Vissa vägtrafikfrågor (Betänkande 2013/14:TU13 Trafikutskottet)

Anf. 72 Leif Pettersson (S)

Fru talman! Till Alliansens stora glädje är jag faktiskt här i dag. Det var ju inte så förra gången. Nu ska vi alltså diskutera några vägfrågor. Man kan alltid fundera på vad det är. En av de viktigare frågorna vi ska diskutera i dag är en fossiloberoende fordonsflotta. Det kan nästan låta som en ouppnåelig dröm, ett Shangri-la som hägrar i framtiden men som väldigt få tror är möjligt. Med dagens regeringspolitik är jag rädd för att en fossiloberoende fordonsflotta blir just ett Shangri-la, något ouppnåeligt. Det är jag eftersom de åtgärder regeringen lägger förslag på här i riksdagen eller vidtar på egen hand inte på långa vägar räcker för att nå målet en fossiloberoende fordonsflotta år 2030. Ta bara den tunga lastbilstrafiken som exempel. Trafikverket förutspår en ökning av lastbilstrafiken i vårt land med 50 procent fram till år 2030. Vilka åtgärder vidtas då för att se till att utsläppen från den tunga trafiken minskar? Svaret är tyvärr inga alls. Inga nya stora satsningar görs på järnvägens viktigaste transportkorridorer för gods - Bergslagsbanan väster om Vänern, Botniska korridoren med Norrbotniabanan med flera satsningar. Inga nya initiativ tas på forskningens område som leder till att fler lastbilar kan drivas fossiloberoende. Det enda i den vägen man gör är att bygga några kilometer experimentväg för eldriven tung lastbilstrafik. Det kan tyckas bra, men vilka fordon ska användas - dubbla motorer eller bara elmotorer? Med dubbla motorer minskar lastkapaciteten med motsvarande vad motorn väger. Med enbart elmotorer blir bilen endast användbar på några mil väg i Sverige. Det är ett dilemma i sammanhanget. Forskningen får väl visa hur man kan åstadkomma någonting där, men det ligger långt fram i tiden - långt bortom 2030 - att se någon nytta och bärighet i de förslagen. En annan av paradgrenarna som regeringen försökt sig på är den så kallade supermiljöbilspremien. Lindrigt sagt har detta inte varit någon succé. Ytterst få supermiljöbilar rullar i dag på våra vägar. Dessutom är de bilar som rullar tveksamma ur trafiksäkerhetssynpunkt. De krocktester som görs inom Euro NCAP-systemet gäller nämligen inte som kriterier för om premien ska betalas ut. Det innebär bland annat att dessa bilar inte kan köpas av staten, som ställer krav på fem stjärnor i det krocktest som Euro NCAP utför. Fru talman! Detta duger inte. Nu måste vi samla oss för att åstadkomma ett genombrott i dessa frågor. Det kan vi göra genom att bifalla vår reservation 2 och tillsätta en utredning som skyndsamt tar fram åtgärder som alla goda krafter kan ställa sig bakom. Jag yrkar alltså bifall till reservation 2. Fru talman! Sedan vill jag yrka bifall till reservation 7. Med längre och tyngre fordon skulle vi kunna låta bli att använda miljontals liter med diesel. Det skulle vara ett stort bidrag till att få ned utsläppen från den tunga trafiken. Men, säger vän av ordning, blir inte detta en konkurrent till tåget? För oss är det inte riktigt så. Järnväg går inte till de flesta platser i Sverige. Här kommer lastbilen att behövas även i framtiden. Genom att då få ned antalet lastbilar som behövs för transportarbetet ökar vi trafiksäkerheten, och i det korta perspektivet sparar vi dessutom på miljön genom att vi kan frakta fler ton per liter bränsle. Erfarenheter från andra länder visar dessutom att fyllnadsgraden på lastbilarna ökar när man ökar totalvikt och längd - åter något som är bra för miljön och minskar antalet lastbilar. En annan effekt av detta skulle dessutom bli att vi kan bidra till socialt acceptabla villkor för chaufförerna. Om vi höjer lastgränsen och längden på våra fordon kommer det inte att bli lönsamt att konkurrera med dumpade löner och sociala villkor som inte är sjysta. De som jobbar med dessa metoder kommer inte att kunna investera i de fordon som krävs. De konkurreras ut, och vi slipper dessutom miljömässigt undermåliga fordon. Missförstå mig nu inte. Vi vill satsa mer på järnvägen. Den behöver byggas ut för att vi ska klara utsläppsmålen. Om detta får inga tvivel råda. Fru talman! Så kommer jag till bilbesiktningen. Här skulle det vara enkelt att säga: Vad var det vi sade? Men det är ju ingen tröst i bedrövelsen. Det blev höjda priser. De har stigit med 13 procent medan konsumentprisindex har stigit med mindre än 1 procent. Det blev ett privat monopol på myndighetstjänster - inte flera företag som konkurrerar. Hur det blir med besiktningen av tunga fordon när de privata aktörerna, som ägs av riskkapitalbolag, måste investera i nya anläggningar är skrivet i stjärnorna. Någon teknikutveckling hos de företag som köpt anläggningar syns inte till, detta enligt Transportstyrelsens rapport. Hur kommer bilbesiktningen i Sverige egentligen att se ut i framtiden? Bilarnas teknik och säkerhetssystem utvecklas och ska kontrolleras. Avgasreningen på både personbilar och tunga fordon kräver alltmer av dem som ska kontrollera dem. Det finns dessutom uppgifter som tyder på att de nya besiktningsföretagen släpper igenom fordon som inte ska ut på våra vägar. Allt detta måste klaras av och åtgärdas för att vi ska få en säker bilbesiktning i Sverige. Men vad var då att vänta? När det företag som köper måste låna av pengar av säljaren för att kunna genomföra köpet finns inga ekonomiska muskler, eller någon vilja för den delen, att driva verksamheten framåt. Känslan av att man köpt för att suga ut vinster och sedan sälja är uppenbar. Mönstret känns igen från andra privatiseringar som Alliansen gjort sig skyldig till. Riskkapitalbolagens handlingslinje går igen. Vårt krav på regeringen är nu att fortsatta försäljningar inom denna sektor stoppas. Detta ska ske i vänta på en utredning som visar hur vi ska komma tillbaka till en situation inom bilbesiktningen som är säker, likvärdig över hela landet, prismässigt acceptabel och där investeringar för framtiden görs. Jag vill med viss emfas yrka bifall till utskottets förslag när det gäller avsnittet om fordonsbesiktning. (Applåder)

Leif Pettersson (S)

Anf. 72 Leif Pettersson (S)

Fru talman! Till Alliansens stora glädje är jag faktiskt här i dag. Det var ju inte så förra gången. Nu ska vi alltså diskutera några vägfrågor. Man kan alltid fundera på vad det är. En av de viktigare frågorna vi ska diskutera i dag är en fossiloberoende fordonsflotta. Det kan nästan låta som en ouppnåelig dröm, ett Shangri-la som hägrar i framtiden men som väldigt få tror är möjligt. Med dagens regeringspolitik är jag rädd för att en fossiloberoende fordonsflotta blir just ett Shangri-la, något ouppnåeligt. Det är jag eftersom de åtgärder regeringen lägger förslag på här i riksdagen eller vidtar på egen hand inte på långa vägar räcker för att nå målet en fossiloberoende fordonsflotta år 2030. Ta bara den tunga lastbilstrafiken som exempel. Trafikverket förutspår en ökning av lastbilstrafiken i vårt land med 50 procent fram till år 2030. Vilka åtgärder vidtas då för att se till att utsläppen från den tunga trafiken minskar? Svaret är tyvärr inga alls. Inga nya stora satsningar görs på järnvägens viktigaste transportkorridorer för gods - Bergslagsbanan väster om Vänern, Botniska korridoren med Norrbotniabanan med flera satsningar. Inga nya initiativ tas på forskningens område som leder till att fler lastbilar kan drivas fossiloberoende. Det enda i den vägen man gör är att bygga några kilometer experimentväg för eldriven tung lastbilstrafik. Det kan tyckas bra, men vilka fordon ska användas - dubbla motorer eller bara elmotorer? Med dubbla motorer minskar lastkapaciteten med motsvarande vad motorn väger. Med enbart elmotorer blir bilen endast användbar på några mil väg i Sverige. Det är ett dilemma i sammanhanget. Forskningen får väl visa hur man kan åstadkomma någonting där, men det ligger långt fram i tiden - långt bortom 2030 - att se någon nytta och bärighet i de förslagen. En annan av paradgrenarna som regeringen försökt sig på är den så kallade supermiljöbilspremien. Lindrigt sagt har detta inte varit någon succé. Ytterst få supermiljöbilar rullar i dag på våra vägar. Dessutom är de bilar som rullar tveksamma ur trafiksäkerhetssynpunkt. De krocktester som görs inom Euro NCAP-systemet gäller nämligen inte som kriterier för om premien ska betalas ut. Det innebär bland annat att dessa bilar inte kan köpas av staten, som ställer krav på fem stjärnor i det krocktest som Euro NCAP utför. Fru talman! Detta duger inte. Nu måste vi samla oss för att åstadkomma ett genombrott i dessa frågor. Det kan vi göra genom att bifalla vår reservation 2 och tillsätta en utredning som skyndsamt tar fram åtgärder som alla goda krafter kan ställa sig bakom. Jag yrkar alltså bifall till reservation 2. Fru talman! Sedan vill jag yrka bifall till reservation 7. Med längre och tyngre fordon skulle vi kunna låta bli att använda miljontals liter med diesel. Det skulle vara ett stort bidrag till att få ned utsläppen från den tunga trafiken. Men, säger vän av ordning, blir inte detta en konkurrent till tåget? För oss är det inte riktigt så. Järnväg går inte till de flesta platser i Sverige. Här kommer lastbilen att behövas även i framtiden. Genom att då få ned antalet lastbilar som behövs för transportarbetet ökar vi trafiksäkerheten, och i det korta perspektivet sparar vi dessutom på miljön genom att vi kan frakta fler ton per liter bränsle. Erfarenheter från andra länder visar dessutom att fyllnadsgraden på lastbilarna ökar när man ökar totalvikt och längd - åter något som är bra för miljön och minskar antalet lastbilar. En annan effekt av detta skulle dessutom bli att vi kan bidra till socialt acceptabla villkor för chaufförerna. Om vi höjer lastgränsen och längden på våra fordon kommer det inte att bli lönsamt att konkurrera med dumpade löner och sociala villkor som inte är sjysta. De som jobbar med dessa metoder kommer inte att kunna investera i de fordon som krävs. De konkurreras ut, och vi slipper dessutom miljömässigt undermåliga fordon. Missförstå mig nu inte. Vi vill satsa mer på järnvägen. Den behöver byggas ut för att vi ska klara utsläppsmålen. Om detta får inga tvivel råda. Fru talman! Så kommer jag till bilbesiktningen. Här skulle det vara enkelt att säga: Vad var det vi sade? Men det är ju ingen tröst i bedrövelsen. Det blev höjda priser. De har stigit med 13 procent medan konsumentprisindex har stigit med mindre än 1 procent. Det blev ett privat monopol på myndighetstjänster - inte flera företag som konkurrerar. Hur det blir med besiktningen av tunga fordon när de privata aktörerna, som ägs av riskkapitalbolag, måste investera i nya anläggningar är skrivet i stjärnorna. Någon teknikutveckling hos de företag som köpt anläggningar syns inte till, detta enligt Transportstyrelsens rapport. Hur kommer bilbesiktningen i Sverige egentligen att se ut i framtiden? Bilarnas teknik och säkerhetssystem utvecklas och ska kontrolleras. Avgasreningen på både personbilar och tunga fordon kräver alltmer av dem som ska kontrollera dem. Det finns dessutom uppgifter som tyder på att de nya besiktningsföretagen släpper igenom fordon som inte ska ut på våra vägar. Allt detta måste klaras av och åtgärdas för att vi ska få en säker bilbesiktning i Sverige. Men vad var då att vänta? När det företag som köper måste låna av pengar av säljaren för att kunna genomföra köpet finns inga ekonomiska muskler, eller någon vilja för den delen, att driva verksamheten framåt. Känslan av att man köpt för att suga ut vinster och sedan sälja är uppenbar. Mönstret känns igen från andra privatiseringar som Alliansen gjort sig skyldig till. Riskkapitalbolagens handlingslinje går igen. Vårt krav på regeringen är nu att fortsatta försäljningar inom denna sektor stoppas. Detta ska ske i vänta på en utredning som visar hur vi ska komma tillbaka till en situation inom bilbesiktningen som är säker, likvärdig över hela landet, prismässigt acceptabel och där investeringar för framtiden görs. Jag vill med viss emfas yrka bifall till utskottets förslag när det gäller avsnittet om fordonsbesiktning. (Applåder)

Fru talman! När det till att börja med gäller bilbesiktningen har antalet stationer, som jag sade i mitt anförande, ökat, tvärtemot vad Socialdemokraterna och oppositionen sade när vi avreglerade marknaden. Antalet besiktningsställen i Sverige har ökat från 190 till 334. Det är en rätt markant ökning, och det har säkert ökat tillgängligheten i många delar av landet. I min hemort har vi i alla fall inte fått några förändringar, utan det ligger fortfarande kvar på samma nivå som tidigare. Dessutom har priset ökat med 30 kronor under tidsperioden 2002-2013. Normalpriset i dag är 350 kronor för en bilbesiktning, och förbokar du den ligger priset på 330 kronor. Du är skyldig mig svaret: Har ni tänkt återreglera den här marknaden? Har ni tänkt gå in och styra över Besikta? Får de hantera sitt bolag själva, eller tänker Socialdemokraterna i regeringsställning gå in och styra deras verksamhet? Det tycker jag att du borde ha svarat på i ditt anförande. Du kanske kan få ytterligare två minuter så att du kan gå upp och förklara detta. När det gäller lastbilarna jobbar vi med att ta fram elektrifiering av lastbilar och även en bättre fordonsutveckling. Men vad har ni för förslag? Det är precis så som du säger här, Leif, att ni har tänkt lägga en så pass hög skatt på lastbilar att ni kan finansiera en utbyggnad av järnvägen och hoppas att det är lösningen för Sverige. Detta är det stora hotet mot Sverige, och det är det resultat ni kommer att få fram när ni har suttit i förhandlingar med Miljöpartiet och Vänstern, om oturen skulle vara framme i september. Det kommer att kosta landsbygden, våra företag och utvecklingen i Sverige minst 4 miljarder, plus dessutom alla bränsleskatter. Det är ert förslag. Ni har tänkt ta bort lastbilarna från Sverige.

Fru talman! Ja, det var en mängd frågor, och vi får se vad jag hinner svara på två minuter. Jag vill be Sten Bergheden att lyfta blicken och se: Vad är de stora utmaningarna för svenskar, för svenska väljare, för hela världen och för kommande generationer? Det är klimatfrågan. Vi har stora problem med vägtrafikens klimatpåverkan och annan klimatpåverkan. Vi har en seriös politik. Jag har räknat upp ett antal olika större och mindre åtgärder som vi är beredda att vidta genast. Då har jag inte ens talat om våra satsningar på järnvägen och allt annat som vi vill göra som inte handlar direkt om vägtrafik. Sten Bergheden verkar tycka att det stora hotet mot Sverige är att lastbilstrafiken skulle behöva betala för klimatpåverkan genom någon form av lastbilsskatt eller kilometerskatt, som man har i många andra europeiska länder. Det skulle dessutom göra konkurrensen mellan svenska och utländska åkare mer sund och rättvis. Det viktiga perspektivet är vad vi kan göra för att rädda klimatet, minska våra utsläpp och säkra framtiden. Det är det som kommer att ge människor jobb i framtiden. Vi vill ha en omställning så att man kan jobba med till exempel förnybara drivmedel och producera det på landsbygden. Det är det som det handlar om. Det är det vi kommer att driva. Vi ser hela bilden. Det kommer vi att driva i valet och förhoppningsvis i regeringsförhandlingar. Jag vädjar till Sten Bergheden att se till systemeffekterna. Ser ni inga problem med att de längre och tyngre lastbilarna riskerar att tränga ut hela järnvägssystem? Har ni diskuterat eller funderat på det? Vi får ta det vid ett annat tillfälle, men jag ber Sten Bergheden att reflektera över det och ta det till sig och inte gå på den enkla, första tanken. Vi får återkomma till övrig diskussion vid ett annat tillfälle, för nu är min talartid slut.

Lars Tysklind (FP)

Anf. 83 Lars Tysklind (FP)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets ställningstaganden i betänkandet förutom under punkt 9, som handlar om fordonsbesiktning, och avslag på samtliga reservationer förutom reservation 13, som bland andra Folkpartiet står bakom. Detta betänkande handlar till att börja med om lättnad i lagen om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel, den så kallade pumplagen, som enligt förslaget ska träda i kraft den 1 augusti 2014. Sten Bergheden har föredömligt beskrivit orsaksförhållandena, vad som egentligen har hänt och vilka riskerna är med den så kallade pumplagen. Folkpartiets slutsats är att detta är ett väl avvägt förslag som ger en balans, där lagens grundläggande syfte är att tillgängligheten till förnybara drivmedel ska öka. Det är naturligtvis ett väldigt bra syfte - där kan vi vara överens. Men om vi pratar om tillgänglighet i glesbygden är alternativet att inte ha någon drivmedelsförsäljning alls. Det är därför det har getts ett otal dispenser när det gäller pumplagen. Man kan säga att det här är mer en anpassning till den dispenssituation som gäller i dag. Det grundläggande syftet med lagen är naturligtvis bra, men när alternativet är att glesbygden blir av med tillgängligheten till drivmedel över huvud taget får man faktiskt se till att ha en balans. Fru talman! Om jag då går över till frågan om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 är det en av våra absolut största utmaningar, som kräver ett stort spektrum av åtgärder. Om vi ser på rapporten från Trafikanalys är det glädjande att konstatera att utsläppen av koldioxid från inrikes transporter för första gången nu beräknas vara något lägre än 1990. Det är naturligtvis olika för olika fordonsslag. Det handlar alltså om energieffektivare fordon - det är en viktig faktor - och en ökad andel förnybara drivmedel, främst biodiesel. Den mesta mängden biodiesel säljs inte som ren biodiesel, utan den säljs med en inblandning. Det finns ett oljebolag som har upp till 35 procents inblandning av biodiesel, så där används förnybara bränslen i stor omfattning. Vi måste naturligtvis blicka framåt, framför allt vidta rätt åtgärder och även tänka kostnadseffektivt. Där tror jag inte att det finns några motstående synpunkter. Den utredning om en fossiloberoende fordonsflotta som regeringen tillsatte i juli 2012, och som redovisades i december 2013, visar på ett stort antal möjligheter att ta ställning till. Redan i direktiven handlade det om att hållbara, förnybara drivmedel och el ska öka sin andel parallellt med att fordonens energieffektivitet ökar, och tillsammans minskar det koldioxidutsläppen. Det var hela utredningens syfte. Bland förslagen kan nämnas ett ganska stort antal förslag om ekonomiska styrmedel för effektivare fordon, biodrivmedel och inte minst elektrifiering. Här pågår remissbehandling. Fru talman! När det gäller elektrifierade vägar vill jag framhålla det intressanta regeringsuppdraget till Trafikverket att bygga upp och finansiera samarbetsprojekt mellan näringsliv, akademi och myndigheter. Jag blir förvånad när Leif Pettersson närmast förlöjligar detta, förminskar den utveckling som pågår och menar att det inte är lösningen. Det är klart att en stor del av lösningen finns här. I det nummer av tidningen Byggindustrin som kom för cirka en vecka sedan beskriver man de fyra projekt som nu håller på att förprojekteras med stöd från Trafikverket. De finns i Göteborg, Arlanda, Gävle och Södertälje. Man jobbar med olika tekniska lösningar. Det är nämligen så, Leif Pettersson, att man måste börja någonstans. Man kan inte säga att det inte går, för då sitter vi fast. El är då en stor del av lösningen. Målet är till och med så högt uppsatt att två av dessa projekt ska kunna vara i gång som demonstrationsobjekt redan 2015. Det finns 100 miljoner avsatta i offentliga medel för att få i gång detta. Påståendet att alliansregeringen inte satsar på detta blir närmast ett märkligt påstående. Ordföranden i Näringslivets Transportråd uttrycker det så här i tidningen Byggindustrin: Att kombinera lastbilens flexibilitet med järnvägens låga koldioxidutsläpp är tilltalande. Det kan vi bara hålla med om. Det pågår också ett viktigt arbete på EU-nivå, som vi i trafikutskottet har varit i kontakt med, med bland annat laddstationer och standardisering. Det är naturligtvis också en viktig del när det gäller elektrifieringen av fordonsparken. Om jag uppfattade det rätt tyckte Leif Pettersson att det här var ett dåligt förslag. Det kan han ju alltid kritisera om han får tillfälle. Fru talman! Då passar det bra att övergå till att säga något om möjligheten för tyngre och längre lastbilar. Redan Kapacitetsutredningen uttryckte att det lättaste och bästa sättet att få ökad kapacitet på kort sikt är att utnyttja den befintliga infrastrukturen bättre. Ett sätt är att ha längre och tyngre lastbilar. Det är ett arbete som Socialdemokraterna efterlyser i sin reservation. Det verkar som att Socialdemokraterna inte har uppfattat att detta arbete pågår. Då kan jag upplysa om att Transportstyrelsen har ett regeringsuppdrag att identifiera de delar av trafiknätet där det går att köra med lastbilar på 74 ton. Det arbetet pågår, och det ska redovisas så snart som den 15 augusti i år. Jag vet inte om det ingår i tillkännagivandet, men jag hoppas att det gör det. Som har nämnts här har Miljöpartiet och Vänsterpartiet en helt motsatt åsikt i detta fall. De vill inte tillåta arbetet med att optimera lastbilstrafiken, och det betyder väl i förlängningen att de vill förbjuda det. Allting talar för att det både gynnar miljön och ger ökad tillgänglighet och bättre kapacitet. Det ska naturligtvis inte ses som ett motsatsförhållande till järnväg, och även till sjöfart i förlängningen, utan man optimerar varje trafikslag. Här pågår också ett EU-arbete kring detta. Det handlar om gränsöverskridande transporter, kanske främst mellan Sverige och Finland, som båda nu har undantag för åtminstone längd. Fru talman! Så till den numera årliga diskussionen om fordonsbesiktning. För drygt ett år sedan när vi diskuterade detta, i maj 2013, fanns det en reservation om ett totalt förstatligande av besiktningsverksamheten så att den närmast skulle vara mer reglerad än den var före 2010. I år har Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet enat sig om en majoritetstext som utmynnar i ett tillkännagivande om att en utredning ska göras om konsekvenserna av försäljningen av AB Svensk Bilprovnings besiktningsstationer och hur det har påverkat priser och tillgängligheten på fordonsbesiktningsmarknaden. I grunden tycker jag att det ett mycket märkligt krav. Här har vi ett väldigt gott exempel på hur man genomför en omreglering och redan från början skapar ett uppföljningssystem för Transportstyrelsen. I fjol diskuterade vi rapporten Fordonsbesiktningsmarknaden 2012 , och i år diskuterar vi rapporten för 2013. Jag frågade redan på utskottet vad den nu föreslagna utredningen ska tillföra för någonting. Är inte rapporterna från Transportstyrelsen tillräckligt dystra så att man måste få fram någonting ännu dystrare? Jag vill påstå att det är en stor hederlighet i rapporterna. Ni kan väl i oppositionen hålla med om att det här är ett föredömligt sätt att arbeta på när man gör en omreglering? Det finns andra områden där vi omreglerar, och jag tycker att vi kan säga att det är en bra arbetsmetod. Det som den samlade oppositionen skriver i sin text är rent spekulativa och hypotetiska påståenden. Det ifrågasätts till exempel om de nya aktörerna verkligen ser långsiktigt på sina åtaganden. Vidare ifrågasätts om aktörerna är beredda att investera i sina besiktningsstationer. Sedan konstateras det att - lyssna nu - om vissa besiktningsstationer skulle sluta att besiktiga tunga fordon skulle det innebära ett stort slag mot åkerier och bussbolag. Man kan sätta in hur många om som helst och beskriva en verklighet som inte finns och sedan angripa den verkligheten. Det är naturligtvis ett politiskt trick, men det är ganska oärligt i sammanhanget. När jag tar del av Transportstyrelsens rapport över utvecklingen 2013 kan jag inte alls läsa in denna dystra bild. I rapporten Fordonsbesiktningsmarknaden 2013 har man tagit upp och gjort en jämförelse med Danmark, som 2004 privatiserade sin fordonsbesiktningsmarknad. När vi ser utvecklingen i Danmark borde vi rimligen vara ganska glada att se att det finns utvecklingspotential. Det måste gälla även för Sverige. I Danmark hade 2004 ett företag med 125 stationer. I dag finns det 162 företag med 419 stationer. Det är klart att över tid kommer det att hända något även på den svenska marknaden. Konkurrensen har ökat. Den geografiska tillgängligheten har ökat. I Sverige har antalet besiktningsstationer för lätta fordon bara under 2013 ökat från 270 till 314. Totalt har det ökat från 190 till 334 fram till nu. Jag kan inte se annat än att det här måste vara ganska bra, eller hur? Besiktningskvaliteten är likvärdig, vilket visar att certifieringen av besiktningstekniker fungerar. I det sammanhanget kan jag tycka att det är lite märkligt, Leif Pettersson, att i riksdagens talarstol påstå att det finns vissa bolag som släpper igenom fordon som inte skulle vara godkända. Det står inte i Transportstyrelsens rapport, men det kanske är en hörsägen. Kanske vi kan få höra varifrån påståendet kommer? Den farhåga som framfördes vid omregleringen var att glesbygden skulle bli den stora förloraren. Så är inte fallet vare sig tillgänglighetsmässigt eller prismässigt. Jag tycker att det är speciellt intressant att lyfta fram besiktningsföretaget Clear Car AB, som har under 1 procents andel av marknaden. Men de har en affärsidé, en etableringsstrategi, att etablera besiktningsstationer på orter som inte haft sådana förut. Jag tror inte att Forshaga, Kil, Vingåker, Kumla och Sjöbo tycker att det är dåligt med omreglering. I detta anförande instämde Annelie Enochson (KD).

Lars Tysklind (FP)

Anf. 83 Lars Tysklind (FP)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets ställningstaganden i betänkandet förutom under punkt 9, som handlar om fordonsbesiktning, och avslag på samtliga reservationer förutom reservation 13, som bland andra Folkpartiet står bakom. Detta betänkande handlar till att börja med om lättnad i lagen om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel, den så kallade pumplagen, som enligt förslaget ska träda i kraft den 1 augusti 2014. Sten Bergheden har föredömligt beskrivit orsaksförhållandena, vad som egentligen har hänt och vilka riskerna är med den så kallade pumplagen. Folkpartiets slutsats är att detta är ett väl avvägt förslag som ger en balans, där lagens grundläggande syfte är att tillgängligheten till förnybara drivmedel ska öka. Det är naturligtvis ett väldigt bra syfte - där kan vi vara överens. Men om vi pratar om tillgänglighet i glesbygden är alternativet att inte ha någon drivmedelsförsäljning alls. Det är därför det har getts ett otal dispenser när det gäller pumplagen. Man kan säga att det här är mer en anpassning till den dispenssituation som gäller i dag. Det grundläggande syftet med lagen är naturligtvis bra, men när alternativet är att glesbygden blir av med tillgängligheten till drivmedel över huvud taget får man faktiskt se till att ha en balans. Fru talman! Om jag då går över till frågan om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 är det en av våra absolut största utmaningar, som kräver ett stort spektrum av åtgärder. Om vi ser på rapporten från Trafikanalys är det glädjande att konstatera att utsläppen av koldioxid från inrikes transporter för första gången nu beräknas vara något lägre än 1990. Det är naturligtvis olika för olika fordonsslag. Det handlar alltså om energieffektivare fordon - det är en viktig faktor - och en ökad andel förnybara drivmedel, främst biodiesel. Den mesta mängden biodiesel säljs inte som ren biodiesel, utan den säljs med en inblandning. Det finns ett oljebolag som har upp till 35 procents inblandning av biodiesel, så där används förnybara bränslen i stor omfattning. Vi måste naturligtvis blicka framåt, framför allt vidta rätt åtgärder och även tänka kostnadseffektivt. Där tror jag inte att det finns några motstående synpunkter. Den utredning om en fossiloberoende fordonsflotta som regeringen tillsatte i juli 2012, och som redovisades i december 2013, visar på ett stort antal möjligheter att ta ställning till. Redan i direktiven handlade det om att hållbara, förnybara drivmedel och el ska öka sin andel parallellt med att fordonens energieffektivitet ökar, och tillsammans minskar det koldioxidutsläppen. Det var hela utredningens syfte. Bland förslagen kan nämnas ett ganska stort antal förslag om ekonomiska styrmedel för effektivare fordon, biodrivmedel och inte minst elektrifiering. Här pågår remissbehandling. Fru talman! När det gäller elektrifierade vägar vill jag framhålla det intressanta regeringsuppdraget till Trafikverket att bygga upp och finansiera samarbetsprojekt mellan näringsliv, akademi och myndigheter. Jag blir förvånad när Leif Pettersson närmast förlöjligar detta, förminskar den utveckling som pågår och menar att det inte är lösningen. Det är klart att en stor del av lösningen finns här. I det nummer av tidningen Byggindustrin som kom för cirka en vecka sedan beskriver man de fyra projekt som nu håller på att förprojekteras med stöd från Trafikverket. De finns i Göteborg, Arlanda, Gävle och Södertälje. Man jobbar med olika tekniska lösningar. Det är nämligen så, Leif Pettersson, att man måste börja någonstans. Man kan inte säga att det inte går, för då sitter vi fast. El är då en stor del av lösningen. Målet är till och med så högt uppsatt att två av dessa projekt ska kunna vara i gång som demonstrationsobjekt redan 2015. Det finns 100 miljoner avsatta i offentliga medel för att få i gång detta. Påståendet att alliansregeringen inte satsar på detta blir närmast ett märkligt påstående. Ordföranden i Näringslivets Transportråd uttrycker det så här i tidningen Byggindustrin: Att kombinera lastbilens flexibilitet med järnvägens låga koldioxidutsläpp är tilltalande. Det kan vi bara hålla med om. Det pågår också ett viktigt arbete på EU-nivå, som vi i trafikutskottet har varit i kontakt med, med bland annat laddstationer och standardisering. Det är naturligtvis också en viktig del när det gäller elektrifieringen av fordonsparken. Om jag uppfattade det rätt tyckte Leif Pettersson att det här var ett dåligt förslag. Det kan han ju alltid kritisera om han får tillfälle. Fru talman! Då passar det bra att övergå till att säga något om möjligheten för tyngre och längre lastbilar. Redan Kapacitetsutredningen uttryckte att det lättaste och bästa sättet att få ökad kapacitet på kort sikt är att utnyttja den befintliga infrastrukturen bättre. Ett sätt är att ha längre och tyngre lastbilar. Det är ett arbete som Socialdemokraterna efterlyser i sin reservation. Det verkar som att Socialdemokraterna inte har uppfattat att detta arbete pågår. Då kan jag upplysa om att Transportstyrelsen har ett regeringsuppdrag att identifiera de delar av trafiknätet där det går att köra med lastbilar på 74 ton. Det arbetet pågår, och det ska redovisas så snart som den 15 augusti i år. Jag vet inte om det ingår i tillkännagivandet, men jag hoppas att det gör det. Som har nämnts här har Miljöpartiet och Vänsterpartiet en helt motsatt åsikt i detta fall. De vill inte tillåta arbetet med att optimera lastbilstrafiken, och det betyder väl i förlängningen att de vill förbjuda det. Allting talar för att det både gynnar miljön och ger ökad tillgänglighet och bättre kapacitet. Det ska naturligtvis inte ses som ett motsatsförhållande till järnväg, och även till sjöfart i förlängningen, utan man optimerar varje trafikslag. Här pågår också ett EU-arbete kring detta. Det handlar om gränsöverskridande transporter, kanske främst mellan Sverige och Finland, som båda nu har undantag för åtminstone längd. Fru talman! Så till den numera årliga diskussionen om fordonsbesiktning. För drygt ett år sedan när vi diskuterade detta, i maj 2013, fanns det en reservation om ett totalt förstatligande av besiktningsverksamheten så att den närmast skulle vara mer reglerad än den var före 2010. I år har Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet enat sig om en majoritetstext som utmynnar i ett tillkännagivande om att en utredning ska göras om konsekvenserna av försäljningen av AB Svensk Bilprovnings besiktningsstationer och hur det har påverkat priser och tillgängligheten på fordonsbesiktningsmarknaden. I grunden tycker jag att det ett mycket märkligt krav. Här har vi ett väldigt gott exempel på hur man genomför en omreglering och redan från början skapar ett uppföljningssystem för Transportstyrelsen. I fjol diskuterade vi rapporten Fordonsbesiktningsmarknaden 2012 , och i år diskuterar vi rapporten för 2013. Jag frågade redan på utskottet vad den nu föreslagna utredningen ska tillföra för någonting. Är inte rapporterna från Transportstyrelsen tillräckligt dystra så att man måste få fram någonting ännu dystrare? Jag vill påstå att det är en stor hederlighet i rapporterna. Ni kan väl i oppositionen hålla med om att det här är ett föredömligt sätt att arbeta på när man gör en omreglering? Det finns andra områden där vi omreglerar, och jag tycker att vi kan säga att det är en bra arbetsmetod. Det som den samlade oppositionen skriver i sin text är rent spekulativa och hypotetiska påståenden. Det ifrågasätts till exempel om de nya aktörerna verkligen ser långsiktigt på sina åtaganden. Vidare ifrågasätts om aktörerna är beredda att investera i sina besiktningsstationer. Sedan konstateras det att - lyssna nu - om vissa besiktningsstationer skulle sluta att besiktiga tunga fordon skulle det innebära ett stort slag mot åkerier och bussbolag. Man kan sätta in hur många om som helst och beskriva en verklighet som inte finns och sedan angripa den verkligheten. Det är naturligtvis ett politiskt trick, men det är ganska oärligt i sammanhanget. När jag tar del av Transportstyrelsens rapport över utvecklingen 2013 kan jag inte alls läsa in denna dystra bild. I rapporten Fordonsbesiktningsmarknaden 2013 har man tagit upp och gjort en jämförelse med Danmark, som 2004 privatiserade sin fordonsbesiktningsmarknad. När vi ser utvecklingen i Danmark borde vi rimligen vara ganska glada att se att det finns utvecklingspotential. Det måste gälla även för Sverige. I Danmark hade 2004 ett företag med 125 stationer. I dag finns det 162 företag med 419 stationer. Det är klart att över tid kommer det att hända något även på den svenska marknaden. Konkurrensen har ökat. Den geografiska tillgängligheten har ökat. I Sverige har antalet besiktningsstationer för lätta fordon bara under 2013 ökat från 270 till 314. Totalt har det ökat från 190 till 334 fram till nu. Jag kan inte se annat än att det här måste vara ganska bra, eller hur? Besiktningskvaliteten är likvärdig, vilket visar att certifieringen av besiktningstekniker fungerar. I det sammanhanget kan jag tycka att det är lite märkligt, Leif Pettersson, att i riksdagens talarstol påstå att det finns vissa bolag som släpper igenom fordon som inte skulle vara godkända. Det står inte i Transportstyrelsens rapport, men det kanske är en hörsägen. Kanske vi kan få höra varifrån påståendet kommer? Den farhåga som framfördes vid omregleringen var att glesbygden skulle bli den stora förloraren. Så är inte fallet vare sig tillgänglighetsmässigt eller prismässigt. Jag tycker att det är speciellt intressant att lyfta fram besiktningsföretaget Clear Car AB, som har under 1 procents andel av marknaden. Men de har en affärsidé, en etableringsstrategi, att etablera besiktningsstationer på orter som inte haft sådana förut. Jag tror inte att Forshaga, Kil, Vingåker, Kumla och Sjöbo tycker att det är dåligt med omreglering. I detta anförande instämde Annelie Enochson (KD).

Anders Åkesson (C)

Anf. 84 Anders Åkesson (C)

Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet så när som på punkten och avsnittet om fordonsbesiktning, det vill säga punkt 9, och avslag på samtliga reservationer utom nr 13, alltså i likhet med ledamoten Tysklind. Frågan om bilbesiktning har debatterats här i riksdagen tidigare, senast 2012. Då konstaterades att fordonsbesiktning visst kan utföras av en mångfald aktörer på en marknad och att det hela visst kan utformas på ett sätt som gynnar konsumenterna samtidigt som högt ställda krav på trafiksäkerhet och miljökontroll uppfylls. Jag, Centerpartiet och Alliansen är alltjämt av den uppfattningen. Fru talman! I sammanhanget är det rätt häpnadsväckande uppgifter som ledamoten Leif Pettersson från Socialdemokraterna nyss tillkännagav från denna talarstol, att bilbesiktningsföretag i vårt land släpper igenom bilar med godkännande som egentligen inte borde bli godkända. Är det på det sättet är det ett lagbrott, och i så fall borde tillsynsmyndigheten Swedac omedelbart agera. Jag tycker, fru talman, att den som påstår något sådant från riksdagens talarstol borde kunna verifiera det och på något vis agera i kraft av riksdagsledamot. Det är ett hot mot den lagstiftning som Leif Pettersson med flera har varit med om att stifta i Sveriges riksdag. Det är ett mycket allvarligt påstående. Det är ett stort ansvar, vilket Tysklind nämnde, att omreglera en marknad och gå från ett statligt monopol till en mångfald. Det kräver en väldig omsorg. Det är mot den bakgrunden som riksdagen har beslutat att den statliga myndigheten Transportstyrelsen ska kontrollera att fordonsbesiktningsmarknaden fungerar väl med avseende på trafiksäkerhet, miljö, prisutveckling, teknikutveckling och så vidare. Transportstyrelsen följer utvecklingen och återrapporterar marknadsutvecklingen till regeringen med väldigt täta intervall. Transportstyrelsen lämnar årligen en rapport om fordonsbesiktningen. På Transportstyrelsens hemsida kan den som har intresse följa utvecklingen av hela fordonsbesiktningsmarknaden. Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, gjorde år 2013 en uppföljning av effekterna av omregleringen inom bilprovningen. Fru talman! Mot bakgrund av Transportstyrelsens årliga och VTI:s särskilda undersökning blir man väldigt frågande till den nya utredning som en utskottsmajoritet bestående av socialdemokrater, sverigedemokrater, vänsterpartister och miljöpartister vill genomföra. Det är det enda konkreta som finns i den snömosiga text som utgör majoritetstext av S, SD, V och MP i denna del av betänkandet. Det enda man orkade ena sig om är att ytterligare vilja utreda det som redan är utrett på längden och tvären. Varför gör man på detta viset? Är det därför att Transportstyrelsens grundliga granskande inte stöder den hypotes av jämmer och elände som majoriteten S, SD, MP och V predikar? Det blev inte så hemskt som ni sade, så låt oss mäta en gång till och kanske er eländeshypotes får stöd. Är det detta som driver majoriteten i denna fråga? Man har årligen sedan omregleringen predikat utifrån ett eländesscenario. Då är det självklart bekymmersamt för utskottsmajoriteten i den här frågan att Transportstyrelsens årliga rapporter visar att den geografiska tillgängligheten till besiktning av lätta fordon har ökat med nästan 16 procent att det sker nyetableringar i kommuner som tidigare saknat besiktningsstation att antalet besiktningsstationer för lätta fordon ökat sedan besiktningsmarknaden avreglerades att de företag som har trätt in på marknaden för besiktning av lätta fordon håller en likvärdig besiktningskvalitet på sina förrättningar. Detta framgår alltså av den årliga kontroll som riksdag och regering ålagt Transportstyrelsen att utföra. Verkligheten sådan den beskrivs av statliga Transportstyrelsen är självklart återreglerarnas värsta fiende. Men hur var det då med prisutvecklingen? Det har väl blivit förskräckligt dyrt att besiktiga sin bil eller mc efter att det blivit fler stationer att välja på? Till min stora förvåning - säkert även till andras förvåning - drar utskottsmajoriteten in Finland i den svenska debatten. Det man hade trott skulle ske i Sverige, en kraftig prisökning, skedde inte. Dock har det skett i Finland, där man haft en tuffare prisutveckling. Vi har säkert anledning att diskutera Finland en och annan gång här i kammaren, fru talman, men att använda det som skedde i Finland som evidens för det som inte skedde i Sverige är bara ytterligare ett kvalitetsexempel på betänkandetexten just i detta avsnitt. Verkligheten är den - återigen enligt Transportstyrelsens rapport - att de farhågor som fanns inför omregleringen om högre priser i glesbygd där konkurrensen är låg liksom ett minskat utbud av besiktningsstationer inte har besannats. Det är givetvis bra att också vänsterpartierna i kammaren vurmar för att hela landet ska leva och ha tillgång till bilbesiktningar. Låt oss därför glädjas åt att utskottet i sin helhet är enigt i synen på en annan fråga som behandlas i betänkandet och som har ännu större betydelse för att hela landet ska leva. Jag citerar ur betänkandet: "Utskottet noterar med tillfredsställelse att den statliga medelstilldelningen till enskilda vägar fortfarande ligger på historiskt höga nivåer." Allianspolitiken gör skillnad. I detta anförande instämde Annelie Enochson (KD).

Anders Åkesson (C)

Anf. 84 Anders Åkesson (C)

Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet så när som på punkten och avsnittet om fordonsbesiktning, det vill säga punkt 9, och avslag på samtliga reservationer utom nr 13, alltså i likhet med ledamoten Tysklind. Frågan om bilbesiktning har debatterats här i riksdagen tidigare, senast 2012. Då konstaterades att fordonsbesiktning visst kan utföras av en mångfald aktörer på en marknad och att det hela visst kan utformas på ett sätt som gynnar konsumenterna samtidigt som högt ställda krav på trafiksäkerhet och miljökontroll uppfylls. Jag, Centerpartiet och Alliansen är alltjämt av den uppfattningen. Fru talman! I sammanhanget är det rätt häpnadsväckande uppgifter som ledamoten Leif Pettersson från Socialdemokraterna nyss tillkännagav från denna talarstol, att bilbesiktningsföretag i vårt land släpper igenom bilar med godkännande som egentligen inte borde bli godkända. Är det på det sättet är det ett lagbrott, och i så fall borde tillsynsmyndigheten Swedac omedelbart agera. Jag tycker, fru talman, att den som påstår något sådant från riksdagens talarstol borde kunna verifiera det och på något vis agera i kraft av riksdagsledamot. Det är ett hot mot den lagstiftning som Leif Pettersson med flera har varit med om att stifta i Sveriges riksdag. Det är ett mycket allvarligt påstående. Det är ett stort ansvar, vilket Tysklind nämnde, att omreglera en marknad och gå från ett statligt monopol till en mångfald. Det kräver en väldig omsorg. Det är mot den bakgrunden som riksdagen har beslutat att den statliga myndigheten Transportstyrelsen ska kontrollera att fordonsbesiktningsmarknaden fungerar väl med avseende på trafiksäkerhet, miljö, prisutveckling, teknikutveckling och så vidare. Transportstyrelsen följer utvecklingen och återrapporterar marknadsutvecklingen till regeringen med väldigt täta intervall. Transportstyrelsen lämnar årligen en rapport om fordonsbesiktningen. På Transportstyrelsens hemsida kan den som har intresse följa utvecklingen av hela fordonsbesiktningsmarknaden. Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, gjorde år 2013 en uppföljning av effekterna av omregleringen inom bilprovningen. Fru talman! Mot bakgrund av Transportstyrelsens årliga och VTI:s särskilda undersökning blir man väldigt frågande till den nya utredning som en utskottsmajoritet bestående av socialdemokrater, sverigedemokrater, vänsterpartister och miljöpartister vill genomföra. Det är det enda konkreta som finns i den snömosiga text som utgör majoritetstext av S, SD, V och MP i denna del av betänkandet. Det enda man orkade ena sig om är att ytterligare vilja utreda det som redan är utrett på längden och tvären. Varför gör man på detta viset? Är det därför att Transportstyrelsens grundliga granskande inte stöder den hypotes av jämmer och elände som majoriteten S, SD, MP och V predikar? Det blev inte så hemskt som ni sade, så låt oss mäta en gång till och kanske er eländeshypotes får stöd. Är det detta som driver majoriteten i denna fråga? Man har årligen sedan omregleringen predikat utifrån ett eländesscenario. Då är det självklart bekymmersamt för utskottsmajoriteten i den här frågan att Transportstyrelsens årliga rapporter visar att den geografiska tillgängligheten till besiktning av lätta fordon har ökat med nästan 16 procent att det sker nyetableringar i kommuner som tidigare saknat besiktningsstation att antalet besiktningsstationer för lätta fordon ökat sedan besiktningsmarknaden avreglerades att de företag som har trätt in på marknaden för besiktning av lätta fordon håller en likvärdig besiktningskvalitet på sina förrättningar. Detta framgår alltså av den årliga kontroll som riksdag och regering ålagt Transportstyrelsen att utföra. Verkligheten sådan den beskrivs av statliga Transportstyrelsen är självklart återreglerarnas värsta fiende. Men hur var det då med prisutvecklingen? Det har väl blivit förskräckligt dyrt att besiktiga sin bil eller mc efter att det blivit fler stationer att välja på? Till min stora förvåning - säkert även till andras förvåning - drar utskottsmajoriteten in Finland i den svenska debatten. Det man hade trott skulle ske i Sverige, en kraftig prisökning, skedde inte. Dock har det skett i Finland, där man haft en tuffare prisutveckling. Vi har säkert anledning att diskutera Finland en och annan gång här i kammaren, fru talman, men att använda det som skedde i Finland som evidens för det som inte skedde i Sverige är bara ytterligare ett kvalitetsexempel på betänkandetexten just i detta avsnitt. Verkligheten är den - återigen enligt Transportstyrelsens rapport - att de farhågor som fanns inför omregleringen om högre priser i glesbygd där konkurrensen är låg liksom ett minskat utbud av besiktningsstationer inte har besannats. Det är givetvis bra att också vänsterpartierna i kammaren vurmar för att hela landet ska leva och ha tillgång till bilbesiktningar. Låt oss därför glädjas åt att utskottet i sin helhet är enigt i synen på en annan fråga som behandlas i betänkandet och som har ännu större betydelse för att hela landet ska leva. Jag citerar ur betänkandet: "Utskottet noterar med tillfredsställelse att den statliga medelstilldelningen till enskilda vägar fortfarande ligger på historiskt höga nivåer." Allianspolitiken gör skillnad. I detta anförande instämde Annelie Enochson (KD).

Fru talman! Jag får tacka Anders Åkesson för svaret att snömos handlar om den utredning som vi i oppositionen har ställt oss bakom. Min uppfostran förbjuder mig att gå vidare i just den frågan, men vi kan ta det en annan gång. Du ska däremot få ett klart svar angående avregleringar. Ja, Sverigedemokraterna omprövar gärna fler avregleringar. Centern, som ju får nöja sig med att bara hålla med och existera i dag, får gärna ta åt sig det.

Herr talman! Jag ber om ursäkt - jag blev så exalterad av mitt eget anförande att jag yrkade bifall till fel reservation. Jag yrkade bifall till reservation 6 i stället för reservation 4. Jag beklagar detta.

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
S	95	0	17
M	90	0	17
MP	0	19	6
FP	20	0	4
C	19	0	4
SD	18	0	2
KD	17	0	2
V	0	17	2
Totalt	259	36	54

Vissa vägtrafikfrågor

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Riksdagen vill se utredning om bilprovningsmarknaden (TU13)

Ärendets gång

Förslag

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Trafikutskottet vill se utredning om bilprovningsmarknaden (TU13)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Vissa vägtrafikfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 72 Leif Pettersson (S)

Anf. 72 Leif Pettersson (S)

Anf. 73 Sten Bergheden (M)

Anf. 73 Sten Bergheden (M)

Anf. 74 Leif Pettersson (S)

Anf. 74 Leif Pettersson (S)

Anf. 75 Sten Bergheden (M)

Anf. 75 Sten Bergheden (M)

Anf. 76 Leif Pettersson (S)

Anf. 76 Leif Pettersson (S)

Anf. 77 Sten Bergheden (M)

Anf. 77 Sten Bergheden (M)

Anf. 78 Annika Lillemets (MP)

Anf. 78 Annika Lillemets (MP)

Anf. 79 Sten Bergheden (M)

Anf. 79 Sten Bergheden (M)

Anf. 80 Annika Lillemets (MP)

Anf. 80 Annika Lillemets (MP)

Anf. 81 Sten Bergheden (M)

Anf. 81 Sten Bergheden (M)

Anf. 82 Annika Lillemets (MP)

Anf. 82 Annika Lillemets (MP)

Anf. 83 Lars Tysklind (FP)

Anf. 83 Lars Tysklind (FP)

Anf. 84 Anders Åkesson (C)

Anf. 84 Anders Åkesson (C)

Anf. 85 Tony Wiklander (SD)

Anf. 85 Tony Wiklander (SD)

Anf. 86 Anders Åkesson (C)

Anf. 86 Anders Åkesson (C)

Anf. 87 Tony Wiklander (SD)

Anf. 87 Tony Wiklander (SD)

Anf. 88 Anders Åkesson (C)

Anf. 88 Anders Åkesson (C)

Anf. 89 Tony Wiklander (SD)

Anf. 89 Tony Wiklander (SD)

Anf. 90 Bengt Berg (V)

Anf. 90 Bengt Berg (V)

Anf. 91 Lars Tysklind (FP)

Anf. 91 Lars Tysklind (FP)

Anf. 92 Bengt Berg (V)

Anf. 92 Bengt Berg (V)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Lättnad i lagen om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel

Beslut:

Utskottets förslag:

Främjande av en fossiloberoende fordonsflotta

Beslut:

Utskottets förslag:

Miljözoner

Beslut:

Utskottets förslag:

Bilpooler

Beslut:

Utskottets förslag:

Vinterdäck

Beslut:

Utskottets förslag:

Parkeringsfrågor

Beslut:

Utskottets förslag: