Vissa utrikeshandelsfrågor
Betänkande 1997/98:NU13
Näringsutskottets betänkande
1997/98:NU13
Vissa utrikeshandelsfrågor
Innehåll
1997/98 NU13 Ärendet I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - 10 motioner från allmänna motionstiden med yrkanden om vissa utrikeshandelsfrågor. Handelsminister Leif Pagrotsky har tillsammans med medarbetare från Ut- rikesdepartementet vid två tillfällen i utskottet redogjort för olika aktuella handelspolitiska frågor inför kommande ministerråds- och ministermöten i OECD och WTO. Vidare har statssekreterare Yvonne Gustafsson tillsammans med Sveriges chefsförhandlare ambassadör Lennart Klackenberg informerat utskottet om de pågående förhandlingarna i OECD om ett multilateralt investeringsavtal (MAI- avtalet).
Sammanfattning
I betänkandet behandlas en rad handelspolitiska frågeställningar med tyngdpunkten lagd på de prioriteringar som bör gälla för det svenska agerandet i WTO och EU, liksom för förhandlingarna inom OECD om ett nytt multilateralt investeringsavtal (MAI). Samtliga motioner avstyrks. Utskottet understryker att Sverige även fortsättningsvis aktivt bör delta i ett systematiskt arbete för att befästa och stärka förtroendet för det multilaterala handelssystemet, liksom för WTO. Det sägs att frihandel är en av de viktigaste förutsättningarna för näringslivets tillväxt och konkurrenskraft. Utskottet erinrar om att både Sverige och EU i WTO:s arbete med handel och miljö verkar för att handelsregelverket skall kunna stödja handelsbegränsande åtgärder vidtagna inom ramen för miljökonventioner. I djurskyddsfrågorna utgår utskottet från att regeringen inom ramen för EU-samarbetet inför de kommande WTO-förhandlingarna fortsatt framhåller betydelsen av bättre djurskydd och humanare djurtransporter som en viktig del i handelspolitiken. I en reservation (m, fp, kd) sägs att Sverige med kraft måste motverka de tendenser till förtäckt protektionism som framskymtar när begreppet socialklausul förs fram. Reservanterna vill också varna för att med miljöfrågorna som utgångspunkt göra ingrepp i det internationella handelssystemets allmänna regler. På motsvarande sätt som gäller för avtalsklausuler om arbetsvillkor kan miljöklausuler leda till införandet av protektionistiska handelsregler som hindrar u-länderna i deras utveckling mot en bättre ekonomisk situation och förmåga att komma till rätta med egna mil- jöproblem. När det gäller MAI-avtalet konstaterar utskottet att förhandlingsarbetet är starkt försenat beroende på den omfattande diskussion som uppstått kring avtalet. Enligt utskottets uppfattning hade det varit en styrka om ett enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom ramen för WTO. Med hänvisning till att avtalet långt ifrån är färdigförhandlat finns det enligt utskottets uppfattning ingen anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan. I en reservation (v, mp) anförs att det föreliggande avtalsutkastet om MAI uppvisar mycket stora brister där hänsyn inte tas till miljö- och kulturfrågor eller till sociala frågor. Reservanterna anser att regeringen bör utnyttja nuvarande paus i förhandlingarna (till oktober 1998) till att med kraft hävda staters rätt att på demokratisk grund besluta om regelverk som syftar till skydd mot t.ex. miljöförstöring, djurplågeri och utnyttjande av arbetskraft, utan att det uppfattas som handelshinder. Vidare behandlar utskottet yrkanden om miljöprövning av produktion och subventioner samt om utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken; i båda fallen föranleder utskottets ställningstagande reservationer från företrädarna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. I frågan om statligt stöd för ökad import från östländer menar utskottet att de åtgärder som nu vidtas från både EU:s och Sveriges sida är mycket kraftfulla och målmedvetna. I reservationer (m; fp, kd) kritiseras från olika utgångspunkter regeringens särskilda Östersjöprogram.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande: 1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (19) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om global konkurrenslagstiftning och WTO. 1997/98:L716 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om märkning av produktionsland på alla kläder och textilier. 1997/98:U202 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO ständigt arbeta för lägre tullar och avskaffande av handelshinder. 1997/98:U807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen hos regeringen begär förslag för att underlätta import av varor från Östeuropa. 1997/98:Jo230 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk hållning inför kommande WTO-runda. 1997/98:Jo784 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om WTO och miljön. 1997/98:N249 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fattigdomsbekämpningen som ett övergripande mål för EU:s, och därmed Sveriges, handelspolitik. 1997/98:N275 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige internationellt skall kräva att projekt som får statligt stöd skall miljöprövas, oavsett om stödet utgår i form av exportstöd eller nationell kredit, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen nationellt skall driva frågan att vid utlovande av statliga garantier underställa projekten miljöprövning oavsett om stödet utgår i form av exportstöd eller nationell kredit, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att subventionsreglerna bör utvidgas så att de förbjuder alla allmänna subventioner av miljöförstörande processer och produkter, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frakttransporter skall bära de ekonomiska kostnaderna för sin miljöbelastning, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöanpassning och krav på MAI-avtalet, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall föreslå initiativ om hur vi kan stödja u-länders handelspolitiska intressen, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att handelspolitiken bör utformas så att den ger stöd för olika informationssystem, t.ex. produktmärkning, så att konsumenterna lättare kan bedöma djurskyddsaspekter, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ?animal welfare? skall lyftas fram vid tolkningen av WTO-avtalen. 1997/98:N279 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om globaliseringens möjligheter och risker, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbeta aktivt för införande av socialklausuler i internationella handelsavtal, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbeta aktivt för införande av miljöklausuler i internationella handelsavtal, 4. hos regeringen begär att den arbetar för vad i motionen anförts om att aktivt arbeta för internationell avreglering av dolda subventioner till exportindustri. 1997/98:N301 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om ?animal welfare? måste lyftas upp vid tolkningen av WTO-avtalen.
Utskottet
Världshandelsorganisationen
Motionerna På samma sätt som välståndet i Sverige och andra utvecklade länder har sin grund i övergången till fri företagsamhet, frihandel inom rättsstatens ram och en höjd utbildningsnivå är motsvarande process en nödvändig förutsättning för en snabb utrotning av fattigdomen i u-länderna, anförs det i motion 1997/98:U202 (m). Det påpekas att världsmarknaden växer kraftigt i betydelse och omfattar allt fler länder på jordens alla kontinenter. För anhängare av kastväsende, apartheid eller annan diskriminering, fortsätter motionärerna, ses världsmarknaden som ett hot, därför att den främjar en konkurrens som tillvaratar resurser och förmåga hos människor. Fortfarande, konstateras det, domineras de stora handelsströmmarna av Nordamerika, Västeuropa och västra Stillahavsområdet. Men länder i övriga regioner integreras i världsmarknaden, vilket radikalt förbättrar förutsättningarna för en snabb fattigdomsutrotning. Erfarenheten visar, hävdar motionärerna, att ny teknologi och organisation och nya företagsformer främst överförs via handel och direktinvesteringar. De utländska direktinvesteringarna i u-länderna ökar snabbt och är nu cirka fyra gånger större än biståndet. Sådana investeringar är särskilt värdefulla, framhålls det, eftersom det handlar om privata investeringar som utförs efter noggranna riskbedömningar. Enligt vad som sägs i motionen är det utmärkande draget hos denna typ av investeringar att de har en högre tillväxtpotential än offentligt utvecklingsbistånd och att effekten blir att sådant bistånd kan nedbringas till ett minimum eller upphöra helt. I motion 1997/98:Jo784 (c) påpekas att mycket hårt förhandlingsarbete kommer att krävas i Världshandelsorganisationens (World Trade Organization, WTO) miljökommitté för att i praktisk handling integrera miljöhänsynen i handelsreglerna. Ett mål för sådana förhandlingar, sägs det, måste vara att nå överenskommelse om att handelsrestriktioner i internationella miljöavtal inte skall anses vara otillåtna handelshinder. Tvärtom, menar motionärerna, måste internationella miljöavtal överordnas handelsreglerna och med automatik erkännas av WTO. Med internationella miljöavtal skall enligt motionärerna förstås sådana avtal som förhandlats fram inom ramen för FN:s verksamhetsområde, som varit öppna för deltagande för alla länder och som omfattar minst lika många länder som det i normalfallet krävs för att ett internationellt avtal skall träda i kraft. En viktig uppgift för WTO:s miljökommitté skall också vara, anförs det, att göra en miljökonsekvensanalys av det nya WTO-avtalet som en grund för en framtida miljöanpassning av avtalet. Temat i motion 1997/98:Fi209 (v) handlar om den kontroll av världshandeln som utövas av stora transnationella företag. Motionärerna hävdar att världens 500 största företag står för en fjärdedel av världens produktion av varor och tjänster, samtidigt som dessa företag kontrollerar 70 % av världshandeln. Det hänvisas vidare till att en fjärdedel av all handel i världen sker inom och mellan dessa företagskonglomerat. För att motverka denna monopolistiska situation argumenteras i motionen för att en internationell konkurrenslagstiftning införs som möjliggör delning av alltför marknadsdominerande företag. Världshandelsorganisationen (WTO) skulle kunna användas som verktyg för att övervaka en sådan lagstiftning. Även enskilda nationer, fortsätter motionärerna, skall ha rätt att utöka kontrollen och insynen i transnationella företag och i internationella kapitalrörelser. I motion 1997/98:N275 (v) anförs att handelspolitiken bör utformas så att den tillåter olika informationssystem som t.ex. produktmärkning, så att konsumenterna lättare kan bedöma djurskyddsaspekter. Motionärerna vill också se ett riksdagsuttalande om att frågan om djurens välbefinnande i handeln skall lyftas fram vid tolkningen av WTO-avtalen. I motionen argumenteras för att den gemensamma handelspolitiken bör vara utformad på ett sådant sätt att den främjar arbetet för djurens välbefinnande, särskilt när det gäller handeln med levande djur. De företrädare för Miljöpartiet de gröna som står bakom motion 1997/98: N279 understryker inledningsvis att de friare kapitalrörelserna och företagens internationalisering medför att investeringar i högre grad än tidigare kan läggas där de ger bäst resultat. Det medför ökad konkurrens och förnyelse där goda idéer och förmåga ges ett större utrymme i utvecklingen. Det betyder, fortsätter motionärerna, att vi får mer och billigare produktion för samma insats, vilket både kan öka tillgängligheten av nyttigheter och minska resursförbrukningen. Detta har också öppnat nya och bättre möjligheter för utvecklingsländer att dra till sig investeringar. I globaliseringen ligger, framhålls det, en verklig chans till rättvisare global fördelning av ekonomiska resurser, investeringar och ekonomisk utveckling. Men samtidigt vill motionärerna fästa uppmärksamheten på att denna process inneburit att sociala orättvisor och miljöförstöring på många håll har förstärkts. Förutsättningarna för att de positiva effekterna ska kunna tas till vara är både att protektionistiska reaktioner motverkas och att de växande globala marknaderna för produkter och resurser omfattas av spelregler som förhindrar socialt och miljömässigt missbruk. I motionen yrkas därför att riksdagen gör ett uttalande om att regeringen systematiskt och pådrivande skall arbeta för att social- och miljöklausuler införs i WTO-systemet och inom ramen för handelspolitiska överenskommelser i EU och FN. I likhet med den tidigare refererade motionen 1997/98:N275 (v) begärs i motion 1997/98:N301 (mp) att frågan om djurens välbefinnande måste lyftas upp vid tolkningen av WTO-avtalen. Vad motionären säger sig känna till så bedriver den svenska regeringen inte något arbete alls för att driva på denna fråga i WTO-sammanhang. Det är snarare så, hävdar hon, att Sverige accepterar försämringar av djurskyddet då djurens skydd står i strid med WTO-avtalen. Om detta vittnar t.ex. Sveriges agerande i kosmetikafrågan där Sverige godtog EU- kommissionens förklaring att ett försäljningsförbud skulle strida mot WTO- avtalens krav på undanröjande av handelshinder, anför motionären och menar att regeringen borde ha tagit strid för ett försäljningsförbud. Inför kommande WTO-runda måste Sverige och EU inta mer bestämda krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt jordbruk, anförs det i motion 1997/98:Jo230 (kd). En mer offensiv hållning krävs för att slå vakt om svenska och europeiska intressen i jordbruksproduktionen, lyder budskapet. Enligt motionärerna skall inriktningen vara att få till stånd ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk med en animalieproduktion som kännetecknas av god djurhållning.
Vissa kompletterande uppgifter WTO kommer att inleda förberedelsearbetet för en ny omfattande förhandling om handelsliberaliseringar i samband med organisationens andra ministerkonferens i maj 1998. Beslut om sådana förhandlingar förväntas komma att tas vid påföljande ministerkonferens, som troligen äger rum under hösten 1999. Det är ännu oklart vad som skulle kunna ingå i en sådan kommande, större liberaliseringsförhandling. Enligt planerna skall sektorerna tjänster och jordbruk förhandlas från år 2000. EU verkar för att dessa förhandlingar skall bli så omfattande som möjligt. Gemenskapen befrämjar också att det skall vara möjligt att integrera miljöaspekter i förhandlingen. Sverige är, tillsammans med ett flertal andra länder, pådrivande i detta arbete. Sverige har sedan tillsättandet av WTO:s kommitté för handel och miljö år 1995 sökt att internt inom EU närma politikområdena handel och miljö inom ramen för den gemensamma handelspolitiken. En prioriterad fråga gäller att utforma bestämmelser i regelverket som tillåter att handelsåtgärder vidtas inom ramen för multilaterala miljökonventioner. Målet är att undanröja riskerna för konflikt mellan berörda legala system och att söka främja att WTO-regelverket i större utsträckning är anpassat till det multilaterala konventionsarbetet på miljöområdet. Det finns i WTO:s regelverk vissa möjligheter att ställa miljö- och hälsorelaterade krav på importerade produkter, så länge inhemska och importerade produkter behandlas lika enligt principerna om icke-diskriminering. Artikel XX, som är den allmänna undantagsparagrafen i WTO-regelverket, innehåller t.ex. undantagsmöjligheter som kan tillämpas på miljöområdet, liksom för djurskydd. Här sägs att det ska vara möjligt att under vissa förutsättningar vidta åtgärder om de kan anses nödvändiga för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa, eller om de är vidtagna för att bevara uttömliga naturtillgångar, om sådana åtgärder genomförs i samband med begränsningar av inhemsk produktion eller konsumtion. När det gäller förhållandet mellan det handelspolitiska regelverket och grundläggande arbetsnormer förklarade WTO:s medlemsländer vid ministerkonferensen i Singapore år 1996 att den Internationella arbetsorganisationen (ILO) är det behöriga organet för att fastställa och behandla sådana normer. Ministerkonferensen bekräftade sitt stöd för ILO:s arbete att främja dessa principer och noterade att WTO:s och ILO:s sekretariat skall fortsätta sitt nuvarande samarbete. Av uttalandet framgick också att ministrarna avvisade utnyttjandet av arbetsnormer i protektionistiskt syfte och var överens om att ländernas komparativa fördelar, särskilt i u-länder med låg lönenivå, inte skall ifrågasättas. ILO har därefter fortsatt sitt arbete med att stärka efterlevnaden av framför allt sju ILO-konventioner vilka bl.a. omfattar rätten att organisera sig och förhandla kollektivt, förbud mot diskriminering, tvångsarbete och minimiålder för barn att arbeta. Det som närmast pågår inom ILO är utarbetandet av en deklaration till stöd för dessa konventioner. Slutbehandling och eventuellt beslut om denna deklaration förväntas ske i samband med ILO-konferensen i juni 1998. I tillägg till detta planeras på sikt även en ny konvention om skadligt barnarbete. Avsaknaden av ett internationellt regelverk på konkurrensområdet har gett upphov till farhågor för att de vinster som uppnås när världshandeln liberaliseras riskerar att gå förlorade om företag, såväl privata som statliga, tillåts agera på ett sätt som begränsar konkurrensen. Sverige var tillsammans med övriga EU-länder initiativtagare till att det vid ministermötet i Singapore upprättades en arbetsgrupp med uppgift att studera sambandet mellan handel och konkurrens. Ett första möte i arbetsgruppen ägde rum i juli 1997 och dess mandat sträcker sig till utgången av år 1998. Syftet med arbetsgruppens arbete är att utforma ett underlag för ett ställningstagande om huruvida förhandlingar i denna fråga skall inledas. EU har bl.a. föreslagit att utvecklingen av konkurrenspolitiken i WTO-länderna skall belysas. I arbetsgruppens mandat bör, enligt EU, ingå att söka identifiera en kärna av gemensamma konkurrensrättsliga principer som skulle kunna antas av samtliga WTO-länder. Även frågan om hur samarbetet mellan WTO-ländernas konkurrensmyndigheter kan främjas bör finnas med på dagordningen, anser EU. Senast våren 1997 behandlade utskottet (bet. 1996/97:NU8) frågor med anknytning till WTO-avtalet. Utskottets ställningstagande var föranlett av regeringens skrivelse 1996/97:71 om Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet samt väckta motioner i ärendet. Vid detta tillfälle underströk utskottet det starka samband som föreligger mellan en liberaliserad världshandel och förutsättningarna för att åstadkomma ekonomisk utveckling, tillväxt och sysselsättning. Förhållandet gäller för såväl industri- som utvecklingsländer, menade utskottet. I betänkandet framhölls att frihandel är en av de viktigaste förutsättningarna för näringslivets tillväxt och konkurrenskraft. Att värna frihandelns principer och ständigt upppmärksamma protektionistiska inslag i det internationella handelsutbytet är hörnstenar i den svenska handelspolitiken, konstaterade utskottet. Likaså fanns det enligt utskottet ett ömsesidigt samband mellan en öppnare handel och förutsättningarna för att åtgärda bristande arbetsvillkor och miljöskydd. Även i fråga om djurskyddets ställning i handelspolitiken var det utskottets bedömning att ensidigt vidtagna åtgärder som inte har grund i internationella överenskommelser riskerar att motverka sitt syfte och att det globala djurskyddet inte främjas av sådana, unilateralt fattade beslut. I en reservation (m, fp, kd) framhölls vikten av att Sverige med kraft motverkar de tendenser till förtäckt protektionism som framskymtar när begreppet socialklausul förs fram. Det finns, fortsatte reservanterna, en risk för att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en motsatt verkan i förhållande till det man önskar åstadkomma. De nämnda partiföreträdarna varnade också för att med miljöfrågorna som utgångspunkt göra ingrepp i det internationella handelssystemets allmänna regler. Miljöklausuler kan leda till att protektionistiska handelsregler införs som hindrar u-länderna i deras utveckling. Företrädaren från Vänsterpartiet ville i en annan reservation rikta uppmärksamhet på de ohållbara miljöproblem som den fria rörligheten för varor och personer orsakar. Det finns, ville han påpeka, en motsättning mellan en expanderande världshandel och de miljöproblem som transporterna förorsakar. Därför ansåg han att internationella överenskommelser borde träffas om gemensamma miniminivåer för beskattning av transporternas externa effekter. I en ytterligare reservation (mp) anfördes att miljö- och socialklausuler kan införas utan att detta skall betraktas som icke-tariffära handelshinder. Sverige bör, sades det, på ett tydligare sätt än hittills uppmärksamma arbetsvillkor och miljö i sin egen handelspolitik och i sitt internationella utvecklingssamarbete. Även här argumenterades för att i det internationella samarbetet borde träffas en överenskommelse om gemensamma miniminivåer för beskattning av transporternas externa effekter. I en annan reservation (v, mp) underströks betydelsen av att även frågan om hur djur behandlas skall ingå vid tolkningen av WTO-avtalen och förordades att Sverige skulle ta initiativ i den riktningen.
Utskottets ställningstagande Sverige bör även fortsättningsvis aktivt delta i ett systematiskt arbete för att befästa och stärka förtroendet för det multilaterala handelssystemet, liksom för WTO. Frihandel är en av de viktigaste förutsättningarna för näringslivets tillväxt och konkurrenskraft. Det är angeläget att Sverige fortlöpande bevakar frihandelsintresset i EU-samarbetet och driver på övriga medlemsstater i riktning mot en större öppenhet mot omvärlden, inte minst beträffande u-ländernas viktigaste exportvaror. Utskottet vill även nu understryka det starka samband som råder mellan en liberaliserad världshandel och förutsättningarna för att åstadkomma ekonomisk utveckling, tillväxt och sysselsättning. Minskade restriktioner för det gränsöverskridande varu- och tjänsteutbudet ger positiva effekter i de enskilda ländernas ekonomier och avspeglas i form av förbättrad konkurrenskraft, ökade varuflöden och en förbättrad tillväxt. Förhållandet gäller för såväl i-länder som u-länder. Att värna frihandelns principer och ständigt uppmärksamma protektionistiska inslag i det internationella handelsutbytet måste vara hörnstener i den svenska handelspolitiken. Utskottet vill härutöver framhålla betydelsen av den koppling som finns mellan öppnare handel mellan länder och förutsättningarna för att åtgärda bristande arbetsvillkor och miljöskydd. Samtidigt vill utskottet erinra om att både Sverige och EU i WTO:s arbete med handel och miljö verkar för att handelsregelverket skall kunna stödja handelsbegränsande åtgärder vidtagna inom ramen för miljökonventioner. Det kommer att krävas ett mycket hårt förhandlingsarbete i WTO:s miljökommitté för att i praktisk handling integrera miljöhänsynen i handelsreglerna. Det sagda gäller också beträffande djurskyddsfrågorna där utskottet utgår från att regeringen inom ramen för EU-samarbetet inför de kommande WTO- förhandlingarna fortsatt framhåller betydelsen av bättre djurskydd och humanare djurtransporter som en viktig del i handelspolitiken. Utskottet anser att det är angeläget att Sverige internationellt verkar för ett förbättrat djurskydd. Dessa frågor hanteras bäst inom ramen för internationellt konventionsarbete där handelsåtgärder kan utgöra en viktig komponent i syfte att bl.a. stimulera ett mer ekologiskt jordbruk. Ensidigt vidtagna åtgärder som inte har grund i internationella överenskommelser riskerar dock enligt utskottets bedömning att motverka sitt syfte; det globala djurskyddet skulle inte främjas av sådana, unilateralt fattade beslut. Även om det sagda ligger delvis i linje med vad som i denna del sägs i motion 1997/98:Jo784 (c) är något riksdagsuttalande med anledning av vad som där framförs inte erforderligt. Den avstyrks därför liksom övriga motioner i här berörda delar.
Det multilaterala investeringsavtalet
Motionen I motion 1997/98:N275 (v) påpekas att OECD (Organization for Economic Co- operation and Development) förbereder ett avtal - Multilateral Agreement on Investment (MAI) - som bl.a. skall reglera förhållandet mellan transnationella företag och nationella regeringar när det gäller investeringsverksamhet. Motionärerna anser att det bör inhämtas mer information om eventuella effekter på miljön av avtalet innan detta undertecknas. Dessutom bör eventuella konflikter mellan MAI-avtalet och övriga miljöregler identifieras före vidare beredning av ärendet, sägs det. I motionen påpekas att den lista som i nuläget presenterats vad gäller tänkbara konflikter mellan miljölagstiftning och MAI är väldigt osäker eftersom en systematisk genomgång av avtalets effekter på miljölagstiftningen ännu inte genomförts. I motionen pläderas för att avtalet skall vara sådant att det uppmuntrar eller ålägger företag att följa de av hemlandets eller värdlandets miljöbestämmelser som är mest strikta. Samtidigt konstateras att detta skulle vara en så långtgående bestämmelse att den skulle strida mot principen om icke-diskriminering. Men, menar motionärerna, en sådan ordning skulle ge mycket stora positiva effekter för miljön, för flera frivilliga uppförandekoder och för Agenda 21- intentionerna.
Vissa kompletterande uppgifter Förhandlingarna om ett multilateralt avtal om investeringar (MAI) har pågått sedan hösten 1995 mellan de 29 OECD-länderna samt Europeiska kommissionen. Målet för förhandlingarna är att skapa ett avtal med hög standard på åtaganden om investeringsliberalisering, att värna om icke-diskriminering och investeringsskydd samt att åstadkomma en effektiv tvistlösningsmekanism. Avsikten är att avtalet skall vara öppet för anslutning även för icke-OECD- länder. Bakgrunden till förhandlingarna är bl.a. det arbete som under lång tid har pågått med att liberalisera kapitalrörelserna mellan OECD-länderna och att säkerställa likabehandling för investeringar. Volymen av investeringar mätt både som befintliga investeringar och som nya investeringsströmmar har ökat dramatiskt under de senaste åren. Värdet på investeringsströmmarna ökade under åren 1973-1995 från 25 miljarder dollar till 315 miljarder dollar, vilket är en kraftigare ökning än för världshandeln. Samtidigt med denna utveckling har problemen med olika investeringsvillkor framstått som allt tydligare. Bristen på överskådliga, lätt tillgängliga regler och ett sammanhängande gemensamt synsätt har inneburit ett stort mått av osäkerhet och oförutsägbarhet både för offentliga och privata aktörer på marknaden. Det finns för närvarande ca 1 600 bilaterala investeringsavtal. Därutöver existerar ett stort antal olika internationella avtal som i varierande grad innehåller skilda former av regler för internationella direktinvesteringar. Ett enhetligt multilateralt regelverk för investeringar bedöms ge en större tydlighet, en minskad osäkerhet både för enskilda stater och investerare samt innebära förenklingar jämfört med den nuvarande situationen. En av hörnstenarna i MAI är likabehandling mellan utländska och inhemska investerare. En utländsk investerare skall inte behandlas sämre - men heller inte gynnas - i förhållande till en inhemsk investerare. Ett land som ansluter sig till MAI tvingas inte att avreglera sin investeringsregim förutsatt att den tillämpas icke-diskriminerande. Om ett land t.ex. har höga miljökrav kan dessa behållas och förstärkas under förutsättning att reglerna inte skiljer mellan utländska och inhemska investerare. Undantag kan begäras i avtalet om ett land till följd av den nationella lagstiftningen bedömer att det inte fullt ut kan rätta sig efter vissa MAI-åtaganden. En annan viktig del av MAI är egendomsskyddet för investeringar, dvs. rätten till ersättning vid t.ex. expropriation. Enligt uppgift skiljer sig det nuvarande avtalsförslaget i stort inte från redan existerande internationell rätt på investeringsskyddsområdet. Vad MAI avser att tillföra på detta område är en bindande internationell tvistlösningsmekanism mellan såväl de fördragsslutande parterna som mellan investerare och värdland. Trots att MAI är ett avtal med mellanstatliga förpliktelser är avsikten att OECD:s riktlinjer för multinationella företag skall biläggas avtalet. Dessa icke-bindande riktlinjer behandlar internationella företags ansvar avseende bl.a. miljö och arbetstagares rättigheter. Ytterligare förslag för att tillvarata miljöintressen och rättigheter för arbetstagare diskuteras för närvarande. En legal översyn av relationen mellan MAI och multiltaterala miljöavtal har genomförts av OECD-sekretariatet. I ett interpellationssvar den 27 mars 1998 med anledning av sju interpellationer framställda av företrädare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet om MAI-avtalet framhöll handelsminister Leif Pagrotsky att han bedömde att tidsplanen för MAI-förhandlingarna inte skulle komma att hålla och att något avtal inte skulle vara möjligt att träffa i april 1998 enligt de ursprungliga intentionerna. Handelsministerns förutsägelse var i stället att förhandlingarna kommer att utsträckas i ett eller ett par år. Han framhöll vikten av att riksdagen deltar i diskussionen om det avtal som successivt växer fram och är informerad om de svenska reservationer som begärs i förhandlingarna. Det underströks också i svaret att avtalet inte gäller för Sverige innan det har godkänts av riksdagen. Han förklarade att regeringen har för avsikt att fortsättningsvis visa stor öppenhet beträffande förhandlingarna. Avtalet skall vidare utvärderas av någon som är fristående från Regeringskansliet innan det lämnas över till riksdagen för beslut. Dessutom, fortsatte statsrådet, är avsikten att oberoende konsekvensanalyser av delområden i det föreslagna avtalet skall göras innan förhandlingarna slutförts. Under interpellationsde-
batten framkom i ett inlägg av handelsministern att regeringen planerar att hålla en hearing om MAI-förhandlingarna i juni 1998. Utskottet har nyligen i ett yttrande (1997/98:NU4y) till utrikesutskottet med anledning av en skrivelse (1997/98:60) från regeringen om verksamheten i Europeiska unionen under år 1997 tagit upp frågan om MAI-avtalet. Härvid underströk utskottet (s. 9) att det svenska stödet för MAI och det aktiva deltagandet i förhandlingarna inom OECD är i linje med det traditionella svenska engagemanget för en fri och öppen världshandel. Utskottet konstaterade att den omfattande diskussion som förevarit om bl.a. miljöhänsyn och arbetsrättsliga frågeställningar samt i övrigt om MAI-avtalets överensstämmelse med andra viktiga internationella avtal har lett till att förhandlingarna kraftigt har försenats. I yttrandet framhöll utskottet att det hade det varit en styrka om ett enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom ramen för WTO. De i sammanhanget aktuella motionsyrkandena avstyrktes av näringsutskottet med hänvisning till att MAI-avtalet långt ifrån är färdigförhandlat och att det mot denna bakgrund saknades anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan. I en avvikande mening (v, mp) riktades kritik mot att MAI-förhandlingarna förts i tysthet och att den nödvändiga demokratiska insynen i processen har varit undermålig. Det anfördes att avtalsutkastet inte tar hänsyn till miljö- och kulturfrågor samt till sociala frågor. Dessutom framstod avtalets förhållande till konventioner om skydd för mänskliga rättigheter som ytterst oklart. Inriktningen på det fortsatta förhandlingsarbetet borde därför vara att hävda staters rätt att på demokratisk grund besluta om regelverk som syftar till skydd mot t.ex. miljöförstöring, djurplågeri och utnyttjande av arbetskraft, utan att det uppfattas som handelshinder. Vid OECD:s ministerrådsmöte den 28 april 1998 beslutade organisationen att förhandlingarna om MAI-avtalet skall återupptas i oktober 1998.
Utskottets ställningstagande I det nämnda yttrandet till utrikesutskottet framhöll näringsutskottet de bakomliggande motiven - för vilka nyss har redogjorts - för förhandlingarna om ett multilateralt investeringsavtal. Det erinrades också om de svenska positionerna i förhandlingsarbetet som innebär förord för bestämmelser i avtalet som förbjuder s.k. positiv diskriminering på miljö- och arbetsrättsområdet samt att skrivningar skall inarbetas i avtalet så att statens normala regleringsmöjligheter på t.ex. miljöområdet inte kan ifrågasättas. Utskottet konstaterade att förhandlingsarbetet är starkt försenat beroende på den omfattande diskussion som uppstått kring avtalet. Enligt utskottets uppfattning hade det varit en styrka om ett enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom ramen för WTO. Med hänvisning till att avtalet långt ifrån är färdigförhandlat fanns det enligt utskottets uppfattning ingen anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan. Läget är i sak oförändrat och utskottet finner därför inget skäl att göra någon annan bedömning än vad som gjordes i nyssnämnda sammanhang. Det aktuella motionsyrkandet avstyrks alltså.
Miljöprövning av produktion och subventioner
Motionerna Subventioner av en viss produktion inom ett land gynnar de egna företagen och snedvrider därmed priserna på världsmarknaden, konstateras det i motion 1997/98:N275 (v). Enligt motionärernas uppfattning är produktionssubventioner en form av protektionism. I motionen görs gällande att flera av de omfattande subventioner som ges i olika länder medför en negativ miljöpåverkan. Jordbrukspolitiken inom EU är ett tydligt sådant exempel, betonas det. Många länder subventionerar i dag delar av sin export till högriskländer, främst u- länder, genom statsfinansierade exportkreditgarantier. Motionärerna vill hänvisa till att särskilt de långsiktiga krediterna och garantierna till storskaliga projekt i tredje världen har inslag av statligt stöd. I motionen uttalas att det i dagsläget endast är Förenta staterna som miljöprövar statligt exportstöd. Ett riksdagsuttalande begärs om att den svenska regeringen internationellt skall kräva att projekt som får statligt stöd skall miljöprövas, oavsett om stödet utgår i form av exportstöd eller nationell kredit. Om subventionsreglerna utvidgades, fortsätter motionärerna, så att allmänna subventioner av miljöförstörande processer och produkter förbjöds, så skulle det kunna ge mycket positiva miljöeffekter. Även en ökad lokal produktion av basvaror och en specialisering för produktion av mer förädlad karaktär skulle innebära stora miljövinster. Ett sätt att påverka detta förhållande, utan att skapa nya handelshinder, vore att se till att frakttransporterna betalar sin miljöbelastning. I motionen påpekas att detta i första hand gäller transporter som utförs med hjälp av fossila bränslen. Även i motion 1997/98:N279 (mp) är budskapet att en internationell avreglering av subventioner till exportindustrin framstår som angelägen. En sådan avreglering, anförs det, skulle sannolikt ge ett bättre utnyttjande av befintliga resurser. Motionärens uppfattning är att en sådan åtgärd skulle möjliggöra genomförandet av en rad synnerligen legitima miljökrav i alla inblandade länder.
Vissa kompletterande uppgifter Handelsminister Leif Pagrotsky framhöll hösten 1997 i ett svar på frågor (1996/97:783 och 1996/97:791) av Eva Goës (mp) om Exportkreditnämnden (EKN) och miljön respektive om exportkrediter efter miljöprövning att EKN inte har något uppdrag från regeringen att göra miljökonsekvensbedömningar av projekt annat än ur risksynpunkt, dvs. hur miljöaspekter påverkar projektets återbetalningsförmåga. Statsrådet betonade att en EKN-garanti bara är giltig om lagstiftningen i importlandet, t.ex. på miljöområdet, följs. Detta är i princip också vad som gäller för motsvarande institut i företagens konkurrentländer. I svaret erinrades om den i motion 1997/98:N275 (v) omnämnda miljöprövningen i Förenta staterna och det framhölls att vid deras garantigivning granskas vissa typer av större projekt ur miljösynpunkt, bl.a. vattenkraftsprojekt. Handelsministern hänvisade till att dittills hade ingen ansökan avslagits av miljöskäl, varför han menade att det var för tidigt att dra slutsatser om effektiviteten i det amerikanska systemet. Handelsministern meddelade också i svaret att diskussioner förs internationellt, bl.a. inom ramen för OECD, om hur miljöaspekter skall kunna beaktas i de statsstödda exportfinansieringssystemen. I ett nyligen avlämnat betänkande, Staten och exportfinansieringen (SOU 1998:23; särskild utredare: generaldirektör Mats Rönnberg), framläggs förslag bl.a. om att EKN skall skaffa sig egen miljöbedömningskompetens för att bedöma de kreditrisker som ligger i miljökonsekvenserna i investeringar för vilka exportföretag söker exportkreditgarantier.
Utskottets ställningstagande Utskottet finner det angeläget att det även inom detta område träffas internationella överenskommelser som gör att affärer om miljöprövning av investeringar som stöds av statliga garantisystem hanteras på ett likartat sätt. Det finns därför skäl att välkomna de diskussioner i ämnet som förs inom ramen för OECD. Vidare vill utskottet understryka rätten för enskilda nationer att själva få bestämma över utformningen av sin miljöpolitik. Det är således det land som är mottagare av den tänkta investeringen som skall avgöra omfattningen av eventuella miljöstörningar. Enligt utskottets uppfattning är det fel väg att gå att låta kreditgarantiinstitutet i det land från vilket investeringen kommer avgöra den frågan. Däremot kan utskottet principiellt dela den uppfattning som framförs i motionerna att subventioner och statsstöd som snedvrider den internationella konkurrensen inte kan accepteras. I denna fråga är också Sverige aktivt inom ramen för EU:s inre marknad och de regler för statsstöd som finns inom gemenskapen. Utskottet vill med kraft understryka vikten av att statsstödskontrollen inom EU förbättras och i ökad omfattning tillåter insyn. Det är av största betydelse att öppenheten förstärks så att konkurrenternas ställning i statsstödsärenden kan förbättras. En generell förbättring av regelefterlevnaden från berörda staters sida leder enligt utskottets uppfattning till en förbättrad konkurrens, där produkters kvalitetsegenskaper i form av miljövänlighet får fälla avgörandet i konsumenternas val på marknaden. Med det sagda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.
Utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken
Motionerna Att öppna sig för världsmarknaden i ett läge när produktionskapaciteten inom såväl jordbruk som industri är svag inom ett land riskerar att leda till underutveckling och avindustrialisering, framförs det som en varning i motion 1997/98:N249 (s). Enligt motionären är detta vad som nu sker i Afrika söder om Sahara. De afrikanska länderna har under 15 års tid genomfört handelsliberaliseringar och strukturanpassningar av sina ekonomier, men de har inte fått en förbättrad handelssituation och har inte heller dragit till sig utländska investeringar. Budskapet i motionen är att protektionism i vissa sammanhang kan vara bra och nödvändig. I motionen påpekas att försök har gjorts för att få med u-länderna på ett bra sätt inom handeln. Det s.k. Loméavtalet - ett ramavtal för EU:s bistånd som skapades år 1975 - omfattar ett sjuttiotal f.d. kolonier till några av EU-länderna, de s.k. ACP-länderna (African, Caribbean and Pacific States). Men, hävdar motionären, fortfarande är dessa ACP-länder fattigast i världen, och deras genomsnittsinkomst är lägre än den var för tio år sedan. I motionen dras därför slutsatsen att Loméavtalet, som skall omförhandlas år 2000, inte har lyckats. I motionen hänvisas till att enskilda organisationer, kyrkor och näringsliv har utarbetat ett dokument där det viktigaste kravet är att EU skall prioritera fattigdomsbekämpningen och ta upp den som en integrerad del av utrikespolitiken och handelspolitiken. Motionärens uppfattning är att detta krav överensstämmer med Maastricht- avtalet, i vilket står att en hållbar ekonomisk och social utveckling skall främjas. Vänsterpartiet skulle välkomna initiativ för att stödja u-länders handelspolitiska intressen, uttalas det i motion 1997/98:N275 (v). Vad gäller EU:s handel med utomstående länder så finns det ambitioner att vilja förbättra u-ländernas möjligheter till ökad export. Men i praktiken, hävdas det, finns en rad handelshinder som riktar sig främst mot länder i Afrika, Sydamerika och Asien. Som exempel anförs en förordning om ekoodling där motionärernas analys säger att inga u-länder uttalat utesluts, men där lagstiftningen är så utformad att inga u-länder kan uppfylla kraven.
Vissa kompletterande uppgifter För att stimulera handel och utveckling har både handelspolitiska åtgärder och biståndsinstrument utnyttjats inom ramen för det nuvarande Lomé-avtalet (Lomé IV). Handeln med industrivaror och tekoprodukter ges tullfrihet till EU. Vissa jordbruksvaror är undantagna från tullfrihet, medan andra genom s.k. protokoll är garanterade ett visst marknadstillträde (t.ex. bananer, rom, socker och nötkött). EU har ett särskilt preferenssystem för MUL-länderna (de minst utvecklade länderna) inom ACP-gruppen. Genom olika biståndsinstrument ges kompensation för fluktuationer i världsmarknadspriserna och ACP-länderna garanteras import till EU till gemenskapspris. Privatsektorns utveckling stöds också med biståndsmedel. Lomé IV löper ut i februari 2000. Förhandlingar om samarbete mellan EU och ACP-länderna efter Lomé IV skall inledas senast i september 1998. Förberedelserna inför dessa förhandlingar påbörjades i samband med att kommissionen vid utvecklingsrådet (EU:s biståndsministrar) i november 1996 presenterade en grönbok om förbindelserna mellan EU och ACP-länderna inför 2000-talet (KOM/96/570). I grönboken konstaterades att Lomé-konventionen har varit till gagn för handel och utveckling, samtidigt som det bekräftas att effekterna varierar från land till land beroende på de förutsättningar som gällt för det enskilda landet. När biståndet inte lett till förväntad utveckling förklaras detta bl.a. av dåligt fungerande institutioner och av att den ekonomiska politiken i mottagarländerna inte varit sammanhängande. Vidare har det stora antalet biståndsinstrument medfört problem i de fall då kraven som ställs på mottagarländerna inte varit samordnade. En slutsats i grönboken är att biståndet varit mest effektivt i de länder som i utgångsläget haft minst tillgång till kapital och mänskliga resurser, i de länder som fört en stabiliseringspolitik och i de länder som följt ett strukturanpassningsprogram. I november 1997 lade kommissionen fram förslag till politiska riktlinjer för samarbetet mellan EU och ACP-länderna (KOM/97/537) på vilket EU:s förhandlingsmandat skall bygga. I riktlinjerna inbegrips bl.a. frågorna om ett integrerat förhållningssätt till fattigdomsbekämpning och en övergång från handelspreferenser till ett bredare ekonomiskt samarbete. I näringsutskottets betänkande 1996/97:NU8 om Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet, som framlades våren 1997, framhöll utskottet (s. 15) att när det gäller handel och fattigdomsbekämpning så anläggs både från EU:s och Sveriges sida ett sammanhållet synsätt på frågor som rör handel, miljö och utveckling. Utskottet noterade att Sverige kommer att vara aktivt både i WTO- sammanhang och i EU-arbetet vad gäller utformningen av den globala handelspolitiken i förhållande till u-ländernas intressen. Det är angeläget, menade utskottet, att olika politikområden som t.ex. handels- och biståndspolitiken samordnas och samverkar så att de fattiga länderna blir delaktiga i den ökade globaliseringen. Det underströks också från utskottets sida att det är angeläget att behandla de minst utvecklade länderna enhetligt och på ett WTO-förenligt sätt.
Utskottets ställningstagande Utskottet finner i denna del inget skäl till att avvika från den ståndpunkt som intogs när motsvarande motionsyrkanden behandlades våren 1997. Sverige är och kommer att vara aktivt i både WTO-sammanhang och i EU-arbetet vad gäller utformningen av den globala handelspolitiken i förhållande till u-ländernas intressen. Av den nyss lämnade redogörelsen framgår inriktningen på de kommande förhandlingarna mellan EU och ACP-staterna, vilket innebär att de mottagande ländernas intressen i ökad utsträckning kommer att tillgodoses. Den samordnade politiken från EU:s sida i förhållande till berörda utvecklingsländer skall enligt utskottets mening vara så utformad att den förstärker processen mot ett ökat deltagande i globaliseringen. Det är viktigt att främja sådana utvecklingsprocesser som understöder ökad investeringsaktivitet från de rika ländernas sida och i vars spår goda utvecklingscirklar kan följa i form av lokal produktion utförd av nya, inhemska företag. För att berörda utvecklingsländer skall kunna dra nytta av globaliseringsprocessen och stimulera framväxten av små företag är det angeläget att institutionsstärkande åtgärder prioriteras så att varaktigheten i genomförda investeringar kan säkras. Med det sagda avstyrker utskottet här aktuella motionsyrkanden.
Import från Östeuropa
Motionen I motion 1997/98:U807 (v) anförs att svenska staten måste vara beredd att ta ett större ekonomiskt ansvar i samarbetet och handeln med öst. Motionärerna föreslår att det svenska stödet till Östeuropa för de närmaste åren höjs till åtminstone 2 miljarder kronor om året. En sådan satsning skall, menar motionärerna, finansieras genom att medel slussas över från militär verksamhet till civila projekt. I motionen begärs också att regeringen skall komma med förslag för att underlätta import av varor från Östeuropa. Även inom ramen för EU bör det vara möjligt att underlätta handeln, sägs det. Förutsättningen är i detta fall att de interna stöden inom EU minskar och att EU:s tullmurar rivs.
Vissa kompletterande uppgifter EG har ingått s.k. Europaavtal med länderna i Central- och Östeuropa. Dessa är associeringsavtal som syftar till medlemskap i EU. Sådana avtal har tecknats med Bulgarien, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern samt med Estland, Lettland och Litauen. Europaavtalens mål är att ge en ram för politisk dialog, främja ökning av handeln, etablera goda ekonomiska relationer, ge en ram för tekniskt och ekonomiskt bistånd från EU och allmänt vara en ram för associeringsländernas gradvisa integration i gemenskapen. För de länder som numera ingår i OSS (Commonwealth of the Independent States - Oberoende staters samvälde) har EG valt en annorlunda avtalsmodell än Europaavtalen. Dessa avtal kallas partnerskaps- och samarbetsavtal (PCA - Partnership and Co-operation Agreement). I december 1997 trädde partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland i kraft. Målet för partnerskapet är bl.a. att skapa förutsättningar för ett framtida frihandelsområde mellan gemenskapen och Ryssland. Sverige medverkade vidare till att rådet i november 1997 debatterade relationerna till Ryssland i syfte att bl.a. se över möjligheterna att eliminera vissa handelshinder, inte minst i syfte att stödja Ryssland i den anpassning som är nödvändig för ett framtida WTO-medlemskap. Samarbetsrådet EU-Ryssland inrättades vid ett sammanträde i januari 1998 till följd av partnerskapsavtalet. Då diskuterades bl.a. förutsättningarna för förhandlingarna om ett frihandelsavtal, Rysslands anslutning till WTO, industriellt samarbete inom t.ex. områdena rymd-teknik, miljö samt gränsöverskridande samarbete. I 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) föreslår regeringen ett nytt treårigt program på 800 miljoner kronor årligen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Samarbetet inriktas på att påskynda Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt att ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer. Vidare föreslår regeringen i nämnda proposition att 1 miljard kronor tillförs Östersjösamarbetet under den kommande femårsperioden, dvs. 200 miljoner kronor per år. Syftet med denna resursinsats är att uppnå ökat deltagande i Östersjöhandeln av de små och medelstora företagen. Därmed avses Sverige bidra till att Östersjöregionen blir Europas främsta tillväxtregion. Regeringens förslag jämte motioner behandlas av finansutskottet (bet. 1997/98: FiU20).
Utskottets ställningstagande Utskottet kan konstatera att både Sverige och EU vidtar en rad åtgärder när det gäller att stärka den ekonomiska aktiviteten inom Östeuropa. Gemenskapens Europaavtal och partnerskapsavtal, liksom de svenska insatserna för Östersjöområdet, har till syfte att stärka framväxten av en marknadsekonomi i Östeuropa och att öka handelsströmmarna mellan de forna blocken. Enligt utskottets uppfattning är de åtgärder som nu är på gång mycket kraftfulla och målmedvetna. Utskottets bedömning är att de effekter som under de närmaste åren kommer att kunna avläsas kommer att vara i linje med vad motionärerna eftersträvar. Med det sagda avstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion 1997/98: U807 (v).
Ursprungsmärkning
Motionen I motion 1997/98:L716 (c) hänvisas till den överenskommelse som finns mellan detaljhandeln och konsumenterna om en frivillig ursprungsmärkning av varor. Enligt motionärerna förekommer det emellertid alltför ofta brister när det gäller denna märkning. Därför, sägs det, bör Sverige driva på frågan om ett brett införande av ursprungsmärkning inom EU.
Vissa kompletterande uppgifter Utskottet behandlade senast frågan om ursprungsmärkning i ett betänkande (bet. 1993/94:NU15 s. 89) våren 1994. Utskottet konstaterade att konsumenternas möjligheter att välja miljövänliga produkter underlättas av en informativ märkning. Den motion som vid detta tillfälle behandlades hade särskilt tagit sikte på ursprungsmärkning av produkter inom textilsektorn, och utskottet hänvisade till att sådan märkning förekom på frivilligt initiativ av tillverkarna. Utskottet såg positivt på detta och ansåg inte att staten borde ta något initiativ i frågan. I en meningsyttring av suppleanten från Vänsterpartiet anfördes att staten borde ta ansvar för att en överskådlig miljömärkning av textilprodukter skulle komma till stånd.
Utskottets ställningstagande Utskottet finner ingen anledning att göra en annan bedömning än den som gjordes våren 1994. Att införa krav på obligatorisk ursprungsmärkning för textilsektorn inom EU vore enligt utskottets mening inte lämpligt; det svenska systemet med ursprungsmärkning uppfattades vid tiden för EES-förhandlingarna som ett handelshinder och bestämmelsen togs bort. Med det sagda avstyrker utskottet motionen i berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande Världshandelsorganisationen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 19, 1997/98:U202 yrkande 3, 1997/98:Jo230 yrkande 6, 1997/98:Jo784 yrkande 9, 1997/98:N275 yrkandena 8 och 9, 1997/98:N279 yrkandena 1-3 och 1997/98:N301, res. 1 (m, fp, kd) res. 2 (v, mp) 2. beträffande det multilaterala investeringsavtalet att riksdagen avslår motion 1997/98:N275 yrkande 5, res. 3 (v, mp) 3. beträffande miljöprövning av produktion och subventioner att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N275 yrkandena 1-4 och 1997/98:N279 yrkande 4, res. 4 (v, mp) 4. beträffande utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N249 och 1997/98:N275 yrkande 7, res. 5 (v, mp) 5. beträffande import från Östeuropa att riksdagen avslår motion 1997/98:U807 yrkande 5, res. 6 (m) res. 7 (fp, kd) 6. beträffande ursprungsmärkning att riksdagen avslår motion 1997/98:L716 yrkande 5.
Stockholm den 5 maj 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Kerstin Warnerbring (c) och Jan Backman (m).
Reservationer
1. Världshandelsorganisationen (mom. 1) Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kd) och Jan Backman (m) anser dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om Världshandelsorganisationen som börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att Sverige med kraft måste motverka de tendenser till förtäckt protektionism som framskymtar när begreppet socialklausul förs fram. Enligt utskottets uppfattning är det mycket tveksamt om det går att integrera regler om arbetsvillkor i de internationella handelsavtalen och samtidigt behålla en i verklig mening fri handel. Dessa farhågor bekräftas av att u- länderna så gott som enhälligt har motsatt sig initiativ från i-ländernas sida att införa krav i fråga om arbetsvillkor. Motståndet från u-ländernas sida bottnar i att de ser det intresse som en del i-länder visar för dessa frågor som ett uttryck för protektionistiska strävanden som - om de förverkligas - hindrar u-länderna från att få exportinkomster som kan användas för att successivt förbättra välståndet och arbetsvillkoren i de berörda länderna. Det finns alltså en risk för att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en motsatt verkan mot den avsedda. Utskottet vill också varna för att med miljöfrågorna som utgångspunkt göra ingrepp i det internationella handelssystemets allmänna regler. På motsvarande sätt som gäller för avtalsklausuler om arbetsvillkor kan miljöklausuler leda till införandet av protektionistiska handelsregler som hindrar u-länderna i deras utveckling mot en bättre ekonomisk situation och förmåga att komma till rätta med egna miljöproblem. Det sagda gäller också beträffande djurskyddsfrågorna där utskottet utgår från att regeringen inom ramen för EU-samarbetet inför de kommande WTO- förhandlingarna fortsatt framhåller betydelsen av bättre djurskydd och humanare djurtransporter som en viktig del i handelspolitiken. Utskottet anser att det är angeläget att Sverige internationellt verkar för ett förbättrat djurskydd. Ensidigt vidtagna åtgärder som inte har grund i internationella överenskommelser riskerar dock enligt utskottets bedömning att motverka sitt syfte; det globala djurskyddet skulle inte främjas av sådana, unilateralt fattade, beslut. Även om det sagda ligger delvis i linje med vad som i denna del sägs i motion 1997/98:Jo230 (kd) är något riksdagsuttalande med anledning därav inte erforderligt. Den avstyrks därför medan motion 1997/98:U202 (m) i här berörd del tillstyrks. Övriga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande Världshandelsorganisationen att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U202 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 19, 1997/98:Jo230 yrkande 6, 1997/98:Jo784 yrkande 9, 1997/98:N275 yrkandena 8 och 9, 1997/98:N279 yrkandena 1-3 och 1997/98:N301 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Världshandelsorganisationen (mom. 1) Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om Världshandelsorganisationen bort ha följande lydelse: Utskottet vill ansluta sig till det som sägs i motionerna 1997/98:Fi209 (v), 1997/98:N275 (v), 1997/98:N279 (mp) och 1997/98:N301 (mp) om de krav som från svensk sida bör intas inför kommande WTO-förhandlingar. Sverige måste arbeta för att en konkurrenslagstiftning införs som möjliggör delning av alltför marknadsdominerande företag. Enligt utskottets uppfattning vore WTO det lämpliga organet för att övervaka en sådan lagstiftning. Regelverket måste dessutom vara så utformat att det även tillåter enskilda nationer att utöka kontrollen och insynen i transnationella företag och i internationella kapitalrörelser. Vidare måste Sverige aktivt och på ett konstruktivt sätt driva frågorna om arbetsvillkor och miljö i den internationella handelspolitiken. Utskottets uppfattning är att en överenskommelse bör kunna nås inom WTO om vissa minimistandarder när det gäller både miljö och arbetsvillkor. Det är angeläget att regeringen arbetar systematiskt och pådrivande för att sådana villkor inarbetas i WTO-systemet och i andra handelsavtal. Utskottet menar att miljö- och socialklausuler kan införas utan att detta skall betraktas som icke- tariffära handelshinder. En humanistisk livssyn kräver - på samma sätt som gäller för människors arbetsvillkor - att även frågan om hur djur behandlas skall ingå vid tolkningen av WTO-avtalen. Utskottet anser att Sverige bör ta initiativ i den riktningen. Den gemensamma handelspolitiken bör vara utformad på ett sådant sätt att den främjar arbetet för djurens välbefinnande och att den stöder olika instrument, t.ex. produktmärkning, som underlättar för konsumenterna att ta hänsyn till hur djur behandlats då de gör sina val av varor. Utskottet menar att den tydliga opinion som finns i Sverige för ett ökat djurskydd på europeisk nivå, och som präglar det svenska agerandet i ministerrådet på jordbruksområdet, också skall motsvaras av en svensk aktivitet när det gäller gemenskapens handelspolitik. Med det sagda tillstyrker utskottet tidigare nämnda motioner i berörda delar. Det som utskottet nu har anfört ligger delvis i linje med vad som sägs i motion 1997/98:Jo784 (c) i denna del. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande Världshandelsorganisationen att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 19, 1997/98:N275 yrkandena 8 och 9, 1997/98:N279 yrkandena 1-3 och 1997/98:N301, med anledning av motion 1997/98:Jo784 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1997/98:U202 yrkande 3 och 1997/98: Jo230 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Det multilaterala investeringsavtalet (mom. 2) Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om det multilaterala investeringsavtalet bort ha följande lydelse: Utskottet delar de farhågor som framförs i motion 1997/98:N275 (v) för att många länder - särskilt utvecklingsländer - är i underläge i förhållande till de stora transnationella företagen. För att attrahera investeringar tvingas dessa länder att locka med billiga råvaror, billig arbetskraft, låga skatter och en bra infrastruktur. Så länge som de flesta u-länder är i akut behov av utländskt kapital för att betala sina utlandsskulder och räntor till västvärlden, kommer de inte att kunna reglera dessa investeringar till egen fördel. Det föreliggande avtalsutkastet om MAI uppvisar enligt utskottets mening mycket stora brister där hänsyn inte tas till miljö- och kulturfrågor samt till sociala frågor. Dessutom framstår avtalets förhållande till konventioner om skydd för mänskliga rättigheter som ytterst oklart. Så här långt är det investerarens rätt till en oavkortad handlingsfrihet som har styrt utformningen av avtalet. Regeringen bör utnyttja uppskovet i förhandlingarna (till oktober 1998) till att med kraft hävda staters rätt att på demokratisk grund besluta om regelverk som syftar till skydd mot t.ex. miljöförstöring, djurplågeri och utnyttjande av arbetskraft, utan att det uppfattas som handelshinder. Utskottet betvivlar emellertid möjligheterna att ändra på förhandlingarnas inriktning inom ramen för EU då den gemensamma handelspolitiken i alltför liten utsträckning tar hänsyn till utvecklingsländernas behov och förutsättningar. Med hänvisning till det som nu har sagts tillstyrker utskottet motion 1997/98:N275 (v) i här berörd del. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande det multilaterala investeringsavtalet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N275 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Miljöprövning av produktion och subventioner (mom. 3) Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om miljöprövning av produktion och subventioner bort ha följande lydelse: Utskottet vill ansluta sig till det som sägs i motionerna 1997/98:N275 (v) och 1997/98:N279 (mp) om att en internationell avreglering av subventioner till exportindustrin framstår som angelägen. En sådan avreglering skulle sannolikt ge ett bättre utnyttjande av befintliga resurser och möjliggöra genomförandet av en rad synnerligen legitima miljökrav i alla inblandade länder. Subventioner av en viss produktion inom ett land gynnar de egna företagen och snedvrider därmed priserna på världsmarknaden. Utskottet anser att den svenska regeringen internationellt skall kräva att projekt som får statligt stöd skall miljöprövas, oavsett om stödet utgår i form av exportstöd eller nationell kredit. Vidare vill utskottet förorda att regeringen verkar internationellt för att ekonomiska styrmedel införs där varje transportmedel får betala för den miljöpåverkan den orsakar. I det internationella samarbetet bör överenskommelse nås om gemensamma miniminivåer för beskattning av transporternas externa effekter. Ett sätt att påverka detta förhållande, utan att skapa nya handelshinder, vore att se till att frakttransporterna betalar sin miljöbelastning, särskilt sådana som utförs med hjälp av fossila bränslen. Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i nu behandlade motioner. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande miljöprövning av produktion och subventioner att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N275 yrkandena 1-4 och 1997/98:N279 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken (mom. 4) Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken bort ha följande lydelse: I enlighet med vad som sägs i motion 1997/98:N275 (v) - men också i motion 1997/98:N249 (s) - anser utskottet att det är hög tid att främja utvecklingsländernas handelspolitiska intressen. Som läget är nu är handeln med jordbruksprodukter och råvaror - som är av avgörande betydelse för främst u- länder - en köparens marknad. Det är enligt utskottets mening angeläget att åstadkomma en långt större samordning mellan givarländernas biståndspolitik och utvecklingsländernas handelspolitik. Fattigdomsbekämpning och exportfrämjande insatser och stöd måste gå hand i hand med varandra. Det underläge som utvecklingsländerna befinner sig i mot de rika länderna kan inte undanröjas med mindre än att tullmurar rivs och att t.ex. EU öppnar sin marknad för jordbruksprodukter och råvaror från utvecklingsländerna. De konstlade skydd som rika producenter i i-världen åtnjuter måste enligt utskottets mening undanröjas genom internationella överenskommelser, framför allt inom EU och i synnerhet när det gäller gemenskapens jordbrukspolitik, och mellan de stora handelsblocken. Annars kommer inte, enligt utskottets uppfattning, denna snedvridna och orättfärdiga utveckling att kunna brytas. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N249 och 1997/98: N275 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Import från Östeuropa (mom. 5) Karin Falkmer, Chris Heister, Ola Karlsson och Jan Backman (alla m) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om import från Östeuropa bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att både Sverige och EU sedan ett antal år tillbaka har vidtagit en rad åtgärder när det gäller att stärka den ekonomiska aktiviteten inom Östeuropa. Gemenskapens Europaavtal och partnerskapsavtal, liksom de svenska insatserna för Östersjöområdet, har till syfte att stärka framväxten av en marknadsekonomi i Östeuropa och att öka handelsströmmarna mellan de forna blocken. I detta sammanhang finner utskottet det lämpligt att något mer utförligt uppehålla sig vid effektiviteten i de svenska insatserna för Central- och Östeuropa. Det finns svagheter i den svenska organisationen av stödet till de forna östländerna. Ett uttryck för detta är att regeringen frångått sitt eget arrangemang för samarbetet. Ett särskilt anslag för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen har tidigare anvisats för att via Statsrådsberedningen användas för insatser i närområdet - den s.k. Östersjömiljarden. En sådan ordning är enligt utskottets uppfattning inte tillfredsställande. Utskottet ställer sig därför avvisande till regeringens förslag i den ekonomiska vårpropositionen att anslå ytterligare 1 miljard kronor för de kommande fem åren, dvs. 200 miljoner kronor per år, för denna typ av satsningar på Östersjöregionen. Konstruktionen att avsätta särskilda resurser vid sidan av ordinarie program är ineffektivt och leder till dålig samordning. Vidare kan det med fog ifrågasättas huruvida statliga subventioner som utgår för att öka den svenska sysselsättningen kan vara att anse som ett stöd till Östersjöländerna. Stödinsatserna bör i stället på sedvanligt sätt ingå i det normala budgetarbetet och bli föremål för de avvägningar som riksdagen gör. Det särskilda anslaget bör enligt utskottets bestämda mening i stället upplösas och pengarna tillföras den av riksdagen beslutade anslagsramen för stöd till Central- och Östeuropa. Med det sagda avstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion 1997/98: U807 (v). dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande import från Östeuropa att riksdagen avslår motion 1997/98:U807 yrkande 5.
7. Import från Östeuropa (mom. 5) Christer Eirefelt (fp) och Göran Hägglund (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om import från Östeuropa bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att både Sverige och EU sedan ett antal år tillbaka har vidtagit en rad åtgärder när det gäller att stärka den ekonomiska aktiviteten inom Östeuropa. Gemenskapens Europaavtal och partnerskapsavtal, liksom de svenska insatserna för Östersjöområdet, har till syfte att stärka framväxten av en marknadsekonomi i Östeuropa och att öka handelsströmmarna mellan de forna blocken. I detta sammanhang finner utskottet det lämpligt att något mer utförligt uppehålla sig vid effektiviteten i de svenska insatserna för Central- och Östeuropa. De hittillsvarande svenska insatserna utgör och har utgjort ett värdefullt bidrag att stödja reformprocessen och demokratiseringen i de nya spirande demokratierna efter kommunismens fall. När det gäller utvecklingen på det sociala området, finns det dock enligt utskottets mening anledning till oro. Särskilt utsatta är kvinnor och barn, och den dramatiskt sjunkande medellivslängden för män understryker allvaret i den sociala utvecklingen. Tyvärr tvingas utskottet konstatera att det återstår mycket att göra när det gäller den sociala utvecklingen och att den i vissa avseenden fortfarande går åt fel håll. Utskottet vill understryka att social utveckling hänger nära samman med den ekonomiska omvandlingen. Det gäller att åstadkomma en socialt hållbar ekonomisk omvandling. Om inte den sociala utvecklingen får en ökad uppmärksamhet, riskerar även den ekonomiska omvandlingen att upphöra. De tre baltiska staterna står i fokus för det svenska samarbetet. Utskottet vill ifrågasätta huruvida statliga subventioner som utgår för att öka den svenska sysselsättningen kan vara att anse som ett stöd till Östersjöländerna. Utskottet ställer sig avvisande till regeringens förslag i den ekonomiska vårpropositionen att anslå 1 miljard kronor för de kommande fem åren, dvs. 200 miljoner kronor per år, för satsningar på Östersjöregionen. Det bör ankomma på regeringen att till riksdagen lämna förslag som syftar till att skapa goda generella betingelser för företagen i stället för att stöd anvisas till vissa sektorer. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande import från Östeuropa att riksdagen avslår motion 1997/98:U807 yrkande 5.
Innehållsförteckning
Ärendet...............................................1 Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................2 Utskottet.............................................4 Världshandelsorganisationen.........................4 Motionerna........................................4 Vissa kompletterande uppgifter....................6 Utskottets ställningstagande......................8 Det multilaterala investeringsavtalet...............9 Motionen..........................................9 Vissa kompletterande uppgifter....................9 Utskottets ställningstagande.....................11 Miljöprövning av produktion och subventioner.......12 Motionerna.......................................12 Vissa kompletterande uppgifter...................12 Utskottets ställningstagande.....................13 Utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken13 Motionerna.......................................13 Vissa kompletterande uppgifter...................14 Utskottets ställningstagande.....................15 Import från Östeuropa..............................15 Motionen.........................................15 Vissa kompletterande uppgifter...................16 Utskottets ställningstagande.....................17 Ursprungsmärkning..................................17 Motionen.........................................17 Vissa kompletterande uppgifter...................17 Utskottets ställningstagande.....................17 Hemställan.........................................18 Reservationer........................................19 1. Världshandelsorganisationen (m, fp, kd).........19 2. Världshandelsorganisationen (v, mp).............20 3. Det multilaterala investeringsavtalet (v, mp)...21 4. Miljöprövning av produktion och subventioner (v, mp)21 5. Utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken (v, mp) 22 6. Import från Östeuropa (m).......................23 7. Import från Östeuropa (fp, kd)..................23