Vissa jordbrukspolitiska frågor
Betänkande 1993/94:JoU26
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU26
Vissa jordbrukspolitiska frågor
Innehåll
1993/94 JoU26
Sammanfattning
Utskottet behandlar här en proposition med förslag om stöd till jordbruket i norra Sverige, socialförsäkringsskyddet för jordbrukare och villkoren för vegetabilieproduktionen vid ett svenskt medlemskap i EU.
Utskottet föreslår med anledning av motioner (s, c, v och -) att regeringen inom ramen för det föreslagna anslaget till stöd till Norrlandsjordbruket, efter vederbörlig utredning, inför ett regionalt dikostöd och ett stöd till frilandsodling av bär och grönsaker. Enligt utskottets mening bör dessa stöd kunna utgå redan under budgetåret 1994/95.
Regeringens förslag och överväganden i övrigt ställer sig utskottet bakom. Till stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige föreslås anvisat ett belopp om 995 miljoner kronor.
Övriga motioner, däribland ett antal fristående motioner om regionala aspekter på jordbrukspolitiken, avstyrks med hänvisning bl.a. till resultatet av EU-förhandlingarna.
Till betänkandet har fogats en reservation (s), tre särskilda yttranden och en meningsyttring.
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1993/94:236 att riksdagen
1. 05>godkänner vad regeringen anför om en avveckling av skördeskadeskyddet (avsnitt 5),
2. 05>godkänner vad regeringen anför om dispositionen av medel för ett socialförsäkringsskydd för jordbrukare (avsnitt 5),
3. 05>till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 995 000 000 kr.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige skall uppgå till 995 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.
Vidare redovisas konsekvenserna för vegetabilieodlingen av den träffade överenskommelsen med EU om villkoren för ett svenskt medlemskap i EU.
Statens ansvar för socialförsäkringsskyddet för jordbrukare avvecklas. Lantbrukarnas riksförbund ges ansvaret att finna en så ekonomiskt gynnsam socialförsäkringslösning för jordbrukarkollektivet som möjligt. Skördeskadeskyddet avvecklas efter 1994 års skörd.
Motioner
Motioner med anledning av propositionen
1993/94:Jo47 av John Andersson (-) vari yrkas
1. att riksdagen till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1994/95 anvisar 150 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 1 145 miljoner kronor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild regional merkostnadsersättning för dikor.
1993/94:Jo48 av Stina Eliasson och Karin Israelsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en elitplantstation i norra Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till bär- och grönsaksodling på friland.
1993/94:Jo49 av Jan Jennehag och Bengt Hurtig (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskap i jordbrukspolitiken inför ett nej till EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till getnäringen,
3. att riksdagen beslutar att inrätta en elitplantstation i norra Sverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till frilandsodlingen av bär och grönsaker i norra Sverige.
1993/94:Jo50 av Christer Windén (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar minska anslaget till socialförsäkringsskydd med 100 miljoner kronor i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om propositionsutformning.
1993/94:Jo51 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översynen av stödet till jordbruket i norra Sverige.
1993/94:Jo52 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kritik mot regeringens hantering av propositionsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningsgrunderna för jordbruksstödet till norra Sverige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppräkning av stödet till jordbruket i norra Sverige med 50 miljoner kronor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av ett EU-anpassat Norrlandsstöd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett regionalt dikostöd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett stöd på 3 miljoner kronor till bär- och grönsaksodling,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återbetalningsskyldigheten för lantbrukare som gått in i omställningen.
1993/94:Jo53 av Björn Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elitplantstation i Sverige.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:Jo202 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förskjutning av sydgränsen söderöver så att norra Västmanlands Bergslagsdel (skördeområde 1912) hänförs till stödområde 4.
1993/94:Jo205 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbruk och livsmedelsproduktion i Jämtlands län och övriga norra Sverige.
1993/94:Jo206 av Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användandet av grundkalkylen för justering av mjölk och köttstödet till Norrlands jordbruk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bättre beräkningsmodell anpassad efter getostproducenternas situation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Norrlandsstödet som regulator med anledning av anpassningsåtgärder som införts inför en eventuell EU-anslutning.
1993/94:Jo218 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skördeområde 1912 i norra Västmanland skall ingå i området för stöd till jordbruket i norra Sverige.
1993/94:Jo220 av Harry Staaf och Ulf Björklund (kds) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att konkretisera utformningen av ett särskilt stöd för skogs- och mellanbygdernas jordbruk i mellersta och södra Sverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel som avsatts för forskning och utveckling av miljövänlig bioenergi också får användas för forskning och utveckling av andra industrigrödor, ekologiskt lantbruk m.m.
1993/94:Jo222 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbrukets roll i Skaraborgs län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att havre vid förhandlingar om EG-inträde får interventionspris i likhet med övrig spannmål,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkor och kvoter för livsmedelsexport,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare klarläggande av de ekonomiska villkoren för större satsning på biobränslen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verksamheten vid Lantbruksuniversitetet i Skara,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt i motionen anförts om landsbygdsutveckling i Skaraborg.
1993/94:Jo223 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullskaleförsök för kretsloppsproduktion i Värmland.
1993/94:Jo225 av Marianne Jönsson m.fl. (c, fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbruk och miljö på Öland.
1993/94:Jo226 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillräckligt utrymme genom kvoter för bl.a. mjölkproduktionen i Kalmar län.
1993/94:Jo229 av Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att potatisodling inte skall omfattas av Norrlandsstödet.
1993/94:Jo233 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till jordbruket i norra Sverige.
1993/94:N247 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ramprogram på jordbruks- och livsmedelssektorn.
1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbruksnäringen.
Utfrågning m.m.
Utskottet har vid en utfrågning med jordbruksministern och övriga företrädare för Jordbruksdepartementet fått information om resultatet av EU-förhandlingarna på jordbrukets område jämte vissa frågor om omställningsstödet och socialförsäkringsskyddet.
Representanter för LRF:s Norrlandsgrupp och Norrbottens Bär och Grönsaker Ek. För. har uppvaktat utskottet.
Utskottet
Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige budgetåret 1994/95
Propositionen
Strukturutvecklingen i jordbruket i norra Sverige följer relativt väl den för resten av landet. Det totala antalet företag har dock under de senaste åren minskat något snabbare i norra Sverige än i resten av landet och något mer i de norra delarna av stödområdet än i de södra. Åkerarealen har å andra sidan minskat något mindre än i resten av landet, vilket beror på att omställningen av jordbruksmark varit mindre. Antalet mjölkkor har minskat i takt med övriga landet. Antalet svin ökade både i norra Sverige och i riket totalt. Omfattningen på svinproduktionen är emellertid fortfarande liten i norra Sverige. Såväl inkomstnivå som inkomstutveckling för mjölkföretag är jämförbara med resten av landet, med undantag av de största företagen, där inkomstutvecklingen varit negativ i riksområde 3 mellan åren 1990 och 1991.
Avräkningspriserna för mjölk ligger fortfarande något under riksgenomsnittet, och avräkningspriserna varierar kraftigare i norra Sverige, vilket beror på att säsongsprissättningen slår hårdare där. Invägningen har ökat med 3,2 % i stödområdet under år 1993, vilket är en något mindre ökning än för riket totalt sett. Antalet mjölkleverantörer minskade både i stödområdet och i resten av landet under år 1993, men stödområdets andel mjölkleverantörer har i stort sett varit oförändrad de senaste åren (26 %).
Vid fastställandet av stödnivån för innevarande budgetår var situationen densamma som nu. Mot bakgrund av den osäkerhet som gällde bl.a. prisutvecklingen, svårigheterna att urskilja reformens effekter och att vissa åtgärder vidtagits för att anpassa jordbruket till EG var regeringen då inte beredd att föreslå riksdagen en sänkning av stödnivån för jordbruket i norra Sverige (prop. 1992/93:183, bet. JoU20, rskr. 330). Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag om en oförändrad stödnivå för budgetåret 1993/94.
Stödberäkningarna utgår från budgetåret 1989/90 som basår för beräkningarna av lönsamhetsutvecklingen. Jämförelseåret i beräkningarna av stödbehovet 1994/95 är år 1993. Eftersom det generella kobidraget som utbetalades under referensåret 1989/90 låg på en relativt låg nivå och nådde sin topp först budgetåret 1991/92, slår de senaste årens nedtrappning av bidraget inte igenom i lönsamhetsberäkningarna. Jordbruksverkets analys av effekterna av EG-anpassningen av jordbruket tyder på att den gradvisa sänkningen av kobidraget fr.o.m. budgetåret 1992/93 i praktiken dock verkat sänkande på lönsamheten för mjölkföretag i norra Sverige. Denna tendens gäller med största sannolikhet även i övriga landet. Som tidigare redovisats har trots detta invägningen av mjölk ökat såväl i stödområdet som i resten av landet under år 1993.
Med tanke på den, i förhållande till övriga landet, måttliga ökningen i invägningen, nedgången i antalet leverantörer och den stora osäkerheten vad gäller att särskilja reformens effekter från andra effekter på lönsamheten föreslår regeringen en oförändrad stödnivå för jordbruket och förädlingsindustrin även för nästa budgetår. Vidare bör stödet till industrin inte längre ingå som en högstsatt del i anslaget. Stödnivån kan därmed hållas oförändrad under perioden även om produktionsvolymerna förändras.
Kostnaden för stödet beräknas uppgå till totalt 995 miljoner kronor, varav 927 miljoner kronor avser jordbruket och 68 miljoner kronor livsmedelsindustrin.
Den 1 mars 1994 blev en överenskommelse mellan EU och Sverige om villkoren för Sveriges medlemskap i EU klar. Vad beträffar stödet till jordbruket i norra Sverige innebär överenskommelsen att EU-medfinansierat s.k. bergsjordbruksstöd eller stöd till s.k. mindre gynnade områden -- LFA-stöd -- får utbetalas i stödområdet. Därutöver har Sverige möjlighet att ge nationellt stöd i områdena 1--3 för att fylla upp resterande stödbehov. Överenskommelsen innebär vidare att EG:s miljöstöd skall kunna användas för att möta de specifika problemen i norra Sverige.
Enligt regeringens bedömning bör en översyn av stödet göras, där bl.a. grunderna för beräkning ses över mot bakgrund av de angivna problem som nu föreligger vad gäller kopplingen till 1990 års livsmedelspolitiska beslut och överenskommelsen med EU. Kopplingen till 1990 års beslut kommer att behöva ersättas med någon annan beräkningsgrund för stödet, där hänsyn tas även till bl.a. produktions- och strukturutveckling. Pristilläggen kommer att behöva ersättas med någon annan typ av produktionsanknytning. I detta sammanhang får även utredas t.ex. ett eventuellt utvidgat stöd till nötköttsproduktionen genom ett s.k. särskilt dikostöd till norra Sverige utöver det generella stödet. Denna fråga har tagits upp av några remissinstanser. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag vad gäller den framtida utformningen och beräkningen av stödet.
Jordbruksverket har inte gjort något försök att beräkna kombinationsverksamheternas effekt på företagens lönsamhet. Verket har däremot redovisat en del statistiskt material vad gäller kombinationsverksamheter samt en studie genomförd av Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden som rör de investeringar i kombinationsverksamheter som skett med stöd inom ramen för glesbygdsstödet och åtgärdsprogrammet för norra Sverige.
Det är något vanligare med kombinationsföretag i norra Sverige än i övriga landet. Totalt sett har åtgärdsprogrammet omfattat 345 miljoner kronor under perioden 1988/89--1991/92. Medlen har använts till investeringar i jordbruksdelen och i kombinationsverksamheter, till projektverksamhet samt forskning och försök. Inom åtgärdsprogrammet och glesbygdsstödet har ca 137 miljoner kronor gått till investeringar i kompletterande verksamhet vid jordbruksföretag i norra Sverige under perioden 1988/89--1992/93. Investeringarna i kombinationsverksamhet genererar i högre grad nya arbetstillfällen än investeringar i traditionell jordbruksverksamhet. De har dessutom varit billigare per sysselsättningstillfälle.
Företagen som erhållit stöd har fått en ökad arbetstid i företaget, omsättningen har ökat eller förväntas öka och ekonomin är oförändrad eller har blivit bättre. Inkomsterna från kombinationsverksamheter utgör dock normalt en liten del av familjens sammanlagda inkomster.
Enligt regeringens uppfattning är kombinationsverksamheter ett värdefullt komplement till jordbruket, speciellt i företag där omfattningen på jordbruksdelen är liten. Stöd till kombinationsverksamheter lämnas i dag inom ramen för glesbygdsstödet. Detta förstärktes i samband med 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Syftet med förstärkningen var att stärka jordbruksnäringen och verksamheter som bedrivs i kombination med jordbruksföretag. Inom ramen för EG:s strukturpolitik finns i dag ett stöd till landsbygdsutveckling -- mål 5 (b)-stöd -- som har vissa likheter med åtgärdsprogrammet. I de fortsatta överläggningarna med EG-kommissionen diskuteras hur stödet till landsbygdsutveckling skulle kunna appliceras i Sverige. Även stödet inom det nya målet 6 kan på liknande sätt ges för att främja landsbygdsutveckling. Regeringen avser att återkomma till denna fråga då dessa överläggningar har avslutats.
Motionerna
I motion Jo52 (s) anförs inledningsvis att det är politiskt ohållbart att, som regeringen gjort, sprida ut förslag som belastar budgeten. Det omöjliggör en samlad ekonomisk och politisk bedömning. Därmed blir saneringen av statsbudgeten fragmentiserad och ineffektiv (yrkande 1). I yrkandena 3 och 6 framförs förslag i form av tillkännagivanden om höjning av anslaget med 50 miljoner kronor och att 3 miljoner kronor anvisas för stöd till bär- och grönsaksodlingen i norra Sverige. Vidare anförs att riksdagen år 1990 gav ett löfte till jordbruket i norra Sverige att den livsmedelspolitiska reformen inte fick leda till en lönsamhetsförsämring. Regeringens material ger dock vid handen att man underskattar kostnaderna för att upprätthålla lönsamheten för detta jordbruk. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning på denna punkt (yrkande 2). Mot bakgrund av att prisstödet måste frångås vid ett eventuellt medlemskap i EU måste man redan nu ange inriktningen av det framtida stödet (yrkande 4). Frågan om dikostödet måste lösas omgående, och regeringen bör snarast återkomma med förslag till ett regionalt dikostöd så att det kan utgå redan budgetåret 1994/95 (yrkande 5).
Ett liknande yrkande om dikostödet framförs i motion Jo47 (-), vari också yrkas en anslagshöjning med 150 miljoner kronor.
Enligt motion Jo48 (c) bör riksdagen uttala sig för inrättandet av en elitplantstation i norra Sverige och en uppräkning av Norrlandsstödet med syfte att jämställa odling av bär och grönsaker med övrigt jordbruk i norra Sverige.
Yrkandena 3 och 4 i motion Jo49 (v) berör samma frågor som nyss nämnts, nämligen stöd till odling av bär och grönsaker och behovet av en elitplantstation. Enligt yrkande 1 i motionen måste det finnas en beredskap inför ett nej i folkomröstningen till EU. I yrkande 2 föreslås att de beräkningsgrunder som gäller för får och lamm också skall gälla för getnäringen (kött från get och killing).
Enligt motion Jo51 (c) är det angeläget att jordbruket i norra Sverige får del av den allmänna lönsamhetsförbättring som ett förverkligande av EU-avtalet innebär. Detta talar för en återgång till beräkningar av merkostnader relaterade till referensgårdar i södra Sverige. Vidare föreslås vissa ändringar i stödområdesindelningen i Värmlands län.
I motion Jo53 (s) anförs synpunkter på behovet av en elitplantstation för svensk trädgårdsodling. Enligt motionen finns den svenska elitplantstationen sedan snart tio år i Balsgård. Av såväl kostnadsskäl som praktiska och formella skäl torde det inte vara möjligt att ha mer än en sådan station i Sverige. Den i propositionen aviserade utredningen kan därför inte isolerat behandla frågan om en elitplantstation för Norrland utan måste i så fall behandla hela frågan om hur man för Sveriges del säkerställer mångfalden bland berörda kulturväxter.
Utskottets överväganden
Utskottet behandlar inledningsvis yrkande 1 i motion Jo52, som innehåller kritiska synpunkter på regeringens hantering av propositionsarbetet. Ett liknande yrkande behandlades av utskottet i samband med budgetberedningen, men utskottet valde då att anföra mer övergripande synpunkter på det önskvärda i en så långt möjligt sammanhållen budgetbehandling (1993/94:JoU13 s. 20). När synpunkterna nu upprepas i form av ett direkt yrkande att riksdagen uttalar kritik mot regeringen, har utskottet funnit anledning att påminna om det regelverk som riksdagen själv fastställt rörande den konstitutionella granskningen av regeringsarbetet och tidsplaneringen för budgetprocessen.
I anslutning till kravet på att riksdagen uttalar kritik mot regeringens propositionsarbete vill utskottet först erinra om att det enligt regeringsformens regler om kontrollmakten ankommer på konstitutionsutskottet att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning (12 kap. RF). I den mån motionen syftar till en sådan granskning skall således frågan väckas i den ordning som föreskrivs i RF 12 kap. 1 §.
När det gäller tidsplaneringen av särpropositioner bör påpekas att riksdagen i riksdagsordningen fastställt regler med bl.a. vissa tidsfrister och undantag från tidsfristerna för sådana propositioner (se RO 3 kap. 2--4 §§). Givetvis åligger det regeringen att följa dessa regler. I den nu aktuella frågan om stöd till Norrlandsjordbruket kan utskottet dessutom konstatera att det är mera regel än undantag att förslag om detta stöd framläggs i särpropositioner och ej i budgetpropositionen. Syftet med denna ordning är att få ett så aktuellt beräkningsunderlag som möjligt, varigenom eventuella eftersläpningseffekter på stödnivån kan undvikas. Detta torde således i normalfallet vara till fördel för Norrlandsjordbruket.
I motionen anförs bl.a. att det är omöjligt att göra en samlad politisk och ekonomisk bedömning när förslag som belastar budgeten sprids ut i tiden. Därmed blir saneringen av statsbudgeten fragmentiserad och ineffektiv. Utskottet har förståelse för dessa synpunkter men vill samtidigt framhålla att budgetpropositionen regelmässigt innehåller uppgifter om den beräknade storleken även på anslag som bryts ut för att behandlas i särpropositioner. I samband med den statsfinansiella bedömning som motionärerna eftersträvar finns det också möjlighet att ta del av finansplanen, som framläggs som en del av budgetpropositionen. I finansplanen finns bl.a. utförliga redovisningar av statsbudgetens utveckling, beräknade inkomster och utgifter för löpande och kommande budgetår samt lånebehov och statsskuld. Detta material bör enligt utskottets mening kunna utgöra ett godtagbart underlag för sådana statsfinansiella bedömningar som anges i motionen.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Jo52 yrkande 1.
Utskottet delar däremot motionärernas uppfattning att frågorna om ett regionalt dikostöd och stöd till bär- och grönsaksodling är av stor betydelse för jordbruk och övrig företagsverksamhet i norra Sverige. Det finns starka skäl att åstadkomma en lösning av dessa frågor i så god tid att stödet kan utgå under budgetåret 1994/95. Utskottet anser det dock av praktiska skäl i det närmaste uteslutet att riksdagen skulle kunna behandla en ny proposition från regeringens sida före innevarande riksmötes utgång. Riksdagen bör därför bemyndiga regeringen att, efter de ytterligare utredningsinsatser som kan behövas, komplettera stödet till Norrlandsjordbruket med dels ett regionalt dikostöd, dels ett stöd till odling av bär och grönsaker på friland. Anslaget bör således få disponeras även för dessa ändamål. Stödet bör finansieras inom den föreslagna totalramen under anslaget genom en motsvarande neddragning av övriga stödformer som i princip fördelas lika mellan produktionsgrenarna. Stödet till odlingen av bär och grönsaker torde kunna utformas som ett arealstöd. Det bör dock ankomma på regeringen att utforma närmare bestämmelser om de av utskottet föreslagna stödformerna. Häri ingår också t.ex. överväganden om fördelningen inom anslaget och om det lämpliga i att differentiera stödet mellan olika stödområden. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo47 yrkande 2, Jo48 yrkande 2, Jo49 yrkande 4 samt Jo52 yrkandena 5 och 6 bör ges regeringen till känna. Av det anförda framgår att yrkande 6 i motion Jo52 endast tillgodoses i den del motionen inte yrkar höjning av totalramen. Utskottet instämmer i motionsyrkandet så till vida att 3 miljoner kronor kan utgöra ett lämpligt avvägt belopp att fördela som stöd till bär- och grönsaksodlingen.
Vad utskottet nyss anfört om tidsplaneringen för ytterligare förslag från regeringens sida påverkar givetvis också bedömningen av motionerna Jo49 yrkande 1 och Jo52 yrkandena 2 och 4. Det är således inte meningsfullt att nu begära ytterligare förslag från regeringens sida för behandling under vårsessionen. Utskottet utgår dock från att riksdagen på något längre sikt, dvs. under kommande riksmöte, får underlag för mer konkreta ställningstaganden i samband med propositioner om villkoren för ett eventuellt svenskt medlemskap i EU. I propositionen anförs härvidlag att en översyn av stödet bör göras, där bl.a. grunderna för beräkning ses över mot bakgrund av vissa problem som föreligger vad gäller kopplingen till 1990 års livsmedelspolitiska beslut och överenskommelsen med EU. Kopplingen till 1990 års beslut kommer att behöva ersättas med någon annan beräkningsgrund för stödet, där hänsyn tas även till bl.a. produktions- och strukturutveckling. Pristilläggen kommer att behöva ersättas med någon annan typ av produktionsanknytning. I samband med den fortsatta prövningen av dessa frågor räknar utskottet med att återkomma till behandlingen av sådana synpunkter som framförs i motionerna. Givetvis måste det, som anförs i motion Jo49, finnas beredskap att vidta de åtgärder som kommer att behövas om det blir ett nej till medlemskap i folkomröstningen. Utskottet har dock inte underlag för att nu gå närmare in på vilka alternativa handlingsvägar som bör prövas i en sådan situation. Ett uttalande i enlighet med motion Jo52 yrkande 4 att inriktningen av det framtida stödet redan nu måste anges är knappast meningsfullt om riksdagen inte samtidigt redovisar en uppfattning i sakfrågan. Motionerna bör för närvarande i dessa delar inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Med det anförda avstyrker utskottet även motionerna Jo47 yrkande 1, Jo51 och Jo52 yrkande 3.
När det gäller getstödet har utskottet erfarit att denna fråga kommer att övervägas av regeringen i samband med den aviserade utredningen om dikostödet. Det kan tilläggas att Sverige i EU-förhandlingarna begärde garantier för att ett stöd för getter i mjölkproduktion i norra Sverige skulle tillämpas även efter ett medlemskap i EU. Resultatet av förhandlingarna på denna punkt är att EU visat på flera möjligheter för Sverige att tillämpa stöd till getnäringen även vid ett svenskt medlemskap i EU. I enlighet med det anförda avstyrks motion Jo49 yrkande 2.
I avvaktan på det fortsatta utredningsarbetet rörande olika stödformer inom ramen för Norrlandsstödet anser utskottet inte att riksdagen bör uttala sig till förmån för en elitplantstation i norra Sverige. Motionerna Jo48 yrkande 1, Jo49 yrkande 3 och Jo53 avstyrks.
Omställningsprogrammets utformning vid ett EU-medlemskap
Propositionen
Riksdagen gav i samband med sin behandling av 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10, bet. JoU13, rskr. 231) regeringen i uppdrag att pröva frågan om en EG-anpassning av omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram. I jordbruksutskottets betänkande föreslog utskottet att regeringen skulle verka för att omställningsprogrammet i största möjliga utsträckning anpassas till EG:s trädesprogram. Utskottet sade sig vara medvetet om att en sådan anpassning förutsatte överväganden om både tekniska frågor och mer övergripande ekonomisk-politiska frågor, såsom t.ex. trädesvillkoren, varaktigheten och återbetalning av omställningsstödet. Med anledning av detta bereddes frågan om kravet på varaktighet, odlingsbegränsning, återbetalning och trädesvillkor inom omställningsprogrammet inom regeringskansliet.
Riksdagen avslog i december 1993 regeringens förslag om att sänka återbetalningskravet till 2 000 kr per ha (prop. 1993/94:3, bet. JoU6, rskr. 43).
Jordbruksutskottet anförde i sitt betänkande att regeringen borde återkomma med en utförlig analys om vilka reella möjligheter till ekonomiskt hållbara alternativ som de jordbrukare har haft som inte varaktigt ställt om sin produktion. Regeringen borde dessutom återkomma med en analys om rättviseaspekterna i nuläget och med en beskrivning av infasningen av omställningsprogrammet i EG:s trädesprogram. Utskottet ansåg att på grundval av en sådan analys kan en förnyad bedömning göras angående återbetalningsskyldigheten för de jordbrukare som inte genomfört en varaktig omställning av sin produktion. Riksdagen anslöt sig till utskottets överväganden.
Regeringen har den 1 mars 1994 avslutat förhandlingarna med EU om villkoren för ett svenskt medlemskap.
Resultatet av förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap
Förhandlingarna mellan Sverige och EU angående villkoren för jordbrukssektorn för medlemskap i EU avslutades den 1 mars 1994. Överenskommelsen innebär bl.a. att Sverige skall delta i den gemensamma jordbrukspolitiken från första dagen av ett medlemskap.
Detta innebär bl.a. att Sverige vid ett EU-medlemskap skall tillämpa EG:s regelverk vad gäller trädeskrav och övriga villkor för arealbidrag. Den i Sverige omställda marken kommer att räknas in i den basareal på ca 1,8 miljoner ha som Sverige får vid ett medlemskap. Produktion av spannmål, proteingrödor (ärtor, åkerbönor och sötlupin) och oljeväxter blir berättigade till arealbidrag under förutsättning att trädesvillkoren uppfylls. Det innebär att det för jordbrukare som ansöker om EG:s bidrag för arealbidragsberättigad odling införs ett individuellt trädeskrav som står i relation till odlingen av bidragsberättigade grödor. Trädeskravet är 15 % för roterande träda och 20 % för fast träda. Jordbrukare med en bidragsberättigad odling som är mindre än ca 23 ha undantas från trädeskravet. Den exakta arealen för att få fullt arealbidrag utan att behöva träda mark beräknas utifrån regionens genomsnittliga spannmålsavkastning, vilket innebär att ju lägre avkastningen är i ett område desto större areal undantas från trädeskrav.
Inom ramen för förhandlingarna har Sverige fått ett nationellt undantag som anger att mark inom omställningsprogrammet som används för extensivt bete kan bli berättigad till årlig trädesersättning inom ramen för EG:s trädesprogram. Detta gäller under en övergångsperiod av två år, dvs. den period som var fastlagd för omställningen. Efter år 1996 kommer extensivt bete inte att vara bidragsberättigat enligt EG:s regler för träda.
Konsekvenser för vegetabiliesektorn
Vid ett svenskt EU-medlemskap kommer Sverige att införa ett trädesprogram i enlighet med EG:s regelverk. Detta innebär att jordbrukare som önskar få arealbidrag enligt EG:s regler också måste uppfylla de trädesvillkor som gäller. De jordbrukare som önskar kvarstå i det svenska omställningsprogrammet skall få göra detta. Denna mark kan emellertid inte tillgodoräknas som träda. Någon möjlighet att samtidigt ha mark i det svenska programmet och i EG:s program skall emellertid inte medges. Jordbrukare som nu deltar i det svenska omställningsprogrammet kan utnyttja omställd mark som träda enligt EG:s program under förutsättning att användningen står i överensstämmelse med EG:s regler. Ett undantag har medgetts för mark som utnyttjas för extensivt bete inom ramen för det svenska programmet. Under en tvåårsperiod kan sådan mark klassas som trädesmark enligt EG:s program.
I det fall jordbrukare önskar lämna det svenska omställningsprogrammet för att få EG:s areal- och trädesbidrag skall återbetalning ske med en viss del av lämnat omställningsbidrag. För de jordbrukare som inte lämnar det svenska omställningsprogrammet ställs naturligen inga sådana krav. Dessa jordbrukare kan emellertid välja att efter den svenska omställningsperiodens slut ansluta sin mark till EG:s program. För varaktigt omställd mark inom omställningsprogrammet som inte kan få arealbidrag enligt EG:s regler, t.ex. skogs- och våtmarker, bör inget krav på återbetalning ställas. Eftersom mark i omställningsprogrammet vid ett EU-medlemskap i princip kommer att ingå i basarealen kan kravet på en varaktig omställning för sådana marker i detta läge inte upprätthållas. Ett sådant krav skulle endast leda till att jordbrukare tvingades att lämna det svenska programmet i förtid. Att samtidigt ha ett program som kräver en varaktig omställning och ett annat program som medger att samma arealer kan utnyttjas i ett årligt trädesprogram kan inte motiveras. I det läge som uppkommit kommer jordbrukarna i sin planering av markanvändningen att utgå ifrån de regler som gäller inom EG.
I dag utgör 370 000 ha av svensk åkermark omställd mark. Trädeskravet för Sverige inom ramen för EG:s jordbrukspolitiska reform torde bli ca 250 000 ha. De jordbrukare som anslöt mark till omställningsprogrammet år 1991 fick i genomsnitt ca 9 000 kr per ha. Ett villkor för omställningsstöd är att jordbrukaren inte producerar produkter som konkurrerar med befintlig livsmedelsproduktion under budgetåren 1991/92--1995/96. De som överför omställd mark till EG:s trädesprogram bör därmed bli återbetalningsskyldiga med ett belopp som motsvarar den tid som återstår av omställningsperioden. Vid ett EU-medlemskap den 1 januari 1995 innebär det att återbetalningsskyldigheten uppgår till 3 600 kr per ha för de marker som anmäldes till omställningsprogrammet år 1991.
EG har beslutat om två väsentliga förändringar för sitt trädesprogram sedan det infördes sommaren 1992. Dels har man beslutat höja ersättningen för arealer i trädesprogrammet, dels har man beslutat om en väsentligt större flexibilitet vad gäller maximal trädesareal. Det är nu tillåtet att ansluta en större andel än 15 %. Det innebär att samtliga jordbrukare får full trädesersättning för mark i träda som inte omfattar större areal än jordbrukarens odling av övriga arealbidragsberättigade grödor, dvs. spannmål, proteingrödor och oljeväxter. De jordbrukare som har haft större areal ansluten till omställningsprogrammet och som övergår till EG:s träda kan få trädesersättning för hela den tidigare omställningsarealen. Den trädesareal som överstiger odlingen av spannmål m.m. får emellertid en reducerad ersättning som motsvarar ca 70 % av normal trädesersättning.
Det är viktigt att påpeka att det även fortsättningsvis är möjligt för jordbrukare att fullfölja omställningsprogrammet till den 1 juli 1996. Detta är av betydelse för de jordbrukare som inte har en produktion på omställningsmarken som är bidragsberättigad inom ramen för EG:s jordbrukspolitik.
Nuvarande användning av omställd mark
I Lantbrukets företagsregister (LBR) redovisas jordbrukarnas uppgifter om omställningsarealer och vilka åtgärder som vidtagits på dessa. Enligt LBR uppgick omställningsarealen i juni 1993 till ca 368 000 ha, en mindre ökning jämfört med år 1992. Huvuddelen av arealen -- drygt tre fjärdedelar -- finns i södra och mellersta Sveriges slättbygder. Mindre än 4 % av omställningsarealen ligger i Norrland. Omställningsåtgärder hade i juni 1993 enligt jordbrukarna genomförts på 53 % av arealen. Ett år tidigare var andelen 48 %. Omställningsarealen är emellertid ännu inte godkänd av stödmyndigheten. Den största delen -- 74 % -- av den åtgärdade arealen används som extensivt bete. På ca 18 % av den åtgärdade arealen odlas energi- och industrigrödor eller andra nischgrödor. Resten av den åtgärdade arealen har i huvudsak skogsplanterats.
Jordbruksutskottet anförde i samband med 1990 års livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146, bet. JoU25, rskr. 327) att det är av grundläggande betydelse för att omställningsarbetet skall bli framgångsrikt och för att jordbruket skall kunna medverka i produktionen av miljövänliga energiformer att en varaktig marknad skapas för dessa produkter. Marknaden för t.ex. biobränslen utvecklas hela tiden och därmed produkterna och teknologin för att utnyttja produkter odlade på åkermark. För närvarande är marknaden för biobränsle instabil. Utbudet av skogsflis och importerad bioenergi överstiger för närvarande efterfrågan. Detta kan komma att begränsa avsättningsmöjligheterna och prisbilden även för bioenergi producerad på åkermark. Möjligheterna för biologiska råvaror för industriella och tekniska ändamål är lovande, men utvecklingen befinner sig ännu på ett tidigt stadium i de flesta fall.
Det finns emellertid skäl att även fortsättningsvis sträva efter att finna nya användningsområden för biologiska produkter. Det gynnar både miljön, det öppna landskapet och den regionala utvecklingen i framför allt sämre jordbruksbygder. Med hänsyn till de överskott inom spannmålsodlingen som ännu kvarstår torde lönsamheten inom den traditionella sektorn också sannolikt minska på sikt. Det finns därför ett fortsatt behov av att utveckla nya användningsområden för åkermark. Det finns i detta sammanhang anledning att understryka att ett medlemskap i EU medför att väsentligt högre arealbidrag kan lämnas än vad som nu är fallet i Sverige. Till skillnad från vad som är fallet i Sverige lämnas dessutom ett högt årligt bidrag för mark som inte får användas för livsmedelsproduktion. Den sammantagna effekten av detta bidragssystem torde bli dels att intresset för skogsplantering av åkermark minskar, dels att odling av energigrödor etc. stimuleras ytterligare.
Rättviseaspekter
De jordbrukare som redan i dag har vidtagit omställningsåtgärder och som arbetar med att skapa en marknad för alternativa produkter såsom bioenergi kommer att ha ett försprång vid ett EU-medlemskap. Dessa jordbrukare har från början en strategi och en lämplig användning för den mark som kommer att beröras av EG:s trädeskrav. Däremot kan jordbrukare som inte nu aktivt söker alternativ användning för omställningsmark antas få det svårare att finna lönsamma alternativ för de arealer som inte får användas för traditionell livsmedelsproduktion i EU.
Det antyds i vissa sammanhang att den grupp av jordbrukare som anslöt mark till omställningsprogrammet, men som inte har vidtagit någon omställningsåtgärd under perioden, har gjort det fullt avsiktligt och att det har varit ett mycket lönsamt sätt att använda åkermarken. Å andra sidan anser många av de jordbrukare som har anslutit mark till omställningsprogrammet att de tillhör de stora förlorarna, oavsett om de har ställt om eller inte. De anser att deras intäkt från omställningsstödet relativt sett har minskat i värde jämfört med odlingen på mark som inte är ansluten mot bakgrund av att riksdagen har förlängt inlösengarantin och infört ett arealbidrag. Som regeringen tidigare har konstaterat har förutsättningarna förändrats i och med ansökan om ett EU-medlemskap. Mot denna bakgrund och riksdagens önskemål om en närmare anpassning av det svenska omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram gjorde regeringen bedömningen våren 1993 att en rimlig avvägning vore att sänka återbetalningskravet till 2 000 kr per ha, om ingen omställning genomförs under omställningsperioden men omställningsvillkoren i övrigt är uppfyllda.
Mot bakgrund av förhandlingsresultatet gör regeringen bedömningen att kravet på "varaktig" omställning inte kan upprätthållas vid ett svenskt EU-medlemskap. Kravet bör således slopas vid ett medlemskap. Jordbrukare bör då dessutom beredas möjlighet att mot en viss återbetalning lämna omställningen före den 1 juli 1996.
Motionen
I motion Jo52 (s) yrkande 7 anförs att det finns en lång rad invändningar mot regeringens förslag och mot den givmildhet mot jordbrukarna som förslaget präglas av. Man påpekar bl.a. att det är olämpligt att fatta beslut om stora och ekonomiskt omfattande förändringar före folkomröstningen om medlemskap i EU. Vidare framhålls att den föreslagna ordningen innebär att lantbrukare i vissa fall får betalt två eller t.o.m. tre gånger för att inte bruka jorden. Enligt motionen bör återbetalningskravet på 3 600 kr per ha endast gälla dem som väljer att avbryta den varaktiga omställningen. För dem i vänteläge skall, oavsett övergång till EU:s regler, en viss återbetalning ske. Storleken på denna måste sättas i relation till det inkomstbortfall som brukaren haft när han inte producerar på arealen.
Utskottets överväganden
I samband med den utfrågning som utskottet angett ovan lämnades viss ytterligare information om övergången från det svenska omställningsprogrammet till EG:s trädesprogram m.m. Vid ett medlemskap den 1 januari 1995 är de svenska jordbrukarna berättigade till trädesbidrag och arealbidrag fr.o.m. år 1995. Ersättningen förskotteras av svenska staten, som i sin tur kompenseras av EU under år 1996 med motsvarande belopp.
När det gäller återbetalningskravet vill utskottet framhålla att det givetvis finns åtskilliga aspekter som kan beaktas när frågan om återbetalning av omställningsstödet skall prövas. Både statsfinansiella och företagsekonomiska faktorer bör finnas med i bedömningen, liksom rättviseaspekterna och den jordbrukspolitiska utvecklingen efter 1990 års reform. Mångfalden av faktorer som bör beaktas innebär emellertid också att varje förslag till lösning kan kritiseras från någon eller några utgångspunkter. Något system som objektivt sett är absolut rättvist kan knappast uppnås. Enligt utskottets mening ger regeringens beskrivning en nyanserad bild av situationen, och utskottet anser regeringens överväganden om återbetalningskravet vara väl avvägda.
Som framgår av propositionen gäller regeringens bedömning i denna fråga under förutsättning av ett svenskt medlemskap i EU den 1 januari 1995. I händelse av ett nej till medlemskap i folkomröstningen förutsätter utskottet att de i gällande författningar angivna kraven på varaktighet och återbetalning m.m. fortsätter att gälla till dess riksdagen i förekommande fall prövat frågan på nytt.
Det anförda innebär att utskottet avstyrker förslaget om återbetalning i motion Jo52, i den mån förslaget avviker från regeringens bedömning.
Socialförsäkringsskyddet och skördeskadeskyddet inom jordbruket
Propositionen
Statens ansvar för socialförsäkringsskyddet för jordbrukare upphör den 1 juli 1994. Skördeskadefonden avvecklas helt efter 1994 års skörd.
LRF ges ansvaret att finna en så ekonomiskt gynnsam socialförsäkringslösning för jordbrukarkollektivet som fonderingen medger. För ändamålet får disponeras dels ca 520 miljoner kronor som redovisats i proposition 1993/94:100 bil. 10, s. 29, dels medel enligt följande. Ur skördeskadefonden får fr.o.m. den 1 juli 1994 disponeras 250 miljoner kronor för att utöka fonderingen till socialförsäkringsskyddet. Medel som finns kvar i fonden efter 1994 års utbetalningar av skördeskadeersättningar tillförs skyddet. Omdisponeringen av medel från skördeskadefonden samt avskaffandet av densamma medför inte att statens ansvar för skördeskador utökas. Regeringen skall besluta om nödvändiga förändringar i villkoren för skördeskadefonden för skördeåret 1994 med hänsyn till den minskade fonderingen. Lantbrukarnas socialförsäkringsskydd skall dessutom tillföras jordbrukets disponibla etablerings- och räntestödsmedel vilka beräknas uppgå till drygt 100 miljoner kronor.
Statens jordbruksverk skall tillförsäkras insyn i förvaltningen av de medel som avsätts för socialförsäkringsskyddet.
Motionen
I motion Jo50 (nyd) framhålls att lantbrukare bör betraktas som andra småföretagare och att de inte bör särbehandlas i fråga om socialförsäkringsskyddet. De medel som avsatts för jordbrukets ändamål bör överföras till branschen. Däremot bör inga nya medel anvisas. Följaktligen yrkar motionären att riksdagen avslår förslaget om att tillföra jordbruket 100 miljoner kronor. Vidare anförs att det är otillfredsställande att propositionen är otydlig i den del som gäller det angivna beloppet, som redovisats på olika sätt i budgetpropositionen resp. i den nu aktuella propositionen.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att regeringen i budgetpropositionen föreslog att 100 miljoner kronor av budgetmedel skulle anvisas engångsvis för budgetåret 1994/95 för att möjliggöra vissa förändringar i socialförsäkringsskyddet. Detta framgår av bilaga 10 s. 29 till budgetpropositionen. Riksdagen har anvisat detta belopp som ett delbelopp inom anslaget Stöd till avbytarverksamhet m.m. (1993/94:JoU13).
I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen att jordbrukarkollektivet utöver medel som angavs i budgetpropositionen får disponera 250 miljoner kronor ur skördeskadefonden och ytterligare ett belopp av jordbrukets disponibla etablerings- och räntestödsmedel som beräknas till drygt 100 miljoner kronor. Av propositionen framgår således att det inte rör sig om samma belopp som de nyss angivna 100 miljoner kronorna av budgetmedel och att motion Jo50 i denna del grundas på en missuppfattning angående de båda beloppen. Den summa som nämns i proposition 236 härrör från en uppgörelse mellan staten och jordbruksnäringen från tiden före 1990 års livsmedelspolitiska reform. I dessa överläggningar fastställdes regelmässigt ett totalt kompensationsbelopp för jordbruket som fördelades på prishöjningar och vissa andra åtgärder. Vid några tillfällen avstod jordbruksnäringens representanter från prishöjningar och disponerade i stället motsvarande medel som ränte- och etableringsstöd till jordbrukare. Enligt reglerna för dessa stödformer skulle viss återbetalning ske. När stödet återbetalas av enskilda jordbrukare redovisas medlen som jordbrukets disponibla etablerings- och räntestödsmedel och anses fortfarande utgöra jordbrukets medel.
Utskottet vill dessutom understryka att regeringens förslag om disposition av jordbrukets disponibla etablerings- och räntestödsmedel bygger på en ömsesidig överenskommelse med jordbrukarkollektivet. Om förslaget avslås i denna del torde resultatet bli att överenskommelsen faller och frågan om överföring av ansvaret för socialförsäkringsskyddet till jordbruksnäringen måste prövas på nytt. Riksdagen har emellertid i samband med budgetbehandlingen godkänt första ledet i denna överenskommelse genom att anvisa medel för att möjliggöra övertagandet (se 1993/94:JoU13 s. 17). Om överenskommelsen faller måste staten behålla sitt ansvar för socialförsäkringsskyddet under ytterligare minst ett budgetår. Resultatet kan å ena sidan bli en besparing för statskassan som motsvarar tidigare anvisat engångsbelopp. Samtidigt måste riksdagen emellertid anvisa ytterligare medel för att täcka kostnaderna för ett bibehållet statligt huvudmannaskap för försäkringsskyddet. Den kostnaden kan beräknas till 120 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag och avstyrker motion Jo50.
Fristående motioner om vissa jordbrukspolitiska frågor
Utskottets överväganden
Utskottet behandlar i detta sammanhang ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1994 som i huvudsak berör stödet till jordbruket i norra Sverige eller framhåller jordbrukets betydelse för vissa län eller regioner i landet.
De motioner som gäller Norrlandsstödet är till en del tillgodosedda och i övrigt delvis inaktuella. När det gäller motioner om stödområdesindelningen hänvisar utskottet till att riksdagen regelmässigt inte går in på sådana frågor som tillhör regeringens och Jordbruksverkets ansvarsområden. I sammanhanget bör nämnas att förhandlingarna om jordbrukets villkor vid ett EU-inträde i huvudsak slutförts den 1 mars 1994 (se även 1993/94:JoU22). Förhandlingsresultatet innebär bl.a. att större delen av det norra stödområdet får status som bergsjordbruksområde och att resten av stödområdet blir klassificerat som mindre gynnat område (LFA). Detta möjliggör en EU-delfinansierad stödgivning. För att täcka det återstående stödbehovet inom mjölk- och köttproduktionen samt stödja de produktionsgrenar som inte omfattas av LFA-stödet får Sverige möjlighet att lämna ett nationellt stöd till nordligt jordbruk som omfattar stödområdet t.o.m. stödområde 3. EG:s särskilda miljöstöd, som tillkom vid reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP), skall kunna användas för att bemöta de specifika problemen för jordbruket i norra Sverige. Beträffande LFA-områden i södra och mellersta Sverige uppges att Sverige uppnått ett acceptabelt resultat. Skogsbygderna och större delen av mellanbygderna i södra och mellersta Sverige kommer att definieras som LFA-områden. Regeringen har förutsatt att stödet t.ex. kommer att omfatta stora delar av Öland och hela Gotland. Den exakta avgränsningen är ännu inte klar, och beslut i frågan kan fattas av EG-kommissionen först efter ett svenskt EU-inträde. Utskottet utgår således från att det i och med ett inträde i EU kan komma att öppnas möjligheter för Sverige att justera gränserna för stödområden.
Utskottet vill i detta sammanhang också hänvisa till att regeringen nyligen framlagt en proposition om regionalpolitiken (prop. 1993/94:140), där bl.a. frågor om landsbygdsutveckling och jordbrukets betydelse för landsbygdens tillväxtmöjligheter behandlas utförligt.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo202, Jo205, Jo206, Jo218, Jo220 yrkande 3, Jo222, Jo223 yrkande 3, Jo225 yrkande 2, Jo226 yrkande 1, Jo233 yrkande 10, N247 yrkande 2 och N283 yrkande 20, allt i den mån motionerna inte blivit tillgodosedda.
Yrkande 4 i motion Jo220 om utökad användning av medel för forskning om bioenergi avstyrks med hänvisning till att den typ av forskning som anges i motionen bör ske inom ramen för den traditionella lantbruksforskningen.
Frågan om en nedre arealgräns för potatisstödet enligt motion Jo229 bör behandlas i samband med regeringens fortsatta utredningsarbete rörande den närmare utformningen av Norrlandsstödet. Motionen bör inte föranleda någon åtgärd i detta sammanhang.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande kritik mot regeringens hantering av propositionsarbetet
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo52 yrkande 1,
2. beträffande Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Jo47 yrkande 1 och 1993/94:Jo52 yrkande 3 till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 995 000 000 kr,
res. (s)
3. beträffande dikostöd och stöd till bär- och grönsaksodling
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo47 yrkande 2, 1993/94:Jo48 yrkande 2, 1993/94:Jo49 yrkande 4 och 1993/94:Jo52 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande vissa övriga frågor om Norrlandsjordbruket
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo48 yrkande 1, 1993/94:Jo49 yrkandena 1--3, 1993/94:Jo51, 1993/94:Jo52 yrkandena 2 och 4 och 1993/94:Jo53,
res. (s)
men. (v)
5. beträffande återbetalning av omställningsstöd
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo52 yrkande 7,
6. beträffande skördeskadeskyddet
att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om en avveckling av skördeskadeskyddet (avsnitt 5 delvis),
7. beträffande socialförsäkringsskydd
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Jo50 godkänner vad regeringen anfört om dispositionen av medel för ett socialförsäkringsskydd för jordbrukare (avsnitt 5 delvis),
8. beträffande fristående motioner om Norrlandsstödet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo202, 1993/94:Jo205, 1993/94:Jo206, 1993/94:Jo218, 1993/94:Jo220 yrkandena 3 och 4, 1993/94:Jo222, 1993/94:Jo223 yrkande 3, 1993/94:Jo225 yrkande 2, 1993/94:Jo226 yrkande 1, 1993/94:Jo229, 1993/94:Jo233 yrkande 10, 1993/94:N247 yrkande 2 och 1993/94:N283 yrkande 20.
Stockholm den 28 april 1994
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Stina Gustavsson (c) och Christer Windén (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige m.m. (mom. 2 och 4)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Vad utskottet" och på s. 11 slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Som framgår av motion Jo52 innebär regeringens förslag försämrad lönsamhet för det norrländska jordbruket, bl.a. mot bakgrund av att kobidraget minskat och inlösenpriset för spannmål höjts. Det löfte riksdagen gav till det norrländska jordbruket år 1990 var att den livsmedelspolitiska reformen inte fick leda till försämrad lönsamhet. Enligt utskottets mening ger regeringens material om beräkningsgrunderna vid handen att man underskattar kostnaderna för att upprätthålla lönsamheten i det norrländska jordbruket. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en mer utförlig redovisning på denna punkt. Detta bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till den osäkerhet som föreligger bör riksdagen redan nu anvisa ytterligare medel för att höja nivån på Norrlandsstödet i enlighet med motionens yrkande om ytterligare 50 miljoner kronor för detta ändamål. Utskottet delar också motionärernas uppfattning att det behövs en precisering av hur det framtida stödet till Norrlandsjordbruket skall utformas och fördelas. Vid ett eventuellt medlemskap i EU måste prisstödet frångås. Regeringen har i samband med presentationen hävdat att någon form av produktionsanknytning även i fortsättningen skall upprätthållas. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med en mer utförlig redovisning i denna fråga.
Utskottet föreslår således att riksdagen med anledning av motion Jo52 yrkandena 2, 3 och 4 dels anvisar ytterligare 50 miljoner kronor under anslaget, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare redovisningar m.m.
Motionerna Jo47 yrkande 1 och Jo51 avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 2 och 4 bort ha följande lydelse:
2. beträffande Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1993/94:Jo52 yrkande 3 och med avslag på motion 1993/94:Jo47 yrkande 1 till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1994/95 under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 045 000 000 kr,
4. beträffande vissa övriga frågor om Norrlandsjordbruket
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo52 yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1993/94:Jo48 yrkande 1, 1993/94:Jo49 yrkandena 1--3, 1993/94:Jo51 och 1993/94:Jo53,
Särskilda yttranden
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla s) anför:
1. Regeringens hantering av propositionsarbetet I samband med behandlingen av budgetpropositionen uttalade en majoritet av utskottet en kritisk syn på regeringens hantering av budgetarbetet på jordbrukets område. Kritiken kvarstår, men vi avstår av formella skäl från att i detta sammanhang reservera oss till förmån för vår motion Jo52 yrkande 1.
2. Stöd till bär- och grönsaksodling
Utskottet ansluter sig i betänkandet till vårt krav på ett särskilt stöd till bär och grönsaker i norra Sverige. Utskottet godtar även det av oss föreslagna beloppet på 3 miljoner såsom varande rimligt, men anser att det bör tas ur befintlig ram. Det hade varit önskvärt med en med tre miljoner utökad ram för detta ändamål, men vi nöjer oss för närvarande med att markera vår uppfattning genom detta särskilda yttrande.
3. Omställningsstödet
Efter diverse efterforskning och efter en av oss socialdemokrater föreslagen utfrågning av jordbruksministern med flera, framgår det att kravet på en återbetalning av omställningsstöd för perioden 1991 till 1/1 1995 icke är förenlig med de villkor som 1990 års reform innehöll. Vi beklagar detta, men vill vidhålla den ingångna uppgörelsen. Vi vill dock understryka att det nu liggande förslaget enbart gäller under förutsättning av ett svenskt medlemskap i EU.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Vissa övriga frågor om Norrlandsjordbruket (mom. 4)
Som anförs i motion Jo49 måste ytterligare utredningsinsatser göras angående Norrlandsstödet när förhandlingsresultatet om ett EU-medlemskap kunnat analyseras närmare. Det måste också finnas en rimlig beredskap inför ett nej i den kommande folkomröstningen. Ett sådant utslag kommer att ändra förutsättningarna på en rad olika politikområden. Regeringen måste givetvis ta denna situation i beräkningen i det fortsatta arbetet på det jordbrukspolitiska området.
Förhandlingsresultatets effekter på stödformerna är i många fall oklara. Inte minst gäller det för produktionen av kött från get och killing, som har större betydelse för jordbruket i norra Sverige än i södra Sverige. Som anförs i motionen bör de beräkningsgrunder som gäller för får och lamm även gälla denna produktion.
Frågorna om ett särskilt stöd för bär- och grönsaksodling i norra Sverige bör utredas skyndsamt. Däremot påverkas inte behovet av en elitplantstation i norra Sverige av ett medlemskap i EU. Någon utredning av detta skäl behövs därför inte. I enlighet med motionen bör SLU:s forskningsstation i Öjebyn omvandlas till en elitplantstation för trädgårdsväxter med samma status som elitplantstationen i Balsgård och Skåne.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 4 borde ha hemställt:
4. beträffande vissa övriga frågor om Norrlandsjordbruket
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo49 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts samt lämnar motionerna 1993/94:Jo48 yrkande 1, 1993/94:Jo51, 1993/94:Jo52 yrkandena 2 och 4 och 1993/94:Jo53 utan vidare åtgärd,