Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Vuxenutbildning

Betänkande 2004/05:UBU5

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
9 mars 2005

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC
Vuxenutbildning(doc, 161 KB)
PDF
Bilaga: bet_200405_ubu_5(pdf, 411 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2004/05:5 Vuxenutbildning

Beslut

Motioner om vuxenutbildning (UbU5)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2004 om vuxenutbildning. Skälet är tidigare riksdagsbeslut och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar om rätt till gymnasial vuxenutbildning, översyn av vuxenutbildningen, jämställdhet, funktionshindrade inom vuxenutbildningen, ökat antal platser inom kvalificerad yrkesutbildning (KY) och ansökningstiden för KY, yrkeshögskola, validering, förändringar av svenskundervisning och vuxenutbildning för invandrare samt införande av vissa yrkesutbildningar.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 38

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2005-01-25
Justering: 2005-02-17
Trycklov: 2005-02-21
Trycklov till Gotab och webb: 2005-02-22
Reservationer: 19
Betänkande 2004/05:UBU5

Alla beredningar i utskottet

2005-01-25

Motioner om vuxenutbildning (UbU5)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2004 om vuxenutbildning. Skälet är tidigare riksdagsbeslut och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar om rätt till gymnasial vuxenutbildning, översyn av vuxenutbildningen, jämställdhet, funktionshindrade inom vuxenutbildningen, ökat antal platser inom kvalificerad yrkesutbildning (KY) och ansökningstiden för KY, yrkeshögskola, validering, förändringar av svenskundervisning och vuxenutbildning för invandrare samt införande av vissa yrkesutbildningar.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2005-03-02
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:UBU5, Vuxenutbildning

Debatt om förslag 2004/05:UBU5

Webb-tv: Vuxenutbildning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Margareta Pålsson (M)
Anf. 155 Margareta Pålsson (M)
Fru talman! I dag är det 1 300 000 svenskar i arbetsför ålder som inte har gått till jobbet. De är sjuka, de är förtidspensionerade eller arbetslösa. Både mänskligt och ekonomiskt är det ett oerhört slöseri med resurser som vårt land i längden inte har råd med. Moderat politik har som mål att fler människor än i dag ska arbeta. Dit kommer vi genom att göra det mer lönsamt att arbeta. Endast på det sättet kan vi utveckla vår välfärd. Men människor måste också ha förutsättningar för att klara av sina arbeten. Många av dem som har varit arbetslösa eller sjukskrivna länge saknar adekvat utbildning. För alltför många av dem finns en icke godkänd gymnasieutbildning med i bagaget. Vi måste börja där. Målen i gymnasiet är satta så att de flesta ska kunna klara dem, men nu är det ändå 25 % av alla elever som inte når dit. Det måste till krafttag för att inte så många elever ska slås ut i unga år. En del av dem har därefter gått flera meningslösa Amskurser för dyrbara skattepengar. Men de har ofta gjort personerna ännu mindre anställningsbara. Utbildning är både dyrt och arbetskrävande. Därför ska Sverige satsa på att varje skolform ska klara av sina mål. Naturligtvis måste vi med det livslånga lärandet ändå behöva vuxenutbildning, men det ska då vara i en form som leder till arbete. Fru talman! Mer än vart femte småföretag anger att bristen på arbetskraft är det enskilt största tillväxthindret. De flesta företag som har svårt att rekrytera söker personal med yrkesinriktad utbildning. En sådan utbildning är KY - kvalificerad yrkesutbildning. Därför vill vi moderater dubblera antalet platser på KY. Här finns en nära nog perfekt matchning av utbud och efterfrågan. Dessutom vill vi samtidigt göra en översyn av kostnadsläget eftersom det knappast är rimligt att timpriset är så högt som upp till 4 000 kr. Socialdemokraterna har under ett långt regeringsinnehav satt mer och mer fokus på högskolorna. Alla ska helst ha en akademisk examen, och de som inte kan eller vill det lämnas åt sitt öde. Många av dem finns naturligtvis bland de 1,3 miljonerna som inte har gått till jobbet i dag. Många av dem kunde ha funnits i ett hantverksyrke. Det finns i Sverige 300 hantverksyrken, och inom många av dem råder brist på arbetskraft. När alla 40-talisterna har gått i pension kommer bristen på hantverkare att bli förfärande. Vi behöver deras tjänster för att leva gott. Många hantverkare bedriver sin verksamhet i små, privata företag. Att satsa på hantverksutbildning är därför också att satsa på nyföretagande. Det är hög tid att satsa på en lärlingsutbildning värd namnet där olika aktörer ges möjlighet att bidra till nya utbildningsformer. Vi vill se en lärlingsutbildning som avslutas med ett gesällprov eller motsvarande yrkesexamination. I denna utbildning liksom i KY, sfi och den vanliga gymnasieutbildningen bör utbildningen vara upplagd så att den uppmuntrar eleverna till entreprenörskap och företagande. I det nya numret av tidningen Entreprenör kan man läsa om hur kursen Ung företagsamhet bara i en klass i Huddinge ledde fram till sju nya egna företagare. Sverige kan inte bara ha en offentlig sektor och anställd personal. Någon måste också vara företagare. Ung företagsamhet är, för er som inte vet det, en ideell organisation. Den finns på hälften av Sveriges gymnasieskolor. Fru talman! Slutligen ska jag nämna något om ett annat stort sorgebarn, nämligen sfi-undervisningen. Det är svensk utbildningspolitiks största misslyckande genom tiderna. Hur kan Sverige år efter år misslyckas så grundligt med något så elementärt som att lära våra nya svenskar deras nya språk? Deras introduktion i Sverige är för många bara ingången till ett livslångt bidragsberoende. Avhoppen är många och genomströmningen långsam. Jag har varit ute och besökt en hel del sfi-utbildningar. Jag har sett en riktigt bra, men alltför många är urusla. Vi har i grundskolan länge arbetat med en individualiserad undervisning. Men vuxna människor med ett annat hemspråk har vi föst ihop i samma klass oavsett om de är läkare eller analfabeter och undervisat dem på samma sätt. Det är inte konstigt att resultatet har blivit som det har blivit. På alltför många ställen erbjuds de fortfarande inte praktik. De undervisas bara fyra timmar per dag de dagar som våra andra elever går i skolan. Egentligen är det väl ganska enkelt: Individualiserad undervisning, nivågruppering, heltid utan lov och kvalitetshöjning av praktik. Varför kan det inte göras? Varför finns det inte morötter i det svenska systemet för stat, kommun och individ att komma ur bidragsberoendet? Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3, men jag står självfallet också bakom de andra moderata reservationerna.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 156 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Man kan se på vuxenutbildning på olika sätt. Man kan se på vuxenutbildning som ett sätt att komplettera, lappa och laga, det som inte har gjorts ordentligt i tid. Men man kan också se på vuxenutbildning som möjligheten att få en andra eller tredje chans när man har haft oturen att inte komma i gång ordentligt med sin egen utveckling. Jag tror att vi borde börja därifrån. Vi borde börja diskussionen om vuxenutbildningen just med frågan: Ska vi jämt och ständigt använda vuxenutbildningen för att lappa och laga det som grundskolan och gymnasiet misslyckats med? Eller ska vi göra det som vi så vackert kallar för livslångt lärande till en oerhört flexibel och rik möjlighet att hitta nya vägar i livet på olika nivåer? Skillnaden är att man i den andra beskrivningen av vuxenutbildningen räknar med en god grund. Vad är en god grund? Jag har lärt mig flera språk i mitt liv. Jag har tappat två. Men de var språk som jag lärde mig som relativt vuxen. Det språk jag lärde mig när jag var sju, åtta och nio år sitter som berg. Min hjärna var då betydligt mer kreativ än den är i dag och än den var när jag var 25 eller 30 år. Att lära mig svenska 34 år gammal har varit en fruktansvärd plågsam historia därför att jag redan hade hunnit för långt i åldern. Låt oss börja därifrån. Idealet är att ha ett skolsystem som lägger en mycket bra grund för alla. Då har vuxenutbildningen en otrolig möjlighet att skapa det riktiga kunskapssamhället. Vi kommer i den här debatten att stödja reservation 2 under punkt 2. Det är just den reservation som talar om en parlamentarisk översyn av hela vuxenutbildningen. Vi vill ha den i den varianten, det vill säga mycket mer än enbart en arbetsgrupp som tittar på vuxenutbildningen. Vi hoppas kunna komma fram till ett utbildningssystem som placerar dessa moment på rätt ställe i människans utveckling. Det är också mycket viktigt att vuxenutbildningen så småningom också utvecklar former som det i dag inte finns utrymme för någonstans. Varför har vi akademiker som kör taxi och klipper tunnelbanebiljetter? Det hade de inte gjort om de hade fått den utbildningen. Vi har också väldigt många som inte gör någonting. De tvingas in i former av vuxenutbildning där de inte har någonting att göra. De behöver inte grundskolestudier. De behöver inte komvux. De behöver en form av utbildning som kan kallas för postgymnasial. De behöver lära sig yrkesspråket. De behöver orientera sig i yrkessystemet i Sverige. Olika yrken utvecklas på olika sätt i olika länder. Dessa människor behöver också träning i skrivspråk för arbetslivet. Det får de inte. Jag har jobbat tillsammans med dem under tio år. Jag vet hur svårt de har att skriva på svenska. Sagt mellan oss som en liten parentes har detta att göra med den dåliga träningen i skriven svenska i hela utbildningssystemet. Vi misshandlar skrivspråket i det här landet. Barn och ungdomar lär sig inte skrivspråket ordentligt och tränar det inte ordentligt. Eftersom man inte tränar det ens med de egna barnen i de egna skolorna gör man det ännu mindre när det gäller sfi. Alla dessa saker är kända. Jag har talat om dem massor av gånger. Sfi är som vi vet ett sorgebarn som man diskuterar jämt och ständigt, och sedan händer det ingenting. Det blir till och med värre. När jag lärde mig svenska var det svårt eftersom jag var 34 år, men jag fick lära mig. Då hade vi intensivkurser sex timmar om dagen. Ville vi gå extra timmar kunde vi också få extra timmar. Det var ingen som sade: Ni får inte göra det. Vad som hände efteråt när man tog sfi från det alternativa utbildningssystemet, från studieförbunden och folkhögskolorna, och kommunaliserade sfi var att man pressade ned antalet timmar. Man skapade stora klasser, man blandade människor hur som helst och förlorade väldigt mycket i kvalitet. Det finns mycket bra kunskap i Sverige när det gäller sfi. Mina före detta lärare, som fortfarande är mina kompisar efter alla dessa år, undervisar nu i svenska som främmande språk på universitet. Det är fantastiska människor. De har en enorm kunskap. Men det är väldigt få som får del av deras kunskap. Hela utbildningen är feldimensionerad. Framför allt finns det inte pengar någonstans för den här sortens utbildning. Vi har i vårt förslag till budget reserverat 70 miljoner för dessa stackars akademiker. Man jag tycker fortfarande att det är för lite. Det skulle behövas mer. Vi var tillsammans på Högskoleverket för inte så länge sedan. Fast jag hade haft en polemik med Sigbrit Franke var vi överens om detta. Det som saknas är permanenta utbildningar och klar och tydlig finansiering för dem. Jag ska sluta med att påminna om att vuxenutbildning är väldigt viktig. Men då ska det vara vuxenutbildning och inte repetition av grundskola eller gymnasiet, förutom i mycket sällsynta fall. Huvudfunktionen för vuxenutbildningen är att ge den vuxna människan en ny start, som ibland är väldigt välkommen. Men man ska inte jämt och ständigt upprepa skolformer som borde göra sitt när det är dags och när barnen är mottagliga och kreativa.
Olle Sandahl (Kd)
Anf. 157 Olle Sandahl (Kd)
Fru talman! I går träffade jag företrädare för småländsk företagsamhet. De beskrev samfällt att förutsättningarna för företag förändras allt snabbare för var dag. Stolar och glasögon kan inte längre som hittills tillverkas i Sverige. Verksamheter läggs ned och övergår i andra, i bästa fall med lönsamhet och lika många eller fler anställda. Samma bild gäller för tjänstesektorn, inte minst inom hälso- och sjukvården. En ny situation kräver annan personal eller att samma personal skaffar sig ny kunskap, utbildar sig och utvecklar sig för nya uppgifter. Denna anpassning kan inte ske utan ett fungerande system för vuxenutbildning, livslångt lärande, kompetensutveckling eller vad man nu föredrar att kalla det. Kunskap och utveckling är inte bara en krass nödvändighet för att få mat på bordet. Det har också en existentiell sida som berör viktiga områden som självbild och livets mening. Det är en mänsklig rättighet att få växa upp i kunskap och reflexion efter eget behov och egen förmåga. Utbildning är dessutom relaterad till hälsa, livslängd och upplevd livskvalitet. Kristdemokraterna sätter människan i centrum. Också med detta perspektiv blir vuxenutbildningen viktig. Varje person har rätt till en andra chans om man missat den första turen ut på bildningens ocean. För barnet blir det en oanständig press att veta att man bara har en chans. Detta kan förmörka en kanske redan mörk barndom. Som ansvariga för Sveriges övergripande regelverk och nationella ekonomi måste vi fråga oss hur denna viktiga sektor fungerar. Svaret är att vuxenutbildningen inte fungerar optimalt. Den har inbyggda svagheter som behöver åtgärd. Kristdemokraterna har i flera motionsyrkanden föreslagit förbättringar som upprepat avvisats av utskottet. I många fall uttrycks en valhänt sympati, men sedan väljer utskottsmajoriteten ändå avslag, ofta med hänvisning till att frågan bereds här eller där - så mycket större anledning då att riksdagen passar på att ge sin uppfattning till känna för fortsatt beredning och förslag! Fru talman! Låt mig också beröra några av våra förslag som avvisas i betänkandet. Vi föreslår en total översyn av vuxenutbildningen. Den utgör för närvarande ett snårigt och oöverskådligt lappverk av osammanhängande verksamheter utan samlad strategi. Att vuxenutbildningens samlade förmåga inte räcker till för arbetslivets behov, och heller inte för deras behov som har bristfällig utbildning, är tydligt. Vi vill att en parlamentarisk utredning, med muskler att föreslå lagändringar, ska tillsättas för att se över vuxenutbildningen i dess helhet och föreslå en samlad strategi. Utbildning till grundskolekompetens är en lagfäst rätt även för vuxna. Föreställningen att grundskola i allmänhet skulle vara tillräckligt är nu utdaterad. Om vuxenutbildningens ambition är att tillgodose arbetslivets behov och enskilda människors behov bör rätten till utbildning också omfatta gymnasienivå. Kristdemokraterna menar i motsats till utbildningsutskottets majoritet att riksdagen bör ge regeringen detta till känna inför det lagförslag som enligt betänkandet möjligen ska kunna förväntas hösten 2005. Vi menar att vuxna som gått i särskola och vuxna med funktionshinder ska ges samma rätt till grundläggande utbildning som andra vuxna. I detta sammanhang bör riksdagen inte avvakta Skolverkets analyser och regeringens beredning. I en väl fungerande demokrati ger riksdagen uppdrag till regeringen och inte tvärtom. Även när det gäller utbildning efter gymnasiet finns behov av reformer. Kristdemokraterna vill införa en samlad yrkeshögskola. Yrkesutbildningar måste utvecklas och i många fall ges ett bredare innehåll i samverkan med arbetsliv och övrig högskola och samtidigt utveckla traditionella yrken och yrkesroller. Det är en naturlig följd av det alltmer kunskapskrävande samhället. Utbildningar behöver också göras påbyggbara för att kunna bli grund för vidare studier. Utbildningsmässiga återvändsgränder måste bort. Men även här avvaktar utskottet med hänvisning till pågående kartläggning. Kristdemokraterna menar att behovet är stort och brådskar och vill att riksdagen kräver omedelbar åtgärd. Den arbetsgrupp som kom till efter ett utskottsinitiativ skulle senast i förrgår rapportera till regeringen. Ännu sent på eftermiddagen i dag var rapporten okänd på departementet. Otåligt väntar vi på tecken på aktivitet. Ett stort hinder för många med otillräcklig formell utbildning eller utbildning från annat land är att den reella kompetensen inte har formellt meritvärde. Kristdemokraterna vill införa ett nationellt valideringssystem. Detta är både en fråga om att underlätta tillträde till studier och en fråga om rättvisa och lika behandling över landet. Här vill utskottet till ingens förvåning återigen avvakta, denna gång den relativt nya Valideringsdelegationens bedömningar. I stället borde utskottet föreslå ett nationellt system, lika över landet, som gärna kunde vara en del av Centrum för flexibelt lärande. Som om det inte funnes hinder nog finns hinder också när det gäller den studerandes försörjning. Det relativt färska rekryteringsbidraget gynnar inte till sin karaktär mera systematiska studier utan begränsas till maximalt 50 veckor. Alla har inte samma förutsättningar för samma studietakt. Att stödet nu kan utgå för studier ned till 20 % och ned till tre veckor uttrycker inte ambition att hjälpa till verklig utveckling av personens kompetens och kunskap. Att de stora fonderade och inbetalda avgifterna för individuellt kompetenssparande nu tas i anspråk för annat ändamål ger heller inte intryck av en verklig ambition hos majoriteten när det gäller kompetensutveckling. Sammantaget gör Kristdemokraterna bedömningen att vuxenutbildningen är en verksamhet som inte svarar upp till individers, samhällets eller näringslivets behov. Den motsvarar heller inte kravet på rättvis och lika behandling i respekt för olika människors olika behov. Det är alltså med beklämning jag konstaterar att utskottet vill agera väntrum och tills vidare - bara, får man hoppas - avslå alla våra förslag till en bättre ordning. Fru talman! Trots att jag står bakom alla våra reservationer yrkar jag av tidsskäl bifall endast till reservation nr 1.
Britt-Marie Danestig (V)
Anf. 158 Britt-Marie Danestig (V)
Fru talman! Utbildning är en nyckelfråga både för ett gott arbetsliv och för ett bra privatliv. Den tekniska utvecklingen, de snabba samhällsförändringarna och den ständigt ökande kunskapsmassan gör att man inte en gång för alla kan betraktas som färdigutbildad, utan kunskap och kompetens har blivit mer av färskvaror. Man behöver under hela livet lära nytt, och ibland behöver man faktiskt också lära om. En ekonomisk realitet som det inte går att bortse ifrån är att investeringar i utbildning och lärande i framtiden kommer att ge stabilare konkurrensfördelar än investeringar i fysiskt kapital. Sverige ska inte konkurrera med låga löner utan med en generellt hög utbildningsnivå. Det ekonomiska perspektivet är dock inte det enda och inte det viktigaste. Det livslånga, kontinuerliga lärandet har stor betydelse även ur ett demokratiskt perspektiv. Stora förändringar sker och har skett i vårt land, förändringar som utmanar både demokratin och den sociala sammanhållningen. Bilden av Sverige som homogent, jämlikt och politiskt engagerat stämmer inte riktigt längre. Sverige präglas i stället av kulturell mångfald, värdepluralism och ökande klyftor mellan olika grupper i samhället. I dag marginaliseras vissa grupper, vilket resulterar i att de ställs utanför demokratin. Det är därför betydelsefullt att traditionella utbildningspolitiska värden som jämlikhet, jämställdhet och likvärdighet inte förloras i ett nytt expanderande system för livslångt lärande. En viktig uppgift för vuxenutbildningen är att bryta de livsmönster som många människor har hamnat i. Vuxenstudier kan leda till nya kunskaper och möjliggör ny förståelse, nya tolkningar och analyser, vilket ger ökad motivation och stärkt självförtroende. Det sistnämnda är också den tydligaste effekten av vuxenutbildning. Så här skriver Gunnel Vallquist i betraktelsen Simon Weil som bildningsspegel . "Varje människa måste under någon tid av sitt liv ha privilegiet att syssla med sådant som bara syftar till att ge och fördjupa kunskap och insikter. Varje människa måste beredas tillgång till mänsklighetens samlade livserfarenhet sådan den fått uttryck i den stora litteraturen och hos de stora tänkarna i en tolkning som gör den tillgänglig för var och en där hon befinner sig. På så sätt skulle varje människa ges en chans att skapa sig ett självständigt omdöme om gott och ont, sant och falskt, rätt och orätt, och vad som är meningsfullt och meningslöst i den värld som omger henne." En del av verksamhetsmålen för vuxnas lärande innebär att alla vuxna ska ges möjlighet att utvidga sina kunskaper och utveckla sin kompetens i syfte att främja jämställdhet. Efter att ha gått igenom alla de myndigheter som har huvudansvaret för vuxnas lärande har vi funnit att det här ansvaret knappast har något genomslag i verksamheten. Målen är uppenbarligen för vagt formulerade, och vi anser därför att myndigheternas uppdrag när det gäller jämställdheten i vuxenutbildningen måste bli tydligare. Vi menar att det tydligt måste framgå att vuxenutbildningsanordnarna ska främja jämställdhet både när det gäller tillgång till utbildning, inom själva utbildningen och också genom utbildning. Vi anser också att det nationella kompetenscentrumet för vuxnas lärande, Encell, vars uppdrag är att främja samverkan, sprida kunskap, initiera projekt och bedriva forskning och utveckling med avseende på vuxnas lärande, bör få ett särskilt uppdrag att bedriva och initiera forskning och projekt om jämställdhet och vuxnas lärande samt att också sprida kunskap om detta. För närvarande saknas faktiskt helt hänvisningar till kön, jämställdhet, genus och liknande. Vänsterpartiet menar också att kunskap om genus och jämställdhet ska vara kvalitetskriterium för all eftergymnasial yrkesutbildning. Kunskap om könsmaktsordningen, om kvinnors och mäns olika villkor och om feminismen är lika viktiga att tillägna sig inom en yrkesutbildning som i förskolan, grundskolan, gymnasiet eller högskolan. Därför menar vi att det bör göras ett tillägg om att utbildningarna även ska ge kunskap om genus och jämställdhet i förordningen om statligt stöd till de kompletterande utbildningarna respektive lagen om kvalificerad yrkesutbildning. Därmed vill jag yrka bifall till vår reservation nr 5. Jag vill också ta upp ett särskilt yttrande som vi har. Där har vi lyft fram just den pågående analysen av den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Den skulle presentera sitt resultat i slutet av februari månad. Men i nuläget vet faktiskt inte jag om arbetsgruppen har lämnat någon rapport. Det kanske Nils-Erik Söderqvist kan informera oss om senare. Jag är övertygad om att den här översynen av den eftergymnasiala yrkesutbildningen inte kan betraktas som avslutad i och med att arbetsgruppen lägger fram sin rapport. Vi ser det här som ett första steg mot en mer omfattande utredning som ska försöka ta ett helhetsgrepp över den eftergymnasiala yrkesutbildningen som nu har en väldigt svåröverblickbar struktur. I dag har vi ett flertal eftergymnasiala yrkesutbildningar. Vi har påbyggnadsutbildning inom komvux. Vi har kompletterande utbildningar. Vi har yrkesteknisk högskola. Vi har ett stort antal yrkesutbildningar inom folkhögskolan. Vi har kvalificerad yrkesutbildning, och vi har yrkeshögskoleexamen om 80 poäng. Frågan är hur de här olika utbildningarna värderas, hur de finansieras och hur de är relaterade till varandra. Det är faktiskt i dagsläget oklart. Vi förväntar oss nu att regeringen och statsrådet under våren tar ställning till formerna och tidsplanen för det fortsatta arbetet när det gäller de här frågorna och att en parlamentarisk utredning skyndsamt tillsätts.
Sofia Larsen (C)
Anf. 159 Sofia Larsen (C)
Fru talman! Livslångt lärande, kompetensutveckling och vuxenutbildning är viktiga mål för att vi ska kunna ha en bra arbetsmarknad och för att vi ska kunna ha en bra tillväxt. Vi vet att utbildningskraven bara blir högre och högre. En gymnasieutbildning är oftast ett absolut minimikrav för att man över huvud taget ska kunna komma ut på arbetsmarknaden och ut i arbetslivet. Det här gör att vi måste ge människor möjlighet att vara anställbara genom att de kan få utbilda sig, ha rätten till grundläggande utbildning och att det finns möjlighet att komma tillbaka till en kontinuerlig utbildning. Det måste så klart också finnas tillräckligt med utbildad arbetskraft för att täcka det behov som finns både i näringslivet och i det omgivande samhället. Kravet på utbildning och kunskaper kommer ju inte att minska framöver utan snarare bara bli större och större. Ska man ha en rimlig chans på arbetsmarknaden krävs både grundläggande utbildning och vidareutbildning. Utifrån det behöver vi satsa på vuxenutbildningen och ha en vuxenutbildning som har en bra kvalitet. I dag ser vi stora skillnader i utbildningsnivån mellan olika kategorier av arbetstagare och mellan befolkningen i olika regioner, men även mellan män och kvinnor. Under 90-talet blev utbildningens betydelse mer än synlig, kan man väl säga. De med kortast utbildning var ju de som först blev arbetslösa och de som sist fick nytt arbete igen när konjunkturen vände. Utifrån den erfarenheten är det väldigt viktigt att utbildningspolitiken ännu mer än i dag inriktas på att stärka den enskilda individen, både de som befinner sig i arbete och de som befinner sig i arbetslöshet. Vår grund när det gäller arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik är rätten och möjligheten till utbildning. Det handlar i första hand om rätten till grundläggande utbildning men också möjligheten till högkvalitativa yrkesutbildningar och att det finns en bra övergångsarbetsmarknad för dem som är utan arbete. KY, den kvalificerade yrkesutbildningen, har visat sig fylla ett väldigt stort behov i vårt land. Efterfrågan på utbildningsplatserna är på många håll väldigt stor, och viljan att starta nya utbildningar finns också överallt. De kvalificerade yrkesutbildningarna har i viss mån ökat möjligheten att koppla utbud och efterfrågan lokalt, man ger alltså människor möjligheten att få utbildning och arbete och företagen möjlighet att få anställda. I de här fallen kan det vara en kommun eller en del av en region som har kunnat utbilda människor efter den efterfrågan som finns. Det är så klart också mycket lättare att gå en utbildning, kanske kämpa sig igenom den, om jag vet att när jag har klarat av det här, om jag klarar den godkända nivån, finns det direkt ett arbete att gå till. Det har också varit bra och är ju bra för att kunna öka tillväxten och stimulera företagens utbildning, men vi behöver göra den kvalificerade yrkesutbildningen ännu mer flexibel både tidsmässigt och när det gäller att den kan bli ännu mer individuellt anpassad än den är i dag. På så sätt kan vi snabbare koppla utbildningen till den efterfrågan som finns och efter de önskemål som också finns. Tyvärr fungerar inte systemet så helt och fullt i dag. För att klara efterfrågan behöver antalet utbildningsplatser öka markant i den kvalificerade yrkesutbildningen. Därmed, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 7 under punkt 6. Det är också viktigt att vi ska kunna överblicka utbildningsstrukturen. I dag finns det flera eftergymnasiala yrkesutbildningar. Det är i och för sig väldigt bra att de finns, men det är inte alltid helt klart hur de olika utbildningarna ska inordnas i själva utbildningsstrukturen eller hur man ska kunna värdera dem om den studerande ska läsa vidare efter att ha gått en viss typ av utbildning. Det är också oklart hur vissa av utbildningarna finansieras. Utifrån det anser vi att det är viktigt att ha en parlamentariskt sammansatt utredning där man ordentligt går igenom alla delarna framöver. Fru talman! Jag vill också nämna en diskriminerande del av vuxenutbildningen och som jag hoppas att majoriteten snart också vill ändra på. Det gäller vuxna som har en utvecklingsstörning eller som av andra orsaker har gått i särskolan som barn som inte innefattas under samma rätt till grundläggande vuxenutbildning som andra vuxna gör. Det är absurt och diskriminerande. Personer som har gått i särskola ska ha samma rättigheter till vuxenutbildning som alla andra. Jag hoppas att majoriteten kommer att ställa sig bakom det.
Louise Malmström (S)
Anf. 160 Louise Malmström (S)
Fru talman! "Alla vuxna ska ges möjlighet att utvidga sina kunskaper och utveckla sin kompetens i syfte att främja personlig utveckling, demokrati, jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt en rättvis fördelning." Den här fantastiskt fina formuleringen finns under rubriken "Mål" i propositionen Vuxnas lärande som lades fram i kammaren för några år sedan, och jag tycker att det fortfarande är en bra formulering att ha i bakhuvudet när man talar om vuxnas lärande. När man satt på Utbildningsdepartementet och filade som bäst på den här formuleringen tillhörde jag inte den här församlingen. Då jobbade jag med vuxnas lärande lite mer konkret eftersom jag var lärare inom ramen för Kunskapslyftet. Under de år jag gjorde det hann jag träffa många, många vuxna som till en början var livrädda för skola och studier eftersom de hade så dåliga erfarenheter från sin ungdomsstudietid. Trassliga förhållanden, tidig stämpling av dem som obegåvade eller kanske bara personkemin med läraren hade fått dem att uppfatta sig själva som hopplösa fall med allt vad det innebär av dålig självkänsla och handlingsförlamning. När de fick möjlighet att börja studera igen som vuxna, kanske med en annan pedagogik i grunden och med andra förutsättningar och annat stöd, hann de på sex månader lyfta, få självförtroende och bli helt nya människor. Många av dem fick sedan in en fot på arbetsmarknaden bara på grund av det, medan andra ville bygga vidare på sina kunskaper och fortsätta till högre studier. Passivitet förbyttes till aktivitet och tro på den egna förmågan. Mina erfarenheter från de åren får mig att inse att varje satsad vuxenutbildningskrona är en klok investering. Det vi har satsat på vuxenutbildning i olika former i det här landet under de senaste 50 åren, och som fick sin kulmen i och med Kunskapslyftet då runt en miljon svenskar faktiskt bättrade på sina kunskaper, har i stor utsträckning bidragit till att vi är så pass framgångsrika och har så pass hög generell utbildningsnivå som vi har i dag. Det har vi all anledning att vara stolta över. Fru talman! Allt tyder på att vuxenutbildning, liksom utbildning i övrigt, kommer att spela en ännu större roll i framtiden. Kunskaper och examina blir inaktuella i en rasande takt, ibland känns det nästan som att det sker i samma sekund som man lämnar skolbänken. Utbildningen i ungdomsåren blir i bästa fall en god och bred bas för det lärande som kommer att fortgå hela livet. En del av de nya kunskaper man kommer att behöva förvärva i sitt liv kommer arbetslivet att tillhandahålla. Annat kommer man att kunna tillgodogöra sig i vardagen, till exempel informellt inom folkbildningen. Men en hel del behöver också erbjudas i form av formellt arrangerad vuxenutbildning. Personligen tror jag också att vuxenutbildning kommer att kunna spela en större roll inom fler områden i framtiden, till exempel när det gäller att bana väg för långtidssjukskrivna tillbaka till arbetsmarknaden. För att nå upp till den där fina portalparagrafen om alla vuxnas rätt att utvidga sina kunskaper och utöka sin kompetens krävs flexibilitet, mångfald och ett jämställdhetsperspektiv inom vuxenutbildningen. Det krävs olika utbildningsanordnare, det krävs studievägledning och det krävs samarbete mellan dessa och exempelvis arbetsförmedling och försäkringskassa. När man tog till vara erfarenheterna från kunskapslyftstiden lade man en god grund till en sådan fungerande och decentraliserad infrastruktur. Det krävs också ett fungerande och pålitligt system för validering av kunskaper som förvärvats på annat sätt än genom traditionell utbildning så att de som till exempel redan har tillgodogjort sig utbildning inte måste traggla igenom samma utbildning igen innan de kan söka vidare, bygga på eller anställas. Det vore slöseri med mänskliga resurser. Men det krävs också resurser i form av pengar. Om man jämför storleken på dagens vuxenutbildning med nivån innan kunskapslyftssatsningen har vi expanderat kraftigt. Så hade det nog inte sett ut om vi hade haft en annan majoritet i kammaren av oppositionspartiernas budgetförslag att döma. Det hade kanske förresten inte ens funnits något kunskapslyft att jämföra före och efter, med tanke på inställningen i debatten då. Jag vill yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner och reservationer.
Sofia Larsen (C)
Anf. 161 Sofia Larsen (C)
Fru talman! Goda och bra kunskaper i svenska är ofta en förutsättning för att komma ut och etablera sig i samhället och på arbetsmarknaden. Därför är det av yttersta vikt att de människor som kommer till Sverige så snabbt som möjligt får lära sig svenska språket så att de kan verka i det demokratiska samhället men också att de kan få arbete. Ett sätt är att de ska kunna varva utbildning och praktik på olika företag. Det har fungerat på många olika ställen. Men det är långt ifrån på alla ställen som man har tagit detta på riktigt allvar. Jag skulle vilja fråga Louise Malmström om hon tycker att det är rimligt som det är i dag vad gäller sfi att blanda människor med så olika erfarenhetsbakgrund, i stort sett analfabeter med högutbildade. Är det rimligt att vi har en sfi-utbildning som är strikt homogen i stället för att vara mer individuellt anpassad så att de människorna, som är välkomna hit, så snabbt som möjligt ska komma ut i samhället och arbetslivet?
Louise Malmström (S)
Anf. 162 Louise Malmström (S)
Fru talman! Nej. Jag tycker att det är viktigt att differentiera sfi:n efter kunskaper och behov. Det behovet är egentligen redan tillgodosett eftersom kursplanen är ändrad och förespråkar tre olika studievägar för sfi som riktar sig till studerande med olika bakgrund. Det går också att studera i olika takt och att kombinera studierna med jobb och praktik.
Sofia Larsen (C)
Anf. 163 Sofia Larsen (C)
Fru talman! Tyvärr är det inte riktigt så det ser ut. Senast för ett par veckor sedan hade jag en grupp som läser sfi på besök. De var bekymrade. Det gällde både de som hade med sig en låg utbildning hit och de som hade med sig en hög utbildning. De tyckte att det var svårt att ta till sig, diskutera i gruppen, att vidareutveckla sig. Vad de tydligt uttryckte var bland annat att låta dem lära sig i deras takt. Om de vill gå snabbt fram ska de ha möjlighet att göra det, och vill de gå lite långsammare fram ska de ha möjlighet att göra det. Låt dem komma ut på praktik och på arbetsplatser. Det blir en kardborreeffekt att se hur det fungerar i arbetslivet och kanske till och med få ett arbete framöver, och samtidigt lär de sig svenska språket på ett helt annat sätt. För en högutbildad är det viktigt att få lära sig fackspråket så att man så snabbt som möjligt kan komma ut i arbetslivet eller i yrkeskopplad praktik. Men så fungerar det inte riktigt. Jag vill återigen höra hur Louise ser på att mycket snabbare göra detta mer individuellt. Den andra frågan handlar om den kvalificerade yrkesutbildningen framöver. Vi anser att det behövs fler platser till den kvalificerade yrkesutbildningen. Anser Louise Malmström att det är en bra idé? Avser Socialdemokraterna att föra fram det framöver? Vi vill att den ska vara mer flexibel och också där kunna användas lokalt på ett helt annat sätt kopplat till utbildning och efterfrågan. Tycker Socialdemokraterna så? I så fall: Hur vill man göra den mer flexibel?
Louise Malmström (S)
Anf. 164 Louise Malmström (S)
Fru talman! När det gäller sfi:n håller jag precis med om de behov du beskriver. Det är därför kursplanen är ändrad. Regeringen tillsatte redan 2002 en utredare med uppgift att anpassa sfi-undervisningen till individernas behov och förutsättningar i ännu högre grad. Det finns ett betänkande som bereds just nu. När det gäller KY tycker jag att det är en väldigt bra och framgångsrik form av utbildning. Den ska stärkas på sikt när vi får resurser till det. Med tanke på flexibiliteten och mångfalden, som du brukar förespråka, är det märkligt att det är det enda som får mer resurser i ert budgetalternativ när andra områden, till exempel uppsökande verksamhet och det extra statliga utbildningsstödet för vuxna, inte får det. Men KY är viktigt - absolut.
Margareta Pålsson (M)
Anf. 165 Margareta Pålsson (M)
Fru talman! Jag tänker fortsätta på sfi-spåret. Jag sade i mitt anförande att det är svensk utbildningspolitiks största misslyckande, och när man då hör hur viktig varje satsad krona på vuxenutbildningen är tycker jag att ni borde tänka lite mer på sfi. Jag skulle vilja höra Louise Malmström tala om på vilket sätt Socialdemokraterna vill öka genomströmningen och förhindra alla avhoppen inom sfi-utbildningen, det vill säga få en större andel av eleverna godkända.
Louise Malmström (S)
Anf. 166 Louise Malmström (S)
Fru talman! Jag tror inte att det finns någon universallösning på det problemet, utan det gäller nog att försöka anpassa undervisningen så mycket som möjligt till individernas behov och förutsättningar. Utredaren har också fått i uppgift att ta fram hur man ska göra det. Då föreslås till exempel lärande i samhälls- och arbetsliv i större utsträckning och också att man kan uppdra åt andra att anordna utbildning och så vidare.
Margareta Pålsson (M)
Anf. 167 Margareta Pålsson (M)
Fru talman! Det låter tacksamt att det ska bli flera utövare av utbildningen. Det ser vi fram emot. Men det är snart tre år sedan utredningen tillsattes om hur sfi ska organiseras och förnyas, och under dessa tre år är det tusentals som har misslyckats och hoppat av utbildningen. När får vi se propositionen som ska lösa alla bekymmer?
Louise Malmström (S)
Anf. 168 Louise Malmström (S)
Fru talman! Jag tror inte att någon proposition löser alla bekymmer - du har nog en övertro på propositioner. Inte heller i Moderaternas budgetalternativ finns det en uppsjö av resurser som skulle stärka den här utbildningen. Just individanpassningen av sfi är utredarens uppdrag, och jag tror att det är den rätta tanken. Jag ser inte att ni har några andra, revolutionerande lösningar på det här. Det skulle vara intressant att veta om det finns några sådana.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 169 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! När det gäller den eviga diskussionen om de stackars akademikerna från andra länder som inte hittar sin plats i yrkeslivet är det en stor svårighet att finansieringen för den tid som de ska tillbringa i till exempel yrkesnödvändiga utbildningar, sjukvårdssvenska och liknande, är helt osäker. Vissa av dem kan inte ta lån via CSN - de är för gamla. Men de är fortfarande tillräckligt unga för att kunna jobba i Sverige ett antal år. Vissa av dem vågar inte ta studielån, därför att de vet hur svårt det är att hitta jobb och orkar inte ta på sig skulder. I vissa delar av Sverige kommer länsarbetsnämnderna med mycket generösa lösningar på det här, till exempel i Malmö, medan länsarbetsnämnderna på andra ställen gör absolut ingenting. Jag skulle vilja veta om man kan hitta en lösning på den här frågan. Vad lever människan på under den tid hon lär sig sjukvårdssvenska? Hon måste studera heltid, och vad ska hon då leva på? Hon kan inte ta lån via CSN - vissa kan inte göra det därför att de är för gamla och andra vågar inte ta studielån. Länsarbetsnämnden i Malmö är väldigt generös och hjälper till med utbildningsbidrag, men Länsarbetsnämnden i Stockholm gör ingenting.
Louise Malmström (S)
Anf. 170 Louise Malmström (S)
Fru talman! Jag känner inte till problemet över huvud taget. Du beskriver ett nytt problem för mig. Men jag kanske kan få passa på att fråga Ana Maria någonting, nämligen varför hon som förut stod här och talade sig varm om vuxenutbildningen vill halvera det statliga vuxenutbildningsstödet. Man kan sätta det i relation till er övriga utbildningspolitik, där ni vill börja med att sortera ungar i olika grupper redan i tidiga åldrar och sedan genomföra en förändring av gymnasieskolan, där man delar och gör en gymnasieutbildning med en lite enklare variant för vissa, och därefter dessutom halvera stödet så att man har ännu mindre chans att ta igen det man har missat senare i livet. Jag skulle vilja veta varför ni gör det.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 171 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Jag är glad för att jag lyfte fram en fråga som inte var känd på den röda sidan av den politiska skalan, om svårigheterna med finansiering av utbildningar för akademikerna från andra länder. När det gäller vår skolpolitik: Vi sorterar inte. Vi hjälper unga människor att upptäcka sin begåvning. Det är en helt annan sak än att mekaniskt dela människorna uppifrån över huvudet på dem. Vi vill tillsammans med den unga människan hitta den väg i yrkeslivet som är mest fascinerande just för den personen. Anledningen till att vi skär ned i stödet är att vi tycker att sättet att maskera arbetslöshet med alla möjliga arbetsmarknadsåtgärder i Sverige är en av de mest destruktiva delarna av dagens politiska liv.
Louise Malmström (S)
Anf. 172 Louise Malmström (S)
Fru talman! Jag kan i alla fall inte se det som någonting annat än att man ytterligare en gång begränsar möjligheterna för människor att lämna sitt sociala mönster, som man naturligtvis inte har valt utan har fötts till. Jag förstår inte riktigt varför man ska tala om redan i unga år att människor ska bli vid sin läst och sedan begränsa möjligheterna att lämna den vartefter. Men det kan vi säkert debattera i något annat sammanhang.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2005-03-09
Förslagspunkter: 21, Acklamationer: 16, Voteringar: 5

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Rätt till gymnasial vuxenutbildning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub258 yrkande 29, 2004/05:Ub275 yrkande 6 och 2004/05:Ub471 yrkande 1.
      • Reservation 1 (c, fp, kd)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (c, fp, kd)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1240020
      m450010
      fp04008
      kd02805
      v24005
      c01804
      mp13004
      -1000
      Totalt20786056
      Ledamöternas röster
    2. Översyn av vuxenutbildningen

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub275 yrkande 9, 2004/05:Ub440 yrkande 14 och 2004/05:Ub471 yrkandena 3 och 4.
      • Reservation 2 (c, fp, kd)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (c, fp, kd)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1241019
      m450010
      fp038010
      kd02805
      v24005
      c01804
      mp13004
      -1000
      Totalt20785057
      Ledamöternas röster
    3. Rätt till vuxenutbildning på grundläggande nivå för funktionshindrade

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub258 yrkande 26, 2004/05:Ub275 yrkande 14 och 2004/05:Ub479 yrkande 8.
      • Reservation 3 (m, c, fp, kd)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (m, c, fp, kd)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1250019
      m045010
      fp04008
      kd02805
      v24005
      c01804
      mp12014
      -1000
      Totalt162131155
      Ledamöternas röster
    4. Tillgång till utbildning för funktionshindrade

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub471 yrkande 2 och 2004/05:Ub504.
      • Reservation 4 (kd)
    5. Jämställdhet

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub268 yrkandena 1-3.
      • Reservation 5 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1250019
      m450010
      fp39009
      kd28005
      v02405
      c18004
      mp5615
      -0100
      Totalt26031157
      Ledamöternas röster
    6. Utbudet av kvaliciferad yrkesutbildning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub275 yrkande 8, 2004/05:Ub429, 2004/05:Ub436 yrkande 5, 2004/05:Ub463 och 2004/05:Ub467.
      • Reservation 6 (m)
      • Reservation 7 (c)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (c)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1250019
      m004510
      fp38028
      kd28005
      v24005
      c01804
      mp13004
      -1000
      Totalt229184755
      Ledamöternas röster
    7. Ansökningar om kvalificerade yrkesutbildningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub399.
    8. Översyn av den kvalificerade yrkesutbildningen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub204.
      • Reservation 8 (m, fp)
    9. Yrkeshögskola

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub286 yrkande 4, 2004/05:Ub354 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ub378 yrkande 6 och 2004/05:Ub440 yrkandena 7-11 och 13.
      • Reservation 9 (fp)
      • Reservation 10 (kd)
    10. Hantverksutbildning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub249, 2004/05:Ub262 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ub265, 2004/05:Ub294 och 2004/05:T335 yrkande 10.
    11. Utbildning med inriktning mot företagande

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2004/05:N393 yrkande 28.
      • Reservation 11 (m, kd)
    12. Utbildning av undersköterskor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2004/05:So605 yrkande 14.
      • Reservation 12 (kd)
    13. Vuxenutbildning för vissa andra yrken

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Kr254 yrkande 3, 2004/05:Ub221, 2004/05:Ub346 och 2004/05:Ub377.
    14. Validering

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf365 yrkande 6, 2004/05:Ub471 yrkande 5 och 2004/05:Ub498.
    15. System för att konkurrensutsätta sfi

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf237 yrkande 10, 2004/05:Ub224, 2004/05:Ub246 yrkande 1 och 2004/05:Ub258 yrkande 28.
      • Reservation 13 (m, fp, kd)
    16. Uppläggningen av svenskundervisning för invandrare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf360 yrkande 12, 2004/05:Sf365 yrkandena 2-4, 2004/05:Ub209 yrkande 3 och 2004/05:Ub246 yrkande 2.
      • Reservation 14 (m, c, fp)
      • Reservation 15 (kd)
    17. Sex- och samlevnadsundervisning inom sfi

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So250 yrkande 4 och 2004/05:Ub278.
    18. Vuxenutbildning för invandrare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf365 yrkande 5 och 2004/05:Ub436 yrkande 8.
      • Reservation 16 (m)
      • Reservation 17 (kd)
    19. Lärlingsutbildning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub436 yrkande 6.
      • Reservation 18 (m)
    20. Betyg inom folkbildningen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2004/05:Kr358 yrkande 14.
      • Reservation 19 (m, kd)
    21. Utbildningar inom integrativ medicin

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2004/05:So432 yrkande 3.