta är ytterligare exempel på att regeringen har abdikerat från energipolitiken. Herr talman! Vi socialdemokrater har i reservation nr 1 utvecklat vår syn på hur regeringen bör agera för att få till stånd en förbättrad elmarknad. Betänkandet behandlar också ett antal motioner om energieffektivisering. Effektivisering av energianvändningen leder inte bara till lägre energikonsumtion utan till ökad kunskap och ny teknik som vi kan exportera. Vår miljöteknikexport ger oss hela 25 miljarder i inkomster, som vi får på grund av att vi har vågat ställa krav på industrin att gå före. I annat fall hade vi inte haft de här inkomsterna. Vad är det då för klokskap som ligger bakom de förslag som kom i vårpropositionen i måndags om att minska anslagen till både energieffektivisering och marknadsföring av miljöteknik? Jag och många andra är mycket nyfikna på vilka argument som ligger bakom denna åtgärd - eller har regeringen abdikerat även när det gäller energieffektivisering? I betänkandet finns också beskriven Riksrevisionens framställning om att vi skulle öka kvaliteten i elöverföringen. Vad gäller dessa synpunkter har den gamla regeringen gett Energimyndigheten de instruktioner som anses nödvändiga. Utskottet är enigt på den punkten. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
Kent Persson (V)
Anf. 161 Kent Persson (V)
Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 9 handlar om vissa elmarknadsfrågor och frågeställningar som handlar om hur elmarknaden fungerar och hur vi ska trygga vår elförsörjning i framtiden utifrån ett ekologiskt hållbart samhälle. Vänsterpartiet har väckt en rad motioner som skulle innebära en omställning till ett mer hållbart energisystem som bygger på effektivisering och introduktion av förnybara energislag. Jag står givetvis bakom samtliga de reservationer som Vänsterpartiet har lämnat, men för att spara tid väljer jag att lyfta fram reservation nr 3 inom blocket för energieffektivisering och de fem motioner som där berörs. Herr talman! FN:s klimatrapporter har på ett brutalt sätt bekräftat det många tidigare har varnat för, nämligen att om vi fortsätter som tidigare, alltså business as usual , med utsläpp av växthusgaser, kommer det att få katastrofala följder för allt liv på jorden - inga undantag, alltså. Ytterst få ifrågasätter i dag FN:s klimatrapporter, och det får vi se som ett stort framsteg. Det råder en stor enighet i den svenska debatten om att effektivare elanvändning är nyckeln till att utveckla ett hållbart energisystem och minska utsläppen av växthusgaser. Svårare blir det när vi ska gå från ord till handling. Vem vill ta ledningen i det omställningsarbetet? När marknaden själv inte klarar av att ta ansvar för utvecklingen blir frågan: Vem ska göra det? Därför var jag väldigt intresserad och nyfiken när vårpropositionen presenterades, och jag hoppades också att det skulle finnas klara och tydliga signaler om vad regeringen tänker göra för att ställa om samhället till ett ekonomiskt, ekologiskt hållbart samhälle. Hur ska vi uppnå de högt ställda målen om energieffektivisering? Det är en fråga som jag fortsätter att ställa mig. Det finns ingenting uttalat egentligen, mer än ord. Jag kan i och för sig ge en eloge till alliansen här: Man har anslagit ytterligare 100 miljoner till energikontor och energirådgivare, som vi har föreslagit tidigare. Men det kan ju inte vara det som är utgångspunkten för en energipolitik. Det behövs betydligt mer och tydligare signaler. Jag tror att riksdagen måste ge de här kraftfulla signalerna till både näringsliv och medborgare om vad som ska gälla när det handlar om den svenska klimat- och energipolitiken i framtiden, av den enkla anledningen att näringslivet måste få klara och tydliga spelregler som är långsiktiga om vilken energipolitik som kommer att gälla i framtiden, och medborgarna måste få veta vilka de olika valen är och vad de står för. För det krävs en handlingskraftig politik, en politik som visar vägen och en regering som törs ta beslut som leder till ett ekologiskt hållbart samhälle. Detta kommer givetvis att påverka vår vardag, men problemet är att ju längre vi väntar, desto svårare kommer det att bli. Energieffektivisering är av central betydelse när det gäller energiomställning och för att minska koldioxidutsläppen. Energibesparingar är det mest effektiva sättet att minska utsläppen. De orden känner vi igen, inte bara från den svenska debatten utan numera även i FN-sammanhang. I motionerna inom utgiftsområde 9 föreslås konkreta åtgärder för att främja energieffektiviseringar och underlätta vindkraftssatsningarna i Sverige. En effektiv elanvändning är nödvändig för att ersätta elen från fossila energislag. En ökad medvetenhet om effektiv elanvändning har infunnit sig hos många hushåll och varuproducerande industrier - det är sant. Men det här har inte skett automatiskt utan med hjälp av riktade skatter på konsumtion av el. Jag tror också att elpriset kommer att öka fortsättningsvis, men även nätavgifterna och skatterna. Det gör att elkunder, framför allt större elkunder, har stort intresse av att finna de billigaste elleverantörerna och att använda elen effektivt. För de flesta kunder är det mindre intressant att söka elleverantörer eller vara eleffektiv då det endast är elleveransen, ungefär en tredjedel av priset, som kan påverkas. Nätkostnader och skatter är opåverkbara. Detta kan innebära ett hinder för människor att spara och effektivisera sin förbrukning. Slöseriet med el bör med andra ord tydliggöras. Alla fasta elavgifter borde slopas, som vi föreslår i vår motion, och elräkningen borde endast innehålla uppgifter om förbrukning och pris. Priset är i detta sammanhang alltså summan av nätavgifter, elpriser och skatter. Detta är fullt möjligt genom att elleverantör och nätbolag sinsemellan gör upp om kostnaden för att använda nätet. Timvis avläsning är ett annat förslag som vi har i det här. Det här är egentligen ingenting nytt. I dag är det så att olika elleverantörer redan gör det möjligt för konsumenterna att ha timvis mätning. Vattenfall introducerar nu med nya mätare den möjligheten också. Men det behövs en kraftig signal från riksdagen om vilken politik som ska gälla i framtiden. Storbritannien och Italien har infört så kallade vita certifikat för att öka sin energieffektivisering. Frankrike är på gång. Vita certifikat är ett styrmedel där staten sätter ett obligatoriskt mål för energibesparingar. Energileverantörer, distributörer av energi och fastighetsägare är kunder som är skyldiga att ha en viss mängd certifikat. Certifikat utdelas för åtgärder som effektiviserar energianvändningen. Detta gör det också möjligt att ha en teknik utan statliga anslag. Det intressanta är att industrin själv kräver striktare lagstiftning inom vissa områden. Till exempel har vitvaruindustrin sagt att de kan minska sina koldioxidutsläpp med ungefär 22 miljoner ton per år bara genom att det sker ett utbyte av större vitvaror som är mer än tio år gamla. För det behövs en politik som ger de rätta signalerna. När det gäller övriga motioner från Vänsterpartiet föreslår näringsutskottet avslag på dessa, trots att ansvarig minister anslutit sig till mycket av det som föreslås i motionerna. Det har skett i olika debatter. Därför blir utskottets förslag till avslag på motionerna egentligen ganska obegripligt. Man hänvisar till utredningar som redan nu - om man ser på detta internationellt - visar att det är fullt möjligt. Vita certifikat fungerar utomlands. Timvis mätning är på gång, men regeringen och utskottet väljer att avvakta utredningar. Det vi vill med vår motion är att det görs ett förtydligande, ett klargörande, av vad riksdagen och den svenska regeringen vill ha för politik. Det ger en klar signal till både industrin och medborgarna om vilken energipolitik som ska gälla i framtiden. Avslutningsvis, herr talman: En sparad kilowattimme är den absolut billigaste.
Per Bolund (Mp)
Anf. 162 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Jag står bakom reservationerna 2, 3, 4, 5 och 6, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2. Jag vill inledningsvis framhålla att min och Miljöpartiets uppfattning när det gäller elmarknaden är att den behöver en genomgripande reform. Enligt den gällande lagen, som antogs ganska nyligen, måste alla elmätare i Sverige senast den 1 juli 2009 läsas av varje månad. Det kräver att ungefär 5,5 miljoner elmätare byts ut i Sverige under de kommande åren. Kostnaden beräknas till mellan 12 och 15 miljarder kronor. Vi tycker att det är en positiv investering, men man borde gå längre. För att få bästa möjliga effekt av pengarna borde mätarna mäta förbrukningen per timme i stället för månadsvis, som nu anges i lagen. Anledningen till det är att vi vid vissa tillfällen har effektbrist i Sverige, framför allt på vintern. Den effektbristen leder till att vi har onödigt dyr och onödigt smutsig produktion av el i det svenska systemet, och vi tvingas också importera smutsig el under vissa tider. Effektbristen beror inte på industrins behov, för industrins förbrukning ligger ganska jämnt över året. Effektbristen beror i stället på att vi har så mycket elvärme i Sverige. Den står för ungefär halva effektbehovet. Det orsakar enorma samhällsekonomiska kostnader som är helt onödiga. I dag betalas dessa kostnader av alla elkonsumenter tillsammans, inte endast av elvärmekunderna. Det anser vi är fel. Om man genomför en reform för timvis mätning i stället för månadsvis mätning blir det möjligt för elföretagen att ge rabatter till de konsumenter som lägger sin förbrukning på tider när det inte är effektbrist. Därmed minskar man de stora effekttopparna som i dag finns i elsystemet och kostar elkonsumenterna stora summor. Man skulle kunna jämföra detta med trängselavgifterna i Stockholm. På samma sätt som trängselavgifterna fick trafiken att flyta utan köer kan en sund prissättning av elkonsumtionen skapa ett effektivare system för elproduktion. Genom att med ekonomiska styrmedel minska elförbrukningen när efterfrågan är som allra störst skapar vi ett effektivare, billigare och mer robust elsystem. Det är den vägen vi borde gå. Som Kent Persson sade behövs det tydliga signaler från politiskt håll för att detta ska kunna genomföras. För att underlätta för elkonsumenterna anser vi att det krävs att man agerar mot den ökande koncentrationen på elmarknaden. Vi ser med stor oro på den storlek dessa bolag har och på den oligopolställning som de börjar få på den svenska elmarknaden. Faktum är att den svenska elmarknaden i dag är totalt dominerad av tre bolag, nämligen Vattenfall, Eon och Fortum. En kall vinterdag kontrollerar Vattenfall ensamt ungefär två tredjedelar av all tillgänglig eleffekt. Ett sätt att verka mot storlekssamlingen på elmarknaden är att dela upp Vattenfall i mindre bolag, i mindre delar. De tre bolag som jag nämnde samäger dessutom produktionsanläggningar, till exempel kärnkraftverken, vilket skapar en osund konkurrenssituation på elmarknaden. Vi anser att den måste motverkas. Genom att dela upp Vattenfall i flera separata bolag kan man också renodla ägandet av elproduktionen på ett bättre sätt. Man visar dessutom att det inte är oundvikligt att den europeiska elmarknaden måste domineras av ett fåtal aktörer. För att få ett hållbart och robust elsystem måste vi även ha en kraftigt ökad energieffektivisering. Det är av helt central betydelse. Att spara energi är det absolut mest effektiva sättet att minska utsläppen av koldioxid. Det finns en stor potential för energieffektivisering i Sverige. Miljöpartiet anser att ett bra sätt att få en ökad effektivisering är att använda sig av så kallade vita certifikat. Som vi hört finns de på plats i andra länder och fungerar alldeles utmärkt. Systemen med vita certifikat använder marknadens egna mekanismer för att hjälpa kunder att minska sin elanvändning, vilket är positivt både för ekonomin och för miljön. De vita certifikaten fungerar på samma sätt som de gröna elcertifikaten. Man beslutar från politiskt håll om ett visst effektiviseringsbeting som måste uppnås, och sedan är det upp till marknaden att göra det på billigast möjliga sätt. Man kan säga att man helt enkelt börjar handla med energieffektivisering. Om betinget sätts på en tillräckligt hög nivå kan ett system med vita certifikat på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt bidra till att minska elberoendet och därmed skapa ett mer hållbart energisystem. Förutom att minska elberoendet måste vi också se till att andelen förnybar produktion av el ökar snabbare än i dag. Vi har ett elcertifikatssystem, men vi ser att Sverige halkar efter på global nivå. Många andra länder gör mycket snabbare framsteg än vi. Ett system som fungerat mycket bra för att få fram vindkraft är till exempel det tyska systemet som baseras på fasta elpriser. I Tyskland producerades under 2005 över 26 terawattimmar vindkraft. Det motsvarar produktionen från sju kärnkraftsreaktorer av Barsebäcks storlek. I Sverige låg vindkraftsproduktionen under samma tid på en betydligt blygsammare nivå. Ändå har Sverige bättre vindförhållanden, större tillgång till mark och en glesare befolkning, vilket gör att vindkraftverken kan placeras så att de inte stör närboende. Den enda förklaringen till den enorma skillnaden i vindkraftsproduktion är att det svenska elcertifikatssystemet inte i tillräcklig grad har styrt mot en större utbyggnad av vindkraft. Den troliga anledningen är att investerare inte anser att elcertifikatspriserna är så säkra som de behöver vara för att de ska känna sig trygga med att gå in i långsiktiga investeringar. Vi anser därför att elcertifikaten behöver ändras så att det införs ett minimipris vad gäller certifikaten som är högre för vindkraft än för till exempel biokraftvärme. På det sättet styr man effektivt mot en ökad vindkraftsförmedling. Förutom detta anser vi också att certifikatsplikten måste öka snabbare än vad fallet är i dag med nuvarande regler. Vi måste alltså ställa högre krav på produktionen av förnybar el. På så sätt får vi en snabbare och mer kraftfull omställning av elproduktionen i Sverige så att vi i slutändan kan komma fram till en koldioxidfri produktion. Det är självklart att torv ska tas bort ur elcertifikatssystemet eftersom det är ett fossilt bränsle och dessutom tränger ut andra, bättre investeringar, till exempel av vindkraft. Miljöpartiet anser alltså att vi behöver ha en elmarknadsreform där vi får en timvis mätning som minskar effektdrivande elproduktion och elkonsumtion. Vi tycker att man ska göra en uppdelning av Vattenfall i mindre bolagsdelar för att förbättra konkurrensen på elmarknaden. Vi anser dessutom att man behöver ha ett system för vita certifikat och en högre takt när det gäller omställningen och de gröna elcertifikaten.
Anne-Marie Pålsson (M)
Anf. 163 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! I betänkandet behandlas 14 motioner från allmänna motionstiden och en framställning från Riksrevisionen. Betänkandet behandlar frågor som rör elmarknadens funktionssätt uppdelat på åtta olika områden: elmarknadens funktionssätt i vid bemärkelse, energieffektivisering, kvaliteten i elöverföringen, elcertifikatssystem, småskalig elproduktion, vindkraft, kraftkabel mellan Gotland och fastlandet samt kabel för rysk kärnkraft. Motionärerna kräver bland annat rörliga elpriser, timvis avläsning, stopp för korsägande av kärnkraften och för samägande av handel och produktion, införandet av vita certifikat, ökad mängd förnybar el, långa avtal för den elintensiva industrin, uppdelning av elmarknaden i en marknad för topplast och en för baslast, en förändrad syn på torvens ställning i certifikatsystemet, en ny elkabel till Gotland och nej till kabel till Ryssland. Det är alltså ganska stora och vida frågor som behandlas i betänkandet. Herr talman! Jag är övertygad om att vi alla här är angelägna om att elmarknaden ska fungera bra. Faktum är att elmarknaden också fungerar bra för de allra flesta under större delen av tiden. Men det är inget argument för att den inte skulle fungera ännu bättre. Det är således helt oacceptabelt att elkunder fick stå utan el så lång tid som de fick göra i samband med stormen Gudruns framfart. Nu var visserligen Gudrun att karakterisera som en händelse av force majeure-karaktär, men mot bakgrund av elens oerhörda betydelse i det moderna samhället måste elkunderna ändå kunna känna sig säkra på att få säkra leveranser. Herr talman! Samtidigt vill jag understryka att mycket har blivit bättre under de senaste åren. Vi fick exempelvis för drygt två år sedan en lag som skärpte nätbolagens ansvar för elavbrott, och det är bra. Under senare år har man också satt in olika åtgärder i syfte att minska den belastning på klimat och miljö som energianvändningen skapar, nämligen elcertifikat och utsläppsrätter. Till dessa två styrmedel ska läggas ett mer traditionellt inriktat: energiskatter. Men klimatfrågan är central och håller på att bli akut. Överallt i världen pågår nu en intensiv diskussion om hur man ska bemästra växthuseffekten. Frågan är global, och lösningen är också global. De insatser vi i Sverige kan göra är viktiga, men de räcker inte för att klara hela problemet. För att klara det krävs att också andra bidrar. Bland annat av det skälet menar vi att vi ska avvakta effekten av de insatser som vi hittills har gjort innan ännu fler styrmedel sätts in, som vita elcertifikat. Också den omständigheten att energieffektiviseringen behandlas av Energitjänstutredningen talar för att man ska avvakta innan nya åtgärder sätts in. Herr talman! Det är också viktigt att komma åt de koncentrationstendenser som vuxit fram på energimarknaden. Efter det att marknaden avreglerades för ungefär tio år sedan har genom uppköp antalet företag minskat dramatiskt. Vi får här från oppositionen höra att regeringen måste göra mer för att komma till rätta med koncentrationstendenserna. Min fråga till oppositionens företrädare är: Vad har ni gjort de senaste tio åren, när uppköpskarusellen har pågått? Men oavsett detta är det viktigt att komma åt koncentrationstendenserna. Ett ökat utbyte och handel med EU är en möjlighet. Det gör att vi får en större marknad för el med fler aktörer som är verksamma och med det också en ökad konkurrens. Men också andra metoder är viktiga. En uppbrytning av samägandet i kärnkraften är ett exempel på en sådan som för närvarande utreds. Även samägandet mellan handeln och produktionen är det vikigt att se över och bryta upp. Herr talman! Jag tror att det råder en rätt betydande samsyn på elmarknadsfrågorna. Men samsynen är i vissa avseenden bedräglig - under ytan döljer sig djupare skillnader. Gemensamt är en strävan efter en bättre fungerande elmarknad med säkrare leveranser och lägre priser. Hur detta ska uppnås är däremot en fråga som det råder delade meningar om. Medan oppositionen kräver mer styrning och detaljreglering är vår syn att det krävs mer marknad. Mer av öppenhet mot EU, effektivare konkurrensövervakning och fasta och långsiktiga spelregler är åtgärder för att effektivisera marknaden. Vi ställer oss avvisande till alltför långtgående krav på detaljreglering och litar på att marknaden själv finner de former som passar dess aktörer bäst. Energieffektivisering, bara för att ta ett exempel, torde ske helt spontant som följd av att elpriserna är höga. Vår uppfattning är också att begränsningar i utbudet är den faktor som kanske mest av allt försämrar marknadens funktionssätt, mer än de omständigheter som reservanterna pekat på. För att understryka vår önskan att finna långsiktiga lösningar har regeringen bjudit in till breda överläggningar om energimarknaden. Vi är också medvetna om bristerna. Vi vill påpeka att det pågår ett intensivt arbete med att komma till rätta med dessa. Inte mindre än tre utredningar arbetar för närvarande med frågor som hänger samman med elmarknaden. Vi menar därför, herr talman, att de frågor som motionärerna tagit upp antingen slår in öppna dörrar eller är för tidigt väckta. Med hänvisning till pågående utredningsarbete och annat arbete som pågår i departementen yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i alla dess delar och avslag på samtliga reservationer och motioner.
Alf Eriksson (S)
Anf. 164 Alf Eriksson (S)
Herr talman! I måndags presenterade regeringen sin vårproposition. Nu är väl tiden förbi när det räknades fel och så vidare, så nu bör man ha hunnit med att göra nödvändiga analyser. Med det som bakgrund blir man förvånad när man ser att det har dragits ned på medlen för energieffektivisering. Vi har tidigare sagt att varje sparad kilowattimme är en kilowattimme som vi aldrig behöver producera. Regeringen drar, vad vi kan förstå, ned på anslaget med 30 miljoner om året jämfört med 2006 års budget. Vad är det som ligger bakom de tankarna? Är det så att de europeiska priserna ska slå igenom, så att marknaden ska effektivisera sig själv genom höga elpriser? Vi vet vilka konsekvenser det får för vår elintensiva industri. En annan fråga, som jag tog upp i mitt huvudanförande, handlar om de långsiktiga spelreglerna. I måndags uppvaktades utskottet av ett solenergiföretag. Det var ytterligare ett i raden av de företag som påpekat att det är oerhört viktigt att vi har långsiktiga spelregler, så att marknaden framöver vet vilka regler som ska gälla. Men vi vet ingenting om vad som ska hända efter 2010, inte marknaden heller. Ni säger att marknaden ska ha större utrymme, men marknaden måste veta vilka spelregler som finns. Det vet den ingenting om.
Anne-Marie Pålsson (M)
Anf. 165 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! När det gäller energieffektivisering: Med energipriser på ungefär 90 öre per kilowattimme, där priset ligger i dag, är jag övertygad om att marknaden - du och jag och alla andra hushåll och näringslivet - alldeles på egen hand gör sitt bästa för att spara energi. Det ligger i egenintresset. Elnotan blir alltför hög om ingenting görs. Jag är inte säker på att riksdagen och regeringen i alla avseenden behöver skriva väljarna på näsan vad de ska hitta på. Vi tror tillräckligt mycket på vad människor förmår göra alldeles på egen hand. Ofta är det faktiskt underligt enkelt. Man kan värja sig emot detta. Priset är ett utmärkt styrmedel. När priset blir högt gör man saker och ting alldeles på egen hand, för man tycker att det är roligare att spendera pengarna på annat än på höga elräkningar. Vi har fått höra att allt är marknadens fel. Jag vet inte om jag ska tolka detta som att vi på något vis ska försöka begränsa marknadens framfart. Men då vill jag säga till företrädaren för Socialdemokraterna här: Det är ju den förra regeringen som har släppt ut anden ur flaskan. Det var då avregleringen skedde. Det var då kablarna till kontinenten byggdes, som gjorde att vi alltmer har blivit en del av den europeiska marknaden. Det var då beslut fattades om att implementera EU:s elmarknadsdirektiv där man säger att vi ska ha en bred marknad som är öppen för alla. Uppenbarligen tyckte den förra regeringen att det var utmärkt att skapa en gemensam marknad för EU och att det hade fördelar för konsumenterna. Hur kan det komma sig att representanter för den förra regeringen nu tycker precis tvärtom? Jag förstår det inte.
Alf Eriksson (S)
Anf. 166 Alf Eriksson (S)
Fru talman! Att marknaden inte har några spelregler har inte med den gamla regeringen att göra eller om det ska byggas ut kärnkraft efter år 2010 eller inte. Den ovissheten finns för marknaden. Det har inte vi bidragit till på något sätt. Det fanns, som jag nämnde tidigare, en blocköverskridande överenskommelse som skulle vara en garant för marknaden. Man skulle våga göra långsiktiga satsningar på att bygga ut förnybar energi. Efter valet har de stabila förutsättningarna försvunnit. Fru talman! Det är intressant att det är priset som ska ordna med energieffektiviseringen. En stor del av vår viktiga basindustri har andra nackdelar, eftersom vi ligger så långt från de stora marknaderna. Den behöver en fördel på något annat område. Det har den haft på energiområdet genom att vi har ganska billig vattenkraft. Det har varit ett framgångsrecept för vår basindustri. Jag är inte motståndare till att vi ska ha en europeisk marknad. Men vi ska inte ansluta oss till en marknad som inte fungerar. Det är budskapet. Ger vi oss huvudstupa in i en sådan klarar inte vår basindustri de elpriser som vi då får. Den marknadsanpassningen av energieffektiviseringen, som uppenbarligen regeringen förespråkar, innebär att vi inte klarar vår basindustri.
Anne-Marie Pålsson (M)
Anf. 167 Anne-Marie Pålsson (M)
Fru talman! Jag vet inte om jag ska gråta åt detta. Är det någon form av uppmaning att regeringen ska börja intervenera i marknaden? Ska regeringen ge uppdrag åt ett aktiebolag som Vattenfall, som agerar på marknadsmässiga villkor, att börja skriva särskilda avtal med vissa delar av den svenska industrin? Det är fullständigt häpnadsväckande. Jag är ganska säker på att EU har en hel del att säga om detta när det gäller statsstöd. Det går inte att göra detta. Vi lever i en öppen värld och i en EU-värld. Vi är integrerade på den marknad som finns i EU, och vi får förhålla oss till det. De priser som etableras i Sverige för hushåll och för näringsliv är ett resultat av den marknad som finns. Vi fick senast i går höra från Vattenfalls sida att man var mycket intresserad av att teckna avtal för lång tid med svensk elintensiv industri. Det låg i Vattenfalls eget intresse att de fick göra på det viset. Men man noterade mycket noga att det var på marknadsmässiga villkor. Man arbetar på en marknad, och allt annat är omöjligt i detta sammanhang. Fru talman! Vad sedan gäller priserna kan jag inte göra annat än att hänvisa till före detta partiordförande Persson. Det var han själv som mycket noga slog fast att elpriset är högt och med stor sannolikhet kommer att vara högt framöver. Det råder en knapphet på el och en stor efterfrågan på el. Det gör att den tiden när priset låg på 20 öre per kilowattimme troligen för mycket lång tid är förbi. Det får den svenska elintensiva industrin också förhålla sig till genom att anpassa sin produktion på ett sådant sätt att den kan klara det. Jag är medveten om att industrin kan ha bekymmer. Det är naturligtvis av intresse att man så långt som möjligt, utan att det möter motstånd från de regelverk som finns, hjälper industrin att klara den överbryggningen. Men att gå in och styra marknaden på ett långtgående sätt ställer jag mig helt avvisande till.
Kent Persson (V)
Anf. 168 Kent Persson (V)
Fru talman! Jag ska fortsätta där Alf slutade och lite diskutera marknaden och marknadens inflytande på klimatfrågorna och möjligheterna att lösa dem. Anne-Marie Pålsson sade att marknaden ska styra och att hon har tilltro till att marknadskrafterna löser de klimatproblem som vi står inför. Det är själva marknaden och marknadskrafterna som har ställt till den oreda vi har i dag och skapat hotet mot hela mänskligheten. Jag har svårt att förstå hur vi ska klara att förändra det om vi inte från riksdagen går in och styr vad som ska gälla på marknaden och vilka spelregler som näringslivet har när det gäller energipolitiken. Det gäller att intervenera och tala om spelreglerna. De måste också vara klara och tydliga. Jag blir väldigt orolig när Anne-Marie Pålsson säger att vi får vänta och se lite grann vad som händer i Europa. Det är just det som är farligt, att vänta och se. Det är vad vi har gjort i så många år. Vi har väntat och sett ända tills någon har kommit och talat om att det finns ett pris för det som händer och sker ute i världen i dag. Det som behövs är klara och tydliga signaler om vad som ska gälla för både enskilda konsumenter och industrin. Annars kommer vi aldrig att lösa detta. Marknadskrafterna har alltid en tendens att skapa koncentration. Det kan vi se här i Sverige i dag. Min fråga till dig blir: Hur ska ni uppnå de mål ni har drivit inom EU med energieffektivisering om vi inte ska göra någonting?
Anne-Marie Pålsson (M)
Anf. 169 Anne-Marie Pålsson (M)
Fru talman! Det är en något orättvis beskyllning att vi från regeringsunderlagets sida skulle vara passiva i den här frågan. Vi har ställt oss bakom ett system med elcertifikat som syftar till att öka mängden förnybar energi med 17 terawattimmar. Hela regeringen är bakom detta. Vi har också ställt oss positiva till utsläppsrätterna och de energiskatter som finns. Samtliga dessa är exempel på styrmedel som har ett enda syfte. De ska minska mängden koldioxidsläpp. Regeringen har också bidragit till att formulera ett ambitiöst mål för EU när det gäller utsläppen av koldioxid. Vad vi vänder oss emot är att införa ännu fler styrmedel innan vi har sett hur den här uppsättningen styrmedel fungerar. Att vi i dag säger nej till vita certifikat och till att öka ambitionsnivån genom inhemska styrmedel innebär inte att vi för evig tid säger nej till detta. Låt oss vänta och se hur det fungerar. Bidrar det till att uppfylla våra mål är det bra. Gör det inte det får vi helt enkelt höja ambitionsnivån. Fru talman! Det är riktigt att EU har höjt sin ambitionsnivå. Det är väldigt bra. Men det räcker inte. Fortfarande är det så att om vi ska få någon effekt i den här frågan måste vi få med oss de riktigt stora aktörerna. Det är USA, Kina och ett land som Indien. De vägrar fortfarande att skriva på Kyotoprotokollet. Får vi inte med de länderna är det nog dessvärre så att vi i Europa kan göra oerhört mycket, men vi kommer ändå inte att kunna lösa problemen.
Kent Persson (V)
Anf. 170 Kent Persson (V)
Fru talman! Nu fick jag exempel på där vi från riksdagen går in och styr och ställer på marknaden. Faktum var att ni tidigare sade att man skulle lämna över det till marknaden själv att lösa. Jag är av den uppfattningen att vi behöver ge tydliga signaler. Vi kan inte vänta på att USA, Kina, Indien eller Kanada ska gå före och ta sitt ansvar. Den diskussionen får vi föra inom till exempel WTO. Det blir lite grann som väntan på Godot. Vi väntar ända tills det är för sent. Vad vi vill göra för att klara av att nå de mål som vi har satt upp, och det som också alliansen har sagt, är att gå vidare i detta arbete. Förslagen i motionerna är väldigt modesta. De kostar ingenting. Vi vill ge klara signaler till marknaden om vad som ska gälla i framtiden. Jag saknar en tydlig signal i det här. Det råder i dag en ovisshet om vad som ska gälla från och med 2010 och framåt. Jag skulle gärna vilja få någon form av hint om det.
Anne-Marie Pålsson (M)
Anf. 171 Anne-Marie Pålsson (M)
Fru talman! Jag förmodar att Kent Persson avser någon form av osäkerhet när det gäller kärnkraften. Det är på den punkten som regeringen har sagt att inga kärnkraftsreaktorer ska ställas av fram till 2010, och inga nya ska heller laddas. Men man har inte sagt någonting om vad som händer efter år 2010. Däremot avser regeringen att bjuda in till breda överenskommelser i energifrågan. Jag tycker att det är klokt, för detta är en fråga som det måste råda bred samsyn i. Låt oss därför avvakta och se hur oppositionen förhåller sig till denna inbjudan och vad som kan komma fram från dessa samtal. Fru talman! Jag har några råd om det här med marknad. Jag har hållit på tillräckligt mycket med ekonomi för att vara fullständigt på det klara med att marknad behöver få spelregler. Det är vår uppgift i den här kammaren att formulera dessa spelregler. Det ska vi göra på ett klokt och förnuftigt sätt, men vi ska inte gå in och detaljstyra. Det leder aldrig till någonting gott. Jag menar nog att vi har talat om för marknaden vad vi förutsätter ska gälla för den. Men det finns fortfarande en del att göra. Jag nämnde några saker i mitt inledningsanförande.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-04-19
Förslagspunkter: 8, Acklamationer: 6, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Elmarknadens funktion

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Fi244 yrkande 97, 2006/07:N282 yrkandena 1 och 2 samt 2006/07:N338 yrkande 9.
    • Reservation 1 (s, v)
    • Reservation 2 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s296032
    m810016
    c190010
    fp20008
    kd18006
    v01705
    mp00154
    Totalt1401131581
    Ledamöternas röster
  2. Energieffektivisering

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C360 yrkande 6, 2006/07:MJ266 yrkandena 33-35, 2006/07:MJ391 yrkande 11, 2006/07:N296 yrkandena 2, 3 och 5 samt 2006/07:N345 yrkande 9.
    • Reservation 3 (v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s980032
    m810016
    c190010
    fp19009
    kd18006
    v01705
    mp01504
    Totalt23532082
    Ledamöternas röster
  3. Kvaliteten i elöverföringen och leveranssäkerhet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår framställning 2005/06:RRS24 och motionerna 2006/07:N326, 2006/07:N356 och 2006/07:N364.
  4. Elcertifikatssystemet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2006/07:N344 yrkande 2 och 2006/07:N345 yrkandena 11-13.
    • Reservation 4 (mp)
  5. Småskalig elproduktion

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:N232.
  6. Vindkraft

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:MJ266 yrkande 45.
    • Reservation 5 (v, mp)
  7. Kraftkabel mellan Gotland och fastlandet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:N248.
  8. Kabel för rysk kärnkraft

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2006/07:N345 yrkande 16.
    • Reservation 6 (mp)