Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1996
Betänkande 1995/96:SoU13
Socialutskottets betänkande
1995/96:SOU13
Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1996
Innehåll
1995/96 SoU13
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1995/96:122 Redogörelse för en överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1996. Utgiftsramen för år 1996 uppgår till totalt 1 354 miljoner kronor. Ett centralt inslag i överenskommelsen är den utvidgade vårdgarantin. Vidare utgår bidrag till bl.a. rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården, psykoterapeutisk verksamhet, handledning av kiropraktorer och naprapater samt till SBU. Enligt en särskild överenskommelse utgår också ersättning till Handikappinstitutet. Samtidigt behandlar utskottet fem motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1995.
Utskottet anser att skrivelsen inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionsyrkandena avstyrks.
Till betänkandet har fogats reservationer av (v) om rehabilitering och av (mp) om operationsköer m.m.
Regeringens skrivelse
I skrivelsen som regeringen beslutat den 18 januari 1996 lämnas en redogörelse för den överenskommelse som den 4 december 1995 träffades mellan företrädare för staten och sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1996.
Ingen motion har väckts med anledning av skrivelsen.
Motioner från den allmänna
motionstiden
1994/95:So428 Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av rehabiliteringsinsatserna för personer med reumatiska sjukdomar enligt vad i motionen anförts.
1994/95:So452 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna att upprätta ett register över den samlade lediga operationskapaciteten i landet för att därmed kunna minska operationsköerna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en etikdiskussion i anslutning till vårdkösystemet.
1994/95:So459 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nationell samrådsnämnd och satsning på diabetesvården.
1994/95:So494 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i förhandlingarna med landstingen få till stånd en dokumentation av utvecklingen inom vården och omsorgen.
Utskottet
Överenskommelsen för år 1996
Det ersättnings- och bidragssystem som nu gäller för hälso- och sjukvården infördes 1985 genom den s.k. Dagmarreformen. Dessförinnan lämnades från staten till sjukvårdshuvudmännen ett antal prestations- eller invånarrelaterade ersättningar från sjukförsäkringen samt direkta statsbidrag för den psykiatriska vården. Efter olika justeringar och förändringar som genomförts i statsbidragssystemet till landstingen har det samlade ersättningsbeloppet successivt reducerats och uppgick år 1995 till 2 698 miljoner kronor. Genom att ersättningen för sjukresor fr.o.m. år 1996 ingår i det generella statsbidraget till landstingen (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:448) uppgår ramen för detta år till 1 354 miljoner kronor.
I oktober 1995 träffade staten och sjukvårdshuvudmännen en separat överenskommelse om återreglering av allmän sjukvårdsersättning och särskilt statsbidrag till hälso- och sjukvård för åren 1994 och 1995 gällande fördelningen av kostnadsansvaret för vissa vårdförmåner i internationella förhållanden. Överenskommelsen innebär bl.a. att någon motsvarande avräkning mot ersättning/statsbidrag i efterhand som skett för åren 1994 och 1995 inte skall göras för år 1996. Frågan skall i stället regleras i den nu aktuella överenskommelsen. Så har också skett, och frågan om återreglering av vissa vårdförmåner i internationella förhållanden är därmed slutligt reglerad.
I en protokollsanteckning till överenskommelsen har Landstingsförbundet reserverat sig för eventuella effekter av den då pågående arbetsmarknadskonflikten. Förbundet har för avsikt att återkomma till regeringen om konfliktens inverkan på väntetider innebär att överenskommelsen inte kan fullgöras.
Parterna har enats om att utgiftsramen för år 1996, 1 354 miljoner kronor, skall fördelas enligt följande:
Ändamål Totalbelopp i milj. kr.
1. Bidrag till hälso- och sjukvård 762,50
2. Särskild ersättning för rehabiliterings-
och behandlingsinsatser 435
3. Ersättning till Handikappinstitutet 51
4. Särskild ersättning för psykoterapeutisk
verksamhet 65
5. Särskild ersättning för informations-
försörjning m.m. 21
6. Särskild ersättning för rikssjukvård för
HIV-smittade 7,25
7. Särskild ersättning för vissa patientöverföringar 0,75
8. Särskild ersättning för handledning av
kiropraktorer och naprapater 1
9. Ersättning för SBU:s verksamhet10,50
Bidraget till hälso- och sjukvård bör enligt parterna dels stimulera till fortsatt utvecklingsarbete hos sjukvårdshuvudmännen för att finna former för hälso- och sjukvården som svarar mot äldre människors behov och önskemål, dels underlätta för sjukvårdshuvudmännen att uppfylla överenskommelsen om en utvidgad vårdgaranti och vårdkontrakt. Den vårdgaranti som gällt till utgången av 1995 kommer att successivt förändras och utvecklas mot ett bredare hälso- och sjukvårdspolitiskt ställningstagande där utrymme ges för angelägna vårdpritoriteringar, bl.a. med hänsyn till övervägandena i Prioriteringsutredningens slutbetänkande. Den tidigare vårdgarantin kommer under 1996 att ingå i sin helhet i den utvidgade garantin för att så småningom ersättas av en garanti som tillgodoser alla patientgruppers angelägna vårdbehov inom en rimlig tidsram samtidigt som den enskildes ställning stärks.
Den utvidgade vårdgarantin innebär enligt parterna att alla i Sverige bosatta personer garanteras en lättillgänglig hälso- och sjukvård. Den enskilde skall kunna få kontakt med personal i primärvården samma dag, träffa en läkare på denna vårdnivå inom åtta dagar och, efter remiss, få kontakt med en specialistläkare inom fyra veckor.
Patienter med svåra kroniska sjukdomar skall garanteras en viss vårdstandard genom att ett vårdkontrakt upprättas mellan patienten och vårdgivaren. I kontraktet skall anges bl.a. vilka behandlingar som skall ges och med vilka intervaller samt patientens rätt till information och vad patienten själv kan göra för att hantera sin kroniska sjukdom. Vårdkontrakten skall utformas utifrån nationella vårdprogram där vårdstandarden preciseras. Dessa utarbetas av Socialstyrelsen.
Enligt överenskommelsen skall diabetiker som första patientgrupp erbjudas en sådan vårdgaranti under 1996.
Parterna är överens om att den särskilda ersättningen för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser skall finnas kvar även för kommande år. Medlen bör dock i första hand beviljas mer, såväl innehållsmässigt som tidsmässigt, omfattande projekt. Ett prioriterat område bör vara rehabilitering av människor med psykiska störningar. Där bör en jämnare fördelning av medlen mellan olika åldersgrupper uppmärksammas. Vidare finns anledning att uppmärksamma rehabiliteringsinsatserna ur ett könsperspektiv.
En fristående utvärdering på detta område har gjorts. Enligt utvärderingen har syftet att sätta focus på rehabiliteringsarbetet uppnåtts, och samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och försäkringskassorna har förbättrats påtagligt. Det finns dock brister i uppföljningen av medlens effekter och erfarenhetsåterföring. Därför rekommenderas att medlen fortsättningsvis bör lämnas under en treårsperiod och att varje ansökan bör innehålla en plan för projektets avlösning och verksamhetens integrering i reguljär verksamhet.
I en särskild överenskommelse har parterna enats om att ersättningen till Handikappinstitutet för år 1996 skall vara nominellt oförändrad jämfört med föregående år, dvs. 51 miljoner kronor. Handikappinstitutets verksamhet finansieras sedan år 1991 via ett direkt bidrag inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen. Vid denna tidpunkt accentuerades även institutets roll inom forskning och utveckling på hjälpmedelsområdet ytterligare. Till och med 1991 var ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel för vård och behandling i princip samlat hos landstingen. Genom Ädelreformen har dock även kommunerna fått ett ansvar för hjälpmedelsförsörjningen. Regeringen och landstinget har därför funnit att en översyn av Handikappinstitutet bör genomföras. En särskild utredare har tillkallats, vars huvuduppgift är att pröva vilka förändringar som bör genomföras i fråga om institutets verksamhet, organisationsform och finansiering. Förslaget skall redovisas senast den 1 juni 1996 (dir. 1995:161).
Parterna är överens om att ersättningen till psykoterapeutisk verksamhet bestäms till 65 miljoner kronor. Genom överenskommelsen för år 1995 utökades ersättningen från 39,5 miljoner kronor år 1994 till 60 miljoner kronor. Landstingsförbundet skall senast den 15 mars 1996 redovisa hur dessa medel använts. Medlen anses ha haft stor betydelse för att öka tillgången till psykoterapeutiska behandlingsinsatser till rimliga kostnader för den enskilde.
Naprapater har efter riksdagens beslut i juni 1994 möjlighet att söka yrkeslegitimation efter praktiktjänstgöring. Parterna har därför enats om att 1 miljon kronor skall avsättas för att stimulera handledning av kiropraktorer och naprapater inom den offentliga hälso- och sjukvården.
I överenskommelsen anges att verksamheten vid Statens beredning för utvärdering och medicinsk metodik (SBU) är betydelsefull för att givna resurser inom hälso- och sjukvården skall kunna utnyttjas rationellt. Parterna är därför överens om att 10,5 miljoner kronor skall avsätts för år 1996.
I enlighet med överenskommelsen för år 1995 har frågan om ett överförande av administrationen av avgifter för pensionärer vid sjukhusvård från de allmänna försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen utretts. Överläggningarna i denna fråga är inte avslutade. Inriktningen är dock att slutföra dessa i början av år 1996 och då om möjligt träffa en särskild överenskommelse.
Motionerna
Diabetesvård
I motion So459 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nationell samrådsnämnd och satsning på diabetesvården. WHO och IDF (Internationella diabetesfederationen) har med anledning av diabetessjukdomarnas betydande inverkan på folkhälsan antagit ett gemensamt program, The Saint Vincent Declaration, för att höja kvaliteten på diabetesvården i Europa. En arbetsgrupp med representanter för Socialstyrelsen, Svenska Diabetesförbundet m.fl. har kartlagt diabetesvårdens omfattning, kvalitet och struktur i åtta län i Sverige. Den bild gruppen ger av svensk diabetesvård är, enligt motionärerna, i flera avseenden positiv. Samtidigt drar dock gruppen slutsatsen att betydande samhällsekonomiska vinster skulle kunna uppnås med en ökad satsning på förebyggande vård. De nämner att av de pengar som satsas på diabetesvård går ca 80 % till ren reparation av skadorna medan endast 20 % avser förebyggande vård. Detta måste, enligt motionärerna, betraktas som slöseri med knappa resurser. Utifrån den kunskap som det svenska kartläggningsarbetet har givit måste nu konkreta åtgärder genomföras för att uppnå en ännu bättre vård, anför motionärerna. Av såväl medicinska som sociala skäl och med hänsyn till den bättre hushållning med knappa ekonomiska resurser som enligt motionärerna torde kunna uppnås genom en kraftfullare satsning på förebyggande diabetesvård är det väsentligt att Sverige nu fullt ut ansluter sig till Saint Vincentdeklarationens målsättning och ambitionsnivå. Detta innebär bl.a. att en nationell samrådsnämnd kan skapas och att konkreta åtgärder och genomförandeprojekt inom diabetesvården kan komma till stånd, heter det i motionen.
Rehabilitering för personer med reumatiska sjukdomar
I motion So428 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av rehabiliteringsinsatserna för personer med reumatiska sjukdomar enligt vad i motionen anförts. Motionärerna anför att genom de förändringar som skett inom hälso- och sjukvården under senare år kan man klart se att rehabiliteringsmöjligheterna för reumatiker har minskat. Decentraliseringen har medfört att utomlänsremisser för behandling och rehabilitering på specialistsjukhus och möjligheten att komma till rehabiliterings- eller rekreationsanläggningar, kurorter och klimatvård har minskat. Resurserna inom de egna landstingen prioriteras. Om man inte får den hjälp som behövs på arbetsplatsen, t.ex. i form av ny teknik, ergonomi eller datorstöd finns det, enligt motionärerna stor risk för att fler kommer att pensioneras i förtid. En översyn beträffande rehabiliteringsinsatserna för personer med reumatiska sjukdomar behövs därför, heter det i motionen.
Operationsköer m.m.
I motion So452 Av Per Lager m.fl. (mp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna att upprätta ett register över den samlade lediga operationskapaciteten i landet för att därmed kunna minska operationsköerna (yrkande 1) och att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en etikdiskussion i anslutning till vårdkösystemet (yrkande 3). Motionärerna anser att nuvarande rutiner med långa sjukskrivningstider inför operationer är slöseri med allmänna medel. Finns det ett register över all ledig operationskapacitet inom den samlade svenska sjukvården kan en operation ske tidigare någon annanstans i landet och detta skulle spara stora summor åt staten. Försäkringskassan kan gå in och betala operationen där den snabbast kan göras. Motionärerna menar att på så sätt sparas lång sjukskrivningstid, ytterligare läkemedelskostnader och ibland sociala och psykiska problem för patienten. Att få en patient behandlad och tillbaka i arbetslivet igen så fort det är lämpligt och möjligt bör vara ett självklart mål, anser motionärerna. Vidare anser motionärerna att det är hög tid för en omfattande etikdiskussion i anslutning till vårdkösystemet. Motionärerna frågar sig om inte dagens vårdgarantitider, med prioritering av vissa operationer, har en diskriminerande effekt.
Utveckling inom vård och omsorg
I motion So494 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i förhandlingarna med landstingen få till stånd en dokumentation av utvecklingen inom vården och omsorgen. Motionärerna anser att det finns behov att dokumentera hur brukare och personal upplever vården och omsorgen i sig. Regeringen bör därför i förhandlingar med landstingen ge dem i uppdrag att på olika sätt systematiskt dokumentera vård och omsorg där stora förändringar pågår eller förestår. Motionärerna anser att dokumentationen kan bestå av bl.a. intervjuer med brukare och personal.
Bakgrund
Den förra regeringen tillkallade i början av år 1992 en parlamentarisk kommitté (HSU 2000, S 1992:04, dir. 1992:30) med uppdrag att dels analysera hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården borde finansieras och organiseras på den övergripande samhällsnivån. Den nuvarande regeringen beslutade tilläggsdirektiv i december 1994 (dir. 1994:152).
Kommitténs arbete skall vara slutfört senast vid utgången av juni månad 1996.
I sitt nyligen avgivna delbetänkande Reform på recept (SOU 1995:122) har HSU 2000 framhållit (s. 24) vikten av att landstingen utvecklar vårdprogram för patienter med kroniska sjukdomar. Det hänvisas till att särskilda vårdprogram för diabetes diskuterades i de s.k. Dagmaröverläggningarna mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet. Kommittén ser vårdprogram för diabetes som ett första steg i arbetet med att utveckla vårdens kvalitet för patienter med kroniska sjukdomar. Detta arbete kan sedan successivt följas av vårdprogram för andra kroniska sjukdomar. Kommittén föreslår att 30 miljoner kronor avsätts så att de patienter som omfattas av särskilt vårdprogram vid diabetes kan få sitt insulin kostnadsfritt i samband med att läkemedelsförmånen träder i kraft. Åtgärden bör enligt kommittén finansieras genom att statens besparing för läkemedelsförmånen minskas med motsvarande belopp.
I skrivelsen anges som tidigare påpekats att parterna anser att s.k. vårdkontrakt bör upprättas för sådana patientgrupper där det finns en tydlig diagnos och konsensus om adekvata behandlingsåtgärder. För att vårdkontrakt skall kunna upprättas är det viktigt att vårdprogram utarbetas. Detta kan ske såväl centralt, på nationell nivå, som lokalt inom respektive landstingsområde. Enligt parterna är avsikten med de på central nivå framtagna vårdprogrammen att de skall tillämpas i hela landet och utgöra grunden för att patienterna skall få tillgång till jämförlig vårdkvalitet och vårdinnehåll vid en allvarlig kronisk sjukdom. Parterna har för avsikt att under år 1996 i samråd med Socialstyrelsen träffa en särskild överenskommelse om nationella vårdprogram för ytterligare ett par patientgrupper utöver diabetikerna.
Som tidigare angetts är parterna också överens om att den nuvarande vårdgarantin bör utvecklas. Tillgängligheten till hälso- och sjukvård bör förbättras för alla patienter oavsett vilken sjukdom de lider av eller vilken behandling de behöver. I överenskommelsen anges beträffande rehabilitering följande.
Under de närmaste åren förväntas förslag från sjuk- och arbetsskadekommittén och arbetsmarknadspolitiska kommittén vilka behandlar rehabiliteringsområdet. Vidare kommer regeringen på riksdagens uppdrag att lämna förslag om att utvidga försöksverksamheten med finansiell samordning till verksamhet där även arbetsmarknadsmyndigheterna ingår. Mot denna bakgrund är parterna överens om att under de närmaste åren tillsammans pröva om det finns skäl att ersätta denna ursprungligen temporära stimulans för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser med ett långsiktigt system som stadigvarande stärker drivkrafterna för sjukvårdshuvudmännen att uppmärksamma och prioritera insatser av betydelse för en bättre medicinsk rehabilitering och lägre ohälsokostnader.
Av den uppföljning av den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården som gjorts (Dagmar 510, RFV redovisar 1995:12) framgår att effekter med de avsatta medlen har varit förkortade kö- och väntetider för utredning och behandling, kompetensutveckling, metodutveckling, snabbare diagnostisering och att primärvården förstärkts med psykosocial kompetens.
Sjuk- och arbetsskadekommittén kommer att avsluta sitt arbete i juni 1996 och då också behandla frågor om rehabilitering.
Ett speciellt syfte med den nuvarande vårdgarantin som infördes år 1992 var attt lösa vissa köproblem i vården. Den uppföljning och utvärdering som gjorts visar att syftet i huvudsak har uppnåtts. Köer och väntetider inom aktuella vårdområden har förkortats. Enligt uppgift har Landstingsförbundet inte återkommit till regeringen i anledning av den till överenskommelsen bilagda reservationen den 1 december 1995 angående den då pågående arbetsmarknadskonflikten.
Prioriteringsutredningen (S 1992:02) överlämnade våren 1995 sitt slutbetänkande SOU 1995:5 Vårdens svåra val. Utredningens uppgift har bl.a. varit att utifrån etiska utgångspunkter diskutera hälso- och sjukvårdens roll i välfärdssamhället och lyfta fram de grundläggande principer efter vilka prioriteringar inom vården skall ske. Betänkandet har remissbehandlats, och en proposition om prioriteringsfrågor i hälso- och sjukvården har aviserats till juni 1996.
Utskottets bedömning
Enligt skrivelsen är parterna överens om att diabetikerna under 1996 som första patientgrupp skall erbjudas s.k. vårdkontrakt utformade utifrån ett nationellt vårdprogram. I vårdprogrammet skall vårdstandarden definieras. Vårdprogrammet för en särskild sjukdom eller diagnos bör således enligt parterna innehålla specifika uppgifter om diagnostik, behandling, prevention, rehabilitering och mätbara indikatorer för den aktuella sjukdomen. Motion So459 (s) får i huvudsak anses tillgodosedd och avstyrks.
Parterna är också överens om att vårdgarantin bör utvecklas. De har enligt skrivelsen för avsikt att under 1996 i samråd med Socialstyrelsen träffa en särskild överenskommelse om nationella vårdprogram för ytterligare ett par patientgrupper utöver diabetikerna. De nationella vårdprogrammen skall utarbetas av Socialstyrelsen efter samråd med bl.a. företrädare för berörda brukarorganisationer och professioner. Vidare är parterna överens om att under de närmaste åren diskutera om den ursprungligen temporära stimulansen för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser bör ersättas med ett långsiktigt system som stadigvarande stärker sjukvårdshuvudmännens prioritering av och insatser på området. Frågan om rehabilitering behandlas för närvarande av flera statliga kommittéer. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion So428 (v). Motionen avstyrks därför.
Ett speciellt syfte med att införa vårdgarantin år 1992 var att lösa vissa köproblem i vården. Enligt överenskommelsen har väntetider och kötider inom de berörda vårdområdena förkortats. Det finns dock nu indikationer på att väntetiderna ökar inom några vårdområden som omfattas av garantin. Parterna är överens om att tillgängligheten till hälso- och sjukvård bör förbättras för alla patienter oavsett vilken sjukdom de lider av eller vilken behandling som behövs. Parterna anser därför att utvecklingen av vårdgarantin bör ske utifrån ett bredare hälso- och sjukvårdspolitiskt ställningstagande och ge utrymme för angelägna vårdprioriteringar. I flera sjukvårdsregioner har redan skett en kartläggning av den befintliga operationskapaciteten och väntetiderna. Något initiativ med anledning av motion So452 (mp) yrkandena 1 och 3 behövs inte. Yrkandena avstyrks.
Utskottet konstaterar att ett omfattande uppföljnings- och utvärderingsarbete redan sker inom hälso- och sjukvården. Frågan om det därutöver bör göras en sådan dokumentation av utvecklingen som anförs i motion So494 (v) får bedömas av sjukvårdshuvudmännen själva. Motionen avstyrks.
Regeringens skrivelse bör enligt utskottet inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande diabetesvård
att riksdagen avslår motion 1994/95:So459,
2. beträffande rehabiliteringsinsatser
att riksdagen avslår motion 1994/95:So428,
res.1 (v)
3. beträffande operationsköer m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:So452 yrkandena 1 och 3,
res.2 (mp)
4. beträffande utveckling inom vård och omsorg
att riksdagen avslår motion 1994/95:So494,
5. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.
Stockholm den 12 mars 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m) och Thomas Julin (mp).
Reservationer
1. Rehabiliteringsinsatser (mom. 2)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 8 som börjar med Parterna är och slutar med avstyrks därför. bort ha följande lydelse:
Genom de förändringar som skett inom hälso- och sjukvården under senare år kan man se att rehabiliteringsmöjligheterna för bl.a. reumatiker har minskat. Resurserna inom det egna landstinget prioriteras, och t.ex. utomlänsremisser för behandling och rehabilitering på specialistsjukhus och möjligheten att komma till rehabiliterings- och rekreationsanläggningar, kurorter och klimatvård har minskat. Detta har drabbat de över en miljon reumatiker som finns i Sverige och som ofta har ett stort behov av rehabilitering. Utskottet anser därför att det behövs en översyn av rehabiliteringsinsatserna för personer med reumatiska sjukdomar, varvid också de arbetsmarknadspolitiska insatserna bör bli föremål för särskilt intresse. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So428 (v) ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande rehabiliteringsinsatser
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So428 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Operationsköer m.m. (mom. 3)
Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 8 som börjar med Ett speciellt och slutar med Yrkandena avstyrks. bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion So452 att möjligheterna att upprätta ett register över all ledig operationskapacitet i landet bör utredas och att det behövs en etikdiskussion i anslutning till vårdkösystemet. Att få en patient behandlad och tillbaka i arbetslivet igen så fort det är lämpligt och möjligt måste vara ett självklart mål. Ett transfereringssystem där försäkringskassan går in och betalar en operation där den snabbast kan utföras är bättre och billigare än att en patient skall vara sjukskriven i många onödiga och dyrbara månader. Utskottet anser också att det i samband med diskussionen om vårdköerna och vårdgarantin behövs en omfattande etikdiskussion. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So452 (mp) yrkandena 1 och 3 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande operationsköer m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So452 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Regeringens skrivelse 1 Motioner från den allmänna motionstiden 1 Utskottet 2 Överenskommelsen för år 1996 2 Motionerna 4 Diabetesvård 4 Rehabilitering för personer med reumatiska sjukdomar 5 Operationsköer m.m. 5 Utveckling inom vård och omsorg 6 Bakgrund 6 Utskottets bedömning 8 Hemställan 8 Reservationer 9 1. Rehabiliteringsinsatser (mom. 2) 9 2. Operationsköer m.m. (mom. 3) 10 Gotab, Stockholm 1996