Vissa plan- och byggfrågor
Betänkande 1996/97:BoU9
Bostadsutskottets betänkande
1996/97:BOU09
Vissa plan- och byggfrågor
Innehåll
1996/97 BoU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlas drygt 20 motioner väckta under år 1996 avseende bl.a. översiktsplaneringen, bygglovsplikten samt planfrågor med internationell inriktning. Samtliga motioner avstyrks av utskottet. Till betänkandet har fogats 13 reservationer.
Motionerna
I betänkandet behandlas dels de under allmänna motionstiden 1996 väckta motionerna 1996/97:Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny lagstiftning för strandskydd i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Bo209 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 12. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av plan- och bygglagen för att underlätta självbyggeriet. 1996/97:Bo235 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur revisionen av den kommunala översiktsplanen kan användas för att motverka segregation, ge möjlighet för alla att kunna ha råd med en bostad, planera för en bättre boendemiljö m.m. enligt vad som i motionen anförts. 1996/97:Bo502 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tävling om Brozonen. 1996/97:Bo505 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vinteruppställning av villavagnar. 1996/97:Bo507 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett decentraliserat och demokratiskt inflytande, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för hur den fysiska och ekonomiska planeringen bättre skall samordnas och stödjas samt det demokratiska inflytandet stärkas på nationell och internationell nivå i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning och fortsatt genomförande av arbetet med boende- och bebyggelsefrågor (HABITAT II), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur användningen av medel inom ramen för Artikel 10 och Interreg II C bör utformas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det fortsatta arbetet med VASAB 2010 (Östersjövisionen), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning till riksdagen och fortsatt genomförande av arbetet med den nationella visionen "Sverige 2009", 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om NUTEK:s uppdrag i fråga om underlag för regionalt utvecklingsarbete, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av regionplaneinstitutet i plan- och bygglagen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utveckling av den kommunala översiktsplaneringen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en parlamentarisk utredning. 1996/97:Bo508 av Kerstin Warnerbring och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om befogenheter för självstyrelseorganet i Skåne att utarbeta en regionplan för Skåne, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snara förberedelser för ett beslut om en regionplanering i Skåne med tydliga uttalanden om att det är ett starkt önskemål att en sådan planering kommer till stånd. 1996/97:Bo516 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att den tillåtna storleken på s.k. friggebodar ökas till 14,99 m2 i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Bo518 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i plan- och bygglagen avseende sänkt tillståndsplikt för byggande i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Bo519 av Nils T Svensson och Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla planeringsrutiner för gröna stråk. 1996/97:Bo520 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad strukturplan för Skåne. 1996/97:Bo528 av Jörgen Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillståndsgivning vid uppförande av vindkraftverk. 1996/97:Bo530 av Eva Björne (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stor restriktivitet skall iakttas vid etableringstillstånd för vindkraftverk. 1996/97:Bo531 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en sammanslagning av PBL och BVL i en enda lag enligt vad i motionen anförts. 1996/97:Bo534 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på arkitektkompetens, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett nationellt arkitektregister. 1996/97:Jo236 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om glesbebyggelserätten. 1996/97:Jo779 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur kompensationsbiotoper kan användas som instrument i samhällsplaneringen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stärkt skyddsinstitut för grönområden i tätort. 1996/97:Jo796 av Jan Jennehag (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta redovisningskrav i planer och miljökonsekvensutredningar vad gäller buller. 1996/97:N426 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklat bygglovsförfarande för vindkraft. 1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrades deltagande i samhällsplaneringen. dels den med anledning av proposition 1996/97:11 väckta motion 1996/97:Fö59 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att planlagstiftningen bör utvecklas så att sårbarhetsanalyser i högre utsträckning ingår i den kommunala planeringen, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn bör göras av plan- och bygglagen i syfte att stärka sårbarhetsaspekterna i den.
Utskottet
Planfrågor
Översiktsplaneringen m.m. Genom plan- och bygglagen (PBL) ställs krav på kommunerna att upprätta en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunen. Planen skall ange hur mark- och vattenområden är avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske. Planen är dock inte bindande för myndigheter och enskilda. En bindande reglering av markanvändningen sker genom detaljplan eller områdesbestämmelser. En sådan plan får endast omfatta en begränsad del av kommunen. Förslag som avser förändringar i översiktsplaneringen m.m. förs fram i fem motionsyrkanden. Som en del i en förstärkt samhällsplanering för att trygga bostadsförsörjning och byggande förordas i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:Bo235 yrkande 3 att den kommunala översiktsplaneringen skall revideras. Enligt förslaget skall översiktsplanen utformas så att den kan användas för att motverka segregation, ge möjlighet för alla att kunna ha råd med en bostad samt ge en bättre boendemiljö m.m. Den kommunala översiktsplaneringens primära uppgift är, som framgår ovan, att för hela kommunen ange hur mark- och vattenområden är avsedda att användas. Avsikten är att översiktsplanen skall behandla långsiktiga och strategiska frågor för markanvändningen sett i ett helhetsperspektiv. Det innebär att planen förutom riktlinjer för bebyggelseutvecklingen också skall ange hur kommunen i den efterkommande detaljplanläggningen m.m. avser att tillgodose riksintressena som de kommer till uttryck i naturresurslagen. Avsikten är att översiktsplanen skall grundas på de anspråk och intressen som finns på såväl bevarande som förändringar av markanvändning och miljö. Vilka övriga faktorer som skall vägas in är i hög grad en fråga för den enskilda kommunen. Det innebär att förhållanden som avser boendemiljö och segregation i boendet m.m. kan ligga till grund för översiktsplaneringen i den utsträckning det bedöms som erforderligt. Utskottet, som i allt väsentligt finner den nuvarande ordningen för översiktsplanerarbetet väl avvägd, är inte berett förorda en revidering av översiktsplaneringen med den inriktning som förs fram i partimotion 1996/97:Bo235 (v) yrkande 3. Motionen avstyrks. I motion 1996/97:Bo507 (c) läggs fram förslag som syftar till att förbättra samordningen mellan fysisk och ekonomisk planering och öka engagemanget i planfrågor såväl nationellt som internationellt. Enligt motionen har det i Sverige varit ett begränsat utbyte av information och samordning mellan den fysiska planeringen och den ekonomiska planeringen. Det anges bl.a. bero på att ansvaret för planeringsformerna ligger på olika nivåer. Centralt är de knutna till olika departement och centrala verk. På lokal nivå ligger ansvaret för den fysiska planeringen på kommunerna medan länsstyrelserna har ansvaret för genomförandet av regionalpolitiken. Vad som erfordras är enligt motionen åtgärder som ger en förbättrad samordning av den fysiska och ekonomiska planeringen och samtidigt ökar det demokratiska inflytandet på nationell och internationell nivå över planeringen. Utgångspunkten för det demokratiska inflytandet bör enligt förslaget vara ett perspektiv nedifrån och upp. För att åstadkomma detta måste bl.a. det lokala arbetet i kommuner och kommundelar stödjas. Det anges bl.a. innebära att kommunerna i sin översiktliga planering bättre måste väva in ekonomisk planering både vad gäller kommunikationer och regional utveckling - yrkandena 1 och 2. För att åstadkomma den eftersträvade demokratiseringen av planprocessen m.m. förordas att organisationen på länsnivå och på kommunal nivå ändras och utvecklas samtidigt som riksdagen aktiveras på nationell nivå. Med hänvisning härtill föreslås att en översyn görs av såväl regionplaneinstitutet - yrkande 8 - som av de kommunala översiktsplanerna - yrkande 9. Dessutom förordas att en utredning tillsätts med uppgift att utveckla metoder för en lokal effektiv hantering av mark-, plan- och byggfrågor m.m. - yrkande 10. Med anledning av vad som i motion 1996/97:Bo507 (c) förordats avseende en samordning av fysisk och ekonomisk planering m.m. vill utskottet anföra följande. Den fysiska planeringen har i Sverige en lång tradition. Det innebär att den har kommit att få en stark förankring i samhället och att den till viss del har blivit synonym med det betydligt bredare begreppet planering. En god fysisk planering grundad på ett lokalt demokratiskt inflytande är också en förutsättning för en god samhällsutveckling på alla områden. Inriktningen och omfattningen av den fysiska planeringen måste naturligtvis anpassas till de särskilda krav och förutsättningar som varje tid ställer. Sådana anpassningar har också kommit till stånd dels genom mera omfattande omläggningar av plansystemet, dels genom successiva förändringar av tillämpning och praxis. Vid sidan av den fysiska planeringen finns det en rad andra planformer och planinstrument som också de har stor betydelse för samhällets utveckling. Det gäller bl.a. olika former av ekonomisk, regionalpolitisk och infrastrukturell planering. Dessa planer har endast i begränsad utsträckning samordnats sinsemellan eller med den fysiska planeringen. Skälen härför är flera. På samma sätt som den fysiska planeringen har vuxit fram ur behovet från samhällets sida av att kunna påverka stadsplanering och byggande har övriga planformer ofta sina rötter i de specifika krav på planering som olika samhällssektorer haft. Den fysiska planeringen har sin tyngdpunkt på lokal kommunal nivå medan övriga planformer till övervägande del tillkommer på regional eller central nivå. I ett alltmer integrerat och internationaliserat samhälle framstår svagheterna med en på detta sätt sektoriserad planering tydligt. Utskottet delar sålunda vad som i motion 1996/97:Bo507 (c) anförts om att samordningen mellan fysisk och ekonomisk planering måste öka. Det gäller inte minst mot bakgrund av de ändrade planeringsförutsättningar som följer av det ökade samarbetet med våra grannländer och av medlemskapet i EU. Till denna fråga återkommer också utskottet nedan i avsnittet Planfrågor med internationell inriktning. Behovet av en förbättrad samordning är enligt utskottets mening tydligt bl.a. när det gäller fysisk och regionalpolitisk planering. En förutsättning för att regionalpolitiska insatser skall få avsedd effekt är sålunda att de i rimlig utsträckning beaktar den syn på bebyggelseutveckling m.m. som kommer till uttryck i kommunernas fysiska planering. På samma sätt kan det hävdas att det kommunala planarbetet bör ske mot bakgrund av de regionalpolitiska strävandena. En god kunskap om den regionalpolitiska planeringen är därmed ett av villkoren för att översiktsplaner och detaljplaner skall få en utformning som svarar inte bara mot målen för markanvändningen utan också mot regionalpolitiska och andra mål. En på detta sätt sammanhållen planering är vanlig inom bl.a. EU och går under beteckningen rumslig planering. Nödvändigheten av en delvis ny syn på samhällsplaneringen som har sin grund i de förändrade förutsättningar som nu föreligger har på olika sätt uppmärksammats under senare år. Även om detta förhållande ännu inte kommit till så många konkreta uttryck är det ett tecken på att samhällsplaneringen nu är på väg att finna nya former som leder till en ökad samordning mellan olika samhällssektorer. Som nämns i motionen utgör ett av de första exemplen på detta den vision för Sveriges framtida bebyggelsestruktur och markanvändning - Sverige 2009 - som Boverket utarbetet tillsammans med Naturvårdsverket och NUTEK. I rapporten betonas bl.a. nödvändigheten av att koppla samman den fysiska planeringen med en regional utvecklingsplanering. Behovet av förändringar av samhällsplaneringens uppgifter och former ligger också till grund för den översyn av den statliga myndighetsorganisationen inom plan-, bygg- och bostadsväsendet som nyligen påbörjats. I direktiven för översynen (dir. 1996:113) framhålls behovet av samverkan mellan den regionalpolitiska verksamheten och fysisk planering i fråga om analys- och utvecklingsarbete - detta bl.a. med hänvisning till plan- och byggsektorns internationalisering och Sveriges inträde i EU. Direktiven utgår vidare från att utvecklingen troligen kommer att leda till rollförskjutningar och ändrade samarbetsformer i samhällsplaneringen. Ett bättre samarbete mellan olika planeringsnivåer och samordning av sektorsplaneringen anges utgöra viktiga inslag i denna utveckling. Det ingår också i utredningsuppdraget att pröva förutsättningarna för en samordning av berörda statliga myndigheters arbete inom fysisk planering och regional utveckling. Som framgår av framställningen ovan delar utskottet uppfattningen i motion 1996/97:Bo507 (c) att en förbättrad samordning mellan fysisk och ekonomisk planering bör komma till stånd. Samtidigt kan utskottet konstatera att en mera allmän insikt om detta håller på att växa fram. De ovan redovisade utredningsuppdragen m.m. utgör bara några exempel på detta. Utskottet är mot bakgrund härav inte nu berett förorda ytterligare åtgärder med den inriktning som föreslås i motionens yrkanden 1-2 samt 8-10. Det får enligt utskottets mening förutsättas att regeringen liksom berörda myndigheter har sin uppmärksamhet riktad på frågan utan någon riksdagens uttryckliga begäran härom och att framtida planeringsinsatser sker med beaktande av behovet av samordning mellan olika planeringsinstrument och mellan olika samhällssektorer.
Vissa planfrågor m.m. i Skåne Mot bakgrund av att länsstyrelserna i Kristianstads län och Malmöhus län den 1 januari 1997 lagts samman till en länsstyrelse - Länsstyrelsen i Skåne län - förs i två motioner fram förslag som avser vissa planeringsfrågor i Skåne. Behovet av att samordna de olika kommunernas översiktliga planering är enligt motion 1996/97:Bo508 (c) utomordentligt stort i Skåne. Det anges bl.a. bero på de vitt skilda krav på markanvändning som följer av bristen på allmänrättslig mark, jordbrukets behov, befolkningstillväxten och behovet av kommunikationsleder. Av särskild betydelse är enligt motionen effekterna av den beslutade fasta förbindelsen över Öresund som reser flera för hela Skåne viktiga planeringsproblem. För att en sammanhållen planering skall komma till stånd bör därför det självstyrelsorgan i Skåne som bildas fr.o.m. 1999 ges befogenhet att utarbeta en regionplan för Skåne - yrkande 1. Samtidigt föreslås att riksdagen skall uttala att det är ett starkt önskemål att en regionplanering för Skåne snabbt kommer till stånd - yrkande 2. Förslaget i motion 1996/97:Bo508 (c) synes utgå från uppfattningen att en erforderlig regionplanering i Skåne inte kommer till stånd med mindre än att den initieras av riksdag och regering. Utskottet vill mot bakgrund härav erinra om de bestämmelser som gäller för upprättande av regionplan. I en regionplan skall behandlas planfrågor som fordrar samverkan mellan flera kommuner. Det gäller frågor som är av gemensamt intresse för en viss region som anordningar för kollektivtrafik, samarbete på undervisnings- och vårdområdet, ordnande av vattenförsörjning och avlopp samt avfallshanteringen. Det kan även avse en mera samlad strategi för markanvändningen med avseende på bostadsbyggande eller bebyggelseutvecklingen i stort. Regionplanering är primärt en kommunal angelägenhet som det ankommer på berörda kommuner att ta initiativ till. Genom regionplaneinstitutet erbjuds kommunerna en lagreglerad planform som kan användas när förhållandena så påkallar. Om flera kommuners översiktliga planering behöver samordnas och samordningsverksamheten inte kommer till stånd på annat sätt får dock regeringen utse ett regionplaneorgan (7 kap. 1 § PBL). Det skall dock inte ske om de berörda kommunerna mera allmänt motsätter sig detta (7 kap. 2 § PBL). Som redovisats ovan är avsikten att regionplanering i första hand skall komma till stånd i tillräcklig omfattning på kommunalt initiativ utan medverkan av staten. Skulle detta inte ske är det regeringen som har att tillse att erforderlig samordning kommer till stånd. Enligt utskottets mening bör denna ordning bestå. Ansvaret för att planeringsinsatserna i Skåne samordnas i den utsträckning som krävs bör därför även fortsättningsvis i första hand åvila berörda kommuner. Motion 1996/97:Bo508 (c) avstyrks med hänvisning härtill. Även i motion 1996/97:Bo520 (s) berörs frågan om en för Skåne sammanhållen planering. Enligt motionen är det framför allt pågående och planerade infrastrukturinvesteringar i länet som gör behovet av en för hela länet samlad planering nödvändig. Denna planering skall enligt förslaget inte bara gälla den traditionella fysiska planeringen utan även omfatta investeringar i såväl järnvägs- som vägnätet bl.a. i anslutning till den nya förbindelsen över Öresund. Genom att ansvaret för planeringen åvilar flera olika huvudmän saknas den regionala koordinering som enligt motionen erfordras. En för hela Skåne samlad strukturplan som anger den huvudsakliga förläggningen och markanvändningen för de större strukturbildande elementen bör enligt motionen därför arbetas fram. Som utskottet uppfattat förslaget i motionen innebär det att det för Skåne skall tillskapas ett nytt planinstrument benämnt strukturplan. Utskottet delar inte denna åsikt. De behov av samordning av planeringen i Skåne som föreligger bör enligt utskottets mening kunna komma till stånd inom ramen för de planeringsinstrument som redan i dag finns tillgängliga. Som framgår ovan erbjuder bl.a. regionplaneringen en sådan möjlighet. Vid en ökad samordning mellan fysisk och ekonomisk planering som utskottet i det föregående uttalat sig för kommer också bättre förutsättningar att ges för att en planering med den i motionen förordade inriktningen skall komma till stånd utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motion 1996/97:Bo520 (s) avstyrks. Enligt vad som anförs i motion 1996/97:Bo502 (m) är det en angelägenhet för hela landet att en internationell tävling utlyses om markområdet intill Öresundsbrons angöring söder om Malmö - den s.k. brozonen. Motionären föreslår att riksdagen bör göra ett tillkännagivande med denna innebörd. Utskottet anser inte att det är en uppgift för riksdagen att ta initiativ till den tävling om brozonen som förordas. Motion 1996/97:Bo502 (m) avstyrks således.
Planfrågor i övrigt Dagens regler om strandskydd försvårar enligt Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:Bo201 ett bevarande av en levande skärgård och en levande landsbygd. Förbudet mot strandnära bebyggelse gör det svårt att utveckla boende och annan verksamhet i dessa delar av landet. Enligt motionen förhindrar strandskyddsreglerna dessutom tillkomsten av attraktiv bebyggelse i strandnära lägen också i våra samhällen. Enligt motionens yrkande 14 bör därför strandskyddsreglerna ges en ny utformning. Det skall sålunda föreligga en generell rätt att bygga nära stränder och vattendrag. Denna rätt skall dock kunna begränsas av kommunen när det är motiverat med hänsyn till behovet av att skydda känsligt djur- och växtliv i strandnära områden och för att garantera allmän tillgång för bad och friluftsliv, särskilt i befolkningstäta områden. Det skall enligt motionen ske genom antagande av detaljplan. Reglerna om strandskydd reviderades i vissa delar år 1994. I anslutning härtill avvisade också riksdagen ett motionsförslag om reglering av strandskyddet i detaljplan. Frågan om strandskyddets utformning har därefter behandlats av Miljöbalksutredningen i betänkandet Miljöbalken (SOU 1996: 103). Utredningen föreslår dock inte några ändringar i regleringen av strandskyddet. Enligt utredningen bör däremot dagens bestämmelser om vilka restriktioner som gäller i strandskyddsområden kompletteras för att åstadkomma ett tillfredsställande skydd för djur- och växtlivet. Detta sker enligt förslaget lämpligen genom att anläggningar m.m. förbjuds som väsentligt försämrar livsvillkoren för djur och växter. Riksdagen har, som framgår av den kortfattade redovisningen ovan, nyligen avvisat ett motionsförslag motsvarande det i partimotion 1996/97:Bo201 (m) yrkande 14. Utskottets ställningstagande i denna del står fast. Motionen avstyrks. Frågan om strandskyddets utformning m.m. torde dessutom komma att aktualiseras i det aviserade förslaget till en miljöbalk. Det finns enligt motion 1996/97:Jo779 (kd) ett behov av att förstärka skyddet för städernas gröna ytor. Enligt motionen är de förbättringar i skyddet som tidigare vidtagits inte tillräckligt långtgående. Ett instrument för att skydda grönområden är enligt motionens yrkande 5 att skapa ett skyddsinstitut som till sin verkan ligger mellan nationalstadspark och andra skyddsbestämmelser. Med ett sådant instrument skulle grönområden i form av gröna kilar och gröna bälten kunna skyddas även om de inte alltid har så hög naturkvalitet, men som har stor betydelse för spridningen inom ett ekosystem. En modell för ett sådan skyddsinstitut kan enligt förslaget vara att det skall krävas två beslut av kommunfullmäktige med val emellan för att exploatering av ett i översiktsplanen skyddat område skall kunna ske. Tillgången till en rik och varierad natur är viktig för människors välbefinnande. För boende i tätorter är tillgången till närbelägna natur- och grönområden av stor betydelse som ett berikande inslag i vardagsmiljön och för att tillgodose behovet av rekreation och friluftsliv. Plan- och byggutredningen hade mot bakgrund härav att överväga frågan om skydd av tätorternas grön-områden. I uppdraget ingick vidare att ge en samlad bild av kunskapsläget som underlag för en bedömning av behovet av fortsatt utvecklingsarbete. Utredningen har i delbetänkandet Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36) redovisat resultatet av sina överväganden. Utredningens förslag innebar bl.a. att krav skulle föras in i PBL på att hänsyn skall tas till behovet av parker och andra grönområden i bebyggelsemiljön. Dessutom förordades att kommunen skulle ges möjlighet att i plan meddela skyddsbestämmelser för särskilt värdefulla tomter och allmänna platser. Plan- och byggutredningens överväganden avseende skyddet av grönområden låg till grund för den proposition med förslag till ändringar i plan- och bygglagen m.m. som riksdagen antog hösten 1995 (prop. 1994/95:230, bet. 1995/96:BoU1). Sedan den 1 januari 1996 gäller sålunda att bebyggelsemiljön inom områden med samlad bebyggelse skall utformas med hänsyn till behovet av parker och andra grönområden (2 kap. 4 § PBL). Dessutom kan skyddsbestämmelser tas in i detaljplan (5 kap. 7 § PBL) eller områdesbestämmelser (5 kap. 16 § PBL) för tomter och allmänna platser som är särskilt värdefulla från bl.a. miljömässig synpunkt. Utskottet delar mot bakgrund härav inte uppfattningen att ytterligare skydds- och planeringsinstrument bör tillskapas för städernas och tätorternas grönområden. Motion 1996/97:Jo779 (kd) yrkande 5 avstyrks. Ytterligare ett förslag med inriktning mot att stärka skyddet för städernas gröna ytor läggs fram i kd-motionen. I yrkande 4 föreslås att riksdagen skall begära en utredning om hur kompensationsbiotoper kan användas som instrument i samhällsplaneringen. Motionärerna anser att det i PBL bör införas en möjlighet att ställa krav på en exploatör att kompensera för den skada som åsamkas naturen vid en exploatering genom ersättningsområden eller med en motsvarande förbättring i ett närliggande område. Som framgår ovan övervägdes olika möjligheter att förstärka skyddet för tätorternas grönområden i Plan- och bygglagutredningens delbetänkande om miljö- och fysisk planering. Utredningens förslag om ett förstärkt skydd för grönområdena genom bl.a. förändringar i plan- och bygglagen låg också till grund för riksdagens beslut. De överväganden som utredaren gjorde i frågan ledde däremot inte till något förslag om att införa krav på kompensationsbiotoper. Förslag med denna inriktning, i princip motsvarande vad som föreslås i den nu aktuella motionen, fördes dock fram vid riksdagsbehandlingen av de föreslagna förändringarna i PBL. I en motion (kds) förespråkades en ordning som innebär att man vid en bygglovsprövning skall kunna ställa krav på kompensation i de fall naturen skadas vid en exploatering. Utskottet avstyrkte detta motionsyrkande med hänvisning till att det ?redan i dag finns möjligheter för kommunen att vid en bygglovsprövning genom en överenskommelse med exploatören försäkra att denne utlovar att kompensera de skador på naturen som hans bygglovspliktiga företag skulle komma att orsaka?. Vid tidigare överväganden har således en särskild reglering i PBL av frågor om kompensationsbiotoper i tätorter inte befunnits erforderlig. Frågan om kompensationsåtgärder i särskilt skyddsvärda områden har däremot övervägts av Miljöbalksutredningen. I utredningens huvudbetänkande föreslås att regler om kompensationsåtgärder vid intrång i naturreservat införs i den nya miljöbalken. En proposition med förslag om en ny lagstiftning har av regeringen aviserats till maj 1997. Med hänvisning till utskottets tidigare ställningstagande och pågående överväganden i närliggande frågor avstyrks motion 1996/97:Jo779 (kd) yrkande 4. Bristen på allemansrättsligt tillgänglig mark är enligt motion 1996/97: Bo519 (s) utpräglad i helåkersbygder som sydvästra Skåne. Här omges städer och tätorter i stor utsträckning av åkermark som inte är tillgänglig för allmänheten. Samtidigt sker det enligt motionen en relativt slumpmässig omställning av åkerbruk till träda eller annan användning än åkerbruk. Enligt motionen bör denna omställning i framtiden ske planmässigt så att den omställda åkerarealen kan användas till att bilda s.k. gröna stråk i direkt anslutning till städer och tätorter. Det bör därför uppdras åt Boverket att i samarbete med bl.a. Svenska Kommunförbundet utveckla planeringsrutiner som gör en sådan planering möjlig. Utskottet har ovan betonat vikten av att det i våra tätorter finns tillgång till närbelägna natur- och grönområden. Som utskottet i anslutning härtill redovisat har också ändringar helt nyligen gjorts i bl.a. plan- och bygglagen för att ytterligare förstärka skyddet av sådana områden. Samtidigt med ändringarna i plan- och bygglagen ändrades också naturresurslagen i syfte att stärka skyddet för grönområden i närheten av tätorter. Ändringen innebär att bestämmelserna i 2 kap. 6 § rörande mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden m.m. vidgades till att också avse grönområden i eller i närheten av tätorter. Även om dessa bestämmelser i och för sig inte tar sikte på de förhållanden som beskrivs i motion 1996/97:Bo519 (s) torde de i viss utsträckning vara tillämpliga. Det frågan i motionen närmast gäller är dock hur omställningen av åkermark till annan användning skall kunna samordnas med behovet av grönområden. Detta är naturligtvis inte bara en fråga för den kommunala planeringen. Här måste också andra förhållanden som markens lämplighet för åkerbruk respektive annan användning vägas in. Det innebär att bl.a. jordbrukspolitiska och miljömässiga bedömningar måste ges en stor tyngd vid sidan av de rent planmässiga. Det får enligt utskottets mening mot bakgrund härav förutsättas att de i motionen aktualiserade frågorna kommer att ägnas fortsatt intresse i bl.a. den revision av miljölagstiftningen som pågår. Vid denna uppfattning får syftet med förslaget i motionen anses delvis tillgodosett. Motionen avstyrks med hänvisning till det anförda. I motion 1996/97:Jo796 (v) förs fram förslag som syftar till att minska bullret i bostadsnära miljöer och i närheten av större tätorter. Enligt förslaget bör det i kommunala planer och i miljökonsekvensbeskrivningar redovisas bullermattor ned till en viss nivå för det geografiska område som berörs. Kravet på en sådan redovisning föreslås gälla såväl befintliga som planerade anläggningar och avse förutom friluftsområden också områden för bostäder, skolor och daghem samt vårdlokaler - yrkande 3. Buller är ett tilltagande problem i vårt samhälle. Det har blivit allt svårare att finna bullerfria, tysta miljöer. Vikten av att i planering och byggande vidta åtgärder för att motverka och minska förekomsten av buller kan enligt utskottets mening därför inte nog betonas. Om det finns särskilda skäl får i detaljplan meddelas bestämmelser om högsta tillåtna värden för störningar genom bl.a. buller (5 kap. 7 §). Något generellt krav på att föra in sådana bestämmelser eller på redovisning av bullernivån i planer finns dock inte. Enligt utskottets mening bör sådana bestämmelser inte heller meddelas. Motion 1996/97:Jo796 (v) yrkande 3 avstyrks sålunda. För att säkra funktionshindrades deltagande i den fysiska planeringen förordas i motion 1996/97:So426 (c) yrkande 3 dels att handikappråden skall ges en aktiv roll i den kommunala planeringsprocessen, dels att socialtjänstens möjligheter att påverka planeringsarbetet skall förstärkas. Med anledning av vad som i motionen anförts om handikappades deltagande i planeringen vill utskottet anföra följande. Riksdagen beslutade hösten 1995 om ändringar i plan- och bygglagen (prop. 1994/95:230, bet. 1995/96:BoU1). Ändringarna som trädde i kraft den 1 juli 1996 innebär bl.a. att syftena med samrådsförfarandet vid översiktsplaneringen klargörs och att kretsen av dem med vilka samråd skall hållas vidgas. När det gäller samrådskretsen innebär de nya bestämmelserna att den vid översiktsplaneringen blir i princip densamma som sedan tidigare gällt vid utarbetande av detaljplan. Det innebär bl.a. att handikappföreningar liksom handikappråd m.fl. liknande sammanslutningar ingår i samrådskretsen vid antagande av såväl översiktsplan som detaljplan. I anslutning till riksdagens beslut hösten 1995 behandlades också vissa tillgänglighetsfrågor. Utskottet anslöt sig härvid till vad som i propositionen anförts om att det i varje kommun bör upprättas tillgänglighetsprogram, som bör ingå som en del av översiktsplanen. I programmen kan riktlinjer ges för hur de handikappades villkor i kommunen skall förbättras. Programmen kan antingen kopplas till översiktsplanen som en viktig social aspekt, eller utgöra separata program. Tillgänglighetsfrågorna borde enligt utskottets mening också behandlas i de program som är i det närmaste obligatoriska som grund för detaljplan. Utskottet noterade dessutom att det i propositionen förutsattes att handikapporganisationerna skulle vara en aktiv samrådspart vid utarbetandet och uppföljningen av sådana program. Även enligt utskottets mening torde en aktiv medverkan från handikapporganisationerna vara en förutsättning för att de tillgänglighetskrav som ställs verkligen blir uppfyllda. De ovan redovisade ändringarna i plan- och bygglagen ger också klart uttryck för detta. Ändringarna innebär dessutom att tillgänglighetsfrågorna ges en ökad tyngd i kommunernas planarbete. Enligt utskottets mening bör mot bakgrund härav erfarenheterna av tillgänglighetsprogrammen och de i princip obligatoriska programmen för detaljplan avvaktas innan ställning tas till om handikapprörelsen bör ges inflytande också på annat sätt. Motion 1996/97:So426 (c) yrkande 3 om handikapprörelsens inflytande avstyrks därför. I den med anledning av proposition 1996/97:11 om beredskapen mot svåra påfrestningar för samhället i fred väckta partimotionen 1996/97:Fö59 (mp) förs fram förslag som syftar till att reformera planlagstiftningen för att minska sårbarheten vid katastrofer m.m. Enligt förslaget bör det förebyggande arbetet förbättras genom att sårbarhetsanalyser i högre utsträckning ingår i den kommunala planeringen - yrkande 5. Desssutom föreslås att plan- och bygglagen skall ses över i syfte att stärka sårbarhetsaspekterna i den - yrkande 16. I 2 kap. 4 § plan- och bygglagen stadgas att bebyggelsemiljön inom områden med samlad bebyggelse skall utformas med hänsyn till behovet av skydd mot uppkomst och spridning av brand samt mot trafikolyckor och andra olyckshändelser. För enskilda byggnader finns ett motsvarande skyddskrav i 3 kap. 6 §. Utskottet är på de i Miljöpartiets partimotion 1996/97:Fö59 angivna grunderna inte berett förorda att ytterligare bestämmelser av denna innebörd införs. Motionens yrkanden 5 och 16 om beaktande av sårbarhets-aspekter i planeringen avstyrks sålunda.
Lovfrågor
Lovgivningen för vindkraftverk Prövningen av uppförandet av vindkraftverk är enligt motion 1996/97:Bo528 (s) i första hand en fråga om en bygglovsprövning som avser påverkan på landskapsbilden och förenligheten med bestämmelserna i naturresurslagen. Någon särskild tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen erfordras enligt motionen därför inte. Bedömningen av projektets förenlighet med miljöskyddslagen bör enligt förslaget i stället ske i samband med kommunens bygglovsprövning. Även i motion 1996/97:N426 (mp) yrkande 16 förs fram förslag som syftar till att underlätta uppförandet av vindkraftverk. Enligt förslaget bör dagens regler därför ses över i syfte att förenkla prövningsförfarandet för vindkraftverk. Dessutom förordas att områden för vindkraftverk skall avsättas i regionplaner och i de kommunala översiktsplanerna. I motion 1996/97:Bo530 (m) förordas däremot en större restriktivitet vid prövningen av vindkraftsetableringar. Det finns enligt motionen klara tecken på att utbyggnaden av vindkraften i Sverige lett till att väsentliga naturvårds- och kulturintressen åsidosatts. Till detta kommer att det finns önskemål om att bygga ytterligare vindkraftverk i fjällen och längs attraktiva delar av våra kuster liksom på Ölands Alvar. I motionens yrkande 1 förordas därför ett riksdagens tillkännagivande om att stor restriktivitet skall iakttas vid etableringstillstånd för vindkraftverk. Med anledning av vad som i motionerna föreslagits avseende ordningen för prövningen av vindkraftverk anför utskottet följande. Även om energipolitiska skäl talar för att en utbyggnad av vindkraften är angelägen motiverar detta förhållande enligt utskottets mening inte att bygglovsprövningen av vindkraftverk sker i annan ordning än vad som gäller för andra anläggningar. Uppförandet av ett vindkraftverk har ofta en påtaglig inverkan på landskapsbilden. Störande ljud kan också uppkomma när verket är i drift. Dessutom fordras att vissa säkerhetsavstånd upprätthålls med avseende på risken för isbildning m.m. Såväl säkerhetsaspekter som omsorgen om landskapsbilden talar enligt utskottets mening för att vindkraftverk även fortsättningsvis bör bygglovsprövas enligt de regler som i dag gäller. Också Plan- och byggutredningen har i sina överväganden avseende vindkraften i den kommunala planeringen kommit fram till att uppförandet av vindkraftverk inte skall särregleras. I sitt slutbetänkande Översyn av PBL och va-lagen (SOU 1996:168) förordar sålunda utredningen att plan- och bygglagens vanliga regelsystem skall tillämpas också för vindkraftsetableringar. Som en följd av att utredningen föreslår att vissa generella möjligheter till undantag från detaljplanekravet (5 kap. 1 § första stycket 2) skall tas bort torde dock detaljplan eller områdesbestämmelser erfordras i större utsträckning än i dag. Samtidigt anför utredningen att det är möjligt att genom detaljplanen både utöka och minska bygglovsplikten eller helt bygglovsbefria tillkomsten av vindkraftverk. Utskottet är med hänvisning till det ovan anförda varken berett att ställa sig bakom förslagen i motionerna 1996/97:Bo528 (s) och 1996/97:N426 (mp) yrkande 16 om en minskad bygglovsprövning eller förslaget i motion 1996/97:Bo530 (m) om en större restriktivitet vid lovprövningen. Pågående beredningsarbete bör för övrigt avvaktas. Motionerna avstyrks.
Lovfrågor i övrigt Enligt 8 kap. 4 § PBL erfordras det inte bygglov för att i anslutning till en- eller tvåbostadshus uppföra två komplementbyggnader - s.k. friggebodar - om den sammanlagda byggnadsarean inte är större än 10,0 m2 . Som ytterligare förutsättningar gäller att taknockshöjden inte får överstiga 3,0 m och att byggnaderna inte placeras närmare gränsen än 4,5 m. Begränsningen av storleken på komplementbyggnader till 10 m2 innebär enligt motion 1996/97:Bo516 (m) att användningen onödigt begränsas. För att förbättra möjligheterna till förvaring av t.ex. mindre båtar, trädgårdsmöbler och trädgårdsredskap förordas därför att den högsta tillåtna storleken skall ökas till 14,99 m2. När rätten att uppföra komplementbyggnader utan bygglov infördes begränsades ytan på byggnaderna till 10 m2. Skälet härför var att byggnaderna inte ansågs böra få användas som bostäder eller garage. Även om dessa restriktioner för användningen numera är borttagna finns det enligt utskottets mening inte tillräckliga skäl att öka storleken på lovfria komplementbyggnader i enlighet med förslaget i motion 1996/97:Bo516 (m). Motionen avstyrks. I motion 1996/97:Bo505 (s) begärs ett riksdagens tillkännagivande som torde innebära att reglerna i plan- och bygglagen skall ändras så att de möjliggör uppställning av s.k. villavagnar på en och samma plats under hela året utan bygglov. Av reglerna i plan- och bygglagen följer att permanent uppställning av villavagnar fordrar bygglov. Även en årligen återkommande uppställning under t.ex. sommarmånaderna fordrar sådant lov. Enligt utskottets mening bör denna ordning bestå. Även den typ av anläggningar som det här är fråga om bör naturligtvis prövas med avseende på deras förenlighet med de allmänna intressen eller med de grannintressen som kan finnas. Motion 1996/97:Bo505 (s) avstyrks. För att främja bebyggelseutvecklingen i små orter och på landsbygden förordas i motion 1996/97:Bo518 (c) yrkande 1 att kontrollen och detaljreglering av byggande utanför detaljplan skall minskas. Enligt motionen bör det förslag till lättnader för byggande utanför detaljplan som fördes fram av Plan- och byggutredningen i betänkandet Anpassad kontroll av byggandet (SOU 1993:94) genomföras. Det innebär att den grundläggande nivån för tillståndsplikt sänks samtidigt som möjligheterna att variera plikten genom beslut i översiktsplan ökar. I vissa fall skall det dessutom vara möjligt att uppföra helt nya byggnader utan bygglov. Det är även enligt motion 1996/97:Jo236 (m) yrkande 12 angeläget att underlätta boende på landsbygden. Regler och bestämmelser bör därför utformas så att de inte hindrar ett sådant boende. Den lagstadgade huvudregeln skall enligt förslaget därför vara rätten att bygga på landet. Endast starka skäl skall få hindra bebyggelse. Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna anförts om reglerna för byggande på landsbygden vill utskottet anföra följande. Utskottet delar uppfattningen att regler och bestämmelser bör utformas så att de inte hindrar byggande och boende på landet. Däremot delar inte utskottet uppfattningen i motionerna att dagens regelsystem skulle vara så utformat att det skulle förhindra tillkomsten av ny bebyggelse. Det är tvärtom så att olika åtgärder har vidtagits för att underlätta ett sådant byggande och boende bl.a. genom ändringar i fastighetsbildningslagen samt i plan- och bygglagstiftningen. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla de möjligheter som plan- och bygglagen ger att utan bygglov göra om- och tillbyggnader utanför samlad bebyggelse. Det finns enligt utskottets mening redan i dag en betydande frihet för dem som bor utanför tätorterna när det gäller att utforma sin bostad och sitt boende. Utskottet är således inte berett förorda de relativt långtgående förändringar i bygglagstiftningen som förordas i de nu aktuella motionerna. Även vid byggande på landsbygden finns det i vissa situationer ett behov av att kunna väga den enskildes intresse av att genomföra en byggnadsåtgärd mot de allmänna intressen som kan göra sig gällande. Det är dessutom inte ovanligt att grannintressen behöver vägas in också vid byggande utanför tätorterna. Denna samlade avvägning bör enligt utskottets mening även fortsättningsvis ske genom planläggning eller vid bygglovsprövningen. Motionerna 1996/97:Bo518 (c) yrkande 1 samt 1996/97:Jo236 (m) yrkande 12 avstyrks sålunda.
Vissa frågor om byggnadslagstiftningens utformning I motion 1996/97:Bo531 (v) diskuteras behovet av olika förändringar i PBL och i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVL). Motionärerna framhåller att Inrikesdepartementet numera handhar alla frågor som berör byggnation. I yrkande 1 föreslås att riksdagen därför skall förorda att de två lagarna sammanförs till en lag. Den nuvarande uppdelningen av regler för byggande m.m. mellan PBL och BVL beslutades våren 1994 (prop. 1993/94:178, bet. BoU18, rskr. 372) och trädde i kraft den 1 juli 1995. Uppdelningen innebar bl.a. att regler om tekniska egenskapskrav på byggnader lyftes ur PBL och samordnades med reglerna i byggproduktlagen. Syftet var att utforma ett från bygglovsprövningen fristående tillsyns- och kontrollförfarande beträffande de tekniska egenskapskraven på byggnader. Förändringen avsågs också leda till en klarare ansvarsfördelning mellan byggherren och kommunen samt vara ett led i harmoniseringen med EU:s regelsystem. Boverket har regeringens uppdrag att genomföra en utvärdering av bl.a. de aktuella ändringarna i byggregleringen. Bland de frågor som särskilt skall undersökas är de nya reglerna för byggkontrollen. En slutrapport till regeringen kommer att överlämnas i oktober 1997. Det får förutsättas att eventuella nackdelar med den lagtekniska uppdelningen och utformningen i övrigt av byggreglerna kommer att uppmärksammas i detta sammanhang. Resultatet av utvärderingen bör avvaktas. Det bör dock framhållas att byggre-gleringens utformning självfallet bör ske med utgångspunkt i att reglerna skall underlätta den praktiska hanteringen i byggprocessen snarare än att utgå från frågornas fördelning inom Regeringskansliet. Bostadsutskottet avstyrker motion 1996/97:Bo531 (v) yrkande 1 med hänvisning till det anförda. I Miljöpartiets partimotion 1996/97:Bo209 yrkande 12 föreslås riksdagen begära en översyn av PBL för att underlätta självbyggeri. Motionärerna anför att det är angeläget att de boende redan från början är med i byggprocessen även vad gäller flerbostadsfastigheter. Bostadsutskottet instämmer i motionärernas uppfattning att självbyggeri kan vara ett sätt att öka boendeinflytandet och engagemanget i boendet. Förutsättningen är givetvis att frågor om bl.a. säkerheten under byggandet och kvaliteten i den färdiga byggnaden kan lösas på ett tillfredsställande sätt. Av motionen framgår inte i vilka avseenden som de nuvarande bestämmelserna i PBL anses lägga hinder i vägen för självbyggeri. Utskottet saknar således underlag för vidare överväganden i den aktuella frågan. Motionsyrkandet avstyrks. Även vad gäller frågan om självbyggeri får det dock förutsättas att eventuella problem med nuvarande regler kan uppmärksammas i Boverkets ovan omnämnda utvärdering av byggregleringen. Olika frågor om arkitektur och byggnadskonst behandlas i motion 1996/97:Bo534 (v). Två yrkanden i motionen återstår att bereda. Övriga motionsyrkanden har tidigare behandlats hösten 1996 av kulturutskottet i samband med beredningen av den kulturpolitiska propositionen (se 1996/97:KrU1) och av bostadsutskottet i betänkandet 1996/97:BoU1. Motionärerna anser att krav på arkitektkompetens bör gälla för kommunernas bygglovsgranskare och planförfattare och att stadsarkitektämbetet bör återinföras som obligatorium - yrkande 3. Vidare föreslås att nationellt arkitektregister inrättas - yrkande 6. Registret skall ge möjlighet till auktorisation till alla med arkitekt- och landskapsarkitektexamen. Frågor om arkitektur och formgivning togs upp i den kulturpolitiska propositionen hösten 1996 (prop. 1996/97:3). Regeringen redovisade i detta sammanhang bl.a. sin avsikt att utarbeta ett handlingsprogram för statens insatser på detta område. En arbetsgrupp med uppgift att ta fram ett förslag till handlingsprogram tillsattes senare under hösten. Gruppens förslag skall presenteras senast den 15 oktober 1997. Boverket har i sammanhanget fått regeringens uppdrag att granska bygglagstiftningens inverkan på den arkitektoniska utformningen. Uppdraget redovisades till regeringen den 5 februari i år. Vad gäller motionärernas förslag om krav på obligatorisk arkitektkompetens för bygglovsgranskare och planförfattare vill utskottet erinra om gällande bestämmelser i PBL. Enligt lagens 11 kap. 4 § skall byggnadsnämnden till sitt biträde ha minst en person med arkitektutbildning och i övrigt ha tillgång till personal i den omfattning och med den särskilda kompetens som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. I den byggnadsstadga som gällde före PBL fanns krav på att byggnadsnämnderna under vissa angivna förutsättningar skulle biträdas av en stadsarkitekt och byggnadsinspektör. I förarbetena till PBL diskuterades vilka krav på sakkunskap som särskilt behövde utpekas i den nya lagen. Byggnadsnämndernas tillgång till en person med arkitektutbildning tillmättes därvid speciell vikt och angavs därför särskilt i den ovan återgivna paragrafen. Bostadsutskottet förutsätter att eventuella behov av att på olika sätt stärka tillgången på arkitektkompetens utöver de krav som redan gäller kommer att uppmärksammas under det pågående arbetet med att utarbeta ett handlingsprogram för arkitektur och formgivning. Frågan har bl.a. tagits upp i den redovisning som Boverket i dagarna lämnat till regeringen. Boverket framhåller i sin rapport att det finns skäl att genom information påverka kommunerna att ge en högre prioritet när det gäller att tillföra och vidmakthålla erforderlig kompetens. Däremot föreslår inte verket någon reglering med den inriktning som förordas i motionen. Behovet av att hävda den estetiska kvaliteten i byggandet har även tagits upp i den bostadspolitiska kommitténs slutbetänkande (SOU 1996:156) som för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Kommittén diskuterar i detta betänkande bl.a. behovet av kommunala arkitekturprogram och konstnärlig utsmyckning av byggnader. Med hänvisning till pågående överväganden i frågan avstyrker utskottet motion 1996/97:Bo534 (v) yrkande 3. Vad gäller frågan om ett nationellt arkitektregister anser utskottet inte att tillräckliga skäl anförts för att hävda ett behov för staten att ta initiativ till ett register med den inriktning som föreslagits. Även i denna fråga finns dock skäl att avvakta de pågående övervägandena om åtgärder för att stärka arkitekturens roll i byggandet. Motion 1996/97:Bo534 (v) yrkande 6 avstyrks således.
Planfrågor med internationell inriktning I avsnittet om planfrågor ovan har fem yrkanden i motion 1996/97:Bo507 (c) behandlats. I detta avsnitt tas upp ytterligare fem yrkanden i samma motion. Gemensamt för i princip samtliga förslag i motionen är att de syftar till en ökad samordning mellan fysisk och ekonomisk planering och ett ökat demokratiskt engagemang och inflytande i dessa frågor. De yrkanden som behandlas i detta avsnitt avser åtgärder för att öka engagemanget i vissa specifika planeringsformer med en inriktning mot dels de nationella behoven i ett internationellt perspektiv, dels internationell samverkan i struktur- och mark-användningsfrågor, s.k. rumslig planering (eng. spatial planning). Innebörden i dessa yrkanden är i korthet följande: - regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av arbetet med Habitat II efter mötet i Istanbul - yrkande 3, - riksdagen bör få en redovisning av regeringens åtgärder och planer för deltagande i ESPD-arbetet med att fördela fondmedel för rumslig planering inom ramen för INTERREG II C och Artikel 10 - yrkande 4, - arbetet med VASAB 2010 (Östersjövisionen) bör fördjupas och inkludera fler områden - yrkande 5, - arbetet med Sverige 2009 bör bli föremål för en fortlöpande diskussion på alla nivåer och även beslut av riksdagen - yrkande 6, - NUTEK bör i sitt arbete med regeringsuppdraget att presentera ett nationellt underlag för regionalt utvecklingsarbete beakta vad som i motionen anförts om samordning av fysisk och ekonomisk planering - yrkande 7. Bostadsutskottet inleder sina överväganden avseende förslagen om vissa planfrågor med internationell inriktning i motion 1996/97:Bo507 (c) med att kortfattat redovisa dels innebörden i de olika åberopade planerings- och utredningsinstrumenten, dels vissa kommentarer till de enskilda yrkandena. Därefter redovisas utskottets principiella inställning till formerna för beredningen av de frågor som aktualiserats i motionen. Habitat II var FN:s andra världskongress om boende- och bebyggelsefrågor som ägde rum i Istanbul i juni 1996. Den svenska nationalrapporten till mötet anmäldes till riksdagen våren 1996 (prop. 1995/96:101, bet. 1995/96: BoU10). Vid konferensen i Istanbul antogs ett globalt handlingsprogram för boende, bebyggelse och stadsutveckling, den s.k. Habitatagendan. En svensk rapport om resultaten från Habitat II håller på att utarbetas inom Regeringskansliet och kommer att presenteras i början av mars. Bostadsutskottet avser att bereda företrädare för Regeringskansliet tillfälle att informera utskottet i ärendet. Sverige har bl.a. vid EU:s bostadsministermöte förbundit sig att på olika sätt verka för att resultaten från Habitat genomföras såväl i EU-sammanhang som i det svenska nationella arbetet. Som ett exempel på detta arbete kan nämnas den konferens som kommer att hållas i Stockholm i maj 1997 på temat ?Sustainable Cities in the Baltic Sea Region? (ung. Ekologiskt hållbara städer i Östersjöområdet). ESDP (European Spatial Development Perspective) är det s.k. europeiska planeringsperspektivet, dvs. den gemensamma policy som håller på att utarbetas inom EU för fysisk planering och regional utveckling. Ett första ESDP-utkast skall föreligga till planministermötet i juni 1997. Stöd till projekt med inriktning mot bl.a. regionalekonomisk utveckling, mellanregionalt samarbete och rumslig planering på Europanivån kan ges av medel som fördelas enligt bestämmelserna i Artikel 10 (i ERUF-förordningen, dvs. Europeiska regionala utvecklingsfonden) och INTERREG II C (fondmedel för transnationellt planeringssamarbete). Sverige har i detta sammanhang deltagit i programarbetet för Östersjöområdet, Nordsjöområdet och Norra Periferin. Den svenska ståndpunkten vad gäller tillämpningen av ESDP och användningen av tillgängliga fondmedel för utveckling av nya planeringsformer har varit att förorda ett mångfacetterat angreppssätt under medverkan av lokala och regionala organ. Information från regeringen om svenska ställningstaganden och utgångspunkter för ESDP-arbetet har vid olika tillfällen lämnats till riksdagens bostadsutskott respektive till EU-nämnden. Ett samarbete som ursprungligen tillkom på svenskt initiativ bedrivs mellan Östersjöstaterna om utvecklingen i Östersjöregionen. En rapport - VASAB 2010 (Visions and Strategies around the Baltic Sea 2010) eller den s.k. Östersjövisionen - antogs vid ett planministermöte i Tallinn 1994. Rapporten ger förslag och riktlinjer för den rumsliga utvecklingen av stads- och infrastrukturen samt för vissa naturhushållningsfrågor. Vid ett möte i Saltsjöbaden i oktober 1996 antog planministrarna från länder i Östersjöregionen en handlingsplan för det fortsatta samarbetet med Östersjövisionen. Beslutet innebär att konkreta projekt enligt tidigare fastlagda riktlinjer skall genomföras och att finansiering av verksamheten skall sökas genom EU:s fonder (bl.a. INTERREG II C). Beslut fattades också om att fördjupa och utveckla samarbetet inom andra områden. Boverket, NUTEK och Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat en rapport - Sverige 2009 - som är avsedd att vara en vision för Sveriges framtida mark- och vattenanvändning samt bebyggelsestruktur. Rapporten har varit föremål för remiss och samråd. I den samrådsredogörelse som de tre verken presenterade våren 1996 redovisades vissa slutsatser och förslag till fortsatt arbete med Sverigevisionen. Det konstaterades bl.a. att det förelåg ett behov av vissa kompletterande studier och att arbetet bör samordnas med andra pågående aktiviteter av betydelse för rumslig planering. Boverket har på regeringens uppdrag utarbetat ett underlag rörande Sveriges medverkan i EU:s planeringssamarbete. I detta underlag föreslås bl.a. att Sverige 2009 kompletteras och harmoniseras med grundstrukturen i ESDP i syfte att stärka den svenska positionen i det internationella planeringssamarbetet. I det utredningsuppdrag från regeringen till NUTEK som åberopas i motionens yrkande 7 har ingått att sammanställa ett nationellt analys- och planeringsunderlag som stöd för regionalt utvecklingsarbete och nationella avvägningar. Underlaget skall bl.a. kunna användas ?i det fortsatta arbetet med frågor om markanvändning och regional utveckling i ett europeiskt perspektiv?. Uppdraget har i dagarna avrapporterats till regeringen. Avsikten är att vissa resultat från NUTEK:s utredning skall kunna integreras i arbetet med Sverigevisionen. Bostadsutskottet övergår nu till att sammanfatta sin principiella inställning till formerna för beredning av de frågor om rumslig planering och utveckling som tagits upp i motion 1996/97:Bo507 (c). Utskottet delar den inställning som kommer till uttryck i motionen och som innebär att stor vikt måste läggas vid frågor om rumslig utveckling. Inte minst samarbetet inom EU förutsätter ett aktivt engagemang i dessa frågor från medlemsländerna. Utskottet kan instämma i att formerna för planeringen inom detta område behöver utvecklas vid berörda myndigheter och organ samt på de olika beslutsnivåerna. Som utskottet redovisat ovan ingår det i den översyn som för närvarande genomförs av den statliga myndighetsorganisationen inom plan-, bygg- och bostadsväsendet att föreslå åtgärder för en ökad samordning av myndigheternas arbete, bl.a. mot bakgrund av plan- och byggsektorns internationalisering. Även inom riksdag och regering är ansvaret för frågor om rumslig utveckling i den vida bemärkelse som tas upp i motionen fördelat på flera olika utskott respektive departement. Det sammanhållande ansvaret för frågor om rumslig planering och flertalet av de planeringsinstrument som diskuteras i motionen faller dock inom regeringen på Inrikesdepartementet. På motsvarande sätt får bostadsutskottet anses ha en sammanhållande roll för dessa frågor vid beredningen inom riksdagen. I motionen framhålls att riksdagen bör hållas informerad om regeringens åtgärder och planer för arbetet inom bl.a. olika internationella samarbetsorgan. Det är givetvis av stor vikt att de ställningstaganden som de svenska representanterna hävdar i de internationella samarbetsprojekten har en politisk förankring och står i överensstämmelse med olika nationella beslut i motsvarande planeringsfrågor. Ansvaret för detta vilar i första hand på regeringen och på de myndigheter som fått regeringens uppdrag att företräda Sveriges intressen. Som anförs i motionen bör riksdagen informeras om de frågor som har mer principiell betydelse och om så erfordras även underställas frågor för beslut. Vad gäller de frågor som tas upp i motionen har bostadsutskottet informerats om det pågående arbetet vid flera tillfällen. Som framgått ovan lämnades våren 1996 information om den svenska nationalrapporten till Habitat II. Information om svenska ställningstaganden i ESDP-arbetet har lämnats till utskottet i samband med EU:s informella planministermöten. Även vad gäller övriga diskuterade planeringsformer med nationell eller internationell inriktning får det förutsättas att riksdagen och då bl.a. inom ramen för bostadsutskottets arbete hålls informerad i erforderlig utsträckning. Vad gäller det samarbete som bedrivs inom EU:s ram har riksdagen nyligen tagit ställning avseende frågornas beredning i riksdagen. Konstitutionsutskottet redovisade hösten 1996 (se bet. 1996/97:KU2) sina ställningstaganden om formerna för EU-frågornas beredning. I betänkandet framhåller konstitutionsutskottet att riksdagen bör utöva ett aktivt och reellt inflytande som gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta i förhandlingar och beslutsfattande inom EU. I betänkandet betonas vidare vikten av att riksdagens utskott följer arbetet inom EU och kommer in tidigt i EU:s beslutsprocess. Konstitutionsutskottet föreslog vissa tillägg i riksdagsordningen avseende informationskraven på regeringen samt utskottens ansvar för EU-frågorna. Riksdagen antog dessa förslag. Detta beslut får i tillämpliga delar anses omfatta bl.a. ESDP-arbetet och annat samarbete om rumslig planering inom EU även om detta arbete närmast är av informell karaktär och för närvarande inte leder till bindande beslut. Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet att det finns grundad anledning att förutsätta att regeringen för riksdagen redovisar åtgärder och ställningstagande i olika frågor om rumslig planering m.m. när så är erforderligt utan en särskild begäran i varje enskilt ärende. Bostadsutskottet avser också att hålla sig kontinuerligt informerat om de delar av bl.a. EU- arbetet som faller inom utskottets beredningsområde. Som framgått av ovanstående genomgång av de olika planeringsformer m.m. som åberopats i motionen pågår ett löpande arbete inom Regeringskansliet och på olika myndigheter. I flera fall har rapporter om uppnådda resultat m.m. nyligen presenterats eller avses redovisas under våren 1997. Det kommer därför att finnas anledning för utskottet att återkomma till dessa frågor. Med det anförda anser utskottet att motion 1996/97:Bo507 (c) yrkandena 3-7 till stor del får anses vara tillgodosedd.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande revidering av översiktsplaneringen att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo235 yrkande 3, res. 1 (v) 2. beträffande samordning av fysisk och ekonomisk planering m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo507 yrkandena 1 och 2 samt 8-10, 3. beträffande regionplanering i Skåne att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo508, 4. beträffande samordning av planeringen i Skåne att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo520, 5. beträffande tävling om brozonen att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo502, 6. beträffande reglering av strandskyddet i detaljplan att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo201 yrkande 14, res. 2 (m) 7. beträffande skydd av tätorternas grönområden att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo779 yrkande 5, res. 3 (fp, v, mp, kd) 8. beträffande kompensationsbiotoper att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo779 yrkande 4, res. 4 (fp, v, mp, kd) 9. beträffande grönområden i närheten av tätorter att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo519, 10. beträffande redovisning av bullernivån i planer att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo796 yrkande 3, res. 5 (fp, v, mp, kd) 11. beträffande handikappades deltagande i planeringen att riksdagen avslår motion 1996/97:So426 yrkande 3, res. 6 (c, fp, v, mp, kd) 12. beträffande sårbarhetsaspekter i planeringen att riksdagen avslår motion 1996/97:Fö59 yrkandena 5 och 16, res. 7 (c, v, mp) 13. beträffande prövningen av vindkraftverk att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo528, 1996/97:Bo530 yrkande 1 samt 1996/97:N426 yrkande 16, res. 8 (mp) 14. beträffande storleken på lovfria komplementbyggnader att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo516, 15. beträffande uppställning av villavagnar att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo505, 16. beträffande reglerna för byggande på landsbygden att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Bo518 yrkande 1 samt 1996/97:Jo236 yrkande 12, res. 9 (m) res. 10 (c, kd) 17. beträffande regler för byggande att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo531 yrkande 1, res. 11 (v) 18. beträffande självbyggeri att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo209 yrkande 12, res. 12 (mp) 19. beträffande arkitektkompetens att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo534 yrkande 3, res. 13 (v) 20. beträffande ett nationellt arkitektregister att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo534 yrkande 6, 21. beträffande planfrågor med internationell inriktning att riksdagen avslår motion 1996/97:Bo507 yrkandena 3-7.
Stockholm den 13 februari 1997 På bostadsutskottets vägnar
Lennart Nilsson
I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd), Juan Fonseca (s) och Jan-Olof Franzén (m).
Reservationer
1. Revidering av översiktsplaneringen (mom. 1) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ?Den kommunala? och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:Bo235 kommer den framtida samhällsplaneringen snarare att avse en sektorsövergripande planering för att bevara och utveckla det redan byggda än en planering för nybyggande. Det innebär att planeringen framdeles måste ske i delvis nya former och att den kommer att kräva andra kunskaper och instrument än de som i dag finns tillgängliga. Den nedrustning av den sociala bostadspolitiken som skedde under den borgerliga regeringens tid innebar dessutom att flera av de bostadspolitiska instrument som tidigare funnits i form av bostadsförsörjningslagen m.m. togs bort och att möjligheterna att styra utvecklingen därför redan nu är kraftigt beskurna. Vad som nu erfordras är enligt utskottets mening planeringsinstrument som ger kommunerna möjlighet, men också skyldighet att i sin fysiska planering motverka boendesegregation och verka för ett boende som alla har råd med. En förutsättning för att en planering med denna inriktning skall få sin avsedda effekt är att den sker i sådan former att de boende ges ett avgörande inflytande. Framtidens planering måste därför utgå från ett lokalt demokratiskt inflytande. Samtidigt som den nu förordade planeringen skall syfta till att sätta de boende och de boendes villkor i centrum måste den baseras på sådana miljö- och kvalitetskrav att målet om ett ekologiskt långsiktigt hållbart samhälle uppnås. Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion bör det därför åläggas kommunerna att redovisa sin planering i dessa avseenden i samband med den revision som skall ske av den kommunala översiktsplanen minst en gång varje mandatperiod. En sådan ordning ger också länsstyrelserna möjlighet att göra en sammanvägd bedömning av statens syn på översiktsplaneringen och att utveckla miljökonsekvensbeskrivningarna i den kommunala fysiska planeringen. Vad utskott nu med anslutning till förslaget i Vänsterpartiets partimotion 1996/97:Bo235 yrkande 3 anfört om en revidering av översiktsplaneringen m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande revidering av översiktsplaneringen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo235 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Reglering av strandskyddet i detaljplan (mom. 6) Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Jan-Olof Franzén (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Reglerna om? och på s. 9 slutar med ?en miljöbalk? bort ha följande lydelse: På förslag av den tidigare borgerliga regeringen har naturvårdslagen reviderats så att möjligheterna att bättre utnyttja strandnära områden för bebyggelse har ökat i de delar av Sverige som både är glest bebyggda och har långa sjö- och kuststräckor. Dagens lagstiftning har dock fortfarande som utgångspunkt att ett generellt förbud gäller mot att bygga vid stränder kring hav, insjöar och vattendrag. Mot bakgrund av att Sverige är rikt utrustat med kuststräckor längs åar, sjöar och hav ter sig detta enligt utskottets mening omotiverat. Som framhålls i Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:Bo201 försvårar förbudet mot strandnära bebyggelse ett bevarande av en levande skärgård genom de svårigheter det har medfört när det gäller att utveckla boende och annan verksamhet. Problemen är desamma också för stora delar av glesbygden. Även attraktiv bebyggelse i strandnära områden i större och mindre tätorter har förhindrats av lagstiftningen. De invändningar som kan riktas mot dagens strandskyddsregler innebär naturligtvis inte att det inte behövs en lagstiftning för att skydda känsligt djur- och växtliv i strandnära områden och för att garantera allmän tillgång för bad- och friluftsliv, särskilt i befolkningstäta områden. Utgångspunkten för denna lagstiftning bör däremot vara den motsatta mot i dag. I enlighet med förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:Bo201 bör det finnas en generell rätt att bebygga mark nära stränder och vattendrag. Denna rätt skall endast få begränsas om det är motiverat med hänsyn till känsligt djur- och växtliv eller för att garantera allmänhetens tillgång till bad-och friluftsliv. Det skall då ske genom att kommunen antar en detaljplan för det område där ett strandskydd är motiverat. Genom ett sådant förfarande ges bl.a. förutsättningar för att de lokala och allmänna intressen som finns sammanvägs på ett så bra sätt som möjligt. Vad utskottet nu med anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion 1996/97:Bo201 yrkande 14 anfört om utformningen av strandskyddet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande reglering av strandskyddet i detaljplan att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo201 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Skydd av tätorternas grönområden (mom. 7) Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Tillgången till? och slutar med ?5 avstyrks? bort ha följande lydelse: Stadens gröna ytor och dess olika värden tillmäts ofta alltför liten betydelse. Det är enligt utskottets mening förvånande och olyckligt med avseende på att stora delar av Sveriges befolkning bor i storstäder eller i andra större orter. Även om värdet av städernas grönområden på senare tid har debatterats och lyfts fram har de förslag som syftar till att bevara och förstärka städernas gröna ytor inte fått genomslag. Grönområden exploateras fortfarande och byggnader och infrastruktur tar dessa ytor i anspråk. Detta leder till att parker och andra grönområden konstant minskar. De som främst drabbas av denna utveckling är handikappade, äldre och barn som inte så lätt kan ta sig till längre bort belägna grönområden. Städernas minskade grönytor leder dessutom till att luften blir sämre, klimatet råare, vindförhållandena försämras och till ökat buller. Riksdagen antog år 1996 ett förslag till ändringar i naturresurslagen samt i plan- och bygglagen med syfte att förstärka skyddet för städernas gröna ytor. Detta förslag var dock inte tillräckligt långtgående. Orsaken härtill är bl.a. att de förslag som Plan- och byggutredningen lagt fram på området inte genomfördes i alla sina delar. Enligt utskottets mening bör därför skyddet förstärkas ytterligare genom att krav på kompensationsåtgärder skall kunna ställas på en exploatör att den skada som åsamkas naturen vid exploatering skall kompenseras med ersättningsområden och/eller motsvarande förbättring i ett närliggande område. Ett ytterligare instrument för att skydda grönområden är enligt utskottets mening att skapa ett skyddsinstitut som till sin verkan ligger mellan nationalstadspark och andra skyddsbestämmelser. Med ett sådant instrument skulle grönområden i form av gröna kilar och gröna bälten kunna skyddas även om de inte alltid har så hög naturkvalitet, men som har stor betydelse för spridning inom ett ekosystem. En modell för ett sådant skyddsinstitut kan i enlighet med förslaget i motion 1996/97:Jo779 (kd) vara att det skall krävas två beslut av kommunfullmäktige med val emellan för att exploatering av ett i översiktsplanen skyddat område skall kunna ske. Vad utskottet nu med anledning av förslaget i motion 1996/97:Jo779 (kd) yrkande 5 anfört om skydd av tätorternas grönområden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande skydd av tätorternas grönområden att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo779 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Kompensationsbiotoper (mom. 8) Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Som framgår? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Det beslut som riksdagen fattade hösten 1995 om ändringar i PBL i syfte att bl.a. öka miljöhänsynen i den fysiska planeringen innebar inte att tillräcklig vikt lades vid att stärka städernas gröna ytor. I det utredningsarbete som utgjorde grunden för regeringens proposition aktualiserades dock flera goda förslag till förstärkt skydd. Ett sådant förslag som borde ägnats betydligt mer uppmärksamhet avsåg möjligheten att införa krav på kompensationsbiotoper i PBL. Att införa regler om kompensationsbiotoper kan leda till dels större restriktivitet att exploatera värdefulla biotoper, dels ökad kunskap och medvetenhet om känsliga biotoper. Sammantaget kan ett sådant arbetsinstrument leda till att den negativa trenden bryts när det gäller utarmningen av biologisk mångfald i framför allt tätortsnära områden. Genom kravet på kompensation ges också den biologiska mångfalden ett samhällsekonomiskt värde i de fall ett projekt kan anses tillåtligt. Det kan konstateras att den svenska lagstiftningen i dess nuvarande utformning inte ger tillräckliga möjligheter att ställa krav på en exploatör som avser att ta naturmark i anspråk. Erfarenheterna från flera andra länder visar dock att det är möjligt att integrera ett uttalat krav på kompensationsbiotoper i planlagstiftningen. Bostadsutskottet instämmer således i förslaget i motionen om att en utredning bör tillsättas för att överväga hur kompensationsbiotoper kan användas i samhällsplaneringen. Inriktningen bör framför allt gälla tätortsnära natur, men även mark som kommer i fråga vid infrastrukturplanering. Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion 1996/97:Jo779 (kd) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande kompensationsbiotoper att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo779 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Redovisning av bullernivån i planer (mom. 10) Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Buller är? och slutar med ?avstyrks sålunda? bort ha följande lydelse: Tystnaden är en bristvara och den ostörda miljö vi behöver för rekreation och friluftsliv blir en allt knappare resurs. Framför allt gäller detta konstaterande de bostadsnära miljöerna i och i närheten av våra större tätorter där människor dagligen lever och vistas. Även om riksdagen år 1994 beslutat om en handlingsplan mot buller är detta enligt utskottets mening inte tillräckligt. Det finns sålunda inte några bindande riktlinjer för buller från vägtrafik, flyg eller tåg i utomhusmiljö. En följd av detta är att kommunala och andra myndigheter har svårt att hantera bullerfrågor i olika sammanhang. Det gäller såväl vid klagomål från enskilda personer som vid bedömning av bullerfrågor i samband med planering och bygglov. Dessa svårigheter finns på såväl lokal som regional nivå. För att underlätta ställningstagandet till utbyggnader av transportleder m.m. och samtidigt kunna beakta behovet av att bevara tysta områden för mänskligt boende och friluftsliv, bör konsekvenserna av trafikleder samt den totala bullerbelastningen från andra verksamheter redovisas för hela det geografiska område som berörs. Några generella krav på en sådan redovisning finns inte i dag. I enlighet med förslaget i motion 1996/97:Jo796 (v) yrkande 3 bör därför krav ställas på att bullerstörningar redovisas i planer och miljökonsekvensutredningar. Redovisningskravet bör gälla för bullernivåer ned till 40 dBA för friluftsområden samt för områden för bostäder, skolor, daghem och vårdlokaler. Kravet bör vidare avse såväl planerade som befintliga bulleralstrande anläggningar. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande redovisning av bullernivån i planer att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo796 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Handikappades deltagande i planeringen (mom. 11) Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Riksdagen beslutade? och på s. 12 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Ett aktivt medborgarinflytande är, som framhålls i motion 1996/97:So426 (c), en förutsättning för en bra samhällsplanering. För att det skall vara fråga om ett verkligt inflytande från medborgarna fordras dock att olika grupper och värderingar finns representerade i hela planprocessen. En sådan viktig grupp är de handikappade med sina ofta specifika krav på den fysiska miljön. Det är också en allmän uppfattning att handikapporganisationernas medverkan i planeringen är mycket värdefull och helt nödvändig. Även kommunernas handikappråd har här en viktig uppgift att fylla. I många kommuner ges också handikapporganisationer och handikappråd möjlighet att aktivt vara med och påverka de kommunala planbesluten. Det är dock inte ovanligt att de handikappades företrädare hålls helt eller delvis utanför beslutsprocessen. I enlighet med förslaget i motion 1996/97:So426 (c) bör därför åtgärder vidtas för att tillförsäkra handikapporganisationerna och handikappråden ett inflytande i alla kommuner och i alla planfrågor. Enligt utskottets mening bör även socialtjänstens möjligheter att påverka planeringsarbetet förstärkas och tydliggöras. Det bör sålunda i lagstiftningen införas tydliga bestämmelser om socialtjänstens roll i den kommunala planeringen. En god samhällsplanering förutsätter att socialtjänstens kunskaper och erfarenheter om olika sociala förhållanden i kommunerna tas till vara på ett bättre sätt än vad som i dag är fallet. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1996/97:So426 (c) yrkande 3 anfört om handikappades deltagande i planeringen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande handikappades deltagande i planeringen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So426 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Sårbarhetsaspekter i planeringen (mom. 12) Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?I 2 kap.? och slutar med ?avstyrks sålunda? bort ha följande lydelse: Det säkerhetspolitiska begreppet har numera vidgats från att enbart omfatta traditionella militära hot till att också avse andra hot som sårbarhet i samhället, resursutarmning och miljöförstöring, ekonomisk fattigdom samt sociala klyftor - faktorer som redan i fredstid kan skapa instabilitet i samhället. De omvärldsförändringar som vi i dag kan se gör att dessa faktorer har en betydande aktualitet. Som anförs i Miljöpartiets partimotion 1996/97:Fö59 finns det anledning att se över beredskapen mot händelser av denna typ. Målet bör i första hand vara att förebygga. Det innebär bl.a. att samhällsplaneringen i en helt annan utsträckning än vad som hittills varit fallet måste baseras på sårbarhetsanalyser avseende sådana händelser. Planlagstiftningen bör utvecklas så att sårbarhetsanalyser ingår som en del i underlaget för den kommunala planeringen. En översyn med denna inriktning bör därför snarast komma till stånd. Syftet med översynen bör vara att göra de kommunala planerna till ett instrument i strävandena att förebygga och motverka de risker i dagens samhälle som aktualiseras i motionen. Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i Miljöpartiets partimotion 1996/97:Fö59 yrkandena 5 och 16 anfört om sårbarhetsanalyser i planarbetet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande sårbarhetsaspekter i planeringen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fö59 yrkandena 5 och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Prövningen av vindkraftverk (mom. 13) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Även om? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Vindkraft ger inga utsläpp, inget avfall och kräver inga miljöfarliga transporter. Vindkraften är dessutom inhemsk och förnyelsebar. Sverige är ett land väl lämpat för vindkraft. Det blåser mycket och mest de månader då elbehovet är som störst. Vi har långa kuststräckor med stabila vindförhållanden och låg befolkningstäthet - förhållanden som ger oss stora tillgängliga utrymmen för vindkraft. Trots detta har utbyggnaden av vindkraften i vårt land inte alls fått den omfattning som är motiverad ur energi- och miljösynpunkt. Ett av skälen härför är att det prövningsförfarande som erfordras innan ett vindkraftverk kan uppföras är alltför omfattande och alltför restriktivt. Det är i dag inte alldeles enkelt att få tillstånd för att bygga ett vindkraftverk. Tillståndsprövning av vindkraftverk regleras i naturresurslagen, plan- och bygglagen, miljöskyddslagen, kulturminneslagen och naturvårdslagen. Vad som erfordras är enligt utskottets mening en samordning och förenkling av prövningen av vindkraften. Med avseende på att bygglovsprövningen normalt är den sista kedjan i tillståndsgivningen bör den enligt utskottets mening förenklas till att endast avse sådana förhållanden som inte omfattas av tillståndsprövningen i tidigare led. Det är viktigt att handläggandet av bygglov för vindkraft kan ske rimligt snabbt och smidigt, samtidigt som hänsyn tas till de boende, till miljö- och kulturvärden samt till totalförsvarets krav. Reglerna bör enligt utskottets mening ses över för att underlätta vindkraftsbyggande i framtiden. För att ytterligare underlätta tillkomsten av vindkraftverk bör dessutom områden för vindkraft avsättas i regionplaner och i kommunernas översiktsplaner. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1996/97:N426 (mp) yrkande 16 anfört om bygglovsprövningen av vindkraftverk m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande prövningen av vindkraftverk att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N426 yrkande 16 och med avslag på motionerna 1996/97:Bo528 samt 1996/97:Bo530 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Reglerna för byggande på landsbygden (mom. 16) Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Jan-Olof Franzén (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 15 slutar med ?avstyrks sålunda? bort ha följande lydelse: Det finns en stark önskan hos många människor att kunna bosätta sig på landsbygden. Skälen till detta är många: tillgången till natur och stillhet, en önskan att bo med större frihet etc. Från den enskildes synpunkt finns det sålunda ett starkt intresse av att kunna bo och leva på landet utan att förordningar och regler lägger onödiga hinder i vägen. Det finns även starka samhälleliga skäl att uppmuntra till ett boende utanför de större tätorterna. Inte minst gäller det med avseende på det värde som ligger i att kunna behålla en levande landsbygd. Det finns i dag en mängd regler som försvårar eller rent av gör det omöjligt att bosätta sig på landsbygden. Detta är naturligtvis inte acceptabelt. I enlighet med förslaget i motion 1996/97:Jo236 (m) bör därför dagens regelsystem ses över. Utgångpunkten bör härvid vara att skapa en lagstadgad rätt att bygga på landet, dvs. utanför tätorterna. Undantag från denna regel skall endast få göras om det finns starka skäl härför. Utan att binda de nu förordade övervägandena vill utskottet peka på möjligheten att med stöd av PBL tillåta att bostäder och andra byggnader uppförs utan bygglov utanför samlad bebyggelse. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1996/97:Jo236 (m) yrkande 12 anfört om en lagstadgad rätt att bygga på landsbygden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Förslaget i motion 1996/97:Bo518 (c) yrkande 1 får därmed anses i allt väsentligt tillgodosett utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionen avstyrks. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande reglerna för byggande på landsbygden att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo236 yrkande 12 och med avslag på motion 1996/97:Bo518 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Reglerna för byggande på landsbygden (mom. 16) Rigmor Ahlstedt (c) och Ulf Björklund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 15 slutar med ?avstyrks sålunda? bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion 1996/97:Bo518 (c) måste samhällets resurser på mark-, bygg- och planområdet styras över från detaljreglering till att avse en samordning av utvecklingen för att uppnå såväl miljömål som ekonomiska mål. Det innebär bl.a. att kontrollen och detaljregleringen av byggandet i områden utanför detaljplan bör minskas till förmån för en mera övergripande planering av bebyggelseutvecklingen. Inte minst för mindre tätorter och på landsbygden erbjuder en sådan ordning stora fördelar med avseende på möjligheterna till lokala initiativ. Ett sätt att stödja denna utveckling är att öka friheten när det gäller byggande utanför de större tätorterna. I Plan- och byggutredningens delbetänkande Anpassad kontroll av byggandet (SOU 1993:94) föreslogs lättnader för byggandet utanför områden med detaljplan. En utgångspunkt var att tillstånd inte skall krävas för åtgärder över vilka samhället inte kan och inte bör kunna utöva något inflytande vid prövningen. Utredaren föreslog en större frihet för den enskilde som i vissa områden skulle kunna utsträckas så långt att det skulle vara möjligt att uppföra nya byggnader utan krav på förhandsprövning. Den grundläggande nivån för tillståndsplikt skulle sänkas i kombination med ökade möjligheter att variera plikten genom beslut i översiktsplan. Med det föreslagna systemet skulle de ursprungliga målen vid tillkomsten av plan- och bygglagen uppnås, nämligen att tillståndspliktens omfattning skall variera mer mellan kommunerna beroende på de lokala förhållandena. Förslaget bör enligt utskottets mening genomföras. Ett förverkligande innebär bl.a. att en anpassning skulle ske till de starkt varierande behoven i olika kommuner. Samtidigt skulle en reglering i översiktsplanen framtvinga ett aktivt arbete med denna planering. Vad utskottet nu med anslutning till motion 1996/97:Bo518 (c) yrkande 1 anfört om byggande på landsbygden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vad i motion 1996/97:Jo236 (m) yrkande 12 förordats får därmed anses i allt väsentligt tillgodosett. Motionen avstyrks med hänvisning härtill. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande reglerna för byggande på landsbygden att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo518 yrkande 1 och med avslag på motion 1996/97:Jo236 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Regler för byggande (mom. 17) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Den nuvarande? och slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse: Den nuvarande uppdelningen mellan PBL och BVL beslutades våren 1994 på förslag av den dåvarande borgerliga regeringen. Förändringarna genomfördes trots en omfattande kritik från bl.a. kommunerna. De hittillsvarande erfarenheterna av den genomförda förändringen tyder också på att flera av farhågorna inför förändringen har besannats. Enligt den utvärdering som Boverket genomfört har den nya utformningen av lagstiftningen bl.a. lett till ökad administration och mer komplicerad handläggning av vissa bygglovs- ärenden. Som anförs i motion 1996/97:Bo531 (v) finns ett behov av att överväga ett flertal förändringar i byggnadslagstiftningen, bl.a. i syfte att höja kraven på resurshushållning, barnsäkerhet och tillgänglighet i byggnadsbeståndet. Förslagen i motionen med denna inriktning kommer att behandlas av utskottet senare under våren. Det kan dock redan nu konstateras att förändringar i byggnadslagstiftningen med denna inriktning underlättas om alla krav på en byggnad åter sammanförs i en lag. En sådan förändring skulle också möjliggöra en förenklad handläggning av bygglov. Det finns således starka skäl som talar för en sammanslagning av PBL och BVL. En sådan åtgärd bör samordnas med förändringar av lagarnas materiella innehåll. Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo531 (v) yrkande 1 bör ge regeringen det anförda till känna. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande regler för byggande att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo531 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Självbyggeri (mom. 18) Per Lager (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Bostads- utskottet instämmer? och på s. 16 slutar med ?av byggregleringen? bort ha följande lydelse: Bostadsutskottet instämmer i vad som anförs i Miljöpartiets partimotion 1996/97:Bo209 om behovet av att stimulera de boende att vara med i byggprocessen redan från början. Detta gäller även för flerbostadsfastigheter med hyresrätt eller bostadsrätt. En ökad delaktighet i arbetet med att utforma den blivande bostaden leder både till bättre trivsel och bättre kunskap om vad som krävs för att en byggnad skall fungera bra. En ökad satsning på enkla grundlösningar med ekologiska utgångspunkter kommer att leda till bättre förutsättningar för självbyggeri och därmed lägre byggkostnader. Självbyggeri ger i sin tur förutsättningar för en estetisk utformning och områdesgestaltning som de boende uppskattar. Olika miljölösningar kan ges en utformning som redan från början är väl förankrad hos de framtida brukarna. Det är mot denna bakgrund angeläget att byggnadslagstiftningen i olika avseenden ges en utformning som inte försvårar utan i stället stimulerar människors initiativ och intresse för självbyggeri. Bostadsutskottet förordar därför att riksdagen med anledning av Miljöpartiets partimotion 1996/97: Bo209 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna att en översyn av PBL bör genomföras för att föreslå förändringar i detta syfte. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande självbyggeri att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo209 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Arkitektkompetens (mom. 19) Owe Hellberg (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Vad gäller? och på s. 17 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Som anförs i motion 1996/97:Bo534 (v) är det nödvändigt att frågor om kvalitet och gestaltning ges en större tyngd i kommunernas arbete med planering och byggande. Det fordrar att samhällets krav på byggandet i frågor om bl.a. miljö, gestaltning och tillgänglighet kan hävdas på ett kvalificerat sätt. Detta förutsätter i sin tur att kompetensen hos den personal som bl.a. handlägger plan- och bygglovsärenden kan upprätthållas. I dag saknar många kommuner den tillgång till egen sakkunskap som en egen stadsarkitekt innebär. Tillfälligt inhyrda konsulter e.d. ger inte tillräckligt bra förutsättningar för att kommunerna konsekvent skall kunna hävda erforderliga kvalitetskrav på byggandet. Det är i hög grad oroande att närmare hälften av landets kommuner i dag saknar en egen heltidsanställd stadsarkitekt. Behovet av att stärka arkitektkompetensen i kommunerna bekräftas också av den utvärdering som Boverket på uppdrag av regeringens arbetsgrupp för arkitekturfrågor genomfört av byggnadslagstiftningens inverkan på den arkitektoniska utformningen. I den rapport som verket nyligen presenterade ges en rad exempel på brister i den byggda miljön som hade kunnat undvikas om kommunerna haft tillgång till erforderlig kompetens. Bostadsutskottet kan mot den ovan redovisade bakgrunden ställa sig bakom förslaget i motion 1996/97:Bo534 (v) yrkande 3 om att arkitektkompetens skall krävas av ansvariga bygglovsgranskare och planförfattare och att stadsarkitektämbetet bör införas som ett obligatorium enligt PBL. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen bör således återkomma till riksdagen med förslag till lagändring med den nu förordade inriktningen. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande arkitektkompetens att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Bo534 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................4 Planfrågor 4 Översiktsplaneringen m.m. 4 Planfrågor i övrigt 8 Lovfrågor 12 Lovgivningen för vindkraftverk 12 Lovfrågor i övrigt 13 Vissa frågor om byggnadslagstiftningens utformning 15 Planfrågor med internationell inriktning 17 Hemställan 20 Reservationer........................................22 1. Revidering av översiktsplaneringen (mom. 1) (v) 22 2. Reglering av strandskyddet i detaljplan (mom. 6) (m) 23 3. Skydd av tätorternas grönområden (mom. 7) (fp, v, mp, kd) 24 4. Kompensationsbiotoper (mom. 8) (fp, v, mp, kd) 25 5. Redovisning av bullernivån i planer (mom. 10) (fp, v, mp, kd) 26 6. Handikappades deltagande i planeringen (mom. 11) (c, fp, v, mp, kd) 26 7. Sårbarhetsaspekter i planeringen (mom. 12) (c, v, mp) 27 8. Prövningen av vindkraftverk (mom. 13) (mp) 28 9. Reglerna för byggande på landsbygden (mom. 16) (m) 29 10. Reglerna för byggande på landsbygden (mom. 16) (c, kd) 29 11. Regler för byggande (mom. 17) (v) 30 12. Självbyggeri (mom. 18) (mp) 31 13. Arkitektkompetens (mom. 19) (v) 32