Vissa miljöfrågor
Betänkande 1997/98:JoU26
Jordbruksutskottets betänkande
1997/98:JOU26
Vissa miljöfrågor
Innehåll
1997/98 JoU26
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 163 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1997 om allmän miljöpolitik, vatten- och luftvård, buller, kemikaliekontroll, avfall, kretslopp, återvinning, miljöarbetet inom EU samt naturvård. Ett stort antal motioner tar upp frågor som har behandlats av utskottet i andra sammanhang under mandatperioden, och i flera fall så sent som hösten 1997. I de delar motionerna behandlar frågor av mer övergripande karaktär hänvisar utskottet till en proposition om miljöpolitiken som är aviserad till april 1998. Samtliga motionsyrkanden avstyrks bl.a. med hänvisning till tidigare ställningstaganden, pågående arbete med frågorna och den miljöpolitiska propositionen. Utskottet riktar kritik mot regeringen för förseningen av den miljöpolitiska propositionen. Till betänkandet har fogats 41 reservationer och 15 särskilda yttranden.
Motionerna
1997/98:Jo525 av Ingbritt Irhammar och Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på producenterna att behålla eller införa retursystem på flaskor och burkar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i EU skärpa kraven på att skapa ett gemensamt retursystem. 1997/98:Jo701 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återvinning av aluminiumburkar. 1997/98:Jo702 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett snart och effektivt samlat miljöprogram avseende Östersjöns rening. 1997/98:Jo703 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa skoterlagstiftningen i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Jo704 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att producentansvaret även måste gälla återtagande av deformerade aluminiumburkar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett parallellt retursystem skall upprättas för aluminiumburkar utan svenskt ursprung. 1997/98:Jo705 av Sivert Carlsson och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av snara och samlade åtgärder för att minska oljeutsläpp i Östersjön. 1997/98:Jo706 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beslut på lokal nivå, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa den generella hastighetsbegränsningen för terrängskotrar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om körkort/förarbevis för terrängskotrar, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hjälmtvång för terrängskoter. 1997/98:Jo707 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att den svenska miljöpolitiken skall ges en ny inriktning i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Jo709 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att mer kraftfullt driva frågan om försurning. 1997/98:Jo712 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avsätta naturreservaten vid Kullaberg som nationalpark. 1997/98:Jo713 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av restaurering och sanering av Emån, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av sanering i första hand av Jungnerholmarna och Svartsjöarna. 1997/98:Jo714 av Tuve Skånberg och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud för icke-katalysatorrenade bensin- och dieselbilar efter år 2004. 1997/98:Jo717 av Ingvar Eriksson och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöstationer för fritidsbåtar. 1997/98:Jo719 av Ingvar Eriksson och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning av giftiga båtbottenfärger. 1997/98:Jo720 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att agera för att möjliggöra kretsloppsarbetet avseende omhändertagande och användande av humanurin. 1997/98:Jo721 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att CITES-avtalet måste respekteras, 2. att riksdagen hos regeringen begär att Jordbruksverket får i uppdrag att upprätta en handlingsplan för hantering av utrotningshotade djur, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ideella organisationers kunskap och vilja att ta ansvar skall tas till vara. 1997/98:Jo722 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast besluta om en nationell Agenda 21-organisation, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige snarast bör anta ett nationellt handlingsprogram för Agenda 21, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslå resurser för nationella informationsinsatser för att bekantgöra och accelerera Agenda 21-processen i Sverige, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att initiera en grundläggande diskussion om tillväxt, välfärd och uthållig utveckling. 1997/98:Jo723 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd mot torvbrytning på Tönningsfloarna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att komplettera planeringen av naturskyddet för våra våtmarker, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påskynda arbetet med att bevara de objekt som upptas i Myrskyddsplan för Sverige och att tillräckliga medel för detta avsätts. 1997/98:Jo724 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hänsyn till bullerproblematiken vid nästa försvarsbeslut, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genast sätta in åtgärder för dem som lever med buller motsvarande 100 dB(A), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringsfrågan för bulleråtgärder. 1997/98:Jo726 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att minska antalet farliga kemikalier i omlopp, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barns rätt att slippa utsättas för kemikalier som skapar allergier, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att de fyra systemvillkor uppfylls som föreningen Det naturliga steget har sammanställt, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vi i Sverige måste komma ifrån att använda friskt vatten för transport av urin och fekalier, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet av den biologiska mångfalden, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Nordsjödeklarationens efterlevnad, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det rättvisa miljöutrymmet för alla på jorden. 1997/98:Jo731 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av effekterna på försurningen och övergödningen till följd av en förtida kärnkraftsavveckling, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas möjligheter att reducera näringsämnen genom anläggande av våtmarker, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äganderätten, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nytänkande i naturvården, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationalparker, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturreservat, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturvården inom fjällvärlden, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot oljespill och fartygsolyckor. 1997/98:Jo732 av Ingbritt Irhammar och Marie Wilén (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett Agenda 21-forum, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett antal kommuner kan få bli ett slags frikommuner med avseende på miljöplaneringen och den lokala Agenda 21. 1997/98:Jo734 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att utarbeta en strategi för att utveckla och implementera den i motionen beskrivna metoden för ökad kolbindning. 1997/98:Jo735 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en inventering av inplanterade växt- och djurarter. 1997/98:Jo738 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder inom jordbruket för att minska kväveläckaget, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder inom avloppssektorn och industrin för att minska kväveläckaget, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder inom skogsbruket för att minska kväveläckaget, 4. att riksdagen begär att regeringen föreslår att ytterligare medel inom EU används till åtgärder för att minska kväveläckaget till havet. 1997/98:Jo740 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av Idefjorden som ett levande gränsvatten. 1997/98:Jo741 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhindrande av störningar på grund av buller och infraljud. 1997/98:Jo742 av Inger René och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategi för biologisk mångfald. 1997/98:Jo745 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare insatser för att minska närsaltbelastningen på Västerhavet, 3. att riksdagen hos regeringen begär ett bestämt avståndstagande från de norska planerade provborrningarna i Skagerrak i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en "fredning" av Skagerrak. 1997/98:Jo746 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsskillnaderna för omhändertagande av avfall i Sverige och Tyskland, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall verka för strängare regler inom EU för avfallstransporter, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfällig lagstiftning som förbjuder import samt förbränning av importerat avfall. 1997/98:Jo747 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges nationella ståndpunkt i fråga om nationell kemikalielagstiftning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att endast mjuka styrmedel och frivilliga överenskommelser inte är tillräckligt, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska regeringen måste ge berörda myndigheter betydligt mer långtgående mandat än vad Kemikommittén föreslår, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kemikommitténs förslag till åtgärder, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frågan om nationell kemikalielagstiftning i ett federationsliknande system, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljögarantin, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Danmarks tolkning av begränsningsdirektivet som minimidirektiv, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om urvalsmetoder, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strängare styrmedel i samverkan med i motionen nämnda urvalsmetoder, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till svensk politik i EU om kemikaliefrågor, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetet med genomförande av den s.k. 29-listan och tidigare solnedgångsprojekt återupptas. 1997/98:Jo748 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om plantering av pilevallar. 1997/98:Jo749 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot kustnära övergödning. 1997/98:Jo750 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uttjänta lädervaror som är garvade enligt krommetoden skall klassas som miljöfarligt avfall. 1997/98:Jo752 av Annika Nordgren (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att olika ?miljöbegrepp? skall definieras när det används i t.ex. direktiv till myndigheter, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av ett hotbildsdepartement. 1997/98:Jo753 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skydda hotade grodor i Skåne. 1997/98:Jo754 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att oljeletningen i Skagerrak stoppas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på Norge att fullt ut uppfylla kraven om samråd i den nordiska miljökonventionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en bredare konsekvensutredning av den planerade olje- och gasutvinningen i Skagerrak. 1997/98:Jo755 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att ett handlingsprogram utarbetas i syfte att följa klimatkonventionen och reducera klimathotet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall arbeta för krav på minskad bensinförbrukning inom EU, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall driva frågan om miljödiesel i EU. 1997/98:Jo756 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöarbetet inom EU, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöarbetet för Östersjön och Kolahalvön, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för minskad försurning och övergödning, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kemikaliepolitiken, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koldioxidmålet. 1997/98:Jo757 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättande av ett klimatpolitiskt handlingsprogram, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättande av ett sekretariat för klimatfrågorna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kopplingen mellan familjepolitik och miljöpolitik. 1997/98:Jo758 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddszoner längs åar och vattendrag, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid fiskdöd som skadat allmänt fiskeintresse skall den som orsakat fiskdöden ersätta skadan. 1997/98:Jo759 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för kantzoner vid vattendrag. 1997/98:Jo760 av Peter Weibull Bernström och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadseffektivitet i anläggning av våtmarker för näringsreduktion, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vattendragsorganisationernas åtgärdsprogram, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restaurering av det sydsvenska landskapet genom anläggande av dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att mer medel inom ramen för EU:s miljöstöd riktas till anläggning av dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner i odlingslandskapet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av information och kunskapsspridning till markägare vad avser anläggning av dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i reglerna för jordbrukets miljöstöd i EU. 1997/98:Jo762 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till olivinbehandling av försurade vattendrag. 1997/98:Jo763 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överväga om ett nationellt stöd kan utformas som tillförsäkrar Kolmårdens djur- och naturpark medel för bevarandearbetet. 1997/98:Jo764 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Ridö-Sundbyholmsarkipelagen bör inrättas som nationalpark. 1997/98:Jo765 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av gällande principer och stödsystem för landskapsvården i Sverige. 1997/98:Jo769 av Patrik Norinder och Inger René (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om PVC-plastens positiva egenskaper, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om PVC-industrins betydelse för arbetsmarknaden i Västsverige, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdraget att utarbeta en plan för miljöanpassning av PVC, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bedömningen och hanteringen av PVC. 1997/98:Jo770 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att motverka övergödningen av våra kustnära hav. 1997/98:Jo771 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att motverka rovfåglarnas utarmning i Norrland. 1997/98:Jo772 av Ulf Kero och Jörgen Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av huvudman för regional och länsövergripande snöskotertrafik. 1997/98:Jo773 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktuella miljöproblem i Östersjön och om att arbetet med Östersjöns miljö måste prioriteras ytterligare. 1997/98:Jo774 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den skyndsamt ser till att den svenska förordning som behövs för att handeln med hotade arter skall kunna stävjas träder i kraft. 1997/98:Jo775 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försiktighetsprincipen skall tillämpas vid kalkningsverksamhet. 1997/98:Jo776 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsskillnaderna för omhändertagande av avfall mellan Sverige och Tyskland, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall verka för strängare regler inom EU för avfallstransporter, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfällig lagstiftning som förbjuder import samt förbränning av importerat avfall. 1997/98:Jo778 av Owe Hellberg och Hanna Zetterberg (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast börja implementeringsprocessen i enlighet med Esbjergdeklarationen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den s.k. 13-listan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts runt ämnen på den s.k. 29-listan, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om myndigheters och den offentliga sektorns roll i kemikaliearbetet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkt för kemikaliearbetet inom EU. 1997/98:Jo779 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av undersökning av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskningen av de till jordbrukslandskapet knutna fågelarterna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om misstanken om koppling mellan minskad biologisk mångfald i jordbrukslandskapet och jordbruksgifter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av åtgärdsprogram för att hejda den minskning av biologisk mångfald i jordbrukslandskapet som sker i dag. 1997/98:Jo780 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav för framförande av snöskoter. 1997/98:Jo783 av Erling Bager (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka takten i bullerarbetet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Naturvårdsverket får ett tydligt, klart, långsiktigt uppdrag att driva bullerfrågorna samlat på ett bättre sätt, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att med hög prioritet driva bullerfrågorna internationellt, särskilt inom EU. 1997/98:Jo784 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för miljöpolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett Agenda 21-forum, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om projekt rörande faktor 10, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det fortsatta arbetet med producentansvaret, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges miljöambitioner i EU, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utarbetandet av en vitbok med genomgång av vad som krävs av EU:s politik på olika områden och av hur förenliga nuvarande direktiv är med en ekologiskt hållbar utveckling, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökonsekvensutredningar av nya EU-direktiv, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kretsloppsstrategi för EU, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska ståndpunkter inför arbetet med det sjätte miljöhandlingsprogrammet, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en organisation med ansvar för att granska implementeringen och effektiviteten av EU:s miljödirektiv, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av amalgam, 31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder inom EU för att säkerställa medel till återställning av sura sjöar och vattendrag. 1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en minskning av koldioxidutsläppen. 1997/98:A455 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en naturskyddsfond, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för skydd av fågellivet. 1997/98:Bo528 av tredje vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerställandet av värdefull natur. 1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att införa hårdare miljöregler, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en stärkt miljögaranti med omvänd bevisföring, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beslut om miniminivåer för miljöavgifter på koldioxid och andra miljöskadliga utsläpp skall kunna fattas med kvalificerad majoritet. 1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 61. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om producentansvar för elektronikprodukter. 1997/98:N270 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i bilavgaslagstiftningen att användningen av vätgas i Sverige möjliggörs, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vätgas inte skall omfattas av utsläppsparametrarna i gällande bilavgaslagstiftning. 1997/98:So241av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om producentansvar inom folkhälsoområdet. 1997/98:So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa upp hur handlingsplanen mot buller har uppfyllts. 1997/98:So346 av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c ) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöavgifter på kvicksilver, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges arbete i EU. 1997/98:T912 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om producentansvar för uttjänta elektroniska varor.
Utskottet
Miljöpolitik m.m.
Inledning Utskottet uttalar sitt missnöje med att regeringens proposition om miljöpolitikens mål och medel, trots tidigare avisering, blivit så försenad att den inte kan behandlas under innevarande riksmöte. Detta har medfört att förutsättningarna för motionsarbetet i efterhand har förändrats på ett olyckligt sätt. Trots att miljöfrågorna är högt prioriterade har förseningen inneburit att riksdagen under hela denna mandatperiod inte fått möjlighet att samlat diskutera och behandla miljöpolitikens mål och medel.
Motionerna I motion Jo707 (m) begärs beslut om en ny inriktning av den svenska miljöpolitiken. Utgångspunkt skall vara den enskilda människans ansvar för miljön, medan statens ansvar bör begränsas till de uppgifter ingen annan kan åta sig. Det internationella miljösamarbetet bör betonas. Även i motion Jo784 (c) tas frågan upp om principerna för miljöpolitiken (yrkande 1). Kretslopps- principen skall utgöra grund för framtidens samhälle, åtgärder bör vidtas för att minska miljöskulden, skatteväxling bör införas och producentansvaret utvecklas. Enligt motion Jo722 (v) bör en diskussion initieras om tillväxt, välfärd och uthållig utveckling (yrkande 5). I motion Jo726 (mp) yrkande 8 föreslås ett tillkännagivande om det rättvisa miljöutrymmet för alla på jorden. Sambandet mellan miljöpolitik och familjepolitik betonas i motion Jo757 (kd) yrkande 3. Projekt rörande faktor 10 efterlyses i motion Jo784 (c) yrkande 4. (Med begreppet faktor 10 menas att användningen av naturresurser behöver bli i genomsnitt 10 gånger mer effektiv under ett par generationer.) Motionärerna bakom motion Jo752 (mp) begär att olika ?miljöbegrepp? skall definieras när de används i t.ex. direktiv till myndigheter (yrkande 1), och en utredning bör tillsättas om inrättande av ett hotbildsdepartement (yrkande 3). Enligt motionerna Jo732 yrkande 1 och Jo784 yrkande 2 (båda c) bör ett Agenda 21-forum inrättas. En nationell Agenda 21-organisation och ett nationellt handlingsprogram för Agenda 21 efterlyses i motion Jo722 (v) yrkandena 2 respektive 3. Resurser bör anslås för nationella informationsinsatser för att bekantgöra och accelerera Agenda 21-processen i Sverige (yrkande 4). Ett antal kommuner bör enligt motion Jo732 (c) förklaras som frikommuner med avseende på miljöplaneringen och den lokala Agenda 21 (yrkande 2). Miljöarbetet för Östersjön och Kolahalvön tas upp i motion Jo756 (m). Östersjösamarbetet behöver stärkas, och frågan om en gemensam finansiering av särskilda utpekade miljöproblem bör lösas (yrkande 8). Flera motioner behandlar frågor som rör ?skoterlagstiftningen?. Enligt motion Jo703 (m) bör skoterlagstiftningen upphävas. Behovet av huvudman för regional och länsövergripande snöskotertrafik påtalas i motion Jo772 (s). I motion Jo706 (m) föreslås att terrängskoterkörningen i sin helhet skall regleras av kommunerna (yrkande 1). Den generella hastighetsbegränsningen för terrängskotrar bör avskaffas (yrkande 2). Även det nuvarande kravet på traktorkörkort bör avskaffas och ersättas med ett särskilt förarbevis (yrkande 3). Hjälmtvång bör införas (yrkande 4). Även i motion Jo780 (c) begärs att kravet på traktorkörkort avskaffas. Enligt motion So346 (c) bör miljöavgift införas på kvicksilver (yrkande 2).
Utskottets överväganden I samband med riksdagens beslut våren 1991 om mål och riktlinjer för miljöpolitiken (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30) gjordes en så gott som heltäckande genomgång av de miljöpolitiska frågorna. Mål och riktlinjer för den fortsatta miljöpolitiken diskuterades, liksom hur de miljöpolitiska ambitionerna skall förverkligas genom ett brett, integrerat och decentraliserat arbete. I enlighet med beslutet har riksdagen därefter varje år och senast hösten 1997 fått en redovisning av utvecklingen på miljöområdet (bet. 1990/91:JoU30 s. 66 och 1997/98:JoU11). I den då framlagda skrivelsen (1997/98:13) redovisade regeringen en lägesbeskrivning av arbetet för att föra Sverige mot målet ekologisk hållbarhet. I skrivelsen anfördes att Sverige skall vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling. Detta innebär en helhetssyn på samhällsutvecklingen där hänsyn till ekologiska förutsättningar förenas med en god ekonomisk, social och kulturell utveckling. De övergripande målen för ett ekologiskt hållbart samhälle är att skydda miljön och människors hälsa, att använda jordens resurser effektivt och att nå en hållbar försörjning. I skrivelsen konstateras att riksdagen i juni 1997 beslutade om nya riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12). I skrivelsen anför regeringen vidare att det behövs nya och tydligare miljömål som kan understödja och driva på arbetet för en hållbar utveckling. Enligt regeringen bör målen brytas ned och i allt högre grad rikta sig till och vara förankrade hos aktörer inom olika sektorer i samhället. Regeringen avser att närmare utveckla miljömålen i den miljöpolitiska proposition som är aviserad till april 1998. I samband med riksdagens behandling av den miljöpolitiska propositionen kommer utskottet således att få anledning att behandla frågor som kräver konkreta ställningstaganden från riksdagens sida när det gäller både mål och medel för den framtida miljöpolitiken. Utskottet kan givetvis i stor utsträckning instämma i de mycket allmänt hållna synpunkterna i berörda motioner om t.ex. sambandet mellan tillväxt, välfärd och uthållig utveckling och om behovet av en effektiv och rättvis fördelning av de begränsade globala resurserna. Motioner med denna inriktning kräver emellertid ett betydande mått av precisering och vidare bearbetning för att kunna läggas till grund för ett riksdagsbeslut om konkreta åtgärder från regeringens sida eller om en viss handlingslinje i det internationella miljöarbetet. Också dessa överväganden bör enligt utskottets mening göras i ett sammanhang där riksdagen har ett mer fullständigt beslutsunderlag. Det bör tilläggas att utskottet vintern 1997 redogjorde utförligt för Sveriges engagemang i det internationella samarbetet för en hållbar utveckling och de övergripande svenska prioriteringarna i detta sammanhang (bet. 1996/97:JoU6). Eftersom det knappast torde behöva upprepas att vårt land av hävd varit ett föregångsland och en pådrivande kraft i internationella miljösammanhang finner utskottet det inte påkallat med något särskilt riksdagens uttalande härom. När det gäller behovet av att precisera vissa begrepp i miljöarbetet vill utskottet tillägga att den nya miljöbalken innehåller bestämmelser om balkens mål och tillämpningsområden m.m. vilka, i förening med de motivuttalanden som görs, också tillgodoser behovet av preciseringar och definitioner för både myndigheter och enskilda. Mot denna bakgrund anser utskottet att motionerna Jo707 (m), Jo726 (mp) yrkande 8, Jo752 (mp) yrkande 1, Jo757 (kd) yrkande 3 och Jo784 (c) yrkandena 1 och 4 inte bör föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida. På samma grund föreslår utskottet att även motion Jo722 (v) yrkande 5 lämnas utan åtgärd. Med anledning av motion Jo752 (mp) yrkande 3 om ett hotbildsdepartement vill utskottet erinra om sitt ställningstagande våren 1997 till en motion från samma parti angående ärendefördelningen inom Regeringskansliet (bet. 1996/97:JoU15). Utskottet anförde då att vissa bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan riksdagen och regeringen har ansetts vara av så grundläggande principiell karaktär att de fått sin plats i regeringsformen (RF). Hit hör t.ex. reglerna om den institutionella ramen för regeringsarbetet och om förfarandet i regeringsärenden. Enligt 7 kap. 1 § RF fördelar regeringen ärendena mellan departementen. Detaljfördelningen anges av regeringen i departementsförordningen (1982:1177). Av förarbetena till 7 kap. 1 § RF framgår att detta är regeringens exklusiva kompetensområde, och i Holmberg/Stjern- quists kommentar till grundlagarna framhålls bl.a. att departementsförordningen är regeringens ensak. Utskottet ansåg det således vara en självklar princip att riksdagen inte skall göra uttalanden i en fråga som gäller regeringens interna arbetsfördelning; lika självklart som att regeringen aldrig framlägger förslag till riksdagen om t.ex. ärendefördelningen mellan utskotten. Utskottet, vars ställningstagande givetvis kvarstår, avstyrker motionen i denna del. Våren 1995 tillsatte regeringen en nationalkommitté, den s.k. Agenda 21- kommittén, för att medverka i arbetet med att utveckla, fördjupa och förankra Agenda 21 och för att medverka inför utarbetandet av Sveriges rapport till FN:s extra generalförsamling om hållbar utveckling år 1997 (dir. 1995:34). Uppdraget har nu avslutats. Enligt vad utskottet erfarit pågår diskussioner om formerna för det fortsatta arbetet. Regeringens överväganden härom kommer att redovisas i den samlade miljöpolitiska proposition som avses presenteras för riksdagen under våren 1998. I avvaktan härpå bör motionerna Jo732 och Jo784 (båda c) i berörda delar inte föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida. Med hänvisning till det anförda bör även motion Jo722 (v) yrkandena 2 och 3 lämnas utan någon ytterligare riksdagens åtgärd. När det gäller kommunernas ställning i fråga om miljöplanering och lokala Agenda 21 vill utskottet erinra om de lokala investeringsprogrammen för en ekologiskt hållbar utveckling, där sammanlagt 5,4 miljarder kronor för perioden 1998-2000 har anslagits för att främja det lokala miljöarbetet. De lokala projekten skall bl.a. bidra till effektivare energi- och naturresursanvändning, ökad kretsloppsanpassning, delaktighet i miljöarbetet på lokal nivå och fler arbetstillfällen. Enligt vad utskottet erfarit är intresset för programmen mycket stort, och 286 av landets 288 kommuner har anmält intresse för programmen. Hittills har ca 120 kommuner ansökt om stöd från år 1998 och beslut om bidrag till kommunerna fattas successivt under våren. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo732 (c) yrkande 2 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte föranleda någon vidare riksdagens åtgärd. Med anledning av motion Jo722 (v) yrkande 4 vill utskottet erinra om att det övergripande ansvaret för information om Agenda 21-arbetet åvilar Naturvårdsverket. Av budgetpropositionen för år 1998, utgiftsområde 20, framgår att ett informationssamarbete har inletts via Internet mellan Nationalkommittén, Naturvårdsverket, Kommunförbundet och Utbildningsradion. Utskottet vill erinra om att de lokala investeringsprogrammen även omfattar stöd till Agenda 21-satsningar om projektens syfte är informationsinsatser inom ramen för t.ex. kommunernas Agenda 21-arbete. Med det anförda avstyrks motionen i denna del i den mån den inte kan anses tillgodosedd. Alltsedan de genomgripande politiska förändringarna ägde rum i Central- och Östeuropa intar samarbetet med länderna i dessa regioner en central plats i svensk utrikes- och biståndspolitik, och det är av grundläggande svenskt intresse att verka för de fyra övergripande mål som uppställts för det svenska samarbetet. Ett av dessa övergripande mål är att stödja en miljömässigt hållbar utveckling (bet. 1996/97:UU16). Dessa mål utgör fortfarande samarbetets huvudområden men regeringen avser att under år 1998 bl.a. intensifieras insatserna för att bistå de länder som förhandlar om medlemskap i EU, särskilt de baltiska länderna och Polen (prop. 1997/98:100 utg.omr. 7, bet. 1997/98:UU2). Vidare kommer regional utveckling att främjas, bl.a. genom Östersjöstaternas råd och Barents Euro-Arktiska råd, där Sverige under år 1997 innehade ordförandeskapet. Utskottet vill i sammanhanget erinra om de tre handlingsprogram för Östersjöregionen som antogs vid Östersjöstaternas råds femte ministermöte år 1996 och som innehåller åtaganden när det gäller demokratifrågor, ekonomiskt samarbete och miljö. Inom området för kärnsäkerhet har samarbete inletts för att öka säkerheten vid kärnkraftverken i Ignalina, Sosnovyj Bor och Kola. Utskottet vill även erinra om att riksdagen våren 1996 anvisade 1 000 miljoner kronor i syfte att under en femårsperiod stärka samarbete och utveckling i Östersjöregionen (prop. 1995/96:222, bet. 1996/97:FiU15). Medlen, som bl.a. skall användas för att skydda miljön runt Östersjön, har tillförts en fond som fördelas efter förslag från statsministerns Östersjöråd. Härtill bör läggas att det svenska sekretariatet för Agenda 21 för Östersjön för närvarande arbetar med en aktionsplan för regionen med inriktning på hållbar utveckling inom områdena jordbruk, skogsbruk, fiske, industri, energi och turism. Aktionsplanen förväntas bli antagen vid Östersjörådets utrikesministermöte i juni 1998. Slutligen erinrar utskottet om att regeringen nyligen lagt fram en proposition om Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa åren 1999-2001 (prop. 1997/98:70). Ett av målen för detta arbete är att bevara och förbättra miljön, särskilt i och kring Östersjön. Vidare anförs (prop. s. 102) att regeringen avser att öka sina insatser för Barentsregionen, särskilt beträffande energi-, miljö- och säkerhetsfrågor samt för ökade mänskliga kontakter i regionen. Med det anförda anser utskottet att syftet med motion Jo756 (m) yrkande 8 i allt väsentligt kan anses tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Nya regler för skotertrafiken trädde i kraft den 1 januari respektive den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:226, bet. 1996/97:JoU5). Riksdagsbeslutet i denna fråga innebär bl.a. inrättande av nya regleringsområden, utökat skydd mot terrängkörning på jordbruksmark, en generell hastighetsgräns och obligatoriska buller- och avgaskrav för nya terrängskotrar från den 1 juli 1998. I sitt betänkande underströk utskottet att beslut om reglering av skotertrafiken m.m. bör fattas i nära samråd med kommuner och andra lokala intressen. Mot bakgrund av den korta tid som den nya lagstiftningen varit gällande anser utskottet sig sakna grund att tillmötesgå de motioner som föreslår ett flertal ändringar i terrängkörningslagen och närliggande författningar. Motionerna Jo703 (m), Jo706 (m) yrkandena 1, 2 och 4 och Jo772 (s) avstyrks således. Med anledning av motionerna Jo706 (m) yrkande 3 och Jo780 (c) om förarbevis för snöskoter vill utskottet erinra om det frågesvar som kommunikationsministern nyligen gav i kammaren (prot. 1997/98:73, svar på fråga 1997/98:476). Av svaret framgår att Vägverket, som haft regeringens uppdrag att utreda frågan om en särskild förarlicens för förare av terrängskoter, den 23 december 1997 överlämnade en utredning med förslag till utformning av en sådan förarlicens. I förslaget har Vägverket aviserat att verket avser att snarast möjligt komplettera utredningen med förslag till författningslösningar och att komma in med dessa kompletteringar under mars 1998. Regeringen kommer därefter att ta ställning i frågan. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionerna i berörda delar i den mån de inte kan anses tillgodosedda. Som utskottet anförde våren 1997 (bet. 1996/97:JoU20) ingick inte kvicksilver bland Sveriges s.k. undantag i medlemskapsförhandlingarna inför vårt inträde i EU. Inom ramen för direktiv 76/769/EEG om begränsning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat diskuteras frågan om en eventuell begränsning av försäljning och användning av kvicksilver. I dessa samtal verkar Sverige för ökad begränsning av kvicksilver på EU-nivå till skydd för hälsa och miljö. Inom EU arbetar även en grupp med att bedöma behovet av eventuella åtgärder rörande användningen av amalgam som tandfyllnadsmaterial och dess eventuella hälsoeffekter på personal och patienter. Enligt vad utskottet inhämtat kommer frågan dessutom att behandlas i den miljöpolitiska propositionen. I avvaktan härpå och med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrker utskottet motion So346 (c) yrkande 2.
Vatten- och luftvård
Motionerna
Klimatfrågor Enligt motion Jo755 (v) bör ett handlingsprogram utarbetas i syfte att följa klimatkonventionen och reducera klimathotet (yrkande 1). Ett klimatpolitiskt handlingsprogram efterlyses även i motion Jo757 (kd) yrkande 1. Ett sekretariat för klimatfrågor bör upprättas (yrkande 2). I motionerna Jo756 (m) och Jo785 (fp) framställs krav på att det av riksdagen fastställda koldioxidmålet upprätthålls (yrkandena 11 respektive 2).
Marina frågor I motion Jo731 (m) krävs åtgärder mot oljespill och fartygsolyckor (yrkande 16). I motion Jo717 (m) framhålls behovet av miljöstationer för fritidsbåtar. Behovet av ett snart och effektivt samlat miljöprogram för Östersjöns rening påtalas i motion Jo702 (c). Enligt motionärerna i motion Jo773 (mp) måste arbetet med Östersjöns miljö prioriteras ytterligare. Behovet av snara och samlade åtgärder för minskning av oljeutsläppen i Östersjön betonas i motion Jo705 (c). Enligt motion Jo745 (mp) bör Sverige ta bestämt avstånd från de av Norge planerade provborrningarna i Skagerrak (yrkande 3). I samma motion begärs fredning av Skagerrak (yrkande 4). I motion Jo754 (fp) betonas vikten av att oljeletningen i Skagerrak stoppas (yrkande 1). Sverige bör begära att Norge fullt ut uppfyller den nordiska miljökonventionens krav på samråd (yrkande 2). En bred konsekvensutredning bör göras av den planerade olje- och gasutvinningen i Skagerrak (yrkande 3). Enligt motion Jo740 (fp) bör Idefjorden bevaras som ett levande gränsvatten.
Växtnäringsläckage m.m. Frågor om försurning och övergödning tas upp i ett antal motioner. Enligt motion Jo756 (m) bör en strategi utarbetas för minskad försurning och övergödning (yrkande 9). Försurningsfrågan bör enligt motion Jo709 (fp) drivas mer kraftfullt (yrkande 3). I motion Jo731 (m) begärs en utredning om effekterna på försurningen och övergödningen till följd av en förtida kärnkraftsavveckling (yrkande 2). Behovet av åtgärder mot övergödningen av våra kustnära hav tas upp i motionerna Jo749 (kd) och Jo770 (s). Ytterligare insatser för att minska närsaltbelastningen på Västerhavet efterlyses i motion Jo745 (mp) yrkande 2. I motion Jo738 (v) begärs en rad åtgärder inom olika samhällssektorer för att minska kväveläckaget. Åtgärder bör vidtas inom jordbruket (yrkande 1), avloppssektorn och industrin (yrkande 2) samt inom skogsbruket (yrkande 3). Dessutom bör regeringen föreslå att ytterligare medel inom EU används för ändamålet (yrkande 4). Enligt motion Jo734 (kd) är det nödvändigt att utarbeta en strategi för att utveckla och implementera den metod som beskrivs i motionen för ökad kolbildning, bl.a. plöjningsfria odlingssystem med gröngödslingsvallar och humanurin som tillsatskväve. Försiktighetsprincipen bör enligt motion Jo775 (v) tillämpas vid kalkningsverksamhet (yrkande 1). I motion Jo726 (mp) framhålls att vi i Sverige måste komma ifrån att använda friskt vatten för transport av urin och fekalier (yrkande 4). Motionärerna i motion Jo758 (m) anser att den som orsakat fiskdöd som skadat allmänt intresse också skall ersätta skadan (yrkande 3). Den positiva betydelse som skyddszonerna vid åar och vattendrag har för närsaltflödet till haven och för lax- och havsöring påpekas i motion Jo758 (m) yrkande 1. Enligt motion Jo759 (s) bör reglerna för stöd till anläggande av kantzoner vid vattendrag förbättras (yrkande 4). Möjligheterna att införa ett system för reningsverk med köp- och säljbara utsläppsrätter för närsalter bör enligt motion Jo731 (m) utredas. Staten bör ta ett visst ekonomiskt ansvar för anläggande och återställande av fler våtmarker (yrkande 4). I motion Jo760 från samma parti framhålls kostnadseffektiviteten i anläggandet av våtmarker för näringsreduktion (yrkande 1). Vattenorganisationernas åtgärdsprogram bör medfinansieras av staten (yrkande 2). Staten bör ta ansvar även för restaureringen av det sydsvenska landskapet vid anläggande av dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner (yrkande 3). Inom ramen för EU:s miljöstöd bör ytterligare medel riktas till sådana anläggningar (yrkande 4). I motionen betonas också vikten av information och kunskapsspridning till markägare (yrkande 5). Reglerna för EU:s miljöstöd bör ändras så att de i högre grad än nu uppmuntrar markägarna att vidta åtgärder (yrkande 6). Enligt motion Jo762 (c) bör statsbidrag utgå även för olivinbehandling av försurade vattendrag. Behovet av restaurering och sanering av Emån, Jungnerholmarna och Svartsjöarna framhålls i motion Jo713 (c) yrkandena 1 respektive 2.
Buller m.m. I flera motioner behandlas frågor om buller. Enligt motion Jo783 (fp) behöver takten i bullerarbetet öka (yrkande 1). Naturvårdsverket bör få ett tydligt och långsiktigt uppdrag att driva bullerfrågorna på ett samlat och bättre sätt (yrkande 2). Regeringen bör med hög prioritet driva bullerfrågorna i internationella sammanhang och särskilt inom EU (yrkande 3). En uppföljning av handlingsplanen mot buller begärs i motion So345 (fp) yrkande 5. Behovet av skärpning och precisering av de bestämmelser som rör störningar på grund av buller och infraljud påtalas i motion Jo741 (m). Bullerstörningar från militär verksamhet tas upp i motion Jo724 (mp). Vid nästa försvarsbeslut måste hänsyn tas till bullerproblematiken (yrkande 1). Åtgärder måste genast vidtas mot buller motsvarande 100 dB(A) (yrkande 2). Finansieringsfrågan för dessa åtgärder måste få en lösning (yrkande 3). Behovet av ändringar i bilavgaslagen (1986:1386) tas upp i två motioner. Enligt motion N270 (v) bör regeringen utarbeta förslag till sådan ändring i bilavgaslagen att det blir möjligt att använda vätgas i Sverige (yrkande 5). Vätgas bör inte omfattas av utsläppsparametrarna i gällande bilavgaslagstiftning (yrkande 6). Enligt motion Jo714 (kd) bör förbud införas efter år 2004 för icke-katalysatorrenade bensin- och dieselbilar.
Utskottets överväganden
Inledning Inledningsvis kan utskottet konstatera att vatten- och luftvård är det delämne inom miljövården som föranleder flest motioner och som har behandlats vid flest tillfällen i riksdagen, senast i betänkandena 1996/97:JoU15 och 1997/98:JoU5. Enligt vad utskottet erfarit kommer övergripande målsättningar vad gäller vatten- och luftvård att presenteras i den miljöpolitiska proposition som kommer att framläggas för riksdagen under våren 1998.
Klimatfrågor Under år 1997 pågick förhandlingar om ett protokoll till FN:s ramkonvention för klimatförändringar, och frågan behandlades vid konventionens tredje partsmöte i Kyoto i december 1997. Under det globala förhandlingsarbetet har EU varit pådrivande, och i rådsslutsatser i mars och juni 1997 presenterades EU:s förslag till reduktionsåtaganden som innebar att alla industriländer skall minska sina sammanlagda utsläpp av koldioxid, metan och dikväveoxid med 15 % till år 2010 och med minst 7,5 % till år 2005. Medlemsländerna har också sökt precisera vilka gemensamma åtgärder som behöver genomföras för att uppfylla EU:s klimatmål och pekat ut ett antal åtgärdsområden för reduktion av växthusgaser. Vid Kyotokonferensen lyckades de deltagande länderna åstadkomma ett protokoll som innebär bindande reduktioner av växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid, freoner och svavelhexafluorid. Sammanlagt innebär överenskommelsen en minskning av dessa gaser med 5,2 % från de s.k. annex-1-länderna (OECD+EIT, Economies in Transition, dvs. forna öststatsekonomier) från 1990 års nivå. Reduktionerna skall uppnås under perioden 2008-2012. EU har åtagit sig att gemensamt minska utsläppen för de ifrågavarande gaserna med 8 %, vilket motsvarar en reduktion på ca 11 % för de tre gaser som ingick i EU:s utgångsbud, dvs. koldioxid, metan och dikväveoxid. EU hade tidigare deklarerat sin avsikt att uppfylla sina åtaganden gentemot det kommande protokollet gemensamt i en s.k. utsläppsbubbla och fick i förhandlingarna gehör för denna metod. Arbetet med en slutlig bördefördelning kommer att inledas under våren 1998 för att notifieras till konventionssekretariatet inför det fjärde partsmötet i Buenos Aires hösten 1998. Som framgår av utskottets redogörelse ovan är de frågor som tas upp i motionerna Jo755 (v), Jo756 (m), Jo757 (kd) och Jo785 (fp) föremål för ett omfattande arbete såväl globalt som inom EU. Frågan om ett nationellt handlingsprogram kommer utskottet att få ta ställning till i samband med riksdagens behandling av den miljöpolitiska propositionen. I avvaktan härpå bör motionerna i berörda delar lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.
Marina frågor Våren 1997 behandlade utskottet ett stort antal motioner om oljeföroreningar till havs och redogjorde utförligt för det arbete som pågår såväl nationellt som internationellt för att motverka dessa problem (prop. 1996/97:75, bet. 1996/97:JoU15). Sammanfattningsvis framhöll utskottet det angelägna i att åtgärder vidtas mot tillförseln av oljeföroreningar till våra hav. Utskottet ansåg det emellertid i första hand ankomma på regeringen att överväga vilka ytterligare åtgärder som kan anses erforderliga på detta område och i förekommande fall lägga fram förslag om åtgärder. Det kan tilläggas att Sjöfartsverkets undersökning av ett system med uppbyggande och harmonisering av mottagningssystem för fartygsgenererat avfall kommer att redovisas under mars 1998. Undersökningen kommer att ingå i den utredning av gällande regler för ingripande vid oljeutsläpp till havs som tillsattes år 1996 (dir. 1996:82). Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 september 1998. Vidare har utskottet inhämtat att, inom ramen för HELCOM, beslut kommer att fattas vid ett ministermöte i mars i år om obligatorisk landlämning av fartygsgenererat avfall, framför allt olja. Beslutet är avsett att börja gälla den 1 januari 2000. Härutöver har Sjöfartsverket i samarbete med tyska myndigheter inlett ett pilotprojekt med transpondrar, dvs. radiosändare, som har installerats på fyra färjor i trafik mellan Sverige och Tyskland. Projektet skall utvärderas under år 1998. Om projektet är framgångsrikt är avsikten att utarbeta ett förslag till EU och IMO (International Maritime Organization) om ytterligare åtgärder. Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo731 (m) yrkande 16 lämnas utan vidare åtgärd. Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i motion Jo717 (m) om vikten av att olika slag av avfall från fritidsbåtar omhändertas på ett miljömässigt tillfredsställande sätt. Utskottet vill emellertid erinra om att landbaserad verksamhet och anläggningar för omhändertagande av föroreningar till havet regleras i bl.a. miljöskyddslagen, renhållningslagen och plan- och bygglagen. Råd och anvisningar för denna verksamhet utarbetas av berörda myndigheter. Motionen avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd. Även frågor om Östersjöns miljö behandlades ingående av utskottet våren och hösten 1997 (1996/97:JoU15 respektive 1997/98:JoU5). Utskottet redogjorde då för det arbete som pågår på det globala planet och inom bl.a. HELCOM. Av utskottets redogörelse ovan framgår att miljöministrarna vid det 19:e kommissionsmötet i mars i år kommer att fatta beslut om obligatorisk landlämning av fartygsgenererat avfall. Dessutom förväntas i juni 1998 ett beslut om ett handlingsprogram för regionen. Beträffande jordbrukets miljöpåverkan vill utskottet hänvisa till sin behandling hösten 1997 av en proposition om hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9). Utskottet gjorde då samma bedömning som regeringen att i Sveriges närområde tyngdpunkten främst bör ligga på insatser för miljön inom Östersjöregionen, där jordbrukets miljöpåverkan är av betydelse. Vidare redovisade utskottet utförligt de svenska insatserna på jordbrukets område inom Östersjöregionen. Mer övergripande frågor om den svenska miljöpolitikens utformning, bl.a. vad gäller Östersjöns miljö, kommer utskottet emellertid att ta ställning till i samband med riksdagens behandling av den till april 1998 aviserade miljöpolitiska propositionen. Med hänvisning härtill och till vad utskottet i tillämpliga delar anfört ovan avstyrks motionerna Jo702 (c), Jo705 (c) och Jo773 (mp) i den mån de inte kan anses tillgodosedda. Frågan om oljeletning i Skagerrak har behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen, senast hösten 1997 i betänkande 1997/98:JoU5. Utskottet redogjorde ingående för utvecklingen på området och den svenska regeringens agerande och upprepade sitt tidigare ställningstagande att oljeletning i Skagerrak är en viktig fråga såväl för fisket som för miljövården. I ett frågesvar den 3 mars i år (prot. 1997/98:73, frågorna 456, 463 och 470) konstaterade miljöministern att Sverige vid ett flertal tillfällen har agerat kraftfullt när det gäller regler för kemikaliehantering i samband med oljeborrning. Inom Nordsjökonferensen har länderna åtagit sig att minska utsläppen av olika kemikalier. Den senaste s.k. Esbjergdeklarationen från den fjärde internationella Nordsjökonferensen i juni 1995, som omfattar åtta särskilda områden, bl.a. skydd av ekosystem, sätter det slutliga målet för halter av miljögifter i haven till nära noll inom 25 år. Eftersom Nordsjökonferensens åtaganden oftast konkretiseras inom OSPAR-kommissionens bindande beslut är Sverige för närvarande aktivt i fråga om att genomdriva Esbjergåtagandet i denna konvention, dels som en övergripande målsättning, dels med en konkret strategi för genomförande. Miljöministern uttryckte sin förhoppning att i sommar kunna delta i det ministermöte som fattar detta beslut. Vad gäller planerna på provborrning efter olja på norskt territorium har Sverige tidigare krävt en omfattande miljökonsekvensbeskrivning. Enligt ett interpellationssvar den 17 mars i år (prot. 1997/98:81 5 §) avvaktar regeringen fortfarande den slutliga och sammanfattande miljökonsekvensbeskrivningen. Norge har genomfört de delmoment i miljökonsekvensbeskrivningen som svenska myndigheter har begärt och redovisat dessa. Vad som nu saknas är den norska sammanfattningen och slutsatsen. När den är färdigställd kommer den svenska regeringen att remissbehandla hela miljökonsekvensbeskrivningen för att därefter avge yttrande till den norska regeringen. Den svenska inställningen till oljeborrning i ekologiskt känsliga områden är enligt miljöministern negativ. Den planerade verksamheten på danskt territorium faller enligt regeringens bedömning under den nordiska miljöskyddskonventionen. Miljöministern anser därför att det finns behov av ytterligare underlag när det gäller konse- kvenserna för svenska intressen innan beslut fattas. I underlaget bör även ingå frågor rörande effekter av kemikalieanvändning. Med hänvisning till den nordiska miljöskyddskonventionen har regeringen därför begärt samråd med den danska regeringen i enlighet med konventionen. I sitt interpellationssvar den 17 mars i år ansåg miljöministern att den konkreta innebörden av denna begäran bör bli att de danska myndigheterna utarbetar en miljökonsekvensbeskrivning och att Sverige därefter tar ställning till beskrivningen och därmed också till verksamhetens lämplighet. Miljöministern anser att ett eventuellt danskt beslut om koncession, i enlighet med den nordiska miljöskyddskonventionen, bör avvakta ett svenskt ställningstagande i frågan. Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Jo740 (fp), Jo745 (mp) yrkandena 3 och 4 och Jo754 (fp) i den mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda. Beträffande yrkande 4 i motion Jo745 (mp) om fredning av Skagerrak vill utskottet utöver det ovan anförda hänvisa till sitt ställningstagande hösten 1997 i en liknande fråga (1997/98:JoU5). Med hänvisning till bl.a. Sveriges engagemang i Nordsjökonferensen och Oslo-Pariskonventionen avstyrktes det då aktuella motionsyrkandet. Utskottets ställningstagande kvarstår.
Växtnäringsläckage m.m. Utskottet har nyligen behandlat ett förslag från Riksdagens revisorer angående miljövårdsarbetet och försurningen (förslag 1997/98:RR2, bet. 1997/98: JoU18). I huvudsak instämde utskottet i revisorernas allmänna överväganden. Med hänvisning till bl.a. riksdagens behandling av förslaget till miljöbalk, en aviserad proposition om miljöpolitiken, tidigare riksdagsuttalanden i frågan och pågående arbete på området ansåg utskottet att de då aktuella motionerna inte borde medföra någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Med hänvisning härtill finner utskottet att även motionerna Jo709 (fp) yrkande 3, Jo731 (m) yrkande 2 och Jo756 (m) yrkande 9 kan lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. I den miljöpolitiska proposition som kommer att presenteras för riksdagen längre fram i vår kommer, enligt vad utskottet inhämtat, regeringen att redovisa en samlad bedömning av behovet av ytterligare åtgärder för att nå miljömålen bl.a. vad avser minskat kväveläckage från olika samhällssektorer. Utskottet går därför i detta sammanhang inte närmare in på de miljöproblem som tas upp i motionerna Jo738 (v), Jo745 (mp) yrkande 2, Jo749 (kd) och Jo770 (s). Motionerna avstyrks. På samma grund avstyrks även motion Jo734 (kd) om en särskild strategi för ökad kolbildning. Enligt regeringens förslag till miljöbalk skall försiktighetsprincipen gälla vid all verksamhet som omfattas av balkens tillämpningsområde, dvs. även kalkningsverksamhet. Förslaget bereds för närvarande av utskottet (prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20). Motion Jo775 (v) yrkande 1 kommer således att bli tillgodosedd i detta sammanhang utan att någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida kan anses påkallad. I december 1997 slutredovisade Naturvårdsverket resultatet av den första etappen av det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Kretsloppsanpassade avloppssystem i befintlig bebyggelse (Rapport 4847). Rapporten, som utvärderar och jämför sex olika avloppssystem med hänsyn tagen till bl.a. lokala förutsättningar, vänder sig till kommuner, forskare, konsulter och andra som arbetar med sådana system. Vidare förekommer satsningar på kretsloppsanpassning av va-system inom ramen för projekt som finansieras genom den s.k. kretsloppsmiljarden. Även inom ramen för regeringens satsning på lokala investeringsprogram för stöd till ekologisk omställning och utveckling kan medel beviljas till projekt inom va-området. I likhet med motionärerna i motion Jo726 (mp) anser utskottet givetvis att tekniska lösningar som främjar kretsloppsanpassning och resurssnålhet bör eftersträvas. Det får emellertid i första hand anses ankomma på berörda kommuner att ta ställning till valet av avloppsmetod. Motion Jo726 (mp) yrkande 4 avstyrks således. Motion Jo758 (m) yrkande 3 tycks närmast avse den rättsliga skyldigheten att erlägga skadestånd i samband med förorening av fiskevatten. Utskottet hänvisar i första hand till bestämmelserna i miljöskadelagen (1986:225), som föreslås inarbetade i den nya miljöbalken, 32 kap. Vidare bör framhållas att miljöbalken innehåller skärpta bestämmelser om bl.a. ansvaret för efterbehandling av förorenade mark- och vattenområden (2 kap. 8 § och 10 kap.). Motionen avstyrks i denna del. Utskottet delar i allt väsentligt de synpunkter på våtmarkernas och kantzonernas betydelse för reduktion av växtnäringsläckaget till havet och deras betydelse för den biologiska mångfalden som framförs i motionerna Jo731 (m), Jo758 (m), Jo759 (s) och Jo760 (m). Vid budgetbehandlingen hösten 1997 tillstyrkte utskottet ett förslag om utökning av jordbrukets miljöersättningsprogram med 700 miljoner kronor per år (1997/98:JoU1). Något senare framhöll utskottet i annat sammanhang miljöersättningsprogrammet som ett viktigt redskap för att öka måluppfyllelsen i fråga om reduktion av kväveläckaget från jordbruket (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9). Utskottet uttalade vidare att, vid utformande av programmet, hänsyn bör tas till behovet av att öka måluppfyllelsen genom höjda ersättningsnivåer och till behovet av utökade arealmål för olika åtgärder. Så långt det är möjligt bör administrativa förenklingar genomföras. Höjda ersättningar, utökning av arealmålet för våtmark som anläggs på betesmark och en effektivare styrning av ersättningen för anläggning av extensiv vall till de områden i landet där miljöproblemen är störst bör enligt utskottet kunna medverka till uppfyllelse av målet om en 50- procentig reduktion av kväveläckaget från jordbruket. I enlighet härmed utfärdade regeringen i december 1997 en förordning (1997:1336) om miljöstöd. Utskottet vill även erinra om regeringens uppdrag till en särskild utredare att lämna förslag till fortsatt inriktning och innehåll i ett svenskt miljöprogram enligt rådets förordning (EEG) nr 2078/92 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven (dir. 1998:11). Uppgiften, som avser ett program för perioden 2001-2005, skall redovisas senast den 30 juni 1999. I direktiven nämns särskilt behovet av effektivare miljöåtgärder för att ytterligare begränsa jordbrukets miljöpåverkan när det gäller växtnäringsläckaget. Det bör tilläggas att riksdagen vid sin behandling av den miljöpolitiska propositionen kommer att kunna göra en mer samlad bedömning när det gäller behovet av ytterligare åtgärder för att nå miljömålen. Med dessa uttalanden finner utskottet att de krav som framförs i motionerna i allt väsentligt kan anses tillgodosedda. Motionerna Jo731 (m) yrkande 4, Jo758 (m) yrkande 1, Jo759 (s) yrkande 4, Jo760 (m) yrkandena 1 och 3-6 bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Med anledning av motion Jo758 (m) yrkande 1 vill utskottet härutöver erinra om att Fiskeriverket i enlighet med sitt sektorsansvar för miljön och i samråd med naturvårdsmyndigheterna skall verka för en biologisk mångfald och därmed för ett rikt och varierat fiskbestånd. I Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald finns en lång rad förslag och överväganden angående biologisk mångfald, miljötillstånd och miljöeffekter inom fiskesektorn. Vidare utgår stöd för anläggande av kantzoner m.m. längs vattendrag enligt förordningen om miljöstöd. Vattenvårdsorganisationernas och vattenvårdsförbundens uppgifter och ställning har behandlats av utredningen om avrinningsområden som lämnade sitt slutbetänkande Miljösamverkan i vattenvården (SOU 1997:155) till regeringen i oktober 1997. Betänkandet bereds i Regeringskansliet och frågorna kommer att ingå i den miljöpolitiska propositionen. Mot den bakgrunden anser utskottet att motion Jo760 (m) yrkande 2 inte bör föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd. I anslutning till motion Jo762 (c) vill utskottet erinra om att enligt förordningen (1982:840) om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag bidrag kan utgå även till olivinbehandling av försurade vattendrag. Utskottet har vidare inhämtat att Naturvårdsverket på regeringens uppdrag arbetar med en nationell plan för den långsiktiga kalkningsverksamheten för att motverka försurning av vattendrag. Planen skall vara färdigställd under år 1999. Mot den bakgrunden finner utskottet att motionen inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Med hänvisning till sitt ställningstagande i betänkande 1997/98:JoU5 avstyrker utskottet motion Jo713 (c).
Buller m.m. Under senare år har utskottet haft anledning att vid ett flertal tillfällen ta ställning till frågan om buller. Senast hösten 1997 (1997/98:JoU5) redogjorde utskottet utförligt för riksdagens ställningstaganden i frågan och om det arbete på området som pågår inom Regeringskansliet. Utskottet vill även erinra om att kommissionen i sin grönbok om framtidens bullerpolitik (KOM(96)0540 slutlig) utpekar buller i miljön som ett av de största lokala miljöproblemen i Europa. När det gäller tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller från utrustning som används utomhus har kommissionen nyligen lagt fram ett förslag till direktiv från parlamentet och rådet (KOM (1998) 46 slutlig). Utskottet delar i allt väsentligt den syn på bullerfrågornas betydelse som förs fram i motionerna Jo783 yrkandena 1-3 och So345 yrkande 5 (båda fp). I avvaktan på riksdagens behandling av den miljöpolitiska propositionen, där utskottet torde få möjlighet att göra en mer samlad bedömning av dessa frågor, bör motionerna i berörda delar lämnas utan vidare åtgärd. Med anledning av motion Jo741 (m) vill utskottet erinra om miljönämndernas möjligheter att utfärda förelägganden om bl.a. begränsning av bullerstörningar och om de riktvärden som tillämpas vid reglering av bullervillkor vid nybyggnad av bostäder och vid nybyggnad/väsentlig ombyggnad av infrastruktur inom trafiksektorn. Utskottet vill även erinra om förslaget om skyddsåtgärder och försiktighetsmått i propositionen om miljöbalk (1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20). Enligt propositionen skall en verksamhetsutövare eller den som genomför en åtgärd också vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärder kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Med det anförda och med hänvisning till vad utskottet anfört ovan om den miljöpolitiska propositionen avstyrks motion Jo741 (m) i den mån den inte kan anses tillgodosedd. Motion Jo724 (mp) ger utskottet anledning att erinra om försvarsutskottets uttalande i mars 1997 i betänkandet Försvaret och miljön (1996/97:FöU3). Försvarsutskottet konstaterade då att det inom det svenska totalförsvaret bedrivs ett systematiskt och ambitiöst miljöarbete som i flera avseenden ligger före andra myndigheter. Försvarsutskottet ansåg vidare att det då aktuella förslaget till miljöstrategi för Försvarsmakten bör kunna utgöra en god grund för ett långsiktigt miljöarbete. När det gäller åtgärder beträffande fastigheter som utsätts för buller, vill jordbruksutskottet för sin del rent allmänt tillägga att inriktningen av den militära flygverksamheten så långt möjligt bör vara densamma som för den civila flygverksamheten vad avser genomförande av de stegvisa bullerprogrammen. Vid avvägningen mellan miljö- och försvarsintressen måste emellertid särskilda hänsyn tas till den militära verksamheten. Enligt vad utskottet inhämtat överprövar regeringen för närvarande ett antal ärenden enligt miljöskyddslagen beträffande flygflottiljer. I prövningen ingår givetvis även bullervillkor. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo724 (mp) i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd. I likhet med motionärerna i motion N270 (v) anser utskottet att åtgärder bör vidtas för att minska vägtrafikens negativa miljöpåverkan. När det gäller frågan om vätgas som ett av alternativen till fossila motorbränslen har utskottet inhämtat att vätgas visserligen kan betecknas som ett potentiellt rent bränsle men att gasen med dagens motortekniska standard kan medföra oönskade utsläpp av kväveoxider. Utskottet avstyrker motion N270 (v) yrkandena 5 och 6. Ett förbud mot icke-katalysatorrenade fordon av den innebörd som förordas i motion Jo714 (kd) skulle avse personbilar äldre än 16 år, dvs. även veteranbilar. När det gäller den äldre bilparken är det fråga om ett begränsat och för varje år minskande antal fordon med generellt sett tämligen korta körsträckor. Vid en avvägning mellan å ena sidan den relativa miljöfördel ett sådant förbud skulle medföra och å andra sidan bl.a. kostnaderna för inlösen av äldre fordon, svårbedömda fördelningspolitiska konsekvenser och negativa effekter för bilhobbyn är utskottet inte berett att förorda ett förbud i enlighet med motionen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om de tilläggsdirektiv som nyligen har utfärdats för Vägtrafikskattekommittén (dir. 1996:37 och 1998:7), vars uppdrag att göra en översyn av vägtrafikens samlade beskattning har utvidgats till att omfatta även veteranbilar. Uppdraget skall redovisas senast den 30 oktober 1998. Med hänvisning härtill och till vad utskottet i övrigt anfört avstyrks motion Jo714 (kd).
Kemikaliekontroll
Motionerna
Allmänt I motion Jo726 (mp) påtalas behovet av att minska antalet farliga kemikalier (yrkande 1). Vidare anförs att allergier hos barn blir allt vanligare och att barn bör ha rätt att slippa utsättas för kemikalier som skapar allergier (yrkande 2). Föreningen Det naturliga steget har sammanställt fyra systemvillkor, som innebär att ämnen från jordskorpan (metaller m.m.) inte får öka i naturen, att kemikalier och föroreningar producerade av människan inte får öka i naturen, att naturens produktionsförmåga och biologiska mångfald inte får minska och att resurserna måste utnyttjas så effektivt och rättvist som möjligt. Vikten av detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 3). Motionärerna påtalar att Sverige i och med undertecknandet i juni 1995 av den fjärde Nordsjödeklarationen har lämnat löfte om att införa helt nya regler och metoder i kemikaliepolitiken (yrkande 7). I motion Jo747 (mp) anförs att den svenska regeringen bör ha en mer ?självsäker? hållning i EU när det gäller kemikaliefrågor (yrkande 1). Erfarenheterna visar att ?mjuka? styrmedel, t.ex. information, klassning och bidrag, för att avveckla en viss kemikalie alltid bör kombineras med en entydig politisk signal om att ämnet inte kommer att accepteras i framtiden (yrkande 5). Den svenska regeringen måste ge berörda myndigheter betydligt mer långtgående mandat än vad Kemikommittén föreslår (yrkande 6). I motionen diskuteras också Kemikommitténs förslag till åtgärder. Motionärerna anför sammanfattningsvis att exemplen på användning av mjuka styrmedel är många och i flera fall bra, men förslagen till radikal användning av t.ex. lagstiftningsinstrumentet är för få (yrkande 7). Den svenska regeringen måste överväga frågan om nationell kemikalielagstiftning i ett federationsliknande system (yrkande 8). S.k. positiv listning bör användas i så stor utsträckning som möjligt, vilket innebär att endast i förväg godkända substanser tillåts. Positiv listning måste på sikt kombineras med urval baserat på kemisk struktur (yrkande 11). Lagstiftning måste bli ett verksamt styrmedel på kemikaliepolitikens område. Förutom miljödeklarationer, som vore ett värdefullt bidrag till olika former av miljömärkningssystem, så kan miljöavgifter användas mer utbrett i det framtida kretsloppssamhället (yrkande 12). Kemikalieinspektionen presenterade år 1994 en uppföljare till den s.k. 13- listan med 29 ämnen/ämnesgrupper. Någon åtgärdsplan för när dessa ämnen eller ämnesgrupper skall vara avvecklade har dock inte upprättats. Enligt motionärerna bör arbetet med genomförande av den s.k. 29-listan och tidigare solnedgångsprojekt återupptas (yrkande 14). I motion Jo756 (m) yrkande 10 behandlas kemikaliekontrollen i ett integrerat Europa. Motionärerna anför bl.a. att den europeiska integrationen ställer krav på en gemensam strategi och ett sammanhållet regelverk för att minska miljöstörningarna på kemikalieområdet. Vidare anförs att målet för kemikaliekontrollen måste vara att förhindra skada på människa och miljö. Skadliga ämnen bör, inom ramen för vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt, ersättas med mindre skadliga och helt ofarliga ämnen. Enligt motion Jo778 (v) bör Sverige såväl som EU snarast inleda en im- plementeringsprocess för att kunna uppfylla målet i Esbjergdeklarationen (yrkande 1). Vidare påtalar motionärerna att en uppföljning av riksdagsbeslutet om den s.k. 13-listan bör göras (yrkande 2). Även den s.k. 29-listan diskuteras och motionärerna anför att regeringen bör ta fram ett åtgärdsprogram avseende ämnena på den listan och överväga att införa miljöavgifter på samtliga (yrkande 3). Myndigheterna måste enligt motionärerna bl.a. ta aktivare del i att prioritera kemikalieproblemen, föreslå lagregleringar och ge anvisningar och råd till marknadens aktörer. Organisationen för kemikaliearbetet måste ses över. Staten bör stödja framtagandet av en mall för grön statlig och kommersiell upphandling av såväl kemikalier som varor. Information om tillämpningen av 5 § lagen om kemiska produkter bör spridas (yrkande 4).
Vissa kemikalier Frågan om båtbottenfärger tas upp i motion Jo719 (m). Motionärerna anför att det är viktigt att stimulera forskning och försök på området i syfte att få fram ofarliga båtfärger och tekniska lösningar som till rimliga kostnader kan erbjuda båtanvändarna bättre lösningar än dagens. PVC-plasten diskuteras i motion Jo769 (m). Enligt motionärerna har PVC- plasten många goda egenskaper, t.ex. lång livslängd, motståndskraft mot väder och vind och låg vikt (yrkande 1). Vidare anförs att PVC-branschen är viktig för den svenska arbetsmarknaden, särskilt i Västsverige. I Stenungsund är 40 % av de förvärvsarbetande sysselsatta inom industrin (yrkande 2). Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket bör tillsammans med PVC-industrin få i uppdrag att utarbeta en plan för att avveckla och byta ut de tillsatsämnen som är skadliga för människa och miljö (yrkande 3). Hanteringen av PVC bör följa den riskhantering för varor och ämnen som generellt fastställts av riksdagen och som gemensamt beslutas i internationella sammanhang (yrkande 4). I motion Jo784 (c) yrkande 19 anförs att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder så att avvecklingsmålet för amalgam uppnås. Ekonomiska styrmedel, t.ex. en direkt avgift på kvicksilver, kan användas. Regeringen bör även driva dessa frågor inom EU.
Utskottets överväganden
Allmänt Utskottet har behandlat frågor om kemikaliekontroll vid flera tillfällen under de senaste åren, se bl.a. betänkandena 1995/96:JoU10 och 1997/98:JoU4. Vidare bör nämnas att regeringen i maj 1996 tillsatte en kommitté med uppgift att göra en översyn av kemikaliepolitiken (Kemikommittén). Den 12 juni 1997 lämnade kommittén betänkandet En hållbar kemikaliepolitik (SOU 1997:84). Kommittén föreslår ett antal mål med inriktning på varor och produktionsprocesser. Vidare föreslås åtgärder på nationell nivå, på EU-nivå och på internationell nivå. Dessutom presenteras förslag angående särskilda frågor, bl.a. plastmaterial och hormonstörande ämnen. Kommittén bedömer att en fortsatt användning av organiska, långlivade och bioackumulerbara ämnen framställda av människan är ett hot mot en hållbar utveckling. Vidare anser kommittén att den samlade risken från kemikalier i dag är mer komplicerad och svårbedömd än tidigare. Regeringen lämnade hösten 1997 en lägesbeskrivning av arbetet med att föra Sverige mot målet ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13). Såvitt gäller kemikaliepolitik hänvisar regeringen till Kemikommitténs förslag. Vidare anförs att regeringen kommer att återkomma till dessa förslag i den miljöpolitiska proposition som är aviserad till april 1998. Av det anförda framgår att utskottet i samband med riksdagens behandling av den miljöpolitiska propositionen kommer att få anledning att mer ingående behandla frågor om kemikaliepolitik. Mot den bakgrunden anser utskottet att motionerna Jo726 (mp) yrkandena 1-3, Jo747 (mp) yrkandena 1, 5-8, 11, 12 och 14, Jo756 (m) yrkande 10 samt Jo778 (v) yrkandena 2 och 3 kan lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Esbjergdeklarationen undertecknades i Esbjerg i juni 1995 då miljöministrarna runt Nordsjön och EU:s miljöansvariga möttes för att genomföra den fjärde internationella Nordsjökonferensen. Deklarationen omfattar åtta särskilda områden, bl.a. skydd av ekosystem och skydd mot förorening av farliga ämnen. Av Kemikommitténs betänkande framgår (s. 48) att Esbjergdeklarationen varit en av utgångspunkterna för kommitténs arbete. Utskottet utgår därför från att Esbjergdeklarationen kommer att behandlas i den kommande miljöpolitiska propositionen. Motionerna Jo726 (mp) yrkande 7 och Jo778 (v) yrkande 1 avstyrks med det anförda. När det gäller myndigheternas och den offentliga sektorns roll i kemikaliearbetet kan nämnas att Kemikommittén föreslagit att myndighetsorganisationen på kemikalieområdet skall utredas. Kemikommittén föreslår också att Sverige i EU skall förklara hur utbytesprincipen tillämpas och visa på goda exempel samt att den övergripande kemikaliepolicyn skall innehålla krav på att alla aktörer som hanterar kemikalier skall tillämpa utbytesprincipen. Som ovan anförts behandlas Kemikommitténs betänkande för närvarande i Regeringskansliet. Vidare tillsatte regeringen i januari 1998 en delegation med uppgift att arbeta pådrivande för att den offentliga upphandlingen skall vara ett instrument för att åstadkomma en ekologiskt hållbar samhällsutveckling (dir. 1998:8). Utskottet har dessutom inhämtat att Nämnden för offentlig upphandling i samråd med Kommerskollegium skall göra en bedömning av vilka miljökrav som kan ställas med hänsyn till EG:s regler. I de fall önskvärda miljökrav inte överensstämmer med EG:s regler kommer ändring av direktiven att föreslås. Motion Jo778 (v) yrkande 4 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda.
Vissa kemikalier Utskottet behandlade frågor om båtbottenfärger utförligt i betänkande 1997/98:JoU4 s. 13. Utskottet anförde bl.a. att det vid Kemikalieinspektionen pågår ett utrednings- och omprövningsarbete med sikte på de regler som skall gälla fr.o.m. år 1999. Vidare anfördes att frågor om båtbottenfärger ägnats stor uppmärksamhet från Kemikalieinspektionens sida. Från Kemikalieinspektionen har inhämtats att ett projekt nyligen startats vid Sjöfartsverket med syfte att utvärdera alternativa båtbottenfärger. I projektet deltar bl.a. representanter för Kemikalieinspektionen, Försvarets Materielverk, Kustbevakningen, Vägverket och Stockholms universitet. Projektet beräknas pågå i två år. Utskottet har dessutom inhämtat att Kemikalieinspektionen i februari 1998 lagt fram förslag som innebär en fortsatt avveckling av användningen av båtbottenfärger på fritidsbåtar. Motion Jo719 (m) avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda. När det gäller PVC vill utskottet framhålla att i samband med 1995/96 års beredning av vissa kemikaliefrågor beslöt utskottet om fördjupad behandling av två motioner som rörde PVC. Efter en omfattande utfrågning och viss ytterligare beredning föreslog utskottet i betänkande 1995/96:JoU8 två tillkännagivanden till regeringen av innebörd dels att den negativa miljöpåverkan från klortillverkning för PVC-tillverkning bör minska, dels att avvecklingen av bly och organiska tennföreningar som används som stabilisatorer i PVC bör fullföljas snarast. Vidare anförde utskottet i sin allmänna motivering att en helhetsbedömning av PVC-frågan visar att PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället. Dagens mjukgjorda PVC samt styv PVC med miljöskadliga additiv borde därför avvecklas. I denna del konstaterade utskottet att frågan omfattades av vissa regeringsuppdrag till berörda myndigheter och föreslog inget särskilt riksdagsuttalande i denna del. Dessutom kan tilläggas att Kemikommittén har behandlat frågan om PVC i sitt ovan nämnda betänkande En hållbar kemikaliepolitik. Utskottet anser sig därför kunna utgå från att frågan kommer att hanteras i den aviserade miljöpolitiska propositionen. Med det anförda avstyrks motion Jo769 (m). Frågan om avveckling av amalgamanvändning har behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen (bet. 1995/96:JoU10 s. 14, 1996/97:JoU11 s. 33 och 1997/98:JoU4 s. 10). Härtill kan läggas att socialministern den 4 februari 1998 i ett svar på frågorna 1997/98:364 och 371 anförde att Kemikalieinspektionen har avlämnat en rapport till regeringen om hur avvecklingen av amalgam fortgår. I rapporten pekas på ett antal faktorer som påverkar avvecklingstakten. Bl.a. påpekas att nya och befintliga material behöver utvecklas ytterligare och att arbetsmiljön på tandklinikerna behöver anpassas till de nya materialen. Vidare anförde ministern att frågan om amalgam behandlats i betänkandet Tänder hela livet - nytt ersättningssystem för vuxentandvård (SOU 1998:2) och att utredningen pekar på möjligheten att i det nya ersättningssystem som föreslås för vuxentandvård inte subventionera amalgamfyllningar. Slutligen redovisade ministern att regeringen under våren 1998 avser att presentera sina förslag för riksdagen när det gäller fortsatta åtgärder för att amalgam som tandfyllnadsmaterial skall kunna avvecklas. Förslag härom har nyligen framlagts i proposition 1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd. Utskottet hänvisar till avsnittet om amalgamfyllningar med redovisning av bl.a. EU:s direktiv om medicintekniska produkter (prop. s. 25 f.). Det ovan anförda innebär att motion Jo784 (c) yrkande 19 i allt väsentligt är tillgodosedd.
Kretslopp, avfall, återvinning, m.m.
Motionerna
Kretslopp, m.m. I motion Jo720 (kd) betonas nödvändigheten av att agera för att möjliggöra kretsloppsarbetet avseende omhändertagande och användande av humanurin. När humanurin skall användas som gödselmedel inom jordbruket är det främst de ekologiska odlarna som är intresserade eftersom man här har en möjlighet att få ett lätt upptagbart kväve som skulle kunna höja skördenivån ganska radikalt. Nu hindras användning av humanurin inom ekologisk odling av att detta inte finns med i bilagan till EG:s förordning 2092/91 som godkänt gödselmedel. Sverige bör deklarera för de övriga EU-länderna att vi anser att kretslopp av växtnäringsämnen är nödvändigt, att humanurin är ett fullvärdigt gödselmedel och att vi använder detta för ekologisk produktion. Enligt motionerna Jo746 (mp) yrkandena 1 och 3 samt Jo776 (mp) yrkandena 1 och 3 pågår det en omfattande handel med importerat avfall från Tyskland till Sverige. Avfallet består till stor del av plastförpackningar som bl.a. innehåller PVC. Företag i Sverige får betalt för avfallet, som sedan förs vidare till olika värmeverk. Denna affärsverksamhet är givetvis lönsam. En av anledningarna till att tyskt avfall transporteras till Sverige är att kostnaderna för omhändertagande av avfall i Tyskland är betydligt högre än i Sverige. Denna skillnad i kostnaderna för omhändertagande av avfall måste minska. Regeringen bör verka för att så sker. Vidare måste regeringen verka för att man inom EU inför strängare regler för avfallstransporter. Tills dessa frågor har lösts bör regeringen föreslå riksdagen ett slags moratorium som förbjuder import samt förbränning av importerat avfall. Enligt motion Jo750 (mp) innehåller det läder som i dag bl.a. används till skor, skärp, jackor, möbler och väskor en mängd ämnen som är skadliga för miljön. Den vanligaste metoden för garvning av läder använder sig av gifter såsom krom, färgämnen och konserveringsmedel. Enligt motionären skall kromgarvat läder i uttjänta varor därför klassas som miljöfarligt avfall (yrkande 1).
Producentansvar I motion Jo784 (c) framhålls att producentansvaret är en metod för att förbättra miljön genom att skapa drivkrafter för kretsloppsanpassade produkter. Ett framgångsrikt genomfört producentansvar innebär i praktiken att produkterna kommer att innehålla allt mindre av miljöfarliga ämnen, är lätta att demontera, inte innebär resursslöseri samt är långlivade och uppgraderbara. Ett annat viktigt mål som producentansvaret skall bidra till att uppfylla är ett miljömässigt riktigt omhändertagande av de uttjänta produkterna. Arbetet med att införa producentansvaret inom olika varuområden får därför inte tappa fart. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag till nya områden som exempelvis möbler där producentansvaret skall gälla (yrkande 5). Enligt motion So241 (c) yrkande 11 bör producenterna få ett större ansvar för att tillse att miljön inte är skadlig för människan. Det kan exempelvis avse bostadsföretagens och byggarnas ansvar för sjuka hus. Enligt motionerna Kr270 (mp) yrkande 61 och T912 (v) yrkande 10 är det angeläget att utveckla ett fungerande producentansvar för elektronikprodukter. Tillverkare av elektriska och elektroniska produkter måste ta ansvar för produkternas miljöeffekter. Även återförsäljarna måste ta sitt ansvar som följd av att de på marknaden för ut produkter som innehåller miljöstörande ämnen.
Retursystem I motion Jo525 (c) framhålls att avfallsmängderna i ett fungerande kretsloppssamhälle måste minskas. Material och produkter skall återvinnas eller återanvändas. Därför kan ett ökat antal olika typer av returflaskor och engångsburkar inte accepteras. Trots mångfalden av produkter på marknaden måste vi anstränga oss i försöken att skapa ett gemensamt retursystem inom EU (yrkande 1). Enligt motion Jo701 (m) får pantsystemet för aluminiumburkar anses fungera mycket bra. Däremot fungerar systemet mycket bristfälligt vad gäller burkar som via resande kommer in från våra nordiska grannländer. Många returautomater i svenska affärer vägrar att över huvud taget ta emot burkar inköpta på t.ex. färjor från Finland och Danmark. Med våra öppna gränser och vår fria handel är det mycket angeläget att ett fungerande retur- och pantsystem kommer till stånd, i första hand mellan de nordiska länderna. På sikt bör det vara möjligt att utveckla effektiva gemensamma retursystem inom hela Europeiska unionen. Enligt motion Jo704 (mp) skall producenterna åläggas att ta tillbaka även skadade burkar (yrkande 1). Detta vore ett naturligt led i Agenda 21-arbetet. Även burkar från annat land måste kunna lämnas i returburkssystemet för att vi bättre skall kunna skydda vår miljö. Ett parallellsystem måste därför införas för icke svenskproducerade burkar (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Kretslopp, m.m. I anslutning till de i motion Jo720 (kd) lämnade synpunkterna om omhändertagande och användande av humanurin vill utskottet framhålla följande. Arbetet inom jordbruket med att miljöanpassa verksamheten fortsätter både nationellt och inom EU genom att den gemensamma jordbrukspolitiken påverkas och förändras. Hur en produkt skall produceras för att få saluföras som ekologisk regleras i rådets förordning nr 2092/91 (EEG) om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel. Förordningens bilagor reglerar bl.a. vilka insatsmedel som får användas i ekologisk produktion. Sverige har i den kommissionsarbetsgrupp som behandlar förordningen vid den årliga översynen av bilagorna verkat för att bl.a. urin skall godkännas som insatsmedel i ekologisk odling. Sverige har framfört önskemålet mot bakgrund av att användningen av urin som gödningsämne medverkar till att i större utsträckning sluta kretsloppet mellan stad och land. Förståelsen för den svenska ståndpunkten har hittills varit liten. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att, efter det att ytterligare underlag i form av förbättrade forskningsresultat framkommit, aktualisera frågan på nytt. Möjligheten att med tiden finna gehör för den svenska uppfattningen bör förbättras i takt med att system för urinseparering utvecklas och erfarenheter från hanteringen av denna restprodukt blir större. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motion Jo720 (kd) lämnas utan vidare åtgärd. Ett samlat ramverk för nationell avfallskontroll som innefattar bestämmelser om avfallshantering utifrån kommissionens avfallsstrategi återfinns i rådets direktiv 75/442/EEG av den 18 mars 1991 om avfall (ändrat genom direktiv 91/156/EEG). Syftet med direktivet är att uppnå en hög miljöskyddsnivå. Medlemsstaterna skall verka för att avfallet bortskaffas eller återvinns på ett ansvarsfullt sätt samt vidta åtgärder för att begränsa avfallsmängderna och avfallets farlighet. Utgångspunkten skall vara att gemenskapen som helhet kan ta hand om det avfall som uppstår inom gemenskapen, och det är önskvärt att varje land har som mål att ta hand om sitt avfall. Hantering av avfall definieras bl.a. som bortskaffande och återvinning. Förbränning huvudsakligen förenat med energiutvinning räknas som återvinning. När det gäller övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen regleras dessa i rådets förordning (EEG) nr 259/93. Avfall som transporteras för återvinning är föremål för olika kontrollregler beroende på vilken typ av avfall det är fråga om. Avfallsslagen är upptagna på olika listor (grön, gul och röd). Avfall som finns på den gröna listan, och därmed klassificerats som minst farligt (bil. 2), är inte föremål för kontroll vid avfallstransporter för återvinning inom EU. Rådets förordning kompletteras i svensk lagstiftning med förordningen (1995:701) om gränsöverskridande transporter av avfall. Med det anförda avstyrker utskottet de i motionerna Jo746 (mp) yrkandena 1 och 3 samt Jo776 (mp) yrkandena 1 och 3 framförda kraven beträffande import av avfall från Tyskland. Med anledning av det i motion Jo750 (mp) framförda yrkandet att uttjänta lädervaror som är garvade enligt den s.k. krommetoden skall klassas som miljöfarligt avfall konstaterar utskottet följande. Till ovan nämnda ramdirektiv (75/442/EEG) om avfall hör den s.k. Europeiska avfallskatalogen (94/03/EG) som är ett komplement till ramdirektivet tillkommet för att tydliggöra vad som menas med avfall. Katalogen räknar upp olika avfallsslag utifrån deras ursprung och är bindande för medlemsstaterna utan att vara uttömmande. I direktivet om farligt avfall (91/689/EEG) definieras avfallet utifrån avfallets egenskaper och ursprung. Direktivet innehåller bestämmelser om krav på tillstånd för anläggningar som behandlar farligt avfall samt regler för nationella transporter av farligt avfall. Även till detta direktiv finns en förteckning över vad som är att betrakta som farligt avfall (94/904/EEG). Förteckningen utgör en bindande minimilista över vad som skall anses vara farligt avfall. Den svenska förordningen (1996:971) om farligt avfall utgör en kombination av den gamla förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall och EG- direktivet. I den svenska förteckningen finns ett antal nationella tillägg. Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat en nationell avfallsplan för farligt avfall. Förslaget redovisades i december 1997 och är för närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet. Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår därför att motion Jo750 (mp) yrkande 1 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Producentansvar Producentansvaret infördes år 1993 genom riksdagens beslut med anledning av den s.k. kretsloppspropositionen (prop. 1992/93:180, JoU14, rskr. 344). Den lagstiftningsteknik som valdes var att ge ett bemyndigande till regeringen att föreskriva om producentansvar för olika produkter. Avsikten är att producentansvaret skall kunna införas successivt på områden där detta är från miljö- och resurshushållningssynpunkt motiverat, ekonomiskt rimligt samt tekniskt möjligt. Producentansvar för uttjänta varor har sedan dess införts för förpackningar, returpapper, däck och bilar. Regeringen arbetar nu med en förordning beträffande producentansvar för elektriska och elektroniska produkter i enlighet med de riktlinjer som redovisades i proposition 1996/97:172 om hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle m.m. (se 1997/98:JoU7). Kretsloppsdelegationen har lämnat förslag till ett producentansvar för möbler samt i sin s.k. strategirapport föreslagit hur producentansvaret skall kunna utvecklas. I januari 1998 redovisade delegationen sitt förslag till hur producenter kan ta ett miljöansvar för de produkter som de släpper ut på marknaden. Regeringen har tidigare (skr. 1997/98:13) förklarat sig ha för avsikt att återkomma till dessa förslag i samband med vårens miljöpolitiska proposition. I detta sammanhang bör även nämnas att Naturvårdsverket och Kretsloppsdelegationen har i uppdrag att se över näringslivets kretsloppsanpassning. Uppdraget skall redovisas den 1 juli 1998. Av redogörelsen ovan framgår att arbetet med att utveckla producentansvaret fortsätter på ett sådant sätt som i allt väsentligt är ägnat att tillgodose syftet med motionerna Jo784 (c) yrkande 5 och So241 (c) yrkande 11. Utskottet föreslår därför att motionerna lämnas utan vidare åtgärd. I enlighet med utskottets betänkande 1997/98:JoU7 har riksdagen fattat principbeslut om att införa ett producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. I renhållningslagen har regeringen bemyndigats att meddela närmare föreskrifter i ämnet. Som redovisats ovan arbetar regeringen med en förordning om producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter i enlighet med de riktlinjer som redovisades i proposition 1996/97:172 om hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle m.m. Utskottet saknar anledning att nu ta upp en ny diskussion i sakfrågan. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de i motionerna Kr270 (mp) yrkande 61 och T912 (v) yrkande 10 framförda kraven om producentansvar för uttjänta elektroniska varor.
Retursystem Hanteringen av förpackningar och förpackningsavfall regleras i EG:s s.k. förpackningsdirektiv (94/62/EG). Bl.a. föreskrivs att förpackningar skall vara försedda med uppgift om vilka förpackningsmaterial som har använts för att underlätta insamling, återanvändning och återvinning. Vidare skall medlemsstaterna inom viss tid säkerställa att endast förpackningar som uppfyller alla väsentliga krav som anges i direktivet och dess bilaga 2 släpps ut på marknaden. Direktivets bilaga 2 innehåller krav på förpackningars sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet. Direktivet är numera införlivat i den svenska lagstiftningen genom bl.a. förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar. Med producent menas den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en förpackning. Det är producentens skyldighet att samla in och se till att det insamlade mängderna återvinns, återanvänds eller tas om hand på annat miljömässigt godtagbart sätt. Med undantag för skyldigheten att se till att förpackningar tas om hand på det sätt och i den omfattning som anges i förordningen skall förordningen inte tillämpas på dryckesförpackningar av aluminium eller s.k. PET-plast. För dessa finns sedan tidigare en särskild lagstiftning, nämligen lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium samt lagen (1991:336) om återvinning av vissa dryckesförpackningar. Enligt det i dag tillämpade systemet utbetalas pant på de burkar för vilka pant tidigare har erlagts. Dessa burkar skall vara märkta. Övriga burkar skall återlämnas i de behållare som finns för insamling av metallförpackningar. Dessa burkar kommer därmed att gå till återvinning utan att någon pant betalas ut. Enligt vad utskottet erfarit finns det för närvarande inga planer på att införa ett gemensamt pantsystem för aluminiumburkar inom EU. Möjligheterna att utveckla ett gemensamt retursystem motverkas framför allt av att flera europeiska länder valt system med burkar tillverkade av stålplåt och inte av aluminium. Ett gemensamt system för alla burkar skulle därmed försämra kvaliteten på bl.a. det svenska retursystemet för aluminiumburkar. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att de i motionerna Jo525 (c) yrkande 1 och Jo701 (m) framförda kraven beträffande bl.a. ett gemensamt retursystem inom Norden och EU lämnas utan vidare åtgärd. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet även de i motion Jo704 (mp) yrkandena 1 och 2 framförda kraven beträffande ett parallellt retursystem för aluminiumburkar utan svenskt ursprung och återtagande av deformerade burkar. Beträffande de sistnämnda burkarna bör uppmärksammas att pant inte kan betalas ut eftersom streckkoden inte går att avläsa.
Miljöarbetet inom EU
Motionerna
Vissa miljöfrågor I motion Jo747 (mp) yrkande 13 ges förslag till svensk politik i EU rörande kemikaliefrågor. Motionärerna anför bl.a. att Sverige aktivt måste försvara de rättigheter som finns i EU till nationellt agerande och att Sverige måste se till att hitta former för samarbete, t.ex. genom att formulera en gemensam linje tillsammans med andra progressiva medlemsländer. Vidare påtalas att fördragen och rättsakterna av den svenska regeringen och av ifrågavarande myndigheter måste tolkas till svensk fördel samt att Sverige skall arbeta seriöst mot målen i Esbjergdeklarationen. Enligt motion Jo755 (v) bör Sverige arbeta för krav på minskad bensinförbrukning inom EU (yrkande 5) samt driva frågan om miljödiesel (yrkande 6). Miljöarbetet inom EU diskuteras i motion Jo756 (m) yrkande 6. Motionärerna anför bl.a. att det främst är de gränsöverskridande miljöproblemen som skall hanteras av EU samt att miljöbesluten i EU i första hand bör bygga på minimikrav. EU:s miljöpolitik måste inriktas på att genomföra avregleringar och marknadsekonomiska reformer i syfte att stärka konkurrensen och utvecklingen på miljöområdet. Östersjön och dess miljöproblem bör vara en prioriterad svensk fråga i EU-sammanhang. Frågan om kemikaliearbetet inom EU tas även upp i motion Jo778 (v) yrkande 5. Sveriges utgångspunkt bör enligt motionärerna vara ett bibehållet starkt och tydligt nationellt miljöarbete. Vidare påtalas bl.a. att nya gemensamma EU- regler alltid bör baseras på det land som har den högsta miljö- och hälsoskyddsnivån. I motion Jo784 (c) anförs att det är viktigt att Sverige inte sänker sina miljöambitioner på miljöområdet och att Sverige dessutom bör stödja andra medlemsländer som har höga miljöambitioner (yrkande 10). En vitbok bör utarbetas med genomgång av vad som krävs av EU:s politik på olika områden och av hur förenliga nuvarande direktiv är med en ekologiskt hållbar utveckling (yrkande 12). Sverige bör verka för att Europeiska kommissionen utarbetar riktlinjer för miljökonsekvensbeskrivningar av direktiv och standarder (yrkande 13). Regeringen bör driva kretsloppsanpassning av varuflödena som en prioriterad fråga i EU (yrkande 14). Inför revideringen av miljöhandlingsprogrammet finns det några viktiga principiella frågeställningar som bör drivas av Sverige, t.ex. att varje medlemsland bör utarbeta aktionsplaner för att uppnå miljöhandlingsprogrammets mål och att medlemsstaterna årligen bör granska redogörelsen av hur dessa mål uppnås. Det nya sjätte miljöhandlingsprogrammet bör dessutom innehålla förslag som eliminerar svårigheterna med att integrera miljön i andra politikområden samt en utökad användning av ekonomiska styrmedel (yrkande 15). Det behövs en organisation på EU-nivå för att granska genomförandet och effektiviteten hos EU:s miljölagstiftning i dess helhet. Denna uppgift kan ges t.ex. till EU:s miljöbyrå (yrkande 16). Regeringen bör med kraft inom EU verka för att kostnaderna för återställning av sura sjöar, vattendrag och marker skall belasta dem som förorsakat skadorna (yrkande 31). I motion K715 (kd) yrkande 5 anförs att beslut inom EG om miniminivåer för miljöavgifter på koldioxid och andra miljöskadliga utsläpp skall kunna fattas med kvalificerad majoritet. I motion Jo525 (c) yrkande 2 betonas vikten av att i EU skapa ett gemensamt retursystem. Enligt motion Jo746 (mp) yrkande 2 måste regeringen verka för att EU inför strängare regler för avfallstransporter. Samma yrkande framförs i motion Jo776 (mp) yrkande 2. I motion So346 (c) yrkande 4 anförs att det är synnerligen angeläget att Sverige i översynen av EU-reglerna på kemikalieområdet kraftfullt arbetar för att amalgam skall avvecklas i hela Europa.
Miljögarantin Enligt motion Jo747 (mp) yrkande 9 bör en utgångspunkt vara att miljögarantin är en garant för medlemsländer med strängare miljöregler. Om miljögarantin inte går att tillämpa för preventiva åtgärder (dvs. förbjuda eller begränsa ett ämne innan allvarlig förorening uppstått), på grund av de hårda kriterier som omger regeln, måste den ändras med hänvisning till EU:s grundlag, Romfördraget. I yrkande 10 i samma motion anförs att Danmark tolkar det s.k. begränsningsdirektivet (76/769/EEG) som minimiliknande. Skulle det visa sig att domstolen menar att den danska tolkningen är felaktig bör den svenska regeringen redovisa uppfattningen att direktivet och EG-rätten inte fungerar tillfredsställande och klart uttala att det existerande systemet dessutom omöjliggör genomförandet av många internationella överenskommelser, t.ex. generationsmålet i Esbjergdeklarationen. I motion K715 (kd) anförs att Sverige bör verka för möjligheten att enskilda EU-länder av miljöskäl, och inte av protektionistiska skäl, skall kunna införa hårdare miljöregler samt att Sverige också bör verka för att miljöpolitiken integreras med den ekonomiska politiken (yrkande 3). Vidare anför motionärerna att en stärkt miljögaranti med omvänd bevisföring bör införas, vilket innebär att det är upp till den som är minst miljövänlig att bevisa att miljögarantin inte kan användas (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Vissa miljöfrågor Enligt uppgift från Miljödepartementet kommer den aviserade miljöpropositionen att innehålla en utvecklad strategi för det svenska miljöarbetet i EU. Utskottet får således anledning att inom kort återkomma till frågor om den allmänna inriktningen av Sveriges miljöarbete i EU. I avvaktan på detta bör motionerna Jo756 (m) yrkande 6 och Jo784 (c) yrkandena 10 och 15 inte föranleda någon åtgärd. Utskottet delar givetvis de allmänt hållna motionssynpunkterna om en hög ambitionsnivå i det svenska miljöarbetet inom EU. När det gäller kretsloppsfrågor vill utskottet framhålla att regeringen i promemorian Det svenska miljöarbetet i EU - uppföljning av 1995 års strategi (Ds 1997:68) uttalar att dessa frågor är mycket aktuella inom EU, men att arbetet går ganska långsamt och att det inte finns någon utvecklad gemensam strategi (s. 35). Vidare anförs att Sverige även i fortsättningen måste verka för att en politik med hög ambitionsnivå utarbetas inom EU för kretsloppsanpassad varuproduktion samt att en viktig del i detta bör vara att en miljövarupolicy tas fram inom EU. Utskottet har vidare inhämtat att frågan om EU:s miljövarupolicy kommer att behandlas i den kommande miljöpolitiska propositionen. Genom Amsterdamfördraget klarläggs att hållbar utveckling är ett grundläggande mål för EU. Vidare föreslås kravet på att integrera miljöaspekter i den politik som bedrivs på andra områden flyttas till artikel 3c i den inledande delen av EG-fördraget. Därmed får miljön en viss särställning jämfört med andra intressen av övergripande karaktär som skall beaktas vid utformningen av EG:s politik. I proposition 1997/98:58 (s. 79) om Amster-damfördraget anförs att detta kan ses som ett uttryck för miljöpolitikens särskilda betydelse för genomförandet av den övergripande principen om hållbar utveckling. Artikel 3c innehåller också en hänvisning till denna princip. På svenskt initiativ uppmanade Europeiska rådet vid sitt möte den 12-13 december 1997 kommissionen att före Europeiska rådets möte den 9 juni 1998 framlägga en strategi för att uppnå detta mål. Kommissionen har vidare förklarat att alla förslag som kan ha en beaktansvärd inverkan på miljön i framtiden skall åtföljas av en analys av miljökonsekvenserna och att alla berörda direktorat inom kommissionen skall utarbeta en policy för miljö och hållbar utveckling (se prop. 1997/98:58 s. 79). Denna fråga kommer enligt uppgift från Miljödepartementet att behandlas i den kommande miljöpropositionen. Med det ovan anförda anser utskottet att syftet med motion Jo784 (c) yrkandena 12-14 i allt väsentligt är tillgodosett. Amsterdamfördraget innebär att fler beslut än tidigare kan fattas med kvalificerad majoritet. Fortfarande gäller dock enligt artikel 130s2 i EG- fördraget att vissa miljöbeslut, bl.a. sådana som rör skatter, skall fattas med enhällighet i rådet efter det att parlamentet hörts. Frågan om en övergång till majoritetsbeslut om miljöskatter inom EU har tidigare varit föremål för behandling i riksdagen. Riksdagen har dock förhållit sig avvaktande till denna fråga (se bet. 1996/97:UU13 s. 56). Vidare har skatteutskottet helt nyligen avstyrkt en motion i vilken anfördes att beslut inom EU om ekonomiska styrmedel för en bättre miljö inte borde kräva enhällighet (bet. 1997/98:SkU18 s. 9 f.). Skatteutskottet anförde i detta sammanhang bl.a. att Amsterdamfördraget innebär att formerna för beslut om åtgärder för att uppnå miljömålen har ändrats samt att parlamentet får en större roll i lagstiftningsarbetet genom att samarbetsproceduren ersatts med en förenklad medbeslutandeprocedur. Vidare påtalade skatteutskottet att Amsterdamfördraget innebär att området för beslut med kvalificerad majoritet utsträcks till nya områden, men att frågan om en mer radikal utvidgning av detta område skjutits på framtiden. Skatteutskottet anmärkte att riksdagen senare i vår kommer att ta ställning till Amsterdamfördraget. Möjligheterna att fatta beslut med kvalificerad majoritet har således utvidgats något genom Amsterdamfördraget. Av proposition 1997/98:58 om Amsterdamfördraget framgår (s. 143) att Sverige tillsammans med flera andra medlemsstater i en mittgrupp visade en relativt stor öppenhet för att diskutera en övergång till kvalificerad majoritet i syfte att förbättra effektiviteten i rådets beslutsfattande. Dessa medlemsstater ansåg att, utöver frågor av mera konstitutionell karaktär, från beslutsfattande med kvalificerad majoritet borde undantas vissa andra frågor som ligger nära nationalstatens kärna, såsom bl.a. skattefrågor. Propositionen kommer att behandlas av riksdagen inom kort (bet. 1997/98:UU13). Med hänsyn härtill finner inte utskottet anledning att vidta någon åtgärd med anledning av motion K715 (kd) yrkande 5. Motionen avstyrks. Utskottet har inhämtat att Sverige under år 1997 initierade ett arbete inom EU med en kemikaliestrategi. Förslaget har tagits upp av kommissionen som påbörjat arbetet med en sådan strategi. Enligt uppgift från Miljödepartementet driver Sverige dessutom denna fråga i samband med översynen av det femte miljöhandlingsprogrammet. Från Miljödepartementet har vidare inhämtats att frågor om vilken kemikaliepolitik Sverige skall driva i EU kommer att behandlas i den miljöpolitiska propositionen. Utskottet anser därför att motionerna Jo747 (mp) yrkande 13 och Jo778 (v) yrkande 5 kan lämnas utan vidare åtgärd. I regeringens skrivelse Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997 (1997/98:60) anförs (s. 153) att försurning är ett allvarligt miljöproblem i Sverige samt att merparten av de luftföroreningar som bidrar till försurningen kommer från andra länder (ca 80 %). Av dessa kommer ca 50 % från övriga EU-stater. Regeringen påpekar därför att det är naturligt att se försurningen som en prioriterad miljöfråga i EU-arbetet. Vidare anförs att kommissionen i mars 1997 presenterade ett meddelande om en strategi för att bekämpa försurningen. I berättelsen nämns också att det i EU:s femte miljöhandlingsprogram sägs att utsläppen av försurande ämnen skall minskas så att kritiska belastningspunkter inte överskrids någonstans i unionen. Till detta kan läggas att det i Kalkningsutredningens betänkande Kalkning av sjöar och vattendrag (SOU 1996:53) anförs att möjligheterna att få EU-stöd till kalkning är mycket begränsade. När det gäller EU:s LIFE-budget konstaterar utredningen att utvecklingsinsatser skulle kunna finansieras genom denna, men att reguljära kalkningsinsatser däremot inte kan komma i fråga. Av det anförda framgår enligt utskottets mening att Sverige aktivt driver frågan om försurning i EU. Utskottet är därför inte berett att föreslå någon åtgärd med anledning av motion Jo784 (c) yrkande 31. I anslutning till motion Jo784 (c) yrkande 16 om en organisation med ansvar för att granska implementeringen och effektiviteten i miljödirektiven vill utskottet till en början framhålla att kommissionen enligt artikel 155 i EG- fördraget bl.a. skall övervaka tillämpningen av bestämmelserna i fördraget och av bestämmelser som antagits av institutionerna med stöd av fördraget. Vidare har kommissionen upprättat Europeiska byrån för samordnade åtgärder för förebyggande och begränsning av föroreningar. Byrån har som huvuduppgift att utveckla och leda det europeiska systemet för informationsutbyte om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar och att ta fram tekniska dokument om bästa tillgängliga teknik för vissa industriella verksamheter. Utskottet anser det inte realistiskt att Sverige nu skulle föreslå sådana ändringar av EG-fördraget som krävs för att tillgodose motionen. Motionen avstyrks i denna del i den mån den inte tillgodosetts med det anförda. Av regeringens ovan nämnda skrivelse Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997 framgår (s. 158 f.) att ministerrådet under 1997 behandlat två nya förslag från kommissionen om skärpta avgaskrav för nya fordon. Förslagen har tagits fram genom det s.k. Auto/Oil-programmet och avser personbilar och lätta lastbilar och bussar. Sverige drev aktivt och fick gehör för två viktiga principer, dels att ett gemensamt system för hållbarhetskrav i kombination med tillverkaransvar skall införas, dels att särskilda kallkörningskrav skall införas för nya bensindrivna fordon. Dessa krav införs med början år 2002. Förslagen innebär i övrigt bl.a. att avgaskraven för samtliga berörda fordon skärps med början år 2000. Ministerrådet har även inom Auto/Oil-programmet behandlat kommissionens förslag till kvalitetskrav på fordonsbränslen, bensin och diesel, som skall gälla från år 2000. Sverige har aktivt verkat för skärpningar i direktivet, särskilt av gränsvärdena på svavel i både bensin och diesel. Vidare har Sverige verkat för att gränsvärden för ett andra steg år 2005 skall införas i direktivet. En framgång för Sverige var att rådet preliminärt kom överens om att sänka gränsvärdet något för svavel i bensin från år 2000 samt att införa ytterligare sänkta gränsvärden för svavelhalten i bensin och diesel år 2005. Utskottet har vidare inhämtat att regeringen även i fortsättningen kommer att arbeta aktivt för att fordons bränsleförbrukning skall minska inom EU. Motion Jo755 (v) yrkandena 5 och 6 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda. I anslutning till yrkande 4 i motion So346 (c) om avveckling av användningen av amalgam i EU vill utskottet erinra om att denna fråga behandlades av utskottet i betänkande 1996/97:JoU20 s. 16. Vidare kan nämnas att miljöministern den 3 mars 1998 i svar på interpellation 1997/98:180 bl.a. anförde att det är osäkert om användningen av amalgam inom tandvården kan regleras inom ramen för det s.k. begränsningsdirektivet (76/769/EEG), men att Sverige kommer att ta upp den frågan när begränsningar av kvicksilver börjar diskuteras i kommissionens arbetsgrupp. Miljöministern anförde också att kvicksilverfrågan kommer att ingå som en viktig del i den kommande miljöpolitiska propositionen. Utskottet hänvisar i övrigt till den nyligen framlagda propositionen om reformerat tandvårdsstöd, där bl.a. Sveriges agerande i EU redovisas (prop. 1997/98:112 s. 25 f.) Motion So346 (c) yrkande 4 är med det anförda i allt väsentligt tillgodosedd. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd. Frågan om att i EU skärpa kraven på att skapa ett gemensamt retursystem berördes delvis den 3 mars 1998 av miljöministern i ett svar på interpellation 1997/98:178. Miljöministern anförde bl.a. att hon ansåg att ett gemensamt pantsystem inom EU på sikt vore det bästa systemet och att regeringen borde initiera ett gemensamt retursystem för hela Europa. Motion Jo525 (c) yrkande 2 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda. I anslutning till motionerna Jo746 yrkande 2 och Jo776 yrkande 2 (båda mp) har utskottet inhämtat att regeringen drivit frågan om strängare regler inom EU för avfallstransporter i samband med att EU:s avfallspolitiska resolution reviderades under 1996 och 1997. Utskottet har vidare inhämtat att kommissionen för närvarande arbetar tillsammans med en kommitté bestående av representanter för medlemsstaterna med att analysera problemet med transporter av avfall samt med att ta fram förslag till lösningar. Motionsyrkandena avstyrks med det anförda.
Miljögarantin Den s.k. miljögarantin har hittills reglerats i artikel 100a 4 i EG-fördraget. I artikeln stadgas att en medlemsstat, efter det att rådet med kvalificerad majoritet har beslutat om en harmoniseringsåtgärd, får tillämpa nationella bestämmelser som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd. Detta under förutsättning att kommissionen inte anser att dessa nationella undantag utgör medel för diskriminering eller förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna. Enligt det nuvarande fördraget gäller således att medlemsstaterna vid behov får ?tillämpa? nationella bestämmelser. Genom Amsterdamfördraget har ordet ?tillämpa? bytts ut mot ?behålla?. Vidare gäller enligt Amsterdamfördraget att den som åberopar miljögarantin skall redovisa skälen för detta när frågan anmälts till kommissionen. Miljögarantin har genom Amsterdamfördraget utökats till att omfatta sex punkter (4-9) i artikel 100a. Dessa innehåller följande nyheter: Ð Miljögarantin skall kunna tillämpas även på kommissionsbeslut. Ð Det klargörs att en medlemsstat inte behöver ha röstat mot en rättsakt för att åberopa miljögarantin. Ð Det klargörs att en medlemsstat får införa nationella strängare regler även på områden där det redan finns harmoniserade rättsakter. Detta förutsätter att det finns ett vetenskapligt stöd för åtgärden med anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd och att det rör sig om ett problem som är specifikt för medlemsstaten. Ð Det införs en tidsfrist för kommissionen att fatta beslut enligt miljögarantin. Tidsfristen är sex månader i normalfallet. Om kommissionen inte fattar beslut inom tidsfristen, anses den nationella åtgärden ha godkänts. Ð Om en medlemsstat konstaterar ett folkhälsoproblem på ett område där det finns harmoniserade EG-regler, skall detta anmälas till kommissionen som skall undersöka om åtgärder skall föreslås för rådet. Motion Jo747 (mp) yrkande 9 innebär i huvudsak att miljögarantin måste ändras om den inte medger en viss tillämpning i situationer som anges i motionen. Utskottet konstaterar att motionen tar sikte på en hypotetisk situation och att förutsättningarna för den diskussion som förs i motionen dessutom har förändrats genom skärpningarna av miljögarantin enligt Amsterdamfördraget. Det ovan anförda innebär att motionerna Jo747 (mp) yrkande 9 och K715 (kd) yrkandena 3 och 4 avstyrks i den mån de inte anses tillgodosedda med det anförda. När det gäller frågan om det s.k. begränsningsdirektivet (76/769/EEG) anför regeringen i den ovan nämnda promemorian Det svenska miljöarbetet i EU- uppföljning av 1995 års strategi (s. 42) att detta behöver ändras med hänsyn till att Sverige har strängare regler för PCP, arsenik, kadmium och tennorganiska föreningar samt att Sverige under det kommande året måste lägga ned ett betydande arbete på övergångslösningar. Dessutom kan nämnas att Kemikommittén i sitt betänkande anför (s. 238) att begränsningsdirektivet bör skärpas i flera omgångar tills alla s.k. Esbjergämnen är omfattade. Också när det gäller begränsningsdirektivet tycks motion Jo747 (mp) utgå från en hypotetisk, framtida situation. Ett tillkännagivande om Danmarks tolkning av direktivet kan knappast utformas på ett sådant sätt att det kan läggas till grund för några konkreta åtgärder från regeringens sida. Motion Jo747 (mp) yrkande 10 avstyrks med det anförda.
Naturvård, biologisk mångfald m.m.
Motionerna I motion Jo731 (m) framförs vissa övergripande synpunkter på naturvårdspolitiken. Motionärerna anser att staten bör verka för en spridning av markägandet och skydda äganderätten. En mångfald i ägandet ger en mångfald i brukandet. Det personliga ansvarstagandet är viktigt för en god naturvård. Om ansvaret för naturvården läggs helt på staten kommer vi att misslyckas med att bevara naturvärdena. Vidare anförs att naturvården är i kris så till vida att resurserna för naturvård blir alltmer knappa, samtidigt som kostnaderna stiger för vård och skötsel. Nya former för naturvården måste utvecklas; mera pengar är inte alltid lösningen, utan staten måste söka metoder där naturvården värnas utan att staten tar ett eget ägar- och förvaltaransvar. Det omfattande ideella engagemanget bör utnyttjas. Satsningar på information till markägare och allmänhet bör öka (yrkandena 5 och 6). I samma motion föreslås att kostnaderna för nationalparker kan finansieras t.ex. genom avgifter och andra intäkter samt sponsring. Det praktiska genomförandet av övervakningen och dess finansiering kan med fördel läggas ut på privata entreprenörer. Skyddet för nationalparkerna bör vara mycket strikt, och de skall kunna utgöra internationella referensområden. Om ingrepp görs skall det krävas särskild lagstiftning, och berörda områden bör lyftas ut ur nationalparken. Beträffande naturreservat anförs i motionen att sådana områden inte bör avsättas av frilufts- eller rekreationsskäl. Naturreservat skall ägas av enskilda, organisationer, företag, kommuner eller staten. När det allmänna belägger markägare med restriktioner skall full ersättning utgå. Markbyten bör eftersträvas där det är möjligt. När nya naturreservat inrättas bör skötselkontrakt med enskilda markägare eftersträvas framför statliga markinköp. Skötseln bör också kunna läggas ut på specialiserade entreprenadföretag. Avsättningen av nya naturreservat får inte leda till att skötseln av de redan existerande försämras (yrkandena 7 och 8). Motion Jo731 tar också upp problemen i fjällvärlden med ökad förslitning på grund av turism och rennäring m.m. Det måste uppnås en balans mellan antalet renar och naturens reproduktionsförmåga. Staten måste ta ett resolut ansvar för rovdjursersättningen, samtidigt som skyddsjakt på exempelvis lodjur tillåts inom långsiktigt hållbara ramar. Vissa fjällområden måste bevaras opåverkade av renbete som referensområden. Pågående forskningsprojekt bör sammanställas och analyseras (yrkande 14). I motion Jo765 (c) förordas en översyn av gällande principer och stödsy- stem för landskapsvården i Sverige, med utgångspunkt i Skånes behov. Enligt motion A455 (fp) yrkande 12 bör en naturskyddsfond av passageraravgifter bildas för skärgårdens behov. I motion Bo528 (fp) yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om säkerställande av värdefull natur. I motiveringen hänvisas till situationen i Hallands län och anförs bl.a. att anslagen är otillräckliga. I motionerna Jo712 (s) och Jo764 (s) föreslås att nya nationalparker inrättas i Kullaberg respektive Ridö-Sundbyholmsområdet. I motion Jo748 (kd) understryks pilevallarnas betydelse för det skånska kulturlandskapet. I motion Jo723 (mp) anförs att torvbrytningen på Tönningsfloarna i Jämtlands län måste stoppas. Planeringen av naturskyddet för våra våtmarker bör kompletteras med bl.a. konkreta åtgärdsprogram och skyddsplaner för olika typer av våtmarker. Hoten mot de objekt som tagits upp i myrskyddsplan för Sverige är fortfarande akuta. Arbetet med att bevara dessa objekt måste påskyndas och tillräckliga medel avsättas (yrkandena 1-3). Frågor om biologisk mångfald och skydd för hotade djur och växter tas upp i flera motioner. I motion Jo721 (v) framförs yrkanden på grundval av en år 1996 inträffad händelse vid införselkontrollen på Arlanda flygplats. Enligt motionen måste CITES-avtalet respekteras. Det måste finnas handlingsplaner för att hantera utrotningshotade djur och växter vid beslagssituationer. I dessa situationer finns ideella föreningar att tillgå med både kunskaper om och gediget intresse för sådana djur. Dessa organisationers kunskaper och vilja till ansvar bör tillvaratas av berörda myndigheter. Hoten mot den biologiska mångfalden redovisas och diskuteras i motionerna Jo726 (mp) yrkande 6 och Jo779 (mp). Den första motionen omfattar biologisk mångfald generellt och förordar bl.a. åtgärder för att skydda skogens växt- och djurarter. Jakten på arter som finns med på hotlistan bör begränsas. I motion Jo779 berörs särskilt den biologiska mångfalden i jordbruket. Enligt motionen beror minskningen av vissa arter på den ökande användningen av jordbruksgifter. Jordbruket måste förändras från grunden om man skall behålla och återskapa den mångfald som man säger sig värna. Regeringen bör ge Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med frivilliga organisationer undersöka hur det står till med den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet och då speciellt fågelpopulationerna och föreslå ett konkret åtgärdsprogram. I motion Jo774 (mp) efterlyses svenska tillämpningsbestämmelser till CITES- förordningen (EG) 338/97. Denna förordning började gälla redan den 1 juni 1997. Den måste bl.a. innebära att Sverige inför de kompensatoriska åtgärder som krävs för att kontrollera handel med utrotningshotade arter. Sverige är snart det enda land som saknar nationella tillämpningsbestämmelser på detta område. Regeringen måste se till att den svenska förordningen, som behövs för att stävja handeln med hotade arter, träder i kraft snarast. Enligt motion Jo735 (s) bör en inventering göras av inplanterade växt- och djurarter. I motion Jo742 (m) föreslås stöd även till bevarandeprojekt i vilthägn, t.ex. pilgrimsfalk och berguv. I motion Jo753 (fp) framhålls behovet av skydd för hotade grodor i Skåne. Enligt motion Jo763 (kd) bör övervägas ett nationellt stöd till Kolmårdens djurpark. Rovfåglarnas utarmning i Norrland bör motverkas enligt motion Jo771 (m). I motion A455 (fp) yrkande 15 efterlyses ett program för skydd av fågellivet i skärgården.
Utskottets överväganden
Allmänna principer för naturvårdsarbetet m.m. Utskottet kan i stor utsträckning instämma i de synpunkter som framförs i motion Jo731 (m) angående naturvårdspolitiken och inrättande av nationalparker och naturreservat. I sammanhanget bör framhållas att nu gällande regler och de föreslagna bestämmelserna i miljöbalken utgår från att nationalparkerna tillhör staten. Naturreservat och andra skyddsområden däremot tillhör ofta enskilda markägare. I den nya miljöbalken kommer skyddsformen naturvårdsområde att upphöra och ersättas med naturreservat, en skyddsform som till skillnad från naturvårdsområde ger möjlighet till ersättning för intrång i markanvändningen; dvs. om intrånget är tillräckligt kvalificerat och förutsättningar i övrigt föreligger för att statlig ersättning skall utgå. Utskottet har givetvis inget att invända mot motionärernas resonemang om betydelsen av ett spritt ägande och ett personligt ansvarstagande för naturvården. I ett läge där statens resurser för naturvård är begränsade är det viktigt att utnyttja de insatser som kan göras av enskilda markägare och företagare, liksom av ideella organisationer. Detta överensstämmer till stor del med de synpunkter som utskottet anförde och som låg till grund för ett riksdagsuttalande våren 1991 i samband med behandlingen av den miljöpolitiska propositionen (1990/91:JoU30 s. 255). När det gäller ersättning för restriktioner i markägandet hänvisar utskottet i övrigt till behandlingen av ersättningsfrågorna i betänkande 1997/98:JoU20 om miljöbalken. Det kan tilläggas att en utredare nyligen tillkallats med uppgift att överlägga med berörda parter om ett förstärkt skydd av skogsmark för naturvård (dir. 1998:9). I uppdraget ingår bl.a. att överlägga med skogsnäringen om möjligheten att träffa överenskommelse om att avstå från avverkning inom särskilt värdefulla skogsområden under en begränsad tid tills staten kan lämna ersättning för intrång i pågående markanvändning. Vidare vill utskottet framhålla att det närmast är en självklarhet att skyddet för nationalparker skall vara utomordentligt långtgående. Sedan gammalt gäller också den ordningen att eventuella ingrepp i nationalparkerna skall underställas riksdagens prövning, lika väl som riksdagen skall lämna sitt medgivande till att nya nationalparker inrättas (se 7 kap. 2 § miljöbalken). Att som motionärerna föreslår kräva lagstiftning i dessa fall är inte aktuellt eftersom lagstiftningen skall vara generell till sin karaktär och inte bör avse enskilda fall. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo731 (m) yrkandena 5-8. Motionen är i huvudsak tillgodosedd med utskottets uttalanden ovan. Utskottet avstyrker motionerna A455 (fp) yrkande 12, Bo528 (fp) yrkande 6 och Jo765 (c).
Skydd av vissa områden m.m. I anslutning till yrkande 14 i motion Jo731 (m) erinrar utskottet om att riksdagen beslutat om ett samlat förslag till åtgärder för att främja en långsiktigt hållbar utveckling i landets fjällområden (prop. 1995/96:226, bet. 1996/97: JoU5). Åtgärderna omfattar bl.a. ett miljömål för rennäringen, kontroll av barmarkskörning och snöskoterkörning i fjällen samt av mineralutvinning och turism i berörda områden. Frågor om rovdjursjakt övervägs i en utredning som nyligen tillsatts i enlighet med utskottets förslag hösten 1996 (dir. 1998:6). I övrigt ankommer det bl.a. på Jordbruksverket och berörda länsstyrelser att behandla frågor om intressekonflikter i fjällområdena. Utskottet delar givetvis motionärernas uppfattning att förslitningen i fjällvärlden måste kontrolleras och motverkas. Eftersom de allmänna synpunkter som framförs i motionen både omfattas av och ligger i linje med aktuella riksdagsbeslut m.m. anser utskottet att motionen kan lämnas utan vidare åtgärd. Motion Jo723 (mp) yrkande 1 tar upp ett enskilt förvaltningsärende, och riksdagen kan av formella skäl ej bifalla detta yrkande. När det gäller våtmarksskyddet i övrigt vill utskottet framhålla att de skyddade områdena successivt utökas genom tillägg till den lista som är fogad till 19 h § naturvårdsförordningen (senaste tillägget, se SFS 1997:963). Denna fråga tillhör regeringens kompetensområde. I förslaget till miljöbalk utvidgas definitionen av begreppet markavvattning, och regeringen får bemyndigande att föreskriva tillståndsplikt för andra åtgärder, t.ex. skogsdikning, som utförs för att avvattna mark i de fall åtgärden kan förväntas få en bestående negativ effekt på växt- och djurlivet (11 kap. 2 och 13 §§). I övrigt hänvisar utskottet till sina överväganden om skyddsvärda våtmarker i betänkande 1997/98:JoU15 Skogsbruk, daterat den 19 februari 1998. Utskottet avstyrker motion Jo723 yrkandena 1-3. Motionerna Jo712 (s), Jo748 (kd) och Jo764 (s) avstyrks.
Biologisk mångfald - djur och växter m.m. Utskottet erinrar om att den globala FN-konventionen om biologisk mångfald är en viktig utgångspunkt för både det nationella och det internationella arbetet på detta område (se 1993/94:JoU4). För mindre än ett år sedan behandlade riksdagen en omfattande proposition om skydd av hotade arter och aktionsplaner för biologisk mångfald (1996/97:JoU15). Därvid infördes bl.a. nya och skärpta tillsyns-, ansvars- och förverkandebestämmelser i lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter, i enlighet med EU:s CITES-förordning. I samma ärende beslutades om ytterligare lagändringar med samma syfte, nämligen att genomföra vissa rättsakter om artskydd och områdesskydd. I övrigt inriktades beslutet på en successiv utvidgning av arbetet med biologisk mångfald till alltfler sektorer och sektorsmyndigheter, en nationell inventering av sjöar och vattendrag och en rödlista över livsmiljöer, åtgärder på ekosystemnivå i jordbrukslandskapet, skogsbruket och våtmarkerna, marina reservat och inventering av marina miljöer, åtgärder mot introduktion av främmande arter och åtgärder för att bevara genetisk variation. Det bör vidare framhållas att utskottet nyligen behandlat en proposition om ett långsiktigt hållbart fiske och jordbruk och om ett utbyggt miljöersättningsprogram (1997/98:JoU9). Ett av huvudsyftena med miljöersättningsprogrammet är att främja den biologiska mångfalden i jordbruket. I betänkande 1997/98:JoU11 behandlade utskottet vidare regeringens skrivelse 1997/98:13 Ekologisk hållbarhet. I skrivelsen presenterades en lägesbeskrivning av arbetet med att föra Sverige mot målet ekologisk hållbarhet. I det förslag till miljöbalk som utskottet nu bereder föreslås bestämmelser om balkens mål och tillämpningsområde och om allmänna hänsynsregler vilka bl.a. innebär att värdefulla natur- och kulturmiljöer skall skyddas och vårdas och den biologiska mångfalden bevaras (bet. 1997/98:JoU20). Bestämmelserna om skydd för hotade växter och djur har inarbetats i 8 kap., och straffbestämmelserna har skärpts i vissa avseenden (29 kap.). Detta kapitel innehåller också föreskrifter om kontroll av utsättning av exemplar av djur- eller växtarter i miljön. I en interpellationsdebatt den 3 mars 1998 om den biologiska mångfalden i odlingslandskapet meddelade miljöministern att Naturvårdsverket kommer att inbjuda alla intresserade parter till en hearing den 21 april 1998 som utgångspunkt för att kartlägga kunskapsläget, identifiera vilka hot som finns och vilka åtgärder som kommer att behövas för att man skall kunna stärka fågelfaunan i odlingslandskapet. Denna hearing kommer att ligga till grund för utvecklande av en strategi och ett långsiktigt program. Ett viktigt verktyg för att kunna följa fågelfaunans utveckling i landet är enligt miljöministern den rikstäckande fågelövervakning som är en del av det svenska miljöövervakningsprogrammet. I skrivelse 1997/98:60 om verksamheten i Europeiska unionen under år 1997 anför regeringen (s. 157) att Sverige har agerat för att integrera bevarandet och det hållbara nyttjandet av den biologiska mångfalden framför allt inom de areella näringarna. Sverige har då betonat principen om ett sektors-integrerat miljöansvar. Det förslag till strategi som utarbetats av kommissionen i samråd med medlemsstaterna har sektorsansvaret för den biologiska mångfalden som en bärande princip. Den beräknas bli antagen under första delen av 1998. Regeringen anför vidare att medlemsstaterna enligt det s.k. fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet skall skapa ett nätverk av särskilda bevarandeområden, benämnt Natura 2000. Områdena skall väljas ut med hänsyn till de naturtyper, livsmiljöer och arter som räknas upp i direktiven. Regeringen har hittills rapporterat sammanlagt 225 särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet och 1 038 områden enligt art- och habitatdirektivet. Den sammanlagda arealen uppgår till mer än 40 000 kvadratkilometer och Sverige har därmed föreslagit störst areal till Natura 2000 av alla EU-länder. Utskottet vill framhålla att de motioner som nu är aktuella i många fall utgör en upprepning av motionsyrkanden som behandlats i samband med ovan angivna riksdagsbeslut om biologisk mångfald och en ekologiskt hållbar utveckling. I övrigt anser utskottet att motionerna i stor utsträckning är tillgodosedda genom redan fattade riksdagsbeslut angående inriktningen av miljövårdsarbetet och det arbete som i övrigt pågår på området. I dagsläget har aktionsplaner för biologisk mångfald utarbetats av Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Boverket. Utskottet utgår från att arbetet fullföljs i enlighet med riksdagens tidigare ställningstaganden. Ett viktigt styrmedel i detta arbete blir givetvis, som framgår av det ovan anförda, de nya bestämmelserna i miljöbalken. Som framgår av redovisningen ovan har frågor om en hållbar utveckling och biologisk mångfald fått allt större betydelse och uppmärksamhet i EU:s miljöarbete. I detta arbete spelar Sverige en aktiv roll. Utskottet hänvisar också till vad som redovisats ovan i miljöministerns interpellationssvar angående Naturvårdsverkets verksamhet på detta område. När det gäller jakten och den biologiska mångfalden bör tilläggas att utskottet helt nyligen behandlat denna fråga i betänkande 1997/98:JoU19, med planerad riksdagsdebatt den 26 mars. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo726 (mp) yrkande 6 och Jo779 (mp). Vidare avstyrks motionerna Jo735 (s), Jo742 (m), Jo753 (fp), Jo763 (kd), Jo771 (m) och A455 (fp) yrkande 15.
Handel med hotade arter m.m. I anslutning till motion Jo721 (v), som tar upp vissa problem med införsel av levande djur av skyddade arter, vill utskottet anföra följande. Frågor om införsel av djur till Sverige regleras i flera olika författningar, t.ex. veterinära införselkungörelsen (1992:56), förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. och lagen (1994:1818) respektive förordningen (1994:2027) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter. Vidare har Jordbruksverket såsom närmast ansvarig myndighet utfärdat detaljföreskrifter i SJVFS 1995:48, 1995:191, 1996:27 och 1996:140. I fråga om skyddade arter gäller inom EU rådets förordning (EG) 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem samt kommissionens förordning (EEG) 3418/93 om fastställande av ett enhetligt förfarande för utfärdande och användning av de handlingar som krävs för genomförandet i gemenskapen av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES-konventionen). I de angivna författningarna finns bl.a. bestämmelser om krav på införseltillstånd, tillåtna införselorter, export och reexport av djur och växter och om förfarandet med oförtullade varor som inte får införas till Sverige. Ytterligare reglering har skett genom kommissionens förordningar (EG) 938/97 och 939/97. I det fall som diskuteras i motionen uppstod problem på grund av att det inte ansågs föreligga något straffbart försök till smuggling och djuren därför inte kunde beslagtas av behörig myndighet. Detta förhållande har man nu kommit till rätta med. Genom de nya bestämmelserna i rådsförordningen 338/97 har allmänt strängare bestämmelser införts som syftar till ett bättre skydd för hotade arter av djur och växter. Möjligheterna att besluta om beslag eller förverkande har utvidgats. De nya bestämmelserna om straff och förverkande beslutades av riksdagen i enlighet med utskottets betänkande 1996/97:JoU15, se SFS 1997:237. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juni 1997 (1996/97:JoU22). När det gäller samarbete med organisationer och enskilda bör nämnas att Jordbruksverket som ansvarig myndighet i beslagsfrågor m.m. alltid gör förfrågningar hos Sveriges djurparksförening om djur tillfälligt kan omhändertas i avvaktan på beslut om förverkande till statsverket e.d. Djurparkerna har accepterat att fungera som s.k. rescue center (räddningsinstitution) enligt en tillämpningsresolution till CITES- förordningen. Att utplacera djur hos en vidare krets av organisationer eller enskilda är däremot enligt verket ofta inte någon möjlig lösning, framför allt med hänsyn till risken för spridning av smittsamma djursjukdomar. Riksdagens ombudsmän har behandlat en anmälan mot Jordbruksverket angående handläggningen av det aktuella ärendet rörande införsel av sköldpaddor. I beslut den 16 december 1997 har justitieombudsmannen Rune Lavin inte funnit anledning att rikta någon kritik mot verket (diarienummer 3978 - 1996 m.fl.). När det gäller vissa tillämpningsbestämmelser om artskydd har regeringen den 19 mars 1998 beslutat om en artskyddsförordning. Förordningen skall i sina huvuddelar träda i kraft den 1 juli 1998. Utskottet anser sammanfattningsvis att motion Jo721 (v) är i huvudsak tillgodosedd med det anförda och föreslår att motionen lämnas utan vidare åtgärd. Utskottet instämmer givetvis i det allmänt hållna yrkandet i motionen att CITES-konventionen skall respekteras. Det kan tilläggas att konventionen före år 1995 endast innebar en allmänt folkrättslig förpliktelse för Sverige att leva upp till konventionen. Sedan Sverige blivit medlem i EU och konventionen omfattas av en rådsförordning är bestämmelserna direkt gällande i vårt land på EG-rättslig grund. Vidare avstyrks motion Jo774 (mp) med hänvisning till uppgifterna ovan om artskyddsförordningen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande miljöpolitikens inriktning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo707, 1997/98:Jo752 yrkande 1, 1997/98:Jo757 yrkande 3 och 1997/98:Jo784 yrkandena 1 och 4, res. 1 (s) - motiv. res. 2 (m) res. 3 (c) res. 4 (mp) 2. beträffande tillväxt, välfärd och uthållig utveckling att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo722 yrkande 5, res. 5 (v) 3. beträffande rättvist miljöutrymme för alla på jorden att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo726 yrkande 8, 4. beträffande hotbildsdepartement att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo752 yrkande 3, 5. beträffande Agenda 21-forum m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo722 yrkandena 2-4, 1997/98:Jo732, 1997/98:Jo784 yrkande 2, res. 6 (c) res. 7 (v) 6. beträffande miljöarbetet för Östersjön och Kolahalvön att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo756 yrkande 8, 7. beträffande terrängkörningslagen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo703, 1997/98:Jo706, 1997/98:Jo772 och 1997/98:Jo780, 8. beträffande miljöavgift på kvicksilver att riksdagen avslår motion 1997/98:So346 yrkande 2, res. 8 (mp) 9. beträffande klimatfrågor att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo755 yrkande 1, 1997/98: Jo756 yrkande 11, 1997/98:Jo757 yrkandena 1 och 2 och 1997/98: Jo785 yrkande 2, res. 9 (m) res. 10 (fp) res. 11 (c, v, mp) 10. beträffande åtgärder mot oljeutsläpp och fartygsolyckor att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo731 yrkande 16, res. 12 (m) 11. beträffande miljöstationer för fritidsbåtar att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo717, 12. beträffande Östersjöns miljö att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo702, 1997/98:Jo705 och 1997/98:Jo773, res. 13 (c) res. 14 (mp) 13. beträffande oljeletning i Skagerrak m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo740, 1997/98:Jo745 yrkandena 3 och 4 och 1997/98:Jo754, res. 15 (mp) 14. beträffande åtgärder mot försurningen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo709 yrkande 3, 1997/98: Jo731 yrkande 2 och 1997/98:Jo756 yrkande 9, res. 16 (m) 15. beträffande kväveläckage m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo738, 1997/98:Jo745 yrkande 2, 1997/98:Jo749 och 1997/98:Jo770, res. 17 (v, mp) 16. beträffande försiktighetsprincipens tillämplighet vid kalkningsverksamhet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo734 och 1997/98:Jo775 yrkande 1, 17. beträffande färskvatten i avloppssystem att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo726 yrkande 4, 18. beträffande ersättning vid fiskdöd att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo758 yrkande 3, 19. beträffande åtgärder mot växtnäringsläckage m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo731 yrkande 4, 1997/98: Jo758 yrkande 1, 1997/98:Jo759 yrkande 4 och 1997/98:Jo760, res. 18 (m) 20. beträffande olivinbehandling av försurade vattendrag att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo762, 21. beträffande restaurering av Emån m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo713, 22. beträffande handlingsplan mot buller m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo724, 1997/98:Jo741, 1997/98:Jo783 yrkandena 1-3 och 1997/98:So345 yrkande 5, res. 19 (mp) 23. beträffande ändring i bilavgaslagstiftningen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo714 och 1997/98:N270 yrkandena 5 och 6, res. 20 (v) 24. beträffande inriktning av kemikaliearbetet att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo726 yrkandena 1-3, 1997/98:Jo747 yrkandena 1, 5-8, 11, 12 och 14, 1997/98:Jo756 yrkande 10 och 1997/98:Jo778 yrkandena 2 och 3, res. 21 (m) res. 22 (v) res. 23 (mp) 25. beträffande Esbjergdeklarationen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo726 yrkande 7 och 1997/98:Jo778 yrkande 1, res. 24 (v, mp) 26. beträffande den offentliga sektorns roll i kemikaliearbetet att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo778 yrkande 4, 27. beträffande båtbottenfärger att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo719, 28. beträffande PVC att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo769, res. 25 (m, fp) res. 26 (c) - motiv. 29. beträffande användning av amalgam att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo784 yrkande 19, 30. beträffande omhändertagande av humanurin att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo720, 31. beträffande gränsöverskridande transporter av avfall m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo746 yrkandena 1 och 3 samt 1997/98:Jo776 yrkandena 1 och 3, res. 27 (mp) 32. beträffande uttjänta lädervaror att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo750 yrkande 1, res. 28 (mp) 33. beträffande ett utvecklat producentansvar att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo784 yrkande 5 och 1997/98:So241 yrkande 11, res. 29 (c) 34. beträffande producentansvar för elektriska och elektroniska produkter att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr270 yrkande 61 och 1997/98:T912 yrkande 10, 35. beträffande gemensamma retursystem att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo525 yrkande 1 och 1997/98:Jo701, 36. beträffande ett retursystem för aluminiumburkar utan svenskt ursprung att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo704, res. 30 (v, mp) 37. beträffande strategi för det svenska miljöarbetet i EU att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo756 yrkande 6 och 1997/98:Jo784 yrkandena 10 och 15, res. 31 (m) res. 32 (c) 38. beträffande kretsloppsfrågor m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo784 yrkandena 12-14, res. 33 (c) 39. beträffande majoritetsbeslut inom EU att riksdagen avslår motion 1997/98:K715 yrkande 5, 40. beträffande kemikaliestrategi i EU att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo747 yrkande 13 och 1997/98:Jo778 yrkande 5, res. 34 (v, mp) 41. beträffande åtgärder inom EU angående återställning av sura sjöar och vattendrag att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo784 yrkande 31, res. 35 (c) 42. beträffande inrättande av organisation inom EU att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo784 yrkande 16, 43. beträffande minskad bränsleförbrukning inom EU m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo755 yrkandena 5 och 6, res. 36 (v) 44. beträffande miljögarantin att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo747 yrkande 9 och 1997/98:K715 yrkandena 3 och 4, res. 37 (mp) 45. beträffande Danmarks tolkning av begränsningsdirektivet att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo747 yrkande 10, 46. beträffande EU-strategi för amalgamavveckling att riksdagen avslår motion 1997/98:So346 yrkande 4, 47. beträffande retursystem att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo525 yrkande 2, 48. beträffande avfallstransporter att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo746 yrkande 2 och 1997/98:Jo776 yrkande 2, res. 38 (mp) 49. beträffande allmänna principer för naturvården m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo731 yrkandena 5-8, res. 39 (m) 50. beträffande översyn av stödsystem m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo765, 1997/98:A455 yrkande 12 och 1997/98:Bo528 yrkande 6, 51. beträffande naturvården i fjällvärlden att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo731 yrkande 14, 52. beträffande nationalparker m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo712, 1997/98:Jo748 och 1997/98:Jo764, 53. beträffande Tönningsfloarna att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo723 yrkande 1, 54. beträffande skydd för våtmarker att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo723 yrkandena 2 och 3, res. 40 (v, mp) 55. beträffande biologisk mångfald i jordbruket m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo726 yrkande 6 och 1997/98:Jo779, res. 41 (v, mp) 56. beträffande artskyddsförordningen att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo774, 57. beträffande vissa växt- och djurarter m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo735, 1997/98:Jo742, 1997/98:Jo753, 1997/98:Jo763, 1997/98:Jo771 och 1997/98:A455 yrkande 15, 58. beträffande CITES-konventionen att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo721.
Stockholm den 26 mars 1998
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s), Peter Weibull Bernström (m) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Miljöpolitikens inriktning m.m. (mom. 1, motiveringen) Sinikka Bohlin, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Alf Eriksson, Ingemar Josefsson, Ann-Kristine Johansson, Åsa Stenberg och Michael Hagberg (alla s) anför: Enligt vår mening bör avsnittet Inledning i betänkandet (s. 12) utgå.
2. Miljöpolitikens inriktning m.m. (mom. 1) Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla m) anför: Som anförs i motion Jo707 (m) bör miljöpolitiken förnyas genom tre huvudstrategier. Ð Miljöpolitiken bör få en ny inriktning där utgångspunkten är den enskilda människans ansvar. Inte ens de mest genomtänkta regleringar kan ersätta den kraft som ligger i det individuella ansvarstagandet. Det man äger vårdar man. Ð Staten skall ta ansvar för de uppgifter på miljöområdet som ingen annan kan utföra och inte splittra resurserna på sådan verksamhet som lika väl kan skötas av medborgarna och företagen. Regeringens neddragningar inom områden som miljöforskning, miljöövervakning och kalkning tillsammans med misslyckandet på det klimatpolitiska området visar enligt vår mening att staten för närvarande inte lever upp till detta ansvar. Ð Det internationella miljöarbetet bör betonas. Gränsöverskridande miljöstörningar har drabbat vårt land hårt, och samarbete krävs för att miljöproblemen i Östersjöregionen skall kunna minska. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo707 (m) som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande miljöpolitikens inriktning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo707 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo752 yrkande 1, 1997/98:Jo757 yrkande 3 och 1997/98:Jo784 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
3. Miljöpolitikens inriktning m.m. (mom. 1) Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: Som anförs i motion Jo784 (c) måste kretsloppsprincipen ligga till grund för framtidens samhälle och för politiska beslut inom alla samhällssektorer. Det grundläggande kriteriet för utveckling av kretsloppssamhället är människors delaktighet i och ansvar för denna utveckling, en insikt som är nödvändig i ett kretsloppsanpassat samhälle. Ett kretsloppssamhälle kan inte byggas på direktiv uppifrån. Därför skall politiken ange ramar och riktlinjer, skapa förutsättningar och utforma styrmedel. Omställningen kan emellertid endast genomföras genom en ändrad inställning och ett ändrat beteende hos samhällets samtliga aktörer. Miljöpolitikens inriktning bör anges genom åtgärder för att minska miljöskulden, införande av skatteväxling och ett utvecklat producentansvar. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo784 (c) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande miljöpolitikens inriktning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo784 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo707, 1997/98:Jo752 yrkande 1, 1997/98:Jo757 yrkande 3 och 1997/98:Jo784 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
4. Miljöpolitikens inriktning m.m. (mom. 1) Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpolitikens utgångspunkt måste vara ekologisk hållbarhet. Mot denna princip och mot försiktighetsprincipen måste avvägningar göras vid såväl långsiktiga som kortsiktiga politiska beslut. I motion Jo752 (mp) framhålls att miljöbegrepp och miljömål inte har definierats i annat än allmänna ordalag som t.ex. ?ekologiskt hållbar utveckling? eller ?miljöfarlig?. Som anförs i motionen måste regeringen tydligare ange dessa begrepp och mål när de bl.a. ingår i uppdrag till utredningar och i regleringsbrev för att därefter utvecklas som hörnstenar tillsammans med redan befintliga åtaganden i myndigheternas arbete. En god början vore enligt min mening att utveckla villkoren för myndigheterna enligt den modell för rättvist miljöutrymme som har utarbetats av Miljöförbundet Jordens Vänner. Begreppen bör därefter införlivas och bestämmas operationellt i miljömål och konkreta åtgärder. Härigenom underlättas också granskning och revision. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo752 (mp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande miljöpolitikens inriktning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo752 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo707, 1997/98:Jo757 yrkande 3 och 1997/98:Jo784 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
5. Tillväxt, välfärd och uthållig utveckling (mom. 2) Maggi Mikaelsson (v) anför: I vårt land används i dag tillväxtbegreppet på ett sådant sätt att faktor 10- principen saknar långsiktig verkan. Motsättningen mellan traditionell ekonomisk teori och en mer resursbevarande ekonomi har sin grund i en uppskattad årlig tillväxt på 2-4 %. Ökad tillväxt ingår sällan i ett kvalitetsresonemang utan förutsätter också en motsvarande konsumtionsökning. De ökningar av tillväxten som utgör grund för samhällsekonomin är enligt min mening inte långsiktigt hållbara. Som anförs i motion Jo722 (v) måste en strategi för ett långsiktigt hållbart samhälle tillskapas som förbereder och banar väg för ett trendbrott och vågar ifrågasätta sambandet mellan välfärd och tillväxt i ett högutvecklat industrisamhälle. Såväl arbetarrörelsens som näringslivets traditionellt tillväxtinriktade syn måste förändras om faktor 10-principen skall få långsiktig betydelse. Sverige måste ha åstadkommit mycket mer än hittills när nästa FN-konferens om miljön äger rum, vilket sker om fem år. Riksdag och regering måste fatta en rad beslut av såväl akut som långsiktig karaktär för att påskynda miljöomställningen och uppfylla de nationella åtaganden som vårt land har förbundit sig att genomföra. I propositioner och skrivelser från regeringen bör därför sådant underlag presenteras att dessa frågor kan få en djup och allsidig belysning. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo722 (v) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande tillväxt, välfärd och uthållig utveckling att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo722 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. Agenda 21-forum m.m. (mom. 5) Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: Det är av stor vikt att det fortsatta arbetet med Agenda 21 har ett ?underifrånperspektiv?. Det vore enligt vår mening en styrka för den lokala demokratin om kommunerna lyckades fullfölja arbetet med lokala Agenda 21 och därigenom bana väg för det bärkraftiga samhället. Utvecklingen av det fortsatta arbetet måste ske utan påtryckningar från centralt håll i form av bl.a. föreskrifter. Centrala myndigheter och institutioner bör utveckla kanaler för stöd och hjälp när det gäller rådgivning om t.ex. problemlösning och teknisk utveckling. För det fortsatta arbetet för en hållbar utveckling är det av vikt att kommunerna på ett enkelt sätt kan få information om utvecklingen på miljöområdet och att studieorganisationerna även i fortsättningen engagerar sig i det folkbildningsarbete som krävs för att öka kunskapen om Agenda 21. I syfte att effektivisera informations- och erfarenhetsutbytet mellan de olika aktörerna bör ett nationellt samrådsorgan, ett Agenda 21-forum, inrättas. Som anförs i motion Jo732 (c) nämns ofta lagstiftningen som en hämmande faktor när det gäller en fortsatt utveckling av Agenda 21-arbetet på lokal nivå. Synpunkter har framförts om anpassning av lagstiftningen till Agenda 21 när det gäller frågor om demokrati och medbestämmande för att möjliggöra lokala lösningar. Ett antal kommuner bör därför ges möjlighet att frivilligt och under en försöksperiod på ett friare sätt än i dag kunna fatta beslut om förändringar i enlighet med respektive kommuns Agenda 21. Dessa kommuner skulle kunna bli ett slags frikommuner i fråga om miljöplanering och den lokala Agenda 21, t.ex. när det gäller vatten- och avfallshanteringen. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Jo732 och Jo784 yrkande 2 (båda c) som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande Agenda 21-forum m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo732 och 1997/98:Jo784 yrkande 2 och med avslag på motion 1997/98:Jo722 yrkandena 2-4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. Agenda 21-forum m.m. (mom. 5) Maggi Mikaelsson (v) anför: Flertalet kommuner bedriver lokala Agenda 21-projekt i projektform och med tillfälligt anställda. Kontinuiteten har blivit lidande och stor osäkerhet råder om vad som kommer att ske när de lokala Agenda 21-planerna har antagits. För att undvika en negativ utveckling är det enligt min mening av vikt att riksdag och regering snarast ger tydliga signaler att Sveriges Agenda 21- insatser även i fortsättningen skall ha minst samma omfattning som i dag och dessutom öka. Det är inte tillräckligt med hänvisningar till framtida beslut. Vad som erfordras är ett skyndsamt beslut om en nationell Agenda 21- organisation, om inte hela processen skall avstanna på grund av att regeringen inte tar sitt ekonomiska och moraliska ansvar. På nationell nivå är bristerna i dag stora när det gäller samlade informationsinsatser och vad som uppfattas som avsaknad av en konsekvent politik för en hållbar utveckling. Som anförs i motion Jo722 (v) finns därför ett stort behov av en nationell Agenda 21. En sådan Agenda bör innehålla analys av hotbilden, beskrivning av villkoren för en långsiktigt hållbar samhällsutveckling, förslag till mål för kretsloppssamhället och förslag till åtgärder för att dessa mål skall uppfyllas. Åtgärdsprogrammet måste innehålla en tydlig ansvarsfördelning och en fastställd tidsplan. Det framgår av den nationalrapport som har utarbetats av den svenska nationalkommittén för Agenda 21 att de centrala informationsinsatserna har varit i stort sett obefintliga. I dag utnyttjas miljöbegreppet i en rad tveksamma kommersiella reklamkampanjer, och hela Agenda 21-processen riskerar att fläckas om inte centrala prioriteringar görs. Mot denna bakgrund, och då det visat sig att 6 % av Sveriges befolkning inte ens känner till Agenda 21- begreppet, bör en storskalig informationsinsats genomföras. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo722 (v) yrkandena 2-4 som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande Agenda 21-forum m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo722 yrkandena 2-4 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo732 och 1997/98:Jo784 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. Miljöavgift på kvicksilver (mom. 8) Gudrun Lindvall (mp) anför: Trots riksdagens beslut år 1994 att användningen av kvicksilver skulle upphöra år 1997 har detta inte skett. I dag finns snarare tecken på att utvecklingen mot minskad användning av amalgam inom tandvården har brutits. Det faktum att amalgam är billigt och lätt att arbeta med tillsammans med hög tandvårdstaxa bidrar till valet av amalgam framför andra tandfyllningsmedel. Som anförs i motion So346 (c) är miljöavgifter ett vedertaget sätt att minska användningen av oönskade ämnen. Mot den bakgrunden bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag om miljöavgift på kvicksilver. Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 2 i motionen som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande miljöavgift på kvicksilver att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So346 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
9. Klimatfrågor (mom. 9) Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla m) anför: Som anförs i motion Jo756 (m) kommer avvecklingen av kärnkraften att leda till väsentligt ökade utsläpp av klimatpåverkande koldioxid. Om kärnkraftverket Barsebäck avvecklas kommer koldioxidutsläppen att öka med ca 5 miljoner ton årligen, vilket motsvarar utsläppen från 1,4 miljoner personbilar. Ökningen av koldioxidutsläppen kommer att bli så markant att den svenska miljöministern i förhandlingar med övriga miljöministrar inom EU har utverkat rätt för Sverige att höja utsläppsnivån för koldioxid med 5 % samtidigt som de flesta andra medlemsstater i norra Europa skall sänka sina utsläpp med 10-20 %. Därmed har regeringen i praktiken upphävt riksdagens beslut år 1993 att Sveriges utsläpp av koldioxid år 2000 inte skall överstiga 1990 års nivå för att därefter minska. Mot den bakgrunden ansluter vi oss till motionens yrkande 11 att koldioxidmålet skall upprätthållas. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo756 (m) yrkande 11 som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande klimatfrågor att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo756 yrkande 11 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo755 yrkande 1, 1997/98:Jo757 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Jo785 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
10. Klimatfrågor (mom. 9) Lennart Fremling (fp) anför: Den klimatkonvention som undertecknades i Rio de Janeiro år 1992 innehöll bl.a. en överenskommelse om global begränsning av koldioxidutsläppen. Enligt konventionen är kraven högre på industrinationerna, bl.a. Sverige, vilket är rimligt. Om vårt land på ett trovärdigt sätt skall kunna driva frågan internationellt är det därför av vikt att Sverige agerar kraftfullt och minskar koldioxidutsläppen. Så är tyvärr inte fallet. En av de främsta orsakerna till att Sverige inte har kunnat stabilisera utsläppen i enlighet med riksdagens miljömål är trafiken. Med stor sannolikhet kommer utsläppen dessutom att öka när kärnkraftverket Barsebäck avvecklas. Det kan i dag konstateras att regeringen också i arbetet inom EU har gett upp koldioxidmålet. Samtidigt som de flesta andra länderna i unionen skall sänka sina utsläpp med 10-20 % har Sverige begärt att få öka utsläppen med 5 %. Detta kan enligt min mening knappast betecknas som en offensiv miljöpolitik. Som anförs i motion Jo785 (fp) är det av vikt att koldioxidutsläppen minskar. Därför bör Sverige i EU verka för minskade koldioxidutsläpp såväl inom det egna landet som i hela EU-området. Detta bör riksdagen med anledning av motionens yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande klimatfrågor att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo785 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo755 yrkande 1, 1997/98:Jo756 yrkande 11 och 1997/98:Jo757 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
11. Klimatfrågor (mom. 9) Lennart Daléus (c), Maggi Mikaelsson (v), Gudrun Lindvall (mp) och Lennart Brunander (c) anför: I Sverige är växthuseffekten det enda miljöproblem som till avgörande del orsakas av länder utanför Europa. Endast ca 0,2 % av koldioxidutsläppen härstammar från vårt land, och andelen är ännu lägre för utsläppen av metan och dikväveoxid. Internationella åtaganden och åtgärder på detta område är därför av stor betydelse för läget i vårt land. Som anförs i motion Jo755 (v) är situationen allvarlig, och det är hög tid att agera därefter. År 1988 fattade riksdagen beslut om klimatstabilisering, och i enlighet härmed infördes år 1991 en skatt på koldioxid. Sveriges ratificering av FN:s klimatkonvention innebär ett åtagande att senast år 2000 ha stabiliserat växthusgaserna på 1990 års nivå. Enligt vår mening torde det bli svårt att fullfölja detta åtagande, och det klimatpolitiska beslutet från år 1993 är otillräckligt. Det är inte möjligt att stabilisera koldioxidutsläppen till år 2000 och därefter minska dem, om det saknas medel för uppnående av dessa mål och förslag till åtgärder för att genomföra en minskning. Som anförs i motionerna Jo755 (v) och Jo757 (kd) bör regeringen utarbeta ett handlingsprogram som omfattar samtliga sektorer som kan komma att beröras för att klimatkonventionen skall kunna efterföljas och klimathotet reduceras. I detta sammanhang är såväl regionala, nationella som globala frågeställningar aktuella. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Jo755 (v) yrkande 1 och Jo757 (kd) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande klimatfrågor att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo755 yrkande 1 och 1997/98:Jo757 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo756 yrkande 11, 1997/98:Jo757 yrkande 2 och 1997/98:Jo785 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
12. Åtgärder mot oljeutsläpp och fartygsolyckor (mom. 10) Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla m) anför: EU:s utvidgning österut ger enligt vår mening hopp för Östersjöns miljö. Gemensamma och tvingande bestämmelser för flera av Östersjöns strand-stater kommer att innebära att tillförseln av näringsämnen och föroreningar till Östersjön kan minskas. De svenska kusterna drabbas ofta av oljespill från tankbåtar. I takt med den ökande trafiken på Östersjön har även dessa miljöproblem ökat. Risken för en större oljekatastrof är överhängande. Som anförs i motion Jo731 (m) beror dessa problem till största delen på brister i hanteringen av olja och oljerester och på bristande fartýgsstandard. Många mindre oljeutsläpp beror på att vissa rederier i smyg rengör sina tankar till havs i stället för att använda den särskilda utrustning för omhändertagande av avfall som finns i flera hamnar. Orsaken till detta är dels strävan efter kortsiktig ekonomisk vinning, dels bristen på avfallsanläggningar i östra delen av Östersjön. Sverige bör därför, såväl nationellt som inom EU, driva frågan om upprättande av ytterligare anläggningar för oljeavfall och verka för skärpta säkerhetskrav för fartyg. Den bristande standarden på fraktfartyg har ofta sin orsak i att fraktköparna saknar ekonomiska incitament att efterfråga en högre säkerhetsnivå till en högre kostnad. En ändrad ansvarsfördelning, där även fraktköparna tvingas ta ekonomiskt ansvar för följderna av ett oljeutsläpp, skulle enligt vår mening vara ett effektivt styrmedel för att åstadkomma förbättringar i detta avseende. Det bör därför utredas vidare hur en sådan ansvarsfördelning kan skapas inom EU. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo731 (m) yrkande 16 som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande åtgärder mot oljeutsläpp och fartygsolyckor att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo731 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
13. Östersjöns miljö (mom. 12) Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: Många tecken tyder på att den hårt nedsmutsade Östersjön nu närmar sig ett mycket kritiskt tillstånd. Orenat avfallsvatten, ökad kväve- och fosforbelastning i Finska viken, utsläppen från färjetrafiken och ökande oljeutsläpp och oljeskador är bara några exempel på miljöstörande verksamhet i Östersjön. Samtidigt sker utbyggnaden av reningsanläggningar i regionen mycket långsamt. Mot denna bakgrund bör Sverige ta initiativ till att länderna runt Östersjön snarast arbetar fram ett samlat och effektivt miljöprogram som syftar till en renare Östersjön. Såväl information som förslag till konkreta åtgärder bör ingå i programmet. Det är vår förhoppning att Östersjöländerna i det fortsatta samarbetet prioriterar detta program. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Jo702 och Jo705 (båda c) som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande Östersjöns miljö att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo702 och 1997/98:Jo705 och med avslag på motion 1997/98:Jo773 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
14. Östersjöns miljö (mom. 12) Gudrun Lindvall (mp) anför: Som anförs i motion Jo773 (mp) bidrar verksamhet från de flesta samhällssektorer, bl.a. oljeutsläpp, utfiskning, ökad trafik till havs och till lands, förorenade eller bristfälligt renade utsläpp från stora städer och industrier och industrialiserat jordbruk, till att rubba eller åtminstone hota den ekologiska balansen i Östersjön. År 1985 var Sveriges nationella mål att halvera utsläppen av kväve under en tioårsperiod. Utsläppen till vatten söder om Dalälven minskade emellertid med endast 10 %. Av kvarvarande utsläpp av kväve till följd av mänsklig verksamhet till alla vatten beräknas 45 % härstamma från jordbruket, 33 % från avloppen och 14 % från luften. Av kväveutsläppen till Östersjön svarar Sverige för ca 6 %. Det är enligt min mening anmärkningsvärt att Storbritannien fortfarande är ett av de länder som orsakar de största luftburna tillskotten av kväve till Östersjön, nästan dubbelt så stora som Sverige. Varje år upptäcks ca 500 olagliga oljeutsläpp i Östersjön. I Sverige finns mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall i varje hamn. Liknande anläggningar finns också i Danmark, Finland och Tyskland. I dessa länder är emellertid avgifterna så höga att många befälhavare avstår från att nyttja anläggningarna. Trots att det är förbjudet enligt Östersjökonventionen att dumpa maskinrumsavfall saknas mottagningsanläggningar för sådant avfall i Ryssland, de baltiska länderna, Polen och östra Tyskland. Mot bakgrund av de miljöproblem som nämnts ovan och som den senaste tiden blivit oerhört påtagliga är det enligt min mening uppenbart att de satsningar som görs för förbättring av Östersjöns miljö är otillräckliga. Jag anser att miljöarbetet i detta känsliga innanhav bör intensifieras och prioriteras ytterligare. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo773 (mp) som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande Östersjöns miljö att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo773 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo702 och 1997/98:Jo705 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
15. Oljeletning i Skagerrak m.m. (mom. 13) Gudrun Lindvall (mp) anför: Sedan det norska Stortinget år 1994 beslutade om provborrningar efter olja och gas i Skagerrak har frågan vilat, och några regelrätta samråd har ännu inte ägt rum. Konsekvensbeskrivningar har gjorts, men under det senaste året har inga nya fakta tillkommit som förändrar den negativa inställningen hos kommunerna runt Skagerrak eller hos den svenska regeringen. Den slutrapport om miljökonsekvenserna som den norska regeringen skulle lägga fram har ännu inte presenterats. Som anförs i motion Jo745 (mp) kan detta tolkas som att frågan om koncessioner inte längre brådskar. När slutrapporten, som kan betraktas som en form av samråd, framläggs får detta enligt min mening inte innebära att den svenska regeringen samtycker till provborrningar. Regeringen bör med kraft motarbeta projektering i området. I det fall berggrunden i Skagerrak skulle visa sig innehålla olje- och gasfyndigheter torde möjligheter att förhindra en utveckling med etablering av produktionsanläggningar vara mycket små. Detta oerhört viktiga reproduktionsområde kommer då att successivt ödeläggas. Den svenska regeringen måste därför kraftfullt ta avstånd från en sådan utveckling och på allvar inleda diskussioner med våra grannländer, t.ex. inom Nordiska rådet, för att uppnå en överenskommelse om förbud mot utvinning av olja och gas i Skagerrak och Kattegatt. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo745 (mp) yrkandena 3 och 4 som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande oljeletning i Skagerrak m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo745 yrkandena 3 och 4 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo740 och 1997/98:Jo754 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
16. Åtgärder mot försurningen (mom. 14) Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla m) anför: Som anförs i motionerna Jo731 och Jo756 (båda m) är försurningen, som orsakas av svaveldioxid och kväveoxider, ett av de allvarligaste hoten mot den svenska naturen. En alltför stor näringstillförsel via bl.a. reningsverk, nedfall av luftburet kväve från förbränningsprocesser och i någon mån från jordbruket leder till övergödning och påverkar därigenom livsbetingelserna för olika arter. Mot denna bakgrund bör riksdagen besluta om en strategi för minskad försurning som bygger på följande sex huvudsakliga åtgärder. Ð Ökad användning av fossila bränslen inom elproduktionen måste undvikas. Om kärnkraftverket i Barsebäck skulle ersättas med import av kolkraftproducerad el från Danmark kommer utsläppen av kväveoxider och svaveldioxid att öka med 10-25 % i närområdet. Ð Hårdare krav måste ställas på utsläppen från energi- och transportsektorn. Inom transportsektorn svarar sjöfarten för en oproportionerligt stor andel av svaveldioxidutsläppen. Sverige bör såväl nationellt som inom EU driva denna fråga. Kväveoxidutsläppen från vägtrafik och arbetsmaskiner måste minska och bilparken förnyas. Ð Ytterligare medel måste användas för en kostnadseffektiv minskning av kvävetillförseln från mark och reningsverk. Anläggande av våtmarker i odlingslandskapet och skyddszoner längs vattendragen måste stödjas. Ð Ökade resurser måste satsas på kalkning av försurade sjöar och vattendrag. Ð Bindande överenskommelser om minskningar av utsläppen måste träffas med andra länder. EU:s utvidgning österut, liksom fastare former för Östersjösamarbetet, bör underlättas. Ð Miljöforskningen och miljöövervakningen måste värnas. Ökad kunskap är en nödvändig förutsättning för nya metoder och ny teknik och för bättre prioritering av insatserna. Enligt vår mening leder den nuvarande energipolitiken till att de försurade utsläppen av svaveloxider och kväveoxider kommer att öka. Effekterna på försurningen av den förtida avvecklingen av kärnkraften bör därför utredas. En sådan utredning bör även omfatta avvecklingens följder för övergödningen. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Jo731 yrkande 2 och Jo756 yrkande 9 (båda m) som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande åtgärder mot försurningen att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo731 yrkande 2 och 1997/98:Jo756 yrkande 9 och med avslag på motion 1997/98: Jo709 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
17. Kväveläckage m.m. (mom. 15) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: I det svenska klimatet och med Sveriges typ av jordar är det inte möjligt att undvika ett visst näringsläckage från jordbruket. Som anförs i motion Jo738 (v) kan emellertid flera långsiktigt kostnadseffektiva åtgärder genomföras för att ytterligare minska läckaget. Utbildningen för lantbrukare i växtnäringsfrågor bör förstärkas och krav införas på utbildning och dokumentation av jordbruksgårdars växtnäringsflöde. Anläggningsstödet till energiskogar i föroreningskänsliga områden bör utvidgas och investeringsstöd ges till stallgödelsspridare. Jordbruksverket bör få i uppdrag att i samråd med näringen utreda ett avgiftssystem grundat på kväveeffektivitet/kväveförluster på gårdsnivå. Utredningen bör färdigställas så att ett avgiftssystem kan införas senast den 1 juli 1999. I annat fall bör avgiften på handelsgödsel höjas från 1 krona och 80 öre till 3 kronor per kilo kväve. Slutligen bör Jordbruksverket i samråd med näringen utreda vilka styrmedel som erfordras för att regional balans mellan växtodling och djurhållning skall kunna åstadkommas. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo738 (v) som sin mening ge regeringen till känna. Som anförs i motion Jo745 (mp) förvärras miljösituationen i Kattegatt och Skagerrak. Mot den bakgrunden krävs i dag ytterligare insatser för att minska närsaltbelastningen på Västerhavet. Detta bör riksdagen med anledning av motionens yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande kväveläckage m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo738 och 1997/98:Jo745 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo749 och 1997/98:Jo770 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
18. Åtgärder mot växtnäringsläckage m.m. (mom. 19) Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla m) anför: Anläggande av våtmarker, dammar och skyddszoner längs vattendrag har under senare år visat sig vara kostnadseffektiva metoder för minskning av markläckaget till vattendrag från jordbruksmark. Genom vattendrags- organisationernas mångåriga arbete i västra Skåne, och de utredningar och analyser som har utförts, kan slutsatsen dras att dessa typer av anläggningar är de mest effektiva när det gäller kostnaderna för eliminering av kväve, långt mer verkningsfulla än de kommunala reningsverkens tredje steg. Nya metoder måste tas i anspråk för att kostnadseffektivt minska kvävetillförseln. De kommunala reningsverken och andra reningsverk bör enligt vår mening omfattas av ett system med köp- och säljbara utsläppsrätter för närsalter. Härigenom kan investeringar i reningsverk och vattenrening styras så att investeringarna görs där marginalkostnaden för reduktion är lägst. Möjligheterna att införa ett sådant system bör utredas snarast. Kommunerna bör även få ökad frihet att reducera utsläppen av näringsämnen på annat sätt än i reningsverk, t.ex. genom anläggande av våtmarker. De skånska och halländska vattenavrinningsområdena skiljer sig i många avseenden från de flesta motsvarande områden i övriga Sverige, vilket gör dem särskilt lämpliga för denna typ av närsaltreducerande åtgärder. Restaurering av vattenhållande landskap medför även andra fördelar i det skånska odlingslandskapet såsom ökad vattenmagasinering, större biologisk mångfald och högre värde för friluftslivet. Trots att jordbruksföretag, kommuner och landsting under flera år har satsat mycket arbete och avsevärda medel på detta arbete är insatserna otillräckliga. Enligt vår mening måste staten bidra med resurser i en helt annan storleksordning än hittills. Genom EU:s miljöstöd finns i dag den möjligheten under förutsättning att stödet utformas på ett mer ändamålsenligt sätt. Såväl de nationella reglerna som EG:s regelverk måste ändras så att det i högre grad än i dag blir ett incitament för markägaren att anlägga och medfinansiera bibehållande och anläggande av våtmarker och småvatten. En större andel av dessa medel bör avsättas för våtmarker och i högre grad destineras till Skåne och Halland, där störst effekt kan uppnås. De västskånska vattenvårdsorganisationerna har upprättat åtgärdsprogram för att uppnå riksdagens mål om reduktion av kväve och fosfor med 50 %. Kostnaderna för dessa åtgärder har beräknats till mellan en halv och en miljard kronor under 15-20 år. För att dessa program skall kunna genomföras är enligt vår mening en betydande medfinansiering från statens sida nödvändig. Även om ytterligare resurser bör avsättas för genomförande av miljöprogrammet måste de som ytterst skall genomföra och medfinansiera anläggningarna uppmuntras att se värdet av sina ansträngningar. Kunskap om regelverket är därför en ytterligare förutsättning för ett effektivt genomförande av miljöprogrammet. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Jo731 yrkande 4, Jo758 yrkande 1 och Jo760 (alla m) som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande åtgärder mot växtnäringsläckage m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo731 yrkande 4, 1997/98:Jo758 yrkande 1 och 1997/98:Jo760 och med avslag på motion 1997/98:Jo759 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
19. Handlingsplan mot buller m.m. (mom. 22) Gudrun Lindvall (mp) anför: Som anförs i motion Jo724 (mp) är inte ett ständigt bakgrundsbrus utan det skärande och överväldigande oljud som flera gånger per dygn kommer från flygvapnets övningsverksamhet kring landets flygflottiljer ett stort problem. I riksdagens försvarsbeslut år 1996 fastslogs att åtgärder mot bl.a. buller bör vidtas innan insatser med högre prioritet har avslutats. I enlighet härmed bör hänsyn tas till bullerproblematiken vid nästa försvarsbeslut, och regeringen måste dessförinnan för riksdagen redovisa hur detta skall ske. Hösten 1996 fattade riksdagen beslut om inriktning av infrastrukturen för framtida transporter. I beslutet slås fast att ett åtgärdsprogram mot bullerstörningar i befintlig bebyggelse skall upprättas och genomföras i två etapper. I den första etappen bör enligt min mening programmet omfatta skyndsamma åtgärder mot bl.a. fastigheter som utsätts för regelbundet flygbuller om 100 dB(A) eller därutöver under dagtid på vardagar och enstaka kvällar. Jag anser det orimligt att de som bor nära en flygflottilj eller Försvarsmaktens övningsområden tvingas leva med bullergränser på 100 dB(A) till år 2003, då åtgärdsprogrammets första etapp skall genomföras. Åtgärder måste vidtas skyndsamt. Finansieringsfrågan när det gäller bullersanering av fastigheter med akuta behov måste lösas, och ett program måste upprättas för övningsverksamheten där hänsyn tas till de människor som drabbas av detta buller. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo724 (mp) som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande handlingsplan mot buller m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo724 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo741, 1997/98:Jo783 yrkandena 1-3 och 1997/98:So345 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
20. Ändring i bilavgaslagstiftningen m.m. (mom. 23) Maggi Mikaelsson (v) anför: Väte är det vanligaste grundämnet i naturen och det enda bränsle som är totalt rent. En introduktion av vätgasdrivna fordon borde därför vara intressant, särskilt i städer med luftproblem. Naturvårdsverket anser att bilavgaslagstiftningen måste ändras i vissa avseenden för att vätgas skall kunna användas som alternativt drivmedel. Enligt min mening bör en översyn göras av denna lagstiftning så att det blir möjligt att använda vätgas i Sverige. Eftersom vätgas är rent grundämne bör den inte omfattas av de parametrar som används i gällande bilavgaslagstiftning. Detta bör riksdagen med anledning av motion N270 (v) yrkandena 5 och 6 som sin mening ge regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande ändring i bilavgaslagstiftningen m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:N270 yrkandena 5 och 6 och med avslag på motion 1997/98:Jo714 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
21. Inriktning av kemikaliearbetet (mom. 24) Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla m) anför: Enligt vår uppfattning måste kemikaliepolitiken insättas i ett internationellt sammanhang. Den europeiska integrationen ställer krav på en gemensam strategi och ett sammanhållet regelverk. Esbjergdeklarationens slutsatser om att utsläpp, emissioner och förluster av farliga ämnen till Nordsjön skall upphöra inom en generation är viktiga och bör bilda föredöme för kemikaliepolitiken i hela Europa. Vi anser vidare att målet för kemikaliekontrollen skall vara att förhindra skada på människa och miljö. Skadliga ämnen bör, inom ramen för vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt, ersättas med mindre skadliga och helt ofarliga medel. Kemikaliekontrollen skall garantera att de kemikalier som används är väl utredda och att kunskap finns om ämnenas och produkternas inverkan på hälsa och miljö. Riskbedömningen skall vara kunskapsbaserad. Försiktighetsprincipen skall inte tillämpas på grundval av svaga indikationer och lösliga misstankar om farlighet. För att kunna tolka tillämpningen bör det övervägas om en instans skall inrättas som kan avgöra tillämpningen av försiktighets- och substitutionsprinciperna. Bedömningen av ämnen och varor skall bygga på generella kriterier. Enskilda ämnen skall inte pekas ut eftersom det kan leda till omotiverad symbolpolitik. Vad ovan anförts med anledning av motion Jo756 (m) yrkande 10 bör ges regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande inriktning av kemikaliearbetet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo756 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo726 yrkandena 1-3, 1997/98: Jo747 yrkandena 1, 5-8, 11, 12 och 14 och 1997/98:Jo778 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
22. Inriktning av kemikaliearbetet (mom. 24) Maggi Mikaelsson (v) anför: Som anförs i motion Jo778 (v) har både tvingande och frivilliga åtgärder mot ämnen och ämnesgrupper betydelsefulla effekter när det gäller begränsning av kemikalier. Den s.k. 13-listan och det åtgärdsprogram som Statens naturvårdsverk och Kemikalieinspektionen tagit fram och som riksdagen fattat beslut om att genomföra har lett till betydande resultat. Trikloretylen förbjöds år 1996 och har i dag ersatts med alternativa lösningar. Perkloretylen, som används vid kemtvätt, saknar däremot fortfarande ett förbud mot yrkesmässig användning. Ledande tillverkare av kemtvättmaskiner marknadsför dock i dag lösningsmedelsfria maskiner och ett totalförbud hade säkerligen inneburit att hälso- och miljöfarlig kemtvättning ersatts med skonsammare metoder. I detta sammanhang kan erinras om att när det gäller kadmiumbatterier diskuterades inledningsvis ett förbud, men resultatet blev i stället ett krav på insamling. Målet sattes till en insamlingsgrad på 90 %, men år 1996 återvanns bara 30 %. Ett resolut avvecklingsbeslut hade sannolikt tvingat fram kadmiumfria alternativ betydligt snabbare än vad som nu skett. En uppföljning av beslutet om den s.k. 13-listan är nu på sin plats att genomföra. Kemikalieinspektionen har även tagit fram en ny lista med utgångspunkt i det s.k. solnedgångsprojektet som genomfördes mellan åren 1992 och 1994. Av 45 ämnen valdes 29 ut, som det ansågs särskilt viktigt att begränsa användningen av. Listan har inte föranlett någon åtgärd från regeringens sida. Skulle det visa sig att det med hänsyn till EU:s regler inte är möjligt att införa förbud när det gäller ämnena på den s.k. 29-listan bör regeringen överväga att införa miljöavgifter på dem. Vad ovan anförts med anledning av motion Jo778 (v) yrkandena 2 och 3 bör ges regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande inriktning av kemikaliearbetet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo778 yrkandena 2 och 3 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo726 yrkandena 1-3, 1997/98:Jo747 yrkandena 1, 5-8, 11, 12 och 14 och 1997/98:Jo756 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
23. Inriktning av kemikaliearbetet (mom. 24) Gudrun Lindvall (mp) anför: Det är numera väl känt att många kemikalier har hög giftpåverkan. Vidare anrikas många kemikalier i näringskedjor, bildar nedbrytningsprodukter vars egenskaper inte är kända och de kan dessutom härma enzymer och hormoner. Många ämnen är cancerogena eller mutagena och många lagras i det levande. Även tungmetaller orsakar miljöproblem och anrikas i näringskedjor. Ett stort antal kemikalier har spritts av människan och lett till miljöproblem. Det gäller bl.a. DDT, PCB, freoner, nonylfenol, klorerade lösningsmedel och tungmetaller. Många kemikalier används i ett överflöd och i onödan trots att man vet att de är farliga. Även maten innehåller restsubstanser av olika påsprutade gifter som klarar gränsvärden för vad man tror vara ofarligt. Oroande rapporter från Färöarna visar dock att barnen har fått skador av kvicksilver efter att deras mödrar ätit grindval innan barnen fötts. Skadorna hos barnen har uppkommit trots att gränsvärdena inte överskridits. Det anförda belyser vikten av att minska antalet kemikalier i omlopp. Allergier hos barn blir allt vanligare i västvärlden. Frågan är om det är kemikalieindustrins eller barnens rättigheter som skall sättas först. Det bör enligt min uppfattning vara en rättighet för barn att slippa utsättas för kemikalier som skapar allergier. Föreningen Det naturliga steget har fastställt fyra systemvillkor som jag anser det är mycket viktigt att uppfylla. Villkoren är följande: Ämnen från jordskorpan (metaller m.m.) får inte öka i naturen, kemikalier och föroreningar producerade av människan får inte öka i naturen, naturens produktionsförmåga och biologiska mångfald får inte minska, resurserna måste utnyttjas så effektivt och rättvist som möjligt. När det gäller Sveriges nationella ståndpunkt i fråga om kemikaliepolitik vill jag framhålla att 1991 års miljöproposition medförde en rad restriktioner av farliga ämnen. I 1994 års miljöproposition hade däremot en tydlig förskjutning skett. Bl.a. kan nämnas att i stället för åtgärder mot enskilda ämnen hade diskussionen mer övergått till tal om producentansvar och återvinningsmål. Den progressiva kemikaliepolitik som fördes för ett par år sedan verkar inte vara att tänka på. Många tidigare framgångsrika myndighetsprojekt har fått frysas eller helt enkelt avvecklas eftersom den svenska regeringen verkar ha gett upp kampen om att kunna föra en progressiv politik som kan säkerställa uppnåendet av de internationella överenskommelser som Sverige ingått, t.ex. generationsmålet i Esbjergdeklarationen. Lagar och förordningar utgör spelreglerna för ett väl fungerande och koordinerat miljöarbete. Erfarenheterna visar att ?mjuka? styrmedel (t.ex. information, klassning och bidrag) för att avveckla en viss kemikalie alltid bör kombineras med en entydig politisk signal om att ämnet inte kommer att accepteras i framtiden. Allra effektivast har det visat sig vara att bestämma ett definitivt slutdatum då ämnet eller produkten inte längre är tillåten. När det gäller Kemikommitténs förslag till åtgärder anser jag inte att utredningens förslag kan antas leda till en avgiftning av samhället. Utredningen ger i betänkandet visserligen flera bra exempel på användning av mjuka styrmedel. Däremot är förslagen till radikal användning av t.ex. lagstiftningsinstrumentet för få. Enligt utredningen skall man vidare öka samverkan mellan myndigheter och industri. Enligt min mening är dock denna samverkan tillräckligt stor redan, med tanke på att den svenska kemikaliepolitiken i EU ligger helt i linje med vad branschorganisationerna kräver. Jag finner det anmärkningsvärt att en utredning som är väl medveten om vilka problem industrins ekonomiska intressen kan ställa till med för avgiftningsarbetet föreslår att ett samråd mellan regeringen och branschorganisationerna inför EU-arbetet skall institutionaliseras. I så fall bör även företrädare för ett starkare skydd för miljön finnas med vid dessa samråd. Jag anser vidare att regeringen bör ge berörda myndigheter betydligt mer långtgående mandat än vad Kemikommittén föreslår. Således borde t.ex. Kemikalieinspektionen få mandat att fullt ut töja på systemet. Jag anser också att det är viktigt att framhålla att det inte är någon evig sanning att ett system där frihandel och miljö ibland står mot varandra skulle kollapsa om olika kemikalieregler tilläts i olika stater inom frihandelsområdet. EU måste förr eller senare ta sig an frågan om att kommissionens förhållningssätt kväver och motarbetar en nödvändig utveckling och innovation på området som måste till för att en avgiftning av samhället skall kunna bli verklighet. Den svenska regeringen måste därför överväga frågan om nationell kemikalielagstiftning i ett federationsliknande system och verka för att en förändring kommer till stånd så snart som möjligt. För att bedöma risker med farliga ämnen behövs kriterier. Det räcker då inte med de olika riktvärden som används i dag, utan dessa behöver kompletteras med s.k. stupstockskriterier. Stupstockskriterier bygger på att de inneboende egenskaperna hos en kemikalie i sig anses tillräckliga för att meddela förbud, även om inte någon miljö- eller hälsoeffekt kunnat dokumenteras för ett specifikt ämne. De ämnen som faller för samhällets stupstocksregler har inte på marknaden att göra. I de fallen skall lagstiftningen gripa in. Vidare bör s.k. positiv listning användas i stor utsträckning. Det innebär att endast i förväg godkända substanser tillåts. På sikt måste positiv listning kombineras med urval baserat på kemisk struktur. Många ämnen har liknande kemisk uppbyggnad, vilket innebär att om man känner ett ämnes farlighet har man ledtrådar till liknande farlighet. Det måste dock beaktas att för stora grupper av mindre farliga ämnen kommer inte heller positiv listning att kunna tillämpas. Dessa ämnen kommer i stor utsträckning att kunna köpas och säljas fritt. En successiv och omfattande anpassning krävs för att minska användningen av dessa ämnen. Till detta krävs marknadskrafternas hjälp. Miljöavgifter och olika former av stöd eller skattelättnader för att gynna en viss önskvärd produkt framför andra kan vara lämpliga metoder för att uppnå detta resultat. Jag vill också understryka att det är viktigt att genomförandet av den s.k. 29-listan och andra s.k. solnedgångsprojekt återupptas. Vad ovan anförts med anledning av motionerna Jo726 (mp) yrkandena 1-3 och Jo747 (mp) yrkandena 1, 5-8, 11, 12 och 14 bör ges regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande inriktning av kemikaliearbetet att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo726 yrkandena 1-3 och 1997/98:Jo747 yrkandena 1, 5-8, 11, 12 och 14 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo756 yrkande 10 och 1997/98:Jo778 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
24. Esbjergdeklarationen (mom. 25) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: Efter decennier av okontrollerad kemikaliespridning har insikten om samspelet mellan teknosfär och natur vuxit. Esbjergdeklarationen utgör i detta sammanhang en milstolpe. Den kräver att föroreningen av Nordsjön förhindras genom att utsläppen kontinuerligt minskas för att inom en generation (25 år) ha upphört helt. Detta bör också gälla alla andra delar av ekosystemet. Vidare är det givetvis nödvändigt att begreppet ?farliga ämnen? som omnämns i Esbjergdeklarationen definieras närmare. Sverige och EU måste därför snarast inleda en implementeringsprocess för att uppfylla målet i Esbjergdeklarationen. Vad här anförts med anledning av motionerna Jo726 (mp) yrkande 7 och Jo778 (mp) yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande Esbjergdeklarationen att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo726 yrkande 7 och 1997/98:Jo778 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
25. PVC (mom. 28) Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne, Peter Weibull Bernström (alla m) och Lennart Fremling (fp) anför: Som anförs i motion Jo769 (m) har PVC-plasten många goda egenskaper, t.ex. lång livslängd, god motståndskraft mot väder och vind, låga krav på underhåll, låg vikt samt god tätande och skyddande förmåga. Vidare är PVC-plasten lätt att färga och forma efter behov. Den långa livslängden gör PVC-plasten lämplig att använda vid tillverkning av vatten- och avloppsrör, kabelisolering och golvisolering. Vidare innebär motståndskraften mot väder och vind att plasten är lämplig att använda vid tillverkning av fönsterkarmar, paneler, takrännor och regnkläder. Dess skyddsegenskaper kan utnyttjas vid tillverkning av medicinska produkter som blodpåsar och slangar. Den låga vikten innebär att förpackningar med fördel kan tillverkas av PVC-plast. Vid tillverkning av kablar i PVC-plast kan plastens goda brandegenskaper och isolerande förmåga utnyttjas. Detta visar sammantaget att det kan vara svårt att ersätta PVC- plasten med andra material. Det är inte heller självklart att alternativen är bättre för miljön eftersom även dessa kan innehålla farliga ämnen eller tillsatser. PVC-frågan har under ett flertal år varit en symbolfråga i miljödebatten. Vi beklagar att den fått en så osaklig behandling, där hypotetiska påståenden fått vara vägledande för politiska ställningstaganden. En samlad expertis har inget att invända mot PVC i sig. Vidare är effekter på hälsa och miljö väl dokumenterade och motiverar inte ett totalförbud av PVC. Detta utesluter dock inte att tillsatser i PVC-plast som är farliga för människor eller miljö skall fasas ut och ersättas av ämnen som är anpassade till en långsiktigt hållbar utveckling. Bly och kadmium är exempel på sådana ämnen som är dokumenterat bioackumulerbara, persistenta och giftiga. Vi anser att användningen av försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen är en riktig väg att gå. Ett oavvisligt krav är dock att tillämpningen sker på kunskapsmässiga och vetenskapliga grunder och inte på svaga indikationer och lösligt grundade misstankar om farlighet. PVC-plasten bör utvecklas och miljöanpassas i stället för att avvecklas. De statliga verken Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket bör tillsammans med PVC-industrin få i uppdrag att utarbeta en plan för att avveckla och byta ut de tillsatsämnen som är skadliga för människa och miljö. I en sådan plan bör även en tidsaspekt vara bestämd för genomförandet. Slutligen anser vi att hanteringen av PVC bör följa den riskhantering för varor och ämnen som generellt fastställs av riksdagen och som gemensamt beslutas i internationella sammanhang. Bedömningen av PVC skall således göras utifrån generella kriterier och PVC skall inte särbehandlas. Vad här anförts med anledning av motion Jo769 (m) bör ges regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande PVC att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo769 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
26. PVC (mom. 28, motiveringen) Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?När det? och slutar med ?miljöpolitiska propositionen.? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att PVC-plast, mot bakgrund av försiktighetsprincipen och dagens bristande kunskap om dess långsiktiga miljö- och hälsoeffekter, inte hör hemma i ett kretsloppssamhälle. Utskottet utgår från att regeringen i den aviserade miljöpolitiska propositionen i enlighet med Kemikommitténs förslag föreslår att dagens PVC- plast snarast och senast till år 2007 skall ha ersatts med långsiktigt miljöanpassade material. Utskottet utgår också från att regeringen snarast inleder överläggningar med berörda parter och i övrigt vidtar åtgärder för en utfasning av all nyanvändning av PVC-plast.
27. Gränsöverskridande transporter av avfall m.m. (mom. 31) Gudrun Lindvall (mp) anför: Det pågår en omfattande handel med importerat avfall från Tyskland till Sverige. Avfallet består till stor del av plastförpackningar som bl.a. innehåller PVC. Företag i Sverige får betalt för avfallet, som sedan förs vidare till olika värmeverk. Denna affärsverksamhet är givetvis lönsam. En av anledningarna till att tyskt avfall transporteras till Sverige är att kostnaderna för omhändertagande av avfall i Tyskland är betydligt högre än i Sverige. Denna skillnad i kostnaderna för omhändertagande av avfall måste minska. Regeringen bör verka för att så sker. Vidare måste regeringen verka för att man inom EU inför strängare regler för avfallstransporter. Tills dessa frågor har lösts bör regeringen föreslå riksdagen ett moratorium som förbjuder import samt förbränning av importerat avfall. Vad här anförts med anledning av motionerna Jo746 (mp) yrkandena 1 och 3 samt Jo776 (mp) yrkandena 1 och 3 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande gränsöverskridande transporter av avfall m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo746 yrkandena 1 och 3 samt 1997/98:Jo776 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
28. Uttjänta lädervaror (mom. 32) Gudrun Lindvall (mp) anför: Det läder som i dag bl.a. används till skor, skärp, jackor, möbler och väskor innehåller en mängd ämnen som är skadliga för miljön. Den vanligaste metoden för garvning av läder använder sig av gifter såsom krom, färgämnen och konserveringsmedel. Enligt min mening bör kromgarvat läder i uttjänta varor därför klassas som miljöfarligt avfall. Vad här anförts med anledning av motion Jo750 (mp) yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse: 32. beträffande uttjänta lädervaror att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo750 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
29. Ett utvecklat producentansvar (mom. 33) Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: Producentansvaret är en metod för att förbättra miljön genom att skapa drivkrafter för kretsloppsanpassade produkter. Ett framgångsrikt genomfört producentansvar innebär i praktiken att produkterna kommer att innehålla allt mindre av miljöfarliga ämnen, är lätta att demontera, inte innebär resursslöseri samt är långlivade och uppgraderbara. Ett annat viktigt mål som producentansvaret skall bidra till att uppfylla är ett miljömässigt riktigt omhändertagande av de uttjänta produkterna. Arbetet med att införa producentansvaret inom olika varuområden får därför inte tappa fart. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag till nya områden där producentansvaret skall gälla Producenternas ansvar för att tillse att miljön inte är skadlig för människan kan också avse bostadsföretagens och byggarnas ansvar för sjuka hus. Vad här anförts med anledning av motionerna Jo784 (c) yrkande 5 och So241 (c) yrkande 11 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande ett utvecklat producentansvar att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo784 yrkande 5 och 1997/98:So241 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
30. Ett retursystem för aluminiumburkar utan svenskt ursprung (mom. 36) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: Enligt vår mening bör producenterna åläggas att ta tillbaka även skadade burkar. Detta vore ett naturligt led i Agenda 21-arbetet. Även burkar från annat land måste kunna lämnas i returburkssystemet för att vi bättre skall kunna skydda vår miljö. Ett parallellsystem måste därför införas för icke svenskproducerade burkar. Vad här anförts med anledning av motion Jo704 (mp) yrkandena 1 och 2 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse: 36. beträffande ett retursystem för aluminiumburkar utan svenskt ursprung att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo704 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
31. Strategi för det svenska miljöarbetet i EU (mom. 37) Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla m) anför: Sverige är i dag i hög grad beroende av den miljöpolitik som förs av EU och EU:s medlemsländer. Nästan hälften av de gränsöverskridande luftföroreningarna som når Sverige och en stor del av vattenföroreningarna kommer från de övriga EU-länderna. Sverige är mycket beroende av att exportera till andra EU-länder. Vårt land står dock endast för en bråkdel av den totala produktionen inom EU. Detta innebär att vi i hög grad är beroende av gemensamma lösningar på miljöproblemen. Det är främst de gränsöverskridande problemen som bör hanteras av EU. Miljöfrågor som endast har nationell eller lokal betydelse skall överlåtas åt medlemsländerna. Dessa konstateranden skall ligga till grund för det svenska miljöarbetet inom EU. Vidare bör miljöbesluten i EU i första hand bygga på minimikrav. De enskilda länderna skall kunna införa egna, strängare regler. Miljöskatter och miljöavgifter bör harmoniseras mellan medlemsländerna och en miniminivå för koldioxidskatt bör införas. Nationella regler som hindrar den inre marknaden måste baseras på sakliga skäl och kunna prövas av EG-domstolen. Vi anser att EU:s miljöpolitik skall inriktas på att genomföra avregleringar och marknadsekonomiska reformer. Övervakningsmyndigheten European Environment Agency, EEA, bör få till uppgift att inventera och rapportera vilka regleringar och subventioner som kan skada miljön. Vad ovan anförts med anledning av motion Jo756 (m) yrkande 6 bör ges regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: 37. beträffande strategi för det svenska miljöarbetet i EU att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo756 yrkande 6 och med avslag på motion 1997/98:Jo784 yrkandena 10 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
32. Strategi för det svenska miljöarbetet i EU (mom. 37) Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: I samband med medlemskapet i EU fick Sverige dispens för sina hårdare miljökrav på kemikalieområdet. Dispensen gäller i fyra år från det att vi blev medlemmar. Vi anser att det är en mycket viktig uppgift för den svenska regeringen att aktivt verka för en skärpning av EU:s gemensamma miljöregler så att de når upp till minst gällande svensk nivå eller annat gemenskapslands högre nivå. Om EU:s regler trots dessa insatser inte uppnått gällande svenska regler eller annat lands högre nivå måste Sverige verka för att dispenserna förlängs ytterligare. Vi anser att det är mycket viktigt att Sverige inte sänker sina ambitioner på miljöområdet. Sverige bör dessutom stödja andra medlemsländer som har höga miljöambitioner. När det gäller EU:s miljöhandlingsprogram finns det några principiella frågeställningar som bör drivas av Sverige. Således bör varje medlemsland utarbeta aktionsplaner för att uppnå miljöhandlingsprogrammets mål, och det bör ankomma på medlemsstaterna att årligen granska redogörelsen av hur dessa mål kan uppnås. Det nya sjätte miljöhandlingsprogrammet bör dessutom innehålla förslag som dels eliminerar svårigheterna med att integrera miljön i andra politikområden, dels innebär en utökad användning av ekonomiska styrmedel. Vad ovan anförts med anledning av motion Jo784 (c) yrkandena 10 och 15 bör ges regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: 37. beträffande strategi för det svenska miljöarbetet i EU att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo784 yrkandena 10 och 15 och med avslag på motion 1997/98:Jo756 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
33. Kretsloppsfrågor m.m. (mom. 38) Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: Vi anser att EU:s inre marknad bör utvecklas till ett medel för att uppnå en hållbar utveckling. Det närmaste steget i ett sådant arbete måste vara att kretsloppsanpassa varuflödena. Regeringen bör därför som en prioriterad fråga i EU driva frågan om en kretsloppsanpassning av varuflödena. För att klara en sådan uppgift krävs en systematik i genomgången av hur existerande regelverk och institutioner kan anpassas till en sådan utveckling. Därför bör Sverige i EU föreslå att en vitbok utarbetas med en genomgång av vad som krävs av EU:s politik på olika områden och av hur förenliga nuvarande direktiv - speciellt de på produktområdet - är med en ekologiskt hållbar utveckling. För att nya produktdirektiv och standarder skall kunna möta kretsloppskraven krävs en mycket hårdare styrning än i dag. Sverige bör därför arbeta för att kommissionen utarbetar riktlinjer för miljökonsekvensbeskrivningar av direktiv och standarder. Dessa riktlinjer för miljökonsekvensbeskrivningar bör specificera hur redovisning skall ske av varors kretslopps-egenskaper. Miljökonsekvensbeskrivningarna måste behandlas av kommissionen, som skall kunna stoppa sådana standarder eller direktiv som står i motsättning till en hållbar utveckling. Vad ovan anförts med anledning av motion Jo784 (c) yrkandena 12-14 bör ges regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse: 38. beträffande kretsloppsfrågor m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo784 yrkandena 12-14 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
34. Kemikaliestrategi i EU (mom. 40) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: Sveriges utgångspunkt för arbetet i EU bör vara ett bibehållet starkt och tydligt miljöarbete. EU:s nuvarande kemikalielagstiftning har en bristfällig struktur och fungerar med svenska mått dåligt. Harmoniseringen av EU:s kemikalieregler innebär också en effektiv broms för progressivt miljöarbete i Europa genom att den försvårar för länder som vill fortsätta driva en offensiv kemikaliepolitik. Nya gemensamma EU-regler bör alltid baseras på det lands regler som motsvarar den högsta miljö- och hälsoskyddsnivån. Medlemsländerna måste ges en tydlig och självklar rätt att gå före när det gäller lagstiftning på miljöområdet. Sverige bör tolka fördragen och rättsakterna till svensk fördel och undersöka samtliga rättsliga och politiska möjligheter till stöd för Sveriges sak. Det är Sveriges skyldighet att göra bruk av den s.k. miljögarantin. Det är således viktigt att inte undvika konflikter som leder till domstolsprövning. Rättstvister måste ses som ett verktyg för att påverka EG-rätten inifrån, samtidigt som man inte får underskatta den politiska vägen till framgång. Vidare bör Sverige se till att hitta former för samarbete, t.ex. genom att formulera en gemensam linje tillsammans med andra progressiva medlemsländer. En grön front skulle kunna bildas med Danmark, Finland och Österrike för att underlätta arbetet med att påverka EU. Sverige måste också arbeta seriöst mot målen i Esbjergdeklarationen. Vad ovan anförts med anledning av motionerna Jo747 (mp) yrkande 13 och Jo778 (v) yrkande 5 bör ges regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: 40. beträffande kemikaliestrategi i EU att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo747 yrkande 13 och 1997/98:Jo778 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
35. Åtgärder inom EU angående återställning av sura sjöar och vattendrag (mom. 41) Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: Försurningen av svensk mark, sjöar, vattendrag och skogar orsakas till betydande del av luftföroreningar från andra länder. En stor del av importen av surgörande nederbörd beror på utsläpp i EU:s medlemsstater. Regeringen bör därför med kraft inom EU verka för att kostnaderna för återställning av sura sjöar, vattendrag och marker skall belasta dem som förorsakat skadorna. Vad här anförts med anledning av motion Jo784 (c) yrkande 31 bör ges regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse: 41. beträffande åtgärder inom EU angående återställning av sura sjöar och vattendrag att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo784 yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
36. Minskad bränsleförbrukning inom EU m.m. (mom. 43) Maggi Mikaelsson (v) anför: Som anförs i motion Jo755 (v) är det anmärkningsvärt att de svenska tillverkarna halkat så mycket efter i utvecklingen av miljövänliga bilar. Jag anser därför att det är nödvändigt att tvinga tillverkarna att se till att bensinförbrukningen för nya bilar minskas. Helst skulle jag se att ekonomiska styrmedel vore tillräckliga, och jag anser att sådana kan användas i första hand. Om dessa inte fungerar tillfredsställande är det dock nödvändigt med tvingande krav på hur mycket en bil får förbruka. Sverige bör arbeta för att ett sådant krav kommer till stånd inom EU. Ett krav skulle t.ex. kunna vara att år 2010 får inga nyproducerade bilar dra mer än 0,6 liter bensin per mil. Ett sätt att sedan skapa incitament för konsumenterna att köpa bilar som uppfyller de nya kraven är att ge dessa bilar reducerad fordonsskatt. Den diesel som används i Sverige är s.k. miljödiesel. Denna typ av diesel har väsentligt bättre kvalitet än den diesel som används i övriga Europa. Eftersom diesel är avsevärt mycket billigare i övriga Europa än i Sverige köper många svenska yrkestrafikanter diesel utomlands. Det är angeläget att användningen av fossila bränslen minskar och att de bränslen som används är så bra som möjligt. Jag anser därför att Sverige i EU bör driva frågan om övergång till s.k. miljödiesel samt att den sämre dieseln bör beläggas med någon typ av miljöavgift. Vad här anförts med anledning av motion Jo755 (v) yrkandena 5 och 6 bör ges regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse: 43. beträffande minskad bränsleförbrukning inom EU m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo755 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
37. Miljögarantin (mom. 44) Gudrun Lindvall (mp) anför: Enligt min uppfattning är det av största vikt att miljögarantin verkligen fungerar som en garant för medlemsländer som har strängare miljöregler än andra medlemsländer. Det är viktigt att hålla fast vid detta trots de ändringar av artikel 100a som Amsterdamfördraget innebär. Det är klart uttryckt i EG- fördraget att EU:s miljöpolitik skall bygga på försiktighetsprincipen. Skulle det visa sig att miljögarantin inte går att tillämpa för preventiva åtgärder på grund av de hårda kriterier som omger den måste regeringen verka för att den ändras med hänvisning till EG-fördraget. Vad ovan anförts med anledning av motion Jo747 (mp) yrkande 9 bör ges regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse: 44. beträffande miljögarantin att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo747 yrkande 9 och med avslag på motion K715 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
38. Avfallstransporter (mom. 48) Gudrun Lindvall (mp) anför: Som framgår av reservation 28 pågår en omfattande handel med importerat avfall från Tyskland till Sverige. Detta visar enligt min uppfattning att regeringen inte verkat med tillräcklig kraft inom EU för att det i unionen införs strängare regler för avfallstransporter. Det är av största vikt att sådana strängare regler snarast införs i EU och det ankommer på regeringen att verka för detta. Vad här anförts med anledning av motionerna Jo746 (mp) yrkande 2 och Jo776 (mp) yrkande 2 bör ges regeringen till känna. Jag anser att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 48. beträffande avfallstransporter att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo746 yrkande 2 och 1997/98:Jo776 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
39. Allmänna principer för naturvården m.m. (mom. 49) Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla m) anför: Vi anser att det svenska naturvårdsarbetet bör utformas enligt de synpunkter som anges i motion Jo731 från Moderata samlingspartiet. Som anförs i motionen krävs ett nytänkande i naturvårdspolitiken. Vi vill särskilt understryka att en mångfald i ägandet ger en mångfald i brukandet. En långsiktig hushållning med naturen och dess resurser kräver ett starkt skydd för äganderätten. Denna bör därför stärkas. Vid intrång i äganderätten måste full ersättning utgå. Ansvaret för tillsyn och vård måste i stor utsträckning åvila enskilda individer och markägare. För staten är det en omöjlig uppgift att med detaljerade regler och föreskrifter styra naturvården. Denna ansvarsfördelning är nödvändig även av statsfinansiella skäl. Kostnaderna för vård och skötsel av skyddade områden stiger, samtidigt som resurserna till naturvården blir alltmer knappa. Den framtida naturvården måste därför inriktas mot lösningar som uppmuntrar ansvaret hos markägare eller ideella föreningar. Nationalparker skall ägas av staten och omfatta områden där naturen i huvudsak fått utvecklas fritt. Kostnader för övervakning m.m. bör finansieras genom avgifter och andra intäkter, t.ex. inträdesavgifter, parkeringsavgifter eller sponsring. Det praktiska genomförandet av övervakningen och dess finansiering kan med fördel läggas ut på privata entreprenörer. I längden bör kulturmarker i södra Sverige skyddas under andra former än som nationalpark. Skyddet för nationalparker skall vara mycket strikt, och ingrepp i parkerna skall bara få göras med riksdagens samtycke. Naturreservat skall ägas av enskilda, organisationer, företag, kommuner eller staten. Områden bör ej avsättas som naturreservat av frilufts- eller rek- reationsskäl, eftersom det undergräver respekten för reservaten och deras syfte. När naturreservat inbegriper restriktioner i markägandet skall full ersättning utgå. Andra lösningar, t.ex. markbyten, bör eftersträvas där det är möjligt. Det är en fördel att enskilda markägare äger värdefulla naturområden. Vid bildande av nya naturreservat bör därför skötselkontrakt med privata markägare eftersträvas framför statliga markinköp. Det gäller särskilt skötseln av kulturlandskapet, där markägarens brukande varit en förutsättning för naturvärdena. Skötseln skall även kunna läggas ut på specialiserade entreprenadföretag. Kostnader för tillsyn, parkeringsplatser etc. bör inte belasta naturvårdsanslagen utan skall om möjligt finansieras via avgifter. Vid avsättning av naturreservat skall planer för naturvården och driftskostnaderna alltid upprättas. Avsättningen av nya naturreservat får inte leda till att skötseln av redan existerande försämras. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo731 yrkandena 5-8, som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse: 49. beträffande allmänna principer för naturvården m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo731 yrkandena 5-8 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
40. Skydd för våtmarker (mom. 54) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: I betänkande 1997/98:JoU15 om skogsbruk har vi i en gemensam reservation (res. 12 om våtmarker) bl.a anfört att arbetet med att skydda de objekt som redovisats i myrskyddsplanen bör påskyndas. Riksdagen bör med anledning av den nu aktuella motionen, Jo723 yrkandena 2 och 3, göra ett tillkännagivande med samma innebörd som vi föreslagit i denna reservation. Vi anser att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse: 54. beträffande skydd för våtmarker att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo723 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
41. Biologisk mångfald i jordbruket m.m. (mom. 55) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför: Som anförs i Miljöpartiet de grönas motioner Jo726 och Jo779 får termen biologisk mångfald inte bli ytterligare en ingrediens i miljöprosan, samtidigt som biotoper med rödlistade arter förstörs och försvinner under debattens gång. ArtDatabankens listor över hotade arter visar inte bara vilka arter som är hotade utan beskriver också på ett föredömligt sätt hoten. Det finns alltså i dag ett kunskapsunderlag för att vidta åtgärder. I många fall är skydd av biotopen enda utvägen, ibland kan särskilda hänsyn räcka. För många arter är dock hoten akuta, och det är bråttom med motåtgärder. Som framgår av motionerna måste i detta avseende särskild uppmärksamhet ägnas åt de nuvarande metoderna inom skogsbruk och jordbruk samt den allmänna jakten på listade arter. Inventeringar som pågått sedan 1960-talet visar tydligt att jordbrukslandskapet håller på att förlora den biologiska mångfalden. Fågelart efter fågelart har nästan helt försvunnit eller gått tillbaka väsentligt. Det konventionella jordbruket med sina gifter måste förändras i grunden för att vi skall kunna behålla och återskapa den biologiska mångfald som många säger sig värna om. Urskogar och naturskogar med hotade arter måste skyddas. Regeringen bör snarast ge Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med frivilliga organisationer undersöka hur det står till med den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet och då särskilt fågelpopulationerna samt föreslå ett konkret åtgärdsprogram. Det anförda bör riksdagen, med anledning av motionerna Jo726 yrkande 6 och Jo779, som sin mening ge regeringen till känna. Vi anser att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse: 55. beträffande biologisk mångfald i jordbruket m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo726 yrkande 6 och 1997/98:Jo779 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Särskilda yttranden
1. Miljöpolitikens inriktning m.m. Maggi Mikaelsson (v) anför: Under denna mandatperiod har riksdagen inte getts tillfälle att debattera Miljöpolitikens mål och medel i dess helhet. Detta har utskottet också kritiserat i betänkandet. I detta betänkande har många motionsyrkanden från Vänsterpartiet avslagits med hänvisning till den kommande miljöpolitiska propositionen, som inte kommer att hinna behandlas av riksdagen under innevarande mandatperiod. Vänsterpartiets linje har varit att försöka undvika upprepningar av likartade motionsyrkanden under mandatperioden. Andra partier har gjort andra bedömningar. Det ger ett förvirrande intryck när krav som har stöd från mer än ett parti i riksdagen i ett betänkande leder till reservation från ett av partierna och i ett annat betänkande till reservation från ett annat parti. Nedan redovisas några av de områden där Vänsterpartiet lagt fram motioner under mandatperioden och därför inte har egna yrkanden i detta betänkande.
2. Miljöpolitikens inriktning m.m. Gudrun Lindvall (mp) anför: I detta betänkande behandlas endast motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997. Vi förväntade oss att den av regeringen aviserade propositionen om den framtida miljöpolitiken skulle presenteras för riksdagen i så god tid att propositionen och följdmotioner skulle kunna behandlas under detta riksmöte. Därför avvaktade vi i Miljöpartiet de gröna med en del av våra synpunkter på miljöpolitiken och skrev inte motioner under den allmänna motionstiden. Av den anledningen saknas i betänkandet många av de synpunkter som vi skulle ha framfört under den allmänna motionstiden om vi då hade känt till att propositionen inte skulle lagts fram vid den tidpunkt som regeringen hade aviserat. I några frågor där Miljöpartiet de gröna har framställt motionsyrkanden, men där jag inte har reserverat mig, kommer jag att nedan framföra vissa synpunkter.
3. Hotbildsdepartement Gudrun Lindvall (mp) anför: I motion 1997/98:Jo752 (mp) anförs att regeringen bör tillskapa ett Hotbildsdepartement. En enig riksdag har slagit fast att hotbilden är breddad från att ha varit enbart militär till att omfatta bl.a. miljöhot, sårbarheten i samhället, vattenbrist, kärnkraft och ökande sociala och ekonomiska klyftor i samhället. Det borde åtföljas av en strukturell förändring genom att man skapar ett Hotbildsdepartement. Detta departement skulle handha alla större investeringar och prioritera anslagen efter den totala hotbilden. Detta skulle leda till en rimligare fördelning mellan t.ex. försvarsbudgeten och miljöbudgeten. En annan viktig aspekt är sårbarheten i samhället. I ett Hotbildsdepartement skulle varje större projekt granskas ur sårbarhetssynpunkt. Miljöpartiet de gröna anser det viktigt att tänka fritt och nytt. Vi avser att återkomma i denna fråga på annat sätt.
4. Terrängkörningslagen Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla m) anför: Hösten 1996 tog riksdagen ställning till regeringens förslag om skoterkörning i samband med en proposition om ändring i bl.a. terrängkörningslagen. I samband härmed beslutade riksdagen att förare av snöskoter i vart fall skulle inneha traktorkort. Eftersom vi anser att frågan om traktorkort saknar relevans i sammanhanget borde beslutet ha omprövats i samband med utskottets behandling av de motioner i frågan som tas upp i detta betänkande.
5. Terrängkörningslagen Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: Eftersom terrängskoter bara i undantagsfall får framföras på allmän väg delar vi uppfattningen att traktorkörkort inte är den typ av förarlicens som bäst motsvarar de krav som ställs på den som framför terrängskoter. Centerpartiet har i en kommittémotion nyligen begärt att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till enklare förfarande vad gäller behörighetskrav för att framföra terrängskoter. Denna motion behandlas i annat sammanhang.
6. Miljöstationer för fritidsbåtar Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla m) anför: Det är enligt vår mening uppenbart att övergripande regler saknas för de miljöstationer som bedriver tvättning av båtar. På flera orter har problem uppstått när det gäller placeringen av sådana anläggningar. Det är inte ovanligt att lokala politiker inte har haft en positiv inställning utan varit splittrade i sina beslut trots att s.k. tunga myndigheter varit beredda att godkänna etableringen av sådana anläggningar. Vi anser att utskottet borde ha behandlat denna fråga och därmed medverkat till att oantastliga och enhetliga regler skapats, regler som också blir gällande i hela landet. Ett sådant ställningstagande hade kunnat utgöra hjälp och vägledning vid beslut på lokal nivå, bl.a. beträffande anläggningar för miljöstationer med båttvätt.
7. Östersjöns miljö Maggi Mikaelsson (v) anför: Vänsterpartiet har i ett flertal sammanhang aktualiserat behovet av strategiska satsningar för att minska den negativa miljöbelastningen på Östersjön. Inom olika forum pågår arbete på detta område, där regeringen också är pådrivande. Vänsterpartiet anser dock att arbetet måste intensifieras och avser att återkomma i frågan under nästa mandatperiod.
8. Oljeletning i Skagerrak Maggi Mikaelsson (v) anför: Vänsterpartiet anser att oljeborrning inte skall få förekomma i Skagerrak. Enligt utskottets majoritet delar regeringen den uppfattningen. Vänsterpartiet har därför valt att inte reservera sig i detta betänkande men kommer att noga följa regeringens fortsatta agerande i frågan.
9. Åtgärder mot försurningen Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: Försurningen har drabbat Sverige mycket hårt. Fler än 20 000 sjöar och mer än 120 000 kilometer rinnande vatten är allvarligt påverkade av försurningen. Genom kalkningsverksamheten avgiftas våra sjöar och vattendrag så att en normal flora och fauna kan återskapas. Ökade insatser behövs för att försurningen av landets sjöar och vattendrag skall kunna minska. Vi anser att regeringen bör redovisa en långsiktig strategi för minskning av försurningsskadorna med rekommenderade anslagsnivåer till kalkning och åtgärder för minskning av kväveläckaget från olika samhällssektorer. Vi har emellertid avstått från att i detta sammanhang avge någon reservation i denna fråga.
10. Färskvatten i avloppssystem Gudrun Lindvall (mp) anför: Motion Jo726 (mp) tar upp frågan om den globala vattensituationen. Som framhålls i motionen är vatten i dag en bristvara på många håll i världen. Man räknar med att situationen inom en generation kommer att bli akut på många håll. Grundvattennivån sjunker på många håll, t.ex. i Peking, vatten nyttjas så hårt att ekosystem kollapsar, t.ex. i Aralsjön, och fossilt vatten nyttjas för konstbevattning, t.ex. i USA. Detta förhållande är inte långsiktigt hållbart och risken är stor att vattenbrist kan orsaka framtida konflikter mellan länder. I Sverige har vi emellertid så stor tillgång till friskt vatten att vi transporterar urin och fekalier i dricksvatten. Det är enligt Miljöpartiet de grönas åsikt helt befängt, och vi anser att tekniskt goda lösningar måste prioriteras och vidareutvecklas för att en annan tingens ordning skall komma till stånd. Detta är en fråga som vi avser att återkomma till i annat sammanhang.
11. Handlingsplan mot buller Maggi Mikaelsson (v) anför: Även när det gäller frågan om buller har Vänsterpartiet agerat tidigare. De synpunkter som framförs i reservation 20 handlar främst om buller inom flygvapnets område. Vänsterpartiet kan i allt väsentligt dela uppfattningen i reservationen att det, för de människor som lever nära höga bullernivåer, är för lång tid att vänta till år 2003, då åtgärdsprogrammets första etapp skall genomföras. Jag har emellertid valt att inte reservera mig eftersom ett antal konkreta fall för närvarande överprövas av regeringen.
12. Inriktning av kemikaliearbetet Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: Eftersom regeringen som framgår av utskottets betänkande inte presenterat en miljöpolitisk proposition i tid för behandling under vårriksdagen, redovisar vi i detta sammanhang grunddragen i den kemikaliepolitik som vi anser bör gälla för framtiden. Det finns enligt vår mening flera skäl till varför vi måste tänka om på kemikalieområdet. Ett skäl är att riskerna med kemikalier är mer komplicerade och svårbedömda än tidigare, ett annat är att användningen av organiska, långlivade bioackumulerbara ämnen som människan framställt utgör ett direkt hot mot en hållbar utveckling. Vi anger nedan några hörnstenar i en framtida politik. Ð Den s.k. försiktighetsprincipen måste komma till större användning än hittills. Detta är enligt vår mening den kanske viktigaste frågan i detta sammanhang. Kemikaliepolitiken måste bygga på en allt högre grad av agerande redan vid vetenskapligt grundad misstanke om att en skada kan inträffa. Företagen måste ännu tydligare än hittills visa att de ämnen som används är säkra, dvs. den omvända bevisbördan måste tillämpas oftare. Ansvaret härför måste ankomma på företagen. Ð Lagstiftning och tillsyn måste givetvis utvecklas. I ett EU-perspektiv är det än mer angeläget än tidigare med tydliga, stränga och gemensamma regler. Vidare krävs mer generella angreppsmetoder. Eftersom varje ämne inte kan undersökas för sig, måste utgångspunkten vara de egenskaper som inte är önskvärda. Härifrån kan sedan åtgärder sättas in mot grupper av ämnen. I detta sammanhang är varuperspektivet viktigt. Tyngdpunkten i kemikaliearbetet måste förskjutas från kemikalierna i dess rena former till att omfatta de varor i vilka ämnena ingår. Ð Slutligen måste nya arbetsmetoder för myndigheterna utgöra ett viktigt inslag i det kommande kemikaliearbetet. Vi anser att en stor del av ansvaret för kemikaliearbetet skall ankomma på företagen. Detta innebär emellertid att även myndigheterna måste anpassa sitt arbete till detta förhållande. De måste finna sin nya roll och på nya vägar stimulera företagen att byta ut de farliga kemikalierna. Samtidigt måste myndigheterna kunna förlita sig på en sträng lagstiftning. Vi avser att återkomma i denna fråga i samband med riksdagens behandling av den miljöpolitiska propositionen.
13. Båtbottenfärger Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla m) anför: I betänkandet redovisas att frågan om båtbottenfärger för närvarande uppmärksammas på flera håll. Vi har emellertid erfarit att tillräckligt effektiva alternativa system för framställning av båtbottenfärger är under utveckling. Det är enligt vår mening av vikt att forskning och praktiska försök på området stimuleras, så att ofarliga båtfärger och godtagbara tekniska lösningar kan erbjudas båtägarna till rimliga kostnader. Som anförs i motion Jo717 (m) bör regeringen snarast göra en bedömning av hela området och återkomma till riksdagen med förslag som baseras på mer realistiska förutsättningar än vad tidigare varit fallet. Vi har emellertid avstått från att i detta sammanhang reservera oss till förmån för motionen men avser att återkomma i frågan om det visar sig nödvändigt.
14. Användning av amalgam Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpartiet de gröna har under åren starkt engagerat sig mot användningen av amalgam. Jag anser det märkligt att det fortfarande ifrågasätts att 12 000 människor har drabbats av sjukdom orsakad av kvicksilver i amalgam. I alla andra sammanhang anses kvicksilver som en metall som skall bort ur hanteringen eftersom den är farlig för miljön och även för människan. När det är fråga om användningen av denna farliga metall inom odontologin hävdas emellertid fortfarande att tillräcklig kunskap saknas om ämnets farlighet. Detta finner jag oacceptabelt och jag ser med stor oro på det faktum att användningen av amalgam nu tycks öka. Miljöpartiet de gröna anser att kvicksilver inte hör hemma i ett samhälle som säger sig vilja bli ekologiskt långsiktigt hållbart. Användningen av kvicksilver bör avvecklas, även som beståndsdel i tandvårdsmaterial. Jag har inte reserverat mig i detta betänkande utan förutsätter att frågan kommer att behandlas i regeringens miljöpolitiska proposition. Jag avser att återkomma till frågan om avveckling av kvicksilveranvändningen i detta sammanhang.
15. Danmarks tolkning av begränsningsdirektivet Gudrun Lindvall (mp) anför: Begränsningsdirektivet är det direktiv som oftast används för att begränsa användningen av kemikalier i EU. Direktivet är baserat på artikel 100a i EG- fördraget och därigenom totalharmoniserande. Harmoniseringen gäller emellertid endast de användningsområden och produkter som uttryckligen omnämns i direktivet. Medlemsländerna kan införa nationella regler för övriga ämnen och produkter som ännu inte omnämnts i direktivet. Dessutom kan det också ifrågasättas om de ämnen som uttryckligen regleras i direktivet är underkastade regeln om totalharmonisering. Danmark tolkar sedan länge direktivet som minimiliknande, vilket ger danskarna större flexibilitet för egna initiativ. Den danska miljöstyrelsen uppger att bakgrunden till denna tolkning är att graden av harmonisering när det gäller ett direktiv dels beror på vilken regel i fördraget som direktivet är baserat på, dels på själva ordalydelsen av direktivet i fråga. Enligt ordalydelsen av direktiv 76/769/EG saknas en s.k. frihandelsklausul. Som exempel på tillämpning av detta direktiv kan nämnas Danmarks införande av ett nationellt förbud mot PCP år 1992. Förbudet infördes mot bakgrund av direktivets minimiliknande karaktär, och den danska regeringen ansåg därför inte att kommissionen skulle notifieras i enlighet med artikel 100a i EG- fördraget. Denna tolkning och det införda förbudet mot PCP har inte anmälts till domstolen, och det finns följaktligen inget domstolsutlåtande som klarlägger om Danmarks agerande stod i överensstämmelse med direktivet. Frågan om en svensk tolkning av begränsningsdirektivet är av stor betydelse för Sveriges fortsatta roll i EU. Skulle domstolen finna den danska tolkningen felaktig, bör enligt min mening den svenska regeringen redovisa uppfattningen att direktivet och EG-rätten inte fungerar tillfredsställande och klart uttala att det existerande systemet dessutom omöjliggör genomförandet av många internationella överenskommelser, t.ex. generationsmålet i Esbjergdeklarationen. Även EU har ju undertecknat Esbjergdeklarationen. Jag anser att samma typ av argumentation som den ovan förda måste användas när det gäller Sveriges fyraåriga undantag från EG:s kemikalielagstiftning.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 Motionerna..........................................1 Utskottet..........................................12 Miljöpolitik m.m. 12 Inledning 12 Motionerna 12 Utskottets överväganden 13 Vatten- och luftvård 17 Motionerna 17 Utskottets överväganden 19 Kemikaliekontroll 25 Motionerna 25 Utskottets överväganden 27 Kretslopp, avfall, återvinning, m.m. 29 Motionerna 29 Utskottets överväganden 31 Miljöarbetet inom EU 34 Motionerna 34 Utskottets överväganden 36 Naturvård, biologisk mångfald m.m. 40 Motionerna 40 Utskottets överväganden 42 Hemställan 47 Reservationer......................................51 Särskilda yttranden................................78