Vissa livsmedelspolitiska frågor
Betänkande 1990/91:JoU31
Jordbruksutskottets betänkande
1990/91:JOU31
Vissa livsmedelspolitiska frågor
Innehåll
1990/91 JoU31
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1990/91:191 om vissa livsmedelspolitiska frågor. Regeringens förslag omfattar bl.a. tekniska och nivåmässiga anpassningar av gränsskyddet för att avvecklingen av den interna marknadsregleringen i jordbruket skall få avsedd effekt. Prisövervakningen intensifieras för att effekterna skall nå fram till konsumenterna. Propositionen innehåller vidare förslag och överväganden om finansiering av 1990 års spannmålsexport, tillförsel av medel till skördeskadefonden, arrendatorernas situation, miljö- och djurskyddskostnader, jordfonden, äggkontrollen och höjning av ramen för anläggningsstödet. Under rubriken Lagstiftningsfrågor föreslås bl.a. en ny lag om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedelsområdet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag på samtliga punkter och avstyrker, med ett undantag, de med anledning av propositionen väckta motionerna.
I anslutning till regeringens förslag om anpassning av gränsskyddet föreslår utskottet ett tillkännagivande med anledning av en motion (v) om utgångspunkterna för den föreslagna anpassningen.
I betänkandet behandlas vidare ett antal fristående motioner som till största delen behandlar mer allmänna frågor om mål och inriktning för livsmedelspolitiken. Utskottet hänvisar till riksdagens livsmedelspolitiska beslut år 1990 och avstyrker flertalet motioner med denna hänvisning.
Till betänkandet har fogats 22 reservationer och 12 särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (jordbruksdepartementet) har i proposition 1990/91:191 föreslagit
dels att riksdagen antar förslagen till 1. lag om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedelsområdet, 2. lag om ändring i lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m., 3. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,
dels att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om
4. tekniska förändringar av gränsskyddet (avsnitt 4.1),
5. anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen (avsnitt 4.2),
6. finansiering av spannmålsexporten (avsnitt 5.2),
7. medel till skördeskadefonden (avsnitt 5.3),
8. medel till anläggningsstöd (avsnitt 5.4),
dels
9. att riksdagen medger att en rörlig kredit på 50 milj.kr. i riksgäldskontoret får disponeras för jordfondsändamål t.o.m. den 30 juni 1992 (avsnitt 8).
Vidare hemställs att riksdagen bereds tillfälle att
10. ta del av vad som anförts om miljö- och djurskyddskostnader (avsnitt 6),
11. ta del av vad som anförts om arrendatorernas situation (avsnitt 7),
12. ta del av vad som anförts om äggkontrollen (avsnitt 9).
Under rubriken Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 har regeringen föreslagit att riksdagen under nionde huvudtiteln
(B 13) till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar 715 000 000 kr. utöver vad riksdagen har beslutat (prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr. 202) och vad som föreslagits i proposition 1990/91:99.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås sådana tekniska och nivåmässiga anpassningar av gränsskyddet som behövs för att avvecklingen av den interna marknadsregleringen för jordbruksprodukter skall få avsedd effekt. För gränsskyddade produkter föreslås att referenspriser införs, mot vilka gränsskyddet skall avvägas. För att ta bort en del av det överskydd som bildas till följd av den livsmedelspolitiska reformen föreslås att referenspriserna anpassas mot de marknadspriser som bildas efter en intern avreglering. Detta innebär en nedjustering med i genomsnitt 5%, vilket motsvarar ca 10% på gränsskyddet. Prisövervakningen intensifieras för att följa att effekterna når fram till konsumenterna.
Vidare föreslås att tillfälliga och riktade justeringar av gränsskyddet skall användas i syfte att bibehålla en import.
Vidare föreslås också att 555 milj.kr. anvisas för att betala av den rörliga kredit som finansierar 1990 års spannmålsexport, att ca 60 milj.kr. tillförs skördeskadefonden och att ramen för anläggningsstödet höjs med 100 milj.kr.
Dessutom läggs förslag om att en rörlig kredit på 50 milj.kr. skall disponeras för jordfondsändamål under budgetåren 1990/91 och 1991/92.
Även vissa lagstiftningsfrågor tas upp. Bl.a. föreslås i en särskild lag bestämmelser om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedelsområdet.
Lagförslagen fogas som bilaga till detta betänkande.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1990/91:Jo153 av Anita Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetskontroll av ägg.
1990/91:Jo154 av Hans Gustafsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet för den svenska fabrikspotatisodlingen vid en sänkning av gränsskyddet.
1990/91:Jo155 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå proposition 1990/91:191 till den del den omfattar en sänkning av gränsskyddet avseende fabrikspotatisodlingen.
1990/91:Jo156 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande gränsskyddet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande knytning till GATT-förhandlingarna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande de ekonomiska konsekvenserna på grund av beslut om vissa bestämmelser kring djurskydd och miljö,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande exporthanteringen.
1990/91:Jo157 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag rörande det svenska gränsskyddet som har det uppgivna syftet att säkerställa import, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående användning av restitutionsförfarande i syfte att säkerställa import, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående betydelsen av ett sänkt skattetryck för att pressa ned de svenska livsmedelspriserna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående prisövervakningens organisation, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande rörlig kredit för jordfondsändamål, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkning av prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel.
1990/91:Jo158 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1990/91:191 i den del som avser förändrat gränsskydd, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna till finansiering av export av tillfälliga överskott, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av direktstöd till animalieproducenter, 4. att riksdagen beslutar att prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel sänks i enlighet med vad i motionen anförts, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av en obligatorisk äggkontroll.
1990/91:Jo159 av Sven-Olof Petersson och Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av oförändrade förutsättningar för svensk stärkelseproduktion och ett bibehållande av nuvarande gränsskyddsnivå på stärkelse.
1990/91:Jo160 av Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslaget om sänkt gränsskydd, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anläggningsstöd skall utgå för hela den areal som anmälts för anläggning av våtmarker och ädellövskog.
1990/91:Jo161 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om förändrat gränsskydd.
1990/91:Jo162 av Bengt Rosén m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslag till system för behovet av utbytesimport/export, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ikraftträdandet av kravet på äggkontroll.
1990/91:Jo163 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om "grön dumpning" och importkrav, 2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av EG-anpassningens konsekvenser för svensk livsmedelsproduktion, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för sänkta gränsskydd, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktbidrag inom animalieproduktionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktbidrag inom stödområdet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt kvalitativt gränsskydd, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvalitetskontroll av ägg som säljs i butik inte skall vara obligatorisk, 8. att riksdagen hos regeringen begär översyn och förslag i syfte att undanröja hinder för småskalig livsmedelsproduktion och förädling, 9. att riksdagen till åtgärder i syfte att befrämja ekologiskt lantbruk, s.k. alternativ odling, som ett engångsanslag anvisar 6 000 000 kr., 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt statligt stöd till investeringar i gödselvårdsanläggningar och förbättrat djurskydd.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991
1990/91:Jo207 av Bengt Kindbom och Gunilla André (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om livsmedelsberedskap, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbruket i Skaraborgs län.
1990/91:Jo212 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de speciella förutsättningar som jord- och skogsbruket i sydöstra Sverige har inom djurhållning och på energiområdet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en aktivare livsmedelsberedskap, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tidigare riksdagsbeslut om att gränsskyddet inte skall avvecklas snabbare i Sverige än i omvärlden skall ligga fast. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A428.
1990/91:Jo223 av Lars Norberg och Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biodling.
1990/91:Jo226 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen antar som jordbrukspolitisk målsättning att Sverige i princip skall vara självförsörjande med baslivsmedel i enlighet med vad som föreslås i motionen, 2. att riksdagen antar som riktlinje att den svenska åkermarken i första hand skall användas till produktion av livsmedel med ekologiskt riktiga metoder och i andra hand till produktion av energiråvara, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett långsiktigt och uthålligt jordbruk, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det svenska gränsskyddet i framtiden skall vara så högt att i princip en självförsörjning av baslivsmedel tryggas.
1990/91:Jo232 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den nya livsmedelspolitikens konsekvenser för det gotländska jordbruket,
2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av det gotländska jordbrukets fraktkostnaders betydelse för konkurrenskraften, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utökad samhällelig satsning på alternativ odling bör komma Gotland till del.
1990/91:Jo234 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gränsskydd och exportfinansiering, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en aktivare livsmedelsberedskap.
1990/91:Jo235 av Stina Eliasson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vaktslående om kallblodsraserna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att instruktörsutbildningen utvidgas och förs upp på högskolenivå, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda medel för rid- och körhall vid Wångens hingstuppfödningsanstalt, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat stöd till hästaveln, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsstöd till premieringsverksamheten.
1990/91:Jo238 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om ett åtgärdsprogram för att främja odling utan handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel som ett led i omställningen av det svenska jordbruket.
1990/91:Jo247 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder så att statliga anslag kan utgå till jordbrukets maskinringsverksamhet i linje med vad som anförs i motionen.
1990/91:Jo253 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en särskild jordbrukspolitik, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en särskild livsmedelspolitik, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den globala livsmedelssituationen och behovet av en naturresursberedskap, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sätta upp beredskapsmål, konsumentmål, regionalpolitiskt mål och lönsamhetsmål för jordbrukspolitiken, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillsättande av en omställningskommission, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkten för Sveriges agerande i GATT-förhandlingarna, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvakta resultatet av GATT-förhandlingarna innan förändringar av det svenska gränsskyddet görs, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformandet av svenskt exportstöd och råvarukostnadsutjämning för att garantera ömsesidighet mot omvärlden, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för nötköttproduktionen i Sverige, 15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillsättande av en bioråvarukommission i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Jo254 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de svenska matpriserna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nivån på det svenska gränsskyddet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om exportfinansieringen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska kontakter med EG i syfte att delta i utformningen av EGs jordbrukspolitik, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning av svensk jordbrukspolitik till EGs i syfte att underlätta ett framtida EG-inträde, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om råvarukostnadsutjämningen.
1990/91:Jo256 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om synen på det svenska jordbruket, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de fortsatta GATT-förhandlingarna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt svenskt gränsskydd uppbyggt med rörliga införselavgifter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av omställningsstödet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya industriråvaror från lantbruket. 1990/91:Jo257 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande av förmalningsavgift på kontrollerad ekologisk spannmål.
1990/91:Jo261 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en konsekvensutredning av den ändrade livsmedelspolitikens följder för Gotland så att animalieproduktionens och livsmedelsindustrins överlevnads- och utvecklingsmöjligheter säkerställs.
1990/91:Jo264 av Anne Wibble och Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en anpassning av gränsskyddet till EGs nivå.
1990/91:Jo268 av Bengt Rosén m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att hålla fast vid riksdagsbeslutet att från svensk sida inte företa någon ensidig förändring av gränsskyddet, 3. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk arbetsgrupp med uppdrag att utforma förslag till en generell arealersättning.
1990/91:Jo272 av Paul Ciszuk m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ekonomiskt stöd för småskalig biodling enligt motionens intentioner, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokaler med utrotningshotade växter bör besättas med bin med hjälp av befintliga naturvårdsanslag.
1990/91:Jo273 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny jordbrukspolitik, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gränsskyddet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om GATT-förhandlingarna.
1990/91:Jo275 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas 5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om alternativ odling av jordbruksprodukter för industriändamål.
1990/91:Jo276 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gränsskyddet för svensk livsmedelsproduktion.
1990/91:Jo279 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de transnationella företagens roll i världshandeln med u-ländernas jordbruksprodukter.
1990/91:Jo280 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbrukets betydelse för regional balans. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A491.
1990/91:Jo514 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det svenska gränsskyddet.
1990/91:Jo720 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till utveckling av jordbruket. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U203.
Utfrågning, uppvaktningar
Representanter för statens jordbruksnämnd har lämnat information om gränsskyddet m.m. i samband med en utfrågning. Vidare har utskottet uppvaktats av företrädare för Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges slakteriförbund, Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges betodlares centralförening, Svenska lantmännens riksförbund och Svensk fjäderfäskötsel.
Utskottet
Inledning
Propositionen
I inledningskapitlen till propositionen redovisas bl.a. utgångspunkterna för 1990 års livsmedelspolitiska beslut och vilka åtgärder som vidtagits för att följa upp denna reform. Effekterna av den interna avregleringen för lantbrukare och konsumenter ägnas särskild uppmärksamhet. Vidare anförs att lantbruket under den närmaste femårsperioden kommer att tillföras drygt 14 miljarder kronor i syfte att underlätta omställningen och anpassningen till en fri inre marknad. I reformbeslutet förutsattes att stödet till lantbruket skulle öka kraftigt under omställningsperiodens första år. Denna effekt har under år 1990 förstärkts av en mycket god skörd, som ytterligare bidragit till att stärka jordbrukets ekonomi.
Jordbruksministern anser att det är synnerligen viktigt att också konsumenterna nu får del av reformens effekter. De förslag till anpassning av nivån på gränsskyddet som närmare beskrivs i det följande sänker inte priset till bonden men tillförsäkrar konsumenterna att en lägre prisnivå också når fram till dem under det kommande året. Den föreslagna anpassningen syftar inte till att öka tillträdet till den svenska marknaden för import utan endast till att upprätthålla nuvarande nivå på importen.
När det gäller omställningsarbetet anförs bl.a. att anmälningarna till omställningsstödet uppgår till ca 400 000 ha, vilket betecknas som ett gott resultat. De medel som avsatts för omställningsbidrag för mjölkproducenterna, 250 milj.kr., är intecknade. Antalet ansökningar motsvarar ca 65000 kor.
Under rubriken EG-frågor anförs bl.a. följande:
Riksdagen uttalade i december 1990 att regeringen, efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämnden, bör kunna lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG. Riksdagen bedömde att så sannolikt kan ske under år 1991.
Som en förberedelse inför en eventuell medlemskapsförhandling har regeringen satt i gång ett arbete med att kartlägga omfattningen av det arbete som förestår och konsekvenserna av ett medlemskap inom resp. område. Redovisningen av denna kartläggning skall i ett första steg ske i form av en s.k. grönbok som beräknas komma ut i juli 1991. I denna skall göras en översiktlig genomgång av läget i Sverige och i EG på berörda områden samt av konsekvenserna av ett EG-medlemskap. I en andra grönbok skall de rättsregler som är relevanta vid ett medlemskap redovisas. Denna redovisning skall göras under hösten 1991.
Statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen har fått i uppdrag att utreda konsekvenserna för jordbruket av en svensk anslutning till EG. Myndigheternas utredning skall ligga till grund för den del av grönboken som berör jordbruket.
De pågående EES-förhandlingarna mellan EG och EFTA är en väg för Sverige -- och övriga EFTA-länder -- att bli en del av en större europeisk marknad, där människor, varor, kapital och tjänster tillåts röra sig fritt över gränserna. EES-avtalet förväntas träda i kraft år 1993.
Förhandlingarna omfattar inte EGs gemensamma jordbrukspolitik, CAP. Dock ingår vissa delar av jordbruksområdet som direkt påverkar handeln. I EGs förhandlingsbud till EFTA-länderna ingår förslag till harmonisering av reglerna för det fytosanitära och det veterinära området. EG har även föreslagit ett ömsesidigt avskaffande av vissa tullar och kvantitativa restriktioner samt ensidiga koncessioner från EFTA-ländernas sida för de minst gynnade länderna, den s.k. cohesionen. Dessutom ingår en harmonisering och utvidgning av prisutjämningssystemet för beredda jordbruksvaror i förhandlingarna.
Sammantaget ansåg EFTA-länderna att EGs bud var alltför långtgående. Efter diskussioner mellan EFTA-sidan och EG-kommissionen har en överenskommelse träffats om att bilaterala konsultationer om jordbruksfrågorna skall inledas mellan EFTA-länderna och EG inom ramen för EES-avtalet. Sverige har liksom flertalet EFTA-länder haft flera informella samtal med kommissionen. Vid dessa har bl.a. ömsesidiga tullsänkningar på jordbruksprodukter diskuterats liksom cohesion.
I dessa samtal är den svenska utgångspunkten att åstadkomma handelslättnader för svenskt jordbruk och livsmedelsindustri så att svenska produkter får bättre möjligheter att konkurrera inom EG. En tidig och successiv anpassning till EG är enligt jordbruksministerns uppfattning av värde för jordbruket och industrin. Sverige har presenterat en lista för EG huvudsakligen innehållande beredda jordbruksprodukter, för vilka svenskt jordbruk och livsmedelsindustri uttryckt starka önskemål om handelslättnader på EG-marknaden. Från svensk sida har i diskussionerna även föreslagits en breddning av en eventuell framtida bilateral handelsuppgörelse till att även omfatta ömsesidiga handelslättnader för jordbruksråvaror, innefattande tullar, införselavgifter och exportsubventioner. Inom ramen för sådana arrangemang och inom gradvis ökande kvoter skulle således en helt fri handel med t.ex. nötkött och köttberedningar samt ost kunna äga rum.
De svenska förslagen har mottagits positivt av kommissionen. Så snart denna erhållit medlemsländernas godkännande kan de formella förhandlingarna om ett bilateralt jordbruksavtal inledas. Förhandlingarna beräknas därefter relativt snart kunna leda till konkreta resultat.
Under rubriken Uruguayrundan i GATT anförs bl.a. att ministermötet i december 1990 inte kunde avsluta rundan eftersom positionerna var alltför låsta på jordbruksområdet. Förhandlingarna fortsätter därför efter ett par månaders uppehåll. De bedöms kunna komma att avslutas i höst.
Motionerna
Ett antal motioner från allmänna motionstiden 1991 och vissa följdmotioner gäller bl.a. allmänna livsmedelspolitiska frågor och bör behandlas före utskottets behandling av förslagen i den nu aktuella propositionen.
I flera motioner framställs yrkanden om livsmedelspolitikens mål och allmänna inriktning m.m. som i huvudsak utgör en upprepning av motioner som väcktes under föregående riksmöte. Dessa är Jo207 (c) yrkande 1 om livsmedelsberedskapen, Jo212 (c) yrkande 2 om livsmedelsberedskapen, Jo226 (mp) yrkandena 1--3 om självförsörjning med baslivsmedel, användning av den svenska åkermarken till livsmedelsproduktion och ett långsiktigt och uthålligt jordbruk, Jo234 (c) yrkande 4 om livsmedelsberedskapen, Jo253 (c) yrkandena 1--6 om en särskild jordbrukspolitik resp. livsmedelspolitik, den globala livsmedelsförsörjningen, beredskapsmål, konsumentmål, regionalpolitiskt mål och lönsamhetsmål samt yrkande om en omställningskommission och om GATT-förhandlingarna, Jo256 (c) yrkande 1 om riktlinjer för jordbruks- och livsmedelspolitiken, Jo268 (fp) yrkande 3 med krav på utredning av generell arealersättning och Jo273 (v) yrkande 1 om en ny jordbrukspolitik.
I motion Jo254 (m) förordas intensifierade kontakter med EG för att delta i utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) och en anpassning av svensk jordbrukspolitik för att underlätta ett framtida EG-inträde (yrkandena 5 och 6). I yrkande 14 hemställs att regeringen återkommer med förslag om råvarukostnadsutjämningen som överensstämmer med det livsmedelspolitiska beslutet.
Enligt motion Jo163 (v) yrkande 2 bör en analys rörande EG-anpassningens konsekvenser för svensk livsmedelsproduktion föreläggas riksdagen.
Några av de fristående motionerna tar upp vissa regionala jordbruksfrågor, nämligen Jo207 (c) yrkande 2 om jordbruket i Skaraborgs län, Jo212 (c) yrkande 1 om speciella förutsättningar för jord- och skogsbruket i sydöstra Sverige, Jo232 (v) yrkandena 1, 2 och 4 om livsmedelspolitikens konsekvenser för det gotländska lantbruket m.m., Jo261 (c) om det gotländska jordbrukets framtid och Jo280 (c) om jordbrukets betydelse för regional balans.
Frågor om odling av bioenergi och andra alternativa produkter tas upp i motionerna Jo253 (c) yrkande 15 med krav på en bioråvarukommission, Jo256 (c) yrkandena 4 och 5 om omställningsstöd och forskning för näringens förnyelse och nya industriråvaror och Jo275 (c) yrkande 5 om utredning angående alternativa produkter för industriändamål.
Motion Jo238 (c) förordar ett åtgärdsprogram för odling utan handelsgödsel och bekämpningsmedel.
I motion Jo257 (v) yrkande 3 yrkas slopad förmalningsavgift på kontrollerad ekologiskt odlad spannmål.
Motion Jo235 (c) innehåller yrkanden om kallblodsraserna, instruktörsutbildningen, stöd till hästaveln och till hingstuppfödningsanstalten Wången m.m.
I motion Jo272 (mp) föreslås ekonomiskt stöd till småskalig biodling m.m., och i motion Jo223 (mp) yrkas att lantbruksuniversitetet, lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen alla engageras i främjandet av biodlingen. Målet bör enligt sistnämnda motion vara att Sverige åtminstone skall vara självförsörjande med honung.
I motion Jo247 (c) yrkas statligt stöd till jordbrukets maskinringsverksamhet.
Enligt motion Jo279 (v) bör man utreda de transnationella företagens roll i världshandeln med u-ländernas jordbruksprodukter. Motionärerna anför att vissa företag spekulerar med u-ländernas produkter utan att vinsterna kommer producenterna till godo. Samma företag har exploaterat de bästa åkerjordarna. Den forcerade exporten av jordbruksprodukter har blivit dyr för Afrika. Exportvolymerna har visserligen ökat, men priserna har sjunkit, samtidigt som man tvingats öka importen av insatsvaror. Exportgrödorna har brett ut sig på matgrödornas bekostnad. Detta har ökat behovet av livsmedelsimport och även lett till en omfattande miljöförstöring.
I motion Jo720 (fp) yrkande 1 förordas stöd till jordbrukets utveckling i de baltiska länderna.
Utskottets överväganden
I juni 1990 fattade riksdagen beslut om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327). En utgångspunkt för livsmedelspolitiken skall enligt riksdagsbeslutet vara att jordbruksproduktionen i princip skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Producenterna skall ersättas endast för efterfrågade varor och tjänster. I de fall efterfrågan gäller kollektiva varor och nyttigheter är offentliga ingripanden befogade. Dessa varor och tjänster bör därför betalas med offentliga medel.
Vidare innebar beslutet att de interna marknadsregleringarna på jordbrukets område skall avskaffas. Priserna på jordbruksprodukter skall skyddas endast med hjälp av ett gränsskydd. För att uppnå regionalpolitiska mål, beredskapsmål och miljömål beslutades att gränsskyddet skall kompletteras med riktade åtgärder.
När det gäller gränsskyddet anförde utskottet bl.a. (betänkandet s. 54 och 121) att ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter skall bibehållas i avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingarna. Frågan om förändringar av gränsskyddet, såväl tekniskt som nivåmässigt, bör avgöras i den takt som en kommande överenskommelse i GATT anger. Utskottet underströk att någon ensidig neddragning eller förändring i övrigt av gränsskyddet för Sveriges del inte bör komma i fråga. Utskottet återkommer i ett följande avsnitt till propositionens förslag om anpassningar av gränsskyddet.
De frågor om livsmedelspolitikens mål och allmänna inriktning som nu tas upp i ett antal fristående motioner behandlades utförligt i utskottets ovan angivna betänkande om en ny livsmedelspolitik. Utskottet anser det inte meningsfullt att ta upp en förnyad saklig behandling av dessa frågor när mindre än ett år förflutit sedan riksdagen fattade sitt beslut och reformen ännu inte till alla delar börjat tillämpas. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo207 yrkande 1, Jo212 yrkande 2, Jo226 yrkandena 1--3, Jo234 yrkande 4, Jo253 yrkandena 1--6 och Jo273 yrkande 1.
Av samma skäl avstyrker utskottet motion Jo268 yrkande 3.
Några motionärer understryker jordbrukets betydelse för olika regioner och föreslår särskilda insatser i detta avseende. Motionerna tar bl.a. upp Skaraborgs län (c-motionen Jo212 yrkande 1), sydöstra Sverige (c-motionen Jo212 yrkande 1) och Gotlands län (v-motionen Jo232 yrkandena 1, 2 och 4 och c-motionen Jo261). I motion Jo280 (c) framhålls jordbrukets betydelse för den regionala balansen.
Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motion Jo280, nämligen att de areella näringarna har mycket stor betydelse för upprätthållandet av sysselsättning, befolkning och samhällsstruktur i olika delar av landet. Motionen överensstämmer i huvudsak med de tankegångar som ligger bakom riksdagens beslut om den regionalpolitiska målsättningen för livsmedelspolitiken (se 1989/90:JoU25 s. 71 f.) och bör ej föranleda någon ytterligare åtgärd.
I samband med 1990 års livsmedelspolitiska beslut behandlade utskottet en lång rad motioner som framhöll jordbrukets betydelse för olika landskap eller län (JoU25 s. 76 f.). Som framgår av utskottets yttrande bör önskemålen om särskilda regionala insatser i princip tillgodoses inom ramen för sådana jordbrukspolitiska och regionalpolitiska stödformer som är generellt verkande. Det gäller t.ex. de olika typer av omställningsstöd som innefattas i det livsmedelspolitiska beslutet samt glesbygdsstödet och anslaget till regionala utvecklingsinsatser m.m. Av arbetsmarknadsutskottets betänkande 1990/91:AU13 om regionalpolitiken framgår att för innevarande budgetår har Kronobergs, Kalmar, Blekinge och Gotlands län tilldelats 11, 15, 22 resp. 17 milj.kr. för regionala utvecklingsinsatser, en väsentlig höjning i förhållande till föregående budgetår. Arbetsmarknadsutskottet bedömer att behovet av insatser kvarstår på denna nivå (betänkandet s. 58 f.).
Jordbruksutskottet delar synpunkterna i motionerna Jo207, Jo232 och Jo261 så till vida att jordbruket i både Skaraborgs län och Gotlands län svarar för en större del av sysselsättningsunderlaget än vad som gäller genomsnittligt i riket och att näringen har en mycket stor betydelse från regionalpolitisk synpunkt i dessa län. I den uppföljning som görs av det livsmedelspolitiska beslutets konsekvenser bör det ingå som ett naturligt led att beakta de regionalpolitiska effekterna av reformen, i synnerhet i de regioner där de areella näringarna är av särskild betydelse för sysselsättning och samhällsstruktur. Utskottet föreslår med hänvisning härtill och till vad som anförts ovan om arbetsmarknadspolitiska insatser att motionerna nu lämnas utan någon vidare åtgärd i berörda delar. Denna bedömning gäller även motion Jo212 yrkande 1.
I motionerna Jo163 och Jo254 framförs yrkanden i frågor med anknytning till EG-anpassningen och ett kommande EG-inträde för Sveriges del. Som framgår av redovisningen i det föregående har regeringen satt i gång ett arbete med att kartlägga omfattningen av det arbete som förestår och konsekvenserna av ett medlemskap inom resp. område. Redovisningen av denna kartläggning skall i ett första steg ske i form av en s.k. grönbok som beräknas komma ut i juli 1991. I en andra grönbok skall de rättsregler som är relevanta vid ett medlemskap redovisas. Denna redovisning skall göras under hösten 1991. Vidare anförs i propositionen att statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen fått i uppdrag att utreda konsekvenserna för jordbruket av en svensk anslutning till EG. Vänsterpartiets krav i motion Jo163 på en analys av EG-anpassningens konsekvenser för svensk livsmedelsproduktion torde således bli tillgodosett inom en snar framtid. De redovisningar som anges i propositionen kommer självfallet att vara tillgängliga för riksdagen. De krav på redovisningar m.m. från regeringens sida som riksdagen i övrigt framställt i anslutning till sina överväganden om ett medlemskap i EG framgår av utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU8 och konstitutionsutskottets betänkande 1990/91:KU22. Utrikesutskottet har bl.a. framhållit att en parlamentarisk arbetsgrupp bör ges möjligheter att efter slutförda EES-förhandlingar löpande följa framtida medlemskapsförhandlingar och deras förberedelser. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att yrkande 2 i motion Jo163 nu lämnas utan någon vidare åtgärd.
Den verksamhet som redovisas i propositionen och som i övrigt pågår på detta område är i hög grad ägnad att tillgodose motion Jo254 yrkandena 5 och 6. Ett EG-medlemskap innebär dels en anpassning av kostnads- och stödnivån till EGs nivå, dels en anpassning till en stor marknad utan handelshinder. Som jordbruksministern anfört är det angeläget att anpassningen i båda dessa avseenden inleds snarast möjligt. Detta är också regeringens utgångspunkt i de samtal om jordbruksfrågorna som för närvarande förs med EG inom ramen för förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. Med det anförda bör angivna yrkanden i motion Jo254 -- som väcktes innan propositionen framlades -- kunna anses tillgodosedda.
Enligt motion Jo279 (v) uppstår olika ekonomiska problem samt försörjnings- och miljöproblem m.m. för u-länderna till följd av de transnationella företagens agerande i världshandeln med jordbruksprodukter. Utskottet anser för sin del att denna fråga har nära anknytning till den globala livsmedelsförsörjningen och u-ländernas försörjningsproblem, vilka bl.a. behandlades i riksdagens livsmedelspolitiska beslut (JoU25 s. 39 f.). Utskottet utgår från att de svenska och internationella organisationer som arbetar med u-landsfrågor och livsmedelsförsörjning uppmärksammar de förhållanden som anges i motionen. Det gäller t.ex. både SIDA och FAO. Utskottet har erfarit att en FN-kommission år 1978 upprättade en rapport angående de transnationella företagens roll i utvecklingsarbetet (Transnational Corporations in World Development). På senare tid har diskussionerna om u-landsproblemen till stor del inriktats på behovet av ökat marknadstillträde hos i-länderna för u-ländernas produkter. Det kan tilläggas att kommittén för översyn av svenskt multilateralt utvecklingssamarbete nyligen har publicerat ett delbetänkande med titeln Sverige och u-länderna i FN -- en återblick (SOU 1991:50). Betänkandet innehåller bl.a. en utförlig redovisning av det multilaterala biståndets principer, arbetsformer och regelsystem. Någon särskild åtgärd med anledning av motionen utöver vad som ovan anförts är enligt utskottets mening ej påkallad.
Utskottet anser det värdefullt om svenska myndigheter och organisationer kan bidra till att utveckla jordbruket i bl.a. de baltiska länderna. Ett exempel på frivilliga åtgärder med detta syfte är den insamling av jordbruksmaskiner till baltiska lantbrukare som anordnats av Lantbrukarnas riksförbund (LRF). För denna verksamhet har SIDA utbetalat fraktbidrag av statliga biståndsmedel. Vissa statliga medel utgår även till de samarbetsgrupper som LRF upprättat för utbildningsinsatser m.m. till lantbrukare i Baltikum. Med det anförda bör motion Jo720 (fp) yrkande 1 kunna anses tillgodosedd.
Frågan om biobränslen och andra alternativa produkter i jordbruket har anknytning till det förslag om stöd till etanolproduktion som framlagts i proposition 1990/91:88 om energipolitiken. Förslaget behandlas i näringsutskottets betänkande 1990/91:NU40. Vidare bör nämnas att regeringen nyligen tillsatt en biobränslekommission som skall analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen och lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft (dir. 1991:11). I avbidan på uppföljningen av förslaget om etanolproduktion och på resultatet av kommissionens verksamhet föreslår utskottet att c-motionerna Jo253 yrkande 15, Jo256 yrkandena 4 och 5 och Jo275 yrkande 5 lämnas utan vidare åtgärd.
I utskottets betänkande 1990/91:JoU30 om miljöpolitiken behandlas bl.a. förslag från regeringen om åtgärder för att minska jordbrukets miljöpåverkan. Vidare kan nämnas att riksdagen i samband med budgetbehandlingen anvisat förstärkta resurser för bl.a. marknadsföringen av alternativodlade produkter (1990/91:JoU22 s. 23). Motion Jo238 (c) avstyrks i den mån den ej tillgodoses genom utskottets ställningstaganden i angivna betänkanden.
I motion Jo254 (m) anförs under rubriken Vissa budgetfrågor bl.a. att det förutsätts att regeringen återkommer med förslag om råvarukostnadsutjämningen som tillgodoser riksdagens jordbrukspolitiska beslut. Motionärerna torde med detta avse att kostnaderna för råvarukostnadsutjämningen bör betalas med budgetmedel i enlighet med riksdagsbeslutet. I årets budgetbehandling har riksdagen bifallit ett regeringsförslag om inrättande av ett nytt anslag för industrins råvarukostnadsutjämning m.m. och anvisat ett förslagsanslag på 183 milj.kr. Härav bedöms medelsbehovet till råvarukostnadsutjämning till 140 milj.kr. (1990/91:JoU22 p. 40). Med det anförda anser utskottet yrkande 14 i motion Jo254 tillgodosett.
Förmalningsavgiften på spannmål skall enligt det livsmedelspolitiska beslutet behållas övergångsvis och avskaffas således ej omedelbart i samband med att den interna marknadsregleringen i jordbruket avskaffas den 1 juli 1991. Utskottet har flera gånger tidigare avstyrkt förslag om avskaffande av förmalningsavgiften för alternativodlad spannmål. Utskottet avstyrker med det anförda motion Jo257 (v) yrkande 3.
Motion Jo235 (c) om stöd till hästaveln och bevarande av kallblodsraserna m.m. utgör en upprepning av fjolårets motion 1989/90:Jo217, som behandlades i utskottets betänkande om livsmedelspolitiken (JoU25 s. 140). Den utredning som nämns i betänkandet har nu slutförts och remissbehandlas för närvarande i jordbruksdepartementet. Utskottet utgår givetvis från att utredningen om hästaveln m.m. fullföljs i enlighet med tidigare riksdagsbeslut. I avbidan på den fortsatta behandlingen av utredningen bör motionen inte föranleda någon åtgärd.
I samband med det livsmedelspolitiska beslutet behandlade utskottet motioner om biodlingen (JoU25 s. 140). Motion Jo223 utgör en upprepning av en av dessa motioner. Utskottet har ej funnit anledning att ändra sitt ställningstagande i denna fråga och avstyrker således motionerna Jo223 och Jo272.
I anslutning till motion Jo247 (c) om statligt stöd till jordbrukets maskinringsverksamhet vill utskottet anföra följande. Lantbruksstyrelsen och LRF har gett ut information om samverkan mellan jordbrukare angående maskinhållning i form av s.k. maskinringar. Maskinringen är i regel en ekonomisk förening vars verksamhet finansieras med avgifter. Syftet med maskinringen är att nå ekonomiska fördelar i form av minskade utgifter för maskinhållning m.m. Med anledning härav är utskottet inte berett att föreslå något statligt stöd till denna verksamhet.
Gränsskyddet
Propositionen
Tekniska förändringar av gränsskyddet till följd av det livsmedelspolitiska beslutet
Regeringens förslag innebär att nuvarande mittpriser och prisgränser avskaffas den 1juli 1991. Samtidigt införs referenspriser för gränsskyddade produkter, gentemot vilka gränsskyddet skall avvägas.
I motiveringen anförs att det nuvarande gränsskyddssystemet är något olika för animalie- resp. vegetabilieprodukter. För flertalet vegetabilieprodukter är införselavgiften rörlig och skall skydda en fast inhemsk prisnivå, t.ex. ett inlösenpris.
För animalieprodukter och vissa vegetabilieprodukter bygger gränsskyddet på ett system med mittpriser och prisgränser. Mittpriset är det administrativt satta pris som gränsskyddet syftar till att upprätthålla. Systemet med prisgränser innebär emellertid att vissa prisrörelser på marknaden accepteras utan att gränsskyddet ändras. Prisrörelser på världsmarknaden tillåts alltså få visst genomslag på de svenska marknadspriserna. Systemet innebär att införselavgifterna justeras först då de inhemska marknadspriserna över- eller understiger vissa fastställda gränser. Avgiften är alltså fast så länge priset ligger inom dessa gränser. Dessutom ses gränsskyddsnivån över två gånger per år för att anpassas till mittprisnivån.
Det livsmedelspolitiska beslutet innebär att den interna marknadsregleringen avskaffas. Därigenom skall inte längre marknadspriserna upprätthållas med olika stödåtgärder när pristryckande överskott förekommer. Detta medför att betydligt större prisrörelser än dagens blir möjliga. Priserna kan i extremfallet komma att röra sig mellan världsmarknadsprisnivå och gränsskyddad prisnivå.
Efter en intern avreglering kan priserna komma att falla under den nedre prisgränsen på grund av inhemska överskott. I detta läge mister nedre prisgränsen således sin funktion som utgångspunkt för gränsskyddsjusteringar. Jordbruksministern föreslår därför att nuvarande mittpris och prisgränser avskaffas den 1juli 1991.
Inlösenpriserna för spannmål har redan fr.o.m. innevarande år fått en annan roll än tidigare. Inlösenpriserna har sänkts, utan att gränsskyddet har ändrats. De kommer t.o.m. budgetåret 1993/94 att vara lägsta priser, över vilka marknadspriserna skall kunna variera.
Detta innebär att gränsskyddet inte längre refereras till det aktuella inlösenpriset, utan till det inlösenpris som rådde under budgetåret 1989/90, då det livsmedelspolitiska beslutet fattades.
Ett nytt system med referenspriser som utgångspunkt införs för jordbruksprodukter som omfattas av lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter. Gränsskyddet skall avvägas gentemot dessa referenspriser, som alltså skall motsvara de priser, exempelvis mittpriser, som gränsskyddet i dag avvägs mot. I skydd av detta gränsskydd skall marknadspriset tillåtas variera fritt. Jordbruksministern påpekar att denna förändring inte innebär att några grundläggande principer för gränsskyddet förändras.
Referenspriserna för spannmål och matpotatis är relaterade till producentledet. Gränsskyddet skall dock avvägas mot priser i det led där den internationella handeln äger rum. Detta innebär att vid fastställande av gränsskydd skall ett tillägg till referenspriset göras för handelsledens kostnader m.m. För olja skall referenspriset utgöra grund för uttag av tillverkningsavgift.
Det föreslagna referenspriset kan jämföras med det som i EGs gränsskyddssystem kallas tröskelpris. Eftersom Sveriges och EGs system inte är helt jämförbara anser jordbruksministern dock att det vore olämpligt att införa begreppet tröskelpris i det svenska gränsskyddssystemet.
Anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen
Den av riksdagen beslutade reformen av livsmedelspolitiken kommer enligt propositionen att medföra pris- och kostnadssänkningar för jordbruket. Priserna på spannmål och övriga vegetabilieprodukter kommer att sjunka. Detta medför lägre konsumentpriser och lägre foderkostnader i animalieproduktionen. Kostnaderna sjunker också genom att exempelvis slaktdjursavgifterna slopas. Kostnadssänkningarna varierar mycket mellan olika produktionsgrenar. För griskött uppgår de t.ex. till drygt 3kr./kg, för nötkött till ca 1:50 kr./kg och för mjölk till ca 0:30 kr./liter. Kostnadsminskningarna bör alltså medföra att priserna sjunker.
Inlösenpriserna för spannmål har fått en annan roll än förut. Inlösenpriserna kommer t.o.m. budgetåret 1993/94 att utgöra minimipriser, vars nivå successivt sänks. Det pris som skyddas av gränsskyddet motsvarar emellertid 1990 års inlösenpris. Denna förändring av inlösenprisernas karaktär medför att det bildas ett överskydd för spannmål. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 finns inget fastställt inlösenpris, vilket innebär att även spannmålspriserna fr.o.m. den 1juli 1994 kommer att tillåtas variera fritt i skydd av ett gränsskydd. Med den fria prissättning inom landet som kommer att råda fr.o.m. den 1juli 1991 kan det förväntas att priset på övriga grödor följer spannmålspriset. Inkomststödet baserar sig därför på all areal med odling av prisreglerade grödor.
Med oförändrat gränsskydd uppkommer således en differens mellan det pris som skyddas och marknadspriset, ett överskydd. Summan av pris- och kostnadssänkningarna kan uppskattas till minst 2,4 miljarder kronor. Till följd av dessa kostnads- och prissänkningar bör livsmedelspriserna sjunka med i genomsnitt mellan 4,5 och 7%, beroende på om handeln behåller oförändrade öres- eller procentmarginaler. Överskyddet utgör ca 17% av nuvarande gränsskydd. Jordbruksministern har därvid utgått ifrån att gränsskyddet motsvarar ca hälften av priset i det gränsskyddade ledet.
Om gränsskyddet behålls på oförändrad nivå finns det en risk att effekten av avregleringen inte når konsumenterna, framför allt för de produkter där konkurrenstrycket är svagt. Det finns dessutom en risk att importen utestängs. Som riksdagen förutsatte i det livsmedelspolitiska beslutet är det viktigt att tillträdet till den svenska marknaden upprätthålls under övergångstiden. Gränsskyddet bör därför anpassas i riktning mot de lägre marknadspriser som blir en effekt av avregleringen. Det överskydd som redovisats skulle medge en nedjustering av gränsskyddet med i genomsnitt ca 17%. Jordbruksministern anser emellertid inte att hela överskyddet bör tas i anspråk. Med hänsyn till att jordbrukarna måste ha en möjlighet att förbättra lönsamheten bör gränsskyddet inte sänkas med mer än ca 10%, vilket motsvarar en sänkning av referenspriserna med i genomsnitt 5%. Det totala värdet av överskyddet är ca 2,4 miljarder kronor, medan 10% av gränsskyddet motsvarar ett värde av ca 1,4 miljarder kronor, vilket är drygt hälften av det totala värdet av pris- och kostnadssänkningarna.
Genom denna anpassning av referenspriserna mot marknadspriserna erhålls en bestående effekt, som motsvarar ca 4,5% på konsumentpriset på gränsskyddade produkter vid oförändrad procentmarginal i efterföljande led. Vid oförändrad öresmarginal motsvarar den 3%.
Priserna för jordbrukarna ändras emellertid inte mer än vad som blir en effekt av beslutet om en intern avreglering.
Genom de förändringar av gränsskyddet som föreslås förbättras förutsättningarna för att behålla nuvarande import. Eftersom ändringarna ligger inom ramen för överskyddet medför de dock ingen ökad import och innebär inte heller någon garanti för att nuvarande marknadstillträde bibehålls. Om importen inte kan upprätthållas under övergångstiden -- trots anpassningen av gränsskyddet -- skall därför restitutioner användas för att tillfälligt sänka gränsskyddet för aktuella varor.
EGs jordbruk har för närvarande en betydligt lägre stödnivå än Sveriges jordbruk. Enligt OECDs preliminära beräkningar för år 1990 var det totala stödet i procent av produktionsvärdet -- mätt enligt den allmänt accepterade metoden att beräkna stödnivå (PSE) -- 48% för EG och 59% för Sverige. Avregleringen kommer att medföra en sänkning av Sveriges stödnivå, bl.a. till följd av tidigare nämnda kostnads- och prissänkningar. Därmed förväntas större delen av skillnaden gentemot EG försvinna. Med hänsyn till den stora skillnaden i stödnivån mellan Sverige och EG är det viktigt att en sänkning av stödnivån består för att underlätta anpassningen. En sänkning av stödnivån inom jordbruket kommer också att gynna samhällsekonomin genom att produktionen effektiviseras och resursallokeringen förbättras. Huvudsyftet med de åtgärder som föreslås är att säkerställa avregleringens positiva effekter. Samtidigt underlättar de en nödvändig anpassning till EGs stödnivå. Sannolikt är emellertid dessa åtgärder inte tillräckliga för att vår stödnivå skall bli jämförbar med EGs.
Sammanfattningsvis kommer alltså den anpassning av gränsskyddet som här föreslås inte att innebära att priserna på jordbrukets produkter sjunker under den nivå som blir en följd av den interna avregleringen. Propositionens förslag syftar endast till att säkerställa att reformens positiva effekter kommer konsumenterna till godo, att vi i enlighet med riksdagens beslut bibehåller en import under övergångstiden samt att den minskning av stödnivån som blir en effekt av avregleringen blir bestående. När GATT-förhandlingarna har avslutats -- vilket bedöms kunna ske under år 1991 -- skall en ny bedömning av behovet av gränsskyddsanpassningar göras.
Anpassningen av gränsskyddet för de olika produkterna bör avvägas så att ändringen motsvarar samma andel av det beräknade överskyddet på resp. produkt. En förhållandevis mindre justering av gränsskyddet bör alltså göras för de produkter som får ett mindre överskydd. Som en information redovisas i det följande preliminära beräkningar av de förändringar gentemot nuvarande gränsskyddade priser som följer av förslagen. De referenspriser som skall gälla fr.o.m. den 1juli 1991 bör slutligt fastställas av regeringen.
00>Vara 35>Nuvarande mittpris 65>Ändring 35>m.m., öre/kg 65>öre/kg
00>Konsumtionsmjölk 48>492--4941 70>- 17 00>Smör 48>2 187 70>-109 00>Hårdost 48>3 010 70>-168 00>Magert mjölkpulver 48>1 986 70>- 99 00>Nötkött 48>3 027 70>- 70 00>Kalvkött 48>3 342 70>- 70 00>Får- och lammkött 48>2 787 70>- 70 00>Griskött 48>2 137 70>-176 00>Kyckling 48>2 083 70>- 11 00>Ägg 48>1 196 70>- 11 00>Vete 48> 139 70>- 13 00>Råg 48> 150 70>- 14 00>Korn 48> 139 70>- 13 00>Havre 48> 139 70>- 13 00>Oljeväxtfrö (raps) 48> 350 70>- 35 00>Olja 48> 923 70>- 65 00>Socker 48> 463 70>- 20 00>Potatisstärkelse 48> 418 70>- 30 00>Matpotatis 48> 121 70>- 13 00>Bruna bönor 48> 840 70>- 74 00>Kokärter 48> 345 70>- 30 00>Majs 48> 181 70>- 15 00>Sojamjöl (oljekraftfoder) 48> 280 70>- 28
1Öre per liter.
I de förändringar som nämnts har inte beaktats de gränsskyddsändringar som följer av riksdagens beslut. Vissa ytterligare justeringar av referenspriserna kommer således att bli nödvändiga, bl.a. till följd av avtrappningen av prisstödet till får- och lammkött samt det förenklade systemet för lönsamhetsutjämning mellan mejeriprodukter. Det bör ankomma på regeringen att fastställa referenspriserna.
Motionerna
Yrkanden om avslag på regeringens förslag om anpassning av gränsskyddet framställs i motionerna Jo157 (m), Jo158 (c), Jo160 (mp) och Jo161 (c). Det huvudsakliga skälet för dessa yrkanden är att förslaget inte är förenligt med riksdagens beslut om livsmedelspolitiken våren 1990, vari anges bl.a. att någon ensidig förändring av gränsskyddet inte skall ske. Det framhålls att förslaget ytterligare försämrar jordbrukets lönsamhet och riskerar att störa omställningsarbetet. I motion Jo158 påpekas att det inte finns fog för påståendet att det svenska gränsskyddet generellt är högre än EGs gränsskydd. På vissa produkter är det svenska gränsskyddet klart lägre. Vidare anförs att importen av ett flertal jordbruksprodukter ökat under år 1990 och att regeringens farhågor för minskad import således är obefogade. I några motioner (c, mp) och i motion Jo163 (v) påpekas även att med ett sänkt gränsskydd riskerar man en ökad import av livsmedel som producerats med lägre miljö- och kvalitetskrav än som gäller i Sverige.
I motion Jo157 yrkas dessutom tillkännagivanden om användning av restitutionsförfarandet som medel för att säkerställa import, om betydelsen av ett sänkt skattetryck för att pressa livsmedelspriserna och om prisövervakningens organisation.
I motion Jo156 (m) anförs att endast nuvarande rörliga gränsskyddssystem kan accepteras innan en GATT-överenskommelse träffats. Allt annat skulle strida mot det livsmedelspolitiska beslutet. Ett restitutionsförfarande bör vara ett tillräckligt instrument för att upprätthålla rimliga konkurrensförhållanden.
I motion Jo163 (v) anförs att de förutsättningar som gällde vid 1990 års livsmedelspolitiska beslut har förändrats, delvis beroende på regering och riksdag och delvis beroende på processer som ligger utanför svenska beslutsinstanser. En diskussion kring gränsskyddsförändringar kan därför inte längre uteslutas. Motionärerna kan däremot inte acceptera det generaliserande tillvägagångssätt som används i propositionen. Produkterna måste granskas mer noggrant var och en för sig. Mekanismerna bakom eventuella över- eller underskydd måste analyseras. Bakom den ökning av importen av mejeriprodukter som skett under föregående år finns t.ex. samarbetet mellan Arla och mejeriföretag i andra länder.
Enligt motion Jo163 bör vidare Sverige med större kraft än hittills hävda miljö- och kvalitetsaspekterna. Den livsmedelsproduktion som bedrivs i vissa länder till priset av en mycket omfattande miljöförstörelse är en form av "grön dumpning" som man måste komma till rätta med. Möjligheten att förbjuda import när viktiga miljö- eller kvalitetsregler, som gäller för den inhemska produktionen, åsidosatts får inte betraktas som handelshinder. En analys av EG-anpassningens konsekvenser för svensk livsmedelsproduktion måste göras. Med hänsyn till att en ökad handel med livsmedel över gränserna kan förväntas i framtiden bör större krav ställas på det kvalitativa gränsskyddet. En översyn av den befintliga importkontrollen måste göras och redovisas för riksdagen tillsammans med förslag om förbättringar. Det måste också utvecklas metoder för att kontrollera icke mätbara kvaliteter som t.ex. bestrålning och användning av hormontillsatser och antibiotika.
Enligt motion Jo162 (fp) är det nödvändigt att gränsskyddet anpassas så att "överskyddet" försvinner. Man kan dock inte hantera frågan på ett så generellt sätt som regeringen gjort, eftersom överskyddet varierar från produkt till produkt och dessutom förändras i förhållande till svängningar i världsmarknadspriserna. Enligt motionen bör regeringen överlämna till jordbruksnämnden att på sedvanligt sätt anpassa gränsskyddet för varje särskild produkt, inom ramen för de bemyndiganden som lämnats i prisregleringslagstiftningen m.m. Motionen utmynnar i ett yrkande om behovet av ett system för utbytesimport/export på grund av säsongs- och årsmånsvariationer. Den arbetsgrupp som enligt utskottets beslut (1990/91:JoU27) skall se över stödet till jordbruket i norra Sverige bör även få i uppdrag att belysa hur behovet av export/import skall tillgodoses. Yrkandet behandlas i det följande under rubriken Konkurrensfrågor.
I tre motioner yrkas avslag på resp. tillkännagivande om förslaget om anpassning av gränsskyddet i den del som avser fabrikspotatisodlingen och stärkelseproduktionen. Dessa är Jo154 (s), Jo155 (m) och Jo159 (c).
I ett antal fristående motioner har framställts yrkanden som i huvudsak går ut på att ensidiga neddragningar av svenskt gränsskydd inte är förenliga med riksdagens beslut. Dessa är Jo212 yrkande 3 (c), Jo226 yrkande 14 (mp), Jo234 yrkande 1 delvis (c), Jo253 yrkande 7 (c), Jo254 yrkande 2 (m), Jo256 yrkandena 2 och 3 (c), Jo268 yrkande 2 (fp), Jo273 yrkandena 4 och 5 (v), Jo276 (m) och Jo514 yrkande 7. Enligt mp-motionen Jo226 bör gränsskyddet vara så högt att en självförsörjning av baslivsmedel tryggas.
Enligt yrkande 12 i motion Jo253 skulle en ensidig sänkning av införselavgifterna och borttagande av kollektiv exportfinansiering få svåra konsekvenser för nötköttsproduktionen (yrkande 12).
I motion Jo264 (fp) yrkas att det svenska gränsskyddet anpassas till EGs nivå.
Utskottets överväganden
I likhet med jordbruksministern anser utskottet att det bör genomföras vissa tekniska förändringar av gränsskyddet till följd av det livsmedelspolitiska beslutet. Utskottet tillstyrker därför förslaget att nuvarande mittpriser och prisgränser avskaffas den 1 juli 1991. Samtidigt bör införas referenspriser för vissa varor, gentemot vilka gränsskyddet skall avvägas.
I anslutning till regeringens förslag om anpassning av gränsskyddet och hithörande motioner får utskottet anföra följande.
Den rättsliga grunden för uttag av införselavgifter m.m. anges i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område och vissa andra författningar. Prisregleringslagen upphör att gälla den 30 juni 1991 och ersätts av lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m. jämte lagen (1990:616) om införande av nyssnämnda lag. Dessa författningar innehåller bl.a. bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om införselavgifter för vissa varor för att skydda priserna på jordbruksprodukter. Regeringen får överlåta åt jordbruksnämnden att meddela föreskrifter med stöd av resp. lag.
Syftet med gränsskyddet är att skydda en fastställd svensk prisnivå från utländsk konkurrens. Införselavgifterna för olika produkter som omfattas av jordbruksprisregleringen beräknas därför i princip som skillnaden mellan fastställt pris och världsmarknadspris. Den allmänna prisnivå som skall skyddas grundas på riksdagsbeslut angående regleringen av priserna på jordbruksprodukter och kompensationsbelopp till jordbruket m.m. Genom riksdagsbesluten har regeringen bemyndigats att besluta om priserna för enskilda produkter utifrån en av riksdagen beslutad princip eller ram. 1990 års livsmedelspolitiska beslut utgör så till vida ett avsteg från denna ansvarsfördelningsprincip att riksdagen i beslutet fastställde ett visst inlösenpris för spannmål. Genom bemyndiganden av regeringen har jordbruksnämnden kunnat göra vissa justeringar bl.a. i samband med att världsmarknadspriserna ändras. Jordbruksnämnden har också haft bemyndigande att besluta om nedsättningar av avgiften (restitutioner) om det t.ex. råder brist på en vara i Sverige, eller vid reexport. Däremot har jordbruksnämnden ej haft bemyndigande att ändra den skyddade prisnivån.
I samband med 1990 års livsmedelspolitiska beslut, som i korthet redovisats i det föregående, behandlade utskottet bl.a. frågan om gränsskyddets utformning. Utskottet hänvisade till propositionens uttalanden och anförde bl.a. följande.
Ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter skall bibehållas i avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingarna. Frågan om förändringar av gränsskyddet, såväl tekniskt som nivåmässigt, bör avgöras i den takt som en kommande överenskommelse i GATT anger. En nordisk utgångspunkt är härvid att sänkningar skall göras i reala termer, varvid tidigare sänkningar från år 1986 får tillgodoräknas. Utskottet vill understryka att någon ensidig neddragning eller förändring i övrigt av gränsskyddet för Sveriges del inte bör komma i fråga.
I ett avsnitt med titeln Konsumentfrågor underströk utskottet särskilt det angelägna i att en reform av livsmedelspolitiken utformas och tillämpas på ett sätt som gagnar även konsumenternas intressen (s. 94 f.). Det ansågs viktigt att motverka att de vinster som borde komma konsumenterna till del stannar i något förädlings- eller handelsled. Det förutsattes också att tillträdet till den svenska marknaden skulle upprätthållas under övergångstiden. Under rubriken Konkurrensaspekter framhölls att en förutsättning för att de positiva effekterna av en avreglering skall komma konsumenterna till del är att marknaderna fungerar väl och att industri- och handelsleden inte tar prissänkningar eller uteblivna prisökningar i anspråk. Därför måste pris- och konkurrensförhållandena följas noggrant.
Utskottet vill understryka att principerna för det livsmedelspolitiska beslutet står fast. Det är från samhällsekonomisk synpunkt och med hänsyn till både konsument- och producentintressen nödvändigt att reformen fullföljs i enlighet med riksdagens intentioner. I enlighet med vad som framhölls i beslutet är det angeläget att omställningsarbetet kan fullföljas under socialt acceptabla former. Som framgår av redovisningen ovan är det en väsentlig förutsättning för det livsmedelspolitiska beslutet att också konsumenterna får del av reformens effekter. Om tillträdet till den svenska marknaden skall upprätthållas på det sätt som förutsattes i beslutet bör gränsskyddet anpassas i riktning mot de lägre marknadspriser som blir en effekt av avregleringen. I likhet med jordbruksministern vill utskottet understryka att de föreslagna ändringarna inte i sig medför någon ökad import. De skall heller inte innebära att priserna på jordbrukets produkter påverkas i vidare mån än vad som blir följden av beslutet om en intern avreglering. Genom anpassningen skapas däremot bättre förutsättningar för att reformens positiva effekter kommer konsumenterna till del.
Med de förutsättningar som här anges och mot bakgrund av syftet med det livsmedelspolitiska beslutet anser utskottet att regeringens förslag om anpassning av gränsskyddet mot de inhemska marknadspriserna inte utgör något avsteg från detta beslut. Härmed får yrkande 2 i motion Jo268 anses tillgodosett.
I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om anpassning av gränsskyddet och justering av referenspriserna. Det bör ankomma på regeringen att efter beredning hos jordbruksnämnden/jordbruksverket fastställa referenspriserna. Restitution bör liksom tidigare användas för att åtgärda t.ex. råvarubrist på den inhemska marknaden. Utskottet avstyrker således motionerna Jo156 yrkandena 1 och 2, Jo157 yrkandena 1 och 2, Jo158 yrkande 1, Jo160 yrkande 1, Jo161, Jo212 yrkande 3, Jo226 yrkande 14, Jo234 yrkande 1 delvis, Jo253 yrkande 7, Jo254 yrkande 2 samt Jo256 yrkandena 2 och 3.
Det anförda innebär att utskottet även avstyrker motion Jo253 yrkande 12.
Vidare avstyrks motion Jo264.
Med anledning av motion Jo163 yrkande 3 vill utskottet framhålla att utgångspunkterna skall vara att avregleringens effekter i form av sänkta priser och kostnader skall komma konsumenterna till godo samtidigt som utrymme ges för jordbrukarna att förbättra lönsamheten. Vid genomgången måste också hänsyn tas till det behov av gränsskyddsjusteringar i motsatt riktning som redovisas i propositionen när det gäller bl.a. lamm- och fårkött och det förenklade systemet för lönsamhetsutjämning mellan mejeriprodukter. Om importen ökar eller minskar kraftigt och om denna förändring kan relateras till nivån på gränsskyddet bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder.
Vad utskottet anfört bör riksdagen, med anledning av motion Jo163 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.
Några motionärer har särskilt lyft fram behovet av ett skydd för den svenska fabrikspotatisodlingen vid en sänkning av gränsskyddet resp. yrkat avslag på propositionen i motsvarande del. Utskottet vill framhålla att det allmänna syftet med gränsskyddet är att skydda en fastställd inhemsk prisnivå mot utländsk priskonkurrens men ej att upprätthålla en viss nivå på odlingen. I samband med den interna avregleringen är fabrikspotatisodlingen gynnad så till vida att rabatteringen av stärkelse bibehålls tills vidare. Utskottet har ej funnit anledning att särbehandla denna odling i samband med anpassningen av gränsskyddet och avstyrker därför motionerna Jo154, Jo155 och Jo159.
I anslutning till motion Jo163 (v) om skärpta miljö- och kvalitetskrav för importerade livsmedel får utskottet anföra följande. Utskottet har under hösten 1990 gjort en fördjupad behandling av ett antal motioner om importkontrollen av livsmedel med tonvikten på vegetabiliekontrollen (1990/91:JoU5). När det gäller importerade livsmedel i övrigt har det på senare tid framkommit vissa uppgifter som tyder på att t.ex. kontrollen av importerade köttprodukter skulle behöva skärpas. Utskottet har för avsikt att behandla ett antal fristående motioner i detta ämne under hösten 1991. I övrigt bör framhållas att det tillkännagivande som yrkas i motion Jo163 närmast gäller tolkningen av befintliga internationella handelsavtal och framför allt begreppet handelshinder. Som framgår av utskottets betänkande 1990/91:JoU5 regleras dessa frågor i internationella handelspolitiska överenskommelser, bl.a. GATT-avtalet. I en överenskommelse inom GATT i april 1989 enades de deltagande länderna dessutom om att tullar och icke-tariffära handelshinder för jordbruksprodukter inte skulle höjas eller utvidgas till nya produkter. Genom att ansluta sig till dessa internationella överenskommelser har Sverige åtagit sig en folkrättslig förpliktelse att tillämpa överenskommelserna i enlighet med deras lydelse. Ett ensidigt uttalande från riksdagens sida angående innebörden av bestämmelserna i ett multilateralt avtal innebär inte att vårt land utan vidare kan ändra tillämpningen av detta avtal. Med det anförda avstyrks motion Jo163 yrkande 1.
Med hänvisning till tidigare ställningstaganden angående importkontrollen avstyrker utskottet även yrkande 6 i motionen.
Prisövervakning i de efterföljande leden
Propositionen
Förslagen som redovisas i det föregående syftar till att tillförsäkra att den livsmedelspolitiska reformen får avsedda effekter i det gränsskyddade ledet. Detta ger dock inga garantier för att prissänkningarna vidareförs genom senare industri- och handelsled och verkligen kommer konsumenterna till del. En förutsättning för detta är att industri- och handelsleden inte tar prissänkningar eller uteblivna prisökningar i anspråk. Åtgärderna måste därför kombineras med en noggrann prisövervakning.
Genom beslut den 20 december 1990 uppdrog regeringen åt statens pris- och konkurrensverk (SPK) att under omställningsperioden analysera effekterna av reformen avseende prisutvecklingen och konkurrensförhållandena i livsmedelskedjans olika led. En avrapportering skall enligt uppdraget göras två gånger per år.
Detta uppdrag bör nu kompletteras med anledning av de åtgärder som i det föregående har föreslagits. Dessa åtgärder måste kombineras med en noggrann uppföljning av prisutvecklingen med en avstämning varje månad. Denna skall inriktas på att följa genomslaget av avregleringen och gränsskyddsanpassningarna i senare led. Prisutvecklingen i olika led måste följas och analyseras, liksom orsakerna till eventuella differenser i utvecklingen mellan leden. SPK bör ges ett uppdrag med denna innebörd. Avrapportering av uppdraget bör alltså ske varje månad.
Regeringen beslutade den 20 december 1990 att en särskild konsumentberedning skall tillsättas med uppgift att kontinuerligt följa och utvärdera den livsmedelspolitiska reformen ur ett brett konsumentperspektiv (dir. 1990:84). En särskild uppgift för beredningen blir att bevaka prisutvecklingen på livsmedel mot bakgrund av de ändringar av gränsskyddet som har föreslagits. Beredningen skall med utgångspunkt i SPKs utredningsmaterial agera och informera om effekterna av avregleringen och ändringarna av gränsskyddet och följa upp att effekterna verkligen kommer konsumenterna till del.
Motionerna
I motionerna Jo157 (m) yrkande 3 och Jo254 (m) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om orsaken till de svenska matpriserna och betydelsen av ett sänkt skattetryck m.m. för att sänka priserna. Enligt yrkande 4 i motion Jo157 är pris- och konkurrensövervakningen av största vikt. SPK har en betydelsefull roll i detta sammanhang. Den av regeringen tillsatta konsumentberedningen kan inte bli ett effektivt vapen mot prisökningarna. Här krävs i stället sänkta skatter, skärpt konkurrens, avskaffande av etableringshinder och svenskt inträde i EG.
Frågan om sänkt matmoms tas upp i motiveringen till c-motionen Jo158 och till v-motionen Jo163.
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen erinran mot regeringens överväganden i detta avsnitt.
I anslutning till motionerna Jo157 och Jo254 vill utskottet än en gång framhålla det angelägna i att den livsmedelspolitiska reformen kommer konsumenterna till del bl.a. i form av lägre matpriser. Här krävs, som också framgår av propositionen, åtgärder på flera olika områden, t.ex. i fråga om prisövervakning och konkurrensbefrämjande åtgärder. Det råder knappast delade meningar om att både direkta och indirekta skatter avspeglas i livsmedelspriserna på det sätt som anges i motionerna Jo157 och Jo254 och att jordbrukets kostnader och intäkter i många fall svarar för en mindre andel av konsumentpriserna. Vad särskilt beträffar frågan om sänkt moms på livsmedel vill utskottet fästa uppmärksamheten på att flera motioner (c, v, mp) som väckts med anledning av kompletteringspropositionen innehåller yrkanden härom. Enligt vad utskottet erfarit förbereds ett förslag om sänkning av momsen på livsmedel i regeringskansliet. I övrigt hänvisar utskottet till finansutskottets betänkande 1990/91:Fi40.
Utskottet vill tillägga att frågan om sänkta skatter som ett medel för att uppnå lägre matpriser i huvudsak ligger utanför utskottets beredningsområde, och utskottet är inte berett att föreslå någon särskild åtgärd med anledning av motionerna Jo157 yrkandena 3 och 4 och Jo254 yrkande 1.
Vissa konkurrensfrågor
Propositionen
I propositionen konstateras att jordbruksutskottet i samband med riksdagens behandling av livsmedelspolitiken våren 1990 (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) bl.a. anförde att ett riksdagsbeslut om avskaffande av de interna regleringarna måste innebära att företag inte kan få ta över vissa delar av denna reglering och administrera den i egen regi. Enligt jordbruksministern innebar det en markering att samhället inte kan godta att monopol eller samverkande företag genomför åtgärder som innebär att underskott vid export finansieras gemensamt, samtidigt som den svenska prisnivån kan upprätthållas på en hög nivå. Om ett säljbolag används för att mellan förädlingsföretag utjämna kostnader för export, har den statliga prisregleringen ersatts med en privat reglering utom kontroll för regering och riksdag. Ett grundläggande villkor för s.k. säljbolag är alltså att de uppträder inom konkurrenslagstiftningens ramar samt tillåter att överskott -- utöver vad som kan säljas inom landet -- direkt påverkar lönsamhet och priser inom det företag som producerar överskottet. Dessa överväganden ligger även till grund för det förslag om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet (prop. 1990/91:147) som överlämnats till riksdagen. I övrigt vill jordbruksministern hänvisa till de krav som bör ställas på ett säljbolag i enlighet med konkurrenskommitténs betänkande SoU 1990:25.
Motionerna
I motion Jo156 (m) yrkande 4 framhålls att ett system måste skapas så att tillfälliga överskottsvolymer kan köpas upp på marknaden och exporteras via säljbolagen. Volymerna bör kunna begränsas så att de motsvarar en normal utbyteshandel. Enligt motion Jo254 (m) yrkande 4 innebär riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990 att regeringen, om GATT-förhandlingarna inte ger önskat resultat, måste återkomma till riksdagen med förslag hur exportfinansieringen skall lösas. I folkpartiets motion Jo162 yrkande 1 framförs krav på att förslag måste utarbetas till ett system för utbytesimport/export. Enligt motionärerna saknas ett system för att lösa behovet av utbytesimport/export på grund av säsongs- och årsmånsvariationer. Riksdagen har nyligen beslutat om tillsättandet av en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslag om det framtida stödet till jordbruket i Norrland. Enligt motionärerna bör denna arbetsgrupp även få i uppdrag att belysa behovet av export/import. I centerpartiets motion Jo158 yrkande 2 konstateras att branschvisa säljbolag måste få agera utan hinder av konkurrenslagstiftningen. Vidare framhålls att avvecklingen av exportstöd bör gå i samma takt i Sverige som i omvärlden. Sistnämnda krav återkommer även i motionerna Jo234 (c) yrkande 1 delvis och Jo253 (c) yrkande 8.
Utskottets överväganden
Riksdagen behandlar för närvarande regeringens förslag om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet (prop. 1990/91:147, NU33). Regeringen föreslår att en ny lag införs som innehåller ett straffsanktionerat förbud mot vissa former av samverkan mellan näringsidkare inom livsmedelsområdet. Förbuden skall enligt förslaget avse sådan samverkan mellan näringsidkare i samma led som innebär att inköp av varor inom landet eller efterföljande produktion eller försäljning delas upp i kvoter, i geografiska områden eller i kundkretsar (marknadsdelning), eller att produktionen eller utbudet av varor inom landet begränsas på annat sätt, eller att underskott vid försäljning av jordbruksprodukter på export finansieras gemensamt. I propositionen föreslås vidare att förbudet inte skall gälla undantagslöst. Förbudet skall således inte tillämpas på förfaranden som bara i begränsad utsträckning kan påverka konkurrensen på den marknad som det är fråga om i varje särskilt fall. Därutöver föreslås ett dispensförfarande, som innebär att marknadsdomstolen -- för en viss tid eller tills vidare -- skall kunna meddela en näringsidkare tillstånd till ett förfarande som är förbjudet enligt lagen.
I yttrande till näringsutskottet (1990/91:JoU8y) över propositionen om konkurrens på livsmedelsområdet har jordbruksutskottet bl.a. anfört följande.
Utskottet vidhåller en positiv grundsyn när det gäller kooperativ samverkan. Utskottet anser dock att i fråga om förhållandena inom jordbrukssektorn efter en avreglering måste hänsyn tas till att dominerande aktörer -- av vilket slag det vara må -- inte ges möjligheter att i privat regi överta den offentliga regleringen. Den avgörande frågan blir då att bedöma om den befintliga konkurrenslagstiftningen kan anses tillräckligt effektiv för att motverka oönskade förfaranden eller om lagstiftningen behöver kompletteras i samband med avregleringen. Som framhålls i propositionen kan ingripanden mot konkurrensbegränsningar på livsmedelsområdet ske med stöd av generalklausulen i 2 § konkurrenslagen efter den 1 juli 1991. Ingripande enligt nämnda bestämmelse bygger på den s.k. missbruksprincipen och förutsätter att det i varje enskilt fall kan konstateras att konkurrensbegränsningen har skadlig verkan. Syftet med ett sådant ingripande, som riktas enbart mot det berörda företaget, är att för framtiden undanröja denna typ av skadlig verkan. De former av konkurrensbegränsningar som kan komma att uppstå på livsmedelsområdet efter avregleringen torde vara av den karaktären att de generellt får anses ha skadlig verkan. Med hänsyn härtill och till vikten av att oönskade förfaranden motverkas snabbt och effektivt delar utskottet regeringens bedömning att starka skäl talar för att ifrågavarande konkurrensbegränsningar uttryckligen bör förbjudas i lag.
Med det anförda förordade utskottet att en särskild lagstiftning införs för att förstärka konkurrensen på livsmedelsområdet i samband med att riksdagens beslut om avveckling av de interna marknadsregleringarna träder i kraft den 1 juli 1991. Utskottet har inte nu funnit anledning till ändrat ställningstagande i denna fråga. Utskottet avstyrker således motionerna Jo156 yrkande 4 och Jo158 yrkande 2 delvis.
Riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990 innebär en successiv avreglering av jordbruket och en övergång till ett mer marknadsinriktat system. Enligt riksdagsbeslutet skall bl.a. den interna marknadsregleringen inkl. den kollektiva exportfinansieringen successivt avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1991. För att underlätta omställningen av jordbruket till en mer marknadsanpassad situation beslutade riksdagen om vissa övergångsåtgärder. Dessa åtgärder innebär bl.a. ett förenklat system för lönsamhetsutjämning utan exportfinansiering inom mjölkprisregleringen t.o.m. den 1 juli 1995 och en tillfällig budgetfinansiering av en begränsad köttexport t.o.m. budgetåret 1993/94. Vidare behålls ett förenklat system för inlösen av överskott av spannmål t.o.m. budgetåret 1993/94.
Utskottet vill återigen (senast JoU8y) framhålla att avvecklingen av den kollektiva exportfinansieringen är en central del av livsmedelsreformen. I det föregående har utskottet understrukit det angelägna i att de positiva effekterna av reformen också kommer konsumenterna till del. Om syftet med avvecklingen av de interna marknadsregleringarna skall uppnås är det enligt utskottets uppfattning av grundläggande betydelse att den kollektiva exportfinansiering som förekommit inom regleringens ram inte övertas eller på annat sätt drivs vidare i privat regi. Det är därför som utskottet framhållit i sitt yttrande till näringsutskottet angeläget att ett förbud mot gemensam finansiering av underskott vid export av jordbruksprodukter införs samtidigt som marknadsregleringen upphör att gälla. Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionerna Jo158 yrkande 2 delvis, Jo234 yrkande 1 delvis, Jo253 yrkande 8 och Jo254 yrkande 4.
Utskottet är inte berett att tillmötesgå det i motion Jo162 yrkande 1 framförda kravet på en parlamentarisk utredning om system för utbytesimport/export. Motionen avstyrks i berörd del.
Direktbidrag m.m.
Propositionen
Riksdagen beslutade våren 1989 att 1 170 milj.kr. skulle tillföras jordbruket under regleringsåret 1989/90 som kompensation för kostnadsökningar m.m. Till följd av en överenskommelse i GATT i april 1989, som bl.a. innebar att stödpriserna inte skulle höjas fram till dess att förhandlingarna avslutats, beslutades att jordbrukets ersättning i huvudsak skulle lämnas genom ett bidrag per djur av olika slag eller per hektar av olika grödor. För regleringsåret 1990/91 beslutade riksdagen att höja detta belopp med 600 milj.kr. till ett sammanlagt belopp på 1 770 milj.kr. Av dessa medel har jordbruket -- med stöd av tidigare beslut -- tillförts 56,5 milj.kr. genom höjda priser och 100 milj.kr. genom olika kollektiva åtgärder. Resterande medel har utbetalats i huvudsak som ett bidrag per ko m.m. Därutöver har jordbruket tillförts 730 milj.kr. som en del av inkomststödet för budgetåret 1990/91. Det totala beloppet uppgår alltså till 2,5 miljarder kronor. Hur ersättningen skall utgå efter innevarande budgetår skall enligt riksdagens beslut avgöras med hänsyn till resultatet av GATT-förhandlingarna.
Enligt jordbruksministern får frågan om hur djurbidragen skall hanteras under budgetåret 1991/92 avgöras med hänsyn till GATT-förhandlingarna, som kan beräknas vara avslutade före utgången av år 1991. Jordbruksministern har för avsikt att då återkomma till regeringen i denna fråga. Han avser att då även ta upp frågan om i vilken form den höjda ersättningen till jordbruket i norra Sverige skall lämnas. Regeringen har tidigare i år (prop. 1990/91:99) lämnat förslag om höjd ersättning för budgetåret 1991/92.
Jordbruksministern föreslår vidare att den kredit som staten ställt till förfogande för att finansiera exporten av 1990 års spannmålsöverskott den 1 juli 1991 skall amorteras med 555 milj.kr. Skördeskadefonden skall tillföras 60 milj.kr. under budgetåret 1991/92. Slutligen föreslås att ytterligare 100 milj.kr., utöver den fastställda ramen på 400 milj.kr., skall anvisas för anläggningsstöd. Medlen skall anvisas över statsbudgeten inom ramen för det belopp på 730 milj.kr. som tillförts jordbruket.
Motionerna
Enligt motion Jo158 (c) yrkande 3 går resultatet av GATT-förhandlingarna ännu inte att förutse. Riksdagen bör därför lösa frågan om direktstöden nu. Stöden bör utgå som ett direkt stöd till producenterna under år 1991. Även vänsterpartiet framhåller i motion Jo163 yrkande 4 att skäl inte föreligger att skjuta upp beslutet om direktbidragen inom animalieproduktionen till hösten. Beloppen bör vara i samma storleksordning som förra året och utbetalningen göras i december 1991. Enligt motionärerna har riksdagen uttryckligen sagt att ambitionen att anpassa jordbruksproduktionen till en lägre nivå inte skall gälla för jordbruket i stödområdet. Det bör därför diskuteras om utformningen av direktbidragen inom stödområdet kan göras om så att de stämmer bättre med denna ambition (yrkande 5).
Enligt motion Jo157 (m) yrkande 6 är tidigare höjningar av prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel ett avsteg från tidigare uppgörelse. Avgifterna skall därför sänkas till nivån före den 1 november 1990. I motion Jo158 (c) yrkas att prisregleringsavgifterna skall sänkas motsvarande de två senaste höjningarna, dvs. 20 + 30 % från den 1 juli 1991. Det finns enligt motionärerna ingen anledning att behålla de höjda avgifterna eftersom spannmålsexporten enligt regeringens förslag skall finansieras med redan inbetalda medel (yrkande 4).
Utskottets överväganden
I samband med riksdagens behandling av det livsmedelspolitiska beslutet betonade utskottet (1989/90:JoU25 s. 120 f.) mjölkproduktionens betydelse från olika synpunkter. Bl.a. underströks dess värde för skogs- och mellanbygderna och i synnerhet för de nordligaste länen, som ingår i stödområdet. Den del av regeringens förslag som avsåg stöd- och stimulansåtgärder för regleringsåret 1990/91 gav enligt utskottets mening ett bättre utbyte för spannmålsproducenterna än för mjölkproducenterna. Utskottet föreslog därför att ett belopp om 600 milj.kr. utöver regeringens förslag skulle tillföras jordbruket i form av ett bidrag per ko. En mindre del av beloppet skulle avsättas för ett stöd till getskötsel.
Utskottet anförde vidare följande.
Beloppet bör i likhet med huvuddelen av det av regeringen föreslagna beloppet om 1 170 milj.kr. finansieras med införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. Om sådana medel inte finns tillgängliga skall finansieringen ske med budgetmedel. Även i övrigt skall de villkor som anges i motsvarande avsnitt i propositionen gälla för beloppet 600 milj.kr. Som framgår av propositionen bör bidragen i sin helhet betalas ut den 31 december 1990. Om möjligt bör detta gälla även det av utskottet föreslagna beloppet. Hur motsvarande ersättning och den retroaktiva ersättningen på 730 milj.kr. skall tillföras jordbruket under åren efter regleringsåret 1990/91 får, liksom frågan om gränsskyddet, avgöras med hänsyn till resultatet av de pågående GATT-förhandlingarna.
Utskottet vill framhålla att det i dagsläget är svårt att överblicka konsekvenserna av att de belopp som nu tillerkänns jordbruket utgör underlagsbelopp för beslut om kommande kompensationsnivåer. I termer av en mer långsiktig uppgörelse i GATT finns för närvarande inga bestämda regler om en real sänkning av gränsskyddet eller om bedömningen av bidragsformer som knyts till produktionsenheter. En annan osäker faktor är beräkningen av PSE-talen i förhållande till världsmarknadsprisernas utveckling. Som tidigare påpekats bör frågan om förändringar i gränsskyddet, såväl tekniskt som nivåmässigt, göras i den takt som en kommande överenskommelse i GATT anger. En nordisk utgångspunkt är härvid att sänkningar skall göras i reala termer, varvid tidigare sänkningar från år 1986 får tillgodoräknas. Det anförda innebär sammanfattningsvis att frågan huruvida och i vilka former det av utskottet föreslagna tilläggsbeloppet i fortsättningen kommer jordbruket till del får avgöras med hänsyn till resultatet av GATT-förhandlingarna.
Mot bakgrund av riksdagens ställningstagande i samband med behandlingen av livsmedelspolitiken våren 1990 bör enligt utskottets mening bidraget kunna utgå på i princip samma sätt under budgetåret 1991/92 och utbetalas under år 1991, allt under förutsättning att de fortsatta GATT-förhandlingarna inte motiverar förändringar i nuvarande system. Som framgår av propositionen ämnar jordbruksministern återkomma i denna fråga. Vid en utfrågning med jordbruksnämnden har utskottet erfarit att det finns administrativa rutiner för att effektuera ett beslut om bidrag under innevarande år, även om beslutet ej fattas nu. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo158 yrkande 3 och Jo163 yrkande 4 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet ansluter sig till regeringens överväganden om prisregleringsavgifterna och avstyrker motionerna Jo157 yrkande 6 och Jo158 yrkande 4.
Jordbruksministern har enligt vad som anförts i propositionen för avsikt att återkomma till regeringen när det gäller formerna för den höjda ersättningen till jordbruket i norra Sverige. Utskottet finner därför inte anledning att nu föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av de krav på förändringar av direktbidragen inom stödområdet som förs fram i motion Jo163 yrkande 5. Motionen avstyrks i berörd del.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i propositionen (s. 31--36) förordats om finansieringen av spannmålsexporten, skördeskadefonden och anläggningsstödet. Utskottet återkommer i det följande till frågan om anslag för budgetåret 1991/92.
Miljö- och djurskyddskostnader m.m.
Propositionen
I propositionen konstateras att riksdagens beslut om ny djurskyddslag (prop. 1987/88:93, JoU22, rskr. 327) och om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket i vad avser krav på utökad lagringskapacitet för stallgödsel (prop. 1987/88:128, JoU24, rskr. 374) förutsatte att vissa kostnader fick tas upp i jordbruksprisöverläggningar. Riksdagens beslut våren 1990 om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) innebär att nuvarande jordbruksprisreglering, med bl.a. en särskild regleringsekonomi och återkommande prisöverläggningar, upphör. Den nya livsmedelspolitiken innebär även att kompensationstänkandet i den tidigare prisregleringen upphör. Enligt jordbruksministern skall jordbruket och livsmedelsindustrin inte längre kompenseras för uppkomna eller registrerade kostnadsökningar, utan för den produktion av varor och tjänster som efterfrågas. När det gäller offentligt efterfrågade varor och tjänster skall ersättning lämnas över statsbudgeten. Vad beträffar konsumtionsvaror skall ersättningen bestämmas av marknaden, inom ramen för ett gränsskydd. De yttre ramarna för den möjliga ersättningen avgörs dock, genom gränsskyddet, av statsmakterna. Eftersom det hittillsvarande systemet med kostnadskompensation har medfört överskottsproduktion, kommer en marknadsstyrd ersättning enligt jordbruksministern att bli lägre för att överskott skall kunna undvikas och balans på marknaden skall kunna nås.
Bidrag utgår till uppbyggnad av lagringsutrymmen för stallgödsel fram till utgången av juni 1991. Bidragsmöjligheten har enligt jordbruksministern dock endast utnyttjats i begränsad omfattning. Av anvisade 200 milj.kr. för perioden 1988/89--1990/91 har fram till utgången av år 1990 endast 36,5 milj.kr. utnyttjats. Kraven på utökad lagringskapacitet för stallgödsel träder i kraft den 1 januari 1995 för jordbruksföretag som var i drift den 1 juli 1988. Kraven enligt djurskyddslagen på förbättrad djurhållning i djurstallar som var i bruk den 1 juli 1988 träder huvudsakligen i kraft den 1 januari 1995 och i vissa fall inte förrän den 1 januari 1999. Enligt beräkningar utförda av statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen har jordbruksföretagen totalt sett t.o.m. den 30 juni 1990 endast i marginell omfattning belastats med kostnader för gödselvårdsanläggningar och för åtgärder som krävs enligt djurskyddslagen eftersom huvuddelen av kraven på förändringar träder i kraft först senare under 1990-talet. Regeringen har beslutat att frisläppa investeringsreserverna från den 10 januari 1991 för investeringar i byggnader, markanläggningar och inventarier. Hos jordbruksföretagen uppgick vid årsskiftet 1990-1991 de ackumulerade avsättningarna till investeringsreserver till 2 900 milj.kr. Avsikten med att frisläppa investeringsreserverna är enligt jordbruksministern att stödja investeringar. Därigenom har förutsättningar skapats för ett tidigareläggande av angelägna miljö- och djurskyddsinvesteringar. Vidare framhålls i propositionen att jordbruksnäringen har erhållit kompensation för kostnaderna för att omhänderta självdöda djur.
I vissa fall kan det enligt jordbruksministern finnas skäl att ytterligare stimulera investeringsverksamheten i djur- och miljöskyddsbefrämjande åtgärder. Selektiva stödåtgärder kan behöva vidtas, om utvecklingen visar att svårigheter föreligger att genomföra åtgärder inom områden, där det är särskilt angeläget att utvecklingen påskyndas, t.ex. för införandet av alternativa former till hållandet av burhöns. Jordbruksministern har för avsikt att föreslå regeringen att statens jordbruksverk ges i uppdrag att följa utvecklingen på sistnämnda område.
I propositionen konstateras vidare att arrendatorernas situation med anledning av den interna avregleringen i nuläget kan karakteriseras som förhållandevis likartad övriga jordbrukares, men att fortsatt uppföljning är nödvändig. Översynen av arrendatorernas situation är en del av jordbruksnämndens och lantbruksstyrelsens uppdrag att följa och analysera effekterna av den livsmedelspolitiska reformen.
Motionerna
Enligt motion Jo156 (m) yrkande 3 innebär riksdagens beslut avseende ny djurskyddslag och miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m.m. att jordbrukarna bör ersättas för de ekonomiska konsekvenserna av de nya bestämmelserna. Statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen har gjort vissa kostnadsberäkningar i de fall reglerna trätt i kraft och där jordbrukarna vidtagit åtgärder med anledning av dessa. Detta gäller ökad lagringskapacitet för stallgödsel, måttbestämmelser för burhöns samt utevistelse/rastgård för mjölkkor. Mot bakgrund av refererade beslut och nämnda utredning är det enligt motionärerna angeläget att klarhet snarast skapas kring de ekonomiska konsekvenserna av dessa regler och frågan om hur jordbruket skall ersättas. I motion Jo163 (v) framhålls att orsakerna till det låga utnyttjandet av statsbidraget till uppbyggnad av lagringsutrymme för stallgödsel bör analyseras. Enligt motionärerna kan det låga utnyttjandet sammanhänga med såväl osäkerheten inför framtiden som utformningen av stödet. I avvaktan på en sådan redovisning till riksdagen bör tiden för bidrag förlängas (yrkande 10).
Utskottets överväganden
Riksdagen beslutade våren 1988 om ny djurskyddslag m.m. Enligt beslutet får frågan om ekonomisk kompensation till jordbrukarna för eventuellt uppkomna merkostnader till följd av övergång till alternativ djurhållning, liksom övriga produktionskostnader i jordbruket, i första hand lösas inom ramen för jordbruksprisöverläggningarna. Riksdagen fattade våren 1988 också beslut om krav på utökad lagringskapacitet för stallgödsel och att vissa bidrag skulle utgå till utbyggnaden av lagringskapaciteten. Utskottet hänvisade till propositionens uttalanden att kostnadsökningar och intäktsförändringar som uppstår för producenterna bör behandlas vid jordbruksprisöverläggningarna i den takt de uppstår och registreras.
Enligt förordningen (1988:641) om statsbidrag till lagringsutrymmen för stallgödsel utgår bidrag till uppbyggnad av lagringsutrymmen för stallgödsel fram till utgången av juni 1991. Som redovisats i propositionen har bidragsmöjligheten dock endast utnyttjats i begränsad omfattning. Kraven på utökad lagringskapacitet för stallgödsel träder i kraft den 1 januari 1995 för jordbruksföretag som var i drift den 1 juli 1988. Kraven enligt djurskyddslagen på förbättrad djurhållning i djurstallar som var i bruk den 1 juli 1988 träder huvudsakligen i kraft den 1 januari 1995 och i vissa fall inte förrän den 1 januari 1999. Enligt de beräkningar som utförts av statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen har jordbruksföretagen totalt sett t.o.m. den 30 juni 1990 endast i marginell omfattning belastats med kostnader för gödselvårdsanläggningar och för åtgärder som krävs enligt djurskyddslagen.
I de beslut om ny djurskyddslag och om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket som nämnts i det föregående förutsattes att vissa kostnader fick tas upp i jordbruksprisöverläggningar. Riksdagens beslut våren 1990 om en ny livsmedelspolitik innebär att nuvarande jordbruksprisreglering, med bl.a. en särskild regleringsekonomi och återkommande prisöverläggningar, upphör. Den nya livsmedelspolitiken innebär även att kompensationstänkandet i den tidigare prisregleringen upphör. Jordbruket och livsmedelsindustrin skall alltså inte länge kompenseras för uppkomna eller registrerade kostnadsökningar, utan för den produktion av varor och tjänster som efterfrågas. När det gäller offentligt efterfrågade varor och tjänster skall ersättning lämnas över statsbudgeten.
Genom regeringens beslut att frisläppa investeringsreserverna för investeringar i byggnader, markanläggningar och inventarier skapas förutsättningar för att angelägna miljö- och djurskyddsinvesteringar skall kunna tidigareläggas. Detta har enligt utskottets mening stor betydelse för att åstadkomma de förändringar hänsynen till miljö- och djurskydd kräver. I likhet med jordbruksministern anser utskottet att det i vissa fall kan finnas skäl att ytterligare stimulera investeringsverksamheten i djur- och miljöskyddsbefrämjande åtgärder. Selektiva stödåtgärder kan behöva vidtas, om utvecklingen visar att svårigheter föreligger att genomföra åtgärder inom områden, där det är särskilt angeläget att utvecklingen påskyndas, t.ex. för införandet av alternativa former till hållandet av burhöns. Mot bakgrund av det anförda och i avvaktan på resultatet av det aviserade uppdraget till jordbruksverket anser utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med anledning av motion Jo156 yrkande 3. Motionen avstyrks i berörd del.
Vidare avstyrks motion Jo163 yrkande 10.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om miljö- och djurskyddskostnader samt arrendatorernas situation, allt i de delar som ej berörts ovan.
Jordfonden
Propositionen
I propositionen konstateras att jordfondens användningsområde med anledning av 1990 års livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) kommer att utvidgas. Under en femårsperiod skall fonden även disponeras för inlösen av fastigheter i samband med åtgärder för skuldtyngda jordbrukare. Jordfonden, som är en s.k. revolverande fond, uppgår för närvarande till 367 milj.kr. Som en följd av att fonden under en längre tid varit nominellt oförändrad har verksamhetens omfattning minskat. Enligt jordbruksministern går utförsäljningen av fastigheter från jordfonden för närvarande långsamt. Detta har medfört att jordfondens likviditet snabbt har försämrats. Likviditetsproblemen får inte hindra att jordfonden används för sina syften. För att motsvara de krav som sedan tidigare ställts på fonden samt de nya krav som tillkommit bedömer jordbruksministern att en rörlig kredit på 50 milj.kr. för budgetåren 1990/91 och 1991/92 bör ställas till lantbruksstyrelsens resp. statens jordbruksverks förfogande för jordfondsändamål. Enligt jordbruksministern bör ansvariga myndigheter även eftersträva en ökad takt i utförsäljningen av jordfondsfastigheter för att upprätthålla en tillräcklig likviditet. Inga särskilda åtgärder beträffande de av domänverket och kyrkan planerade utförsäljningarna av mark behöver vidtas med hjälp av jordfonden, utöver de som kan motiveras av omarronderingsskäl i ägosplittrade områden enligt jordförvärvslagen.
Motionen
Enligt motion Jo157 (m) ligger i dag i jordfonden fastigheter till ett betydande värde. Den del av innehavet som inte är nödvändigt från strukturomvandlingssynpunkt bör avvecklas. Motionärerna är mot denna bakgrund inte beredda att tillstyrka förslaget till höjd kredit. Riksdagen bör således avslå regeringens förslag beträffande rörlig kredit för jordfondsändamål (yrkande 5).
Utskottets överväganden
Jordfonden används av lantbruksnämnderna för fastighetsförvärv i samband med åtgärder för yttre rationalisering på lantbrukets område. Jordfondsfastigheterna skall främst användas för att främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Därvid skall eftersträvas att från regionalpolitisk synpunkt ändamålsenliga företag bildas.
Regeringens förslag om ändringar i jordförvärvslagen behandlas f.n. av riksdagen (prop. 1990/91:155, JoU26). Enligt förslaget skall jordfonden även fortsättningsvis användas för inlösen av fastigheter och därvid främja en lämplig utveckling av framför allt skogsbruket. Fonden kan också användas för att på den fria marknaden direkt förvärva fastigheter i konkurrens med andra köpare. Fonden har således en från jordförvärvslagen fristående funktion. De fastigheter som tillförs fonden skall säljas ut på ett sådant sätt att fastighetsstrukturen och arronderingsförhållandena förbättras. En fastighet skall avyttras så snart ändamålet med förvärvet kan tillgodoses.
Jordfonden skall vidare, i enlighet med beslutet år 1990 om livsmedelspolitiken disponeras för inlösen av fastigheter i samband med åtgärder för skuldtyngda jordbrukare. Detta stöd har införts som en övergångsåtgärd i samband med jordbrukets avreglering. Denna form av inlösen har ännu inte förekommit, men en beredskap inför sådana insatser bör finnas. Jordfondens användningsområde kommer således att utvidgas under en femårsperiod.
Som redovisats i propositionen har verksamhetens omfattning minskat som en följd av att fonden under en längre tid varit nominellt oförändrad. Utförsäljningen av fastigheter från jordfonden går för närvarande långsamt och detta har medfört att jordfondens likviditet snabbt har försämrats. I likhet med jordbruksministern anser utskottet att de nuvarande likviditetsproblemen inte får hindra att jordfonden används för sina syften. För att motsvara de krav som sedan tidigare ställts på fonden samt de nya krav som tillkommit anser utskottet att en rörlig kredit på 50 milj.kr. för budgetåren 1990/91 och 1991/92 bör ställas till lantbruksstyrelsens resp. statens jordbruksverks förfogande för jordfondsändamål. Som anförts i propositionen bör ansvariga myndigheter eftersträva en ökad takt i utförsäljningen av jordfondsfastigheter för att upprätthålla en tillräcklig likviditet. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag och föreslår att riksdagen medger att en rörlig kredit på 50 milj.kr. ställs till jordfondens förfogande budgetåren 1990/91--1991/92. Med det anförda avstyrks motion Jo157 yrkande 5.
Äggkontroll m.m.
Propositionen
Enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) skulle en särskild kvalitetskontroll av ägg som saluförs i butiker behållas. Enligt beslutet skulle regeringen återkomma till riksdagen i frågan om hur en sådan kontroll skall kunna knytas till företagens egenkontroll. Regeringen gav i juni 1990 livsmedelsverket i uppdrag att utforma förslag till kvalitetskontroll inom ramen för företagens egenkontroll. Verket har redovisat ett förslag som innebär att äggpackerier inordnas i övrig livsmedelskontroll genom krav på att packeri godkänns som livsmedelslokal och på att egenkontrollprogram skall finnas för alla packerier. Förslaget innehåller även krav på att alla ägg som säljs skall vara kvalitetskontrollerade. Förutom en sedvanlig möjlighet till dispens från reglerna innehåller förslaget ett generellt undantag från kravet på obligatorisk kvalitetskontroll för sådana ägg som säljs direkt från producent till konsument, t.ex. vid gårds- och torgförsäljning. Dessa undantag överensstämmer med gällande EG-bestämmelser. Det föreslagna obligatoriet kan enligt jordbruksministern få konsekvenser för konkurrenssituationen och prisnivån på äggmarknaden. Förutsättningarna för småskalig produktion och närdistribution kan försämras. Sedan riksdagen behandlade denna fråga i det livsmedelspolitiska beslutet i juni 1990 har situationen förändrats genom att riksdagen uttalat sig för ett svenskt medlemskap i EG. Mot denna bakgrund bedömer jordbruksministern att kravet att anpassa lagstiftningen i riktning mot EGs väger så tungt att det förslag som förordats av livsmedelsverkets styrelse kan godtas.
Livsmedelsverket har i sin utredning inte gjort några beräkningar av de kostnadsökningar som blir följden av förslaget. Enligt jordbruksministern är det därför angeläget att utvecklingen inom äggbranschen noggrant följs, särskilt med avseende på den konkurrens- och prisutveckling som kan bli effekten av införandet av den föreslagna kungörelsen. För att minska riskerna för en utveckling där småskalig produktion och närdistribution motverkas av en obligatorisk kvalitetskontroll måste reglerna tillämpas på ett sådant sätt att den småskaliga produktionen och närdistributionen kan fortsätta att verka på marknaden inom ramen för de krav som livsmedelslagstiftningen uppställer.
Enligt livsmedelsverkets förslag skall reglerna träda i kraft den 1 januari 1993. Mellan 30 och 40 % av de ägg som säljs är i dag inte kvalitetskontrollerade. De företag som producerar dessa ägg står i dag utanför den frivilliga kontrollen. Enligt jordbruksministern behövs en relativt lång övergångstid för att ge de företag som i dag står utanför den frivilliga kontrollen praktiska möjligheter att anpassa sig till de nya reglerna och göra de investeringar, t.ex. i utrustning, som krävs. Övergångstiden måste även göra det möjligt för livsmedelsverket att utforma tillämpningsbestämmelserna så att den småskaliga produktionen inte motverkas. Detaljutformning av föreskrifter och rimliga övergångstider är framför allt en uppgift för livsmedelsverket. Det är dock angeläget att livsmedelsverket, mot bakgrund av det nu sagda, överväger en utsträckt övergångstid.
Motionerna
Enligt motion Jo162 (fp) yrkande 2 är det viktigt att även de små producenterna skall kunna vara med och konkurrera på den svenska marknaden för ägg. Kontrollförfarandet är dock av så enkel natur att detta i sig inte motiverar att ikraftträdandet uppskjuts till en obestämd framtid. Rutiner för egenkontroll och redovisning tillhandahålls av livmedelsverket. Investeringskostnaderna är relativt små. Enligt motionärerna bör en obligatorisk kontroll därför kunna införas den 1 juli 1991 för de till KMÄ-kontrollen knutna företagen. För övriga producenter bör samma kontroll införas den 1 januari 1992. Enligt motion Jo158 (c) yrkande 5 är kvalitetskontroll av ägg välbehövlig. Enligt motionärerna är det dock tveksamt om hälso- och miljöskyddsförvaltningarna har möjlighet att genomföra en särskild kvalitetskontroll av ägg. I stället bör branschen och livsmedelsverket ges i uppdrag att utforma kontrollen. Kontrollen måste vara fullständigt konkurrensneutral, och den får inte drabba småskalig produktion och närdistribution. I motion Jo163 (v) konstateras att det finns ett uttalat missnöje med den storskalighet och likriktning som präglar livsmedelsproduktionen. Ett ytterligare steg i denna negativa riktning är det förslag till äggmärkning som redovisas i propositionen. Enligt motionärerna skall kvalitetskontrollen av ägg som säljs i butik inte vara obligatorisk. Motionärerna yrkar därför avslag på propositionen i denna del (yrkande 7). Enligt vad som vidare anförts i motionen är det obegripligt att det sammantagna samhälleliga agerandet snarare motarbetar den småskaliga livsmedelsproduktionen än befrämjar den. Orimliga krav på standard för gårdsslakterier och livsmedelsverkets krav om tvättad potatis är exempel på hur småskaligheten motarbetas. Riksdagen bör hos regeringen begära en översyn och förslag i syfte att undanröja hinder för småskalig verksamhet (yrkande 8). I motion Jo153 (s) framhålls att obligatorisk kvalitetskontroll medför höjda priser. Förutsättningar för småskalig produktion och närdistribution försämras. Kvalitetskontrollen bör enligt motionärerna inte träda i kraft före medlemskapet i EG. Stöd bör utgå till producenter inom kontrollsystemet.
Utskottets överväganden
Frågan om utformningen av kontrollen av ägg inom ramen för den offentliga livsmedelskontrollen behandlades i 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Jordbruksutskottet anförde därvid att det finns anledning att behålla en särskild kvalitetskontroll av ägg som saluförs i butiker. Enligt beslutet skulle därför regeringen återkomma till riksdagen i frågan om hur en sådan kontroll skall kunna knytas till företagens egenkontroll.
Livsmedelsverkets förslag innebär att äggpackerier inordnas i övrig livsmedelskontroll genom krav på att packeri godkänns som livsmedelslokal och på att egenkontrollprogram skall finnas för alla packerier. Miljö- och hälsoskyddsnämnden är tillsynsmyndighet och godkänner lokal, fastställer egenkontrollprogram och utövar övrig tillsyn. Förslaget innehåller även krav på att alla ägg som säljs skall vara kvalitetskontrollerade. Förutom en sedvanlig möjlighet till dispens från reglerna innehåller förslaget ett generellt undantag från kravet på obligatorisk kvalitetskontroll för sådana ägg som säljs direkt från producent till konsument, t.ex. vid gårds- och torgförsäljning. Dessa undantag överensstämmer med gällande EG-bestämmelser.
Utskottet erinrar om att riksdagen i det livsmedelspolitiska beslutet tog ställning för en särskild kvalitetskontroll av ägg som saluförs i butiker. Sedan frågan behandlades har situationen förändrats genom att riksdagen uttalat sig för ett svenskt medlemskap i EG. Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att livsmedelsverkets huvudskäl för införandet av en obligatorisk kvalitetskontroll därmed väger så tungt att förslaget kan godtas. Inför ett eventuellt medlemskap kan det visa sig nödvändigt att ha ett fungerande system för obligatorisk kontroll. Livsmedelsverket har i sin utredning inte gjort några beräkningar av de kostnadsökningar som blir följden av förslaget. Utskottet anser det därför angeläget att utvecklingen inom äggbranschen noggrant följs, särskilt med avseende på den pris- och konkurrensutveckling som kan bli effekten av införandet av den föreslagna kungörelsen. En obligatorisk kvalitetskontroll får således inte medföra orimliga konsekvenser för prisnivån på äggmarknaden. Den eventuella kostnadsökningen för kontrollen måste uppvägas av större säkerhet för konsumenterna. Som framhålls i livsmedelsverkets förslag torde kostnaderna för kvalitetskontrollerade ägg inte bli högre än för kontroll av dagens runmärkta ägg. Samma förhållande sägs också gälla för icke kvalitetsbedömda ägg. I detta sammanhang bör även påpekas betydelsen av att reglerna tillämpas på ett sådant sätt att den småskaliga produktionen och närdistributionen kan fortsätta att verka på marknaden inom ramen för de krav som livsmedelslagstiftningen uppställer. Förutsättningarna för småskalig produktion och närdistribution får således inte försämras. Med det anförda avstyrks motionerna Jo158 yrkande 5 och Jo163 yrkande 7.
Livsmedelsverket har föreslagit att reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1993. Enligt propositionen är mellan 30 och 40 % av de ägg som säljs i dag inte kvalitetskontrollerade. De företag som producerar dessa ägg står i dag utanför den frivilliga kontrollen. I likhet med jordbruksministern anser utskottet att det behövs en relativt lång övergångstid för att ge de företag som i dag står utanför den frivilliga kontrollen praktiska möjligheter att anpassa sig till de nya reglerna och göra de investeringar, t.ex. i utrustning, som krävs. Övergångstiden måste även göra det möjligt för livsmedelsverket att utforma tillämpningsbestämmelserna så att den småskaliga produktionen inte motverkas. Som framhålls i propositionen är detaljutformning av föreskrifter och rimliga övergångstider framför allt en uppgift för livsmedelsverket. Med det anförda avstyrks motionerna Jo153 och Jo162 yrkande 2 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
I anslutning till motion Jo163 yrkande 8 erinrar utskottet om att bl.a. den småskaliga livsmedelsindustrins viktiga roll betonades i riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990. I beslutet framhölls den småskaliga förädlingsindustrins stora betydelse för dynamiken och konkurrenssituationen på den lokala marknaden. I beslutet beviljade riksdagen ytterligare medel för regionala utvecklingsinsatser, bl.a. för glesbygdsstöd. Det konstaterades därvid att stöd till småskalig livsmedelsindustri är en viktig del av ett utökat glesbygdsstöd.
I samband med riksdagens behandling av vissa djurskyddsfrågor i februari 1991 (JoU18, rskr. 137) påminde utskottet om vad som anförts vid riksdagens prövning av förslaget om skärpt livsmedelskontroll (prop. 1988/89:68). Enligt sistnämnda proposition fick den lokala utvecklingen inte motverkas, och gällande bestämmelser för köttkontrollen borde anpassas i fråga om den småskaliga slakteriverksamheten. Vidare aviserades ett uppdrag till livsmedelsverket att närmare utreda förutsättningarna för ambulerande slaktenheter. Riksdagen anslöt sig till de i propositionen framförda synpunkterna om den småskaliga slakteriverksamheten (1988/89:JoU14, rskr. 263). I samband därmed framhöll utskottet att dessa intressen kunde tillvaratas bl.a. genom att kraven på anläggningarna anpassades till de förutsättningar som gäller för varje enskild anläggning. Enligt vad utskottet erfarit hade livsmedelsverket redovisat sitt uppdrag i maj 1990. Enligt verket utgjorde gällande regler inte något hinder för småskalig verksamhet. Verket arbetar med en fortsatt anpassning av praxis till de av riksdagen i beslutet om livsmedelskontrollen fastlagda förutsättningarna för småskalig verksamhet.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motion Jo163 yrkande 8 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 m.m.
Nionde huvudtiteln
B13. Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
Propositionen
Under förevarande anslag har riksdagen beslutat att 5107 520 000 kr. skall anvisas för omställningsåtgärder i jordbruket m.m. (prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr. 202). Regeringen har i prop. 1990/91:99 föreslagit att 15 000 000 kr. skall anvisas för potatiskontroll.
Jordbruksministern föreslår att 555 milj.kr. anvisas för att under budgetåret 1991/92 amortera den kredit som utnyttjats för att finansiera export av innevarande års spannmålsexport. Vidare bör ytterligare 100 milj.kr. anvisas för att utöka ramen för anläggningsstödet och 60 milj.kr. föras till skördeskadefonden för att finansiera den fortsatta uppbyggnaden. Medlen för de åtgärder som nu har nämnts bör enligt jordbruksministern anvisas över detta anslag inom ramen för det belopp på 730 milj.kr. som tillförts jordbruket. Detta innebär att ytterligare 715 milj.kr. bör anvisas för omställningsåtgärder i jordbruket m.m. under budgetåret 1991/92.
Motionerna
I motion Jo163 (v) yrkas att riksdagen i syfte att befrämja ekologiskt lantbruk, s.k. alternativ odling, som ett engångsanslag anvisar 6 milj.kr. (yrkande 9). Miljöpartiet yrkar i motion Jo160 yrkande 2 att anläggningsstöd skall utgå för hela den areal som anmälts för anläggning av våtmarker och ädellövskog.
Utskottets överväganden
Riksdagen har när det gäller ifrågavarande anslag utöver ovan redovisade beslut anvisat 15 000 000 kr. för potatiskontroll. (prop. 1990/91:99, JoU27, rskr. 276). Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om anslag som redovisats på s. 52--53 i propositionen. Riksdagen bör därför besluta i enlighet med förslaget.
Utskottet konstaterade nyligen i samband med riksdagens behandling av statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr. 202) att den alternativa odlingen med regeringens budgetförslag även i fortsättningen erhåller särskilda resp. förstärkta resurser. Utskottet var inte berett att därutöver tillstyrka ytterligare medel för detta ändamål. Utskottet finner inga övertygande skäl för att i samband med prövningen av förevarande livsmedelspolitiska förslag frångå sitt tidigare beslut och tillstyrka det i motion Jo163 yrkande 9 framförda förslaget om ett engångsanslag till ekologiskt lantbruk. Motionen avstyrks i berörd del.
Beträffande anläggningsstödet har som framgår av redovisningen i det föregående föreslagits en höjning av anslaget med 100 milj.kr. för detta ändamål. Härigenom ökar möjligheterna att, i den mån gjorda anmälningar berättigar till stöd, tillgodose det ytterligare behov av medel som redovisas i motion Jo160 yrkande 2. Motionsyrkandet bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för livsmedelspolitiken och jordbrukspolitiken m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo207 yrkande 1, 1990/91:Jo212 yrkande 2, 1990/91:Jo226 yrkandena 1--3, 1990/91:Jo234 yrkande 4, 1990/91:Jo253 yrkandena 1--6, 1990/91:Jo256 yrkande 1, 1990/91:Jo268 yrkande 3 och 1990/91:Jo273 yrkande 1,
2. beträffande vissa regionala frågor
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo207 yrkande 2, 1990/91:Jo212 yrkande 1, 1990/91:Jo232 yrkandena 1, 2 och 4, 1990/91:Jo261 och 1990/91:Jo280,
res. 1 (v)
3. beträffande utredning om de transnationella företagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo279,
res. 2 (v)
4. beträffande stöd till jordbruket i Baltikum
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo720 yrkande 1,
5. beträffande biobränslen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo253 yrkande 15, 1990/91:Jo256 yrkandena 4 och 5 och 1990/91:Jo275 yrkande 5,
6. beträffande analys av EG-anpassningen att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo163 yrkande 2,
res. 3 (v, mp)
7. beträffande anpassning till EG m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo254 yrkandena 5 och 6,
res. 4 (m)
8. beträffande råvarukostnadsutjämning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo254 yrkande 14,
9. beträffande åtgärdsprogram för alternativ odling
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo238,
res. 5 (mp)
10. beträffande förmalningsavgift
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo257 yrkande 3,
res. 6 (v, mp)
11. beträffande hästaveln
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo235,
12. beträffande biodling
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo223 och 1990/91:Jo272,
res. 7 (mp)
13. beträffande stöd till maskinringsverksamheten
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo247,
14. beträffande tekniska förändringar av gränsskyddet
att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om tekniska förändringar av gränsskyddet,
15. beträffande anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen
att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen och avslår motionerna 1990/91:Jo156 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo157 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo158 yrkande 1, 1990/91:Jo160 yrkande 1, 1990/91:Jo161, 1990/91:Jo212 yrkande 3, 1990/91:Jo226 yrkande 14, 1990/91:Jo234 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Jo253 yrkande 7, 1990/91:Jo254 yrkande 2, 1990/91:Jo256 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Jo264, 1990/91:Jo268 yrkande 2, 1990/91:Jo273 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Jo276 och 1990/91:Jo514 yrkande 7,
res. 8 (m, c, mp)
16. beträffande utgångspunkter för en anpassning av gränsskyddet
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. beträffande fabrikspotatisodlingen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo154, 1990/91:Jo155 och 1990/91:Jo159,
18. beträffande nötköttsproduktionen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo253 yrkande 12,
19. beträffande skärpt importkontroll m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo163 yrkandena 1 och 6,
res. 9 (c, v, mp)
20. beträffande matpriser, prisövervakning m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo157 yrkandena 3 och 4 och 1990/91:Jo254 yrkande 1,
res. 10 (m) res. 11 (c, v, mp) - motiv.
21. beträffande vissa konkurrensfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo156 yrkande 4 och 1990/91:Jo158 yrkande 2 delvis,
res. 12 (m, c) - delvis
22. beträffande exportstöd m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo158 yrkande 2 delvis, 1990/91:Jo234 yrkande 1 delvis, 1990/91:Jo253 yrkande 8 och 1990/91:Jo254 yrkande 4,
res. 12 (m, c) - delvis
23. beträffande utbytesimport/export
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo162 yrkande 1,
res. 13 (fp)
24. beträffande direktbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo158 yrkande 3 och 1990/91:Jo163 yrkande 4,
25. beträffande direktbidrag inom stödområdet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo163 yrkande 5,
26. beträffande prisregleringsavgifterna
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo157 yrkande 6 och 1990/91:Jo158 yrkande 4,
res. 14 (m, c)
27. beträffande finansieringen av spannmålsexporten m.m.
att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om
a) finansieringen av spannmålsexporten,
b) medel till skördeskadefonden och
c) medel till anläggningsstöd,
28. beträffande miljö- och djurskyddskostnader
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo156 yrkande 3,
res. 15 (m, c, mp)
29. beträffande statsbidrag till uppbyggnad av lagringsutrymme för stallgödsel m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo163 yrkande 10,
res. 16 (v, mp)
30. beträffande arrendatorernas situation m.m.
att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen om arrendatorernas situation och miljö- och djurskyddskostnader, allt i de delar som ej berörts av utskottets hemställan ovan,
31. beträffande jordfonden
att riksdagen med med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1990/91:Jo157 yrkande 5 medger att en rörlig kredit på 50000000 kr. i riksgäldskontoret får disponeras för jordfondsändamål t.o.m. den 30 juni 1992,
res. 17 (m)
32. beträffande en särskild kvalitetskontroll av ägg
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo158 yrkande 5 och 1990/91:Jo163 yrkande 7,
res. 18 (v, mp)
33. beträffande övergångstid m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo153 och 1990/91:Jo162 yrkande 2,
res. 19 (m, fp)
34. beträffande småskalig livsmedelsproduktion m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo163 yrkande 8,
res. 20 (v, mp)
35. beträffande äggkontrollen i övrigt
att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen om äggkontrollen, allt i de delar som ej berörts av utskottets hemställan ovan,
36. beträffande anslag till omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
att riksdagen till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar 715000000 kr. utöver tidigare anvisat anslag (1990/91:JoU22, 1990/91:JoU27),
37. beträffande ekologiskt lantbruk
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo163 yrkande 9,
res. 21 (v)
38. beträffande anläggningsstöd till våtmarker
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo160 yrkande 2,
res. 22 (v, mp)
39. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar de av regeringen framlagda förslagen till
a) lag om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedelsområdet,
b) lag om ändring i lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.,
c) lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel.
Stockholm den 29 maj 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s), Ove Karlsson (s) och Dag Ericson (s).
Reservationer
1. Vissa regionala frågor (mom. 2)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Jordbruksutskottet delar " och på s. 14 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Jordbruksutskottet delar -- -- -- (= utskottet) -- -- -- dessa län. På Gotland är 15 % av de yrkesverksamma sysselsatta direkt i lantbruket, och 30 % av de industrisysselsatta arbetar inom livsmedelsindustrin. En nedtrappning av livsmedelsproduktionen på Gotland leder omedelbart till en sysselsättningsminskning, med åtföljande utflyttning, som får förödande konsekvenser för regionen. Sedan motionen väcktes har dessutom tillkommit det för Gotlands del mycket olyckliga beslutet om nedläggning av Roma sockerbruk efter en övergångstid (se 1990/91:JoU25). Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att det behövs en särskild utredning för att klarlägga vad den nya livsmedelspolitiken får för konsekvenser för det gotländska lantbruket.
Eftersom huvuddelen av det som produceras inom jordbruket på Gotland fraktas till fastlandet är fraktkostnaderna en avgörande faktor för produkternas prissättning och konkurrenskraft. Det bör framhållas att jordbruket i Norrlandsstödområdet kompenseras för sämre produktionsbetingelser genom ett prisstöd. Utskottet instämmer även i motionsyrkandet att fraktkostnadernas betydelse för det gotländska jordbruket bör analyseras och vid behov kompenseras.
I framför allt Stockholmsområdet är efterfrågan på alternativt odlade produkter stor. Odlingsbetingelserna på Gotland är väl lämpade för en utökning av den alternativa odlingen. Ökade resurser till marknadsföring och kontroll av alternativodlade produkter bör också komma Gotland till del.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo232 yrkandena 1, 2 och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses till stor del även motion Jo261. Övriga motioner om regionala frågor avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande vissa regionala frågor att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo232 yrkandena 1, 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och avslår motionerna 1990/91:Jo207 yrkande 2, 1990/91:Jo212 yrkande 1, 1990/91:Jo261 och 1990/91:Jo280,
2. Utredning om de transnationella företagen (mom.3)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Enligt motion" och på s. 15 slutar med "ej påkallad" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar synpunkterna i motion Jo279 på de transnationella företagens delaktighet i u-ländernas försörjningskris. En mängd u-länder är beroende av ett fåtal exportprodukter från jordbruket. Handeln med dessa varor kontrollerades i början av 1980-talet till 80 % av transnationella företag. På råvarubörserna spekulerar man på ett sätt som ger prissvängningar. Vinsterna kommer dock inte producenterna till godo. Samma agrobusinessföretag har exploaterat de bästa åkerjordarna. På senare tid har de visat en tendens att frångå plantageägande och överlåta jorden på småbrukare. Därigenom undgår de att ta risker med felslagna skördar. Eftersom de säljer insatsvaror och samtidigt köper produkterna kontrollerar de priserna och kan påverka sina egna vinstmarginaler. För t.ex. Afrika har den forcerade exporten av jordbruksprodukter blivit dyr. Exportvolymerna har visserligen ökat, men priserna har sjunkit. Därtill har man i många fall tvingats öka importen av insatsvaror men också av livsmedel, eftersom exportgrödorna brett ut sig på matgrödornas bekostnad. Detta har även lett till omfattande miljöförstöring. För att rätt förstå orsakerna till Afrikas kris och u-ländernas skuldkris behöver vi bättre kännedom om deras handelsvillkor. Utskottet delar därför vänsterpartiets uppfattning att det behövs en utredning av konkurrensförhållandena inom världshandeln med tropiska jordbruksprodukter, speciellt med hänsyn tagen till Afrika och dess kris. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utredning om de transnationella företagen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo279 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Analys av EG-anpassningen (mom. 6)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "I motionerna" och slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo163 bör en analys av EG-anpassningens konsekvenser för jordbruket och livsmedelssektorn som helhet föreläggas riksdagen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande analys av EG-anpassningen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Anpassning till EG m.m. (mom. 7)
Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Den verksamhet" och slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo254 innebär en EG-anslutning både ökade försäljningsmöjligheter och ökad konkurrens. Det som blir avgörande för hur Sveriges jordbrukare klarar en integration är bl.a. hur förädlingsföretagen utvecklas. Det är därvid viktigt att t.ex. konkurrenslagstiftningen står i samklang med reglerna i andra europeiska länder. Det finns ett nära samband mellan konkurrens- och jordbrukspolitik, t.ex. vad gäller regler för och finansiering av export. När Sverige blir medlem i EG kommer också jordbruket att omfattas av gemensamma regler, dvs. CAP. Redan nu bör påbörjas en anpassning i rätt riktning för att inte onödigtvis komplicera en framtida anslutning. Starka skäl talar för att Sverige genast etablerar kontakt med EG i syfte att få delta i utformningen av EGs nya jordbrukspolitik. Redan nu kan förutses en del konkreta åtgärder som skulle underlätta ett svenskt medlemskap, t.ex. anpassning av gränsskyddet till EGs form och nivå, bibehållande av exportfinansieringen i avvaktan på EGs beslut i frågan, ny inriktning av stödformer som har formen av prispåslag och harmonisering av kostnadsnivån i produktionen. Utformningen av de nationella stöden över huvud taget måste göras så att inte konkurrensen inom EG snedvrids och på sådant sätt att stöden överensstämmer med våra åtaganden i GATT. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo254 yrkandena 5 och 6 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande anpassning till EG m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo254 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Åtgärdsprogram för alternativ odling (mom. 9)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "I utskottets" och slutar med "angivna betänkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar synpunkterna i centermotionen Jo238 på behovet av ett åtgärdsprogram för att främja odling utan handelsgödsel och bekämpningsmedel som ett led i omställningen av det svenska jordbruket. Regeringen bör framlägga förslag till ett sådant åtgärdsprogram med utgångspunkt i den redovisning som görs i motionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande åtgärdsprogram för alternativ odling att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo238 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Förmalningsavgift (mom. 10)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Förmalningsavgiften på" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Konsumentpriserna på ekologiskt odlad spannmål är avsevärt högre än på konventionellt odlad spannmål. Det beror inte på att priserna till odlaren är så mycket högre utan på att hanteringen av de begränsade volymerna är kostsam. I viss mån bidrar också att grossister och detaljister fortfarande betraktar ekologiskt odlad spannmål som en exklusiv produkt som man kan ta ut högre pris för. Prisövervakningen bör alltså skärpas. Utskottet delar även vänsterpartiets uppfattning att förmalningsavgiften på ekologiskt odlad spannmål bör avskaffas. Härigenom skulle odlingen få en rimlig chans att producera större mängder, varigenom merkostnaderna försvinner. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo257 yrkande 3 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande förmalningsavgift att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo257 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Biodling (mom. 12)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "I samband" och slutar med "Jo272" bort ha följande lydelse:
Biodlingen är av avgörande betydelse för odlingen av olika slags växter och för tillgången på både vilda och odlade bär. Om man beaktar biodlingens värde för t.ex. skörden på våra åkrar är det anmärkningsvärt att inte större ansträngningar görs för att främja biodlingen. Det är också anmärkningsvärt att Sverige importerar ungefär hälften av sin honungskonsumtion, en importprodukt som ofta är av sämre kvalitet än den svenska. I samband med omställningen av jordbruket kan biodling i större skala vara en möjlighet att skapa arbete i glesbygd. Som motionärerna anför bör lantbruksuniversitetet stödja utvecklingen av biodlingen. Lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen bör alla engageras i främjandet av biodlingen. Målet bör vara att Sverige åtminstone skall vara självförsörjande på honung. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo223 bör ges regeringen till känna. Utskottet ansluter sig även till synpunkterna i motion Jo272 om behovet av ekonomiskt stöd till biodlingen. Som anförts i motionen bör även befintliga naturvårdsanslag kunna användas för att besätta lokaler för utrotningshotade växter med bisamhällen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande biodling att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo223 och 1990/91:Jo272 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen (mom. 15)
Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson (m), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet vill" och på s. 24 slutar med "och 3" bort ha följande lydelse:
För mindre än ett år sedan beslutade riksdagen i stor enighet om en omfattande avreglering av det svenska jordbruket. Detta skall ske under en femårig övergångsperiod. Överskottsproduktionen skall avskaffas och jordbruksproduktionen skall marknadsanpassas. Genom ett stödsystem skall lantbrukarna under övergångstiden stimuleras att etablera nya produktionsalternativ.
För att möjliggöra denna kraftfulla marknadsanpassning av det svenska jordbruket knöt riksdagen ett antal villkor till omställningen. Villkoren syftade till att ge de svenska lantbrukarna långsiktiga och hållfasta spelregler.
Riksdagens beslut om livsmedelspolitiken innebär bl.a. att det svenska gränsskyddet i form av rörliga införselavgifter skall behållas i avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingarna. Som framgår av referatet ovan har utskottet understrukit att någon ensidig neddragning eller förändring i övrigt av gränsskyddet inte bör komma i fråga.
Riksdagsbeslutet är således klart och entydigt formulerat. Utskottet kan därför redan inledningsvis slå fast att regeringens förslag om anpassning av gränsskyddet är oförenligt med riksdagsbeslutet.
Som anförs i motionerna Jo157, Jo158 och Jo160 finns det en lång rad övriga skäl som talar emot en sådan anpassning -- eller korrekt uttryckt en sänkning -- som föreslås i propositionen.
Riksdagsbeslutet om jordbrukets omställning togs i samförstånd mellan flertalet partier i riksdagen. Det gav beslutet en nödvändig stadga inför framtiden. Om grundläggande delar av beslutet förändras rubbas även förutsättningarna för genomförandet i övrigt av den nya jordbrukspolitiken. Det gäller särskilt omställningsarbetet.
Den biologiska produktionen ställer speciella krav på producenten och förutsätter fasta spelregler och långsiktiga mål för jordbrukspolitiken. Ett väl fungerande jordbruk är en förutsättning för en levande landsbygd och ett öppet landskap.
Jordbruket är nu inne i en viktig omställningsperiod. Olönsam överskottsproduktion skall ställas om till produktion av råvaror för energi- och industriändamål. Genom att medverka i produktionen av dessa råvaror kan jordbruket vara en resurs i miljöarbetet.
De jämförelser som görs i propositionen mellan Sveriges och EGs gränsskydd resp. stödnivå är delvis missvisande eller felaktiga. På många varuområden är EGs gränsskydd t.ex. högre än det svenska. Produktionskostnaderna i Sverige är också betydligt högre än i EG-länderna. I förhållande till dessa högre kostnader har Sverige ett i motsvarande mån ytterligare lägre gränsskydd.
GATT-förhandlingarna avbröts före julen 1990 utan att något resultat uppnåddes. I riksdagsbeslutet förutsätts att gränsskyddet ej skall förändras innan GATT-förhandlingarna ger resultat. I flera sammanhang har också från regeringens sida aviserats att eventuella ändringar av gränsskyddet skall knytas till kommande överenskommelser inom GATT.
Den föreslagna sänkningen kommer att försvåra Sveriges position i GATT-förhandlingarna. Den kan vidare komma att leda till sänkta producentpriser. Det bör tilläggas att regeringens antaganden om en minskad import motsägs av aktuella uppgifter om att importen av livsmedel ökat.
Som anförs i motion Jo157 kan i händelse av marknadsmässiga förändringar i handeln med gränsskyddade varor statens jordbruksnämnd medge s.k. restitution. Detta innebär att nämnden med kort varsel kan justera gränsskyddet på ett sådant sätt att importen säkerställs. Restitutionsförfarandet ger stor flexibilitet, vilket är positivt inte minst från konsumentsynpunkt.
Utskottet vill vidare framhålla att de motiveringar som anförs i propositionen för sänkt gränsskydd är motstridiga. Det sägs å ena sidan att förslaget inte är avsett att leda till ökad import eller lägre producentpriser. Å andra sidan framhålls att konsumenterna skall få del av reformens positiva effekter. Om därmed avses sänkta livsmedelspriser förutsätter det att importen ökar eller producentpriserna sänks.
Mot angivna bakgrund avstyrker utskottet regeringens förslag om sänkning av gränsskyddet. Huvudskälet till utskottets ställningstagande är att förslaget strider mot fjolårets livsmedelspolitiska beslut. Det är dessutom oklart i sin motivering och skulle, om det genomförs, allvarligt försvåra omställningsprocessen och marknadsanpassningen av det svenska jordbruket. Utskottet tillstyrker således i första hand de motioner (m, c, mp) vari yrkas avslag på förslaget i denna del. Övriga motioner som innehåller argument mot en sänkning av gränsskyddet blir i huvudsak tillgodosedda genom utskottets ställningstagande. Detta gäller även till viss del motionerna Jo157 yrkande 2 om restitutionsförfarandet och Jo226 yrkande 14 om nivån på gränsskyddet.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Jo157 yrkande 1, 1990/91:Jo158 yrkande 1, 1990/91:Jo160 yrkande 1 och 1990/91:Jo161 och med anledning av motionerna 1990/91:Jo156 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo212 yrkande 3, 1990/91:Jo234 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Jo253 yrkande 7, 1990/91:Jo254 yrkande 2, 1990/91:Jo256 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Jo268 yrkande 2, 1990/91:Jo273 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Jo276 och 1990/91:Jo514 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo157 yrkande 2, 1990/91:Jo226 yrkande 14 och 1990/91:Jo264 avslår regeringens förslag om godkännande av vad i propositionen förordats om anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen,
9. Skärpt importkontroll m.m. (mom. 19)
Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "I anslutning" och på s. 25 slutar med "i motionen" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo163 kan vi i framtiden förvänta oss en ökad handel med livsmedel över gränserna. Detta kräver att de internationella handelsöverenskommelserna och den svenska importkontrollen ägnas skärpt uppmärksamhet.
Utskottet delar vänsterpartiets uppfattning att Sverige i de internationella förhandlingarna med större kraft än hittills måste hävda miljö- och kvalitetsaspekterna. Detta framstår som särskilt angeläget om de föreslagna gränsskyddssänkningarna ökar tillträdet för importerade livsmedel. Den livsmedelsproduktion som bedrivs i vissa länder till priset av en mycket omfattande miljöförstörelse är en form av "grön dumpning" som vi måste komma till rätta med.
Möjligheten att stoppa importen av livsmedel när viktiga miljö- eller kvalitetsregler som gäller för den svenska produktionen ej iakttagits är väsentlig från många olika synpunkter. Frågan om handelshinder måste därvid bedömas med hänsyn till att de nödvändiga restriktionerna skall gälla för både importerade och inhemskt producerade livsmedel och således knappast kan anses diskriminerande mot något visst producentland. Sverige bör i de internationella förhandlingarna försöka nå ökad förståelse för kraven på lika villkor från miljö- och kvalitetssynpunkt för importerade och inhemskt producerade livsmedel.
Den ökade handeln med livsmedel måste vidare leda till större krav på det kvalitativa gränsskyddet. En översyn av den befintliga importkontrollen måste göras och redovisas för riksdagen tillsammans med förslag om förbättringar. Det är ett mycket angeläget och berättigat konsumentkrav att vi har en hög nivå på kontrollen av importerade livsmedel. Det måste också utvecklas metoder för att kontrollera svårmätbara kvaliteter eller metoder som t.ex. användning av bestrålning, hormontillsatser och antibiotika. Utöver den direkta kontrollen måste informationen till konsumenterna om ursprungsland, tillverkare och metoder förbättras.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo163 yrkandena 1 och 6 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande skärpt importkontroll m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkandena 1 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Matpriser, prisövervakning m.m. (mom. 20)
Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "I anslutning" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Under de senaste månaderna har det förts en intensiv debatt om de förment höga svenska livsmedelspriserna och orsakerna till dessa. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna Jo157 och Jo254 att en viktig förklaring är det höga skattetrycket i vårt land. I många fall beror mer än hälften av livsmedelspriset på olika skatter. Det är inte endast matpriserna som är höga i vårt land. De flesta varor och tjänster är betydligt dyrare här än i de flesta andra länder. Orsaken står att finna i den högskattepolitik som förts av den socialdemokratiska regeringen. När det gäller livsmedelspriserna har dessa pressats upp av höjda inkomstskatter, arbetsgivaravgifter, energiskatter, breddad och förhöjd moms och andra skatteskärpningar. Enligt utskottets mening bör svenska konsumenter kunna köpa sina livsmedel på samma villkor och till samma priser som konsumenter inom EG. Detta kräver att de svenska skatterna "europeiseras"; först genom en sänkning av skattetrycket kan de svenska livsmedelspriserna sänkas på ett för konsumenterna klart märkbart sätt.
Utskottet ansluter sig även till vad som anförs i motion Jo157 om pris- och konkurrensövervakningen. Konsumentberedningen kan inte bli ett effektivt vapen mot prisökningarna. Pris- och konkurrensövervakningen måste i första hand skötas av statens pris- och konkurrensverk (SPK). Härutöver behövs -- om matpriserna skall sänkas påtagligt -- andra åtgärder i form av sänkt skattetryck, skärpt konkurrens, avskaffande av etableringshinder för affärsidkare m.fl. och en svensk anslutning till EG.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo157 yrkandena 3 och 4 och Jo254 yrkande 1 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande matpriser, prisövervakning m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo157 yrkandena 3 och 4 och 1990/91:Jo254 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Matpriser, prisövervakning m.m. (mom. 20, motiveringen)
Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "I anslutning" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
I anslutning -- -- -- (=utskottet) -- -- -- av konsumentpriserna. Från de synpunkter utskottet har att företräda framstår en sänkning av momsen på livsmedel som en angelägen reform från både konsument- och producentsynpunkt. Så till vida instämmer utskottet i motionärernas synpunkter på behovet av ett sänkt skattetryck. En momssänkning är en av de effektivaste metoderna när det gäller att minska konsumenternas utgifter för livsmedel. Eftersom flera partier framlagt motionsyrkanden om en momssänkning i samband med kompletteringspropositionen och man dessutom från regeringens sida aviserat ett förslag i samma riktning borde tiden nu vara mogen för ett riksdagsbeslut i frågan. Det ankommer emellertid ej på jordbruksutskottet att göra något mera preciserat ställningstagande i denna fråga eftersom det rör sig om skattelagstiftning. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo157 och Jo254 lämnas utan vidare åtgärd i angivna delar.
12. Vissa konkurrensfrågor m.m. (mom. 21 och 22)
Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson (m), Ingvar Eriksson (m) och Lennart Brunander (c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "I yttrande" och på s. 29 slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Enligt jordbruksutskottets mening strider förslagen i propositionen om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet mot riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990. Regeringen har sålunda inte beaktat riksdagens uttalande angående möjligheter till export av tillfälliga överskottskvantiteter och hur dessa skall finansieras. Utskottet anser att exportverksamhet måste få bedrivas inom branschvisa säljbolag utan hinder av konkurrenslagstiftningen. Den föreslagna lagen hindrar effektivt en sådan verksamhet. Avvecklingen av exportstödet bör ske i samma takt i Sverige som i omvärlden. Detta innebär att frågan är knuten till GATT-förhandlingarna. Förslaget om förstärkt konkurrens tillgodoser inte heller riksdagens uttalande i fråga om svenska företags möjligheter att agera för att stabilisera marknaden, utnyttja kontraktsformer och motverka att årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga interna prisvariationer. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo156 yrkande 4, Jo158 yrkande 2, Jo234 yrkande 1 delvis, Jo253 yrkande 8 och Jo254 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 och 22 bort ha följande lydelse:
21. beträffande vissa konkurrensfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo156 yrkande 4 och 1990/91:Jo158 yrkande 2 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. beträffande exportstöd m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo158 yrkande 2 delvis, 1990/91:Jo234 yrkande 1 delvis, 1990/91:Jo253 yrkande 8 och 1990/91:Jo254 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Utbytesimport/export (mom. 23)
Bengt Rosén och Sören Norrby (båda fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Utskottet är" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Det finns anledning att anta att de stora skillnaderna mellan inhemskt pris och världsmarknadspris på livsmedel kommer att bestå fram till mitten av 1990-talet. För de närmaste åren finns i omställningsvillkoren mindre exportstöd för vissa produkter, men det saknas ett system för att lösa behovet av utbytesimport/export på grund av säsongs- och årsmånsvariationer. Insamlings- och förädlingsföretag kommer endast att köpa upp så mycket av primärproduktionen som de kan avsätta inom landet. Det blir då produktionen i mellanbygd och skogsbygd med långa fraktavstånd som blir svårsåld. Detta kommer att drabba jordbruk i bygder som till stor del saknar öppet landskap och alternativ för sysselsättning. Riksdagen har nyligen beslutat att en parlamentarisk arbetsgrupp skall tillsättas för att utarbeta förslag om det framtida stödet till jordbruket i Norrland. Denna arbetsgrupp bör enligt utskottets mening även få i uppdrag att belysa hur behovet av export/import skall kunna klaras. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo162 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande utbytesimport/export
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo162 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Prisregleringsavgifterna (mom. 26)
Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson (m), Ingvar Eriksson (m) och Lennart Brunander (c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Regeringen har under det senaste halvåret höjt prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Höjningarna är enligt utskottets mening ett avsteg från den tidigare uppgörelsen på jordbrukets område. Avgifterna bör därför sänkas till den nivå som gällde före regeringens höjning den 1 november 1990. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo157 yrkande 6 och Jo158 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande prisregleringsavgifterna
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo157 yrkande 6 och 1990/91:Jo158 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Miljö- och djurskyddskostnader (mom. 28)
Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson (m), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Genom regeringens" och på s. 35 slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförts i motion Jo156 anser utskottet att klarhet snarast måste skapas kring de ekonomiska konsekvenserna av de nya bestämmelserna på djurskydds- och miljöområdet. Frågan om ersättning till jordbruket måste lösas. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo156 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande miljö- och djurskyddskostnader
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo156 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Statsbidrag till uppbyggnad av lagringsutrymme för stallgödsel m.m. (mom. 29 )
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Vidare avstyrks" och slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Enligt redovisningen i propositionen har statsbidraget till uppbyggnad av lagringsutrymmen för stallgödsel utnyttjats dåligt. Enligt utskottets mening bör orsakerna härtill analyseras. Bidragsmöjligheten bör därför i avvaktan på en redovisning till riksdagen vara kvar. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo163 yrkande 10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande statsbidrag till uppbyggnad av lagringsutrymme för stallgödsel m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Jordfonden (mom. 31)
Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Som redovisats" och på s. 37 slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
I jordfonden ligger i dag fastigheter till ett betydande värde. Den del av innehavet som inte är nödvändigt från strukturomvandlingssynpunkt bör enligt utskottets mening avvecklas. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo157 yrkande 5. Detta innebär att utskottet avstyrker regeringens förslag om höjd kredit.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande jordfonden
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo157 yrkande 5 avslår regeringens förslag om höjd kredit för jordfondsändamål,
18. En särskild kvalitetskontroll av ägg (mom. 32)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det vara konsumenterna som väljer mellan den högre graden av säkerhet som kvalitetskontroll ger och andra kvaliteter som de omärkta äggen kan ha (närhet till producent, småskalighet m.m.). En förutsättning härför är naturligtvis att konsumenterna ges tillräcklig information. Kvalitetskontrollen bör således inte vara obligatorisk. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo163 yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo158 yrkande 5 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande en särskild kvalitetskontroll av ägg
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkande 7 och med avslag på motion 1990/91:Jo158 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Övergångstid m.m. (mom. 33)
Sven Eric Lorentzon (m), Bengt Rosén (fp), Jens Eriksson (m), Ingvar Eriksson (m) och Sören Norrby (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Livsmedelsverket har" och på s. 40 slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till att de företag som står utanför nuvarande KMÄ-kontroll bör få tid på sig att bygga upp sin kontrollapparat föreslår regeringen att livsmedelsverket skall få avgöra när obligatoriet skall träda i kraft. Det är enligt utskottets mening viktigt att även de små producenterna kan vara med och konkurrera på den svenska marknaden. Kontrollförfarandet är dock av så enkel natur att det inte finns anledning att skjuta på ikraftträdandet in i obestämd tid. Rutinerna för egenkontroll och dess redovisning tillhandahålls av livsmedelsverket. Investeringskostnaden för ny utrustning är mycket begränsad. Utskottet anser därför att den obligatoriska kontrollen skall ta sin början den 1 juli 1991 för de företag som i dag är knutna till KMÄ-kontrollen och för övriga producenter den 1 januari 1992. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo162 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo153 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande övergångstid m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo162 yrkande 2 och med avslag på motion 1990/91:Jo153 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Småskalig livsmedelsproduktion m.m. (mom. 34)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "anses tillgodosedd" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det dock tungt vägande skäl för att ånyo betona betydelsen av den småskaliga livsmedelsproduktionen. Det sammantagna samhälleliga agerandet får inte motarbeta den småskaliga verksamheten. Orimliga krav får inte ställas när det exempelvis gäller standard på gårdsslakterier m.m. Enligt utskottets mening bör riksdagen hos regeringen begära en översyn och förslag i syfte att undanröja hinder för småskalig verksamhet. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo163 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande småskalig livsmedelsproduktion m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Ekologiskt lantbruk (mom. 37)
Annika Åhnberg (v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med "Utskottet konstaterade" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Det ekologiskt anpassade lantbruket missgynnades av den tidigare jordbrukspolitiken. Risken finns att de grenar av lantbruket som tidigare hade det svårt att hävda sig också vid avregleringen får samma svårigheter. För produkter i förhållandevis små kvantiteter är det svårt att skaffa sig marknadstillträde. Det är därför enligt utskottets mening angeläget med stimulansåtgärder av tillfällig karaktär. Ett engångsanslag på 6 milj.kr. bör anvisas för att stimulera det ekologiska lantbruket och förbättrad kontroll. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo163 yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande ekologiskt lantbruk
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo163 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Anläggningsstöd till våtmarker (mom. 38)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med "Beträffande anläggningsstödet" och slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Återskapande av våtmarker är ett av de billigaste sätten att minska tillförseln av kväve till havet. Stora arealer våtmarker behöver återskapas för att minska kväveläckaget. Enligt uppgift kommer anläggningsstöd endast att utgå för drygt hälften av den areal som omfattas av ansökningar om anläggningsstöd. Enligt utskottets mening skall anläggningsstöd utgå för hela den areal som omfattas av hittills inkomna ansökningar. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo160 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande anläggningsstöd till våtmarker
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo160 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
Riktlinjer för livsmedelspolitiken och jordbrukspolitiken m.m.
1. Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet har konsekvent hävdat behovet av avreglering och marknadsanpassning av det svenska jordbruket. Vi har samtidigt framhållit att avregleringen skall göras på ett sådant sätt att de svenska lantbrukarna ges möjlighet att konkurrera på lika villkor med omvärlden. Det vore olyckligt om Sveriges politik leder till att lantbruk som skulle vara konkurrenskraftiga inom EG slås ut under de kommande åren. Det vore både oansvarigt och korttänkt.
Marknadsanpassningen av det svenska jordbruket måste enligt vår mening bygga på den grund som riksdagens beslut år 1990 utgör. Regeringens förslag om sänkta referenspriser strider på ett avgörande sätt mot detta beslut. Resultatet blir en ensidig svensk neddragning av gränsskyddet. Regeringen har också fattat beslut om bl.a. höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel, som inneburit plötsliga förändringar i förhållande till riksdagsbeslutet. Reglerna kring omställningen är oklara. Vi har varnat för att denna ryckighet kan äventyra den viktiga marknadsanpassningen av den svenska jordbruksnäringen och därmed också de riktlinjer för livsmedels- och jordbrukspolitiken som utskottet enades om i samband med fjolårets beslut (1989/90:JoU25).
2. Bengt Rosén och Sören Norrby (båda fp) anför:
Med anledning av s.k. förenklad behandling har folkpartiet liberalernas återkommande yrkande om generell arealersättning inte realbehandlats denna gång.
Vi önskar med hänvisning till de fördelar med arealersättning som åberopas i motion Jo268 i detta sammanhang endast lyfta fram den sänkning av konsumentpriserna på livsmedel som blir en följd. Denna prissänkning sker utan att de avgränsnings- och kontrollproblem uppstår som är förenade med en sänkt matmoms.
3. Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:
Jordbrukspolitik och livsmedelspolitik
Vi anser att en hållbar jordbrukspolitik inte kan reduceras till nationalekonomiska överväganden. Politiken måste i stället baseras på analys av jordens avkastningsförmåga och människornas behov av föda och biologiska råvaror. Ekonomiska överväganden behövs också, men kan aldrig ersätta dess faktiska förhållanden.
Det behövs en särskild jordbrukspolitik. Jordbrukspolitik innefattar de åtgärder som vidtas från samhällets sida för att påverka produktion och näringsverksamhet inom jord- och skogs- bruk och därmed dem som arbetar inom näringen. Majoriteten kallar detta för livsmedelspolitik.
Vi anser att det också behövs en särskild livsmedelspolitik. Denna bör grundas främst på konsumenternas berättigade krav på livsmedel. Därför bör en översyn göras av livsmedelskedjan efter primärproduktionen. Översynen bör gälla konkurrenssituationen i handelsledet, prissättning i de olika leden, marknadens effektivitet, livsmedelskvalitet m.m.
Den globala försörjningssituationen
Det är viktigt att ha ett realistiskt internationellt miljöperspektiv när jordbrukspolitiken läggs fast. Annars finns risk att en felaktig slutsats dras vad gäller försörjnings- förmågan.
I Sovjetunionen börjar miljöförstöringen att sätta djupa spår i livsmedelsförsörjningen. I bl.a. USA råder problem med vattenförsörjningen. I många u-länder är ökenutbredningen ett stort miljöhot som resultat av skogsskövling och överbetning. Drivhuseffekten kan förvärra förhållandena ytterligare.
Det finns risk för att världens livsmedelsförsörjning kan försämras drastiskt under de kommande åren, beroende bl.a. på miljöförstöring.
Över hälften av mänsklighetens föda baseras på spannmål. Försörjningssituationen i världen försämras. Det ansedda forskningsinstitutet World Watch Institutes senaste prognoser, som bygger på uppgifter från FAO och amerikanska jordbruksdepartementet, tyder på att situationen är lika dålig i år som för ett år sedan. 1987 räckte de spannmålslager som fanns i 101 dagar. 1990 räckte de i 62 dagar. Den kritiska nedre gränsen ligger enligt FN vid 60 dagar. Under denna gräns finns risk för svåra försörjningsproblem.
Inriktningen på lång sikt måste vara att ge u-länderna stöd så att de kan bygga upp en egen produktion av livsmedel. Det innebär stöd till primärproduktionen, dvs. jordbruk, men även till lager, distribution m.m. På kort sikt måste även i-länderna hålla lager av viktiga förnödenheter som kan användas vid katastroftillstånd.
Målsättning för jordbruket
Vi anser att speciella långsiktiga mål för jordbrukspolitiken bör sättas upp. Detta behövs för att riksdag och regering skall ha något att utgå från när man formar den framtida politiken. Det ger politiken stabilitet.
Jordbruket är en biologisk näring som mer styrs av naturens gränser än av marknaden. Den biologiska produktionen ställer speciella krav på producenten och på långsiktighet i de politiska besluten. Den övergripande målsättningen bör vara att jordbruket skall vara långsiktigt, uthålligt och ha en produktionsförmåga så att insatta resurser ger hög avkastning. Jordbruket skall dessutom vara både miljövänligt och effektivt.
Vi anser att det behövs beredskapsmål, konsumentmål, regionalpolitiskt mål och ett lönsamhetsmål för jordbruket.
Beredskapsmålet skall formuleras så att jordbruksmarken vårdas som den resurs den är. En målsättning för naturresursberedskap skall utarbetas för det svenska jordbruket. Med hänsyn till en förändrad miljö- och naturresurssituation kan en försörjningskris uppstå. Beredskapshänsyn är motiverade av såväl dessa skäl som av rent militära hot.
Förstörelsekraften i moderna krig gör att man måste räkna med ett längre efterkrigsskede med stora försörjningsproblem. Livsmedel är avgörande för att klara en krissituation under en längre tid, och den geografiska fördelningen av livsmedelsproduktionen är särskilt viktig. Centern anser att all brukningsvärd åker måste bevaras. Det krävs dessutom en speciell planering av storstädernas livsmedelsförsörjning vid en krissituation. 1985 års beslut om livsmedelsförsörjningen bör åter gälla.
Konsumentmålet bör formuleras så att konsumenterna ges goda möjligheter att välja mellan livsmedel av olika slag, där skillnaderna kan avse exempelvis smak, ursprung, produktionssätt eller förädlingsgrad. Produktionsmetoder som är oetiska eller direkt skadliga för konsumenterna kan inte accepteras bara för att ge valfrihet. Livsmedel som producerats på ett i Sverige förbjudet sätt skall ej få importeras.
Svenska livsmedel håller en hög kvalitet i en internationell jämförelse. Det beror bl.a. på att Sverige har klimatiska förutsättningar för produktion med mindre användning av kemiska bekämpningsmedel än många andra länder. Sverige har dessutom längre gående restriktioner vad gäller användningen av kemiska bekämpningsmedel, medicin till djur m.m. än många länder som vi importerar från.
I såväl förädlings- som grossistleden finns en betydande koncentration och i detaljhandelsledet en överetablering. Livsmedelshandeln domineras i dag av tre stora block. En översyn bör göras av vilken inverkan senare led i livsmedelskedjan har på priset.
Kosten är en av de viktigaste faktorerna av betydelse för folkhälsan. Vi anser att ett folkhälsomål bör formuleras som ett delmål i konsumentmålet.
Det regionalpolitiska målet måste utformas så att jordbrukets betydelse för en levande landsbygd och ett öppet landskap betonas. En levande landsbygd med ett vitalt och differentierat näringsliv samt en fungerande service har stor betydelse för såväl landsbygdsboende som andra. Landsbygden är en resurs och har kvaliteter som måste tas till vara och utvecklas till gagn för hela Sveriges befolkning.
Ett särskilt lönsamhetsmål bör preciseras. Under överskådlig tid kommer Sverige att ha ett gränsskydd som är avgörande för det svenska priset. Volymen av jordbruksproduktionen påverkas inte endast av priset, utan även av biologiska faktorer. Det bör också i fortsättningen finnas ett politiskt mål för lantbrukets lönsamhet. Utifrån detta kan gränsskyddets nivå och andra politiska beslut diskuteras.
Lönsamhetsmålet bör formuleras så att lantbruket får en rimlig företagsekonomisk lönsamhet. Det innebär att jordbrukaren vid normal effektivitet har rätt att kräva såväl långsiktig förräntning på investerat kapital som en ersättning för utfört arbete.
Omställningskommission
Omställningen av jordbruket måste nu fortsätta enligt riksdagens intentioner, trots de avsteg utskottets majoritet gjort från riksdagens tidigare beslut. Omställningen är mycket viktig för att leva upp till devisen att hela Sverige ska leva. Ett livskraftigt jordbruk är grunden för en levande landsbygd.
Omställningen måste ske på ett sådant sätt att inte enskilda lantbrukare drabbas och inte en omfattande nedläggning eller igenplantering av åkermark sker. Vi föreslog i samband med det jordbrukspolitiska beslutet att en omställningskommission skulle tillsättas för att följa omställningen och lämna förslag i de fall justeringar behövdes. Vi anser att en kommission behöver tillsättas med detta syfte för att undvika fler tolkningsproblem under omställningsperioden.
Det finns en berättigad oro inom jordbruksnäringen. Den beror bl.a. på den tveksamhet regeringen visat vid genomförandet av riksdagens beslut och på den ovilja att stå fast vid beslutet som majoriteten visat i utskottet. Oron i näringen har lett till en bristande framtidstro. Detta är allvarligt och riskerar att försämra möjligheterna att klara omställningen på ett positivt sätt. Framtidstron måste återskapas. En omställningskommission skulle kunna följa utvecklingen noga och föreslå justeringar när så behövs.
GATT
GATTs förhandlingar, den s.k. Uruguayrundan, avbröts före jul 1990 utan att några resultat uppnåtts. Detta berodde främst på att EG och USA inte kunde komma överens. Det är oklart när något resultat av förhandlingarna kan nås.
Vi anser att varje land i förhandlingar måste slå vakt om möjligheten till en egen försörjningsbas för livsmedel även i framtiden, bl.a. beroende på miljöförstöringens negativa effekter för livsmedelsproduktion.
GATT-förhandlingarna är viktiga för en effektivare världshandel. Ett bra resultat i förhandlingarna är viktigt för ett litet land som Sverige, där utrikeshandeln är av stor ekonomisk betydelse. Detta får dock inte leda till att regeringen i förhandlingarna bortser från att försöka göra en för landet och jordbruket så bra uppgörelse som möjligt.
4. Annika Åhnberg (v) anför:
Redan i samband med det livsmedelspolitiska beslutet hävdade vänsterpartiet att ersättningen för landskapsvård borde utökas kraftigt och reglerna för användandet generaliseras. Vi menade också att vallodlingen skulle vara grund för omställningsersättningar. Vi framförde att alternativ odling/ekologiskt lantbruk skulle stimuleras. Det gäller också flera produktionsgrenar som missgynnades tidigare, t.ex. getnäringen och fårnäringen. Utskottet tar i detta betänkande inte upp de motioner som rör jordbrukspolitiken generellt till behandling, med hänvisning till att det bara är ett år sedan det övergripande beslutet om en ny livsmedelspolitik fattades. Vi är övertygade om att en kommande utvärdering kommer att bekräfta vår uppfattning om inriktningen på jordbrukspolitiken och återkommer därför i annat sammanhang med krav om förändringar.
5. Marianne Samuelsson (mp) anför:
En stor del av världens befolkning svälter medan vi i Sverige talar om överskottsproduktion som ett problem. Miljöpartiet de gröna anser att vi i solidaritet med övriga världen i stort sett skall vara självförsörjande på baslivsmedel. Många av de stora ekologiska problemen i världen orsakas av ett överutnyttjande av världens odlingsbara mark. Den minskning av överskottsproduktionen som beslöts om vid fjolårets livsmedelspolitiska beslut borde i likhet med vad miljöpartiet de gröna hävdade i vår reservation ha skett genom att användningen av insatsämnen minskat. Ett ekologiskt miljöanpassat jordbruk skulle ge oss möjlighet att på ett naturligt sätt behålla det öppna landskapet som har stor betydelse för bevarandet av artrikedomen. Nu riskerar vi att oersättliga naturvärden går förlorade genom att kulturlandskapet försvinner och ersätts av granskogsplanteringar. Ett miljöanpassat jordbruk är samhällsekonomiskt effektivt eftersom miljöförstöringen bringas till ett minimum samtidigt som det inte producerar ett överskott som senare måste avsättas till låga världsmarknadspriser. Vi ämnar att vid annat tillfälle återkomma med våra krav om satsningar på det miljöanpassade lantbruket i likhet med vad vi framfört i motion Jo226.
Åtgärdsprogram för alternativ odling
6. Annika Åhnberg (v) anför:
Vänsterpartiet har i många sammanhang framhållit behovet av insatser för att öka omfattningen av alternativt/ekologiskt lantbruk. I motion Jo238 föreslås att omställningsåtgärderna kompletteras med åtgärder i detta syfte. Jag känner stor sympati för motionen men har inte reserverat mig till förmån för den, då den inte innehåller några konkreta förslag eller anvisar medel. Vänsterpartiet har i en annan motion, som behandlas under hemställan punkt 37, föreslagit åtgärder och anvisat medel.
Biodling
7. Annika Åhnberg (v) anför:
I motionerna Jo223 och Jo272 tas biodlingen upp. Det framhålls att biodlingen är viktig för pollineringen av fruktträd och bär, samt att det till Sverige importeras en stor del av den honung som konsumeras. Jag delar uppfattningen att det är viktigt att bevara och utveckla den inhemska biodlingen, men motionerna anvisar enligt min mening inte verkningsfulla medel för att uppnå detta. Vi kommer från vänsterpartiets sida att i lämpligt sammanhang återkomma med förslag i denna fråga.
Anpassning av gränsskyddet till den interna avregleringen
8. Bengt Rosén och Sören Norrby (båda fp) anför:
Som folkpartiet liberalerna framhållit i sin kommittémotion anser vi det olyckligt att regeringen valt att göra utspel om gränsskyddet på livsmedel och matmoms av valpopulistiska skäl. Genom att medvetet sända ut motstridande signaler har regeringen lyckats skapa förvirring och i onödan polariserat debatten.
Den omläggning av jordbrukspolitiken som en bred majoritet i riksdagen beslutade om den 9juni1990 föranleddes av omtanke om såväl konsumenter som producenter. All produktion syftar ytterst till att tillfredsställa konsumenters behov och önskemål, men jordbruksregleringen har hindrat konsumenternas önskemål att nå producenterna. De har producerat det som regleringen premierat. Härigenom har variationen i utbudet minskat och priserna ökat snabbare än på andra varor; varje halvår har genom statlig medverkan primärproducenterna kostnadskompenserats, och då har även efterföljande handelsled passat på att justera sina marginaler.
Men konsumenterna efterfrågar inte bara livsmedel av bra kvalitet till rimliga priser utan också en levande landsbygd och öppna landskap. Med anledning härav -- och av andra skäl -- slog riksdagen fast att vi inte ensidigt skall sänka vårt gränsskydd. Världsmarknadspriserna (vm-priserna) är kraftigt dumpade, och vårt jordbruk skulle inte klara av denna konkurrens. Därför bör gränsskyddet avvecklas internationellt, och Sverige bör vara pådrivande i GATT för att ett sådant avtal uppnås. Intill dess skall enligt riksdagsbeslutet importen ligga kvar på oförändrad nivå.
Men även för lantbrukarnas skull var en omläggning av jordbrukspolitiken nödvändig. Regleringen har låst lantbrukarna till ensidiga produktionsmönster med stora överskott som följd. Dessa har till växande kostnader -- som lantbrukarna kollektivt fått betala en betydande del av -- måst lyftas ut på världsmarknaden.
Eftersom staten under ett sekel reglerat jordbruket bestämde riksdagen att omställningen skall genomföras under fem år och med olika insatser -- sammantaget kostnadsberäknade till 13,6 miljarder kronor -- som skall möjliggöra en omställning på socialt acceptabla villkor.
Omställningsåtgärderna innefattar bl.a. sänkta spannmålspriser som kompenseras med arealstöd. Detta har lett till sänkta priser på foderblandningar -- som till stor del består av spannmål -- vilket i sin tur reducerat olika producentpriser. SPKs februari- och marsbarometrar har visat att sänkta producentpriser börjat slå igenom i lägre konsumentpriser.
När de svenska producentpriserna minskar uppstår ett "överskydd" i gränsskyddet. Detta kan förädlings- och handelsled utnyttja för att höja sina marginaler, och därför bör gränsskyddet justeras.
Statens jordbruksnämnd har i uppdrag att justera gränsskyddet med hänsyn till förändringar av vm-priserna. Jordbruksnämnden (JN) fick nyligen regeringens uppdrag att höja gränsskyddet på mjölkprodukter med anledning av de avskaffade mjölksubventionerna. Det hade därför varit naturligt att JN fått regeringens uppdrag att också företa justering av "överskyddet".
Folkpartiet liberalerna anser inte att justeringen kan företas efter någon generell procentsats eller enligt den tabell som redovisats. JN bör få regeringens uppdrag att minska överskyddet produkt för produkt. Det kan ske enligt samma arbetsmetod som används då gränsskyddet justeras med hänsyn till vm-prisernas svängningar. Därmed kommer anpassningen att företas utifrån nu aktuellt överskydd och inte efter något förmodat framtida läge.
På samma sätt kan justeringar i motsatt riktning komma i fråga. Regeringen påpekar i propositionen att detta bl.a. blir aktuellt för lamm- och fårkött när prisstödet som beslutat trappas av. Vi vill framhålla att en dålig spannmålsskörd i höst kommer att få samma effekt.
För att svensk livsmedelsproduktion skall kunna hävda sig i internationell konkurrens måste vi dock ändra attityd till prisstegringar. Vi har uppenbarligen levt för länge med olika former av indexklausuler. Många kostnadspåslag har accepterats som naturnödvändiga. Vi måste börja hata inflation och kostnadsökningar för att växla ned utvecklingen på detta område till europeisk nivå. I detta perspektiv är det angeläget att avveckla överskyddet för inhemska livsmedel.
Justeringen av överskyddet kan förhindra prisökningar men -- som man påpekat från SPK -- det sänker inte konsumentpriser som regeringen hävdar. Det hade däremot regeringen kunnat medverka till om man biträtt folkpartiet liberalernas förslag till ändringar i bygglagstiftningen för att underlätta etableringen av lågprisprodukter. Undersökningar har bl.a. visat att det skiljer ca 7% i matpriser mellan Karlskrona och Trollhättan där det finns lågprisbutiker.
Vissa konkurrensfrågor
9. Annika Åhnberg (v) anför:
Näringsutskottet behandlar för närvarande proposition 1990/91:147 om förstärkt konkurrens på livsmedelsområdet. Vänsterpartiet har till denna proposition lämnat en motion med krav på regeringen att återkomma med förslag till skärpt konkurrens som gäller hela livsmedelssektorn och inte enbart primärproduktionen. Vi vidhåller denna uppfattning, men har inte bifallit de nu framlagda motionerna eftersom ärendet redan är under behandling i riksdagen.
Direktbidrag
10. Jan Fransson, Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Martin Segerstedt, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ove Karlsson och Dag Ericson (alla s) anför:
Mot bakgrund av riksdagens ställningstagande i samband med behandlingen av livsmedelspolitiken våren 1990 bör enligt vår mening ställningstagandet till hur bidragen skall hanteras under budgetåret 1991/92 anstå tills GATT-förhandlingarna har avslutats, vilket kan beräknas ske före 1991 års utgång. Utskottet borde med denna motivering ha anslutit sig till regeringens överväganden. Som framgår av propositionen ämnar jordbruksministern återkomma i denna fråga. Vid en utfrågning med jordbruksnämnden har utskottet erfarit att det finns administrativa rutiner för att effektuera ett beslut om bidrag under innevarande år, även om beslutet ej fattas nu.
Direktbidrag inom stödområdet
11. Annika Åhnberg (v) anför:
Enligt förra årets livsmedelspolitiska beslut skall jordbruket inom stödområdet undantas från kraven på produktionsbegränsningar i syfte att få produktionen i balans med efterfrågan. Trots detta är det just inom stödområdet vi ser tecken på en alltför stor minskning av jordbruket. De direktbidrag som i enlighet med GATT-överenskommelsen 1989 utbetalas i stället för prishöjningar bör därför inte i stödområdet ha en produktionsneutral utformning. Då riksdagen i annat sammanhang beslutat (med anledning av bl.a. motion från vänsterpartiet) att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för att se över jordbrukspolitiken i sin helhet inom stödområdet har jag inte reserverat mig till förmån för vårt yrkande om förändring av direktbidragen. I den mån detta provisorium blir bestående även nästa år bör denna fråga behandlas av ovan nämnda arbetsgrupp.
Ekologiskt lantbruk
12. Marianne Samuelsson (mp) anför:
I likhet med vad vi tidigare framfört i motioner till riksdagen anser vi att satsningarna på det ekologiska jordbruket behöver förbättras. Vi har i våra motioner om livsmedelspolitik och jordbruk framfört att satsningarna via ett arealbaserat inkomststöd skulle ge det ekologiskt anpassade jordbruket en bättre konkurrenssituation än den som råder i dag. Vi ämnar återkomma i frågan.