Vissa indelnings- och länsstyrelsefrågor

Betänkande 2000/01:BoU7

Bostadsutskottets betänkande 2000/01:BOU07

Vissa indelnings- och länsstyrelsefrågor

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner från allmänna motionstiden
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut
• Reservationer

2000/01

BoU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlar bostadsutskottet under den
allmänna motionstiden 2000 väckta motioner om bl.a.
kommunindelningen och om försöksverksamheten med
regionala självstyrelseorgan i vissa län. Utskottet
föreslår att riksdagen gör två tillkännagivanden
till regeringen. Det ena tillkännagivandet föreslås
med anledning av en motion (c) och gäller frågan om
bildandet av Torslanda kommun. Utskottet anser att
det framstår som naturligt att ompröva denna fråga.
Det andra tillkännagivandet föreslås med anledning
av en motion (kd) och gäller frågan om bildandet av
Ljungskile kommun. Utskottet framhåller att det
finns anledning att i särskild ordning utreda denna
fråga.

Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden som
behandlas i detta betänkande.

Till betänkandet har fogats sju reservationer och
två särskilda yttranden.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:Bo302 av Per Bill m.fl. (m, kd, c, fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att bifalla Heby kommuns
framställan om att snarast få tillhöra Uppsala län.

2000/01:Bo303 av Magnus Jacobsson (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Heby kommuns ansökan om att få
tillhöra Uppsala län.

2000/01:Bo304 av Åsa Torstensson (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör ompröva
Torslanda kommundels möjlighet att bilda egen
kommun.

2000/01:Bo305 av Jan Backman (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i motionen om en Skånemyndighet.

2000/01:Bo307 av Urban Ahlin och Monica Green (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att i samband med
utvärderingen av försöksverksamheten i de så kallade
storlänen också utreda om den inomregionala balansen
av myndigheter blev så som den angavs i Jan Åke
Björklunds utredning.

2000/01:Bo308 av Margareta Viklund (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fler försökslän
bör beredas möjlighet att delta i
försöksverksamheten med regionalt självstyre.

2000/01:K235 av Åke Carnerö och Magnus Jacobsson
(kd) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning som
undersöker möjligheterna av en kommundelning av
Uddevalla kommun i syfte att bilda Ljungskile
kommun.

2000/01:K397 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökat politiskt
inflytande i kommundelningar.

2000/01:K401 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i kapitel 6.2 i motionen anförs om
pågående regionförsök.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i kapitel 6.3 i motionen anförs om
att avveckla landshövdingens funktion i
försökslänen.

2000/01:N261 av Lennart Daléus (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i
motionen anförs om ökade möjligheter till
självbestämmande för Stockholms skärgård.

Utskottets överväganden

Rikets administrativa indelning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör

- avslå ett motionsförslag om att ändra
indelningslagen, jämför reservation 1 (c),

- som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anför om bildandet av Torslanda
kommun, jämför reservation 2 (s, v) och
särskilt yttrande 1 (mp),

- som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anför om bildandet av Ljungskile
kommun, jämför reservation 3 (s, v),

- avslå ett motionsförslag om att bilda en
skärgårdskommun, jämför särskilt yttrande 2
(c),

avslå ett motionsförslag om att ändra
länstillhörigheten för Heby kommun, jämför
reservation 4 (m, kd, c, fp).

Indelningslagen

Förutsättningarna för ändring av kommunindelningen
regleras i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges
indelning i kommuner och landsting -
indelningslagen. Lagen innebär i korthet följande:

- Regeringen får besluta om ändring i
kommunindelningen, om ändringen kan antas medföra
bestående fördel för en kommun eller en del av en
kommun eller andra fördelar ur allmän synpunkt.
Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till
önskemål och synpunkter från den eller de
kommuner som berörs. Särskild hänsyn skall också
tas till befolkningens önskemål och synpunkter (1
kap. 1 §).

- Fråga om ändring i den kommunala indelningen kan
väckas av kommun eller medlem av kommun som
skulle beröras av ändringen. Ansökan skall inges
till Kammarkollegiet (1 kap. 20 §).

- Kammarkollegiet skall göra den utredning som
behövs. Om det bedöms lämpligt kan kollegiet
överlämna åt länsstyrelsen eller särskild
utredare att göra utredningen (1 kap. 21 §).

- När det finns särskilda skäl skall en särskild
undersökning göras om befolkningens inställning
till ändringen (1 kap. 24 §).

-

Vid riksdagens behandling av motioner om
kommundelningar våren 1999 (bet. 1998/99:KU21) intog
en majoritet (m, kd, mp, c, fp) ståndpunkten att det
borde bli lättare att dela kommuner genom att
procedurerna som har samband med kommundelningar
underlättas. Riksdagen gav också regeringen detta
till känna.

Med anledning av riksdagens beslut utfärdade
regeringen hösten 1999 direktiv (dir. 1999:98) för
en utredning om åtgärder för att stärka den
medborgerliga insynen och deltagandet i den
kommunala demokratin - Kommundemokratikommittén.
Enligt direktiven skall kommittén se över
bestämmelserna i indelningslagen när det gäller
förutsättningarna för att genomföra en
indelningsändring och föreslå de ändringar som kan
anses motiverade. Kommittén skall se över hur de
procedurer som har samband med kommundelningar kan
underlättas, dvs. hur ärendena utreds, vem som
beslutar samt möjligheten att genomföra en snabb
indelningsändring när väl beslut fattats. Kommittén
skall också göra en utvärdering av de allmänna
kommunaldemokratiska erfarenheterna från de
kommundelningar som genomförts under 1990-talet i
syfte att bl.a. se om och i så fall på vilket sätt
medborgarnas engagemang ökat genom delningen.
Kommittén beräknas avsluta sitt arbete senast den 31
maj 2001.

I Centerpartiets partimotion 2000/01:K397 yrkande
5 förordas att det politiska inflytandet bör öka vid
kommundelningar. Enligt motionen är det mot denna
bakgrund orimligt att en statlig myndighet,
Kammarkollegiet, skall göra en första bedömning av
hur en kommundelning bör ske. Regeringen bör därför
ensam ges ansvaret för att bedöma och utreda frågor
om kommundelning.

Grunderna för när ändringar i kommunindelningen
får komma till stånd liksom förfarandet vid en sådan
ändring regleras, som framgår ovan, i
indelningslagen (1979:411). När det är fråga om en
ändring som föranleder ekonomisk reglering mellan
kommuner är det endast regeringen som får besluta om
sådan ändring. Det innebär att det i fråga om
delning av en kommun är regeringen som har att fatta
detta beslut. Kammarkollegiets roll är i dessa fall
endast att utreda om de förutsättningar för en
delning som lagen ställer upp föreligger. Om
Kammarkollegiet finner att så inte är fallet kan
kollegiet avslå ansökan. Detta beslut kan emellertid
överklagas till regeringen.

Till skillnad från motionärerna anser utskottet
att dagens ordning ger det politiska inflytande i
kommundelningsfrågor som motionärerna efterlyser. I
de fall en delning skall komma till stånd är det en
politisk instans, regeringen, som fattar beslutet.
Det faktum att en myndighet, Kammarkollegiet, i
stället för t.ex. Regeringskansliets tjänstemän
svarar för att ett beslutsunderlag tas fram
förändrar naturligtvis inte detta förhållande.
Däremot kan det finnas anledning att på andra sätt
och på andra nivåer förstärka det demokratiska och
det politiska inflytandet vid kommundelningar. Som
framgår ovan är också denna fråga föremål för
överväganden inom den av regeringen tillsatta
Kommundemokratikommittén. Utskottet delar mot denna
bakgrund inte motionärernas syn på behovet av att nu
vidta ändringar i beslutsordningen i
kommundelningsfrågor. Partimotion 2000/01:K397 (c)
avstyrks sålunda.

Bildande av Torslanda kommun

Torslandabor ansökte 1997 hos Kammarkollegiet om att
av Torslanda och Björlanda församlingar i Göteborgs
kommun bilda en ny kommun - Torslanda. Kollegiet
uppdrog åt Svenska Kommunförbundet att utreda
frågan. Kommunförbundet redovisade uppdraget samma
år. I samband med 1998 års val genomfördes också en
folkomröstning i hela Göteborgs kommun. Vid denna
röstade 64,6 % av de röstande i Torslanda för en
delning. I hela Göteborg var motsvarande andel 17,5
%.

I början av 1999 remitterade Kammarkollegiet
ärendet till Länsstyrelsen i Västra Götaland, som i
sin tur inhämtat yttrande från Göteborgs kommun. Vid
sin behandling av frågan har kommunfullmäktige
avstyrkt en delning. Mot detta beslut reserverade
sig (m) och (fp). Länsstyrelsen har i sin tur
uttalat att det inte fanns några bärande skäl för en
delning. Kammarkollegiet har därefter den 18 juni
1999 avstyrkt en delning. I sin motivering anför
Kollegiet bl.a. att eftersom fullmäktige i Göteborgs
kommun sagt nej till en delning krävs det enligt
indelningslagen synnerliga skäl för att en delning
skall få genomföras. Vid en sammanvägning av
ortsbefolkningens önskemål om en delning och
indelningslagens krav på befolkningsunderlag,
tillfredsställande service, ekonomisk bärkraft och
de intressen i övrigt som kommunen har att företräda
har Kammarkollegiet inte funnit att synnerliga skäl
föreligger.

Kammarkollegiets beslut har av företrädare för
Nätverket för Torslandas Framtid överklagats till
regeringen, som den 23 mars 2000 avslagit
överklagandet. I sitt avslag ansluter sig regeringen
till Kammarkollegiets bedömning att en kommundelning
inte bör komma till stånd.

Med hänvisning till att riksdagen har gett
regeringen i uppdrag att se över möjligheterna att
skapa förutsättningar som gör det lättare att dela
kommuner förordas i motion 2000/01:Bo304 (c) att
beslutet om Torslandas framtid på nytt bör prövas
av regeringen.

En viktig förutsättning för att kunna öka det
demokratiska inflytandet på kommunal nivå är att
kommunindelningen upplevs som ändamålsenlig och
naturlig av kommuninvånarna. Sedan 1971 års
kommunsammanslagningar upplevs detta inte alltid
vara fallet. I många kommuner har också frågan om
att dela kommunen väckts. Flera nya kommuner har
även bildats genom delning. Samtidigt är det en bred
uppfattning att möjligheten till delning har
tillämpats alltför restriktivt. Inte minst gäller
det mot bakgrund av det ökade lokala och därmed
demokratiska inflytande som en delning kan ge.
Enligt vår mening har i många fall alltför liten
hänsyn tagits till den lokala opinionen i den
kommundel som vill bilda en egen kommun.

Ett tydligt exempel på där den lokala opinionen
satts åt sidan är Torslanda kommundel i Göteborgs
kommun. Vid en folkomröstning med ovanligt högt
valdeltagande röstade närmare två tredjedelar av
Torslandaborna för att Torslanda skulle bilda en
egen kommun. Trots detta har regeringen avslagit en
ansökan om att bilda Torslanda kommun. Än märkligare
framstår detta mot bakgrund av att den utredning som
Kammarkollegiet har låtit genomföra visar att en
delning skulle kunna vara till fördel för såväl
Göteborgs kommun som Torslanda. Regeringens
ställningstagande har i stället helt och hållet
vägletts av att en majoritet av kommunfullmäktige i
Göteborg sagt nej till en delning. I praktiken har
sålunda Göteborgs kommun givits vetorätt i frågan.

De förutsättningar som indelningslagen ställer upp
för att en kommundelning skall kunna komma till
stånd är nu föremål för översyn av
Kommundemokratikommittén. Ett uttalat syfte med
översynen är att på olika sätt underlätta
kommundelningar från bl.a. demokratiska
utgångspunkter. Det kan därför förutsättas att det
lokala inflytandet vid kommundelningar i framtiden
kommer att kraftigt stärkas. Med tanke på den mycket
breda opinion för en delning som finns i Torslanda
kommundel framstår det enligt utskottets mening mot
denna bakgrund som naturligt att redan nu ompröva
frågan om att bilda Torslanda kommun.
Indelningslagen ger också regeringen möjlighet att
på eget initiativ ta upp frågan om att dela en
kommun. Frågan kan därför prövas på nytt utan att en
ny ansökan lämnas in.

Vad utskottet nu med anledning motion
2000/01:Bo304 (c) anfört om bildande av Torslanda
kommun bör riksdagen för regeringen tillkännage som
sin mening.

Bildande av Ljungskile kommun

Tätorten Ljungskile ingår sedan den 1 januari 1971 i
Uddevalla kommun. Fram till denna tidpunkt bildade
Ljungskile en egen landskommun. I Ljungs-kile har
bildats en intresseförening - Ljungskileortens
intresseförening - med syfte att verka för att
Ljungskile åter skall bli en egen kommun. Föreningen
ansökte 1997 hos Kammarkollegiet om en utredning av
frågan om delning av Uddevalla kommun och om en
folkomröstning. Utredningen skulle enligt ansökan
avse förutsättningarna för Forshälla, Resteröds,
Ljungs och Grinneröds församlingar att bilda en egen
kommun - Ljungskile kommun.

Efter remiss från Kammarkollegiet yttrade sig
Uddevalla kommun samt landstinget och Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län över intresseföreningens
framställan. Av remissvaren framgick bl.a. att ingen
av dessa instanser motsatte sig att en utredning
genomfördes.

Kammarkollegiet avslog 1997 ansökan med hänvisning
till att förutsättningar för att närmare utreda
frågan inte förelåg. Av kollegiets motivering
framgick bl.a. att befolkningsunderlaget för en ny
Ljungskile kommun skulle bli litet och att
skattekraften skulle komma att ligga under
medelskattekraften. Sammanfattningsvis fanns det
enligt Kammarkollegiet anledning anta att
indelningslagens krav på att en indelningsändring
skall innebära bestående fördelar för den berörda
kommunen eller kommundelen eller för samhället i
övrigt inte skulle komma att uppfyllas.

Kammarkollegiets beslut överklagades till
regeringen av Ljungskileortens intresseförening.
Regeringen avslog hösten 1997 överklagandet. Som
skäl för sitt beslut anförde regeringen att det för
att en utredning om ändring av kommunindelningen
skulle startas krävs att en preliminär analys visar
att förutsättningar kan bedömas föreligga för att
genomföra en sådan ändring. Enligt regeringen
förelåg sådana förutsättningar inte i ärendet.

Ljungskileortens Intresseförening har år 2000 ånyo
ansökt hos Kammarkollegiet om att frågan om en
delning skall utredas. Enligt ansökan skall
utredningen avse en ny Ljungskile kommun som bildas
av Resteröds, Ljungs och Grinneröds församlingar.
Till skillnad från den tidigare ansökan ingår
sålunda inte Forshälla församling i den föreslagna
kommunen. Efter remiss från Kammarkollegiet har
kommunfullmäktige i Uddevalla och Länsstyrelsen i
Västra Götaland avstyrkt förslaget om en utredning.
Regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen har inte
haft något att anföra i ärendet. Kammarkollegiet har
mot denna bakgrund i november 2000 ånyo avslagit
ansökan. De skäl som kollegiet anför för sitt avslag
är i allt väsentligt desamma som anfördes 1997.
Kollegiets beslut har överklagats till regeringen,
som den 25 januari 2001 har avslagit överklagandet.
I sitt beslut ansluter sig regeringen till
Kammarkollegiets bedömning.

Det är enligt motion 2000/01:K235 (kd) viktigt att
inta en positiv attityd till möjligheten att dela en
kommun när initiativet, som i Ljungskile, kommer
underifrån. För att tillgodose den opinion för en
delning som finns i Ljungs-kile bör enligt motionens
yrkande 2 en utredning tillsättas som undersöker
möjligheterna att åstadkomma en delning av Uddevalla
kommun. Enligt motionen är det viktigt att genom en
grundlig och opartisk utredning för medborgarna visa
vilka för- och nackdelar som en eventuell
kommundelning kan ge.

Den kommunreform som genomfördes 1971 innebar att
nya storkommuner bildades där sambanden mellan de
sammanslagna kommunerna inte alltid upplevdes som så
starka. Detta förhållande tillsammans med
samhällsutvecklingen i övrigt har gjort att krav på
kommundelningar vuxit fram i många kommuner. Flera
kommuner har också tillkommit genom att kommuner
delats. Det är en enligt utskottets mening riktig
utveckling, inte minst ur demokratisk synpunkt.
Samtidigt är det utskottets uppfattning att
kommundelningar tillåtits i alltför liten
utsträckning.

Den tidigare kommunen Ljungskile ingår i dag i
Uddevalla kommun. I Ljungskile har bildats en
intresseförening som har som mål att Ljungskile ånyo
skall bilda en egen kommun. Föreningen har två
gånger hos Kammarkollegiet ansökt om att frågan om
en delning skall utredas. Ansökan har vid båda
tillfällen avvisats av såväl Kammarkollegiet som
regeringen efter överklagande. Det har skett på
grundval av en preliminär analys där endast några få
faktorer har beaktats. I analysen har t.ex. inte
ingått ett så väsentligt förhållande som det
kraftiga lokala stödet för en delning.

Frågor som är så viktiga för den lokala demokratin
som kommunindelningen bör enligt utskottets mening
avgöras på ett så brett beslutsunderlag som möjligt.
Det finns därför anledning att i särskild ordning
utreda frågan om förutsättningarna för Ljungskile
att bilda en egen kommun. I en sådan utredning bör
förutom så självklara förhållanden som
befolkningsunderlag och effekterna för den kommunala
ekonomin också ingå ortsbefolkningens inställning i
frågan. Utskottet vill i detta sammanhang också
erinra om Kommundemokratikommitténs uppdrag som
syftar till att underlätta kommundelningar och där
också de lokala inflytandefrågorna lyfts fram.

Vad utskottet nu med anledning av motion
2000/01:K235 (kd) yrkande 2 anfört om en utredning
om att bilda Ljungskile kommun bör riksdagen för
regeringen tillkännage som sin mening.

Bildande av en skärgårdskommun

Som en del i ett åtgärdsprogram för en levande
skärgård föreslås i partimotion 2000/01:N261 (c)
yrkande 3 att det skall öppnas en möjlighet att
inrätta en särskild skärgårdskommun. Enligt
förslaget skulle en sådan skärgårdskommun kunna
bestå av alla skärgårdsöar i Stockholms skärgård som
saknar fast landförbindelse.

Utskottet delar den uppfattning som motionen ger
uttryck för, att en levande skärgård är en tillgång
som är väl värd att bevara. Däremot ställer sig
utskottet tveksamt till om den åtgärd som föreslås i
motionen leder till stärkta möjligheter till
permanentboende och service i skärgården. Även om en
skärgårdskommun bildad på det sätt som föreslås i
motionen troligen skulle leda till en gemensam syn i
många frågor är det långt ifrån säkert att denna
samsyn skulle omfatta alla frågor av vikt för en
levande skärgård. Utskottet vill här bara peka på
att en sådan kommun skulle omfatta en mängd små öar
spridda över ett stort geografiskt område. Även om
dessa öar skulle ingå i en och samma kommun tvingas
också denna kommun att göra prioriteringar i fråga
om lokaliseringen av kommunala inrättningar m.m. Det
är inte heller lätt att i en kommun med så spridda
och från varandra skilda kommundelar åstadkomma det
breda demokratiska inflytande som uppenbarligen
eftersträvas. Enligt utskottets mening har det mot
denna bakgrund i motionen inte påvisats att
bildandet av en skärgårdskommun i något väsentligt
avseende skulle leda till att strävandena att
bibehålla en levande skärgård skulle underlättas.
Partimotion 2000/01:N261 (c) yrkande 3 avstyrks
sålunda.

Länstillhörigheten för Heby kommun

Landets indelning i län är inte direkt reglerad i
lag eller på annat sätt. Däremot framgår
länsindelningen indirekt av det tillkännagivande
(1998:1349) om länens indelning i kommuner som
regeringen utfärdat. I tillkännagivandet räknas
sålunda Heby kommun upp som en av de kommuner som
ingår i Västmanlands län. I Heby har frågan om att
kommunen i stället skall utgöra en del av Uppsala
län väckts. Mot bakgrund härav beslutade
kommunfullmäktige i Heby att i samband med 1998 års
allmänna val genomföra en folkomröstning i frågan.
Vid folkomröstningen röstade 57,7 % för byte av
länstillhörighet till Uppsala län, medan 39,9 %
röstade för att kommunen även fortsättningsvis skall
tillhöra Västmanlands län. Med anledning av
resultatet av folkomröstningen har Heby kommun
tillställt regeringen en begäran om ändrad
länstillhörighet. Ärendet har av regeringen
överlämnats till Kammarkollegiet för utredning.

Som redovisats ovan finns det inte några
författningsbestämmelser som direkt reglerar
länsindelningen. Det finns inte heller några regler
om förfarandet vid ändringar i denna indelning.
Regeringen anses ha rätt att besluta om mindre
ändringar, medan frågor om mera omfattande ändringar
bör underställas riksdagen (prop. 1978/79:157 s. 85,
bet. KU 1978/79:40). När det gäller sambandet mellan
landstingsindelningen och länsindelningen finns det
föreskrifter i 1 kap. 2 § kommunallagen (1991:900).
Enligt huvudregeln i detta lagrum omfattar varje
landsting ett län. En ändring i länsindelningen
förutsätter således att även landstingsindelningen
ändras och vice versa.

Som ett första steg i sin beredning har
Kammarkollegiet tillfrågat länsstyrelserna och
landstingen i Västmanlands respektive Uppsala län om
kollegiet bör utreda frågan om Hebys landstings- och
länstillhörighet. Såväl länsstyrelse som landsting i
Uppsala län har tillstyrkt en sådan utredning.
Däremot har länsstyrelsen och landstinget i
Västmanlands län avstyrkt att en utredning görs.
Yttrandena från Västmanlands län var dock inte
enhälliga. Kammarkollegiet har därefter uppdragit
åt Svenska Kommunförbundet att utreda
förutsättningarna för ett byte av landsting för Heby
kommun. Kommunförbundet har i en rapport av den 22
november 1999 (Heby kommun till Uppsala läns
landsting? Förutsättningar och konsekvenser)
redovisat resultatet av sitt uppdrag.

I rapporten redovisas uppfattningen att starka
skäl talar för ett länsbyte, men det anges också
finnas skäl som talar emot. Mot den bakgrunden måste
frågan enligt rapporten hanteras extra omsorgsfullt.
Utredningens principiella ståndpunkt är dock att
Heby kommuns uppfattning bör tillmätas stor vikt när
det gäller ärendets fortsatta prövning, eftersom
samtliga politiska partier står bakom kommunens
ansökan om ett länsbyte.

Rapporten har av Kammarkollegiet remitterats för
yttrande till länsstyrelserna och landstingen i de
båda berörda länen. Länsstyrelsen och landstinget i
Västmanlands län har i sina remissyttranden avstyrkt
att Heby förs till Uppsala län. Landstinget i
Uppsala län uttalar bl.a. att ett länsbyte varken
ger avsevärda fördelar eller nackdelar för Uppsala
läns landsting och att eventuella problem och
svårigheter synes vara tämligen lätta att
överbrygga. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar i
sitt remissyttrande att något hinder för en ändring
inte föreligger och att det faktum att samtliga
politiska partier står bakom ansökan om ett länsbyte
bör tillmätas stor betydelse.

Sedan remissförfarandet avslutats har
Kammarkollegiet den 26 september 2000 i ett yttrande
till regeringen föreslagit att länsindelningen den 1
januari 2003 skall ändras på så sätt att Heby kommun
överförs från Västmanlands län till Uppsala län.
Ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet.

I de båda motionerna 2000/01:Bo302 (m, kd, c, fp)
och 2000/01:Bo303 (kd) förordas att regeringen
skyndsamt skall bifalla Heby kommuns ansökan om
ändrad länstillhörighet. Enligt motionerna är det
viktigt för den kommunala demokratin att
statsmakterna visar respekt för den politiska viljan
som den kommit till uttryck i folkomröstningen i
Heby kommun.

Vid sin tidigare behandling av motionsförslag om
länstillhörigheten för Heby kommun har utskottet
uttryckt uppfattningen att det funnits grundad
anledning att förutsätta att regeringen vid sin
prövning av frågan skulle komma att ta tillbörlig
hänsyn till den lokala opinionen som den kommit till
uttryck i folkomröstningen. Sedan bostadsutskottet
och riksdagen senast tog ställning i frågan har
Kammarkollegiet, som framgår ovan, föreslagit att en
överflyttning skall ske. Utskottet har mot denna
bakgrund inte heller nu grund för någon annan
uppfattning än att regeringen vid sin pågående
prövning kommer att ta tillbörlig hänsyn såväl till
resultatet av folkomröstningen hösten 1998 som till
Kammarkollegiets yttrande. Mot bakgrund härav är
utskottet inte berett att göra det av motionärerna
begärda tillkännagivandet. Den nu pågående
beredningen av ärendet bör avvaktas. Motionerna
2000/01:Bo302 (m, kd, c, fp) och 2000/01:Bo303 (kd)
avstyrks av utskottet.

Länsstyrelsernas verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om att

1. utvidga försöksverksamheten med regional
självstyrelse, jämför reservation 5 (kd, c,
fp),

2. avveckla landshövdingeämbetet i
försökslänen, jämför reservation 6 (v, fp,
mp),

3. inrätta av en statlig Skånemyndighet,

4. utreda den inomregionala balansen i Västra
Götalands län, jämför reservation 7 (kd,
c).

Försöksverksamheten med regional självstyrelse

I Gotlands, Kalmar, Skåne och Västra Götalands län
pågår en försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning mellan stat och kommun. Försöket
syftar till utveckla formerna för en fördjupad
demokratisk förankring av det regionala
utvecklingsarbetet. Försöksverksamheten skall enligt
tidigare riksdagsbeslut (prop. 1996/97:108, bet.
1996/97:BoU13) avslutas vid utgången av år 2002.
Verksamheten är något olika utformad i de deltagande
länen beroende bl.a. på de delvis skilda
förutsättningarna. Gemensamt är dock att ansvaret
för länets regionala utveckling har flyttats från
länsstyrelsen till ett regionalt självstyrelseorgan.

Försöksverksamheten av följts upp och utvärderats
av en parlamentarisk regionkommitté (PARK). I sitt
slutbetänkande Regionalt folkstyre och statlig
förvaltning (SOU 2000:85) har kommittén bl.a.
föreslagit att den pågående försöksverksamheten
skall förlängas t.o.m. år 2006 och att ytterligare
län skall kunna ingå i den. Kommittén har dessutom
lagt fram ett förslag om den framtida regionala
organisationen. Utredningens förslag har sänts ut på
remiss till ett stort antal instanser och
remisstiden utgår i april 2001.

Förslag som avser försöksverksamheten med regional
självstyrelse förs fram i två motioner.

Det är enligt motion 2000/01:Bo308 (kd) yrkande 2
uppenbart att samhällsutvecklingen ställer krav på
regional samverkan. Försöket med regionala
självstyrelseorgan utgör därför ett viktig steg mot
en sådan samverkan. Försöksverksamheten bör enligt
motionen därför utvidgas till att omfatta flera län.

Även i motion 2000/01:K401 (mp) yrkande 12
föreslås att antalet försökslän skall utökas. Det
sker bl.a. med hänvisning till det förslag med
förlängd och utökad försöksverksamhet som den
parlamentariska regionkommittén har lagt fram.

Som utskottet kortfattat har redovisat ovan har
den parlamentariska regionkommittén i sitt
slutbetänkande föreslagit att försöksverksamheten
med regionala självstyrelseorgan dels skall
förlängas, dels skall öppnas för ytterligare
försökslän. Förslaget är föremål för remiss. Det
kommer därefter att beredas av regeringen. Enligt
utskottets mening bör denna beredning inte
föregripas. Motionerna bör därför inte nu vinna
riksdagens bifall.

Avveckling av landshövdingeämbetet i
försökslänen

Försöksverksamheten med regionala självstyrelseorgan
innebär bl.a. att vissa länsstyrelseuppgifter i
försökslänen har förts över från länsstyrelsen till
re-gionorganet. För att ytterligare tydliggöra
ansvarsfördelningen mellan dessa regionorgan och
länsstyrelsen bör landshövdingeämbetet enligt motion
2000/01:K401 (mp) yrkande 13 avvecklas i
försökslänen och ersättas med en länschef.

Med hänsyn till att det är fråga om en
försöksverksamhet finns det enligt utskottets
mening inte nu anledning att göra
organisatoriska ändringar av den art som
föreslås i motion 2000/01:K401 (mp). Det får
förutsättas att frågan om landshövdingens
ställning och andra hithörande frågor av mera
administrativ karaktär kommer att övervägas i
samband med att slutlig ställning tas till
utformningen av den statliga organisationen på
regional nivå. Motionen avstyrks sålunda.

Inrättande av en statlig Skånemyndighet

Skåne län är ett av de län som ingår i försöket med
regionala självstyrelseorgan. I Skåne innebär
försöksverksamheten att en uppgiftsfördelning gjorts
mellan det direktvalda regionorganet och den
statliga länsstyrelsen. En konsekvens av detta är
att länsstyrelsens styrelse har avskaffats. Med
hänvisning till att försöket av allt att döma kommer
att förlängas finns det enligt motion 2000/01:Bo305
(m) oklarheter i gränsdragningen mellan regionen och
länet som kan behöva få en mer permanent lösning.
Regeringen bör därför snarast låta utreda
möjligheten att inrätta en Skånemyndighet med
uppgift att överta länsstyrelsens kvarvarande
uppgifter.

Som framgår av motionen pågår det bl.a. i Skåne
län en försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning. Försöket skall enligt det beslut
som nu gäller pågå till utgången av år 2002.
Eftersom det är fråga om en försöksverksamhet bör
det enligt utskottets mening inte nu komma i fråga
att inrätta en Skånemyndighet. Försöksverksamheten
har, som redovisats ovan, följts upp och utvärderats
av den parlamentariska regionkommittén (PARK), vars
slutbetänkande nu är föremål för remissbehandling.
Kommittén har också lämnat vissa förslag om den
framtida regionala organisationen. Motion
2000/01:Bo305 (m) avstyrks sålunda.

Utredning av den inomregionala balansen i
Västra Götalands län

När Västra Götalands län bildades var enligt motion
2000/01:Bo307 (s) ett mål att placeringen av
myndigheter och andra statliga institutioner i det
nya länet skulle göras på ett sådant sätt att det
skapades en inomregional balans. En särskild
utredare tillsattes också med uppgift att utreda
myndigheternas geografiska placering i det nya
storlänet. Enligt motionen är det nu dags att
utvärdera om målet om en inomregional balans har
uppnåtts. En utredning med denna uppgift bör därför
tillsättas.

Det har nu gått drygt två år sedan det nya storlänet
Västra Götalands län bildades. Enligt utskottets
mening är det en i sammanhanget relativt kort tid.
Även om vissa erfarenheter naturligtvis redan har
vunnits av verksamheten i det nya länet är det
enligt utskottets mening alltför tidigt att redan nu
dra mer långtgående slutsatser av dessa. Inte minst
gäller det med tanke på att det nya länet samtidigt
har ingått i försöket med ändrad regional
ansvarsfördelning. En första utvärdering av
försöksverksamheten har dock gjorts av den
parlamentariska regionkommittén. Kommittén drar
också slutsatsen att försöksverksamheten bör
förlängas med fyra år. Det sker bl.a. för att
ytterligare erfarenheter skall kunna vinnas. Även en
förlängd försöksverksamhet kommer naturligtvis att
utvärderas. Det framstår enligt utskottets mening
som lämpligt att också frågan om den inomregionala
balansen i Västra Götalands län övervägs i detta
sammanhang. Enligt utskottets mening kan det
förutsättas att så blir fallet utan något riksdagens
tillkännagivande i frågan. Ett tillkännagivande i
enlighet med förslaget i motion 2000/01:Bo307 (s)
kan därför inte anses erforderligt.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Indelningslagen

Riksdagen avslår motion 2000/01:K397 yrkande 5.

Reservation 1 (c)

2. Bildande av Torslanda kommun

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför. Tillkännagivandet
görs med anledning av motion 2000/01:Bo304.

Reservation 2 (s, v)

3. Bildande av Ljungskile kommun

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför. Tillkännagivandet
görs med anledning av motion 2000/01:K235 yrkande
2.

Reservation 3 (s, v)

4. Bildande av en skärgårdskommun

Riksdagen avslår motion 2000/01:N261 yrkande 3.

5. Länstillhörigheten för Heby kommun

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo302 och
2000/01:Bo303.

Reservation 4 (m, kd, c, fp)

6. Försöksverksamheten med regional
självstyrelse

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Bo308
yrkande 2 och 2000/01: K401 yrkande 12.

Reservation 5 (kd, c, fp)

7. Avveckling av landshövdingeämbetet i
försökslänen

Riksdagen avslår motion 2000/01:K401 yrkande
13.

Reservation 6 (v, mp, fp)

8. Inrättande av en statlig Skånemyndighet

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo305.

9. Utredning av den inomregionala balansen
i Västra Götalands län

Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo307.

Reservation 7 (kd, c)

Stockholm den 22 februari 2001

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut
Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar
(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt
Hagström (kd), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m), Anders Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten
Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Carl-Erik
Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor
Stenmark (c), Yvonne Ångström (fp) och Carina
Adolfsson Elgestam (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Indelningslagen (punkt 1)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 1.
Tillkännagivandet görs med anledning av motion
2000/01: K397 yrkande 5.

Ställningstagande

Det är min och Centerpartiets grundläggande
uppfattning att människor vill och kan ta ansvar
såväl för sig själva som för andra. Det innebär att
varje människa måste ges möjlighet att påverka de
beslut som i sin tur påverkar henne. Kort uttryckt
så måste det demokratiska inflytandet öka på alla
beslutsnivåer i samhället. Det kan bl.a. uppnås
genom en decentralisering av samhällets funktioner
från stat till region, från region till kommun och
från kommun till människor i samverkan. En på detta
sätt förnyad demokrati ger delaktighet och ansvar
för alla i våra gemensamma angelägenheter.

Med den nu skisserade utgångspunkten är det inte
minst viktigt att förstärka det demokratiska
inflytandet på lokal nivå. Ett sätt att göra detta
kan vara att när frågan om kommundelningar väcks
fästa större avseende vid de demokratiska aspekterna
på en delning. För att detta skall bli möjligt bör
det politiska inflytandet över dessa frågor öka. Det
innebär bl.a. att den nuvarande beslutsordningen
måste förändras. Med den beslutsordning som i dag
tillämpas kan det komma att bli ett rent
myndighetsbeslut att inte ens inleda en utredning av
om förutsättningar för en delning föreligger eller
inte. Enligt min mening är detta inte
tillfredsställande. För att öka det politiska
inflytandet i dessa frågor bör därför samtliga
beslut som rör delning av en kommun läggas på
regeringen. Även beslutet huruvida en fördjupad
utredning av förutsättningarna för en delning skall
inledas eller inte bör sålunda fattas av regeringen.

Det vi nu med anslutning till Centerpartiets
partimotion 2000/01:K397 yrkande 5 anfört om
indelningslagen bör riksdagen för regeringen
tillkännage som sin mening.

2. Bildande av Torslanda kommun (punkt 2)

av Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s),
Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Anders
Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten Lundström
(v) och Carina Adolfsson Elgestam (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen avslår motion 2000/01:Bo304.

Ställningstagande

Frågan om att genom en delning av Göteborgs kommun
bilda Torslanda kommun har prövats enligt den
lagstiftning som i dag gäller. Regeringens prövning
av frågan har sålunda skett gentemot de
förutsättningar för en delning som riksdagen genom
indelningslagen har ställt upp. Vid denna prövning
har tillräckliga skäl för att bilda Torslanda kommun
inte befunnits föreligga. Även motionärerna tycks
acceptera detta förhållande. I motionen åberopas som
främsta skäl för en ny prövning av frågan, att
riksdagen uppdragit åt regeringen att se över
möjligheterna att underlätta kommundelningar. En
kommitté med uppgift att överväga denna fråga har
också tillsatts. I den mån utredningen leder fram
till att kommundelningar i framtiden skall vägledas
av helt eller delvis andra kriterier än de som nu
gäller kan detta naturligtvis vara ett skäl för att
på nytt pröva frågan om att bilda Torslanda kommun.
Enligt vår mening är det mot denna bakgrund
självklart att det pågående utredningsarbetet och
resultatet av detta avvaktas. Om det under denna tid
framkommer nya sakskäl eller om förutsättningarna
för en delning i övrigt ändras vill vi erinra om att
frågan kan aktualiseras på nytt antingen genom en ny
ansökan eller genom att regeringen på eget initiativ
tar upp frågan. För att värna den kommunala
självstyrelsen är dock en förutsättning för delning
att det finns ett stöd för delningen i berörd kommun
och kommundel.

Med hänvisning till vad vi nu anfört avstyrks
motion 2000/01:Bo304 (c).

3. Bildande av Ljungskile kommun (punkt 3)

av Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s),
Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Anders
Ygeman (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten Lundström
(v) och Carina Adolfsson Elgestam (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen avslår motion 2000/01:K235 yrkande 2.

Ställningstagande

Den kommunala indelningen skall svara mot flera
grundläggande krav. Det innebär bl.a. att
indelningen skall vara sådan att den dels ger ett
lokalt inflytande, dels ger kommuner som kan
fullgöra de uppgifter de ålagts. Det innebär att den
kommunala indelningen från tid till annan kan behöva
anpassas till utvecklingen i samhället på såväl
lokal som regional nivå liksom på riksnivå. Sedan
kommunreformen genomfördes 1971 har också flera nya
kommuner tillkommit genom att de då bildade
kommunerna delats. Stor vikt har i dessa fall bl.a.
lagts vid att de nya kommunerna skall få en naturlig
geografisk avgränsning och att de skall ha
förutsättningar att fullgöra alla de uppgifter som
åvilar en kommun.

Genom indelningslagen har riksdagen lagt fast
förutsättningarna för och förfarandet vid ändringar
i kommunindelningen. Det innebär bl.a. att det är
Kammarkollegiet som har att besluta om huruvida en
fördjupad utredning av förutsättningarna för en
delning skall göras eller inte. Kammarkollegiets
ställningstagande vägleds naturligtvis av de
kriterier för en delning som ställs upp i lagen.
Detta ställningstagande kan dessutom överklagas till
regeringen. Förslaget i motionen tycks innebära att
en utredning alltid skall komma till stånd oavsett
om de förutsättningar för en delning som
indelningslagen ställer upp föreligger eller inte.
Vi delar inte denna uppfattning. I de fall det redan
på ett tidigt stadium står klart att de av riksdagen
genom indelningslagen uppställda förutsättningarna
inte föreligger finns det inte anledning att lägga
resurser på mera omfattande utredningsinsatser.
Samtidigt bör naturligtvis en fördjupad utredning
göras i de fall det råder oklarhet om de faktiska
förutsättningarna för en delning. Inte minst gäller
detta när det lokala stödet för en delning är stort.
Vi vill i detta sammanhang erinra om att
Kommundemokratikommittén bl.a. har till uppgift att
se över hur kommundelningar kan underlättas. I
uppdraget ingår även att se över hur sådana ärenden
utreds. Vi avstyrker med det nu anförda förslaget i
motion 2000/01:K235 (kd) yrkande 2.

4. Länstillhörigheten för Heby kommun (punkt 5)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Annelie
Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m), Rigmor
Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 5.
Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna
2000/01: Bo302 och 2000/01:Bo303.

Ställningstagande

Den i samband med 1998 års val genomförda
folkomröstningen visar att en klar majoritet av de
boende i Heby vill att kommunen i framtiden skall
ingå i Uppsala län. Den på detta sätt tydligt
uttalade folkviljan måste enligt vår mening bli helt
vägledande när det gäller att bestämma
länstillhörigheten. När dessutom Kammarkollegiet
föreslagit att länsindelningen fr.o.m. den 1 januari
2003 ändras så att Heby kommun överförs från
Västmanlands län till Uppsala län finns det enligt
vår mening nu inga som helst skäl för att inte ändra
länstillhörigheten.

Vad vi nu med anslutning till motionerna
2000/01:Bo302 (m, kd, c, fp) samt 2000/01:Bo303 (kd)
förordat beträffande länstillhörigheten för Heby
kommun bör riksdagen tillkännage för regeringen som
sin mening.

5. Försöksverksamheten med regional
självstyrelse (punkt 6)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 6.
Tillkännagivandet görs med anledning av motionerna
2000/01: Bo308 och 2000/01:K401 yrkande 12.

Ställningstagande

Den nu pågående försöksverksamheten med ändrad
regional ansvarsfördelning har enligt vår mening
åstadkommit förändringar i arbetssätt och
beslutsfattande som lett till ett ökat regionalt
inflytande. Det är en helt riktig utveckling. I en
omvärld där regionerna såväl inom som mellan stater
kommit att få en allt större betydelse är det
naturligtvis viktigt att också det demokratiska
inflytandet förstärks i regionerna. För att
regionerna skall kunna ta det ökade ansvar som
utvecklingen kräver måste de också förfoga över de
medel som fordras.

Det ökade regionala självstyret har givit en
tydlig sammanhållande aktör i försökslänen. Ett
regionalt självstyrelseorgan kan på ett helt annat
sätt än en länsstyrelse med dess dubbla lojaliteter
agera med enbart regionens bästa för ögonen. Genom
ett regionfullmäktige eller motsvarande organ får
regionen också en naturlig representant i såväl
nationella som internationella sammanhang.

Den parlamentariska regionkommittén (PARK) har
föreslagit att den pågående försöksverksamheten med
regionala självstyrelseorgan dels skall förlängas,
dels skall utökas till att omfatta fler
länsstyrelser. Vi delar denna uppfattning. Det finns
också en stark önskan i många län att kunna
organisera sin verksamhet på samma sätt som i
försökslänen. Enligt vår mening finns det mot denna
bakgrund anledning att redan nu låta de län som så
vill påbörja en försöksverksamhet. I detta avseende
finns det därför inte anledning att avvakta den
pågående remissbehandlingen av utredningens
slutbetänkande. När remissbehandlingen avslutats bör
strävan i stället vara att så snart som möjligt låta
försöksverksamheten övergå i en permanent
verksamhet.

Det vi nu med anledning av motionerna
2000/01:Bo308 (kd) och 2000/01:K401 (mp) yrkande 12
anfört om försöksverksamheten med regionala
självstyrelseorgan bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

6. Avveckling av landshövdingeämbetet i
försökslänen (punkt 7)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v), Helena
Hillar Rosenqvist (mp) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 7.
Tillkännagivandet görs med anledning av motion
2000/01: K401 yrkande 13.

Ställningstagande

Den nuvarande försöksverksamheten med ändrad
regional ansvarsfördelning innebär att
länsstyrelsens roll har inskränkts till att endast
omfatta rent statliga förvaltningsuppgifter. Det
regionala utvecklingsansvaret och uppgiften som
företrädare i regionala frågor har i stället lyfts
över till det regionala självstyrelseorganet. En
följd av detta är att landshövdingerollen mist en
stor del av sitt innehåll. Mot denna bakgrund anser
vi att landshövdingeämbetet bör avskaffas i
försökslänen. I dessa län bör länsstyrelserna i
fortsättningen, i takt med att nuvarande
förordnanden går ut, i stället ledas av en
tjänsteman, förslagsvis med titeln länschef. Med en
sådan förändring tydliggörs också den förändrade
ansvarsfördelningen mellan länsstyrelserna och de
regionala självstyrelseorganen ytterligare.

Det vi nu med anledning av motion 2000/01:K401
(mp) yrkande 13 anfört om landshövdingeämbetet bör
riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

7. Utredning av den inomregionala balansen i
Västra Götalands län (punkt 9)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 9.
Tillkännagivandet görs med anledning av motion
2000/01: Bo307.

Ställningstagande

När Västra Götalands län bildades var det en uttalad
strävan att den inomre-gionala balans som de tre
ursprungslänen representerade skulle bibehållas. En
särskild utredare hade också till uppgift att se
över placeringen av de olika länsorganen med denna
utgångspunkt. Det nya storlänet har nu funnits i
drygt två år. Det betyder att erfarenheter nu börjar
vinnas av hur länet kommit att fungera i olika
avseenden.

Inför en trolig förlängning av den
försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning som också Västra Götalands län
ingår i är det viktigt att de hittillsvarande
erfarenheterna nu utvärderas med avseende på hur den
inomregionala balansen har påverkats. Som en
särskild del i den fortsatta utvärderingen bör det
alltså ingå att se över i vilken utsträckning
placeringen av olika läns- och regionorgan svarar
mot de ursprungliga planerna och hur den
inomregionala balansen i övrigt har påverkats. Med
avseende på frågans vikt bör det snarast uppdras åt
en särskild utredare att göra en sådan utvärdering.

Vad vi nu med anslutning till motion 2000/01:Bo307
(s) anfört om en utredning av den inomregionala
balansen i Västra Götalands län bör riksdagen för
regeringen tillkännage som sin mening.

Särskilda yttranden

Bildande av Torslanda kommun

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:

Det är min och Miljöpartiets principiella ståndpunkt
att beslutet om att inte låta Torslanda bilda en
egen kommun bör omprövas, eftersom det är ett beslut
som i ett slag slår undan möjligheterna för en aktiv
lokal demokratirörelse.

Det finns visserligen i dag möjligheter att bilda
nya kommuner, men hindren är många och stora. Det
finns t.ex. inga klara regler för hur opinionen
skall tolkas, när det gäller folkomröstningar om
delning av en kommun. I Torslandafallet var en
majoritet inom "utbrytardelen" för en delning, men
en majoritet i nuvarande hela Göteborg emot.

Det är viktigt att inte bortse ifrån att det
bildas två nya kommuner när en kommun delas. Därför
måste också befolkningen i den del som inte vill
bryta sig ut få inflytande över delningen. Men här
behövs ett viktningsinstrument, som ger
"utbrytardelen" större vikt i förhållande till hela
kommunen. Det blir annars väldigt svårt att få till
en delning för någon kommundel, som har en klar
majoritet för att skapa en egen kommun - och som
klart kan visa att man kan ta det ansvar med
samhällsservice m.m. som är förenat med att vara
egen kommun. Vi önskar från Miljöpartiets sida en
mer positiv syn på intresset för kommundelningar, en
enklare och klarare hantering. Exempelvis måste
hänsyn tas till hur den sociala strukturen ser ut i
"utbrytardelen".

De tidigare stora kommunreformerna, som slog ihop
kommunerna till att bli allt större administrativa
enheter, är inte något självklart positivt. Snarare
har befolkningen kommit längre ifrån politiken och
politikerna, med ett allt mindre deltagande och
engagemang i kommunfrågorna. Det är därför vår
avsikt att i fallet Torslanda och i andra liknande
fall på olika sätt fortsätta att verka för att en
delning skall komma till stånd.

Bildande av en skärgårdskommun

Rigmor Stenmark (c) anför:

Det talas i dag mycket om vikten av att behålla en
levande skärgård som ger goda förutsättningar för
såväl permanentboende som fritidsboende. Konkreta
åtgärder för att åstadkomma detta lyser dock mer
eller mindre med sin frånvaro. Enligt min och
Centerpartiets mening måste riksdag och regering nu
medverka till att skärgårdsfrågorna ges en större
tyngd. Vad som måste till är en rad åtgärder på alla
nivåer i samhället. Det gäller allt från att inrätta
en särskild skärgårdsriksdag med Sametinget som
förebild till att underlätta fastighetsbildning för
permanentboende. Gemensamt för åtgärderna bör vara
att de medverkar till att förstärka den lokala
demokratin och därmed också det lokala inflytandet.

Dagens skärgårdskommuner har sin bas på fastlandet
där flertalet av deras invånare bor. Det betyder att
de öboendes specifika förhållanden och problem ofta
inte får den uppmärksamhet de förtjänar. En
möjlighet att fördjupa demokratin och ge
skärgårdsborna i Stockholms skärgård ett reellt
inflytande över sin situation är att inrätta en
särskild skärgårdskommun. Geografiskt skulle en
sådan kommun kunna omfatta samtliga öar i Stockholms
skärgård utan fast landförbindelse. Uppskattningsvis
skulle denna skärgårdskommun få omkring 11 000
invånare, dvs. ett invånarantal som ligger över vad
många mindre kommuner i dag har. Även om en kommun
med denna geografiska omfattning kan ge upphov till
vissa problem när det gäller placeringen av
kommunala inrättningar m.m. torde dessa svårigheter
inte vara större än att fördelarna överväger.

Frågan om att inrätta en skärgårdskommun är
naturligtvis i första hand en fråga för dem som
berörs, dvs. de boende i skärgården. Jag har därför
nu avstått från att ställa mig bakom
motionsförslaget. När och om frågan aktualiseras av
skärgårdsborna själva är det dock min och
Centerpartiets avsikt att på alla sätt stödja
tillkomsten av en sådan kommun.

Förteckning över behandlade
förslag