Vissa jordbrukspolitiska frågor
Betänkande 1992/93:JoU9
Jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JOU09
Vissa jordbrukspolitiska frågor
Innehåll
1992/93 JoU9
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande en proposition med förslag om bl.a. sänkning av det kompensationsbelopp till jordbruket som anvisas i form av direktbidrag m.m. och som i huvudsak utgör kompensation för kostnadsökningar. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om besparingar på detta område med sammanlagt ca 800 miljoner kronor och föreslår att riksdagen på tilläggsbudget anvisar 1,6 miljarder kronor för innevarande budgetår. Beloppet skall som under tidigare år disponeras i huvudsak för direktbidrag till växtodlingen och som djurbidrag. I propositionen redovisas i övrigt bl.a. vissa överväganden om jordbrukets EG-anpassning, sänkt gränsskydd på fodermedel och avskaffande av prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Utskottet har ingen erinran mot dessa överväganden.
Motioner om direktbidragen, om införande av arealstöd m.m. och om bibehållande av prisregleringsavgifterna i form av miljöavgifter avstyrks.
Till betänkandet har fogats två reservationer (s), två särskilda yttranden (s, kds) och en meningsyttring (v).
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1992/93:130
1. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om en sänkning av kompensationsbeloppet till jordbruket,
2. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om utbetalning av direktbidrag till jordbruket för budgetåret 1992/93,
3. att riksdagen till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1600000000 kr.
Vidare har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om åtgärder för att påbörja en anpassning av svenskt jordbruk till de förhållanden som råder inom EG.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att medel skall anvisas för 1992 års direktbidrag till jordbruket. Utöver de besparingar på detta belopp som aviserades i 1992 års budgetproposition föreslås nu ytterligare besparingar. Sammanlagt kommer därmed direktbidragen att uppgå till 1600 miljoner kronor för budgetåret 1992/93. Det innebär en total besparing på drygt 800 miljoner kronor i förhållande till det ursprungliga kompensationsbeloppet som lades fast i 1990 års livsmedelspolitiska beslut.
I propositionen aviseras också åtgärder för att påbörja en anpassning av den svenska livsmedelssektorn till de förhållanden som råder inom EG.
Motionerna
1992/93:Jo6 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:130.
1992/93:Jo7 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:130,
2. att riksdagen beslutar att till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. på tilläggsbudget för statsbudgeten för budgetåret 1992/93 skall anvisas ett förslagsanslag på 1303500000 kr,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omvandling av prisregleringsavgiften till miljöavgift.
1992/93:Jo8 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den noga bör följa utvecklingen när det gäller MOVIUM för att säkerställa att den forskning som där bedrivs inte äventyras.
1992/93:Jo9 av Björn Ericson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder med anledning av att prisregleringsavgiften på handelsgödsel avskaffas,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en miljöavgift som ersättning för prisregleringsavgiften.
1992/93:Jo10 av Harry Staaf och Ulf Björklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av arealstöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förändring och omläggning av miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel och att dessa avgifter i sin helhet skall gå tillbaka till jordbruket genom arealstödet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföringsstöd för och exportfinansiering av jordbruksprodukter.
1992/93:Jo11 av Karin Wegestål och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet mellan prisregleringsavgiften och MOVIUM:s fortsatta möjligheter att utveckla forskning, rådgivning och information om tätorternas miljö.
Uppvaktning
Utskottet har uppvaktats av företrädare för Föreningen Sveriges spannmålsodlare och Stiftelsen Lantbrukarnas skördeskadeskydd.
Utskottet
Inledning
I årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 10) gjordes bedömningen att en överenskommelse inom ramen för pågående GATT-förhandlingar (Uruguayrundan) var nära förestående. Ett ställningstagande till jordbrukets kompensationsbelopp och de s.k. direktbidragen för budgetåret 1992/93 skulle därför anstå till dess förhandlingarna var avslutade. I budgetpropositionen aviserades i detta sammanhang en besparing budgetåret 1992/93 med 175 miljoner kronor på direktbidragen. Dessa uttalanden föranledde inga kommentarer i samband med riksdagsbehandlingen.
I den nu aktuella propositionen anförs att även om GATT-förhandlingarna skulle bli klara snart kan inte resultatet av dem verkställas under innevarande budgetår, varför jordbruksministern nu vill ta upp frågan om direktbidrag för budgetåret 1992/93.
Vidare görs i propositionen under rubriken Allmänna utgångspunkter en redogörelse av vissa frågor rörande anpassningen av svenskt jordbruk till förhållandena inom EG.
Förberedelserna för ett svenskt medlemskap i EG är för närvarande en av de viktigaste frågorna på jordbruksområdet. Regeringens målsättning är att Sverige skall bli medlem fr.o.m. den 1 januari 1995. Integration i den gemensamma jordbrukspolitiken blir ett av huvudelementen vid Sveriges inträde som medlem i EG.
Den särskilda omställningskommission som fått regeringens uppdrag att förbereda en avstämning av 1990 års livsmedelspolitiska beslut har nyligen avgivit ett delbetänkande som i första hand behandlar vegetabilieproduktionens villkor fram till ett EG-medlemskap (SOU 1992:87). Enligt jordbruksministern skulle det vara en fördel om villkoren för såväl vegetabilie- som animalieproduktionen kunde klargöras i ett sammanhang. Omställningskommissionen förväntas enligt propositionen inom kort också redovisa förslag rörande animalieproduktionen. Därmed blir det möjligt att på ett samlat sätt ta ställning till hela livsmedelspolitiken vid ett och samma tillfälle. Jordbruksministern har för avsikt att i samband med 1993 års budgetproposition återkomma med förslag rörande grunderna för en successiv anpassning av livsmedelspolitiken där bl.a. frågan om villkoren för vegetabilie- och animalieproduktionens anpassning kommer att behandlas. I det sammanhanget kommer också att tas upp frågan om storleken på direktbidrag för budgetåret 1993/94 och därmed också utrymmet för en anpassning till EG:s system med arealbidrag och därtill hörande trädesvillkor. Med hänsyn till vikten av en tidigt påbörjad anpassning är det dock nödvändigt att redan nu börja vidta olika åtgärder för att sänka produktionskostnaderna.
Motionerna
I motion Jo6 av Sten Söderberg (-) yrkas avslag på propositionen. Av motiveringen synes framgå att motionären är kritisk till bl.a. den föreslagna sänkningen av direktbidragen till jordbruket. Motionen innehåller emellertid inga yrkanden utöver avslagsyrkandet.
Även i motion Jo7 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas avslag på propositionen, i huvudsak med motiveringen att propositionen är alltför bristfällig för att läggas till grund för ett riksdagsbeslut. Detta avslagsyrkande behandlas i ett senare avsnitt i samband med motionärernas yrkande avseende direktbidrag m.m.
I motion Jo10 av Harry Staaf och Ulf Björklund (kds) yrkandena 1 och 3 tas upp några mer långsiktiga frågor om jordbrukets utveckling och betydelse för landsbygden och för den globala livsmedelsförsörjningen. Vidare framhålls att det med en samordnad marknadsföring av livsmedelsprodukter på Europamarknaden bör finnas förutsättningar att avsätta produkter till den del av marknaden som efterfrågar livsmedel som odlats med minimala insatser av bekämpningsmedel och konstgödsel. Med den samverkan som skett mellan staten och jordbruket är det naturligt att staten fullföljer samarbetet och medverkar till att svenska livsmedel etableras på Europamarknaden.
På grund av Sveriges ansökan om medlemskap i EG är det rimligt att söka uppnå likformighet på exportområdet, särskilt med tanke på jordbruksproduktionens årsmåns- och säsongvariationer. Det framhålls att EG tillämpar ett system med exportsubventioner.
Utskottets överväganden
Utskottet vill inledningsvis framhålla att ett bifall till avslagsyrkandet i motion Jo6 bl.a. skulle innebära att riksdagen avslår det av regeringen föreslagna direktbidraget till jordbruket om 1,6 miljarder kronor för innevarande budgetår. Ett sådant beslut skulle få allvarliga konsekvenser för jordbruksnäringen. Motionen avstyrks.
I anslutning till motion Jo10 vill utskottet anföra följande. Som framgår av redovisningen ovan kommer riksdagen att inom kort få ta ställning till mer övergripande frågor om jordbrukets och livsmedelspolitikens anpassning med anledning av ett svenskt medlemskap i EG. Häri ingår t.ex. både frågor om arealstöd och möjligheterna att på ett framgångsrikt sätt marknadsföra svensktillverkade livsmedelsprodukter i Europa. I propositionen anförs härvidlag att Sverige vill behålla den höga ambitionsnivå som vi har på bl.a. miljö- och djurskydds-/djurhälsoområdet. I anslutning härtill vill utskottet erinra om att utskottet i olika sammanhang understrukit betydelsen av att en ökad frihandel inte leder till att de svenska kraven på djurskydd eller hälso- och miljökraven eftersätts. Vid en realistisk bedömning av dessa frågor kan man dock inte bortse från den motsättning som finns mellan å ena sidan kraven på en anpassning mot lägre kostnadsnivåer och jämlika konkurrensvillkor och å andra sidan en bibehållen hög ambitionsnivå i den svenska livsmedelsproduktionen från miljö- och djurskyddssynpunkt m.m. Som anförs i motionen finns det sannolikt en marknad i Europa för livsmedel som producerats med höga etiska krav och miljökrav m.m. Underlagen för att bedöma utbuds- och efterfrågestrukturen på denna marknad måste dock alltjämt betraktas som osäkra. I samband med en studieresa i september 1992 till tre EG-länder delgavs utskottet vissa bedömningar, enligt vilka marknaden för dessa produkter beräknades till några procent av den totala livsmedelsmarknaden. I Omställningskommissionens betänkande om åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG (SOU 1992:87 s. 111) anförs att ekologiskt producerade livsmedel bedöms kunna uppnå marknadsandelar om ca 5% om säsongvariationerna i produktionen kan bemästras så att en säker och stabil marknad kan upprätthållas året om. Utskottet anser det angeläget att regeringen noga beaktar dessa frågor och att det fortsatta arbetet med anpassningsåtgärderna inriktas på att åstadkomma en konsekvent och realistisk politik på detta område.
Vad beträffar frågor om arealstöd m.m. kan tilläggas att Omställningskommissionen i nyssnämnda betänkande bl.a. lagt förslag om ett arealbidrag till vegetabilieproduktionen (SOU 1992:87 s. 73).
Utskottet anser sig inte böra föregripa resultatet av kommissionens arbete och föreslår att motion Jo10 yrkandena 1 och 3, med de uttalanden som gjorts ovan, lämnas utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Sänkt gränsskydd på fodermedel
Som ett första steg i den nödvändiga kostnadsanpassningen, till den del den faller på staten, avser jordbruksministern att inom kort föreslå regeringen att fr.o.m. den 1 januari 1993 sänka införselavgiften på proteinfodermedel med 30 %. EG har inget gränsskydd för dessa typer av fodermedel och de svenska foderkostnaderna ligger därför avsevärt över foderkostnadsnivån inom EG. En sänkning av gränsskyddet och därmed den svenska prisnivån är ett viktigt steg i anpassningen till villkoren som gäller inom EG. Animalieproducenterna kan därmed sänka sina kostnader, vilket i sin tur ger utrymme för en sänkt stödnivå inom denna sektor.
Effekterna av en gränsskyddssänkning på proteinfodermedel är en ökad användning av dessa fodermedel inom animalieproduktionen på bekostnad av framför allt spannmålen. Undanträngningen av spannmål är dock beroende av spannmålspriset. Även användningen av andra inhemska fodermedel, som t.ex. foder från raps, kommer att påverkas. Jordbruksministern har för avsikt att återkomma också till denna fråga i samband med budgetpropositionen när Omställningskommissionens andra delbetänkande föreligger.
Utskottet har ingen erinran mot vad som anförts i propositionen i denna del.
Avskaffad prisregleringsavgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel
Propositionen
Den s.k. prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel, vars syfte är att bidra till finansieringen av överskottsexporten av spannmål, har ingen direkt motsvarighet i EG. Avgiftens storlek och därmed jordbrukets kostnader för denna uppgår till ca 400 miljoner kronor per år. I enlighet med vad Omställningskommissionen har föreslagit bör, som ett led i anpassningen till de förhållanden som gäller inom EG, kostnadsnivån inom Sverige reduceras genom att prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel avskaffas. Kommissionen har föreslagit att detta bör ske från den 1 juli 1993.
Den till följd av torkan mycket låga skörden år 1992 innebär att exportkostnaderna för överskott i det närmaste uteblir för denna skörd budgetåret 1992/93. Därmed är finansieringsbehovet inte längre lika stort som tidigare och grunden för att belasta jordbruket med denna kostnad bortfaller. Prisregleringsavgiften kan därför avskaffas redan fr.o.m. den 1 januari 1993. Jordbruksministern har för avsikt att inom kort återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.
Ytterligare åtgärder för att anpassa växtodlingen är nödvändiga, och jordbruksministern avser att återkomma med förslag till anpassningsåtgärder i samband med att ställning tas till en anpassning av både animalie- och vegetabilieproduktionen.
Åtgärderna kommer att innebära att förutsättningarna för en extensifiering inom vegetabilieodlingen ökar. Intensiteten i vegetabilieodlingen påverkas främst av relationerna mellan priserna på produkter och produktionsmedel.
Sänkningen av inlösenpriset från 139 öre i 1989 års priser till 90 öre år 1993, som gällande beslut innebär, utgör ett mycket starkt incitament för en extensifiering av odlingen. Förändringen innebär en mycket kraftig sänkning av det reala inlösenpriset på spannmål mellan åren 1989 och 1993. Sänkningen av priserna på handelsgödsel och bekämpningsmedel till följd av ett borttagande av prisregleringsavgifterna är relativt sett väsentligt lägre.
Motionerna
I motion Jo7 av Margareta Winberg m.fl. (s) anförs kritik mot propositionen som sådan och mot att regeringen nu lägger endast ett konkret förslag, medan övriga frågor skjuts på framtiden. Detta innebär svårigheter både för jordbrukarna och för politikerna. Möjligheterna till överblick och helhetssyn över jordbrukspolitiken försvåras. På grund av lantbrukets akuta ekonomiska situation bör likväl, enligt motionen, frågan om direktbidrag till jordbruket realbehandlas.
När det gäller prisregleringsavgifterna anförs i motionen att det även här saknas en redovisning av konsekvenserna av att avgifterna avskaffas. Till detta kommer att 30--40 % av det handelsgödsel och bekämpningsmedel som skall användas under år 1993 redan har köpts in. Från rättvisesynpunkt är det därför olämpligt att avskaffa avgifterna från den 1 januari 1993. För att lika villkor skall gälla för alla bör en sådan förändring ske inför en ny odlingssäsong.
Ett avgörande skäl att behålla prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel är miljöskälet. Hänsynen till såväl människors hälsa som miljön kräver att kemikalieanvändningen inom jordbruket minskas så långt möjligt. I det arbetet är ekonomiska styrmedel, t.ex. avgifter, det mest verksamma medlet. Motionärerna anser att prisregleringsavgifterna nu bör omvandlas till en miljöavgift. Ett sådant förslag står dessutom i samklang med de beslut om en hållbar utveckling som Sverige antagit bl.a. i Riodeklarationen. Vidare påpekas att en viss del av avgiftsmedlen används för att bygga upp samhällelig verksamhet som syftar till en bättre miljö. Om avgifterna avskaffas är risken uppenbar att t.ex. det gränsöverskridande arbete som pågår inom MOVIUM med forskning, rådgivning och information om tätorternas yttre miljö måste avbrytas. Detta har uppmärksammats av jordbruksutskottet som förutsatt att regeringen skulle överväga nya former för verksamheter som helt eller delvis finansieras med internavgifter (1991/92:JoU15). Motionen utmynnar i ett yrkande, yrkande 3, om tillkännagivande av vad i motionen anförts om omvandling av prisregleringsavgifterna till miljöavgift.
Verksamheten vid MOVIUM berörs även i motionerna Jo8 av Lars Svensk (kds) och Jo9 av Björn Ericson m.fl. (s). Enligt den första motionen bör regeringen noga följa utvecklingen när det gäller MOVIUM för att säkerställa att den forskning som där bedrivs inte äventyras. I den senare motionen anförs både verksamheten vid MOVIUM och andra aktiviteter som exempel på verksamheter som delfinansieras med medel från prisregleringsavgifterna. Till verksamheter som är beroende av dessa medel hör t.ex. -- förutom MOVIUM -- de som bedrivs vid Trädgårdsodlingens elitplantstation i Balsgård samt vid Försöks- och utvecklingsenheten för fritidsodling vid Sveriges lantbruksuniversitet i Ultuna. Med stöd av restituerade avgiftsmedel har t.ex. fritidsodlarnas organisationer förmått bygga upp en verksamhet som börjar återspegla den stora betydelse fritidsodlingen har för den breda allmänheten av trädgårdsodlare och för samhället som helhet. I likhet med motion Jo7 åberopar motionärerna även miljöskälet som skäl för att behålla avgifterna och yrkar att prisregleringsavgifterna omvandlas till miljöavgifter.
I motion Jo11 av Karin Wegestål och Birthe Sörestedt (s) anförs liknande synpunkter på värdet av MOVIUM:s verksamhet. Motionärerna varnar för att ett avskaffande av prisregleringsavgifterna kan leda till en drastisk reducering av forskningsresurserna inom området forskning, rådgivning och information om tätorternas miljö m.m.
I motion Jo10 av Harry Staaf och Ulf Björklund (kds) påpekas att ett borttagande av prisregleringsavgifterna ger ett visst utrymme för höjning av miljöavgifterna. Med det gränsvärde vi kommer att få för kadmium i handelsgödsel är det befogat med en miljöavgift på kadmium. En förändring av miljöavgifterna borde kunna accepteras av näringen under förutsättning att hela miljöavgiften återgår till näringen i form av arealstöd. Ett effektivt arealstöd bör ligga minst i nivå med Omställningskommissionens förslag.
Utskottets överväganden
Inledningsvis vill utskottet nämna att regeringen enligt ett pressmeddelande den 24 november 1992 beslutat att avskaffa prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel redan från den 2 december 1992 och inte den 1 januari 1993 som aviseras i propositionen. Skälet till en tidigareläggning uppges vara att handeln med dessa produkter i stort sett upphört sedan det blev känt att avgifterna skulle avskaffas.
När det gäller prisregleringsavgifternas storlek och utformning erinrar utskottet om att Omställningskommissionen föreslagit att kostnadsnivån inom Sverige skall reduceras genom att prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel avskaffas. Prisregleringsavgifterna har ingen motsvarighet i EG. De uppgår till totalt ca 400 miljoner kronor, vilket motsvarar ca 100--300 kronor per ha beroende på gödslingsintensitet och gröda. Som framgår av vad utskottet inledningsvis anfört är det ett viktigt led i förberedelserna för ett medlemskap i EG att kostnadsnivån i jordbruket så snabbt som möjligt anpassas till EG:s kostnadsnivå. Utskottet delar därför jordbruksministerns bedömning att avgifterna bör avskaffas och anser att detta kan ske från den tidpunkt regeringen bestämt.
Vad beträffar miljöeffekterna av den aviserade förändringen vill utskottet understryka att riksdagen beslutat om ett åtgärdsprogram för att begränsa jordbrukets negativa effekter på miljön (1987/88:JoU24, 1989/90:JoU25 och 1990/91:JoU30). I fråga om användningen av handelsgödsel har riksdagen därvid angett som målsättning att användningen skall minska med 20% räknat från år 1986 till år 2000. Ett delmål om minskning med 10 % till år 1992 har enligt vad utskottet erfarit redan uppnåtts. Beträffande användningen av bekämpningsmedel innebar målsättningen att användningen skulle halveras till år 1990 och därefter halveras ytterligare en gång till strax efter mitten av 1990-talet. I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut skärptes målsättningen, bl.a. såvitt avser kväveutlakningen från jordbruket i vissa utsatta områden (1990/91:JoU30 s. 230 f.). I en nyligen framlagd proposition om vissa lagändringar med anledning av EES-avtalet (proposition 1992/93:119, JoU6) föreslås att ett gränsvärde för kadmium i handelsgödsel införs fr.o.m. den 1 januari 1993. De målsättningar som utskottet här redovisat skall självfallet fortsätta att gälla utan hinder av att prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel avskaffas. Vidare bör framhållas att Jordbruksverket fått i uppdrag bl.a. att redovisa den nivå på vilken en framtida miljöavgift bör ligga för att tillsammans med andra åtgärder leda till att målen om minskat kväveläckage och minskad användning av bekämpningsmedel uppnås. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo7 yrkande 3, Jo9 yrkande 2 och Jo10 yrkande 2.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna Jo7, Jo8, Jo9 och Jo11 om samhällsnyttan av de verksamheter som finansieras med medel från prisregleringsavgifterna. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen senast den 22 oktober 1992 beslutat om återföring av dessa avgifter med olika belopp till bl.a. Stiftelsen Trädgårdsodlingens elitplantstation, Stiftelsen Skogsbrukets forskningsfond, Statens råd för byggnadsforskning och MOVIUM. Som anförs i motion Jo7 har utskottet tidigare sagt sig utgå från att regeringen i samband med uppföljningen av den livsmedelspolitiska reformen överväger nya former för finansiering av de verksamheter som helt eller delvis finansieras med internavgifter. Från Jordbruksdepartementet har upplysts att man inom kort tillsätter en arbetsgrupp för dessa frågor. Härigenom får syftet med motionerna Jo8, Jo9 yrkande 1 och Jo11 anses helt eller delvis tillgodosett.
Åtgärder för vidareföring av kostnadssänkningar
Enligt jordbruksministern är kostnadsnivån inom den svenska livsmedelsindustrin för hög inom samtliga produktionssektorer. Den sänkning av den svenska kostnadsnivån i jordbruket som nu påbörjas måste också, mot bakgrund av den totalt sett högre stödnivån i Sverige, följas av sänkningar i kostnadsnivån i livsmedelskedjans övriga led. Så länge stödnivån i Sverige är högre än den i EG måste också kostnadssänkningarna vidareföras genom en sänkt stödnivå. En sådan sänkning kan åstadkommas såväl genom en sänkning av direktbidragen som genom sänkta referenspriser och därmed sänkt gränsskydd.
Fördelarna av en sänkt kostnadsnivå kommer således oss alla till godo antingen som ett minskat behov av skattefinansiering eller som sänkningar av konsumentpriserna. Vad gäller budgetåret 1993/94 återkommer jordbruksministern i samband med 1993 års budgetproposition. För budgetåret 1992/93 föreslås att vidareföringen av de kostnadssänkningar som berörts i det föregående i sin helhet sker som en sänkning av direktbidragen till primärledet (se nästföljande avsnitt).
I likhet med jordbruksministern anser utskottet det angeläget att kostnadsnivån i jordbruket sänks. Det är viktigt att denna sänkning slår igenom i livsmedelskedjans olika led och att sänkningen kommer konsumenterna till godo genom lägre konsumentpriser eller på annat sätt.
Direktbidrag till jordbruket
Propositionen
Riksdagen beslutade våren 1989 att 1 170 miljoner kronor skulle tillföras jordbruket under regleringsåret 1989/90 som kompensation för kostnadsökningar m.m. Till följd av en överenskommelse i GATT i april 1989, som bl.a. innebar att stödpriserna till jordbruket inte skulle höjas fram till dess att förhandlingarna avslutats, beslutades att jordbrukets ersättning i huvudsak skulle lämnas genom direktbidrag per djur av olika slag eller per hektar av olika grödor i stället för genom en gränsskyddshöjning. Som en del i 1990 års livsmedelspolitiska beslut höjdes det totala kompensationsbeloppet i form av direktbidrag till 2 443,4 miljoner kronor budgetåret 1990/91. Detta innebar att ca 10% av jordbrukets bruttointäkter inte längre skulle komma från konsumenterna utan från statsbudgeten. Hur ersättningen skulle utgå efter detta budgetår skulle enligt riksdagens beslut avgöras med hänsyn till resultatet av GATT-förhandlingarna.
För budgetåret 1991/92 beslutade riksdagen att 755 miljoner kronor av direktbidragen skall disponeras för att amortera av den rörliga kredit m.m. som ställts till Statens jordbruksnämnds förfogande för att finansiera 1990 års spannmålsexport m.m. Enligt riksdagens beslut skulle resterande bidrag för budgetåret 1991/92 utgå på i princip samma sätt som budgetåret 1990/91 och utbetalas under år 1991, allt under förutsättning att GATT-förhandlingarna inte motiverade förändringar i systemet. Då GATT-förhandlingarna inte kunde avslutas föreslog regeringen i proposition 1991/92:25 att resterande direktbidrag för budgetåret 1991/92 skall anvisas och utbetalas i huvudsak i form av djurbidrag. Regeringen föreslog därvid också att en besparing skulle göras med 50 miljoner kronor. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (1991/92:JoU7, rskr. 49). För budgetåret 1991/92 uppgick således kompensationsbeloppet till 2393,5 miljoner kronor, varav 1 478 miljoner kronor betalades ut som djurbidrag.
I 1992 års budgetproposition gjordes bedömningen att GATT-förhandlingarna befann sig i ett slutskede. Vidare anfördes att "ett ställningstagande till kompensationsbeloppet för budgetåret 1992/93 får anstå till dess förhandlingarna i GATT är avslutade. Överväganden bör då också göras med beaktande av att anpassningen av svenskt jordbruk och svensk jordbrukspolitik till EG inte får försvåras." Samtidigt anfördes att direktbidragen som ett led i besparingsarbetet skulle reduceras med 175 miljoner kronor för budgetåret 1992/93.
Mot bakgrund av det ekonomiska läget i landet och behovet av att stärka statsbudgeten bör en ytterligare besparing göras på direktbidragen till jordbruket utöver den som aviserades i 1992 års budgetproposition. Således bör bidragen för budgetåret 1992/93 reduceras med ytterligare 618,5 miljoner kronor. Besparingen bör inte tillåtas slå igenom på konsumentpriserna. Någon höjning av gränsskyddet bör därför inte genomföras. Därmed måste det kompensationsbelopp till jordbruket som lades fast i 1990 års livsmedelspolitiska beslut sänkas med motsvarande belopp.
För budgetåret 1992/93 kommer direktbidragen således att uppgå till sammanlagt 1 600 miljoner kronor. Medlen bör få disponeras på samma sätt som under tidigare år.
Till viss del kompenseras jordbruket genom de kostnadssänkande åtgärder som berörts tidigare. Dessutom kommer även den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften som regeringen har föreslagit att påverka jordbruket i en kostnadssänkande riktning.
Det bör liksom tidigare år få ankomma på regeringen att fastställa grunderna för och fördelningen av direktbidragen på olika produktionsgrenar. Jordbruksministern nämner emellertid i detta sammanhang att han har för avsikt att av anvisat belopp föreslå regeringen att medel tillförs skördeskadefonden så att den överenskommelse mellan LRF och tidigare regering om avsättningar till fonden nu kan fullföljas.
Till följd av årets skördeskador beräknas fonden behöva utbetala större belopp än vad som beräknats. Genom att avsätta medel från direktbidragen kan fonden trots detta byggas upp till avsedd nivå.
Förändringen av kompensationsbelopp och direktbidrag måste också ses som ett steg i den nödvändiga anpassning av stödnivån som måste ske inför ett EG-medlemskap. Jordbruksministern har för avsikt att återkomma till regeringen med ytterligare förslag som syftar till att Sverige vid inträdet i EG skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring.
Motionen
Enligt motion Jo7 (s) reser denna del av propositionen ett antal frågor som inte får något svar. Bl.a. framgår inte hur mycket den aviserade sänkningen av införselavgifterna på fodermedel betyder för animalieproduktionen. Till oklarheterna hör också att det inte anges hur stor del av medlen som skall tillföras skördeskadefonden. Enligt motionen finns det anledning att tro att förslaget i själva verket innebär en höjning av stödet till animaliesektorn. Motionärerna förväntar sig att regeringen i budgetpropositionen presenterat ett samlat förslag till åtgärder på vegetabiliesidan och animaliesidan och därvid också klargör konsekvenserna av avskaffandet av prisregleringsavgifterna resp. sänkningen av införselavgifterna på fodermedel. Även storleken av djurbidraget bör redovisas. Motionen utmynnar i ett avslagsyrkande och ett yrkande att anslaget sänks till 1 303,5 miljoner kronor. Därvid har motionärerna reducerat 1991/92 års kompensationsbelopp med dels den tidigare aviserade besparingen om 175 miljoner kronor, dels de belopp som under föregående budgetår användes för amortering av skulden i spannmålsregleringskassan, förstärkning av anläggningsstödet och överföring till skördeskadefonden, dvs. 755 + 100 + 60 miljoner kronor.
Utskottets överväganden
Utskottet delar synpunkterna i motion Jo7 så till vida att grunderna för fördelningen av direktbidragen inte klart framgår av propositionen. Utskottet har därför från regeringskansliet inhämtat viss kompletterande information om användningen av det föreslagna beloppet 1,6 miljarder kronor. Beloppet skall fördelas mellan vegetabilieproduktionen och animalieproduktionen. Som framgår av propositionen är därvid avsikten att skördeskadefonden skall tillföras medel från anslaget så att fonden, trots beräknade stora utbetalningar, kan byggas upp till avsedd nivå. Detta skulle innebära en relativt kraftig sänkning av djurbidragen men också i övrigt en sänkt kompensationsnivå i förhållande till 1990 års livsmedelspolitiska beslut.
I anslutning till sina överväganden om storleken av kompensationsbeloppet har utskottet erhållit information om 1992 års omfattande skördeskador och vissa beräkningar av jordbrukets intäkter och kostnader åren 1988--1993. Även om siffrorna för år 1992 inte är definitiva finns det enligt utskottets mening anledning att hysa oro över jordbrukets ekonomiska situation. Det gäller i synnerhet relativt nyetablerade företag och företag med stor skuldbörda. Mot bakgrund av det ekonomiska läget i landet och behovet av att stärka statsbudgeten godtar utskottet dock regeringens bedömning att en ytterligare besparing bör göras på direktbidragen till jordbruket utöver den som aviserades i 1992 års budgetproposition. Med hänsyn till vad utskottet nyss anfört om jordbruksnäringens svårigheter bör någon besparing utöver vad regeringen föreslår inte komma i fråga. Eftersom de föreslagna direktbidragen avser 1992 års inkomst och anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår anser utskottet det inte möjligt att -- som föreslås i motion Jo7 -- vänta med någon del av ställningstagandet till behandlingen av 1993 års budgetproposition. Denna proposition skall för övrigt avse nästa budgetår, 1993/94. För budgetåret 1992/93 bör direktbidragen således bestämmas till 1600 miljoner kronor. Medlen bör få disponeras på samma sätt som tidigare år, med bl.a. de ändringar som föranleds av att det inte är aktuellt med någon höjning av ramen för anläggningsstödet eller amortering av skulden inom spannmålsregleringen med medel från direktbidragen. Liksom tidigare år bör det ankomma på regeringen att fastställa grunderna för och fördelningen av direktbidragen på olika produktionsgrenar.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om direktbidragen och avstyrker motion Jo7 yrkandena 1 och 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen i dess helhet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo6,
2. beträffande anpassning till EG m.m.
att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om åtgärder för att påbörja en anpassning av jordbruket till de förhållanden som råder inom EG samt avslår motion 1992/93:Jo10 yrkandena 1 och 3,
3. beträffande avskaffande av prisregleringsavgifterna m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo7 yrkande 3, 1992/93:Jo9 yrkande 2 och 1992/93:Jo10 yrkande 2,
res. 1 (s)
4. beträffande fortsatt finansiering av verksamheter som bekostas med internavgifter
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo8, 1992/93:Jo9 yrkande 1 och 1992/93:Jo11,
5. beträffande direktbidrag till jordbruket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1992/93:Jo7 yrkandena 1 och 2 dels godkänner vad i propositionen förordats om en sänkning av kompensationsbeloppet till jordbruket, dels godkänner vad i propositionen förordats om utbetalning av direktbidrag till jordbruket för budgetåret 1992/93, dels till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1600000000 kr.
res. 2 (s)
Stockholm den 1 december 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s) och Björn Ericson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Avskaffande av prisregleringsavgifterna m.m. (mom. 3)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Björn Ericson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "När det" och på s. 9 slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de synpunkter som framförs i motionerna Jo7 och Jo9 angående prisregleringsavgifterna. Enligt utskottets mening borde propositionen ha innehållit en redovisning av konsekvenserna av att avgifterna avskaffas. Härtill kommer att 30--40% av det handelsgödsel och bekämpningsmedel som skall användas under odlingsåret 1993 redan har köpts in. Från rättvisesynpunkt bör förändringar av avgifterna göras inför en ny odlingssäsong och inte i samband med ett årsskifte. Som anförs i motionen finns det ett avgörande skäl att behålla avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel, nämligen miljöskälet. Hänsynen till såväl människors hälsa som miljön kräver att kemikalieanvändningen i jordbruket minskas så långt som möjligt. I det arbetet är ekonomiska styrmedel, t.ex. avgifter, det mest verksamma medlet. Att detta också är regeringens uppfattning framgår av regeringsförklaringen. Därför är det förvånande att regeringen nu tar ett steg tillbaka mot ett kemikaliejordbruk som är till skada för hälsan och miljön. Enligt utskottets mening är kemikalieanvändningen i jordbruket inte i första hand en företagsekonomisk fråga utan en miljöpolitisk fråga. Utskottet delar därför motionärernas mening att prisregleringsavgifterna bör omvandlas till miljöavgifter. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo7 yrkande 3 och Jo9 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo10 yrkande 2 avstyrks i den mån den ej tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande avskaffande av prisregleringsavgifterna m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo7 yrkande 3 och 1992/93:Jo9 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motion 1992/93:Jo10 yrkande 2,
2. Direktbidrag till jordbruket (mom. 5)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Björn Ericson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "och 2" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Jo7 anser utskottet att propositionen i denna del är alltför bristfällig för att läggas till grund för några slutgiltiga ställningstaganden i riksdagen om jordbrukets kompensationsbelopp. Till oklarheterna hör bl.a. effekterna för jordbruksnäringen av sänkt gränsskydd på fodermedel och av avskaffade prisregleringsavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. På grundval av den knapphändiga information som tillhandahålls i propositionen kan det t.o.m. antas att regeringsförslaget i själva verket innebär en höjning av stödet till animaliesektorn. Den går i motsatt riktning mot vad som i övrigt sker i vårt samhälle i dag. En förutsättning för att svenska folket skall tolerera den nödvändiga åtstramningen av samhällsekonomin är att bördorna fördelas så rättvist som möjligt.
För budgetåret 1991/92 uppgick direktstödet till 2 393,5 miljoner kronor. Av dessa användes 755 miljoner kronor till amortering av den kredit som ställts till förfogande för att finansiera 1990 års spannmålsexport. 100 miljoner kronor användes vidare för att utöka ramen för anläggningsstödet och 60 miljoner kronor tillfördes skördeskadefonden. 1 478 miljoner kronor utbetalades som djurbidrag. De poster som avser spannmålsexporten och anläggningsstödet är inte aktuella vid fördelningen av 1992/93 års kompensationsbelopp. Beträffande skördeskadefonden saknar propositionen uppgift om vilket belopp som regeringen ämnar disponera. Med anledning härav kan utskottet i detta sammanhang endast tillstyrka att jordbruket tillförs ett belopp som motsvarar föregående budgetårs kompensationsbelopp med avdrag för ovan angivna belopp om 755, 100 resp. 60 miljoner kronor och den tidigare aviserade besparingen på 175 miljoner kronor. Utskottet förutsätter att regeringen i budgetpropositionen återkommer med ett samlat förslag till åtgärder på vegetabiliesidan, inbegripet förslag om avsättning till skördeskadefonden. Utskottet förväntar också att budgetpropositionen innehåller ett samlat förslag till åtgärder på animaliesidan där konsekvenserna av sänkt införselavgift på fodermedel klargörs och där storleken på djurbidragen redovisas.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande direktbidrag till jordbruket
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del och med anledning av motion 1992/93:Jo7 yrkandena 1 och 2 dels godkänner vad utskottet förordat om beräkningen av kompensationsbeloppet till jordbruket, dels till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1303500000 kr.
Särskilda yttranden
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Björn Ericson (alla s) anför:
1. Avslag på propositionen
Den jordbrukspolitiska proposition som behandlas i detta betänkande är undermålig. Den skjuter flera viktiga beslut på framtiden. När det gäller den stora frågan, anslaget till direktstöd, är propositionen svårförståelig. Vad ingår i beloppet i form av djurbidrag, bidrag till vegetabilieproduktionen och avsättning till skördeskadefonden och med vilka delbelopp? Motstridiga muntliga uppgifter från departementet har inte underlättat beslutsfattandet.
Mitt under utskottsarbetet har jordbruksministern via ett pressmeddelande informerat om att han föregått utskottsbehandlingen och fattat beslut om avskaffande av prisregleringsavgifter på handelsgödsel och växtgifter.
Propositionen borde på grund av bristen på analys, konsekvens och helhetssyn avslås. Med tanke på lantbrukets ekonomiska situation väljer vi ändå att behandla den trots föreliggande brister.
2. Jordbrukets EG-anpassning
Vi anser att betänkandet genomgående går ut på en anpassning till EG:s jordbrukspolitik redan nu. Vi har för avsikt att tills vidare fullfölja 1990 års livsmedelspolitiska beslut och vänder oss därför mot betänkandets allmänna inriktning.
Dan Ericsson i Kolmården (kds) anför:
Trots att situationen förändrats högst påtagligt sedan 1990 års livsmedelspolitiska beslut i och med den svenska ansökan om ett svenskt medlemskap i EG och trots att Omställningskommissionen anvisat vissa steg i riktning mot en anpassning till EG:s ersättningssystem har en samlad justering av jordbrukspolitiken ännu inte presenterats. Enligt min uppfattning byggde omställningsbeslutet 1990 på felaktig grund avseende överskott, verklig subventionsgrad samt avsaknad av beaktande av jordbrukets sidoeffekter och därmed att man jämställde jordbruket med andra näringar. En justering och anpassning borde därför ha påbörjats tidigare.
Garantipriset för spannmål sänks nu till en sådan nivå att det blir svårt att producera utan förlust. Detta kommer att för många lantbrukare leda till ekonomiska problem. Därigenom kan stora kapitalvärden gå förlorade samtidigt som arbetslösheten på landsbygden kan komma att öka högst påtagligt. För att undvika denna utveckling är det därför helt avgörande att svenskt lantbruk redan nu ges samma produktionsmöjligheter som gäller för EG:s jordbrukare. Det innebär att frågorna om exempelvis arealersättning, exportfinansiering och kompensation för gentemot EG-länderna större kostnader för djurhållning och miljöinsatser måste få en rimlig lösning.
Jordbruksministern har, som utskottet anför, för avsikt att i budgetpropositionen återkomma med förslag rörande grunderna för en successiv anpassning av jordbrukspolitiken. Riksdagen kommer därför inom kort att få ta ställning till de mer övergripande frågorna om jordbrukets och livsmedelspolitikens anpassning med anledning av ett eventuellt svenskt medlemskap i EG. Jag förutsätter att vi då får möjlighet att ha en bredare och djupare debatt om villkoren för svenskt lantbruk och vad som krävs för fortsatt svensk livsmedelsproduktion och därmed fortsatt levande landsbygd.
Vad avser direktbidragen kan bara konstateras att den besparing som nu genomförs kan komma att leda till ytterligare svårigheter för svenska jordbrukare. I förhållande till Socialdemokraternas förslag att ytterligare sänka nivån är dock regeringens förslag bättre.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Jag instämmer i de socialdemokratiska reservationerna i detta betänkande (reservationerna 1 och 2).