Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor
Betänkande 1995/96:SoU11
Socialutskottets betänkande
1995/96:SOU11
Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor
Innehåll
1995/96 SoU11
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ungeför 80 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1995 om olika hälso- och sjukvårdsfrågor samt en motion med anledning av regeringens skrivelse 1995/96:15 om redogörelsen för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen, vilken överlämnats av konstitutionsutskottet.
Samtliga motionsyrkanden utom ett avstyrks. Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen med anledning av en motion om andlig kränkning. Utskottet saknar i dag tillräckligt underlag för att ta ställning till de svåra frågor som aktualiseras i motionen nämligen om psykiska problem som drabbar människor som frigjort sig eller stötts ut från rörelser som de hamnat i stark beroendeställning till. Utskottet anser därför att regeringen på lämpligt sätt bör kartlägga omfattningen av dessa problem och de motreaktioner de skapar. Vid kartläggningen måste yttrande- och religionsfrihetsfrågor beaktas. Detta kan vara en grannlaga uppgift. I sammanhanget bör, enligt utskottet, utredas dels hur problemen kan förebyggas, dels vilket stöd och vilken hjälp, vård och behandling som bör kunna erbjudas. I sammanhanget bör också övervägas hur kunskaper och erfarenheter på detta område kan spridas till alla berörda med bevarad respekt för religions- och yttrandefriheten.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer och ett särskilt yttrande.
Motioner
Motioner från allmänna motionstiden 1995
1994/95:So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring,
1994/95:So219 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de små sjukhusens betydelse,
1994/95:So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande insatser riktade mot flickor och kvinnor samt mödra- barnhälsovårdens ansvar,
1994/95:So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjliga system för kvalitetskontroller och kvalitetssäkringar,
1994/95:So402 av Sten Andersson och Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande rätten till dödshjälp med beaktande av medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga synpunkter.
1994/95:So404 av Sten Andersson och Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning av möjligheten att upprätta ett juridiskt bindande "livstestamente".
1994/95:So406 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utredning om hur andlig kränkning med dess hälsomässiga följder skall kunna förebyggas och åtgärdas samt hur människor som utsatts för sådan kränkning skall kunna få hjälp.
1994/95:So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetskontroll och kvalitetssäkringssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ackrediteringssystem,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den förebyggande hälsovården,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ambulanspersonal med hög kompetens,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de små sjukhusens betydelse,
1994/95:So413 av Chatrine Pålsson och Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka länsdelssjukhusens roll,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att göra en översyn av sjukhusstrukturen.
1994/95:So419 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrares hälsa.
1994/95:So422 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utredning av hur gentekniken riskerar att komma till användning i rashygieniskt syfte,
4. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som omfattar förbud att söka, efterfråga och använda information om människors gener vid anställnings- och antagningsförfaranden,
5. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som omfattar förbud att söka, efterfråga eller använda information om människans gener vid försäkringsförfaranden och bankkontakter,
6. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som omfattar förbud att utlämna information om enskilda människors genuppsättning.
1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande insatser,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolhälsovården,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om egenvården,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sällsynta sjukdomstillstånd,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors hälsa,
12. att riksdagen hos regeringen begär att Hälso- och sjukvårdsutredningen får tilläggsdirektiv för att studera nya styrsystem i hälso- och sjukvården,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omvårdnad och omvårdnadsforskning,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetssäkring i vården,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forsknings- och utvecklingsarbete.
1994/95:So424 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalens möjligheter till utveckling i ett försäkringsbaserat vårdsystem,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadskontroll i en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och utveckling,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetskontroll i hälso- och sjukvården,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sammanhållen vård.
1994/95:So426 av Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning om och behandling av lymfödem.
1994/95:So427 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser för forskning och utveckling inom det psykologiska metodområdet, framför allt psykologiska test.
1994/95:So431 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en enhetlig taxa för läkare och barnmorskor vad gäller preventivmedelsrådgivning och förskrivning av preventivmedel i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:So432 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande hälsovård.
1994/95:So433 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att forskningen inom farmakologi snarast bör inrikta sig på att bestämma doseringsmallar för medicin till kvinnor baserade på den kvinnliga kroppen.
1994/95:So436 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurser till en förbättrad epilepsivård,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till snabba åtgärder för att förbättra livssituationen för personer med epilepsi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad utbildning av specialistneurologer.
1994/95:So437 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av taxesättningen för preventivmedelsrådgivning.
1994/95:So438 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska internationella insatser för att få slut på kvinnlig könsstympning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av aktiva åtgärder mot kvinnlig könsstympning.
1994/95:So441 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsfinansiering av sjukvården,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om alternativ sjukvårdsfinansiering enligt vad i motionen anförts.
1994/95:So445 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, kds)
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjuksköterskans, barnmorskans m.fl. yrkesgruppers kompetens,
1994/95:So451 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär förslag till inrättandet av en från hälso- och sjukvården fristående statlig ombudsmannainstitution, Patientombudsmannen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokala ombudsmannaexpeditioner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurser för att bistå psykvårdens och långvårdens patienter vid deras anmälningar mot vårdpersonal,
4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av rutinerna vid journalföring inom hälso- och sjukvården enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvidgning av ramen för disciplinära sanktioner kopplat till ekonomiska ersättningar vid felbehandlingar och övergrepp inom hälso- och sjukvården,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anmälan och disciplinpåföljd för mobbning vårdpersonal emellan för att förhindra att patienter drabbas,
8. att riksdagen hos regeringen begär en förlängning av preskriptionstiderna för anmälan av felbehandling/övergrepp inom hälso- och sjukvården.
1994/95:So457 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra informationen om bullerskador och tinnitus.
1994/95:So470 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen til känna vad i motionen anförts om HSF-modellen.
1994/95:So478 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja alternativ sjukvård.
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot ätstörningar som anorexi och bulimi,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förebygga och behandla malignt melanom,
1994/95:So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att låta producenter och importörer betala en avgift för att finansiera de kostnader som deras verksamheter skapar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skatt/avgifter skall tas ut från de verksamheter som orsakar vårdkostnader, för att delfinansiera det förebyggande arbetet, vård, förbättrad omvårdnad och rehabilitering,
1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om områdesbaserad bevakning av ohälsa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kartläggning av riskmiljöer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målinriktade insatser för att förebygga stora folksjukdomar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiv hälsoupplysning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av vissa grupper framför allt barn, ungdomar och kvinnor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel för att förbättra folkhälsan,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgiftstak i sjukvården,
1994/95:So499 av Ragnhild Pohanka och Thomas Julin (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att läkare med utbildning i ortopedisk medicin bör erhålla specialistkompetens,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att specialistvårdstaxan bör anpassas så att läkare kan ge patienterna ekonomisk möjlighet att tillgodogöra sig ifrågavarande behandling,
4. att riksdagen beslutar att en statlig vidareutbildning för sjukgymnaster i ortopedisk medicin inrättas.
1994/95:Ub608 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av och resurser för forskning och utveckling inom det psykologiska metodområdet, särskilt psykologiska test.
1994/95:Sf611 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning om kvinnlig könsstympning.
1994/95:A270 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fri etableringsrätt inom vårdsektorn.
1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återställandet av större etableringsfrihet inom områdena vård och omsorg,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att det vid behandlingen av anorexi och bulimi finns vårdplatser med stor kontinuitet i vårdlaget och personal med olika kompetenser samt att informationsinsatserna intensifieras,
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställdhetsperspektivet måste belysas i HSU 2000,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om kvinnors hälsa där kvinnor utgör normen,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anorexi och bulimi.
Motion med anledning av regeringens skrivelse 1995/96:15 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen, vilken överlämnats av konstitutionsutskottet
1995/96:K15 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagreglering av gentester,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av Socialdepartementets och Arbetsmarknadsdepartementets arbete med gentester och genetisk sekretess,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den utan dröjsmål skall återkomma i ärendet.
Utskottet
Sjukvårdens finansiering, organisation och inriktning m.m.
Finansiering m.m.
I motion So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring (yrkande 3). Motionärerna anser att välfärdspolitiken måste reformeras. Utgångspunkten måste vara ett system med gemensam finansiering men där resurserna styrs mot de reella behoven och i stor utsträckning följer de val som den enskilde träffar. Motionärerna anför att en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring ger alla rätt till valfri sjukvård utan att det kostar den enskilde något extra.
I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl. (m) finns ett liknande yrkande (yrkande 2). I yrkande 4 begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadskontroll i en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Den allmänna och obligatoriska sjukvårdsförsäkringen skapar effektivitet genom konkurrens på alla nivåer. Patienten sätts i centrum och kvaliteten blir ett konkurrensmedel. Ett ökat inslag av avgiftsfinansiering garanterar samtidigt en god kostnadskontroll. Avgiftsfinansieringen bör även i framtiden kombineras med högkostnadsskydd för dem som är i behov av mycket vård, heter det i motionen.
I motion So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att låta producenter och importörer betala en avgift för att finansiera de kostnader som deras verksamheter skapar (yrkande 2). Vidare begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skatt/avgifter skall tas ut på de verksamheter som orsakar vårdkostnader, för att delfinansiera det förebyggande arbetet, vård, förbättrad omvårdnad och rehabilitering (yrkande 3). Motionärerna nämner som exempel kemikalier, trafik, alkohol och tobak.
I motion So441 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsfinansiering av sjukvården (yrkande 1) samt att riksdagen hos regeringen begär en utredning om alternativ sjukvårdsfinansiering enligt vad i motionen anförts (yrkande 2). Motionärerna anför att finansieringen av sjukvården blir allt svårare att ordna. Det är därför nödvändigt att undersöka nya möjligheter att finna tillskott till finansieringen. Ett naturligt sätt är att låta verksamheter med uttalad riskexponering betala den sjukvårdskostnad som verksamheten i fråga orsakar. Hit hör, enligt motionärerna, t.ex. industrin, trafiken (bil, tåg, flyg, buss), militär verksamhet, viss sportverksamhet (motorsporttävlingar, utförsåkningar på skidor, skytte, sportflyg etc.). Dessa verksamheter måste då genom ett utökat försäkringsskydd gardera sig mot och utjämna riskerna med sin verksamhet. Det finns, enligt motionärerna, även andra möjligheter genom avgifter och skatter att göra denna delfinansiering och här behövs en utredning, då problematiken är komplicerad.
I motion So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel för att förbättra folkhälsan (yrkande 8). Motionärerna anser att tobaken, alkoholen och trafiken skall ta ett större ansvar för att täcka sjukvårdens kostnader. Motionärerna anser att man även kan tänka sig att använda skatte- eller avgiftsinstrument för att bekämpa ohälsosamma företeelser som ställer till skador på längre sikt, t.ex. överdrivet övertidsuttag som leder till onaturliga påfrestningar eller våldsvideor som kan skapa psykiska störningar. I yrkande 13 av samma motionärer begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgiftstak i sjukvården. Enligt motionärerna skall all sjukvård ha låga avgifter som är så lika som möjligt över hela landet. Rekommendationer om avgiftstak bör kunna utfärdas av Landstingsförbundet och regeringen efter förhandlingar.
Fri etableringsrätt
I motion A270 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om fri etableringsrätt inom vårdsektorn (yrkande 10). Motionärerna anser att en del av det arbete som i dag utförs inom den offentliga sektorn, ofta i monopol, bör utväxlas till en privat tjänstesektor. Motionärerna anser att fri etableringsrätt för t.ex. läkare, tandläkare och sjukgymnaster bör återinföras och att andra grupper, t.ex. barnmorskor och sjuksköterskor, bör ges samma rätt.
I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om personalens möjligheter till utveckling i ett försäkringsbaserat vårdsystem (yrkande 3). Motionärerna anser att effekterna av den etableringsfrihet inom vissa gränser som den förra regeringen tillät har givit patienten möjlighet att välja mellan flera vårdgivare men även för sjukvårdsanställda att välja mellan flera arbetsgivare, offentliga såväl som enskilda. Konkurrenssituationen har inneburit vinster i form av bättre kvalitet i vården, större möjligheter till kostnadsjämförelser och större möjligheter för personal inom vården att förverkliga sina idéer.
I motion A802 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återställandet av större etableringsfrihet inom områdena vård och omsorg (yrkande 3). Motionärerna anför att den nuvarande regeringens återställare inom detta område begränsar kvinnors möjligheter att ta egna initiativ och utveckla verksamheter inom vård och omsorg efter eget huvud och kompetens.
Kvalitetskontroll m.m.
I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om kvalitetskontroll i hälso- och sjukvården (yrkande 6). Motionärerna anför att för att garantera alla en god sjukvård förutsätts det finnas en god kvalitetskontroll. De framhåller att med ökad valfrihet följer ökad kvalitet. I ett system där vårdgivare fritt konkurrerar om patienterna tvingas de hålla en hög kvalitet. Patientens frihet att välja vårdgivare bör, enligt motionärerna, kombineras med ett ackrediteringssy-stem för alla vårdgivare. Dessutom borde alla som bedriver sjukvård ha ett väl fungerande kvalitetssäkringssystem, heter det i motionen.
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs också ett tillkännagivande om kvalitetssäkring i vården (yrkande 16). Motionärerna anför att för att säkra kvaliteten i vården fordras att personalen har aktuell utbildning, att journalföringen fungerar liksom andra informationssystem samt att patienterna får adekvat information för att kunna sköta sin behandling. Motionärerna anser att ansvaret för olika dataregister med statistik på nationell nivå inom olika specialiteter måste läggas fast. Läkemedelsverkets roll för att åstadkomma en optimal läkemedelsanvändning bör också understrykas. När det gäller de medicinsk-tekniska produkterna och deras risker bör det enligt motionärerna lagstadgas om ett utökat skydd.
I motion So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) begärs tillkännagivanden om kvalitetskontroll och kvalitetssäkringssystem (yrkande 1) samt om ackrediteringssystem (yrkande 2). Motionärerna anser att kvalitetssäkringsarbetet måste påskyndas och konkretiseras. Vid organisationsförändringar är det viktigt att ha kontroll över att vården är av samma höga kvalitet och att den ges på lika villkor. Om patientens ställning skall stärkas måste valfriheten ges en reell innebörd. Patienten måste få information om kvaliteten hos olika vårdgivare. Motionärerna anser att särskilda kvalitetsrevisorer bör utbildas för att granska vårdens medicinska och omvårdnadsmässiga kvalitet. I landstingens kvalitetsarbete bör även etikfrågor och prioriteringsdiskussioner vara ett viktigt inslag. Motionärerna anser också att ett ackrediteringssystem bör införas på nationell eller regional nivå innebärande en godkändstämpel som en kvalitetsgaranti.
I motion So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om möjliga system för kvalitetskontroller och kvalitetssäkringar (yrkande 5). Motionärerna vill garantera rätt till kvalitet när det gäller tjänster, omvårdnad och vård.
Folkhälsa och förebyggande vård m.m.
I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sammanhållen vård (yrkande 8). Motionärerna anser att i ett försäkringssystem finns bättre förutsättningar att samordna sjukvård, social service och omsorg samt rehabilitering. Den förebyggande vården bör stimuleras. Den har fått en allt viktigare roll, nämligen att förebygga ohälsa och vinna hälsa. Mödra- och barnhälsovården är bra exempel på hur effektiv förebyggande vård kan vara, enligt motionärerna. Folkhälsoarbetet är också viktigt. Samarbete måste utvecklas mellan den öppna och slutna vården för att skapa kvalitet och effektivitet i vårdkedjan, heter det i motionen.
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande insatser (yrkande 5). Motionärerna anför att mycket återstår att göra både inom hälso- och sjukvården och samhället i stort för att skapa förutsättningar för en bättre folkhälsa. Här behöver kommuner, landsting, olika statliga organ och enskilda organisationer samt arbetsgivare samarbeta och lokala handlingsprogram utformas. Barnhälsovården har en viktig roll. Åtgärder behövs för att stoppa ökningen av de psykosociala problemen och allergierna. Det är viktigt att arbeta aktivt med att begränsa rökningen och missbruket av alkohol och narkotika, heter det i motionen. I yrkande 6 av samma motionärer begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolhälsovården. Motionärerna anser att undervisning i folkhälsofrågor måste bli en obligatorisk del av skolschemat samt att skolhälsovården bör ta en aktiv del i denna undervisning. I yrkande 8 av samma motionärer begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om egenvården. Motionärerna anför att satsningarna på förebyggande hälsovård ledde till att man i mitten av 1970-talet också insåg vikten av att förmedla kunskap till allmänheten om hur man själv kan behandla enklare sjukdomstillstånd. Med ökad kunskap om vad man kan klara själv och när man behöver besöka hälso- och sjukvården ökar patientens trygghet och självkänsla. Detta är, menar motionärerna, en utveckling som måste stödjas och vidareutvecklas.
I motion So223 av samma motionärer begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande insatser riktade mot flickor och kvinnor samt mödra- och barnhälsovårdens ansvar (yrkande 21). Motionärerna anför att det är särskilt viktigt med ett effektivt förebyggande arbete riktat till flickor och kvinnor. Skolan och ungdomsmottagningarna har en viktig roll i att förmedla en mer riktad information än vad som sker i dag, heter det i motionen. Motionärerna anför att hälso- och sjukvården möter kvinnor som söker för olika somatiska och psykiska besvär som egentligen är att tillskriva alkoholproblem. Mödra- och barnhälsovården bör känna ett särskilt ansvar för det förebyggande arbetet med tanke på det väntade eller nyfödda barnet.
I motion So432 av Birgitta Carlsson (c) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande hälsovård (yrkande 2). Motionären anför att den förebyggande hälsovården skall ges hög prioritet och bedrivas i bred samverkan med myndigheter och organisationer. Det är väsentligt att större uppmärksamhet riktas mot alkoholmissbruk och användning av droger och tobak. Även åtgärder för att minska beroende och missbruk av läkemedel och anabola steroider är av stor betydelse.
I motion So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om den förebyggande hälsovården (yrkande 3). Motionärerna anför att en förutsättning för ett framgångsrikt förebyggande hälsovårdsarbete är att det finns kunskap om de nära sambanden mellan samhällsklimat, livsstil och ohälsa. När resurserna till den gemensamma sektorn krymper och problem som familjesplittring ökar kan det leda till en otrygghet i samhället. Detta kan i sin tur orsaka en ny typ av sjukdomar, s.k. tillitsjukdomar. Tilliten och gemenskapen i samhället måste återställas därför att dessa faktorer på ett avgörande sätt påverkar hälsa och välbefinnande, heter det i motionen.
I motion So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om områdesbaserad bevakning av ohälsa (yrkande 1). Motionärerna anför att förebygga är bättre än att bota. Folkhälsoarbetet bör därför prioriteras. Vid områdesbaserad bevakning av ohälsa kan man följa hälsotillståndet inom olika grupper av befolkningen och slå larm om det förekommer en ökning av sjukdomar och skador som har samband med yttre faktorer. Vidare hemställs om en kartläggning av riskmiljöer (yrkande 2). I motionen exemplifieras hälsofarliga arbetsplatser, hälsofarliga lokaler, luftföroreningar, skadligt buller och miljöer med hög olycksrisk. Motionärerna hemställer också om målinriktade insatser för att förebygga stora folksjukdomar (yrkande 3). Motionärerna exemplifierar med cancer, allergier, diabetes och kvalificerad beredskap för smittskyddsverksamheten. Vidare begär motionärerna ett tillkännagivande om aktiv hälsoupplysning som använder sig av pedagogiska metoder som når även socialt utsatta grupper, exempelvis grupper med språksvårigheter (yrkande 4). Motionärerna hemställer också om att vissa gruppers hälsa prioriteras (yrkande 5). Särskilda hälsoprogram bör utformas för barns, ungdomars och kvinnors hälsa. Sammanfattningsvis anser motionärerna att regeringen måste ta ett övergripande folkhälsoansvar och organisera det nationella folkhälsoarbetet på ett ändamålsenligt sätt. I dag är arbetet uppsplittrat på flera händer. Arbetet med återkommande nationella folkhälsorapporter bör återupptas, heter det i motionen.
I motion So419 av Juan Fonseca (s) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrares hälsa. Motionären anför att invandrarnas speciella utsatthet arbetsmarknadsmässigt, ekonomiskt och socialt med all sannolikhet inverkar negativt på invandrarnas hälsa. För att komma till rätta med invandrarnas hälsosituation behövs det gemensamma ansträngningar från hela samhället och dess institutioner. Att arbeta för invandrarnas integrering i det svenska samhället är en viktig del i arbetet för att förbättra invandrarnas hälsosituation. Motionären föreslår att t.ex. Folkhälsoinstitutet får direktiv av regeringen för att utveckla särskilda program riktade till invandrare och flyktingar i Sverige. Motionären anser att hälsoupplysningspersonal med olika etnisk bakgrund bör anlitas. Samarbete med invandrarorganisationer bör inledas heter det i motionen.
I motion So457 av Elisabeth Fleetwood (m) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra informationen om bullerskador och tinnitus. Motionären anför att det finns skäl att förbättra informationen om riskerna för bullerskador, även de som kan uppstå vid fritidssysselsättningar. Många ungdomar tillbringar mycket av sin fritid med synnerligen kraftiga ljud i form av musik vid användande av stereoanläggningar, freestylar, besök på diskotek eller rockgalor av skilda slag. Särskilda insatser måste, enligt motionären, göras från många håll för att reducera riskerna för handikappande hörselskador. Skolan är utöver hemmen den viktigaste ungdomsmiljön där information kan spridas. Massmedier av skilda slag borde kunna medvetandegöras om fenomenet och bidra till att förhindra onödiga skador. Motionären anser att det vore lämpligt att information kunde samlas, bearbetas och spridas vidare av flera skilda organ t.ex. Socialstyrelsen, landstingen, skolväsendet och medierna. Det behövs säkerligen inte några nya ekonomiska resurser för detta heter det i motionen, utan främst ett ökat medvetande och rationellt agerande.
Forskning och utveckling
I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och utveckling (yrkande 5). Motionärerna anför att forskning och utveckling är av utomordentlig vikt för sjukvården - såväl medicinsk forskning som omvårdnadsforskning. Forskning och utveckling höjer kvaliteten i vården. Forskning och utveckling är en i huvudsak statlig angelägenhet. Statlig finansiering av forskning och utveckling ställer krav på prestation. Forskningsanslag bör därför vara riktade, dvs. projektbaserade. Medicinsk rationalisering skall utföras och finansieras av sjukvårdsproducenterna, heter det i motionen.
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om forsknings- och utvecklingsarbete (yrkande 17). Motionärerna anför att det nära samarbetet mellan universiteten och den sjukvårdande verksamheten samt med läkemedelsindustrin och den medicinsk- tekniska industrin har bidragit verksamt till detta. Garantier måste skapas så att denna samverkan och höga forskningsaktivitet kan fortsätta trots det trängda ekonomiska läget. Motionärerna anser också att det är viktigt att utrymme skapas för epidemiologisk och hälsoekonomisk forskning samt att riskforskningen utvecklas.
Samma motionärer begär också att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omvårdnad och omvårdnadsforskning (yrkande 14). Motionärerna anför att omvårdnadens betydelse i hälso- och sjukvården har uppmärksammats alltmer under de senaste decennierna. Omvårdnaden och dess betydelse för patienternas tillfrisknande får inte försummas i det förändringsarbete som nu pågår inom hälso- och sjukvården. Motionärerna vill därför understryka vikten av utvecklingsarbete och omvårdnadsforskning som ett par av de viktigaste medlen för att påverka omvårdnadsarbetet och därmed hela hälso- och sjukvårdens inriktning och innehåll.
Sjukhusstruktur och kompetensfrågor
I motion So219 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de små sjukhusens betydelse (yrkande 2). Motionärerna anser att det är naturligt att låta de mindre sjukhusen vara basen för den medborgarnära sjukvården. Detta är särskilt viktigt i ett land som Sverige som är geografiskt stort men relativt glest befolkat. Motionärerna anser att de små sjukhusen i många fall är en nödvändig resurs för att garantera hela befolkningen tillgänglighet och en grundläggande hälso- och sjukvård på lika villkor. Tillgängligheten är också en faktor för de äldre. Däremot är det, enligt motionärerna, inte nödvändigt att alla sjukhus behåller alla sina specialiserade kliniker och aktiviteter. I motion So412 av Chatrine Pålsson m.fl.( kds) finns ett liknande yrkande (yrkande 8).
I motion So413 av Chatrine Pålsson och Rose-Marie Frebran (båda kds) begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka länsdelssjukhusens roll (yrkande 1) I yrkande 2 i samma motion hemställer motionärerna att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att göra en översyn av sjukhusstrukturen. Motionärerna anför att det är sjukvårdens mest angelägna uppgift att finna en vårdstruktur som håller för högt ställda medicinska kvalitetskrav och som samtidigt är kostnadseffektiv och praktisk. Det kan troligen bäst ske genom att man bygger vidare på samverkan mellan primärvård, länsdelssjukvård och regionvård. För att pröva denna och andra modeller föreslås att en särskild utredning tillsätts för att se över sjukhusstrukturen.
I motion So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om vikten av ambulanspersonal med hög kompetens (yrkande 7). Motionärerna anför att ambulanssjukvården är en viktig del av akutvården. Vid svåra olyckor är det viktigt med snabbt och kvalificerat omhändertagande direkt vid olycksplatsen. Därför eftersträvas ambulanspersonal med hög kompetens, akutbilar med utbildad anestesipersonal och läkarbemannade ambulanshelikoptrar.
I motion So445 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, kds) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjuksköterskans, barnmorskans m.fl. yrkesgruppers kompetens (yrkande 1). I motionen anförs att det finns en utvecklingspotential inom gruppen sjuksköterskor och barnmorskor som kan tas till vara på ett bättre sätt än i dag. Motionärerna anför att sjuksköterskor och barnmorskor inom den svenska sjukvården har en betydligt större självständighet i sitt yrkesutövande än vad sjuksköterskor har i många andra länder. De utför många fler avancerade medicinska uppgifter än sina kolleger i andra länder och tar mycket ofta ställning till olika sjukdomstillstånd. Detta gäller inte minst distriktssköterskorna. Det är av stor vikt att all denna kompetens tas till vara fullt ut även i framtiden, heter det i motionen.
Tilläggsdirektiv till HSU 2000
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att Hälso- och sjukvårdsutredningen får tilläggsdirektiv för att studera nya styrsystem i hälso- och sjukvården (yrkande 12). Motionärerna anför att nya styrsystem inom sjukvården, t.ex. Bohusmodellen, Stockholmsmodellen och Dalamodellen, lett till att medborgarna fått mer valuta för skattepengarna. Det finns därför, enligt motionärerna, goda skäl att fortsätta att utveckla arbetet med dessa nya modeller och lära av såväl goda som dåliga erfarenheter av utvecklingsarbetet. Motionärerna anser att hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU 2000) bör få tilläggsdirektiv om detta.
I motion A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställdhetsperspektivet måste belysas i HSU 2000 (yrkande 32). Motionärerna anför att jämställdhetsperspektivet saknas i direktiven. De anser att HSU bör ges direktiv om att belysa könsskillnader och utgå från kvinnoperspektivet. I annat fall blir det generellt och mannen norm, och allt annat avvikande , heter det i motionen.
I motion So470 av Bertil Persson (m) begärs också ett tillkännagivande om tilläggsdirektiv till HSU 2000 om att också utvärdera den s.k. HSF-modellen (en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring i kombination med en kapiteringsersättning till vårdproducenterna).
Bakgrund och tidigare behandling
Hösten 1994 behandlade utskottet ett sjuttiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994 om olika hälso- och sjukvårdsfrågor i betänkandet 1994/95:SoU2. Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden bl.a. med hänvisning till att riksdagen inte borde föregripa regeringens kommande förslag på området. Utskottet hänvisade bl.a. till att den under hösten 1994 nytillträdda regeringen hade aviserat att den pågående Hälso- och sjukvårdsutredningen snabbt skulle kartlägga tillståndet i sjukvården och föreslå åtgärder för förbättringar och effektiviseringar.
I budgetpropositionen 1994/95:100 bil. 6 redovisade regeringen (s. 94-117) mål och inriktning för hälso- och sjukvården, utveckling i nuvarande hälso- och sjukvårdssystem, vidtagna och planerade åtgärder samt arbetsläget för pågående utredningar på hälso- och sjukvårdsområdet. Regeringen redovisade också vad som pågår inom folkhälsoarbetet, verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring, förnyelsearbete, resursfrågor, ekonomi- och styrningsfrågor, primärvården m.fl. områden.
Den förra regeringen tillkallade i början av år 1992 en parlamentarisk kommitté (HSU 2000, S 1992:04) med uppdrag att dels analysera hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården borde finansieras och organiseras på den övergripande samhällsnivån. Kommitténs överväganden skulle enligt direktiven (dir. 1992:30) grundas på en analys och värdering av i första hand tre olika finansierings- och organisationsmodeller - en reformerad landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens samtliga resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurserna samlas hos en eller flera försäkringsgivare.
Den nuvarande regeringen beslutade tilläggsdirektiv i december 1994 (dir. 1994:152). I direktiven anges följande under rubriken Sammanfattning av uppdraget.
Kommittén skall bl.a. överväga
- åtgärder som kan vidtas för att stärka patientens ställning i hälso- och
sjukvården,
- hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2010 och särskilt beakta
den demografiska utvecklingens betydelse för de äldres behov av
hälso- och sjukvård,
- formerna för den statliga styrningen inom hälso- och sjukvården och
vilka avvägningar som bör göras mellan generella och riktade finansiella
styrinstrument samt finansiella och andra styrinstrument,
- erfarenheterna av de nya former för styrning och organisation av hälso-
och sjukvården som tillämpas av sjukvårdshuvudmännen,
- kostnadsansvaret för läkemedel m.m. i öppenvård,
- läkemedelsförmånen inklusive nuvarande högkostnadsskydd för sjukvård
i öppenvård och läkemedel.
Vidare anförs bl.a. följande (s. 5-6).
Kommitténs fortsatta arbete skall ha följande utgångspunkt och inriktning.
Kommitténs överväganden och förslag skall utgå från dagens system med landsting och kommuner som finansiärer och tillhandahållare av hälso- och sjukvård. Kommittén skall ta del av de förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå som Regionberedningen (C 1992:06) kommer att redovisa i sitt slutbetänkande i början av år 1995. I det sammanhanget bör särskilt uppmärksammas att den geografiska indelningen på regional nivå är utformad så att kraven på en hög kvalitet i vården, en effektiv resursanvändning och medborgarnas möjlighet att påverka verksamheten genom den demokratiska processen tillgodoses.
En annan utgångspunkt skall vara att systemet är förenligt med sjukvårdshuvudmännens planeringsansvar för vården enligt hälso- och sjukvårdslagen och ge möjligheter att styra sjukvårdens kostnadsutveckling. Som ett led i detta har finansieringsansvaret för ersättningarna till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster förts över till sjukvårdshuvudmännen från år 1994. I ett nästa steg bör sjukvårdshuvudmännen ges ett samlat kostnadsansvar för läkemedel. I anslutning till detta finns det skäl att göra en översyn av det samlade förmånssystemet för läkemedel och se över utformningen av högkostnadsskyddet.
Den kommunala sektorn är av grundläggande betydelse för välfärd, samhällsekonomi och tillväxt. Staten har ett ansvar för att sektorn tillförsäkras rimliga ekonomiska och planeringsmässiga förutsättningar, vilket bl.a. kan ske genom ett långsiktigt stabilt bidrags- och utjämningssystem. Staten har vidare det övergripande ansvaret för den offentliga verksamheten och samhällsekonomin och måste ha instrument till sitt förfogande för att kunna styra med hänsyn till detta ansvar.
Patienten har under senare år fått en starkare ställning i hälso- och sjukvården, bl.a. genom att möjligheterna att välja vårdgivare har ökat. Steget till ett mera allmänt patientinflytande är dock ännu långt, inte minst i fråga om möjligheterna för patienten att själv medverka i val av behandlingsmetod då det medicinska beslutsfattandet erbjuder alternativ. Patientens ställning bör stärkas, bl.a. i detta hänseende.
Sociala och ekonomiska villkor, arbetsmiljö och levnadsvanor har avgörande betydelse för den framtida hälsoutvecklingen. Socialstyrelsen konstaterar i sin senaste folkhälsorapport att den pågående samhällsutvecklingen kan leda till ökade socioekonomiska skillnader i hälsa. Statens politik påverkar hälsan på en rad områden. Staten måste därför ta ett ökat ansvar när det gäller att ge förutsättningar för en god hälsa. Hälso- och sjukvårdens kunskaper och erfarenheter har också stor betydelse för det förebyggande arbetet. Dess roll på folkhälsoområdet behöver förtydligas och förstärkas.
Svensk medicinsk forskning har länge haft en internationellt sett framskjuten position. Sverige har därmed lämnat väsentliga bidrag till den medicinska utvecklingen. Det är av yttersta vikt att denna position kan bibehållas. Att förebygga, bota eller lindra sjukdom kräver emellertid inte enbart medicinska kunskaper utan också kunskaper inom omvårdnad, habilitering och rehabilitering. Även om vårdforskningen ligger väl framme inom vissa områden vid en internationell jämförelse så är den inte på långt när lika utvecklad, etablerad och accepterad som den medicinska forskningen. Det finns därför skäl att intensifiera insatserna inom vårdforskningen samt även i övrigt främja utvecklingen inom omvårdnadsområdet i syfte att uppnå bästa möjliga patientnytta till minsta möjliga kostnad.
Kommitténs arbete skall vara slutfört senast vid utgången av juni månad 1996.
Under våren 1995 behandlade utskottet regeringens proposition 1994/95:195 Primärvård, privata vårdgivare m.m. I en allmän bakgrundsteckning anförs bl.a. följande (s. 30-37). Hälso- och sjukvården bör präglas av närhet, tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet. För att underlätta en sådan utveckling har riksdag och regering sedan lång tid sökt främja den öppna vården utanför sjukhus och tillgången till specialistkompetenta läkare inom allmänmedicinen. Primärvårdens fortsatta utveckling är en viktig fråga, enligt propositionen. Den politiska enigheten har varit och är stor vad gäller mål och inriktning. De skiljaktigheter som finns gäller snarare på vilket sätt och med vilka medel målen kan uppnås än målen i sig, heter det i propositionen. Vidare sägs att det kan finnas flera skäl till att vissa verksamheter vid vissa sjukhus borde koncentreras och profileras, bl.a. kvalitetsaspekter, geografisk närhet och bättre resursutnyttjande, heter det i propositionen. Specialiserade vårdinsatser som rör ett mindre antal patienter, t.ex. vid ryggmärgsskador och epilepsi, behöver koncentreras för att vårdpersonalen skall få ett tillräckligt underlag för sin verksamhet och därmed kunna uppehålla sin kompetens och utveckla denna. Geografisk närhet mellan flera sjukhus ger, enligt propositionen, förutsättningar för att profilera verksamheten vid vart och ett av dem utan att servicen till befolkningen i området försämras.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:SoU24, vari proposition 1994/95:195 behandlades, uttalade utskottet bl.a. (s. 12) att utskottet understryker behovet av en sammanhållen hälso- och sjukvård samt att primärvården ges en starkare ställning i sjukvårdssystemet. Utskottet delade, i huvudsak, regeringens inställning i propositionen (rskr. 383).
I samma betänkande behandlade utskottet också flera motionsyrkanden med krav på att återinföra etableringsfrihet för läkare och sjukgymnaster.
Utskottet (s. 26) vidhöll inställningen att de bestämmelser om etableringsrätt för specialistläkare och sjukgymnaster som gällde före den 1 januari 1995 försvagade sjukvårdshuvudmännens möjligheter att uppfylla målet i hälso- och sjukvårdslagen om en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Sjukvårdshuvudmännen hade enligt dessa bestämmelser i princip inte någon möjlighet att styra dessa privatpraktikers mottagningar till områden där behovet var störst eller att förhindra etablering inom områden där tillgången redan var mycket god. Bestämmelserna utgjorde enligt utskottet en risk för att vårdkonsumtionen kom att styras mer av tillgång än av faktiska vårdbehov. Med gällande bestämmelser ökar möjligheterna för sjukvårdshuvudmännen att tillgododse befolkningens vårdbehov och samtidigt kontrollera totalkostnaderna, enligt utskottet.
Motionsyrkandena avstyrktes.
Under hösten 1995 behandlade utskottet nära 40 motionsyrkanden om allergi och andra folkhälsofrågor i betänkandet 1995/96:SoU1. Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden, framför allt med hänvisning till det arbete som för närvarande pågår när det gäller olika folkhälsofrågor. I betänkandet, vartill hänvisas, ges en bakgrund och en lägesbeskrivning för pågående arbete med olika folkhälsofrågor (s. 4-10).
I december 1995 beslutade regeringen direktiv (dir. 1995:158) för en parlamentarisk kommitté med uppgift att utarbeta förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen. I direktiven anförs bl.a. följande.
Målen skall vara vägledande för samhällets insatser för att främja folkhälsan, förbygga ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra förtida och undvikbar funktionsnedsättning, sjuklighet och död. Kommittén skall med utgångspunkt i det övergripande målet en god hälsa för alla, med särskild betoning på att minska skillnader i hälsa mellan grupper i befolkningen, och med hjälp av vetenskapligt baserad kunskap om folkhälsoproblem och hälsoutveckling
- redovisa och analysera de erfarenheter som finns vad gäller mål för hälso-
utvecklingen internationellt och på nationell, regional och lokal nivå,
- analysera och värdera de hälsoproblem som för närvarande finns och som
väntas få stor betydelse för hälsoutvecklingen framöver,
- bedöma möjligheterna att med olika insatser minska dessa hälsoproblem,
- väga kostnaden mot nyttan av att genomföra målen,
- analysera eventuella målkonflikter,
- med utgångspunkt i dessa analyser skall kommittén lämna förslag till
framåtsyftande mål för hälsoutvecklingen samt föreslå vilka av dessa som
skall prioriteras,
- lämna förslag till strategier för att nå målen,
- särskilt beakta hur målen kan förankras i olika beslutsprocesser och hur en
utvecklingsprocess kan stimuleras bland medborgarna och inom berörd
samhällssektorer,
- lämna förslag till hur målen kan följas upp och utvärderas.
Utredningsarbetet skall vara slutfört den 31 december 1998.
Regeringen beslutade i december 1995 också att tillsätta en statsrådsgrupp med uppdrag att främja arbetet med folkhälsofrågor. I gruppen ingår chefen för Socialdepartementet, chefen för Utbildningsdepartementet, chefen för Civildepartementet, chefen för Miljödepartementet, chefen för Arbetsmarknadsdepartementet, det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden rörande flyktingar och invandrare och det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden rörande allmän försäkring m.m. Chefen för Socialdepartementet är ordförande. Statsrådsgruppens uppgift skall vara att tillvarata den kunskap som finns om klasskillnadernas, samhällsförhållandenas, miljöns och levnadsvanornas betydelse för vår hälsa och om hälsans betydelse för samhällsutvecklingen. Denna kunskap skall omsättas till samordnade och konkreta initiativ inom de olika departementens ansvarsområden. Statsrådsgruppen skall främja folkhälsan genom att säkerställa att folkhälsoaspekter, i synnerhet åtgärder för att avhjälpa skillnader i ohälsa mellan olika grupper, vägs in i regeringens arbete, att säkerställa att förväntade konsekvenser för folkhälsan av regeringens beslut redovisas och följs upp samt att säkerställa största möjliga samverkan i folkhälsoarbetet mellan myndigheter, landsting, kommuner, organisationer och näringsliv. Statsrådsgruppen skall också verka för att folkhälsofrågorna blir föremål för en bred och fördjupad samhällsdebatt.
Socialstyrelsen lämnade i december 1995 en rapport (SoS-rapport 1995:25) med titeln Sjukvården i Sverige 1995. I förordet till rapporten (s. 7-9) sägs att regeringen har givit styrelsen i uppdrag att regelbundet redovisa aktuella förhållanden i hälso- och sjukvården. Såväl riksdagen som regeringen har efterfrågat regelbundna, sammanfattande rapporter om den svenska sjukvården som underlag för beslut om reformer och om resursfördelning. Rapporten är uppdelad i fyra avsnitt. I det första avsnittet redovisas allmänna förhållanden i hälso- och sjukvården. Det gäller organisationen, ansvarsförhållandena och den epidemiologiska bakgrunden för bedömning av vårdens omfattning utifrån trender i befolkningens sammansättning, tidigare vårdutnyttjande och dödlighet. I det andra avsnittet redovisas innehåll och resultat när det gäller vård och behandling inom de volymmässigt största vårdområdena hjärt- och kärlsjukdomar, cancersjukdomar och skador i rörelseorganen. I det tredje avsnittet analyseras vissa aktuella problemområden. Det gäller prioriteringar, patienternas valfrihet och äldrevården sedd ur ett vårdkedjeperspektiv. I avsnittet Sammanfattning och slutsatser pekar Socialstyrelsen på de mycket stora framsteg som skett inom vården, vissa brister när det gäller informationsöverföring i vårdkedjor, behovet av kompetensutveckling för personalen samt behovet av resultatredovisningar som underlag för planering och prioritering.
Utskottets bedömning
Hälso- och sjukvården är av grundläggande betydelse för välfärden och människors trygghet. Principerna om en solidariskt finansierad och rättvist fördelad hälso- och sjukvård är enligt utskottet centrala inslag i den generella välfärdspolitiken och måste hävdas även i ekonomiskt kärva tider. Alla måste kunna känna trygghet att det finns en hälso- och sjukvård av god kvalitet och att vid sjukdom vård och omsorg ges på lika villkor. De expertrapporter om hälso- och sjukvårdsreformer i andra länder som har tagits fram på uppdrag av HSU 2000 ger enligt utskottet inga belägg för att Sverige skulle ha något att vinna på att överge skattefinansieringen av vården. Tvärtom tyder de internationella erfarenheterna på att de skattefinansierade hälso- och sjukvårdssystemen fungerar bättre i fördelningspolitiskt avseende än de försäkringsfinansierade systemen. Utskottet anser att dessa erfarenheter tillsammans med de goda erfarenheterna av det svenska systemet är starka motiv för att slå vakt om skattefinansieringen av hälso- och sjukvården. Motionerna So207 (m) yrkande 3, So424 (m) yrkandena 2 och 4, So441 (mp), So485 (mp) yrkandena 2 och 3 och So489 (v) yrkandena 8 och 13 avstyrks därför.
Sjukvårdshuvudmännen bör enligt utskottet ha ett planeringsansvar för hälso- och sjukvården samt möjligheter att styra kostnadsutvecklingen. När det gäller frågan om fri etableringsrätt för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården vidhåller utskottet sin tidigare intagna ståndpunkt att en sådan rätt försvagar sjukvårdshuvudmännens möjligheter att planera verksamheten och styra kostnadsutvecklingen och därmed möjligheterna att uppfylla målet i hälso- och sjukvårdslagen om en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det finns en risk för att vårdkonsumtionen kommer att styras mer av tillgång än av faktiska vårdbehov. Utskottet avstyrker därför motionerna So424 (m) yrkande 3, A270 (m) yrkande 10 och A802 (fp) yrkande 3.
Verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring är enligt utskottet mycket viktiga inslag i all hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen har givit ut föreskrifter om kvalitetssäkringsarbetet. Vidare finns det en nationell samrådsgrupp för kvalitet i hälso- och sjukvården med en central och samordnande funktion i sammanhanget. Staten har enligt utskottet en viktig uppgift att medverka i det arbete som pågår med att utarbeta kvalitetssäkringssystem. Arbetet är angeläget såväl ur patientsäkerhetssynpunkt som ur ett personalpolitiskt perspektiv. Frågor om kvalitetssäkring kommer också att behandlas av HSU 2000. Hälsodatakommittén (S 1993:12) har föreslagit (SOU 1995:95) en lag om hälsodataregister med bestämmelser om bl.a. nationella kvalitetsregister samt register för statistik, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring. Utskottet anser att riksdagen inte nu bör ta något initiativ på detta område. Motionerna So250 (v) yrkande 5, So412 (kds) yrkandena 1 och 2, So423 (fp) yrkande 16 och So424 (m) yrkande 6 avstyrks därför.
De motionsyrkanden som rör olika folkhälsofrågor samt förebyggande insatser och vård ryms inom direktiven för HSU2000 och direktiven för den parlamentariska kommité som skall utarbeta förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen. I direktiven nämns bl.a. att det är nödvändigt att ägna uppmärksamhet åt att förbättra hälsans villkor för de mest utsatta, framför allt arbetslösa, lågutbildade och invandrare. En särskild statsrådsgrupp har också tillsatts nyligen med uppdrag att främja arbetet med folkhälsofrågor. Utskottet anser därför att riksdagen inte nu bör ta något initiativ i dessa frågor. Motionerna So223 (fp) yrkande 21, So412 (kds) yrkande 3, So419 (s), So423 (fp) yrkandena 5, 6 och 8, So424 (m) yrkande 8, So432 (c) yrkande 2, So457 (m) och So489 (v) yrkandena 1-5 avstyrks därför.
De motionsyrkanden som rör forskning och utveckling ryms också inom direktiven för HSU2000. Utskottet anser att riksdagen inte bör ta något initiativ i de frågor som tas upp i motionerna So423 (fp) yrkandena 14 och 17 samt motion So424 (m) yrkande 5. Motionsyrkandena avstyrks.
Utskottet anser att det är viktigt att hälso- och sjukvårdsinsatserna utförs på rätt vårdnivå eftersom det oftast är mest kostnadseffektivt. Det kan dock finnas skäl bl.a. kvalitetsaspekter, geografisk närhet och bättre resursutnyttjande till att vissa verksamheter vid vissa sjukhus koncentreras och profileras. Korta avstånd mellan flera sjukhus ger förutsättningar för att profilera verksamheten vid vart och ett av dem utan att servicen till befolkningen i området försämras. Mindre länsdelssjukhus kan enligt utskottet fylla en viktig funktion vad gäller vården av äldre, när hemsjukvårdens resurser inte längre är tillräckliga eller när det finns rehabiliteringsbehov som inte kan tillgodoses i öppna vårdformer. Inom ramen för sin uppföljnings- och tillsynsverksamhet arbetar Socialstyrelsen med frågor om sjukhusstruktur och akut omhändertagande. Dessa frågor har nyligen behandlats i styrelsens rapport Sjukvården i Sverige 1995. I rapporten behandlas också olika kompetens- och utbildningsfrågor. Hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2010 faller vidare inom ramen för direktiven för HSU2000. Kommittén skall enligt direktvien, analysera och bedöma de krav på resurser som framför allt den demografiska utvecklingen i kombination med medicinteknisk utveckling kan komma att ställa på hälso- och sjukvården. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ i de frågor som tas upp i motionerna So219 (kds) yrkande 2, So412 (kds) yrkandena 7 och 8 och So413 (kds). Motions-yrkandena avstyrks därför.
Även motion So445 (m, s, fp, kds) yrkande 1 avstyrks.
Vad slutligen gäller kraven på tilläggsdirektiv till HSU2000 konstaterar utskottet att frågor om styrsystem i hälso- och sjukvården ingår i direktiven. Motion So423 (fp) yrkande 12 är tillgodosett och avstyrks. Frågan om jämställdhet och könsskillnader omfattas av direktiven för den särskilde utredaren (S 1994:08) med uppgift att utreda frågor om hur kvinnor och män bemöts inom hälso- och sjukvården. Motion A807 (c) yrkande 32 är tillgodosett och avstyrks. Motion So470 (m) avstyrks också.
Kvinnors hälsa
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors hälsa (yrkande 11). Motionärerna konstaterar med tillfredsställelse att såväl Socialstyrelsen som Folkhälsoinstitutet tagit upp kvinnors hälsoproblem i sitt arbete åren 1994 och 1995. Motionärerna nämner bl.a Folkhälsoinstitutets program med målsättningen att lägga grunden för och etablera ett kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet, genom kunskapsutveckling, kunskapsförmedling och stöd åt försöksverksamhet och utvecklingsarbete. Motionärerna anser att denna satsning inte bara får begränsas till innevarande år utan måste utvecklas till ett mer långsiktigt program.
I motion A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om kvinnors hälsa där kvinnor utgör normen (yrkande 33). Motionärerna anför att det behövs ökade anslag till forskning som rör kvinnors hälsa där kvinnan måste utgöra normen eftersom det råder brister inom området kvinnors hälsa. De anför att kvinnokroppen inte reagerar som mannens, kvinnans livssituation är annorlunda än mannens, kvinnnors åldrande skiljer sig från mannens och kvinnors ohälsotal har ökat jämfört med mannens.
I motion 1994/95:So433 av Barbro Johansson m.fl. (mp) begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna att forskningen inom farmakologi snarast bör inrikta sig på att bestämma doseringsmallar för medicin till kvinnor baserade på den kvinnliga kroppen.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden om olika aspekter på kvinnors hälsa m.m., senast i betänkandet 1994/95:SoU2 (s. 19 f.) vartill hänvisas. Utskottet konstaterade bl.a. att regeringen hade beslutat kommittédirektiv för en särskild utredare med uppgift att utreda frågor om hur kvinnor och män bemöts inom hälso- och sjukvården (dir. 1994:95). Sammanfattningsvis skall utredaren
- kartlägga hur kvinnor och män bemöts när de söker råd och hjälp inom häl-
so- och sjukvården,
- undersöka i vilken utsträckning könstillhörighet i sig påverkar hur kvinnor
respektive män bemöts och behandlas inom hälso- och sjukvården,
- belysa internationella erfarenheter och kunskaper inom området,
- analysera vad som påverkar hälso- och sjukvårdspersonalens beteende i
mötet med patienter liksom orsaker till skillnader i bemötande och vid be-
handling som följd av könstillhörighet hos såväl patient som personal,
- analysera och redovisa vilka effekter skillnader i bemötande och vid vård
och behandling kan ha ur ett folkhälsoperspektiv,
- föreslå åtgärder som kan bidra till att utjämna skillnader mellan hur kvin-
nor och män bemöts och behandlas inom hälso- och sjukvården i den mån
dessa skillnader har sin grund i könstillhörighet och inte är relevanta för
aktuell sjukdomsbild och vårdbehov.
Utskottet vidhöll uppfattningen att det är angeläget att kvinnors särskilda hälsoproblem uppmärksammas. Mot bakgrund av det arbete som redan pågick eller planerades ansåg utskottet dock att riksdagen inte borde ta något initiativ. De då aktuella motionerna avstyrktes. Enligt uppgift kommer utredningen att avge ett betänkande i maj-juni 1996.
I oktober 1995 beviljade regeringen drygt 1,5 miljoner kronor för utveckling av kurser i kvinnors hälsa och jämställdhetskunskap för den grundläggande läkarutbildningen.
Arbetsmarknadsutskottet har i betänkandet 1995/96:AU1 Jämställdhet behandlat några motionsyrkanden om mäns och kvinnors hälsa i ett könsper-spektiv (s. 23). Med hänvisning till den utveckling som äger rum på detta område ansåg arbetsmarknadsutskottet att yrkandena inte borde föranleda någon riksdagens åtgärd utan dessa avstyrktes.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det är angeläget att kvinnors särskilda hälsoproblem uppmärksammas. Detta sker också för närvarande på olika sätt. Motionerna So423 (fp) yrkande 11, So433 (mp) och A807 (c) yrkande 33 får anses i huvudsak tillgodosedda och avstyrks därför.
Könsstympning
I motion So438 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska internationella insatser för att få slut på kvinnlig könsstympning (yrkande 1) och om vikten av aktiva åtgärder mot kvinnlig könsstympning (yrkande 2). Motionärerna anför att kvinnlig könsstympning strider mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och, när den utförs på unga flickor, även mot FN:s barnkonvention. Könsstympning utförs på grund av ett socialt tryck och den är ett sätt att förslava kvinnor, anser motionärerna. Sverige måste därför med kraft internationellt verka för att bryta denna sedvänja. Motionärerna anför att ett s.k. genderperspektiv bör anläggas på det svenska biståndet och menar att det finns anledning att driva frågan inom ramen för EU-samarbetet. I vårt land bör rutiner skapas för att de asylsökande på förläggningarna skall få information om att svensk lagstiftning ser mycket allvarligt på ingreppen och förbjuder alla typer av kvinnlig könsstympning. Vidare måste rutiner skapas på barna- och mödravårdscentraler, inom skolhälsovården samt på kvinnokliniker och förlossningsavdelningar så att man där blir vaksam och nogsamt informerar och kontrollerar så att inte könsstympning utförs i vårt land.
I motion Sf611 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande om utbildning om kvinnlig könsstympning (yrkande 17). Motionärerna påpekar att Sverige sedan år 1982 förbjuder kvinnlig könsstympning i alla former även om kvinnan gett sitt samtycke. Internationella erfarenheter visar dock att enbart lagstiftning långt ifrån är tillräckligt för att utrota denna sed. Frågan är komplex och måste angripas utifrån en helhetssyn och i ett globalt perspektiv i samarbete med klan- och stamledare.
Socialutskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden med krav på insatser mot kvinnlig könsstympning. I betänkandet 1993/94:SoU7 behandlades ett antal motioner i vilka man krävde satsningar på information och utbildning om kvinnlig könsstympning. I betänkandet redovisas bl.a. Socialstyrelsens meddelandeblad med information om kvinnlig könsstympning. Bladet (nr 2/93) är ställt till berörda inom hälso- och sjukvården, barnomsorgsnämnden samt individ- och familjeomsorgsnämnden. Utskottet ansåg det angeläget med information och utbildning om kvinnlig könsstympning och hur svensk lagstiftning ser på det till både vuxna och barn inom de grupper där detta kulturmönster fortfarande lever kvar och till berörda personalgrupper. Utskottet konstaterade samtidigt att Socialstyrelsen gett ut ett meddelandeblad med information till berörda inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. Mot bakgrund härav ansåg utskottet att riksdagen inte behövde överväga något initiativ med anledning av då aktuella motioner. Även i betänkandet 1994/95:SoU2 behandlades frågor om kvinnlig könsstympning. Utskottet hade inhämtat att Socialstyrelsen följer frågan på olika sätt. Sålunda pågår i Göteborg ett treårigt projekt som vänder sig till berörda afrikanska grupper samt personal inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, skola, förskola och flyktingmottagning. Liknande projekt fanns även på andra håll i landet. Styrelsen följer också frågan internationellt genom bl.a. deltagande i konferenser. Utskottet ansåg mot bakgrund av det arbete som redan pågick eller planerades att riksdagen inte borde ta något initiativ. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
Senast våren 1995 behandlades frågan om könsstympning i betänkandet 1994/95:SoU15. Utskottet vidhöll sin uppfattning att det är synnerligen angeläget med information och utbildning om kvinnlig könsstympning till både vuxna och barn inom de grupper där detta kulturmönster fortfarande lever kvar och till berörda personalgrupper. Utskottet konstaterade att arbete på området pågår såväl inom Socialstyrelsen som inom Folkhälsoinstitutet. Från Folkhälsoinstitutet hade utskottet sålunda inhämtat att ekonomiskt stöd hade utgått till olika projekt om kvinnlig könsstympning. Mot bakgrund av vad utskottet anfört, och med hänvisning till att det ankommer på Folkhälsoinstitutet och inte på riksdagen att pröva frågor om fördelning av medel till sådana verksamheter, avstyrktes ett motionsyrkande om att Folkhälsoinstitutet skulle avsätta särskilda medel till ett projekt för att förebygga kvinnlig könsstympning. Riksdagen följde utskottet.
Det projekt som för närvarande pågår i Göteborgs kommun kommer enligt uppgift att avslutas under hösten 1996. Arbetet har bl.a. inriktats på att ta fram riktlinjer för socialtjänstpersonalen när det gäller kvinnlig könsstympning. Inom kommunens invandrarförvaltning planerar man att, efter projektets avslutande, inrätta ett särskilt kunskapscentrum när det gäller kvinnlig könsstympning. Även inom Stockholms kommun pågår arbete med att ta fram särskilda handläggningsrutiner för socialtjänstpersonalen.
Från Socialstyrelsen har inhämtats att arbetet pågår med ett meddelandeblad som mer utförligt skall inriktas på socialtjänstens handläggning av dessa frågor.
Ett riksförbund mot kvinnlig könsstympning (RISK) har nyligen bildats i Nyköping. Förbundet är aktivt när det gäller att gå ut med information om dessa frågor, bl.a. till olika personalkategorier.
Kvinnovåldskommissionen, som våren 1995 avlämnade sitt slutbetänkande SOU 1995:60 Kvinnofrid har behandlat frågan om kvinnlig könsstympning. Kommissionen har lagt fram förslag till författningsändring på området, som bl.a. innebär en straffskärpning. Kvinnovåldskommissionens betänkande har nyligen varit föremål för remissbehandling och bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att det är synnerligen angeläget med information och utbildning om kvinnlig könsstympning till både vuxna och barn inom de grupper där detta kulturmönster fortfarande lever kvar och till berörda personalgrupper. Det är också angeläget med återkommande uppföljning av insatserna på området. Utskottet utgår vidare ifrån att Sverige även i olika internationella sammanhang verkar för att bryta denna sedvänja. Något initiativ från riksdagen med anledning av motionerna So438 (fp) och Sf611 (kds) yrkande 17 behövs inte. Motionsyrkandena avstyrks.
Patientombudsman m.m.
I motion So451 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till inrättandet av en från hälso- och sjukvården fristående statlig ombudsmannainstitution, Patientombudsmannen, (yrkande 1). Vidare begär motionärerna tillkännagivanden om lokala ombudsmannaexpeditioner (yrkande 2) och om behovet av resurser för att bistå psykvårdens och långvårdens patienter vid deras anmälningar mot vårdpersonal (yrkande 3). I motionen yrkas vidare att riksdagen hos regeringen begär en översyn av rutinerna vid journalföring inom hälso- och sjukvården (yrkande 4) samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts dels om behovet av en utvidgning av ramen för disciplinära sanktioner kopplat till ekonomiska ersättningar vid felbehandlingar och övergrepp inom hälso- och sjukvården (yrkande 5), dels om anmälan och disciplinpåföljd för mobbning vårdpersonal emellan för att förhindra att patienter drabbas (yrkande 7). Slutligen yrkar motionärerna att riksdagen hos regeringen begär en förlängning av preskriptionstiderna för anmälan av felbehandling och övergrepp inom hälso- och sjukvården (yrkande 8). Motionärerna anser att rättssäkerheten inom den svenska sjukvården behöver förstärkas för att bättre svara mot ett demokratiskt samhälles krav på god hälso- och sjukvård och största möjliga fysiska och psykiska integritet och rättstrygghet för individen som är patient i vården. I motionen finns förslag på redskap för patienterna, som skall bidra till bättre jämvikt i relationen patient - vårdinrättning och skapa en bättre hälso- och sjukvård. Motionärerna efterlyser sålunda en från sjukvården fristående instans i patienternas tjänst, en statlig patientombudsman. Patienterna skall kunna vända sig dit med sina klagomål på vården och få aktiv hjälp till ersättning och prövning av disciplinära åtgärder mot felande sjukvårdspersonal. Till den statliga Patientombudsmannen bör enligt motionärerna knytas ett nät av lokala patientombudsmannaexpeditioner vid alla sjukhus och större vårdinstitutioner. Deras uppgift bör vara att ge information till patienterna om deras rättigheter m.m. Såväl den statliga Patientombudsmannen som de lokala patientombudsmannaexpeditionerna bör ges särskilda resurser när det gäller att bistå psykvårdens och långvårdens patienter och deras anhöriga vid anmälningar mot vårdpersonal. När det gäller patientjournaler bör reglerna i patientjournallagen (1985:562) omarbetas så att patienten ges betydligt större inflytande och kontroll över innehållet i journalhandlingarna, anförs det vidare i motionen. Motionärerna anser vidare att det i tillämpliga lagar och föreskrifter bör markeras att psykiskt våld mot patienter lika väl som fysisk felbehandling är ett disciplinbrott som bör föranleda påföljd. Motionärerna anser vidare att mobbning vårdpersonalen emellan bör kunna föranleda disciplinpåföljd, eftersom mobbningen utgör ett direkt hot mot patienternas hälsa. Slutligen anser motionärerna att preskriptionstiden för anmälan om en felbehandling eller ett övergrepp bör förlängas till fem år efter felbehandlingen eller övergreppstillfället och till minst två år efter det att patienten lämnat vården. Allvarliga felbehandlingar eller övergrepp bör kunna anmälas och utredas även efter preskriptionstidens utgång.
Tidigare behandling m.m.
I betänkandet 1993/94:SoU26 behandlade utskottet regeringens proposition 1993/94:149 Åligganden för personal inom hälso- och sjukvården m.m. samt Riksdagens revisorers förslag angående disciplinärenden inom hälso- och sjukvården (1993/94:RR7). För att åstadkomma en bättre överskådlighet föreslogs i propositionen att de regler som avser hälso- och sjukvårdspersonalens allmänna skyldigheter och Socialstyrelsens tillsyn över personalen skulle samlas i en särskild lag, lag om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården. Det övergripande syftet med lagbestämmelserna var enligt propositionen att säkerställa en god kvalitet i vården och en hög patientsäkerhet samt att förebygga sådana risker för patienterna som kan undvikas. En särskild lag om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område skulle tillförsäkra patienterna en opartisk prövning när de anser sig ha fått felaktig vård eller behandling inom hälso- och sjukvården. Lagen skulle också tillförsäkra den utpekade personalen rättssäkerhet i förfarandet.
Riksdagens revisorer föreslog att ett nytt sanktionssystem skulle utarbetas, som bl.a. borde omfatta ökade möjligheter till interimistisk delegitimering. När det gäller information till allmänheten ansåg revisorerna att den behövde förbättras, framför allt information vad gäller enskildas möjligheter att klaga på behandling och bemötande. Revisorerna föreslog att lagen om förtroendenämndsverksamhet skulle omprövas och att man övervägde möjligheterna att i stället inrätta ett organ som fungerar som statlig patientombudsman. Vidare föreslog revisorerna att den statliga tillsynen över hälso- och sjukvården borde vara enhetlig, bedrivas fristående och med hög kompetens.
Beträffande frågan om tillsyn delade utskottet regeringens inställning att Socialstyrelsen skulle ha ansvaret för tillsynen över hälso- och sjukvårdspersonalen. Utskottet konstaterade att verksamheten med regionala tillsynsenheter varit i kraft sedan den 1 juli 1990 och ansåg inte att det fanns skäl för regeringen att överväga nya organisationsformer för tillsynsverksamheten.
Såvitt avsåg frågan om en patientombudsman lämnade utskottet en redogörelse för tidigare motionsyrkanden om patientombudsman resp. utskottets behandling av proposition 1991/92:148 Förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården. Utskottet gjorde följande bedömning (s. 33).
Utskottet vidhåller sin inställning i fråga om förtroendenämndsverksamheten. Utskottet vill på nytt understryka vikten av att information om förtroendenämndsverksamheten når ut till allmänheten. Lagen om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården, m.m. har varit i kraft i knappt två år. Utskottet anser att det inte nu finns skäl att ompröva denna verksamhet och överväga inrättandet av en statlig patientombudsman. Riksdagen följde utskottet.
När det gäller frågan om preskription föreslogs i den ovan nämnda propositionen att disciplinpåföljd inte skulle kunna utdömas om mer än fem år gått sedan förseelsen. Disciplinpåföljd får inte heller åläggas någon som inte inom två år från förseelsen underrättats om anmälan. Vid besvarandet av en motion (s) om en förlängning av preskriptionstiden uttalade utskottet att det hade förståelse för motionärernas synpunkt att den enskilde i vissa fall kan anse preskriptionstiden vara för kort. Utskottet delade emellertid propositionens inställning att ändamålet med en disciplinpåföljd är att stärka patientsäkerheten och att påföljden därför bör följa nära i tiden på det begångna felet eller försummelsen för att vara meningsfull. Utskottet ansåg vidare att utredningstekniska skäl talade för att den föreslagna preskriptionsbestämmelsen var väl avvägd.
I betänkandet 1994/95:SoU2 behandlade utskottet återigen en motion (fp) om en fristående patientombudsman. Utskottet vidhöll sin tidigare inställning i denna fråga och avstyrkte motionen.
Förra våren behandlade utskottet en motion om tillsyn över viss laboratorieverksamhet m.m. (1994/95:SoU22). Utskottet ville då starkt framhålla nödvändigheten av att förslag skyndsamt förelades riksdagen till en förbättrad lagstiftning med krav på god kvalitet och hög patientsäkerhet i vården samt en kraftfull tillsyn inom hela hälso- och sjukvården, såväl den offentligt som den privat bedrivna. Ett förslag om hur den framtida tillsynen över hälso- och sjukvården skall vara utformad och reglerad skulle snarast lämnas till riksdagen, angavs det i utskottets betänkande.
En proposition om tillsynen över hälso- och sjukvården kommer enligt uppgift att föreläggas riksdagen inom den närmaste tiden.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i dessa frågor och avstyrker motion So451 (v) yrkandena 1-5 och 7-8.
Destruktiva rörelser
I motion So406 av Barbro Westerholm (fp) hemställs om ett tillkännagivande om behovet av utredning om hur andlig kränkning med dess hälsomässiga följder skall kunna förebyggas och åtgärdas samt hur människor som utsatts för sådan kränkning skall kunna få hjälp. Motionären påpekar att socialsektorn och hälso- och sjukvården under senare år mött personer som på olika sätt kommit i en sådan beroendeställning till en rörelse eller en person att de helt förlorat makten över sin egen vilja och vid försök att frigöra sig fått svåra psykiska problem. Vi behöver enligt motionären få kunskap om omfattningen av detta allvarliga samhälls- och hälsoproblem. Vi behöver också få kunskap om bästa sättet att hjälpa de drabbade. Kunskap behöver förmedlas till olika personalkategorier såsom personal inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården, domstolsväsendet, skolan och inte minst skolhälsovården. Motionären anser också att det bör finnas en lagstiftning som särskilt tar sikte på att komma åt den andliga kränkning som det här är fråga om. Motionären efterlyser en parlamentarisk utredning med uppdrag att närmare studera problemet och komma med förslag till lagstiftning och förslag om hur man skall kunna hjälpa den grupp människor som blivit fråntagen den viktigaste av de mänskliga rättigheterna, rätten till sin fria vilja.
Tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat frågor som rör destruktiva rörelser. I betänkandena 1993/94:SoU7 och 1994/95:SoU2 behandlade utskottet motioner som gällde behovet av utbildning av olika yrkeskategorier om destruktiva rörelser. Utskottet vidhöll i dessa betänkanden sin tidigare inställning i dessa frågor, nämligen att det behövs mer kunskap om utbredningen av det problem som tas upp. Utskottet förutsatte att ansvariga myndigheter och berörda frivilliga organisationer arbetar vidare med dessa frågor. Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
Aktuellt
Utskottet höll den 1 februari 1996 en sluten utfrågning med företrädare för Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet. Utfrågningen syftade dels till att få en uppfattning om vilken kunskap om s.k. destruktiva rörelser som finns inom olika samhällssektorer, t.ex. hälso- och sjukvården, socialtjänsten, skolan och arbetslivet, dels vilka möjligheter det i dag finns att hjälpa, stödja och behandla människor som drabbas av framför allt psykiska problem vid utträde/uteslutning.
Utskottet har vidare erfarit att en rapport om sekter nyligen har lagts fram för den franska nationalförsamlingen.
Utskottets bedömning
Till utskottet har från ansvariga myndigheter rapporterats att hälso- och sjukvården och socialtjänsten ibland möter människor som drabbats av svåra psykiska problem sedan de frigjort sig eller stötts ut från rörelser som de hamnat i stark beroendeställning till. Rörelserna beskrivs ofta som manipulativa, antidemokratiska och auktoritära. För egna syften utövar ledaren/ledarna ett starkt psykiskt tryck på medlemmarna, som kan helt avskärmas från omvärlden. Försök från medlemmar att frigöra sig motarbetas intensivt. Den som lyckas frigöra sig eller som stöts ut är ofta mycket sårbar och saknar helt självförtroende. Enligt rapporterna till utskottet förekommer ofta självmordstankar. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten och andra samhällsorgan, t.ex. skolan och domstolsväsendet, saknar oftast kunskaper om vilket stöd och vilken hjälp, vård och behandling som behöver ges. I USA finns kunskaper och erfarenheter på detta område. Frågorna har uppmärksammats också i Frankrike.
Utskottet saknar i dag tillräckligt underlag för att ta ställning till de svåra frågor som aktualiseras i motionen. Utskottet anser därför att regeringen på lämpligt sätt bör kartlägga omfattningen av dessa problem och de motreaktioner de skapar. Vid kartläggningen måste yttrande- och religionsfrihetsfrågor beaktas. Detta kan vara en grannlaga uppgift. I sammanhanget bör utredas dels hur problemen kan förebyggas, dels vilket stöd och vilken hjälp, vård och behandling som bör kunna erbjudas. I sammanhanget bör också övervägas hur kunskaper och erfarenheter på detta område kan spridas till alla berörda med bevarad respekt för religions- och yttrandefriheten.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motion So406 (fp).
Vård och behandling m.m.
I motion So436 av Bo Nilsson m.fl. (s) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurser till en förbättrad epilepsivård (yrkande 1). Motionärerna hemställer vidare om att riksdagen hos regeringen begär förslag till snabba åtgärder för att förbättra livssituationen för personer med epilepsi (yrkande 2) samt att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad utbildning av specialistneurologer ( yrkande 3).
Motionärerna anför att epilepsivården är hopplöst underdimensionerad. Detta har konstaterats i tre expertutredningar. Ökade samhälleliga satsningar på epilepsikirurgins område är, enligt motionärerna, nödvändiga för att öka kapaciteten och därmed minska det uppdämda behov av utredning och specialbehandling som i dag finns i vårt land. Motionärerna anför att den utredning som måste föregå en eventuell operation gäller ett flerdubbelt antal personer än som slutligen kan komma i fråga för operation. Dessa undersökningar är mycket tids- och resurskrävande. Den årliga kapaciteten för epilepsikirurgi i Sverige var i slutet av 1980-talet 50-60 operationer, alltså mycket långt under behovet.
Motionärerna åberopar vidare att i nyligen publicerade rapporter om epilepsikirurgi anges att det varje år tillkommer ca 300 barn med svår epilepsi, som borde utredas för eventuell operation. Det sägs också att det är viktigt att så många som möjligt av dessa barn ges chansen till operation, eftersom det kan rädda dem till ett bättre liv - utan epilepsi eller med reducerade anfall. För att på ett adekvat sätt ta hand om dessa barn krävs särskilda resurser. Förslag har enligt uppgift framförts om bildande av en överregional specialistgrupp, med särskilt ansvar för dessa barn. En sådan specialistgrupp skulle öka såväl kompetens som kvantitet i vården och bli av stor betydelse för barnens framtid, heter det.
Motionärerna anför vidare att behandlings- och koordinationsteam såväl på regions- som länsnivå bör byggas upp. Vidare bör det utarbetas ett vårdprogram för personer med epilepsi. Detta måste enligt motionärerna avkrävas Socialstyrelsen alternativt Landstingsförbundet. För att tillhandahålla barn och vuxna med epilepsi en bättre vård krävs, enligt motionärerna, ett ökat antal barn- och vuxenneurologer som ansvarar för ett vårdlag som möjliggör tidig adekvat diagnos. Detta skapar förutsättningar för inledande av lämplig behandling och individuell rehabilitering.
I motion So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot ätstörningar som anorexi och bulimi (yrkande 20). Motionärerna anför att barn till föräldrar med matstörningar lätt ärver föräldrarnas beteende och därför behöver särskilt stöd. Förutom väl fungerande behandlande enheter som barnpsykiatriska kliniker, behövs fortfarande stora forskningsinsatser på området. Vidare ligger ett särskilt ansvar på ungdomsmottagningar och skolhälsovård att uppmärksamma dessa ofta livshotande ätstörningar, heter det i motionen. I motion A802 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att det vid behandlingen av anorexi och bulimi finns vårdplatser med stor kontinuitet i vårdlaget och personal med olika kompetenser samt att informationsinsatserna intensifieras (yrkande 10). Motionärerna anför att tidig upptäckt av sjukdomssymtom underlättar behandlingen väsentligt. Därför är det viktigt att informationsinsatserna intensifieras så att alla som på något sätt arbetar med, eller på annat sätt kommer i kontakt med, framför allt flickor i tonåren lär känna sjukdomen och dess symtom. Motionärerna nämner elever, lärare och övrig skolpersonal. I motion A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om anorexi och bulimi (yrkande 38). Motionärerna anför att handlingsprogram för att öka och sprida kunskaper om störningar och deras orsaker måste arbetas fram.
I motion So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förebygga och behandla malignt melanom (yrkande 36). Motionärerna anför att sjukdomen kan effektivt bekämpas genom information om hur man solar klokt och hur man klär sig, samt vikten av att inte bränna huden. Eftersom det kan gå årtionden mellan den strålexponering som t.ex. ägde rum ett soligt sommarlov i barndomen och utvecklandet av sjukdomen, är också skolhälsovårdens informativa funktion och ansvar stort, enligt motionärerna. Det är vidare, enligt deras mening, väsentligt att Folkhälsoinstitutet i samarbete med Strålskyddsinstitutet och Cancerfonden utarbetar informationsstrategier för att förebygga malignt melanom. Som vid annan cancer är det av stor vikt att tidigt upptäcka och behandla sjukdomen. Detta måste särskilt beaktas i primärvården, heter det i motionen.
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sällsynta sjukdomstillstånd (yrkande 10). Motionärerna anser att Socialstyrelsen bör göra en kartläggning av vilka otillfredsställda vårdbehov som finns, ange hur behoven kan tillgodoses och vilka som kan anses som riksverksamheter. Socialstyrelsen ger regelbundet ut Vårdkatalogen över riksverksamheter. Den bygger på underlag från berörda sjukhus om var patienter med sällsynta sjukdomar kan behandlas. Katalogen är emellertid inte komplett, enligt motionärerna, eftersom den inte bygger på en behovsanalys utan på vad landstingen rapporterar att de behandlar. Motionärerna menar att det finns grupper av patienter med sjukdomar som av olika skäl inte uppmärksammats tillräckligt. Det kan röra sig om tidigare okända hälsoproblem eller sådana som vården har otillräckliga kunskaper om, heter det i motionen. (Motionärerna nämner som exempel lymfödem, fibromyalgi, läkemedelsberoende, spelberoende och psykiska problem efter deltagande i s.k. destruktiva rörelser.)
I motion So426 av Kerstin Heinemann (fp) begärs ett tillkänna givande till regeringen om vad i motionen anförts om utbildning om och behandling av lymfödem. Patienter med lymfödem kan få hjälp genom en speciell massage, s.k. lymfdränage och kompressionsterapi. Sjukgymnaster och sjuksköterskor med denna specialutbildning (lymfterapeuter) är alltför få och finns i huvudsak på sjukhusens onkologkliniker. Kunskapen om lymfödem är bristfällig bland all vårdpersonal. Inte sällan får patienterna fel diagnos eller får vänta alltför länge på rätt diagnos och behandling. För att patienter med lymfödem skall kunna få rätt diagnos och behandling krävs en ökad utbildning av all vårdpersonal om själva sjukdomen lymfödem och dess behandling. Alltför många patienter är i dag obehandlade och tvingas till långtidssjukskrivning och i många fall förtidspension.
Tidigare behandling m.m.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat motionskrav om att satsningar bör göras på vissa sjukdomar eller att vården av dessa bör organiseras på visst sätt, senast i betänkandet 1994/95:SoU2 (s. 28) vartill hänvisas. Utskottet vidhöll sin tidigare intagna inställning att inte ställa sig bakom sådana motionskrav. Att bedöma sådana frågor är i första hand en uppgift för sjukvårdshuvudmännen. Socialstyrelsen skall vid behov tillhandahålla underlag för sådana bedömningar. Det ingick vidare i prioriteringsutredningens uppdrag att överväga sådana frågor. Prioriteringsutredningens slutbetänkande Vårdens svåra val (SOU 1995:5) har remissbehandlats. En proposition avses enligt propositionsförteckningen avlämnas i juni 1996.
Utskottets bedömning
Utskottet har stor förståelse för att motionärerna har velat fästa riksdagens uppmärksamhet på de nu aktuella problemområdena. Åtgärder för att förbättra vården och omhändertagandet av dem som lider t.ex. av epilepsi eller anorexi/bulimi är sålunda angelägna.
Utskottet vidhåller dock sin tidigare inställning att inte ställa sig bakom motionskrav om att satsningar bör göras på vissa enskilda sjukdomar eller att vården av dessa bör organiseras på visst sätt. Att bedöma sådana frågor är i första hand en uppgift för sjukvårdshuvudmännen. Socialstyrelsen skall vid behov tillhandahålla underlag för sådana bedömningar.
Utskottet kan få anledning att återkomma till vissa övergripande frågor i dessa sammanhang i samband med ställningstagande till de aviserade propositionerna om prioriteringsfrågor i hälso- och sjukvården och om forskningspolitiken.
Motionerna So423 (fp) yrkande 10, So426 (fp), So436 (s), So484 (kds) yrkandena 20 och 36, A802 (fp) yrkande 10 och A807 (c) yrkande 38 avstyrks.
Alternativ sjukvård
I motion So478 av Birgitta Hambraeus (c) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja alternativ sjukvård. Motionären anför att det förekommer ca 170 alternativa terapier i Sverige och att det kan vara problematiskt att bedöma vilka av terapierna som är seriösa och som bör anses vara sjukvård och därmed momsbefriade. Vidare behövs, enligt motionärens mening auktorisering av de terapeuter som genomgått utbildning i vissa terapier.
Bakgrund
Den förra regeringen beslutade i januari 1994 direktiv för en parlamentarisk kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av principerna för legitimation och behörighet och mot bakgrund av översynen lämna förslag bl.a. i frågan om legitimation och behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och närliggande områden. Översynen skall också omfatta bestämmelserna i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens områden (den s.k. kvacksalverilagen). I direktiven (dir. 1994:2) sägs bl.a. (s. 21) att kommittén bör i fråga om mervärdesskatt belysa även de eventuella skattetekniska konsekvenserna av lämnade förslag. I direktiven nämns (s. 7) att bl.a. sjukvård, tandvård och social omsorg undantas från skatteplikt (3 kap. 4-5 §§ mervärdesskattelagen 1994:200). Med sjukvård förstås vissa åtgärder som vidtas av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom sjukvården.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa regeringens kommande förslag på detta område. Motion So478 (c) avstyrks därför.
Enhetlig ersättningsnivå vid preventivmedelsrådgivning
I motion So431 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om en enhetlig taxa för läkare och barnmorskor vad gäller preventivmedelsrådgivning och förskrivning av preventivmedel i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna anför att nuvarande ersättningssystem för preventivmedelsrådgivning inom enskilt bedriven vård skiljer sig åt för barnmorskor och läkare. En läkare som utför preventivmedelsrådgivning samt förskriver preventivmedel är berättigad till ett normalarvode som enligt motionärerna uppgår till 468 kr. En barnmorska som utför samma arbete erhåller ingen ersättning enligt taxa. När det gäller att ge råd, prova ut preventivmedel och sätta in s.k. livmoderinlägg har barnmorskan samma kompetens som läkaren. Hon har utbildats för att göra gynekologiska hälsokontroller på kvinnor och ge preventivmedelsråd. Efter genomförd praktik får barnmorskan förskrivningsrätt av preventivmedel. Motionärerna anser att med en enhetlig taxa för barnmorskor och läkare kommer läkaren att kunna använda mera tid för att hjälpa patienter med andra orsaker som grund för läkarbesök än preventivmedelsrådgivning. Det blir även mer fördelaktigt för läkaren att ge annan medicinsk rådgivning än preventivmedelsrådgivning.
I motion So437 av Barbro Westerholm m.fl. ( fp, c, kds) finns ett liknande yrkande. Motionärerna betonar att kostnadsersättningen inom sjukvården är av stor betydelse. Patienter bör, med andra ord , utifrån sina behov behandlas på rätt vårdnivå och av personal med adekvat utbildning.
Bakgrund m.m.
Regeringen beslutade i november 1995 att ge en särskild utredare i uppdrag att analysera konstruktionen och tillämpningen av de taxor som regleras i förordningen (1994:1121) om läkarvårdsersättning och förordningen (1994:1120) om ersättning för sjukgymnastik. Utredaren skall särskilt
- utvärdera hittillsvarande kostnadsökningar och den totala effekten av de s.k. ersättningstaken samt hur taxan tillgodoser kravet på kostnadskontroll,
- beskriva konsekvenserna av nuvarande regler för läkarvårdsersättning och ersättning för sjukgymnastik, särskilt med beaktande av vårdgivarens produktionsmönster,
- belysa hur taxorna ger incitament till behandling av god kvalitet i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
I uppdraget ingår också att utredaren skall redovisa principiellt alternativa sätt att ersätta privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som omfattas av de aktuella förordningarna. Även erfarenheter från relevanta ersättningssy-stem som används i andra länder bör inhämtas. Utredaren skall därefter lämna ett förslag till om och i så fall hur de nuvarande reglerna och arvodesnivåerna bör förändras. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 15 april 1996 ( dir. 1995:150).
Utskottets bedömning
Utskottet förutsätter att de i motionerna upptagna frågorna berörs i det pågående utredningsarbetet. Utskottet anser därför att riksdagen inte bör föregripa regeringens kommande förslag på detta område. Motionerna So431 (m) och So437 (fp, c, kds) avstyrks därför.
Livstestamente m.m.
I motion So402 av Sten Andersson och Wiggo Komstedt (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande rätten till dödshjälp med beaktande av medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga synpunkter. Motionärerna anser att de argument som tidigare anförts mot dödshjälp i livets slutskede har förlorat i kraft. Någon klar gräns mellan passiva och aktiva insatser kan nämligen, med nuvarande sofistikerade medicinska teknologi, inte upprätthållas. Vidare har opinionen svängt när det gäller rätten till dödshjälp, menar motionärerna. Allt fler läkare och jurister ansluter sig numera till den meningen att patienten i livets slutskede, då sjukvården tömt sina medicinska resurser, skall ha rätt till dödshjälp om han eller hon så önskar. Utsikten att in absurdum hållas vid liv som ett kolli uppfattas sålunda som skrämmande för de flesta.
I motion So404 av samma motionärer yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning när det gäller möjligheten att upprätta ett juridiskt bindande livstestamente . Ett särskilt problem uppstår i livets slutskede då patienten inte längre är kontaktbar och därför inte har möjlighet att avsäga sig medicinsk behandling. I detta läge vore det enligt motionärerna rimligt att en tidigare dokumenterad viljeyttring fick vara ett uttryck för patientens vilja. En sådan bindande viljeyttring skulle garantera rättstrygghet för både patienten och läkaren.
Tidigare behandling m.m.
Senast behandlades likalydande motioner av utskottet i betänkandena 1993/94:SoU7 och 1994/95:SoU2. I betänkandet 1993/94:SoU7 hänvisades till ett frågesvar om livstestamente (fråga 1992/93:486) i vilket det dåvarande statsrådet (Bo Könberg) uppgett att han övervägde om det borde tas något initiativ för svensk del. Vidare konstaterades att regeringen hade tillsatt en parlamentarisk utredning om prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena och vidhöll sin tidigare redovisade inställning, nämligen att regeringens kommande förslag inte borde föregripas. I betänkandet 1994/95:SoU2 vidhöll utskottet denna uppfattning.
Prioriteringsutredningen (S 1992:02) överlämnade våren 1995 sitt slutbetänkande SOU 1995:5 Vårdens svåra val. Utredningens uppgift har bl.a. varit att utifrån etiska utgångspunkter diskutera hälso- och sjukvårdens roll i välfärdssamhället och lyfta fram de grundläggande principer efter vilka prioriteringar inom vården skall ske. Frågor som rör vården i livets slutskede och vård av människor med nedsatt autonomi behandlas i betänkandet. En proposition om prioriteringsfrågor i hälso- och sjukvården har aviserats till juni 1996.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin inställning i dessa frågor. Frågan om vård i livets slutskede torde komma att behandlas i den aviserade propositionen om prioriteringsfrågor i hälso- och sjukvården. Motionerna So402 (m) och So404 (m) avstyrks därför.
Forskning inom det psykologiska metodområdet
I motion So427 av Siw Persson (fp) hemställs om ett tillkännagivande om resurser för forskning och utveckling inom det psykologiska metodområdet, framför allt psykologiska test. Psykologiska test används bl.a. inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten, skolan och yrkesmässig rehabilitering. De utgör hjälpmedel vid utredningar, utvecklingsbedömningar, diagnostik och utvärderingar. I arbetslivet och i försvaret används psykologiska test för urval. Även i den psykologiska forskningen används ofta test. Målet är bl.a. att kunna precisera en persons färdigheter eller förmåga, beskriva hur personen förhåller sig i olika situationer, fastställa skador, felfunktioner, utvecklingsbrister eller emotionella störningar och skapa underlag för behandling och träning. För att kunna användas i praktiskt bruk måste det speciella mätningsförfarande som psykologiska test utgör uppfylla en rad krav, påpekar motionären. De skall vara standardiserade, tillförlitliga och ha god validitet. De test som används i Sverige har ofta ett internationellt ursprung. De saknar ofta svensk standardisering och normering och är därför inte rättvisande i vår miljö. Det finns enligt motionären ett stort behov av att anpassa testen till svenska förhållanden och att utveckla nya svenska test. Detta är en omfattande och kostsam process som enligt motionären hittills inte funnit någon finansiär. Specialdestinerade FoU-medel krävs, och regeringen bör enligt motionären återkomma med förslag härom i nästa forskningsproposition.
I motion Ub608 av Stig Sandström m.fl. (v) finns ett likalydande yrkande som i motion So427. Varken medelsbeviljande sektorsforskningsorgan eller forskningsråd har ansett sig kunna prioritera ens enstaka projektansökningar såvitt avser psykologiskt metodutvecklingsarbete när det gäller psykologiska test, påpekas det i motionen. Samtidigt är samtliga områden inom de praktiskt psykologiska verksamheterna beroende av psykologiska instrument av hög kvalitet, baserade på teori och utprövade enligt vetenskapligt vedertagen metodik. Anslagsmöjligheterna för vetenskaplig konstruktion, utprövning och därtill relaterat forsknings- och utvecklingsarbete bör snarast utredas så att förslag kan föreläggas riksdagen i nästa forskningsproposition.
Bakgrund m.m.
Sveriges Psykologförbund har tagit upp frågan om ansvaret för svenska standardiseringar och normeringar av utländska test och om svenska psykologers tillgång till moderna, fullgott utprövade psykologiska instrument. En arbetsrapport avlämnades sommaren 1995, Psykologiska mätinstrument - hinder och möjligheter för en tillfredsställande kvalitativ och kvantitativ instrumentförsörjning för psykologisk tillämpning och forskning i Sverige. Bl.a. redovisas kontakterna med olika finansieringsorgan såsom de olika forskningsråden. Socialvetenskapliga forskningsrådet ansåg att FoU-arbete för psykologiska test faller utanför rådets uppgifter. Sammanfattningsvis anges i rapporten att företrädare för de olika institutionerna, myndigheterna och råden verifierar att området psykologiska test utgör ett betydelsefullt forsknings- och utvecklingsområde där tonvikten ligger på utvecklingssidan. Samtidigt konstateras att inga enskilda organ tar ansvar för FoU-insatserna.
I rapporten hänvisas bl.a. till Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) som, i enlighet med tilläggsdirektiv till kommittén (dir. 1994:152), bl.a. skall överväga ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i fråga om finansiering av vårdforskning samt i vilka former stöd kan ges till vårdforskningens utveckling.
I den ovan nämnda rapporten anges avslutningsvis att man inte funnit någon slutlig lösning såvitt avser finansieringen av anpassningen av internationella instrument till svensk kulturell och språklig miljö eller produktion och utprövning av nya instrument.
Utskottets bedömning
Utskottet anser det viktigt med en standardisering och normering av psykologiska test så att de blir rättvisande i svensk miljö.
Frågor om forskning bör enligt utskottets uppfattning övervägas samlat vid behandlingen av nästa forskningspolitiska proposition.
Motionerna So427 (fp) och Ub608 (v) avstyrks.
Genteknik
I motion So422 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utredning av hur gentekniken riskerar att komma till användning i rashygieniskt syfte (yrkande 2). Vidare hemställs att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som omfattar förbud att söka, efterfråga och använda information om människors gener dels vid anställnings- och antagningsförfaranden (yrkande 4), dels vid försäkringsförfaranden och bankkontakter (yrkande 5). Slutligen vill motionärerna se lagförslag som omfattar förbud att utlämna information om enskilda människors genuppsättning (yrkande 6). Motionärerna anför att kritiken av den gentekniska utvecklingen inte handlar om teknikfientlighet utan om att inse att gentekniken kommer att styra samhället och människan mer än någon politiker eller aktör på marknaden någonsin kunnat göra. En utredning bör tillsättas med syfte att granska hur gentekniken riskerar att användas i rashygieniskt syfte. Motionärerna anför vidare att regering och riksdag måste initiera och ge förutsättningar för en bred folklig debatt om gentekniken. Dessutom måste enligt motionärerna lagstiftningen anpassas efter den nya tekniken, eftersom information om enskilda människors genuppsättning kan komma att användas på ett sätt som kränker individens integritet.
I motion 1995/96:K15 av Barbro Westerholm (fp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna dels vad i motionen anförts om lagreglering av gentester ( yrkande 1), dels vad som anförts om samordning av Socialdepartementets och Arbetsmarknadsdepartementets arbete med gentester och genetisk sekretess (yrkande 2), dels att regeringen utan dröjsmål skall återkomma i ärendet (yrkande 3). Motionären anför att frågan om skydd för genetiska data i patientjournaler varit under beredning alltsedan riksdagsåret 1990/91. Forskningen på det gentekniska området är omfattande och utvecklingen sker i mycket snabb takt. Motionären anser att kompletterande lagstiftning bör införas där kraven är hårdare för genetiska data än för andra sekretessbelagda uppgifter i hälso- och sjukvården.
Bakgrund och tidigare behandling m.m.
Riksdagen antog våren 1991 lagen (1991:114) om användningen av viss genteknik vid allmänna hälsoundersökningar. Enligt lagen får sådan undersökning av arvsmassan som utnyttjar analys av genernas DNA eller RNA inte ske vid allmänna hälsoundersökningar utan tillstånd från Socialstyrelsen. Tillstånd får lämnas endast om undersökningen är inriktad på att söka kunskap om sjukdomsförhållanden som är av allvarlig art eller annars av särskild betydelse för hälso- och sjukvården. Vid prövning av tillståndsfrågan skall särskilt beaktas om de som skall leda och utföra undersökningen har den kompetens som behövs för ändamålet och om integritetsskyddet för uppgifter om undersökningsdeltagarnas genetiska förhållanden kan antas bli tillfredsställande. Deltagarna måste ge sitt skriftliga samtycke.
Socialutskottet anförde vid sin behandling av ärendet bl.a. följande i betänkandet 1990/91:SoU10 Användning av genteknik på människa m.m. (s. 9).
Genom användning av genteknik vid allmänna hälsoundersökningar skulle det i vissa fall bli möjligt att identifiera enskilda som riskerar att drabbas av ärftligt betingad sjukdom. Tidigt insatt medicinsk behandling eller ändrad livsstil skulle i en del fall kunna förebygga, lindra eller bota sjukdomen i fråga. Utskottet delar därför uppfattningen i propositionen att allmänna hälsoundersökningar med användning av genteknik skall få göras. För att skydda den enskilde mot opåkallat intrång i privatlivets innersta sfär är det emellertid angeläget att samhället markerar en återhållsam inställning och att restriktioner för verksamheten införs genom lagstiftning. Enligt lagförslaget i propositionen skall allmänna hälsoundersökningar med hjälp av DNA- eller RNA-analys inte få göras utan tillstånd av Socialstyrelsen. Härigenom får man enligt utskottets mening en tillfredsställande garanti för att sådana genundersökningar bara används under etiskt godtagbara förutsättningar och att de utförs med den kompetens och ansvarskänsla som krävs.
I samma betänkande anförde utskottet i anledning av ett motionsyrkande om skydd för genetiska data i patientjournaler följande (s. 15).
Utskottet delar uppfattningen att det finns en risk för att den enskildes samtycke till att efterge sekretessen beträffande genetisk information blir illusoriskt om samtycket utgör ett krav för att få en anställning eller rätt att teckna en försäkring. I likhet med genetikkommittén anser utskottet emellertid inte att detta utgör tillräckliga skäl för att inskränka den enskildes självbestämmanderätt. Det är också svårt att föreställa sig hur man skulle kunna hindra den enskilde från att göra informationen tillgänglig för andra. En patient har ju exempelvis rätt att få en kopia eller avskrift av journalen utan att ange ändamålet med detta. Det är emellertid ett allvarligt integritetsproblem som motionärerna pekar på. Också i propositionen anförs att det är etiskt oriktigt att ställa upp krav på genomgången genetisk undersökning som förutsättning för anställning eller dylikt. Enligt utskottets mening måste frågan dock lösas på ett annat sätt än genom intrång i den enskildes självbestämmanderätt enligt sekretesslagen. Om inte någon annan teknisk lösning är möjlig, bör man i stället överväga att straffbelägga förfaranden som innebär att exempelvis arbetsgivare eller försäkringsbolag avkräver någon undersökningsresultat från genetiska undersökningar som villkor för anställning respektive rätt att teckna försäkring. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur oetiska krav på tillgång till genetiska data skall kunna hindras. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Riksdagen följde utskottet (rskr.
1990/91:114).
I betänkandet 1993/94:SoU7 avstyrkte utskottet en motion (kds) angående riktlinjer på genteknikområdet med hänvisning till att riksdagen inte borde föregripa behandlingen av regeringens kommande förslag på området.
Ytterligare ett yrkande i samma motion som den nu aktuella So422 behandlades av utskottet förra våren i betänkandet 1994/95:SoU15. Motionsyrkandet om anslag på 50 miljoner kronor för att ge organisationer och andra möjlighet att söka medel för att informera om genteknikens följder avstyrktes av utskottet.
I Socialdepartementet pågår enligt uppgift arbetet med en departementspromemoria som bl.a. kommer att behandla frågor om skydd för genetiska data i patientjournaler och om rätten för tredje man att ta del av och använda sig av sådan information. Enligt uppgift är arbetet med departementspromemorian i slutskedet. Man beräknar att kunna sända ut den på remiss under mars 1996.
Enligt direktiv (dir. 1994:111) har en särskild utredare tillkallats med uppgift att kartlägga medicinska kontroller i arbetslivet, utreda de risker och problem som sådana kontroller kan innebära och vilket berättigat behov av kontroll som kan finnas samt göra de avgränsningar och föreslå de åtgärder som behövs. Utredaren skall inledningsvis kartlägga förekomsten av olika former av medicinsk kontroll, både i samband med anställning och under anställningen. Utvecklingen av gentekniken skall särskilt beaktas. De kommande förslagen bör, enligt direktiven, bygga på en bedömning av vilka berättigade behov av medicinsk kontroll i arbetslivet som kan finnas för arbetsgivarna, för den enskilde och för allmänheten, och vilka skyddsbehov som finns för den enskilde arbetssökande eller anställde. Förslagen bör bygga på en avvägning mellan dessa olika behov eller intressen.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 1996.
Utskottets bedömning
Utskottet vill på dessa områden inte föregripa regeringens kommande förslag och avstyrker därför motionerna K15 (fp) och So422 (mp) yrkandena 2 och 4-6.
Utbildning i ortopedisk medicin m.m.
I motion So499 av Ragnhild Pohanka och Thomas Julin (båda mp) begärs att riksdagen ger regeringen till känna att läkare med utbildning i ortopedisk medicin bör erhålla specialistkompetens (yrkande 2) samt att specialistvårds- taxan bör anpassas så att läkare kan ge patienterna ekonomisk möjlighet att tillgodogöra sig ifrågavarande behandling (yrkande 3). Motionärerna hemställer också att riksdagen beslutar att en statlig vidareutbildning för sjukgymnaster i ortopedisk medicin inrättas (yrkande 4). Motionärerna anför att ortopedmedicinsk behandling jämförd med standardiserad konventionell behandling hos distriktsläkare och distriktssjukgymnaster när det gäller sjukskrivningslängd, smärta, daglig funktionsförmåga och psykosomatiska symtom har visat sig klart överlägsen. Vidare är den ortopedmedicinska behandlingen billigare. Motionärerna anför att vad ortopedmedicinarna behöver är Socialstyrelsens godkännande av sin specialitet och därmed specialistkompetens. Motionärerna anför vidare att ortopedisk medicin inte lärs ut i den svenska grundutbildningen för läkare och sjukgymnaster. Ämnet förekommer endast som vidareutbildning, delvis anordnade i Socialstyrelsens regi. Ortopedmedicinaren arbetar med gängse undersökningsmetoder som kompletteras med en specifik manuell undersökningsteknik. Motionärerna anför att till dess ortopedmedicinarna får sin specialiststatus och behandlingen därmed automatiskt faller under försäkringskassans betalningsområde bör privatläkarvårdstaxan anpassas så att patienterna får ekonomisk möjlighet att tillgodogöra sig denna behandling.
Tidigare behandling m.m.
Hösten 1991 behandlade utskottet liknande yrkanden. I betänkandet 1991/92:SoU5 (s. 30) konstaterade utskottet att regeringen genom proposition 1988/89:138 lade fram förslag till nya riktlinjer för läkarnas specialiseringstjänstgöring. Riksdagen godkände hösten 1989 i princip de föreslagna riktlinjerna (1989/90:SoU9 och rskr. 16). I samband med behandlingen av förslaget till nya riktlinjer uttalade sig utskottet också om motionsyrkanden om den ortopediska medicinens ställning (1989/90:SoU9). Motionerna avstyrktes med motiveringen att det inte bör ankomma på riksdagen att göra något uttalande om vilka de medicinska specialiteterna bör vara. Regeringen har genom förordningen 1991:1325 fastställt de specialiteter inom vilka specialistkompetens kan erhållas fr.o.m. den 1 januari 1992. Ortopedisk medicin är inte en specialitet. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin inställning i dessa frågor och avstyrker därför motion So499 (mp) yrkandena 2-4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande hälso- och sjukvårdens finansiering
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So207 yrkande 3, 1994/95:So424 yrkandena 2 och 4, 1994/95:So441, 1994/95:So485 yrkandena 2 och 3 och 1994/95:So489 yrkandena 8 och 13,
res. 1 (m) -delvis
res. 2 (c) -delvis -motiv.
res. 3 (fp) -delvis -motiv.
res. 4 (v) -delvis
res. 5 (mp)
2. beträffande fri etableringsrätt
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So424 yrkande 3, 1994/95:A270 yrkande 10 och 1994/95:A802 yrkande 3,
res. 1 (m) -delvis
res. 2 (c) -delvis - motiv.
res. 3 (fp) -delvis
3. beträffande kvalitetssäkring
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So250 yrkande 5, 1994/95:So412 yrkandena 1 och 2, 1994/95:So423 yrkande 16 och 1994/95:So424 yrkande 6,
res. 1 (m) -delvis
res. 3 (fp) -delvis
res. 4 (v) -delvis
res. 6 (kds) - delvis
4. beträffande folkhälsofrågor
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So223 yrkande 21, 1994/95:So412 yrkande 3, 1994/95:So419, 1994/95:So423 yrkandena 5, 6 och 8, 1994/95:So424 yrkande 8, 1994/95:So432 yrkande 2, 1994/95:So457 och 1994/95:So489 yrkandena 1-5,
res. 1 (m) -delvis
res. 3 (fp) -delvis
res. 4 (v) -delvis
res. 6 (kds) - delvis
5. beträffande forskning och utveckling
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So423 yrkandena 14 och 17 samt 1994/95:So424 yrkande 5,
res. 1 (m) -delvis
res. 3 (fp)-delvis
6. beträffande struktur- och kompetensfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So219 yrkande 2, 1994/95:So412 yrkandena 7 och 8 och 1994/95:So413,
res. 6 (kds)-delvis
7. beträffande sjuksköterskor m.fl.
att riksdagen avslår motion 1994/95:So445 yrkande 1,
res. 7 (m, fp, kds)
8. beträffande tilläggsdirektiv till HSU 2000
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So423 yrkande 12, 1994/95:So470 och 1994/95:A807 yrkande 32,
res. 8 (fp)
9. beträffande kvinnors hälsa
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So423 yrkande 11, 1994/95:So433 och 1994/95:A807 yrkande 33,
res. 9 (mp)
10. beträffande könsstympning
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So438 och 1994/95:Sf611 yrkande 17,
11. beträffande patientombudsman m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:So451 yrkandena 1-5 och 7-8,
res. 10 (v)
12. beträffande destruktiva rörelser
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So406 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
res. 11 (kds)
13. beträffande vård och behandling m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So423 yrkande 10, 1994/95:So426, 1994/95:So436, 1994/95:So484 yrkandena 20 och 36, 1994/95:A802 yrkande 10 och 1994/95:A807 yrkande 38,
res. 12 (fp)
14. beträffande alternativ sjukvård
att riksdagen avslår motion 1994/95:So478,
res. 13 (mp)
15. beträffande enhetlig ersättningsnivå
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So431 och 1994/95:So437,
16. beträffande livstestamente m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So402 och 1994/95:So404,
17. beträffande forskning inom det psykologiska metodområdet
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So427 och 1994/95:Ub608,
18. beträffande genteknik
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So422 yrkandena 2 och 4-6 samt 1995/96:K15,
res. 14 (mp)
19. beträffande utbildning i ortopedisk medicin m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:So499 yrkandena 2-4.
Stockholm den 20 februari 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds), Christin Nilsson (s) och Ragnhild Pohanka (mp).
Reservationer
1. Hälso- och sjukvårdens finansiering m.m. (mom. 1-5)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.18 börjar med Hälso- och sjukvården och på s. 19 slutar med motionsyrkandena avstyrks bort ha följande lydelse:
Alla medborgare skall garanteras god vård vid sjukdom eller olycksfall efter behov. Sjukvården skall sätta patienten i centrum och erbjuda hög medicinsk kvalitet. I praktiken har dock den enskilde patienten svårt att hävda sig och sina behov gentemot sjukvårdsapparaten. Utskottet anser att fördelningen av vårdresurserna har företagits i enlighet med politiska program. Bara i mindre grad har patienternas behov och önskemål varit styrande. Enligt utskottet skulle införandet av en Allmän hälsoförsäkring sätta patienten i centrum och vara den bästa helhetslösningen på de problem som finns i dagens sjukvård. En sådan sjukvårdsförsäkring skall vara allmän och obligatorisk. Den skall gälla alla bosatta i Sverige samt dem som på andra sätt bör inkluderas på grund av internationella åtaganden inom bl.a. EU. Ingen skall enligt utskottets uppfattning ställas utanför försäkringssystemet. Riksdagen bestämmer i demokratisk ordning vilka typer av behandling och omvårdnad som skall finansieras av den allmänna sjukvårdsförsäkringen. Staten fastställer ett minimiåtagande för försäkringskassan. Det står fritt att erbjuda vård därutöver. Försäkringen skall finansieras genom en sjukvårdsavgift vars storlek beror på betalningsförmåga oavsett ålder eller risk och som fastställes av riksdagen. Inbetalning skall göras i samband med skatteuppbörd. En allmän och obligatorisk sjukvårdsförsäkring skulle innebära att den i dag strikta avgränsningen mellan sjukvårdens och sjukpenningens finansiering försvinner. Den helt dominerande delen av dagens landstingsskatt som i dag finansierar sjukvården skulle överföras till försäkringskassan eller andra organisationer som i sin tur betalar patientens vård, oberoende av vårdgivare. Försäkringen skulle skapa effektivitet genom konkurrens på alla nivåer. Patienten sätts i centrum och kvaliteten blir ett konkurrensmedel. Ett högkostnadsskydd utformat som en trappstegsmodell skall finnas. Ett ökat inslag av avgiftsfinansiering garanterar enligt utskottet en god kostnadskontroll. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So207 (m) yrkande 3 och So424 (m) yrkandena 2 och 4 ges regeringen till känna. Motionerna So441 (mp), So485 (m) yrkandena 2 och 3 samt So489 (v) yrkandena 8 och 13 avstyrks.
Utskottet anser vidare att fri etableringsrätt för t.ex. läkare, tandläkare och sjukgymnaster bör återinföras. Andra grupper, t.ex. barnmorskor och sjuksköterskor, bör ges samma rätt. Effekterna av etableringsfrihet blir dels att patienterna får möjlighet att välja mellan flera vårdgivare, dels att sjukvårdsanställda kan välja mellan flera arbetsgivare, offentliga såväl som enskilda. Konkurrenssituationen innebär vinster i form av bättre kvalitet i vården, större möjligheter till kostnadsjämförelser och större möjligheter för personal inom vården att förverkliga sina idéer. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So424 (m) yrkande 3 och A270 (m) yrkande 10 ges regeringen till känna. Motion A802 (fp) yrkande 3 är i huvudsak tillgodosedd och avstyrks.
Patientens frihet att välja vårdgivare bör enligt utskottet kombineras med ett ackrediteringssystem för alla vårdgivare. En oberoende statlig myndighet - Medicinalstyrelsen - skall godkänna (ackreditera) alla vårdgivare. Dessutom skall alla som bedriver sjukvård ha ett väl fungerande kvalitetssäkringssy-stem. Kvalitetskontroll genom medicinsk revision bör ske regelbundet genom Medicinalstyrelsens försorg. Kvaliteten bör, enligt utskottet, vägas in i ett resultatbaserat ersättningssystem, för att ge vårdgivarna incitament att arbeta aktivt och kontinuerligt med kvalitetssäkring. Även olika former för kollegial kvalitetssäkring inom vården bör utvecklas, till exempel att läkarens verksamhet granskas kritiskt av sakkunniga kolleger (peer review). Det bör också bli lättare för patienten att få en andra åsikt (second opinion). Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So424 (m) yrkande 6 ges regeringen till känna. Motionerna So412 (kds) yrkandena 1 och 2 och So423 (fp) yrkande 16 är i huvudsak tillgodosedda och avstyrks. Motion So250 (v) yrkande 5 avstyrks.
I ett försäkringssystem finns enligt utskottet bättre förutsättningar att samordna sjukvård, social service och omsorg samt rehabilitering. En annan viktig uppgift för sjukvårdsförsäkringen är att stimulera förebyggande vård. Detta sker i flera liknande system i Europa. Ideella organisationer som arbetar för folkhälsan skall stödjas. För att människor skall kunna ta ett ökat ansvar för sin hälsa behövs information om hur man undviker ohälsa och ökade kunskaper om hur man behandlar lindrigare sjukdomstillstånd och påskyndar tillfrisknande. I detta sammanhang vill utskottet också betona företagshälsovårdens viktiga roll. Den förebyggande vården har fått en allt viktigare roll: målet är att förebygga ohälsa och att vinna hälsa. Mödra- och barnhälsovården är ett bra exempel på hur effektiv förebyggande vård kan vara. Sverige tillhör världens främsta länder vad gäller lägst barna- och mödradödlighet. Folkhälsoarbetet är viktigt. Information om till exempel rökningens, alkoholens och kostens betydelse för hälsan, att motionera på rätt sätt och så vidare ger stora mänskliga vinster. Utskottet anser vidare att informationen om riskerna för bullerskador bör förbättras. I huvudsak behövs ett ökat medvetande och ett rationellt agerande. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So424 (m) yrkande 8 och So457 (m) ges regeringen till känna. Motionerna So223 (fp) yrkande 21, So412 (kds) yrkande 3, So419 (s), So423 (fp) yrkandena 5-6 och 8, So432 (c) yrkande 2 och So489 (v) yrkandena 1-5 avstyrks.
Utskottet anser att forskning och utveckling är av utomordentlig vikt för sjukvården - såväl medicinsk forskning som omvårdnadsforskning. Forskning och utveckling höjer kvaliteten i vården. Man räknar med att den medicinska kunskapen fördubblas vart sjunde år. Denna utveckling leder enligt utskottet till medicinsk rationalisering genom nya diagnostiska och terapeutiska metoder och i många fall sänkta kostnader för sjukvården. Den medicinska forskningen utförs till sin huvudsakliga del på universitetssjukhusen medan utveckling sker även i den övriga sjukvårdsorganisationen. I den privata sektorn sker medicinsk forskning i huvudsak inom läkemedelsindustrin. Grundforskning är enligt utskottets mening en statlig angelägenhet. Patientnära klinisk forskning och utveckling bör kunna finansiers av staten och försäkringsgivaren i samarbete. Statlig finansiering av forskning och utveckling ställer krav på prestation. Forskningsanslag bör därför vara riktade, det vill säga projektbaserade. Medicinsk rationalisering skall enligt utskottet utföras och finansieras av sjukvårdsproducenterna. Utskottet delar således motionärernas uppfattning. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So424 (m) yrkande 5 ges regeringen till känna. Motion So423 (fp) yrkandena 14 och 17 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1-5 bort ha följande lydelse:
1.beträffande hälso- och sjukvårdens finansiering
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So207 yrkande 3, 1994/95:So424 yrkandena 2 och 4 och med avslag på motionerna 1994/95:So441, 1994/95:So485 yrkandena 2 och 3 samt 1994/95:So489 yrkandena 8 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande fri etableringsrätt
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So424 yrkande 3 och 1994/95:A270 yrkande 10 och med avslag på motion 1994/95:A802 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande kvalitetssäkring
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So424 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1994/95:So250 yrkande 5, 1994/95:So412 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:So423 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande folkhälsofrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So424 yrkande 8 och 1994/95:So457 och med avslag på motionerna 1994/95:So223 yrkande 21, 1994/95:So412 yrkande 3, 1994/95:So419, 1994/95:So423 yrkandena 5-6 och 8, 1994/95:So432 yrkande 2 och 1994/95:So489 yrkandena 1-5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande forskning och utveckling
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So424 yrkande 5 och med avslag på motion 1994/95:So423 yrkandena 14 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Hälso- och sjukvårdens finansiering m.m. (motiveringen till mom. 1 och 2)
Roland Larsson (c) anser att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med Hälso- och sjukvården och på s. 19 slutar med A802 (fp) yrkande 3 bort ha följande lydelse:
Alla medborgare skall enligt utskottet tillförsäkras god tillgänglighet till vård och omsorg. Det är fråga om trygghet för medborgarna. Hälso- och sjukvården måste utgå från medborgarens perspektiv. Medborgarens krav på tillgänglighet och kvalitet, ekonomins krav på effektiviseringar och förnyelse samt samhällsförändringar ställer stora krav på förnyelsearbetet. Medborgarna måste ges möjlighet att välja läkare och andra vårdgivare. Hälso- och sjukvårdslagen stadgar att patienterna skall ha insyn i och inflytande över såväl vårdens innehåll som dess utformning. Detta innebär att den enskilde skall kunna påverka valet av både vårdgivare och vårdinsats. Valfrihet inom hälso- och sjukvården bör vara utgångspunkten i det förnyelsearbete som sker i vårdorganisationen.
En mångfald av olika utförare av vård gör att nya idéer lättare växer fram och skattebetalarna får ut mer vård för pengarna. Detta förutsätter konkurrens inom ramen för ett offentligt och demokratiskt finansierat system. Den fria etableringsrätten för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården bör bara begränsas av sjukvårdshuvudmännens möjligheter till kostnadskontroll och effektivt resursutnyttjande.
Att vården är gemensamt finansierad innebär, enligt utskottet, inte att landstingen eller kommunerna själva behöver äga eller driva alla vårdinrättningar. Utomstående entreprenörer och ägare kan tillföra mycket kompetens och idéer till sjukvården. Kommunerna och landstingen skall genom klara avtal med privata vårdgivare ställa bestämda kvalitetskrav och genom upphandling och kvalitetskontroller bidra till att höja vårdens kvalitet. Ökad samverkan mellan olika vårdgivare och samhällssektorer är nödvändig.
3. Hälso- och sjukvårdens finansiering m. m. (motiveringen till mom. 1 samt mom. 2-5)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s.18 börjar med Hälso- och sjukvården och på s. 19 slutar med motionsyrkandena avstyrks bort ha följande lydelse:
Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Det betyder enligt utskottet att hälso- och sjukvården skall finansieras gemensamt och att utgångspunkten för de prioriteringar som görs skall vara patientens behov. Kraven på ett effektivt utnyttjande av resurserna har under senare tid förstärkts. Studier från bl.a. ESO visar att stora kvalitetsförbättringar skett i vården och att produktiviteten ökat de senaste åren. Det finns en risk för att ett gap uppkommer mellan vad som människor efterfrågar och vad som är möjligt att gemensamt finansiera. Detta ställer, enligt utskottets mening, krav på tydliga prioriteringar och en dialog i samhället om sjukvårdens ansvar och begränsningar. De utländska experter som på uppdrag av HSU 2000 granskat det svenska sjukvårdssystemet har konstaterat att det på det hela taget är välfungerande, och ingen förordar en övergång t.ex. till en försäkringslösning. Utskottet avstyrker därför motionerna So207 (m) yrkande 3, So424 (m) yrkandena 2 och 4, So441 (mp), So485 (mp) yrkandena 2 och 3 samt So489 (v) yrkandena 8 och 13.
Utskottet delar uppfattningen i motion A802 (fp) yrkande 3. Med en friare etableringsrätt inom sektorerna vård och omsorg ökar möjligheterna att ta egna initiativ och utveckla verksamheter inom vård och omsorg efter eget huvud och kompetens. Inom vård och omsorg är kvinnorna överrepresenterade. Möjligheterna för kvinnor som arbetar inom dessa sektorer att såväl byta arbetsgivare som starta eget har starkt begränsats av den nuvarande regeringen. Utskottet förordar en återgång till tidigare regler. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motionen. Motionerna So424 (m) yrkande 3 och A270 (m) yrkande 10 är i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.
För att säkra kvaliteten i vården fordras att personalen har aktuell utbildning, att journalföringen fungerar liksom andra informationssystem och att patienterna får adekvat information för att kunna sköta sin behandling. Statistik bör tas fram som möjliggör för olika enheter att jämföra sig med varandra. Ansvaret för olika dataregister med statistik på nationell nivå inom olika specialiteter måste enligt utskottet läggas fast. Läkemedelsverkets roll för att åstadkomma en optimal läkemedelsanvändning skall också understrykas enligt utskottet. Den medicinsk-tekniska utrustningen har blivit alltmer komplicerad att handha. Det är en självklarhet att sjukvården måste ta ansvar för att patienter inte skadas på grund av bristande kunskaper om de medicinsk-tekniska produkternas säkra hantering. Det måste åligga sjukvårdshuvudmannen att vidta alla åtgärder som kan behövas för att göra hanteringen säker. Det bör enligt utskottet lagstadgas om ett utökat skydd för patienterna genom att sjukvårdshuvudmannen dels ansvarar för att personalen har tillräcklig och adekvat utbildning beträffande de medicinsk-tekniska produkterna och deras risker, dels tillser att tillräcklig medicinsk-teknisk kompetens finns tillgänglig för att bedöma riskerna med och behovet av att underhålla sådan utrustning och dels tillser att personalen har tillräcklig utbildning för att handha densamma. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So423 (fp) yrkande 16 ges regeringen till känna. Motionerna So250 (v) yrkande 5, So412 (kds) yrkandena 1 och 2 och So424 (m) yrkande 6 avstyrks.
Det återstår mycket att göra både inom hälso- och sjukvården och i samhället i stort för att skapa förutsättningar för en bättre folkhälsa. Utskottet anser att kommuner, landsting, olika statliga organ och enskilda organisationer samt arbetsgivare måste samarbeta och utforma lokala handlingsprogram. Utskottet anser vidare att barnens situation i samhället, särskilt invandrarbarnens, måste uppmärksammas. Barnhälsovården har därvid en viktig roll. Utskottet anser att åtgärder behövs för att stoppa ökningen av de psykosociala problemen och allergierna. Det är viktigt att arbeta aktivt med att begränsa rökningen och minska missbruket av alkohol och narkotika. Under ungdomsåren grundläggs de flesta människors levnadsvanor. Utskottet anser därför att undervisning i folkhälsofrågor måste bli en obligatorisk del i skolundervisningen samt att skolhälsovården medverkar i sådan undervisning. Utskottet anser att satsningarna på förebyggande hälsovård och egenvård måste stödjas och vidareutvecklas. Med ökad kunskap om vad man kan klara själv och när man behöver besöka hälso- och sjukvården ökar patientens trygghet och självkänsla. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So223 (fp) yrkande 21 och So423 (fp) yrkandena 5-6 och 8. Motionerna So412 (kds) yrkande 3, So419 (s), So424 (m) yrkande 8, So432 (c) yrkande 2, So457 (m) och So489 (v) yrkandena 1-5 avstyrks.
Svensk forskning på det medicinska området är mycket framgångsrik och åtnjuter högt internationellt anseende. Det nära samarbetet mellan universiteten och den sjukvårdande verksamheten samt med läkemedelsindustrin och den medicinsk-tekniska industrin har verksamt bidragit till detta. Utskottet anser att garantier måste skapas så att denna samverkan och höga forskningsaktivitet kan fortsätta trots det trängda ekonomiska läget. Det är också viktigt att utrymme skapas för epidemiologisk och hälsoekonomisk forskning som syftar till att värdera effekterna av olika förebyggande, behandlande, vårdande och rehabiliterande insatser i hälso- och sjukvården, ändringar i styrsy-stem etc. Det är också viktigt att riskforskningen utvecklas. Utskottet anser att det förslag som HSU 2000 lagt fram om att lagfästa det medansvar som sjukvårdshuvudmännen har för forskning och utveckling snarast bör genomföras. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So423 (fp) yrkandena 14 och 17 ges regeringen till känna. Motion So424 (m) yrkande 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2-5 bort ha följande lydelse:
2. beträffande fri etableringsrätt
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A802 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:So424 yrkande 3 och 1994/95:A270 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande kvalitetssäkring
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So423 yrkande 16 och med avslag på motionerna 1994/95:So250 yrkande 5, 1994/95:So412 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:So424 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande folkhälsofrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So223 yrkande 21 och 1994/95:So423 yrkandena 5-6 och 8 och med avslag på motionerna 1994/95:So412 yrkande 3, 1994/95:So419, 1994/95:So424 yrkande 8, 1994/95:So432 yrkande 2, 1994/95:So457 och 1994/95:So489 yrkandena 1-5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande forskning och utveckling
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So423 yrkandena 14 och 17 och med avslag på motion 1994/95:So424 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Hälso- och sjukvårdens finansiering m.m. (mom. 1, 3 och 4)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med Hälso- och sjukvården och slutar med 8 avstyrks därför bort ha följande lydelse:
När det gäller finansieringen av hälso- och sjukvården anser utskottet att folkhälsoaspekter kan användas som ett styrinstrument. Utskottet anser att tobaken, alkoholen och trafiken skall ta ett större ansvar för att täcka sjukvårdens kostnader. Utskottet kan även tänka sig att använda skatte- eller avgiftsinstrumentet för att bekämpa ohälsosamma företeelser som ställer till skador på sikt, t.ex. överdrivet övertidsuttag som leder till onaturliga påfrestningar eller våldsvideor som kan skapa psykiska störningar. Utskottet anser vidare att all sjukvård skall ha låga avgifter som är så lika som möjligt över hela landet. Utskottet anser att rekommendationer om avgiftstak bör kunna utfärdas av Landstingsförbundet och regeringen efter förhandlingar. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So489 yrkandena 8 och 13 ges regeringen till känna. Motionerna So207 (m) yrkande 3, So424 (m) yrkandena 2 och 4, So441 (mp) och So485 (mp) yrkandena 2 och 3 avstyrks.
dels att det avsnitt på s. 19 som börjar med Verksamhetsuppföljning och och slutar med avstyrks därför. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kvaliteten måste kunna garanteras när det gäller tjänster, omvårdnad och vård. Kvalitetssäkring, kvalitetskontroll och utarbetande av kvalitetsnormer måste därför prioriteras av regeringen enligt utskottets mening. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So250 (v) yrkande 5 bör ges regeringen till känna. Motionerna So412 (kds) yrkandena 1 och 2, So423 (fp) yrkande 16 och So424 (m) yrkande 6 avstyrks.
Utskottet anser att regeringen måste ta ett övergripande folkhälsoansvar och organisera det nationella folkhälsoarbetet på ett ändamålsenligt sätt. Utskottet anser att folkhälsoarbetet i dag är för fragmentiserat och uppsplittrat på flera händer. De nationella folkhälsorapporterna bör vara återkommande.
Folkhälsoarbetet bör enligt utskottet prioriteras och bestå av följande moment. Områdesbaserad bevakning av ohälsa där hälsotillståndet inom olika grupper av befolkningen följs, kartläggning av riskmiljöer, t.ex. hälsofarliga arbetsplatser, luftföroreningar, skadligt buller och miljöer med hög olycksrisk, målinriktade insatser i syfte att förebygga stora folksjukdomar, aktiv hälsoupplysning som även når t.ex. socialt utsatta grupper, prioritering av vissa grupper, t.ex. barns, ungdomars och kvinnors hälsa. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So489 (v) yrkandena 1-5 ges regeringen till känna. Motionerna 1994/95:So223 yrkande 21, 1994/95:So412 yrkande 3, 1994/95:So419, 1994/95:So423 yrkandena 5-6 och 8, 1994/95:So424 yrkande 8, 1994/95:So432 yrkande 2 och 1994/95:So457 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1, 3 och 4 bort ha följande lydelse:
1. beträffande hälso- och sjukvårdens finansiering
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So489 yrkandena 8 och 13 och med avslag på motionerna 1994/95:So207 yrkande 3, 1994/95:So424 yrkandena 2 och 4, 1994/95:So441 och 1994/95:So485 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande kvalitetssäkring
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So250 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1994/95:So412 yrkandena 1 och 2, 1994/95:So423 yrkande 16 och 1994/95:So424 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande folkhälsofrågor
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So489 yrkandena 1-5 och med avslag på motionerna 1994/95:So223 yrkande 21, 1994/95:So412 yrkande 3, 1994/95:So419, 1994/95:So423 yrkandena 5-6 och 8, 1994/95:So424 yrkande 8, 1994/95:So432 yrkande 2 och 1994/95:So457 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Hälso- och sjukvårdens finansiering (mom. 1)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med Hälso- och sjukvården och slutar med avstyrks därför bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att mer pengar behövs till vården. Att i dagens besvärliga ekonomiska situation kräva nya extra pengar till vårdsektorn är dock inte realistiskt utan att ge klara besked om finansieringen. Som en del i finansieringen av vården anser utskottet att de verksamheter som orsakar behov av vård skall vara med och betala vårdkostnaderna. Exempelvis kemikalier, trafik, alkohol och tobak. Vissa direkta vårdkostnader är kända. Enligt uppgift från Landstingsförbundet beräknas de årliga direkta vårdkostnaderna föranledda av trafiken vara ca 1 100 miljoner, föranledda av tobaken ca 1 100 miljoner och föranledda av alkoholen ca 7 000-9 000 miljoner kronor (de totala samhällskostnaderna föranledda av alkoholen är av nykterhetsförbunden beräknade till 100 miljarder).
Det är, enligt utskottet, viktigt att vården tillförs mer medel och att det som orsakar behov av vård bidrar till finansieringen. Utöver dessa företeelser, som går att avgiftsbelägga omgående, anser utskottet att finansieringsmodellen går att utveckla ytterligare. Det finns enligt utskottet andra möjligheter att genom avgifter och skatter delfinansiera vården. Utskottet anser att en kommitté bör tillsättas för att närmare utreda frågorna. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So441 (mp) och So485 (mp) yrkandena 2 och 3 ges regeringen till känna. Motionerna So207 (m) yrkande 3, So424 (m) yrkandena 2 och 4 och So489 (v) yrkandena 8 och 13 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande hälso- och sjukvårdens finansiering
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So441 och 1994/95:So485 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:So207 yrkande 3, 1994/95:So424 yrkandena 2 och 4 och 1994/95:So489 yrkandena 8 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Kvalitetssäkring m.m. (mom. 3, 4 och 6)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 19 börjar med Verksamhetsuppföljning och och slutar med avstyrks därför bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbetet med att ta fram ett effektivt kvalitetssäkringssy- stem för hälso- och sjukvården bör påskyndas och konkretiseras eftersom de senaste årens utveckling mot mångfald, konkurrens och ekonomistyrning inom sjukvården ställer helt nya krav på kvalitetsuppföljning och kvalitetssäkring. Vid organisationsförändringar är det viktigt att ha kontroll över att vården är av samma höga kvalitet och att den ges på lika villkor. Utskottet anser att patientens ställning måste stärkas i svensk sjukvård och valfriheten ges en reell innebörd. För att detta skall kunna ske måste både patienten själv och förtroendevalda patientföreträdare kunna få information om kvaliteten hos olika vårdgivare. Utskottet anser att ett ackrediteringssystem bör införas på nationell eller regional nivå. Detta finns i flera länder i dag. Ett ackrediteringssystem innebär att en vårdproducent, privat eller offentlig, måste vara godkänd kvalitetsmässigt för att få tillstånd att verka för landstingets pengar. En kvalitetsgaranti i form av en godkänd-stämpel skulle fungera som en form av konsumentupplysning till patienterna och visa att sjukhuset/vårdcentralen eller motsvarande uppfyller de höga krav som måste ställas. Kvaliteten skall sedan följas upp i verksamheten med regelbundenhet. För att utveckla kvalitetsarbetet bör vidare, enligt utskottets mening, särskilda kvalitetsrevisorer utbildas som kan granska vårdens medicinska och omvårdnadsmässiga kvalitet. Kvalitetssäkringsarbetet inom sjukvården bör, enligt utskottet, bedrivas kontinuerligt och patienters åsikter om vården bör tas till vara. I landstingens kvalitetsarbete bör även etikfrågor och prioriteringsdiskussioner vara ett viktigt inslag. Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So412 (kds) yrkandena 1 och 2 ges regeringen till känna. Motionerna So250 (v) yrkande 5, So423 (fp) yrkande 16 och So424 (m) yrkande 6 avstyrks.
Utskottet anser att det behövs en ny mjukare livsstil. I samhället måste alla värna om varandra och kämpa för varje människas lika värde oavsett prestationsförmåga, ålder eller kön. En förutsättning för ett framgångsrikt förebyggande hälsovårdsarbete är att det finns kunskap om de nära sambanden mellan samhällsklimat, livsstil och ohälsa. När resurserna till den gemensamma sektorn krymper och problem som familjesplittring ökar kan det enligt utskottet leda till en otrygghet i samhället. Detta kan i sin tur orsaka en ny typ av sjukdomar, s.k. tillitsjukdomar. Tilliten och gemenskapen i samhället måste återställas därför att dessa faktorer på ett avgörande sätt påverkar hälsa och välbefinnande. Med anledning av motion So412 (kds) yrkande 3 bör vad utskottet anfört ges regeringen till känna. Motionerna So223 (fp) yrkande 21, So419 (s), So423 (fp) yrkandena 5, 6 och 8, So424 (v) yrkande 8, So432 (c) yrkande 2, So457 (m) och So489 (v) yrkandena 1-5 avstyrks.
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 19 börjar med Utskottet anser att och på s. 20 slutar med avstyrks därför. bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att de medicinska framstegen framkallar nödvändiga förändringar av sjukhusstrukturen. Men åtgärderna får inte styras av tillfälliga trender utan reell ekonomisk och medicinsk grund. Strukturåtgärder har ofta handlat om att lägga ned delar av eller hela sjukhus. Utskottet känner oro för att den processen har gått för snabbt och för långt. Medelvårdtider har på många håll blivit för korta. Sjuka i uppenbart behov av sjukhusvård kan inte beredas plats på grund av överbeläggningar. Det finns enligt utskottet ingen struktur som är rätt, objektivt sett. Att koncentrera sjukvården kan rimligtvis inte vara den enda lösningen i framtiden. I vissa situationer kan, enligt utskottet, störst säkerhet och kvalitet uppnås genom att behålla ett nät av mindre sjukhus. Det framstår som naturligt att låta de mindre sjukhusen vara basen för den medborgarnära sjukvården. Detta är viktigt i ett land som Sverige som är geografiskt stort, men relativt glest befolkat. Utskottet anser att de små sjukhusen i många fall är en nödvändig resurs för att garantera hela befolkningen tillgänglighet och en grundläggande hälso- och sjukvård på lika villkor. Det är däremot inte nödvändigt att alla sjukhus behåller alla sina specialiserade kliniker och aktiviteter. De små länsdelssjukhusen bör enligt utskottet vara basen för den medborgarnära sjukvården. En särskild utredning bör enligt utskottets mening tillsättas för att se över sjukhusstrukturen. Ambulanssjukvården är enligt utskottet en viktig del av akutvården. Vid svåra olyckor är det viktigt med snabbt och kvalificerat omhändertagande direkt vid olycksplatsen. Därför eftersträvas ambulanspersonal med hög kompetens, akutbilar med utbildad anestesipersonal och läkarbemannade ambulanshelikoptrar. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So219 (kds) yrkande 2, So412 (kds) yrkandena 7 och 8 och So413 (kds) ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3, 4 och 6 bort ha följande lydelse:
3. beträffande kvalitetssäkring
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So412 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1994/95:So250 yrkande 5, 1994/95:So423 yrkande 16 och 1994/95:So424 yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande folkhälsofrågor
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So412 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:So223 yrkande 21, 1994/95:So419, 1994/95:So423 yrkandena 5, 6 och 8, 1994/95:So424 yrkande 8, 1994/95:So432 yrkande 2, 1994/95:So457 och 1994/95:So489 yrkandena 1-5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande struktur- och kompetensfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So219 yrkande 2, 1994/95:So412 yrkandena 7 och 8 och 1994/95:So413 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Sjuksköterskor m.fl. (mom. 7)
Sten Svensson (m) Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att den av utskottets betänkande som på s. 20 börjar med Även motion So445 och slutar med avstyrks bort ha följande lydelse:
Utskottet anser vidare att det finns en utvecklingspotential inom gruppen sjuksköterskor och barnmorskor som kan tas till vara på ett bättre sätt än i dag. Utskottet anser att denna kompetens bör tas till vara fullt ut även i framtiden. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So445 (m, s, fp, kds) yrkande 1 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande sjuksköterskor m.fl.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So445 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Tilläggsdirektiv till HSU 2000 (mom. 8)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 20 börjar med Vad slutligen och slutar med avstyrks också bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So423 (fp) yrkande 12 att det finns anledning att pröva hur regler om en bättre konkurrens mellan offentliga och privata vårdgivare skulle kunna utformas. HSU 2000 bör enligt utskottets mening få tilläggsdirektiv med den innebörden. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna. Frågan om jämställdhet och könsskillnader omfattas av direktiven för den särskilde utredaren (S 1994:08) med uppgift att utreda frågor om hur kvinnor och män bemöts inom hälso- och sjukvården. Motion A807 (c) yrkande 32 är tillgodosedd och avstyrks. Motion So470 (m) avstyrks också.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande tilläggsdirektiv till HSU 2000
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So423 yrkande 12 och med avslag på motionerna 1994/95:So470 och 1994/95:A807 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Kvinnors hälsa (mom. 9)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med Utskottet vidhåller och slutar med avstyrks därför bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det är angeläget att kvinnors särskilda hälsoproblem uppmärksammas. Detta sker också för närvarande på olika sätt. Motionerna So423 (fp) yrkande 11 och A807 (c) yrkande 33 får anses i huvudsak tillgodosedda och avstyrks därför. Utskottet delar emellertid den uppfattning som förs fram i motion So433 (mp) att forskningen inom farmakologi snarast bör innefatta att bestämma doseringsmallar för medicin till kvinnor baserade på den kvinnliga kroppen. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av sistnämnda motion.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande kvinnors hälsa
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So433 och med avslag på motionerna 1994/95:So423 yrkande 11 och 1994/95:A807 yrkande 33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Patientombudsman m.m. (mom. 11)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med Utskottet vidhåller och slutar med Soch 7-8 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att rättssäkerheten i den svenska sjukvården behöver stärkas för att bättre svara mot ett demokratiskt samhälles krav på god hälso- och sjukvård. Det är angeläget att skapa fler handfasta, formella och konkreta redskap för patienter. Utskottet anser att riksdagen bör besluta att inrätta en fristående statlig ombudsmannainstitution för sjukvårdsområdet dit patienterna kan vända sig med sina klagomål på vården. Vidare anser utskottet att till en sådan statlig ombudsman bör knytas ett nät av lokala patientombudsmannaexpeditioner som bör finnas vid varje sjukhus och större vårdinstitution. Såväl den statliga Patientombudsmannen som de lokala patientombudsmannaexpeditionerna bör enligt utskottet ges särskilda resurser när det gäller att bistå den psykiatriska vården och långvårdens patienter och deras anhöriga vid anmälningar mot vårdpersonal.
Utskottet anser vidare att reglerna i patientjournallagen bör omarbetas så att patienter ges betydligt större inflytande och kontroll över innehållet i journalhandlingarna. Utskottet anser vidare att psykiskt våld och psykisk manipulation av patienter samt även fysisk felbehandling bör bedömas som disciplinbrott och föranleda disciplinpåföljd. Mobbning mellan anställda i vården bör också kunna föranleda disciplinpåföljd eftersom mobbningen utgör ett hot mot patienternas hälsa. Slutligen anser utskottet att preskriptionstiden för disciplinpåföljd för felbehandling eller övergrepp bör förlängas till fem år räknat från felbehandlingen eller övergreppstillfället och till minst två år efter det att patienten skrivits ut från vården. Allvarliga felbehandlingar eller övergrepp bör enligt utskottet kunna anmälas och utredas även efter preskriptionstidens utgång. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So451 (v) yrkandena 1-5 och 7 och 8 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande patientombudsman m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So451 yrkandena 1-5 och 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Destruktiva rörelser (mom. 12)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med Till utskottet har och på s. 28 slutar med So406 (fp) bort ha följande lydelse:
Regeringsformen fastslår i första kapitlet att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet . I samma paragraf fastslås också att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas .
I motionen hävdas att det finns behov av instrument för att komma åt andlig kränkning. Vad som åsyftas med detta är hjärntvätt och masshysterisk dyrkan . Religiösa rörelser och andra rörelser med stark ideologisk profilering - även politiska - kan bland sina medlemmar ha individer som far illa av olika orsaker. Det finns självfallet också rörelser och grupper med manipulativa, antidemokratiska och auktoritära drag. Även de s.k. antikultrörelserna kan ha denna problematik.
I portalparagrafen för regeringsformens andra kapitel om fri- och rättigheter räknas de grundläggande friheterna upp: yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Det är, enligt utskottet, ingen tillfällighet att en del av dessa friheter är noggrant reglerade i särskilda grundlagar, nämligen tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I detta kapitel av regeringsformen regleras också på vilka grunder dessa fri- och rättigheter bör inskränkas. Begränsningar får bara göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningar får inte gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett dem och får inte heller sträcka sig så långt att de utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Det fastslås också mycket tydligt att en sådan begränsning inte får göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.
Utskottet kan alltså konstatera att bl.a. människors politiska, religiösa och övriga övertygelseinriktade val omfattas av ett betydande skydd av grundlagarna. Det demokratiska samhället ger vida ramar för skilda övertygelser och åsikter. Självfallet bör människor som drabbas av psykiska trauman få god omvårdnad och psykiskt stöd från det offentliga. Utskottet förutsätter att de omvårdande institutionerna beaktar detta i sitt arbete.
Förekomsten av s.k. mind control, dvs. att en människa inte har makt över sin egen vilja, är ifrågasatt inom den beteendevetenskapliga forskningen. Däremot skall givetvis olaga hot och tvång beivras av rättssamhället. För det behövs dock, enligt utskottet, varken ny lagstiftning eller kartläggning. Något behov av initiativ från riksdagen föreligger därför inte med anledning av motion So406 (fp). Motionen avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande destruktiva rörelser
att riksdagen avslår motion 1994/95:So406,
12. Vård och behandling m.m. (mom. 13)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 30 med Utskottet har och slutar med sålunda angelägna bort ha följande lydelse:
Utskottet har stor förståelse för att motionärerna har velat fästa riksdagens uppmärksamhet på de nu aktuella problemområdena. Åtgärder för att förbättra vården och omhändertagandet av dem som lider t.ex. av epilepsi eller anorexi/bulimi är sålunda angelägna. När det gäller vissa sällsynta sjukdomstillstånd delar utskottet bedömningen i motion So423 (fp) yrkande 10 att Socialstyrelsen bör göra en kartläggning av vilka otillfredsställda vårdbehov som finns, ange hur behoven kan tillgodoses och vilka som kan anses som riksverksamheter. Socialstyrelsen ger regelbundet ut Vårdkatalogen över riksverksamheter. Den bygger på underlag från berörda sjukhus om var patienter med sällsynta sjukdomar kan behandlas. Katalogen är emellertid inte komplett eftersom den inte bygger på en behovsanalys utan på landstingens rapporter till Socialstyrelsen vilka sjukdomar de behandlar. Det finns enligt utskottet grupper av patienter med sjukdomar som av olika skäl inte uppmärksammats tillräckligt. Det kan röra sig om tidigare okända hälsoproblem som vården har otillräckliga kunskaper om. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So423 (fp) yrkande 10 ges regeringen till känna.
dels det avsnitt i utskottets betänkande på s. 30 som börjar med Motionerna So423 (fp) och slutar med yrkande 38 avstyrks. bort ha följande lydelse:
Motionerna So426 (fp), So436 (s), So484 (kds) yrkandena 20 och 36, A802 (fp) yrkande 10 och A807 (c) yrkande 38 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande vård och behandling m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So423 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1994/95:So426, 1994/95:So436, 1994/95:So484 yrkandena 20 och 36, 1994/95:A802 yrkande 10 och 1994/95:A807 yrkande 38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört..
13. Alternativ sjukvård (mom. 14)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 31 börjar med Utskottet anser och slutar med avstyrks därför bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So478 (c) att det behöver vidtas olika åtgärder för att främja alternativ sjukvård. I Sverige förekommer ca 170 alternativa terapier. Det kan vara problematiskt att bedöma vilka av terapierna som är seriösa och som bör anses vara sjukvård i mervärdesskattelagens mening och därmed momsbefriade. Utskottet anser också att fler grupper av terapeuter bör auktoriseras. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande alternativ sjukvård
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So478 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Genteknik (mom. 18)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 37 börjar med Utskottet vill och slutar med och 4-6 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att lagstiftningen måste skärpas då det gäller gentekniken och dess konsekvenser. Utskottet anser att regeringen bör tillsätta en utredning med syfte att närmare granska hur gentekniken kan riskera att användas i rashygieniskt syfte. Utskottet befarar att information om enskilda människors genuppsättning kan komma att användas på ett sätt som kränker individens integritet. Ekonomiska intressen kan dessutom föranleda företag, försäkringsbolag, banker etc. att söka information om enskilda människors gener. Detta skulle få sociala och mänskliga effekter som inte är värdiga. Utskottet anser att vi skulle riskera en genetisk klassning vilken skulle leda till att ett nytt klassamhälle uppstår där individer med efterfrågad genuppsättning kommer att ha företräde oavsett kompetens, förmåga och verkliga förhållanden. Utskottet anser att det är nödvändigt med lagstiftning som förbjuder att information om människors gener får sökas, efterfrågas eller användas vid antagnings- eller anställningsförfaranden eller i samband med försäkrings- och bankärenden. Förbud bör också, för att skydda människors integritet, införas mot att lämna ut information om enskilda människors genuppsättning. Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag i dessa hänseenden. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So422 (mp) yrkandena 2 och 4-6 ges regeringen till känna. Motion K15 (fp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande genteknik
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So422 yrkandena 2 och 4-6 och med avslag på motion 1995/96:K15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Genteknik
Barbro Westerholm (fp) anser att den del av utskottets betänkande som på s. 37 börjar med Utskottet vill och slutar med och 4-6 bort ha följande lydelse:
För att förhindra att exempelvis försäkringsbolag eller arbetsgivare får del av genetiska data om en enskild anser Folkpartiet att kompletterande lagstiftning bör införas med hårdare krav på sekretess för genetiska data än för andra sekretessbelagda uppgifter i hälso- och sjukvården. En sådan lagstiftning bör dels omfatta sekretesskyddet, dels hur beslutsprocessen bör gå till när det gäller medicinska tester inklusive gentestning i arbetslivet. Beslutsprocessen bör enligt min mening innebära att en från arbetsgivare och arbetstagare fristående etisk nämnd får ansvar för att bedöma om det från etiska utgångspunkter är försvarligt att utföra gentester. Statens medicinsk-etiska råd skulle kunna fylla rollen som en sådan oberoende instans med en kontrollerande funktion.
Arbete pågår för närvarande i regeringskansliet med inriktning på en proposition inom en nära framtid. Det förhållandet att jag nu avstått från att anmäla reservation innebär ingen ändrad inställning i frågan.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Motioner 1
Motioner från allmänna motionstiden 1995 1
Motion med anledning av regeringens skrivelse 1995/96:15 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen, vilken överlämnats av konstitutionsutskottet 6
Utskottet 7
Sjukvårdens finansiering, organisation och inriktning m.m. 7
Finansiering m.m. 7
Fri etableringsrätt 8
Kvalitetskontroll m.m. 9
Folkhälsa och förebyggande vård m.m. 9
Forskning och utveckling 12
Sjukhusstruktur och kompetensfrågor 12
Tilläggsdirektiv till HSU 2000 13
Bakgrund och tidigare behandling 14
Utskottets bedömning 18
Kvinnors hälsa 20
Bakgrund och tidigare behandling 21
Utskottets bedömning 21
Könsstympning 22
Utskottets bedömning 23
Patientombudsman m.m. 24
Tidigare behandling m.m. 25
Utskottets bedömning 26
Destruktiva rörelser 26
Tidigare behandling 27
Aktuellt 27
Utskottets bedömning 27
Vård och behandling m.m. 28
Tidigare behandling m.m. 30
Utskottets bedömning 30
Alternativ sjukvård 30
Bakgrund 31
Utskottets bedömning 31
Enhetlig ersättningsnivå vid preventivmedelsrådgivning 31
Bakgrund m.m. 32
Utskottets bedömning 32
Livstestamente m.m. 32
Tidigare behandling m.m. 33
Utskottets bedömning 33
Forskning inom det psykologiska metodområdet 33
Bakgrund m.m. 34
Utskottets bedömning 34
Genteknik 35
Bakgrund och tidigare behandling m.m. 35
Utskottets bedömning 37
Utbildning i ortopedisk medicin m.m. 37
Tidigare behandling m.m. 38
Utskottets bedömning 38
Hemställan 38
Reservationer 41
1. Hälso- och sjukvårdens finansiering m.m. (mom. 1-5) 41
2. Hälso- och sjukvårdens finansiering m.m. (motiveringen till mom. 1 och 2) 43
3. Hälso- och sjukvårdens finansiering m. m. (motiveringen till mom. 1 samt mom. 2-5) 44
4. Hälso- och sjukvårdens finansiering m.m. (mom. 1, 3 och 4) 47
5. Hälso- och sjukvårdens finansiering (mom. 1) 48
6. Kvalitetssäkring m.m. (mom. 3, 4 och 6) 49
7. Sjuksköterskor m.fl. (mom. 7) 51
8. Tilläggsdirektiv till HSU2000 (mom. 8) 51
9. Kvinnors hälsa (mom. 9) 51
10. Patientombudsman m.m. (mom. 11) 52
11. Destruktiva rörelser (mom. 12) 53
12. Vård och behandling m.m. (mom. 13) 54
13. Alternativ sjukvård (mom. 14) 54
14. Genteknik (mom. 18) 55
Särskilt yttrande 56
Genteknik56
Gotab, Stockholm 1996