Vissa frågor rörande sjö- och kustövervakning m.m.

Anf. 170 Karin Enström (M)

Fru talman! Dagens betänkande från försvarsut- skottet är ett motionsbetänkande angående vissa frå- gor rörande sjö- och kustövervakning. Jag vill börja med några tankar kring sjöräddning- en, som vi tar upp i betänkandet, och hur den är orga- niserad i Sverige. Det är Sjöfartsverket som har an- svaret för sjöräddningen i Sverige enligt rädd- ningstjänstlagen. Sjöfartsverket har avtal med bland annat Sjöräddningssällskapet för att fullgöra detta ansvar. Sjöräddningssällskapet, eller Svenska Säll- skapet för Räddning av Skeppsbrutne, SSRS, som det hette från början, är en organisation som är helt bero- ende av ideella insatser när det gäller både pengar och personal. Under 2002 genomfördes totalt 1 190 sjörädd- ningsinsatser, så kallade SAR-insatser. Så många som 724 av dessa totalt 1 190 utfördes av just Sjörädd- ningssällskapet. De har sedan några år fått låna stridsbåtar av Försvarsmakten. Det har naturligtvis varit till nytta för verksamheten och för många i sjönöd. Nu har regeringen bestämt sig för att Sjörädd- ningssällskapet inte längre kan undantas från kravet på full kostnadstäckning utan förutsätter att Sjöfarts- verket och Sjöräddningssällskapet kommer överens om vem som ska betala hyra för dessa båtar, som alltså Sjöräddningssällskapet använder. I betänkandet behandlas två motioner som handlar om det här. Dessa yrkanden har vi moderater inte kunnat bifalla. De är lite för breda. Det är dock svårt att förstå varför Sjöräddningssällskapet inte i fortsätt- ningen ska kunna låna båtar som Försvarsmakten inte för tillfället behöver. Vi skulle vilja vädja till berörda myndigheter att komma överens så att Sjöräddnings- sällskapet kan fortsätta med sin framgångsrika verk- samhet. Jag går så över till våra egna motionsyrkanden, som handlar om samverkan mellan Östersjöländerna. Här är vi inte nöjda med utskottets svar utan tycker att det finns mycket som återstår. Det är ingen hem- lighet att utskottet i många år efterfrågat ett bättre samarbete mellan de myndigheter som ansvarar för bland annat sjöövervakning. En viss förbättring har skett, men många problem finns kvar. Och detta gäl- ler inte bara samarbetet mellan de olika myndigheter- na utan också samarbetet mellan Östersjöländerna. Det framtida behovet av samverkan oss emellan kommer inte att vara begränsat till bara att förhindra ett oönskat utnyttjande av havsområden i Östersjön. Sjötransporterna inom Östersjön ökar dramatiskt, och då är det inte bara transporter på köl, alltså via båt, som ökar. Vi har också uppbyggnad och sam- mankoppling av energisystem, något som måste kun- na fortsätta kontinuerligt och på ett säkert sätt. Vi har en uppdelning av havsområden i ekono- miska zoner och tilldelning av fiskekvoter. Detta genererar visserligen rättigheter, men det kräver ock- så att vi Östersjöländer tillsammans har en god för- måga till strikt övervakning för att förhindra rovfiske och utfiskning. När olyckor och katastrofer inträffar måste likaså konsekvenserna av dessa olyckor kunna begränsas. Räddning av nödställda och omhändertagande av omkomna är av stort gemensamt intresse för oss strandstater. Smuggling och illegal invandring över nations- gränser förekommer, och det är särskilt lämpligt att använda Östersjön när man håller på den denna typ av ljusskygga aktiviteter. Här krävs ett ännu bättre samarbete. Vi måste också kunna skydda och bevara Öster- sjöns marina kulturarv. Genom samordnade och ge- mensamma förbyggande åtgärder såsom utbildning, inspektioner och gemensam övervakning av havet, tillsammans med en hög beredskap till insatser, tror vi moderater att vi kan få bättre effekter av våra insat- ser. Vi måste också kunna vara beredda på att lämna socialt stöd eller bistånd med sjukvård när så behövs, till exempel vid flyktingfall. Detta ställer nya och mer omfattande krav på det maritima samarbetet. Det ställer också krav på för- mågor som vi kanske bara har sett början till. Därför, fru talman, skulle jag vilja yrka bifall till den moderata reservationen nr 3.

Anf. 170 Karin Enström (M)

av andre vice talmannen därefter till och med 16 §

Anf. 171 Erling Wälivaara (Kd)

Fru talman! Vi debatterar i dag försvarsutskottets betänkande FöU4 Vissa frågor rörande sjö- och kustövervakning m.m. Men låt mig börja mitt anfö- rande med att citera åländskan Monika Jansson. Hon skriver så här i förordet till sin bok Rosenrött hav: "Denna bok är ett dokument över vad som håller på och händer med Östersjön. Krattandet har varit mitt sätt att kämpa emot känslan av vanmakt. Det finns andra sätt. Men framför allt måste vi komma till insikt att något måste göras, fort." Östersjöfrågan är en viktig framtidsfråga, inte ba- ra för havet utan även för oss människor. Stora delar av Östersjöns problem är förknippade med sjöfarten. Olja och kemikalier släpps ofta ut direkt i havet, vil- ket får till följd att många arter dör och bottnar och kuster förstörs. Mindre nogräknade fartygsbefälhava- re drar sig inte för att rengöra sina fartygs tankar på öppet vatten. Utsläppen orsakar stor skada på fågelli- vet, på fiskarna och på växtlivet i havet. Inte sällan blir stora skärgårdsområden dränkta av olja - skador som tar årtionden för naturen att reparera, om det ens låter sig göras inom överskådlig tid. Dessutom blir saneringarna av nedsmutsade strandområden ofta mycket arbetskrävande och kostsamma. Om vi ska komma till rätta med problemen med förorenade vatten måste kraftfulla åtgärder vidtas för att minska utsläppen av olja men också för att förbätt- ra möjligheterna att beivra oljeutsläpp. Som det är i dag är möjligheten mycket begränsad att ställa de ansvariga till svars för gjorda utsläpp. Juridiskt har det visat sig vara mycket svårt att komma åt utsläp- pen eftersom dessa oftast sker på internationellt vat- ten och av icke svenska båtar. I stort sett måste ett fartyg som gör ett utsläpp tas på bar gärning för att åtal ska kunna väckas. Fru talman! De senaste åren har nya åtgärder in- förts för att förhindra utsläpp, och det är bra. Målet om en nollvision till år 2010 vad gäller oljeutsläppen är utmärkt. Förhoppningsvis får föreslagna åtgärder effekt. Vi kristdemokrater menar dock att Sverige måste vara mer pådrivande i dessa frågor i EU och i de internationella organ som finns för havsmiljön. Ett viktigt steg kan vara att få Östersjön klassad som ett särskilt känsligt havsområde, PSSA. Än mer kraftfullt blir det naturligtvis om alla länder kring Östersjön kunde göra samma sak. Därför bör Sverige inom Helkom, det vill säga Östersjöns samarbetsor- ganisation Helsingforskommissionen, arbeta för att få med de andra Östersjöländerna. Om Östersjön klassas som PSSA ändras farleder- na för sjöfarten så att känsliga områden skyddas för utsläpp och störningar. Samtidigt får vi den effekten att övervakningen av våra vatten underlättas. Vi anser att Sverige snarast bör ansöka hos IMO, International Maritime Organisation, om att få svens- ka vatten i Östersjön klassade som PSSA. Tyvärr, fru talman, har regeringen konsekvent valt att vara helt passiv. Ingen ansökan har lämnats till IMO om att få Östersjön PSSA-klassad trots att riksdagen gjort till- kännagivande till regeringen om detta. Det här är mycket anmärkningsvärt. Fru talman! Nationellt kräver vi kristdemokrater att övervakningen till havs ökar. Vi har föreslagit att så kallade checkpoints ska finnas till havs och vill se ett utökat samarbete mellan berörda myndigheter för en ökad bevakning av fartyg. Genom att införa så kallade checkpoints ökar vi förutsättningarna för Kustbevakningen att kontrollera enskilda fartyg. Vi har för detta ändamål i vår budget för 2003 föreslagit mer pengar till Kustbevakningen. Tyvärr väljer majo- riteten i utskottet att avvakta - vänta och se. Fru talman! Låt mig avsluta mitt anförande med att återigen citera åländskan Monika Jansson: "Jag älskar havet. Jag har funderat på att flytta till ett rent hav. Men var skall jag hitta det? Larmrappor- terna kommer från nästan hela världen." Vi kristdemokrater vill göra allt vi kan i vårt nä- rområde för att komma till rätta med föroreningarna. Vi vill göra det nu och icke sedan. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 un- der punkt 3.

Berit Jóhannesson (V)

Anf. 172 Berit Jóhannesson (V)

Fru talman! Vänsterpartiet har i en motion före- slagit en åtgärd för att förbättra fiskekontrollen, se till att de kvoter som bestäms inte överskrids och att de regler som finns följs. Kvoterna i Östersjön regleras genom det interna- tionella avtal som EU slutit med övriga Östersjösta- ter. Grunden är den att man inte ska få ta upp mer fisk än vad beståndet tål, men verkligheten visar att man inte i praktiken begränsar fisket till detta både för fisket och för fiskarna livsviktiga krav. Flera arter är nu på gränsen till eller till och med under de gränser som säkerställer reproduktion och överlevnad på sikt för fisket. När tillgången är knapp hårdnar konkurrensen. Det är därför allt viktigare att hålla på de kvoter som satts upp. Jag fick alldeles nyss veta att torskbestån- det har försämrats med 30 % i år. Den här bistra ut- vecklingen gör att alla sätt att komma till rätta med svartfisket är av nöden. Det finns bland fiskare en allmänt utbredd upp- fattning att fiskare från andra länder tar upp mer än deras kvoter ger dem rätt till inom den svenska zonen. Internationella havsforskningsrådet bedömer att det så kallade svartfisket i Östersjön är stort. Det har talats om siffror på ca 40 000 ton torsk. Men då sta- tistik saknas är det svårt att veta exakt hur stort svart- fiskets omfång är. Det blir än svårare av att flera länder inte har den kontroll som de borde ha. Fru talman! För att förbättra kontrollmöjligheterna och för att minska det illegala fisket föreslår vi därför en regeländring som innebär att fiskefartyg som ska fiska i annat lands zon ska göra in- och utpassering vid vissa förutbestämda geografiska punkter, så kal- lade checkpoints. I dag finns enbart krav på att fartyg som passerar in i eller ut ur en zon ska informera kustbevakningen i det land som berörs. Kustbevakningens uppgift är att tillsammans med bland annat Fiskeriverket kontrollera att fisket sker enligt de bestämmelser som gäller. Men den uppgif- ten är nästintill omöjlig med de regler för passering av zoner som finns i dag. Kustbevakningen ska också kunna avgöra vid kontroll av lasten om denna fanns med från fiske utanför zonen eller om den har fångats i zonen. Kontrollen över var fartygen befinner sig utförs i dag genom flygövervakning, som genomförs regel- bundet. Men det är också av nöden att kontrollen med Kustbevakningens båtar är effektiv och att man kan kontrollera såväl licenser och redskap som fångst- mängder och vilka arter som har tagits upp. En annan för kontrollen försvårande omständighet är att rapporteringen inte sker direkt till Kustbevak- ningen utan till EU för att sedan därifrån gå vidare till Kustbevakningen. För att få en bevakning som funge- rar och för att ha fiskarnas förtroende, vilket också är viktigt i sammanhanget, måste rapporteringen av in- och utpasserande fartyg ske direkt till det land som har att sköta bevakningen. Av de 341 fiskerikontroller som Kustbevakningen genomförde förra året var 160 på båtar från tredje- land. Utskottet konstaterar att resurserna till Kustbe- vakningen är små i förhållande till behovet. Jag håller helt och fullt med om detta. Vi har från Vänsterparti- ets sida i flera budgetförslag yrkat på ökade resurser till Kustbevakningen, något som vi hoppas nu ska kunna genomföras eftersom det i alla fall getts indi- kationer på att fler fartyg och flygplan ska kunna beställas, vilket är av nöden. Fru talman! Utskottet tar också upp det faktum att större båtar är utrustade transponder för automatisk positionsangivelse och att mindre båtar under de närmaste åren ska få skyldighet att installera sådana. Det är en bra utveckling, som vi bejakar, men det händer inte så sällan när Kustbevakningens personal kommer ombord på båtarna att transpondern är ur funktion. Problemet är att för få fiskebåtar kontrolle- ras samt att det fuskas. Båtens skeppare rapporterar när båten går in i ett område. Han eller i förekom- mande fall hon ska då ange vilken last båten har. När man sedan passerar ut igen kontrolleras vilken last som finns. Mellanskillnaden är då i det ideala fallet det som har tagits upp i svensk zon. Men om man i stället rapporterat att man hade en viss mängd, fastän man ingen hade, blir följden den att många ton fisk per år går ut ur svensk zon utan kontroll. I ett system med checkpoints måste lasten kontrolleras både när båten går in i och ut ur zonen. Det är naturligtvis också bra att det finns förslag om skärpning av påföljderna för brott mot fiskeribe- stämmelserna med höjda straffsatser, återkallelse på viss tid av fiskelicens eller av fartygstillstånd. Men detta förutsätter naturligtvis att man kan komma åt dem som svartfiskar eller tar ut för stora mängder. Det är en grundförutsättning för att de ska kunna lagföras. Ett system med checkpoints innebär att man kan se vad som finns i lasten när båten går in i zonen och vad som fiskats på svenskt vatten när man passerar ut. Den kontrollen skulle innebära att man kan ta hand om dem som bryter mot reglerna och lagföra dem på grundval av de föreslagna strängare reglerna. Men det mest väsentliga i denna fråga är att vi har kontrollmöjligheter som är så bra att man förebygger svartfisket. Har man väl dragit upp fisken ur vattnet kan den inte reproducera sig, och det blir stora be- kymmer i framtiden för våra fiskbestånd. Norge har infört checkpoints, och de fungerar där mycket bra. Jag tycker verkligen att vi ska ta efter Norge i det här fallet och införa ett sådant system. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva- tion 1 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Anf. 173 Åsa Lindestam (S)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på alla motioner. Vad gäller Sjöräddningssällskapet föreslår motio- närerna att dettas roll ska bestå, att räddningsaktioner till sjöss ska vara prioriterade, att Sjöräddningssäll- skapet ska få de båtar de behöver och att dessa ska överföras från Försvarsmakten. Självfallet anser utskottet att Sjöräddningssällska- pet har en stor betydelse. Det arbete som det utför är värdefullt. För närvarande och fram till årsskiftet används ett antal båtar som ägs av Försvarsmakten, men för frågan om sjöräddning svarar inte Försvar- smakten, utan den tillhör Sjöfartsverkets ansvarsom- råde. Den ansvarige för dessa frågor där, Ulf Hall- ström, sade i ett TT-meddelande den 21 mars att det inte finns oro för allvarlig försämring av svensk sjö- räddning när dessa båtar försvinner från Sjörädd- ningssällskapet. Tvärtom hävdar han att det finns gott om resurser. Utöver Sjöräddningssällskapet brukar vid behov även Kustbevakningen, polis och lokala räddningskårer rycka ut. Jag vill anföra följande citat: "Det här får inte några stora konsekvenser annat än att Sjöräddnings- sällskapets flexibilitet minskar. Den flexibiliteten får vi hitta på annat håll, säger Hallström till TT." För närvarande och fram till årsskiftet används tio båtar, tre större och sju mindre. Försvarsmakten har själv behov av de större från årsskiftet, och vad gäller de mindre finns det ett överskott i fredstid fram till år 2008. Jag vill poängtera att låneavtal för båtarna gäller med ett års uppsägning från respektive sida. Dock gäller regelverket, vilket betyder att den som vill låna båtar får betala för detta till Försvarsmakten. Förslag finns om ett utökat samarbete mellan Kustbevakningen, tullen och flygvapnet. I propositio- nen Det nya försvaret ges uppdrag för Kustbevak- ningen att samordna de civila behoven av sjööver- vakning och sjöinformation samt att förmedla denna information till berörda myndigheter. Dessutom förekommer samverkan på grundval av Helsingforskonventionen, Helcom. Inom ramen för denna bedrivs bilateral samverkan mellan Kustbe- vakningen och det finska gränsbevakningsväsendet avseende bland annat flygövervakning i havsområdet i den norra delen av Östersjön med Ålands hav och Bottniska viken. Det föreslås i en motion att Sverige ska införa checkpoints, ett system för in- och utpassering mellan vissa fasta punkter för fartyg. Fördelen med detta är att inspektion kan genomfö- ras just där, vilket är effektivt. Norge har den typen av checkpoints. I Norge är man mycket nöjd med dem. I dag finns det anmälningsplikt när fartyg passerar in och ut i en anmälningszon, vilket kallas aktiv och passiv anmälan. Det som talar mot ett sådant check- point-system är att det krävs ökad övervakning för att se att fartygen i så fall verkligen passerar mellan dessa checkpoints. Dessutom får flera stater fullvär- digt inträde i EU inom en snar framtid. Då faller hela idén med checkpoints - tyvärr. Större fiskefartyg är i dag utrustade med trans- ponder, som med jämna mellanrum med automatik sänder positionsangivelser för fartyg. Under 2004 och 2005 kommer skyldigheten att använda transponder att införas även för mindre fartyg. Då kommer kun- skapen om var fiske pågår att öka. Regeringen har i propositionen om svenska miljömål föreslagit att Kustbevakningen ska tillföras ytterligare 50 miljoner kronor per år för att skärpa övervakningen till havs och öka satellitspaningen. Dessutom har Kustbevak- ningen fått i uppdrag att genomföra en förstudie avse- ende anskaffning av tre större kombinationsfartyg som ska användas för såväl sjöövervakning, kontroll och tillsyn som miljöräddning. Kustbevakningen har även sedan 2002 erhållit rätt att i vissa fall inleda en förundersökning och har tre nu förordnade förunder- sökningsledare anställda. Vad gäller vidare samverkan mellan Östersjölän- derna finns det i dag bland annat en Östersjöstrategi, vilket är namnet på den gemensamma strategi som finns mellan länderna runt Östersjön. Här har vi till- sammans kommit fram till hur vi ska skydda miljön runt Östersjön. Den har utarbetats inom ramen för Helsingforskommissionen - som jag tidigare nämnde. Regeringen bör även påskynda arbetet inom Helcom. Regeringen har i en proposition år 2001 lämnat förslag till åtgärder mot föroreningar från fartyg. Den handlar om lagförslag i syfte att förbättra möjligheten att motverka, kontrollera och beivra olagliga utsläpp till sjöss av både olja och andra skadliga ämnen. Det finns även sanktioner och tillsyn med, vilket riksda- gen har ställt sig bakom. Även lagändring avseende mottagning av avfall i hamnar har riksdagen antagit. Riksdagen har gett regeringen till känna att så snart möjligt hos FN:s sjöfartsorganisation IMO ansöka om att svenskt vat- ten i Östersjön ska få status som ett särskilt känsligt havsområde. Det har även jag motionerat om, och jag har fått motionen bifallen. Regeringen har tillsatt en kommission, Havsmil- jökommissionen, för att göra en sammanfattning av kunskapsläget avseende miljötillståndet och utforma strategier på kort och lång sikt samt föreslå åtgärder för att bryta ned den negativa utvecklingen i hav- smiljön. Kustbevakningen ska enligt förordning medverka i internationellt samarbete för att utveckla gränskon- troll, brottsbekämpning till sjöss, miljöskydd till sjöss och annan sjöövervakning. Enligt lag har Kustbevak- ningen möjlighet att ingripa mot smuggling och ille- gal invandring till sjöss. Man ska kunna påbörja en insats vid oljeutsläpp inom fyra timmar efter larm och bekämpningsåtgärder inom åtta timmar efter larm. Samarbete finns inom den maritima sektorn i Öster- sjöområdet inom Helcom, Bonnavtalet och Köpen- hamnsavtalet. Här diskuteras samarbete vid olyckor, system för rapportering och ledning, forskning och utveckling samt övning och utbildning. Fru talman! Mot bakgrund av detta yrkar jag av- slag på alla motionerna och bifall till utskottets för- slag.

Anf. 174 Erling Wälivaara (Kd)

Fru talman! Åsa sade att när fler länder kommer med i EU försvinner vitsen med checkpoints. Tror du att det bara är EU-länders fartyg som seglar i Östersjön? Fortfarande kommer fartyg flag- gade i något land långt bort från oss att transportera olika varor i och genom Östersjön. Där finns många mindre nogräknade befälhavare som passar på att tvätta och skölja ur sina tankar på internationellt vat- ten i Östersjön. Vitsen med att få de svenska vattnen i Östersjön PSSA-klassade innebär att de får köra bara i vissa mer begränsade farleder. Där har Kustbevak- ningen större möjligheter att bevaka dessa fartyg, att göra så kallade checkpoint-undersökningar. Tror du fortfarande att eftersom fler länder går med i EU att checkpoint-systemet är överspelat? Jag tror inte det.

Anf. 175 Åsa Lindestam (S)

Fru talman! Vi tror olika, du och jag. Jag tror att systemet blir satt ur spel på grund av detta. Visst kommer det båtar från andra länder utanför vår regi- on, men det är en mindre andel. Jag har diskuterat detta med Kustbevakningen, och de säger samma sak som jag; det här kommer att bli överspelat. Av den orsaken tror jag att det är fel system. Det finns säkert andra saker där vi kan göra mer, till exempel ta emot avfall i hamnar.

Anf. 176 Erling Wälivaara (Kd)

Fru talman! Jag hoppas att Åsa Lindestam har rätt, men jag tror det icke. Åsa Lindestam tog upp att Sverige ska ansöka hos IMO om att få de svenska vattnen i Östersjön PSSA- klassade. Vi har ett riksdagsbeslut, ett tillkännagivan- de till regeringen, om detta. Det kom förra året. Nu i april månad gick ansökningstiden ut för denna klass- ning i IMO. Regeringen valde så sent som i slutet av april att låta bli att ansöka om att få Östersjön PSSA- klassad. Vad är orsaken?

Anf. 177 Åsa Lindestam (S)

Fru talman! Jag uppfattar orsaken så att vi borde vara överens med de andra länderna runt Östersjön och att vi tillsammans borde ansöka om att komma med i stället för att Sverige ska gå ensamt eller till- sammans med Finland. Vi väntar och ser och går tillsammans. Jag tror att det får bättre genomslag.

Anf. 178 Karin Enström (M)

Fru talman! Jag skulle vilja fråga Åsa Lindestam om hon inte kan hålla med om att det skulle vara värdefullt med en gemensam strategi för Östersjölän- derna inte bara avseende miljöfrågorna, utan även när det gäller säkerhet, gränsbevakning, kommunikation, energiutbyte och räddning, så kallad maritime secu- rity. Vi upplever det inte som att vi har kommit till- räckligt långt. Kan det då skada att regeringen tar initiativ till en gemensam strategi?

Anf. 179 Åsa Lindestam (S)

Fru talman! Jag håller med dig. Jag tror att det vo- re väldigt bra om vi kunde göra det tillsammans, det vill säga genom samtal komma överens om hur vi ska samverka med varandra. Men det är ett antal jobb som måste göras innan vi har kommit så långt. Jag håller helt med dig, Karin.

Anf. 180 Karin Enström (M)

Fru talman! Jag tackar Åsa Lindestam för det po- sitiva svaret. Jag hoppas att vi gemensamt i utskottet kan arbeta för att stöta på regeringen i de frågorna.

Anf. 181 Åsa Lindestam (S)

Fru talman! Jag instämmer fortfarande. Självklart skulle vi kunna hjälpas åt i en sådan framställan.

Heli Berg (Fp)

Anf. 182 Heli Berg (Fp)

Fru talman! Östersjöns betydelse för länderna längs med dess kuster är på nytt lika stort som förr, när havet var det som band länder och landsdelar samman. Det var över haven huvuddelen av handeln, och för den delen militära operationer, skedde. Efter att denna kommunikation under en lång tid har varit dominerad av land- och lufttransporter har nu Öster- sjöns betydelse i dag åter blivit allt större. I stället för ett hav som separerade öst från väst, demokrati från diktatur, en vallgrav i det kalla kriget, har vi nu på nytt en situation där Östersjön snart är ett innanhav i den allt större europeiska gemenskapen. Denna till- gång måste vårdas och skyddas. Man kan lätt påstå att havet är allas rätt men ingens ansvar. Detta måste vi ändra på. Folkpartiets uppfattning är att detta bäst görs, och långsiktigt säkerställs, genom ett närmare samarbete på alla plan mellan länderna runt Östersjön. För att ett sådant samarbete ska kunna leda till verkliga och varaktiga åtgärder för alla de områden som detta samarbete måste omfatta är det nödvändigt att alla nationer, inklusive Sverige, kan tillföra de nödvändi- ga resurserna såväl avseende materiel och personal som relevanta organisationer. I Sverige är Kustbe- vakningen den myndighet som bland annat har till uppgift att samordna de civila behoven av sjööver- vakning runt våra kuster. Folkpartiet har i sin senaste försvarspolitiska mo- tion föreslagit att anslaget till Kustbevakningen ska öka med 70 miljoner kronor för innevarande verk- samhetsår. Dessa pengar skulle i så fall i första hand användas till skärpt kontroll av efterlevnaden av fis- kekvoter och fångstmetoder vid fiske. En betydande del av detta arbete är aktuellt för Östersjön. Skyddet för fisket i Östersjön är en fråga som om- fattar såväl kontroll av fångstmetoder och fiskekvoter som åtgärder mot det illegala fisket samt skydd mot förändringar i havsmiljön. I alla dessa frågor finns såväl internationella avtal som sanktionsåtgärder, där Kustbevakningens roll som en kontrollerande och övervakande instans är av en central betydelse. Folkpartiet anser att ensidiga nationella fiskestopp är meningslösa. Sådana drastiska åtgärder måste naturligtvis baseras på bindande internationella över- enskommelser för att få någon effekt. Samarbetet inom EU är här den naturliga utgångspunkten. EU:s utvidgning gör att huvuddelen av länderna runt Öster- sjön är eller kommer att bli medlemmar i gemenska- pen. De länder som ännu inte är med behöver knytas i bilaterala avtal till de mål som måste realiseras för att säkerställa att vi kan behålla en livskraftig fiskstam i Östersjön. Mycket arbete pågår i syfte att skydda havsmiljön i Östersjön. Östersjön är ett av världens mest trafike- rade vatten. Cirka 200 miljoner ton olja fraktas årli- gen på Östersjön. Denna trafik beräknas öka med 40 % till 2017. Det är självklart att detta innebär en belastning och ett hot mot miljön i och runt Östersjön. Folkpartiet har länge drivit ett krav om att ett system med miljölotsar ska införas. Detta innebär att särskilda lotsar ska kunna följa med handelsfartygen och därmed förhindra medvetna utsläpp i havsmiljön samt dessutom vara ytterligare en länk i övervakning- en och kontrollen av miljön. Införandet av miljölots är en del i detta arbete. För att en sådan åtgärd ska kunna bli framgångsrik krävs bland annat att alla länder vid Östersjön har mottagningshamnar för för- orenat vatten. Ånyo är internationella överenskom- melser utgångspunkten för genomförandet av verkli- ga och varaktiga åtgärder inom miljöområdet. Olyckor inom sjöfarten med konsekvenser för så- väl människor som miljö är tyvärr inget vi helt kan skydda oss emot. Katastrofer som Scandinavian Star och Estonia måste vi naturligtvis förebygga och för- hindra i så stor utsträckning som möjligt. Förebyg- gande insatser och en hög beredskap när olyckan väl är framme är något som vi hela tiden måste förbättra tillsammans med de övriga länderna runt Östersjön. Det militära samarbetet spelar här en stor roll för att alla tillgängliga resurser optimalt ska kunna utnyttjas i en krissituation. Detta samarbete pågår redan i form av gemensamma marinövningar med bland annat länderna i Baltikum. Folkpartiets bestämda ståndpunkt är att detta sam- arbete bäst utvecklas om vi följer, som det ser ut, dessa stater in i den västliga försvarsalliansen. Först då kan alla resurser på det effektivaste sättet fullt ut utnyttjas, till gagn för såväl säkerheten som miljön runt vårt viktigaste hav.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 183 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Det här betänkandet behandlar ett antal motioner från den allmänna motionstiden. Med anledning av det och den debatt som har varit skulle jag vilja göra ett antal konstateranden. För det första skulle jag vilja konstatera att stora delar av det som behandlas i betänkandet, men också i debatten här i dag, tas också upp i andra samman- hang. Frågan om till exempel Östersjön och fisket i Östersjön hör ju närmast hemma hos miljö- och jord- bruksutskottet. Jag vet att det i detta sammanhang har varit en ganska stor och omfattande debatt, bland annat efter ett utskottsinitiativ just från Centerpartiet. Vad gäller frågan om sjösäkerhet och liknande vet jag - det vet också kammarens ledamöter - att det är en fråga för trafikutskottet. Det andra konstaterandet jag skulle vilja göra är att det inte är riksdagens uppgift att ge statliga myn- digheter några instruktioner eller att styra dem. Det är möjligen regeringen som kan göra detta, inte riksda- gen och denna kammare. Det tredje konstaterandet, fru talman, jag skulle vilja göra är att EU kommer att utökas 2004. Bland annat kommer de baltiska länderna då att bli en del av vår union. Jag hoppas och förutsätter att alla kamma- rens partier är intresserade av att det blir på detta sätt. Då kommer nämligen de problem som tas upp i be- tänkandet att bli lösbara på ett annat sätt än vad de är i dag. Det blir möjligt att på ett annat sätt bedriva samarbete kring den problematik som har varit före- mål för debatt i kammaren i dag. EU:s yttre gräns kommer att flyttas högst väsentligt österut, och Öster- sjön kommer nästan helt att bli ett EU-innanhav. Jag skulle vara väldigt glad om kammaren kunde konfir- mera att man tycker att denna utveckling är bra. För det fjärde, fru talman, skulle jag vilja konsta- tera att vi under nästföljande år kommer att ta ett nytt försvarsbeslut, som ska gälla från 2005. En av de stora frågor som jag tror att vi kommer att diskutera i det sammanhanget blir säkert gränssnittet militärt- civilt. Hur kan samarbetet utvecklas? Hur kan vi samverka så att vi når ett bättre resultat med den peng som är tillgänglig för de saker som vi vill och måste lösa i samhället? Vi vet att det nyligen har presente- rats en utredning, den så kallade Munckska utred- ningen, som också tar upp de här frågorna. Detta sagt med anledning av att jag nu, fru talman, kommer att yrka bifall till förslaget i betänkandet som det ligger och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 184 Erling Wälivaara (Kd)

Fru talman! Jag vill bara säga att jag håller helt med Eskil Erlandsson om att det är bra att baltländer- na kommer med i EU. Jag tror att det också blir en bättre miljö i Östersjön. Men jag har lite svårt att förstå att det för det in- ternationella vattnet i Östersjön skulle innebära att utsläppen minskar därför att baltländerna kommer med, om man inte samtidigt ser till att öka kontrollen av havet.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 185 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag har två konstateranden med an- ledning av Erling Wälivaaras frågeställning till mig. Det ena är att EU har krav som i dag inte finns i de länder som nu är ansökarländer till unionen. Det är krav på att man ska åtgärda vissa saker så att man uppnår en lägsta nivå bland annat vad gäller utsläpp. Det är ett av skälen till att jag är glad över att unionen nu kan och förmodligen kommer att utvid- gas. Då kommer vi att få en bättre miljö i vårt närom- råde, och i detta närområde inkluderar jag självklart Östersjön. Det andra jag vill konstatera är att Centerpartiet är ett av de partier i riksdagen som har föreslagit att en stor del av det bistånd som vi lämnar ska avsättas till så kallat miljöbistånd. Pengar för detta har vi i vår budgetmotion, så att vi kan åtgärda de problem som Erling Wälivaara tar upp och göra det, som sagt, i vårt närområde.