Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995
Betänkande 1994/95:SoU14
Socialutskottets betänkande
1994/95:SOU14
Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995
Innehåll
1994/95
SoU14
Sammmanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1994/95:141 Redogörelse för en överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995. Utgiftsramen för år 1995 uppgår till totalt 2 698 miljoner kronor. Parterna har enats om att bidrag utgår till bl.a. hälso- och sjukvård, rehabilitering för äldre och funktionshindrade, ersättning för sjukresor, särskild ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser, ersättning till Handikappinstitutet och särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet.
Samtidigt behandlar utskottet tio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Ingen motion har väckts med anledning av skrivelsen.
Utskottet anser att skrivelsen inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionsyrkandena avstyrks.
Till betänkandet har fogats fyra reservationer (m, fp) om vårdgarantin och etableringsfriheten för privata vårdgivare.
Regeringens skrivelse
I skrivelsen -- som regeringen beslutat den 26 januari 1995 -- lämnas en redogörelse för den överenskommelse som den 30 november 1994 träffades mellan företrädare för staten och sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen.
Ingen motion har väckts med anledning av skrivelsen.
Motioner från den allmänna motionstiden.
1994/95:So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdgaranti till alla,
1994/95:So408 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samma bestämmelser för etablering av egen verksamhet för vårdens professionella yrkesgrupper.
1994/95:So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utökning av vårdgarantin,
1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vårdgarantin bör byggas ut till fler diagnoser,
1994/95:So446 av Gullan Lindblad och Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etableringsfrihet för legitimerade sjuksköterskor och barnmorskor.
1994/95:So455 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att legitimerade psykoterapeuter skall kunna anslutas till försäkringskassan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förtroendepsykologer skall knytas till försäkringskassan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en person som enligt försäkringskassans förtroendeläkare eller förtroendepsykolog har behov av psykoterapeutisk vård skall ha rätt att få behandlingen finansierad av försäkringskassan,
4. att riksdagen, om yrkande 3 faller, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en person som enligt försäkringskassans förtroendeläkare har behov av psykoterapeutisk vård skall ha rätt att få behandlingen finansierad av försäkringskassan,
1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av vårdgarantin,
Utskottet
Överenskommelsen för år 1995
Det ersättnings- och bidragssystem som nu gäller för hälso- och sjukvården infördes den 1 januari 1985 genom den s.k. Dagmarreformen. Dessförinnan lämnades från staten till sjukvårdshuvudmännen ett antal prestations- eller invånarrelaterade ersättningar från sjukförsäkringen samt vissa direkta statsbidrag avseende den psykiatriska vården. Efter olika justeringar och förändringar som genomförts i statsbidragssystemet till landstingen under åren 1993 och 1994, har det samlade beloppet successivt reducerats. Det uppgick år 1994 till 2 703 miljoner kronor.
Den viktigaste uppgiften för regeringen under de närmaste åren är att sanera statsfinanserna. Därvid är regeringens inriktning att stabilisera landets ekonomi och så långt som möjligt prioritera kvaliteten i landstingens och kommunernas verksamheter framför nivåerna i transfereringssystemen. Detta innebär bl.a. att de ersättningar och bidrag till allmän sjukvård som lämnas till sjukvårdshuvudmännen i princip bibehålls nominellt oförändrade för år 1995 jämfört med föregående år.
Utgiftsramen för år 1995 uppgår till totalt 2 698 miljoner kronor. Jämfört med föregående år är ramen 5 miljoner kronor mindre eftersom medlen till Centrum för epidemiologi och social analys avses bli överförda till Socialstyrelsens myndighetsanslag.
Landstingsförbundet har i en protokollsanteckning till överenskommelsen bl.a. framhållit att det nya ersättningssystemet för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster har medfört ökade kostnader för sjukvårdshuvudmännen.
Parterna har enats om att utgiftsramen 2 698 miljoner kronor skall fördelas enligt följande:
Ändamål Totalbelopp milj. kr.
1. Bidrag till hälso- och sjukvård 625 2. Rehabilitering för äldre och funktionshindrade 150 3. Ersättning för sjukresor 1 344 4. Särskild ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser 435 5. Ersättning till Handikappinstitutet 51 6. Särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet 60 7. Särskild ersättning för informations- försörjning m.m. 21 8. Särskild ersättning för rikssjukvård för hivsmittade 6,25 9. Särskild ersättning för vissa patient- överföringar 0,25 10. Särskild ersättning för handledning av kiropraktorer 0,50 11. Ersättning för SBU:s verksamhet 5 ---------------- 2 698
Bidraget till hälso- och sjukvård bör enligt parterna användas till att bl.a. påskynda upp- och utbyggnaden av den samhällsmedicinska funktionen och kompetensen hos sjukvårdshuvudmännen. Vidare inbegriper överenskommelsen för år 1995 att en viss del av det särskilda bidraget skall användas som ersättning för kostnadsökningar som är en följd av införandet av nya regler för läkares och sjukgymnasters rätt till ersättning från det offentligt finansierade ersättningssystemet.
I överenskommelsen framhålls att det är angeläget att nuvarande oklarheter i ansvarsfördelningen när det gäller rehabilitering för äldre och funktionshindrade undanröjs och att fungerande samverkansformer huvudmännen emellan utvecklas. Parterna har mot denna bakgrund enats om att ett belopp om 150 miljoner kronor av utgiftsramen för år 1995 bör avsättas till insatser för att stimulera rehabiliteringsverksamhet riktad mot äldre. Syftet är att ytterligare 150 miljoner kronor skall frigöras den 1 juli 1995 och avsättas för samma ändamål. Regeringen har föreslagit detta i 1995 års budgetproposition. Detta innebär att sammanlagt 300 miljoner kronor kan ställas till kommunernas och landstingens förfogande för att gemensamt utveckla rehabiliteringsverksamheten för äldre.
Den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården som infördes år 1991 med 400 miljoner kronor har utgetts med 485 miljoner kronor åren 1992 och 1993 och med 510 miljoner kronor år 1994. De uppföljningsrapporter från Riksförsäkringsverket avseende medlens användning som föreligger för de första tre åren visar att ersättningsformen hittills givit positiva effekter.
Regeringen och Landstingsförbundet är överens om att ersättningsformen skall finnas kvar även för år 1995 samt att ersättningsbeloppet skall vara 435 miljoner kronor. Fördelning av medlen skall ske efter det att 2 miljoner kronor avsatts för en fristående utvärdering av medlens användning.
De hittills gjorda uppföljningarna av medlens användning visar att allt större del av dessa lämnas till projekt som enbart riktar sig till personer i yrkesverksam ålder. Parternas gemensamma uppfattning är att inför år 1995 bör en jämnare fördelning av medlen mellan olika åldersgrupper eftersträvas.
Ett annat område som enligt överenskommelsen skall ägnas särskild uppmärksamhet vid fördelningen av 1995 års medel är kvaliteten på intyg och utlåtanden som behandlande läkare utfärdar i samband med att personer sjukskrivs.
Överenskommelsen för år 1995 innehåller en satsning på att öka tillgången till psykoterapeutisk behandling. Bakgrunden är att det i dag finns vissa patienter som har svårt att erhålla psykoterapeutisk behandling till rimliga kostnader trots att de är i behov av sådan. För detta ändamål har den särskilda ersättningen utökats från 39,5 miljoner kronor år 1994 till 60 miljoner kronor år 1995.
En nyhet i årets överenskommelse är att 5 miljoner kronor av utgiftsramen avsätts för att bidra till verksamheten vid Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU). Syftet är bl.a. att sjukvårdshuvudmännens inflytande över SBU skall öka och därmed underlätta implementeringen av resultaten.
Parterna är vidare överens om att den vårdgaranti som infördes år 1992 bör utvidgas, men överlåter till de enskilda huvudmännen att efter regionala förutsättningar och behov bedöma vilka ytterligare områden som bör komma i fråga. Parterna avser att under kommande år gemensamt utreda hur en vårdgaranti successivt kan utvidgas och tillgängligheten till diagnos, behandling, rehabilitering m.m. förbättras.
Motioner
Vårdgarantin
Fyra motionsyrkanden behandlar vårdgarantin.
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om att vårdgarantin bör byggas ut till fler diagnoser (yrkande 2). Ett liknande yrkande finns i motion So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) (yrkande 6). I motion So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) finns också ett liknande yrkande (yrkande 20). De sistnämnda motionärerna föreslår att vårdgarantin utvidgas till att även gälla kroniska sjukdomar och psykisk sjukdom och att särskilda statsbidrag skulle utgå för detta. I motion So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdgaranti till alla (yrkande 15). Motionärerna anför att långa operations- och vårdköer inte kan accepteras. Nu växer dessa köer igen. Det finns enligt motionärerna åtskilliga exempel på att vården av äldre människor får stå tillbaka. Motionärerna anför att sjukvårdens otillräcklighet mycket beror på centralstyrning, stordriftstänkande, byråkrati, prestige, dålig organisation och brist på flexibilitet. Motionärerna anser att en väsentlig förbättring för patienterna vore en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring som ger patienterna valfrihet utan att öka den enskildes kostnader. En sjukvårdsförsäkring skulle bättre fördela vårdens resurser. Resurserna skulle enligt motionärerna kunna användas för att ge vård i tid, d.v.s. minska vårdköerna och de kostnader dessa för med sig såväl för den enskilde som samhället i stort.
Privata vårdgivare m.m.
I tre motioner behandlas frågor om ersättning till ytterligare yrkesgrupper.
I motion So408 av Margitta Edgren (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om samma bestämmelser för etablering av egen verksamhet för vårdens professionella yrkesgrupper. Motionären anser att alla professionella yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården som arbetar på eget yrkesansvar i princip bör ha samma villkor om de vill etablera privat verksamhet. Patienterna skulle därmed få samma ekonomiska ersättning. Motionären anför att ersättningssystemet hämmar privata initiativ för t.ex. sjuksköterskor, barnmorskor, arbetsterapeuter och psykoterapeuter.
I motion So446 av Gullan Lindblad och Inger Koch (m) begärs ett tillkännagivande om etableringsfrihet för registrerade sjuksköterskor och barnmorskor. Motionärerna anser att dessa grupper som ett första led i strävan efter ökad valfrihet i vården bör ersättas på motsvarande sätt som läkare och sjukgymnaster vad gäller ersättningsgregler för arvoden.
I motion So455 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att legitimerade psykoterapeuter skall kunna anslutas till försäkringskassan (yrkande 1). För att öka försäkringskassornas kompetens i bedömningen av den psykoterapeutiska vårdformens relevans bör, enligt motionärerna, också förtroendepsykolog knytas till försäkringskassan (yrkande 2). Vidare anser motionärerna att en person som enligt försäkringskassans förtroendeläkare, eller förtroendepsykolog, har behov av psykoterapeutisk vård skall ha rätt att få behandlingen finansierad av försäkringskassan (yrkande 3). Om yrkande 3 faller anser motionärerna att en person som enligt försäkringskassans förtroendeläkare har behov av psykoterapeutisk vård skall få behandlingen finansierad av försäkringskassan (yrkande 4).
Bakgrund
Psykoterapi m.m.
Enligt 18 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i lagrummets nuvarande lydelse skall det i en allmän försäkringskassa finnas en eller flera förtroendeläkare och förtroendetandläkare. Dessa skall biträda kassan i frågor som kräver medicinsk eller odontologisk sakkunskap samt verka för ett gott samarbete mellan kassan och de läkare och tandläkare som är verksamma inom dess område. I proposition 1994/95:147 om rätten till förtidspension och sjukpenning samt folkpension för gifta föreslås att begreppen förtroendeläkare och förtroendetandläkare bör bytas ut mot försäkringsläkare och försäkringstandläkare vilket enligt regeringen bättre beskriver funktionen.
Regeringen har nyligen givit Socialstyrelsen i uppdrag att göra en nationell översyn och analys av innehåll och kvalitet i den psykiatriska vården. I beskrivningen av uppdraget nämns bl.a. att utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:SoU28 framhållit att frågan om att säkerställa tillgången på behandlingsformer av god kvalitet, t.ex. psykoterapi, borde övervägas inom ramen för översynen. Arbetet bör enligt regeringens beslut vara slutfört senast den 1 november 1997.
Privata vårdgivare
Före den 1 januari 1994 gällde enligt den då gällande lydelsen av 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring att ersättning utgavs från den allmänna försäkringen för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med anledning av sjukdom som lämnades av läkare eller sjukgymnast om dessa var uppförda på en av den allmänna försäkringskassan upprättad förteckning. Ersättning utgavs enligt grunder som regeringen fastställde för högst två år i sänder efter förslag från Riksförsäkringsverket. Regeringen fick också meddela föreskrifter om i vilken omfattning privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster skulle vara uppförda på de allmänna försäkringskassornas förteckningar.
I proposition 1993/94:75 om arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster m.m. lade den förra regeringen fram förslag till lag om privatpraktiserande läkares respektive sjukgymnasters rätt till ersättning från ett av landstingen finansierat och administrerat offentligt ersättningssystem för hälso- och sjukvård i de fall vårdavtal inte hade träffats med landstinget. Läkare och sjukgymnaster som fr.o.m. den 1 januari 1994 påbörjade privat verksamhet fick rätt att erhålla ersättning från landstinget i enlighet med av regeringen utfärdade taxebestämmelser under förutsättning att vissa krav på bl.a. specialistkompetens och verksamhet var uppfyllda. Utskottet ställde sig i huvudsak bakom regeringens förslag i den delen (1993/94:SoU14).
I proposition 1994/95:109 om vissa privatpraktiserande läkares och sjukgymnasters etablering m.m. föreslog den nuvarande regeringen att den som vill etablera sig som privatpraktiserande specialistläkare eller sjukgymnast får tillgång till offentlig finansiering endast under förutsättning att ett samverkansavtal träffas med sjukvårdshuvudmannen. Denna huvudregel gäller fr.o.m. den 1 januari 1995, dock med vissa undantag enligt övergångsbestämmelserna. Utskottet tillstyrkte propositionen med endast ett mindre tillägg vad gällde övergångsbestämmelserna (1994/95:SoU10).
Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 6 s. 108) angivit att den i en kommande proposition med förslag om husläkarlagens upphävande skall ange vissa riktlinjer för utvecklingen av primärvården. Propositionen har aviserats till den 31 mars 1995.
Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) skulle enligt sina ursprungliga direktiv (dir. 1992:30) dels analysera och bedöma hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården skulle finansieras och organiseras på den övergripande samhällsnivån. Kommitténs överväganden skulle grundas på en analys och värdering av i första hand tre finansierings- och organisationsmodeller, reformerad landstingsmodell, primärvårdsstyrd vård och obligatorisk sjukvårdsförsäkring.
Enligt tilläggsdirektiven (beslutade den 22 december 1994) till Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (dir. 1994:152) sägs bl.a. att kommitténs fortsatta arbete skall ha följande utgångspunkter och inriktning. "Kommitténs överväganden och förslag skall utgå från dagens system med landsting och kommuner som finansiärer och tillhandahållare av hälso- och sjukvård-- -- -- En annan utgångspunkt skall vara att systemet är förenligt med sjukvårdshuvudmännens planeringsansvar för vården enligt hälso- och sjukvårdslagen och ge möjligheter att styra sjukvårdens kostnadsutveckling." (direktiven s. 5).
Utskottets bedömning
Parterna är enligt den i skrivelsen redovisade överenskommelsen överens om att utvidga vårdgarantin men överlåter till huvudmännen att efter regionala förutsättningar och behov bedöma vilka ytterligare områden som bör komma i fråga. Under kommande år avser parterna att gemensamt utreda hur en vårdgaranti successivt kan utvidgas och tillgängligheten till diagnos, behandling, rehabilitering m.m. förbättras. Utskottet har ingen erinran mot överenskommelsen i denna del. Motionerna So207 (m) yrkande 15, So412 (kds) yrkande 6, So423 (fp) yrkande 2 och So489 (v) yrkande 20 avstyrks därför.
Frågan om fri etablering med offentlig finansiering för privatpraktiker och riktlinjer för utvecklingen av primärvården kommer regeringen att behandla i en proposition senare i vår. Utskottet avstyrker därför motionerna So408 (fp) och So446 (m).
Frågor bl.a. om tillgång på psykoterapi kommer att övervägas inom ramen för Socialstyrelsens översyn av innehåll och kvalitet i den psykiatriska vården. Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag på området och avstyrker därför motion So455 (mp) yrkandena 1--4.
Regeringens skrivelse bör enligt utskottet inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande vårdgaranti att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So207 yrkande 15, 1994/95:So412 yrkande 6, 1994/95:So423 yrkande 2 och 1994/95:So489 yrkande 20, res. 1 (m) res. 2 (fp, kds) 2. beträffande etableringsfrihet för privata vårdgivare att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So408 och 1994/95:So446, res. 3 (m) res. 4 (fp) 3. beträffande psykoterapi m.m. att riksdagen avslår motion 1994/95:So455 yrkandena 1--4, 4. beträffande regeringens skrivelse att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.
Stockholm den 30 mars 1995 På socialutskottets vägnar Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds), Kerstin Warnerbring (c) och Ragnhild Pohanka (mp).
Reservationer
1. Vårdgaranti (mom. 1)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 7 börjar med "Parterna är" och på s. 8 slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att operations- och vårdköer som förlänger väntetiden inte kan godtas när patienterna riskerar hälsan eller livet i väntan på vård. Det finns åtskilliga exempel på att vården av äldre människor får stå tillbaka. Enligt utskottets mening beror sjukvårdens otillräcklighet på centralstyrning, stordriftstänkande, byråkrati, prestige m.m. Det vore en väsentlig förbättring för patienterna med en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring som bättre skulle fördela vårdens resurser och ge patienterna valfrihet utan att öka den enskildes kostnader. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av motion So207 (m) (yrkande 15). Motionerna So412 (kds) yrkande 6, So423 (fp) yrkande 2 och So489 (v) yrkande 20 avstyrks.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande vårdgaranti
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So207 yrkande 15 och med avslag på So412 yrkande 6, So423 yrkande 2 och So489 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Vårdgaranti (mom. 1)
Barbro Westerholm (fp) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 7 börjar med "Parterna är" och som på s. 8 slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att vårdgarantin har blivit en stor framgång. Rätten att få behandling inom tre månader behöver dock enligt utskottet byggas ut till att omfatta fler diagnoser. Ett ökat samarbete med omkringliggande landsting bör eftersträvas för att på sikt kunna erbjuda innevånarna "gränslös sjukvård". Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So412 (kds) yrkande 6 och So423 (fp) yrkande 2 ge regeringen till känna. Motionerna So207 (m) yrkande 15 och So489 (v) yrkande 20 avstyrks.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande vårdgaranti
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So412 yrkande 6 och 1994/95:So423 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1994/95:So207 yrkande 15 och 1994/95:So489 (v) yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Etableringsfrihet för privata vårdgivare (mom. 2)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som börjar med "Frågan om fri" och slutar med "So446 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att hälso- och sjukvården bör ge större möjligheter för läkare och annan sjukvårdspersonal att bedriva egen verksamhet, självfallet med de krav som verksamheten ställer kvalitetsmässigt. Legitimerade sjuksköterskor och barnmorskor borde kunna erhålla fri etableringsrätt och ersättas på motsvarande sätt som läkare och sjukgymnaster vad gäller ersättningsregler för arvoden. Som ett första led i strävan efter ökad valfrihet i vården bör, enligt utskottets mening, fri etableringsrätt ges till distriktssköterskan respektive barnmorskan. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motion So446 (m) och med anledning av motion So408 (fp) ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:
2. beträffande etableringsfrihet för privata vårdgivare
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So446 och med anledning av motion 1994/95:So408 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Etableringsfrihet för privata vårdgivare (mom. 2)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som börjar med "Frågan om fri" och slutar med "So446 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att alla professionella yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården som arbetar på eget yrkesansvar bör i princip ha samma villkor om de vill etablera privat verksamhet. Patienterna skulle därmed få samma ekonomiska ersättning. Utskottet anser att det nuvarande ersättningssystemet hämmar privata initiativ för t.ex. sjuksköterskor, barnmorskor, arbetsterapeuter och psykoterapeuter. Det är endast människor som har råd att betala den fulla kostnaden som kan nyttja deras tjänster. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion So408 (fp) och med anledning av motion So446 (m) ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:
2. beträffande etableringsfrihet för privata vårdgivare
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So408 och med anledning av motion 1994/95:So446 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,