Vissa näringspolitiska frågor
Betänkande 1997/98:NU10
Näringsutskottets betänkande
1997/98:NU10
Vissa näringspolitiska frågor
Innehåll
1997/98 NU10 Ärendet I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - 59 motioner från allmänna motionstiden om vissa näringspolitiska frågor. Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för IM Innovationsmarknaden AB och IM Innovationsmäklarna AB.
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet ett hundratal yrkanden om olika näringspolitiska frågor. Samtliga yrkanden avstyrks. Utskottet redovisar sin syn på hur näringspolitiken allmänt bör inriktas och utformas. När det gäller yrkanden om kapitalförsörjning, stöd till uppfinnare och innovatörer, teknikspridning, kvinnors företagande och kooperativa företag hänvisar utskottet till olika åtgärder som statsmakterna vidtagit och till det arbete som pågår på olika områden. I reservationer (m, fp, kd; c; v; mp) presenteras respektive partiers uppfattning om hur näringspolitiken bör utformas. Motionsyrkanden om avreglering avstyrks också. Utskottet framhåller samtidigt vikten av bättre och enklare regler för småföretag när det gäller möjligheterna att skapa goda tillväxtförutsättningar för dessa företag. Initiativ av riksdagen i den frågan efterlyses i reservationer (m, fp, kd; c; mp). Utskottet avstyrker vidare motionsyrkanden om turistnäringen med hänvisning till av statmakterna vidtagna åtgärder och till pågående arbete. I reservationer (m, fp, kd; c; mp) redovisas andra bedömningar av behovet av åtgärder. Ett antal yrkanden om särskilda branschfrågor avstyrks slutligen av utskottet, med hänvisning till bl.a. pågående beredningsarbete. Beträffande livsmedelsindustrin följs yrkandena upp i reservationer (m; c; kd).
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande: 1997/98:K530 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bred översyn av lagstiftningen i syfte att stärka småföretagarnas rättsliga ställning. 1997/98:Sk734 av Gunnar Hökmark (m) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnittet Företagsamhetens samhälle. 1997/98:Kr213 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (17) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett kulturpolitiskt program för turism bör tas fram. 1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (81) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att turism måste underställas bevarande av natur- och kulturvärden. 1997/98:Jo304 av Göte Jonsson m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och vidareförädling av skogsprodukter. 1997/98:Jo305 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall ändra på instruktionen för statens agerande i bolag så att miljöåtaganden följs. 1997/98:Jo784 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (26) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utförsäljning av statens del i Assi Domän. 1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (8) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagens centrala roll för utveckling mot ett hållbart samhälle. 1997/98:N204 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbereda en försäljning av Vin & Sprit AB. 1997/98:N205 av Isa Halvarsson och Barbro Westerholm (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning om kvinnligt företagande. 1997/98:N206 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokalisera Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) till Skåne. 1997/98:N207 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spetsteknologiskt kunskapslyft för svensk industri. 1997/98:N208 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för regionala BIC- organisationer i Sverige. 1997/98:N209 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen hos regeringen begär en plan för försäljning av statlig verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:N212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomgång av lagar och förordningar som hindrar nyföretagande och företagsexpansion. 1997/98:N215 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en halvering av regelmassan för företagen. 1997/98:N217 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ALMI:s statistik avseende stöd till företagen bör vara könsuppdelad, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stabila spelregler och förenklingar av regelverken för småföretagare, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riskkapitalbolag i ökad utsträckning bör riktas till tjänsteproducerande företag, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att personer med erfarenheter från småföretagande, gärna kvinnor, bör ingå i riskkapitalbolagen, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det offentliga stödet till olika företagsformer, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att delar av den verksamhet som i dag bedrivs inom offentliga monopol bör öppnas för egenföretagande och entreprenader. 1997/98:N218 av Urban Ahlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av de regionala IUC. 1997/98:N225 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fortlöpande utmönstring av föråldrade och uttjänta lagar, myndighetsförordningar o.d., 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att till Regeringskansliet knyta en delegation som rådgivande organ till regeringen i avregleringsfrågor. 1997/98:N237 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om designinsatser inom miljösektorn. 1997/98:N239 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lägre skatter på arbete skulle innebära förbättrade utvecklingsmöjligheter för den arbetskraftsintensiva turistnäringen, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av sunda konkurrensförhållanden inom turistnäringen, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regler för kontroll och tillsyn inom turismområdet måste utformas med hänsyn till småföretagens speciella förhållanden. 1997/98:N246 av Carina Hägg och Martin Nilsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vilka problem de små underleverantörerna till bilindustrin står inför. 1997/98:N247 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagares myndighetskontakter, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser av nya regler för företagande, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uttalande rörande forskning kring företagande och företagsutveckling, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ALMI:s ansvar för utvecklingen av regionala småföretagarbörser, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på det innovationsfrämjande arbetet, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om program för kvinnors företagande, 15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativt företagande, 16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konkurrenslagstiftningen måste utformas så att kooperativ verksamhet inte missgynnas jämfört med andra associationsformer, 17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat ansvar för kooperationsfrågor i Regeringskansliet, 19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ALMI Företagspartner. 1997/98:N248 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning till Östersund av centrum för småföretagsutveckling m.m. 1997/98:N256 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av avreglering för småföretagen. 1997/98:N257 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskkapitalgarantier. 1997/98:N261 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning av en ny politik för att främja innovatörers verksamhet. 1997/98:N262 av Ola Rask m.fl. (s, m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en marknadsplats för idéer, teknik och kunskap. 1997/98:N263 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problem- och konsekvensanalyser vid reglering som berör de mindre företagen. 1997/98:N266 av Carin Lundberg m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bevaka utvecklingen inom skogsnäringen och verka för att skogsråvaran utnyttjas på bästa sätt efter de lokala förutsättningarna. 1997/98:N268 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande att satsa på en nationell turistresurs vid Östersjöinstitutet. 1997/98:N274 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdaggen 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens roll i näringspolitiken, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild småföretagarminister, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avregleringsdelegation, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Regeringskansliet vid beredning av beslut som berör företagande måste undersöka och redogöra för effekterna för företagen, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mentorsprogram för kvinnliga företagare, 10. hos regeringen begär förslag om åtgärder för att stimulera tjänstesektorn, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällets stöd till mindre företags möjlighet att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete, 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innovativ teknikupphandling, 17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad ägarspridning genom utförsäljning av statliga företag. 1997/98:N280 av Dag Ericson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av ett system med delat borgensåtagande för lån till små och medelstora företag. 1997/98:N281 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda hur den sociala ekonomin kan användas för att lösa olika ekonomiska och samhälleliga problem. 1997/98:N284 av Monica Widnemark (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den manuella glasnäringen, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att denna på olika sätt bör medverka till utveckling av turism och kultur med glasnäringen som bas i detta upplevelseområde. 1997/98:N285 av Tomas Eneroth m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda nya finansieringsformer för små och medelstora kooperativa företag. 1997/98:N287 av Jörgen Persson och Rune Berglund (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett centrum för småföretagsutveckling. 1997/98:N289 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en satsning på glasindustri och liknande hantverksmässiga näringars framtid. 1997/98:N291 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att studera hur turistbranschen skulle kunna gå i spetsen för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. 1997/98:N292 av Ulf Kero och Leif Marklund (båda s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för ökad förädlingsgrad av skogsråvaran och därmed dess exportvärde, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning för ett ökat användande av träfiber i kombination med kompositmaterial. 1997/98:N293 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige ansluter sig som fullvärdig medlem i World Tourism Organization. 1997/98:N294 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagarnas riskexponering. 1997/98:N296 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att utveckla den småskaliga turismen, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett sektorsövergripande arbetssätt, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning som belyser transporternas betydelse för landsbygdsturismen. 1997/98:N297 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om industripotatis i Sverige. 1997/98:N298 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om turismens möjligheter att skapa nya jobb. 1997/98:N302 av Kjell Ericsson (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett utvecklingsprogram för vidareförädling av skogsråvara, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av åtgärder för besöksnäringen. 1997/98:N303 av Lennart Brunander m.fl. (c, mp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att främja den sociala ekonomin i Sverige. 1997/98:N304 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den statliga turistpolitiken och marknadsföringen av Sverige, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av regionala initiativ. 1997/98:N305 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till potatisförädlingsindustrin. 1997/98:N306 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av goda, långsiktiga och stabila spelregler för näringslivet, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbättrade villkor för småföretagare. 1997/98:N307 av Karin Pilsäter och Eva Flyborg (båda fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagandets betydelse för att bekämpa segregation, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tjänstesektorns betydelse för jobb i utsatta förorter, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag till ALMI m.fl. om ökat företagande i utsatta förorter, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av fristående stödfunktioner, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av mikrolån. 1997/98:N308 av Sivert Carlsson (c) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en bred inventering av de onödiga hinder som i dag försvårar och begränsar ny- och småföretagande, följt av förslag till åtgärder. 1997/98:N309 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utförsäljning av statliga företag. 1997/98:N311 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på näringspolitiken, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ägande med ansikte, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta till vara kreativiteten, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innovatörer och uppfinnare, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam sektor till gagn för näringslivet, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ägande av naturresurser, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidareförädling i glesbygd, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad flexibilitet. 1997/98:N312 av Johan Lönnroth m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnittet Inledning, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnittet Framtidens företag. 1997/98:A273 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (båda c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av alternativa banker och finansiering, 15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring kvinnligt företagande. 1997/98:A460 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (8) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om program för vidareförädling av skogsprodukter. 1997/98:A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar på kvinnligt företagande. 1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att egeninsatsen för kvinnolånet bör sänkas från 50 % till 25 %.
Utskottet
Inledning Betänkandet ( i vilket behandlas 59 motioner om olika näringspolitiska frågor som väckts under allmänna motionstiden 1997 ( är disponerat på följande sätt. I det inledande avsnittet ( om näringspolitikens inriktning, m.m. ( behandlas huvuddelen av motionsyrkandena. Först redovisas, under aktuella rubriker, innehållet i de olika motionerna, och i anslutning till detta lämnas vissa kompletterande uppgifter. Utskottets ställningstagande redovisas därefter samlat. Vidare behandlas ( i separata avsnitt ( ett antal motionsyrkanden rörande turism och särskilda branscher.
Näringspolitikens inriktning, m.m.
Allmänt om näringspolitiken
Motionerna I motioner från samtliga partier utom Socialdemokraterna finns yrkanden om näringspolitikens inriktning. Sverige har i dag inget företagarvänligt klimat, anförs det i motion 1997/98:Sk734 (m). Förutsättningarna måste förbättras. Det handlar om att skapa betingelser för att företag och människor kan utvecklas, genom att lätta på skattebördan och minska på de hämmande regleringarna. Bland annat gäller det att underlätta för småföretag och för fåmansföretag, att införa ökade konkurrens- och etableringsmöjligheter och att se till att tjänstesektorn får rimliga skattevillkor. Arbetsrätten måste utformas utifrån individuella avtal som ger en flexibilitet på arbetsmarknaden och som underlättar att både anställa och anställas, sägs det vidare. En avreglering som underlättar för företagande och som har särskild fokus på de nya företagens svårigheter och hinder måste komma till stånd, anser motionären. Riksdagen bör göra ett uttalande om att forskning kring företagande och företagsutveckling är ett prioriterat område för forskningspolitiken, anförs det i motion 1997/98:N247 (c). För att stärka de små företagens konkurrenskraft inom tekniskt avancerade och kunskapsintensiva områden måste fler program för teknik- och kunskapsöverföring initieras, anser motionärerna. För att stärka andra åtgärder och få kunskap om hur satsningar på företagande och tillväxt bör stödjas menar de att forskningen måste intensifieras på det nämnda området. Det kan ske genom satsning på tvärvetenskaplig forskning om entreprenörskap, företagandets villkor och företagsutveckling. Dessutom bör en uppföljning göras av hur forskningen inom detta område utvecklas, anför motionärerna. I motion 1997/98:N306 (fp) begärs ett uttalande om behovet av goda, långsiktiga och stabila spelregler för näringslivet. Sverige behöver fler och växande småföretag, anför motionärerna och hänvisar till att Folkpartiet liberalerna vill att företagandet skall bli ett naturligt val för många människor. Då krävs omedelbara insatser för att förbättra villkoren för företagarna; det fordras en radikalt annorlunda politik än den som för närvarande förs av regeringen i samarbete med Centerpartiet. Den politik motionärerna förordar bygger på övertygelsen om att det varken råder någon brist på affärsidéer eller på kreativa människor som kan tänka sig att bli företagare och arbetsgivare. I tron att näringslivet är en självgående maskin som producerar välstånd har Socialdemokraterna dock lagt börda efter börda på de människor som dristat sig till att starta och driva företag, säger motionärerna. De anser att det nu är dags att undanröja de hinder som har rests. Politikernas uppgift är att skapa generellt goda villkor för företagandet, med goda och stabila spelregler. Regeringens fram- och tillbaka- politik har skapat osäkerhet och försvårat planeringsförutsättningarna för i synnerhet de små företagen, anser motionärerna. Företagen har en central roll för utveckling mot ett hållbart samhälle, anförs det i motion 1997/98:Jo785 (fp). Det är politiker som sätter upp målen för miljöpolitiken, men det är företagen som i praktiken skall leda utvecklingen, konstaterar motionärerna. De menar att den snabba tekniska utvecklingen i företagen är det bästa som har hänt arbetet för en bättre miljö. Den miljötekniska industrin utgör en av de snabbast växande marknaderna i världen, sägs det. I Sverige har många företag kommit långt med sitt miljöarbete, även om mycket återstår att göra. Det är inte självklart att de traditionella basindustrierna alltid välkomnar nya förutsättningar för verksamheten, anför motionärerna. Genom nya regler för miljörevision och skatteförmåner för miljöinvesteringar anses dock utvecklingen mot mer miljömedvetna företag i Sverige kunna påskyndas. Riksdagen föreslås i motion 1997/98:N307 (fp) göra uttalanden om företagandets betydelse för att bekämpa segregation och om tjänstesektorns betydelse för jobb i utsatta förorter. Ett förbättrat generellt näringslivsklimat kommer alldeles särskilt människorna i de s.k. miljonprogrammens områden till del, anser motionärerna, som dock menar att det också krävs specifika insatser på många områden för att skapa en bättre livsmiljö i de mest utsatta förorterna. Det handlar till viss del om att göra de generella villkoren anpassade till förortens livsvillkor, till viss del om att skapa likvärdiga förutsättningar med dem som de flesta andra redan har och till viss del om att göra specialinsatser, sägs det. I storstädernas utsatta förorter och bland invandrare finns nya kulturimpulser, annat tänkande, annat kunnande och annan tradition, vilket sammantaget kan bli en stark motor i en dynamisk tjänstesektor, anför motionärerna. Under det senaste året har det skett förbättringar för det svenska näringslivet ( i huvudsak på det nationalekonomiska planet ( sägs det i motion 1997/98:N312 (v). Vänsterpartiet menar att staten har ett övergripande ansvar för näringspolitiken och att det därför krävs att staten tar vissa initiativ på det näringspolitiska området, med hänvisning till att det privata näringslivet oftast inte anses ha den uthållighet som krävs. Om Sverige skall kunna behålla sin höga levnadsstandard måste produktiviteten öka genom stärkt konkurrenskraft inom de rätta sektorerna, anför motionärerna. De anser att möjligheterna finns inom den kunskapsintensiva industrin, dvs. högteknologisk och forsknings- och utvecklingsintensiv industri. Ett komplett näringsliv bör inte sakna någon del av ett företagsspektrum, anser motionärerna. Basindustrin måste därför utveckla sin förädlingsgrad och produktdifferentiering, kundanpassa sig och öka sin forskning och utveckling, och de kunskapsintensiva företagen måste bli fler. Härvid spelar Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) en nyckelroll. De små företagen beräknas ge den största andelen ny sysselsättning, säger motionärerna. Förutom den hittillsvarande låga efterfrågan på hemmamarknaden finns det andra hinder för en tillväxt i småföretagen, nämligen ovilja hos företagen att växa och brist på kapital, anför motionärerna. Uttalanden av riksdagen i ett flertal avseenden begärs i motion 1997/98: N311 (mp). Det gäller inriktningen på näringspolitiken, s.k. ägande med ansikte, tillvaratagande av kreativiteten, en gemensam sektor till gagn för näringslivet, vidareförädling i glesbygd och behovet av ökad flexibilitet. Politikens roll är att underlätta framväxten av det goda ( i bemärkelsen ekologiskt och socialt hållbara ( näringslivet, anför motionärerna, varvid mångfald, dynamik, kreativitet och delaktighet anges som nyckelord för en sådan utveckling. Ett framtida näringsliv måste vara en del av ett fungerande samhälle, inte något vid sidan om den sociala och ekologiska verkligheten. Sverige behöver fler företag med en social hemvist, ägare med ansikten, heter det vidare. Miljöpartiet de gröna vill stimulera företag där ägandet är synligt. Det kan vara självägda företag, kooperativa företag, företag som ägs av dem som arbetar i dem eller som bor i det samhälle där företagen finns. Det är viktigt att öka möjligheten för dem som arbetar i ett företag att ta över ägandet då företaget skall säljas, vilket kan ske genom förköpsrätt eller genom ett marginellt räntebidrag, anser motionärerna. Kreativiteten ökar då människorna känner att de vågar ta steg ut i det främmande utan att riskera att falla igenom samhällets skydd, hävdar motionärerna vidare. De anser att kreativiteten också ökas då regelverk och gammal företagskultur förändras och hänvisar till andra motioner från Miljöpartiet, i vilka framlagts förslag till åtgärder i syfte att främja att människor som annars inte tänkt starta företag, t.ex. invandrare och kvinnor, skulle göra detta. Motionärerna anser vidare att en väl fungerande gemensam sektor starkt bidrar till goda förutsättningar för näringslivet. En bra barnomsorg, en bra skola, god sjukvård och trygg äldrevård skapar harmoni och effektivitet i samhället, vilket näringslivet anses vara mycket betjänt av. Därför är det naturligt att en rimlig beskattning av företag sker, sägs det. Miljöpartiet vill stimulera en satsning på vidareförädling av råvaror i glesbygd, särskilt inom trävaru- och livsmedelsssektorerna, sägs det i motionen. Möjligheten att transportstöd endast eller till större del skall gå till vidareförädlade produkter bör därför utredas. De ökande kraven på flexibilitet inom näringslivet måste mötas på ett sätt som gör att människor inte tvingas till en sämre social situation med minskat utrymme för barn, vänner, delaktighet i närsamhället och sociala nätverk, anför motionärerna avslutningsvis. Om veckoarbetstiden sänks till 35 timmar kan en ökad flexibilitet accepteras, heter det. Statens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt, anförs det i motion 1997/98:N274 (kd). När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna, anser motionärerna. De hänvisar till att denna strävan efter tydlig ansvarsfördelning får stöd av de flesta nationalekonomer som bekräftar att en stabil marknadsekonomisk miljö är avgörande för att stimulera tillväxten. Insatser som främjar förutsättningarna för företagande och tillväxt kan bara åstadkommas genom ett ökat personligt ansvarstagande, positiva och stabila regler och en kraftfull tillväxtpolitik, bl.a. åtgärder avseende arbetsrätten och lönebildningen, sägs det. Attityden till företagande anses vidare vara helt avgörande. Det är viktigt att Sverige får ett mer småföretagsvänligt klimat än hittills; det är avgörande för Sveriges framtid att små företag kan utvecklas. Samhället måste därför aktivt verka för att skapa positiva attityder och ge kunskap om företagande. I regeringen bör en särskild småföretagarminister ingå för att tydliggöra vikten av ett ökat och väl fungerande småföretagande, menar motionärerna. I motionen begärs också förslag om åtgärder för att stimulera tjänstesektorn. Bedömare är i dag eniga om att framtidens arbeten i stor utsträckning kommer att finnas i tjänstesektorn, säger motionärerna. De konstaterar att ca 45 % av allt arbete i Sverige utförs i hemmen och att detta totalt motsvarar 3,7 miljoner heltidsarbeten. Hushållstjänster är en sektor där den sedan årtionden förda politiken och skattesystemets utformning motverkat och hämmat ekonomisk tillväxt och därmed utvecklingen av välfärden, hävdar motionärerna. I syfte att möjliggöra för enskilda att köpa tjänster till hushållet och minska den omfattande förekomsten av svartjobb vill de införa en modell för hushållstjänster som under tre år prövats i Danmark och som är permanentad sedan maj 1996. Modellen innebär att direkta statliga bidrag ges till företag som säljer hushållstjänster till privatpersoner. Staten betalar tillbaka halva den debiterade kostnaden, varigenom den enskilde slipper att ligga ute med betydande belopp. En utvärdering visar att varje återbetald timme inneburit en nettovinst för statskassan, säger motionärerna. Målsättningen för en dylik modell i Sverige bör vara att alla hushåll skall ha råd att köpa hjälp för de mest förekommande sysslorna i hemmet, liksom privat barnomsorg och privat hälsovård, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter Utskottet behandlade frågan om näringspolitikens inriktning senast i december 1997 i betänkande 1997/98:NU1 om anslag inom utgiftsområde 24 Näringsliv. I en reservation (mp) och i särskilda yttranden (m; fp; v; kd) redovisades respektive partis syn på näringspolitikens inriktning. Riksdagen följde utskottet. Riksdagen avslog vidare hösten 1997 och våren 1997 motionsyrkanden om åtgärder för att stimulera tjänstesektorn, liknande det här aktuella i motion 1997/98:N274 (kd) - betänkande 1997/98:NU1 respektive betänkande 1996/97:NU10. Tjänstebeskattningsutredningen föreslog våren 1997 i sitt betänkande Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17) bl.a. att arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna för egenföretagare skall avskaffas i tjänstebranscher som kan anses utgöra substitut till hemarbete och s.k. svart arbete. Förslaget omfattade följande branscher: bilserviceverkstäder, reparationsverkstäder för hushållsartiklar, restauranger, personalmatsalar, cateringföretag, landtransportföretag (endast persontransporter), städföretag (endast verksamhet riktad till privatkonsumenter) och andra serviceföretag. Vidare föreslogs en höjd och permanentad skattereduktion för utgifter för reparationer, ombyggnader och tillbyggnader av småhus och bostadsrätter (ROT-avdrag), ändringar i föräldraförsäkringen och en särskild skattereduktion för pensionärer. Betänkandet har remissbehandlats. I budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, finansplan m.m., avsnitt 8.2.3) kommenterades utredningen. Regeringen anser att en budgetneutral omläggning av skattesystemet som utredningen föreslår kan öka sysselsättningen. Det finns däremot anledning att vara skeptisk till storleken på den sysselsättningseffekt som utredningen beräknar, sägs det. Regeringen kan inte ansluta sig till utredningens förslag om finansiering. I den fortsatta beredningen ingår därför att ta fram förslag på lämplig alternativ finansiering. EG-kommissionen föreslog hösten 1997 att medlemsländerna skall kunna sänka mervärdesskatten på vissa arbetsintensiva tjänster i syfte att öka sysselsättningen. Såväl finansminister Erik Åsbrink som skatteminister Thomas Östros har uttalat sig positivt om förslaget. I riksdagsdebatten om utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna i november 1997 (prot. 1997/98:30) sade finansministern att en sänkning av mervärdesskatten kan komma i fråga om vissa villkor är uppfyllda, nämligen följande: åtgärden skall ha en säkerställd positiv sysselsättningseffekt, det skall finnas en ansvarsfull finansiering, onödigt krångel skall undvikas och skatteundandragande skall förhindras. Regeringen har vidare nyligen genom tilläggsdirektiv (dir. 1998:4) gett Förenklingsutredningen (Fi 1996:14) i uppdrag att utreda införandet av ett förenklat deklarations- och redovisningsförfarande för inkomsttaxering och redovisning enligt redovisningslagstiftningen för mindre tjänsteföretag som bedrivs som enskild näringsverksamhet. Uppdraget enligt detta tilläggsdirektiv skall behandlas med förtur och redovisas i ett delbetänkande. Slutredovisning av utredningsarbetet i övrigt skall ske vid utgången av år 1999. I detta sammanhang kan också noteras att det inom Stockholms kommun pågår diskussioner om att på försök införa ett system för stöd till hemtjänster.
Statliga företag
Motionerna Från statligt ägande till folkaktier är rubriken på motion 1997/98:N209 (m). Där begärs en plan för försäljning av statlig verksamhet i enlighet med vad som redovisas i motionen. I en inledande sammanfattning redovisas Moderata samlingspartiets förslag om hur de statliga företagen skall överföras till privata ägare i följande fyra punkter: - Telia bör sättas upp överst på privatiseringslistan. Teliaaktien bör bli en ny folkaktie genom en privatisering av Telia till en bred allmänhet. - Privatiseringarna av de statliga företagen skall syfta till att skapa tydliga och starka ägarstrukturer i bolagen, långsiktigt bredda riskkapitalmarknaden, stärka statskassan samt renodla statens roll. Varje enskilt företag skall bli starkare och mer konkurrenskraftigt efter slutförd privatisering. - Med förbättrade skattevillkor för sparande i svenska företag bedöms det statliga ägandet i företag kunna minska med i genomsnitt 15-20 miljarder kronor per år. - Anställdas deltagande i de egna företagen bör underlättas. Under 1980-talet har en ny syn på statligt företagsägande vuxit fram, enligt vilken privatiseringar är en praktisk snarare än en ideologisk fråga, anför motionärerna vidare. Orsakerna är följande: starkare krav på tydliga och aktiva ägare i företagen, ansträngda statsfinanser samt att privatiseringar medför högre effektivitet. Fördelarna med privatisering är, enligt motionärerna, följande: statens roll som lagstiftare och normgivare renodlas, företagen stärks genom privatiseringar, riskkapitalmarknaden breddas och ett folkligt aktieägande skapas samt statens ekonomi stärks. All verksamhet som kan bedrivas bättre eller lika bra i privat som i offentlig regi bör vara privatägd, anför motionärerna och anser att konkurrensutsatt verksamhet bör drivas i privat regi. Även viss monopolverksamhet med indirekt konkurrens eller särskild monopolreglering anses i många fall kunna bedrivas bättre i privat än i offentlig regi. I motionen lämnas en utförlig redovisning över de privatiseringar som förordas. Vidare beskrivs hur försäljningarna av de olika bolagen och verksamheterna bör utföras. Redovisningen upptar följande bolag: - Inom Kommunikationsdepartementet: Telia AB, SAS Sverige AB, Statens järnvägar, Posten AB, Arlanda och Landvetters flygplatser, vissa bolag inom Luftfartsverket samt AB Svensk Bilprovning. - Inom Finansdepartementet: Nordbanken (Holding) AB, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Vasakronan AB, V&S Vin & Sprit AB och Värdepapperscentralen VPC AB. - Inom Närings- och handelsdepartementet: Vattenfall AB, Luossavaara Kiirunavaara AB (LKAB), Assi Domän AB, Pharmacia & Upjohn Inc., Celsius AB, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB, SAQ Kontroll AB, Enator AB och Zenit Shipping AB. - Inom Kulturdepartementet: Sveriges Radio och Sveriges Television samt Teracom Svensk Rundradio AB. - Inom Socialdepartementet: Apoteksbolaget AB. I motion 1997/98:N204 (m) begärs ett uttalande av riksdagen om att en försäljning av Vin & Sprit AB bör förberedas. Vin & Sprit AB utgör tillsammans med Systembolaget AB delar av det gamla spritmonopolet, som i sin tur var en viktig del i den svenska alkoholpolitiken, konstaterar motionären. Han anser emellertid att Vin & Sprit AB numera agerar som vilket annat företag som helst och att dess roll i den svenska alkoholpolitiken därmed är överspelad. Om företaget inte längre ingår i den svenska alkoholpolitiken är ett statligt ägande omotiverat, sägs det. Staten är per definition inte en lämplig ägare till företag som skall verka i konkurrens, menar motionären. Regeringen bör inbjuda till överläggningar om en fond, med staten som huvudman, för skydd av skogsmark, anförs det i motion 1997/98:Jo784 (c). Detta yrkande behandlas av jordbruksutskottet. Finansieringen av statens ekonomiska ansvar bör ske genom en extra utdelning bl.a. som en följd av pågående avyttringar av skogsmark samt därefter genom en försäljning av delar av statens ägarandel i Assi Domän AB, föreslås i det yrkande som här är aktuellt. Av de medel som då erhålls bör, enligt motionärerna, en så stor del fonderas så att de åtaganden för biologisk mångfald som de föreslår går att fullgöra. I motion 1997/98:N309 (fp) begärs ett uttalande om utförsäljning av statliga företag. Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att ange generella ramar och regelsystem för företagens verksamhet, anför motionärerna. De anser att varken staten eller kommunerna bör ägna sig åt näringsverksamhet, eftersom det innebär att skattebetalarna tvingas ta affärsmässiga risker. Dessutom anses det olämpligt att politiker både fastställer regler för konkurrerande företag och samtidigt själva är konkurrenter. Få åtgärder skulle betyda så mycket för framväxten av nya företag som om stat och kommuner systematiskt avvecklar sitt affärsengagemang, lägger ut så många verksamheter som möjligt på anbud och utvecklar en kompetens som upphandlare av ny teknik och nya produkter, menar motionärerna. Det arbete som påbörjades under den borgerliga regeringen med att minska statens företagsägande måste därför fortsätta. Vattenfall AB, Telia AB, Assi Domän AB, Vasakronan AB, SBAB, LKAB och Nordbanken (Holding) AB är exempel på företag som, enligt motionärerna, omedelbart kan förberedas för utförsäljning. Instruktionen för statens agerande i bolag bör ändras så att miljöåtaganden följs, anförs det i motion 1997/98:Jo305 (v). När Assi AB och Domän AB år 1994 bildade koncernen Assi Domän AB beslöt regeringen inte att undanta mark för naturvårdens behov, vilket har inneburit att skyddsvärd mark antingen har avverkats eller i vissa fall fått köpas tillbaka av staten, säger motionärerna. De hänvisar till att Riksdagens revisorer i en rapport, 1996/97:4, har konstaterat att ambitionerna att skydda mark med stora naturvärden bara delvis har uppfyllts. Det är anmärkningsvärt att revisorernas kritik inte lett till några konsekvenser för Assi Domän AB, anser motionärerna och menar att staten som majoritetsägare har ett ansvar att aktivt verka för att riksdagens mål om bevarande av biologisk mångfald följs i det egna bolaget. Miljöpartiet förespråkar ett differentifierat ägande bestående av såväl privata, kooperativa, kommunala som statliga företag, sägs det i motion 1997/98:N311 (mp). Offentligt styrda företag kan i vissa fall vara både nödvändiga och önskvärda, inte minst när det gäller naturliga monopol, grundläggande infrastruktur och i vissa fall också för att upprätthålla konkurrens, anför motionärerna. De anser att det av sårbarhets- och självtillitsskäl är av stor vikt att viktiga naturtillgångar inte säljs ut till starka ägargrupper som inte har någon förankring i den berörda samhällsstrukturen. Därför vill de förhindra, bl.a. genom ett utträde ur EU, att vattenkraft, skog och andra betydelsefulla naturresurser säljs ut till internationella intressen. Riksdagen bör göra ett uttalande om ökad ägarspridning genom utförsäljning av statliga företag, anförs det i motion 1997/98:N274 (kd). Staten är en mycket stor aktie- och företagsägare, konstaterar motionärerna med beklagande. Ett skäl för en försäljning av statens aktier i företag är, enligt motionärerna, att renodla statens roll ( staten skall sätta ramar och övervaka spelreglerna men inte sköta företagandet. Ett annat skäl är att ägandet bör spridas. Ett tredje skäl är att det förbättrar förutsättningarna för de berörda företagen ( Telia anges som ett bra exempel på ett företag som har ett stort kapitalbehov för kommande investeringar. Ytterligare ett skäl är att minska statens räntebörda genom ett minskat lånebehov. Motionärerna bedömer att aktier till ett värde av ca 25 miljarder kronor per år kan introduceras på aktiemarknaden under de kommande fyra åren. Till de företag som snabbt anses kunna säljas hör bl.a. Telia AB, LKAB, SBAB, Assi Domän AB, Celsius AB och Nordbanken (Holding) AB. De företag som är aktuella är sådana som är verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen avslog våren 1997 motioner med förslag om utförsäljning av statliga företag, liknande de här aktuella förslagen i motionerna 1997/98: N209 (m), 1997/98:N309 (fp) och 1997/98:N274 (kd) ( betänkande 1996/97:NU10. Motionerna följdes upp i reservationer (m, fp, kd; c). Hösten 1997 avslog riksdagen ( i anslutning till behandlingen av regeringens skrivelse 1997/98:20 med redogörelse för företag med statligt ägande ( motioner med krav på dels att syftet med det statliga ägandet skall redovisas för varje företag, dels att en statlig ägarpolicy skall utarbetas. Motionerna följdes upp i reservationer (m, c, fp, kd; mp). Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för statens företagsägande (prop. 1995/96:141, bet. NU26), enligt vilka följande huvudprinciper skall gälla för förvaltningen av statliga företag: - Statligt ägda företag skall arbeta under krav på effektivitet, avkastning på det kapital företaget representerar och strukturanpassning. - Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt företag skall med utgångspunkt i uppsatt verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling och vidta erforderliga åtgärder för att företaget skall uppfylla kraven på effektivitet, avkastning och strukturanpassning. Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen att ( med vissa givna restriktioner ( kunna minska statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år 1991 (prop. 1991/92:69, bet. NU10). Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB och Svenska Skogsplantor AB skall fortsätta att gälla. När det gäller Telia AB har regeringen aviserat en proposition om Telias inriktning under våren 1998. Separata yrkanden i motioner från allmänna motionstiden om privatisering av Telia avser näringsutskottet att behandla i anslutning till behandlingen av en sådan proposition senare under våren 1998. Närings- och handelsdepartementet tog den 1 september 1997 över förvaltningen av Telias aktier från Kommunikationsdepartementet. Enligt en gemensam kommentar från näringsminister Anders Sundström och kommunikationsminister Ines Uusmann i ett pressmedelande innebär detta att Telias förutsättningar som framgångsrik teleoperatör förbättras samtidigt som Kommunikationsdepartementet kan fortsätta att driva en trovärdig telepolitik. Överföringen av aktieförvaltningen innebär inte att det påbörjas några förberedelser för privatisering av bolaget, sades det vidare. Beträffande yrkandet om Assi Domän AB i motion 1997/98:Jo305 (v) kan noteras att staten visserligen är majoritetsägare, men att staten inte har möjlighet att utan hänsynstagande till andra aktieägare ge detaljinstruktioner för bolagets verksamhet. Regeringen har, enligt uppgift, inga planer på att minska statens ägande i Assi Domän.
Avreglering
Motionerna Riksdagen bör anmoda regeringen att göra en genomgång av lagar och förordningar som hindrar nyföretagande och företagsexpansion, anförs det i motion 1997/98:N212 (m). Syftet med detta är att få en samlad bild för att sedan kunna ta bort eller ändra alla lagar, regler och förordningar som försvårar, hämmar eller förhindrar företagandet. En halvering av regelmassan för företagen bör åstadkommas, anförs det i motion 1997/98:N215 (m). Regelmassan för företagen växer, säger motionären och anser att ett av problemen med ökningen av reglerna är att företagen har svårt att överblicka gällande regelverk, vilket gäller särskilt småföretagen. Det finns en utbredd känsla av att risken för oavsiktliga regelöverträdelser ökar, hävdar motionären. Han anser att denna osäkerhet påverkar företagares benägenhet att ta affärsrisker. Jämförelser med omvärlden visar att t.ex. Norge klarar sig med ungefär hälften av de företagsregler som Sverige har, påstår motionären. Hans uppfattning är att en halvering av regelverket bör eftersträvas. Ett tillkännagivande av tidpunkt då ett sådant mål skall vara uppnått och tidpunkter för etappmål skulle sända ut en viktig positiv signal till näringslivet och även göra det mer lockande att starta nya företag, anför motionären. Småföretagare behöver stabila spelregler för att känna trygghet i företagandet, sägs det i motion 1997/98:N217 (m, fp, kd). För att underlätta och stimulera till nyföretagande krävs förenklingar av regelverken, anser motionärerna. De menar att det generellt måste bli enklare att bli företagare och föreslår att det skall räcka med en anmälan på en enkel blankett. Det behövs en fortlöpande utmönstring av föråldrade eller av andra skäl uttjänta regelverk, anförs det i motion 1997/98:N225 (m). Sverige behöver ett bättre tillväxtklimat, anser motionären, som hävdar att regelverken inte sällan bromsar ansatser till företagande eller hämmar en fortsatt expansion av det. Lika viktigt som att stifta nya lagar i takt med samhällets förändringar är det att mönstra ut föråldrade, överspelade och uttjänta lagar, förordningar och bestämmelser, sägs det. Därför föreslås att en avregleringsdelegation skall inrättas som ett ekonomisk/juridiskt expertorgan åt regeringen men med årlig rapporteringsskyldighet direkt till riksdagen. Delegationens uppgift föreslås vara bl.a. att fortlöpande och systematiskt inventera regel- och författningssamlingar samt att ge regeringen förslag och råd rörande lagar som bör upphävas. Företagen har lika många regler att följa som ryms inom tio lagböcker och regelinflationen fortsätter, sägs det i motion 1997/98:N256 (m). Därför måste en utrensning ske, samtidigt som det görs en kontroll av alla nya regler och alla ändringar i gammal lagstiftning, anför motionären. Han erinrar om ett system som tillämpas i Storbritannien med innebörd att alla lagförslag som kan påverka företagen skall gå igenom ett s.k. småföretagartest innan de presenteras för parlamentet och menar att detta system också borde vara obligatoriskt i Sverige. Regeringen bör hos de olika departementen inskärpa nödvändigheten av att hänsyn tas till effekten på småföretagandet vid utformningen av olika regler, sägs det vidare. I motion 1997/98:N247 (c) begärs uttalanden av riksdagen om företagares myndighetskontakter och om konsekvensanalyser av nya regler för företagande. Många människor avskräcks från att starta eget på grund av det administrativa arbete som det innebär att vara egen företagare, anför motionärerna och anser att endast en myndighet skall behöva uppsökas när man vill starta ett företag. Det anses också bli lättare att återkomma med frågor och för att få rådgivning om endast en myndighet är inblandad. Många företag, särskilt mindre sådana, har problem med att överblicka den omfattande regelmassa de är omgärdade av, säger motionärerna vidare. De anför att reglerna för företagsamheten bör vara stringenta och överblickbara. Därför bör regering och riksdag tillse att alla nya lagförslag, förordningar och regler som berör de mindre företagen föregås av konsekvensanalyser, vilka med fördel i en del fall kan utföras av ett organ som är fristående från regering och riksdag, föreslår motionärerna. En bred översyn av lagstiftningen i syfte att stärka småföretagarnas rättsliga ställning bör genomföras, anförs det i motion 1997/98:K530 (c). En väsentlig del av den lagstiftning som reglerar relationerna med myndigheter är inriktad på storföretagen och förutsätter ofta en bred juridisk kunskap, säger motionärerna. De anser att lagar och förordningar som stadgar umgänget i rättssamhället måste utformas med större hänsyn till småföretagandets villkor. En småföretagare måste vara såväl förvaltningsjurist, konstruktör och inköpare som försäljningschef, konstateras det. Lagstiftningen i dessa avseenden måste underlätta kontakterna med rättsmyndigheter och institutioner på samma sätt som bör gälla för att underlätta småföretagandets villkor i andra avseenden, i syfte att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten, anför motionärerna. Den presumtive nyföretagaren möter onödiga och stora hinder, sägs det i motion 1997/98:N308 (c). Därför bör regeringen ( tillsammans med företrädare för de små och medelstora företagen ( göra en bred inventering av de hinder för ny- och småföretagande som finns i bl.a. förvaltning och lagstiftning och därefter återkomma med förslag till åtgärder som underlättar ny- och småföretagande, föreslår motionären. Många mindre företag upplever administrationen kring den egna verksamheten som alltför omfattande, anförs det i motion 1997/98:N306 (fp). Motionärerna vill därför att en ny förenklingskommission skall tillsättas, med uppgift att granska, slopa eller förenkla varje blankett som företagare är skyldiga att fylla i. En förutsättning för att en sådan kommission skall bli framgångsrik är att den ges väsentligt högre politisk prioritet än vad som tidigare varit fallet, anser motionärerna. De erinrar om att när Småföretagsdelegationen tillfrågat departementen om förslag på förenklingar har flera departement inte inkommit med något svar, bl.a. Finansdepartementet. Den avregleringsdelegation som tillsattes under den förra mandatperioden bör slutföra sitt arbete, anförs det i motion 1997/98:N274 (kd). Små företag har inte samma möjligheter som stora företag att avsätta personella resurser för administration och byråkrati, säger motionärerna. De anser att arbetet med att inventera och kartlägga vad som upplevs som byråkratiskt krångel och finna former för att minska detta krångel bör fortsätta och intensifieras. Det är angeläget att hitta former för att samordna de olika verksamheter som handhar företagarfrågor på ett sätt som dels förenklar för företagen, dels kan innebära rationaliseringar och effektiviseringar av olika former av stöd, heter det. Målsättningen borde därvid vara att det endast skall finnas en instans att vända sig till när en person vill starta ett företag. Varje departement bör vid lagstiftningsärenden undersöka vilken effekt den aktuella lagen kommer att få för företagandet, föreslår motionärerna vidare. De anför att den skillnad som finns mellan stora och små företag avseende exempelvis organisation och flexibilitet måste avspeglas även i regelverken. Varje ny regel eller regelförändring som berör företagen bör genomgå en problem- och konsekvensanalys som beskriver vilken påverkan regeln har och vilka kostnader regeln medför för företagen, föreslås det i motion 1997/98:N263 (kd, m, c, fp). Oavsett hur lyckosam Småföretagsdelegationen blir i sitt arbete med avreglering och regelreformering kommer problemet med för mycket reglering och byråkratisering att återkomma om inte grunderna för reglernas tillkomst ändras, hävdar motionärerna. De anser att det därför är nödvändigt att inrätta ett permanent system som på bättre sätt än för närvarande tar hänsyn till de små företagens förutsättningar.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen avslog våren 1997 ett antal motioner om regelförenkling, regelreformering och avreglering liknande de här aktuella (bet. 1996/97:NU10). Utskottet hänvisade (s. 40) till det arbete som bedrivs inom Regeringskansliet och till den då nyligen tillsatta Småföretagsdelegationen. I reservationer (m, fp, kd; c; mp) följdes respektive partiers ståndpunkter upp. Småföretagsdelegationen (N 1996:04), som tillsattes hösten 1996, har till uppgift att identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Enligt direktiven (dir. 1996: 70) ingår i delegationens uppgifter bl.a. att komplettera det arbete som pågår inom Regeringskansliet med avreglering och regelreformering samt att uppmärksamma skillnader i konkurrensförutsättningar mellan små och stora företag och söka lösningar för att reducera dessa skillnader. Delegationens arbete bör baseras på en bred och åtgärdsinriktad dialog med näringslivets organisationer, fackliga organisationer, statliga myndigheter och kommuner samt inledas med en kartläggning av förekommande typer av mer betydande problem för småföretagen. Erfarenheter skall samlas in direkt från de lokala och regionala nivåerna för att komplettera den information som kommer från central nivå. Delegationen skall också följa EG:s projekt med liknande syften samt övrigt internationellt arbete av denna karaktär. På basis av det insamlade underlagsmaterialet skall delegationen utforma och aktualisera förslag till konkreta åtgärder för att reducera hinder m.m. för företagsetableringar och tillväxt. Det ingår även i delegationens uppgifter att lämna konkreta förslag till hur information om bl.a. regelverk och stödsystem kan spridas till de små företagen. Slutredovisning av delegationens arbete skall avges senast den 1 juli 1998. I december 1997 avlämnade Småföretagsdelegationen en rapport, Bättre och enklare regler (SOU 1997:186). Rapporten innehåller, enligt sitt förord, förslag om förbättringar och förenklingar på områden där många småföretag upplever hinder eller överdriven byråkrati. Den baserar sig på en inventering av problem och på en dialog med myndigheter, näringslivet och fackliga organisationer. Delegationens generella iakttagelser formuleras (s. 11) på följande sätt:
Vi bedömer att problemen för småföretagsutvecklingen sannolikt är alltför komplexa för att kunna lösas genom att man begränsar sig till att identifiera ett antal problemområden när det gäller regelsystem samt vidta åtgärder kopplade till dessa. Detta sammanhänger med att den regelmassa som berör företagen är oerhört stor. - - - Vi bedömer vidare att hittillsvarande skilda insatser för regelreformering inte förslår när man vill få till stånd betydande förändringar och en snabbare takt i arbetet. - - - Vi tror dock att Sverige, för att komma till rätta med den ständigt ökande regelmassan, behöver en långsiktig strategi för att systematiskt och varaktigt minska regelmassan. - - - Det är vår avsikt att presentera ett förslag till en sådan strategi i en kommande rapport under våren 1998. I rapporten lämnas förslag under följande rubriker: Snabbare patent, Patentskydd för enklare uppfinningar, Datalagstiftningen bör ges en mindre byråkratisk utformning, Inför enhetligt beräkningsunderlag för ersättningarna i de allmänna försäkringarna, Slopa onödigt uppgiftslämnande till försäkringskassan, Klargör arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, Beskattning av tjänstebilar bör schabloniseras, Enklare registrering av företag, F- skattesedel, Förenklad självdeklaration för egenföretagare, Slopa skattetilläggen för fel i momsredovisningen, Lättnader i företagens uppgiftslämnande till myndigheter, Storleksgräns för uppgiftslämnande till SCB, Uppgifter till lägenhetsregister, Förenkling av tullprocedurerna, Slopa avgifter och byråkrati kring den obligatoriska ventilationskontrollen, Slopa lagen om obligatorisk plats-anmälan, Punktlighetsmål i myndighetsutövningen, Prövning av kommunal kompetens att driva affärsverksamhet, Avreglera förordnandet av ordningsvakter, Slopa behovsprövning för tandläkare, Fritt val i barn- och ungdoms-tandvården, Serviceboende för funktionshindrade bör bli konkurrensneutralt, Avreglera biluthyrningen, Avreglera långväga busstrafik samt Marknadsanpassa regelsystemet för tolkning. Betänkandet kommer enligt uppgift inte att sändas ut på remiss, utan rapporten kommer att beredas vidare inom Närings- och handelsdepartementet. Under våren 1998 avser Småföretagsdelegationen att lämna delrapporter om följande: - kompetensförsörjning i småföretag, - småföretags tillgång till information om bl.a. stödformer, forskning och regler, - riskkapitalförsörjning för småföretag, - social ekonomi och system för nätverkssamverkan mellan småföretag. Enligt verksförordningen (1995:1322, § 27.2) skall myndigheter ( innan de beslutar om föreskrifter eller allmänna råd ( utreda föreskrifternas eller de allmänna rådens kostnadsmässiga och andra konsekvenser och dokumentera utredningen i en konsekvensutredning. Riksrevisionsverket skall enligt sin instruktion (1997:630, § 3.15) följa myndigheternas tillämpning av de nyssnämnda bestämmelserna om konsekvensutredningar. Hösten 1997 bildades inom EU en oberoende expertgrupp, Business Environment Simplification Task Force (BEST), som arbetar med regelförenkling för små och medelstora företag. Gruppen består av representanter från varje medlemsland; Sverige representeras av personalchef Camille Forslund, småföretagare och ledamot i Småföretagsdelegationen. Gruppen skall inför rådsmötet i juni 1998 lägga fram en rapport med förslag till regelförenklingar till förmån för små och medelstora företag. Inom EU bedrivs också arbete på regelförenklingens område genom projektet Simpler Legislation for the Internal Market (SLIM-projektet). I SLIM:s första etapp, som pågick mellan juni och oktober 1996, granskades fyra områden, nämligen Intrastat (systemet för insamling av handelsstatistik - Intratrade statistics), erkännande av examensbevis, byggprodukter och prydnadsväxter. I den andra etappen, juni(oktober 1997, granskades ytterligare fyra områden, nämligen skyldigheter vad gäller mervärdesskatt, den kombinerade nomenklaturen för extern handel, gödningsmedel och banklagstiftning. Ytterligare två etapper förutses i handlingsplanen för den inre marknaden. Inom OECD bedrivs ett arbete på regelreformeringens område i ett särskilt organ, Public Management Service (PUMA). Arbetet går bl.a. ut på att stödja ansträngningarna i medlemsstaterna att försäkra sig om att de juridiska instrument som regeringarna använder sig av uppnår vad som avsetts med minsta möjliga kostnader, samtidigt som instrumenten stärker snarare än stör marknadens funktioner. I arbetet studeras bl.a. följande områden: regelanalys, regelalternativ, checklistor och internationella regelstyrningsaspekter. OECD:s råd antog våren 1995 en rekommendation om förbättring av kvaliteten på medlemsstaternas regelstyrningsbeslut. Sverige deltar i ett projekt inom PUMA avseende en företagsenkät. Syftet är att skapa jämförbara kvalitativa och kvantitativa indikatorer i fråga om nyckelaspekter hos nationella regleringssystem och administrativa system. Arbetet inriktas särskilt på små och medelstora företag. Indikatorerna kommer att ge de deltagande länderna uppskattningar av de kostnader som läggs på företagen inom nyckelområden och ge dessa länder möjligheter att jämföra med varandra. Undersökningen skall påbörjas våren 1998. Närings- och handelsdepartementet har en koordinerande och kontrollerande funktion. Det praktiska arbetet utförs i nära samarbete med Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Företrädare i utskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har nyligen föreslagit ett utskottsinitiativ i syfte att en ordning skall införas som innebär att befintliga regelverk som berör företagandet och som inte förnyas inom en viss tid automatiskt skall bortfalla. Utskottsmajoriteten, bestående av företrädare i utskottet för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, avslog denna begäran. Företrädarna för Centerpartiet och Miljöpartiet avstod från att delta i beslutet.
Kapitalförsörjning
Motionerna En utredning av möjligheten att införa ett system med delat borgensåtagande för lån till små och medelstora företag bör genomföras, anförs det i motion 1997/98:N280 (s). Finansieringen för de små och medelstora företagen har på olika sätt alltid varit besvärlig, hävdar motionärerna. För närvarande finns det dock tillgång till kapital i banksystemet och räntan är den lägsta på många år, men det är, enligt motionärerna, problem med säkerheter för lånen. Många företagare är inte bereddda att satsa sitt hem och familjens trygghet genom att gå i borgen för ett lån till företaget genom säkerhet i familjens villa, säger motionärerna. De anser att ett sätt att lösa problemet skulle vara att borgensåtagandet fördelades på följande tre parter: staten ( genom t.ex. fjärde och/eller femte AP-fonden, bankerna och företagen/företagaren, varvid företagarandelen i normalfallet inte anses böra överstiga 20 %. I motion 1997/98:N294 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om företagarnas riskexponering. Ett viktigt skäl till att människor inte vill starta eget eller utöka verksamheten är de risker som man tar med sin personliga ekonomi i händelse av tvingande avveckling av företagsverksamheten, t.ex. genom konkurs, hävdar motionären. För att begränsa riskexponeringen för företagaren i nystartade och befintliga små och medelstora företag i händelse av obestånd och eventuell konkurs anser motionären att möjligheter bör skapas som sprider riskerna på fler. Avsikten är dock inte att helt försäkra bort risken ( något slags självrisk skulle kunna vara en lösning. Det bör också genom försäkringsväsendet kunna skapas möjlighet till ett nystartarkapital, anför motionären. Ett system med statliga riskkapitalgarantier föreslås i motion 1997/98: N257 (m). Motionären hänvisar till Tyskland där staten på ett framgångsrikt sätt bidragit till en effektiv riskkapitalförsörjning genom statliga garantier för riskkapitallån, varvid staten garanterar 70 % och banken 30 %. Härigenom tvingas banken till en seriös riskanalys. Den föreslagna statliga riskgarantin bör kunna administreras via NUTEK, anför motionären. ALMI Företagspartner AB bör anmodas att ta ett större ansvar för utveckling av regionala småföretagarbörser, anförs det i motion 1997/98:N247 (c). Riskkapitalförsörjningen till små och medelstora företag utanför landets större tillväxtområden har under senare år försämrats, hävdar motionärerna. De anser att ett sätt att förbättra den regionala riskkapitalförsörjningen är att skapa mötesplatser ute i regionerna, varigenom privata och institutionella investerare ges möjligheter att möta företag som behöver investera. Banker, ALMI och regionala intressenter kan, enligt motionärerna, stå som huvudmän för sådan verksamhet. Ett exempel är det s.k. aktietorget i Karlstad. Motionärerna erinrar om att avtalet om ALMI skall omförhandlas under år 1998 för att börja gälla fr.o.m. halvårsskiftet 1999. ALMI:s verksamhet anses ha varit frangångsrik och det finns därför, enligt motionärerna, anledning att den även efter detta datum fortsätter med samma inriktning och i samma omfattning som för närvarande. I motion 1997/98:N307 (fp) begärs uttalande av riksdagen om uppdrag till ALMI och andra aktörer om ökat företagande i utsatta förorter, om inrättande av fristående stödfunktioner samt om inrättande av mikrolån. De stödsystem som byggts upp av staten har uppenbart inte haft storstädernas utsatta förorter och deras befolkning som målgrupp, hävdar motionärerna. De konstaterar att ALMI inte i tillräcklig utsträckning nått invandrare med sin verksamhet. Motionärerna tror att en grundförutsättning för att ALMI skall lyckas är att konsulter rekryteras från berörda grupper och att verksamheten förläggs där de berörda människorna finns. Så länge staten anvisar offentliga medel till rådgivning och stöd för nyföretagare måste dessa vara tillgängliga på lika villkor för alla, anför motionärerna vidare. De anser att de människor som behöver stöd lika gärna skall kunna vända sig till fristående institutioner, t.ex. handelshus eller företagarföreningar, som till de statliga och att någon typ av servicecheck för blivande företagare därför behöver inrättas. Flyktingar, långtidsarbetslösa, invandrare utan a-kassa eller kvinnor som blir överflödiga efter lågavlönade jobb i offentlig sektor är exempel på människor som normalt har mycket svårt att spara ihop till ett eget kapital, säger motionärerna avslutningsvis. Därför föreslås att ALMI skall införa ett mikrolån för den som vill ta sig ur ett bidragsberoende genom att förverkliga en affärsidé.
Vissa kompletterande uppgifter Det finns en rad aktörer ( både privata och offentliga ( som har till uppgift att tillhandahålla kapital, ge service till och i övrigt främja utvecklingen av små och medelstora företag. I Företagsstödsutredningens betänkande Kompetens och kapital (SOU 1996:69) lämnas följande förteckning över hel- eller delstatliga organ och ett antal icke statliga organisationer (helt eller delvis statlig organisation anges med ett S inom parentes): Centrala aktörer: NUTEK (S), Exportkreditnämnden (S), AB Svensk Exportkredit (S), Sveriges exportråd (S), Glesbygdsverket (S), Industrikredit, Stiftelsen Industrifonden (S), Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden, Nordiska investeringsbanken (S), Svenska Uppfinnareföreningen, Stiftelsen Innovationscentrum, Svensk-Norsk Industrifond (S), Svenska EU-Programkontoret och Stiftelsen Svenska Jobs and Society. Regionala aktörer: ALMI Företagspartner AB ( dotterbolagen (S), länsarbetsnämnderna (S), exportcentrum (S), industriella utvecklingscentrum, länsstyrelserna (S), produktråd, regionala riskkapitabolag, Norrlandsfonden (S), universitet och högskolor (S), Euro Info Centres (S), regionala partnerskap (S), beslutsgrupper för EG:s strukturfondsorgan samt teknikbrostiftelser. Lokala aktörer: Arbetsförmedlingarna (S), kommunala näringslivsorgan, lokala kooperativa utvecklingscentrum, lokala sammanslutningar till stöd för företagandet, Svenska Uppfinnareföreningens representanter och Nyföretagarcentrum. Dessutom tillkommer banker, finansbolag, revisionsbyråer etc. Inom ramen för småföretagsprogrammet fick NUTEK i oktober 1996 i uppdrag att analysera förutsättningarna för organiserad handel med aktier i småföretag och att vidta åtgärder för att stimulera sådan verksamhet. NUTEK skall medverka i utvecklingen av befintliga och projekterade marknadsformer som initierats för kontakt mellan företag och investerare. NUTEK skall dels kartlägga de förutsättningar som gäller vid marknadsplatserna och de projekt som pågår eller befinner sig i en utredningsfas, dels analysera de allmänna förutsättningar som krävs för att marknadsplatserna skall fungera i praktiken. Verket skall dessutom finansiellt stödja de marknadsplatser eller projekt som har goda förutsättningar att lyckas. För kostnader för uppdraget disponerar NUTEK 5 miljoner kronor. NUTEK redovisade i september 1997 rapporten Marknadsplatser för handel med småföretag (1997:53), som innehöll en inbjudan till utvecklingsarbete, med utgångspunkt från angivna kriterier. På basis av inkomna ansökningar kommer NUTEK inom kort att fatta beslut om att stödja inrättandet av två - tre marknadsplatser. En marknadsplats för handel med aktier i företrädesvis unga och små företag drivs sedan år 1994 av IM Innovationsmarknaden AB. IM:s viktigaste funktion är, enligt dess presentationsbroschyr, att erbjuda och utveckla en mötesplats för unga företag och enskilda människor som vill äga aktier direkt i småföretag i stället för via aktiefonder o.d. Nyligen har ett nätverk som skall stimulera utvecklingen av tillväxtföretag i Sverige bildats ( Connect Sverige. Avsikten är att Connect skall bli en mötesplats i högskole- och universitetsstäder med Ingenjörsvetenskapsakademien som paraplyorganisation. Connect skall fungera som ?smörjmedel? för att forskare skall få hjälp med att kommersialisera sina idéer och investerare skall hitta intressanta investeringsobjekt samt för att entreprenörer och storföretag skall hitta nya affärsidéer. I den allmänpolitiska debatten i riksdagen i januari 1998 uppgav näringsminister Anders Sundström att regeringen i den aviserade regionalpolitiska propositionen skulle föreslå förbättringar när det gäller finansiering av kapital för de små företagen (prot. 1997/98:53). ALMI har för närvarande 4 miljarder kronor i sin lånefond, sade han vidare och meddelade att ALMI skall övergå till mer av kreditgarantier och mindre av egna lån i sin verksamhet och på det sättet öka det riskvilliga kapitalet från 4 till 8 miljarder kronor. I den regionalpolitiska propositionen (prop. 1997/98:62) gör regeringen i ett avsnitt om riskfinansiering (s. 187) bedömningen att statliga insatser i vissa fall kan kompensera för brister i det privata utbudet av riskfinansiering och därmed underlätta för små och medelstora företag att bidra till ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. NUTEK och andra statliga organ bör enligt regeringen i ökad utsträckning genom bl.a. kontaktmöten förmedla privat ägarkapital från riskkapitalbolag till små och medelstora företag. ALMI bör erbjuda lån på fördelaktiga villkor till unga företagare. ALMI bör också intensifiera användningen av lånegarantier för att öka småföretagens tillgång på lånekapital, sägs det i propositionen. Avtalet om ALMI skall, som sägs i motion 1997/98:N247 (c), omförhandlas under år 1998 för att börja gälla fr.o.m. halvårsskiftet 1999. Frågan om invandrare som företagare berörs i motion 1997/98:N307 (fp). I statens ägardirektiv till ALMI anges att ALMI speciellt skall ta hänsyn till invandrarföretagen. Det regionala ALMI-bolaget i Stockholms län har, i samarbete med Internationella Företagarföreningen i Sverige (IFS), bedrivit ett projekt där särskilda rådgivare med invandrarbakgrund har engagerats. IFS har sex rådgivare som tillsammans talar nio olika språk och som är verksamma i förorterna. Avsikten är att ALMI nu skall fortsätta med liknande verksamhet i Göteborg och Malmö. Regeringen fattade i januari 1998 beslut om att tillsätta en särskild utredare, landshövding Björn Eriksson, med uppgift att göra en kartläggning av vilka svårigheter personer med utländsk bakgrund kan möta i samband med att de startar och utvecklar egna företag (dir. 1998:1). Kartläggningen skall särskilt omfatta frågor som hänger samman med kapitalanskaffning. Utredaren skall studera om personer med utländsk bakgrund särbehandlas på ett otillbörligt sätt i samband med låneansökan hos banker och finansinstitut samt om marknadens funktionssätt motverkar bildandet av långsiktigt kommersiella företag bland personer med utländsk bakgrund. Utredaren skall på basis av sin kartläggning föreslå sådana åtgärder som medför lika behandling av personer som vill starta och utveckla egna företag. Uppdraget skall redovisas före utgången av januari 1999.
Stöd till uppfinnare och innovatörer
Motionerna För att stärka tillkomsten av innovativa och tillväxtinriktade företag och kvalificerade tjänsteföretag även i regionalpolitiskt svaga områden bör Sverige lägga upp en strategi för EU:s program för Business and Innovation Centres (BIC), anförs det i motion 1997/98:N208 (m). BIC-organisationer bör etableras och utnyttjas i de regioner där behovet är störst, t.ex. i Bergslagen, anser motionären. Hon erinrar om att ett huvudsyfte med BIC-programmet, som har varit mycket framgångsrikt i Europa, är att ge en kvalificerad och långsiktig assistans till unga, teknikbaserade tillväxtföretag. I Sverige finns för närvarande tre BIC, men det finns sannolikt utrymme för sju till nio BIC- organisationer, sägs det. En studie bör göras som kan ligga till grund för hur BIC-programmet kan byggas upp och utvecklas i Sverige, anför motionären. Om den industriella förnyelsen skall fortskrida är det av avgörande betydelse att få fram nya idéer och uppfinningar samt att få i gång innovationsprocessen, sägs det i motion 1997/98:N247 (c). Centerpartiet anser att de innovationsfrämjande åtgärderna bör ha följande inriktning: - Bidra till förnyelse och tillväxt genom att vårda och utveckla kreativiteten hos uppfinnarna genom rådgivning och utbildning samt personlig service i olika nätverk. - Stimulera en mångfald av idéer och uppfinningar för att så många bärkraftiga nya projekt som möjligt skall formuleras, vilket kan ske bl.a. genom professionell rådgivning. - Bidra till att fler idéer kommer fram till marknaden genom aktiv rådgivning och utveckling av entreprenörskap. - Samverka med andra nationella och internationella organisationer för att öka kunskapen om uppfinnandets betingelser och därigenom effektivisera innovationsarbetet. I motion 1997/98:N261 (fp) begärs att en parlamentarisk utredning om en ny politik för att främja innovatörers verksamhet skall tillsättas. Det saknas inte innovatörer i Sverige, utan det som saknas är ett klimat som gör det lönsamt att fullfölja projekt ända fram till dess att de färdiga produkterna når världsmarknaden, anför motionären. Han anser att det ( på motsvarande sätt som gäller för populärmusiker ( bör vara naturligt att de som genom ihärdigt arbete kan skapa nya produkter för varumarknaden också skall åtnjuta uppskattning och tillåtas vara framgångsrika och tjäna pengar. Det handlar, enligt motionären, inte om inrättande av nya myndigheter eller fonder, inte om införande av bidrag eller om offentlig riskkapitalförsörjning, utan det handlar om ett nytt synsätt. En kommission bör tillsättas för att dels förutsättningslöst granska de misstag som gjorts vad gäller att ta till vara innovationer, dels lägga fram förslag om åtgärdspaket, föreslås det i motion 1997/98:N311 (mp). Innovatörer och uppfinnare måste ges rimliga möjligheter att se sina idéer förverkligade, genom riskkapitalfonder som är inriktade på och beaktar innovatörernas situation, anför motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter Stöd till uppfinnare och innovatörer lämnas inom näringspolitiken av följande aktörer: NUTEK, teknopoler, ALMI-bolagen, produktråden (som administreras av ALMI-bolagen), Industrifonden, Svensk-Norsk Industrifond och Innovationscentrum. I NUTEK:s regleringsbrev för år 1998 anges under programmet Företagsutveckling att ett verksamhetsmål är att särskilt uppmärksamma teknikbaserade små och medelstora företag i tidiga utvecklingsfaser, vilka har möjlighet till snabb tillväxt och internationalisering samt innovationer som kan bilda grund för företagsetableringar och verka för att dessa grupper får god tillgång till rådgivning och finansiering. Under anslaget Småföretagsutveckling (A 2) har 40 miljoner kronor tagits upp under anslagspost 2 Såddfinansiering. Vidare får kostnader för bidrag till s.k. teknopoler för rådgivning m.m. åt teknikbaserade företag samt bidrag till andra organisationer som verkar för att främja ny- och småföretagande täckas från anslagspost 3 Vissa småföretagsinsatser. I den regionalpolitiska propositionen (prop. 1997/98:62) tas, som tidigare nämnts, frågan om riskfinansiering upp. I propositionen sägs (s. 187) att det finns behov av ökade resurser för riskfylld finansiering till unga teknikföretag (s.k. såddkapital). Regeringen avser att under år 1998 ta ställning till denna fråga och hur en eventuell ökad insats skall kunna finansieras. Beträffande förslaget om en utredning om innovatörer kan noteras att en sådan utredning gjordes år 1993, efter förslag av näringsutskottet (bet. 1993/94:NU25), och vars resultat presenterades i betänkandet Innovationer för Sverige (SOU 1993:84). Stiftelsen Innovationscentrum bildades budgetåret 1994/95 och har ett kapital på 500 miljoner kronor som får förbrukas under de tio år som stiftelsen skall verka. Stiftelsen samarbetar med bl.a. ALMI och Svenska Uppfinnareföreningen. I samarbete med IBP Corporate Information AB har stiftelsen byggt upp en ny internetstruktur i syfte att samla riskkapitalmarknadens aktörer på en gemensam hemsida. Frågan om insatser för att främja bildande av BIC, som tas upp i motion 1997/98:N208 (m), har tidigare behandlats av utskottet, t.ex. våren 1994 (bet. 1993/94:NU15 s. 45). BIC-konceptet har utvecklats inom EU i syfte att förbättra ekonomin i speciellt utsatta regioner i Europa. Sedan år 1984 stödjer EU- kommissionen verksamheten. Syftet med BIC är att genom innovationer skapa nya industriella aktiviteter, nya företag eller utveckling av befintliga företag. NUTEK har analyserat BIC-systemet i en särskild rapport, Business and Innovation Centres ( ett europeiskt program för regional näringslivsutveckling (T 1992:47). NUTEK följer utvecklingen av BIC i Sverige och ses gärna, enligt uppgift, av befintliga BIC som samordnare av dessa. Något formellt uppdrag finns dock inte. Det kan noteras att ALMI till stora delar arbetar på liknande sätt som ett BIC.
Teknikspridning m.m.
Motionerna Det bör inrättas en marknadsplats för idéer, teknik och kunskap, anförs det i motion 1997/98:N262 (s, m, c, fp, kd). Genom att utveckla en sådan, på modern teknik uppbyggd, starkt decentraliserad förmedlingsorganisation där privata företags efterfrågan på berörda tjänsteprodukter lotsas till de mest lämpade aktörerna, privata eller offentliga, kan Sverige få möjlighet att hämta in andra länders försprång på marknaden för idéer, teknik och kunskap, menar motionärerna. De erinrar om att det i NUTEK:s regi sedan två år har bedrivits en experimentverksamhet kring tekniköverföring för småföretag på detta område. Det behövs dock ytterligare försöksverksamhet innan ställningstagande till marknadsplatsens slutliga struktur kan ske, anser motionärerna och uppger att hittillsvarande medel beräknades vara slut vid årsskiftet 1997/98. Det är glädjande att regeringen stödjer bildandet av industriella utvecklingscentrum (IUC), sägs det i motion 1997/98:N218 (s). Dessa har för regio- nerna bidragit till att behålla och utveckla kompetenser, till att ta fram nya produkter och till att skapa ett nätverk mellan små och medelstora företag, anför motionärerna och föreslår att IUC skall få ett utökat ansvar och ökade medel. Med en fungerande teknikspridning kan många småföretag stärka sin konkurrenskraft. Staten föreslås därför förenkla de regler som styr IUC och stödja arbetet med tekniköverföring. Det behövs ett spetsteknologiskt kunskapslyft för svensk industri, anförs det i motion 1997/98:N207 (m). Kompetensinnehållet och förädlingsvärdet i svenska industriprodukter är för lågt, säger motionären. Den erforderliga satsningen måste göras inom näringslivet självt, men samhället måste göra de ändringar i regelverken som är nödvändiga, anser motionären. Han föreslår att detta skall utredas i nära samverkan med några av de företag som finns i den internationella forskningsfronten. I motion 1997/98:N274 (kd) föreslås att riksdagen skall göra uttalanden dels om samhällets stöd till mindre företags möjlighet att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete, dels om innovativ teknikupphandling. Det är avgörande för svenskt näringslivs konkurrenskraft att tillräckliga resurser satsas på forskning och utveckling, anför motionärerna. De anser att grundförutsättningen är ett bra allmänt företagsklimat med lönsamma företag, men det är dessutom nödvändigt att samhället bistår de små företagen för att dessa skall kunna ta del i forsknings- och utvecklingsarbete. Det mest naturliga är att skatteregler och lagstiftning utformas så att de små företagens forsknings- och produktionsutveckling underlättas, i kombination med att de får möjligheter att söka särskilda forskningsbidrag, menar motionärerna. De anser vidare att en utökad satsning på innovativ teknikupphandling till små företag och uppfinnare bör ske. Erfarenheter från Förenta staterna, Storbritannien och Nederländerna pekar på framgångar med sådan riktad upphandling, sägs det. I Förenta staterna uppges minst 1 % av all statlig teknikupphandling kanaliseras till små och medelstora företag ( ett system som, enligt motionärerna, bör prövas även i Sverige.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen avslog våren 1997 motioner om teknikspridning liknande de här aktuella (bet. 1996/97:NU10). Utskottet hänvisade till de åtgärder som statsmakterna vidtagit. I NUTEK:s regleringsbrev anges under programmet Teknik att ett verksamhetsmål är att NUTEK skall stimulera introduktion och användning av ny teknik, nya samarbetsformer och arbetsorganisationer genom följande: (i) bygga nätverk för teknik- och kunskapsöverföring, (ii) aktivt skapa och utnyttja nätverk mellan olika teknik- och kunskapsområden, (iii) göra insatser på IT-området som främjar användningen av informationsteknik såväl inom privat som inom offentlig verksamhet, innefattande tjänsteutvecklingen inom kommuner och landsting samt (iv) verka för ökad samverkan mellan de organisationer som har till uppgift att stärka främst små och medelstora företags kunskaps- och kompetensutveckling och bidra till deras teknikförsörjning. Allmänt sett är tekniköverföringsprojekt en typ av verksamhet som prioriteras av NUTEK. Som tidigare nämnts har under anslaget Småföretagsutveckling t.ex. medel beräknats för bidrag till s.k. teknopoler för rådgivning m.m. åt teknikbaserade företag. Inom ramen för småföretagsprogrammet fick NUTEK hösten 1996 i uppdrag av regeringen att utforma ett program för samverkan mellan mindre högskolor och näringsliv. Aktiviteterna avser samverkan med små och medelstora företag under en treårsperiod i syfte att stärka företagens konkurrenskraft genom höjd kunskapsnivå och kostnadsberäknades till 60 miljoner kronor. NUTEK fick också i uppdrag att under en treårsperiod genomföra ett vidgat program för tekniköverföring till små och medelstora företag via industriforskningsinstituten, vilket kostnadsberäknades till 20 miljoner kronor. Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling (KK-stiftelsen) har tagit över finansieringen av dessa båda projekt. Den verksamhet kring tekniköverföring i NUTEK:s regi som nämns i motion 1997/98:N262 (s, m, c, fp, kd) hänför sig till beslut av riksdagen våren 1995 om ett engångsanslag på 50 miljoner kronor för uppbyggnad av ett nätverk för tekniköverföring till små och medelstora företag (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU18, prop. 1994/95:150, bet. FiU20). Dessa medel beräknas enligt uppgift räcka fram till april(maj 1998. Industriella utvecklingscentrum (IUC) är föremål för yrkande i motion 1997/98:N218 (s). Regeringen fattade i januari 1997 beslut om att inom ramen för småföretagsprogrammet avsätta 180 miljoner kronor under en treårsperiod för att utveckla IUC på nio orter i Sverige. Dessa orter är Malmö, Olofström, Gnosjö, Mariestad, Finspång, Arvika, Borlänge, Sandviken och Skellefteå. Kommuner, landsting, länsstyrelser och EU:s strukturfonder bidrar också med medel. Syftet med IUC är att stimulera utveckling och nya jobb i små och medelstora företag. Verksamheten skall bedrivas inom framför allt följande tre områden: uppsökande verksamhet, produktutveckling och förstudier för avknoppning. Ett enskilt IUC bestämmer självt vilka småföretagsprojekt det vill satsa på. Det finns inga hinder för att kommuner är representerade i styrelsen för ett IUC. IUC-konceptet innebär att beslut skall fattas så nära verksamheten som möjligt i syfte att förenkla verksamheten. Närings- och handelsdepartementet har, enligt uppgift, inte heller fått några indikationer på att företrädare för IUC upplever villkoren och reglerna kring IUC som ?stelbenta?. Frågan om teknikupphandling, som är föremål för yrkande i motion 1997/98:N274 (kd), behandlades senast av utskottet våren 1997 (bet. 1996/97:NU10). Utskottet hänvisade då till Teknikupphandlingsutredningen, som har haft i uppgift att utreda frågan om en mer aktiv teknikupphandling från statens och övriga offentliga aktörers sida. Utredningen lämnade sitt betänkande, Upphandling för utveckling (SOU 1997:88), sommaren 1997. Enligt en undersökning som utredningen gjort används teknikupphandling i begränsad omfattning i andra länder och i första hand för upphandling av stora komplexa system inom försvaret och kollektivtrafiken. Utredningens slutsats är att teknikupphandling har en roll att fylla även i framtiden, i första hand i samband med upphandling av stora komplexa system inom försvars-, bygg- och kollektivtransportområdena. Offentlig teknikupphandling anses också ha en viktig roll att fylla när det gäller att driva på den tekniska utvecklingen inom områden där samhället har viktiga intressen att främja, såsom energisparande, miljö och trafiksäkerhet. Utredningen betonar teknikupphandling som en metod att använda tillsammans med andra teknikpåverkande åtgärder. Utrymmet för att använda teknikupphandling anses emellertid ha minskat till följd av ändrade villkor för produktutveckling. Utredningen pekar på behovet av utveckling bl.a. inom utbildningsområdet och vården och föreslår att nya, kreativa upphandlingsformer utvecklas där brukare engageras i öppen upphandling så att nya aktörer stimuleras att bidra med förslag. Betänkandet har remissbehandlats ( remisstiden utgick i slutet av januari 1998. Frågan kommer nu att beredas inom Närings- och handelsdepartementet. Beträffande förslaget om att 1 % av all statlig teknikupphandling skall kanaliseras till små och medelstora företag bör noteras att detta står i strid med lagen (1992:1317) om offentlig upphandling. Däremot finns det inga hinder för att informera alla berörda om de möjligheter en statlig teknikupphandling ger. Därvid kan småföretag ha behov av extra, anpassad information för att ?komma i nivå? med andra större företag. Sådan information bör dock helst inte ges av den som svarar för den offentliga upphandlingen.
Kvinnors företagande
Motionerna I motion 1997/98:N217 (m, fp, kd) begärs riksdagsuttalanden i följande avseenden: om att ALMI:s statistik avseende stöd till företagen bör vara könsuppdelad, om att riskkapitalbolag i ökad utsträckning bör riktas till tjänsteproducerande företag, om att personer med erfarenheter från småföretagande ( gärna kvinnor ( bör ingå i riskkapitalbolagen, om det offentliga stödet till olika företagsformer samt om att delar av den verksamhet som bedrivs inom offentliga monopol bör öppnas för egenföretagande och entre- prenader. När det gäller ALMI:s verksamhet förefaller det fortfarande vara så att största delen av stödet går till manligt företagande; det är svårt att utläsa det verkliga utfallet eftersom någon könsuppdelad statistik inte förs, konstaterar motionärerna. De anser därför att en sådan bör införas. Det finns gott om riskkapital hos investmentbolag och fonder, men det finns en benägenhet att satsa på traditionella verksamheter, framför allt i tillverkningsindustrin, säger motionärerna vidare och noterar att de flesta företag som startas av kvinnor är tjänsteproducerande företag. Delar av det befintliga riskkapitalet bör speciellt riktas till tjänsteproducerande företag inom nya verksamheter, anser motionärerna och föreslår att det i riskkapitalbolagen skall ingå personer som har erfarenhet av ensam- eller småföretagande, gärna kvinnor. Samhällsstödet, lagstiftningen och även finansiärer förutsätter oftast aktiebolag eller handelsbolag, anför motionärerna vidare. Kvinnor tar, genom att välja enskild näringsverksamhet eller ekonomisk förening, ofta en större personlig risk. Motionärerna anser att stödet från samhället skall vara neutralt till olika företagsformer och att lånesystemet inte skall missgynna någon företagsform. Under den borgerliga regeringsperioden ökades möjligheterna för vård- och omsorgspersonal att bedriva egen verksamhet, säger motionärerna. Ålderdomshem, sjukhem och daghem öpnades för entreprenader i många kommuner. Sedan Socialdemokraterna kom till makten år 1994 har många av dessa möjligheter stävjats, hävdar motionärerna. De anser att den verksamhet som för närvarande bedrivs inom offentliga monopol bör öppnas för egenföretagande och entreprenader. Ett tioårigt program som innehåller rådgivning, utbildning och finansiering för kvinnors företagande bör utarbetas, anförs det i motion 1997/98:N247 (c). Den traditionella näringspolitiken har varit ensidigt inriktad på mäns företagande och på de branscher där företag traditionellt startas och drivs av män, hävdar motionärerna. Det behövs därför en ökad satsning på kvinnors företagande. Kvinnor startar ofta företag med mindre lån och bidrag, konstaterar motionärerna. Oftast rör det sig om tjänsteföretag på en lokal marknad. Samhället bör på olika sätt underlätta avknoppning från den offentliga sektorn, anför motionärerna vidare. De anser att kooperativa verksamhetsformer skall ges samma företagsmässiga förutsättningar som andra företagsformer. Det är viktigt att bevara och utveckla de särskilda kvinnolånen, på vilka efterfrågan har varit stor, sägs det avslutningsvis. En utredning om att starta en kvinnobank har utförts på initiativ av bl.a. andre vice talman Görel Thurdin, konstateras det i motion 1997/98:A273 (c). NUTEK bör, tillsammans med initiativtagarna, ges uppdraget att fortsätta utvecklingsarbetet med kvinnobanken, anför motionärerna och föreslår att medel till startkapital skall beviljas från år 1999. Kunskapen kring kvinnors företagande och drivkrafterna till att kvinnor startar företag måste öka genom systematisk forskning, anser motionärerna. Som underlag är därvid en köns- uppdelad statistik avseende företagandet nödvändig. Det behövs ökade satsningar på kvinnors företagande, anförs det i motion 1997/98:A803 (c). Alltför få kvinnor startar företag, anser motionärerna. De menar att näringspolitiken ofta bygger på traditionella manliga föreställningar om företagsamhet. Den tidigare fyrpartiregeringen satsade kraftigt på stöd till kvinnors företagande, ett stöd som enligt motionärerna är viktigt att bevara och utveckla. För att öka resurserna för lån till kvinnors företag har riksdagen beslutat att ALMI skall avsätta en särskild ram inom sin totala kapitalmängd för kvinnolån och till kooperativt företagande, konstaterar motionärerna. De anser att denna ram bör ökas ytterligare. Också i motion 1997/98:N205 (fp) sägs att det behövs ökad forskning om kvinnors företagande. Traditionell företagsteori har i princip utvecklats från studier av manliga företagare, säger motionärerna och konstaterar att det trots att kvinnors företagande har gamla anor fortfarande finns litet forskning på området i Sverige. Intresset för kvinnors företagande ökar, men kunskaperna om detta är bristfälliga, och för att bättre kunna utforma näringspolitiken, arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och regionalpolitiken krävs det forskning för att öka kunskapen om kvinnors företagande, anför motionärerna. Företagarlånet för kvinnor som ALMI har hand om bör förändras så att låntagarens egeninsats sänks från 50 % till 25 %, sägs det i motion 1997/98: A804 (mp). Stöd och åtgärder som beaktar kvinnors tillvägagångssätt vid företagande måste förbättras och utvecklas, anför motionärerna och hänvisar till att kvinnor ofta har svårigheter att få banklån. Riksdagen bör uttala sig för ett mentorsprogram för kvinnliga företagare, anförs det i motion 1997/98:N274 (kd). Det kvinnliga företagandet har en stor potential och bör uppmuntras och stödjas, menar motionärerna och hänvisar till att mentorskap för kvinnor har visat sig fungera som uppmuntran i chefsrollen. Projekt av detta slag bör därför inrättas även för kvinnliga företagare.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen avslog våren 1997 och hösten 1997 motioner med föreslag om att på olika sätt främja kvinnors företagande (bet. 1996/97:NU10 resp. bet. 1997/98:NU1). Utskottet hänvisade till de olika åtgärder som statsmakterna vidtagit. Enligt NUTEK:s regleringsbrev är ett av de fem verksamhetsmålen under programmet Företagsutveckling att öka antalet kvinnliga företagare och stimulera vidareutveckling av företag med kvinnliga ägare och ledare. NUTEK skall senast den 31 augusti 1998 redovisa det totala antalet respektive antalet nya kvinnliga företagare under år 1997 samt verkets åtgärder för att främja kvinnors företagande. I den ekonomiska vårpropositionen 1997 avsattes 10 miljoner kronor per år under en treårsperiod för att främja kvinnors företagande (prop. 1996/97:150, bet. FiU20). Anslaget Småföretagsutveckling (A 2) tillfördes sålunda 10 miljoner kronor i budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, bet. NU1) för rådgivning till kvinnliga företagare. Av dessa medel har, enligt NUTEK:s regleringsbrev, 4 miljoner kronor avsatts till ALMI för information och rådgivning riktad till kvinnliga företagare i enlighet med de planer som har utarbetats inom ALMI-koncernen. NUTEK har anvisats 6 miljoner kronor för information, rådgivning m.m. för att främja kvinnliga företagares verksamhet, varav 2 miljoner kronor skall avsättas för att finansiera forskning om kvinnors företagande (se vidare i det följande). NUTEK:s verksamhet på området skall innefatta stöd till affärsrådgivare, informationsspridning, metoder för information, utbildning och rådgivning samt internationellt samarbete. Enligt statens ägardirektiv till ALMI skall bolaget sträva efter att aktivt bedriva verksamhet med lån till kvinnliga företagare. För lån till kvinnliga företagare har staten tillfört särskilda medel på sammanlagt 199 miljoner kronor. Inklusive dessa medel har ALMI för denna verksamhet avsatt en medelsram på totalt ca 400 miljoner kronor. Enligt uppgift hade ALMI vid årsskiftet 1997/1998 använt ca 350 miljoner kronor av den tillgängliga ramen. Det finns ytterligare ca 61 miljoner kronor kvar, vilket bedöms räcka till augusti 1998. Verksamheten kan komma att tillföras ytterligare medel, sägs det i ägardirektiven. Flertalet ALMI-bolag har en särskilt utbildad handledare som arbetar med att koppla ihop kvinnliga företagare med erfarna mentorer. Beträffande yrkandet i motion 1997/98:N217 (m) om att ALMI:s statistik bör vara könsuppdelad kan noteras att det inom ALMI har påbörjats ett arbete under år 1997 med att införa ett system som möjliggör en redovisning av hur kvinnor och män tar del av ALMI:s finansieringsmöjligheter. Enligt uppgift kan viss könsrelaterad statistik komma att finnas tillgänglig inom kort. Uppgifter av liknande karaktär avseende bolagets rådgivnings- och utbildningsverksamhet planeras att tas fram senare under år 1998. När det gäller förslaget i motion 1997/98:A804 (mp) om att sänka kraven på egeninsats för ALMI:s företagarlån till kvinnor kan noteras att reglerna för dessa lån redan för närvarande är mer förmånliga än vad som gäller för de allmänna nyföretagarlånen. För företagarlånen till kvinnor gäller att ALMI finansierar högst 50 % av kapitalbehovet och att resterande del skall täckas av låntagaren själv eller av banklån. För nyföretagarlånen gäller att ALMI finansierar högst 30 % av kapitalbehovet och att låntagaren skall bidra med minst 10 % själv. I motion 1997/98:A273 (c) föreslås att NUTEK skall fortsätta utvecklingsarbetet med en kvinnobank. Enligt uppgift har NUTEK inte för avsikt att för närvarande arbeta vidare med utredningen om en särskild kvinnobank. Kostnaderna för en sådan bank har uppskattats till ca 20(30 miljoner kronor. I stället har NUTEK startat ett projekt med kompetensutveckling av kredithandläggare i befintliga banker i syfte att uppnå ökad förståelse för kvinnors företagande. När det gäller yrkandena i motionerna 1997/98:A273 (c) och 1997/98: N205 (fp) om forskning kring kvinnors företagande kan noteras att NUTEK i maj 1996 till Närings- och handelsdepartementet överlämnade ett förslag till forskningsprogram om kvinnors företagande (R 1996:32). I programmet avses följande sex projekt ingå: Företagande som strategi att undkomma marginalisering, Kooperation och franchising som kvinnliga organisationsformer, Omvandling av offentlig sektor och kvinnors förflyttning, Familje-företagandet som fenomen, Service och handel som tillväxtgenerator samt Samspelet mellan kvinnors och mäns företagande. Forskningsprogrammet är kostnadsberäknat till 4 miljoner kronor per år i fyra år. Stiftelsen Forum för Småföretagsforskning tilldelades i maj 1996 14 miljoner kronor av Närings- och handelsdepartementet för ett flerårigt forskningsprogram på området små och medelstora företag. Inom ramen för detta program fattade stiftelsen i december 1996 beslut om att 2 miljoner kronor skulle avsättas för det nyssnämnda forskningsprogrammet om kvinnors företagande under det första året. I NUTEK:s regleringsbrev för år 1998 anges, som tidigare nämnts, för anslaget Småföretagutveckling (A 2) att NUTEK skall ( av de medel på 6 miljoner kronor som avsatts för information, rådgivning m.m. för att främja kvinnliga företagares verksamhet ( utan rekvisition betala 2 miljoner kronor till Stiftelsen Forum för Småföretagsforskning för att finansiera forskning om kvinnors företagande. Beträffande yrkandet i motion 1997/98:N274 (kd) om mentorsprogram för kvinnliga företagare kan nämnas att inom ramen för NUTEK:s verksamhet med att främja kvinnors företagande har olika pilotprojekt genomförts. Ett pilotprojekt som bedrivits i Halland avsåg fadderverksamhet för nystartade företag och har som syfte att sprida verksamheten till andra delar av landet. Ett annat pilotprojekt avser företagarskolor för kvinnliga företagare, där försöksverksamhet bedrivits av ALMI:s dotterbolag i Skåne och Värmland. Ett tredje projekt berör nätverksbyggande för kvinnliga företagare och har bedrivits av dotterbolaget i Halland.
Design
Motionen Det behövs ökade designinsatser inom miljösektorn, anförs det i motion 1997/98:N237 (s). Den s.k. kretsloppsmiljarden skall bidra till nya jobb i miljösektorn och stimulera näringslivets utveckling, säger motionärerna. De hävdar emellertid att den relativt nya marknaden för miljöprodukter inneburit att företagen hittills ägnat större uppmärksamhet åt den tekniska utvecklingen av miljöprodukter än åt design och marknadsföring av produkterna. Designinsatser kan, enligt motionärerna, spela en stor roll för att öka intresset för miljöprodukter. De anser att uppsökande verksamhet med industridesign bland företag verksamma inom miljösektorn, liksom renodlade designcheckar, väl tillgodoser syftet med kretsloppsmiljarden och bör kunna komma i fråga för stöd.
Vissa kompletterande uppgifter Staten stödjer designfrämjande verksamhet i främst små och medelstora företag via Stiftelsen Svensk Industridesign. Denna har i uppgift att främja, generera och förmedla kunskap och kompetens inom industriell design som ett medel för att öka konkurrensförmågan och lönsamheten i svenskt näringsliv. Svensk Industridesign driver ett projekt, Ekodesign, i syfte att stimulera en miljöanpassad produktutveckling i små och medelstora företag med hjälp av designinsatser och genom att tillföra annan relevant kompetens. Närings- och handelsdepartementet har i december 1997 beviljat projektet 500 000 kr. Några ytterligare extra resurser för att främja designinsatser inom miljösektorn finns, enligt uppgift, för närvarande inte. Den s.k. kretsloppsmiljarden, som är ett femårigt program för stöd till investeringar för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling, beslutades sommaren 1996 (prop. 1995/96:222, bet. FiU15). Programmet, som tillhör jordbruksutskottets ansvarsområde, syftar till att ge kommuner, företag och organisationer möjlighet att pröva ny miljöteknik och nya metoder och därigenom driva på utvecklingen mot ekologisk hållbarhet.
Centrum för småföretagsutveckling I två motioner ( 1997/98:N287 (s) och 1997/98:N248 (c) - föreslås med likalydande motivering att ett centrum för småföretagsutveckling skall förläggas till Östersund. Framväxten av nya former av småföretag ställer bl.a. krav på associations- och skatterättsliga lösningar, säger motionärerna, som anser att det behövs bättre kunskaper och kraftfullare stöd från den offentliga sidan. En översyn bör därför göras av olika slags regelverk, och det bör ske en kraftsamling genom en sammanläggning av statens resurser för regional småföretags- och glesbygdsutveckling. En sammanläggning av NUTEK:s kompetens och erfarenheter inom företagsutvecklingsområdet och Glesbygdsverkets inriktning på nya entreprenörer i landsbygdsområden och den breda kompetens som finns inom Institutet för regional forskning bör, enligt motionärerna, ge möjligheter till rationella organisatoriska lösningar med placering i Östersund.
Kooperativa frågor
Motionerna Regeringen bör anmodas att låta utreda hur den sociala ekonomin kan användas för att lösa olika ekonomiska och samhälleliga problem, anförs det i motion 1997/98:N281 (s). Den sociala ekonomin utgår från att genom mobilisering av lokala resurser, samarbete och bildande av olika nätverk utveckla såväl näringslivsstrukturer som sociala strukturer, säger motionärerna. För att detta skall komma till stånd krävs följande tre förutsättningar: (i) en positiv inställning hos det politiska systemet, genom t.ex. adekvat lagstiftning och institutionell infrastruktur och ett lämpligt utbildningssystem, (ii) ett väl utvecklat rådgivningssystem samt (iii) tillgång till finansiella instrument. Det som främst saknas är tillgång till särskilda finansiella instrument och en positiv attityd hos myndigheter och näringslivsorganisationer, menar motionärerna. De anser att regeringen, t.ex. inom ramen för Kooperativa rådets verksamhet, bör undersöka de möjligheter som den sociala ekonomin kan erbjuda, varvid sambandet med övriga näringslivsfrågor bör uppmärksammas. I motion 1997/98:N285 (s) begärs en utredning av nya finansieringsformer för små och medelstora kooperativa företag. Många olika försök har gjorts för att kooperationen skall få likvärdiga möjligheter till kapitalförsörjning som andra typer av företag, anför motionärerna och anser sig kunna konstatera att försöken inte lyckats helt. I Sverige saknas, i motsats till förhållandet i många andra länder, särskilda finansieringsinstrument i form av institut o. d. för kooperativa företag, säger motionärerna. Bland annat bör möjligheten att använda det pensionskapital som kommer att rymmas inom den framtida premiereserven analyseras. I motion 1997/98:N247 (c) begärs uttalanden av riksdagen om kooperativt företagande, om att konkurrenslagstiftningen måste utformas så att kooperativ verksamhet inte missgynnas jämfört med andra associationsformer samt om ett samlat ansvar för kooperationsfrågor i Regeringskansliet. Ett sätt att snabbt öka kvinnors företagande och därmed skapa fler arbetstillfällen är att uppmuntra och utveckla det kooperativa företagandet, säger motionärerna, som anser att personalkooperativ förmodligen är den form av företagande som kan förväntas växa snabbast. Den kooperativa företagsformen måste stödjas och utvecklas, med bl.a. bättre rådgivning och genom projektin-riktade åtgärder, menar motionärerna. De konstaterar att i svensk lagstiftning finns den juridiska associationsformen ekonomisk förening som är avpassad för kooperativ verksamhet. Enligt motionärernas mening är det av största vikt att konkurrenslagstiftningen utformas så att kooperativ verksamhet inte missgynnas jämfört med andra associationsformer. För närvarande är ansvaret för de kooperativa frågorna uppdelat på flera departement i Regeringskansliet ( Inrikes-, Arbetsmarknads- och Närings- och handelsdepartementen. Denna uppdelning skapar, anser motionärerna, en osäkerhet kring ansvaret för de kooperativa frågorna. Visserligen är det en intern regeringsfråga hur verksamheten fördelas mellan departementen, men det är viktigt att det tas ett samlat grepp om dessa frågor i Regeringskansliet, sägs det i motionen. Det behövs åtgärder för att främja den sociala ekonomin i Sverige, anförs det i motion 1997/98:N303 (c, mp, kd). Motionärerna hänvisar till att allt fler i den allmänna debatten hävdar att en ökad satsning på den s.k. sociala ekonomin skulle bidra till att lösa en rad samhälleliga problem, främst vad gäller försämringar inom den offentliga sektorn och för att öka sysselsättningen. Den dåliga kunskapen om själva begreppet social ekonomi bidrar sannolikt till myndigheternas bristande förmåga att stimulera utvecklingen, anser motionärerna. De menar att det krävs bättre information om vad som innefattas i begreppet social ekonomi, vilken inspiration som kan hämtas från andra europeiska länder och vilket samhällsekonomiskt resultat som kan uppnås med institutioner av detta slag. Motionärerna anser att om statmakterna vill påskynda utvecklingen av den sociala sektorn måste olika åtgärder samordnas med de åtgärder som görs för näringslivet i övrigt.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen anvisade i december 1997 ett anslag på 16,5 miljoner kronor till stöd till kooperativ utveckling för år 1998 (prop. 1997/98:1, bet. NU1). I betänkandet redovisades (s. 19) vad som gäller för det aktuella anslaget Stöd till kooperativ utveckling (A 3). Anslaget disponeras för statsbidrag till kooperativ utveckling. Föreskrifter om detta finns i förordningen (1993:569) om stöd till kooperativ utveckling. Statsbidrag kan ges dels till kostnadsfri information och rådgivning till allmänheten om kooperativt företagande, dels till kooperativa projekt. Rådgivningen skall vara likvärdig med den som ges om andra företagsformer. Kooperativa rådet (I 1983:G) är regeringens organ för kontakt och dialog med kooperationen. Rådet, som i september 1997 fick en delvis ny inriktning, har följande fyra uppgifter: att stimulera till ökad sysselsättning genom en ökad nyetablering av kooperativa företag, att öka kunskapsbildningen om den kooperativa företagsformen och att förbättra den kooperativa kompetensen hos de myndigheter som har till uppgift att stödja nyföretagande, att bevaka den kooperativa företagsformens ställning i relation till andra företagsformer samt att ta till vara internationella erfarenheter när det gäller kooperativt nyföretagande. Merparten av stödet fördelas till 24 lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU). I statens ägardirektiv till ALMI anges att ALMI i sin informations- och rådgivningsverksamhet bl.a. bör beakta företag som drivs i kooperativ form, så att olika företagstyper får en likvärdig behandling. Beträffande området social ekonomi, som berörs i motionerna 1997/98: N281 (s) och 1997/98:N303 (c), kan noteras att regeringen hösten 1997 beslöt att inom Inrikesdepartementet tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga villkoren för den sociala ekonomin samt belysa den sociala ekonomins betydelse i samhället. I arbetsgruppen ingår företrädare för olika departement inom Regeringskansliet. Därutöver skall samverkan ske med representanter för myndigheter och organisationer samt forskare. Med social ekonomi avses enligt EU:s terminologi verksamhet som tjänar medlemmar-na och kollektivet före vinstintressen samt att människan och arbetet skall ha förtur framför kapital när verksamhetens resurser fördelas. Verksamheten skall också förvaltas självständigt och beslutsprocessen skall vara demokratisk. Kärnan i den sociala ekonomin består av kooperativa företag, ömsesidiga försäkringskassor, ideella föreningar som också bedriver ekonomisk verksamhet och stiftelser. I arbetsgruppens uppgifter ingår bl.a. att definiera begreppet social ekonomi, göra en översyn av existerande hinder och belysa den sociala ekonomins betydelse i samhället. Arbetsgruppen skall redovisa sitt arbete vad gäller definition av begreppet social ekonomi senast den 16 mars 1998, och slutrapport skall lämnas senast den 31 december 1998. Som tidigare nämnts planerar Småföretagsdelegationen att under våren 1998 lämna en delrapport avseende social ekonomi och system för nätsamverkan mellan småföretag. Beträffande förslaget i motion 1997/98:N285 (s) om en utredning om nya finansieringsformer för kooperativa företag kan noteras att det i Kooperativa rådets uppdrag ingår att bevaka frågan om dessa företags möjligheter att få tillgång till nya finansieringsformer. När det gäller frågan om att konkurrenslagstiftningen skall utformas så att kooperativa företag inte missgynnas jämfört med andra typer av företag, vilket tas upp i motion 1997/98:N247 (c), bör erinras om det arbete som bedrivs av en av regeringen tillsatt arbetsgrupp inom Närings- och handelsdepartementet. Arbetsgruppen, som tillsattes våren 1997, skall utreda vissa frågor på konkurrenslagens (1993:20) område, bl.a. frågan om lagens utformning när det gäller samverkan mellan små företag. I direktiven för arbetsgruppen sägs att frågan om konkurrensrättslig neutralitet mellan olika företagsformer behöver belysas närmare. I direktiven refereras också till att Kooperativa rådet har pekat på behovet av att analysera konkurrenslagens relation till den kooperativa företagsformen. Arbetsgruppens arbete skall bedrivas skyndsamt och beträffande de särskilda frågor som rör små företags samverkan vara avslutat den 1 april 1998. I Kooperativa rådets uppgifter ingår, som tidigare nämnts, att bevaka den kooperativa företagsformens ställning i relation till andra företagsformer. Därvid anges konkurrenslagstiftningen som ett särskilt viktigt område. Företagskooperativa utredningen drog i betänkandet Attityder och lagstiftning i samverkan (SOU 1996:31) slutsatsen att de regler och övriga villkor som gäller för kooperativa företag inte ger dem sämre möjligheter än andra företagsformer. Utredningen betonade i stället att ett problem ofta är att det finns negativa attityder till koooperativt företagande. I Kooperativa rådets direktiv anges mot denna bakgrund att en viktig uppgift för rådet är att verka för ökad kunskap om kooperativt företagande hos myndigheter och andra organ som har till uppgift att stödja nyföretagande samt hos allmänheten.
Utskottets ställningstagande
Inledning Utskottet behandlar först riktlinjer för näringspolitiken, med undantag för frågan om avreglering. Utskottets ställningstagande i denna fråga redovisas därefter i ett särskilt avsnitt.
Riktlinjer för näringspolitiken Utskottet redovisar inledningsvis sin allmänna syn på näringspolitiken. Därefter kommenteras övriga aktuella yrkanden i den ordningsföljd som de har refererats i det föregående. I den tidigare redovisningen har i anslutning till de olika motionerna vissa kompletterande uppgifter lämnats under berörda rubriker. Dessa omständigheter ( till vilka utskottet här hänvisar ( utgör i flertalet fall grunden för utskottets ställningstagande till motionerna. Enligt utskottets uppfattning och i likhet med vad som anfördes i budgetpropositionen för år 1998 är näringspolitikens främsta uppgift att bidra till en hållbar ekonomisk tillväxt och därmed till en ökad välfärd. Den medverkar också till strävandena om en halvering av den öppna arbetslösheten till år 2000. Utskottet vill också framhålla att näringspolitiken måste ses mot bakgrund av den ekonomiska politik som förs. Denna måste innebära en stram finanspolitik, som ger förutsättningar för låga räntor och låg inflation. Balans i de offentliga finanserna måste nås och upprätthållas. Regeringens strategi, som utskottet instämmer i, bygger på att kunniga människor, ett gott företagsklimat och en omställning till ekologisk hållbarhet stärker Sverige. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn. En expansion av det privata näringslivet innebär en förstärkning av både de offentliga finanserna och hela Sveriges ekonomi. Sverige skall ha fler företagare, växande företag och ett mer kunskapsinriktat företagande. Sverige måste ha livskraftiga företag som förmår att hävda sig i både den inhemska och den internationella konkurrensen. De allmänna förutsättningarna för företagande i Sverige är goda - räntan har sjunkit kraftigt, inflationstakten har växlats ned, skatten för företagen är låg, utbildnings- och kompetensnivån är hög och vinstnivån hög. Under år 1997 har i vårpropositionen och i budgetpropositionen föreslagits olika åtgärder för att förbättra företagsklimatet, t.ex. rätt till tjänstledighet för att starta eget företag, ökade medel för kooperativt företagande och kvinnors företagande, förkortad arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen och nya utbildningssatsningar. Närings- och regionalpolitiken skall ges en ny inriktning. Företagsstöden skall göras mer flexibla för att bättre kunna anpassas till regionala och lokala förutsättningar. Många olika politikområden måste samverka för att ta tillvara tillväxtmöjligheterna. Behovet av stabila spelregler lyfts fram i några motioner. Utskottet ser det som en central del av näringspolitiken att företagen har stabila spelregler. I detta begrepp inbegriper utskottet att företagen kan räkna med låga räntor och låg inflation. Detta är helt avgörande för att företagen skall kunna planera sin framtida verksamhet och sina investeringar. Den sanering av statsfinanserna som genomförts i samarbete mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet har haft till syfte att skapa förutsättningar för låga räntor och låg inflation. Ett tecken på den förbättring av företagsklimatet som skett är utvecklingen av antalet företagskonkurser. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) försattes 10 435 företag i konkurs under år 1997, vilket är 8 % färre än under år 1996. Antalet anställda som berördes av konkurser uppgick under år 1997 till 21 164 personer, vilket är en minskning med 7 % jämfört med år 1996. Antalet konkurser för privatpersoner sjönk med 22 % under år 1997 och var det lägsta sedan SCB år 1982 började föra statistik över konkurser. Tjänstesektorns betydelse för möjligheterna att få till stånd en ökad sysselsättning betonas i vissa motioner. Som tidigare redovisats finns olika förslag ( EG-kommissionens förslag om sänkt mervärdesskatt på arbetsintensiva tjänster samt Tjänstebeskattningsutredningens betänkande och remissutfallet på denna - som underlag för regeringens överväganden i frågan. Regeringen har också nyligen gett Förenklingsutredningen i uppdrag att utreda hur redovisnings- och skattregler för småföretag i tjänstesektorn kan förenklas. Näringslivets och företagens roll i utvecklingen mot ett hållbart samhälle berörs i ett par motioner. I finansplanen i budgetpropositionen för år 1998 sägs att politiken för att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet i sig utgör en tillväxtpotential och därför är en del av politiken för att stärka det svenska näringslivet och öka sysselsättningen. Den globala marknaden för miljöteknik samt miljöanpassade och resurssnåla produkter växer snabbt. Om Sverige och svensk industri går i spetsen för en utveckling mot ekologisk hållbarhet kan det ge konkurrensfördelar på dessa framtidsmarknader, heter det vidare. Riksdagen har på regeringens förslag beslutat om lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet på totalt 5,4 miljarder kronor för en treårsperiod (prop. 1996/97:150, bet. FiU20). Med det här anförda avstyrker utskottet de aktuella yrkandena rörande den allmänna inriktningen av näringspolitiken i motionerna 1997/98:Sk734 (m), 1997/98:N247 (c), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:N307 (fp), 1997/98:N312 (v), 1997/98:N311 (mp) och 1997/98:N274 (kd). Utskottets inställning beträffande statliga företag är att staten har en betydelsefull roll som ägare av företag inom såväl basindustrierna som andra branscher. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a. sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl och behövs därutöver för att bevaka viktigare naturtillgångar som skogen och malmen. Dessutom har statliga företag en funktion att fylla som en motvikt till det privata näringslivet. Beträffande Telia AB, som berörs i flera av de här aktuella motionerna, har regeringen, som nämnts, aviserat en proposition, som utskottet kommer att behandla senare under våren 1998. När det gäller yrkandet i en motion om instruktion för statens agerande i Assi Domän AB konstaterar utskottet att ett statligt majoritets- ägande inte innebär att staten, utan hänsynstagande till andra aktieägare, kan ge detaljinstruktioner för bolagets verksamhet. Utskottet avstyrker med det anförda de här aktuella motionerna 1997/98:N209 (m), 1997/98:N204 (m), 1997/98:Jo784 (c), 1997/98:N309 (fp), 1997/98:Jo305 (v), 1997/98:N311 (mp) och 1997/98:N274 (kd) i berörda delar. Kapitalförsörjning, stöd till uppfinnare och innovatörer samt teknikspridning m.m., som är föremål för yrkande i ett flertal motioner, är områden som intar en central ställning i den näringspolitik som regeringen bedriver och som utskottet ställer sig bakom. I det tidigare har utskottet redovisat de olika insatser som vidtagits inom näringspolitiken. Inom ramen för småföretagsprogrammet har flera verksamheter med relevans för de här aktuella områdena beslutats. Vidare ingår många av de åtgärder som efterfrågas i motionerna i NUTEK:s uppgifter enligt myndighetens verksamhetsmål och i ALMI:s uppdrag. Slutligen finns det också såväl nyligen avslutade som pågående utredningar som behandlar de aktuella frågorna. Utskottet avstyrker med detta berörda yrkanden i motionerna 1997/98:N218 (s), 1997/98:N262 (s, m, c, fp, kd), 1997/98:N280 (s), 1997/98:N294 (s), 1997/98:N207 (m), 1997/98: N208 (m), 1997/98:N257 (m), 1997/98:N247 (c), 1997/98:N261 (fp), 1997/98:N307 (fp), 1997/98:N311 (mp) och 1997/98:N274 (kd). När det gäller insatser för att främja kvinnors företagande som aktualiseras i vissa motioner har utskottet tidigare redovisat de åtgärder som statsmakterna vidtagit på detta område. Utskottet vill här erinra om att riksdagen nyligen beslutat att tillföra det berörda anslaget 10 miljoner kronor för rådgivning till kvinnliga företagare. För att det skall vara möjligt att minska arbetslösheten måste många olika variabler samverka. En ökning av kvinnors företagande är en faktor som kan bidra till en minskning av arbetslösheten. Att identifiera vilka omständigheter som utgör hinder för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att eliminera dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom näringspolitiken. Lika väl som det statliga stödet inom näringspolitiken bör vara neutralt mellan olika företagsformer bör det också vara neutralt mellan kvinnor och män. De företagarlån till kvinnor som ALMI ansvarar för kan ses som en del i strävandena att åstadkomma en sådan neutralitet. Utskottet noterar med tillfredsställelse det arbete som pågår inom ALMI med att ta fram statistik över låne- och rådgivningsverksamheten fördelad på kön. När det gäller det forskningsprogram om kvinnors företagande som berörs i vissa motioner har som redovisats finansieringen av det första verksamhetsåret säkrats. Med vad som här anförts avstyrker utskottet motionerna 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:N247 (c), 1997/98:A273 (c), 1997/98:A803 (c), 1997/98:N205 (fp), 1997/98:A804 (mp) och 1997/98: N274 (kd) i aktuella delar. Utskottet avstyrker vidare motion 1997/98:N237 (s) ( om design ( samt motionerna 1997/98:N287 (s) och 1997/98:N248 (c) ( om inrättande av ett centrum för småföretagsutveckling i Östersund. Beträffande den förstnämnda motionen hänvisar utskottet till de insatser som görs via Stiftelsen Svensk Industridesign och som redovisats i det föregående. Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening, en viktig roll inom småföretagsamheten. Det berörda anslaget uppgår för år 1998, som tidigare nämnts, till 16,5 miljoner kronor, vilket innebär i det närmaste en tredubbling jämfört med föregående budgetår. Utskottet anser att de frågor som tas upp i motionerna 1997/98:N285 (s) och 1997/98:N247 (c) rörande finansieringsformer och konkurrensneutralitet för kooperativa företag är angelägna frågor. Det tidigare nämnda arbete som bedrivs av Kooperativa rådet respektive av den arbetsgrupp inom Närings- och handelsdepartementet som skall utreda vissa frågor på konkurrenslagens område är härvid av betydelse. När det gäller frågan om social ekonomi, som berörs i motionerna 1997/98:N281 (s) och 1997/98:N303 (c, mp, kd), har nyligen, som beskrivits, en arbetsgrupp tillsatts inom Inrikesdepartementet för att studera detta. Med det anförda avstyrker utskottet berörda delar av de fyra här aktuella motionerna.
Avreglering Beträffande yrkandena om avreglering vill utskottet hänvisa till den tidigare redovisningen av vad som görs på detta område. Småföretagsdelegationen, som enligt sina direktiv har i uppgift att komplettera det arbete som pågår inom Regeringskansliet med avreglering och regelreformering, lämnade nyligen en rapport med förslag om förenklingar för småföretag på 26 olika områden. Rapporten bereds nu vidare inom Närings- och handelsdepartementet. Under våren 1998 kommer Småföretagsdelegationen att lägga fram ytterligare rapporter, varav en avser regelsystem för småföretag. Utskottet vill också hänvisa till det arbete som bedrivs inom ramen för EU och OECD och som tidigare redovisats. Frågan om bättre och enklare regler för småföretag är, enligt utskottets mening, viktig när det gäller möjligheten att skapa goda tillväxtförutsättningar. Utskottet utgår från att regeringen, bl.a. med Småföretagsdelegationens arbete som underlag, vidtar lämpliga åtgärder i detta syfte. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet de här aktuella yrkandena i motionerna 1997/98: N212 (m), 1997/98:N215 (m), 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:N225 (m), 1997/98:N256 (m), 1997/98:N247 (c), 1997/98:K530 (c), 1997/98: N308 (c), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:N274 (kd) och 1997/98:N263 (kd, m, c, fp).
Turism
Motionerna En nationell turistresurs bör inrättas vid Östersjöinstitutet, anförs det i motion 1997/98:N268 (s). Länderna runt Östersjön är Sveriges nya turistländer, anser motionärerna och menar att det för sydöstra Sveriges del finns behov av ytterligare resurser för att möta denna växande marknad. En resurs för turism bör, enligt motionärerna, knytas till Östersjöinstitutet i Karlskrona och ges följande uppgifter: (i) utveckla turismen i det regionala perspektivet, (ii) vara en hjälp för turistföretag från Östersjöländerna att etablera sig på nya marknader, (iii) hjälpa till med affärsidéer i det berörda landet samt (iv) utforma en strategisk plan för turismen i södra Östersjöområdet. På lång sikt är det nödvändigt att Sverige bryter den könsuppdelade arbetsmarknaden, sägs det i motion 1997/98:N291 (s). Turistbranschen skulle kunna bli den bransch som går i spetsen för detta, anser motionärerna. I regeringens uppdrag till Turistdelegationen bör därför också ingå att studera hur den könsuppdelade arbetsmarknaden skall kunna förändras. Syftet skall vara att möjliggöra för kvinnor att utvecklas och befordras inom branschen, att bistå kvinnor som vill starta företag och utveckla befintliga företag samt att öka antalet kvinnliga chefer. Det bör också lämnas förslag till hur en bättre samordning kan ske med näringslivet och turistutbildningarna, med fleråriga försök i Stockholms län och ett annat län, anför motionärerna. I motion 1997/98:N293 (s) föreslås att Sverige skall ansluta sig som fullvärdig medlem i världsturismorganisationen, World Tourism Organization. Denna organisation inom FN:s ram bildades år 1925 och fick sin nuvarande organisationsform år 1975. För närvarande deltar 133 nationer eller territorier i organisationen. Det är den enda organisation som finns rörande den globala turismen, anför motionären. Han påpekar att Mitthögskolan i Östersund deltar som delansluten medlem. Det övergripande målet för turistpolitiken ( att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring ( skulle lättare kunna uppnås om Sverige deltog i organisationen, anser motionären. En snabbstudie bör göras rörande möjliga åtgärder för att påverka turismens utveckling i syfte att uppnå regional-, sysselsättnings-, handels- och rekreationspolitiska mål, anförs det i motion 1997/98:N298 (s). Regeringen måste peka ut verksamhetsansvariga på nationell basis, förutom Turistdelegationen, för olika delavsnitt i begreppet turism, t.ex. Riksantikvarieämbetet för kulturturism, Statens naturvårdsverk för naturturism och Glesbygdsverket för landsbygdsturism, anser motionärerna. De menar att en på företagande och entreprenörskap grundad ökning av resandet till och i Sverige leder till
en ökad aktivitet i ekonomin som helhet och en möjlighet till fler arbetstillfällen i hela Sverige. Riksdagen bör göra uttalanden om inriktningen av den statliga turistpolitiken och marknadsföringen av Sverige och om värdet av regionala initiativ, föreslås det i motion 1997/98:N304 (s). För att åstadkomma en fördubbling av antalet besökare i Sverige krävs en långsiktig politk med klara spelregler och med ett tydligt statligt åtagande, ekonomiskt och organisatoriskt, anser motionärerna. De anser att regering och riksdag snarast måste besluta om en nationell turistpolitk. Staten bör underlätta för lokala och regionala initiativ, anför motionärerna vidare. En idé som de hänvisar till är införande av en s.k. bäddpeng, dvs. en frivillig avgift på varje övernattning i en hotellbädd. De medel som kommer in skall därefter användas för att generera fler ?bäddnätter? genom t.ex. marknadsföring. Ett sätt vore, enligt motionärerna, att införa ett treårigt försök med bäddavgifter i t.ex. Stockholmsregionen. Våren 1997 publicerade Turistdelegationen en rapport med rubriken Sunt förnuft ( Grunden för en god byråkrati, erinras det om i motion 1997/98: N239 (m). Mycket få av de åtgärder som där föreslogs har dock genomförts. Därför kräver motionärerna ett riksdagsinitiativ så att turismen ( som en av de branscher som kan förbättra arbetslöshetssituationen i många regioner ( kan få rimliga arbetsförhållanden. Moderata samlingspartiets förslag om generella sänkningar av skatten på arbete skulle få stort genomslag i arbetskraftsintensiva branscher med relativt lågt löneläge, däribland delar av turistnäringen, anför motionärerna. De anser vidare att det kommunala engagemanget på turismens område medför svårigheter såväl för redan etablerade företag som för företag som vill komma in på områden där kommunen engagerat sig. Den kommunala turistverksamhetens uppbyggnad kan finansieras med skattemedel, och den fortsatta driften kan stödjas med kontinuerliga kommunala bidrag, vilket medför andra kostnader än för konkurrenterna, hävdar motionärerna. De anser att kommunen inte skall engagera sig i sådana aktiviteter som de på marknadsekonomiska villkor baserade företagen kan sköta bättre. De ideella föreningarna anses också ( bl.a. genom sin annorlunda skattesituation ( ha möjlighet att erbjuda aktiviteter till allmänheten till ett lägre pris än företagen. Regler för kontroll och tillsyn inom turismområdet måste utformas med hänsyn till småföretagens speciella förhållanden, anför motionärerna avslutningsvis. Vissa myndighetskontroller som inte kräver specialkompetens skulle kunna samordnas, sägs det. En annan önskvärd förändring vore, enligt motionärerna, att inspektionstätheten kunde anpassas till om problem har uppstått eller inte. Regeringen bör anmodas att ta fram ett kulturpolitiskt program för turism, anförs det i motion 1997/98:Kr213 (c). Medvetna satsningar på kulturturism är en drivkraft för den lokala ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen, anför motionärerna och anser att kulturen bör ges en mer aktiv roll i turistsammanhanag. I motion 1997/98:N302 (c) efterfrågas åtgärder för att främja besöksnäringen. För att utveckla besöksnäringen erfordras, enligt motionären, åtgärder på bl.a. följande områden: (i) möjligheter till EU-stöd ( byråkratin måste minskas och finansieringsmöjligheterna för investeringar avseende små och medelstora företag måste förbättras, (ii) styrningskrav och kvalitetskrav på företag inom naturturism ( samma krav måste ställas på utländska som på svenska företag och anmälningsplikt alternativt registrering hos berörd länsstyrelse borde vara en skyldighet samt (iii) besöksnäringens status måste höjas och finansieringsmöjligheterna förbättras. Turismen måste underställas kravet på bevarande av natur- och kulturvärden, anförs det i motion 1997/98:Kr270 (mp). Endast ca 26 % av turismen i Sverige utgörs av utländska besök, men denna siffra har potential att öka väsentligt, anser motionärerna. En ökande turism får dock inte innebära att natur- och kulturvärden exploateras ovarsamt. Miljöpartiets ståndpunkt är att en ökad turism inte bara ger möjlighet till utan måste gå hand i hand med aktivt bevarande av natur- och kulturvärden, sägs det. Riksdagen bör göra uttalanden i följande tre avseenden: om möjligheterna att utveckla den småskaliga turismen, om behovet av ett sektorsövergripande arbetssätt samt om en utredning som belyser transporternas betydelse för landsbygdsturismen, anförs det i motion 1997/98:N296 (kd). Den småskaliga landbygdsturismen bygger på ett lokalt engagemang, där naturen, kulturen och människorna är de främsta resurserna för en utveckling av denna näring, säger motionären. Han anser att en väl fungerande infrastruktur är en av grundpelarna för turismen på landsbygden. Det behövs, enligt motionären, ett sektorsövergripande synsätt, av innebörd att alla berörda instanser från lokal till regional nivå samverkar för att skapa förutsättningar för att utveckla en lönsam turistnäring på landsbygden. Transporternas betydelse för landsbygdsturismen bör utredas, föreslår motionären vidare. Han anser att en analys av transportbehoven för landsbygdsturismen bör ligga till grund för förslag som kan ge perifera områden samma möjligheter att utvecklas som mer tätbefolkade områden.
Vissa kompletterande uppgifter Riksdagen anvisade i december 1997 80,1 miljoner kronor till turistfrämjande för år 1998 (prop. 1997/98:1, bet. NU1). De statliga insatserna inom turistområdet genomförs dels av Turistdelegationen, dels av det av staten och turistnäringen gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese- och Turistråd AB (Turistrådet). Målet för turistpolitiken är att Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring. Riksdagen beslöt våren 1995 om inriktningen och utformningen av turistpolitiken (prop. 1994/95:100, prop. 1994/95:177, bet. KrU28). Inom ramen för småföretagsprogrammet har regeringen anvisat 90 miljoner kronor till Turistrådet för internationell marknadsföring av Sverige som turistland, under förutsättning att ett dubbelt så stort belopp ställs till förfogande för samma ändamål av berörda branschföretag och andra organ. Regeringen har vidare anvisat 11 miljoner kronor till Turistdelegationen för delfinansiering av uppbyggnad av ett kunskapscentrum för turism vid Mitthögskolan och vidareutveckling av befintligt turistforskningsprogram. EU bidrar med s.k. mål 6-medel. Slutligen har regeringen från småföretagsprogram- mets medel anvisat 2 miljoner kronor till Turistdelegationen för att förstärka dess kansli. Riksdagen har också tidigare fattat beslut om att anvisa 20 miljoner kronor till Turistrådet (prop. 1995/96:94, bet. NU13) i syfte att utveckla och anpassa informationsteknik för små och medelstora turistföretag, varvid berörda företag förutsattes svara för minst hälften av kostnaderna. Turistdelegationen skall på regeringens uppdrag genomföra riktade studier av förutsättningarna för utveckling av svensk turism. Studierna skall bygga på delegationens handlingsprogram för utveckling av svensk turism och delegationens rapport om hinder för turismens utveckling. Uppdraget skall redovisas i slutet av april 1998. De strategiska riktlinjer som lagts fram i Turistdelegationens handlingsprogram bör, sades det i budgetpropositionen för 1998, även fortsättningsvis utgöra en grund för arbetet med att utveckla den svenska turistnäringen. Beträffande yrkandet i motion 1997/98:Kr213 (c) om ett kulturpolitiskt program för turism kan noteras att Riksantikvarieämbetet har fått regeringens uppdrag att utarbeta förslag till kvalitetskriterier och metoder för kvalitetssäkring av kulturturismen inom sitt ansvarsområde. Uppdraget skall redovisas under våren 1998. När det gäller s.k. naturturism som tas upp i några av motionerna kan nämnas att Turistdelegationens instruktion ändrats fr.o.m. den 1 mars 1997 så att det bland delegationens uppgifter ingår att verka för att turismens utveckling sker på ett för miljön och naturen hållbart sätt. Mot denna bakgrund har det inom Turistdelegationen bildats en arbetsgrupp för hållbar utveckling av turism. Arbetsgruppen skall redovisa resultaten av sitt arbete under våren 1998. Beträffande förslagen om s.k. landsbygdsturism kan nämnas att Glesbygdsverket i samarbete med Turistdelegationen hösten 1997 tagit fram ett handlingsprogram för småskalig landsbygdsturism med rubriken En lönsam näring med en hållbar utveckling. I handlingsprogrammet föreslås en rad åtgärder på olika områden. Utvecklingsarbetet måste bygga på de lokala resurser som finns i ett område, sägs det. Strukturfondsmedel från EU samt landbygdsstödet kan täcka stora delar av de åtgärder som omfattar företagsutveckling och kompetensstöd. Glesbygdsverket har ett nationellt ansvar att förankra programmets intentioner och ta initiativ till samverkan och ett tvärsektoriellt arbetssätt som är grunden för ett framgångsrikt utvecklingsarbete, heter det vidare. När det gäller frågan om turism i Östersjöområdet kan nämnas att det finns ett samarbetsorgan, Baltic Tourist Commission (BTC), där länder, företag och organisationer, inklusive Turistrådet, ingår. Det kan också nämnas att Turistdelegationen nyligen publicerat en sammanställning av fakta om den polska turistmarknaden ( Marknadsstudie Polen. Motsvarande arbete pågår inom delegationen beträffande S:t Petersburgsområdet i Ryssland och de baltiska länderna, där rapporter beräknas bli publicerade senare under år 1998. Beträffande svenskt medlemskap i World Tourism Organization har regeringen tagit ställning för att Sverige inte bör vara medlem. Medlemsavgiften är mycket hög. Sverige prioriterar i stället, enligt uppgift, det arbete som bedrivs på turistområdet inom EU och OECD. Finland är det enda land i Norden som är medlem i världsturismorganisationen, men har enligt uppgift vid flera tillfällen övervägt att gå ur, bl.a. på grund av den höga avgiften. Som nämns i motion 1997/98:N293 (s) är Högskolan i Östersund delansluten medlem (s.k. affiliate member) i organisationen. Näringsminister Anders Sundström besvarade i februari 1998 en interpellation (1997/98:133) av Margareta Andersson (c) om turistsatsningen i glesbygd. I sitt svar redovisade näringsministern de insatser som staten gör för turistsektorn. Det finns ingen bransch som staten har så stort engagemang i som turistnäringen, uppgav näringsministern. Han skulle dock vilja se ett starkare engagemang också från branschen. Denna har inte svarat upp mot det avtal som finns mellan staten och branschens företrädare, sade näringsministern.
Utskottets ställningstagande Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har stor betydelse i många regioner, inte minst i glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i det arbete med att stärka den regionala utvecklingen som regeringen bedriver och som utskottet ställer sig bakom. Turistnäringen är också en av de branscher som växer snabbast i Sverige. Konkurrensen är mycket hård och marknadsföringen av Sverige som turistland är viktig. Den förda politiken beträffande turistnäringen ligger i linje med mycket av vad som efterfrågas i de här aktuella motionerna. Särskilda medel har, som tidigare redovisats, anvisats för marknadsföring av Sverige internationellt. Utskottet vill härvid framhålla vikten av att branschen infriar de åtaganden den gjort i avtal mellan staten och dess företrädare. Beträffande de olika områden av turism som tas upp i motionerna ( kulturturism, naturturism, landsbygdsturism och Östersjöturism ( har, som nyss redogjorts för, olika åtgärder vidtagits eller påbörjats. Något initiativ av riksdagen på dessa områden är därför inte erforderligt. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:N268 (s), 1997/98:N291 (s), 1997/98:N293 (s), 1997/98:N298 (s), 1997/98:N304 (s), 1997/98:N239 (m), 1997/98:Kr213 (c), 1997/98:N302 (c), 1997/98:Kr270 (mp) och 1997/98:N296 (kd) i berörda delar.
Särskilda branscher
Vidareförädling av skogsråvara
Motionerna I motion 1997/98:N266 (s) begärs ett riksdagsuttalande om vikten av att utvecklingen inom skogsnäringen följs noga och att åtgärder vidtas för att skogsråvaran skall utnyttjas på bästa sätt efter de lokala förutsättningarna. Det är viktigt för både skogslänens och Sveriges ekonomi och sysselsättning att skogsråvaran utnyttjas maximalt, anför motionärerna. De anser att skogsprodukter med högt förädlingsvärde måste prioriteras framför sådana med lågt förädlingsvärde. Många av skogens högförädlade produkter kan t.ex. cirkulera länge i kretslopp och därefter användas även som bränsle, sägs det. Det behövs insatser för ökad förädlingsgrad av skogsråvaran och högre anslag till forskning avseende ökad användning av träfiber i kombination med kompositmaterial, anförs det i motion 1997/98:N292 (s). För att nå målet med en kraftigt ökande bruttonationalprodukt under 1990-talet, vilket regeringen under flera år förutsatt i sin budget, fordras ett ökat värde av exporten, säger motionärerna. Därvid anses bl.a. ökad vidareförädling och ett större tillvaratagande av skogsråvaran kunna bidra. Mot bakgrund av skogsnäringens betydelse för handelsbalansen och de möjligheter näringen har att bidra till ökad sysselsättning måste det vara samhällsekonomiskt motiverat med samhällsstöd till näringen, anser motionärerna och föreslår att nya system och metoder för vidareförädling skall utvecklas, där skogsråvaran tillsammans med andra råvaror, t.ex. återvinningsbara kompositmaterial, får utgöra grunden för fortsatt forskning. Ökade anslag till forskning inom området komposit och skogsråvara erfordras sålunda. Ett särskilt etableringsstöd, hjälp till utbildning för lokalt verksamma småföretagare och en gemensam nordisk marknadsföring av vidareförädlade träprodukter i Europa är ytterligare exempel på åtgärder som, enligt motionärerna, bör vidtas. Det bör göras en översyn av fördelningen av forskningsresurser på det skogliga och på det skogsindustriella området, sägs det i motion 1997/98:Jo304 (m). Det finns, enligt motionärerna, tecken på att fördelningen väger över mot det primärt skogliga området på bekostnad av utvecklingen av nya industriprodukter av skogsråvaran. Sverige skulle ha mycket att vinna på om förädlingsgraden på skogsprodukterna ökades, anser motionärerna. De menar att Sverige, som är ett av de viktigaste skogsproducerande länderna i Europa, inte har en framskjuten plats när det gäller forskning och vidareförädling av skogsprodukter. Detta anses i första hand vara en fråga för näringen själv, men motionärerna menar dock att staten tillsammans med näringen på nytt bör överväga frågan. I syfte att öka förädlingen och skapa fler arbetstillfällen inom skogsindu- strin bör ett industriellt utvecklingsprogram inledas, sägs det i motion 1997/98:A460 (c). Ett sådant program bör innehålla utvecklingsinsatser avseende produktion och produktionssystem, produktutformning och produktdesign, kompetensutveckling, entreprenörsutveckling, riskkapitalförsörjning etc. Programmet bör drivas i nära samverkan med t.ex. träbranschen, utbildningsgivare, FoU-institutioner och regionala myndigheter, anser motionärerna och menar att regeringen bör undersöka möjligheterna till ett sådant utvecklings- och forskningsprogram. Finansiering bör sökas via näringen, EU, andra finansiärer och staten. Också i motion 1997/98:N302 (c) föreslås ett utvecklingsprogram för vidareförädling av skogsråvara ( med liknande motivering som i den nyssnämnda motionen. Värmland är med sin stora kompetens inom sågverksnäringen och med Högskolan i Karlstad en lämplig plats för en sådan verksamhet, anser motionären och menar att resurser för ett sådant utvecklingsprogram bör kunna tas från det särskilda anslaget för regionalpolitiska insatser.
Vissa kompletterande uppgifter
Regeringen har i samarbete med Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen) och Stiftelsen för Strategisk Forskning hösten 1997 utarbetat ett program för utveckling av skogsnäringen. Programmet består av följande fyra delar: ( Ett utvecklings- och teknikspridningsprogram, vilket innehåller satsningar på bl.a. träbaserade byggsystem, nya trä- och fiberprodukter, kretslopps- anpassning av skogsindustriprodukter samt möbelutveckling. Programmet omfattar sammanlagt 300 miljoner kronor, varav regeringen satsar 50 miljoner kronor per år i tre år. ( Ett forskningsprogram på det skogsindustriella området, vars mål är att långsiktigt stödja skogsindustrins utveckling och skapa och stärka forskningsmiljöer vid de nya högskolorna. Planerade programområden är bl.a. kretsloppsanpassade skogsindustriprodukter, nya träprodukter och nya material, bestrukna och tryckta papper och arkitektur, design och träkultur. Programmets viktigaste uppgift är att verka för att forskningssatsningen som helhet blir av strategisk betydelse för de regionala högskolorna och för skogsnäringen. ( Ett forskningsprogram inom träteknologiområdet, vars syfte är att utveckla konkurrenskraftig forskning, kompetens och forskarutbildning vid etablerade forskarmiljöer vid följande lärosäten: Lunds universitet, Luleå tekniska universitet, Chalmers tekniska högskola, Kungliga tekniska högskolan och Institutet för träteknisk forskning. Programmet, som skall pågå under minst fem år, får en budget på 6 miljoner kronor för år 1998 och planeras därefter kunna utökas till 15 miljoner kronor per år. ( Nya utbildningsplatser och professurer. I budgetpropositionen för 1998 föreslogs att Luleå tekniska universitet skulle tilldelas 600 utbildningsplatser från den 1 juli 1998, varav minst 50 platser skall avse utbildning med inriktning mot det trätekniska området. Sammantaget planeras 200 nya utbildningsplatser på fyra år inom träteknikområdet. Vidare finns det, som redovisas i budgetpropositionen för 1998, ett särskilt program för träråvarubaserad industri som går in på sitt andra år av en treårig förlängning och där 10 miljoner kronor per år beräknats. Det kan också noteras att det inom ramen för den verksamhet som bedrivs vid kompetenscentrum finns flera program som har relevans för de skogsindustriella frågor som här är aktuella. Regeringen beslöt hösten 1996 att inom Jordbruksdepartementet tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att belysa vissa frågor som berör forskning och utbildning inom den skogliga sektorn, med ståthållaren Björn Sprängare som ordförande. I en bakgrundspromemoria till beslutet om tillsättandet av arbetsgruppen sägs följande:
Kedjan skogsproduktion - industri - marknad bör omfattas av en helhetssyn. Forskning och utbildning inom skogsbrukets område utförs i huvudsak vid Sveriges lanbruksuniversitet, medan den mer industrirelaterade forskningen bedrivs vid de tekniska högskolorna. I framtiden bör verksamheten i de olika leden integreras bättre. Marknadens signaler bör ges ett ökat inflytande i forskningsprocessen. Forskningen måste bidra både till en långsiktigt hållbar produktion och till att utveckla träfiberprodukter som marknaden kan komma att efterfråga i framtiden.
Arbetsgruppen bör föreslå åtgärder som kan främja en vertikal integration inom utbildning och forskning, sägs det vidare i promemorian. I uppgiften bör även ingå att belysa de olika aktörernas uppgifter för att bedöma om de nuvarande resurserna utnyttjas på bästa möjliga sätt. Arbetsgruppen har nyligen redovisat sina analyser och slutsatser i en rapport till jordbruksminister Annika Åhnberg (Ds 1998:20). I rapporten görs sammanställningar av bl.a. den skogliga och skogsindustriella forskningen. Forskningsresursernas fördelning år 1997 på Götaland, Svealand och Norrland samt på inriktning framgår av följande tabell (miljoner kronor): _____________________________________________________________ Forskningsinriktning Götaland Svealand Norrland Totalt Papper och massa 33,6 233,6 13,9 281,1 Träteknik 43,5 64,6 37,0 145,1 Skog 71,1 232,3 147,0 450,4 Totalt 148,2 530,5 197,9 876,6
Den totala forskningen med skogsindustriell och skoglig inriktning uppgick sålunda till 876,6 miljoner kronor år 1997, varav knappt hälften avsåg skogsindustriell forskning. Av den skogsindustriella forskningen hänför sig ungefär två tredjedelar till forskning om papper och massa. Staten svarar för drygt hälften av finansieringen av den totala forskningen, medan näringen svarar för ungefär en fjärdedel och s.k. övriga finansiärer för cirka en femtedel. Den största delen, 40 %, utförs vid de tre stora industriforskningsinstituten Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut - STFI, Institutet för träteknisk forskning - Trätek och Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut - SkogForsk. Den skogsvetenskapliga fakulteten svarar för 33 % av den utförda forskningen och övriga institutioner, avdelningar och institut för resterande 27 %. Arbetsgruppens slutsatser formuleras i rapportens sammanfattning på följande sätt:
- Kedjan marknad - industri - skogsproduktion måste integreras väsentligt mer och omfattas av en helhetssyn inom såväl forskning och utbildning som forskningsfinansiering. Marknadens signaler måste ges ett ökat inflytande genom hela kedjan, både i prioriteringen av forskningsområden och i forskningsprocessen. När det gäller långsiktig forskning måste forskningens inriktning leda till en ökad tonvikt på forskning närmare förädlingsledet.
- Vitala processer och dialoger måste skapas som leder till såväl identifiering och konkretisering av forskningsbehov som till förstärkt samarbete mellan skogsnäringen, forskarsamhället och statliga forskningsfinansierande organ och myndigheter.
- Skogsnäringen måste tydligare definiera sina forskningsbehov och på ett aktivare sätt delta i den skogliga och skogsindustriella forskningens utveckling. Rapporten kommer nu att bli föremål för beredning inom Regeringskansliet.
Utskottets ställningstagande Skogsindustrin har mycket stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Sverige och svarar för en betydande del av det svenska exportnettot. Mot denna bakgrund anser utskottet att det är angeläget att konkurrenskraften inom den svenska skogsindustrin kan upprätthållas och utvecklas. Detta kräver en hög kunskapsnivå inom industrin. Likaså är det önskvärt att det sker en utveckling mot ökad vidareförädling inom skogsindustrin. Som redovisats pågår olika program av relevans för de frågor som här är aktuella. Den arbetsgrupp inom Regeringskansliet som har i uppgift att belysa vissa frågor rörande forskning och utbildning inom den skogliga sektorn har nyligen avlämnat sin rapport till jordbruksminister Annika Åhnberg. Av underlagsmaterial som arbetsgruppen låtit ta fram och som utskottet redovisat framgår att endast knappt hälften av forskningen med skogsindustriell och skoglig inriktning hänför sig till den förstnämnda kategorin. Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om detta är en lämplig fördelning, med hänsyn till den roll skogsindustrin har i den svenska ekonomin. Med hänvisning till det arbete som pågår anser utskottet dock att riksdagen inte nu bör agera i frågan. De aktuella motionerna 1997/98:N266 (s), 1997/98:N292 (s), 1997/98:Jo304 (m), 1997/98:A460 (c) och 1997/98:N302 (c) avstyrks härmed i berörda delar.
Livsmedelsindustrin
Motionerna Huvuddelen av svensk livsmedelsindustri och förpackningsindustri är lokaliserad till Skåne, konstateras det i motion 1997/98:N206 (m). Till denna region bör också, anser motionären, Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) lokaliseras. Regeringen bör till riksdagen lämna förslag till åtgärder som kan bidra till att industripotatisodlingen och vidareförädlingen av potatis kan fortleva, anförs det i motion 1997/98:N297 (m). Odling av industripotatis är en regionalt viktig näring i södra Sverige, konstaterar motionärerna. När gränsskyddet efter EU-inträdet försvann ökade importandelen för förädlad potatis kraftigt. Odlingen och arbetstillfällena inom denna industrigren är därmed starkt hotade, anför motionärerna. De pekar på att möjligheter finns att förbättra den svenska konkurrenskraften genom att de politiskt beslutade kostnaderna, t.ex. dieselskatt, mineralgödselskatter m.m., som inte på motsvarande sätt belastar konkurrenterna i andra EU-länder sänks. Det är angeläget att en utvärdering av situationen snarast görs, säger motionärerna. Också i motion 1997/98:N305 (c) tas upp frågan om stöd till potatisförädlingsindustrin. Näringen, som är en regionalt viktig näring i södra Sverige och speciellt i Skåne, har gjort stora satsningar för att förbättra konkurrenskraften, konstaterar motionären. Hon anser att berättigade krav på miljö och kvalitet samt högre avgifter och skatter har medfört en konkurrenssnedvridning som gör att den svenska industri som förädlar industripotatis är hotad. För att uppmuntra investeringar och därmed bevara arbetstillfällen i Sverige,
inte minst i Skåne, krävs att industrin kompenseras med någon form av stöd till dess att konkurrensen inom EU har lika förutsättningar, anser motionären.
Vissa kompletterande uppgifter Utredningen om livsmedelssektorns omställning och expansion (särskild utredare: landshövding Gunnar Björk) har haft i uppdrag att lägga fram förslag till ett program för att påskynda livsmedelssektorns förnyelse och expansion. Utredningen lade i december 1997 fram sitt betänkande En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167). Beträffande förädlade potatisprodukter, som är föremål för yrkande i två av de här aktuella motionerna, lämnas i ett särskilt avsnitt (7.2.12.2) en beskrivning av den berörda industrigrenen och dess konkurrenssituation. Utredningen konstaterar att förbrukningen av dieselolja utgör en betydande kostnad i jordbruket, bl.a. i potatisodlingen. Den svenska produktionen av förädlade potatisprodukter, t.ex. pommes frites och potatismos, har efter EU- inträdet svårigheter att klara importkonkurrensen, som främst kommer från Nederländerna. Det råder en ojämlik konkurrenssituation mellan svenska och nederländska odlare av potatis, bl.a. genom de höga dieselskatterna i Sverige och de svenska avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel, konstaterar utredningen. Den föreslår därför att industrin för förädlade potatisprodukter efter samråd med potatisodlarna lägger fram en handlingsplan för regeringen, som visar under vilka förutsättningar den svenska industrins produkter kan bli konkurrenskraftiga. Denna handlingsplan avses senare kunna ligga till grund för överväganden om statliga insatser. Näringsminister Anders Sundström besvarade i februari 1998 en interpellation (1997/98:162) av Göte Jonsson (m) om regeringens behandling av utredningen. I sitt svar sade näringsministern att förslagen är mycket kostnadskrävande och att några förslag till finansiering ( bortsett från förslag om medfinansiering från EU ( inte presenterats av utredningen. Näringsministern uppgav att utredningen nu skall bli föremål för beredning. I den regionalpolitiska propositionen (prop. 1997/98:62) gör regeringen bedömningen att en samordning och förstärkning av forskningsresurserna på livsmedelsområdet behövs för att stärka den svenska industrinära livsmedelsforskningen. Regeringen avser därför att, efter beaktande av remissinstansernas synpunkter, återkomma i budgetpropositionen för år 1999 med ett eventuellt förslag till ett nationellt samlat forsknings-, utvecklings- och teknikspridningsprogram med huvudsyfte att bidra till industriell förnyelse och kompetenshöjning i företagen. Utredningens energiskatteförslag kommer att behandlas inom ramen för den översyn av energiskattesystemet som pågår under Finansdepartementets ledning. Med undantag av energiskatteförslagen har utredningen nyligen sänts ut på remiss, varvid remissinstanserna ges tillfälle att lämna synpunkter på hur de olika förslagen skall finansieras. Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) är som framhålls i motion 1997/98:N206 (m) förlagt till Göteborg men har dock sedan år 1996 en filial i Lund.
Utskottets ställningstagande De problem som potatisförädlingsindustrin står inför och som är föremål för yrkande i de två motionerna 1997/98:N297 (m) och 1997/98:N305 (c) har, som redovisats, behandlats av Utredningen om livsmedelssektorns omställning och expansion. Betänkandet skall nu bli föremål för beredning. När det gäller den tredje här aktuella motionen, 1997/98:N206 (m), konstaterar utskottet att Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) har en filial i Skåne. Med det anförda avstyrker utskottet de nämnda motionerna.
Bilindustrins underleverantörer
Motionen Riksdagen bör göra ett uttalande om de problem som de små underleverantörerna till bilindustrin står inför, anförs det i motion 1997/98:N246 (s). Motionärerna hyser oro för de små underleverantörerna till bilindustrin med hänvisning till att 80 % av komponenterna importeras och att 90 % av de färdiga bilarna exporteras. I kombination med att underleverantörerna minskar i antal och produktutvecklingen glider ut ur landet är hela basen för näringen i Sverige allvarligt hotad, anför motionärerna. De anser mot denna bakgrund att det finns särskilda skäl att stärka de små underleverantörernas situation, genom t.ex. bildande av nätverk för dessa företagare inom ramen för ALMI:s verksamhetsområde.
Vissa kompletterande uppgifter Regeringen fattade i september 1997 beslut om att via Bilkomponent Sverige samordna satsningar på bilindustrins leverantörer. Bilkomponent Sverige är en ideell förening med syfte att genom kompetensutveckling i vid mening skapa förutsättningar för strukturförändringar till ökad internationell konkurrenskraft och därmed ökad sysselsättning hos de i Sverige verkande leverantörerna till fordonsindustrin. Verksamheten bygger på ett nära samarbete mellan näringsliv och myndigheter. Bland de senare ingår länsstyrelser, länsarbetsnämnder och centrala myndigheter ( t.ex. Arbetsmarknadsstyrelsen och NUTEK. Enligt ett pressmeddelande från Närings- och handelsdepartementet i september 1997 kommer en samordning att ske mellan Bilkomponent Sverige och andra liknande insatser i statlig regi. Departementet avser, enligt pressmeddelandet, att bidra med 2 miljoner kronor till arbetet. Den typ av nätverksbyggande i ALMI:s regi som efterfrågas i motionen ingår i ALMI:s reguljära verksamhet.
Utskottets ställningstagande Enligt utskottets mening främjas inte bilindustrins underleverantörer av den typ av allmänt uttalande av riksdagen som efterfrågas i den här aktuella motionen 1997/98:N246 (s). Motionen avstyrks sålunda.
Glasindustrin
Motionerna I motion 1997/98:N284 (s) begärs uttalanden av riksdagen om den manuella glasnäringen och om att denna på olika sätt bör medverka till utveckling av turism och kultur med näringen som bas i det berörda området. Den svenska glasnäringen har erövrat och befäst ett världsrykte, säger motionären. I glasriket i Småland har gemensamma satsningar gjorts av ett femtontal glasbruk och fyra kommuner för att marknadsföra glasnäringen som ett turistområde. Lessebo kommun i Kronobergs län är den glasbrukstätaste kommunen och i övrigt starkt industriberoende, konstaterar motionären. Hon ser med stor oro på utvecklingen, eller snarare bristen på positiv utveckling, inom den manuella glasindustrin. Det behövs en satsning på glasindustrin och liknande hantverksmässiga näringar, anförs det i motion 1997/98:N289 (s). Utvecklingen inom den manuella glasindustrin i Sverige inger stor oro, anser motionären och konstaterar att under de senaste decennierna har antalet glasbruk och därmed en mängd sysselsättningstillfällen i glasriket försvunnit. Trots att staten medverkar till att utveckla det svenska hantverks- och designkunnandet inom glasområdet, bl.a. genom utbildning och genom att glasnäringen marknadsförs i turistsatsningar, bör mer kunna göras, menar motionären.
Vissa kompletterande uppgifter Näringsminister Anders Sundström besvarade i juni 1997 en interpellation (1996/97:314) av Lennart Beijer (v) om svensk glasindustri och glasrikets framtid. Näringsministern hänvisade till att regeringen under år 1996 initierade en ny tillväxtorienterad regional näringspolitik. Vad gäller glasriket ankommer det därvid på bl.a. länsstyrelsen, ALMI, kommunerna och näringslivets organisationer att medverka till en utveckling av näringslivet i regionen, dels genom att stärka hantverkstraditionerna i glasriket, dels genom att ta till vara andra utvecklingsmöjligheter för att skapa ett mångsidigt näringsliv. Staten medverkar till att utveckla det svenska hantverks- och design-kunnandet inom glasområdet bl.a. genom utbildning, sade näringsministern vidare. För att bevara och utveckla intresset för svenskt glas spelar den gemensamma marknadsföring som genomförs av staten och turistnäringen en stor roll. Näringsministern menade vidare att alla parter har ett ansvar för att utveckla glasriket. Samhällsorgan måste liksom stora och små företag medverka för att stärka näringslivet, anförde näringsministern.
Utskottets ställningstagande Enligt utskottets mening bör de nu aktuella motionerna inte föranleda något initiativ av riksdagen. Motionerna 1997/98:N284 (s) och 1997/98:N289 (s) avstyrks sålunda.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk734 yrkande 2, 1997/98:Jo305 yrkande 2, 1997/98:Jo784 yrkande 26, 1997/98:Jo785 yrkande 8, 1997/98:N204, 1997/98:N205, 1997/98:N207, 1997/98: N208, 1997/98:N209 yrkande 3, 1997/98:N217 yrkandena 1 och 9(12, 1997/98:N218, 1997/98:N237, 1997/98:N247 yrkandena 5, 8, 11, 12, 15(17 och 19, 1997/98:N248, 1997/98:N257, 1997/98:N261, 1997/98:N262, 1997/98:N274 yrkandena 2, 4, 7, 10, 11, 13 och 17, 1997/98:N280, 1997/98:N281, 1997/98:N285, 1997/98:N287, 1997/98:N294, 1997/98:N303, 1997/98:N306 yrkande 1, 1997/98: N307 yrkandena 1, 2 och 5(7, 1997/98:N309 yrkande 4, 1997/98: N311 yrkandena 1, 3, 5, 6 och 9(12, 1997/98:N312 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A273 yrkandena 13 och 15, 1997/98:A803 yrkande 9 och 1997/98:A804 yrkande 9, res. 1 (m, fp, kd) res. 2 (c) res. 3 (v) res. 4 (mp) 2. beträffande avreglering att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K530 yrkande 4, 1997/98: N212, 1997/98:N215, 1997/98:N217 yrkande 2, 1997/98:N225, 1997/98:N247 yrkandena 2 och 3, 1997/98:N256, 1997/98:N263, 1997/98:N274 yrkandena 5 och 6, 1997/98:N306 yrkande 2 och 1997/98:N308 yrkande 6, res. 5 (m, fp, kd) res. 6 (c) res. 7 (mp) 3. beträffande turism att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 17, 1997/98: Kr270 yrkande 81, 1997/98:N239, 1997/98:N268, 1997/98:N291, 1997/98:N293, 1997/98:N296, 1997/98:N298, 1997/98:N302 yrkande 4 och 1997/98:N304, res. 8 (m, fp, kd) res. 9 (c) res. 10 (mp) 4. beträffande vidareförädling av skogsråvara att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo304 yrkande 11, 1997/98: N266 yrkande 2, 1997/98:N292, 1997/98:N302 yrkande 3 och 1997/98:A460 yrkande 8, 5. beträffande livsmedelsindustrin att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N206, 1997/98:N297 och 1997/98:N305, res. 11 (m) res. 12 (c) res. 13 (kd) 6. beträffande bilindustrins underleverantörer att riksdagen avslår motion 1997/98:N246, 7. beträffande glasindustrin att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N284 och 1997/98:N289.
Stockholm den 10 mars 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp) (vid momenten 1 och 2), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Hans Hoff (s), Sten Tolgfors (m) och Torsten Gavelin (fp) (vid momenten 3-7).
Reservationer
1. Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1) Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kd) och Sten Tolgfors (m) anser dels att utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens inriktning, m.m. - under rubriken Riktlinjer för näringspolitiken bort ha följande lydelse: Utskottet redovisar först sin allmänna syn på näringspolitiken. Huvudorsaken till den dåliga tillväxt, det otillräckliga företagande och den höga arbetslöshet som kännetecknar Sverige ligger i den bristande förnyelsen. Det som nu erfordras är att skapandets och tillväxtens grundläggande förutsättningar rekonstrueras. Sveriges största utmaning är den internationella konkurrensen; människor, företag, varor och kapital kan röra sig fritt över gränserna. En förutsättning för att Sverige skall kunna ta till vara de möjligheter som globaliseringen medför är att Sverige kan tävla med de mest konkurrenskraftiga länderna i fråga om villkoren för företagande och investeringar. Sverige har sedan år 1970 fallit från tredje till artonde plats i industriländernas välståndsliga. Den svenska ekonomin växer långsammare än genomsnittet för EU:s länder, och välståndsutvecklingen är svag. Ett mer dynamiskt företagande och fler riktiga arbeten kräver insatser över flera områden, i första hand i fråga om skatterna, arbetsmarknaden, Sveriges engagemang i EU, energiförsörjningen och kunskapsutvecklingen. På samtliga dessa områden saknar regeringen ett alternativ som har förutsättningar att fungera. Det allvarligaste tecknet på att en ny kurs är nödvändig är arbetslösheten och den svaga sysselsättningen. Enligt regeringens egen bedömning kommer arbetslösheten vid utgången av år 1998 att vara lika hög som under Socialdemokraternas första regeringsår 1995, nämligen drygt 12 %. Målet om att halvera den öppna arbetslösheten till sekelskiftet kommer alltså inte att nås. Misstroendet mot regeringens näringspolitik växer och påverkar både investeringar och företagens förutsättningar att skapa nya jobb. Kritiken mot regeringens näringspolitik är, enligt utskottets mening, välgrundad. På område efter område har regeringen slagit in på en kurs som försämrar förutsättningarna för företagande. Det är fråga om en öppen förtroendekris, där regeringen alltmer tappar kontakten med verkligheten. Det som nu krävs är en politik som skapar de nödvändiga förutsättningarna för tillväxt och nya jobb. Politikernas uppgift är att skapa generellt goda villkor för företagandet, med goda och stabila regler. Statens roll i samhällsekonomin är att sätta ramar och att övervaka reglerna på marknaden, att ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. Attityden till företagande är av största vikt. Regeringen visar sammantaget genom sin politik en bristande förståelse för företagaren som person. I små företag går det inte att särskilja företagets ekonomi från ägarens ekonomi. Skatter som slår mot ägarnas ekonomi slår också mot deras företag och därmed mot möjligheterna till nya och växande företag. Om inte arbete, risktagande och ägande tillåts löna sig, kommer få att vilja sätta sin egen och familjens ekonomi på spel för att starta och driva företag. Sverige måste få ett mer småföretagsvänligt klimat än hittills. Speciellt bör åtgärder som främjar tjänstesektorns utveckling vidtas. Det är utskottets uppfattning att alla politiska krafter bör samlas för att skapa förutsättningar för investeringar, företagande och nya jobb. I detta perspektiv är den energipolitik som regeringen bedriver olycklig. Den riskerar att leda till höjda elkostnader och skapar därtill betydande osäkerhet om de långsiktiga villkoren för att investera i industriell verksamhet i Sverige. Den tidigare värdegemenskapen - om att i Sveriges intresse arbeta för tillväxt och nya jobb och med bibehållen industriproduktion inom landet - har regeringen övergivit. Energipolitiken är inte det enda område där regeringen valt fel kurs. Misstroendet beror också på regeringens kursval i fråga om skatte-, konkurrens-, avreglerings-, privatiserings- och arbetsrättsområdena. Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört beträffande den allmänna inriktningen av näringspolitiken. Därmed tillstyrks motionerna 1997/98:Sk734 (m), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:N307 (fp) och 1997/98:N274 (kd) i berörda delar. Yrkandet i den sistnämnda motionen om att det i regeringen bör ingå en småföretagarminister avstyrks dock, med hänvisning till att det är en intern regeringsfråga hur arbetet organiseras inom Regeringskansliet. Övriga här aktuella motioner, 1997/98:N247 (c), 1997/98:N312 (v) och 1997/98:N311 (mp), avstyrks samtidigt i motsvarande delar. När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer utskottets syn med den som kommer till uttryck i motionerna 1997/98:N209 (m), 1997/98: N309 (fp) och 1997/98:N274 (kd). Statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa betingelser för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra kapital till företag som behöver kapital för expansion. Grundprincipen måste, enligt utskottets mening, vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i privat regi. Det arbete som påbörjades under fyrpartiregeringen med att minska statens företagsägande bör, enligt utskottets uppfattning, fortsätta. Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt inbringade de försäljningar som gjordes under den borgerliga regeringen ca 23 miljarder kronor (exkl. försäljning av aktier i Nordbanken) till statskassan, vilket minskade statens upplåningsbehov med motsvarande belopp. Försäljningen ledde också till en spridning av aktieägandet till grupper som inte tidigare innehaft aktier och därmed till en breddning av riskkapitalmarknaden. Riksdagen bör således begära att regeringen framlägger en plan för försäljning av statliga företag i enlighet med vad som här har angetts. Därvid bör Telia AB sättas överst på privatiseringslistan. Härmed blir de tre nämnda motionerna i sak tillgodosedda i aktuella delar. Övriga här aktuella motioner ( 1997/98:N204 (m), 1997/98:Jo305 (v) och 1997/98:N311 (mp) ( avstyrks i motsvarande delar. Beträffande områdena kapitalförsörjning, stöd till uppfinnare och innovatörer samt teknikspridning m.m. görs, som framgått av tidigare redovisning, olika insatser inom näringspolitikens ram. Det helt avgörande är dock att det råder ett gott företagsklimat. På vissa områden behövs, enligt utskottets mening, kompletterande åtgärder. Det är t.ex. av stor betydelse att tillräckliga resurser satsas på forskning och utveckling och att åtgärder vidtas för att underlätta för småföretag att ta del av detta arbete. I detta sammanhang bör uppmärksammas möjligheterna att bilda BIC-organisationer, som har som syfte att bistå unga, teknikbaserade tillväxtföretag. Vidare bör möjligheterna att i större utsträckning tillämpa innovativ teknikupphandling undersökas. Självfallet skall de regler som ställs enligt lagen (1992:1317) om offentlig upphandling iakttas. Utskottet anser vidare att det är angeläget att på olika sätt underlätta för invandrare som vill starta företag. Det arbete som ALMI bedriver och som tidigare redogjorts för bör utökas och göras mer flexibelt. Med det här anförda tillstyrker utskottet de här aktuella motionerna 1997/98:N207 (m), 1997/98:N208 (m), 1997/98:N307 (fp) och 1997/98: N274 (kd) i berörda delar. Motionerna 1997/98:N218 (s), 1997/98:N262 (s, m, c, fp, kd), 1997/98:N280 (s), 1997/98:N294 (s), 1997/98:N257 (m), 1997/98:N247(c), 1997/98:N261 (fp) och 1997/98:N311 (mp) avstyrks samtidigt i motsvarande delar. Utskottet anser att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att särskilt stödja kvinnors företagande. Bara var femte företagare är kvinna. Peter Elmlund konstaterar i rapporten ?Företagande som livschans och klassresa? att det sannolikt inte finns någon annan industrination som har så få kvinnliga företagare i småföretag, eller kvinnliga företagare över huvud taget, som Sverige. I länder som Förenta staterna, Norge och Kanada är andelen kvinnor som är företagare mer än dubbelt så stor. Den kanske allra viktigaste åtgärden för att främja kvinnors företagande är, som föreslås i en av de aktuella motionerna, att öppna verksamheter som bedrivs inom offentliga monopol för egenföretagande och entreprenader. Erfarenheter från andra länder visar att det inom dessa verksamhetsområden finns stora förutsättningar för ett snabbt växande småföretagande. Den möjlighet till speciella lån för kvinnliga företagare som infördes under fyrpartiregeringen är ett exempel på en åtgärd som har gett goda resultat. Det finns en stor utvecklingspotential bland kvinnliga företagare. Att identifiera vilka omständigheter som utgör hinder för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att eliminera dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom näringspolitiken. För att insatserna beträffande kvinnors företagande skall kunna sättas in på rätt ställe är det, som sägs i ett par motioner, viktigt att kunskaperna om kvinnors företagande ökar. Det behövs alltså ökad forskning på området. Utskottet noterar med tillfredsställelse det arbete som pågår inom ALMI med att ta fram statistik över låne- och rådgivningsverksamheten fördelad på kön. Ytterligare ett område som berörs i en av motionerna och som utskottet anser bör prioriteras är insatser för mentorskap för kvinnor. Med det här anförda tillstyrker utskottet motionerna 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:A273 (c), 1997/98:N205 (fp), och 1997/98:N274 (kd) i aktuella delar. Motionerna 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:N247 (c), 1997/98:A273 (c), 1997/98: A803 (c) och 1997/98:A804 (mp) avstyrks samtidigt i berörda delar. Utskottet avstyrker vidare motion 1997/98:N237 (s) ( om design ( samt motionerna 1997/98:N287 (s) och 1997/98:N248 (c) ( om inrättande av ett centrum för småföretagsutveckling i Östersund. Beträffande den förstnämnda motionen hänvisar utskottet till de insatser som görs via Stiftelsen Svensk Industridesign och som redovisats i det föregående. Kooperativa företag anser utskottet bör behandlas på ett likvärdigt sätt med andra företagsformer. Som anförts inledningsvis bör över huvud taget en generellt verkande näringspolitik eftersträvas. Det finns ingen grund för att påstå att kooperativa företag är missgynnade. Några ytterligare åtgärder för att främja de kooperativa företagen anser utskottet inte erfordras och avstyrker därmed motionerna 1997/98:N281(s), 1997/98:N285 (s), 1997/98: N247 (c) och 1997/98:N303 (c, mp, kd) i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sk734 yrkande 2, 1997/98:Jo785 yrkande 8, 1997/98:N207, 1997/98:N208, 1997/98: N209 yrkande 3, 1997/98:N217 yrkandena 11 och 12, 1997/98:N237, 1997/98:N274 yrkandena 2, 7, 10, 11, 13 och 17 och 19, 1997/98: N306 yrkande 1, 1997/98:N307 yrkandena 1, 2 och 5(7, 1997/98: N309 yrkande 4 och 1997/98:A273 yrkande 15 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo305 yrkande 2, 1997/98:Jo784 yrkande 26, 1997/98:N204, 1997/98:N205, 1997/98:N217 yrkandena 1, 9 och 10, 1997/98:N218, 1997/98:N247 yrkandena 5, 8, 11, 12, 15(17 och 19, 1997/98:N248, 1997/98:N257, 1997/98:N261, 1997/98:N262, 1997/98:N274 yrkande 4, 1997/98:N280, 1997/98:N281, 1997/98: N285, 1997/98:N287, 1997/98:N294, 1997/98:N303, 1997/98:N311 yrkandena 1, 3, 5, 6 och 9(12, 1997/98:N312 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A273 yrkande 13, 1997/98:A803 yrkande 9 och 1997/98: A804 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1) Kjell Ericsson (c) anser dels att utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens inriktning, m.m. - under rubriken Riktlinjer för näringspolitiken bort ha följande lydelse: Utskottets allmänna syn på näringspolitiken överensstämmer med den som kommer till uttryck i motion 1997/98:N247 (c). Sverige har traditionellt varit ett framgångsrikt företagarland. De stora företagen verkar på en hårt konkurrensutsatt världsmarknad och måste ständigt effektivisera sina verksamheter, vilket medför att bara en liten del av de nya jobben kan uppstå i denna företagskategori. Det krävs nytänkande för att skapa de nya arbetstillfällen som skall ersätta de som försvinner inom den offentliga sektorn och industrin. Stabilare och mer gynnsamma villkor måste utformas för den privata sektorn, särskilt för de företag som har potential att växa. Det är i de små och medelstora företagen som de nya arbetstillfällena kan förväntas komma till stånd. För att detta skall ske måste fler människor se det som naturligt att starta ett eget företag och entreprenören måste vara väl sedd i samhället. För att företagsklimatet ytterligare skall förbättras anser utskottet att åtgärder bör prioriteras inom följande områden: främjande av det personliga ägandet, administrativa förenklingar, skattelagstiftningen, kunskap och kompetens samt riskkapitalförsörjningen. Forskning och utveckling är nyckeln till framtida framgångar för svenskt näringsliv. Forskningen måste på ett tydligt sätt relateras till sådana områden där svensk industri har förutsättningar att vara internationellt konkurrenskraftig. Framväxten av företag som bygger sin verksamhet på produkter med högt förädlingsvärde och kunskapsinnehåll måste stimuleras. Det är uppenbart att tjänstesektorn måste svara för en betydande del av den nödvändiga framtida sysselsättningsökningen. En avgörande förutsättning för en ökad sysselsättning i tjänstesektorn är dels en stark industrisektor, dels en framgångsrik ekonomisk politik med förbättrade förutsättningar för företagande. Även de s.k. hushållsnära tjänsterna är viktiga att utveckla och stimulera. För att få kunskap om hur satsningar på företagande och tillväxt bör genomföras måste forskningen intensifieras på detta område. Det kan göras genom satsning på tvärvetenskaplig forskning om entreprenörskap, företagandets villkor och företagsutveckling. Dessutom bör en uppföljning göras av hur forskningen inom detta område utvecklas. Riksdagen bör anmoda regeringen att agera efter dessa riktlinjer. Härigenom blir motion 1997/98: N247 (c) tillgodosedd i berörd del och tillstyrks sålunda. De övriga här aktuella motionerna 1997/98:Sk734 (m), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:N307 (fp), 1997/98:N312 (v), 1997/98:N311 (mp) och 1997/98: N274 (kd) avstyrks samtidigt i motsvarande delar. När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer utskottets syn med den som kom till uttryck i en reservation (m, c, fp, kd) våren 1996 till utskottets betänkande 1995/96:NU26 om aktiv förvaltning av statens företagsägande. Som där anfördes är statens främsta näringspolitiska uppgift att ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa betingelser för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra kapital till företag som behöver kapital för expansion. Det arbete som påbörjades under den borgerliga regeringen med att minska statens företags- ägande bör, enligt utskottets uppfattning, fortsätta. Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning. I motion 1997/98:Jo784 (c) föreslås, som tidigare redovisats, att en fond för skydd av skogsmark skall inrättas. För att finansiera statens ansvarstagande för detta bör, enligt utskottets mening, en försäljning av statens ägar-andel i Assi Domän AB ske. Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram en plan för försäljning av statliga företag i enlighet med vad som här har angetts och där Assi Domän bör behandlas med förtur. Med detta tillstyrks den nyssnämnda motionen i berörd del. Motionerna 1997/98:N209 (m), 1997/98:N309 (fp) och 1997/98:N274 (kd) blir också till viss del tillgodosedda. De övriga här aktuella motionerna 1997/98:N204 (m), 1997/98:Jo305 (v) och 1997/98:N311 (mp) avstyrks samtidigt i motsvarande delar. Beträffande områdena kapitalförsörjning, stöd till uppfinnare och innovatörer samt teknikspridning m.m. görs, som framgått av tidigare redovisning, olika insatser inom näringspolitikens ram. Riskkapitalförsörjningen till små och medelstora företag utanför de större tillväxtområdena har dock, som anförs i motion 1997/98:N247 (c), försämrats under senare år. Orsaken till detta är främst den svenska kapitalmarknadens centralisering. Ett sätt att förbättra den regionala riskkapitalförsörjningen är att i olika regioner skapa mötesplatser, för vilka banker, ALMI och regionala intressenter kan stå som huvudmän. Regeringen bör anmoda ALMI att ta ett större ansvar för att denna typ av verksamhet kommer till stånd. Riksdagen bör också uttala att ALMI:s verksamhet skall fortsätta med samma inriktning och i samma omfattning som för närvarande efter halvårsskiftet 1999, då ALMI:s nuvarande avtal löper ut. Utskottet anser vidare, i likhet med vad som anförs i den nyssnämnda motionen, att det innovationsfrämjande arbetet måste intensifieras. Det rör sig om ökade insatser för rådgivning, utbildning och nätverksbyggande. Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1997/98:N247 (c) i berörda delar. Övriga här aktuella motioner ( 1997/98:N218 (s), 1997/98:N262 (s, m, c, fp, kd), 1997/98:N280 (s), 1997/98:N294 (s), 1997/98:N207 (m), 1997/98:N208 (m), 1997/98:N257 (m), 1997/98:N261 (fp), 1997/98:N307 (fp), 1997/98:N311 (mp) och 1997/98:N274 (kd) ( avstyrks samtidigt i motsvarande delar. När det gäller insatser för att främja kvinnors företagande som aktualiseras i vissa motioner har utskottet tidigare redovisat de åtgärder statsmakterna vidtagit på detta område. Utskottet vill här erinra om att riksdagen nyligen beslutat att tillföra det berörda anslaget 10 miljoner kronor för rådgivning till kvinnliga företagare. För att det skall vara möjligt att minska arbetslösheten måste många olika variabler samverka. En ökning av kvinnors företagande är en faktor som kan bidra till en minskning av arbetslösheten. Att identifiera vilka omständigheter som utgör hinder för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att eliminera dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom näringspolitiken. Liksom att det statliga stödet inom näringspolitiken bör vara neutralt mellan olika företagsformer bör det också vara neutralt mellan kvinnor och män. De företagarlån till kvinnor som ALMI ansvarar för kan ses som en del i strävandena att åstadkomma en sådan neutralitet. Utskottet noterar med tillfredsställelse det arbete som pågår inom ALMI med att ta fram statistik över låne- och rådgivningsverksamheten fördelad på kön. När det gäller det forskningsprogram om kvinnors företagande, som berörs i vissa motioner har, som redovisats, finansieringen av det första verksamhetsåret säkrats. Trots att en del åtgärder således vidtagits för att främja kvinnors företagande är det dock inte tillräckligt enligt utskottets mening. Regeringen bör därför anmodas att utarbeta ett tioårigt program, innehållande rådgivning, utbildning och finansiering för kvinnors företagande, i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:N247 (c). Med ett sådant ställningstagande blir också motionerna 1997/98:A273 (c) och 1997/98: A803 (c) till en del tillgodosedda. Motionerna 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:N205 (fp), 1997/98:A804 (mp) och 1997/98:N274 (kd) avstyrks samtidigt i aktuella delar. Utskottet avstyrker vidare motion 1997/98:N237 (s) ( om design ( samt motionerna 1997/98:N287 (s) och 1997/98:N248 (c) ( om inrättande av ett centrum för småföretagsutveckling i Östersund. Beträffande den förstnämnda motionen hänvisar utskottet till de insatser som görs via Stiftelsen Svensk Industridesign och som redovisats i det föregående. Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening, en viktig roll inom småföretagsamheten. Det berörda anslaget uppgår för år 1998, som tidigare nämnts, till 16,5 miljoner kronor, vilket innebär i det närmaste en tredubbling jämfört med föregående budgetår. Utskottet anser att de frågor som tas upp i motionerna 1997/98:N285 (s) och 1997/98:N247 (c) rörande finansieringsformer och konkurrensneutralitet för kooperativa företag är angelägna frågor. Det tidigare nämnda arbete som bedrivs av Kooperativa rådet respektive av den arbetsgrupp inom Närings- och handelsdepartementet som skall utreda vissa frågor på konkurrenslagens område är härvid av betydelse. När det gäller frågan om social ekonomi, som berörs i motionerna 1997/98:N281 (s) och 1997/98:N303 (c, mp, kd), har nyligen, som tidigare beskrivits, en arbetsgrupp tillsatts inom Inrikesdepartementet för att studera detta. Med det anförda avstyrker utskottet de fyra här aktuella motionerna i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N247 yrkandena 5, 8, 11, 12 och 19, med anledning av motionerna 1997/98:N209 yrkande 3, 1997/98:N274 yrkande 17, 1997/98:N309 yrkande 4, 1997/98: A273 yrkandena 13 och 15 och 1997/98:A803 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1997/98:Sk734 yrkande 2, 1997/98:Jo305 yrkande 2, 1997/98:Jo784 yrkande 26, 1997/98:Jo785 yrkande 8, 1997/98: N204, 1997/98:N205, 1997/98:N207, 1997/98:N208, 1997/98:N217 yrkandena 1 och 9(12, 1997/98:N218, 1997/98:N237, 1997/98:N247 yrkandena 15(17, 1997/98:N248, 1997/98:N257, 1997/98:N261, 1997/98:N262, 1997/98:N274 yrkandena 2, 4, 7, 10, 11 och 13, 1997/98:N280, 1997/98:N281, 1997/98:N285, 1997/98:N287, 1997/98:N294, 1997/98:N303, 1997/98:N306 yrkande 1, 1997/98: N307 yrkandena 1, 2 och 5(7, 1997/98:N311 yrkandena 1, 3, 5, 6 och 9(12, 1997/98:N312 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:A804 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1) Lennart Beijer (v) anser dels att den del av utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens inriktning, m.m. - under rubriken Riktlinjer för näringspolitiken som börjar med ?Utskottet redovisar? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottets allmänna syn på näringspolitiken överensstämmer med den som kommer till uttryck i motion 1997/98:N312 (v). Under det senaste året har det skett förbättringar för det svenska näringslivet ( i huvudsak på det nationalekonomiska området. Räntan har sjunkit, konjunkturen är på väg uppåt och efterfrågan på hemmamarknaden ökar. Trots detta står svenskt näringsliv fortfarande inför ett antal strategiska problem. Den politik som förs nu ger resultat först om fem till tio år. Den av riksdagen beslutade energiomställningen är en typisk sådan fråga som tar flera år innan den får fullt genomslag. Det går dock redan nu att förutse den stora betydelse som energiomställningen kommer att få för utvecklingen av det svenska näringslivet. Det är sannolikt inom energi- och miljösektorerna som många av de nya företagen kommer att finnas. Det är därför av stor vikt att det även i framtiden skapas politisk majoritet för att driva frågan om ett ekologiskt hållbart samhälle. Staten har, enligt utskottets mening, ett övergripande ansvar för näringspolitiken, vilket kräver att staten tar vissa initiativ. Näringslivet har ofta inte den erforderliga uthålligheten. Därför är det av stor vikt att staten behåller ett strategiskt ägande av näringslivet. Utskottet vill också betona att försämrade arbetsrättsliga regler eller svaga fackföreningar inte är någon framkomstväg. Ett komplett näringsliv bör, enligt utskottets mening, inte sakna någon del av ett företagsspektrum. Det betyder att basindustrin måste utveckla sin förädlingsgrad och produktdifferentiering, kundanpassa sig samt öka sin forskning och utveckling. De kunskapsintensiva företagen måste också bli fler, varvid NUTEK spelar en nyckelroll. De små företagen beräknas enligt de flesta bedömare komma att ge den största andelen ny sysselsättning. Förutom den svaga hemmaefterfrågan, som hittills varit ett hinder, finns det andra hinder för en tillväxt i småföretagen. Företagarna har ofta ett motstånd mot att växa, betingat av rädsla för att tappa kontrollen över företaget. Brist på kapital för att investera i ny produktion bidrar också till att småföretagen inte växer. Riksdagen bör instämma i vad utskottet här anfört, varigenom motion 1997/98:N312 (v) blir tillgodosedd i berörda delar ( motionen tillstyrks sålunda. Övriga här aktuella motioner 1997/98:Sk734 (m), 1997/98:N247 (c), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:N307 (fp), 1997/98: N311 (mp) och 1997/98:N274 (kd) avstyrks samtidigt i motsvarande delar. Utskottets inställning beträffande statliga företag är att staten har en betydelsefull roll som ägare av företag inom såväl basindustrierna som andra branscher. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a. sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl och behövs därutöver för att bevaka viktigare naturtillgångar som skogen och malmen. Dessutom har statliga företag en funktion att fylla som en motvikt till det privata näringslivet. Beträffande Telia AB, som berörs i flera av de här aktuella motionerna, har regeringen, som nämnts, aviserat en proposition, som utskottet kommer att behandla senare under våren 1998. När det gäller yrkandet i motion 1997/98:Jo305 (v) om instruktion för statens agerande i Assi Domän AB instämmer utskottet i vad som anförs i motionen. Staten har som majoritetsägare ett ansvar för att riksdagens mål om bevarande av biologisk mångfald följs i det egna bolaget. Regeringen bör därför anmodas att till riksdagen lämna förslag om hur instruktionen för statens agerande skall ändras så att miljöåtaganden följs. Med detta tillstyrks den nyssnämnda motionen i berörd del. Övriga här aktuella motioner, 1997/98:N209 (m), 1997/98:N204 (m), 1997/98:Jo784 (c), 1997/98: N309 (fp), 1997/98:N311 (mp) och 1997/98:N274 (kd), avstyrks i motsvarande delar. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N312 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Jo305 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1997/98:Sk734 yrkande 2, 1997/98:Jo784 yrkande 26, 1997/98:Jo785 yrkande 8, 1997/98:N204, 1997/98:N205, 1997/98:N207, 1997/98: N208, 1997/98:N209 yrkande 3, 1997/98:N217 yrkandena 1 och 9(12, 1997/98:N218, 1997/98:N237, 1997/98:N247 yrkandena 5, 8, 11, 12, 15(17 och 19, 1997/98:N248, 1997/98:N257, 1997/98:N261, 1997/98:N262, 1997/98:N274 yrkandena 2, 4, 7, 10, 11, 13 och 17, 1997/98:N280, 1997/98:N281, 1997/98:N285, 1997/98:N287, 1997/98:N294, 1997/98:N303, 1997/98:N306 yrkande 1, 1997/98: N307 yrkandena 1, 2 och 5(7, 1997/98:N309 yrkande 4, 1997/98: N311 yrkandena 1, 3, 5, 6 och 9(12, 1997/98:A273 yrkandena 13 och 15, 1997/98:A803 yrkande 9 och 1997/98:A804 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1) Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens inriktning, m.m. - under rubriken Riktlinjer för näringspolitiken bort ha följande lydelse: Utskottets allmänna syn på näringspolitiken överensstämmer med den som kommer till uttryck i motion 1997/98:N311 (mp). Politikens roll är att underlätta framväxten av det goda ( i bemärkelsen ekologiskt och hållbara ( näringslivet. Mångfald, dynamik, kreativitet och delaktighet är nyckelord för en sådan utveckling. Det skall vara företagsekonomiskt lönsamt att göra det som är långsiktigt hållbart. Ett framtida näringsliv måste vara en del av ett fungerande samhälle, inte något som befinner sig vid sidan om den sociala och ekologiska verkligheten. Enligt utskottets mening består bristerna i företagsklimatet i att de spelregler som finns är anpassade till de stora företagen, att skatteinstrumentet inte används för att stimulera näringslivet att investera i bättre miljöteknik och att arbetstid beskattas kraftigt genom bl.a. arbetsgivaravgifter och egen-avgifter. Sverige behöver fler företag med en social hemvist, s.k. ägare med ansikten, anser utskottet. Ägandet bör alltså vara synligt. Det kan röra sig om självägda företag, kooperativa företag, företag som ägs av dem som arbetar i dem eller som bor i det samhälle där företagen finns. Det är viktigt att öka möjligheten för dem som arbetar i ett företag att ta över ägandet då företaget skall säljas. Detta kan ske genom förköpsrätt eller genom ett marginellt räntebidrag. Kreativiteten måste vidare tas till vara. Om människor känner att de vågar ta steg ut i det främmande utan att riskera att falla igenom samhällets skydd ökar kreativiteten. Den ökas också då regelverk och gammal företagskultur kan förstås och förändras. Utskottet hänvisar till andra motioner från Miljöpartiet de gröna, i vilka det redovisas hur nya, moderna strukturer kan ges mer växtkraft. Därmed skulle människor som annars inte tänkt starta företag, t.ex. invandrare och kvinnor, våga ta detta steg. Utskottet anser vidare att en väl fungerande gemensam sektor starkt bidrar till goda förutsättningar för näringslivet. En bra barnomsorg, en bra skola, god sjukvård och trygg äldrevård skapar harmoni och effektivitet i samhället, vilket näringslivet är mycket betjänt av. Därför är det naturligt att en rimlig beskattning av företag sker. Utskottet vill också stimulera en satsning på vidareförädling av råvaror i glesbygd, särskilt inom trävaru- och livsmedelssektorerna. Möjligheten att transportstöd endast eller till större del skall gå till vidareförädlade produkter bör därför utredas. De ökande kraven på flexibilitet inom näringslivet måste vidare, enligt utskottets mening, mötas på ett sätt som gör att människor inte tvingas till en sämre social situation med minskat utrymme för barn, vänner, delaktighet i närsamhället och sociala nätverk. Om veckoarbetstiden sänks till 35 timmar kan dock en ökad flexibilitet accepteras. Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört. Därmed blir motion 1997/98:N311 (mp) tillgodosedd i berörda delar och tillstyrks sålunda. Övriga här aktuella motioner, 1997/98:Sk734 (m), 1997/98:N247 (c), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:N307 (fp), 1997/98:N312 (v) och 1997/98:N274 (kd), avstyrks i motsvarande delar. När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer utskottets syn med den som kommer till uttryck i motion 1997/98:N311 (mp). Utskottet förespråkar sålunda ett differentifierat ägande bestående av privata, kooperativa, kommunala och statliga företag. Offentligt styrda företag kan i vissa fall vara både nödvändiga och önskvärda, inte minst när det gäller naturliga monopol och grundläggande infrastruktur och i vissa fall också för att upprätthålla konkurrens. Av sårbarhets- och självtillitsskäl är det, enligt utskottets mening, av stor vikt att viktiga naturtillgångar inte säljs ut till starka ägargrupper som inte har någon förankring i den berörda samhällsstrukturen. Därför bör vattenkraft, skog och andra avgörande naturresurser inte säljas ut till internationella intressen. Denna strävan kan underlättas bl.a. genom ett utträde ur EU. Riksdagen bör instämma i det nu sagda, varigenom den nämnda motionen blir tillgodosedd i berörd del. Övriga här aktuella motioner, 1997/98:N209 (m), 1997/98:N204 (m), 1997/98:Jo784 (c), 1997/98: N309 (fp) och 1997/98:N274 (kd), avstyrks i motsvarande delar. Kapitalförsörjning, stöd till uppfinnare och innovatörer samt teknikspridning m.m., som är föremål för yrkande i ett flertal motioner, är områden som intar en central ställning i den näringspolitik som utskottet förordar. I det tidigare har redovisats de olika insatser som vidtagits inom näringspolitiken. Inom ramen för småföretagsprogrammet har flera verksamheter med relevans för de här aktuella områdena beslutats. Vidare ingår många av de åtgärder som efterfrågas i motionerna i NUTEK:s verksamhetsmål och i ALMI:s uppdrag. När det gäller stödet till uppfinnare och innovatörer är dock de åtgärder som vidtagits inte tillräckliga. En kommission bör därför, som föreslås i motion 1997/98:N311 (mp), tillsättas för att dels förutsättningslöst granska de misstag som gjorts vad gäller att ta till vara innovationer, dels lämna förslag om åtgärder. Med detta tillstyrker utskottet motion 1997/98:N311 (mp) i berörd del och avstyrker övriga här aktuella yrkanden i motionerna 1997/98:N218 (s), 1997/98:N262 (s, m, c, fp, kd), 1997/98:N280 (s), 1997/98:N294 (s), 1997/98:N207 (m), 1997/98:N208 (m), 1997/98:N257 (m), 1997/98:N247(c), 1997/98:N261 (fp), 1997/98:N307 (fp) och 1997/98: N274 (kd). När det gäller insatser för att främja kvinnors företagande som aktualiseras i vissa motioner har utskottet tidigare redovisat de åtgärder statsmakterna vidtagit på detta område. Utskottet vill här erinra om att riksdagen nyligen beslutat att tillföra det berörda anslaget 10 miljoner kronor för rådgivning till kvinnliga företagare. För att det skall vara möjligt att minska arbetslösheten måste många olika variabler samverka. En ökning av kvinnors företagande är en faktor som kan bidra till en minskning av arbetslösheten. Att identifiera vilka omständigheter som utgör hinder för kvinnor att starta företag och vidta åtgärder för att eliminera dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen uppgift inom näringspolitiken. Liksom att det statliga stödet inom näringspolitiken bör vara neutralt mellan olika företagsformer bör det också vara neutralt mellan kvinnor och män. De företagarlån till kvinnor som ALMI
ansvarar för kan ses som en del i strävandena att åstadkomma en sådan neutralitet. Enligt utskottets mening bör dock en regeländring avseende dessa lån genomföras. Låntagarens egeninsats bör, som anförs i motion 1997/98:A804 (mp), sänkas från 50 % till 25 %. Detta för att kompensera de svårigheter kvinnor har att erhålla banklån. Riksdagen bör anmoda regeringen att ge ALMI i uppdrag att införa denna regeländring. Utskottet noterar med tillfredsställelse det arbete som pågår inom ALMI med att ta fram statistik över låne- och rådgivningsverksamheten fördelad på kön. När det gäller det forskningsprogram om kvinnors företagande, som berörs i vissa motioner har, som redovisats, finansieringen av det första verksamhetsåret säkrats. Med vad som här anförts tillstyrker utskottet motion 1997/98:A804 (mp) i berörd del och avstyrker motionerna 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:N247 (c), 1997/98:A273 (c), 1997/98:A803 (c), 1997/98:N205 (fp) och 1997/98:N274 (kd) i aktuella delar. Utskottet avstyrker vidare motion 1997/98:N237 (s) ( om design ( samt motionerna 1997/98:N287 (s) och 1997/98:N248 (c) ( om inrättande av ett centrum för småföretagsutveckling i Östersund. Beträffande den förstnämnda motionen hänvisar utskottet till de insatser som görs via Stiftelsen Svensk Industridesign och som redovisats i det föregående. Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening, en viktig roll inom småföretagsamheten. Det berörda anslaget uppgår för år 1998, som tidigare nämnts, till 16,5 miljoner kronor, vilket innebär i det närmaste en tredubbling jämfört med föregående budgetår. Utskottet anser att de frågor som tas upp i motionerna 1997/98:N285 (s) och 1997/98:N247 (c) rörande finansieringsformer och konkurrensneutralitet för kooperativa företag är angelägna frågor. Det tidigare nämnda arbete som bedrivs av Kooperativa rådet respektive av den arbetsgrupp inom Närings- och handelsdepartementet som skall utreda vissa frågor på konkurrenslagens område är härvid av betydelse. När det gäller frågan om social ekonomi, som berörs i motionerna 1997/98:N281 (s) och 1997/98:N303 (c, mp, kd), har nyligen, som tidigare nämnts, en arbetsgrupp tillsatts inom Inrikesdepartementet för att studera detta. Med det anförda avstyrker utskottet de fyra här aktuella motionerna i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N311 yrkandena 1, 3, 5, 6, 9(12 och 1997/98:A804 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1997/98:Sk734 yrkande 2, 1997/98:Jo305 yrkande 2, 1997/98: Jo784 yrkande 26, 1997/98:Jo785 yrkande 8, 1997/98:N204, 1997/98:N205, 1997/98:N207, 1997/98:N208, 1997/98:N209 yrkande 3, 1997/98:N217 yrkandena 1 och 9(12, 1997/98:N218, 1997/98: N237, 1997/98:N247 yrkandena 5, 8, 11, 12, 15(17 och 19, 1997/98: N248, 1997/98:N257, 1997/98:N261, 1997/98:N262, 1997/98:N274 yrkandena 2, 4, 7, 10, 11, 13 och 17, 1997/98:N280, 1997/98:N281, 1997/98:N285, 1997/98:N287, 1997/98:N294, 1997/98:N303, 1997/98:N306 yrkande 1, 1997/98:N307 yrkandena 1, 2 och 5(7, 1997/98:N309 yrkande 4, 1997/98:N312 yrkandena 1 och 2, 1997/98: A273 yrkandena 13 och 15 och 1997/98:A803 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Avreglering (mom. 2) Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kd) och Sten Tolgfors (m) anser dels att utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens inriktning, m.m. - under rubriken Avreglering bort ha följande lydelse: På avregleringsområdet uppvisar de minimala arbetsinsatser som regeringen gjort inga synbara resultat. Enligt utskottets mening bör en ny förenklings- eller avregleringsdelegation tillsättas inom Regeringskansliet. En förutsättning för att en sådan skall bli framgångsrik är att den ges hög politisk prioritet. Fokus i förenklingsarbetet skall vara inriktad på småföretagen, som inte har samma möjligheter som storföretagen att avsätta personella och ekonomiska resurser för administration och byråkrati. Ett visst uppgiftslämnande är givetvis en förutsättning för att ett rättssamhälle skall fungera, men den mängd av regler som ett företag för närvarande möter kan inte försvaras. En löpande omprövning av olika företagsregler måste ske, varvid särskild vikt bör läggas vid de regler som drabbar små företag. En målsättning bör också vara att det endast skall finnas en instans att vända sig till när en person vill starta ett företag. I detta sammanhang bör noteras att företrädare i utskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna nyligen föreslagit ett utskottsinitiativ i syfte att en ordning skall införas som innebär att befintliga regelverk som berör företagandet och som inte förnyas inom en viss tid automatiskt skall bortfalla. Utskottsinitiativet föreslogs mot bakgrund av ett uttalande av statsminister Göran Persson i massmedia att man i Regeringskansliet diskuterar att införa en sådan ordning. Enligt utskottets mening borde utskottsinitiativet ha förelagts riksdagen för beslut. Riksdagen bör instämma i vad som här har anförts, varigenom motionerna 1997/98:N212 (m), 1997/98:N215 (m), 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98: N225 (m), 1997/98:N256 (m), 1997/98:N247 (c), 1997/98:K530 (c), 1997/98:N308 (c), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:N274 (kd) och 1997/98: N263 (kd, m, c, fp) i huvudsak blir tillgodosedda i här berörda delar. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande avreglering att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K530 yrkande 4, 1997/98:N212, 1997/98:N215, 1997/98:N217 yrkande 2, 1997/98: N225, 1997/98:N247 yrkandena 2 och 3, 1997/98:N256, 1997/98: N263, 1997/98:N274 yrkandena 5 och 6, 1997/98:N306 yrkande 2 och 1997/98:N308 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Avreglering (mom. 2) Kjell Ericsson (c) anser dels att utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens inriktning m.m. - under rubriken Avreglering bort ha följande lydelse: Beträffande frågan om avreglering anser utskottet, i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:N247 (c), att riksdagen bör anmoda regeringen att tillse att alla nya lagförslag, förordningar och regler som berör de små företagen föregås av konsekvensanalyser. Dessa kan i en del fall utföras av organ som är fristående från regering och riksdag. De små företagen har ofta problem med att överblicka den omfattande regelmassa som berör deras verksamhet. Enligt utskottets mening är det viktigt att reglerna för företagsamhet är stringenta och överblickbara. Många människor avskräcks från att starta eget på grund av det administrativa arbete som det innebär att vara egenföretagare. Därför måste en löpande omprövning av olika företagsregler ske, varvid särskild vikt bör läggas vid de regler som drabbar små företag. Omfattningen av denna administration är kvävande för kreativiteten. Enligt utskottets mening bör endast en myndighet behöva uppsökas när man vill starta ett företag. Som tidigare nämnts har utskottet nyligen avslagit ett förslag om utskottsinitiativ angående förändring i regelverket som berör småföretagare. Utskottet anser - i likhet med bl.a. företrädaren för Centerpartiet i utskottet - att förslaget borde ha bordlagts i avvaktan på beredning av frågan. Med det anförda tillstyrker utskottet den nyssnämnda motionen i berörd del. Även motionerna 1997/98:K530 (c) och 1997/98:N308 (c), som tar upp likartade frågor, tillstyrks av utskottet. Övriga här aktuella motioner ( 1997/98:N212 (m), 1997/98:N215 (m), 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98: N225 (m), 1997/98:N256 (m), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:N274 (kd) och 1997/98:N263 (kd, m, c, fp) ( blir också i huvudsak tillgodosedda. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande avreglering att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N247 yrkandena 2 och 3 och 1997/98:N308 yrkande 6 och med anledning av motionerna 1997/98:K530 yrkande 4, 1997/98:N212, 1997/98:N215, 1997/98: N217 yrkande 2, 1997/98:N225, 1997/98:N256, 1997/98:N263, 1997/98:N274 yrkandena 5 och 6 och 1997/98:N306 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Avreglering (mom. 2) Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens inriktning m.m. - under rubriken Avreglering bort ha följande lydelse: Beträffande yrkandena om avreglering anser utskottet - i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:N311 (mp) i ett yrkande som hänvisats till arbetsmarknadsutskottet - att små företag behöver andra regelverk. De riktigt små företagen med upp till tio anställda måste, enligt utskottets mening, omedelbart ges ett annat regelverk än de stora företagen, så att småföretagen kan gå ifrån turordningsreglerna för två anställda. Att gå från att vara ett enmansföretag till att ha någon anställd är ett stort steg, både psykologiskt och ekonomiskt. Spärren mot att anställa någon är stor genom de åtaganden man gör som företagare. Utskottet anser att några av dessa spärrar bör raseras. Därför bör fördelar och nackdelar med att ta bort arbetsgivaravgifter helt eller delvis för en anställd utredas. Riksdagen bör sålunda anmoda regeringen att återkomma med förslag om ändrat regelverk för småföretag i enlighet med vad som här förordats. Som tidigare nämnts har utskottet nyligen avslagit ett förslag om utskotts- initiativ angående förändring i regelverket som berör småföretagare. Utskottet anser - i likhet med bl.a. företrädaren för Miljöpartiet i utskottet - att förslaget borde ha bordlagts i avvaktan på beredning av frågan. Enligt utskottets mening borde en sådan beredning ha avsett de frågor som nyss berörts. Med det anförda blir de här aktuella yrkandena i motionerna 1997/98:N212 (m), 1997/98:N215 (m), 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98: N225 (m), 1997/98:N256 (m), 1997/98:N247 (c), 1997/98:K530 (c), 1997/98:N308 (c), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:N274 (kd) och 1997/98: N263 (kd, m, c, fp) till en del tillgodosedda. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande avreglering att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K530 yrkande 4, 1997/98:N212, 1997/98:N215, 1997/98:N217 yrkande 2, 1997/98: N225, 1997/98:N247 yrkandena 2 och 3, 1997/98:N256, 1997/98: N263, 1997/98:N274 yrkandena 5 och 6, 1997/98:N306 yrkande 2 och 1997/98:N308 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Turism (mom. 3) Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kd), Sten Tolgfors (m) och Torsten Gavelin (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om turism bort ha följande lydelse: Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har stor betydelse i många regioner, inte minst i glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i arbetet med att komma till rätta med massarbetslösheten. I motionerna 1997/98:N239 (m) och 1997/98:N296 (kd) föreslås olika åtgärder för att förbättra situationen för turistnäringen, som utskottet i huvudsak ställer sig bakom. Sålunda skulle en sänkning av skatten på arbete vara mycket betydelsefull för en sådan arbetskraftsintensiv bransch med relativt lågt löneläge som turistnäringen. Vidare bör likvärdiga konkurrensförhållanden råda för olika kategorier av aktörer. Kommuner och ideella föreningar bör inte, genom de speciella regler och möjligheter som gäller för dessa båda kategorier, kunna konkurrera ut privata företag. Det behövs också ett sektors-övergripande arbetssätt, där alla berörda instanser på lokal och regional nivå samverkar för att skapa förutsättningar för en lönsam turistnäring. Ett område där en bättre samordning skulle behövas är regler för kontroll och tillsyn inom turismområdet. Vissa myndighetskontroller som inte kräver specialkompetens skulle sålunda kunna samordnas. Inspektionstätheten bör också anpassas till om problem har uppstått eller inte. Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad som här har anförts. Därmed blir de två nämnda motionerna, 1997/98:N239 (m) och 1997/98:N296 (kd), tillgodosedda i här berörda delar. Utskottet finner emellertid inte skäl att tillstyrka yrkandet i sistnämnda motion med krav på en utredning som belyser transporternas betydelse för landsbygdsturismen. Övriga här aktuella motioner, 1997/98:N268 (s), 1997/98:N291 (s), 1997/98:N293 (s), 1997/98:N298 (s), 1997/98:N304 (s), 1997/98:Kr213 (c), 1997/98:N302 (c) och 1997/98:Kr270 (mp), avstyrks i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande turism att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N239 och 1997/98:N296 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 17, 1997/98:Kr270 yrkande 81, 1997/98: N268, 1997/98:N291, 1997/98:N293, 1997/98:N296 yrkande 3, 1997/98:N298, 1997/98:N302 yrkande 4 och 1997/98:N304 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Turism (mom. 3) Kjell Ericsson (c) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om turism bort ha följande lydelse: Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har stor betydelse i många regioner, inte minst i glesbygden. Som anförs i motion 1997/98:Kr213 (c) är turismen en av de branscher som växer snabbast i hela världen. Inom EU är det den sektor där flest människor anställs. Turistnäringens status måste, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1997/98: N302 (c), höjas. Näringen måste ges bättre utvecklingsmöjligheter, t.ex. avseende finansiering. För att främja turistnäringens utveckling bör riksdagen anmoda regeringen att ta fram ett kulturpolitiskt program för turismen, i enlighet med vad som anförs i den förstnämnda motionen. Det behövs samverkan mellan kulturlivet och turistorganisationerna för att göra Sveriges kultur och konstnärliga verksamhet mer känd och lättillgänglig. En medveten satsning på kulturturism är en drivkraft för den lokala ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen. Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad som här har anförts. Därmed blir de två nämnda motionerna, 1997/98:Kr213 (c) och 1997/98:N302 (c), tillgodosedda i berörda delar. Övriga här aktuella motioner, 1997/98:N239 (m), 1997/98:N268 (s), 1997/98:N291 (s), 1997/98: N293 (s), 1997/98:N298 (s), 1997/98:N304 (s), 1997/98:Kr270 (mp) och 1997/98:N296 (kd), avstyrks i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande turism att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 17 och 1997/98:N302 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1997/98: Kr270 yrkande 81, 1997/98:N239, 1997/98:N268, 1997/98:N291, 1997/98:N293, 1997/98:N296, 1997/98:N298 och 1997/98:N304 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Turism (mom. 3) Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om turism bort ha följande lydelse: Turismen är, som anförs i motion 1997/98:Kr270 (mp), världens största och mest expansiva näring. Enligt Riksbanken uppgick den svenska turistnäringens exportvärde till 26,4 miljarder kronor år 1995 och omsättningen var drygt 100 miljarder kronor. Turistnäringen är mycket arbetsintensiv, och sysselsättningen uppgår för närvarande till 134 500 personer. Utländska besök svarar för ca 26 % av den svenska turismen ( en siffra som, enligt utskottets bedömning, har potential att öka väsentligt. En ökande turism får dock inte innebära en ovarsam exploatering av natur- och kulturvärden. Utskottets ståndpunkt är i stället att en ökad turism inte bara ger möjlighet till utan måste underställas kravet på bevarande av natur- och kulturvärden. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna, varigenom den nyssnämnda motionen blir tillgodosedd i berörd del och tillstyrks av utskottet. Övriga här aktuella motioner, 1997/98:N268 (s), 1997/98:N291 (s), 1997/98:N293 (s), 1997/98:N298 (s), 1997/98:N304 (s), 1997/98:N239 (m), 1997/98:Kr213 (c), 1997/98:N302 (c) och 1997/98:N296 (kd), avstyrks samtidigt i motsvarande delar. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande turism att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr270 yrkande 81 och med avslag på motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 17, 1997/98: N239, 1997/98:N268, 1997/98:N291, 1997/98:N293, 1997/98:N296, 1997/98:N298, 1997/98:N302 yrkande 4 och 1997/98:N304 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Livsmedelsindustrin (mom. 5) Karin Falkmer, Chris Heister, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om livsmedelsindustrin bort ha följande lydelse: Utskottet anser - i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:N297 (m) - att den konkurrenssnedvridning som potatisförädlingsindustrin är utsatt för inte är acceptabel. I likhet med vad som nyligen anförts i en reservation (m) till skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU18 om vissa punktskattefrågor bör riksdagen snabbt ges möjlighet att ta ställning till det förslag om ändrad beskattning som framlagts av Utredningen om livsmedelssektorns omställning och expansion. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med förslag till åtgärder. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna, varigenom motionerna 1997/98:N297 (m) och 1997/98:N305 (c) blir tillgodosedda och tillstyrks av utskottet. När det gäller den tredje här aktuella motionen, 1997/98:N206 (m), konstaterar utskottet att Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) har en filial i Skåne och avstyrker därmed motionen. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande livsmedelsindustrin att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N297 och 1997/98: N305 och med avslag på motion 1997/98:N206 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Livsmedelsindustrin (mom. 5) Kjell Ericsson (c) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om livsmedelsindustrin bort ha följande lydelse: Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:N305 (c) - att de konkurrenssnedvridningar som drabbat den svenska potatisförädlingsindustrin genom EU-inträdet måste undanröjas. Om de förslag på området som framlagts av Utredningen om livsmedelssektorns omställning och expansion blir genomförda återställs en jämbördig konkurrens. Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast återkomma till riksdagen med ett förslag i frågan. Därmed blir motionerna 1997/98:N305 (c) och 1997/98:N297 (m) tillgodosedda och tillstyrks av utskottet. När det gäller den tredje här aktuella motionen, 1997/98:N206 (m), konstaterar utskottet att Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) har en filial i Skåne och avstyrker därmed motionen. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande livsmedelsindustrin att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N297 och 1997/98: N305 och med avslag på motion 1997/98:N206 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Livsmedelsindustrin (mom. 5) Göran Hägglund (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om livsmedelsindustrin bort ha följande lydelse: Utskottet anser - i likhet med vad som anförts i en reservation (kd) till skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU18 om vissa punktskattefrågor - att det är helt nödvändigt att lika villkor gäller för jordbrukare inom EU-området. En harmonisering av avgifter/skatter på jordbruksområdet är nödvändig för att svenska jordbrukare skall kunna konkurrera med jordbrukare i andra EU-länder på lika villkor. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Därmed blir motionerna 1997/98:N297 (m) och 1997/98:N305 (c) i sak tillgodosedda. När det gäller den tredje här aktuella motionen, 1997/98:N206 (m), konstaterar utskottet att Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) har en filial i Skåne och avstyrker därmed motionen. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande livsmedelsindustrin att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:N297 och 1997/98:N305 och med avslag på motion 1997/98:N206 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1) Karin Falkmer, Chris Heister, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m) anför: Vi har i reservation 1 till detta betänkande begärt bl.a. att regeringen skall lägga fram en plan för försäljning av statliga företag. När det gäller Vin & Sprit AB vill vi framhålla det motsägelsefulla i att staten står som ägare till bolaget i den nya konkurrenssituation som råder. Vin & Sprit agerar numera som vilket annat företag som helst. Staten är per definition inte en lämplig ägare till företag som skall verka i konkurrens.
Innehållsförteckning
Ärendet.............................................1 Sammanfattning......................................1 Motionerna..........................................1 Utskottet...........................................8 Inledning 8 Näringspolitikens inriktning, m.m. 9 Allmänt om näringspolitiken 9 Motionerna 9 Vissa kompletterande uppgifter 12 Statliga företag 13 Motionerna 13 Vissa kompletterande uppgifter 16 Avreglering 17 Motionerna 17 Vissa kompletterande uppgifter 19 Kapitalförsörjning 22 Motionerna 22 Vissa kompletterande uppgifter 23 Stöd till uppfinnare och innovatörer 25 Motionerna 25 Vissa kompletterande uppgifter 26 Teknikspridning m.m. 27 Motionerna 27 Vissa kompletterande uppgifter 28 Kvinnors företagande 30 Motionerna 30 Vissa kompletterande uppgifter 31 Design 33 Motionen 33 Vissa kompletterande uppgifter 34 Centrum för småföretagsutveckling 34 Kooperativa frågor 34 Motionerna 34 Vissa kompletterande uppgifter 36 Utskottets ställningstagande 37 Inledning 37 Riktlinjer för näringspolitiken 37 Avreglering 40 Turism 41 Motionerna 41 Vissa kompletterande uppgifter 43 Utskottets ställningstagande 45 Särskilda branscher 45 Vidareförädling av skogsråvara 45 Motionerna 45 Vissa kompletterande uppgifter 46 Utskottets ställningstagande 49 Livsmedelsindustrin 49 Motionerna 49 Vissa kompletterande uppgifter 50 Utskottets ställningstagande 51 Bilindustrins underleverantörer 51 Motionen 51 Vissa kompletterande uppgifter 51 Utskottets ställningstagande 51 Glasindustrin 52 Motionerna 52 Vissa kompletterande uppgifter 52 Utskottets ställningstagande 52 Hemställan 53 Reservationer......................................54 1. Riktlinjer för näringspolitiken (m, fp, kd) 54 2. Riktlinjer för näringspolitiken (c) 58 3. Riktlinjer för näringspolitiken (v) 61 4. Riktlinjer för näringspolitiken (mp) 63 5. Avreglering (m, fp, kd) 66 6. Avreglering (c) 67 7. Avreglering (mp) 67 8. Turism (m, fp, kd) 68 9. Turism (c) 69 10. Turism (mp) 70 11. Livsmedelsindustrin (m) 70 12. Livsmedelsindustrin (c) 71 13. Livsmedelsindustrin (kd) 71 Särskilt yttrande..................................72 Riktlinjer för näringspolitiken (m) 72