Vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
Betänkande 1994/95:SoU7
Socialutskottets betänkande
1994/95:SOU07
Vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
Innehåll
1994/95
SoU7
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1994/95:77 Vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, och fem motionsyrkanden med anledning av propositionen.
Förslagen innebär att ekonomiskt stöd eller assistansersättning avseende assistans som ges av en person som den funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med lämnas endast om den funktionshindrade låter assistansen ordnas genom kommunens, ett kooperativs eller annat fristående organs försorg. När den enskilde själv är arbetsgivare föreslås vidare att assistansersättning inte skall lämnas för arbetstid som överstiger vad som är tillåtet enligt lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete. Vidare öppnas en möjlighet för ett landsting/en kommun att för en viss person träffa avtal med det landsting/den kommun inom vars område personen numera är bosatt om kostnadsansvar för boende i bostad med särskild service för barn, ungdomar och vuxna eller för boende på vårdhem eller specialsjukhus.
Utskottet tillstyrker propositionen med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet av bestämmelserna som rör personlig assistans föreslås bli den 1 februari 1995. Motionerna avstyrks.
I en reservation (m, c, fp, mp, kds) föreslås ett tillkännagivande till regeringen när det gäller frågan om avveckling av vårdhemmen.
Propositionen
I propositionen 1994/95:77 Vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade föreslår regeringen (Socialdepartementet) -- efter hörande av Lagrådet -- att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
2. lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning,
3. lag om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
4. lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1994/95:So2 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den enskildes rätt att välja sin personliga assistent,
2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om komplettering om vårdhemmens fortsatta existens i 6 § lagen om införande av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
1994/95:So3 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen om de föreslagna ändringarna avseende assistans leder till försämringar av funktionshindrades rätt att välja den assistent som han/hon finner vara bäst,
2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om komplettering i 6 § lagen om införande av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
1994/95:So4 av Susanne Eberstein (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjlighet öppnas för landsting eller kommun att träffa avtal om kostnadsansvar även för barn placerade i familjehem.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslås vissa ändringar i främst lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS). Förslagen innebär att ekonomiskt stöd enligt LSS eller assistansersättning enligt LASS avseende assistans som ges av en person som den funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med lämnas endast om den funktionshindrade låter assistansen ordnas genom kommunens, ett kooperativs eller annat fristående organs försorg. Vidare föreslås att när den enskilde själv är arbetsgivare eller uppdragsgivare, ekonomiskt stöd/assistansersättning inte skall lämnas för arbetstid som för en viss assistent överstiger vad som är tillåtet enligt lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. I anslutning härtill föreslås en komplettering i den senare lagen, vilken därmed kommer att gälla också för personliga assistenter som tillhör arbetsgivarens familj.
Slutligen föreslås i propositionen att möjlighet öppnas för ett landsting att, för en enskild person som tidigare varit bosatt inom landstingsområdet, i vissa fall kunna träffa avtal med det landsting inom vars område personen i fråga numera är bosatt om kostnadsansvar för boende i sådan bostad eller sådant vårdhem eller specialsjukhus som avses i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och dess införandelag. Förutsättningen är att boendet har inletts före den 1 januari 1996. Motsvarande möjlighet föreslås även beträffande en kommun som av landstinget övertagit ansvaret för gruppbostäder eller vårdhem. Förändringen föranleder ett tillägg i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till funktionshindrade.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Personlig assistans
Bakgrund
I propositionen anförs att assistansreformen är ett komplext system med flera ansvariga myndigheter. Många områden berörs utöver det socialpolitiska området. Det gäller t.ex. frågor som rör arbetsmiljö, avtalen på arbetsmarknaden, arbetstidsregleringen, skatter och socialavgifter.
Riksförsäkringsverket har i en första rapport (RFV anser 1994:4) i juni 1994 om assistansersättningen visat att funktionshindrade personer som är berättigade till assistansersättning och som själva vill ta på sig arbetsgivarrollen, i inte oväsentlig utsträckning önskar anhörig eller annan som de lever i hushållsgemenskap med som personlig assistent. I rapporten pekas på ett antal i huvudsak arbetsrättsliga och skatterättsliga problem som uppstått i dessa situationer i den praktiska tillämpningen. Det har bl.a. gällt tvekan om huruvida den ersättning som den personliga assistenten, dvs. familjemedlemmen eller den samboende, uppbär för sin arbetsinsats utgör skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen (1928:370). Osäkerhet i tillämpningen råder också i fråga om huruvida det skall utgå sociala avgifter på ersättningen.
Skattemyndigheterna i vissa län lär tillämpa reglerna för beskattning av inkomst så att den ersättning som en anhörig eller en samboende uppbär av den funktionshindrade, som han lever i hushållsgemenskap med, för sitt arbete som personlig assistent inte anses utgöra beskattningsbar inkomst. Det innebär att den närstående i praktiken uppbär skattefri ersättning. Det leder också till att den funktionshindrade inte skall betala sociala avgifter för vad han betalar till sin assistent i dessa situationer. Ersättningen grundar därmed inte heller rätt till sjukpenning eller allmänna pensionsförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Som grund för denna tillämpning anges att sådan ersättning för uppgifter som utförs som ett led i en hushållsgemenskap eller i ett föräldraansvar enligt skatterättsliga principer inte är beskattningsbar.
Skattemyndigheterna i några andra län har emellertid en annan tillämpning av skattereglerna. De har genom förhandsbesked meddelat att det är arbetstagarens (assistentens) skattsedel som helt avgör om en arbetsgivare skall göra skatteavdrag och betala in sociala avgifter. Om en person har A-skattsedel skall en utbetalare av ersättning för arbete göra skatteavdrag och betala sociala avgifter.
Propositionen
I propositionen anförs att det medför så stora olägenheter om enskilda funktionshindrade själva är arbetsgivare för personliga assistenter som de lever i hushållsgemenskap med, att en inskränkning i bestämmelserna om ersättning för personlig assistans i dessa situationer är motiverad.
I propositionen föreslås att ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för personlig assistans enligt LSS och assistansersättning enligt LASS inte skall ges om den funktionshindrade personen själv som arbetsgivare/uppdragsgivare anlitar någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med som personlig assistent. Om en funktionshindrad person som är berättigad till ekonomiskt stöd/assistansersättning önskar ha någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med (familjemedlem eller annan samboende) som personlig assistent, föreslås att han eller hon i stället får begära att assistansen ordnas genom kommunens eller ett fristående organs försorg.
Ekonomiskt stöd/assistansersättning föreslås, när den ersättningsberättigade själv är arbetsgivare/uppdragsgivare till en personlig assistent, inte heller ges för arbetstid som för assistenten överstiger vad som kan accepteras enligt lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. Därutöver föreslås den senare lagen bli tillämplig på personliga assistenter även i de fall de är familjemedlem till arbetsgivaren.
Den funktionshindrade personens önskemål om att ha en familjemedlem eller annan samboende som personlig assistent bör emellertid så långt som möjligt tillgodoses av kommunen eller det fristående organet, som därmed blir ansvarig/t för anställnings- och uppdragsförhållandet. Detta följer enligt propositionen redan av befintliga regler i LSS (se 6 § och s. 171 och 174 i proposition 1992/93:159). Vidare markeras betydelsen av att den funktionshindrade personen ges frihet att själv välja den personliga assistent som skall ge det stöd och den hjälp som behövs i olika situationer. Genom förslaget rubbas denna valfrihet inte i någon väsentlig mening. Valfriheten hänger enligt propositionen inte i någon nämnvärd grad samman med att den enskilde själv är arbetsgivare. Det framhålls dock att i andra situationer än de nu nämnda är det den enskilde som själv väljer om han eller hon skall vara arbetsgivare/uppdragsgivare för assistenten och därmed också självständigt ansvara för förhållandet.
Förslaget föranleder ändring i 9 § LSS, 10 § LASS och 1 § lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete.
Motioner
I motion So2 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om den enskildes rätt att välja sin personliga assistent (yrkande 1). Motionärerna anser att förändringen av möjligheten att anställa en nära anhörig som assistent absolut inte får innebära att den enskildes suveräna rätt att välja den eller de assistenter han eller hon vill undergrävs.
I motion So3 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) förs ett liknande resonemang och begärs ett tillkännagivande innebärande att regeringen skall återkomma till riksdagen om det skulle visa sig att de föreslagna ändringarna avseende assistans leder till försämringar av funktionshindrades rätt att välja den assistent som han/hon finner vara bäst (yrkande 1).
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i propositionen att det medför stora olägenheter om enskilda funktionshindrade själva är arbetsgivare för personliga assistenter som de lever i hushållsgemenskap med och att en ändring av bestämmelserna är motiverad.
Utskottet delar samtidigt bedömningen i propositionen och i motionerna So2 (m) yrkande 1 och So3 (kds) yrkande 1 att det i situationer av mycket privat karaktär är angeläget att behovet av hjälp kan tillgodoses av en person som den funktionshindrade har förtroende för. Syftet med assistansreformen är att den enskilde skall kunna välja antingen att få insatser genom kommunens försorg eller att få ekonomiskt bidrag för att själv kunna anställa assistent eller anlita något annat organ som arbetsgivare för assistenten. Enligt utskottets mening rubbas inte denna valfrihet i någon väsentlig mening med förslagen till ändring i 9 § LSS, 10 § LASS och 1 § lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete. Utskottet utgår ifrån att den funktionshindrades önskemål om att ha en familjemedlem eller annan samboende som personlig assistent så långt som möjligt tillgodoses av kommunen eller det fristående organ som därmed blir ansvarig arbetsgivare. Utskottet tillstyrker lagförslagen. Motionsyrkandena avstyrks.
De nya bestämmelserna bör enligt utskottet träda i kraft den 1 februari 1995 och tillämpas på insatser som personliga assistenter utför fr.o.m. denna tidpunkt. Utskottet anser det angeläget att den praktiska tillämpningen noga följs även fortsättningsvis. Syftet med motionerna i denna del är därmed tillgodosett.
Kostnadsansvaret för boende i bostad med särskild service, vårdhem eller specialsjukhus
Propositionen
Kommunaliseringen av omsorgsverksamheten och avvecklingen av vårdhemmen får till följd att kostnadsansvaret för personer som bor på ett vårdhem i ett annat landsting än ursprungslandstinget överförs från ursprungslandstinget, som tidigare enligt en rekommendation av Landstingsförbundet haft kostnadsansvaret för allt vårdhemsboende, till den nya hemkommunen. På samma sätt övergår också kostnadsansvaret för personer som tidigare bott på vårdhem utanför sitt ursprungslandsting men som flyttat till t.ex. en gruppbostad i det nya landstinget, till den nya hemkommunen.
Vidare innebär bestämmelserna i kommunallagen (1991:900) att ett ursprungslandsting/en ursprungskommun inte har någon laglig möjlighet att ta på sig kostnadsansvaret för vård eller omsorg som ges åt någon som är bosatt i ett annat landsting/en annan kommun. Detta kan i en del fall komma att leda till avsevärda kostnadsökningar för de kommuner dit omsorgsverksamheten av historiska skäl koncentrerats. Effekterna av detta blir enligt propositionen tydligast i en liten kommun i vilken ett större vårdhem är lokaliserat. Då vårdhemmet avvecklas och kommunen efter en kommunalisering får ansvaret för insatserna enligt LSS för de personer som bott på vårdhemmet, kan detta resultera i stora ekonomiska påfrestningar för kommunen.
I samband med att omsorgsverksamheten kommunaliseras genomförs en skatteväxling mellan landstinget och de kommuner som ingår i landstingsområdet. Vid växlingen omräknas de kostnader landstinget haft för omsorgerna till kronor och ören per skattekrona. Därefter minskar landstinget sin skattesats med överenskommet belopp medan kommunerna kan höja sina skattesatser. På detta vis överförs resurser motsvarande landstingets kostnader till kommunerna.
Regeringen har enligt propositionen erfarit att vid kommande skatteväxling resurser för de totala kostnader landstinget haft för omsorgsverksamheten avses ingå, dvs. även kostnaderna för gjorda utomlänsplaceringar. Däremot ingår inte kostnaderna för personer som bor i landstinget men för vilka andra landsting haft kostnadsansvaret i enlighet med Landstingsförbundets rekommendation i skatteväxlingsunderlaget. Resurser för dessa personer tillfaller i stället efter skatteväxling kommunerna i det landsting som gjort placeringarna. Om dessa kommuner inte fortsätter att ge nuvarande hemkommuner ersättning för insatserna blir de i princip överkompenserade. Däremot kommer de nuvarande hemkommunerna inte att få över tillräckliga resurser för att täcka de kostnader som redan tidigare gjorda placeringar medför.
Några kommuner med vårdhem inom sina områden har enligt uppgift tillskrivit regeringen och anfört att man inte kan träffa överenskommelser med sitt landsting om övertagande av omsorgsverksamheten innan frågan om kostnadsansvaret för personer som bor på vårdhem, eller har bott på vårdhem men nu flyttat till gruppbostad, utanför den ursprungliga hemkommunen/hemlandstinget fått en tillfredsställande lösning.
Regeringen föreslår att en möjlighet bör öppnas för ett landsting att, för en enskild person som tidigare varit bosatt inom landstingsområdet, träffa avtal med det landsting till vars område personen i fråga flyttat om kostnadsansvar för boende i bostad med särskild service för barn, ungdomar och vuxna eller annan särskilt anpassad bostad enligt LSS, samt boende på vårdhem eller specialsjukhus enligt införandelagen till LSS. Som förutsättning föreslås gälla att flyttningen skett före den 1 januari 1996, dvs. innan kommunaliseringen av omsorgerna skall vara helt genomförd. Möjligheten föreslås även avse en kommun som av landstinget övertagit ansvaret för gruppbostäder eller vårdhem. Ett sådant avtal bör även få omfatta kostnadsansvar för andra insatser enligt 9 § LSS som ges till den enskilde.
Möjligheten att träffa avtal av detta slag är enligt propositionen en viktig förutsättning för att kommuner som övertagit ansvaret för omsorgsverksamheten -- och inom vars områden det under flera år tillbaka byggts upp omfattande omsorgsverksamhet -- skall kunna fortsätta att driva verksamhet enligt LSS. Regeringen förutsätter mot den bakgrunden att kommunerna/landstinget kommer att träffa avtal med den inriktning som angetts.
Den föreslagna förändringen förutsätter tillägg i 4 och 10 §§ införandelagen.
I propositionen gör regeringen den bedömningen (s. 21) att totalt knappt 1 000 personer för närvarande bor på vårdhem eller i gruppbostäder utanför sina ursprungliga hemlandsting. I samband med avvecklingen av vårdhemmen och utflyttningen från dessa till bostäder med särskild service eller i andra särskilt anpassade bostäder kommer i många fall omsorgstagarna att välja att bo kvar i den kommun där vårdhemmet var beläget. Detta är naturligt då den personliga anknytningen till den nya hemkommunen i många fall är starkare än anknytningen till den gamla hemkommunen, i vilken man kanske inte bott på många år. Vad beträffar kostnadsansvaret för personer som bor på ett vårdhem i ett annat landsting än ursprungslandstinget får kommunaliseringen av omsorgsverksamheten och avvecklingen av vårdhemmen till följd att kostnadsansvaret överförs från ursprungslandstinget, som ju tidigare enligt Landstingsförbundets rekommendation haft kostnadsansvaret för allt vårdhemsboende, till den nya kommunen.
I propositionen anförs vidare att Socialtjänstkommittén (S 1991:07) i sitt betänkande Rätten till bistånd inom socialtjänsten (SOU 1993:30) har föreslagit en ändring i socialtjänstlagen (1980:620) med innebörden att kommuner skall kunna träffa avtal om vård eller boende för personer som inte längre är folkbokförda i kommunen. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu i regeringskansliet. Frågan om en mer ingripande ändring av LSS än den som nu föreslås bör prövas samtidigt med beredningen av Socialtjänstkommitténs betänkande, heter det.
Motioner
I motion So4 av Susanne Eberstein (s) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att möjlighet öppnas för ett landsting eller en kommun att träffa avtal om kostnadsansvar även för barn placerade i familjehem. Motionären anför att kostnadsansvaret för ett barns särskilda insatser enligt LSS, t.ex. korttidsvistelse eller personlig assistent, åvilar den kommun där barnet är bosatt, dvs. folkbokfört. De flesta placeringar i familjehem är enligt motionären längre placeringar varför barnet skrivs i familjehemmet. Eftersom barn ofta bor i familjehem i annan kommun än den placerande överförs därmed kostnadsansvaret för särskilda insatser enligt LSS på den kommunen. Motionären anför vidare att familjehem inte är koncentrerade till vissa kommuner på samma sätt som andra boendeformer enligt LSS, men enligt hennes mening placerar ofta storstadskommunerna barn i kommuner i deras närhet. Det är dock svårt att uppskatta hur många barn som är aktuella eftersom tillgänglig statistik inte redovisar barns funktionshinder.
I motion So2 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar om komplettering om vårdhemmens fortsatta existens i 6 § lagen om införande av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna anför att regeringen i propositionen skriver att vårdhemmen skall avvecklas. Regeringen har uppenbarligen inte uppmärksammat riksdagens uttalande i samband med beslutet. Motionärerna anser att 6 § införandelagen bör få ett tillägg dels för att undvika tolkningstvister, dels för att garantera vårdhemmens fortsatta existens som ett av många boendealternativ. Tillägget i lagtexten skulle enligt motionärerna innebära att man utifrån varje vårdhems förutsättningar tar ställning till om det skall läggas ned eller om verksamheten skall fortsätta.
I motion So3 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) framställs ett liknande yrkande (yrkande 2).
Prop. 1994/95:94 Ändringar i folkbokföringslagen, m.m.
I rubricerade proposition anförs på s. 7 att införande av den nya folkbokföringslagen (1991:481) har aktualiserat även andra frågor än de som behandlas i propositionen, bl.a. om folkbokföring av familjehemsplacerade barn. Regeringen avser att återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.
Prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade m.m.
I proposition 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade föreslogs bl.a. att specialsjukhusen och vårdhemmen för utvecklingsstörda skall avvecklas och ersättas med andra boendeformer (6 § införandelagen).
I anledning av flera motionsyrkanden med krav på en precisering av slutdatum för avveckling uttalade utskottet följande (SoU19 s. 29).
Utskottet delar i huvudsak förslaget i propositionen beträffande vårdhem och specialsjukhusen. Utskottet instämmer i att något slutdatum för avvecklingen av vårdhemmen och specialsjukhusen inte nu bör anges. Utskottet anser att större institutioner bör avvecklas.
I vissa fall kan dock, enligt utskottets mening, ett litet välfungerande vårdhem för dem som bor där utgöra en väl så god vårdmiljö som ett gruppboende. Vårdbehov är individuella och det är viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde individens behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta ställning till frågan om nedläggning eller fortsatt drift. Vad utskottet nu anfört bör med avslag på motionerna So18 (s) yrkande 5, So19 (s) yrkande 2, So20 (v) yrkande 10 och So29 (fp) ges regeringen till känna.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 321).
Socialstyrelsen har i inledningen till föreskrifter beslutade den 8 juni 1994 Avvecklingsplaner för vårdhem (SOSFS 1994:16) anfört bl.a. följande.
Det har inte satts någon tidpunkt då avvecklingen skall vara avslutad. Vid behandlingen av propositionen till lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) beslutade Riksdagen, enligt Socialutskottets betänkande (1992/93:SoU19), att det vid avveckling av mindre och innehållsmässigt välfungerande vårdhem kan vara befogat att ta särskilda hänsyn till den enskildes behov av vård.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionens förslag om kostnadsansvar för boende i bostad med särskild service, vårdhem eller specialsjukhus. Möjligheten att träffa liknande avtal för barn placerade i familjehem torde komma att övervägas av regeringen utan att riksdagen tar något initiativ. Utskottet tillstyrker därmed förslaget till tillägg i 4 och 10 §§ införandelagen och avstyrker motion So4 (s). De nya bestämmelserna bör som föreslås i propositionen träda i kraft den 1 januari 1995.
Enligt 6 § nämnda lag skall landstingen och kommunerna gemensamt planera för avveckling av befintliga specialsjukhus och vårdhem. Avvecklingsplaner skall upprättas och lämnas in till Socialstyrelsen senast den 31 december 1994. Utskottet anser inte att bestämmelsen bör ändras och avstyrker därför motionerna So2 (m) yrkande 2 och So3 (kds) yrkande 2.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande förslagen till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning och lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So2 yrkande 1 och 1994/95:So3 yrkande 1 och med den ändringen att ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1995 antar regeringens förslag till a) lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, b) lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning, c) lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete, 2. beträffande förslaget till 4 och 10 §§ lag om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So4 antar regeringens förslag till 4 och 10 §§ lag om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 3. beträffande komplettering av 6 § lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So2 yrkande 2 och 1994/95:So3 yrkande 2. res. (m, c, fp, mp, kds)
Stockholm den 1 december 1994 På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Jan Andersson (s), Göte Jonsson (m), Hans Karlsson (s), Roland Larsson (c), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kds) och Conny Öhman (s).
Reservation
Komplettering av 6 § lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 3)
Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Roland Larsson (c), Liselotte Wågö (m), Barbro Westerholm (fp), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med "Enligt 6 §" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att vårdhemmens fortsatta existens bör garanteras som ett av många boendealternativ. Vårdbehov är individuella och det är viktigt att alla vårdbedömningar, inklusive boendet, utgår från den enskilde individens behov. För att möjliggöra vårdhemmens fortsatta existens och undvika tvister som i dag uppstår mot bakgrund av de skilda formuleringarna i lagtexten respektive utskottets betänkande (1992/93:SoU19) anser utskottet att ett tillägg bör göras i 6 § införandelagen. Innebörden bör vara att landstingen och kommunerna utifrån varje vårdhems förutsättningar tar ställning till om vårdhemmet skall läggas ned eller om verksamheten skall fortsätta. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So2 (m) yrkande 2 och So3 (kds) yrkande 2 som riksdagens mening ges regeringen till känna. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag.
dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa: 3. beträffande komplettering av 6 § lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So2 yrkande 2 och 1994/95:So3 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Bilaga