Vissa frågor om koncessionsavgift på televisionensområde

Betänkande 2001/02:KU36

Konstitutionsutskottets betänkande2001/02:KU36

Vissa frågor om koncessionsavgift på televisionensområde

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 2001/02:170
Vissa frågor om koncessionsavgift på televisionens
område jämte tre följdmotioner. I propositionen
föreslås en ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område. Den innebär att ett programföretag endast
påförs rörlig koncessionsavgift för annonsintäkter
från sådana sändningar som sker med stöd av
tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket radio-
och TV-lagen (1996:844) att sända TV-program med
analog sändningsteknik och från sändningar som i
huvudsak överensstämmer med dessa.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2002. I
den utsträckning lagen inte leder till en för
programföretaget högre koncessionsavgift skall den
dock tillämpas även vid fastställande av den rörliga
delen av koncessionsavgiften för andra
kalenderhalvåret 2001 och första kalenderhalvåret
2002.
Utskottet tillstyrker lagförslaget. Två
reservationer (m, kd, fp resp. m) har avgetts.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regeringens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område. Därmed avslår
riksdagen motionerna 2001/02:K91 yrkande 1,
2001/02:K92 och 2001/02:K93.

Reservation 1 (m, kd, fp)

2. Utredning om koncessionsavgiften för
analoga sändningar

Riksdagen avslår motion 2001/02:K91 yrkande 2.
Reservation 2 (m)

Stockholm den 14 maj 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s), Lars
Hjertén (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),
Kenth Högström (s), Mats Einarsson (v), Björn von
der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager
(mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och
Margareta Nachmanson (m).

2001/02

KU36

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 4 oktober 2001 att uppdra
åt Radio- och TV-verket att utreda hur underlaget
för koncessionsavgift för TV-sändningar kan
begränsas så att ett avgiftsskyldigt programföretag
endast påförs rörlig avgift för annonsintäkter från
sådan sändningsverksamhet som sker med stöd av
tillstånd att sända med analog sändningsteknik och
sändningar som i huvudsak överensstämmer med dessa.
Radio- och TV-verket rapporterade uppdraget 14 dagar
senare. Rapporten remitterades till
Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg,
Konkurrensverket, Kanal 5 AB, Modern Times Group MTG
AB och TV 4 AB. Lagrådets yttrande har inhämtats.
Regeringen har följt Lagrådets förslag.

Med anledning av propositionen har tre motioner
väckts, bilaga 1.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Under utskottsbehandlingen har företrädare för TV 4
uppvaktat i ärendet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att den rörliga delen av
koncessionsavgiften på televisionens område skall
grundas endast på intäkter från annonser i
sändningar som sker med stöd av tillstånd enligt 2
kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen
(1996:844) att sända televisionsprogram med analog
sändningsteknik och i sändningar som i huvudsak
överensstämmer med dessa. De nya reglerna skall
träda i kraft den 1 juli 2002. De skall tillämpas
även vid fastställande av den rörliga delen av
koncessionsavgiften för andra kalenderhalvåret 2001
och första kalenderhalvåret 2002, i den utsträckning
det inte leder till en för programföretaget högre
koncessionsavgift.

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och
radions område och avstyrker motionsyrkanden
(m, kd, fp) om avslag på propositionen m.m.
Jämför reservation 1 (m, kd, fp).

Bakgrund

Lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område,
koncessionsavgiftslagen, trädde i kraft den 1 mars
1992. Enligt 1 § i lagens lydelse före den 1 juli
2001 skulle koncessionsavgift betalas av ett
programföretag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 §
första stycket radio- och TV-lagen (1996:844) att
sända TV-program i hela landet under förutsättning
att företaget har rätt att sända reklam i sådan
sändning och är ensamt om denna rätt.
Koncessionsavgiften på televisionens område består
enligt 2-4 §§ koncessionsavgiftslagen av dels en
fast del, dels en rörlig del som baseras på
reklamintäkterna. Den fasta avgiften uppgår enligt 3
§ till 4 167 000 kr per månad. Den rörliga avgiften
är enligt 4 § beroende av de intäkter som utgör
vederlag till programföretaget för att det sänder
annonser. Avgiften tas ut med olika procentsatser
beroende på annonsintäkternas storlek. Den fasta
avgiften och beloppsgränserna för den rörliga
avgiften justeras årligen med hänsyn till
utvecklingen av konsumentprisindex.

Den 11 november 1991 gavs Nordisk Television AB
(senare namnändrat till TV 4 AB) tillstånd att här i
landet sända televisionsprogram i rundradiosändning.
Enligt det avtal som ingicks i samband med att
tillståndet gavs, åtog sig bolaget att använda ett
sändarnät som skulle byggas ut till att nå ungefär
99,8 % av Sveriges befolkning. I avtalet angavs
vidare att företaget fick sända reklam mot vederlag
och program mot betalning men att detta endast fick
ske under annonstid.
Tillståndet gällde ursprungligen till utgången av
februari 1998, men ersattes den 12 december 1996 av
ett nytt tillstånd. Detta tillstånd utformades med
stöd av bestämmelserna i radio- och TV-lagen som
hade trätt i kraft den 1 december samma år. Det nya
tillståndet innebar att det tidigare avtalet med TV
4 AB upphörde att gälla och ersattes av
tillståndsvillkor. Tillståndet har förlängts och
gäller nu till och med den 31 december 2005. Enligt
tillståndet har TV 4 AB rätt att "i hela landet,
under hela dygnet samtidigt sända ett program".
Minst 98 % av den fast bosatta befolkningen skall
kunna ta emot sändningarna via marknätet. Programmen
skall enligt sändningstillståndet även distribueras
genom satellit till den del av befolkningen som inte
utan stora kostnader kan nås av utsändningarna från
marksändare. Eftersom kabelföretagen är skyldiga att
vidaresända TV 4 AB:s analoga sändningar utan
kostnad för själva mottagningen distribueras
programmen även via kabel. Eftersom inget annat
programföretag har haft regeringens tillstånd att
under åren 1992-2000 sända rikstäckande TV-program
med reklam har TV 4 AB under denna tidsperiod varit
skyldigt att betala koncessionsavgift. Avgiften har
under dessa år beräknats på grundval av de
annonsintäkter TV 4 AB erhållit från samtliga
sändningar (marknätet, satellit och kabel).
Sändningar av marksänd digital-TV påbörjades under
år 1999 i fem områden i landet, men det var först
under år 2000 som sändningarna hade nått full
omfattning med ca 18 TV-kanaler i samtliga dessa
områden. I november 2000 beslutade riksdagen att de
digitala TV-sändningarna skulle få byggas ut i hela
landet (prop. 2000/01:1 utg.omr. 17, bet.
2000/01:KrU1, rskr. 2000/01:01). Regeringen har
därefter gett bl.a. de TV-företag som tidigare hade
rätt att sända i samtliga fem områden rätt att sända
i hela landet. Antalet hushåll som tar emot marksänd
digital-TV uppgår i dag till ca 100 000.
Riksdagen beslutade våren 2001 (bet. 2000/01:KU26,
rskr. 2000/01:277) om en ändring i 1 §
koncessionsavgiftslagen, som innebar att
skyldigheten att betala koncessionsavgift till
staten skulle omfatta programföretag som enligt 2
kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen har
tillstånd att sända TV-program med reklam i hela
landet med analog sändningsteknik. Detta skulle,
liksom tidigare, endast gälla om företaget är ensamt
om denna rätt här i landet. I propositionen (prop.
2000/01:132) angav regeringen att det inte fanns
skäl att för närvarande skilja på reklamintäkter som
härrör från analoga respektive digitala sändningar,
eftersom de digitala sändningarna vid denna tidpunkt
endast nådde ett begränsat antal tittare. Riksdagen
beslutade också en ändring i 4 § samma lag som
innebär att den rörliga avgiften beräknas för ett
kalenderhalvår i sänder. Vidare gav riksdagen
regeringen till känna att en grundlig översyn av
reglerna för koncessionsavgift borde göras och att
regeringen skyndsamt borde utreda möjligheten att
koncessionsavgift endast skall betalas för
sändningar av reklam med analog sändningsteknik. De
nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 2001.
Vid beräkningen av den rörliga avgiftens storlek
enligt 4 § koncessionsavgiftslagen görs det för
närvarande ingen åtskillnad mellan reklamintäkter
som härrör från sändningar som sker med stöd av ett
tillstånd enligt 2 kap. 2 § radio- och TV-lagen där
utsändningen sker med analog teknik och andra
sändningar. Samtliga intäkter som ett programföretag
haft för att det sänt annonser ingår således i
beräkningsunderlaget. Detta gäller oavsett om
sändningen sker med stöd av sändningstillstånd i
marknätet eller inte och oavsett om den sker med
analog eller digital teknik.

Frågan om koncessionsavgiften är att betrakta som en
skatt diskuteras i propositionen 1991/92:78 om
koncessionsavgift på televisionens område m.m. I
lagrådsremissen hade uttalats att en avgift av detta
slag inte motsvaras av någon direkt motprestation
från statens sida, varför pålagan utgör en skatt i
regeringsformens mening och måste regleras i lag.
Lagrådet framhöll dock att eftersom avgiften kan ses
som ett vederlag för en, som det får förmodas
värdefull, ensamrätt att sända reklam i television
här i landet, denna bedömning måhända inte var helt
självklar. Lagrådet stannade emellertid vid samma
slutsats som dragits i remissen. Till vad som
tidigare anförts i frågan ville departementschefen
bara tillägga att det förhållandet att det vederlag
staten betingar sig så klart överstiger kostnaderna
talar för att det är fråga om en skatt. Det är ju
också så att ensamrätten är beroende av en tvingande
reglering från det allmännas sida.

Propositionen

Regeringen föreslår en ändring i 4 §
koncessionsavgiftslagen med innebörd att den rörliga
delen av koncessionsavgiften skall grundas endast på
intäkter från annonser i sändningar som sker med
stöd av tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket
radio- och TV-lagen att sända televisionsprogram med
analog sändningsteknik och i sändningar som i
huvudsak överensstämmer med dessa.

Syftet med bestämmelserna i koncessionsavgiftslagen
är bl.a. att se till att det företag som har
ensamrätt att sända annonser i rikstäckande
television inte får en orimlig konkurrensfördel.
Lagen kan således sägas ha en konkurrensreglerande
funktion.

I propositionen om koncessionsavgift (prop.
1991/92:78 s. 11 f.) anfördes att det är naturligt
att koncessionsavgiften upphör om Sveriges
Television AB (SVT) skulle få tillstånd att sända
betalda annonser. Detsamma gäller om något annat
företag får tillstånd att sända reklam i
rikstäckande TV-sändningar. Enligt propositionen var
det emellertid i det senare fallet inte lika
självklart att skyldigheten att betala avgift helt
skulle bortfalla. I sådana fall, liksom i fall av
andra förändringar i fråga om aktörer eller teknik
på marknaden, kunde det vara skäl att mera
förutsättningslöst ompröva avgiftens konstruktion
och storlek. De ändringar i koncessionsavgiftslagen
som trädde i kraft den 1 juli 2001 innebar bl.a. att
tillämpningsområdet ändrades så att endast ett
programföretag som enligt 2 kap. 2 § första stycket
radio- och TV-lagen har tillstånd att i hela landet
sända TV-program med analog sändningsteknik skall
betala koncessionsavgift till staten. Detta gäller
under förutsättning att företaget har rätt att sända
reklam i sådan sändning och är ensamt om denna rätt
i landet. Vilka intäkter som skall ingå i underlaget
för beräkningen av den rörliga delen av
koncessionsavgiften regleras i 4 §
koncessionsavgiftslagen. I samband med den nämnda
ändringen av lagens tillämpningsområde ändrades 4 §
endast när det gäller för vilken tid avgiften
beräknas.
TV 4 AB har invänt att 4 § i dess nuvarande
lydelse innebär att endast intäkter från sändningar
med analog teknik är avgiftsgrundande. Enligt
regeringens mening omfattar dock den rörliga delen
av koncessionsavgiften alla de intäkter
programföretaget haft för att det sänt annonser,
oavsett om intäkterna härrör från utsändning som
sker med stöd av sändningstillstånd enligt radio-
och TV-lagen eller inte och oavsett om den sker med
analog eller digital utsändningsteknik. Lagrådet har
diskuterat frågan i sitt yttrande, men inte tagit
ställning till vilken tolkning av 4 § som är den
riktiga.
Den aktuella bestämmelsen har i enlighet med sin
ordalydelse tillämpats på så sätt att den avsett
alla intäkter från annonser. Det får enligt
regeringen antas att riksdagen haft samma
uppfattning som regeringen när den gav regeringen
till känna att möjligheten att koncessionsavgift
endast skall betalas på intäkter från analoga
sändningar skyndsamt borde utredas. Om
avgiftsskyldigheten endast avsett analoga sändningar
hade en sådan utredning inte behövts. Även Radio-
och TV-verket har i sin rättstillämpning gett 4 §
denna innebörd. Radio- och TV-verket lät samtliga
intäkter från annonser i sändningar, oavsett
distributionsform, ingå när avgiften för andra
halvåret 2001 fastställdes den 1 mars i år trots att
TV 4 AB från underlaget räknat av den andel av
intäkterna som bolaget ansåg härrörde från digitala
sändningar i marknätet och Canal Digitals
satellitsändningar. Mot denna bakgrund anser
regeringen att det står klart att bestämmelsen har
den innebörd som regeringen hävdar.
TV 4 AB har enligt propositionen fortfarande en
särställning såsom enda TV-företag som har rätt att
sända rikstäckande TV-reklam i det analoga
marknätet. TV 4 AB:s analoga rikstäckande program
sänds även parallellt såväl i det digitala marknätet
som via satellit. Av sändningstillståndet för de
digitala sändningarna framgår att TV 4 AB, utöver
parallellsändningen av det program som visas i det
analoga marknätet, skall sända ytterligare minst ett
program. Utöver skyldigheten att sända dessa två
program har TV 4 AB dessutom rätt att sända
ytterligare televisionsprogram om tillgänglig
överföringskapacitet medger det.
När det gäller de analoga sändningarna anser
regeringen att det för närvarande inte är aktuellt
med någon förändring. Skälet är att det fortfarande
bara är ett TV-företag som har rätt att sända
rikstäckande TV-reklam i det analoga marknätet.
Samtliga intäkter från annonser i de analoga
sändningarna bör alltså ingå i beräkningsunderlaget.
När det gäller parallellsändningen av det analoga
programmet i det digitala marknätet konstateras att
besluten att inleda de digitala sändningarna och att
utvidga dem till hela landet på sikt kommer att
förändra situationen på TV-marknaden. Besluten har
emellertid ännu inte fått någon märkbar effekt på
den rådande konkurrenssituationen. De annonsintäkter
som ett programföretag, för närvarande TV 4 AB, får
för den analoga sändningen och parallellsändningen
av detta program i det digitala marknätet och via
satellit har sin grund i att sändningen når alla
hushåll i landet. Annonsörernas intresse av att
sända reklam i TV 4 AB:s analoga program är en följd
av att reklamutsändningen når hela landet. Att
programmet även sänds ut parallellt i det digitala
marknätet har i detta avseende ingen betydelse
eftersom målet att nå ut till alla hushåll redan är
uppfyllt genom marksändningen och
parallellsändningen via satellit. En
parallellsändning av det analoga programmet i det
digitala marknätet alstrar således i dagsläget inga
särskilda intäkter. Det är därför enligt regeringen
motiverat att det i underlaget för beräkningen av
den rörliga delen av koncessionsavgiften tills
vidare - utöver annonsintäkterna från de analoga
marksändningarna och parallellsändningen via
satellit - även ingår annonsintäkter från sändningar
i det digitala marknätet som i huvudsak
överensstämmer med sändningar som sker med stöd av
tillstånd att sända med analog sändningsteknik.
Vid avgörande om en sändning huvudsakligen
överensstämmer med en sändning som sker med stöd av
tillstånd att sända med analog sändningsteknik bör
en bedömning göras av flera faktorer såsom
innehållet i sin helhet (inte enstaka program- eller
reklaminslag), vilken beteckning som används samt
utformningen av programförklaringar och
sändningstillstånd.
När det gäller sådana intäkter som
programföretaget får för att det sänder annonser i
andra sändningar anser regeringen däremot att dessa
inte skall ingå i avgiftsunderlaget enligt 4 §.
Detta innebär att om ett programföretag som är
avgiftsskyldigt startar sändningar av nya unika
programkanaler, som inte sänds ut i det analoga
marknätet, skall annonsintäkterna från dessa
programkanaler inte ingå i avgiftsunderlaget. Skälen
för en sådan avgränsning är att programföretaget i
det nämnda fallet inte har någon fördel i
förhållande till andra reklamsändande TV-företag och
företaget har inte någon ensamrätt som skulle
motivera avgiftsskyldighet.
Förslaget innebär att vissa intäkter som hittills
skulle ha kunnat inkluderas vid beräkningen av
avgiftsunderlaget nu undantas. Det blir alltså
enligt regeringen inte fråga om någon retroaktiv
beskattning som TV 4 AB har gjort gällande utan
tvärtom en begränsning av skattskyldigheten.
TV 4 AB har vidare invänt att förslaget strider
mot generalitetsprincipen och att det blir fråga om
olaga särbeskattning när skyldigheten att betala
koncessionsavgift endast gäller en TV-kanal bland 21
likställda i det digitala marknätet. Regeringen
delar inte denna bedömning. Avgiftsskyldigheten för
sändningar i det digitala marknätet gäller endast
sådana sändningar som i huvudsak överensstämmer med
de som sänds analogt med ensamrätt att sända reklam
i hela landet.
Det går enligt regeringen inte heller att - som TV
4 AB gör gällande - hävda att förslaget innebär ett
otillåtet statsstöd i den meningen att staten
undandrar sig möjligheten att erhålla avgifter som
man rätteligen borde ta ut. För att ett sådant stöd
skall anses föreligga krävs det att TV 4 AB:s
konkurrenter i det digitala marknätet också har en
särställning som liknar den som TV 4 AB har när det
gäller den analoga sändningen och
parallellsändningen och som är motivet för att
koncessionsavgiften över huvud taget tas ut.
Statligt stöd i fördragets mening uppkommer antingen
genom att vissa aktörer gynnas genom överföring av
statliga resurser eller genom att staten gör avkall
på fordran eller inkomster som man normalt har att
påräkna. Någon sådan situation föreligger inte i
detta fall. Förslaget kan enligt regeringen mot
denna bakgrund inte heller anses innebära något
otillåtet statsstöd till övriga kanaler i det
digitala marknätet.
När det gäller TV 4 AB:s synpunkt att avgiften
inte kommer att nedtrappas och minskas på det sätt
som TV 4 AB har haft rätt att vänta sig och att
förslaget därför strider mot EG-rätten, är det
enligt regeringen riktigt att det av förarbetena
till koncessionsavgiftslagen framgår att avgiften
skall omprövas när förutsättningarna för den
förändras. Riksdagen har också uttalat att
regeringen bör göra en grundlig översyn av reglerna
för koncessionsavgift dels beträffande
avgiftsskyldigheten, dels beträffande avgiftens
storlek. Det är rimligt att anta att
konkurrenssituationen på den svenska TV-reklam-
marknaden kommer att genomgå ytterligare
förändringar i samband med det digitala marknätets
framväxt. Det nu aktuella förslaget är en lösning i
avvaktan på resultatet av den grundliga översyn av
reglerna för koncessionsavgift som skall göras av
den utredning som regeringen den 14 mars 2002
beslutat att tillsätta. När resultatet av denna
utredning är klart kan det bli aktuellt med
ytterligare förändringar rörande
koncessionsavgiften.
De nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 2002.
I enlighet med Lagrådets förslag föreslår regeringen
en övergångsbestämmelse som innebär att retroaktiv
tillämpning av 4 § i dess nya lydelse tillåts
beträffande den rörliga delen av koncessionsavgiften
för andra halvåret 2001 och första halvåret 2002 men
endast i den mån den inte leder till en högre avgift
för koncessionshavaren.

Motionerna

I motion K91 av Per Unckel m.fl. (m) yrkas att
riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av 4
§ lagen om koncessionsavgift på televisionens och
radions område och i stället antar den ändring som
presenteras i motionen (yrkande 1).

Motionärerna anser att regeringens förslag är
mycket tveksamt. Syftet med koncessionsavgiften är
att motverka effekterna av den bristfälliga
konkurrens som är följden av att endast ett företag
har fått rätt att sända reklam-TV i marksändningar
och därmed verka på en skyddad marknad. Förslaget
innebär emellertid enligt motionen att
koncessionsavgifter kommer att betalas på intäkter
från konkurrensutsatta sändningar. Att basera
koncessionsavgiften på intäkter även från sändningar
där det inte råder monopol går emot själva tanken
med koncessionsavgiften. Motionärerna framhåller med
hänvisning till Lagrådets yttrande att det är en
brist att regeringen inte utrett möjligheterna att
begränsa koncessionsavgiften så att den enbart
grundas på analoga sändningar. Regeringens förslag
bör därför avslås. I stället bör det genomföras en
ändring enligt vilken koncessionsavgiften skall
beräknas enbart på annonsintäkter från sändningar i
det analoga marknätet.
Ett liknande motionsyrkanden förs fram i motion
K92 av Ingvar Svensson m.fl. (kd). Motionärerna
begär att orden "och i sändningar som i huvudsak
överensstämmer med dessa sändningar" i regeringens
lagförslag skall utgå.
Motionärerna anser att regeringens förslag bygger
på en missuppfattning av konstitutionsutskottets
ställningstagande våren 2001. Det finns enligt
motionärerna inte något som helst sakligt skäl att
ta ut koncessionsavgift på intäkter av sändningar
med digital teknik, eftersom det inte finns någon
ensamrätt. Genom att lagstiftningen i den delen
endast kommer att gälla en enda TV-kanal men inte
något av de övriga likställda, bli det uppenbart att
lagen i denna del strider mot generalitetsprincipen.
En grundläggande princip för all beskattning är att
den skall vara generell. Motionärerna anser vidare
att förslaget kan stå i strid med EG-rätten; t.ex.
kan uttalade skillnader i skattebelastningen som
gynnar vissa företag ses som statsstöd i EG-rättslig
mening. Sådant stöd är oförenligt med EG-rätten om
det snedvrider konkurrensen.
Helena Bargholtz m.fl. (fp) yrkar i motion K93 att
propositionen avslås. Motionärerna anger att
regeringens förslag kan innebära att
koncessionsavgiften höjs. Eftersom TV 4 nu fått
konkurrens genom att andra företag har fått
tillstånd att sända marksänd digital-TV bör avgiften
i stället sänkas. Ett annat skäl för avslagsyrkandet
är att motionärerna av princip motsätter sig
retroaktiv lagstiftning.

Utredning

Regeringen beslutade den 14 mars 2002 att en
särskild utredare skall göra en översyn av reglerna
för koncessionsavgift på televisionens område (dir.
2002:44). Utredaren skall beskriva förändringarna
inom TV-området och analysera vilka konsekvenser
utvecklingen haft för konkurrenssituationen på TV-
reklammarknaden. Utredaren skall också analysera hur
konkurrenssituationen på TV-reklammarknaden kan
komma att påverkas av skiftet från analog till
digital sändningsteknik. Slutligen skall utredaren
överväga behovet av att ändra reglerna för
koncessionsavgift på TV-området, dels beträffande
avgiftsskyldigheten, dels beträffande avgiftens
storlek och hur avgiften skall beräknas.

I direktiven framhålls att digitaliseringen av
marknätet kan få till effekt att flera
reklamfinansierade TV-kanaler får samma räckvidd som
TV 4. I takt med att tillgången till och
användningen av de digitala marksändningarna ökar
kan TV 4 AB:s särställning som rikstäckande reklam-
TV-kanal komma att förändras. Om utredaren kommer
fram till att avgiftsskyldighet fortsatt är
motiverad skall utredaren föreslå hur stor avgiften
skall vara och hur den skall beräknas för att fylla
avsedd konkurrensreglerande funktion.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att
parallellsändning av TV 4 AB:s analoga program i det
digitala marknätet för närvarande inte torde alstra
några särskilda intäkter mot bakgrund av att
annonsörernas intresse av att sända reklam i TV 4
AB:s analoga program är en följd av att
reklamutsändningen når hela landet. Att programmet
även sänds parallellt i det digitala marknätet
saknar betydelse eftersom målet att nå ut till alla
hushåll redan är uppfyllt genom marksändningen och
parallellsändningen via satellit. Som regeringen
framhållit är det därför motiverat att den rörliga
delen av koncessionsavgiften tills vidare beräknas
även på annonsintäkter från sändningar i det
digitala marknätet som i huvudsak överensstämmer med
sändningar som sker med stöd av tillstånd att sända
med analog sändningsteknik.

Utskottet gör vidare samma bedömning som
regeringen när det gäller generalitetsprincipen.
Avgiftsskyldigheten för sändningar i det digitala
marknätet gäller enligt förslaget endast sådana
sändningar som i huvudsak överensstämmer med dem som
sänds analogt med ensamrätt att sända reklam i hela
landet, och dessa sändningar kan inte anses alstra
särskilda reklamintäkter. Avgiften kan därför inte
anses strida mot generalitetsprincipen.
Utskottet anser i likhet med regeringen inte
heller att förslaget innebär ett otillåtet
statsstöd, mot bakgrund av att TV 4 AB:s
konkurrenter i det digitala marknätet inte har en
särställning som liknar den som TV4 AB har när det
gäller den analoga sändningen och
parallellsändningen och som är motivet för att
koncessionsavgift över huvud taget tas ut.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionerna K91 yrkande 1 (m), K92 (kd) och
K93 (fp).
Utskottet vill emellertid erinra om vad utskottet
anförde våren 2001 om att starka skäl - mot bakgrund
av en ökad andel av digitala sändningar - talar för
en åtskillnad när det gäller reklamintäkter som
härrör från analoga respektive digitala sändningar.
Utskottet vill understryka vikten av att
beredningsarbetet med anledning av den grundliga
översyn av reglerna för koncessionsavgiften som
begärdes i sammanhanget och som regeringen nu
beslutat om bedrivs skyndsamt.

Utredning om koncessionsavgiften för
analoga sändningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om
ett tillkännagivande till regeringen om att
det bör utredas om koncessionsavgiften skall
uttas i analoga sändningar i marknätet där
konkurrens råder.
Jämför reservation 3 (m).

Motioner

I motion K91 yrkande 2 av Per Unckel m.fl. (m)
begärs en utredning av om koncessionsavgiften skall
uttas i de analoga sändningar i marknätet där
konkurrens råder. Ensamrätten för TV 4 att sända
reklam gäller enbart marknätet och därmed bara ca 30
% av hushållen. Den aviserade grundliga översynen av
systemet med koncessionsavgift bör därför även
omfatta denna frågeställning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill hänvisa till att regeringen som
redovisats ovan beslutat tillsätta en utredning med
uppgift att beskriva förändringarna inom TV-området
och analysera vilka konsekvenser utvecklingen haft
för konkurrenssituationen på TV-reklammarknaden.
Utredaren skall också analysera hur
konkurrenssituationen på TV-reklammarknaden kan
komma att påverkas av skiftet från analog till
digital sändningsteknik. Slutligen skall utredaren
överväga behovet av att ändra reglerna för
koncessionsavgift dels beträffande
avgiftsskyldigheten, dels beträffande avgiftens
storlek samt hur avgiften skall beräknas. Utredaren
skall överväga om avgiftsskyldigheten fortsatt är
motiverad. Enligt utskottets mening saknas det
anledning att anta något annat än att den
frågeställning som tas upp i motionsyrkandet kommer
att beröras av utredningen. Motion K91 yrkande 2 (m)
får därför anses tillgodosett och avstyrks
följaktligen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Regeringens lagförslag (punkt 1)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Lars
Hjertén (m), Björn von der Esch (kd), Nils
Fredrik Aurelius (m), Helena Bargholtz (fp) och
Margareta Nachmanson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område med den ändringen
att 4 § får den lydelse som reservanterna föreslår i
bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:K91 yrkande 1, 2001/02:K92 och 2001/02:K93
samt delvis proposition 2001/02:170.

Ställningstagande

Regeringens förslag är mycket tveksamt. Syftet med
koncessionsavgiften är att motverka effekterna av
den bristfälliga konkurrens som är följden av att
endast ett företag har fått rätt att sända reklam-TV
i marksändningar och därmed verka på en skyddad
marknad. Förslaget innebär emellertid att
koncessionsavgiften kommer att betalas på intäkter
från konkurrensutsatta sändningar, vilket går emot
själva tanken med koncessionsavgiften. Det finns
inte något som helst sakligt skäl att ta ut
koncessionsavgift på sändningar med digital teknik
eftersom det inte föreligger någon ensamrätt, vilket
ju är själva grunden för koncessionsavgiftslagen.
Genom att lagstiftningen i den delen endast kommer
att gälla en enda TV-kanal men inte någon av de
övriga likställda är det uppenbart att lagen i detta
avseende strider mot generalitetsprincipen. Det är
en grundläggande princip att all beskattning på
något sätt skall vara generell. Regeringens förslag
kan i denna del innebära en olaglig särbeskattning.
Förslaget kan också stå i strid med EG-rätten bl.a.
genom att uttalade skillnader i skattebelastningen
som gynnar vissa företag ses som statsstöd i EG-
rättslig mening. Ett sådant stöd är oförenligt med
EG-rätten om det snedvrider konkurrensen.

Som Lagrådet framhållit har det inte gjorts någon
egentlig utredning av möjligheterna att låta
avgiften grundas enbart på intäkter från sändningar
med analog teknik, vilket självfallet är en brist.
Det finns också mot bakgrund av vissa uttalanden i
propositionen anledning att understryka att
konstitutionsutskottets ställningstagande våren 2001
om behovet av att skyndsamt utreda möjligheterna för
att koncessionsavgift endast skall betalas på
sändningsverksamhet med analog teknik inte kan tas
till intäkt för annat än att enbart analoga
sändningar skall kunna ingå i avgiftsunderlaget.
Riksdagen bör mot den angivna bakgrunden i stället
för att anta regeringens lagförslag i dess helhet
anta förslaget med den lydelse av 4 §
koncessionsavgiftslagen, som framgår av bilaga 3.
Detta begränsar underlaget för avgiftsuttaget till
annonser i sändningar med analog sändningsteknik.
Motionerna K91 yrkande 1(m), K92 (kd) och K93 (fp)
tillstyrks följaktligen.

2. Utredning om koncessionsavgiften för analoga
sändningar (punkt 2)

av Per Unckel (m), Lars Hjertén (m), Nils
Fredrik Aurelius (m) och Margareta Nachmanson
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K91 yrkande 2.

Ställningstagande

Det bör utredas om koncessionsavgiften skall uttas i
de analoga sändningarna i marknätet där konkurrens
råder. Ensamrätten för TV 4 att sända reklam gäller
enbart i marknätet och därmed bara ca 30 % av
hushållen sägs det. Den nu aviserade grundliga
översynen av systemet med koncessionsavgift bör
därför enligt motionen omfatta även denna
frågeställning. Detta bör med bifall till motion K91
(m) yrkande 2 ges regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:170 föreslås att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område.

Följdmotioner

2001/02:K91 av Per Unckel m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att avslå regeringens
förslag om ändring i 4 § lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område och i stället anta den ändring som
presenteras i motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om omfattningen av en
översyn av systemet med koncessionsavgift.

2001/02:K92 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att 4 § första stycket lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och
radions område skall ha den lydelse som framgår av
motionen.

2001/02:K93 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen avslår regeringens proposition.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
4 §[1]
-----------------------------------------------------
Den rörliga delen av Den rörliga delen av
koncessionsavgiften koncessionsavgiften
beräknas för ett beräknas för ett
kalenderhalvår i sänder. kalenderhalvår i sänder.
Den är beroende av de Den är beroende av de
intäkter som utgör intäkter som utgör
vederlag till vederlag till
programföretaget för att programföretaget för att
det sänder annonser och det sänder annonser i
tas ut med sändningar som sker med
stöd av tillstånd enligt
2 kap. 2 § första stycket
radio- och TV-lagen
(1996:844) att sända
televisionsprogram med
analog sändningsteknik
och i sändningar som i
huvudsak överensstämmer
med dessa sändningar.
Avgiften tas ut med
-----------------------------------------------------
- 20 procent av intäkterna till den del de
överstiger 375 miljoner men inte 500 miljoner
kronor,
- 40 procent av intäkterna till den del de
överstiger 500 miljoner men inte 1 000 miljoner
kronor,
- 50 procent av intäkterna till den del de
överstiger 1 000 miljoner kronor.
I intäkter som utgör vederlag för att
programföretaget sänder annonser inräknas intäkter
som tillförts någon annan, om det framgår av
omständigheterna att de utgör sådant vederlag till
programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga
grunder.
De i första stycket angivna beloppsgränserna skall
justeras på ett sätt som motsvarar det sätt som
anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen
av koncessionsavgiften.
-----------------------------------------------------
____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002. I den
utsträckning lagen inte leder till en för
programföretaget högre koncessionsavgift skall den
dock tillämpas även vid fastställande av den rörliga
delen av koncessionsavgiften för andra
kalenderhalvåret 2001 och första kalenderhalvåret
2002.

**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 2001:532
Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

Av reservanterna i reservation 1
föreslagen lydelse av 4 § lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens och radions område

-----------------------------------------------------
Regeringens förslags Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
Den rörliga delen av Den rörliga delen av
koncessionsavgiften koncessionsavgiften
beräknas för ett beräknas för ett
kalenderhalvår i sänder. kalenderhalvår i sänder.
Den är beroende av de Den är beroende av de
intäkter som utgör intäkter som utgör
vederlag till vederlag till
programföretaget för att programföretaget för att
det sänder annonser i det sänder annonser i
sändningar som sker med sändningar som sker med
stöd av tillstånd enligt stöd av tillstånd enligt
2 kap. 2 § första stycket 2 kap. 2 § första stycket
radio- och TV-lagen radio- och TV-lagen
(1996:844) att sända (1996:844) att sända
televisionsprogram med televisionsprogram med
analog sändningsteknik analog sändningsteknik.
och i sändningar som i Avgiften tas ut med
huvudsak överensstämmer
med dessa sändningar.
Avgiften tas ut med
-----------------------------------------------------
- 20 procent av intäkterna till den del de
överstiger 375 miljoner men inte 500 miljoner
kronor,
- 40 procent av intäkterna till den del de
överstiger 500 miljoner men inte 1 000 miljoner
kronor,
- 50 procent av intäkterna till den del de
överstiger 1 000 miljoner kronor.
I intäkter som utgör vederlag för att
programföretaget sänder annonser inräknas intäkter
som tillförts någon annan, om det framgår av
omständigheterna att de utgör sådant vederlag till
programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga
grunder.
De i första stycket angivna beloppsgränserna skall
justeras på ett sätt som motsvarar det sätt som
anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta delen
av koncessionsavgiften.
-----------------------------------------------------