Vissa fastighetsrättsliga frågor
Betänkande 1996/97:BoU11
Bostadsutskottets betänkande
1996/97:BOU11
Vissa fastighetsrättsliga frågor
Innehåll
1996/97 BoU11
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar bostadsutskottet motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996 gällande bl.a. jordförvärvslagen, annan förvärvslagstiftning, fastighetsbildningslagen samt vattenlagen. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogats 9 reservationer.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under den allmänna motionstiden 1996 väckta motionerna 1996/97:Bo402 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att kartlägga andelsförvärvens och flerägandets negativa inverkan på landsbygdsboendet samt att föreslå sådana förändringar att lagstiftningen stöder en utveckling av landsbygdens näringar och boendet på landet. 1996/97:Bo404 av Jeppe Johnsson och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler vid fastighetsförvärv så att gamla byanamn behålls intakta. 1996/97:Bo405 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i lagstiftningen om fastighetsförvärv som anförts i motionen. 1996/97:Bo406 av Urban Ahlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsbildning inom strandskyddsområde. 1996/97:Bo410 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att förvärvsförbudet för juridiska personer när det gäller jord- och skogsbruksfastigheter slopas från den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Bo411 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om luktservitut i samband med fastighetsbildning på landsbygden. 1996/97:Bo412 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en översyn av jordförvärvslagen, lagen om kommunal förköpsrätt, skogsvårdslagen och fastighetslagen. 1996/97:Bo414 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de lagar som skall sammanfalla med förvärvsfrågorna bör återta sin tidigare lydelse, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda ägande, mark- och naturresursfrågorna innan nya lagar införs, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konsekvenserna av nuvarande lagstiftning snarast bör utredas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utredare bör se till historiska erfarenheter i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Bo417 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av lagstiftningen om omarrondering. 1996/97:Bo419 av Annika Jonsell och Inga Berggren (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiebolags och andra juridiska personers möjlighet att förvärva jordbruksfastigheter. 1996/97:Bo420 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om boplikt, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 5 § jordförvärvslagen i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Bo506 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sakägarkretsen vid prövning av fastighetsbildningsärenden utökas att motsvara den som anges i PBL. 1996/97:Bo527 av Bo Finnkvist och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för skador i samband med översvämningar efter reglerade vattendrag. 1996/97:A427 av Dan Ericsson och Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att stärka boende- och sysselsättningsintresset vid fastighetsöverlåtelse i skärgårdarna. 1996/97:Jo312 av Maggi Mikaelsson och Bengt Hurtig (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av jordförvärvslagen. 1996/97:Jo779 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprövning av vattendomar. 1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokal förköpsrätt i glesbygd bör prövas för alla typer av försäljning av fast egendom.
Utskottet
Jordförvärvslagen m.m. Jordförvärvslagens (1979:230) syfte var tidigare att medverka till att jordbruket rationaliserades och effektiviserades. Fram till halvårsskiftet 1991 gällde som huvudregel att lantbruksegendom inte kunde förvärvas utan tillstånd. Förvärvsprövningen slopades därefter i stor utsträckning men en förvärvsreglering ansågs emellertid inte helt kunna avvaras. De nu gällande reglerna innebär en långtgående avreglering och uppbärs huvudsakligen av regionalpolitiska motiv. Lagen ansågs ha varit effektiv när det gäller juridiska personers förvärv, förvärv i glesbygd och förvärv i särskilt ägosplittrade områden. I dessa fall behölls en reglering. Kortfattat kan denna reglering beskrivas i följande ordalag. Fysiska personers förvärv prövas endast inom glesbygd eller omarronderingsområde. Inom glesbygd krävs förvärvstillstånd såvida inte förvärvaren varit bosatt i glesbygd inom den aktuella kommunen minst ett halvår innan förvärvet eller åtagit sig att bo på den förvärvade egendomen. I sådana fall skall i stället en anmälan om förvärvet göras. Tillstånd får vägras om egendomen behövs för att främja sysselsättningen eller bosättningen på orten. Inom omarronderingsområde krävs alltid tillstånd. Tillstånd får vägras om förvärvet skulle göra det svårare att genomföra en rationalisering av ägostrukturen. För juridiska personers förvärv krävs alltid tillstånd. De begränsade förutsättningarna behandlas nedan. Staten har möjligheter att lösa in egendom om förvärvaren inte uppfyller ett åtagande att bosätta sig på fastigheten. Staten är i vissa fall skyldig att lösa in fastighet för vilken förvärvstillstånd vägrats. Jordbruksverket har nyligen genomfört en utvärdering av jordförvärvslagstiftningen (rapport 1995:3). Verket anser att de ändrade förutsättningarna för jordbruket i sig inte bör föranleda några omfattande ändringar av jordförvärvslagen. Lagen hävdar fortfarande angelägna samhällsintressen. Verket anser dock att lagens effekter för sysselsättning och bosättning varit små i förhållande till de resurser som lagtillämpningen krävt. Jordbruksverkets slutsats är att lagen bör förändras. Det anses inte självklart att den bör innehålla regionalpolitiskt betingade bestämmelser, men om lagen skall ha ett sådant syfte är det enligt verket nödvändigt att skärpa bestämmelserna. Verket berör också vissa andra frågeställningar. Bl.a. anses att reglerna om juridiska personers förvärv i huvudsak bör kvarstå oförändrade. I anledning av den gjorda utvärderingen gav regeringen den 25 januari 1996 verket ett uppdrag att komplettera och precisera sina slutsatser. I uppdraget ingick bl.a. att verket närmare skall belysa i vad mån och på vilket sätt jordförvärvslagen kan skärpas för att motverka att lagens regler om bosättning kringgås. Jordbruksverket har i maj 1996 avlämnat en kompletterande rapport till regeringen i anledning av uppdraget. Jordförvärvsfrågorna är nu föremål för överväganden inom Regeringskansliet. I motion 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del föreslås att förvärvstillstånd skall fordras för alla förvärv av fast egendom som taxeras som lantbruksenhet. Förslaget avser bl.a. att främja sambandet mellan brukande och ägande, sysselsättningen i glesbygd liksom familjejordbruken. Vidare lämnas i motionen förslag om en generell vitesbelagd boplikt för alla sådana förvärv. För rena skogsbruksfastigheter skall dock ett boende i bygden räcka för att bo-plikten skall anses uppfylld. Motsvarande förslag om boplikt återfinns i motion 1996/97:Bo420 (c) yrkande 1 som också omfattar att boplikten måste kunna villkoras av en myndighet för att den skall kunna få någon verkan. I motion 1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 föreslås genomförandet av sådana förändringar av jordförvärvslagen att intentionerna om bosättningsplikt och brukande får genomslag i tillämpningen. Motionärerna vill främst förhindra ett utökat utboägande. Enligt 5 § jordförvärvslagen får juridisk person lämnas förvärvstillstånd endast om kompensationsmark avstås, om förvärvet medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig, om egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk och skogsbruk, eller om annat särskilt skäl föreligger. Enligt samma paragrafs andra stycke får tillstånd lämnas även om de nu nämnda förutsättningarna inte är uppfyllda. Avser ett förvärv huvudsakligen skogsmark och bedriver förvärvaren skogsindustriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs får tillstånd lämnas under förutsättning att egendomen inte bör ägas eller brukas av någon annan juridisk person som redan bedriver skogsindustriell verksamhet på orten av betydelse för sysselsättningen där. Frågan om juridiska personers förvärv behandlas särskilt i fyra motioner. Två av dessa avser skärpningar av lagstiftningen. I motion 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del föreslås ett generellt förbud för juridiska personer att förvärva lantbruksenheter. Motionärerna bakom motion 1996/97:Bo420 (c) yrkande 2 anser inte att ett ovillkorligt förbud för juridiska personer bör införas. De lämnar i stället förslag om att som villkor för en juridisk persons förvärv skall gälla att den juridiska personen avstår kompensationsmark. Enligt motionärerna skall regeln i 5 kap. 2 § andra stycket jordförvärvslagen om undantag från kompensationskravet för juridiska personer tas bort. Dock skall kompensationsmark inte krävas när förvärv sker från annan juridisk person och egendomens beskaffenhet inte är sådan att den bör ägas eller brukas av fysisk person. Motionärerna anser att de nuvarande möjligheterna i övrigt till förvärv utan att kompensationsmark avstås bör kvarstå oförändrade. I motionerna 1996/97:Bo410 och 1996/97:Bo419 (båda m) föreslås att juridiska personer inte skall hindras att förvärva jord- och skogsbruksfastigheter. Enligt motionärerna bör lagstiftningen inte hindra nya, moderna former att äga och driva jordbruk samt bör jordbruket ha samma möjligheter att utnyttja de olika företagsformer som andra företag. Det förekommer att andelar förvärvas i fastigheter för vilka jordförvärvslagens regler om tillståndsplikt m.m. gäller. Förvärvarens syfte i en del av dessa fall är att kunna utnyttja en rätt till jakt och fiske som är knuten till fastigheten. Formellt kan tillståndsmyndigheten vanligen avslå en ansökan beträffande ett förvärv av en andel - såvida inte förvärvaren redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastigheten - men praktiskt låter det sig svårligen göras eftersom det inte kan antas att någon vill förvärva andelen sedan det allmänna tvingats inlösa den. Enligt motion 1996/97:Bo402 (fp) bör en utredning tillkallas för att kartlägga andelsförvärvens och flerägandets av jordbruksfastigheter negativa inverkan på landsbygdsboendet. Utredningen bör få till uppgift att föreslå sådana förändringar av den lagstiftning som berör landsbygden att denna kommer att stödja en utveckling av landsbygdens näringar och boendet på landet. Utskottet har inledningsvis berört den nu pågående beredningen inom Regeringskansliet som gäller frågor om hur jordförvärvslagen bör vara utformad. Resultatet av denna bör avvaktas. Med hänvisning till detta föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo402 (fp), 1996/97: Bo405 (c) i motsvarande del, 1996/97:Bo410 (m), 1996/97:Bo419 (m), 1996/97:Bo420 (c) och 1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen. I motion 1996/97:Bo412 (s) förespråkas en översyn av jordförvärvslagen, lagen om kommunal förköpsrätt, skogsvårdslagen och, såsom utskottet förstår motionen, fastighetsbildningslagen med inriktning att en fastighet inte skall få användas så att den minskar i värde under den tid ett ärende enligt nämnda lagstiftning prövas. Motionärerna synes främst vilja förhindra att en fastighets skog avverkas innan ett förköpsärende beträffande fastigheten hinner avgöras. I jordförvärvslagen är reglerna om statens förvärv av fast egendom i anledning av att en förvärvare nekas tillstånd till förvärvet motiverade av rättssäkerhetsskäl i förhållande till den som önskar överlåta den fasta egendomen men hindras i denna sin önskan. Det kan med hänsyn till dessa reglers ändamål inte vara motiverat att med särskilda lagregler hindra en presumtiv förvärvare att avverka skog utöver de begränsningar som kan gälla varje innehavare av fastigheten. Annorlunda kan förhållandena vara när det gäller en kommuns förvärvsmöjlighet enligt förköpslagen (1967:868) eftersom en fastighets skog kan utgöra skälet till att kommunen önskar förköpa fastigheten. Förköpslagen innehåller en särskild bestämmelse (13 §) enligt vilken en förvärvare kan tvingas betala skadestånd till en förköpande kommun, bl.a. om förvärvaren avverkar skog på fastigheten. Denna bestämmelse torde ha en viss preventiv effekt eftersom den minskar den ekonomiska drivkraft en förvärvare kan ha av att avverka skogen. Syftet med bestämmelsen är dock att kompensera kommunen för att fastigheten minskat i värde i förhållande till den köpeskilling som avtalats och som kommunen är skyldig att betala överlåtaren. Enligt utskottets mening bör frågan om en skog skall bevaras och skyddas avgöras utan hänsyn till vem som innehar den och oberoende av om ett förvärv sker. En särskild reglering för det fall att fastigheten överlåts kan därför inte anses utgöra ett riktigt instrument för att lösa denna fråga. Utskottet känner oro för utvecklingen men finner inte tillräcklig anledning att förorda en särskild sanktionering för att förhindra avverkning under den tid ett förvärvs- eller förköpsärende handläggs. Inte heller i övrigt anser utskottet utifrån de synpunkter utskottet har att beakta att det finns tillräckliga skäl för att en utredning närmare skulle se över de frågor motionärerna tar upp. Motion 1996/97:Bo412 (s) om översyn av förköpslagen m.m. avstyrks därför. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att rätten till skogsavverkning regleras i skogsvårdslagen (1979:429) vilken lag tillhör jordbruksutskottets beredningsområde. Av intresse i detta sammanhang är de den 1 november 1995 införda begränsningarna i avverkningsrätten för sådana mindre brukningsenheter som på grund av sin areal annars skulle vara undantagna. Sådana mindre brukningsenheter som genom fastighetsbildning bildats av mark från större brukningsenheter kommer att vara underkastade begränsningar under en tid av tre år från fastighetsbildningen (12 § skogsvårdsförordningen). Det kan också finnas skäl att erinra om att skogsstyrelsen nu gör en utvärdering av 1993 års skogspolitiska beslut. Utvärderingen kommer även att omfatta skogsvårdslagens ransoneringsregler.
Fastighetsförvärvslagstiftning m.m. I anledning av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) förändrades lagstiftningen om utländska medborgares rätt att förvärva fast egendom i Sverige. Lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom upphävdes den 31 december 1992. Samma dag infördes lagstiftning som innebar en viss kontroll av utlänningars förvärv av fastigheter för fritidsändamål. Den nuvarande regleringen torde innebära att möjligheterna för utomlands bosatta personer att förvärva fritidsfastigheter i Sverige i praktiken är oförändrade i förhållande till vad som gällde tidigare. I anslutningsfördraget genom vilket Sverige blev medlem i EU regleras giltigheten av den svenska lagstiftningen på detta område. Sverige har enligt detta rätt att bibehålla sin nuvarande lagstiftning fram till den 1 januari 2000. I motion 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del föreslås i anledning bl.a. av de nu behandlade förvärvsreglernas innehåll och tillämpning att det i fråga om fastighet som taxeras som småhusenhet bör införas regler som förhindrar att en permanentbostad inom samlad bebyggelse övergår till fritidsbostad i samband med ett förvärv. Förslaget syftar till förhindra att stora delar av många samhällen blir avfolkade under stora delar av året och garantera bygdernas utveckling och det sociala livet där. Enligt motionärerna bakom motion 1996/97:A427 (kd) yrkande 4 bör regeringen presentera åtgärdsförslag för att stärka boende- och sysselsättningsintresset vid fastighetsöverlåtelse i skärgården. Förslag om en lokal förköpsrätt för alla typer av försäljning av fast egendom i glesbygd med syfte att företag och naturresurser så långt det är möjligt skall ägas och brukas av de lokalt boende och engagerade människorna lämnas i motion 1996/97:N270 (mp) yrkande 9. De problem som sätts i samband med att bevara och stödja permanentboendet har många gånger förknippats med skärgården. Liknande problem finns även på andra håll i glesbygden. De återfinns också i vissa delar av storstäderna. Problematiken anser utskottet viktig. Åtskilliga utredningsinsatser för att lösa den har gjorts under senare år. För närvarande arbetar inom Finansdepartementet en arbetsgrupp som kommer att behandla frågor om uttag av och underlag för fastighetsskatten och andra regler om denna skatt. Utskottet anser att riksdagen bör avvakta de överväganden regeringen kommer att göra med anledning av arbetsgruppens resultat. Frågorna har också ett sådant samband med de överväganden som regeringen förväntas göra i anledning den s.k. bostadspolitiska utredningens förslag. Det kan dessutom också finnas skäl att avvakta den ovan berörda beredningen inom Regeringskansliet av Jordbruksverkets utvärdering av jordförvärvslagstiftningen. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del, 1996/97:A427 (kd) yrkande 4 och 1996/97:N270 (mp) yrkande 9 om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser m.m. I motion 1996/97:Bo414 (mp) yrkande 1 har föreslagits att den ovan berörda lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. skall återinföras. Lagutskottet har nyligen behandlat detta motionsyrkande. Lagutskottet avstyrkte detta och uttalade att en återgång till tidigare förvärvskontroll är utesluten (bet. 1996/97:LU10). I samma mp-motion yrkande 2 föreslås ett riksdagens tillkännagivande om att de lagar som skall sammanfalla med förvärvsfrågorna bör återfå sin tidigare lydelse. I motionens yrkanden 3, 5 och 6 föreslås ytterligare tillkännagivanden om att ett helhetsgrepp skall tas på ägande-, mark-, och naturresursfrågorna, att konsekvenserna skall utredas vad gäller lagreglerna om förvärv och ägande samt att historiska erfarenheter i dessa och näraliggande frågor skall tas till vara genom en utredning. Utskottet anser att det inte finns tillräckliga skäl att aktualisera en återgång till ett tidigare regelsystem som gäller den med den ändrade fastighetsförvärvslagstiftningen sammanhängande lagstiftningen. Konsekvensutredningar, tillvaratagandet av historiska erfarenheter liksom ett sammanhållande grepp på lagstiftning som har inbördes betydelse ingår enligt utskottets mening som naturliga inslag i den lagstiftningsprocess som bör användas. Allteftersom reformbehov omsätts i utredningsinsatser och lagstiftning, får förutsättas att insatser av nu nämnda slag görs i erforderlig utsträckning. Att nu påbörja en utredning av det slag motionärerna önskar finns det inte anledning till. Utskottet avstyrker därför motion 1996/97:Bo414 (mp) yrkandena 2, 3, 5 och 6 om fastighetsförvärv m.m.
Fastighetsbildningslagen
Grannars ställning vid fastighetsbildning m.m. I motion 1996/97:Bo506 (s) yrkande 2 föreslås att fastighetsbildningslagen (FBL) bör innehålla krav på att grannar skall höras vid fastighetsbildning som inte prövats i detaljplan i syfte att göra prövningen enligt FBL helt likvärdig med en prövning enligt plan- och bygglagen (PBL). I motionen efterlyses att sakägarkretsen vid prövning av fastighetsbildningsärenden utökas så att den motsvarar den som anges i PBL. Utskottet konstaterar att den krets som skall beredas tillfälle att yttra sig över en sökt åtgärd har fått olika utformning i de båda lagarna. Enligt FBL är sakägarbegreppet huvudsakligen avgörande för vem som skall ingå i kretsen. Normalt kan endast en fastighetsägare vara sakägare. Därtill finns enstaka bestämmelser för särskilda fall som ger en nyttjanderättshavare eller granne ställning av sakägare eller en rätt att bli hörd (5 kap. 34 § FBL; 1 § andra stycket fastighetsbildningskungörelsen). Enligt plan- och bygglagen gäller - med vissa undantag - att också sådana bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs skall beredas tillfälle att yttra sig, om en åtgärd skall utföras i ett icke detaljplanelagt område (8 kap. 22 § PBL). Frågan om grannar skall beredas tillfälle att yttra sig vid en fastighetsbildningsförrättning får således avgöras med hänsyn till omständigheterna från fall till fall med utgångspunkt i det förhållande grannen står till den sak som skall prövas. Frågan om granne skall ingå bland sakägarna har varit föremål för Högsta domstolens prövning vid ett flertal tillfällen. Enligt utskottets mening ger FBL:s bestämmelser om sakägare de grannar möjlighet att komma till tals vid förrättningen som rättssäkerhetens intressen rimligen kan anses kräva. Enligt utskottets mening finns inte tillräcklig anledning för riksdagen att nu ta initiativ till att ändra FBL i enlighet med förslaget i yrkande 2 i motion 1996/97:Bo506 (s). Utskottet avstyrker således motionsyrkandet om grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning.
Fastighetsbildning och strandskydd Vid riksmötet 1990/91 tog riksdagen ställning till ett regeringsförslag som bl.a. gällde fastighetsbildning för bostadsändamål på landsbygden (prop. 1989/90:151, bet. 1990/91:BoU3). En viktig nyhet var att det klargjordes att mark för mindre djurhållning, mindre odling och liknande eller viss närings- verksamhet kan tillföras en bostadsfastighet på landsbygden, om ändamålet är varaktigt och fastighetsbildningen inte strider mot starkare motstående intressen, t.ex. lantbruksnäringen eller friluftslivet. Vid fastighetsbildning inom strandskyddsområde borde enligt propositionen den dittillsvarande praxisen bibehållas. Den nybildade fastigheten borde således överensstämma med det område som får tas i anspråk som tomt enligt naturvårdslagen. Undantag borde dock kunna accepteras om fastighetsbildningen t.ex. främjar vården av intressanta natur- och kulturmiljöer. Det uttalades särskilt att stor försiktighet måste iakttas så att de allemansrättsliga intressena inte träds för när. Enligt propositionen borde det framgå vilken mark som används eller får användas som tomt. Utskottet delade den bedömning som gjordes i proposi- tionen när det gäller fastighetsbildning inom strandskyddsområde men erinrade om att en tomtavgränsning med bindande verkan endast kan ske enligt 16 § naturvårdslagen, dvs. i de fall dispens från strandskyddsbestämmelser medges. Utskottet ansåg att det ändå kan finnas skäl att - såsom i propositionen hade föreslagits - i förrättningshandlingarna redovisa vilka delar av marken som är avsedda som tomtmark. I motion 1996/97:Bo406 (s) föreslås att FBL bör innehålla en regel om att fastighetsbildningsmyndigheten vid fastighetsbildning av bostadsfastighet inom strandskyddat område skall bestämma vilken del av en fastighet som får tas i anspråk som tomt i syfte att undvika att allemansrätten utsläcks. Utskottet vill först uppmärksamma att fastighetsbildningsmyndigheten numera kallas lantmäterimyndigheten. Av vad som framgått inledningsvis är det endast i begränsade undantagssituationer som strandskyddad mark kommer att ingå i en nybildad fastighet och då under mycket speciella förutsättningar med beaktande av att de allemansrättsliga reglerna inte träds för när. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets mening inte tillräcklig anledning att förändra lagstiftningen såsom motionären föreslår. Utskottet avstyrker således motion 1996/97:Bo406 (s) om fastighetsbildning och strandskydd.
Servitut Servitut kan bildas bl.a. genom avtal enligt bestämmelserna i jordabalken eller genom förrättning enligt FBL. Ett servitut innebär att en fastighetsägare kan dra nytta av en annan fastighet. Rättigheten är knuten till fastigheten och inte till innehavaren och kan gälla utan tidsgräns. För att ett servitut skall få skapas fordras att vissa allmänna förutsättningar är uppfyllda. Dessa har fått sitt uttryck i 14 kap. 1 § jordabalken. Enligt den bestämmelsen får i fastighet (den tjänande fastigheten) upplåtas rätt för ägaren av annan fastighet (den härskande fastigheten) att i visst hänseende nyttja eller på annat sätt ta i anspråk den tjänande fastigheten eller byggnad eller annan anläggning som hör till denna eller råda över den tjänande fastigheten i fråga om dess användning i visst hänseende under förutsättning att det är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning. Som ytterligare förutsättning gäller bl.a. att ett servitut endast får avse ändamål som är av stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten. Vid fastighetsbildning skall de allmänna reglerna om servitut iakttas när lantmäterimyndigheten skall ta ställning till om ett visst servitut kan skapas. Enligt FBL ställs därutöver vissa särskilda krav för att servitutsbildning skall få ske genom fastighetsbildning. I motion 1996/97:Bo411 (s) föreslås att det skall bli möjligt att i samband med fastighetsbildning bilda luktservitut i syfte att skydda etablerade företag på landsbygden. Enligt utskottets mening torde det vara tveksamt om s.k. luktservitut kan tillskapas med hänsyn till de krav de allmänna reglerna ställer på ett servitut. Det torde nämligen kunna ifrågasättas om ett luktservitut är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning. Enligt utskottets mening bör bestämmelserna om servitut vara utformade så att fastigheter inte belastas på ett ur allmän synpunkt oacceptabelt sätt, vilket kan bli följden av en alltför vidsträckt användning av servitut vid fastighetsbildning. Utskottet är inte berett att föreslå ändringar av de villkor som uppställs för att ett servitut skall godtas. Ytterst får frågan om luktservitut skall bildas överlämnas åt rättspraxis. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:Bo411 (s) om luktservitut.
Byanamn Såsom utskottet förstår motion 1996/97:Bo404 (m) föreslås där att reglerna för fastighetsbildning skall ändras så att gamla byanamn behålls intakta. Geografiska namnfrågor har nyligen behandlats i betänkandet Skyddet av kulturmiljön (SOU 1996:128). I betänkandet föreslås bl.a. att ett visst namnskydd skall införas i kulturminneslagen (1988:950). Utredningen uttalar dock som sin mening att namnfrågor visserligen bör beaktas vid fastighetsbildning men att kulturhistoriska ortsnamnsintressen inte kan ställas mot lämplighetsvillkoret för fastighetsbildning. Utredningsbetänkandet är nu föremål för remissbehandling. Med hänsyn till detta och den vidare beredning förslaget kommer att få inom Regeringskansliet anser utskottet att riksdagen nu bör avslå motionen. Utskottet avstyrker således motion 1996/97:Bo404 (m) om skydd för byanamn.
Omarrondering I motion 1996/97:Bo417 (s) föreslås att en översyn av lagstiftningen om omarrondering skall göras. Med omarrondering menas en fastighetsreglering som avser mer omfattande ändringar i fastighetsindelningen. Vid en omarrondering har opinionen hos de berörda fastighetsägarna betydelse för genomförandet av förrättningen. Olika vikt kan tillmätas viljeinriktningen hos fastighetsägarna beroende på deras antal respektive storleken på de arealer de representerar. Man brukar i dessa sammanhang tala om antalsmajoriteter och arealmajoriteter. Motionärerna anser att en utredning behövs för att säkerställa en utveckling i rättspraxis enligt vilken antalet fastighetsägare skulle tillmätas en större betydelse än de arealer dessa äger. De hänvisar å ena sidan till av Länsstyrelsen i Dalarna utfärdade riktlinjer och till uttalanden av bostadsutskottet år 1994/95 (bet. BoU1) som uttryck för motionärernas uppfattning och å andra sidan till ett avgörande av två mål vid Falu tingsrätt som skulle gå emot den utveckling som anses önskvärd. Enligt av utskottet inhämtad uppgift är det avgörande vid Falu tingsrätt till vilket motionärerna hänvisar nu föremål för Svea hovrätts prövning. Genom den förestående prövningen kan rättsläget vad gäller de frågor motionärerna tar upp komma att klarläggas. Frågan om lagreglerna kan behöva ändras bör enligt utskottets mening anstå till dess att det av motionärerna anförda avgörandet har vunnit laga kraft. Utskottet avstyrker således motion 1996/97: Bo417 (s) beträffande omarrondering.
Vattenlagen
Fond för översvämningsskador I motion 1996/97:Bo527 (s) föreslås att regeringen bör ta upp förhandlingar med de vattenkraftsproducerande företagen om inrättandet av en riksomfattande fond som skall ersätta översvämningsskador utefter reglerade vattendrag. Enligt motionärerna bör i andra hand lagstiftning aktualiseras. Dammsäkerhetsutredningen har i betänkandet Älvsäkerhet (SOU 1995:40) föreslagit åtgärder för att förbättra älvsäkerheten. Betänkandet bereds nu inom Näringsdepartementet. Lagutskottet har nyligen tillstyrkt ett regeringsförslag som innebär ett strikt ansvar för skador som uppkommer till följd av dammhaveri (bet. 1996/97:LU7). Lagutskottet utgår från att regeringen i samband med den fortsatta beredningen av förslagen i betänkandet om älvsäkerhet överväger om några ytterligare lagändringar eller klargöranden när det gäller skadeståndsansvar för dammägare kan vara påkallade. Utskottet tar också upp frågan om ett lagstadgat försäkringsskydd vid dammhaverier. När det gäller ett sådant skydd bör enligt lagutskottets mening riksdagen avvakta med ett ställningstagande till dess att man sett vilka frivilliga försäkringar som kan komma till stånd i anledning av den nya skadeståndsregeln. Lagutskottet ansåg sig på goda grunder kunna utgå från att regeringen följer den fortsatta utvecklingen. I detta sammanhang bör bl.a. uppmärksammas att den som får tillstånd att bedriva ett vattenkraftverk eller utöva en års- eller flerårsanvändning skall erlägga bygdeavgift varje år. Avgiftsmedlen kan användas bl.a. för att förebygga och minska sådana skador av vattenföretaget eller anläggningar för detta som inte ersätts enligt de allmänna ersättningsreglerna i vattenlagen och för att gottgöra sådana skador. Avgiften uppgick för Norrlandslänen år 1993 till 110 miljoner kronor. Enligt bostadsutskottets mening bör resultaten av den nyligen föreslagna förändringen av skadeståndsreglerna jämte de överväganden och den uppföljning som regeringen kan förväntas göra vad gäller skadeståndsreglernas utformning, ett lagstadgat försäkringsskydd och dammsäkerheten avvaktas innan riksdagen tar ställning till frågorna om inrättandet av en fond för översvämningsskador. Utskottet avstyrker således motion 1996/97:Bo527 (s).
Omprövning av vattendomar Frågor som gäller möjligheterna till omprövning av en vattendom tas upp i motion 1996/97:Jo779 (kd) yrkande 17. Motionärerna föreslår att en vattendom skall kunna omprövas för att garantera minitappning på en för fisken acceptabel nivå. Vid omprövning bör enligt motionärerna miljön i de reglerade vattendragen återställas så att den biologiska mångfalden kan öka så långt det är möjligt. Enligt motionen bör detta finansieras av vattenregleringsföretagen. Miljöbalksutredningen har lämnat ett förslag till en ny miljöbalk (SOU 1996:103). Utredningens betänkande är nu föremål för beredning inom Regeringskansliet. Enligt betänkandet skall de miljöanknytande reglerna i vattenlagen inarbetas i en miljöbalk. Det skulle innebära att samma hänsyn kommer att tas till miljön vid utförande av vattenföretag som vid bedrivande av annan verksamhet som påverkar miljön. Balkförslaget innehåller bl.a. krav på att den biologiska mångfalden skall bevaras för att en hållbar utveckling skall kunna uppnås. Tillståndsmyndigheten skall få utökade möjligheter att ompröva tillstånd för ett vattenföretag. Av regeringen utfärdade miljökvalitetsnormer kommer att vara av betydelse vid tillståndens utformning. En miljökvalitetsnorm kommer bl.a. att kunna avse högsta eller lägsta nivå eller värde för vattenstånd eller flöde i vattensystem eller vattendrag. Enligt utskottets mening kommer motionären att åtminstone delvis bli tillgodosedd om förslaget till miljöbalk genomförs i enlighet med betänkandet. Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu ta ställning till de frågor motionären aktualiserat utan regeringens beredning av miljöbalken bör avvaktas. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1996/97:Jo779 (kd) yrkande 17 om miljöinriktad omprövning av vattendomar.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo402, 1996/97:Bo405 i motsvarande del, 1996/97:Bo410, 1996/97:Bo419, 1996/97:Bo420 och 1996/97:Jo312 yrkande 3, res. 1 (m) res. 2 (fp, kd) res. 3 (c) res. 4 (v) 2. beträffande översyn av förköpslagen m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo412, 3. beträffande åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del, 1996/97:A427 yrkande 4 och 1996/97:N270 yrkande 9, res. 5 (fp, kd) res. 6 (v, mp) res. 7 (c) 4. beträffande fastighetsförvärv m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo414 yrkandena 2, 3, 5 och 6, res. 8 (mp) 5. beträffande grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo506 yrkande 2, res. 9 (v) 6. beträffande fastighetsbildning och strandskydd att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo406, 7. beträffande luktservitut att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo411, 8. beträffande skydd för byanamn att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo404, 9. beträffande omarrondering att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo417, 10. beträffande en fond för översvämningsskador att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo527, 11. beträffande miljöinriktad omprövning av vattendomar att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo779 yrkande 17.
Stockholm den 11 mars 1997
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd) och Ulla Löfgren (m).
Reservationer
1. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Ulla Löfgren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?i jordförvärvslagen? bort ha följande lydelse: Jordförvärvslagen innehåller starka begränsningar av juridiska personers möjligheter att förvärva fast egendom som taxerats som lantbruksenhet. Enligt utskottets mening är det nu tid att ta bort dessa begränsningar. Jordbruket hindras med den nuvarande lagregleringen att anpassa sin verksamhet genom val av företagsformer på ett sätt som är möjligt för annan företagsamhet. Nya och moderna former för att äga och bedriva jordbruk förhindras. Förvärvslagen konserverar på så sätt näringsverksamheten. Särskilt för familjedrivna jord och -skogsbruk kan det vara av vikt att kunna bilda ett bolag för att underlätta generationsskiften. Även kapitalbildningen kan underlättas genom utökade möjligheter för juridiska personer att bedriva jord- och skogsbruk. Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma till riksdagen med de förslag till lagändringar som behövs för att juridiska personer skall ha samma möjligheter till förvärv som fysiska personer. Utskottets ställningstagande ovan bör vara ett första steg i att avveckla den reglering av fastighetsförvärv som ännu gäller. Mot bakgrund av detta kan det inte komma i fråga att skärpa jordförvärvslagen i något av de avseenden som de föreliggande motionsförslagen avser. Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo410 (m) och 1996/97:Bo419 (m) samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo402 (fp), 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del, 1996/97:Bo420 (c) och 1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo410 och 1996/97:Bo419 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo402, 1996/97:Bo405 i motsvarande del, 1996/97:Bo420 och 1996/97: Jo312 yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?i jordförvärvslagen? bort ha följande lydelse: Andelsförvärvens och flerägandets negativa inverkan på landsbygden har med tiden blivit allt större. Lagstiftningen har visat sig oförmögen att stävja det missbruk av förvärvsreglerna som skett genom den nu åsyftade förvärvs- typen. Formellt kan tillståndsmyndigheten vanligen avslå ett förvärv av en andel - såvida inte förvärvaren redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastigheten - men praktiskt låter det sig inte göras, eftersom det inte kan antas att någon vill förvärva endast andel sedan det allmänna tvingats inlösa andelen. Priserna är dessutom så pass höga att dessa i sig skulle avhålla en i bygden bofast spekulant från förvärv. Enligt utskottet har problemen inte visats tillräcklig uppmärksamhet. En utredning bör därför tillsättas med uppgift att klarlägga problemets storlek och att överväga åtgärder. Utredningens uppdrag bör inte vara begränsat till att gälla förändringar av jordförvärvslagen, utan övervägandena bör sträcka sig till all lagstiftning som berör landsbygden eller som kan ha positiva effekter för denna. Vissa övervägande pågår nu inom Regeringskansliet vad gäller förändringar i jordförvärvslagen. Utskottet anser att den nu pågående beredningen bör avvaktas vad gäller de övriga frågor som väckts om förändringar i denna lagstiftning. Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo402 (fp) och med avslag på motionerna 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del, 1996/97:Bo410 (m), 1996/97:Bo419 (m), 1996/97:Bo420 (c) och 1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört, dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo402 och med avslag på motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del, 1996/97: Bo410, 1996/97:Bo419, 1996/97:Bo420 och 1996/97:Jo312 yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?i jordförvärvslagen? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det av väsentlig betydelse att lagstiftningen om förvärv av lantbruksegendom skärps. Det gäller att värna om jord- och skogsbruk av den typ vi har i Sverige. Landsbygden måste hållas levande. Sysselsättningen i glesbygd måste stärkas och familjejordbruken värnas. Detta har betydelse ur ett flertal synvinklar, inte minst vad gäller möjligheterna att nå en ur miljösynpunkt hållbar utveckling. Problematiken skall ses mot bakgrund av att köptrycket från svenska och utländska företag kan förväntas öka. Det gäller främst att stärka sambandet mellan boendet och brukandet. Erfarenheterna visar att den nuvarande lagen inte utgör ett tillräcklig starkt instrument i detta avseende. En tillståndsprövning bör därför göras för alla förvärv. Den som erhåller tillstånd skall ha en plikt att bebo den förvärvade egendomen. Denna skall kunna sanktioneras genom vite. Är det fråga om en skogsfastighet skall det dock räcka med att förvärvaren bor i bygden för att boplikten skall anses uppfylld. Enligt utskottet finns skäl att samma regelsy- stem gäller all lantbruksegendom i Sverige. Ett särskilt problemkomplex är de juridiska personernas möjligheter till förvärv. Den nuvarande lagstiftningen ger uttryck för en restriktivitet som i grunden är bra. Emellertid har myndigheternas tillämpning av den s.k. kompensationsregeln, som utskottet berört ovan, lett till svårigheter för privatskogsbruket att konkurrera med bolagen om skogsmarken i regioner där bolagen bedriver en offensiv markpolitik. Reglerna måste få en utformning så att familjejordbruken blir den dominerande ägarkategorin. Enligt utskottets bedömning skulle den uppstramning som behövs kunna åstadkommas så att villkoret för att en juridisk person ska beviljas förvärvstillstånd i princip alltid skall vara att den juridiska personen lämnar kompensationsmark. Detta kan åstadkommas genom att man tar bort undantaget i 5 § andra stycket jordförvärvslagen från kravet på kompensationsmark samt de andra krav som ger en juridisk person förvärvsmöjlighet. En juridisk person bör dock äga rätt till förvärv oavsett om kompensationsmark lämnas, om förvärv sker från annan juridisk person och egendomens beskaffenhet inte är sådan att den bör ägas eller brukas av fysisk person. I övrigt bör de i 5 § jordförvärvslagen gällande möjligheterna till förvärv kvarstå. Regeringen överväger nu frågor om förändringar av jordförvärvslagen. Regeringens överväganden bör enligt utskottets mening inriktas på förändringar i enlighet med vad utskottet förordat. Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del och 1996/97:Bo420 (c) samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo410 (m), 1996/97:Bo419 (m), 1996/97: Bo402(fp) och 1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del och 1996/97:Bo420 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo410, 1996/97:Bo419, 1996/97:Bo402 och 1996/97:Jo312 yrkande 3 om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?i jordförvärvslagen? bort ha följande lydelse:: Jordförvärvslagens innehåll och tillämpningen av denna lag har inte visat sig vara effektiv när det gäller den viktiga grundsten som bör gälla ägandet av lantbruksegendom i glesbygd, nämligen den att boende och brukande skall sammanfalla. Ett utökat utboägande bidrar till ett minskat engagemang för bygden och sämre utvecklingsmöjligheter. Lagen bör därför göras mer effektiv. Regeringen bör överväga frågan om hur den nu av utskottet åsyftade skärpningen bäst bör genomföras. Regeringen har redan på sitt bord en av Jordbruksverket gjord utvärdering jämte en komplettering av denna. Enligt utvärderingen förordas en mer omfattande tillståndsprövning än vad fallet är med dagens regler. Denna möjlighet bör särskilt övervägas. Riksdagens ställningstagande till de övriga frågor som väckts i fråga om jordförvärvslagen bör anstå med hänsyn till den beredning som pågår i Regeringskansliet av den av Jordbruksverket utförda utvärderingen. Enligt utskottet bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo312 (v) yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo402(fp), 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del, 1996/97:Bo410 (m), 1996/97:Bo419 (m) och 1996/97:Bo420 (c) om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande förändringar i jordförvärvslagen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo312 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo402, 1996/97:Bo405 i motsvarande del, 1996/97:Bo410, 1996/97:Bo419 och 1996/97: Bo420 (c) om förändringar i jordförvärvslagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m. (mom. 3) Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?De problem? och slutar med ?fastighetsöverlåtelser m.m.? bort ha följande lydelse: Den problematik som gör sig gällande i skärgården bör enligt utskottets mening ägnas särskild uppmärksamhet. Flera utredningsinsatser har gjorts men dessa har inte lett till något resultat. Enligt utskottets mening kan man inte nöja sig med att konstatera att problematiken är svårlöst. Skärgårdens framtid som en levande bygd måste säkerställas. Det gäller att hävda intressena av bosättning och sysselsättning vid överlåtelse av alla typer av fastighet i dessa områden. Det kan också gälla att i rimlig grad tillgodose dessa intressen skattemässigt eller genom annan reglering. Skärgårdens problem ökar. Allt fler hus där tas över av fritidsboende. Enligt utskottets mening bör därför skärgårdens problem bli föremål för en utredning med inriktning på åtgärder som berör bostads- och förvärvsmöjligheterna. Det kan gälla regler som underlättar för fastighetsförvärvare som avser fast bosättning eller förvärvsverksamhet eller gynnar dessa kategoriers innehav. Det kan också gälla regler som försvårar för andra kategoriers förvärv. Utredningen bör särskilt omfatta möjligheterna att genom förändringar i lagstiftningen om fastighetsskatt uppnå ökad fast bosättning och sysselsättning. Utredningens överväganden och slutsatser bör även omfatta åtgärder beträffande andra delar av landet med problem liknande dem i skärgården. Det gäller vissa glesbygdsområden men också delar i vissa storstäder. Det är av särskild vikt att den av utskottet förordade utredningen beaktar hur den framtida jordförvärvslagstiftningen kommer att utformas. Utredningens närmare direktiv bör därför utformas mot bakgrund av de överväganden som sker i anledning av resultatet av den utvärdering av jordförvärvslagstiftningen Jordbruksverket gjort. Utredningen bör i sitt arbete också beakta regeringens överväganden i anledning av den bostadspolitiska utredningens resultat. Den nu förordade utredningen bör arbeta skyndsamt. Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:A427 (kd) yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del och 1996/97:N270 (mp) yrkande 9 om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser m.m. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A427 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del och 1996/97:N270 yrkande 9 om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser m.m. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m. (mom. 3) Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?De problem? och slutar med ?fastighetsöverlåtelser m.m.? bort ha följande lydelse: På många håll i Sverige finns problem som bottnar i utboägande. Problemen kan i många fall formuleras så att förvärv sker i avsikt att som fritidsbostäder använda fastigheter som behövs för människor som önskar bli bofasta eller driva näring i bygden. I ett större perspektiv gäller det inte bara bostadsfastigheter utan all den fasta egendom som finns i de glesbebyggda delarna av landet. Lokalt ägande ger ett helt annat användningsmönster och nyttjande av den fasta egendomen. Den känsla som behövs för vård och varsamt nyttjande har endast en i bygden boende eller näringsverksam person. Mot denna bakgrund bör en ordning med lokal förköpsrätt införas. Den som bedriver verksamhet eller bor i bygden eller som avser sådan verksamhet eller boende bör därför vid en överlåtelse av fast egendom ha rätt till förköp. Hur denna förköpsrätt närmare bör vara utformad bör bli föremål för en utrednings överväganden. Regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en sådan utredning. Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1994/95:N270 (mp) yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del och 1996/97:A427 (kd) yrkande 4 om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser m.m. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m. att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N270 yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1996/97:Bo405 i motsvarande del och 1996/97:A427 yrkande 4 om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser m.m. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m. (mom. 3) Rigmor Ahlstedt (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?De problem? och slutar med ?fastighetsöverlåtelser m.m.? bort ha följande lydelse: I Sverige har på många håll uppstått problem med att fastigheter som behövs för människor som önskar bli bofasta eller driva näring på orten används som fritidsbostäder. Om uppköpsvågen fortsätter i den takt som utvecklingen ger vid handen hotas hela samhällen. Stora delar av samhällena riskerar att bli avfolkade särskilt under vinterhalvåret. Ett större inslag av permanentboende garanterar de aktuella orternas och bygdernas utveckling och det sociala livet där. Enligt utskottets mening bör den pågående utvecklingen kunna stoppas genom regler som förhindrar att en permanentbostad inom samlad bebyggelse övergår till att bli fritidsbostad. Hur denna reglering närmare skall utformas bör anförtros en utredning. Utskottet vill peka på att de lösningar som bör sökas inte bara står att finna i en förvärvstillståndsprövning utan att andra medel kan vara effektiva. Sådana medel bör t.ex. kunna åstadkommas genom förändringar i plan- och bygglagen. De lösningar som bör sökas skall naturligtvis stå i överensstämmelse med EU:s regler om att medborgare från andra EU-länder inte får diskrimineras. Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo405 (c) i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1996/97:A427 (kd) yrkande 4 och 1996/97:N270 (mp) yrkande 9 om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser m.m. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo405 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1996/97:A427 yrkande 4 och 1996/97:N270 yrkande 9 om åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelser m.m. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Fastighetsförvärv m.m. (mom. 4) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?fastighetsförvärv m.m.? bort ha följande lydelse: De regler som avser fastighetsförvärv har i anledning av Sveriges anslutning till EES och EU genomgått genomgripande förändringar. Dessa har medfört att jord- och skogsbrukspolitiken liksom de regionalpolitiska strävandena har fått betydande svårigheter att hålla den inriktning och den effektivitet som är önskvärd. Ett flertal mindre lyckade lagändringar har genomförts under 1990- talet; bl.a. avser utskottet de förändringar i fastighetsbildningslagen år 1990 och 1993 då det fastighetsekonomiska villkoret för fastighetsbildning mjukades upp, vilket bl.a. medfört att det i alltför stor utsträckning bildats fastigheter på jordbruksmark som inte är bärkraftiga. Dessa fastigheter duger inte till mycket annat än att tjäna som fritidsbostäder. Utskottet anser att det nu är hög tid att åtgärder vidtas för att hindra den pågående utvecklingen. Det bör därför omgående tillsättas en utredning med sikte på att i allt väsentligt återställa de styrmedel det allmänna hade innan den ovan nämnda avregleringen skedde. Utredningen bör i sitt arbete ta ett sammanhållande grepp på all den lagstiftning som gäller naturresurser i vid mening, däri inbegripet den viktiga naturresurs som landets fastigheter utgör. Utskottet kan konstatera att frågorna i Regeringskansliet har splittrats upp utan samordning i flera olika departement med för lagstiftningen negativt resultat. Konsekvenserna av nuvarande regler om förvärvsmöjligheter, ägande och brukande bör bli föremål för en grundlig undersökning. Det finns enligt utskottets mening anledning för utredningen att också undersöka vilka historiska erfarenheter som kan vara av nytta för en förändrad lagstiftning. Utskottet anser särskilt att erfarenheter kan vinnas av riksdagsbehandlingen av baggböleriet vid sekelskiftet och flyttlasspolitiken från år 1968 och framåt. Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo414 (mp) yrkandena 2, 3, 5 och 6 om fastighetsförvärv m.m. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande fastighetsförvärv m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo414 yrkandena 2, 3, 5 och 6 om fastighetsförvärv m.m. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning (mom. 5) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Enligt utskottets? och slutar med ?vid fastighetsbildning? bort ha följande lydelse: Tillämpningen av FBL kan ge högst påtagliga förändringar av markanvändningen. Det är mot den bakgrunden märkligt att den krets av personer som skall höras innan ett fastighetsbildningsbeslut kan fattas är snävare avgränsad än när ett beslut skall tas enligt reglerna i PBL. Det innebär att grannar vanligen är utestängda från möjligheten att påverka ett beslut enligt FBL. Ur demokratisk synpunkt är detta inte tillfredsställande. Dessutom riskerar beslutsunderlaget att bli sämre. Enligt utskottets mening bör frågan om vem som skall höras i ett ärende enligt PBL bli föremål för regeringens överväganden med inriktning att denna krets utökas att motsvara den som anges i PBL. Regeringen bör i lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med de förslag som den anser nödvändiga. Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo506 (s) yrkande 2 om grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo506 yrkande 2 om grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................3 Jordförvärvslagen m.m. 3 Fastighetsförvärvslagstiftning m.m. 6 Fastighetsbildningslagen 7 Grannars ställning vid fastighetsbildning m.m. 7 Fastighetsbildning och strandskydd 8 Servitut 9 Byanamn 10 Omarrondering 10 Vattenlagen 10 Fond för översvämningsskador 10 Omprövning av vattendomar 11 Hemställan 12 Reservationer........................................13 1. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) 13 2. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) 14 3. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) 14 4. Förändringar i jordförvärvslagen (mom. 1) 16 5. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m. (mom. 3) 16 6. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m. (mom. 3) 17 7. Åtgärder för att hävda lokala intressen vid fastighetsöverlåtelse m.m. (mom. 3) 18 8. Fastighetsförvärv m.m. (mom. 4) 19 9. Grannars ställning m.m. vid fastighetsbildning (mom. 5) 20