Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
Betänkande 1997/98:SoU22
Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU22
Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
Innehåll
1997/98 SoU22
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, tolv motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen och 23 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Förslaget innebär, utöver vissa nyheter i sak, en samordning av fem lagar, nämligen lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m., lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården, lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område och lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården. Förslaget innebär bl.a. att fyra nya yrkesgrupper föreslås omfattas av bestämmelserna om legitimation, nämligen apotekare, receptarier, arbetsterapeuter och sjukhusfysiker. Förslaget innebär också att audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer föreslås omfattas av ett system med särskilt skyddade yrkestitlar. Rätten till en sådan skyddad yrkestitel knyts inte till legitimationen utan till ett visst examensbevis eller kompetensbevis. Utskottet tillstyrker förslaget till en ny sanktion, föreskrift om prövotid, mot legitimerad personal inom hälso- och sjukvården. Även förslaget att förlänga den absoluta preskriptionstiden för åläggande av disciplinpåföljd från fem till tio år ställer sig utskottet bakom. Även i övrigt tillstyrker utskottet propositionens lagförslag. Lagarna träder i kraft den 1 januari 1999. Vissa frågor inom det psykologiska verksamhetsområdet bör enligt utskottet utredas närmare (s. 18). Det gäller bl.a. frågor om dels en samlad effektiv tillsynslagstiftning, dels ett vidgat skydd mot kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet. Utskottet föreslår ett tillkännagivande. I betänkandet finns nio reservationer.
Propositionen
I proposition 1997/98:109 föreslår regeringen (Socialdepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar förslagen till 1. lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 2. lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 4. lag om ändring i patientjournallagen (1985:562), 5. lag om ändring i patientskadelagen (1996:799), 6. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m., 7. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859), 8. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, 9. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125), 10. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän, 11. lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn, 12. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200). Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen 1997/98:So36 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer skall ha journalföringsplikt i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So37 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka gruppen legitimerade yrkesutövare, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka gruppen med skyddad yrkestitel. 1997/98:So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förbud för personer med icke-utbildning i hälso- och sjukvården att behandla barn under 15 år, 2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar att kretsen av hälso- och sjukvårdspersonal bör utökas så att sjukhusingenjörerna kommer att tillhöra gruppen med legitimation, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kretsen av hälso- och sjukvårdspersonal bör utökas så att de biomedicinska analytikerna kommer att omfattas av Socialstyrelsens individtillsyn även när de är verksamma vid privata laboratorier, 4. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar att kretsen av hälso- och sjukvårdspersonal utökas så att de biomedicinska analytikerna kommer att tillhöra gruppen med legitimation, 5. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om innebörden av ?särskilda skäl? enligt 5 kap. 8 § andra stycket lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 6. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om en sådan ändring av lagförslaget att den legitimerade ges rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada som tillfogats denne på grund av ett interimistiskt beslut om återkallelse av legitimationen om legitimationen senare inte återkallas slutligt, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibla och generösa övergångsbestämmelser för dem som genomgått högskoleutbildning enligt tidigare gällande studieordning som är likställd med nu gällande utbildning. 1997/98:So39 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utforma ett lagstiftningsskydd mot kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet. 1997/98:So40 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att överväga utformningen av en effektiv tillsynslagstiftning rörande all psykologisk verksamhet.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997 1997/98:So210 av Gullan Lindblad och Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad tillsynslagstiftning avseende allt psykologarbete - en psykologlag - i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So227 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning om skydd mot oseriös yrkesutövning inom psykologområdet. 1997/98:So237 av Maud Ekendahl och Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att bestämmelserna vad avser anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd skall gälla ansvarig sjukvårdspersonal. 1997/98:So249 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till samlad tillsynslagstiftning avseende psykologyrket med bibehållen statlig auktorisation inklusive bestämmelser mot psykologiskt kvacksalveri. 1997/98:So269 av Liselotte Wågö och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds prövningsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So291 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en auktorisation av psykologer med specialistutbildning, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad tillsynslagstiftning avseende allt psykologarbete enligt vad i motionen anförts om en psykologlag. 1997/98:So297 av Kerstin Heinemann och Sigge Godin (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en treårig preskriptionstid, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att preskriptionstiden skall kunna räknas från den dag en felbehandling eller ett misstag upptäcks, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat sekretesskydd för inblandad personal, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av ökad muntlig förhandling. 1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av vårdpersonal i frågor om alternativ/komplemen- tärmedicin, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om registrering av alternativmedicinska utövare, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Socialstyrelsens möjligheter att skapa ett samordningsorgan i alternativ/komplementärmedicinska frågor, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Forskningsrådsnämnden bör initiera forskning om komplementära behandlingsmetoder. 1997/98:So321 av Torgny Danielsson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad tillsynslagstiftning avseende allt psykolog-arbete - en psykologlag. 1997/98:So324 av Hans Hoff och Claes-Göran Brandin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i disciplinpåföljdslagen. 1997/98:So333 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om piercing och tatuering. 1997/98:So340 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all utbildning av sjukvårdspersonal bör innehålla information runt alternativmedicinska behandlingsmetoder, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur Socialstyrelsen skulle kunna ges i uppdrag att utveckla ett nationellt informationscenter runt alternativmedicin, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samtliga alternativmedicinska utövare bör registreras, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskningsinsatser som knyter samman skolmedicinska och alternativmedicinska behandlingsinsatser. 1997/98:So341 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om preskriptionstidens längd inom HSAN:s ansvarsområde.
Ärendets beredning i utskottet Skrivelser har inkommit i ärendet från Dietisternas Riksförbund, Svenska Fotzonterapeuters Riksförbund, Legitimerade Kiropraktorers Riksorganisation och Optikerförbundet, SOR.
Utskottet
Bakgrund m.m. Som underlag för propositionen finns flera utredningsförslag, skrivelser m.m. Efter initiativ av utskottet (se t.ex. betänkandena 1992/93:SoU1 och 1993/94:SoU4) beslutade regeringen i januari 1994 att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av principerna för legitimation och behörighet och mot bakgrund av översynen lämna förslag bl.a. i frågor om legitimation och behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och närliggande områden. Kommittén som antog namnet 1994 års behörighetskommitté, överlämnade i oktober 1996 betänkandet Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område m.m. (SOU 1996:138). Betänkandet har remissbehandlats. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gjort en jämförelse hur den nuvarande utbildningen som bedrivs vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan i Stockholm förhåller sig i längd och innehåll till den danska kiropraktorutbildningen som anordnas vid Odense universitet. Uppdraget är en uppföljning av tidigare utvärdering. Efter nytt initiativ av bl.a. utskottet (se betänkande 1993/94:SoU26) tillkallade regeringen hösten 1994 en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.m. I december 1995 överlämnades betänkandet Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal (SOU 1995:147). Betänkandet har remissbehandlats. Inom Socialdepartementet har en promemoria utarbetats rörande bestämmelser om preskription i lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Landstingsförbundet och Sveriges Psykologförbund har i olika skrivelser till Socialdepartementet lagt fram olika förslag på området.
Propositionen i huvuddrag I propositionen föreslås en ny lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Förslaget innebär, utöver vissa nyheter i sak, att en samordning sker av lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m., lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården, lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område och lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården. I propositionen föreslås att fyra nya yrkesgrupper skall omfattas av bestämmelserna om legitimation, nämligen apotekare, receptarier, arbetsterapeuter och sjukhusfysiker. Som ett komplement till legitimationen föreslås även att de yrkesgrupper som i dag kan erhålla legitimation också i samband härmed som huvudregel får ett skydd för yrkestiteln. Regeringen anser dock att legitimerade kiropraktorer, naprapater och optiker tills vidare bör undantas från detta titelskydd. Bland de yrken som enligt regeringens förslag inte kommer att omfattas av legitimationsbestämmelserna finns yrkesverksamheter som i och för sig innebär risker från patientsynpunkt och där yrkesutövaren har en relativt självständig yrkesroll. I propositionen föreslås att vissa av dessa yrkesgrupper skall omfattas av en reglering i form av särskilt skyddade yrkestitlar. Rätten till en sådan skyddad yrkestitel knyts inte till legitimationen utan till ett visst examensbevis eller kompetensbevis. Yrkesutövare som använder en skyddad yrkestitel vid verksamhet inom hälso- och sjukvården ställs därigenom under samhällets tillsyn. Audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer föreslås omfattas av regleringen om skyddad yrkestitel. Endast sjuksköterskor som genomgått en reglerad vidareutbildning för sjuksköterskor föreslås få rätt att använda den titel som motsvaras av examen, skyddad specialistbeteckning. I propositionen föreslås också att en treårig prövotid skall kunna föreskrivas för legitimerad personal. En möjlighet till interimistisk återkallelse av legitimationen föreslås vid fall av grov oskicklighet eller uppenbar olämplighet. Vidare föreslås att den absoluta preskriptionstiden för åläggande av disciplinpåföljd förlängs till tio år och att ordförandens möjlighet att ensam fatta beslut i ärenden hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) skall utvidgas. I propositionen föreslås att HSAN:s beslut skall kunna överprövas av länsrätt som första instans i stället för som nu kammarrätt. Även andra yrkesutövare än läkare med specialistkompetens (chefsöver-läkare) föreslås kunna utses till verksamhetschef vid enheter där det bedrivs psykiatrisk tvångsvård. En chefsöverläkare skall även fortsättningsvis utöva verksamhetschefens uppgifter i den del av vården som regleras i tvångspsykiatrilagarna. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. I propositionen föreslås även ett antal konsekvensändringar i andra lagar. Dessa ändringar föreslås träda i kraft samtidigt med den nya lagen.
Begreppet hälso- och sjukvårdspersonal m.m.
Propositionen I 1 kap. förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ges vissa inledande bestämmelser. I 4 § definieras begreppet hälso- och sjukvårdspersonal. I första punkten anges att den som har legitimation eller med stöd av 3 kap. 6 § använder en skyddad yrkestitel för yrke inom hälso- och sjukvården räknas dit. I propositionen föreslås att bl.a. biomedicinska analytiker skall få en sådan skyddad yrkestitel. Beträffande biomedicinska analytiker anförs bl.a. följande. Genom den nya tillsynslagen (gäller fr.o.m. januari 1997) omfattas även privata laboratorier av särskild verksamhetstillsyn. Biomedicinska analytiker som är anställda vid privata laboratorier kommer därmed i vart fall indirekt under samhällets kontroll. Vid offentlig anställning räknas de redan i dag som hälso- och sjukvårdspersonal. Om det i enskild verksamhet saknas en för verksamheten ansvarig legitimerad yrkesutövare betraktas, med dagens regelsystem, yrkesgruppen biomedicinska analytiker inte som hälso- och sjukvårdspersonal vilket enligt regeringen är en brist. Regeringen anser därför att biomedicinska analytiker skall omfattas av de föreslagna bestämmelserna om skyddad yrkestitel.
Motion I motion So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att kretsen av hälso- och sjukvårdspersonal bör utökas så att de biomedicinska analytikerna kommer att omfattas av Socialstyrelsens individtillsyn även när de är verksamma vid privata laboratorier.
Utskottets bedömning Enligt 1 kap. 4 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område avses med hälso- och sjukvårdspersonal bl.a. den som med stöd av 3 kap. 6 § använder en skyddad yrkestitel för yrke inom hälso- och sjukvården. Den som avlagt biomedicinsk analytikerexamen och utövar yrke som biomedicinsk analytiker föreslås i 3 kap. 6 § ha skyddad yrkestitel. Motionärerna är alltså redan tillgodosedda. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till 1 kap. 4 § och avstyrker motionsyrkandet So38 (fp) yrkande 3.
Behörighetsregleringen för vissa yrkesgrupper
Propositionen I propositionen anförs att legitimationen sedan lång tid utgör det mest framträdande beviset på en yrkesutövares kompetens inom hälso- och sjukvården. I flera fall är legitimationen en förutsättning för annan behörighet, såsom exempelvis ensamrätt att utöva yrket och rätt till yrkestitel. Legitimationen är ett uttryck för att en yrkesutövare står under samhällets tillsyn och har godkänts för yrkesverksamhet inom det område legitimationen avser. Den främsta betydelsen ligger i samhällets möjlighet att på ett märkbart och tydligt sätt - genom indragning av legitimationen - reagera när en legitimerad yrkesutövare allvarligt missköter sig. Om samhället skulle avstå från att lägga vissa kvalitetskrav på yrkesverksamheten skulle behörighetsregleringen kunna komma att urholkas och mera bli en fråga om en registrering av olika hälso- och sjukvårdande verksamheter eller yrkesgrupper. En sådan reglering kan enligt propositionen knappast vara motiverad för att upprätthålla en god patientsäkerhet. Enligt förarbetena till nuvarande behörighetslag (1984:542) är legitimationens huvudfunktion att vara en garanti för att personalen har en viss kunskapsnivå och vissa personliga egenskaper samt att utgöra en varudeklaration för personalens kvalifikationer. Rätten till legitimation skall förbehållas sådana grupper av yrkesutövare som har en självständig yrkesfunktion med kvalificerade arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar för patienternas säkerhet i vården och som i inte oväsentlig utsträckning vänder sig direkt till allmänheten, t.ex. i egenskap av fria yrkesutövare. Regeringen anser att patientsäkerheten måste vara överordnad övriga kriterier när det gäller bedömningen av om ett yrke skall omfattas av bestämmelserna om legitimation. Övriga kriterier som bör tillmätas stor betydelse kan inordnas under begreppen yrkesrollens innehåll, utbildningsnivå och internationella förhållanden. Yrkesrollens innehåll är väsentligt vid överväganden om ett yrke skall omfattas av legitimationsbestämmelserna. En viss bredd i yrkesrollen bör krävas, heter det i propositionen. Yrkesrollen måste även innefatta ett visst mått av självständighet. Det kan vara fråga om att ställa diagnos och föranstalta om olika typer av behandlingar. Yrkesrollen bör också innefatta ett direkt patientansvar med ansvar för diagnostiska och terapeutiska förfaranden. Även om yrkesutövaren inte har någon direkt patientkontakt kan emellertid hans eller hennes bedömning i vissa fall ändå ha stor betydelse för patientens säkerhet, t.ex. genom att den som har den direkta patientkontakten inte kan göra motsvarande bedömning eller endast med svårighet kan göra den. Vidare bör beaktas hur riskfyllt yrkesutövandet kan vara för den enskilde patienten/klienten, dvs. hur stor risknivån vid felbehandling är. Vid bedömningen bör hänsyn också tas till om yrkesrollen innefattar egen förskrivnings-, remiss- och intygsrätt. I propositionen anförs att med de höga krav som ställs för att en yrkesgrupp skall komma i fråga för legitimation blir med nödvändighet antalet yrkesgrupper som uppfyller kraven relativt begränsat. Regeringens uppfattning är att kretsen av legitimerade yrkesutövare inte bör göras alltför vid. Regeringen föreslår vidare att av de legitimerade yrkesutövarna apotekare, arbetsterapeuter, barnmorskor, logopeder, läkare, psykologer, psykoterapeuter, receptarier, sjukgymnaster, sjukhusfysiker, sjuksköterskor, tandhygienister och tandläkare skall erhålla ensamrätt till sin yrkestitel vid verksamhet inom hälso- och sjukvården (skyddad yrkestitel). Regeringen anser dock att legitimerade kiropraktorer, naprapater och optiker tills vidare bör undantas från sådant titelskydd. I propositionen föreslås att legitimation skall införas för arbetsterapeuter, apotekare, receptarier och sjukhusfysiker. I propositionen föreslås också att ett nytt system med skyddade yrkestitlar skall införas för vissa yrkeskategorier som inte omfattas av bestämmelserna om legitimation nämligen audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer. Yrkesutövare med skyddad yrkestitel föreslås räknas som hälso- och sjukvårdspersonal när de i sin verksamhet inom hälso- och sjukvården använder den skyddade yrkestiteln. Därmed står de under samhällets tillsyn och kan bli föremål för de disciplinära påföljderna erinran och varning. Yrkesutövare med skyddad yrkestitel kommer vidare att omfattas av regleringen i patientskadelagen om skyldighet att teckna patientförsäkring. Vidare föreslås de bli skyldiga att göra s.k. lex Maria-anmälningar. I propositionen anförs beträffande sjukhusfysiker att dessa är verksamma inom områden som berör ett stort antal patienter. De har kvalificerade arbetsuppgifter och deras ställningstaganden kan i många fall vara av avgörande betydelse för hur en behandling skall lyckas. Misstag kan få mycket allvarliga konsekvenser. Det finns därför anledning att ställa höga krav på sjukhusfysikernas utbildning, I propositionen redogörs (s. 95-96) vidare för vissa nu gällande samt kommande EU-direktiv om strålskydd för patienter. Regeringen bedömer att det nya direktivet torde förutsätta en reglering av utbildningen för sjukhusfysiker. En reglering av utbildningen ger emellertid inte tillräckliga garantier för patientsäkerheten. Sjukhusfysikern är till stora delar självständig i sin yrkesroll. Regeringen anser därför att en sjukhusfysiker som är olämplig för yrket måste kunna fråntas sin legitimation och hindras fortsätta sin verksamhet. I propositionen förs ingen diskussion om sjukhusingenjörer. I 3 kap. 2 respektive 6 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område anges vilka examina och i förekommande fall även vilken praktisk tjänstgöring som krävs för legitimation eller skyddad yrkestitel. Förslaget om en exklusiv rätt att använda vissa yrkestitlar kräver enligt propositionen bestämmelser som tillgodoser personer med äldre utbildningar och yrkesutövare som under lång tid använt den yrkestitel som skyddas. Regeringen tillkännager i propositionen (s. 91) sin avsikt att i förordning ange vilka äldre utbildningar som skall ge möjlighet att använda en skyddad yrkestitel. I 3 kap. 13 § föreslås vidare en möjlighet att i enstaka undantagsfall godkänna även andra utbildningar än som sägs i 2 respektive 6 §§. Vad gäller sjukhusfysiker föreslås regler i den s.k. införandelagen. Regeringen föreslås (6 §) få meddela föreskrifter om vilka utbildningar som före utgången av år 2008 skall anses likvärdiga med sjukhusfysikerexamen. Även beträffande sjuksköterskor finns en specialbestämmelse i 4 § införandelagen. Vidare har enligt propositionen (s. 86) Högskoleverket fått i uppdrag att lämna förslag till utbildning för specialistsjuksköterskor med olika inriktningar samt målbeskrivning för dessa. Skyldighet att föra patientjournal åvilar inte all hälso- och sjukvårdspersonal (9 § patientjournallagen). Sådan skyldighet gäller i dag för yrkesutövare med legitimation eller särskilt förordnande att utöva visst yrke, den som utan att ha legitimation utför arbetsuppgifter som annars skall utföras av logoped, psykolog eller psykoterapeut inom den allmänna hälso- och sjukvården eller sådana arbetsuppgifter inom den enskilda hälso- och sjukvården som biträde åt legitimerad yrkesutövare samt den som är verksam som arbetsterapeut, kurator eller sjukhusfysiker i den allmänna hälso- och sjukvården. Regeringen föreslår inte journalföringsplikt för de nya yrkesgrupper som föreslås få skyddad yrkestitel (utan att vara legitimerade). I propositionen anförs att journalföringen kan underlätta kontroll av och ingripanden mot oskickliga yrkesutövare och får därmed stor betydelse för arbetet med att stärka patientsäkerheten. Detta skulle tala för att journalföringsplikten borde omfatta även de nya yrkeskategorier som enligt förslaget skall få skyddad yrkestitel, dvs. audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer. Bland dessa fyra yrkesgrupper är det enligt propositionen främst audionomer och dietister som borde komma i fråga för journalföringsplikt. Däremot framstår en sådan skyldighet som något mindre relevant för biomedicinska analytiker och ortopedingenjörer. Regeringen anser emellertid att man i detta avseende inte bör göra någon åtskillnad mellan de olika yrkeskategorierna och har därför valt att inte föreslå journalföringsplikt för någon av yrkeskategorierna. Om framtiden skulle utvisa att någon eller några yrkesgrupper bör åläggas en skyldighet att föra journal får frågan övervägas på nytt, heter det i propositionen. I propositionen föreslås ändringar i 9 och 16 §§ patientjournallagen.
Motioner I motion So37 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dels utöka gruppen legitimerade yrkesutövare (yrkande 1), dels utöka gruppen med skyddad yrkestitel (yrkande 2). Motionärerna anser att regeringen inte bör ta hänsyn till antalet yrkesgrupper som kan komma i fråga för legitimation då det inte finns något sakligt skäl att medvetet begränsa antalet legitimerade yrkesgrupper. Kvalitet och patientsäkerhet måste enligt motionärerna vara ledstjärnor. Motionärerna ställer sig vidare frågande till varför endast en del av de legitimerade grupperna skall få sina yrkestitlar skyddade. I motion So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om att sjukhusingenjörerna bör tillhöra gruppen med legitimation (yrkande 2). Motionärerna anser att de bedömningskriterier som ligger till grund för legitimationsrätten för sjukhusfysiker är lika de kriterier vad avser utbildning och ansvarsförhållanden som föreligger för sjukhusingenjörer. I samma motion hemställs också att de biomedicinska analytikerna skall tillhöra gruppen med legitimation (yrkande 4). Vidare hemställs om ett tillkännagivande om flexibla och generösa övergångsbestämmelser för den som genomgått högskoleutbildning enligt tidigare gällande studieordning som är likställd med nu gällande utbildning (yrkande 7). Motionärerna anser att det gäller i synnerhet alla de som genomgått sjuksköterskeutbildning före år 1993. I motion So36 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar att audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer skall ha journalföringsplikt i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna anser det väsentligt att alla yrkesgrupper som är verksamma inom hälso- och sjukvården och som är legitimerade samt erhåller skyddad yrkestitel skall ha samma skyldighet att föra journal över patienter. Det är en trygghetsfråga och en viktig signal till de nya yrkesgrupperna att de har samma ansvar som andra äldre yrkesgrupper att värna patientsäkerheten.
Behörighetskommittén I Behörighetskommitténs betänkande SOU 1996:138 förs en diskussion om medicintekniska ingenjörer (s. 350).
Flera av de yrkesutövare kommittén studerat har lång utbildning och yrkesgrupperna är specialiserade med betydande tekniska inslag. Det gäller särskilt medicintekniska ingenjörer och perfusionister. Tveklöst har dessa yrkesutövares verksamhet betydelse för patientsäkerheten. De är dock till numerären små yrkesgrupper. Ingen av dessa yrkesgrupper finns heller i någon större utsträckning som enskilda yrkesutövare. Dessutom saknar framför allt de medicintekniska ingenjörerna i mycket stor utsträckning direkta patientkontakter. Ur patienternas och samhällets perspektiv torde det väsentliga vara att dessa yrkesgruppers grundutbildning och vidareutbildning har hög kvalitet och att den tekniska utrustning yrkesgrupperna arbetar med är av god kvalitet. Kontrollen av detta kan emellertid också ske på annat sätt än genom legitimationen. Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen på de områden där dessa yrkesgrupper är verksamma är det viktigt att kontrollen av deras kunnande och av den tekniska utrustningen sker regelbundet. Detta bör i första hand ske genom arbetsgivarens försorg. Kommittén har dessutom i avsnitt 9.5.4 konstaterat att det finns möjligheter att kvalitetskontrollera eller kvalitetsstämpla inte endast den tekniska utrustningen utan även enskilda personer. Det kan ske genom s.k. certifiering. Även om denna verksamhet ännu är i sin linda anser kommittén att det inom en snar framtid kommer att finnas möjligheter att låta externa kontrollorgan som t.ex. SWEDAC utforma och i egen eller annans regi utföra regelbundna kontroller av dessa yrkesgrupper på uppdrag av arbetsgivare eller yrkesgruppernas egna yrkesförbund. En sådan återkommande kontroll torde få betydligt större effekt ur patientsäkerhetssynpunkt än en legitimation vars rättsverkningar oftast inträder först när ett missgrepp eller en olyckshändelse redan inträffat.
Utskottets bedömning Sedan lång tid utgör legitimationen det mest framträdande beviset på en yrkesutövares kompetens inom hälso- och sjukvården. Legitimationen är ett uttryck för att en yrkesutövare står under samhällets tillsyn och har godkänts för yrkesverksamhet inom det område legitimationen avser. Legitimationens huvudfunktion är att vara en garanti för att personalen har en viss kunskaps- nivå samt vissa personliga egenskaper och kvalifikationer. Utskottet delar regeringens bedömning att rätten till legitimation skall förbehållas sådana grupper av yrkesutövare som har en självständig yrkesfunktion med kvalificerade arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar för patienternas säkerhet i vården samt dessutom i inte oväsentlig utsträckning vänder sig direkt till allmänheten, t.ex. i egenskap av fria yrkesutövare. Därmed bedömer utskottet den föreslagna utökningen av legitimerade yrkesgrupper vara en lämplig avgränsning. Utskottet delar regeringens bedömning att legitimation skall införas för arbetsterapeuter, apotekare, receptarier och sjukhusfysiker. Varken Behörighetskommittén eller regeringen har föreslagit att sjukhusingenjörerna skall bli legitimerade. Utskottet anser inte, på de skäl kommittén anfört, att riksdagen bör ta något initiativ i frågan. Utskottet tillstyrker förslaget till 3 kap. 2 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område och avstyrker yrkandena 2 och 4 i motion So38 (fp). Utskottet avstyrker också motion So37 (mp) yrkande 1. Utskottet delar också bedömningen att det behövs ett komplement till legitimationen. Det föreslagna systemet med skyddad yrkestitel för vissa grupper som inte omfattas av legitimation bör därför införas. Utskottet delar regeringens bedömning att yrkesgrupperna audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer skall omfattas av den särskilda regleringen med skyddade yrkestitlar och tillstyrker därför även förslaget till 3 kap. 6 §. Utskottet avstyrker motion So37 (mp) yrkande 2. I motion So38 (fp) yrkande 7 påtalas behovet av flexibla och generösa övergångsregler när de nya reglerna införs. Utskottet konstaterar att förslaget till 3 kap. 13 § första stycket innebär att Socialstyrelsen i särskilda fall kan meddela legitimation eller rätt att använda skyddad yrkestitel om yrkesutövaren på annat sätt än som sägs i 3 kap. 2 eller 6 §§ förvärvat motsvarande kompetens. För vissa yrkesgruper finns dessutom bestämmelser i förslaget till lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (införandelagen). Regeringen har vidare aviserat att genom förordnings-ändringar reglera vissa utbildningsfrågor. Utskottet anser att motion So38 (fp) yrkande 7 åtminstone delvis är tillgodosedd och avstyrks. Utskottet tillstyrker förslaget till 3 kap. 13 §. Utskottet delar regeringens bedömning att journalföringsplikt inte nu bör åläggas yrkesgrupperna med skyddad yrkestitel. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga om det skulle behövas. Utskottet tillstyrker förslaget till ändringar i patientjournallagen och avstyrker motion So36 (m).
Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder m.m.
Propositionen Sammanfattningsvis anser regeringen att de nuvarande begränsningarna i kvacksalverilagen såvitt avser behandlingsmetoder, vilka sjukdomar och tillstånd som får behandlas och åldersgräns för behandling av barn skall finnas kvar i stort sett oförändrade i den nya lagens fjärde kapitel. Patientsäkerheten är en väsentlig utgångspunkt vid regeringens ställningstaganden i propositionen. Skyddet för patienten måste emellertid vägas mot bl.a. närings- och yrkesfriheten. Dessa rättigheter har ett starkt och numera grundlagsreglerat skydd. Inskränkningar i rättigheterna får dock ske enligt propositionen om väsentliga allmänna intressen kräver det. Ett sådant intresse är hälso- och sjukvården. En annan väsentlig utgångspunkt är den enskildes frihet att välja behandlingsform. Det är enligt propositionen viktigt att från samhällets sida visa respekt för människors önskan att själva välja vårdgivare och behandlingsmetod. Denna frihet måste i sin tur vägas mot intresset av att upprätthålla ett gott skydd för den enskildes säkerhet i vården. Attityden till många s.k. alternativa behandlingsformer och metoder har förändrats under de senaste decennierna. Flera av de yrkesgrupper och behandlingsmetoder som tidigare räknades som kvacksalveri faller numera inom behörighetslagens ram. Detta gäller exempelvis logopeder, psykoterapeuter, kiropraktorer och naprapater men även en sådan verksamhet som akupunktur när den utövas av hälso- och sjukvårdspersonal. Även om det skett en förändring när det gäller synen på alternativmedicin och vissa alternativa behandlingsmetoder gäller detta enligt propositionen självfallet inte alla förekommande metoder och terapier. Den kompetens- och kvalitetshöjning som en del yrkesgrupper kunnat peka på omfattar heller inte alla yrkesutövare. De risker som är förknippade med alternativmedicinsk verksamhet förefaller vara mera att hänföra till den enskilde yrkesutövarens bristande kompetens än till metoderna i sig. Vid bedömningen av hur riskfyllda eller farliga de alternativmedicinska behandlingsmetoderna är, måste man enligt propositionen emellertid också försöka att väga in den preventiva effekt som kvacksalverilagen kan ha haft. Även om det är svårt att värdera sådana effekter kan det finnas skäl att anta att lagens förbud mot vissa behandlingsformer och behandling av vissa sjukdomar och tillstånd förhindrat spridningen av farliga metoder eller behandlingar. Regeringens utgångspunkt är därför att det fortfarande krävs en lagstiftning som värnar om patienternas säkerhet genom att förbjuda personer som saknar erforderlig kompetens att utöva viss verksamhet. Regeringen har inte funnit skäl att definiera vilka åtgärder som är förbjudna på annat sätt än vad som sker i den gällande kvacksalverilagen. Det förbjudna området omfattar således undersökning av annans hälsotillstånd, behandling av annan för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom vidtagande eller föreskrivande av åtgärd i förebyggande, botande eller lindrande syfte. Något krav på att den behandlade verkligen lider av den sjukdom som behandlingen riktas mot uppställs inte. Enligt 4 kap. 2 § är det förbjudet att behandla smittsamma sjukdomar som enligt smittskyddslagen är anmälningspliktiga sjukdomar, cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning. Vidare är det förbjudet att undersöka eller behandla annan under allmän bedövning eller lokal bedövning eller genom injektion av bedövningsmedel eller under hypnos. Liksom enligt gällande rätt faller exempelvis allmänna hälsoråd som lämnas utan någon anknytning till sjukdom utanför lagens tillämpningsområde. Med den angivna definitionen faller även verksamheter såsom exempelvis tatuering utanför det reglerade området. Bestämmelserna som inskränker rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder omfattar dem som inte är att betrakta som hälso- och sjukvårdspersonal. Den medicinska utvecklingen går ständigt framåt. Äldre metoder omvärderas och nya metoder utvecklas. Att försöka förutsäga vilka metoder som kommer att utvecklas i framtiden och som bör vara förbehållna vissa yrkesgrupper är en omöjlig uppgift enligt propositionen. I stället får lagstiftaren här följa den medicinska utvecklingen och efter hand göra en bedömning av nya metoder. Det kan vara värt att notera att den enda förändring av de i kvacksalverilagen reglerade behandlingsmetoderna som skett sedan lagens tillkomst år 1960, är ett tillägg angående utprovning eller tillhandahållande av kontaktlinser. I propositionen anförs vidare att ett förbud för icke hälso- och sjukvårdspersonal att behandla barn infördes med kvacksalverilagen år 1961. Regeringen anser nu att omsorgen om patienternas säkerhet måste anses väga särskilt tungt när det gäller barn. Omsorgen om barnets bästa talar för att den nuvarande åttaårsgränsen måste bibehållas. Den gränsen valdes enligt propositionen eftersom barnet då hade börjat skolan och kommit under regelbunden läkarundersökning och kontroll. Enligt skollagen skall skolhälsovård anordnas för elever i bl.a. grundskolan. I propositionen (s. 107) redogörs vidare för att vissa remissinstanser, Socialstyrelsen och Sveriges Psykologförbund, vill införa ett särskilt skydd när det gäller hälsofarlig utövning inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet.
Motioner I motion So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om ett förbud för personer med icke-utbildning i hälso- och sjukvården att behandla barn under 15 år (yrkande 1). Motionärerna pekar på att såväl Behörighetsutredningen som flera remissinstanser föreslagit en höjning av åldersgränsen. De anser också att det finns risk att skolhälsovården inte kan uppfylla sina åligganden enligt skollagen med tanke på de nedskärningar som skett. I motion So39 av Gullan Lindblad (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utforma ett lagstiftningsskydd mot kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet. Motionären anför att Socialstyrelsen som remissinstans har framhållit behovet av en särskild utredning om utformningen av ett skydd i lagstiftningen mot hälsofarligt kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet. Vidare tog Behörighetsutredningen upp frågan om att psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet som bedrivs av personer utan erforderlig kompetens kan innebära risk för patienterna. Frågan krävde emellertid enligt utredningen ytterligare utredning (propositionen s. 194). I motion So40 av Gullan Lindblad (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att överväga utformningen av en effektiv tillsynslagstiftning rörande all psykologisk verksamhet. Motionären anför att i övriga nordiska länder omfattas psykologers yrkesutövning av ett mer omfattande skydd i lagstiftningen, bl.a. genom att även psykologisk verksamhet utanför hälso- och sjukvården omfattas av samhällets tillsyn. Med hänsyn till den inverkan psykologisk yrkesutövning har på såväl individ- som grupp- och organisationsnivå är det av stor betydelse för allmänhetens skydd att skadlig och oetisk användning av psykologisk kunskap motverkas. En effektivare tillsynsverksamhet skulle ge ett väsentligt större skydd mot oseriös verksamhet, heter det i motionen. I flera motioner från den allmänna motionstiden 1997 begärs också en psykologlag, dvs. en samlad tillsynslagstiftning avseende allt psykologarbete, även det som sker utanför hälso- och sjukvården. Sådana yrkanden finns i motionerna So210 av Gullan Lindblad och Liselotte Wågö (m), So227 av Barbro Westerholm (fp), So249 av Siw Persson (fp), So291 av Stig Sandström m.fl. (v) (yrkande 3) samt So321 av Torgny Danielsson (s). Motionärerna anför bl.a. att patienters/klienters skydd mot skadlig och oetisk användning av psykologisk kunskap på samhällslivets olika områden fortfarande är mycket bristfälligt. Utanför åliggande- och tillsynslagens tillämpningsområden uppträder i dag personer med otillräcklig utbildning under yrkesbeteckningen psykolog. Psykologiska metoder och test används inte sällan av personer utan psykologutbildning inom ett stort antal områden, enligt motionärerna. Några exempel på detta är: inom arbetslivet när det gäller personlighetstest vid urval/rekrytering, personalutveckling m.m., inom rättsväsendet där icke legitimerade psykologer uppträder som vittnespsykologer, inom utbildningsväsendet där barn med problem erbjuds ?lekarbete? av speciallärare utan utredning, behandling eller handledning av leg. psykolog. I motion So291 (v) begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om vikten av en auktorisation av psykologer med specialistutbildning (yrkande 1). Motionärerna anför att Psykologförbundet i Sverige under de senaste 20 åren drivit frågan om en auktoriserad specialistutbildning (psykoterapeut) för psykologerna. Motionärerna anser att en sådan auktorisation är en naturlig utveckling av psykologutbildningen. I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om utbildning av vårdpersonal i frågor om alternativ/komplementärmedicin (yrkande 21). Ett liknande yrkande finns i motion So340 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) (yrkande 2). Motionärerna anser att all utbildning av vårdpersonal bör innehålla adekvat information om och beskrivning av alternativ/komplementärmedicinska behandlingsmetoder. De anser att bestämmelsen i hälso- och sjukvårdslagens 2 a §, att patienten skall ges upplysning om de olika behandlingsmetoder som står till buds, är otillfredsställande ur patientens synvinkel om inte t.ex. läkare och distriktsköterskor har god kunskap om alternativmedicinens möjligheter. Två motioner från den allmänna motionstiden tar upp olika frågor om alternativ/komplementärmedicin. I motion So308 begärs ett tillkännagivande om registrering av alternativmedicinska utövare (yrkande 22). Registreringen bör skötas av Socialstyrelsen, men inte uppfattas som auktorisation eller legitimering. Styrelsen borde ges vissa sanktionsmöjligheter mot dem som inte uppfyller kraven, anser motionärerna. Ett liknande yrkande finns i motion So340 (yrkande 4). I yrkande 23 i motion So308 begärs ett tillkännagivande om Socialstyrelsens möjligheter att skapa ett samordningsorgan i alternativ/komplementärmedicinska frågor. Ett liknande yrkande finns i motion So340 yrkande 3. Motionärerna anser att ett samordningsorgan i Socialstyrelsens regi skulle kunna stå för information till allmänheten, myndigheter och sjukvårdspersonal. I dag råder ett informations- och kunskapsunderskott vad gäller utvecklingen inom alternativmedicinen. Ett sådant forum skulle effektivt förändra informationsbilden genom sin lättillgänglighet och genom att på sikt utvecklas till en nationell kunskapsbank på området. I motion So308 yrkande 24 begärs ett tillkännagivande om att Forskningsrådsnämnden bör initiera forskning om komplementära behandlingsmetoder. I motion So340 yrkande 5 finns ett liknande yrkande. Ny forskning, speciellt med inriktning på hur skolmedicinska undersöknings- och behandlingsmetoder kan förbättras genom aktiv samverkan med alternativmedicinska behandlingsmetoder, är enligt motionärerna den länk som saknas för att de medicinska disciplinernas strävan efter en helhetssyn skall kunna bli verklighet. En motion tar upp problem kring piercing och tatuering. I motion So333 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om piercing och tatuering. Motionärerna anser att mycket unga personer inte bör tillåtas tatuera sig med mindre än att vårdnadshavaren godkänt behandlingen. Vid piercing är det hög risk för allergiska reaktioner och infektioner varför inte håltagning på minderåriga bör tillåtas, enligt motionärerna. De anser att Socialstyrelsens allmänna råd 1995:3 inte är tillräckliga. Det saknas uttryckliga regler, heter det i motionen.
Tidigare behandling Motionsyrkanden om bl.a. ökade alternativmedicinska forskningsinsatser behandlades i betänkande 1996/97:SoU1. Utskottet konstaterade (s. 97) att attityden till många s.k. alternativa behandlingsformer och metoder hade förändrats under de senaste decennierna. Flera av de behandlingsmetoder som tidigare räknats som kvacksalveri faller numera inom behörighetslagens ram, t.ex. kiropraktik och naprapati. Forskningen om alternativa behandlingsmetoder är mycket begränsad. Alternativmedicinkommittén förde i sitt huvudbetänkande fram olika förklaringar härtill, bl.a. bristande vilja och intresse hos såväl de etablerade forskarna som hos alternativbehandlarna, otillräcklig utbildning hos den sistnämnda kategorin samt att de gängse forskningsmetoderna inom hälso- och sjukvården inte alltid går att tillämpa inom alternativmedicinen. Kunskaper inom alternativmedicin behövs enligt utskottet både för att kunna bedöma effekter och vinster och för att utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet förutsatte att ansökningar om medel till forskning på området behandlas i en positiv anda. Något initiativ från riksdagen behövdes därför inte i denna fråga. Riksdagen följde utskottet (rskr. 124). Enligt uppgift från Socialstyrelsen finns inte någon entydig reglering i Sverige av frågan om piercing och tatuering. Avsikten med ett sådant ingrepp är närmast estetisk eller kosmetisk. Syftet är inte att vidta någon hälso- och sjukvårdande åtgärd och ingreppet som sådant faller därför utanför hälso- och sjukvårdslagen. Ingrepp av detta slag kan dock falla under hälsoskyddslagen respektive smittskyddslagen såvitt gäller hygien- och smittskyddsfrågor när ingreppet utförs. Enligt hälsoskyddslagen skall den kommunala nämnd som svarar för miljö- och hälsoskydd ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling (se vidare Allmänna råd 1995:3). Socialstyrelsen har i Allmänna råd 1995:3 Yrkesmässig hygienisk behandling anfört bl.a. följande (s. 18-19):
Generella åtgärder vid behandlingar där hål görs i huden
Då behandlingen medför att man gör hål i det översta hudlagret bör man alltid iaktta följande:
* Behandla inte minderåriga utan föräldrars medgivande.
- - -
* Tatuering innebär att man med nål applicerar färg i hudens djupare lager. Därvid uppkommer en blödning i huden. Smittrisken vid tatuering är avsevärt större än vid t.ex. akupunktur och håltagning på grund av den långa tid som åtgår för tatuering.
Vid tatuering bör följande åtgärder alltid vidtas förutom de som nämns i ovanstående uppräkning:
* Använd sterila färglösningar. Detta innebär dels att de lösningar som används är sterila i sig, dels att sterila spädningsvätskor används. Blandningarna bereds i sterila koppar och med hjälp av sterila instrument som kasseras eller steriliseras efter varje kund. En beredd färglösning används endast till en person.
* Tatuera enbart frisk hud. Skadad hud, t.ex. vid eksem, kan innehålla mycket stora mängder bakterier. Tatuera därför inte annan hud än den som är helt frisk. Inte heller bör någon form av eksem föreligga på annan del av huden. I begreppet ?sjuk hud? ingår också effekten av intravenöst drogmissbruk och diabetes som insulinbehandlas eftersom detta ofta medför en massiv förekomst av gula stafylokocker på huden. Personer med sjukdomar som innebär ett försämrat infektionsförsvar bör inte tatueras.
* Använd skyddshandskar av engångstyp för att både den behandlade och den som behandlas skyddas mot smitta.
Den som tatuerar bör upplysa sina kunder om att
* det är svårt att i efterhand avlägsna en tatuering samt att plastikkirurgiska ingrepp för att avlägsna en tatuering i flertalet fall måste bekostas av individen själv,
* tatuering inte bör ske vid vissa sjukdomstillstånd, t.ex. eksem eller immunbrist.
Utskottets bedömning Behörighetskommittén föreslog att åldersgränsen vid undersökning och behandling av barn som utförs yrkesmässigt av den som inte är hälso- och sjukvårdspersonal skulle höjas från 8 till 15 år. Under remissbehandlingen framkom olika synpunkter på var en åldersgräns borde ligga. Förespråkare fanns enligt propositionen för att gränsen skulle dras vid såväl 8 som 15 och 18 år, liksom önskemål om ett totalt slopande av åldersgränsen. Utskottet delar regeringens bedömning att den nuvarande åttaårsgränsen skall bibehållas. Utskottet tillstyrker förslaget till 4 kap. 3 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område och avstyrker motion So38 (fp) yrkande 1. Flera motionärer tar upp olika frågeställningar med anknytning till det psykologiska verksamhetsområdet. Det gäller yrkanden med begäran dels om en samlad effektiv tillsynslagstiftning inom psykologins område, dels ett vidgat skydd mot kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet. I Behörighetskommitténs betänkande (SOU 1996:138), vilket legat till grund för propositionen, behandlas liknande frågor (t.ex. s. 390 f. och s. 420). Kommittén anförde att psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet utövad av personer som saknar reglerad kompetens kan innebära risk för skador hos den som behandlas. Kommittén ansåg därför att det kunde finns skäl att förbehålla hälso- och sjukvårdspersonal rätten att behandla allvarliga psykiska störningar. En sådan inskränkning i den fria närings- och yrkesfriheten kräver dock att det i lagform görs preciseringar och avgränsningar inom det psykologiska behandlingsområdet. Utformningen av en sådan bestämmelse krävde enligt kommitténs uppfattning ytterligare utredning, bl.a. för att avgränsa förbudsområdet på ett sätt som gör en sådan reglering möjlig att tillämpa på ett rimligt sätt. Någon sådan ytterligare utredning hade det inte funnits utrymme för inom ramen för kommitténs arbete. Kommittén lämnade därför inte något förslag i den delen. Några remissinstanser har pläderat för en utvidgning av förbudsområdet när det gäller hälsofarlig utövning inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet. Utskottet instämmer i stort i den bedömning som Behörighetskommittén och motionärerna har gjort, dvs. att olika frågeställningar inom det beskrivna området på lämpligt sätt bör belysas ytterligare. Utskottet är däremot inte berett att ställa sig bakom den exemplifiering av ?psykologiska metoder? som görs i vissa motioner. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So39 (m), So40 (m), So210 (m), So227 (fp), So249 (fp), So291 (v) yrkandena 1 och 3 samt So321 (s) ge regeringen till känna. I motionerna So308 (mp) och So340 (mp) berörs olika frågor om alternativ/komplementärmedicin. Inledningsvis konstaterar utskottet att attityden till flera s.k. alternativa behandlingsmetoder, dock inte alla, har förändrats under de senaste decennierna. Kunskaper inom alternativmedicin behövs enligt utskottet både för att kunna bedöma effekter och vinster och för att utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet förutsätter att ansökningar om medel till forskning på området behandlas i en positiv anda. Utskottet delar inte motionärernas uppfattning om registrering m.m. av alternativmedicinska utövare hos Socialstyrelsen. Utskottet befarar att ett system som bygger på en sådan registrering skulle kräva utökade resurser utan att ge motsvarande vinst. Utskottet avstyrker motionerna So308 (mp) yrkandena 21-24 och So340 (mp) yrkandena 2-5. I motion So333 (s) behandlas piercing och tatuering. Utskottet instämmer i att verksamheten kan skapa problem. Vissa bestämmelser om sådan verksamhet finns och Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd. Utskottet utgår från att styrelsen följer utvecklingen och vid behov initierar erforderliga åtgärder. Motionen avstyrks.
Preskription
Propositionen I propositionen föreslås att den absoluta preskriptionstiden skall förlängas. Disciplinpåföljd skall aldrig få åläggas en yrkesutövare senare än tio år efter den förseelse som anmälts (5 kap. 5 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område). Huvudregeln enligt nu gällande bestämmelser (6 § disciplinpåföljdslagen) är att disciplinansvar inte får åläggas någon om han eller hon inte inom två år efter förseelsen underrättas om att en anmälan skett. Vidare finns en bestämmelse om en yttersta preskriptionstid som uppgår till fem år efter den förseelse som anmälts (absolut preskription). I propositionen anför regeringen att ett antal fall har fått skrivas av på grund av att absolut preskription inträtt under den tid disciplinpåföljdslagen varit i kraft. Det har visat sig att den nya bestämmelsen om absolut preskription i enskilda ärenden kan få icke önskvärda effekter och inte bidrar till att upprätthålla en, för både patienter och personal, godtagbar rättssäkerhetsnivå. Enligt regeringens uppfattning finns det därför skäl att överväga hur bestämmelsen om absolut preskription skall vara utformad. Syftet med bestämmelserna om disciplinpåföljd är enligt propositionen i första hand att stärka patientsäkerheten. Bestämmelserna ger även den patient som drabbats genom förseelsen en möjlighet till upprättelse. Disciplinpåföljden skall ses som en markering av att den anmälda händelsen medför en icke acceptabel risk för patientens säkerhet för vilken yrkesutövaren varit helt eller delvis ansvarig och att en upprepning inte får ske. Det gäller framför allt den ansvarige yrkesutövaren men markeringen kan även tjäna till vägledning för övriga yrkesutövare inom hälso- och sjukvården. För att disciplinpåföljden skall få avsedd effekt gentemot den ansvarige yrkesutövaren bör påföljden åläggas honom eller henne snarast efter förseelsen enligt propositionen. Det är svårt att motivera utifrån ett patientsäker- hetsperspektiv och det förefaller inte vara meningsfullt att påtala brister i yrkesutövning om yrkesutövaren under flera år efter förseelsen skött sitt arbete utan anmärkning. Rättssäkerheten för yrkesutövaren talar också för att tiden under vilken disciplinpåföljd kan åläggas begränsas. För den drabbade patienten är det givetvis av betydelse att saken prövas så snart som möjligt. Det kan emellertid även efter avsevärd tid vara av stor betydelse, bl.a. för patientens förtroende för vården, att det konstateras om ett fel begåtts och om någon kan ställas till ansvar för detta. Det är vidare viktigt att markera var gränserna går i ett mera allmänpreventivt syfte för att stärka patientsäkerheten. I det sistnämnda fallet har tidsaspekten mindre betydelse. I propositionen anförs vidare att absolut preskription inträder även i andra ärenden än dem som uttryckligen berörs i förarbetena till den nya lagen och i situationer som möjligen inte förutsågs i lagstiftningsarbetet. Framför allt kan enligt propositionen nämnas ärenden av komplicerad och principiell natur, med behov av särskild utredning av medicinsk, vetenskaplig expertis, ofta i flera instanser, vilket gör att handläggningen drar ut på tiden. Även det förhållandet att en anmälan - framför allt då det är fråga om allvarliga skadefall - ibland görs av den skadade patienten kort före den tvååriga preskriptionstidens utgång, innebär att absolut preskription kan inträda innan ärendet blivit färdigutrett och prövat enligt den instansordning som gäller för dessa ärenden. Ärenden som återförvisas av överinstans för förnyad handläggning är en annan grupp där det finns en risk att den absoluta preskriptionen kan komma att inträda innan prövningen slutförs. Att en anmälan först utreds inom Socialstyrelsen innan anmälan sker till HSAN kan också medföra en handläggningstid som gör att absolut preskription inträder innan frågan om disciplinansvar hunnit bli slutligt prövad. Utgångspunkten för valet av nuvarande preskriptionstid (fem år) synes, enligt propositionen, ha varit den som gäller inom straffrätten för de lindrigaste brotten. Av förarbetena till disciplinpåföljdslagen framgår att hänsyn tagits till att tillförsäkra den utpekade personalen rättssäkerhet. Motsatsen kan dock inträffa i en situation där anmäld personal inte kan få en anmälan slutligt prövad i sak i högre instans på grund av bestämmelsen om absolut preskription. Genom preskriptionsbestämmelserna blir en disciplinpåföljd som en underinstans beslutat om utan verkan om överinstansen inte hinner pröva ärendet innan fem år förflutit. Möjligheten att få en prövning av högre instans om grund för disciplinpåföljd förelegat kommer därför inte alltid att finnas för den anmälda personen, vilket kan upplevas som en brist i rättssäkerheten. Förseelser som har ägt rum före den nya bestämmelsens ikraftträdande föreslås preskriberas enligt äldre bestämmelser.
Motioner I motion So297 av Kerstin Heinemann och Sigge Godin (fp), från den allmänna motionstiden 1997, begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en treårig preskriptionstid (yrkande 1), samt att preskriptionstiden skall kunna räknas från den dag en felbehandling eller ett misstag upptäcks (yrkande 2). Motionärerna konstaterar att i HSAN:s arbete alltför ofta konstateras att nuvarande tidsgräns på två år innebär problem för anmälaren. Mycket ofta sträcker sig behandlingsperioderna över väsentligt längre tid än två år. Vid mycket långa sjukdomsperioder har vederbörande ofta inte återhämtat sig fysiskt eller psykiskt så att han/hon orkar göra en anmälan efter en felbehandling. Vid dödsfall, inte minst när det gäller barn, krävs ofta lång tid för anhöriga att bearbeta sin sorg. Därmed faller deras möjligheter att anmäla ärendet när preskriptionstiden är så kort som två år. Samtidigt får inte preskriptionstiden sättas så att minnesbilder av aktuellt fall försvåras. Preskriptionstiden bör därför enligt motionärerna förlängas till tre år. I andra fall kan det vara så att orsaken till en patients besvär på grund av en felbehandling upptäcks först efter att preskriptionstiden har gått ut. I motion So341 av Sonja Fransson (s) begärs ett tillkännagivande om preskriptionstidens längd. Motionären anför att patienten många gånger behöver undersökas av flera läkare innan felet upptäcks. Anmälan fördröjs därigenom. En förlängning av preskriptionstiden behöver därför göras, enligt motionärerna.
Utskottets bedömning Syftet med bestämmelserna om disciplinpåföljd är i första hand att stärka patientsäkerheten men bestämmelserna ger också patienten en möjlighet till upprättelse. För att disciplinpåföljden skall få avsedd effekt gentemot den ansvarige yrkesutövaren bör dock påföljden åläggas snarast efter förseelsen. Rättssäkerheten för yrkesutövaren talar också för att tiden begränsas. Utskottet kan konstatera att ett antal ärenden (mål) har fått skrivas av på grund av att absolut preskription inträtt. Enligt utskottet bidrar bestämmelsen i dess nuvarande skick därmed inte till att upprätthålla en för patienter och personal godtagbar rättssäkerhetsnivå. Utskottet anser att den absoluta preskriptionstiden bör förlängas från fem till tio år efter förseelsen. Utskottet anser inte att det finns tillräckliga skäl att ändra den nuvarande tvååriga preskriptionstiden för underrättelse om anmälan. Utskottet tillstyrker förslaget till 5 kap. 5 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Motion So341 (s) är tillgodosedd och avstyrks. Motion So297 (fp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
Interimistisk återkallelse av legitimation m.m.
Propositionen I propositionen föreslås att en legitimation skall kunna återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt om det finns sannolika skäl för misstanke att den legitimerade har visat grov oskicklighet i sin yrkesutövning eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket, såvida det är påkallat från allmän synpunkt. Ett interimistiskt beslut skall gälla i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl får giltighetstiden för beslutet förlängas ytterligare med högst sex månader (5 kap. 8 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område). Ärenden om återkallelse av legitimation kräver enligt regeringen normalt skyndsam handläggning. Dröjsmål med att dra in en behörighet som inte längre bör gälla kan innebära stora risker för säkerheten i vården. Samtidigt måste rättssäkerheten för den yrkesutövare som talan riktas emot tillgodoses. Huvudprincipen måste därför enligt regeringen vara att handläggningen av ärendet inriktas på att snabbt få fram en sådan utredning som möjliggör slutligt beslut i återkallelseärendet. Det kan av olika skäl dra ut på tiden innan ett ärende hos HSAN slutligen avgörs. Skälet kan exempelvis vara att utgången av en brottmålsprocess avvaktas. Vidare kan den noggranna utredning som många gånger behövs för att garantera den legitimerades rättssäkerhet ta lång tid i anspråk. Åtgärder för att förhala avgörandet i ärendet från den legitimerades sida kan också förekomma. Under tiden till dess återkallelseärendet avgörs av HSAN kan med dagens system yrkesutövaren fortsätta att förskriva läkemedel och utföra behandlingar som inte svarar mot patienternas behov och därigenom undanhålla patienterna adekvat vård. Andra förfaranden som förekommer är bedrägerier avseende t.ex. läkarvårdsersättningar, utfärdande av oriktiga intyg för sjukpenning och liknande. Sådana förfaranden kan enligt regeringen omfatta betydande belopp. Det finns visserligen möjlighet att redan i dag interimistiskt dra in eller begränsa behörigheten att ordinera narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel samt teknisk sprit. Åtskilliga andra kategorier läkemedel är dock eftertraktade, exempelvis anabola steroider, och kan föranleda ordinationer som inte står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Mot bakgrund av vad som redovisats framstår det enligt regeringens uppfattning som en brist att möjligheten till interimistiskt beslut inte står till buds över hela linjen i ärenden om återkallelse av legitimation. Denna brist kan i vissa fall leda till betydande olägenheter. En möjlighet bör därför öppnas till interimistisk återkallelse av legitimation i sådana fall där det slutliga avgörandet hotar att dra ut på tiden och olägenheter kan befaras. Existensen av ett sådant alternativ kan också antas förbättra Socialstyrelsens och HSAN:s möjligheter att snabbt och effektivt slutföra utredning och bedömning av återkallelseärenden, enligt propositionen. Det förhållandet att ett interimistiskt beslut meddelats får inte föranleda att den fortsatta handläggningen inte bedrivs på ett skyndsamt sätt. Tvärtom är det då mycket angeläget med en särskilt skyndsam handläggning. Genom tidsbegränsning av det interimistiska beslutets giltighet och krav på särskilda skäl för en förlängning med högst sex månader understryks kravet på skyndsam handläggning och den enskildes krav på rättssäkerhet. I författningskommentaren till 5 kap. 8 § (s. 164 f.) anges att även om huvudprincipen skall vara att handläggningen av ärendet inriktas på att snabbt få fram en sådan utredning som möjliggör slutligt beslut i återkallelseärendet, kan handläggningen i vissa fall komma att ta längre tid i anspråk. Det kan bero på att utredningsarbetet är svårt att genomföra på grund av den legitimerades agerande. Men det kan även ha andra orsaker, som att åtgärder av en annan myndighet måste inväntas. Därför har det öppnats en möjlighet att förlänga giltighetstiden för ett beslut om interimistisk återkallelse med ytterligare högst sex månader. Frågan om förlängning måste prövas innan giltighetstiden löper ut, annars upphör beslutet att gälla. I propositionen gör regeringen vidare bedömningen att någon bestämmelse om strikt skadeståndsansvar för det allmänna i de fall en interimistisk åtgärd inte leder till slutlig återkallelse av legitimation inte skall införas. Regeringen anser att skadeståndslagens (1972:207) bestämmelser om det allmännas skadeståndsansvar för fel och försummelse vid myndighetsutövning får anses tillräckliga i dessa sammanhang. I propositionen erinras vidare om att huvudregeln vad gäller det allmännas ansvar vid myndighetsutövning är att skadeståndsansvar förutsätter ett vållande från myndighetens sida. Det strikta skadeståndsansvaret för staten är begränsat till rena undantagssituationer, t.ex. ersättning till en person som varit frihetsberövad med anledning av misstanke om brott och som senare blir frikänd av en domstol. Regeringen delar enligt propositionen Justitiekanslerns uppfattning att det finns anledning att vara återhållsam med att utvidga det strikta skadeståndsansvaret till att gälla områden som inte påtagligt skiljer sig från andra områden med inslag av myndighetsutövning. Det kan således ifrågasättas om det inom det område som omfattar tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal är nödvändigt att införa särskilda skadeståndsbestämmelser.
Motioner I motion So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) hemställs att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om innebörden av ?särskilda skäl? enligt 5 kap. 8 § andra stycket lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (yrkande 5). Motionärerna anser att det är viktigt att slå fast att utdragen handläggning av den legitimerades motpart eller för den delen av HSAN inte kan anses utgöra ?särskilda skäl? för att förlänga ett interimistiskt beslut om återkallelse av legitimation. Enligt motionärernas uppfattning bör riksdagen till ledning för rättstillämpningen avseende den aktuella bestämmelsen godkänna denna bedömning. I yrkande 6 begärs att riksdagen ändrar lagförslaget så att den legitimerade ges rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada som tillfogats denne på grund av ett interimistiskt beslut om återkallelse av legitimationen om legitimationen senare inte återkallas slutligt. Motionärerna refererar till att Sveriges Advokatsamfund påpekat att det inte är osannolikt att ett beslut om interimistiskt återkallande i praktiken medför att det blir svårt för den berörde att återuppta sin yrkesverksamhet även om legitimationen inte återkallas slutligt. Liksom för myndighetsbesluten om frihetsberövande och betalningssäkring är ett interimistiskt återkallande en så ingripande åtgärd för den enskilde att det enligt motionärernas uppfattning måste motsvaras av en strikt skadeståndsskyldighet för det allmänna i de fall det i efterhand visar sig att beslutet var felaktigt. Ersättningen skall naturligtvis kunna vägras eller sättas ned om den legitimerade har försvårat sakens utredning eller eljest medverkat till skadan. Detsamma skall gälla i den mån det annars skulle vara oskäligt att ersättning lämnas, heter det i motionen.
Utskottets bedömning Utskottet anser det mycket angeläget att ärenden om interimistisk återkallelse av legitimation handläggs skyndsamt. Utskottet är dock inte berett att tillstyrka motion So38 (fp) yrkande 5. När det gäller frågan om strikt skadeståndsansvar delar utskottet regeringens bedömning och avstyrker därmed yrkande 6 i motionen. Utskottet tillstyrker 5 kap. 7-9 §§ i förslaget.
Begränsning av förskrivningsrätt I motion So324 av Hans Hoff och Claes-Göran Brandin (s) (från den allmänna motionstiden 1997) begärs ett tillkännagivande om en ändring i disciplinpåföljdslagen. Motionärerna förespråkar en ändring i 9 §. De anser att ordet ?får? skall bytas mot ?skall? i följande text. Om en läkare eller tandläkare missbrukar sin behörighet att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna behörighet dras in eller begränsas. Behörigheten får också dras in eller begränsas om läkaren eller tandläkaren själv begär det. Motionärerna anser att om läkaren missbrukar och/eller förskriver droger i eget ekonomiskt syfte borde det alltid resultera i en begränsning av förskrivningsrätten.
Propositionen Den bestämmelse som motionärerna vill ändra, 9 § disciplinpåföljdslagen, återfinns numera, med samma lydelse, i den nya lagens 5 kap. 11 §. ?Om en läkare eller tandläkare missbrukar sin behörighet att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna behörighet dras in eller begränsas. Behörigheten får också dras in eller begränsas om läkaren eller tandläkaren själv begär det.?
Tidigare behandling och bakgrund Den fråga som tas upp i motion So324 (s) berördes något i proposition 1993/94:149 Åligganden för personal inom hälso- och sjukvården m.m. Propositionen innehöll bl.a. förslag till lagen om disciplinpåföljd m.m. på hälso-och sjukvårdens område (prop. s 104 f.). I propositionen anförs:
Tillsynsutredningen har i detta sammanhang bl.a. berört den typ av missbruk av förskrivningsrätten som innebär att den förskrivandes syfte är att förse någon med narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel för ett missbruk. Att en läkare skriver ut sådana läkemedel är som utredningen konstaterar i och för sig inget onormalt eller klandervärt, då dessa läkemedel ingår i den uppsättning läkemedel som sjukvården har till sitt förfogande för att bota eller lindra sjukdom. Problem uppstår först när vederbörande läkare förskriver läkemedlet för att medvetet eller omedvetet tillgodose eget eller annans beroende av narkotika eller alkohol. Det kan vara fråga om att för egen ekonomisk vinning utnyttja andras beroende av sådana substanser. Samhället måste ha möjlighet att vidta åtgärder som riktar sig mot förskrivningsrätten för den som på detta sätt missbrukar denna rätt. Regeringen delar inte utredningens uppfattning att den som gör sig skyldig till sådana överförskrivningar inte behöver vara att anse som olämplig att utöva sitt yrke i övrigt. Presumtionen bör istället vara att olämplighet är för handen. Vid upprepade förseelser av detta slag kan det enligt vår uppfattning med fog ifrågasättas om inte den förskrivande ?på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket? på samma sätt som den som mera handgripligt visar bristande respekt för annans liv eller hälsa. Prövning av legitimationen bör i vart fall ske i de fall då det rört sig om ett medvetet underhåll av annans missbruk. I författningskommentaren till 9 § disciplinpåföljdslagen anförde regeringen bl.a. (prop. 1993/94:149 s. 124) att bestämmelsen var till för att förhindra att förskrivningsrätt används till att underhålla eget eller andras missbruk.
Utskottets bedömning Utskottet delar inställningen i proposition 1993/94:149 att behörighet att förskriva narkotika, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit får dras in om förskrivaren missbrukar behörigheten. Någon skyldighet att dra in behörigheten bör dock inte föreskrivas. Utskottet delar också bedömningen att presumtionen, vid missbruk av förskrivningsrätten, bör vara att olämplighet hos yrkesutövaren föreligger och att behörigheten bör återkallas. Utskottet tillstyrker förslaget till 5 kap. 11 och 12 §§ och avstyrker motion So324 (s).
HSAN:s verksamhet m.m. Några motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997 tar upp olika frågor med anknytning till HSAN m.m. I motion So237 av Maud Ekendahl och Liselotte Wågö (m) begärs att riksdagen hos regeringen begär att bestämmelserna vad avser anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd skall gälla ansvarig sjukvårdspersonal. Motionärerna anser att de utredningar och bedömningar som HSAN gör har likheter med polisens verksamhet. Men inom polisen utreder man inte bara den anmälde utan när denne är oskyldig fortsätter utredningen tills man hittar den skyldige. Så sker inte vid anmälan till HSAN. Om den anmälde inte är skyldig läggs utredningen ned även om annan vårdpersonal begått uppenbara fel. Denna del av HSAN:s verksamhet är otillfredsställande för rättsmedvetandet enligt motionärerna. De föreslår att bestämmelserna skall ändras till att varje anmälan skall formuleras att gälla ansvarig sjukvårdspersonal. I motion So269 av Liselotte Wågö och Gullan Lindblad (m) begärs en utredning om Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds prövningsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen. Anmärkningar rörande vissa åtgärder, felaktiga, obefogade och uteblivna anmälningar vad avser anmälan till socialnämnd, anmälan till Socialstyrelsen enligt lex Maria och anmälan till polis om hinder för innehav av skjutvapen kan enligt utslag av Regeringsrätten inte prövas av HSAN eftersom det inte räknas som vård. Motionärerna anser att gränsen mellan vad som är vård eller inte vård tenderar att bli alltmer flytande. Av det skälet samt för den enskildes rättssäkerhet bör HSAN:s prövningsrätt i sådana fall utredas. I motion So297 av Kerstin Heinemann och Sigge Godin (fp) begärs ett ökat sekretesskydd för inblandad personal (yrkande 3) samt ett tillkännagivande om värdet av ett ökat inslag av muntlig förhandling (yrkande 4). Motionärerna anser att uppgifter om HSAN:s personals bostadsadress, telefonnummer och personnummer bör sekretesskyddas i enlighet med bestämmelserna i sekretessförordningens 1 a §. I samband med deslegitimeringsärenden har det enligt uppgift förekommit hot mot personalen. Motionärerna konstaterar att muntlig förhandling är sällsynt vid HSAN:s sammanträden. I svårbedömda fall skulle muntlig förhandling ge en mycket god tilläggsinformation, heter det i motionen.
Proposition och bakgrund m.m. Enligt 7 kap. 8 § i den föreslagna lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall anmälan till HSAN bl.a. innehålla uppgift om vem anmälan avser. Bestämmelsen har oförändrad överförts från disciplinpåföljdslagen. Den frågeställning som aktualiseras i motion So237 (m) har berörts i propositionen (s. 78). I propositionen görs en direkt koppling till motionens förslag som syftar till att undvika situationer då en yrkesutövare som begått ett fel inte kan åläggas disciplinpåföljd, därför att han eller hon inte är anmäld. Regeringen anser att frågan bör bli föremål för ytterligare överväganden innan ett slutligt ställningstagande kan ske. I 5 kap. 3 § den föreslagna lagen framgår vilka skyldigheter den har som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen. Om sådana skyldigheter inte fullgörs får disciplinpåföljd åläggas. Frågor om disciplinpåföljd prövas av HSAN enligt 7 kap. 1 §. De frågor som tas upp i motion So269 (m) har övervägts inom Socialstyrelsen. Socialstyrelsen skrev till Socialdepartementet i september 1997 och påpekade att vissa ?underlåtenheter? inte faller in under disciplinpåföljdslagens tillämpningsområde samt att detsamma torde gälla även underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldigheten enligt andra författningar (ett tiotal räknas upp i skrivelsen). Styrelsen anför bl.a. följande i skrivelsen:
Att underlåta anmälningar i de fall sådana är påkallade kan i vissa lägen utgöra ?tjänstefel?. Det förutsätter dock att det är fråga om en i allmän tjänst anställd yrkesutövare. Under vissa förutsättningar kan även underlåten anmälningsskyldighet falla in under någon annan brottsrubricering, t.ex. framkallande av fara för annan (BrB 3 kap. 9 §). Sådana fall torde dock vara sällsynta. Ett sätt att lösa frågan hur samhället skall kunna reagera mot underlåtna anmälningar är att komplettera disciplinpåföljdslagen så att underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet faller in under den lagen. Denna lösning har t.ex. föreslagits av Barnkommittén i betänkandet SOU 1997:116, s. 420. En sådan lösning skulle emellertid vad gäller underlåtna anmälningar enligt 71 § socialtjänstlagen endast komma att omfatta personer som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen. Yrkesutövare inom socialtjänst eller andra verksamheter än hälso- och sjukvård omfattas nämligen inte av disciplinpåföljdslagen. En utökning av disciplinpåföljdslagens tillämpningsområde skulle dessutom bryta mot grundtankarna i den lagen, som de kommit till uttryck i propositionen 1993/94:149 och Socialutskottets betänkande 1993/94:SoU26.
Socialstyrelsen får därför föreslå att i respektive författning införs ett special- straffstadgande för underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet. Härigenom skulle yrkesutövare inom alla verksamheter, såväl offentliga som enskilda, kunna åläggas påföljd för underlåten anmälningsplikt utan att man behöver ändra principerna för när disciplinpåföljdslagen skall tillämpas. Skrivelsen har remissbehandlats. Enligt uppgift från Socialdepartementet bereds frågan i Regeringskansliet. Frågan om muntlig handläggning regleras i 7 kap. 11 § i den nya lagen. Bestämmelsen har oförändrad förts över från disciplinpåföljdslagen och innebär att huvudregeln är att förfarandet är skriftligt. Muntlig förhandling får dock förekomma när det kan antas vara till fördel för utredningen. Enligt uppgift från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd hålls muntlig förhandling regelmässigt i legitimationsärenden, om det begärs. Hot mot personalen, som berörs i So297 (fp), har enligt uppgift förekommit endast i något enstaka fall. I proposition 1993/94:165 Några frågor om sekretess föreslogs en komplettering av 7 kap. 11 § sekretesslagen med innebörd att sekretessen också skall gälla bostadsadresser, hemtelefonnummer och personnummer i den personaladministrativa verksamheten hos sådana myndigheter där personalen särskilt kan riskera att utsättas för våld eller annat allvarligt men om uppgiften lämnas ut. Det lämnades till regeringen att i förordning föreskriva hos vilka myndigheter sekretessen skall gälla. Som exempel på myndigheter där det finns ett mer påtagligt behov av sekretesskydd nämndes polis-, åklagar- och kronofogdemyndigheter samt myndigheter inom socialtjänsten. Regeringen framhöll den grundläggande bedömningen att man skall vara restriktiv vid införande av sekretess på nya områden och anger att myndigheternas personaladministrativa verksamhet är ett sådant område där det sedan gammalt gällt en långtgående offentlighet, även om vissa begränsningar infördes 1987. Regeringen framhöll i propositionen att det är mindre lämpligt att lagreglera vilka myndigheter som skall omfattas av det utökade sekretesskyddet, eftersom kretsen av myndigheter kan komma att förändras över tiden. Endast uppgifter hos sådana myndigheter där de anställda på grund av arbetets karaktär regelmässigt utsätts för hot och trakasserier skall kunna skyddas. Konstitutionsutskottet gjorde ingen annan bedömning än regeringen av behovet av ytterligare sekretesskydd på det aktuella området. Enligt KU:s mening borde det kunna överlämnas till regeringen att avgöra vilka myndigheter som är i behov av ett utökat sekretesskydd för de aktuella uppgifterna (1993/94:KU38 s. 8). I sekretessförordningen (1980:657) 1 a § anges vilka myndigheter som omfattas. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd finns inte med. Enligt uppgift har direktiv om en allmän översyn av sekretesslagen (1980:100) nyligen beslutats.
Utskottets bedömning De frågor som tas upp i motionerna So237 (m) och So269 (m) bereds för närvarande i Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att beredningen sker skyndsamt. Utskottet anser att regeringens kommande förslag på området bör avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ i dessa frågor. Motionerna avstyrks därför. Utskottet tillstyrker 7 kap. 8 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Utskottet konstaterar att det ankommer på regeringen att bedöma vilka myndigheter som är i behov av ett utökat sekretesskydd enligt 1 a § sekretessförordningen. Regeringen har nyligen beslutat om en översyn av sekretesslagen. Riksdagen bör därför inte överväga något initiativ i frågan. Motion So297 (fp) yrkande 3 avstyrks. Den nuvarande bestämmelsen om muntlig förhandling i HSAN överförs enligt propositionen med oförändrad lydelse till 7 kap. 11 § i lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Utskottet, som anser att bestämmelsen är välavvägd, tillstyrker lagförslaget och avstyrker motion So297 (fp) yrkande 4.
Lagförslaget i övrigt Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Utskottet delar således regeringens bedömning att fem lagar, kvacksalverilagen, behörighetslagen, disciplinpåföljdslagen, åliggandelagen och tillsynslagen, skall sammanföras i en lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Enligt regeringens mening utgör detta förslag ett första steg i riktning mot en samlad hälso- och sjukvårdslagstiftning på det sätt HSU 2000 har förespråkat i betänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:157). Kommittén konstaterade bl.a. att dagens hälso- och sjukvårdslagstiftning bygger på sjukvårdshuvudmännens och personalens skyldigheter. Vad en patient kan förvänta sig av vården kan endast indirekt utläsas ur lagtexten. Kommittén anser därför att det finns ett behov av en översyn av dagens hälso- och sjukvårdslagstiftning. En utgångspunkt för en sådan översyn bör enligt kommittén vara att lagstiftningen utgår från patientens situation, dvs. den rättsliga fokuseringen förskjuts till vad patienten bör kunna kräva av hälso- och sjukvården. Lagrådet har vid sin granskning av de remitterade lagförslagen förordat (bl.a. s. 276-277) en del omarbetningar som bör företas i lämpligt sammanhang. Utskottet ser positivt på att en översyn görs av dagens hälso- och sjukvårdslagstiftning med den utgångspunkt som HSU 2000 har skisserat. I ett sådant sammanhang bör även Lagrådets synpunkter kunna beaktas.
Övriga lagförslag Regeringen har i propositionen föreslagit riksdagen att förutom de tidigare behandlade förslagen till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område och lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) anta förslagen till lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lag om ändring i patientskadelagen (1996:799), lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m., lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859), lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125), lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän, lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslernas tillsyn och lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200). Utskottet tillstyrker lagförslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande 1 kap. 4 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So38 yrkande 3 antar 1 kap. 4 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 2. beträffande 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So37 yrkande 1 och 1997/98:So38 yrkandena 2 och 4 antar 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område , res. 1 (fp) res. 2 (mp) - delvis 3. beträffande 3 kap. 6 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So37 yrkande 2 antar 3 kap. 6 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, res. 2 (mp) - delvis 4. beträffande flexibla och generösa övergångslösningar att riksdagen avslår motion 1997/98:So38 yrkande 7, 5. beträffande 3 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen antar 3 kap. 13 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 6. beträffande förslaget till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So36 antar förslaget till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562), res. 3 (m, fp, kd) 7. beträffande 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1997/98:So38 yrkande 1 antar 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, res. 4 (fp) 8. beträffande det psykologiska verksamhetsområdet att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So39, 1997/98: So40, 1997/98:So210, 1997/98:So227, 1997/98:So249, 1997/98: So291 yrkandena 1 och 3 samt 1997/98:So321 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 9. beträffande alternativmedicin m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So308 yrkandena 21-24 och 1997/98:So340 yrkandena 2-5, res. 5 (mp) 10. beträffande piercing och tatuering att riksdagen avslår motion 1997/98:So333, 11. beträffande 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So297 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:So341 antar 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, res. 6 (fp, mp) 12. beträffande 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So38 yrkandena 5 och 6 antar 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, res. 7 (m, fp, kd) 13. beträffande 5 kap. 11-12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So324 antar 5 kap. 11 och 12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, res. 8 (mp) 14. beträffande anmälan till HSAN att riksdagen avslår motion 1997/98:So237, 15. beträffande vissa underlåtenheter att riksdagen avslår motion 1997/98:So269, 16. beträffande 7 kap 8 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen antar 7 kap. 8 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 17. beträffande sekretesskydd för personalen att riksdagen avslår motion 1997/98:So297 yrkande 3, res. 9 (fp) - delvis 18. beträffande 7 kap. 11 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So297 yrkande 4 antar 7 kap. 11 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, res. 9 (fp) - delvis 19. beträffande förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område i övrigt att riksdagen antar förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under momenten 1-3, 5, 7, 11-13, 16 och 18, 20. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar regeringens förslag till lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), förslag till lag om ändring i patientskadelagen (1996:799), förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m., förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859), förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125), förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän, förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn och förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
Stockholm den 7 maj 1998
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Elisebeht Markström (s).
Reservationer
1. 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (mom. 2) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med ?Utskottet delar regeringens? och slutar med ?(mp) yrkande 1? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att de bedömningskriterier som ligger till grund för legitimationsrätten för sjukhusfysiker vad avser utbildning och ansvarsförhållanden är desamma som de kriterier som föreligger för sjukhusingenjörer. Därför bör även sjukhusingenjörer omfattas av legitimationsrätten. Regeringen bör snarast se över frågor om utbildningskrav m.m. inför en kommande legitimering. Vidare anser utskottet att de bedömningar som biomedicinska analytiker har att göra utgör viktiga grundstenar i det diagnostiska arbetet som underlag för åtgärd. En missbedömning i deras arbete kan fördröja upptäckten av patientens sjukdom. Inom klinisk kemi svarar biomedicinska analytiker ofta för provtagningen i såväl öppen som sluten vård. Inom den kliniska fysiologin bedrivs arbetet i direkt samverkan med patienterna. Utskottet anser att även biomedicinska analytiker bör omfattas av legitimationsrätten. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So38 (fp) yrkandena 2 och 4 som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen när frågor om utbildningskrav m.m. för dessa grupper setts över. I avvaktan på att regeringen återkommer tillstyrker utskottet 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Utskottet avstyrker motion So37 (mp) yrkande 1. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So38 yrkandena 2 och 4 och med avslag på motion 1997/98:So37 yrkande 1 dels antar 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område m.m. (mom. 2 och 3) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med ?Utskottet delar regeringens? och på s. 12 slutar med ?(mp) yrkande 2? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att kvalitet och patientsäkerhet måste vara ledstjärnor när det gäller att avgöra vilka yrkesgrupper som skall kunna erhålla legitimation. Det finns flera yrkesgrupper som anser att de uppfyller de krav och kriterier för att erhålla legitimation som ställs upp i propositionen. Regeringen bör enligt utskottets mening göra en förnyad bedömning eftersom det inte finns något sakligt skäl att medvetet begränsa antalet legitimerade yrkesgrupper. Utskottet anser att samma resonemang bör gälla för grupper med skyddad yrkestitel. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag där fler yrkesgruppers titlar skyddas. Utskottet delar också bedömningen i motion So38 (fp) yrkandena 2 och 4 att såväl sjukhusingenjörer som biomedicinska analytiker bör vara legitimerade yrkesgrupper. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So37 (mp) och So38 (fp) yrkandena 2 och 4 som sin mening ge regeringen till känna. I avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen med ett lagförslag tillstyrker utskottet förslaget till 3 kap. 2 och 6 §§ lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So37 yrkande 1 och 1997/98:So38 yrkandena 2 och 4 dels antar 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande 3 kap. 6 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So37 yrkande 2 dels antar 3 kap. 6 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Förslaget till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) (mom. 6) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 12 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?avstyrker motion So36 (m)? bort ha följande lydelse: Utskottet delar bedömningen i motion So36 (m) att det inte finns några som helst skäl att avvakta journalföringsplikt för de fyra yrkesgrupperna med skyddad yrkestitel. Hälso- och sjukvården har genomgått en stark expansion och strukturförändring de senaste åren. Arbetet förändras så att gränserna mellan olika vårdnivåer och huvudmän och mellan olika delar i vårdkedjan blir mer tydlig. Dessutom kommer mycket hälso- och sjukvård att bedrivas utanför sjukhusen. Därför anser utskottet det vara väsentligt att alla yrkesgrupper som är verksamma inom hälso- och sjukvården, och som är legitimerade eller får skyddad yrkestitel, skall ha samma skyldighet att föra journal över patienter. Det är en trygghetsfråga och en viktig signal till dessa nya yrkesgrupper att de har samma ansvar som andra äldre yrkesgrupper att värna patientsäkerheten. Utskottet avstyrker regeringens förslag i denna del och föreslår att audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortoped-ingenjörer skall ha journalföringsplikt. Enligt utskottets mening bör 9 § 3. patientjournallagen kompletteras i detta syfte. Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i 16 § patientjournallagen. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande förslaget till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So36 antar förslaget till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) med den ändringen i 9 § 3. att orden ?audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer? läggs till efter ordet ?kurator?.
4. 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (mom. 7) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Behörighetskommittén? och på s. 18 slutar med ?So38 (fp) yrkande 1? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att en ny högre åldersgräns för icke hälso- och sjukvårdspersonal att behandla barn bör införas. Utskottet delar motionärernas oro för att nedskärningarna inom skolhälsovården innebär en risk att den inte kan uppfylla de åligganden den har enligt skollagen. Utskottet är inte övertygat om att skolhälsovården får tillräckligt med resurser för regelbundna hälsoundersökningar av skolbarnen. Därmed finns det svårigheter att upptäcka om barn utsatts för kvacksalveri. Utskottet anser att åldersgränsen bör höjas till 15 år. Med bifall till motion So38 (fp) yrkande 1 tillstyrker utskottet förslaget till 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område med den ändringen att ordet ?åtta? ändras till ?femton?. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So38 yrkande 1 antar 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område med den ändringen att ?åtta? ändras till ?femton?,
5. Alternativmedicin m.m. (mom. 9) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?I motionerna So308 (mp)? och slutar med ?yrkandena 2-5? bort ha följande lydelse: Distriktssköterskor och läkare tillhör några av de grupper av sjukvårdspersonal som i sin dagliga verksamhet är nyckelpersoner vad gäller information till patienter. I dagsläget är det inte självklart att dessa informatörer har god kunskap om de möjligheter till olika behandlingsmetoder som alternativmedicinens företrädare kan erbjuda. Utskottet anser det otillfredsställande och föreslår därför att all utbildning av sjukvårdspersonal bör innehålla adekvat information om alternativmedicinska metoder. Utskottet anser att krav på registrering skall införas för samtliga personer eller företag som i någon form använder alternativmedicinska behandlings- och diagnosmetoder. Med tanke på patienternas säkerhet och integritet bör enligt utskottets mening en statlig myndighet ha kontroll över och insyn i de alternativmedicinska utövarnas verksamheter. Utskottet anser att en sådan registrering bör göras hos Socialstyrelsen. En registrering skulle innebära att den som blir registrerad förbinder sig att hålla en kundförteckning, att föra journalanteckningar, att inneha fullgott försäkringsskydd samt att rapportera skador eller biverkningar till Socialstyrelsen. Registreringen skulle enligt utskottets mening vara självfinansierande. Vidare skulle den inte uppfattas som en legitimering eller auktorisation. Socialstyrelsen skulle även stå för information till allmänhet, myndigheter och sjukvårdspersonal. Styrelsen bör också få i uppdrag att skapa ett samordningsorgan för alternativmedicinska frågor. Utskottet anser slutligen att Forskningsrådsnämnden bör initiera vederhäftig forskning rörande alternativmedicinska behandlingsåtgärder. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So308 (mp) yrkandena 21-24 och So340 (mp) yrkandena 2-5 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande alternativmedicin m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So308 yrkandena 21-24 och 1997/98:So340 yrkandena 2-5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (mom. 11) Barbro Westerholm (fp) och Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?Syftet med? och slutar med ?1 och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet delar bedömningen i motion So297 (fp) att nuvarande tidsgräns på 2 år ofta innebär problem för anmälaren. Mycket ofta sträcker sig behandlingsperioderna över väsentligt längre tid än två år. Vid mycket långa sjukdomsperioder har vederbörande ofta inte återhämtat sig vare sig fysiskt eller psykiskt så att han/hon orkar göra en anmälan efter en felbehandling. Vid dödsfall, inte minst när det gäller barn, krävs ofta lång tid för anhöriga att bearbeta sin sorg. Därmed faller deras möjligheter att anmäla ärendet när preskriptionstiden är så kort som två år. Samtidigt får inte preskriptionstiden sättas så att minnesbilder av aktuellt fall försvåras. Preskriptionstiden bör därför förlängas till tre år. I andra fall kan det vara så att orsaken till en patients besvär på grund av en felbehandling upptäcks först efter att preskriptionstiden har gått ut. Ett exempel på ett sådant fall är en patient som under drygt två år hade svåra smärtor i buken. Upprepade besök hos läkare gav olika diagnoser och behandlingar som inte hjälpte. Efter diagnosen blindtarmsinflammation opererades patienten och då upptäcktes en operationsduk som glömts vid en tidigare operation. Eftersom två år gått kunde patienten inte göra en anmälan trots att ett helt uppenbart fel hade begåtts. Det är ur patientsynpunkt helt nödvändigt att preskriptionstiden ändras så att när orsaken till en patients problem är ett misstag från sjukvården, skall preskriptionstiden börja löpa från den dag då misstaget upptäckts. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So297 (fp) yrkandena 1 och 2 som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen bör snarast återkomma med ett nytt förslag i enlighet med motionärernas önskemål. I avvaktan därpå tillstyrks föreliggande förslag till 5 kap. 5 §. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98: So297 yrkandena 1 och 2 dels antar 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (mom. 12) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?7- 9 §§ i förslaget? bort ha följande lydelse: Utskottet ställer sig positivt till förslaget om interimistisk återkallelse av legitimation för de ytterlighetsfall det är fråga om men vill understryka att huvudprincipen i ärenden om återkallelse av legitimation måste vara att handläggningen sker så skyndsamt att någon förlängning av ett eventuellt interimistiskt beslut inte skall vara aktuell. Emellanåt kan naturligtvis utredningsarbetet dra ut på tiden - inte minst på grund av den legitimerades eget agerande, men också på grund av att beslut från annan myndighet (exempelvis domstol) måste inväntas. Enligt utskottets uppfattning är det dock viktigt att slå fast att utdragen handläggning av den legitimerades motpart eller för den delen av HSAN inte kan anses utgöra ?särskilda skäl? för att förlänga ett interimistiskt beslut om återkallelse av legitimation. Legitimation föreslås i vissa undantagsfall kunna återkallas för tiden till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt (interimistisk återkallelse). Någon bestämmelse om s.k. strikt skadeståndsansvar för det allmänna föreslås inte i de fall en interimistisk åtgärd inte leder till slutlig återkallelse av legitimationen. Behörighetsutredningens förslag att den legitimerade skulle ha rätt till ersättning för s.k. ren förmögenhetsskada (dvs. förmögenhetsskada som uppstår utan samband med person- eller sakskada), som tillfogats denne på grund av ett interimistiskt beslut om återkallelse av legitimationen som sedan inte återkallats slutligt, fick positivt bemötande av ett stort antal remissinstanser. Enligt utskottets uppfattning bör utredningens förslag i denna del genomföras. Ett beslut om interimistiskt återkallande medför i praktiken att det blir svårt för den berörde att återuppta sin yrkesverksamhet även om legitimationen inte återkallas slutligt. Ersättningen skall enligt utskottets bedömning kunna vägras eller sättas ned om den legitimerade har försvårat utredningen eller eljest medverkat till skadan eller om det av någon anledning skulle vara oskäligt att ersättning lämnas. Mot bakgrund av vad som anförts i motion So38 (fp) yrkandena 5 och 6 bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98: So38 yrkandena 5 och 6 dels antar 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. 5 kap. 11-12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (mom. 13) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 24 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 25 slutar med ?motion So324 (s)? bort ha följande lydelse: Utskottet delar bedömningen i motion So324 (s) att om en läkare eller tandläkare missbrukar sin behörighet att förskriva narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit skall behörigheten dras in eller begränsas. Utskottet tillstyrker förslaget till 5 kap. 11 § med den ändringen att ordet ?får?, som förekommer två gånger, ersätts med ?skall?. Utskottet tillstyrker förslaget till 5 kap. 12 §. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande 5 kap. 11-12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98: So324 antar 5 kap. 11 och 12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område med den ändringen i 11 § att ordet ?får?, som förekommer två gånger, ersätts med ?skall?,
9. Sekretesskydd för personalen m.m. (mom. 17 och 18) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?(fp) yrkande 4? bort ha följande lydelse: Utskottet delar bedömningen i motion So297 (fp) yrkande 3 att HSAN bör ingå i den uppräkning av myndigheter som omfattas av utökat sekretesskydd i sekretessförordningens 1 a §, eftersom de anställda på grund av arbetets karaktär regelmässigt utsätts för hot och trakasserier. Utskottet delar också bedömningen att muntlig förhandling bör medges i HSAN i större utsträckning än för närvarande. I svårbedömda fall bör muntlig förhandling kunna ge en mycket god tilläggsinformation. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So297 (fp) yrkandena 3 och 4 som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen bör snarast återkomma med ett förslag i enlighet med motionärernas önskemål. I avvaktan därpå tillstyrks föreliggande förslag till 7 kap. 11 §. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande sekretesskydd för personalen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So297 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande 7 kap. 11 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98: So297 yrkande 4 dels antar 7 kap. 11 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
2 Förslag till lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område 3 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 4 Förslag till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) 5 Förslag till lag om ändring i patientskadelagen (1996:799) 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. 7 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859) 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika 9 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn 12 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................2 Motioner väckta med anledning av propositionen......2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997....3 Ärendets beredning i utskottet......................5 Utskottet.............................................5 Begreppet hälso- och sjukvårdspersonal m.m..........6 Utskottets bedömning..............................7 Behörighetsregleringen för vissa yrkesgrupper.......7 Behörighetskommittén.............................10 Utskottets bedömning.............................11 Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder m.m. 12 Utskottets bedömning.............................17 Preskription.......................................19 Utskottets bedömning.............................21 Interimistisk återkallelse av legitimation m.m.....21 Utskottets bedömning.............................23 Begränsning av förskrivningsrätt...................23 Utskottets bedömning.............................24 HSAN:s verksamhet m.m..............................25 Utskottets bedömning.............................27 Lagförslaget i övrigt..............................28 Övriga lagförslag..................................28 Hemställan.........................................28 Reservationer......................................31 I propositionen framlagda lagförslag.............38