Vissa pensionsfrågor

Anf. 73 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Jag och Gunvor G Ericsons parti brukar vara överens om ganska mycket när det rör pensionsfrågor. Därför är min enkla fråga varför Gunvor G Ericson inte instämmer i reservation 2 av Vänsterpartiet om utformningen av ett nytt pensionssystem. Är det några delar i detta nya pensionssystem som vi företräder som Miljöpartiet inte håller med om?

Anf. 72 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Miljöpartiet tar i motionen upp en av de frågor som rör pensionsrätt för människor som får retroaktiv utbetalning från Försäkringskassan. Där har vi en annan uppfattning i frågan än majoriteten i utskottet. Regeringen redovisar i propositionen sin bedömning att beräkningen av pensionsgrundande inkomst även fortsättningsvis ska göras enligt kontantprincipen utifrån den inkomst som utbetalats ett visst år. Vi delar inte denna uppfattning. En person som får retroaktiv ersättning av något slag från Försäkringskassan riskerar med dagens system att få lägre ålderspension. Enligt reglerna ger inkomster upp till sju och ett halvt basbelopp under ett år pensionsrätt. Inkomster därutöver höjer inte pensionsrätten. Det kan betyda att en ersättning som utbetalas retroaktivt från Försäkringskassan och avser ett visst år inte kommer att kunna räknas in när den framtida pensionsrätten räknas ut. Man kan säga att individen blir lidande för att systemet är sådant att rätt ersättning betalas ut fördröjt, vilket den enskilde inte har någon möjlighet att påverka. Från 2007 har den moderatledda regeringen sänkt pensionsrätten för dem som har sjuk- och aktivitetsersättning. Att som majoriteten gör i betänkandet hänvisa till informella överläggningar är demokratiskt mycket anmärkningsvärt. Eller om man så vill: De fem partier som står bakom pensionsuppgörelsen ska nu göra upp om det var ett brott mot deras uppgörelse eller ej. Beslutet i frågan har fattats i riksdagen. Borde inte därmed frågan debatteras i denna kammare? Eller är tolkning av riksdagsbeslut något som kan ske vid sidan av? Man skriver i betänkandet att det finns skäl att studera de sammantagna effekterna av ålderspensionsrätten, hur det blir för dem som har sjuk- och aktivitetsersättning, det vill säga människor som redan har en låg ersättning, och hur det blir när retroaktiva utbetalningar av arbetsskadelivränta inte heller får räknas in i underlaget för pension. Om man tycker så, varför ger man då inte regeringen uppdraget att titta över det? Vi tycker att det är fel tänkt och mycket anmärkningsvärt demokratiskt sett. Vi anser att de människor som är beroende av utbetalningar från Försäkringskassan är i ett utsatt läge. Regeringen har på olika sätt dragit åt svångremmen för gruppen i sin iver att markera att arbete ska löna sig. Självklart ska människor kunna arbeta i större utsträckning än vad som i dag är möjligt. Många som är sjukskrivna eller har sjukersättning vill inget hellre. Men det krävs också att arbetslivet öppnar sig för människors olikhet i betydligt högre grad än vad som sker i dag. Ett feltänk är dock att regeringen vill göra denna förändring med piska mot enskilda, som om det vore en lösning. I själva verket kommer de människor som är sjuka och saknar möjlighet att återgå till arbetsmarknaden att drabbas extra hårt. Vi är därför starkt kritiska mot att man sänkt pensionsrätten för människor med sjukersättning, mot försämringar i a-kassan med mera. Det är därför vi i denna motion föreslår att det ska införas ett system med retroaktiva utbetalningar och att det också ska kunna ge pensionsrätt. Vi anser också att detta ska gälla oavsett om man tidigare har fått ersättning från Försäkringskassan eller inte, och menar därför att regeln i 2 kap. 17 § lagen om inkomstpension också behöver ändras. Att till exempel få 100 kronor mer i månaden som pensionär är inte av marginell betydelse om man har låg pension, vilket också personer som tidvis eller under längre tid stått utanför arbetslivet riskerar att få. Ekonomisk och social trygghet är det andra målområdet i de nationella folkhälsomål som riksdagen har beslutat om. Menar man allvar med det övergripande målet att skapa samhälleliga förutsättningar för folkhälsa så ska man se till att ge förutsättningar även för ekonomisk och social trygghet. Det gör inte detta förslag, då det slår mot de sämst ställda. Detta förslag står i strid med folkhälsomålen. Miljöpartiet är kritiskt till det nuvarande pensionssystemet bland annat för dess oöverblickbarhet. Och ännu värre är det för den som inte kan ta sig in på arbetsmarknaden. Människor känner sig allt annat än trygga i systemet. Vi anser dock att så länge vi har det pensionssystem vi har är det viktigt att med ett underifrånperspektiv värna om dem som har lägst pension och ändra de villkor som slår särskilt illa, vilket vi anser att detta förslag gör. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 73 Kalle Larsson (V)

Anf. 74 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Vi har uppfattat det så att Vänsterpartiet förordar ett reformerat ATP-system. Vi är inte självklart säkra på att det är just en form av gammalt ATP-system vi ska ha kvar. När det gäller pensionerna är det viktigt att se till att systemet är ekonomiskt hållbart långsiktigt, både socialt och ekonomiskt. Det pensionssystem vi har i dag lämnar väldigt mycket övrigt att önska. Men vi har inte stött reservationen från Vänsterpartiet i det här betänkandet, eftersom det finns formuleringar där som vi i Miljöpartiet inte riktigt ställer upp på.

Anf. 75 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Jag förstår Gunvor G Ericson så att det är såväl innehållet i vår reservation som beteckningen "reformerat ATP-system" som är problemet. Det senare är enkelt löst genom att vi nästa gång kallar det "nytt pensionssystem", så ni slipper poängen med ett gammalt reformerat ATP-system, om det är det som sticker i ögonen. Men den kvarvarande frågan är vilka delar av innehållet i det förslag vi lämnar som Miljöpartiet inte håller med om. Handlar det bara om beteckningen på det system vi förespråkar, eller är det också innehållslig kritik av det förslag vi har lämnat? Grunderna i förslaget redogjorde jag för från kammarens talarstol. Vi vill ha en 15-30-regel, ingen premiepension, att Sjunde AP-fonden tar över de pengar som i dag finns i PPM och att vi får en politisk - eller hur som helst inte en automatisk - balansering. Är det något av detta som Miljöpartiet inte instämmer i?

Anf. 76 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Det finns delar av detta där vi tycker ganska lika, men jag kan inte här i dag redogöra exakt för vilka delar det är. Att kalla det ATP tror jag vore olyckligt eftersom det inte är ett ATP-system som sådant vi vill ha. Vi vill ha ett hållbart system, men vi har inte låst oss för en viss modell. Man kan fundera över om det är så klokt att vissa delar av pensionen placeras, men det kan finnas andra frågor att ta hänsyn till: Hur ska pensionen växa till? Ska det ligga inom eller utom systemet? Det är mycket som vi kan fortsätta att diskutera, men i det här läget har vi valt att inte stödja er motion.

Anf. 77 Kurt Kvarnström (S)

Fru talman! Den här debatten handlar som sagt om mindre förändringar i vårt pensionssystem, men betänkandet innehåller också en del skrivningar som gäller mer grundläggande och principiella frågor. Jag har valt att använda en del av min tid också till sådant. Jag tänkte ta upp följande frågor i mitt anförande: bostadstillägg för pensionärer pensionsrätten för den som har sjuk- och aktivitetsersättning, alltså förtidspension Sjunde AP-fonden PPM, Premiepensionsmyndigheten. När det gäller bostadstillägg för pensionärer tycker jag att det är bra att Försäkringskassan nu får möjlighet att på ett enklare sätt ompröva det. Det blir enklare eftersom man inte alltid behöver kontakta dem som är förmånstagare i sammanhanget. Men detta leder till en frågeställning som gäller Försäkringskassan och det underlag man har när man tar ställning i sådana här ärenden. Jag vill påstå att Försäkringskassan i mer än tio år har haft i uppdrag att precis som Skattemyndigheten på ett bättre sätt delge var och en ett underlag med de uppgifter man redan har, så att man sedan ska kunna fylla i eller bekräfta att uppgifterna är riktiga. Jag tycker att Försäkringskassan måste ta krafttag för att förbättra detta. Den här förändringen visar det, och jag vill lyfta fram det i sammanhanget. Detta borde ske i mycket större omfattning. Då skulle man lätt kunna förenkla administrationen för myndigheten och göra det enklare för den enskilde. Den andra delen av förslaget handlar om pensioner som människor får från utlandet. Den justering det handlar om är att man först efter beskattningen tar upp den utländska pensionen, innan man prövar särskilda bostadstillägg och äldrestöd. Det tycker jag är en mycket bra förändring. Det är en förändring som behöver ske och som ligger i tiden. Sedan vill jag ta upp pensionsrätten vid sjuk- och aktivitetsersättning. En majoritet här i riksdagen beslutade före jul mot vår vilja att sänka den här delen av antagandeinkomsten från 93 procent till 80 procent. Det är lite svårt att låta bli att ta upp den diskussionen också i den här debatten, för jag vill påstå att den smärtar. Vårt nya pensionssystem har livsinkomstprincipen som en av sina viktigaste grunder. Den innebär att den enskilde under hela sitt liv tjänar in till den pensionsrätt som han eller hon kommer att få. Det förslag som alliansen nu röstar igenom innebär faktiskt att man bryter en av de mest grundläggande principerna i vårt pensionssystem. Man bryter sönder livsinkomstprincipen. Därför finns det anledning för mig att till alla fyra allianspartierna ställa frågan: På vilka grunder och med vilka argument genomförde ni denna försämring? Under de senaste veckorna har företrädare för några av partierna, bland annat Centerpartiet och Kristdemokraterna, lyft fram frågan om att höja garantipensionerna. Där skulle jag i den här debatten vilja få ett klarläggande från alla partier: Hur ser man på den frågan? Det är en rätt väsentlig fråga i sammanhanget. Från Socialdemokratiskt håll är vi inte emot en höjning av garantipensionerna. Det har på några ställen i landet hävdats att vi skulle vara av annan uppfattning, men så är inte fallet. Det vill jag tydliggöra här i talarstolen. Men för oss är det viktigt att vi innan vi använder resurser för detta faktiskt återställer den försämring som gjordes vid årsskiftet. Det bör göras innan vi går in i en diskussion om att kanske också justera garantipensionerna. Vi behöver komma tillbaka till nivån 93 procent av antagandeinkomsten, som har gällt tidigare. Just för de grupper som har låga pensioner är bostadsbidragen en viktig faktor att ta hänsyn till i diskussionen. Där har företrädarena för allianspartierna signalerat att man under mandatperioden har funderat på att höja bostadsbidragen. Jag tycker att man måste samla ihop dessa frågor och göra en samlad bedömning av inte bara bostadsbidragen utan också garantipensionerna. Då kan man överväga vad som är rimligt och vilket utrymme det finns. Vi vet alla att just bostadsbidragen är det som är mest träffsäkert när det gäller de personer som har de lägsta pensionerna. Det är viktigt att framhålla detta, tycker jag. Jag vill också säga några ord om Sjunde AP-fonden. Jag tycker att vi har fått en mycket bra redogörelse med information från Sjunde AP-fonden. Det finns en hel del förändringar som vi bör överväga. En sådan kan vara - även om jag inte har tagit ställning - att Sjunde AP-fonden får samma möjligheter som alla andra fonder i PPM-systemet, där man kan gå både ut och in i de fonder som finns i sammanhanget. Det skulle också innebära att det går att slå samman premievals- och premiesparfonden och därmed också lösgöra en del administrativa kostnader och i förlängningen ge pensionärerna bättre pension. En annan möjlighet som också har presenterats vid utfrågningen är att man skapar generationsfonder, där man successivt minskar risken efter hand. Det är också något som det finns all anledning att fundera på och ta med i den här diskussionen. PPM, Premiepensionsmyndigheten, har gett oss i utskottet mycket nyttig och värdefull information. Det verkar som om enigheten växer sig allt starkare när det gäller antalet fonder. Frågan för oss alla är på vilket sätt vi ska minska antalet fonder så att det blir överblickbart. Det är den stora frågan i sammanhanget. Jag tror att vi är överens om att minska antalet. Jag tror också att vi behöver diskutera en lösning när det gäller de omflyttningar som görs i systemet. Jag skulle kunna tänka mig att den enskilde får bära kostnaden för dem. Kostnaden är blygsam i förhållande till att man ändå är beredd att satsa 600-700 kronor per år för att anlita ett bolag för att göra omplaceringarna. Denna fråga behöver vi lyfta fram. Det har väl ändå aldrig varit meningen att vårt pensionssystem och vårt sätt att spara till pensionen skulle bli en ny typ av aktiemarknadshandel? Det var ju inte någon som menade det från början, har jag förstått. Vi måste hitta en form för att komma ifrån detta. Det är inte meningen att det ska vara en spekulationsmarknad. Pensioner handlar om långsiktigt sparande och ska hanteras i enlighet med det. Jag har inget eget yrkande i sammanhanget, utan jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Jag hoppas på en bra debatt i dessa viktiga frågor.

Anf. 78 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Den lilla bonusen av att få komma in tidigt i en debatt ska man väl utnyttja. De borgerliga kommer säkert att svara på frågan som ställdes till dem, i första hand om höjningen av garantipensionen. Men för Vänsterpartiets del kan jag säga att vi är för en höjning av garantipensionen. Det är betydelsefullt i ett system där det är så pass låga pensioner att det ändå ges en möjlighet att successivt börja höja garantipensionen. Det är ett välkommet besked att Socialdemokraterna inte är emot en höjning av garantipensionen. Det ska väl ändå i kammarens protokoll noteras att Socialdemokraternas position än så länge har varit att de inte är emot en höjning av garantipensionen, de bara röstar mot den. Alla förslag om höjningar som till exempel vi har lagt fram har de röstat emot därför att de har haft andra budgetförslag. Men vi ser fram emot en gemensam satsning på att höja garantipensionsdelen. Vi tror att det kan vara en betydelsefull del för att skapa en värdighet för äldre, som många upplever att de saknar. Kurt Kvarnström frågade återigen de borgerliga partierna om premiepensionen, och här står jag och svarar! Hur ska man göra? Vilka idéer har de för att minska antalet fonder? Hur ska det gå till? Ja, man kan avskaffa Premiepensionsmyndigheten. Det är ett fullt rimligt och realistiskt alternativ. Det kan tyckas dramatiskt för en socialdemokrat, men det är inte så konstigt egentligen om man ser till hur socialdemokratin historiskt har slagits för det gamla ATP-systemet, som var sprunget ur en av de största klasstriderna vi har haft i landet. Det lät på Kurt Kvarnströms anförande som att han nästan var motståndare till börsspekulationen. Det var inte meningen att det skulle bli någon börsspekulation av pensionerna. Nej, men varför har man då över huvud taget infört premiepensionen? Varför vill man inte i dag, som vi föreslår, ta bort den?

Anf. 79 Kurt Kvarnström (S)

Fru talman! Garantipensionen är ett kärt ämne och utgör en kär diskussion. Det är en verklighet som kommer i kapp oss på det området. Jag tror inte att vi har röstat emot på det sätt som Kalle Larsson säger. Det är mer fråga om att vi har haft en annan prioritering. I många stycken har vi sett bostadsbidragen som en mer träffsäker del som på ett annat sätt tar ställning till hela den ekonomiska situationen för den enskilde, inte bara pensionen utan också de förmögenheter eller tillgångar som man kan ha vid sidan om som inte vägs in när garantipensionen prövas. Därför har vi sett bostadsbidraget som en mycket tydligare och klarare inriktning för att ge dem som har låga pensioner en bättre nivå. Kalle Larsson föreslår här ett helt nytt pensionssystem. Det finns väl någon del i det som man kan vara attraherad av och fundera på. Jag tror att alla partier funderar på det. Det kanske är så att 16 procent på sikt inte kommer att räcka för att vi ska få bra pensioner. Vi måste sannolikt på sikt ta ställning till detta. Men vi har en bit dit. Det som talar emot är att vi har gått in i ett avgiftsfinansierat system. Det finns brett på hela marknaden, även när det gäller tjänstepensionerna. Det Kalle Larsson föreslår är ett förmånsbaserat system. Då är vi tillbaka i de fällor som fanns i de förmånsbaserade systemen som vi successivt har gått ifrån. De har så många brister att vi inte är beredda att köpa det. Jag blir lite förvånad över Kalle Larssons reservationer. De går emot varandra lite grann. De tar bort en del förmåner som Vänsterpartiet tidigare har fört fram. Det gäller kvinnornas roll och vinst i det nya pensionssystemet. Jag är förvånad över att ni i reservation 2 tar bort barnåren och i reservation 5 vill ha in andra typer av förmåner för olika grupper.

Anf. 80 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Jag tar den sista frågan först. Det är klart att om man har en annan intjänandetid, de 15 bästa av de 30 år man har tjänat in, är frågan om barnåren en annan än den i det nuvarande systemet. Det är den enkla förklaringen. Det förutsätter att man genomför vårt pensionssystem. Det är därför reservationen är skriven som en helhet och inte som de delar där Kurt Kvarnström kanske skulle vilja välja den ena eller den andra. De är ändå värt att notera att det är en lite annan ton än vi har haft tidigare i diskussionerna. Nu finns det åtminstone delar i vårt förslag till nytt pensionssystem som man kan - hur var det? - fundera på. Fundera då inte minst på den del som rör premiepensionen. Om man inte vill ha börsspekulation med pengarna, om man är orolig för att de 16 procenten inte räcker, finns det trots allt en enkel lösning. Om den sedan kommer att presenteras som att Socialdemokraterna själva har kommit på detta, som det framstår med bostadstilläggen till exempel, må det vara hänt. Det är ingen stor prestigefråga för vår del. Det viktiga är att vi får ett system som fungerar så att de framtida pensionerna blir rättvisa och utjämnande. Prioriteringsfrågan om garantipension eller bostadstillägg innebär inte nödvändigtvis en motsättning. Vi har lagt ut fullt finansierade förslag i vår senaste budgetmotion, som vi diskuterade här i höstas. Det finns plats för både en höjning av garantipensionen - det är ingen ansenlig höjning, men det är en stegvis höjning de kommande åren - och förslag om höjning av bostadstillägg. Det är inte nödvändigtvis fråga om en antingen-eller-situation. Man måste därför inte väga det ena mot det andra. Jag har nämligen stor respekt för att om det hade varit en situation där man måste bestämma sig för det ena faktiskt väljer bostadstillägg först eftersom det är mer träffsäkert. Men varför måste man välja, Kurt Kvarnström?

Anf. 81 Kurt Kvarnström (S)

Fru talman! Det finns mycket att önska i pensionssystemet - till exempel om nivåer, om det fanns utrymme för det. Vi tvingas att göra ett antal prioriteringar. Pensionen är sparad lön. Människor vill ha ut sin lön medan de är aktiva i livet. Det är en balansgång, och det är en svår avvägning att göra. Det förslag Kalle Larsson tar upp, som jag reser mig lite grann mot, är att man efter kort tid vill skapa ett nytt pensionssystem igen. Det är inget enkelt att skapa ett nytt pensionssystem. Det är lite orealistiskt, Kalle Larsson, att skapa ett nytt pensionssystem när vi knappt har kommit i gång med det gamla. Vi vet att det är fråga om stora system och att de är svåra att förändra. Men det jag vänder mig mest mot är det förmånsbaserade inslaget som jag anser inte är realistiskt. Jag vill säga några ord om det Kalle Larsson nämnde i sitt anförande om en genomförandegrupp. Det finns ingen sådan grupp i dag, Kalle Larsson. Det finns ingen genomförandegrupp. Det finns ingen ny grupp heller. För närvarande förs debatten i kammaren, och det är här vi fattar besluten. Så har det varit under resans gång. Kalle Larsson minns säkert när vi tillsammans styrde lite mer i det här landet och hade lite mer inflytande. Då hade vi ibland grupper tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att klara ut en del frågor. Jag tror inte att de borgerliga alla gånger tyckte det var så trevligt att inte få vara med vid köttgrytorna i de sammanhangen. Det är väl helt naturligt att vi har olika konstellationer där vi försöker skapa en majoritet för de idéer och förslag vi vill genomföra.

Anf. 82 Mats G Nilsson (M)

Fru talman! Socialförsäkringsutskottets betänkande 2006/07:SfU5 - där jag härmed passar på att yrka bifall till utskottets förslag, så att jag inte glömmer bort det - behandlar proposition 2007/07:29 Vissa pensionsfrågor samt ett antal pensionsrelaterade motioner. Jag tänkte inleda med att kort ta upp propositionen innan vi går in på att diskutera motionerna. Regeringen föreslår tre lagändringar. Det är ändring i lagen om garantipension, ändring i lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt ändring i lagen om bostadstillägg för pensionärer. Den första lagändringen innebär att den som uppbär till exempel änkepension ska kunna tillgodogöra sig förmånligare försäkringstid. Den andra lagändringen innebär att den årliga uppräkningen av inkomstgrundad efterlevandepension och änkepension ska göras utan hänsyn till balansindex om balanstalet understiger 1,0. Den tredje lagändringen ger Försäkringskassan rätt att omedelbart justera bostadstilläggen då vissa inkomster förändras samt att beskattade utländska inkomster ska räknas som beskattade inkomster även i Sverige. Det är, såvitt jag förstår, ett enigt utskott som står bakom de idéerna. När det gäller motionerna som behandlas i utskottsbetänkandet yrkar vi avslag på samtliga, men det gör inte att de inte förtjänar att uppmärksammas. Såväl i en motion från Miljöpartiet som i en motion från Socialdemokraterna tas frågan om retroaktiva ej pensionsgrundande utbetalningar upp. Denna fråga har varit uppe flera gånger tidigare i kammaren. Utskottet konstaterar, med bland annat underlag från Riksförsäkringsverket, att effekterna i realiteten förmodligen är små och de drabbade förmodligen få. Detta innebär ändå inte att det inte finns en brist i systemet. Man måste erkänna att det gör det. En förutsättning för att kunna genomföra en förändring är att en lösning inte innebär så stora administrativa problem och så väldigt höga administrativa kostnader som förefaller vara läget i dag, såvitt vi kan bedöma. Även den tidigare riksdagsmajoriteten har varit av den uppfattningen. I en moderat motion tas frågan om översyn av kulturarbetarnas pensionsvillkor upp. Regeringen har aviserat att man avser att tillsätta en kontrollgrupp - den grupp som inte existerar, som vi hörde tidigare - för översyn och uppföljning av pensionssystemet. Denna översyn måste och ska ha ett vidare perspektiv vad gäller olika yrkesgruppers villkor, även om exempelvis kulturarbetarnas situation måste studeras. I en motion från Folkpartiet tas frågan om automatisk delning av premiepensionsrätten mellan makar upp. Utskottet är positivt till möjligheten att överlåta premiepensionsrätten men anser även fortsättningsvis att principen måste bygga på frivillighet. I flera motioner tas premiepensionssystemet upp. Här kan konstateras att Pensionsadministrationsutredningen, vars remisstid nu pågår, diskuterar förändringar av hela organisationsstrukturen. En annan utredning, Premiepensionsutredningen, slår bland annat fast att det går att genomföra såväl kvalitetshöjande som kostnadssänkande åtgärder. Premiepensionsmyndigheten har fått ett uppdrag av regeringen att komma med förslag på framtida förbättringar i systemet. En angelägen motion i sammanhanget är den som skrivits av socialdemokraten Leif Jakobsson, som menar att den som ej väljer heller ej ska betala för andras fondbyten. Utskottets uppfattning är att premiepensionssystemet bör ses över. Med anledning av att systemet nu satt sig kan systemet börja utvärderas. Viktiga underlag blir då de nämnda utredningarna, som väntas bli klara under våren. En översyn måste innebära en helhetssyn för hur premiepensionsspararna får bäst avkastning, bäst trygghet, bäst information och bäst service till lägsta tänkbara kostnader. Utskottet ville inte binda upp sig för några detaljbeslut innan allt underlag fanns på bordet. Det svenska pensionssystemet, som redan har diskuterats i sin helhet, är ett synnerligen stabilt pensionssystem med en mycket bred förankring. Systemet är följsamt mot såväl den samhällsekonomiska som den demografiska utvecklingen. De fem partier som stod bakom uppgörelsen är en garant för pensionssystemets stabilitet och långsiktighet. Det hindrar inte, som vi hörde från Kurt Kvarnström tidigare, att det kan finnas olika uppfattningar i detaljer om hur man tolkar den överenskommelse som finns. Han riktade en fråga som insinuerade att något brott mot överenskommelsen ägt rum. Det är vår genuina uppfattning att någonting sådant inte har skett. Det är vår absoluta övertygelse, efter att ha gått igenom allt som ert parti har producerat, att något brott mot överenskommelsen inte har skett. Därmed inte sagt att vi inte ödmjukt diskuterar varenda liten sak som ert parti, som ett av fem fullvärdiga partier i överenskommelsen, tar upp. Men om man med ena handen inbjuder till en ödmjuk diskussion ska man nog låta bli att slå med den andra.

Anf. 83 Kurt Kvarnström (S)

Fru talman! Mats Nilsson har på ett mycket förtjänstfullt sätt gått igenom nästan alla detaljer i det förslag som ligger och de justeringar som har gjorts. Men han var lite försiktig med att svara på de frågor jag ställde. Jag har inte i mitt anförande hävdat att det skett något brott mot pensionsöverenskommelsen, för att klara ut den frågan. De orden har jag inte tagit i min mun i talarstolen i det här sammanhanget. Jag skulle vilja höra mer om Mats Nilssons funderingar när det gäller just den grundläggande principen, livsinkomstprincipen. Det är en väldigt grundläggande och viktig princip i vårt pensionssystem. Jag har fortfarande inte fått någon bakgrund till vårt ställningstagande före jul och vilka argument ni har för att bryta upp den viktiga principen. Den andra diskussionen som för närvarande är rätt så het gäller premiepensionssystemet och vad som händer på det området. Där fick jag inte heller något ställningstagande från Mats Nilsson när det gäller hur man ser på frågan om höjning av premiepensionerna. Allianspartierna har i några fall varit ute medialt och haft klara uppfattningar om hur man ser på det. Jag skulle också gärna vilja ha någon liten reflexion och synpunkt på den bra information som vi har fått från både Sjunde AP-fonden och PPM, i alla fall en diskussion om de frågor som ligger framför oss och som är rätt viktiga att debattera och fundera på. Jag skulle gärna se att Mats Nilsson har synpunkter både på Sjunde AP-fonden och på de förslag som växte fram och de muntliga idéer som ledningen för dessa verksamheter delgav oss vid genomgångarna.

Anf. 84 Mats G Nilsson (M)

Fru talman! Om jag missuppfattade dig, Kurt, ber jag om ursäkt. Jag hoppas att jag sade att jag tyckte att du insinuerade att det var ett brott mot överenskommelsen, men om det inte ens var så ber jag verkligen om ursäkt. Det var inte meningen. När det gäller det ställningstagande som låg bakom tycker jag att det är lite konstigt att du säger att du inte har fått någon bakgrund. Vi diskuterade det ganska länge i den här kammaren när budgeten antogs. Det jag då sade till din partikamrat Siw Wittgren-Ahl var att det här var en del av väldigt många insatser som regeringen gör i syfte att minska förtidspensionerna. Det bygger på alarmerande siffror om att man på en tioårsperiod har fördubblat antalet så kallade förtidspensionärer i åldern 20-29 år. Det finns många andra siffror som tyvärr visar på en väldigt negativ utveckling. Det här var en av många delar. Det var satsningen på psykiatri, skolhälsovård, snabbare vårdgarantier, införande av rehabiliteringskoordinatörer, nystartsjobb, slopade arbetsgivaravgifter, lönebidragsanställningar och slopad medfinansiering av sjukpenning. Det var ett antal finansieringar av detta, och det här var en av dem, i en helhet, i ett paket. Jag kommer inte att klara av dina andra frågor, men när det gäller livsinkomstprincipen är den ett bärande element i hela pensionssystemet. Men det testamente som finns säger inte exakt på vilken nivå antagandeinkomsten ska beräknas. Om vi ska ägna oss åt finliret är det nog så att även er regering har justerat.

Anf. 85 Kurt Kvarnström (S)

Fru talman! Om jag minns rätt var det väl en enig riksdag som ställde sig bakom de regler som skulle gälla för dem som drabbas av sjukdom eller som slås ut på arbetsmarknaden när det gäller förtidspensioneringen. Det förslag som nu läggs ger ju inte speciellt många av de människorna möjlighet att över huvud taget påverka sin situation. När det gäller antalet förtidspensionärer och hela den utvecklingen delar vi nog allesammans uppfattningen att alla ska ha rätten, som jag brukar kalla det, att arbeta utifrån sin förmåga på en arbetsmarknad. Men det är inte så naturligt. I de undersökningar som har gjorts har vi fått klart för oss att väldigt många av dem som har drabbats av sjukdomar och begränsningar inte är riktigt välkomna tillbaka till sitt jobb. Det finns många dimensioner i det här med förtidspensionerna som man verkligen behöver gå till botten med. Jag tror inte att det blir färre förtidspensionärer om man sänker ersättningen. Det är ett cyniskt sätt att spara pengar, på en grupp som i många fall är utslagen i förtid och som har ett helt liv framför sig. Jag tycker att förändringen är lite av en retroaktiv skjuts för många av dessa människor. De kan alltså inte påverka sin situation utan drabbas av en mycket kraftig försämring, som de själva inte råder på eller råder över, många gånger med svåra sjukdomar i botten.

Anf. 86 Mats G Nilsson (M)

Fru talman! Det du kommer in på, Kurt, visar ju skillnaden mellan en ganska trött socialdemokrati och en pigg allians. Ni accepterar nämligen det här väldigt stora antalet förtidspensionärer och ser inte att det är ett strukturellt fel. Vår uppfattning är ju den att vi ger bäst resurser till dem som verkligen behöver om vi inte har alldeles för många som egentligen inte behöver. Det är den stora skillnaden mellan oss två. Sedan säger du, för att förklara det här med antagandeinkomsten och förändringar, att du tror att det var en enig riksdag. Ja det var det. Men du avslöjar dig där, för enligt pensionsöverenskommelsen skulle den typen av beslut skickas till genomförandegruppen. Det var precis det som Kalle Larsson kritiserade oss för. Det är den gruppen. Det står mycket klart i överenskommelsen. Och det skedde inte. Så om det är några här som ska gnälla för brott mot pensionsöverenskommelsen är det vi. När det gäller premiepensionen, som du tog upp, delar jag inte på något sätt den bild som Kalle Larsson målade upp. Och det tror jag att du förstår. Vi ser alla dessa prognoser. Det kan tyckas lite med 2 ½ procent, och personligen tycker jag att det är för lite. Jag skulle vilja ha en högre andel. Men det ska också, i så fall, tas upp tillsammans med ditt parti. Så ser överenskommelsen ut, och den beaktar jag. Men det är mycket tydligt, när vi ser de prognoser som finns för framtidens pensionärer enligt det nya pensionssystemet, att premiepensionen kommer att bli en allt större och en allt viktigare del.

Anf. 87 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Efter att ha lyssnat på föregående replikskifte börjar man ju tveka om man vill ingå i denna kontroll- eller samrådsgrupp. Men jag ska låta det vara osagt tills vidare. Jag skulle nämligen tippa att det inte är särskilt givande att diskutera om premiepensionen ska avskaffas eller inte med en person som företräder ett parti som vill öka premiepensionens andel av den totala pensionen. Så jag väljer en annan ingång, en annan punkt. Den är dessutom kanske mer demokratiteoretisk. Det handlar nämligen om den aktiva respektive den automatiska balanseringen. Det står i utskottets majoritetstext, som ett argument mot den aktiva balanseringen, att nödvändiga justeringar av nivåer eller avgifter kan vara politiskt svåra att genomföra. Är det det enda argument ni har? Eller finns det andra? Vår modell bygger ju egentligen på att man tar aktiv ställning i lämplig instans, rimligen Sveriges riksdag, när man behöver förändra nivåer eller justera systemet, avgiftsnivåer eller annat. Mot det ställer man då det nuvarande systemet med en automatisk balansering. Det är alltså ett system som rengör sig självt och, enkelt uttryckt, ser till att pensioner sänks om systemet inte anses vara hållbart. Är det enda argumentet mot den aktiva balanseringen att det annars är för svårt att ändra? Det är min fråga till Mats G Nilsson.

Anf. 88 Mats G Nilsson (M)

Fru talman! Nej, det är inte det enda motivet. Men, Kalle Larsson, jag förstår inte varför du vill gå med i en grupp när du är emot ett självständigt pensionssystem. Du är emot det som vi betraktar och som en omvärld betraktar som ett väldigt, väldigt stabilt pensionssystem. Du vill ha - och du tillhör det parti som du gör av det skälet - fingrarna i syltburken. När du inte vill ha den automatiska balanseringen vill du gå in och ta politiska beslut. Du vill förändra pensionssystemet år efter år. Du vill förhindra det som vi andra vill se, nämligen långsiktighet, stabilitet och trovärdighet. Det är två helt skilda synsätt. Jag får ställa en fråga tillbaka till Kalle, i och med att jag inte hade rätt till replik på dig. Du talar dig varm för Sjunde AP-fonden. Sedan talar du illa om de här spekulationerna på börsen. Sjunde AP-fonden har 90 procent på börsen. Det är ju precis det som du argumenterar emot. Hur får du ihop det?

Anf. 89 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Det får jag genom en annan del av det jag anförde. Vi vill nämligen ha en annan modell för investeringar från Sjunde AP-fonden. Det finns att läsa också i vår motion, för den som är intresserad av att veta vad vi avser. Sedan var det ett problem att jag inte vill ha ett självständigt pensionssystem. Nej, men poängen med ett självständigt pensionssystem är ju att det ska vara fritt från politiska beslut. På den här punkten om automatisk balansering, som egentligen är den tydligaste, ska man inte behöva fatta svåra politiska beslut. Det gäller framför allt politiska beslut som, som det står, kan vara svåra att genomföra. Jag hörde nämligen inte något annat argument. Jag hörde att Mats G Nilsson sade att det fanns andra argument för en automatisk balansering, men jag hörde inte honom framföra något av dem. Jag väntar fortfarande lite grann på att få höra det. Det är klart att frågan uppstår. Vilka andra automatiska regleringar kan vi tänka oss? Anta att kommunens ekonomi håller på att haverera. Ska vi ha en lagstiftning som säger att kommunalskatten då höjs automatiskt? Inget politiskt beslut behövs. Vi måste ju reglera systemet. Eller ska vi ha en diskussion - det skulle möjligen jag kunna företräda - i ett företag som håller på att gå med stora förluster i sin produktion där man säger: Om vi går si och så mycket back måste vi dra in på vinsterna till företagsledningen. Då sänks lönerna för verkställande direktör och ledningen. Det ska inte ske med politiska beslut utan genom en automatisk balansering. Är det tänkbara varianter på detta? Sedan är väl poängen den att jag inte vill ha fingrarna i syltburken, som det uttrycktes. Däremot vill jag se till att hålla undan så många riskkapitalisters fingrar som möjligt från de syltburkar som är fyllda med pensionsspararnas pengar. Där skiljer vi oss måhända åt.

Anf. 90 Mats G Nilsson (M)

Fru talman! Kalle! Du och jag kommer alltid att vara överens om att vi skiljer oss åt väldigt, väldigt mycket. Du och jag är oeniga om fundamenten i det här systemet. Den demokratiska förankringen i det här systemet är att systemet bara består så länge det finns en majoritet som vill ha det, och det finns en överväldigande majoritet i denna kammare som vill ha systemet. Systemet följer den samhällsekonomiska utvecklingen. Det betyder att systemet och våra pensioner kommer att gynnas av en god samhällsekonomisk utveckling. Det gör att politiken bör vara tillväxtorienterad. Det gör att arbetslösheten bör sänkas, så att vi får fler skattebetalare i landet. Det här är en förtjänst med systemet. Det här gillar vi, vi som vill sänka arbetslösheten, vi som gick till val på det, vi som vill få i gång tillväxten. Vi gillar det här, för det kommer att synas i framtidens pensioner. Du vill ha ett reformerat ATP. Du vill ha ett förmånsbaserat system, vilket innebär ett politiserat system, att det ständigt är upp till politiska beslut. Det kommer att bli högre pensioner, enligt ett sådant system, när konjunkturen går upp: Och de kommer att sänkas när konjunkturen går ned. Det är inte långsiktigt. Så vill vi inte ha det. Sedan måste jag avslutningsvis säga något på den halva minut som jag har kvar. Du beskrev inte vad du tyckte om Sjunde AP-fonden och dess 90 procent ute på börsen. Du sade: Ja, du skulle ha lyssnat lite längre eller läst lite mer. Och du sade att man skulle investera i annat än det som ger den bästa avkastningen. Kalle Larsson! Det finns nu i protokollet att vad du egentligen menar är att du på det sättet vill sänka pensionerna.

Anf. 91 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Jag begärde ordet när Mats G Nilsson pratade om en översyn av kulturarbetarnas situation. Det är inte tydligt vad Moderaterna vill i den frågan. Miljöpartiet stöder den moderata motion som tas upp i betänkandet och anser att det behövs en översyn av effekterna i pensionssystemet för kulturarbetarna. Många av de här individerna, personerna, är tvungna att gå i pension tidigt på grund av det yrke de har valt eller på grund av den kulturutövning de har haft. Med livsinkomstprincipen slår det hårt mot dem som inte kan arbeta så länge. Hur menar Mats G Nilsson och Moderaterna att det ska lösas?

Anf. 92 Mats G Nilsson (M)

Fru talman! Jag kommer lika lite som Gunvor G Ericson att presentera någon lösning. Du vill se en översyn; kulturutskottet vill se en översyn. Tro det eller ej, men du och jag är faktiskt inte så oeniga i denna fråga. Vår argumentation är att man inte ska begränsa detta till enbart kulturarbetare. Det kan gälla många andra, exempelvis idrottsmän. Det finns säkert yrkesgrupper och kategorier av människor som varken du eller jag stående här kan komma på. Då menar jag, vi och utskottets majoritet att vi vill se en bred översyn. Det kan finnas ett antal yrkesgrupper som vi i dagsläget inte kan ta ställning till. När man utvärderar och följer upp ett pensionssystem är det väl inte fel att man tittar på detta, och det har också regeringen aviserat att man avser att göra.

Anf. 93 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Tack för tydliggörandet att det behövs en översyn därför att det finns grupper som inte riktigt passar in i systemet utan faller utanför dess ramar som det nu är utformat! Kulturarbetarna är en sådan grupp. Idrottsmän kan ha inkomster på andra sätt som gör att de kanske behöver sprida sina inkomster över en längre tid. Det är en lite annan form av problematik. Men visst, det finns en problematik där också. Det jag tycker är något märkligt är att det Mats G Nilsson säger inte går emot den moderata motion som finns. Då hade det varit ännu bättre om utskottet hade kunnat göra ett tydligt tillkännagivande om att denna översyn ska göras och verkligen markera för regeringen att den får ett sådant uppdrag. Det hade också givit en större stuns åt utskottets vilja att verkligen komma till rätta med problemet. De skrivningar som finns i betänkandet just nu hänvisar till en utredning. Att man ska titta på just kulturarbetare och ha denna breda översyn kan jag dock inte läsa ut av det som står där. Trots allt är det en väldigt problematisk situation de här individerna befinner sig i. Och de kan inte förändra systemet; det är vi här i kammaren som kan göra det.

Anf. 94 Mats G Nilsson (M)

Fru talman! Jag kan inte säga så väldigt mycket mer, Gunvor. Motivet till att vi inte ställer oss bakom denna motion är att vi anser att den begränsar sig till en enskild yrkeskår, och vi vill se frågan i ett vidare perspektiv. Därför, med motiveringen att vi vill se en översyn med ett vidare perspektiv, tillstyrker vi den inte. Däremot uttrycker vi just detta. Precis som kulturutskottet anför, även om jag just nu inte hittar texten - och det är också den signal vi fått från regeringen - är detta en del av det som en kommande grupp om och när den kommer till stånd ska se över.

Anf. 95 Solveig Zander (C)

Fru talman! Pensionsfrågan är en stor och viktig fråga för oss allihop. Den rör ju vår försörjning när vi blir gamla. Den påverkas av om vi studerar, om vi är föräldralediga eller inte är arbetsföra av annan anledning eller om vi är sjuka. Det är det som berörs i det här betänkandet. Allting handlar om vilken ersättning eller pension vi ska få när vi inte kan förvärvsarbeta och få den inkomsten. Jag tänkte i mitt anförande uppehålla mig vid tre saker som berörs i detta betänkande: dagens pensionssystem, premiepensionen och även garantipensionen, som vi hörde en fråga om här nyss. Vi har i vårt land en unik överenskommelse mellan fem partier när det gäller pensionsfrågan. Den ligger utanför den kollektiva finansiering som de andra sjukförsäkringarna har, och det är alltså unikt. Det är många från övriga länder som studerar hur vi har byggt upp vårt pensionssystem. Det om något visar väl att detta är något man tror på när det gäller att lösa pensionsfrågan i framtiden inte bara här i Sverige utan även i andra länder. Överenskommelsen är anpassad efter hur den ekonomiska utvecklingen är i landet och hur vår tillväxt ser ut. Den garanterar att vi alltid får pengar till pensionerna. Den belastar alltså inte andra generationer. Den talar inte heller om exakt vilken summa vi ska få när vi får vår pension, men den garanterar att vi får pension. Om man utgår från att vi yrkesarbetar och tjänar in till vår pension finns det skillnader mot det tidigare ATP-systemet. Till exempel får vi pensionspoäng också när vi är hemma och är föräldralediga. Det är någonting som är bättre än tidigare och väldigt viktigt i den nuvarande reformen. Dock finns det givetvis, fru talman, många frågor, stora och små, som ska lösas i det pensionssystem vi har. Det gäller bland annat kulturarbetarna, som vi nyss hörde i replikskiftet, och de studerande. När det gäller ålderspensionsrätten har vi som tidigare sagts nu en diskussion mellan oss i alliansen och Socialdemokraterna för att lösa frågor som vi har haft synpunkter på. Jag och Centern uppskattar verkligen att vi har viljan att komma överens. Det kommer också fortsättningsvis att leda till att vi vårdar och utvecklar den pensionsöverenskommelse vi har och vår rätt till ålderspension. Det är faktiskt förbehållet oss alla som finns i riksdagen att diskutera med vilka vi vill för att komma fram till bra lösningar. I det här fallet har alliansen valt att diskutera tillsammans med Socialdemokraterna. Att nu Vänsterpartiet vill delta i samarbetet med kontroll- och samrådsgruppen vill jag uttrycka som surt, sa räven. Först har Vänsterpartiet alltså synpunkter på hur dåligt det nuvarande systemet är, och sedan vill man vara med och förvalta det man helt och hållet vill göra om. Det är otroligt konstigt för mig, måste jag uppriktigt säga. Vi avsätter som sagt pengar till våra pensioner, men pengarna förvaltas av olika myndigheter eller instanser. För den enskilde medborgaren är det ganska svårt, för att inte säga näst intill omöjligt, att veta vart man ska vända sig för att få svar på hur man ska göra och vilka som är bäst. Premiepensionsutredningen föreslår att samtliga pensionssparare ska få en vägledning som gör att förvaltningen av premiepensionerna blir enklare. För min och Centerns del är tanken på en sammanhållande ålderspensionsmyndighet inte främmande. Det skulle vara ett sätt att lösa detta med att få ett enklare sätt och en enklare vägledning. Det finns naturligtvis fler saker man ska göra. Det finns också fördelar med det system vi har i dag. Jag ser fram emot att få ta del av den remissbehandling av Pensionsadministrationsutredningen som faktiskt är på gång, för den kommer att säga en del i detta. En annan viktig fråga för oss och för mig, fru talman, är garantipensionerna. De sämst ställda pensionärerna måste få en högre pension. Jag hoppas verkligen att vi kan få stöd för det, naturligtvis närmast i vårpropositionen. Jag uppskattar att Kristdemokraterna också driver den här frågan tillsammans med oss. Höjningen av garantipensionen fanns inte med i alliansens överenskommelse eller i det gemensamma valmanifestet, men vi i Centern drev frågan väldigt tydligt i valrörelsen. I regeringsförklaringen står: "Regeringen avser att förbättra de ekonomiska villkoren för de sämst ställda pensionärerna." Det finns många sätt att göra det, men det bästa sättet för mig att uppfylla det löftet skulle vara att man höjde garantipensionerna. Med det här, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Anf. 96 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Den sista frågan om garantipensionen har Solveig Zander själv att besvara. Varför höjer regeringen inte garantipensionen om man är så angelägen att göra det? Har ni i Centern blivit överkörda? Tyckte de andra allianspartierna att annat var viktigare? Jag tycker att det är bra att partierna även inom alliansen har olika ståndpunkter och öppet redovisar dem. Det tycker jag är hederligt och bra. Men man ska väl inte luras att tro att bara för att ett parti tycker något så kommer det sedan att genomföras. Än så länge har vi inte sett höjningen. Vi har självfallet inte ens sett några budgetmotioner från något av de borgerliga partierna, eftersom man inte lägger fram några motioner när sådana här förslag kommer. Jag tror ändå att vi måste reda ut det här med Genomförandegruppen och samrådsgruppen. Är det så otroligt konstigt att vi vill vara med och påverka någonting som vi samtidigt tycker är fel? Ska man bara vara med och försöka påverka när man är helt överens? Det blir ju en märklig ordning. Men detta är inte huvudfrågan. Jag har all respekt för att man bildar arbetsgrupper. Jag kanske till och med någon gång själv har ingått i en arbetsgrupp som har lagt fram ett förslag till beslut i riksdagen via den vanliga ordningen, precis som Genomförandegruppen och kontroll- eller samrådsgruppen gör. Det som är lite speciellt med det här är ändå att det öppet hänvisas till denna grupp i formella handlingar i riksdagen. I dagens betänkande finns på flera ställen hänvisningar till gruppen och att det är den som har att bereda det ena eller det andra. Detta är faktiskt något annat än att partier bildar en arbetsgrupp i allmänhet. Att man hänvisar till att regeringen håller på med beredningen av en fråga är fullt naturligt. Det är liksom en normal gång inom svensk statsförvaltning. Men den här gruppen saknar så att säga en demokratisk legitimitet. Det betyder inte att den inte får finnas eller bereda saker, men ett hänvisande till den i officiella sammanhang blir demokratiskt sett lite tveksamt.

Anf. 97 Solveig Zander (C)

Fru talman! Det är intressant att höra Kalle Larsson ta upp detta med att vi inte har fått igenom garantipensionen. När man bildar regering finns det otroligt många saker man vill prioritera, ta upp och få genomförda. När det handlar om ekonomin har vi inte pengar till allting. Då måste man prioritera väldigt hårt så att det kommer det bästa till del, och det vi i alliansen i första hand har riktat in oss på är att möjliggöra för folk att få arbete. Det är därför vi har satsat stora resurser på att få folk i arbete, precis som vi hörde alldeles nyss. Det betyder att frågan om garantipensionen ännu inte har fått gehör. Den var heller inte med i vårt gemensamma valmanifest, vilket jag deklarerade mycket tydligt och klart. Jag tycker fortfarande att det är konstigt att ni vill vara delaktiga i kontroll- och samrådsgruppen. Det är svårt för mig att förstå vad du än säger, och jag kommer aldrig att vara överens med dig om att ni ska kunna ingå där. Ni ville det inte när man tog beslutet om att tillsätta en pensionsutredning för 20 år sedan, det vill säga när man skulle införa det nya pensionssystemet. Du hänvisar också till att det inte är konstigt att vi pratar med varandra. Nej, det är inte konstigt, och vi smusslar inte med det. Därför står det också i betänkandet att vi diskuterar.

Anf. 98 Kalle Larsson (V)

Fru talman! För historieskrivningen var det inte alls som Solveig Zander lät påskina, alltså att Vänsterpartiet inte ville ingå i en överenskommelse, eller en diskussion, om hur pensionssystemet skulle utformas. Det som hände i pensionsarbetsgruppen, där Vänsterpartiets representant var Ulla Hoffmann, var snarare att de andra partierna började ha möten utanför den ordinarie dagordningen och utanför de kallade sammanträdestiderna för att diskutera bakom ryggen på de personer som faktiskt var utsedda. Det var där det började. Att man sedan inte ställer sig bakom ett förslag som kommer från en kommitté eller en utredning på det viset är ju inte så konstigt om man inte delar slutsatsen. Men det vi pratar om nu är själva den demokratiskt tveksamma tillblivelsen av denna grupp och att ni fortsätter att använda er av den. Såvitt jag förstår handlar diskussionen er emellan just nu om Socialdemokraterna tänker komma till det första mötet eller inte. Det får vi väl se. Sedan sägs det att det är mycket man ska hinna med när man ska bilda regering och mycket som ska prioriteras. Det är klart att det är! För er har det självfallet varit mycket viktigare att sälja ut statliga företag, som föregående debatt handlade om, sänka a-kassan, försämra klimatpolitiken och förstöra mycket av den generella välfärd som tidigare har fungerat någorlunda väl här i landet. Det är klart att om man gör dessa prioriteringar och väljer sådana saker först får man förstås till resultat att positiva förändringar, till exempel en höjning av garantipensionen, prioriteras väldigt lågt. Jag har en avslutande fråga. Det sägs numera av företrädare som inte kommer från mitt parti att Centerpartiet är på väg i nyliberal riktning. Med anledning av det skulle jag vilja fråga om man möjligen kan tänka sig att gå med på en sådan nyliberal ordning att var och en själv kan få välja om man vill ingå i premiepensionen eller inte.

Anf. 99 Solveig Zander (C)

Fru talman! Jag väljer att börja med det sista påståendet och överlämnar det åt den person som gick ut och pratade om nyliberalism. Jag beklagar, Kalle Larsson, men jag tar inte på mig ansvaret att svara på det. Du säger att vi vidtar vissa åtgärder för att sälja ut företag. Vi i regeringen, även Centern, gör allt för att se till att vi får en bättre ekonomi i vårt land, eftersom det är den bästa och största garanten för att vi ska ha råd med vårt socialförsäkringssystem och att förbättra för pensionärerna. Det viktigaste för oss är nu att vi får en tillväxt och att vi med alla medel kan förbättra så att landet och vi i vårt gemensamma ansvar för finansen får det bättre. Det har varit viktigt för oss. Sedan vill jag återkomma till din och min historieskrivning. Jag förbehåller mig rätten att påstå, Kalle Larsson, att Vänsterpartiet valde att stå utanför när man inte fick igenom sina förslag, idéer, sätt att jobba och så vidare. Det var ett val från Vänsterpartiet att stå utanför när man skulle diskutera det nuvarande systemet. Det var ingen som uteslöt er, utan ni valde själva att stå utanför. Det är min historieskrivning, och jag tror att den är ganska rätt.

Anf. 100 Kurt Kvarnström (S)

Fru talman! Utifrån ditt anförande, Solveig Zander, har jag några saker som jag vill lyfta fram. En fråga som jag naturligtvis vill ha svar på är er syn på premiepensionen, och det har jag delvis fått. Jag har ändå väldigt svårt att förstå när du i ditt anförande värnar om dem som har låga pensioner. Hur kunde ni då gå till kammaren och besluta att sänka nivån för dem som har de lägsta pensionerna? Det är faktiskt så att förslaget som ni klubbade igenom här innan jul innebär att en person som är 55 år och som kanske drabbas av en svår sjukdom och inte kan gå tillbaka till jobbet mister 100 000 i pension - alltså 500 kronor i månaden i lägre pension. En person som är yngre och som kanske har en sjukdom och därför stora svårigheter att någonsin komma tillbaka till arbetsmarknaden mister 1 800 kronor i månaden med det förslag som ni klubbade igenom innan årsskiftet. Då är det lite svårt att förstå den prioritering som Centerpartiet har gjort när det gäller att värna dem som har den svagaste situationen. Den löser man ju inte med premiepensionsfrågan på det sättet som du föreslår. Jag skulle gärna också vilja ha er syn på hur ni faktiskt ser på det jag i alla fall väldigt tydligt säger, att det är bostadsbidragen som allra mest och mest rättvist träffar de människor som har de absolut svagaste ekonomiska förutsättningarna när det gäller pension och förmögenhet, för det får man väga in i sammanhanget också. Sedan skulle jag gärna vilja att du också utvecklar dina tankar lite mer om att förenkla premiepensionerna. Vad är du beredd att gå vidare med? En sak är att säga att du är beredd att vara med och förenkla men jag skulle gärna vilja höra vad det består av.

Anf. 101 Solveig Zander (C)

Fru talman! Du talade om att sänka för dem som nu har sjuk- och aktivitetsersättning när de blir ålderspensionärer. Ja, det är det som har varit så otroligt viktigt för oss i alliansen, att medverka till att alla människor ska få hjälp att kunna återgå i jobb, mer eller mindre. Vi har diskuterat många olika sätt, och det finns fortfarande saker vi inte har löst, för att stimulera till att den som har varit borta från arbetsmarknaden på kortare eller längre sikt ska få hjälp att kunna återgå i jobb. Ingen person - det tror vare sig du eller jag, Kurt, det är jag fullkomligt övertygad om - vill vara förtidspensionerad eller inte delta i yrkeslivet om man kan. Därför är ett sätt att använda pengar att i stället satsa på att stimulera till en återgång. Du tar också upp bostadstillägget och att det är det bästa sättet att möjliggöra för dem som har låga pensioner att få lite mer. Jag delar inte den uppfattningen helt och hållet. Det är inte enbart hyran och kostnaden för bostaden som avgör hur mycket pengar du har disponibelt. Vi vet till exempel att många äldre kvinnor som bor på landsbygden och inte har en speciellt hög hyra ändå har en väldigt låg pension. De får inte på något sätt del i detta om man höjer bostadsbidragen. Däremot är det väldigt viktigt att höja bostadsbidragen just för dem som har höga hyror. Därför har vi från Centern inte varit emot det heller.

Anf. 102 Kurt Kvarnström (S)

Fru talman! Det var den frågan jag ställde som ingen riktigt har tagit upp och svarat på, funderingar över hur de tidigare utfästelserna, att man under mandatperioden hade för avsikt att återkomma och justera upp bostadsbidragen, ligger i röret. Det är ändå det mest träffsäkra systemet när man ser på helheten i ekonomin för de personer som har låga pensioner. Det väger också in om man har en stor förmögenhet. Då får man inte bostadsbidrag. Det känner vi till. Jag tycker att de här frågorna hör ihop, både den ersättning som gäller från årsskiftet för förtidspensionärerna och garantipensionsfrågan men också bostadsbidragen. Jag är väl inte den som sätter garantipensionen som det som i första hand ska höjas, utan för mig är, som jag tidigare har sagt, livsinkomstprincipen den viktigaste grunden i vårt pensionssystem. Den är det allra viktigast att bevara på lång sikt. Jag tycker att det är synd att man bryter sönder den för en sådan stor grupp människor som ändå har haft det här med sig i sin framtid. Även den som återkommer tappar ju ett utrymme. Även om man efter ett år frisknar till och har möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden kan de människor som drabbas av svåra sjukdomar aldrig reparera det hål som har uppstått. Därför tycker jag att det förslag som ni har lagt fram är så cyniskt. Det är väldigt svårt att förstå. Sedan vill jag gärna komma tillbaka till förenklingen av premiepensionen, som jag inte fick någon indikation om vad den består av.

Anf. 103 Solveig Zander (C)

Fru talman! Om vi tar det här med garantipensionen igen och höjningen av bostadsbidraget kan jag säga att jag inte motsätter mig om man kommer med ett förslag till att höja bostadsbidraget. Däremot tycker jag att det är viktigt att vi diskuterar vad det får för följder att bara vidta den åtgärden. Det innebär att vi på något sätt fortfarande vill bibehålla de höga boendekostnader som vi har i vårt land. Höjer vi bostadsbidraget innebär det att pensionärerna kan klara de här höga boendekostnaderna. Vi har väldigt stora behov i dag av att få fler serviceboenden. Vi måste hitta system som gör att vi på alla sätt kan medverka till att klara att byggkostnaderna och boendekostnaderna kan bli större. Sedan sade du återigen att du inte förstår varför vi medverkade till att sänka ålderspensionen för dem som har sjuk- och aktivitetsersättning. Redan i dag är det, om jag inte missminner mig, 87 000 personer som är sjukskrivna längre än ett år. Vår målsättning är att medverka till att det ska bli färre och färre - jag kan inte säga ingen, för det är inte möjligt - som ska få sjuk- och aktivitetsersättning. Det viktigaste för oss alla är ju att se till att man kommer i gång i jobb. När det gäller förenklingen av premiepensionerna, som du frågade mig om, kan jag inte säga mer än jag har sagt. Det tar för lång tid att utveckla det. Det skulle vi behöva ha en egen diskussion om, Kurt.

Anf. 104 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Jag begärde ordet när Solveig Zander tog upp garantipensionen. Jag är glad att Solveig säger att både kd och Centern driver den frågan inom alliansen. Miljöpartiet hade i sin budget i höstas ett sådant förslag där vi faktiskt också lyfte fram att det behövs en höjning av garantipensionerna. Men det jag inte förstår är hur det går ihop med tanken att värna de sämst ställda att samtidigt inte gå med på att ändra regelsystemet så att man får tillgodoräkna sig retroaktiva utbetalningar och att sänka pensionerna för dem som är sjuka. Alla människor vill jobba, men alla kommer inte att kunna göra det. Det blir fortfarande en ganska stor grupp människor som av olika skäl inte har möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. När det gäller möjligheten att förändra på arbetsmarknaden så att fler kan komma in har ni tagit bort friåret. Vad har ni gjort i stället för att människor ska kunna få plats på arbetsmarknaden fastän de har funktionshinder eller inte är en hundraprocentare enligt ert sätt att se?

Anf. 105 Solveig Zander (C)

Fru talman! Från Miljöpartiet undrar man nu varför vi har tagit bort friåret när det var en möjlighet för funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden. Men det stämmer inte, Gunvor. Det var inte de som kom in när vi hade friår. Det betydde att personer som hade det ganska väl ställt hade möjligheter att göra vad de ville under ett år. Och det rimmar inte med alliansens syn på att man faktiskt ska kunna vara delaktig i arbetsmarknaden. Det är viktigt att vi har många människor som jobbar och inte går hemma när de är arbetsföra. Vi behöver alla bidrag som finns på arbetsmarknaden. Vi har ju brist på arbetskraft i dag. Då kan vi inte ha ett system med friår som möjliggör för människor att vara hemma. Vi ska i stället stimulera på alla sätt så att man ska kunna vara ute och arbeta. Sedan tog du också upp, Gunvor, varför vi inte ställde upp på retroaktiva utbetalningar. Det är väl självklart att man inte ska få tillgodoräkna sig en inkomst man inte har haft. Om man får göra det retroaktivt betyder det att man får för någonting som man inte har haft. Det är ju inte möjligt i något annat system, vad jag vet. Det är när man får inkomsten som man får ut något för den. Retroaktiviteten måste jag uppriktigt sagt säga att vi inte håller med Miljöpartiet om, vilket jag också sade tidigare.

Anf. 106 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Det sistnämnda, om retroaktiviteten, låter skrämmande i mina öron. Det handlar inte alls om det som Solveig Zander pratar om. När man får pengar retroaktivt kanske det skulle ha varit inkomst under flera år. Det handlar alltså om en inkomst som man faktiskt har haft rätt till, men man får den utbetald i klump senare. Att man då inte skulle få räkna pension på den tycker jag är anmärkningsvärt. Jag vill gå tillbaka till friåret, som faktiskt var den arbetsmarknadsåtgärd som gav flest människor möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och få en fast anställning. Det visar den statistik som är gjord. Men uppenbarligen krävs det lite nytänk för att i stället för att fokusera på dem som gör någonting annat fokusera på dem som får en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Det var det jag menade. Sedan kan man notera att Solveig Zander i sina svar tidigare i frågerundan hänvisade till tillväxt utan att prata om någon form av långsiktigt hållbar tillväxt, utan tillväxt skulle lösa problemen inom socialförsäkringssystemen.

Anf. 107 Solveig Zander (C)

Fru talman! För att börja med det jag slutade med senast var det säkert så att jag inte tog upp exakt det jag hade skrivit. Där står det "att det garanterar långsiktighet och hållbarhet över tid". Jag glömde förmodligen den bisatsen i sammanhanget, men nu har vi rett ut det. Det är självklart oerhört viktigt att det är hållbart över tid. Jag vill gå tillbaka till det här med friår. Det gav några fasta jobb, men det gav inte den utdelning som man hade förväntat sig. Så många blev det inte som fick fast jobb eller tillsvidarejobb. Nu har man från den här regeringen valt bland annat, det senaste, att göra de svarta hushållsnära jobben vita. Det, tror vi, ska garantera att det blir betydligt fler som får en anställning. Man förväntar sig att det ska vara mellan 3 000 och 19 000 arbetstillfällen som ska kunna skapas genom detta. Det är ingen liten del i förhållande till vad man fick ut av friåret, bara som en första insats. Återigen: Om vi får fler som bidrar till att på den vita vägen få inkomster för att täcka våra gemensamma utgifter får vi också mer att fördela till de sämst ställda. Det är det som är det viktiga, och det är det vi vill allihop. Friåret var nog inte det allena saliggörande i detta sammanhang, och det är vi medvetna om, både du och jag.

Anf. 108 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Under februari och mars månad får sex miljoner svenskar ett orangegult kuvert hem i brevlådan. I det här kuvertet berättas hur mycket pengar som den enskilda har tjänat in till sin pension, och det ges också en prognos för den framtida pensionen. Naturligtvis är den här prognosen mer tillförlitlig ju närmare pensionsåldern man befinner sig. Det här är det mest synbara tecknet på att vi har ett nytt pensionssystem. Det här orangegula kuvertet är bevis på lysande pedagogik. Det visar nämligen att ju längre du arbetar, desto högre pension får du. Det visar också att ju bättre ekonomisk tillväxt vi har, desto högre pension får vi alla. Det här är en av de stora fördelarna med det nya pensionssystemet. Det tar sin utgångspunkt i grundläggande ekonomiska samband. I längden kan inget pensionssystem överleva om utgifterna långsiktigt är större än inkomsterna. Problemet med det gamla ATP-systemet var just att det inte var långsiktigt ekonomiskt hållbart. Det gamla systemet ställde ut löften till pensionärer som alla insåg inte skulle kunna infrias. Det var därför inte bara en bred politisk majoritet utan i stort sett alla bedömare sade att det gamla pensionssystemet inte var hållbart, utan vi måste ha ett nytt pensionssystem. Därför är jag i dag väldigt glad för att vi har en pensionsöverenskommelse som sträcker sig över den så kallade politiska blockgränsen. Det innebär att det är långsiktigt, inte bara ekonomiskt utan också politiskt, stabilt. Jag vill gärna ge den erkänslan till Socialdemokraterna att jag tycker att Socialdemokraterna gjorde en stark insats genom att sluta upp kring den här kompromissen och att delta i det här samarbetet som är så viktigt för Sverige. Det är en styrka inte bara för pensionssystemet utan också för den svenska demokratin att fem partier, med lite olika utgångspunkter för vad ett bra pensionssystem skulle innebära, ändå lyckades samsas om en gemensam lösning. Det skapar stabilitet och trygghet, inte bara för samhällsekonomin utan också för framtidens pensionärer. Det nya pensionssystemet har många fördelar. Det är långsiktigt ekonomiskt hållbart. Det bygger på en tradition som en bred majoritet av den här riksdagen har slagit fast under väldigt många år, arbetslinjen. Det ska löna sig att arbeta. Arbete är grunden för välfärd och grunden för pensioner. Det bygger på ett delat ansvar. Jag som individ har ett ansvar för hur min pension ser ut, men det finns också ett ansvar för samhället att se till att vi alla får goda pensioner. Det bygger på solidaritet. Det bygger på samma princip som övriga socialförsäkringssystem, nämligen att det är olika risk och att det behövs en riskutjämning. De som har större risker får delar av de mindre risker som andra kan ha i systemet. Man behöver inte ha någon hälsoprövning till exempel för att man ska få reda på vilken pension man ska ha, utan det beror på helt andra saker. Det finns en solidaritet inbyggd i systemet. Det är en mycket stor styrka. Det här nya pensionssystemet har också vunnit internationell ryktbarhet. Det är ett system som i stort sett alla länder tittar på när de ska reformera sina pensionssystem. Tidigare fanns det ett annat system ute i världen, det chilenska systemet, som många länder tittade på. Nu har det visat sig att det inte är lika framgångsrikt, och i stället tittar man nu på Sverige. Sanningen att säga har det här alternativet inga realistiska utmanare i den svenska debatten, vad än Kalle Larsson säger. Det är nästan rörande att de två partier som är motståndare till systemet inte ens kunnat enas om ett alternativ. Det är humor på hög nivå. Det här systemet måste naturligtvis kontinuerligt utvärderas. Vi måste dra nytta av de erfarenheter som finns. Det gäller bland annat hur premiepensionen ska administreras. Det finns förslag i det här betänkandet som behöver diskuteras och som vi måste fundera vidare på. Det ska också ske, det har regeringen utlovat. I den principiella diskussion som bland annat Kalle Larsson tog upp talar Kalle Larsson enligt gammal kommunistisk klasskampsretorik om börsspekulation. Jag måste säga att det är väldigt spännande. Det som Kalle Larsson i praktiken säger är att han tycker att det inte är så viktigt att de pengar som vi sätter in i pensionssystemet ska ha största möjliga avkastning. Han är alltså beredd att sänka pensionerna i jämförelse med det system som vi har i dag. All historisk erfarenhet säger att om vi vill spara på lång sikt är aktierna ett av de absolut bästa sätten att få bra avkastning på pengarna. Jag skulle gärna vilja höra Kalle Larsson hålla torgmöten där han säger till dem så lyssnar: Om jag får min vilja igenom tänker jag sänka din pension. Det finns några punkter som har tagits upp i debatten och som jag vid sidan av detta tänkte kommentera något närmare. En gäller kulturarbetarnas pensioner, som jag tycker det är viktigt att vi tar upp i betänkandet. Där finns det motioner. Kulturutskottet har behandlat frågan och har sagt att det är bra att det sker en utredning. Jag tror att vi alla är överens om att kulturarbetare och andra motsvarande grupper har en särskild situation som vi måste lösa. Ingen av oss har den perfekta lösningen här i dag. Jag har inte heller sett den i den reservation som Miljöpartiet har lagt, utan Miljöpartiet vill också ha en fortsatt utredning. Varför man ändå måste ha en reservation om man säger att vi måste ha en utredning överlämnar jag naturligtvis åt Miljöpartiet att reda ut. Sedan har Kurt Kvarnström tagit upp frågan om förtidspensionerna och huruvida dessa skulle vara ett brott mot pensionsöverenskommelsen. Som alla vet för vi diskussioner och försöker lösa den här frågan i gott samförstånd mellan de fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen. Jag ser fram emot de överläggningarna och är övertygad om att om vi alla visar god vilja kan vi lösa frågan. Får jag dock i det här sammanhanget säga att argumentet att det som regeringen har gjort skulle strida mot livsinkomstprincipen är felaktigt. Också med den förändring som regeringen nu har genomfört kommer de som är förtidspensionärer att få en högre pension i förhållande till den inkomst som de faktiskt har tjänat in under livet. Sedan kan vi tycka olika om det är bra eller dåligt i sak, men att det skulle bryta mot livsinkomstprincipen är ett felaktigt argument. Kurt Kvarnström tar också upp frågan om garantipensionen och hur det ska bli med den. Det enklaste svaret på det är att det får Kurt Kvarnström se när regeringen lägger fram sin vårproposition. Jag noterade också att Kurt Kvarnström, som efterfrågade tydliga och klara svar från regeringspartierna, själv inte kunde ge något tydligt svar. Det enda besked vi fick från Kurt Kvarnström var att Socialdemokraterna åtminstone inte var emot att garantipensionen skulle höjas. Det är ett besked, men vi fick inget besked om Socialdemokraterna verkligen tänkte agera för att garantipensionen skulle höjas. Så länge som Socialdemokraterna själva inte kan precisera sin hållning i frågan, kanske man ska vara lite försiktig med att kritisera regeringspartierna för att inte ha några tydliga svar. Frågan om friåret har smugit sig in i den här debatten. Det är något egendomligt med tanke på att vi debatterar pensionsfrågor. Men det finns en koppling däremellan, för friåret ledde ju till att många människor under en period fick betydligt lägre inkomster, vilket ledde till att de också fick lägre pensioner. På så sätt hör frågorna samman. Friåret var en både moralisk och ekonomisk katastrof. Det var en tankelapsus av största dignitet. Lösningen på problemet med ett stort utanförskap, stora problem med att människor känner sig utanför i det svenska samhället och inte känner sig behövda, är inte att vi ska arbeta mindre. Det är arbete som skapar välfärd. Arbete skapar bra förutsättningar också för pensioner. Vi behöver inte ha mer ledighetsreformer i Sverige. Vi behöver mer reformer som skapar arbete. Till sist har frågan om demokratiaspekten av processen för att ta fram ett nytt pensionssystem tagits upp av flera talare. Jag tänker bara säga något kort om detta. Gunvor G Ericson var inne på att den här frågan inte fick debatteras, att det gjordes upp i slutna rum. Det är väldigt märkligt att ta upp detta just en dag som denna när vi gör just det som Gunvor G Ericson förespråkar, att vi debatterar den. Det är fullt möjligt att ställa interpellationer och skriftliga frågor till statsråd, och Miljöpartiet kan kräva en extra riksdagsdebatt. Det finns alla möjligheter att kräva debatt om den här frågan. Och vill Gunvor G Ericson ha en annan debatt med mig om pensionssystemet utanför denna kammare, ställer jag upp när som helst. Säg bara till, så ska vi nog försöka hitta en tid! Kalle Larsson har problem med sin position i kontroll- och genomförandegruppen. Å ena sidan är det nya pensionssystemet så vedervärdigt och måste omedelbart ändras, å andra sidan vill han sitta med och ratta i systemet. Det är en position som är, precis som Solveig Zander varit inne på, rätt svårbegriplig. Jag har också märkt glidningar i Kalle Larssons argumentation i de replikskiften som tidigare har varit. Nu är tydligen det huvudsakliga problemet att det i betänkandetexten hänvisas till att det finns en kontrollgrupp som eventuellt skulle kunna jobba med vissa frågor. Kalle Larsson kan gärna få säga emot mig, men jag skulle tro att Kalle Larsson skulle bli ännu mer ilsken och kritisk om vi hade en kontrollgrupp där vi diskuterade de här frågorna och detta inte nämndes. Det hade för min del varit en mer rättmätig kritik om det skulle smusslas undan, om vi inte skulle låtsas om att det fanns en arbetsgrupp. Jag tycker att det här är ett mer demokratiskt smakfullt alternativ. Avslutningsvis, fru talman, ber jag för sakens skull att få yrka bifall till propositionen och avslag på samtliga motioner och reservationer.

Anf. 109 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Låt mig börja med att korrigera Tobias Krantz på en punkt. Jag är inte ilsken, jag är förbannad. Skillnaden ligger här i att det är en genuin kritik som är ganska väl grundad. Det är ingen tillfällig ilska över något utan det handlar om att vara långsiktigt förbannad, om vi ska göra en skiljelinje mellan dessa saker. Jag tycker att jag var tydlig i mitt replikskifte med att kritiken inte i huvudsak gäller den demokratiska legitimiteten för denna genomförande-kontroll-samrådsgrupp eller något sådant. Jag tycker att det finns en för statsvetare och andra av oss intressant diskussion att föra där, men jag förstår att mitt replikskifte inte räcker för att göra frågan rättvisa och lämnar den därför därhän. Det problematiska med Tobias Krantz hela upplägg är att han vill införa arbetslinjen bakvägen. Det vore en sak om man såg till att full sysselsättning var målet för politiken, om man såg till att alla hade rätten till arbete. Då hade man ändå behövt fylla på med några år när människor fött barn, varit sjukskrivna eller gjort något annat i livet och se till att de perioder när de inte förvärvsarbetat blir pensionsgrundande. Nu går man den andra vägen. Man skapar egentligen ganska få arbeten. Konjunkturen hjälper till lite på traven - vi såg redan under den tidigare majoritetens sista månader att konjunkturen var på väg i den riktningen. I stället låtsas man kunna genomföra arbetslinjen genom att skapa ökade incitament, som det brukar kallas, det vill säga ökad press på människor för att de annars inte har någon lust att arbeta. Det är just detta som ligger bakom. Om vi inte tar hela din livsinkomst som grund för din pension, kommer du att vilja arbeta mindre. Alltså tar vi hela livsinkomsten, så vi tvingar och pressar dig att arbeta mer, för egentligen har du ingen lust att arbeta. Är det riktigt uppfattat undrar jag, fru talman, att det är så Tobias Krantz uppfattar det?

Anf. 110 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Det finns en grundläggande skillnad mellan mig och Kalle Larsson i synen på pensionssystemet. Som jag sade i mitt anförande kan inget pensionssystem långsiktigt överleva om utgifterna är större än inkomsterna. Så är det. Det enda som gör att vi långsiktigt kan skapa välfärd och goda pensioner är att så många som möjligt arbetar och också att fler människor arbetar längre. I det senare fallet är det dessutom så att medellivslängden ökar, så vi borde rimligtvis kunna jobba längre i genomsnitt. Sedan finns det naturligtvis människor som inte kan göra det, men genomsnittligt borde vi kunna jobba längre. Kalle Larsson försöker hela tiden undvika att de här tydliga sambanden finns: att arbete skapar förutsättningar för välfärd, att arbete skapar förutsättningar för pensioner. Kalle Larsson försöker låtsas som att vi kan ha hur höga pensioner som helst även om vi inte arbetar. Det är Kalle Larssons hela argumentation när han förespråkar det så kallade reformerade ATP-systemet. Det här måste Kalle Larsson försöka reda ut för sig själv och för alla dem som lyssnar: Hur ska ett alternativt pensionssystem se ut som inte bygger på att vi arbetar så länge som möjligt och att så många som möjligt arbetar? Det är ändå det som är grunden för att vi ska ha bra pensioner. Vi kan diskutera teknikaliteter fram och tillbaka, men i grunden är det detta som det nya pensionssystemet bygger på. Det som är poängen med det är också att den enskilde ser de tydliga sambanden direkt i sitt orangegula kuvert som kommer regelbundet och där dessa tydliggörs. Problemet med det gamla systemet var att de enskilda individerna inte såg detta samband. Nu syns detta tydligt. Det innebär att vi alla blir medvetna om att dessa grundläggande ekonomiska samband finns. Vad Kalle Larsson försöker göra är att låtsas som att sambanden inte existerar och försöker utlova högre pensioner än vad han rimligen kan erbjuda.

Anf. 111 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Ett välbekant debattrick är att säga något fullständigt självklart och sedan låtsas som att ens motståndare inte håller med om det. Jag ska ge ett exempel. Tobias Krantz slips är blå. Om han försöker vägra att säga att den är blå är det faktiskt han som måste förklara sig. Han påstår här att den är i någon annan färg, men att den är blå ser vi ju. Det är samma argumentation som Tobias Krantz nu använder. Ingen har ifrågasatt att det finns en koppling mellan hur många som arbetar och vilka möjligheter till framtida pensioner vi har. Det är ju en självklarhet. Ingen har företrätt att vi skulle ha kvar det gamla ATP-systemet i oförändrad form. Vi har tvärtom lagt fram förslag på hur det skulle kunna reformeras. Och vi har på en rad andra områden lagt fram förslag om hur rätten till arbete och full sysselsättning som mål för den ekonomiska politiken skulle kunna genomföras, så det finns ingen principiell oenighet där. Däremot är problemet för Tobias Krantz att han har uppfattningen att det måste synas i det orangegula kuvertet vilken pension man får för att man ska ha lust att arbeta ihop till den. Jag har inte den uppfattningen. Min människosyn är en annan. Jag är ganska övertygad om att människor vill delta, vill arbeta, vill vara en del av samhällsgemenskapen på det sätt som ett arbete faktiskt innebär. Sedan kräver man också rimliga löner och vettiga arbetsvillkor, men i grunden är människor, om de får chansen, väldigt positiva till att delta i arbete. Tobias Krantz sade i sitt anförande att samma princip gäller här som för övriga socialförsäkringar. Det är precis det som det inte gör. Socialförsäkringarna bygger på att du får en viss ersättning när du blir sjuk till exempel. Här bygger det på att du får en viss ersättning om du har jobbat ett visst antal år. Inom de övriga socialförsäkringarna kvalificerar du dig och har sedan tillgång till systemen. Nej, med tanke på en tidigare debatt, det enda friår vi behöver är ett för den borgerliga regeringen.

Anf. 112 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Självfallet finns det skillnader mellan pensionssystemet och de övriga socialförsäkringssystemen. Men det som är avgörande, och som handlar om solidaritetsprincipen, är att vi alla ingår i systemet. Också de som har sämre hälsa får tillgång till pensionssystemet och straffas inte för att de har sämre hälsa beroende på saker och ting som exempelvis en privat försäkringsgivare skulle ta hänsyn till när pensionen bestämdes. Poängen är riskspridningen i systemet som liknar den i övriga socialförsäkringssystem. Kalle Larsson säger att vi alla är överens om att arbete skapar välfärd och förutsättningar för pensioner. Ändå ägnade Kalle Larsson stora delar av sitt anförande och stor del av sin repliktid till att argumentera mot det förkastliga i livsinkomstprincipen som handlar just om detta. Arbetar vi mer och längre - dels att fler personer arbetar, dels att varje enskild person arbetar längre - skapas förutsättningar för bättre pensioner. Det sambandet kommer vi inte ifrån, men det är det sambandet som Kalle Larsson vill slå sönder genom att byta bort livsinkomstprincipen mot någon annan princip, kanske den gamla 15-30-principen som Kalle Larsson tidigare talade om. En av de stora fördelarna med att ha livsinkomstprincipen inbyggd i systemet är att det är en princip som vi aldrig kan komma ifrån. Får fler människor arbete och varje människa arbetar längre får vi större möjligheter till goda pensioner. Det är en av de stora fördelarna med systemet, och det är det som Kalle Larsson vill slå sönder. Jag tror att människor vill arbeta. Det är därför som vi i regeringen har lagt om politiken. Fler människor ska få chansen att arbeta, en chans som den gamla majoriteten inte lät människor få i tillräckligt stor utsträckning.

Anf. 113 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Om jag börjar med diskussionen om pensioner och kravet på att komma in på arbetsmarknaden så var det utifrån det som jag lyfte fram debatten om friår och möjligheten att se friår som ett sätt för fler människor att få in en fot på arbetsmarknaden. Jag vill bara tydliggöra det. Det är intressant att se att friår väcker så otroligt mycket känslor och att det uppenbarligen är svårt för liberaler att acceptera att våga tänka nytt. Jag begärde ordet för att jag reagerade på uttrycket som Tobias Krantz använde i sitt inledningsanförande om att utgifterna ekonomiskt måste gå ihop. Ja, det anser Miljöpartiet också. Men vi kan inte bara räkna utgifterna i monetära termer, vi måste också se till de sociala termerna. Ett liv i social utslagning leder också på sikt till monetära kostnader. Står Folkpartiet för solidaritet med dem som har kommit till vårt land på äldre dagar och med den som inte har kommit in på arbetsmarknaden? Står ni för solidaritet med dem som inte kan piskas in på arbetsmarknaden genom sänkta ersättningar? Kulturarbetarna var också en fråga som du lyfte fram och hänvisade till mig. Jag sade att jag tyckte att det behövdes ett tillkännagivande. Vi tycker inte att det bara ska gälla kulturarbetarna. Det är bra att man breddade det. Men det ligger ingen motsättning i att bifalla motionen som vill titta på kulturarbetarna och göra en översyn. Varför kan man då inte göra ett tillkännagivande till regeringen om denna översyn av kulturarbetares med fleras situation?

Anf. 114 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Vi börjar bakifrån. Jag recenserar i den meningen inte Miljöpartiet. Miljöpartiet får göra som Miljöpartiet vill. Men jag hade tyckt att det hade varit konstigt om jag hade samma uppfattning som majoriteten och ändå valde att lämna en reservation. Men det är som sagt upp till Miljöpartiet att hantera den frågan. Gunvor G Ericson lanserar friåret som en ny tanke, men det är en otroligt gammal tanke, nämligen att välfärd skapas genom att vi delar på jobben. Jag tillhör dem som tror att välfärd växer fram om vi får fler människor att arbeta och att jobb är någonting som inte ska ransoneras utan som så många som möjligt ska få ta del av. Ju fler människor som arbetar, desto större möjlighet har vi till god välfärd. Miljöpartiet har en annan uppfattning. De tror att jobb är något som ska ransoneras, att det finns en viss mängd jobb och dem ska vi solidariskt dela på. Det är i grunden helt fel tänkt. Det är en mycket gammal tanke och inte uttryck för något nytänkande. Det leder också till konstiga moraliska signaler. Många av dem som fick chansen till friår var unga människor. Trots att det när reformen genomfördes sades att det skulle vara människor som hade jobbat och kämpat ett helt yrkesliv som skulle få friår var det många unga människor som fick ta del av det. Det var ungdomar som fick som första signal i arbetslivet att de inte behövde arbeta. När alla andra människor gick upp klockan åtta en måndag morgon för att släpa sig till jobbet, trots att det kanske känns tungt en februarimorgon och de hellre skulle ligga på en strand i Thailand, fick vissa människor ganska många tusenlappar i månaden för att vara lediga. Vad är det för moraliska signaler som vi sänder ut i samhället till unga människor om det ska handla om att vara ledig så mycket som möjligt? Ska vi klara framtidens välfärd och ha goda pensioner måste fler människor arbeta. Vi kan inte vila oss ur den arbetslöshetskris som ni har skapat. Vi måste jobba oss ur den.

Anf. 115 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Det är intressant att höra Folkpartiet som en moralens väktare. När det gäller arbete menar och tror vi att människan vill och kan ta ansvar och inte vill något hellre än att kunna försörja sig själv. Det handlar om olika människosyn. Vi tror faktiskt att människor kan ta det ansvaret om de ges möjligheten att växa i det. Friår hade en stor effekt sett till det antal individer som kom in på arbetsmarknaden med hjälp av friår. Ni fokuserar på dem som var lediga, vi fokuserar på dem som fick jobben. Dessutom kan vi se att personer som fick möjlighet till friår, som kanske hade jobbat i kommunal sektor i många år, kände det som en möjlighet till en nystart och en utveckling i sin professionella roll eller till att starta ett eget företag inom en helt annan bransch. Vi ser inget problem med det. Vi ser det snarare som en utvecklingsmöjlighet för människor. Och om det nu innebär att enskilda individer som inte annars hade kommit in på arbetsmarknaden får plats på arbetsmarknaden ser vi det som en del av ett pussel. Det är inte en absolut lösning för alla, det är en del i ett större pussel. Ni fem partier som står bakom pensionssystemet talar ganska tyst om att man egentligen inte vet vad man kommer att få i pension. Visserligen får man det orange kuvertet men det är en prognos. Går man ut och frågar människor på stan är det inte självklart att de känner till effekterna och hur de ska få ihop totalsumman på slutet, trots det orange kuvertet. Det är ett svåröverskådligt system som behövs göras tydligare. Det kanske till och med är så att det handlar om ett slags grundpension för väldigt många. Vågar ni säga det högt?

Anf. 116 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Jag börjar med den sista delen först. Gunvor G Ericson säger att man i det nya systemet inte vet exakt vad man får för pension. Jag utgår från att Gunvor G Ericson jämförde med ett annat tänkt alternativt system, antingen något slags variant av det gamla systemet eller något nytt tänkt system. Det intressanta är att Gunvor G Ericson inte presenterar något eget samlat system som vi som står bakom pensionsöverenskommelsen kan granska. Vi kan inte jämföra olika system eftersom Gunvor G Ericson inte har presenterat något. Om vi utgår från det system som fanns tidigare, och en tänkbar reform av det, kunde man inte heller i det gamla systemet veta exakt vilken pension man skulle få, just av den anledningen att det inte var långsiktigt ekonomiskt hållbart. Visst kunde man formellt få ett besked om hur mycket man skulle få i pension, men om systemet inte var långsiktigt ekonomiskt hållbart och politikerna ändå så småningom måste ändra på reglerna och kanske sänka pensionerna visste man inte heller vilken pension man skulle få. Poängen med detta system är att det ger större förutsägbarhet och de enskilda medborgarna vet vad det är som gör att man kan få en högre pension om man vill, vilket de flesta förstås vill. Det är ett par faktorer som påverkar detta, dels den allmänna ekonomiska tillväxten, dels att man som enskild individ kan påverka pensionen genom att arbeta längre. På så sätt är det nya systemet bättre än det gamla ATP-systemet och olika tänkbara varianter av det. Gunvor G Ericson återvänder till frågan om jobben. Jag talar gärna om jobbpolitiken. Det var ett av Miljöpartiets, Vänsterpartiets och Socialdemokraternas allra största misslyckanden under den förra mandatperioden. Trots brinnande högkonjunktur fortsatte utslagningen av människor från arbetslivet. Förtidspensioneringarna ökade, sjukskrivningarna ökade och allt fler människor slogs ut från arbetsmarknaden. Därför genomför regeringen sådana saker som nystartsjobb, förenklingar för företagen och lägre skatter på olika sätt för människor som arbetar.

Anf. 117 Kurt Kvarnström (S)

Fru talman! Jag vill först tacka Tobias Krantz för det erkännande vi fick. Historien är att den tidigare borgerliga regeringen hade försatt sig i en ganska omöjlig ekonomisk situation. Vi tog i det läget ett stort ansvar för landets pensionärer och landets invånare över huvud taget. Det var grunden till att vi träffade överenskommelsen en gång i tiden. Det är viktigt att påminna om. Jag kommer tillbaka till min diskussion om livsinkomstprincipen. Många av oss upplever ett behov av att, när det finns utrymme, successivt förbättra pensionssystemet. Det första ni gör i regeringsställning är att försämra pensionssystemet för en väldigt stor grupp. Vi hade många diskussioner och många funderingar om på vilket sätt var och en ska bidra och hur mycket avgifterna direkt från arbetsgivarna ska belastas för att vi ska bygga ett stabilt system. Vi landade så småningom på de 7 procent som var och en står för. Det är mitt sätt att se på detta. Det är en viktig del i den livsinkomstprincip som vi har som grund för detta. Jag tycker att det är viktigt att upprätthålla den. Ni rycker undan mattan för den här stora gruppen. Det är mer än en halv miljon människor som påverkas av det förslag som ni har drivit igenom. Jag var tydligen otydlig när jag deklarerade min ståndpunkt när det gäller garantipensionen. Om jag inte minns alldeles fel sade jag att när vi har återställt nivån för förtidspensionärerna är vi också beredda att titta på garantipensionen och bostadsbidragen. Det är lite förvånande att Tobias Krantz säger: Du får besked i vårpropositionen. Är det på det sättet som alliansen tänker fortsätta att driva pensionsfrågan?

Anf. 118 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Jag börjar med den sista frågan. Mitt besked är inte mindre klargörande än Kurt Kvarnströms. Vi får inte heller under den här debatten besked av Kurt Kvarnström om hur han ser på om det ska bli en höjning av garantipensionen. Kurt Kvarnström svävar också på målet om hur Socialdemokraterna tänker prioritera den här frågan i sin budgetmotion, som jag utgår ifrån att Socialdemokraterna tänker lägga fram i samband med att den borgerliga regeringen lägger fram sin proposition. Det är bra att avkräva besked och kritisera för bristande besked, men man kanske då ska ha ett eget besked att lämna. Det har inte Kurt Kvarnström. Han säger att vi ska vara beredda att titta på det. Vi är beredda att titta på allt. Det intressanta är, precis som har klargjorts tidigare i debatten, vilka prioriteringar man gör. Det kommer Kurt Kvarnström att få se i vårpropositionen. Vi som tillhör regeringssidan kommer att få se Socialdemokraternas prioriteringar i deras vårbudgetmotion. Då får vi se om de högtidliga orden efterlevs. När det gäller livsinkomstprincipen vill jag säga att vi nu för diskussioner om förtidspensionärernas ålderspensionsrätt. Jag är övertygad om att vi kommer att komma överens. Jag har uppfattat konstruktiva tag från alla sidor. Alla är överens om att det är viktigt att slå vakt om pensionssystemet. Man kan vara för eller emot. Jag respekterar hållningen. Det jag vände mig mot var argumentet att det skulle bryta mot livsinkomstprincipen. Också med den sänkning från 93 procent till 80 procent som den borgerliga regeringen har genomfört när det gäller förtidspensionärernas pensionsrätt får de högre pension i förhållande till sin inkomst än vad andra grupper i samhället får. Det kan inte rimligen anses som ett brott mot livsinkomstprincipen. Alla inkomster i livet räknas också för förtidspensionärerna. På den punkten kan jag inte hålla med Kurt Kvarnström.

Anf. 119 Kurt Kvarnström (S)

Fru talman! Jag har tydligen svårt att framföra mitt tydliga besked på ett riktigt sätt. När vi har återställt nivån för förtidspensionärerna finns det ekonomiskt utrymme att fortsätta att diskutera garantipensionerna. Jag sade också att ni i en tidigare debatt har lyft upp frågan att återkomma under mandatperioden när det gäller bostadsbidragen. Jag tycker att de frågorna hör ihop när vi pratar om de personer som har låga pensioner och om att förbättra systemet i den änden. Jag tycker att det är lite förvånande att Folkpartiet inte följer inkomstbortfallsprincipen och de grunder i våra socialförsäkringar som vi egentligen har varit rätt så överens om, nämligen att vi inte i vare sig pensionssystemet eller sjukförsäkringssystemet kommer ned på en grundtrygghetsnivå för dem som drabbas av svåra sjukdomar. Det förvånar mig att Folkpartiet inte tydligare ser den konsekvensen. Det handlar om att vi alla vill skapa utrymme för att förbättra pensionerna framöver. Då känns det lite magstarkt att vi för första gången med en god ekonomisk situation försämrar för en stor grupp och sänker pensionerna. Det är oerhört förvånande att man gör det. Jag har förstått att inget av de borgerliga partierna har någon uppfattning när det gäller Sjunde AP-fonden och PPM och utvecklingen på det området. Jag hade hoppats att vi skulle ha ett utbyte i de frågorna. Vi har fått en bred och bra information inför det betänkande som vi står bakom och där vi på några punkter är överens, åtminstone i texten.

Anf. 120 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Jag börjar från slutet. Det står i betänkandet att vi är beredda att diskutera förändringar av administrationen när det gäller premiepensionen. De fyra regeringspartierna och Socialdemokraterna är överens om att vi ska granska och utreda detta. Vi kan ju sätta i gång förhandlingarna här från talarstolen, om Kurt Kvarnström tycker att det är ett ändamålsenligt och effektivt sätt att lösa frågan. Jag tycker inte det. Jag tror att det är bättre att vi försöker lösa detta och komma fram till kloka lösningar i den form som skisseras i betänkandet och att de gemensamma organ som vi har inrättat för att hantera pensionsfrågorna får lösa dem. Vi är beredda att konstruktivt delta i de diskussionerna och debatterna. Det är självklart viktigt och angeläget att höja nivån och standarden för dem som har det sämst ställt i samhället. På den punkten råder det inga skiljaktigheter. Det handlar naturligtvis om vilka prioriteringar som görs. Jag konstaterar att det är en viktig målsättning för den nya regeringen att förhållandena för de sämst ställda pensionärerna ska förbättras. Det står i regeringsförklaringen, som Solveig Zander sade i ett tidigare inlägg. Kurt Kvarnström får ingen vårbudgetproposition av mig här i dag. Jag konstaterar att inte heller Kurt Kvarnström har kunnat redogöra för om det socialdemokratiska budgetförslaget som kommer att läggas fram efter det att vårpropositionen har lagts fram kommer att innehålla en höjning av garantipensionen. På den punkten har vi inte heller fått något besked i dag. Kurt Kvarnström frågar om vår syn på socialförsäkringarna och pensionssystemet och om vi står bakom inkomstbortfallsprincipen. Svaret på frågan är ja. Vi är en av de starkaste tillskyndarna till att socialförsäkringarna ska bygga på principen om standardtrygghet. Det innebär en solidarisk utjämning av risker. Om man övergav den principen och lät alla teckna privata försäkringar skulle det leda till att de som löper stor risk att bli sjuka och har behov av att vara borta mycket från arbetsmarknaden skulle få betala mycket höga premier för sina sjukförsäkringar och eventuellt inte få någon försäkring alls. Ja, vi står bakom den principen.

Lars Gustafsson (Kd)

Anf. 121 Lars Gustafsson (Kd)

Fru talman! Det är bra att komma så här på slutet. Då kan man avgöra hur länge man ska behålla folk i kammaren och låta nästa utskott ta vid. Jag ska försöka avrunda detta med tanke på att mycket redan har sagts. Som vi redan har hört berör detta betänkande vissa delar i pensionssystemet. I huvudsak föreslås en del tekniska justeringar som de flesta ställer sig bakom. Det handlar om förmånligare försäkringstid vid beräkning av ålderspension i form av garantipension för personer med änkepension, förbättringar för efterlevandepension och änkepension för vissa personer med bostadstillägg och så vidare. I tidigare debattinlägg har utskottets olika ställningstaganden och de reservationer som finns i betänkandet ventilerats. Jag väljer att enbart lyfta fram det som jag tycker är grundläggande för hela betänkandet. Den stabila grund som betänkandet egentligen vilar på är en pensionsöverenskommelse mellan fem riksdagspartier. Den varar därmed över tid. Därmed finns det också en stabil grund att bygga vidare på. Och representanter från andra länder som har studerat det svenska pensionssystemet framhåller hur bra vårt system är och fungerar. De tycker att det är ett föredöme för deras egna framtida pensionssystem. Fru talman! Nu finns det inget system som en gång för alla är perfekt eller färdigt, utan det krävs återkommande justeringar efterhand. Den så kallade Genomförandegruppen, som har diskuterats här tidigare, som nu har avslutat sitt arbete måste få en fortsättning och kommer att få det. Alliansregeringen förbereder just nu tillsättandet av en ny grupp som ska ges i uppdrag att fortsätta arbetet där Genomförandegruppen slutade. Det finns fortsatt en del frågeställningar som man måste arbeta vidare med. Vi kristdemokrater ser gärna att man i det fortsatta arbetet också ser över nivån och beräkningsgrunderna för garantipensionen. Nivån på garantipensionen måste höjas och uppräkningsreglerna harmoniseras med övriga indexeringar. Vårt nya pensionssystem bygger på en väl fungerande ekonomisk utveckling i samhället. Det är därför också viktigt att arbete och självförsörjning får ett ökat inslag i den förda politiken. Den nya regeringen har klart uttalat att man har en inriktning på arbetslinjen. Det är också den enda säkra grunden och tryggheten för det nya pensionssystemets funktion, trovärdighet och uthållighet. Som vi tidigare har hört här har det varit en del diskussioner i olika ämnen. Men det finns ingen anledning för mig att kommentera det nu, utan jag avslutar mitt anförande med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 122 Kurt Kvarnström (S)

Fru talman! Garantipensionen förefaller vara den allra viktigaste frågan för Kristdemokraterna. Jag skulle vilja ställa en enkel fråga till Lars Gustafsson om garantipensionen i förhållande till förtidspensionärerna. Hur argumenterar du för arbetslinjen, som är så viktig för alliansen, i det sammanhanget? Jag ser förtidspensionen, eller sjuk- och aktivitetsersättningen som det heter, som mer kopplad till arbetslinjen än det rena bidraget blir i förhållande till en garantipension.

Lars Gustafsson (Kd)

Anf. 123 Lars Gustafsson (Kd)

Fru talman! Den här regeringen avsatte 2 miljarder till lönebidragsanställningar för att just upprätthålla arbetslinjen. Vi talar ju ofta om människor som har deltidsarbete och så vidare. Så det har gjorts mycket för dessa människor. Vi har genomfört skattesänkningar för att de lättare ska komma in på arbetsmarknaden. Vi har tagit bort medfinansieringen för företagarna, vilket gör att dessa människor har lättare att komma in på arbetsmarknaden och att handikappet inte blir ett problem när de ska anställas som det var när man hade medfinansiering. Det finns många sådana delar som ingår i ett stort paket från regeringen. Det som har blivit huvudfixeringen är talet om sänkningen från 93 procent till 80 procent. Men det stora problemet i det svenska samhället, vilket vi hörde i går när vi hade en hearing med Försäkringskassan, är att det finns människor som väntar sju åtta år på besked om huruvida de ska rehabiliteras. Akter försvinner, papper läggs undan, och fel besked ges. Detta är ett stort problem som man måste ta itu med. Och det ska inte skyllas på någon regering eftersom det handlar om myndighetsutövning. Men på punkt efter punkt försöker vi bearbeta de brister som har funnits och förbättra detta. Vi hörde tidigare att det talades om friår. Om man räknar ut hur mycket den som väljer att ta ett friår får i pensionsgrundande inkomst så är det 74 procent. Den personen får 80 procent av lönen, och 93 procent av detta blir ungefär 74 procent netto. Om man ska tala om arbetslinjen så tycker jag att den här regeringen verkligen försöker att sätta arbetslinjen i fokus och försöker att få in dem som står utanför arbetsmarknaden. Jag har exempelvis talat mig varm för Socsamförsök för att försöka få människor som står utanför systemet att komma in på arbetsmarknaden så att de får en egenförsörjning och en hundraprocentig inkomst eller åtminstone del av en riktig inkomst. Därmed får de också en bättre pension.