Vissa frågor rörande ärvdabalken och namnlagen

Betänkande 2001/02:LU14

Lagutskottets betänkande2001/02:LU14

Vissa frågor rörande ärvdabalken och namnlagen

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet sex motioner från
den allmänna motionstiden år 2001 i olika frågor som
rör lagstiftningen om arv och namn. De arvsrättsliga
frågorna gäller Allmänna arvsfondens rätt till arv,
arvsrätt för kusiner och laglotten. De namnrättsliga
frågorna gäller enskildas möjligheter att fritt
välja namn och införande av en namngivningsceremoni
för barn.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga
motionsyrkanden, i huvudsak med hänvisning till
tidigare ställningstaganden samt aviserat
utredningsarbete.
Till betänkandet har fogats tre reservationer och
ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmänna arvsfonden
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L214
yrkandena 1 och 3 samt 2001/02:L335.
Reservation 1 (m)

2. Arvsrätt för kusiner
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L205,
2001/02:L214 yrkande 2 och 2001/02:L269.
Reservation 2 (m, kd)

3. Laglott
Riksdagen avslår motion 2001/02:L214 yrkande 4.
Reservation 3 (2 m)

4. Rätten till val av namn

Riksdagen avslår motion 2001/02:L208.

5. Namngivningsceremoni för barn

Riksdagen avslår motion 2001/02:L277.

Stockholm den 21 februari 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne
Carlström (s), Christel Anderberg (m), Rune Berglund
(s), Karin Jeppsson (s), Henrik S Järrel (m), Nikos
Papadopoulos (s), Elizabeth Nyström (m), Marina
Pettersson (s), Christina Nenes (s), Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m), Anders Berglöv (s), Viviann Gerdin (c) och
Petra Gardos (m).

2001/02

LU14

Utskottets överväganden

Allmänna arvsfonden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att
avskaffa Allmänna arvsfonden och begränsa
fondens arvsrätt. Utskottet hänvisar till
tidigare ställningstaganden. Jämför
reservation nr 1 (m).

Historik

När en person avlidit utan att efterlämna någon
arvsberättigad brukade dennes kvarlåtenskap i äldre
tid kallas danaarv. Före år 1929 tillföll danaarven
staten eller sådana städer till vilka staten
överfört rätten till danaarv. Några särskilda regler
om användningen av danaarv fanns inte.

Genom lagstiftning år 1928 uteslöts kusiner och
avlägsnare släktingar från arvsrätt. Frågan om
användningen av danaarven fick därigenom större
betydelse. Utgångspunkten för det allmännas arvsrätt
blev att kvarlåtenskap som flyter in till det
allmänna på grund av att arvsberättigad släkting
saknas skulle tillfalla en fond, Allmänna
arvsfonden, och användas för understöd av åtgärder
till främjande av samhällets barnavård. Medlen
skulle inte flyta in bland statens övriga inkomster.
Skälet till detta var att en begränsning av
arvsrätten inte borde ske i syfte att bereda staten
inkomster för att täcka löpande utgifter. De
successionsrättsliga synpunkterna skulle ensamma
vara avgörande så att inte det allmännas arvsrätt
kom att uppfattas som en konfiskation av arven.
Vidare ansågs det som mindre stötande om arven går
till ett ändamål som det kunde ha varit naturligt
att tillgodose genom ett testamente. Eftersom det
var fråga om en disposition av vissa kvarlåtenskaper
som helhet, var uppfattningen att det mest
ändamålsenliga var en fondering av arvet (prop.
1928:17 och bet. 1LU21).

Nuvarande bestämmelser

Den nuvarande grundläggande bestämmelsen om Allmänna
arvfonden finns i 5 kap. ärvdabalken. Enligt 1 §
skall kvarlåtenskap, till vilken arvsberättigad
fysisk person saknas, tillfalla Allmänna arvsfonden.

Närmare bestämmelser om Allmänna arvsfonden finns
i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Av denna
lag framgår att fonden har till ändamål att främja
verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn,
ungdomar och personer med funktionshinder.
Privatpersoner får inte beviljas stöd ur fonden
vare sig för enskilt bruk eller för ideell
verksamhet. Stöd ur fonden skall i första hand
lämnas till verksamhet som är nyskapande och
utvecklande. Sådant stöd får också, om det bedöms
som särskilt angeläget, lämnas till anläggningar,
lokaler och utrustning. Stödet skall gå till
organisationer som bedriver ideell verksamhet.
Sedan den 1 juli 1994 kan stöd lämnas också till
offentlig huvudman, om det finns särskilda skäl.
Detta gäller dock endast i fråga om stöd till
nyskapande och utvecklande verksamhet. Offentlig
huvudman kan således inte få stöd till
investeringar. Ett särskilt skäl kan vara att stödet
utvecklar frivilliga och ideella insatser i
anslutning till offentlig verksamhet eller att en
kommun i samverkan med en ideell organisation vill
förnya eller utveckla sin verksamhet. Ett annat skäl
kan vara att en kommun i samverkan med en
sammanslutning som inte är en juridisk person vill
utveckla en verksamhet som bedrivs av det allmänna
eller initiera en ny verksamhet inom det allmännas
ansvarsområde. I lagstiftningsärendet uttalades att
det under inga förhållanden bör komma i fråga att
stödet ur arvsfonden har den karaktären att det
medverkar till en kostnadsövervältring från
offentlig verksamhet till fonden (prop. 1993/94:124,
bet. SoU23).
Fondens egendom förvaltas av Kammarkollegiet.
Fördelning av stöd ur fonden beslutas av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
Arvsfondsdelegationen eller en annan myndighet.
Fonden får helt eller delvis avstå arv till någon
annan, om det med hänsyn till uttalanden av
arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan
anses överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja.
Även i annat fall får arv avstås till arvlåtarens
släkting eller någon annan person som har stått
arvlåtaren nära, om det kan anses skäligt.
Vidare framgår av lagen att en tiondel av de medel
som under året har flutit in till fonden skall
läggas till fonden. Återstoden skall tillsammans med
årets avkastning vara tillgänglig för utdelning från
och med närmast följande år men får också läggas
till fonden.

Regeringen skall varje år lämna en redovisning till
riksdagen för hur medel från Allmänna arvsfonden har
fördelats under ett budgetår samt ange den kommande
inriktningen av stödet. Av den av regeringen senast
avlämnade skrivelsen 1999/2000:125 Redovisning av
fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under
budgetåret 2000 framgår bl.a. att 208 miljoner
kronor delades ut under budgetåret 2000, varav 172
miljoner kronor fördelades genom löpande
handläggning av organisationernas ansökningar under
året samt resterande 36 miljoner kronor fördelades
inom ramen för de särskilda satsningar som
Arvsfondsdelegationen ansvarade för. Av de medel som
gick till den löpande handläggningen beviljades stöd
med 44,6 miljoner kronor till 95 projekt till förmån
för barn under 12 år, 30 miljoner kronor fördelades
till verksamheter till förmån för ungdomar i åldern
12-25 år och nästan 98 miljoner kronor fördelades
till 170 projekt till förmån för personer med
funktionshinder.

Skrivelsen föranledde inga motioner, och i sitt av
riksdagen godkända betänkande ansåg socialutskottet
att skrivelsen inte borde föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida (bet. 2000/01:SoU15).

Motionerna

I motion L214 anför förste vice talman Anders Björck
och Elizabeth Nyström (båda m) att det sedan år 1994
står fonden fritt att donera pengar till såväl
verksamhet som ligger inom statens och kommunens
åtaganden som sådan som är obunden av dessa.
Mottagarna av arvsfondens utbetalningar är, enligt
motionärerna, inte sällan politiskt kontroversiella.
Motionärerna anser att det knappast kan vara
behjärtansvärda ändamål att arven går till politisk
verksamhet. I motionen yrkas att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening dels att
Allmänna arvsfonden avskaffas (yrkande 1), dels att
arv efter avlidna som saknar arvingar tillfaller
staten (yrkande 3).

Håkan Juholt och Carina Adolfsson Elgestam (båda
s) anser i motion L335 att det vore rimligt att även
primärkommuner skulle kunna fungera som
förmånstagare i de fall som medel i dag tillfaller
Allmänna arvsfonden. På så sätt skulle, enligt
motionärerna, det ske en decentralisering av medel
samtidigt som den avlidnes medel skulle komma
människor i den avlidnes kommun till godo.
Regeringen bör därför studera effekterna av att
medel som tillfaller Allmänna arvsfonden bör delas
mellan den kommun där den avlidne senast var skriven
och arvsfonden. I motionen begärs att detta ges
regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening har de skäl från år 1928
som ligger till grund för Allmänna arvsfonden
fortfarande giltighet. Utskottet kan således inte
ställa sig bakom yrkandena 1 och 3 i motion L214 att
fonden skall avskaffas och att danaarven skall
tillfalla staten, och utskottet föreslår därför att
riksdagen skall avslå motionsyrkandena.

När det sedan gäller motion L335 vill utskottet
erinra om att riksdagen åren 1990 och 1992 avslagit
motionsyrkanden om att medel borde återföras till
arvlåtarens kommun (bet. 1989/90:SoU29 och
1991/92:LU35). Några nya omständigheter som bör
föranleda riksdagen att nu inta en annan ståndpunkt
har enligt utskottets mening inte kommit fram.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår också motion L335.

Arvsrätt för kusiner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att
återinföra arvsrätt för kusiner. Utskottet
hänvisar till tidigare ställningstaganden
från riksdagens sida. Jämför reservation nr
2 (m, kd).

Gällande bestämmelser

Enligt 2 kap. ärvdabalken går arvet i första hand
till den avlidnes bröstarvingar, dvs. barn och deras
barn, med det undantag som följer av 3 kap. när den
avlidne efterlämnar en make eller maka. Saknar den
avlidne bröstarvingar är den avlidnes föräldrar
eller - om någon av dem eller båda har dött - syskon
och deras barn de som är berättigade till arv (andra
arvsklassen). Är inte någon i andra arvsklassen i
livet går arvet i stället till far- och morföräldrar
och deras barn, dvs. den avlidnes farbröder,
fastrar, morbröder och mostrar (tredje arvsklassen).
Som redovisats i föregående avsnitt avskaffades
arvsrätten för kusiner år 1928.

I 3 kap. ärvdabalken finns särskilda regler om
makes arvsrätt. Den efterlevande maken har rätt till
arv före såväl makarnas gemensamma bröstarvingar som
arvingar i andra och tredje arvsklassen. Finns det
däremot bröstarvingar till den avlidne maken som
inte också är den efterlevandes barn gäller
särskilda regler. Dessa s.k. särkullbarn har rätt
att omedelbart få ut sitt arv efter en avliden
förälder.
Om det inte finns någon efterlevande med ett så
nära släktskap till den avlidne som nu redogjorts
för tillfaller arvet Allmänna arvsfonden. Som
redovisats i föregående avsnitt tillkom Allmänna
arvsfonden år 1928 i samband med att kusiner och
avlägsnare släktingar uteslöts från arvsrätt.
I 9-16 kap. ärvdabalken finns bestämmelser om
testamente. I ett testamente bestämmer en person om
sin kvarlåtenskap, dvs. om fördelning och
förvaltning av egendomen efter sin död. För att
kunna upprätta ett giltigt testamente krävs i regel
att testamentsgivaren, testatorn, har fyllt 18 år.
Ett testamente skall upprättas skriftligen,
undertecknas av testator personligen och bestyrkas
av två samtidigt närvarande testamentsvittnen.
Testator kan när som helst ändra sitt testamente,
och ett senare upprättat testamente gäller alltid
framför ett tidigare.

Motionerna

I motion L214 av förste vice talman Anders Björck
och Elizabeth Nyström (båda m) yrkas att riksdagen
för regeringen tillkännager som sin mening att
arvsrätten utvidgas till farfar, farmor, morfar,
mormor, deras barn samt kusiner. Motionärerna anför
att många personer numera saknar egen familj, varför
värdet av kontakt med släkten troligen har ökat
(yrkande 2).

Även Christel Anderberg m.fl. (m) yrkar i motion
L205 att regeringen lägger fram ett lagförslag om
återinförandet av arvsrätt för kusiner. Enligt
motionärerna lever många i tron att kusiner är
arvsberättigade och har därför inte tänkt på att
upprätta ett testamente.
Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson
(båda s) yrkar i motion L269 ett tillkännagivande om
att arvsrätten för kusiner återinförs.

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller motion L214 om en utvidgning av
arvsrätten till farfar, farmor, morfar och mormor
och deras barn vill utskottet peka på att sådana
släktingar enligt gällande rätt är arvsberättigade.
Utskottet kan därför inte ställa sig annat än
frågande till motionsyrkandet i denna del.

När det sedan gäller frågan om återinförande av
arvsrätt för kusiner vidhåller utskottet tidigare
ställningstaganden (se bl.a. bet. 1999/2000:LU16 och
2000/01:LU14). Som utskottet då framhållit torde det
vara förhållandevis sällsynt att en person helt
saknar andra, närmare anhöriga än sina kusiner och
att det därför med fog kan antas att en arvsrätt för
kusiner i det helt övervägande antalet fall inte
skulle ha någon betydelse. I de fall Allmänna
arvsfonden är närmast till arv vill utskottet
därutöver peka på arvsfondens lagfästa möjlighet att
helt eller delvis avstå arvet till förmån för en
kusin till arvlåtaren. Till detta kommer också
möjligheten att genom ett testamente förordna om vem
kvarlåtenskapen skall tillfalla och genom
testamentet kan arvlåtaren gynna t.ex. en kusin
framför andra.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna L205, L214 yrkande 2 och L269.

Laglott

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att
myndiga bröstarvingars rätt till laglott
skall avskaffas. Utskottet hänvisar till
tidigare ställningstaganden från riksdagens
sida. Jämför reservation nr 3 (2 m).

Gällande bestämmelser

Som redovisats i föregående avsnitt går arvet i
första hand enligt 2 kap. ärvdabalken till den
avlidnes bröstarvingar, dvs. barn och deras
avkomlingar, med det undantag som följer av 3 kap.
när den avlidne efterlämnar make eller maka. Om
något barn till den avlidne har dött före den
avlidne och efterlämnat barn skall dessa barnbarn
till arvlåtaren dela det avlidna barnets lott lika.
Hälften av den arvslott som en bröstarvinge har rätt
till enligt dessa regler kallas laglott. Arvingen
har alltid rätt att få ut laglotten i arv efter
arvlåtaren.

Skulle arvlåtaren ha testamenterat bort egendom
som omfattas av laglottsanspråket, kan bröstarvingen
påkalla jämkning av testamentet. Jämkning skall
begäras inom sex månader från det att bröstarvingen
fick del av testamentet. Sker inte det, har
bröstarvingen förlorat sin rätt. Bröstarvinges
laglott skyddas inte bara mot testamente utan även
mot gåva som till syftet är att likställa med
testamente.

Motionen

I motion L214 av förste vice talman Anders Björck
och Elizabeth Nyström (båda m) yrkas ett
tillkännagivande om att myndiga bröstarvingars rätt
till laglott avskaffas. Motionärerna anser att
äganderätten måste stärkas och att det inbegriper
den avlidnes sista vilja för hur dennes arv skall
fördelas. Myndiga bröstarvingar bör, enligt
motionärerna, inte ha någon automatisk rätt till
föräldrarnas arv om föräldrarna vill använda
pengarna i något annat syfte (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Liksom när riksdagen år 1987 beslutade om nuvarande
arvsregler vill utskottet först erinra om att
laglotten har två syften, dels att bevara en del av
den avlidnes kvarlåtenskap åt dennes närmaste
släktingar, dels att skapa rättvisa mellan
bröstarvingarna inbördes för att förhindra att
arvlåtaren genom testamente i alltför hög grad
gynnar någon eller några av dem på de övrigas
bekostnad (se bet. 1986/87:LU18, se även bet.
1996/97:LU8 och 2001/01: LU14).

Enligt utskottets mening kan det med visst fog
hävdas att inte någon i dagens samhälle för sin
försörjning är beroende av ett arv från sina
föräldrar. Laglotten som en ekonomisk garanti har
därför mindre vikt numera. Enligt utskottet kan
fortfarande laglotten ändock inte anses ha spelat ut
sin roll för bröstarvingarna. Särskilt för
särkullbarn har den fortfarande betydelse, och i ett
äktenskap där makarna har gemensamma barn kan den
ena maken av olika skäl vilja prioritera dessa barn
på bekostnad av barn som maken har i ett tidigare
äktenskap eller tillsammans med en förälder som han
eller hon inte har varit gift med. Ett avskaffande
av laglottsinstitutet skulle innebära att fältet
lämnades fritt för makarna att helt utesluta
särkullbarnen från arvsrätt. En sådan ordning är,
enligt utskottets mening, inte tillfredsställande
med tanke särskilt på att barn till föräldrar som
inte är gifta med varandra först i början av 1970-
talet fick rätt till arv efter sin far och hans
släkt och att denna reform ännu inte slagit igenom i
den allmänna rättsuppfattningen. För ett
bibehållande av rätten till laglott talar vidare,
enligt utskottets mening, att denna är djupt
förankrad i det allmänna rättsmedvetandet och att
det i detta avseende i princip råder nordisk
rättslikhet.
På grund av vad som nu anförts anser utskottet att
laglottsinstitutet som sådant inte bör avskaffas.
Ställningstagandet innebär att riksdagen bör avslå
motion L214 yrkande 4.

Namnrättsliga frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som
gäller ökade möjligheter att fritt välja namn
och införande av en borgerlig
namngivningsceremoni för barn. Utskottet
hänvisar till aviserat utredningsarbete.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om namn finns i namnlagen (1982:670).
En utförlig redovisning av namnlagens innehåll finns
i lagutskottets betänkande 2000/01:LU11.

Lagen innebär vissa inskränkningar i möjligheten
att fritt välja och byta förnamn, mellannamn och
efternamn samt förbud mot dubbelnamn. Den ger
emellertid ett betydligt större utrymme än äldre
bestämmelser åt den enskilde att själv bestämma
vilket namn han eller hon vill bära. De nuvarande
inskränkningarna utgör bl.a. en avvägning mellan det
allmännas intresse av namnstabilitet och enskilda
önskemål att fritt välja namn. Till grund för
lagstiftningen ligger också en strävan till
jämlikhet mellan kvinnor och män och till lika
behandling av barn till föräldrar som är gifta med
varandra och barn till ogifta föräldrar.

Motionerna

I motion L208 anser Christel Anderberg m.fl. (m) att
det inte förefaller skäligt att begränsa
medborgarnas möjligheter att själva välja vad de
vill kalla sig med hänvisning till datasystemens
begränsningar, eller att den som vill byta namn
skall vara utlämnad till en skönsmässig bedömning av
en tingsrätt. I motionen redovisas ett exempel som
anses stödja påståendet. Vidare kritiseras förbudet
mot dubbelnamn. Att inte tillåta medborgare att heta
vad de själva önskar kommer bara, enligt
motionärerna, att leda till ett dubbelspel där
medborgarna brukar ett namn vid kontakt med
myndigheter och ett annat vid andra tillfällen i
livet. Motionärernas uppfattning är att det inte
finns något tillräckligt starkt skäl att hindra
människor från att skapa de namn de önskar. I
motionen yrkas att riksdagen beslutar att endast
immaterialrättsligt skyddade värden skall begränsa
medborgarnas möjligheter att själva välja sina namn.

Anders Ygeman (s) föreslår i motion L277 att
Sveriges kommuner skall ges en lagstadgad rätt att
genomföra en borgerlig namn- och väkomstceremoni på
samma sätt som man erbjuder vigsel- och
begravningsceremonier. En sådan ceremoni skall,
enligt motionären, utföras av en av kommunen utsedd
person. I motionen anförs att många upplever dopet
som en namngivningsceremoni där man samlar släkt och
vänner för att också fira barnets ankomst, dvs. en
gemensam högtid i samband med barnets födelse. I dag
står många familjer utanför den svenska kyrkan och
känner det främmande att döpa sitt barn där. Därför
önskar man få samla släkten för en välkomstceremoni
med namngivning som den centrala punkten. Motionären
yrkar att detta tillkännages för regeringen.

Utskottets ställningstagande

Ett motionsyrkande motsvarande det nu aktuella i
motion L208 behandlades av riksdagen våren 2001.
Utskottet uttalade då bl.a. att tiden är mogen för
att utröna om de avvägningar som gjordes i samband
med namnlagens tillkomst mellan det allmännas
intresse av namnstabilitet och enskildas önskemål
att fritt välja namn fortfarande kan anses vara
bärkraftiga. Det fick ankomma på regeringen att
bestämma de närmare formerna för en sådan
undersökning. Vad utskottet anfört gav riksdagen
regeringen till känna (bet. 2000/01:LU11, rskr.
2000/01:140).

Enligt vad utskottet erfarit övervägs för
närvarande inom Justitiedepartementet i vilken form
denna undersökning skall ske. I avvaktan på
resultatet av den aviserade undersökningen anser
utskottet att motion L208 inte bör föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd, och utskottet föreslår att
riksdagen avslår motionen.
När det sedan gäller motion L277 med förslag om en
borgerlig namngivningsceremoni för barn har
utskottet inte någon närmare kännedom om föräldrars
efterfrågan på sådana tjänster från kommunerna. Om
det skulle visa sig att det finns ett hos
allmänheten välgrundat önskemål om borgerliga
namngivningsceremonier för barn förutsätter
utskottet att regeringen kommer att överväga
motionsspörsmålet inom ramen för det aviserade
arbetet rörande namnlagen.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motion L277.

Reservationer

1. Allmänna arvsfonden (punkt 1)

av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth
Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla
m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:L214
yrkandena 1 och 3 samt avslår motion 2001/02:L335.

Ställningstagande

Allmänna arvsfonden kan sedan år 1994 fritt donera
pengar till verksamhet som ligger såväl inom statens
och kommunernas åtaganden som verksamhet som är
obunden av dessa. Enligt vår uppfattning är
mottagarna av arvsfondens utbetalningar inte sällan
politiskt kontroversiella. Som exempel på detta kan
nämnas Ungdomsstyrelsen och Elevorganisationen. Den
senare är en vänsterorienterad rörelse. Vi anser att
det knappast kan sägas vara behjärtansvärda ändamål
att arven går till politisk verksamhet. Det räcker
emellertid inte med att avgränsa arvsfondens statut.
Vi menar att de arv som inte har några arvingar bör
tillfalla staten, förslagsvis för avbetalning av
statsskulden. På så sätt elimineras risken för att
kvarlåtenskapen går till verksamhet som den avlidne
inte önskade stödja.

Det får ankomma på regeringen att omgående
återkomma till riksdagen med förslag till
erforderliga lagändringar.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen med bifall till motion L214 yrkandena 1
och 3 som sin mening ge regeringen till känna.
Ställningstagandet innebär att motion 2001/02:L335
bör avslås.

2. Arvsrätt för kusiner (punkt 2)

av Rolf Åbjörnsson (kd), Christel Anderberg (m),
Henrik S Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Kjell
Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m) och Petra
Gardos (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:L205
och 2001/02:L269 samt bifaller delvis motion
2001/02:L214 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är familjen den mest
grundläggande gemenskapen, och ett återinförande av
arvsrätten för kusiner kan bidra till ett stärkande
av släktbanden. Därtill kommer att familjen och
släkten genom senare års invandring kommit att få än
större betydelse. Några sakliga skäl som talar emot
kusinarvsrätten kan vi inte finna. Enligt vår
uppfattning kan den nuvarande begränsningen av
arvsrätten i tredje arvsklassen över huvud taget
inte försvaras på sakliga grunder utan måste ses som
ett uttryck för en gången tids rättspolitiska
värderingar, vilka vi inte kan ställa oss bakom. Vi
vill i det sammanhanget understryka vad som i
motionen anförts om det principiellt oriktiga i att
staten inträder som arvinge då en avliden
efterlämnar så nära släktingar som kusiner, något
som kan te sig direkt stötande i fall då fondens
medel används till ändamål som varit helt främmande
för den avlidne.

Regeringen bör mot denna bakgrund snarast
återkomma med ett lagförslag i enlighet med vad vi
nu förordat.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen med bifall till motionerna L205 och L269
samt delvis motion L214 yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna.

3. Laglott (punkt 3)

av Elizabeth Nyström och Petra Gardos (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion L214 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att äganderätten måste stärkas. Det
inbegriper den avlidnes sista vilja för hur hans arv
skall fördelas. Enligt vår mening bör myndiga
bröstarvingar inte ha någon automatisk rätt till
föräldrarnas arv om föräldrarna vill använda
pengarna i något annat syfte. Däremot kan
föräldrarna fritt testamentera sin kvarlåtenskap
till exempelvis bröstarvingar.

Det får ankomma på regeringen att återkommma till
riksdagen med förslag till lagändringar som innebär
att laglotten avskaffas.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör
riksdagen med bifall till motion L214 yrkande 4 som
sin mening ge regeringen till känna.
Särskilt yttrande

Rätten till val av namn
av Christel Anderberg, Henrik S Järrel, Elizabeth
Nyström, Berit Adolfsson och Petra Gardos (alla
m).

Riksdagen gav förra året regeringen i uppdrag att
undersöka om de avvägningar som gjordes i samband
med namnlagens tillkomst mellan det allmännas
intresse av namnstabilitet och enskildas önskemål
att fritt välja namn fortfarande kunde anses vara
bärkraftiga. Enligt uppgift från
Justitiedepartementet övervägs i vilken fom denna
undersökning skall ske.

Vi finner det anmärkningsvärt att denna
undersökning ännu inte har påbörjats. Vi förutsätter
emellertid att så kommer att ske inom en inte
alltför lång framtid och finner därför inte skäl att
nu formellt yrka bifall till motion L208.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna
motionstiden

2001/02:L205 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om återinförande av arvsrätt för kusiner i enlighet
med vad som anförs i motionen.

2001/02:L208 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att endast immaterialrättsligt
skyddade värden skall begränsa medborgarnas
möjligheter att själva välja sina namn.

2001/02:L214 av förste vice talman Anders Björck och
Elizabeth Nyström (m) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Allmänna
arvsfonden avskaffas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arvsrätten
utvidgas till farfar, farmor, morfar, mormor,
deras barn samt kusiner.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arv som saknar
arvingar tillfaller staten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att myndiga
bröstarvingars laglott avskaffas.

2001/02:L269 av Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-
Kristine Johansson (s) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om återinförande av arvsrätt
för kusiner.

2001/02:L277 av Anders Ygeman (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om namngivning -
välkomstceremoni för barn.

2001/02:L335 av Håkan Juholt och Carina Adolfsson
Elgestam (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Allmänna arvsfonden.