Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften

Betänkande 2008/09:JuU27

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
6 maj 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften(pdf, 157 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2008/09:27 Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften

Beslut

Kontakt med barn i sexuellt syfte blir brottsligt (JuU27)

Den 1 juli 2009 blir det brottsligt för vuxna att söka kontakt med barn i sexuellt syfte. Brottet gäller kontakter med barn, exempelvis genom Internet, som syftar till att möjliggöra sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträffande med barnet. Det nya brottet ska omfatta den som, med syftet att begå vissa sexualbrott mot ett barn under 15 år, kommer överens med barnet om att träffas och därefter gör något för att mötet ska bli av. Straffet ska vara böter eller fängelse i högst ett år.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 6
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-04-14
Trycklov till Gotab och webb: 2009-04-28
Trycklov: 2009-04-28
Justering: 2009-04-28
Reservationer: 4
Betänkande 2008/09:JuU27

Alla beredningar i utskottet

2009-04-14

Kontakt med barn i sexuellt syfte blir brottsligt (JuU27)

Den 1 juli 2009 blir det brottsligt för vuxna att söka kontakt med barn i sexuellt syfte. Brottet gäller kontakter med barn, exempelvis genom Internet, som syftar till att möjliggöra sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträffande med barnet. Det nya brottet ska omfatta den som, med syftet att begå vissa sexualbrott mot ett barn under 15 år, kommer överens med barnet om att träffas och därefter gör något för att mötet ska bli av. Straffet ska vara böter eller fängelse i högst ett år. Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-05-06
Stillbild från Debatt om förslag 2008/09:JuU27, Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften

Debatt om förslag 2008/09:JuU27

Webb-tv: Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Kerstin Haglö (S)
Anf. 56 Kerstin Haglö (S)
Herr talman! I dagens debatt behandlar vi utskottets betänkande utifrån regeringens proposition Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften och ett antal motioner. Vi socialdemokrater har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet fyra reservationer. Vi står givetvis bakom alla, men jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2. Det är välkomnande att det nu lämnas lagförslag för att ytterligare förstärka det straffrättsliga skyddet för barn under 15 år som utsätts för sexuella övergrepp. Lagförslaget ger också en tydlig avskräckande signal till alla, företrädesvis män, som begår alla dessa brott. I propositionen föreslås att ett nytt brott införs i brottsbalken, benämnt kontakt med barn i sexuellt syfte. Det ska träda i kraft den 1 juli 2009. Brottet tar alltså sikte på kontakter med barn, exempelvis genom Internet, som syftar till att möjliggöra sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträffande med barnet. Gärningsmannens syfte när han träffar en överenskommelse om ett sammanträffande ska vara att begå en viss gärning mot barnet enligt 6 kap. i brottsbalken. Det gäller våldtäkt, sexuellt utnyttjande, sexuellt övergrepp, utnyttjande av barn för posering eller sexuellt ofredande. Straffansvaret för det nya brottet föreslås inträda först när gärningsmannens brottsliga avsikt kommit till uttryck, inte bara i kontakten utan i efterföljande handlande. Det kan till exempel vara att påbörja en resa till en avtalad mötesplats eller att lämna instruktioner till barnet om färdsätt och tidtabeller eller att ha bokat ett hotellrum. Bedömningen om det har förelegat ett brottsligt syfte ska göras utifrån en helhetsbedömning. Det kan gälla mötesplatsen, vilken relation gärningsman och barn har, åldersskillnad och innehållet i de kommunikationer som har varit via till exempel Internet eller mobil. Det innebär att brottet kontakt med barn i sexuellt syfte anses vara begånget fastän inget sexuellt övergrepp har skett, men syftet var att begå en sådan handling. Man döms då till böter eller till fängelse i högst ett år. Som vi socialdemokrater ser det är detta förslag ett ytterligare förstärkt skydd för barn och ett komplement till den lagstiftning som vi redan i dag har för sexuella övergrepp mot barn. Herr talman! Vi socialdemokrater ser mycket positivt på att vi nu äntligen får den här lagstiftningen på riksdagens bord. Vi har länge kämpat för den här så kallade kriminaliseringen av gromning. Det var under den socialdemokratiska regeringens tid som arbetet med denna lagstiftning började. Redan i februari 2006 beslutade chefen på Justitiedepartementet, under den socialdemokratiska regeringen, att uppdra åt en utredare att se över strafflagstiftningen när det gällde företeelsen vuxnas kontaktsökande med barn i sexuellt syfte. Utredaren lämnade i april 2007 ett förslag till den moderatledda regeringen. Det är den promemorian som vi nu har på riksdagens bord, med vissa justeringar efter Lagrådets yttrande. Brottsförebyggande rådet fick redan i december 2005 i uppdrag av den socialdemokratiska regeringen att bland annat ta fram ett kunskapsunderlag. Det redovisades också 2007. Det var ett mycket omfattande kunskapsunderlag som man tog fram. Herr talman! Det är bra att flera kan kommunicera med varandra på helt nya sätt när mobil- och Internettjänster utvecklas. Men det är på gott och ont, för här lurar också faror. De stora konsumenterna av Internet är våra barn och ungdomar. Speciellt tonårstiden är en tid av tillbakadragenhet. Det är en hemlighetsfull tid med ett liv på fritidsgårdar, ett liv där datorn finns nära och bekvämt, oftast i det egna rummet och med en stängd dörr. Här på datorn möter man kompisar, nya kompisar, killen man är kär i och tjejkompisen som man är ovän med. Här öppnar man upp för en dialog i chatt och blogg om sig själv och om de mest privata sakerna. Här lägger man gärna ut bilder på sig själv. För en 14-åring kan det vara svårt att dra gränsen för vad som är lämpligt att skriva om och var någonstans man ska skriva för att inte få en enorm spridningseffekt. Så händer det som inte får hända. Man blir indragen i en dialog med någon som man tror också är en hästvän, går på ridskola och är 14 år. Men man inser ganska snart att den där nya vännen inte alls är 14 år och inte är hästvän. Det är med sorg och besvikelse som man konstaterar att den nya vännen har onda avsikter. Man avbryter all kontakt, och man pratar förhoppningsvis med någon vuxen om det. Men för många av våra barn går det längre än så. Man dras in i en dialog, oftast omedveten om att det kan sluta illa. Man bestämmer att träffa en viss person, och man blir utsatt för sexuella övergrepp. Detta är dagens Sverige för våra barn framför dataskärmen, ensamma, övergivna och utsatta. Man kanske är ensam, kanske trött på skolan, kanske glad över att få bekräftelse från någon "vän" som lyssnar. Man är ensam bakom den stängda dörren där vuxna ofta lyser med sin frånvaro, vuxna som inte kan hälften av vad våra barn och ungdomar kan om Internet. Årets rapport från Bris, Barnen, Bris och IT 2009 , visar tydligt på vuxnas frånvaro i allmänhet i fråga om ungdomars vardagsliv på Internet. Herr talman! Brottsförebyggande rådets rapport som lämnades i april 2007 är en skrämmande läsning. Nästan hälften av alla flickor i årskurs 9 uppger att de varit föremål för någon form av sexuell kontakt från en tidigare obekant person som de trodde eller kanske visste var vuxen. Rädda Barnen har också gjort bedömningen att antalet män som på detta sätt regelbundet söker kontakt med barn genom Internet uppgår till mellan 400 och 500. Andra uppskattningar tyder på ett betydligt större antal, kanske tusentals män. Herr talman! Det behövs mer kunskap om företeelsen. Därför har vi i reservation 2 tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet skrivit att vi vill se detta, inte bara utifrån att Brås utredning gjordes för tre år sedan. Med den utveckling och den fart som den nya tekniken har menar vi att det är angeläget med fler utredningar och bättre kunskap i frågor som rör barns Internetanvändande och de risker som de utsätts för i samband med det. Jag anser också att det är viktigt med mer kunskap om gärningsmännen och vilka metoder som de använder. Majoriteten i utskottet skriver i sitt svar att de noterar med tillfredsställelse att ett sådant arbete pågår både nationellt och internationellt med hänvisning till Medierådet, Ungdomsstyrelsen och Europarådet. Det må så vara, och det är bra. De gör ett mycket bra jobb. Men bra kan alltid bli bättre. Mycket handlar om vilka verktyg som barnen ska använda, metoder och kontroll, råd och stöd. Men vad vi trycker på är frågan: Hur använder barn Internet? Det är viktigt att vi följer ungdomskulturen för att kunna förebygga. Inte minst de över 260 ungdomssajter som i dag finns talar sitt tydliga språk - Lunarstorm, Apberget, Bilddagboken, Efterfesten, Snyggast, Nattstad med flera. Herr talman! Det finns många goda krafter som i dag jobbar för att sprida kunskap och upplysa om vad som sker på ungdomssajterna. Det är mycket bra. Men det behövs fortfarande mer kunskap om hur Internetanvändandet går till. Barn måste också veta och känna trygghet i vart de ska vända sig med sina frågor och funderingar, så att de vågar berätta om de har blivit utsatta för kontaktbesök som de tycker känns obehagliga. Föräldrar är ytterst huvudansvariga för barnens användning av datorn. Föräldrar måste därför också våga visa mer intresse och ta del i vad som händer. Men för att göra det krävs också kunskap i ett ämne som många känner till men som vi vuxna inte riktigt förstår vidden av. Lärare och annan personal som jobbar i skolan har en viktig uppgift när det gäller att ta upp frågor som rör Internetanvändning. De har också behov av en kontinuerlig fortbildning i dessa frågor. Vi vet att det ser olika ut i våra skolor. Herr talman! Vi måste bli bättre på att förstå den ungdomskultur och de levnadsvillkor som våra barn och ungdomar växer upp med, allt för att våra barns utsatthet ska minska och deras trygghet öka. Att barn utsätts för våld och sexuella övergrepp och kränks psykiskt och fysiskt är det mest avskyvärda i vårt samhälle. En kriminalisering av vuxnas kontakter med barn i sexuellt syfte kan förhoppningsvis få en avskräckande effekt och en moralbildning hos de vuxna personer som i dag inte drar sig för denna typ av förbindelse och brott. Det kan också leda till en ökad medvetenhet hos oss alla i vårt samhälle. Alla barn är våra barn, och varje barn är en bit av nuet och framtiden. Om det är på gott eller ont avgörs av det omgivande samhället. Samhället och vuxna ska aldrig svika när det gäller barns mänskliga rättigheter. Inga glasögon kan läggas åt sidan, framför allt inte från oss här i riksdagen. Därför välkomnar vi från oppositionen att vi äntligen har lagförslaget om vuxnas kontakter med barn i sexuellt syfte på riksdagens bord i dag. I detta anförande instämde Margareta Persson (s).
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 57 Mehmet Kaplan (Mp)
Herr talman! Jag tackar Kerstin Haglö för en mycket bra redovisning av vad oppositionen - Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet - tycker i den här frågan. Jag kommer inte att upprepa det som Kerstin Haglö sade utan yrkar bifall till reservationerna 1 och 2. Jag vill lyfta fram en annan sida av detta. När majoriteten nu har kommit fram till denna välbehövliga nya lag och idén om att detta nya brott införs i brottsbalken med benämningen kontakt med barn i sexuellt syfte hoppas jag att man inte gör den parallell som många där ute verkar göra, nämligen hur man ser på Internet, på vilket sätt man tycker att Internet ska vara reglerat eller inte och hur man ser på de tidigare förslagen som man har lagt fram i denna fråga som handlar om att reglera Internet. Då pratar jag bland annat om FRA, som vi debatterade och diskuterade förra året, men också den senaste debatten om Ipred. De ledamöter som här i kammaren har stått och pratat om att det är oerhört viktigt att reglera och att övervaka dem som väljer att använda Internet som ett kommunikationsverktyg kan nu med anledning av reservationerna från oppositionen inte riktigt förklara i reella termer på vilket sätt man ska kunna hantera de problem som uppstår med ett reglerat Internet. När det gäller de olika typerna av brott där barn genom sin närvaro på Internet får en oerhört utsatt position har vi tidigare haft, utan att detta har varit ett brott i brottsbalken, möjligheter att se vilka som står bakom brotten. Nu får vi detta nya brott inskrivet i brottsbalken och skulle därmed ha kunnat utagera frågan, särskilt när regeringen och majoriteten i utskottet menar att detta kommer att utvärderas inom två år. Men min frågeställning härrör från andra medel som har syftat till att reglera och övervaka Internet och att man faktiskt har försvårat för denna lag redan innan den träder i kraft. Det ska bli intressant att höra företrädare från majoriteten beskriva och berätta för oss på vilket sätt man ska hantera detta. Jag tackar för möjligheten. Framför allt tror jag att vi måste ha den grundläggande värderingen att det är brottsoffren som vi hela tiden måste ha för ögonen och att grunden för vårt rättssamhälle handlar om att hantera dem som är svagast och som har den mest utsatta positionen, nämligen barnen.
Inger Davidson (Kd)
Anf. 58 Inger Davidson (Kd)
Herr talman! Unga flickor har alltid riskerat att raggas upp av betydligt äldre män som haft sexuella syften. Med de möjligheter och den anonymitet som Internet erbjuder har de här kontakterna vuxit lavinartat i omfattning. Vi har redan hört om den riksrepresentativa enkätundersökning som genomförts av Brottsförebyggande rådet och där man vände sig till 7 500 ungdomar i årskurs 9. Nästan hälften av flickorna uppgav att de hade varit föremål för någon form av sexuell kontakt från en person som de inte kände och som de bedömde var vuxen. Särskilt tragiskt här är att bland dem som blivit kontaktade är ungdomar med någon typ av riskbeteende överrepresenterade. De dricker sig ofta berusade, har provat narkotika eller har problem i skolan och liknande. Barn som redan lever i miljöer med dåligt skydd från föräldrar och andra närstående vuxna löper alltså större risk att dessutom bli utsatta för sådana här trakasserier, i värsta fall också av fysiska sexuella övergrepp. Gärningsmännen gör ofta så att de kontaktar ett stort antal flickor och sedan väljer ut den eller dem som de tror sig ha möjlighet att bygga upp en tätare kontakt med. I vissa fall håller de sig till nätet, men ibland utökas kontakten exempelvis till mobiltelefonen med avsikten att sedan få till stånd ett sammanträffande. Den så kallade Alexandramannen är ett exempel på en person som genom att uppge sig vara kvinna har övertalat ett stort antal flickor att stämma träff med honom och som sedan våldfört sig på flickorna. Under senare år har frågor om sexuella övergrepp på barn och om sexuell exploatering av barn uppmärksammats på många olika sätt både här i Sverige och internationellt, vilket är bra. Inom EU pågår ett arbete med att revidera ett tidigare rådsbeslut som syftar till att det ska komma förslag om kriminalisering av vuxnas kontakter med barn i sexuella syften. Europarådet utarbetade under 2006 och 2007 en konvention med ett mycket brett anslag om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Konventionen innehåller också bland annat en särskild straffbestämmelse om så kallad grooming, det engelska ordet för det brott som går ut på att söka kontakt med barn och unga med avsikten att sexuellt förgripa sig på dem. Straffbestämmelserna i Sverige om sexualbrott mot barn fick sitt nuvarande innehåll 2005 och omfattar flera olika brott, bland annat våldtäkt och grov våldtäkt på barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp och grovt sexuellt övergrepp på barn samt sexuellt ofredande av barn - också där ett brett anslag. De flesta av de här brotten är kriminaliserade redan på försöksstadiet. När det gäller övergrepp på nätet, så kallade online-övergrepp, kan flera bestämmelser i vår nuvarande lagstiftning tillämpas för att beivra brottet. Det har också gjorts i flera fall, men mörkertalet är tyvärr väldigt stort. Herr talman! Den proposition och det betänkande som vi här behandlar i dag handlar om att ännu mer utvidga lagstiftningen för att göra det svårare för gärningsmännen att skaffa fram nya offer. Jag är glad över att som kristdemokrat ingå i den alliansregering som tar det här viktiga steget för att förstärka skyddet kring våra barn. Det har nämligen visat sig att det finns ett behov av att kunna ingripa på ett tidigare stadium än som gäller i dag just för att förhindra att en kontakt på nätet leder vidare till ett sexuellt övergrepp. Därför införs, som vi redan hört, ett nytt brott i brottsbalken benämnt kontakt med barn i sexuellt syfte - ett helt nytt brott. Den som i sexuellt syfte kontaktar ett barn som är under 15 år, stämmer träff med barnet och sedan vidtar någon åtgärd för att ett möte ska bli möjligt kan när lagen den 1 juli i år träder i kraft dömas till böter eller till fängelse i ett år. Straff kan alltså utdömas trots att själva mötet och det planerade övergreppet inte hinner komma till stånd. Det här borde verkligen avskräcka många presumtiva förövare från att försöka ordna ett möte med barnet och därmed riskera att hamna i en brottsutredning där det ska bevisas om kontakten skett i sexuellt syfte. Jag är ganska säker på att den avskräckande effekt i sig som lagen innebär kommer att utgöra ytterligare en skyddsvall kring barnet. Avsikten med lagen är förstås också att fler anmälningar görs på ett tidigt stadium så att fler kan lagföras och dömas innan ett barn kommer till fysisk skada. Herr talman! Det finns en stor enighet i riksdagen i frågor som handlar om att skydda barn mot sexuella övergrepp. Detta är glädjande, tycker jag. Det märks också på de motioner och reservationer som inlämnats med anledning av propositionen och betänkandet. Det var faktiskt bara Miljöpartiet som lämnade in en motion. Miljöpartiets yrkanden är sådana att man slår in öppna dörrar. Ändå har man valt att reservera sig. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har hakat på när det gäller de här reservationerna. Först och främst begär man en utvärdering av lagstiftningen trots att det står i propositionen att lagen ska utvärderas efter så kort tid som två år. I sak är det viktigt med en tidig utvärdering eftersom det är svåra avvägningar att göra när det gäller en lagstiftning som inriktas på brott som befinner sig på försöksstadiet. Det kan diskuteras hur tidigt i processen det ska vara möjligt att gripa in, och det kan diskuteras hur svårt det är att bevisa syftet med en kontakt. Det straff som regeringen har stannat för, böter eller fängelse i ett år, är en annan fråga där det kan visa sig att det behöver omprövas om lagen inte får avsedd effekt. Därför ska lagen följas upp så att den ytterligare kan förtydligas och eventuellt skärpas, om det visar sig behövas. Detta kommer alltså att ske redan inom två år. Även i övriga reservationer tar man upp frågor som utförligt behandlas i regeringens proposition. I en reservation tar man upp frågan om vikten av att utveckla kunskapen på detta område - vilka gärningsmännen är, hur många det handlar om och så vidare. Självklart är det viktigt. Men i propositionen redovisas också det arbete som pågår. Medierådet driver kampanjen Det unga internet. Brå har inte bara gjort en utvärdering utan har också tagit fram ett handlingsmaterial som riktas till unga och där de här frågorna belyses. Ungdomsstyrelsen har ett regeringsuppdrag att främja det generellt förebyggande arbetet mot sexuell exploatering av barn och unga. Dessutom har Rädda Barnen redovisat en bedömning av hur många män det är som regelbundet söker kontakt med barn på Internet. Vi delar helt uppfattningen att mer kunskap ständigt behövs. Men vad frågan nu gäller är om det behövs ett tillkännagivande till regeringen för att vi ska få fram mer sådant. Redan pågår ju ett ständigt arbete med att försöka öka kunskapen, så vi anser inte det. I en reservation tar man upp skolans ansvar i det förebyggande arbetet. Vi är helt överens även om skolans viktiga roll. Vi konstaterar att regeringen har gett Skolverket inte mindre än två uppdrag som handlar om att förbättra elevernas kunskap om användandet av Internet, bland annat när det gäller att identifiera faror med exploatering på Internet. Slutligen finns det en reservation där man efterlyser stöd och hjälp till gärningsmännen. Också i det avseendet pågår ett ganska omfattande arbete både inom Kriminalvården och hos Sexualmedicinskt centrum vid Karolinska universitetssjukhuset som också fungerar som ett kunskapscentrum och som samarbetspartner till olika myndigheter. Även frivilligorganisationer kan vända sig dit för att få kunskap och information. De så kallade Kastprojekten som vänder sig till köpare av sexuella tjänster - ofta hänger ju de här frågorna ihop - pågår i våra tre största städer. Sammantaget kan det alltså faktiskt sägas att vad göras skall är allaredan gjort - och framför allt pågår. Jag tycker att det hade hedrat er företrädare för oppositionen om ni hade erkänt det och hade tillstyrkt förslagen i betänkandet som helhet eftersom vi i grunden är eniga om den nya lagstiftningen, så eniga alltså att varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet tyckt att de behövde motionera när propositionen kom. Jag tror att det hade varit ett värde i att hela riksdagen enigt, utan reservationer, hade stått bakom ett så här viktigt betänkande. Till sist vill jag säga att vi alla har ett ansvar för att i så stor omfattning som möjligt sprida kunskap om den nya lagstiftningen. Ju fler som vet att den finns, desto mer ökar den avskräckande effekten och desto fler barn kan slippa bli offer för skrupelfria gärningsmän som inte ens drar sig för att begå fysiska sexuella övergrepp på våra barn. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
Kerstin Haglö (S)
Anf. 59 Kerstin Haglö (S)
Herr talman! Bra kan alltid bli bättre. Det är kanske så man ska se våra reservationer. I vår gemensamma reservation 1 tar vi upp hur viktigt det är för barnens trygghet att den nuvarande lagstiftningen fungerar framöver och är effektiv. Det är endast då man kan se hur lagstiftningen fungerar, det vill säga när man följer upp den och utvärderar den. Den aktuella lagstiftning vi ska fatta beslut om ska kontinuerligt följas upp. Majoriteten svarar att det ska ske efter en tid. Inger Davidson nämner två år, och det står också i propositionen. Vi menar att det är viktigt att i fråga om en sådan här lagstiftning följa upp vad som händer, hur många brott som anmäls, mönster och statistik över fällande domar. Det kan vara en kunskapskälla för att sedan se och täppa till luckor i lagstiftningen. Tycker då inte majoriteten att det vore på sin plats att riksdagen gör ett tillkännagivande om att det är viktigt att kontinuerligt följa upp en sådan lagstiftning? Det är det vi pekar på i vår reservation.
Inger Davidson (Kd)
Anf. 60 Inger Davidson (Kd)
Herr talman! Jag vet inte vad det var som gjorde att ni inte väckte en motion från början och uppmärksammade frågan. Det står rätt mycket om utvärdering i propositionen. Jag kan konstatera att när en utvärdering inleds på ett så tidigt stadium som efter två år - det är ovanligt, och det markeras i propositionen - görs det för att man vill visa hur viktigt det är med det Kerstin Haglö räknar upp. Jag har också tagit upp exempel på det. Det kan finnas olika saker i lagstiftningen som behöver skärpas till eller förbättras på olika sätt. Då gör man en ordentlig utvärdering. Självklart fortsätter man sedan med det. Om det står i en proposition att en utvärdering ska påbörjas om två år skulle det kännas förmätet om riksdagen också gör ett tillkännagivande om att det behövs ännu mer utvärdering. Det är därför vi yrkar avslag på reservationen. Jag är förvånad över att den finns.
Kerstin Haglö (S)
Anf. 61 Kerstin Haglö (S)
Herr talman! Det är kanske förvånande att vi tycker att en så viktig lagstiftning ska följas upp kontinuerligt. Nu hoppas jag - och jag litar på Inger Davidsons ord - att vi kontinuerligt under resans gång fram till att dessa två år har gått får se statistik samlas in. Det finns inte mycket av det i dag. Jag tog också i mitt anförande upp vikten av hur barns beteende ser ut på Internet. Det finns väldigt lite kunskap om hur deras beteende ser ut. Det finns mycket kunskap om att ge dem råd och stöd, men hur används dessa ungdomssajter? Det är därför vi har tryckt på om kunskap. Barn vänder sig ofta till kompisar. Man snackar med kompisar om saker och ting. År 2006 startade och utvecklade Barnens rätt i samhället tillsammans med bland annat Netclean Technologies en teknisk plattform, en gratissajt på Internet för barn. Under namnet Squill kunde man undersöka pseudonym och varna varandra. Nu lades projektet ned 2008 i brist på pengar. Det var ett mycket bra projekt där barn var delaktiga. De kunde rapportera om någon de mött på Internet hade onda avsikter, och Bris kunde ge tips och råd. Det var ett bra initiativ, och inte minst leverantörerna som skulle utveckla de tekniska lösningarna tyckte att det var bra. Vi menar att vi behöver mer kunskap om hur barnen använder ungdomssajterna. Den kunskapen kan vi bara få från barnen själva. Vad jag vet var det Socialdepartementet som sade nej till mer pengar till finansiering av projektet.
Inger Davidson (Kd)
Anf. 62 Inger Davidson (Kd)
Herr talman! Jag vet inte om Kerstin Haglö - jag antar det - har läst tidigare utvärderingar av lagförslag som regeringar av olika kulörer har lagt fram. De handlar om precis alla de saker som Kerstin Haglö räknar upp. Man går igenom om det har avkunnats domar, hur statistiken ser ut och så vidare. Det är vad utvärderingen handlar om. Jag nämnde några olika saker, till exempel bevissvårigheter. Det kanske kommer att visa sig att det blir oöverstigliga hinder, eller också visar det sig att det inte alls är särskilt svårt att bevisa om det är fråga om sexuella syften eller inte. Jag kan inte tro att det är så svårt. När man har varit inne några gånger på dessa sajter går det att se rätt tydliga uttryck för vad man är ute efter. Allt detta får man gå igenom, till exempel straffsatser. Det kommer nu att göras. Jag hävdar fortfarande att detta är att slå in öppna dörrar. Bris och andra frivilligorganisationer har många olika projekt. Många av dem är bra. Jag följer dem med stort intresse. I det här fallet vet jag inte exakt vad det berodde på att projektet lades ned, om det var pengabrist eller om ett annat projekt utvecklades. Så kan det också vara. I propositionen står det mycket om behovet av kunskap och hur vi ska ta till oss kunskap. Det finns olika myndigheter som jobbar med dessa frågor. Jag nämnde till exempel Medierådet. Det är regeringens organ just för att få direkt kontakt med ungdomar, ta fram handlingsplaner, driva kampanjer och hämta in kunskap. Jag håller helt med om att kunskapen finns hos ungdomarna. Arbetet pågår.
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 63 Mehmet Kaplan (Mp)
Herr talman! Tack, Inger Davidson, för en bra redovisning av de stora dragen, där vi naturligtvis är överens. Men det är i detaljerna vi har en del problem. En sådan viktig detalj, och som Inger Davidson också tog upp i sitt anförande, är just avsaknaden av insikt. Inger Davidson och hennes allianskolleger verkar inte se att de tidigare begränsande och integritetskränkande åtgärderna leder till att fler personer med avsikt att utnyttja barn sexuellt försvinner i mängden av Internetanvändare som vill försvara sig mot de var för sig små och till synes oskyldiga åtgärder som skapar ett system av övervakning. Att det här är så uppenbart verkar vara tydligt ute på nätet, men regeringens företrädare ser inte detta. De bryr sig inte om att den här lagstiftningen måste ha en kontinuerlig tillsyn - inte om två år. Den måste ske snart, kanske om ett år. Vad är problemet? Ett tillkännagivande är naturligtvis hårt. Det tog Inger Davidson upp. Men man borde kanske ha tänkt till innan.
Inger Davidson (Kd)
Anf. 64 Inger Davidson (Kd)
Herr talman! Att utvärdera en lagstiftning efter två år anses väldigt tidigt. Man måste ha något att utvärdera helt enkelt. Det finns inte på ett tidigare stadium. Det är därför som två år är tidigt. Vi kanske inte ens får svar då. Jag tycker ändå att det är bra att utvärderingen ligger så pass tidigt. Det vill jag inte ändra på. Sedan kan vi fundera över vilka som kommer att försvåra på nätet, om det är de som avidentifierar Ipredadresser och liknande och därmed erbjuder ett skydd åt människor som till exempel sysslar med barnpornografibrott eller om det är lagarna i sig som vill förhindra nedladdning av upphovsrättsskyddat material. Nu kommer vi in på en helt annan debatt, men det var du som förde in oss på den. Det är viktigt att göra den distinktionen av vilka det är som faktiskt kommer att försvåra möjligheten för polis och andra att gripa in mot dem som begår brott på Internet i framtiden - tyvärr.
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 65 Mehmet Kaplan (Mp)
Herr talman! Det var inte min avsikt att gå in på det. Men om nu Inger Davidson tar upp ärendet på det sättet vill jag återigen säga att det är beklämmande att regeringen och majoriteten som går film- och medieindustrins ärenden i de andra fallen här inte kan se kopplingen. Man skapar en massoro bland vanligt folk, vanligt hederligt Internetanvändande folk. Man har sett till att det finns en befogad oro för att helt vanliga användare hamnar i kläm. Det kan inte vara så att Inger Davidson, som är erfaren riksdagsledamot och också tidigare statsråd, inte kan se att lagstiftningen ibland gör att människor hamnar i kläm. Det blir felaktiga utredningar, felaktiga åtal och felaktiga tvångsåtgärder just avseende att man inte kan se kopplingen till att tillmötesgå en industri som i varje fall det senaste decenniet har tjänat enorma pengar på att inte vara en del av teknikutvecklingen. Med denna lagstiftning kommer man återigen inte att klara av att hantera frågan. Det handlar i grunden om hur man ska kunna vara en användare som är tillförsäkrad det integritetsskydd som vi har åtagit oss att tillförsäkra våra medborgare genom olika internationella konventioner och åtaganden. Min fråga är: Vad kommer Inger Davidson att göra för att utredningen blir av?
Inger Davidson (Kd)
Anf. 66 Inger Davidson (Kd)
Fru talman! Först och främst finns det rättsskydd i de lagar vi har tagit fram. Det låter på dig som om det över huvud taget inte skulle finnas något integritetsskydd i lagarna. Jag vill upprepa det som Mehmet Kaplan sade. Han talade om vanligt hederligt Internetanvändande folk. Om det är den benämningen man ger på människor som stjäl upphovsrättsskyddat material delar inte jag den uppfattningen. Det är vad det handlar om. Det kan leda till konsekvenser som också jag tror blir väldigt negativa när man nu avidentifierar adresserna. Man skyddar därigenom dem som begår mycket större och värre brott via Internet. Det är en sak som vi måste följa väldigt noga. Men skyll inte det på lagstiftningen utan på dem som tar sådana initiativ att de därigenom skyddar brottslingar. Jag behöver inte göra någonting för att se till att utredningen kommer till stånd. Står det i en proposition så gäller det, om det inte skulle råka bli regeringsskifte, vilket jag inte hoppas. Då är det upp till andra att man genomför det som den nuvarande regeringen har bestämt ska göras.
Henrik von Sydow (M)
Anf. 67 Henrik von Sydow (M)
Fru talman! Jag vill börja med att instämma i många av de motiv för lagstiftningen som Inger Davidson precis lyfte fram i debatten. Diskussionen och debatten om lagförslaget från Beatrice Ask och alliansregeringen speglar i stor utsträckning hur brottsligheten tar sig nya uttryck. Samtidigt som vi ser tecken på hur traditionella våldsbrott på gator och torg nu minskar och brottskurvan där planar ut drivs brottsligheten fram på andra fält. Internet är fantastiskt. Det bryter gränser och har inneburit en otrolig utveckling vad gäller information och kommunikation, och det öppnar många enorma och positiva möjligheter. Tekniken sprider sig också till allt fler. Antalet datorer ökar i Sverige. Det är väldigt bra. Det gör att allt fler barn får tillgång till datorer i hemmet och därmed också får tillgång till nätet och till alla goda möjligheter som ligger i det. Det är förstås någonting bra och positivt. Samtidigt får vi inte bli aningslösa inför utvecklingen utan se upp för de risker och avigsidor som också följer med utvecklingen. Det skapar dessvärre stora möjligheter för vuxna att snabbt, billigt och anonymt under täckmantel ta väldigt många kontakter som syftar till ett utnyttjande, övergrepp och brottslighet. Det nämndes tidigare att Brottsförebyggande rådet visat i en stor undersökning att 40 procent av flickorna i årskurs 9 varit föremål för sådana kontakter. Det är sannolikt mycket svårt att uppskatta antalet barn som varit utsatta för det. Men helt klart är att fenomenet dessvärre växer i ökande takt i och med att tillgången till nätet blir allt större. Denna brottslighet utförs delvis i vad som kan beskrivas som en ny miljö. Samtidigt är det redan till stor del vardag för allt fler. En nyckel ligger i att fortsätta att värna det som kan kallas för klassiska dygder och det egna ansvarstagandet. På samma sätt som föräldrar bryr sig om vilken väg barnen tar till skolan bör de också bry sig om vilka platser barnen besöker på nätet. Jag tror att det ligger väldigt mycket i detta. Det handlar om var datorn är placerad i hemmet och vilket ansvar som föräldrarna faktiskt har. Det är förstås också ohyggligt angeläget att rättssamhället agerar och agerar på ett effektivt sätt som skapar trovärdighet och trygghet. Vårt rättssamhälle och lagstiftning måste kunna bidra med att skydda en utsatt grupp - barn, unga flickor och pojkar - från sexuella övergrepp också när nätet används om ett verktyg för att planera och förbereda sådana övergrepp. Det handlar om beteenden och handlingar som helt och hållet saknar legitimitet och riktar sig mot en särskilt skyddsvärd grupp. Det kan leda till väldigt allvarliga konsekvenser för de barn som blir drabbade och utsatta. Den straffbestämmelse som nu föreslås av alliansregeringen fungerar moralbildande. Det får en avskräckande effekt hos vuxna personer som i dag inte drar sig för den här typen av förbindelser. Fru talman! Den tydliga kriminaliseringen bidrar också till att öka medvetenheten hos både barn och deras föräldrar att det inte i något avseende är tillåtet att försöka utnyttja barn sexuellt vare sig det sker i verkliga livet, på nätet eller på annat sätt. Syftet med regeringens förslag är att ytterligare förstärka det straffrättsliga skyddet för barn mot att utsättas för övergrepp och utnyttjande. Förslaget innebär, som vi delvis har hört i diskussionen, att det i praktiken blir straffbart att stämma träff med ett barn, det vill säga någon under 15 år, om syftet är att sexuellt förgripa sig på barnet och gärningsmannen därefter vidtar någon handling som visar att han eller möjligen hon står fast vid sin brottsliga avsikt, det vill säga att vid mötet med barnet begå ett sexualbrott mot det. När det gäller kontakter som syftar till att möjliggöra sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträffande med barnet kan gällande regler om försök och förberedelse till brott endast i begränsad utsträckning tillämpas i förhållande till sexualbrott som till exempel våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn och sexuellt övergrepp mot barn. Det är också i sammanhanget viktigt att säga att när det gäller kontakter som medför eller leder till övergrepp som sker på nätet kan redan i dag flera olika straffbestämmelser bli tillämpliga. Att på olika sätt ofreda ett barn verbalt kan föranleda ansvar för såväl sexuellt ofredande som vanligt ofredande. Bestämmelser om utnyttjande av barn för sexuell posering kan bli tillämpliga, och även försök till det brottet är kriminaliserat. Därutöver borde det vara så att erbjudande av pengar för sexuella tjänster kan medföra ansvar för försök till köp av sexuell handling av barn. Här ska också nämnas olaga hot, förtal och förolämpning. Till denna serie kommer nu detta lagförslag från regeringen. Det är ett angeläget steg för att stärka rättssamhällets skydd och förhindra förberedelse till övergrepp mot barn. I till exempel England, USA och Australien finns lagstiftning mot detta. Snart finns det också i Sverige. Den 1 juli träder lagstiftningen i kraft om vi röstar för regeringens förslag i eftermiddag. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Krister Hammarbergh (m).
Johan Linander (C)
Anf. 68 Johan Linander (C)
Fru talman! Det är en viktig fråga vi debatterar här i dag. För oss normala vuxna är det svårt att förstå att vuxna män - för det är oftast män - tar kontakt med barn över chattforum och på andra sätt för att via nätet locka dem till att träffas och utföra sexuella handlingar. Man skulle gärna vilja tro att det här är något ovanligt, men som vi har hört tidigare är det inget ovanligt fenomen. För ett par veckor sedan anordnade riksdagens manliga nätverk, som jobbar mot mäns våld mot kvinnor och för jämställdhet, ett frukostmöte där vi hade bjudit in en polis från Rikskriminalpolisens IT-sektion. Han berättade bland annat om hur snabbt barn som söker kontakt via nätet blir kontaktade av vuxna med sexuella syften. Vissa män bygger upp något slags långsiktigt förtroende för att lura in barnet i en relation som sedan ska utmynna i sexuella handlingar. Andra män chattar bara i några minuter innan de uttrycker de mest vedervärdiga saker som handlar om att barnet borde ha sex med dem. Men gemensamt för alla de vuxna som tar kontakt med barn på det här sättet är att de vill utnyttja barn sexuellt. Redan i dag är det givetvis olagligt att utnyttja ett barn för sexuella handlingar. Det kan vara våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn eller försök eller förberedelse till ett sådant brott. Problemet med dagens lagstiftning är att polisen måste vänta ganska länge innan det hela går att bevisa och innan man kan få gärningsmannen fälld för ett fullbordat sexualbrott eller ett försök eller förberedelse till ett sådant brott. Det är därför denna nya brottsrubricering, vuxnas kontakt med barn i sexuella syften, är viktigt. Polisen kan då i ett tidigare skede stoppa det som håller på att hända. De poliser som vi har talat med som jobbar med IT-brottslighet och sexuella övergrepp mot barn är nöjda med att den nya lagen kommer på plats. Fru talman! Från början i lagstiftningsprocessen diskuterade vi om gromningen kunde stoppas redan i ett ännu tidigare skede, alltså på chattnivån. Det skulle då vara redan när den vuxna har tagit det första steget och kontaktat, pratat eller chattat med den unga människan och bestämt tid och plats. Frågan var då om brottet skulle kunna vara fullbordat redan då, utan att det hade varit någon fysisk träff. Detta förslag fick hård kritik. Det var många som menade att det skulle bli så stora bevissvårigheter att lagen inte skulle bli användbar. Personligen tycker jag att det hade varit bra att ha en lag där straffansvaret träder in så tidigt som möjligt, men samtidigt måste vi se att lagarna ska kunna användas. De måste kunna användas för att fälla gärningsmännen. Därför är den avvägning som regeringen nu har gjort bra; straffansvaret infaller först när överenskommelsen har gjorts och den vuxne har tagit ytterligare ett steg för att det hela ska bli verklighet. Det kan enligt propositionen till exempel handla om att boka ett hotellrum eller köpa en biljett till barnet. I det skedet har brottet fullbordats och polisen kan ingripa innan det har blivit någon fysisk kontakt mellan gärningsmannen och barnet. Straffskalan som föreslås i propositionen är från böter till fängelse i maximalt ett år. Jag tycker att det är en ganska blygsam straffskala. När lagstiftningen följs upp bör vi också fundera på om det inte borde kunna föranleda längre straff när det handlar om allvarliga fall eller när gärningsmannen har tagit kontakt med många barn i sexuellt syfte. Fru talman! Vi är relativt överens över alla partigränser om att den här lagstiftningen är bra. Det har väl också tidigare replikskiften visat. Man hänger upp sig på om lagstiftningen ska utvärderas om ett eller två år. Det visar att vi är ganska överens om de stora dragen. Det finns ändå ett antal reservationer som kan vara värda att kommentera. Den första reservationen handlar om att det ska ske en uppföljning. Det känns lite konstigt eftersom det redan står i propositionen att så ska ske inom två år från ikraftträdandet. En annan reservation som oppositionspartierna har handlar om att gärningsmännen ska få bättre stöd och hjälp. Jag skulle vilja säga att det allra viktigaste givetvis är att offret får hjälp. Men det utesluter inte att också gärningsmannen ska få hjälp och stöd så att han inte fortsätter att begå de här brotten om han senare släpps från fängelset. Redan i dag gör Kriminalvården en särskild satsning på åtgärder för sexualbrottsdömda. Som vi har hört tidigare finns också Sexualmedicinskt centrum vid Karolinska Universitetssjukhuset, som har en speciell verksamhet som vänder sig till vuxna som söker kontakt med barn i sexuella syften. En tredje reservation som oppositionspartierna har handlar om att skolan ska ta ett större ansvar i det förebyggande arbetet. Om detta kan man säga två saker. För det första har Statens skolverk redan fått ett uppdrag, som Inger Davidson var inne på. För det andra tycker jag att oppositionspartierna tittar åt fel håll när de pratar om skolans ansvar. Jag skulle i stället vilja prata om oss vuxna och vårt ansvar - vårt ansvar som föräldrar. Det är föräldrarna som har ansvar för vad barnet gör vid sin dator, även om det självklart kan vara svårt eftersom det i många fall är så att barnet har bättre kunskap om Internetvärlden än föräldern. Frågan är vad vi då kan göra som vuxna. Mina barn är fortfarande för små för att ge sig ut på Internet, men den tiden kommer väl också - kanske snabbare än man tror. Men jag tycker att det är lämpligt att sätta sig ned tillsammans, en vuxen och barnet, och utforska och prata om vad som kan hända. Man ska prata om att alla som man möter på Internet inte är de personer som de uppger sig för att vara. Man ska prata om att det finns människor på Internet som inte har några goda avsikter alls, utan tvärtom. När polisen vid vårt frukostmöte fick frågan svarade han att det kanske mest effektiva skulle vara att låta barnet ha datorn i vardagsrummet i stället för i sitt eget rum. Det är så klart också en möjlighet. På tal om att titta på fel håll vill jag också kommentera en motion som Miljöpartiet har skrivit. Mehmet Kaplan är här. Han är en av dem som har skrivit under motionen, så han kan säkert svara på vad ni menar med den. I en motion från allmänna motionstiden i höstas föreslår Miljöpartiet att Internetbranschen ska ta ett större ansvar när det gäller övervakning av Internet. I texten kan man läsa att Internetbranschen, och med det borde operatörerna avses, borde få ett större ansvar för att övervaka Internet, identifiera personer med onda intentioner och på så sätt minska gromningen. Detta är något som jag verkligen vill ta avstånd ifrån. Det kan säkert låta bra för en del att Internet ska övervakas för att minska gromningen. Men vill ni verkligen att Telia, Bredbandsbolaget och de andra operatörerna ska övervaka vad vi gör på Internet? Ska de övervaka vilka chattsidor som olika personer besöker och till och med vad vi chattar om för att få veta om vi har onda intentioner? Jag tycker att det är ett flagrant övergrepp på den personliga integriteten som Miljöpartiet står för. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Helena Bargholtz (Fp)
Anf. 69 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Det har de senaste åren skapats allt fler barn- och ungdomssajter på Internet. Många av dem är helt okända för de flesta vuxna. Jag vet inte hur många här som har varit inne på de olika sidorna och kollat dem. Jag har det inte, ska jag säga. Jag har inga barn i den åldern; de har kommit förbi den. Men det dröjer inte länge innan mina barnbarn säkert kommer att ge sig in på de här sajterna på olika sätt. Barn har i dag en tidig så kallad datormognad. De är väldigt duktiga på datorer. De här sajterna är välbesökta mötesplatser för ungdomar från hela världen. Men som vi har hört här är de också lättillgängliga för människor som vill ha tillfälliga sexuell kontakter med barn. Det finns i dag ett stort antal - och jag antar att mörkertalet också är ganska stort - vuxna som sysselsätter sig med att söka kontakt med barn för sexuella ändamål via ungdomssajterna. De här pedofilerna - för det är pedofiler de är - visar inte sällan under kontaktförsöken ett uttalat intresse för någon typ av sexuellt umgänge med ett barn utan att ersättning utlovas. Det här är det som skiljer detta brott från andra sexualbrott, där pengar ofta är inkopplade. Men här får ungdomarna löften om att få träffa personen i fråga, kanske äta middag, gå ut och dansa, bo på hotell och så vidare. Det är inte fråga om någon pekuniär ersättning. Många gånger stannar det här Internetchattandet vid ett försök till förförelse av barnet. I dag står polisen utan möjlighet att komma åt dessa vuxna personer, men det ska vi alltså sätta stopp för. Den nuvarande sexualbrottslagen har straffbelagt handlingar som kallas för förförelse av ungdom, men det förutsätter att gärningsmannen har utlovat eller gett någon form av ersättning till barnet. Inte heller den nya föreslagna sexualbrottslagstiftningen verkar innebära någon förändring. I förslaget ersätts 10 § med den nya straffbestämmelsen köp av sexuell handling av barn. Den här bestämmelsen förutsätter också någon form av ersättning. När jag var med i 2005 års sexualbrottskommitté diskuterade vi kontakter över nätet. Så medvetna var vi, men vi var inte så långt framme i vårt tänkande att den här typen av brottslighet kändes aktuell för oss. Därför är det väldigt viktigt att vi nu sätter stopp för den. Det är helt oacceptabelt att vuxna människor som vill skaffa sig sexuellt umgänge med barn i en särskilt låg ålder, exempelvis under 15 år, ska kunna göra det utan polisens ingripande. Man kan också fråga, som någon tidigare var inne på, vad det är som gör att män, ofta äldre män, så gärna vill ha sexuella kontakter med riktigt unga flickor. Jag hoppas att Johan Linanders nätverk, som är väldigt viktigt, också diskuterar den grundläggande faktorn: Vad är det som gör att män söker sexuella kontakter med unga flickor? Det här brottet brukar vi vanligen kalla för gromning. Ofta är engelskan bättre än svenskan på att hitta bra uttryck. Vi har alltså gett det en annan beteckning som är lite klumpigare att säga, men vi måste lära människor vad det innebär. Fru talman! När man diskuterar sexualbrott på olika sätt, inte minst mot barn, finns det ofta ett så kallat förfasandestadium. Det är när många människor blir medvetna om problemen. Man börjar diskutera dem man och man emellan, och man diskuterar dem i medierna. Det gäller att inte fastna i ett sådant förfasandestadium. Vi måste komma vidare med lösningar genom lagstiftning. Det är vår uppgift som politiker att komma med lagstiftning som löser problemen. Alliansregeringen presenterar nu ett mycket bra förslag som både Inger Davidson och Kerstin Haglö har påpekat. Oppositionens reservationer, som jag inte tycker är så farliga, kan jag i och för sig känna sympati för. De är besjälade av samma starka vilja som alliansen har att komma åt det här brottet, gromning, men vi skiljer oss i detaljer. Jag tycker att de svar som oppositionen får i betänkandet väldigt väl täcker in de här frågorna så att vi ska kunna jobba vidare tillsammans med dem. Fru talman! Låt oss fundera aningen på vad det är som gör att unga flickor lägger ut sig på nätet. Vad är det som gör att de måste visa upp sig på det här sättet och ta de här kontakterna? Alla gör det inte men tillräckligt många för att det ska bli problem. Inger Davidson nämnde något som jag också har läst, nämligen att de ofta är ungdomar i riskzonen och som har sociala problem som tar de här kontakterna. Men jag tror inte att det bara är så, utan jag tror att också många unga kvinnor från socialt välbärgade miljöer gör detta. De går ut på nätet och presenterar sig därför att de behöver känna sig sedda och bekräftade. Det är ett stort problem i dag att många saknar självtillit. Det ser man till exempel på de unga kvinnor som drabbas av anorexi som har oerhört höga krav på sig själva, och dessutom känner förväntningar från omgivningen många gånger. De kan också komma från socialt välbärgade miljöer. Därför måste vi allihop se till att ungdomar får uppskattning och bekräftelse av vuxna runt omkring dem, från föräldrar och skolan, men absolut inte av pedofiler. Fru talman! Jag är mycket glad över att få yrka bifall till förslaget i ett mycket utmärkt betänkande från utskottet.
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 70 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Anledningen till att jag begärde ordet en gång till är den motion som Johan Linander tidigare pratade om, nämligen motionen från den allmänna motionstiden hösten 2008. Där står det väldigt tydligt vad det är vi vill, nämligen att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag mot gromning. Det är det första yrkandet i motionen. Man skulle kunna säga att det är ungefär det vi har diskuterat i dag. Den andra delen handlar om på vilket sätt detta skulle kunna ske. Det är en utredning som efterfrågas för att se var ansvaret ska ligga. Ska det vara en lag eller ska Internetbranschen hantera detta? Då blir det lite märkligt när Johan Linander tar upp frågan som om vi skulle vilja reglera detta mer än vad regeringen faktiskt redan har gjort. Jag tyckte att det var lite märkligt att frågan kom upp, och dessutom i slutet av anförandet. Jag hann aldrig reagera på det, vilket jag borde ha gjort. Det är därför jag tar tillfället i akt, fru talman, att lyfta upp frågan. När vi skrev den motionen fanns inte den typ av text som finns i dag i betänkandet. Jag är glad att vi har ett betänkande. I min replik till Inger Davidson tog jag också upp att i stora drag tycker vi att detta är nödvändigt och mycket viktigt. Det finns små detaljer som vi vill lyfta fram och debattera så att det blir än mer tydligt. Jag tyckte att det var lite märkligt att Johan Linander skulle ta upp den här motionen, i synnerhet när vi inte ens har haft en reservation med anledning av den. Det var därför jag tyckte att Johan Linander skulle få möjlighet att förklara sig.
Johan Linander (C)
Anf. 71 Johan Linander (C)
Fru talman! Eftersom Mehmet Kaplan inte tog replik på mig tidigare får jag nu möjlighet att ta replik på honom i stället. Jag vill bara ha ett klargörande om det är så att Mehmet Kaplan tar tillbaka det som han själv har motionerat om för bara några månader sedan. Motionen handlar om andra saker också, till exempel att vi ska ha en gromningslagstiftning, men det står klart och tydligt i motionen att Internetbranschen bör få ett större ansvar. Genom tydliga användarregler och förbättrad övervakning bör utbredningen av gromning kunna minskas. Sedan talar man om att den här övervakningen behövs för att det ska vara tryggt och lustfyllt och för att man ska kunna upptäcka och identifiera personer med onda intentioner. Det kan inte tolkas på något annat sätt än att Internetbranschen ska få ett större ansvar för att övervaka. Det finns också en att-sats som handlar om det. Jag vill bara ha ett koncist svar. Tycker ni inte detta längre?
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 72 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Det är precis det jag sade från talarstolen, Johan Linander. Motionen skrevs just för att lyfta upp det här problemet som regeringen inte hade gjort någonting åt på de två år man har varit ansvarig för frågorna. Vi lyfte upp frågan om gromning. Den här lagtexten och det här betänkandet hanterar delvis den frågan. När det gäller att reglera Internet och att ha övervakning av detta kommer vi nog inte att kunna slå Johan Linander och allianskollegerna på fingrarna. Där är ni outstanding inte bara i Sverige, utan också i Europa. Det finns nämligen vissa problem i de här frågorna. Jag kan tänka mig att Johan Linander har haft vissa problem i och med att han tidigare har varit en stark företrädare för personlig integritet och bibehållande av ett fritt Internet. I den här konstellationen med sina allianskamrater har han hela tiden fått stå på fel sida. Enligt tidigare uttalanden hade man kanske förväntat sig att de här kompromisserna hade varit lite mer åt det frihetliga hållet och inte så mycket åt det övervakande, förtryckande hållet. Vår motion lyfter tydligt upp grundfrågan om en lagstiftning för hur man ska hantera gromning, och att då försöka gripa efter det lilla halmstrået att det ska utredas huruvida Internetbranschen bör få ett större ansvar eller inte - det halmstrået bär inte Johan Linanders argumentation. Det tycker jag är mycket märkligt.
Johan Linander (C)
Anf. 73 Johan Linander (C)
Fru talman! Det var så klart ett sätt att populistiskt få fram frågan om gromning när ni skrev den här motionen. Utredningen tillsattes 2006. När utredningen hade kommit skickades den på remissrunda, sedan kom lagrådsremissen och nu ligger propositionen på bordet. Jag antar att Miljöpartiet visste att lagstiftningen var på väg fram när ni skrev motionen, men ni skrev det i alla fall. Att säga att alliansregeringen inte gjorde någonting och att det var därför ni skrev motionen känns som en efterhandskonstruktion. Miljöpartiet vill ju numera i alla möjliga sammanhang framställa sig som vänner av personlig integritet och av att man inte ska ha någon som helst övervakning av Internet. Om det skulle jag vilja säga att man självklart inte ska få begå brott på Internet heller, och därför måste det finnas möjlighet för polis och de rättsvårdande myndigheterna att utreda brott oavsett om de är begångna ute in real life eller om de är begångna via Internet. Brå kom med de här förslagen om övervakning och att Internetbranschen själv skulle få ta ett större ansvar för att övervaka Internet. Det blev så klart en möjlighet för Miljöpartiet att på ett populistiskt sätt även vinna sympatier åt det hållet samtidigt som man åt andra hållet vill visa sig som försvarare av det öppna Internet och att man inte ska ha någon övervakning. Men det går inte att spela på båda sidorna samtidigt. Man får bestämma sig. Men om ni nu har bestämt er för att inte stå för det som ni skrev i motionen i oktober förra året är det alldeles utmärkt! Det var egentligen bara det jag ville ha utrett, och därför tog jag också upp det i mitt anförande. (Applåder)
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 74 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Det här med att spela på båda planhalvorna känns bekant när Johan Linander pratar om det. Är det inte så att Johan Linander under föregående mandatperiod var den främste försvararen - i alla fall enligt honom själv och enligt Centerpartiets liberala falang - och att han i dag försvarar regeringens och allianskamraternas påfund om det vi hörde tidigare i ett replikskifte om att Internetleverantörerna är så fruktansvärda som raderar IP-adresser och liknande och att detta faktiskt måste täppas till? Det är alltifrån detta som sägs från allianssidan till det faktiskt rent populistiska utspel som Johan Linander nu menar att vi gör oss skyldiga till men som Johan Linander själv faktiskt har gjort. Det är bara att gå tillbaka till de uttalanden som Johan Linander har gjort både på sin blogg och i medierna under föregående mandatperiod för att se detta. Det här handlar om att lyfta fram tydliga alternativ. Det här handlar också om att vi från Miljöpartiets sida faktiskt har varit väldigt konsekventa i den här frågan. Det är en konsekvens som jag efterlyser från Johan Linander, nämligen att han tittar på partiprogrammet och på sitt eget valmanifest och ser vad han har gjort i den här frågan. Jag förstår att man måste kompromissa. När vi i oppositionen samarbetar kring de här frågorna vet jag att det ibland gör ont med kompromisser, men att så till den grad överge sin tidigare ståndpunkt och Centerpartiets ståndpunkt i de här frågorna måste göra väldigt ont, Johan Linander!

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-05-06
Förslagspunkter: 6, Acklamationer: 4, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:149 och avslår motionerna 2008/09:Ju201 yrkande 2, 2008/09:Ju283 yrkande 1, 2008/09:Ju297 och 2008/09:Ju379 yrkande 14.
  2. Uppföljning av lagstiftningen m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju20 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0112018
    m870010
    c20009
    fp24004
    kd22002
    v01804
    mp01504
    Totalt153145051
    Ledamöternas röster
  3. Barns säkerhet på Internet m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ju425 yrkandena 1 och 2 samt 2008/09:Ju20 yrkande 5.
    • Reservation 2 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0112018
    m870010
    c20009
    fp24004
    kd22002
    v01804
    mp01504
    Totalt153145051
    Ledamöternas röster
  4. Skolans ansvar i det förebyggande arbetet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju20 yrkande 3.
    • Reservation 3 (s, v, mp)
  5. Internetbranschens ansvar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju283 yrkande 3.
  6. Stöd och hjälp till gärningsmännen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju20 yrkande 4.
    • Reservation 4 (s, v, mp)