Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade berättelse för rådets adertonde session i Reykjavik den 7—12 februari 1970jämte en bilaga

Framställning / redogörelse 1970:NR

Till Riksdagen

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade berättelse
för rådets adertonde session i Reykjavik den 7—12 februari 1970
jämte en bilaga.

Huvudfrågor vid sessionen var Nordek och nya organisatoriska former
för det nordiska samarbetet, både vad beträffar Nordiska rådet och samarbetet
på regeringssidan där förslag förelåg om inrättande av ett nordiskt
ministerråd.

Beträffande Nordek uttalades tillfredsställelse med att förhandlingarna
hade lett fram till en överenskommelse, som godkänts av statsministrarna,
om en tullunion och ett omfattande ekonomiskt samarbete i övrigt i Norden.
I sin rekommendation till regeringarna hemställde rådet att dessa skulle
lägga fram förslag för riksdagarna om genomförande av traktaten om upprättande
av organisationen för nordiskt ekonomiskt samarbete i så god tid
att förslaget kan slutbehandlas i riksdagarna under loppet av vårsessionen
1970 och därefter omgående deponera ratifikationsdokumenten. Statsministrarna
har meddelat att de avser att lägga fram förslag i riksdagarna i
början av april 1970.

En viktig fråga under sessionen gällde Nordiska rådets ställning och
funktioner inom ramen för det kommande Nordek-samarbetet. Det underströks
starkt att rådet borde ges en sådan ställning att det kan spela en
central roll inom Nordek-samarbetet och därigenom bidraga till att ge detta
en bred samhällelig förankring. I rekommendationen om Nordek ingår en
hemställan till regeringarna att i traktaten inarbeta de förslag som framlagts
av Nordiska organisationskommittén (den s. k. Fagerholm-kommittén)
rörande rådets inpassning i Nordek-samarbetet.

Vad gäller det nordiska samarbetets organisatoriska former tillstyrktes de
förslag om inrättande av ett nordiskt ministerråd och en revision av stadgan
för Nordiska rådet, som framlagts av Nordiska organisationskommittén. Beträffande
tidpunkten för denna reforms ikraftträdande uttalade rådet önskemålet
att ändringarna träder i kraft den 1 juli 1970, vilket skulle förutsätta
att proposition framlägges i stort sett samtidigt med Nordek-förslaget.

Inom kultursektorn rekommenderade rådet regeringarna att stärka det
nordiska kultursamarbetets organisation och förbereda ingåendet av en särskild
nordisk kulturtraktat före den 1 januari 1972 syftande till att skapa
1—700198

en omfattande gemenskap mellan länderna inom utbildning, forskning och
den fria kultursektorn. I avvaktan på förverkligandet av en sådan traktat
godtogs de bestämmelser om kultursamarbetet som finns i utkastet till
Nordek-traktatens kap. 15 om utbildning och kap. 16 om forskning.

Stockholm den 11 mars 1970

För Nordiska rådets svenska delegation

LEIF CASSEL

Pär Kettis

Berättelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets adertonde
session i Reykjavik den 7—12 februari 1970

I. Organisation m. in.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter: statsminister

Olof Palme,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,
statsrådet och chefen för industridepartementet Krister Wickman,
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Bengt Norling,
statsrådet Carl Lidbom,

statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet Ingvar Carlsson

och följande valda medlemmar:

Leif Cassel,

Lars Larsson,

Dagmar Ranmark,

Arne Gei jer,

Gunnar Helén
Yngve Holmberg,

Sven Sundin,

Sture Palm,

Ingrid Segerstedt Wiberg.

Gösta Skoglund,

Sven Mellqvist,

Sven Hammarberg,

Johannes Antonsson,

Bertil Ohlin,

Per Bergman,

Erik Adamsson,

Jan-Ivan Nilsson samt

Paul Jansson som ersättare för Tage Johansson.

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen:

Ingemar Mundebo,

Allan Hernelius,

Eric Carlsson,

Erik Hammarsten,

Anna-Greta Skantz och
Per-Olof Sundman.

Herr Sundin ersattes under eftermiddagen den 9 februari och under större
delen av den 10 februari samt den 11—12 februari av herr Eric Carlsson.
Herr Holmberg ersattes den 10—12 februari av herr Hernelius. Herr Helén
ersattes under större delen av den 10 februari samt den 11—12 febuari av
herr Mundebo. Herr Arne Geijer ersattes den 11 februari av herr Hammarsten
och den 12 februari av fru Anna-Greta Skantz. Herr Johannes Antonsson
ersattes den 12 februari av herr Sundman.

Delegationen biträddes av sin sekreterare, hovrättsrådet Gustaf Petrén,
sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president valdes vid sessionen ambassadör SigurÖur Bjamason,
Island, samt vice presidenter folketingsmedlem Jens Otto Krag, Danmark,
riksdagsledamot Eino Siren, Finland, stortingsrepresentant Trygve
Bratteli, Norge, och andre vice talman Leif Cassel, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska utskottet
med 13 medlemmar, kulturutskottet med 17 medlemmar, socialpolitiska
utskottet med 13 medlemmar, trafikutskottet med 13 medlemmar och
ekonomiska utskottet med 22 medlemmar.

De svenska medlemmarna fördelades på följande sätt.

Juridiska utskottet:
herrar Adamsson,

Helén,

Tage Johansson.

Kulturutskottet:
herrar Bergman,

Nilsson i Tvärålund,
fröken Ranmark,

fru Segerstedt Wiberg (vice förman).

Socialpolitiska utskottet:
herrar Antons son,

Hammarberg,

Lars Larsson.

Trafikutskottet :
herrar Cassel,

Mellqvist,

Skoglund.

Ekonomiska utskottet:
herrar Arne Gei jer (förman),

Holmberg,

Palm,

Sundin,

Ohlin.

Ett särskilt utskott med uteslutande uppgift att granska Nordiska kulturfondens
berättelse och räkenskaper tillsattes. I utskottet, som består av
fem medlemmar och fem suppleanter, omvaldes herr Bergman med herr
Antonsson som suppleant.

Regeringsrepresentanterna erhöll en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltog, i kulturutskottet statsrådet Carlsson, i trafikutskottet statsrådet
Norling samt i ekonomiska utskottet statsminister Palme och statsråden
Lange och Wickman.

II. Behandlade saker

I Nordiska rådet anhängiga saker (enligt terminologin i rådets arbetsordning
benämnes ärendena saker) uppdelas i fyra olika grupper: Av
medlemmar väckta förslag (s. k. A-saker), regeringsförslag (s. k. B-saker),
berättelser (s. k. C-saker) och meddelanden från regeringarna jämlikt 11 §
stadgan för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet
tidigare beslutade rekommendationerna (s. k. D-saker). Efter föregående
session kvarstod 39 i rådet anhängiga A-saker och 1 B-sak. Under tiden
intill adertonde sessionen hade väckts ytterligare 42 nya medlemsförslag,
därav 8 tilläggsförslag, samt 3 regeringsförslag. Härtill kom 4 ändringsförslag
som väckts inom ramen för redan föreliggande förslag. Sammanlagt 26
berättelser överlämnades av regeringarna i anledning av adertonde sessionen
till rådet, däribland sådana avgivna av Nordiska kulturkommissionen,
Nordiska socialpolitiska kommittén, tulladministrativa rådet, Nordiska
ministerkommittén för ekonomiskt samarbete, Nordiska samarbetsorganet
för same- och renskötselfrågor, Nordiska arbetsmarknadsutskottet, Nordiska
kontaktorganet för atomenergifrågor, de nordiska språknämnderna,
Nordiska hälsovårdshögskolan, Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål,
Nordiska hushållshögskolan, Nordens hus i Reykjavik, Nordiska
utlänningsutskottet, Nordiska kulturfonden, Nordens folkliga akademi,
Nordiska ministerkommittén för administration av gemensamma biståndsprojekt
i utvecklingsländerna, Nordiska samarbetskommittén för materialforskning
och -provning, det utvidgade hälsovårdsdirektörsmötet, Nordisk
kommitté för trafiksäkerhetsforskning, Nordiska kontaktutskottet för ra -

dio- och TV-frågor, Nordiska samarbetskommittén för arktisk medicinsk
forskning, Nordiska asieninstitutet, Nordisk kommitté för transportekonomisk
forskning, Finsk-svenska utbildningsrådet samt en berättelse om
samarbete på lagstiftningens område. Regeringarnas meddelanden rörande
åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer hade givit upphov till
141 D-saker. Vid tidpunkten för sessionen var sålunda i rådet anhängiga
85 A-saker, 4 B-saker, 26 C-saker och 141 D-saker.

I enlighet med tidigare fattade beslut har presidiet till sekretariaten delegerat
befogenheten att hänvisa i rådet väckta saker till utskott. Sedan
i förekommande fall yttranden över förslagen inhämtats, har den vidare
förberedelsen av sakerna skett av vederbörande utskott, vilka avgivit betänkanden
med förslag till rådet rörande till dem hänvisade saker efterhand
som dessa färdigbehandlats av utskotten. Vidare har utskotten för presidiet
föreslagit vilka saker som borde uppföras på saklistan för sessionen, varefter
presidiet uppgjort ett slutligt förslag till saklista för sessionen. Enligt
§ 9 arbetsordningen för rådet fastställde rådet vid sitt första möte under
sessionen presidiets förslag till saklista oförändrat.

En stor del av de i rådet anhängiga sakerna uppfördes inte på saklistan
för sessionen. Denna kom att omfatta 57 A-saker (av vilka 28 anhängiggjorts
redan före sjuttonde sessionen), 3 B-saker (av vilka 1 anhängiggjorts
redan före sjuttonde sessionen), 12 C-saker och 47 D-saker. Rådet
bemyndigade utskotten att lägga till handlingarna de meddelanden och berättelser,
som avgivits till sessionen men inte upptagits på saklistan eller
eljest icke slutbehandlats vid sessionen.

Beträffande 36 av A-sakerna, 2 av B-sakerna, 5 av C-sakerna och 23 av
D-sakerna förelåg av respektive utskott före sessionen utarbetade och justerade
betänkanden. Dessa saker kunde företas till omedelbar behandling i
rådets plenum med undantag av 3 A-saker, 1 B-sak och 2 D-saker, vilka
återförvisades vid sessionen till vederbörande utskott för förnyad behandling.
I dessa saker liksom i de av utskotten före sessionen ej färdigbehandlade
men på saklistan uppförda sakerna avgav utskotten betänkanden
under sessionen. Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utunder
sessionen.

Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport
rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session.
Dessutom hade sammanställts en rapport om under tiden sedan sjuttonde
rådssessionen gjorda framsteg i det nordiska samarbetet. De båda
rapporterna utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens
början, den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avdelning
III nedan. Efter debattens slut lades rapporterna till handlingarna.

En rapport förelåg även från redaktionskommittén för Nordisk Kontakt
avseende 1969. Rapporten, som behandlats av kulturutskottet, lades av rådet
till handlingarna.

Till adertonde sessionen framställdes och besvarades i rådets plenum sammanlagt
13 frågor, vilka ställts i anslutning till C- eller D-saker. Efter förnyad
utskottsbehandling av dessa C- och D-saker beslöt rådet att lägga berättelserna
och meddelandena till handlingarna.

Vid sessionen antogs 36 rekommendationer till regeringarna; texten till
dessa har fogats till redogörelsen som bilaga. Då i det följande annat icke
angivits, har den rekommendation, varom är fråga, antagits enhälligt, likaså
har då annat icke angives, samtliga i omröstningen deltagande svenska
medlemmar röstat för rekommendationen.

Behandlingen av sammanlagt 28 av valda medlemmar väckta förslag
och av 1 regeringsförslag fortsätter i utskotten.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. De organisatoriska formerna för nordiskt samarbete

Nordiska organisationskommittén, vilken tillsattes till följd av överenskommelse
mellan de nordiska ländernas statsministrar och Nordiska rådets
presidium under hösten 1967, har under hösten 1969 avgivit tre rapporter
till sina uppdragsgivare. Nordiska organisationskommittén har haft
till uppgift att genomgå de hittillsvarande erfarenheterna av Nordiska rådets
verksamhet och av övriga former för nordiskt samarbete samt att
framlägga de förslag till ändringar i rådets stadga och arbetsordning, vartill
en sådan genomgång kunde ge anledning. En rapport angående Nordiska
rådet och Nordek, som avgavs den 20 oktober 1969, behandlas nedan
under ekonomiska utskottet (punkt El). En promemoria om organisationen
av det nordiska kultursamarbetet den 24 november 1969 behandlas nedan
under kulturutskottet (punkt B 1). En rapport om Nordiska rådet och
Nordiska ministerrådet av den 10 december 1969 kommer att behandlas i
det följande. Genom avlämnandet av dessa tre rapporter har kommittén
fullgjort huvuddelen av sitt uppdrag. Det återstår för den bl. a. att framlägga
förslag till ny arbetsordning för Nordiska rådet.

Rapporten om Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet överlämnades
som regeringsförslag av Finlands regering till Nordiska rådet med anhållan
om yttrande. Regeringsförslaget framlades av Finlands regering efter
överenskommelse mellan statsministrarna i Danmark, Finland, Norge och
Sverige att rådet borde uttala sig om rapporten.

I anslutning till regeringsförslaget hade herrar Cassel och Lars Larsson
på uppdrag av den svenska delegationen väckt ett ändringsförslag om revision
av Helsingforsavtalet. Ändringsförslaget gick ut på att Nordiska rådet
skulle rekommendera regeringarna 1. att genomföra förslaget till revision
av Helsingforsöverenskommelsen, varigenom denna skulle bli det
grundläggande avtalet rörande nordiskt samarbete även vad gäller samarbetets
organisation, 2. att vid fördelningen av gemensamma kostnader i

rådet följa FN-stadgans principer, 3. att vid det fortsatta arbetet med traktattexten
samråda med Nordiska rådets presidium samt 4. att låta ändringarna
i överenskommelsen träda i kraft den 1 juli 1970.

Organisationskommitténs förslag

En huvudsynpunkt vid utarbetandet av organisationskommitténs rapport
har varit att en utvidgning av det nordiska samarbetet bör ske med
bevarande av dess effektivitet. Mot denna bakgrund har organisationskommittén
föreslagit att Nordiska rådet får eu central ställning i det kommande
nordiska samarbetet och genom en förstärkning av rådets organ ges
möjligheter att fylla de uppgifter som kan komma att påläggas rådet. Utgångspunkten
har därvid varit att rådets huvudsakliga uppgifter är att vara
initiativtagande och rådgivande organ. Vidare har föreslagits ett stärkande
av de organisatoriska förutsättningarna för regeringssamarbetet genom upprättande
av ett nordiskt ministerråd och utbyggande av de samordnande
funktionerna på regeringsplanet. En organisationsplan för det nordiska samarbetet
i dess helhet har uppgjorts så att utvecklingen av samarbetet på de
olika områdena (kultursamarbetet, trafiksamarbetet etc.) kan samordnas.
Särskild uppmärksamhet har ägnats åt att Nordek-samarbetet som ett viktigt
led i det nordiska samarbetet kan inpassas i den organisatoriska ramen
(se nedan punkt El).

Författningsfrågor. Nordiska rådets stadga har för närvarande formen av
nationell lagstiftning eller parlamentsbeslut i varje land. Enligt organisationskommitténs
förslag skulle den nordiska samarbetsöverenskommelsen
av 1962 (Helsingforsavtalet) revideras så att i den intages stadgan för Nordiska
rådet och bestämmelser om Nordiska ministerrådet. Kommittén har
utarbetat förslag till traktattext härom på svenska (tryckt i Nordisk udredningsserie
1969:20 sid. 54—58). På uppdrag av rådets presidium har
därefter rådssekretariaten uppgjort förslag till traktattexter på alla språken.

Organisationskommittén har förutsatt att i anslutning till den allmänna
samarbetsöverenskommelsen särskilda överenskommelser kan ingås rörande
speciella samarbetsområden varvid i första hand avses det ekonomiska
samarbetet (Nordek-tr aktat en).

Nordiska rådet. På det organisatoriska planet har kommittén, såvitt angår
presidiet, föreslagit att en suppleant skall väljas för var och en av presidiets
medlemmar. Vidare föreslås, att en befattning som presidiesekreterare inrättas.
Tillsammans med de fem nationella sekreterarna skulle presidiesekreteraren
utgöra ett sekreterarkollegium med vissa beslutsfunktioner.

Rådets initiativtagande funktion avses liksom hittills fullgöras framför
allt genom antagande av rekommendationer. Dessutom skall presidiet i viss
utsträckning kunna göra framställning. Rekommendationer och framställningar
skall kunna riktas inte endast till regeringarna utan även till ministerrådet.
Vidare har föreslagits, att rådet skall ha vissa granskande upp -

gifter samt att det kan få andra uppgifter genom särskilda överenskommelser.

För att göra arbetsgången smidigare så att rådet kan påtaga sig ytterligare
och ofta brådskande uppgifter har kommittén övervägt möjligheten
att hålla två sessioner om året. Man har dock uppgivit denna tanke och i
stället föreslagit en något förenklad procedur för inkallande av extrasession.
Ett annat förslag är att presidiet bemyndigas att i vissa fall uppträda på
rådets vägnar. Presidiet skall i dessa fall alltid låta sakerna förberedas i
ett rådsutskott och eventuellt också förelägga dem för de nationella rådsdelegationerna.

Organisationskommittén har föreslagit att frågeinstitutet traktatfästes.
Frågor skall kunna ställas rörande alla områden av det nordiska samarbetet,
och inte som hittills endast i anslutning till regeringarnas meddelanden
och berättelser.

Kommittén har övervägt en ändring av den allmänna bestämmelsen om
rådets hörande i viktigare samarbetsfrågor (Helsingforsavtalets § 36) så
att regeringarna eller ministerrådet i större utsträckning skulle inhämta
rådets uttalande. Kommittén har emellertid stannat för att nuvarande bestämmelse
i sak bör bibehållas med en något ändrad formulering.

Organisationen på regeringssidan. Kommitténs viktigaste förslag på detta
område är att ett ministerråd med medlemmar från varje land inrättas.
Ministerrådet skall ha kompetens för hela det nordiska samarbetsområdet.
Ministerrådets uppgift blir att samordna det nordiska samarbetet på regeringsplanet
och att förmedla samarbetet mellan regeringarna och Nordiska
rådet. Organisationskommittén har framhållit betydelsen av ministerrådet
som initiativtagande organ.

Ministerrådet skall kunna fatta beslut i den utsträckning som särskilt avtalats
exempelvis genom Nordek-traktaten. Ministerrådets beslut skall -—
bortsett från procedurfrågor — vara enhälliga och bli bindande för länderna.
Beslut, som enligt ett lands författning förutsätter riksdagens godkännande,
blir dock inte bindande förrän sådant godkännande föreligger.

Samarbetet mellan regeringarna skall även i fortsättningen kunna ske
på fackministermöten, men fackministrarna skall också kunna mötas inom
ramen för ministerrådet. Enligt förslaget skall ministerrådet till varjje
ordinarie session med Nordiska rådet lämna en berättelse till rådet om det
nordiska samarbetet, innehållande både en redogörelse för arbetet under det
gångna året och för planerna för det fortsatta samarbetet. Berättelsen skall
utgöra grundlag för generaldebatten på sessionen.

Utskottet

Utskottet uttryckte allmän tillfredsställelse med rapporten om revision
av Helsingforsavtalet och tillstyrkte de framlagda förslagen som utskottet
ansåg vara väl avvägda och grundade på hittills vunna erfarenheter. Den

balans i fråga om formerna för samarbetet mellan länderna och mellan dessas
riksdagar och regeringar, varför förslaget ger uttryck, bör enligt utskottet
icke ändras utan viktiga skäl. Utskottet ansåg inte att man borde
avvika från organisationskommitténs uppfattning att en förutsättning för
annan framställning till regeringarna än rekommendation är att presidiet
har inhämtat uttalande från vederbörande rådsutskott och eventuellt också
från de nationella delegationerna.

Utskottet uttalade att man bör eftersträva att de politiska partierna i ett
land företräds i Nordiska rådet såvitt möjligt i överensstämmelse med
styrkeförhållandet i vederbörande parlament. Däremot är det inte avsikten
att alla förekommande politiska meningsriktningar i ett lands parlament
skall representeras i Nordiska rådet utan hänsyn till dessas styrka.

Utskottet förutsatte att man överväger i vilken utsträckning det är lämpligt
att överföra personal, som nu är anställd vid de nationella sekretariaten,
till presidiesekreteraren. Utskottet instämde i förslaget att de gemensamma
kostnaderna fördelas i överensstämmelse med principerna i FN-stadgan.
Organisationskommitténs förslag att i Helsingforsavtalet borde intagas
en bestämmelse om att Nordiska rådet bör få uttala sig om alla ändringar
av denna konvention underströks särskilt. Vad gäller ministerrådet framhöll
utskottet att man lägger stor vikt vid att det på regeringssidan skapas
ett organ med ansvar för det nordiska samarbetet i hela dess bredd. Ministerrådet
borde särskilt påta sig uppgiften med planläggning av kommande
samarbetsuppgifter, bl. a. den ordningsföljd i vilken olika projekt bör genomföras.

Rekommendationen

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 18) till regeringarna
att genomföra en revision av Helsingforsavtalet på grundval
av organisationskommitténs förslag samt att vid den slutliga utformningen
av traktattexten samråda med rådets presidium beträffande eventuella
sakliga ändringar i avsnittet om Nordiska rådet och underrätta
presidiet om eventuella andra ändringar. Vidare rekommenderades att fördelningen
av Nordiska rådets gemensamma kostnader skulle ske enligt de i
FN tillämpade principerna. För rekommendationen röstade 67 medlemmar,
mot röstade 3 medlemmar och 1 medlem avstod från att rösta.

2. Färöarnas och Ålands representation i Nordiska rådet

I anledning av det av Danmarks regering väckta regeringsförslaget om
representation för Färöarna i Nordiska rådet samt av en framställning från
Åland till Finlands regering om medlemskap i Nordiska rådet, tillsattes år
1967 en kommitté för de självstyrande områdenas representation i rådet.
Kommittén har bestått av regeringsrepresentanter från de fem nordiska länderna
och av Nordiska rådets presidium. Kommittén har i augusti 1969 av -

givit slutrapport med förslag om formerna för dessa områdens representation
i Nordiska rådet. Ändringar av rådets stadga har genomförts i alla
fem länderna enligt kommitténs förslag med giltighet från och med 1970.
Härigenom har både Färöarna och Åland givits representation i rådet inom
ramen för Danmarks rikes delegation respektive Finlands delegation.

Med hänvisning till nämnda ändringar i Nordiska rådets stadga föreslog
utskottet att rådet, förutom att godkänna vissa ändringar i arbetsordningen,
inte skulle företa sig ytterligare i anledning av regeringsförslaget, vilket
bifölls av rådet.

3. Samerna i Nordiska rådet

Representation för samerna i Nordiska rådet föreslogs i ett medlemsförslag
väckt av bl. a. herr Eric Carlsson. Medlemsförslaget gick ut på att
Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna att i samråd med rådets
organ överväga de former i vilka observatörsstatus i Nordiska rådet
kunde tillerkännas samerna.

Över förslaget hade Nordiska organisationskommitténs yttrande inhämtats.
Däri uttalades bl. a. att samernas berättigade intresse av att få framföra
sina åsikter i Nordiska rådet är tillgodosett redan i dagens läge,
dels att principiella skäl talar emot att särskilda folkgrupper får speciell
status i rådet. På grund härav fann sig organisationskommittén inte kunna
tillstyrka medlemsförslaget. En reservant, stortingsrepresentant Leirfall,
stödde medlemsförslaget och ansåg att samernas representanter efter beslut
av presidiet borde ges ordet när saker berörande samerna behandlades i
rådets plenum.

Utskottet underströk att Nordiska rådet redan på olika sätt arbetat för
att medverka till att lösa samernas problem. Då den samiska befolkningsgruppen
inte har någon författningsenlig särställning i Norden, kunde frågan
om dennas representation i Nordiska rådet inte likställas med frågan
om representation i Nordiska rådet för de delvis självstyrande områdena,
Färöarna och Åland. Inom ramen för rådets verksamhet borde samernas
representanter i största möjliga utsträckning få tillträde till rådets arbete.
Samernas representanter borde alltså inkallas som sakkunniga i rådets utskott,
när frågor av särskilt intresse för dem behandlas.

Utskottet föreslog att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna
i Finland, Norge och Sverige att bevara och i iakt med en ytterligare intensifiering
av det nordiska samarbetet utvidga samernas möjligheter att
uttala sig i frågor av särskilt intresse för denna befolkningsgrupp. I en reservation
anslöt sig två norska medlemmar till reservanten i organisationskommittén
och föreslog att rådet i stället skulle rekommendera regeringarna att
ge representanter för samerna rätt att ta till orda i rådets plenarmöten under
behandlingen av saker av intresse för samerna.

En inledande votering mellan utskottets förslag till rekommendation och

reservanternas förslag till rekommendation utvisade att flertalet stödde
utskottets förslag till rekommendation. I den slutliga omröstningen antogs
utskottets förslag med 67 röster mot 6 (bl. a. herr Eric Carlsson). En medlem
avstod från att rösta (rek. nr 17).

4. Medborgarskapslagstiftningen

I ett medlemsförslag av bl. a. herrar Hammarberg och Mellqvist hade föreslagits
en översyn av de nordiska medborgarskapslagarna. Förslaget gick
ut på en rekommendation till regeringarna dels att genomföra sådana ändringar
i medborgarskapslagstiftningen att barn inom äktenskap mellan utländsk
man och kvinna, som är medborgare i nordiskt land, kan förvärva
medborgarskap i moderns hemland från födelsen, dels att tillämpa reglerna
om naturalisation i samband med giftermål så att olikhet ej göres mellan
man och kvinna. I förslaget erinrades bl. a. om de motioner i samma fråga
som väckts i svenska riksdagen.

Utskottet uttalade att ett tillmötesgående av medlemsförslaget skulle
medföra att de berörda barnen i stor utsträckning får dubbelt medborgarskap.
Utskottet underströk att detta såvitt möjligt bör undvikas. Det har
hittills varit en viktig och grundläggande princip i de nordiska lagarna
om medborgarskap och i rättstillämpningen rörande naturalisation, att
man söker undvika dubbelt medborgarskap. Ett tillmötesgående av medlemsförslaget
skulle också stå i direkt motsättning till de strävanden, som
ligger bakom Europarådskonventionen till undvikande av dubbelt medborgarskap.

Behandlingen i de danska och svenska riksdagarna samt remissuttalandena
visade emellertid att det inte alltid var säkert att det är i ett barns intresse
att överta en bestämd förälders medborgarskap. Utskottet fann därför
anledning uppställa frågan om man inte borde överväga på vilket sätt
direkt hänsyn till barnets intresse kunde tas i varje särskilt fall. Utskottet
önskade därför att en förberedande utredning göres om möjligheterna
att i lagstiftning eller praxis rörande naturalisation ta större hänsyn till
angivna princip. På ett senare stadium kunde övervägas ett nordiskt initiativ
på europeiskt plan för att söka vinna gehör för en ny syn med hänsyn
till barns ställning i medborgarskapsrättsligt hänseende. Om man i berörda
europeiska länder accepterar tanken om att barnets medborgarskap
ganska fritt kan avgöras efter vad som är bäst för barnet, kunde ett system
byggas upp på denna grundval som utesluter fall av dubbelt medborgarskap.

Utskottet föreslog en rekommendation till regeringarna att undersöka
om vid fastställandet av medborgarskap större hänsyn kan tas till principen
om barnets intresse, med tanke på att frågan eventuellt senare kan
aktualiseras på internationellt plan. I en reservation av bl. a. herrar Mellqvist
och Nilsson i Tvärålund framhölls att problemet som behandlas i

medlemsförslaget fått allt större praktisk betydelse, vilket bl. a. visats av
de tragiska händelser med kidnappning av barn som inträffat i Danmark
och Sverige. Reservanterna föreslog en rekommendation till regeringarna
att genomföra sådana ändringar i medborgarskapslagstiftningen, att barn
fött i äktenskap mellan utländsk man och nordisk kvinna kan förvärva
medborgarskap i moderns hemland vid födelsen.

I en inledande votering vann utskottets förslag till rekommendation över
reservanternas. Rådet antog därefter utskottets förslag till rekommendation
med 41 röster (bl. a. herrar Adamsson, Cassel, Hammarberg, Paul Jansson
och Lars Larsson) mot 17 röster (bl. a. herrar Eric Carlsson, Mellqvist,
Mundebo, Nilsson i Tvärålund, Ohlin, Palm, fröken Ranmark, fru Segerstedt
Wiberg och herr Skoglund). Tre medlemmar (bl. a. herr Antonsson)
avstod från att rösta (rek. nr 6).

Beträffande naturalisation konstaterade utskottet att det allmänt krävs
längre uppehåll i det blivande medborgarskapslandet för män än för kvinnor.
Frågan om medborgarskapet borde enligt utskottets mening inte bero
av den sökandes kön utan av vederbörandes anknytning till landet. Utskottet
föreslog en rekommendation till regeringarna att tillämpa regeln om naturalisation
i samband med äktenskap så att man inte generellt gör skillnad
mellan man och kvinna. Rådet antog en rekommendation (nr 7) i enlighet
härmed med 61 röster mot 1.

5. Nordisk abortlagstiftning

Vid föregående session var denna fråga upptagen som debattämne. Beträffande
medlemsförslaget och debatten hänvisas till redogörelsen för 17 :e
sessionen (Kungl. Maj:ts skrivelse 1969: 71 s. 9).

Utskottet konstaterade att det i medlemsförslaget rekommenderade samarbetet
om undersökning av förutsättningarna för likartad nordisk abortlagstiftning
ägt rum, att vissa grundläggande värderingar visat sig vara
överensstämmande i de nordiska länderna och att samarbetet i vissa hänseenden
fört till positiva resultat. Utskottet beklagade att oenighet föreligger
om en rad problem. Vid eventuella ändringar av abortlagarna borde varje
enskilt land sträva efter nordisk enhetlighet. Enligt utskottets mening fanns
ingen grund att för närvarande arbeta vidare med saken på nordisk basis.
Utskottet hemställde därför att rådet inte skulle företa sig något ytterligare
i anledning av medlemsförslaget om likartad nordisk abortlagstiftning.

I en reservation (nr I) av tre danska medlemmar uttalades, att utskottet
borde fortsätta behandlingen av frågan på den grundval som föreligger
efter rådets 18:e session. Frågan om att samtidigt genomföra likartad abortlagstiftning,
i vart fall i Danmark, Finland och Sverige, borde enligt reservanterna
tas upp till en debatt under 18:e sessionen. I ytterligare en reservation
(nr II) föreslogs en rekommendation till regeringarna att genomföra
likartad nordisk lagstiftning om abort på grundval av principen om
fri abort.

I en inledande votering beslöt rådet förkasta reservation I om fortsatt
behandling av ärendet. Därefter voterades om det i reservation II intagna
förslaget till rekommendation, vilket förkastades med 47 röster mot 5, varjämte
3 medlemmar avstod från att rösta. Samtliga svenska medlemmar
röstade mot förslaget till rekommendation. Därefter bifölls utskottets hemställan.

6. Sänkning av rösträttsåldern till 18 år
I ett medlemsförslag av bl. a. herr Mundebo hade föreslagits en rekommendation
till regeringarna att framlägga förslag om sänkning av rösträttsåldern
till 18 år. Utskottet konstaterade att frågan om en ytterligare
sänkning av rösträttsåldern knappast torde vara aktuell i Danmark eller
Norge. En ytterligare sänkning av rösträttsåldern och myndighetsåldern
kan dock bli aktuell i Finland inom en icke avlägsen framtid. Utskottet
fann det beklagligt om det skulle uppstå större skillnader på detta område
mellan ett av de nordiska länderna och de övriga. Betänkligheterna gjorde
sig gällande i mindre grad beträffande rösträttsåldern, som traditionellt
inte har varit densamma i de nordiska länderna. Däremot fann utskottet
att det var av väsentlig betydelse att den enhetliga myndighetsåldern, som
i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige nu är 20 år, kan bevaras.
Utskottet föreslog att rådet inte skulle företa sig något i anledning av förslaget.
I en reservation (nr I) föreslogs att rådet skulle rekommendera regeringarna
att fastställa rösträttsåldern till 18 år. I en ytterligare reservation
(nr II) uttalades att förutsättningarna för att ta slutlig ställning till
medlemsförslaget ännu icke förelåg, varvid hänvisades till utvecklingen i
Finland, varför utskottet borde fortsätta behandlingen av frågan.

I en inledande votering avslogs reservation nr II om att utskottet skulle
fortsätta behandlingen av saken. I den slutliga voteringen, som gällde det
i reservation I intagna förslaget till rekommendation, avslogs detta med 44
röster mot 8. Samtliga svenska medlemmar röstade mot rekommendationsförslaget.
Utskottets hemställan bifölls.

7. Förmånsrätt i konkurs för lönefordringar
I ett medlemsförslag av bl. a. fru Ekendahl hade föreslagits en rekommendation
till regeringarna att medverka till att arbetet med att få till
stånd en enhetlig nordisk lagstiftning om förstärkt skydd för arbetstagares
lönefordran i konkurs påskyndades. En huvudfråga i förslaget var om intecknad
fordran för skuld skulle gå före eller efter lönefordran.

Efter en ingående värdering av fördelar och nackdelar med olika lösningar
av de rättsliga problemen i samband med förmånsrättsordningen i
konkurs konstaterade utskottet att det för närvarande icke finns grund för
rådet att företa sig något ytterligare i saken. Härvid hänvisades även till att

ändringar nyligen genomförts i lagstiftningen rörande konkurs i Danmark
och Finland, varvid lönefordrans ställning förbättrats i väsentlig grad, och
att i Norge nyligen antagits en ny lagstiftning. Utskottet föreslog att rådet
inte skulle företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

I en reservation av bl. a. herrar Tage Johansson, Mellqvist och Mundebo
föreslogs att rådet skulle rekommendera regeringarna att genomföra likartade
bestämmelser om skydd för arbetstagares lönefordran vid konkurs
så att rättsställningen för alla arbetstagare blir densamma bortsett från
vissa ledande befattningar. Vidare borde lönefordran som är förfallen inom
sista året före begärandet av konkurs, i förmånsrättsordningen placeras
omedelbart efter massakraven, om nödvändigt också före vissa panträttigheter.
Det förutsattes dock att rättsställningen för arbetstagarna inte skulle
försämras i något av länderna i förhållande till nu gällande regler.

Den i reservationen föreslagna rekommendationen godkändes av rådet
med 35 röster (bl. a. herrar Adamsson, Antonsson, Bergman, Hammarberg,
Hammarsten, Paul Jansson, Lars Larsson, Mellqvist, Mundebo, Nilsson i
Tvärålund, Ohlin, Palm, fröken Ranmark, fru Segerstedt Wiberg och herr
Skoglund), medan 33 röstade emot (bl. a. herrar Cassel och Hernelius). En
medlem avstod från att rösta (rek. nr 12).

8. Lagstiftningen om illojal konkurrens

I ett medlemsförslag av bl. a. fru Gärde Widemar hade föreslagits en rekommendation
till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige
att på grundval av de lagförslag, som utarbetats av för ändamålet tillsatta
kommittéer, söka genomföra en enhetlig lagstiftning rörande regler mot
illojal konkurrens.

I ett ändringsförslag av herrar Hernelius och Holmberg föreslogs att rådet
vid antagandet av rekommendation om lagstiftningen rörande illojal
konkurrens skulle understryka angelägenheten av att de i nordiskt samarbete
utformade lagförslagen rörande motverkande av illojal konkurrens
genomföres, i den mån icke avvikande nationell lagstiftning utgör ett oöverstigligt
hinder.

Utskottet konstaterade att departementsöverläggningar i frågan ägt rum
men att det inte visat sig möjligt att nå fram till likartade lagförslag. Skillnaden
i uppfattning berodde enligt utskottets mening först och främst på
att man från svensk sida har givit konsumentintressena en dominerande
plats och är inställd på att genomföra åtgärder, som innebär att staten påtar
sig ett ansvar för konsumentskyddet. I Danmark, Finland och Norge
var man, i vart fall på nuvarande tidpunkt, inte utan vidare beredd att acceptera
en motsvarande utformning av lagstiftningen.

Utskottet menade att kvarvarande problem i fråga om illojal konkurrens
icke var av den betydelse, att Nordiska rådet på föreliggande grundval
borde anta en rekommendation härom. Utredningsarbetet fortsätter i Dan -

mark och Sverige och frågan kunde därför eventuellt tas upp på nytt när
resultatet av dessa utredningar föreligger. I övrigt utgick utskottet från att
frågan om en ytterligare harmonisering av konkurrenslagstiftningen skulle
övervägas efter att den planerade utvidgningen av det nordiska ekonomiska
samarbetet förverkligats.

På förslag av utskottet beslöt rådet att inte företa sig något i anledning
av medlemsförslaget och ändringsförslaget.

9. Felaktiga upplysningar i radio och TV

I ett medlemsförslag hade föreslagits att regeringarna skulle rekommenderas
att utarbeta ett förslag till gemensam nordisk ramlagstiftning om
rätt till beriktigande av felaktiga uppgifter i radio- och televisionsutsändningar.

En av Finlands justitieministerium tillsatt radioansvarighetskommission
hade den 28 maj 1969 bl. a. framlagt förslag till lagstiftning angående rätt
till beriktigande av felaktiga uppgifter i radio- och televisionssändningar.

Utskottet erinrade om att samma fråga behandlats på 15:e sessionen,
varvid ett förslag till rekommendation förkastats. Vad gäller frågan om rådet
borde rekommendera regeringarna att genomföra likartad nordisk lagstiftning
om beriktigande av felaktiga upplysningar i radio och TV, konstaterade
utskottet att de framkomna upplysningarna syntes utvisa att det åtminstone
för närvarande inte är behov av en sådan lagstiftning. Utskottet
föreslog därför att rådet inte skulle företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

I en reservation framhölls att det är otillfredsställande att skyddet mot
missbruk på detta område endast vilar på en av radioorganisationerna själva
uppställd intern regel, vars juridiska innebörd är omtvistad. I reservationen
föreslogs att Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att genomföra
nordisk lagstiftning om rätt till beriktigande i huvudsak enligt
principerna i det föreliggande finska lagförslaget.

Rådet beslöt avslå det i reservationen intagna rekommendationsförslaget
med 39 röster (bl. a. herrar Adamsson, Antonsson, Bergman, Hammarberg,
Paul Jansson, Lars Larsson, Nilsson i Tvärålund, Ohlin, fröken Ranmark,
fru Segerstedt Wiberg och herr Skoglund) mot 25 röster (bl. a. herrar Eric
Carlsson, Cassel, Hernelius, Mellqvist, Mundebo och Palm).

10. Jakt- och fridlysningsbestämmelser

I en fråga till den norska regeringen hade herr Mellqvist efterlyst besked
om man i Norge avsåg att bibehålla nuvarande fridlysning av örn. I norska
regeringens svar hänvisades till att beståndet av både kungsörn och havsörn
är tillfredsställande i Norge och att den allvarliga minskning som registrerats
i andra länder inte gjort sig gällande på samma sätt i Norge. Vilka bestämmelser
som i framtiden skulle komma att fastställas på detta område skulle

närmare övervägas efter det att en kommitté som utreder frågan om revision
av jaktlagen har avgivit betänkande.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

1. Kultursamarbetets organisation

Frågan om det nordiska kultursamarbetets organisation, som ägnats stort
intresse av utskottet, hade förts fram dels genom ett regeringsförslag, väckt
av Finlands regering, dels genom ett medlemsförslag väckt av bl. a. fröken
Ranmark och fru Segerstedt Wiberg. I detta sammanhang behandlade
utskottet även ett medlemsförslag om nordiskt forskningssamarbete,
väckt till rådets 15 :e session av bl. a. fröken Ranmark, samt meddelande
om rekommendation nr 14/1967 angående nordiskt forskningssamarbete och
meddelande om rekommendation nr 13/1968 angående samarbete mellan
forskningsråden.

I medlemsförslaget om nordiskt forskningssamarbete hemställdes att Nordiska
rådet skulle rekommendera regeringarna att tillsätta ett samarbetsutskott
med nära anknytning till de ledande nationella forskningsplaneringsorganen
i de nordiska länderna med uppdrag att biträda regeringarna
i frågor, som gäller den nordiska forskningspolitiken och utbyggnaden
av samarbetet om den högre utbildningen. I medlemsförslaget om
det nordiska kultursamarbetets utbyggnad och organisation hemställdes
att regeringarna skulle ingå en överenskommelse om det nordiska kultursamarbetets
målsättning och organisation. I regeringsförslaget anhölls om
rådets yttrande över Nordiska organisationskommitténs ”Promemoria om
organisationen av det nordiska kultursamarbetet”.

Vid utskottets behandling av medlemsförslaget om kultursamarbetets
utbyggnad framgick att utskottet delade organisationskommitténs uppfattning
om att det nordiska kulturella samarbetet inte borde inordnas i Nordeksamarbetet
såsom föreslagits av Nordiska ämbetsmannakommittén. För att
avhjälpa de nuvarande bristerna i kultursamarbetet fann utskottet det ändamålsenligt
att i enlighet med organisationskommitténs förslag ett nordiskt
ministerråd inrättas med tätare möten än de nuvarande kultur- och undervisningsmötena,
att ett nordiskt ämbetsmannakollegium inrättas, att en
förstärkning av de nationella sekretariatsorganisationerna kommer till
stånd, att ett gemensamt nordiskt sekretariat inrättas för verkställighetsuppdrag
samt att kontakterna mellan rådet och dess kulturutskott å
ena sidan samt undervisningsministrarna å andra sidan förstärks. Utskottet
erinrade om att statsministrarna enats om att Nordek-förslaget skall förverkligas
med bibehållande av kapitel 15 om utbildning och kapitel 16
om forskning i enlighet med traktatutkastet till dess en överenskommelse
om det nordiska kultursamarbetet ingåtts. Utskottet förutsatte att vid sidan
av förberedelserna för Nordek, åtgärder vidtas för åstadkommande av en

2—700198

bättre organisation av det nordiska kultursamarbetet med beaktande av
Nordiska organisationskommitténs förslag. Utskottet menade att en kulturöverenskommelse
borde ingås före 1 januari 1972. Utskottet fann det
nödvändigt att de traditionella samarbetsområdena utbildning, forskning
och den fria kultursektorn i största möjliga utsträckning behandlas inom
ramen för en särskild traktat för det nordiska kultursamarbetet.

Utskottet fann åtgärder i anledning av medlemsförslaget om nordiskt
forskningssamarbete ej erforderliga med hänvisning till att där aktuella
frågor bör lösas i samband med en förstärkning av organisationen av kultursamarbetet
i dess helhet. De i ovannämnda rekommendationer aktualiserade
frågorna ansågs också komma att beaktas i samband med en förstärkning
av kultursamarbetets organisation. I anledning av medlemsförslaget
om kultursamarbetets utbyggnad och regeringsförslaget antog rådet, på förslag
av utskottet, en rekommendation (nr 21) till regeringarna att under
beaktande av Nordiska organisationskommitténs förslag vidtaga åtgärder
för en förstärkning av det nordiska kultursamarbetets organisation samt
att förbereda ingåendet av en kulturtraktat före den 1 januari 1972 avseende
en omfattande gemenskap mellan länderna inom utbildning, forskning
och den fria kultursektorn. På utskottets förslag beslöt rådet att icke företaga
sig något i anledning av medlemsförslaget om nordiskt forskningsarbete.
På förslag av utskottet ansåg rådet rekommendationerna 14/1967 och
13/1968 för sin del slutbehandlade.

2. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

I anslutning till berättelse från Nordiska samarbetskommittén för arktisk
medicinsk forskning och meddelande om rekommendation nr 11/
1960 angående forskning i arktisk medicin hade fråga riktats till samtliga
länders regeringar om vilka åtgärder som övervägdes för att ekonomiskt
säkerställa verksamheten inom Nordiska samarbetskommittén för ax*ktisk
medicinsk forskning. Regeringarna hade som svar på frågan förklarat sig
beredda att överväga en viss höjning av anslaget till kommittén på grundval
av välmotiverade förslag. Utskottet förutsatte att frågan om finansieringen
av kommitténs verksamhet snart skulle få en tillfredsställande lösning.

Vid sin behandling av meddelande om rekommendation nr 30/1968 angående
vulkanologiskt institut i Island noterade utskottet, att en nordisk
expertkommitté tillsatts för att utreda förutsättningarna för upprättande
av ett nordiskt vulkanologiskt institut i Island.

Meddelandena om rekommendation nr 18/1967 angående samarbete på
den medicinska undervisningens område föranledde utskottet att med tillfredsställelse
konstatera tillkomsten av Nordisk federation för medicinsk
undervisning som koordinerande organ på området, varmed goda möjligheter
skapats för samordning av den medicinska undervisningen i Norden.
Utskottet fann det naturligt att de nordiska regeringarna över statsbud -

geterna anslog medel för federationens framtida verksamhet. På utskottets
förslag beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Beträffande rekommendationen nr 2/1965 angående universitetskurs i de
nordiska ländernas historia m. m. framgick av meddelandena, att regeringarna
vid sin beredning av frågan om samnordiska kurser i historia beslutat
genomföra en ordning med en årlig kurs i ämnet. Utskottet fann det önskvärt
att möjligheterna i framtiden prövades att utöka kursverksamheten.
På utskottets förslag beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Av meddelandena i anledning av rekommendation nr 32/1968 angående
träskyddsforskning framgick att ett nordiskt träskyddsråd tillsatts som
samarbetsorgan för de nordiska ländernas enskilda organisationer. Träskyddsrådets
uppgifter skulle vara att främja utvecklingen på träskyddsområdet
genom koordinering av de enskilda ländernas insatser. Dess verksamhet
finansierades enligt stadgarna av medlemsorganisationerna. På utskottets
förslag beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Under ifrågavarande rubrik kan även hänföras meddelande om rekommendation
nr 31/1958 angående gemensam högre utbildning för trädgårdskonst.
Utskottet fann att goda möjligheter förelåg för ett realiserande av ett
av de nordiska länderna i princip godkänt förslag om inrättande av ett
nordiskt institut för trädgårdskonst och landskapsplanläggning. Ytterligare
åtgärder från rådets sida ansågs därför ej erforderliga. På utskottets förslag
beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

3. Skol- och undervisningsfrågor

Utskottet behandlade ett medlemsförslag om nordiska skol- och studentbetygs
giltighet, väckt till rådets 17 :e session av bl. a. fru Segerstedt Wiberg.
Däri hemställdes att rådet ville rekommendera regeringarna 1. att
vidtaga åtgärder för åstadkommande av automatiskt tillämpbara evalveringsnormer
för nordiska skol- och studentbetyg samt 2. att utreda möjligheterna
att avlägsna föreliggande hinder för nordiska studerande att vinna
inträde på spärrade utbildningslinjer i ett annat nordiskt land än hemlandet.
Punkten 1 hade av rådet behandlats vid närmast föregående session,
varvid antogs en rekommendation om skol- och studentbetygs giltighet
(nr 7/1969).

Utskottet hade diskuterat införandet av en fri nordisk studiemarknad
och konstaterade härvid att en sådan förutsätter en samplanering av den
högre utbildningen i Norden, vilken ännu inte är genomförd. Utskottet underströk
dock att en gemensam utbildningspolitisk målsättning skulle
medföra betydande fördelar för samtliga länder i Norden.

Vissa speciella svårigheter förelåg för studenter från annat land att vinna
inträde vid spärrade utbildningslinjer, konstaterade utskottet. För att
möjliggöra utlänningars tillträde till spärrade utbildningslinjer föreslog
utskottet tillskapande av ett kvoteringssystem, enligt vilket man i ett land

till spärrad utbildning kan ta in studenter även från övriga nordiska länder.
Utskottet berörde även principerna för beviljande av studiesocialt stöd
vid flyttning från ett nordiskt land till ett annat i studiesyfte. Utskottet
föreslog att en utredning skulle tillsättas med uppgift att behandla detta
spörsmål jämte frågan om erhållande av bostad i annat nordiskt land än
hemlandet. Utredningens huvuduppgift skulle vara att framlägga förslag
till större enhetlighet beträffande reglex-na om studiesocialt stöd.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 13) till
regeringarna 1. att under medverkan av de studerande utreda möjligheterna
att avlägsna föreliggande hinder för nordisk studerande att i ett annat
nordiskt land än hemlandet vinna inträde till utbildningslinje, för vilka
likartade intagningsvillkor råder i samtliga nordiska länder, 2. att under
medverkan av de studerande utreda möjligheterna att avlägsna föreliggande
hinder för nordiska studerande att i ett annat nordiskt land än hemlandet
vinna inträde till utbildningslinjer, för vilka olika intagningsvillkor råder
i de nordiska länderna, samt 3. att under medverkan av de studerande utreda
förutsättningarna för ett förenhetligande av studiesociala förmåner i
de nordiska länderna.

Under rubriken skolfrågor faller även ett medlemsförslag om nordiskt
samarbete på förskolans område, väckt av bl. a. fröken Ranmark och fru
Segerstedt Wiberg. Däri hemställdes att Nordiska rådet ville rekommendera
regeringarna i de nordiska länderna att undersöka möjligheterna för
ett samarbete på förskolans område såvitt avser fortbildning och vidareutbildning
av förskollärare samt forskning beträffande förskoleålderns
problem. Vissa remissorgan hade föreslagit att arbete skulle inledas för att
ge förskolan i de nordiska länderna en så enhetlig utformning som möjligt
i likhet med vad som för närvarande sker för att närma ländernas
skolordningar till varandra. Utskottet ansåg dock icke förutsättningar för
ett nordiskt harmoniseringsarbete på förskolans område föreligga på grund
av sociala och geografiska olikheter mellan de nordiska länderna. Däremot
borde frågor i anslutning till förskolans framtida ställning bli föremål för
en nordisk utredning för att skapa en grundval för utbyggnad och modernisering
av förskolans verksamhet. Utskottet ansåg, att en dylik utredning
borde arbeta helt fritt från den kommitté som utreder frågan om harmonisering
av de nordiska ländernas skolordningar.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 27) till regeringarna
att utreda möjligheterna för ett nordiskt samarbete på förskolans
område speciellt beträffande forskning om förskolans problem samt
förskollärarnas fortbildning.

Kulturutskottet hade även behandlat ett förslag om det enskilda skolväsendets
utveckling i Norden, väckt av bl. a. herr Björkman. I förslaget hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna att utforma gemensamma
riktlinjer för det enskilda skolväsendets utveckling i Norden. För -

slagsställarna hade ansett åtgärder erforderliga för att skydda det enskilda
skolväsendet i Norden genom att tillskapa gemensamma nordiska
riktlinjer för dess utveckling. Utskottet noterade emellertid av remissmaterialet
att de privata skolorna i de nordiska länderna företedde mycket
stora olikheter. På grund härav och med hänsyn till de pågående reformerna
av den grundläggande utbildningen liksom till arbetet på en harmonisering
av de nordiska ländernas skolordningar saknades enligt utskottets mening
för närvarande tillräcklig grund för att utarbeta bestämmelser om i
vilken mån avvikelser skulle tillåtas från undervisningsformerna vid offentliga
skolor. På förslag av utskottet beslöt rådet att icke företaga sig något i
anledning av medlemsförslaget.

Skoldemokratifrågor hade även behandlats av utskottet. I ett medlemsförslag
om ökad samverkan mellan lärare, elever och övriga kategorier vid olika
utbildningsanstalter hade bl. a. herr Lars Larsson hemställt, att rådet
skulle rekommendera regeringarna att mot bakgrund av strävandena att
samordna utbildningen i de nordiska länderna gemensamt utforma riktlinjerna
för ökad samverkan vid varje utbildningsanstalt mellan lärare, elever
och övriga kategorier av där verksamma. Utskottet noterade, att de nordiska
undervisnings- och kulturministrarna och Nordiska kulturkommissionen behandlat
frågan om universitets- och skoldemokrati och därvid rekommenderat
informationsutbyte om den försöksverksamhet på området som inletts
i länderna för att därigenom uppnå största möjliga enhetlighet på området.
Utskottet ansåg det angeläget att Nordiska rådet fortlöpande erhåller information
om resultaten av lagstiftningen samt utvecklings- och försöksverksamheten
såvitt rör ökad samverkan mellan lärare, elever m. fl. vid olika
utbildningsanstalter. Även om en fullständig harmonisering på området ej
torde kunna realiseras för närvarande, menade utskottet, att den fortsatta
verksamheten borde bedrivas i nära kontakt mellan länderna. Verksamheten
borde enligt utskottet omfatta samtliga utbildningsformer.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 4) till regeringarna
om att under upprätthållande av nära kontakter och ett kontinuerligt
informationsutbyte mellan de nordiska länderna fortsätta arbetet på införande
av en ökad samverkan vid utbildningsanstalterna mellan lärare, elever
och övriga kategorier av där verksamma.

Vid sin behandling av meddelande om rekommendation nr 9/1962 angående
gemensam arbetsmarknad för lärare noterade utskottet, att vissa
svårigheter föreligger för införande av en gemensam nordisk arbetsmarknad
för lärare på grund av bestämmelserna i vissa länders grundlagar. Norge
hade infört en ordning enligt vilken lärare från de övriga nordiska länderna
är likställda med lärare som avlagt norsk lärarexamen. För Danmarks,
Finlands och Sveriges del ansågs dispensförfarandet erbjuda tillräckliga
möjligheter för anställande av lärare från övriga nordiska länder. Med
hänvisning härtill fann utskottet ytterligare åtgärder från utskottets sida

ej erforderliga. På förslag av utskottet beslöt rådet anse rekommendationen
för sin del slutbehandlad.

Av meddelande om rekommendation nr 23/1964 angående utbyggnad av
folkskoleseminariernas undervisning i nordiska språk framgick, att åtgärder
vidtagits för att stärka undervisningen i de nordiska språken i folkskoleseminarier
och lärarhögskolor och att ytterligare åtgärder för att främja
dessa språk kunde förväntas. På förslag av utskottet beslöt rådet att
anse rekommendationen för sin del slutbehandlad.

Rekommendation nr 5/1968 avser specialiserad fackutbildning för isländsk
ungdom. Meddelandet i anledning av rekommendationen visade att
vissa länder ställt eller kommer att ställa medel till förfogande för dylika
studier. För Finlands del är frågan dock ännu ej slutligt löst. Utskottet ansåg
det önskvärt, att en ordning skapades i samtliga länder för beviljande
av stipendier till isländsk ungdom för fackstudier i annat nordiskt land än
hemlandet och att de redan nu anslagna stipendiemedlen ökades.

4. Radio-, televisions- och filmfrågor

I ett medlemsförslag om samnordisk radio- och TV-forskning hade bl. a.
herr Kellgren och fröken Ranmark hemställt, att rådet skulle rekommendera
regeringarna att åstadkomma en effektiv radio- och TV-forskning
samt att ställa behövliga medel till förfogande för en dylik forskning. Utskottet
ansåg att radio och TV inte bör särskiljas som fristående företeelser
från övriga massmedia och föreslog därför ett nordiskt samarbete omfattande
forskning rörande samtliga massmedia. De nordiska radiocheferna
hade under 1969 tillsatt en nordisk kommitté för radio- och TV-forskning
samt påbörjat samarbete kring tre forskningsuppgifter. Vad organisationen
av ett samarbete på detta område angick fann utskottet det mest ändamålsenligt
att inrätta ett samnordiskt organ för koordinering av verksamheten.
I ett sådant organ borde ingå företrädare såväl för forskning och undervisning
som för olika former av massmedia. Reträffande frågan om dokumentation
pekade utskottet på den utredning, som utarbetats på initiativ
av Sveriges radio och Svenska tidningsutgivareföreningen, innefattande förslag
om en samnordisk dokumentationscentral för massmediaforskning.
Utskottet fann naturligt att detta förslag beaktas vid utbyggnaden av det
nordiska samarbetet inom massmediaforskningen.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 10) till regeringarna
att tillsätta ett nordiskt samarbetsorgan med uppgift att samordna
och effektivisera massmediaforskningen i Norden samt att ställa
behövliga medel till förfogande för detta samarbete.

Frågan om vetenskaplig dokumentation hade behandlats av utskottet även
i samband med meddelande om rekommendation nr 12/1963. Av meddelandet
framgick att regeringarna övervägde att tillsätta ett nordiskt kontaktorgan
för vetenskaplig dokumentation med medlemmar valda av motsva -

rande nationella organ. Utskottet hade sig bekant att vid ett nordiskt möte
i februari 1970 förslag framlagts till statuter för ett nordiskt kontaktorgan
på området. Utskottet uttalade en förhoppning om att regeringarna omgående
skulle vidtaga åtgärder för tillsättande av ett nordiskt kontaktorgan
för vetenskaplig dokumentation.

Utskottet hade även behandlat frågan om material till undervisning i
radio och TV. I ett tilläggsförslag väckt av bl. a. fru Segerstedt Wiberg
hemställdes, att rådet skulle rekommendera regeringarna att skapa ett
gemensamt företag för tillverkning av undervisningsmaterial för radio och
TV. Förslagsställarna fann det naturligt ur ekonomisk synpunkt att de
nordiska länderna gick samman om en samfälld produktion av sådant undervisningsmaterial.
Utskottet framhöll radions och televisionens betydelse
på vuxenundervisningens område. Enligt utskottets mening syntes det mot
bakgrund av den nordiska arbetsmarknaden och arbetet på att samordna
de nordiska utbildningsvägarna naturligt att utvecklingen även gick mot
en gemensam nordisk vuxenutbildningssektor. Även om vuxenundervisningen
är föremål för utredning och utveckling i samtliga nordiska länder
kunde enligt utskottet fördelar vinnas i fråga om rationalisering av verksamheten
och kostnadsminskningar genom en samordning av produktionen
av undervisningsmaterial. Utskottet ville icke uttala sig om formerna för
samarbetet. Det anfördes dock att erfarenheterna av pågående verksamhet,
som t. ex. den svenska TRU-kommitténs arbete, skulle tas till vara och
utnyttjas.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 9) till regeringarna
att i samband med den nationella utbyggnaden av produktionen
av material för undervisningen i radio och TV verka för en fastare organisation
av den samnordiska produktionen på området.

När det gällde rekommendation nr 6/1966 om samarbete beträffande
skolfitm och skol-TV hänvisade utskottet till ovannämnda betänkande beträffande
material till undervisningen i radio och TV. Utskottet fann ej
anledning till ytterligare åtgärder i anledning av rekommendationen och
på förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Ytterligare en TV-fråga behandlades av rådet, nämligen TV-tekniskt samarbete.
I ett tilläggsförslag, väckt av bl. a. herr Björkman, hemställdes att
regeringarna i de nordiska länderna, såvitt möjligt, skulle bistå varandra
med placering av frekvensomformare i gränstrakterna. Utskottet behandlade
i samband med tilläggsförslaget ett meddelande om rekommendation nr 12/
1967 angående utvidgat TV-samarbete. Enligt utskottet hade en fortsatt utbyggnad
av det nordiska TV-samarbetet ägt rum under 1969 på initiativ av
de nordiska radiocheferna.

Tilläggsförslaget väcktes med hänvisning till punkt 2 i rekommendation
12/1967 som avsåg att genomföra ökad sebarhet för TV-program mellan de

nordiska länderna särskilt i gränstrakterna. Utskottet fann att det föreslagna
samarbetet var helt i överensstämmelse med utskottets tidigare uttalanden
till förmån för en utbyggnad av radio- och TV-samarbetet. Bakgrunden
till tilläggsförslaget var norska önskemål om placering av två frekvensomformare
i Finland vid Tana älv för återsändning av radio och
TV-program till Norge. Utskottet uttryckte förhoppningen att denna fråga
snarast skulle få en för den norska TV-verksamhetens utbyggnad positiv
lösning.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 29) till regeringarna
att undersöka möjligheterna att på varje enskilt nordiskt lands
område tillåta placering av frekvensomformare i gränstrakterna för återsändning
av radio- och TV-program till det ursprungliga sändarlandet.

Av meddelande om rekommendation nr 8/1963 angående utbildning av
lärare och andra ungdomsledare i film- och televisionskunskap framgick
att de enskilda länderna förberedde införande eller utbyggnad av filmoch
TV-undervisningen i lärarutbildningen ävensom att en nordisk kurs
för lärare i ämnet anordnats. Verksamheten avsågs fortsätta med kurser
alternerande mellan länderna. På förslag av utskottet ansåg rådet spörsmålet
för sin del slutbehandlat.

5. Informationsfrågor

Ett medlemsförslag hade väckts av bl. a. herrar Palm och Sundman med
hemställan till rådet att rekommendera de nordiska regeringarna att ställa
erforderliga medel till förfogande för information om i första hand de ekonomiska
samarbetsfrågorna i Norden i enlighet med förslaget från den av
de nordiska statsministrarna och Nordiska rådets presidium gemensamt
tillsatta arbetsgruppen för nordisk information. Förslaget avsåg att tillgodose
behovet av information om nordiskt samarbete både i utlandet och mellan
de nordiska länderna. I samband med detta förslag behandlade utskottet
även meddelande om rekommendation nr 8/1966 angående samnordisk utlandsinformation.

Enligt utskottet var allmänhetens kännedom om det nordiska samarbetet
bristfällig. Denna brist hade särskilt märkts i samband med debatten
om det ekonomiska samarbetet inom ramen för Nordek-planen. Utskottet
pekade på de förslag som framlagts av arbetsgruppen för nordisk information
om effektivisering av informationen om det nordiska samarbetet. Utskottet
menade, att medel borde ställas till arbetsgruppens förfogande för
att denna skulle kunna realisera vissa värdefulla uppslag till ökad informationsverksamhet
såväl inom Norden som utomlands. Av meddelandet
om rekommendationen nr 8/1966 angående samnordisk utlandsinformation
framgick att rekommendationen hänvisats för fortsatt beredning till
arbetsgruppen. Därmed kunde rekommendationen enligt utskottets uppfattning
anses som slutbehandlad för rådets del.

På förslag av utskottet antog rådet i anledning av medlemsförslaget en
rekommendation (nr 23) till regeringarna att ställa erforderliga medel till
förfogande för information om det nordiska samarbetet i enlighet med förslaget
från den av de nordiska statsministrarna och Nordiska rådets presidium
tillsatta arbetsgruppen för nordisk information. Rådet ansåg rekommendation
nr 8/1966 som för sin del slutbehandlad.

Under denna rubrik kan även hänföras ett medlemsförslag väckt av
herrar Palm och Sundman med hemställan till rådet att utlysa en nordisk
pristävlan om symbol för rådet. Förslagsställarna hade framhållit värdet
av en inarbetad och slagkraftig symbol för Nordiska rådet och dess verksamhet.
Symbolen borde kunna användas även av andra samnordiska organ
än Nordiska rådet. Lämpligaste tillvägagångssättet för att finna en slagkraftig
symbol syntes vara att utlysa en nordisk pristävlan, lämpligen anordnad
av rådets presidium. Tävlingen borde avgöras av rådet eller dess
presidium i samråd med sakkunniga.

På förslag av utskottet uppdrog rådet åt presidiet att anordna en nordisk
pristävlan om symbol för rådet.

6. Kultursamarbetet

Utskottet hade behandlat ett medlemsförslag om stöd till utgivande av
ett nordiskt litteraturlexikon, väckt av bl. a. herr Sundman, med hemställan
till regeringarna att genomföra ett av Nordiska kulturkommissionens
sektion I utarbetat förslag om ett nordiskt litteraturlexikon. Utskottet fann
av medlemsförslaget och av remissyttrandena skälen för utgivande av ett
nordiskt litteraturlexikon övertygande och tillstyrkte därför förslaget. Av
medlemsförslaget framgick att Nordiska kulturkommissionens anhållan
om medel för lexikonets finansiering inte bifallits av Nordiska kulturfonden.
Utskottet fann det vara helt överensstämmande med fondens statuter
att ej binda fondmedel för ett så långvarigt projekt som utgivande av
lexikonet utgör. Däremot ville utskottet tillstyrka särskilda statliga medel
för genomförande av planen på ett nordiskt litteraturlexikon.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 32) till regeringarna
att på grundval av ett reviderat kostnadsförslag genomföra det
av Nordiska kulturkommissionens sektion I utarbetade förslaget till ett nordiskt
litteraturlexikon.

Ett av rådet särskilt tillsatt utskott för granskning av berättelsen om
Nordiska kulturfonden hade genomgått berättelsen från Nordiska kulturfonden.
Utskottet hade noterat, att revisorerna i sin berättelse över fondens
räkenskaper fäst uppmärksamheten vd vissa frågor i anslutning till
fondens administration och verksamhet. Beträffande fördelningen av fondens
dispositionsmedel befanns, att fondens styrelse funnit det ändamålsenligt
att i fortsättningen ej anslå en lika stor del av medlen för fleråriga
samarbetsprojekt som hittills. Vidare hade utskottet uppmärksammat att

fondens styrelse pekat på de svårigheter som är förenade med att fondens
sekretariat har för små personella resurser och att kontinuiteten i sekretariatets
arbete inte kunde upprätthållas på grund av dess överflyttning från
ett land till ett annat. Utskottet ansåg det därför önskvärt att frågan om
fondens framtida administration och verksamhet blev föremål för övervägande
i samband med planerna på en fastare organisation av det nordiska
kultursamarbetet.

I ett medlemsförslag, väckt av herr Sundin, hemställdes att rådet måtte
rekommendera regeringarna att i samarbete med Föreningarna Norden tillsätta
en nordisk språknämnd. Utskottet behandlade gemensamt med medlemsförslaget
en berättelse om de nordiska språknämndernas samarbete.
Utskottet konstaterade att språknämnderna gjort en väsentlig insats för
att främja den nordiska språkgemenskapen och språkvårdssamarbetet. Utskottet
ansåg det icke finnas behov för tillsättande av en särskild nordisk
språknämnd. Visserligen fann utskottet en fastare koordinering av samarbetet
mellan de nationella språknämnderna erforderlig, men en sådan
borde kunna komma till stånd utan tillsättande av en särskild fristående
nordisk språknämnd. Utskottet framförde önskemålet att de nordiska
regeringarna anslår tillräckliga medel för en behövlig effektivisering av de
nordiska språknämndernas verksamhet. På förslag av utskottet beslöt rådet
att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

Ett flertal arbetsmarknadsfrågor har i likhet med tidigare år förberetts av
socialpolitiska utskottet.

Frågan om en gemensam nordisk arbetsmarknad för psykologer hade tagits
upp i ett tilläggsförslag, väckt av bl. a. fru Ekendahl. I förslaget hemställdes,
att rådet ville rekommendera regeringarna i de nordiska länderna
att träffa en överenskommelse om en gemensam nordisk arbetsmarknad för
psykologer på grundval av ett framlagt förslag till överenskommelse i ämnet.
Utskottet konstaterade, att i samtliga länder avlämnats betänkanden med förslag
till lagar om psykologer och överensstämmande förslag till avtal om
nordisk arbetsmarknad för psykologer. Emellertid hade lagförslagen ännu
icke genomförts i något av länderna. Författningsbestämmelser beträffande
psykologers verksamhet finns för närvarande ej i något land. Utskottet
menade, att psykologernas yrkesutbildning med hänsyn bl. a. till det krävande
och ansvarsfulla arbete psykologerna har i dagens samhälle borde
regleras genom en offentlig legitimationsordning. Utskottet framhöll, att
arbetet med att skapa förutsättningar för en nordisk arbetsmarknad för
psykologer borde påskyndas. En sådan arbetsmarknad förutsatte såväl enhetliga
bestämmelser för psykologverksamheten som en i länderna likvärdig
utbildning.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 2) till regeringarna
om att skapa förutsättningar för införande av en nordisk arbetsmarknad
för psykologer genom att utfärda bestämmelser för psykologverksamheten
och genom att göra psykologutbildningen likvärdig.

Frågan om gemensam arbetsmarknad för sjukgymnaster har under många
år varit föremål för intresse från utskottets sida. Av meddelandet om rekommendation
nr 18/1958 framgick, att tidigare framlagt förslag till överenskommelse
om nordisk arbetsmarknad för sjukgymnaster var föremål för
överväganden inom berörda departement. Utskottet uttalade förhoppningen,
att detta arbete skulle leda till positivt resultat och att en nordisk arbetsmarknad
skulle skapas även för sjukgymnasterna i likhet med vad som skett
för läkare, tandläkare, sjuksköterskor och farmaceuter. Ytterligare åtgärder
från rådets sida i anledning av rekommendationen ansågs i detta läge ej
erforderliga. På förslag av utskottet ansåg rådet spörsmålet som för sin del
slutbehandlat.

Av meddelandet om rekommendation nr 25/1966 angående gemensam arbetsmarknad
för farmaceuter framgick att en överenskommelse om en gemensam
nordisk arbetsmarknad för farmaceuter undertecknats i december
1969 av samtliga nordiska länder. Utskottet, som utgick från att överenskommelsen
snarast skulle ratificeras, ansåg ytterligare åtgärder i anledning av
rekommendation icke påkallade. På utskottets förslag ansåg rådet spörsmålet
som för sin del slutbehandlat.

Anknytning till arbestmarknadsfrågorna har även frågan om nordisk yrkesklassificering.
Av meddelandena om rekommendation nr 7/1968 framgick,
att medlemmarna i Nordiska arbetsmarknadsutskottets expertgrupp i yrkesvägledningsfrågor
utsetts som kontaktpersoner mellan de nordiska länderna
i anledning av rekommendationen och att denna expertgrupp påbörjat sitt
arbete. Ett sekretariat hade upprättats inom arbetsmarknadsstyrelsen i Sverige
för samordning av expertgruppens arbete. Utskottet fann ej skäl för ytterligare
åtgärder från rådets sida i anledning av rekommendationen, då arbetet
med att realisera rekommendationens syfte, att avlägsna könsbestämda
yrkesbenämningar inom den nordiska yrkesklassificeringen, nu kommit väl
igång. På förslag av utskottet ansåg rådet spörsmålet som för sin del slutbehandlat.

Under arbetsmarknadsfrågorna bör även föras frågan om viss revision av
sjömansskattelagstiftningen. Härmed avsågs att skapa en ordning som på
ett tillfredsställande sätt kunde lösa de problem som i anledning av gällande
nordiska sjömansskattelagar uppstår för sjömäns hemkommuner på grund
av bortfall av kommunandelarna av sjömansskatteintäkterna. Av meddelandena
om rekommendation nr 7/1965 framgick att en i anledning av rekommendationen
tillsatt kommitté framlagt ett betänkande om nordisk sjömansskattefördelning
(NU 1969: 10). Ett tilläggsförslag hade väckts i ämnet
med hemställan om genomförande av de i betänkandet framlagda förslagen.
Ytterligare åtgärder i anledning av denna rekommendation ansågs därför ej

erforderliga. På förslag av utskottet ansåg rådet spörsmålet som för sin del
slutbehandlat.

På grundval av berättelsen från Nordiska arbetsmarknadsutskottet diskuterade
socialpolitiska utskottet vissa frågor med anknytning till arbetsmarknadsutskottets
verksamhet. Utskottet uppehöll sig härvid särskilt vid frågan
om den finländska arbetskraftens anpassningsproblem vid arbetsanställning
i Sverige.

2. Sociallagstiftningen

Utskottet behandlade ett tilläggsförslag om tjänstepensionsförmåner för
medborgare i annat nordiskt land, väckt av bl. a. herr Kellgren, och ett medlemsförslag
om tilläggspensionering för arbetstagare i gränstrakterna. Förslagen
väcktes redan till rådets femtonde session 1967. I tilläggsförslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark och
Norge att medverka till att konventionen om social trygghet i sin tillämpning
kommer att omfatta även i dessa länder förefintlig tilläggspensionering.
Medlemsförslaget innehöll en hemställan, att rådet måtte rekommendera regeringarna
att medverka till att det i Nordiska pensionsutskottet inledda
arbetet på en revision av den nordiska konventionen om social trygghet
komme att påskyndas, såvitt det vore fråga om tilläggspension för arbetstagare
i gränstrakterna. En överenskommelse mellan de nordiska länderna
om ändring av trygghetskonventionen hade undertecknats i december 1969,
innebärande att de anordningar för tilläggspensionering som finns i de nordiska
länderna föres in i konventionen. Genom ändringarna likabehandlas
medborgare i de nordiska länderna inom Norden i fråga om rätten att tjäna
in tilläggspension under förutsättning att vederbörande är bosatt i landet.
För de s. k. gränsgångarna gäller särskilda bestämmelser för rätt till tilläggspension
i sysselsättningslandet trots att vederbörande ej är bosatt där.
Genom företagna ändringar hade syftet med såväl tilläggsförslag som medlemsförslag
uppnåtts. På utskottets förslag beslöt rådet därför att icke företaga
sig något i anledning av förslagen.

I anledning av meddelande om rekommendation nr 20/1965 angående
samordning av semesterlagstiftningen hade fråga riktats till regeringarna om
arbetet med en samordning av semesterlagstiftningen kunde anses drivet i
tillfredsställande takt. Av svaret framgick att arbetet fördröjts av olika anledningar
men att målsättningen var att slutföra arbetet under 1970.

3. Hälso- och sjukvårdsfrågor

En rad frågor hörande under denna rubrik har förberetts av utskottet.
Frågan om utbildning av sjukhusadministratörer aktualiserades i ett tilläggsförslag,
väckt av bl. a. fru Ekendahl, vari hemställdes att rådet måtte rekommendera
regeringarna att föranstalta om åtgärder för att mot bakgrund
av i Nordisk udredningsserie 1965: 6 framlagt förslag få till stånd en effek -

liv nordisk utbildning av sjukhusadministratörer. I tilläggsförslaget ifrågasattes,
huruvida i betänkandet framlagt förslag om en vidareutbildning omfattande
en utbildningstid om tre månader kunde vara till fyllest för att ge
den kvalificerade utbildning som här avsågs. Utskottet noterade, att en
försöksverksamhet för utbildning av sjukhusadministratörer kommit i gång
vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg och att denna omfattat kurser
med en utbildningstid om endast en månad. Utskottet ansåg det angeläget
att utbildningen gjordes effektiv i enlighet med förslagsställarnas önskemål
och framhöll, att erfarenheterna från nu bedriven försöksverksamhet
pekade tydligt mot behovet av en fördjupning av studierna inom de
olika ämnesområdena. Utskottet förutsatte att försöksverksamheten inom
en icke alltför avlägsen framtid skulle resultera i permanenta nordiska kurser
för vidareutbildning av sjukhusadministratörer.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 3) till regeringarna
i de nordiska länderna om att föranstalta om åtgärder för att mot
bakgrund av de i betänkandet om nordisk utbildning av sjukhusadministratörer
(NU 1965: 6) framlagda förslagen och av erfarenheterna av försöks\
erksamheten vid Nordiska hälsovårdshögskolan få till stånd en permanent
nordisk vidareutbildning av sjukhusadministratörer vid nämnda högskola.

Hälsovårdshögskolans verksamhet har även behandlats av utskottet i
samband med ett medlemsförslag, väckt av bl. a. fru Hamrin-Thorell och
fru Segerstedt Wiberg, om forskning vid hälsovårdshögskolan. I förslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att utbygga Nordiska
hälsovårdshögskolan till en institution också för forskning inom högskolans
ämnesområden med bl. a. fast anställd vetenskaplig personal. Utskottet
fann en utvidgning av skolans aktiviteter väl motiverad med hänsyn
bl. a. till den betydelse skolans verksamhet har för utbildning av olika yrkesgrupper
inom hälsovården i alla nordiska länder. Utskottet delade de
av förslagsställarna framförda synpunkterna på behovet av en ökning av
skolans fasta personal med vetenskapligt utbildade personer och om nödvändigheten
av att fördenskull också vid skolan bedriva forskning. Utskottet
menade, att forskningen vid hälsovårdshögskolan företrädesvis borde
bedrivas i form av komparativa studier inom miljövård och socialmedicin
med användning av nordiskt material. Organiseringen av forskningsuppgifterna
liksom urvalet av lämpliga forskningsuppgifter för skolan kunde
enligt utskottet ske genom bildande av en nordisk forskargrupp med någon
eller några forskare från varje nordiskt land, vilka i samråd med skolans
rektor fick i uppgift att framlägga program upptagande lämpliga forskningsobjekt.

Utskottet föreslog en rekommendation till regeringarna att undersöka
möjligheterna för en utbyggnad av Nordiska hälsovårdshögskolan till en
institution också för forskning inom högskolans ämnesområden med bl. a.
fast anställd personal. Mot detta utskottets förslag reserverade sig herr Lars

Larsson, som ansåg att kravet på god tillgång till vetenskapligt högt kvalificerade
lärare vid Nordiska hälsovårdshögskolan kunde tillgodoses på annat
sätt än det som föreslagits av utskottet. En väg ansågs vara att tjänster
med undervisningsskyldighet inrättades vid skolan och att innehavarna
av tjänsterna gavs möjlighet att ingå i forskargrupper vid Göteborgs universitet.
I reservationen hemställdes därför, att rådet måtte rekommendera
regeringarna i de nordiska länderna att undersöka möjligheterna för en
utbyggnad av Nordiska hälsovårdshögskolan med möjlighet för lärarpersonal
att även bedriva forskning inom högskolans ämnesområden på sätt
som ovan angivits.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 28) till regeringarna
att undersöka möjligheterna för en utbyggnad av Nordiska hälsovårdshögskolan
till en institution också för forskning inom högskolans ämnesområden
med bl. a. fast anställd personal. Rekommendationen antogs
med 42 röster. Herrar Adamsson, Bergman, Hammarsten, Paul Jansson,
Lars Larsson, Mellqvist, Nilsson i Tvärålund, Palm och Skoglund avstod
från att rösta.

I anledning av att en nordisk arbetsgrupp framlagt förslag om olika
samarbetsprojekt på sjukhusfysikerområdet hade ett tilläggsförslag väckts
om nordiskt sjukhusfysikersamarbete, vari hemställts att rådet skulle rekommendera
regeringarna att vidtaga åtgärder för realiserande av de i Nordisk
udredningsserie (NU 1969: 8) framlagda förslagen om nordisk sjukhusfysikersamarbete.
Utskottet delade liksom remissorganen förslagställarnas
synpunkter på angelägenheten av att ett nordiskt samarbete på sjukhusfysikens
område kom till stånd. Med hänsyn till den snabba utbyggnad
som under de senaste årtiondena skett inom sjukhusfysiken och till att en
fortsatt snabb utveckling kan förutses av nya tekniska hjälpmedel och fysikaliska
metoder inom medicinen, ansåg utskottet det värdefullt och angeläget
att goda möjligheter skapades för insamlande och utbyte av informationer
och erfarenheter inom dessa områden. Realiserandet av de framlagda
förslagen skulle dra en årlig totalkostnad om cirka 250 000 kronor,
vilka medel skulle kunna administreras av ett för ändamålet utsett organ.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 33) till de
nordiska ländernas regeringar om att vidtaga åtgärder för att realisera de i
Nordisk udredningsserie 1969: 8 framlagda förslagen om nordiskt sjukhusfysikersamarbete.

Med hänvisning till ovannämnda tilläggsförslag fann utskottet ytterligare
åtgärder i anledning av rekommendationen nr 16/1966 angående nordiskt
sjukhusfysikersamarbete ej erforderliga. På förslag av utskottet ansåg
rådet spörsmålet som för sin del slutbehandlat.

Frågan om samarbete på arbetsmedicinens område hade tagits upp i ett
medlemsförslag, väckt av bl. a. herrarna Antonsson, Hammarberg och Lars
Larsson. I förslaget hemställdes, att rådet ville rekommendera regeringarna

att vidta åtgärder för att skapa ett permanent nordiskt samarbete på arbetsmedicinens
område. Utskottet fann ett nordisk samarbete naturligt för
att söka effektivisera utbyggnaden på detta område med hänsyn till att tillräckliga
nationella resurser till forskning, utbildning och service på området
ej syntes kunna ställas till förfogande för att tillgodose den snabba
utbyggnaden på området som torde vara erforderlig. Utskottet underströk
dock att ett nordiskt samarbete på området ej fick verka hindrande eller
fördröjande på nationella initiativ. Möjligheter att samordna även undervisningen
inom arbetsmedicinen borde enligt utskottets mening undersökas
för att ge de personer som skall omsätta företagshälsovårdens principer i
praktiken en gemensam utbildningsbakgrund. En anknytning av undervisningen
till Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg syntes utskottet böra
undersökas. Utskottet tillstyrkte att en särskild arbetsgrupp tillsattes för
att utarbeta ett samarbetsprogram.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 36) till de
nordiska regeringarna om att vidtaga åtgärder för att skapa ett permanent
nordiskt samarbete på arbetsmedicinens område.

I anledning av meddelande om rekommendation nr 16/1968 angående
sjukvårdssamarbcte i Tornedalen hade herr Lars Larsson till Finlands regering
riktat frågan om regeringen ansåg det vara av betydelse att så snart
som möjligt åstadkomma ett sjukvårdssamarbete i Tornedalen i enlighet
med rådsrekommendationen. Av svaret framgick att Finlands regering ansåg
det betydelsefullt att åstadkomma ett sjukvårdssamarbete i Tornedalen
men att ett sådant är intimt förbundet med den totala samplaneringen i
denna gränsregion.

Vid behandling av meddelande om rekommendation nr 25/1963 angående
inrättandet av Nordiskt institut för odontologisk materialprovning konstaterade
utskottet med tillfredsställelse, att en överenskommelse undertecknats
om inrättande av ett sådant institut i Oslo. Institutets uppgift var att
på olika sätt arbeta för att material, förbrukningsartiklar och viss utrustning
inom tandvården i de nordiska länderna uppfyller de krav som ställs med
hänsyn till utvecklingen inom hälsovård och teknik. Utskottet utgick från
att en ratifikation av överenskommelsen skulle företagas inom en snar
framtid, så att institutets verksamhet kunde igångsättas. På förslag av utskottet
ansåg rådet rekommendationen som för sin del slutbehandlad.

Under ifrågavarande rubrik kan även hänföras ett medlemsförslag om
vidareutbildning av socialpersonal, väckt av bl. a. herr Antonsson. I förslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att vidta åtgärder
för att få till stånd en kvalificerad vidareutbildning för socialpersonal. Medlemsförslaget
avsåg vidareutbildning för dels lärare vid socialhögskolorna,
dels tjänstemän inom social administration och planläggning. Utskottet konstaterade,
att stort behov av utbildning av nya lärarkrafter vid socialhögskolorna
förelåg i alla länderna. Detta behov borde på vissa fackområden lämp -

ligen kunna tillgodoses genom samnordisk utbildning. Organisationen av
denna undervisning skulle kunna anförtros ett fast nordiskt sekretariat förslagsvis
förlagt till socialhögskolan i Århus, där viss erfarenhet av liknande
undervisning redan vunnits. Vad vidareutbildning av tjänstemän inom
social administration och planläggning angår fann utskottet det möjligt att
genom en samnordisk undervisning för dessa tjänstemän samla erfarenheter
och insikter från de olika länderna. Hittills hade över huvud taget knappast
förekommit undervisning i socialadministration och planläggning. En
samnordisk undervisning gav bland annat den fördelen att tillgängliga
lärarkrafter bättre kunde utnyttjas. Beträffande organisationen av denna
utbildning nämnde utskottet olika möjligheter och pekade bl. a. på att låta
ovannämnda sekretariat vid socialhögskolan i Århus omhänderta även denna
utbildningsform. En annan möjlighet var att inrätta en särskild nordisk
social vidareutbildningskommitté med uppgift att framlägga förslag om erforderlig
utbyggnad av verksamheten beträffande vidareutbildning av socialpersonal
över huvud taget, således även för lärare. I förslaget hade framförts
tanken att införa större likformighet i grundutbildningen för socialpersonal.
Utskottet ansåg att denna fråga lämpligast borde lösas inom varje land för sig.

På förslag av utskottet antogs en rekommendation (nr 1) till regeringarna
om att vidtaga åtgärder för att få till stånd en gemensam kvalificerad vidareutbildning
för lärare till socialhögskolorna och för tjänstemän inom social
administration och planläggning.

Av meddelande om rekommendation nr 22/1965 angående nordisk giltighet
för recept framgick att en i anledning av rekommendationen tillsatt utredning,
Nordisk reseptkomité, avgivit betänkande (NU 1969: 18) och att i
anledning härav ett tilläggsförslag väckts i rådet med hemställan om att införa
nordisk giltighet för recept i enlighet med Nordisk reseptkomités förslag.
Ytterligare åtgärder i anledning av denna rekommendation ansågs ej
erforderliga. På förslag av utskottet ansåg rådet spörsmålet som för sin del
slutbehandlat.

En fråga om samarbete rörande sjukvårdsplanering hade i anslutning till
meddelande om rekommendation nr 29/1962 ställts till alla regeringar utom
Sveriges. Frågan gällde huruvida regeringarna ansåg ett vidgat samarbete
mellan de nordiska länderna beträffande sjukvårdsplanering i enlighet med
rekommendationen vara av värde. Rekommendationen hade tillkommit i
anledning av ett förslag väckt av Sveriges regering. Av svaret framgick att
regeringarna ansåg ett vidgat samarbete på området värdefullt men att arbetet
fördröjts på grund av nationella omorganisationer och revisioner av
sjukvårdslagstiftningarna. Regeringarna skulle emellertid snarast avsluta
sina överväganden i anledning av ett från svensk sida framlagt förslag i
ämnet.

4. Föroreningsfrågorna

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om åtgärder mot Östersjöns
föroreningar av bl. a. fru Segerstedt Wiberg. I förslaget hemställdes, att rå -

det måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland och Sverige att
gemensamt verka för åtgärder i syfte att avhjälpa Östersjöns fortgående
förorening, bl. a. genom att ta initiativ till ett samarbete härom mellan Östersjöns
strandstater. Utskottet fann en samordning av de olika initiativ som
tagits för att hejda den fortgående föroreningen av Östersjön mycket angelägen.
Utskottet erinrade om den konferens som på svenskt initiativ hållits
i Visby i september 1969 angående bekämpning av Östersjöns föroreningar
med deltagare från Östersjöns samtliga strandstater i syfte att få till stånd
en överenskommelse om samarbete för bekämpande av olj ef öroreningar i
Östersjön. Gemensamt nordiskt initiativ till förnyade kontakter med övriga
strandstater i Östersjön borde enligt utskottet tas i syfte att diskutera frågan
om samarbete om Östersjöns föroreningar över huvud taget.

Utskottet fann en möjlighet vara att uppdra nödvändiga internationella
planerings- och koordineringsåtgärder åt Internationella rådet för havsforskning
(ICES) och åt östersjöforskarnas konferens. Utskottet beslöt
föreslå rådet en rekommendation till regeringarna i Danmark, Finland och
Sverige av sådant innehåll.

Sedan detta beslut fattats, hade ett ändringsförslag i ämnet väckts av
herr Palm med hemställan om återförvisning av medlemsförslaget till utskottet
för förnyad behandling under beaktande av vissa i ändringsförslaget
framförda synpunkter om önskvärdheten av att koordineringen av
åtgärder mot Östersjöns föroreningar knöts till ett nordiskt kontaktorgan
för miljövårdsfrågor. Utskottet hade vid sin behandling av medlemsförslaget
lämnat frågan om organisationen av planerings- och koordineringsarbeten
öppen och pekade nu vid sin behandling av ändringsförslaget på att
även möjligheten att knyta uppdraget till ett eventuellt nordiskt kontaktorgan
för miljövårdsfrågor borde undersökas. Utskottet underströk att alla
möjligheter borde prövas för att finna en verksam ordning för att förbättra
Östersjöns vattensituation. Ändringsförslaget avsåg icke någon ändring
av det rekommendationsförslag som utskottet tidigare godkänt.

På förslag av utskottet antogs en rekommendation (nr 30) till regeringarna
i Danmark, Finland och Sverige om 1. att gemensamt verka för en samordning
av de olika forskningsprojekt beträffande Östersjöns vattensituation,
vilka redan påbörjats, 2. att taga ett förnyat initiativ till samarbete
mellan Östersjöns strandstater angående Östersjöns föroreningar.

5. Ungdomsfrågor

Bl. a. herr Mundebo hade väckt ett förslag om en nordisk ungdomsfond
och hemställt, att rådet ville rekommendera regeringarna i de nordiska länderna
att utreda förutsättningarna för och framlägga förslag till en effektivt
verkande ordning, som på lång sikt ekonomiskt tryggar genomförandet
av samnordiska ungdomsarrangemang och som särskilt tar sikte på att
stöda gemensamma nordiska ungdomsorganisationers verksamhet. Utskottet
ansåg att goda ekonomiska möjligheter borde skapas för att genomföra

3—700198

samnordiska ungdomsarrangemang. Av materialet i ämnet framgick att
brist på ekonomiska resurser för närvarande försvårar ungdomssamarbetet
mellan länderna. Enligt utskottets mening borde en utredning företagas
för att klarlägga förutsättningarna för ett ökat stöd till bättre samverkan
bland ungdomen i Norden. Det ekonomiska stödet kunde enligt förslagsställarna
ges genom en kraftig höjning av de nationella bidragen till ungdomsorganisationernas
internationella och speciellt nordiska samarbete, genom
beviljande av medel ur Nordiska kulturfonden eller genom tillskapande av
en särskild nordisk ungdomsfond. Utskottet ansåg det tveksamt huruvida en
ytterligare fond vid sidan av kulturfonden borde inrättas. Inom utskottet
fanns dock sympati för att följa flertalet remissinstanser och tillstyrka bildandet
av en särskild ungdomsfond.

På förslag av utskottet antogs en rekommendation (nr 26) till regeringarna
i de nordiska länderna om att utreda förutsättningarna för tillskapande
av en ordning — t. ex. genom en nordisk fond — som ekonomiskt tryggar
genomförandet av samnordiska ungdomsarrangemang och som särskilt tar
sikte på att stödja gemensamma nordiska ungdomsorganisationers verksamhet.

6. Vapenfri tjänst

Utskottet hade att behandla ett medlemsförslag om vapenfri tjänst, väckt
av bland andra fru Segerstedt Wiberg med hemställan till regeringarna att
undersöka möjligheterna att förenhetliga bestämmelserna om vapenfri
tjänst samt att därvid genom att låta internationell tjänst under vissa villkor
bli ett alternativ till allmän värnplikt få till stånd en nordisk hjälpkår.
Medlemsförslaget avsåg dels frågan om förenhetligande av ländernas vapenfrilagstiftning,
dels frågan om u-landstjänst som alternativ till värnplikt,
dels ock frågan om en nordisk katastrofkår. Remissorganens yttranden gick
i olika riktningar. Utskottet menade, att det fanns skäl som talade för en
undersökning om möjligheterna att få till stånd en koordinering av reglerna
i de nordiska länderna om vapenfri tjänst. Av remissyttrandena inhämtades,
att under innevarande folketingsår kommer i Danmark att framläggas
ett förslag till lag om möjlighet för värnpliktiga att välja biståndsarbete
i utvecklingsland som alternativ till värnplikt. I Norge var frågan
om f redskår stjänst för både militära och civila tjänstepliktiga under behandling
i justis- och politidepartementet. I Sverige hade en särskild
utredning tillsatts för att undersöka förutsättningarna att samordna utbildning
för internationell biståndsverksamhet inom ramen för värnpliktstjänstgöring
och den vapenfria tjänsten. Utskottet fann med hänvisning
till de pågående utredningarna ej anledning att nu behandla frågan om
enhetlig vapenfrilagstiftning på nordiskt plan. I stället borde i första hand
resultaten av de nationella utredningarna avvaktas, innan initiativ togs i
den riktning medlemsförslaget åsyftade. Utskottet föreslog därför att rådet
ej skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Vid debatten i rådet hemställdes från finsk sida att regeringarna skulle
rekommenderas att undersöka möjligheterna att förenhetliga bestämmelserna
om vapenfri tjänst samt att därvid genom att låta internationell
tjänst under vissa villkor bli ett alternativ till allmän värnplikt få till stånd
en nordisk hjälpkår.

Vid omröstningen fick rekommendationsförslaget 2 röster, 58 medlemmar
röstade mot förslaget och 1 avstod från att rösta. Samtliga svenska medlemmar
röstade mot rekommendationsförslaget. Utskottets förslag att ej
företaga sig något i anledning av medlemsförslaget antogs av rådet.

7. Karantänverksamheten för djur i de nordiska länderna.

Till rådets sextonde session hade väckts ett medlemsförslag om karantänverksamheten
för djur i de nordiska länderna av bl. a. herr Jan-Ivan
Nilsson. I medlemsförslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna
i de nordiska länderna att undersöka möjligheterna för ett förenhetligande
av ländernas karantänbestämmelser för djur samt för ett samarbete
på skilda områden inom karantänväsendet. Medlemsförslaget omfattade
dels frågan om förenhetligande av ländernas karantänbestämmelser,
vari ingick frågan om överföring av djur såväl från land utom Norden
som mellan de nordiska länderna, dels frågan om samarbete mellan ländernas
karantänanstalter. Utskottet hade liksom många remissorgan uppmärksammat
de olikheter som föreligger i ländernas bestämmelser om införande
av hundar och katter från länder, där rabies förekommer. Ett förenhetligande
av dessa regler borde närmare utredas i samband med en undersökning
av möjligheterna att förenhetliga ländernas karantänbestämmelser
över huvud taget. Enligt utskottet borde samma införsel- och karantänbestämmelser
i de nordiska länderna leda till att dessa bestämmelser
kunde träda i funktion vid den yttergräns där resenärer med djur reser in
i Norden. Därigenom skulle på detta fält kunna genomföras motsvarande
ordning som redan gäller beträffande passkontrollen. Beträffande reglerna
om överföring av djur mellan de nordiska länderna hade visserligen lättnader
införts såvitt rör hundar och katter, men ytterligare förenkling av
detta tillvägagångssätt borde enligt utskottets mening kunna ske. Vad gällde
överföring av djur över huvud taget mellan de nordiska länderna menade
utskottet att enhetlighet i karantänbestämmelserna borde eftersträvas
och att dessa strävanden borde gå i en liberaliserande riktning. Beträffande
det praktiska samarbetet mellan ländernas karantänanstalter ansåg utskottet
ett utnyttjande av karantänanstalterna i ett land vid införsel av djur
till ett av de andra länderna praktiskt betydelsefullt.

På förslag av utskottet antogs en rekommendation (nr 11) till regeringarna
att undersöka möjligheterna för ett förenhetligande av ländernas karantänbestämmelser
för djur samt för ett samarbete på skilda områden
inom karantänväsendet.

3f—700198

8. Övrigt

Av meddelande om rekommendation nr 17/1967 angående befrielse för
handikappade av tull m. m. vid motorfordonsköp framgick, att vissa åtgärder
vidtagits nationellt för att befria de handikappade från extrautgifter i
form av tull och skatt vid bilförvärv. En sammanjämkning av de olika bestämmelserna
på området i de olika nordiska länderna för större enhetlighet
syntes icke kunna uppnås för närvarande. Utskottet fann därför rekommendationens
syfte för närvarande svårligen kunna genomföras. På förslag
av utskottet ansåg rådet rekommendationen som för sin del slutbehandlad.

D. Saker förberedda av trafikutskottet

1. Nordisk transportpolitik

Beträffande frågans tidigare behandling hänvisas till delegationens redogörelse
för sjuttonde sessionen (Kungl. Maj:ts skrivelse 1969: 71, sid. 34-).

Den av trafikutskottet tillsatta nordiska arbetsgruppen, som haft till
uppgift att företa en översiktlig kartläggning av behovet av stora trafikanläggningar
avsedda att betjäna hela det nordiska området eller viktiga
delar därav, framlade i september 1969 sitt slutbetänkande NORDTRANS
(NU 1969: 13). Arbetsgruppen hade med utgångspunkt från näringslivets
lokalisering och utveckling redovisat de förbindelser som finns i Norden
och företagit en utredning av behovet och fördelarna för Danmark, Finland,
Norge och Sverige med gemensamma trafikanläggningar m. m. Bl. a.
hade föreslagits en storlufthamn för det nordiska området och anläggande
av olika specialhamnar.

I ett ändringsförslag av herr Sundin föreslogs en rekommendation till
regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att gemensamt nå
fram till en hållbar lösning av de nordiska luftfartspolitiska problemen
som förorsakas av konkurrens mellan enskilda nordiska luftfartsföretag. I
förslaget hänvisades till svårigheterna att få till stånd ett nytt luftfartsavtal
mellan Danmark och Finland på grund av intressemotsättningar mellan
SAS och Finnair. Med hänvisning bl. a. till Helsingforsavtalets artikel 26,
enligt vilken de nordiska länderna förpliktat sig till samarbete på transportområdet,
föreslogs antagande av ovannämnda rekommendation.

I ett medlemsförslag av bl. a. herrar Cassel och Lundström föreslogs med
hänvisning till NORDTRANS att rådet skulle rekommendera regeringarna

1. att upprätta en permanent nordisk ämbetsmannakommitté för transportfrågor,
2. att ge denna kommitté bl. a. i uppgift att förestå en planläggning
angående transportanläggningar med utgångspunkt från en nordisk helhetssyn
med beaktande av NORDTRANS-utredningen och remissuttalandena
däröver och 3. att ingå en överenskommelse om nordiskt samarbete
på transportområdet, omfattande både transportpolitiken och samarbetets
organisation. Beträffande den sista punkten hänvisades till att Nordiska

organisationskommittén i sitt huvudbetänkande av den 10 december 1969
förutsatt, att de allmänna samarbetsbestämmelserna i Helsingforsavtalet
skulle kompletteras med särskilda överenskommelser för bestämda samarbetsområden.

Utskottet framhöll att en utbyggnad av det nordiska trafiksamarbetet gör
det behövligt att snarast inrätta ett centralt samarbetsorgan på regeringssidan.
Utskottet stödde därför de tankar som låg till grund för medlemsförslaget
av bl. a. herrar Cassel och Lundström.

Vid sjuttonde sessionen hade rådet på förslag av utskottet starkt understrukit
att transportfrågorna borde tas med i de fortsatta undersökningarna
rörande ett utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete. I det föreliggande
utkastet till Nordek-traktat hade intagits ett kapitel 9 om transportpolitik
innehållande bestämmelser om ett utbyggt samarbete och om upprättande
av en samarbetskommitté för transportpolitik. Utskottet fann att dessa
bestämmelser tillgodoser medlemsförslagets synpunkter och ansåg att i
föreliggande situation utbyggnaden av samarbetet bäst främjas genom att
den samarbetskommitté för transportpolitiken, som föreslagits i Nordeks
am arbetet, upprättas. Emellertid utgjorde transportsamarbetet enligt utskottets
uppfattning ett så viktigt och omfattande led i det nordiska samarbetet
att det på sikt skulle uppstå behov av ytterligare utbyggnad. Det
kunde därför bli aktuellt att ersätta eller komplettera Nordek-traktatens
kapitel 9 med en särskild överenskommelse om transportsamarbetet. Beträffande
Nordek-traktatens kapitel 9 om transportsamarbetet framhöll utskottet
att Nordiska rådet bör få tillfälle att följa regeringarnas arbete på
detta område genom att projekt och planer, varmed samarbetskommittén
arbetar, förelägges rådet för yttrande.

Det var också utskottets uppfattning, att Nordiska samarbetskommittén
för transportpolitik borde förestå en planläggning rörande större transportanläggningar,
varvid NORDTRANS-utredningen och remissuttalandena
häröver borde ingå i övervägandena. Utskottet anmälde sin avsikt att genomgå
remissuttalandena rörande NORDTRANS och vidarebefordra en
sammanställning till regeringarna. Utskottet förutsatte vidare att samarbetskommittén
skulle ta upp de frågor om gemensam nordisk transportpolitik
som berörs i tidigare medlemsförslag och att regeringarna i
överensstämmelse med Helsingforsavtalets § 36 förelägger Nordiska rådet
resultatet av övervägandena. På förslag av utskottet beslöt rådet att icke
företaga sig något ytterligare i anledning av medlemsförslagen.

Beträffande ändringsförslaget rörande luftfartspolitiken, som väckts omedelbart
före sessionen, konstaterade utskottet att det behandlar ett omfattande
och komplicerat spörsmål och att det på grund av tidsbrist inte varit
möjligt för utskottet att till 18:e sessionen lägga fram något förslag i saken.
Behandlingen av ändringsförslaget fortsätter därför.

2. Rymdsamarbetet

I ett förslag väckt av herr Lundström och fru Segerstedt Wiberg hade
föreslagits en rekommendation till regeringarna att intensifiera samarbetet
i rymdfrågor, vilket kunde ske genom tillsättande av ett nordiskt samarbetsutskott
för rymdfrågor, och att utreda förutsättningarna för en gemensam
nordisk rymdpolitik.

För att komplettera det material, som framkom genom remissbehandling
av förslaget, anordnade utskottet en s. k. ”höring” med experter på rymdfrågor
i september 1969. Rådets kulturutskott hade i ett särskilt uttalande
betonat, att de nordiska länderna gemensamt bör slå vakt om möjligheterna
att på internationellt plan framhålla nordiska kulturpolitiska målsättningar
inför hotet av en ensidig, av stormakterna dirigerad utveckling och
användning av telekommunikationerna.

Utskottet konstaterade att mellan nordiska representanter i skilda internationella
organ på rymdområdet förekommer ett nära och kontinuerligt
samarbete. Efter värdering av den aktuella situationen kom utskottet
till slutsatsen, att de nordiska ländernas synpunkter och intressen skulle
få ökad tyngd om det existerande samarbetet mellan dem ytterligare utvecklas
och ges fastare form. Utskottet fann det angeläget att slå fast att
största möjliga frihet bevaras när det gäller möjligheten att kunna ta emot
program som sändes via satellit på ett sådant sätt att direktmottagning är
möjlig.

Utskottet föreslog att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna
att i det internationella rymdsamarbetet uppträda med en gemensam linje
och skapa lämpliga former för en nordisk samordning på detta område,
ävensom att slå vakt om informationsfriheten i samband med utvecklingen
av rymdkommunikationerna och att tillvarata möjligheterna till gemensamma
nordiska projekt rörande rymden på forskningens och industrins
område. Rådet godkände en rekommendation av detta innehåll (nr 8).

3. Väg- och brofrågor

I ett medlemsförslag av bl. a. herrar Cassel och Lundström hade föreslagits
en rekommendation till regeringarna i Finland och Sverige om att
bygga en bro över Muonio älv vid Karesuando.

Utskottet uttalade att byggande av en bro vid Karesuando både ur lokala
synpunkter och med tanke på hela Nordkalottregionen var en riktig åtgärd,
som kunde få betydelse för utvecklingen av området. Utskottet pekade
också på att förbindelsen över Karesuando kan användas för trafik mellan
Nord- och Sydnorge genom Sverige. På förslag av utskottet antog rådet en
rekommendation (nr 15) till regeringarna i Finland och Sverige om att
bygga en bro över Muonio älv vid Karesuando.

I ett medlemsförslag av bl. a. herr Lundström hade föreslagits en rekommendation
till regeringarna i Finland, Norge och Sverige att förlänga

Europaväg 79 från Helsingfors till Vasa över Kvarken med nuvarande Blå
vägen från Holmsund över Umeå till Storuman samt från Storuman till
riksgränsen vid Umbukta samt därifrån till Mo i Rana. Utskottet stödde
förslaget och hemställde till rådet att antaga en rekommendation av angivet
innehåll. Rådet antog en rekommendation i enlighet härmed (nr 16).

Beträffande rekommendation nr 10/1966 angående norsk-svenska mellanriksvägar
hade fråga ställts till svenska regeringen om vilka åtgärder
som överväges för att bygga vägen Kiruna—Nordnorge. I svaret betonades
att svenska regeringen är positivt inställd till att frågorna om den planerade
mellanriksvägens närmare sträckning och utförande klarläggs. Det
var emellertid inte möjligt att för närvarande ange när en mellanriksväg
Kiruna—Nordnorge kunde komma till stånd.

4. Frågor om körkort och förarutbildning

I ett medlemsförslag av bl. a. herrar Cassel och Lundström hade föreslagits
en rekommendation till regeringarna att genomföra de av en nordisk
ämbetsmannakommitté framlagda förslagen om nordisk giltighet för körkort
(NU 1967: 7), varigenom i ett nordiskt land utfärdade körkort får motsvarande
giltighet i övriga nordiska länder. Ämbetsmannakommittén hade
föreslagit, att man söker uppnå likartade regler rörande körkorts allmänna
giltighetstid, kategorier av körkort och åldersgränser för erhållande av körkort.
Utskottet hänvisade till att de remissuttalanden som inhämtats av
myndigheter i Finland, Norge och Sverige genomgående ger uttryck för en
positiv hållning till genomförande av ämbetsmannakommitténs förslag. På
förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till regeringarna att
genomföra de i NU 1969: 7 framlagda förslagen om nordisk giltighet för
körkort (nr 34).

I ett medlemsförslag om utbildning av förare av motorfordon som väckts
av bl. a. herrar Cassel och Lundström föreslogs en rekommendation till regeringarna
att utreda frågan om likartad utbildning av och prov för förare
av motorfordon. Utskottet tillstyrkte den föreslagna utredningen och på
förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till regeringarna att
företa en utredning av frågan om likartad utbildning och prövning av förare
av motorfordon (nr 35).

5. Öresundsfrågorna

På sin sjuttonde session antog rådet rekommendation nr 21/1969 angående
beslut i Öresundsfrågorna. Däri hemställdes a) till Danmarks och Sveriges
regeringar att i samråd med övriga nordiska länder före den 15 juli
1969 fatta behövliga beslut rörande storflygplats på Saltholm och anläggande
av den första fasta förbindelsen över Öresund och b) till Danmarks
regering att ge svenska regeringen utfästelse om att denna flygplats kommer
att utnyttjas på ett sådant sätt att oacceptabla störningar över svenskt

område undvikes. Av meddelandena till rådets adertonde session framgick
att regeringsförhandlingarna rörande en fast förbindelse över Öresund inte
har kunnat avslutas under sommaren 1969 på grund av att frågor rörande
anläggande av en storflygplats på Saltholm ännu icke var avklarade. Bl. a.
avvaktades resultaten av en ny bullerutredning baserad på bl. a. vissa ändringar
av banornas placering.

I anledning av uppgifter om att danska regeringen tillsatt ett ministerutskott
för behandling av långtidsplanläggningen av trafikinvesteringar
hade herr Cassel ställt en fråga till Danmarks regering rörande denna kommittés
arbete. Av danska regeringens svar framgick att ministerutskottets
arbete väntades bli avslutat inom några veckor varefter regeringen avsåg
att behandla spörsmålet om olika projekts prioritering. I sitt betänkande
till rådet underströk utskottet betydelsen av att beslut snarast möjligt träffas
rörande storflygplats på Saltholm och fast förbindelse över Öresund
och att dessa anläggningar får högsta möjliga prioritet. Meddelandena lades
av rådet till handlingarna i avvaktan på nya meddelanden till nästa session.

6. Riskerna med oljetransporter i Östersjön m. m.

Med anledning av bl. a. regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 19/1969 angående sjöfartsregler för stora fartyg och rekommendation nr
20/1969 angående beredskap vid katastrofer i inre farvatten hade följande
frågor ställts till Danmarks, Finlands och Sveriges regeringar: 1. vilken
är de nordiska regeringarnas inställning till användandet av supertankers i
Östersjön och är regeringarna beredda att utnyttja de möjligheter som kan
finnas att förhindra användandet av sådana fartyg i Östersjön? 2. är regeringarna
beredda att förbinda sig att gemensamt bekämpa oljebälten som
hotar att drabba nordiska farvatten?

De två frågorna besvarades av Danmarks regering, som meddelade att
Danmark tolkade Öresundstraktaten av 1857 så att genomfart av danska
farvatten skall kunna ske med så stort djupgående, som de naturliga förhållandena
tillåter, men att danska regeringen inte har någon förpliktelse
att fördjupa genomseglingsrännorna. Vad gäller frågan om ömsesidigt bistånd
vid fall av oljeföroreningskatastrofer meddelades, att det föreligger
ett avtalsutkast som skall behandlas på ett ämbetsmannamöte i början av
1970. Meddelandena lades av rådet till handlingarna i avvaktan på nya meddelanden
till nästa session.

7. Övrigt

Med anledning av genomgång av en berättelse från Nordiska kommittén
för trafiksäkerhetsforslcning konstaterade utskottet, att kommitténs arbete
är av stort intresse och att trafiksäkerhetsaspekter ingår i flera av de saker
som utskottet behandlat. Utskottet påpekade, att Nordiska rådets presidium
beslutat att i samarbete med trafikutskottet arrangera en trafiksäkerhetskonferens
under första halvåret 1970.

Med anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr
1/1967 angående gemensamma riktlinjer för nordisk transportpolitik hade
en fråga ställts till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige
om arbetet inom ECE med arbetstidsbestämmelser för internationell lastbilstrafik
i Europa. Frågan besvarades av Danmarks regering som meddelade,
att övervägandena i ECE om ett europeiskt avtal om arbetsvillkor för
personal anställd i internationell landsvägstransport kunde beräknas leda
till resultat inom kort.

Med anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr
26/1968 angående fritidsfiske hade en fråga ställts till Norges regering
vilka betänkligheterna som möter mot en sänkning av den statliga fiskeavgiften,
så att andra nordbor får betala samma avgift som norska medborgare.
Norska regeringen meddelade att man ansåg det motiverat att ickenorska
medborgare betalar en högre fiskeavgift än landets egna medborgare.

Med anledning av meddelanden om rekommendation nr 1/1969 angående
fri gränspassage hade en fråga ställts till Finlands och Sveriges regeringar
om vilka åtgärder som vidtagits för att underlätta överskridandet av
gränsen mellan de båda länderna. Frågan besvarades av svenska regeringen,
som efter samråd med den finska regeringen meddelade att regeringarna
ämnade se över och söka förenkla bestämmelserna på området i syfte att
tillmötesgå rekommendationen.

I ett förslag av herrar Axel Andersson och Björkman hade hemställts att
rådet skulle rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna för
grundande av en nordisk civil ridhögskola vid Strömsholm. På förslag av
utskottet beslöt rådet att inte företaga sig något i anledning av förslaget.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt och ekonomiskt samarbete samt anslutande frågor

Huvudämnet vid rådssessionen utgjordes av rådets slutliga ställningstagande
till Nordeks genomförande och i anslutning härtill frågan om Nordiska
rådets inpassning i Nordek-samarbetet.

Nordiska ämbetsmannakommittén redovisade i en rapport den 17 juli
1969 det samlade resultatet av sina undersökningar. Denna rapport behandlades
av statsministrarna vid möte i Stockholm den 3 november 1969 samt
vid möte på Karlbergs slott den 3 och 4 november 1969 med statsministrarna,
rådets presidium och rådets förstärkta ekonomiska utskott. Statsministrarna
deklarerade härvid, att de funnit rapporten utgöra ett gott underlag för vidare
förhandlingar samt att de diskuterat frågan om den fortsatta handläggningen
av de utestående problemen i syfte att göra det möjligt att nå en lösning
på dessa problem före Nordiska rådets session i Reykjavik i februari
1970. Enighet förelåg om att varje land skulle utse en regeringsdelegation
under ledning av statsministrarna. Regeringsförhandlingarna inleddes vid
sammanträde i Oslo den 25 och 26 november 1969. I början av december

meddelade den finska regeringen, att man tills vidare inte kunde fullfölja
förhandlingarna på regeringsnivå. Den nya situation som därmed uppstått
diskuterades vid ett statsministermöte i Helsingfors den 12 och 13 december
1969. Statsministrarna bekräftade härvid sin avsikt att söka få till stånd
ett mera långtgående nordiskt ekonomiskt samarbete och att ge detta en
fastare och bestående samarbetsform på grundval av det förslag som lagts
fram i ämbetsmannakommitténs rapport den 17 juli 1969 men att det inte
var möjligt att nå fram till ett definitivt beslut innan Nordiska rådets
session i Reykjavik 1970. Statsministrarna var eniga om att förhandlingarna
skulle fortsätta beträffande de utestående problemen för att göra det möjligt
att fatta beslut snarast möjligt efter nämnda tidpunkt. De fortsatta förhandlingarna
skulle bedrivas på grundval av fortlöpande direktiv från regeringarna.
Dessa förhandlingar fördes av Nordiska ämbetsmannakommittén.
Finlands regering meddelade den 12 januari 1970 att Finland var redo att
fortsätta Nordek-förhandlingarna för att få avtalet till alla delar färdigställt
och att därefter vidtaga i avtalet angivna åtgärder för dess ikraftträdande.

Ämbetsmannakommittén avslutade den 4 februari 1970 sina överläggningar
och överlämnade ett slutligt förslag till lösning av utestående problem.

Vid Nordiska rådets session i Reykjavik meddelade statsministrarna den
7 februari, att de var ense om förhandlingsresultatet sedan vissa justeringar
företagits beträffande fördelningen av fondmedlen.

Utgångspunkten för ekonomiska utskottets och rådets behandling vid sessionen
av denna och anslutande frågor var även en rad andra dokument. Sålunda
förelåg ett tilläggsförslag om genomförandet av Nordek samt två medlemsförslag
om Nordiska rådets ställning i Nordek-planen. Vidare hade ekonomiska
utskottet tidigare beslutat att behandla frågan om nordiskt atomenergisamarbete
i samband med Nordek under hänvisning till det nära sambandet
mellan dessa båda frågor. På detta område förelåg ett tilläggsförslag
om nordiskt samarbete om atomkraftanläggningar.

I tilläggsförslaget om Nordeks genomförande, väckt av bl. a. herr Cassel,
hade hemställts att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna att
slutföra Nordek-förhandlingarna så snart att parlamenten kunde föreläggas
regeringsförslag i så god tid att förslagen kunde slutbehandlas under loppet
av parlamentens vårsession. I det ena medlemsförslaget om Nordiska rådets
ställning i Nordek-planen, bl. a. väckt av herrar Antonsson och Sundman
hade föreslagits att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna att i
det slutliga förslaget till Nordek-traktat stärka Nordiska rådets ställning på
det sätt som angivits i förslaget. I det andra medlemsförslaget väckt av herr
Cassel hemställdes att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna
att komplettera förslaget till Nordek-traktat med de bestämmelser om Nordiska
rådets medverkan som föreslagits av Nordiska organisationskommittén
under hänsynstagande till de nationella delegationernas syn på saken.

I tilläggsförslaget om nordiskt samarbete om atomkraftanläggningar väckt
av herr Holmberg hemställdes, att Nordiska rådet måtte rekommendera
regeringarna att verka för att de problem som är förbundna med en utbyggnad
av de för energiförsörjningen nödvändiga atomkraftanläggningarna
i Norden löstes gemensamt. Vidare förelåg meddelanden om rekommendation
nr 31/1966 angående samarbete på atomenergins område jämte tillläggsmeddelande
samt berättelse från kontaktorganet för atomenergispörsmål.

Härjämte förelåg berättelser från Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt
samarbete samt meddelanden om rekommendation nr 21/1968 angående
ekonomiskt samarbete och rekommendation nr 9/1969 angående nordiskt
ekonomiskt samarbete. Dessa dokument var emellertid av rent formell
natur och hänvisade till rapporten den 17 juli 1969 från Nordiska ämbetsmannakommittén
och meddelanden från nordiska statsministermötet den
3 november 1969.

Samtliga dessa saker behandlades av ekonomiska utskottet i ett sammanhang.

Nordek

Ekonomiska utskottet uttalade sin tillfredställelse med att förhandlingarna
under statsministrarnas ledning fört fram till en överenskommelse, godkänd
av statsministrarna, om en tullunion och ett vittgående ekonomiskt
samarbete i övrigt i Norden. Utskottet noterade också att det tagit del av
statsministrarnas meddelande om att det förelåg enighet mellan statsministrarna
om att instruera ämbetsmannakommittén att färdigställla Nordektraktatutkastet
senast den 7 mars 1970 och att regeringarna hade för avsikt
att i början av april 1970 lägga fram förslag för nationalförsamlingarna
om ratifikation av traktaten.

Nordiska rådets medverkan i Nordek-samarbetet

När det gällde Nordiska rådets ställning och funktion inom ramen av det
framtida Nordek-samarbetet anbefallde ekonomiska utskottet, att de förslag
som Nordiska organisationskommittén framlagt skulle inarbetas i traktaten.
Organisationskommitténs förslag innebär i korthet att rådets hörande
göres obligatoriskt beträffande de riktlinjer för den blivande politiken på
en råd specialområden, varom ministerrådet enbgt Nordek-traktaten har att
fatta beslut före vissa tidpunkter. Förslaget innebär också att en årlig berättelse
redovisande vad som skett inom Nordek och planer beträffande
kommande samarbete och dess finansiering skall vidare föreläggas rådet för
yttrande. Utskottet underströk starkt organisationskommitténs uppfattning
att Nordiska rådet bör ges en sådan ställning att det kan spela en
central roll inom Nordek-samarbetet och att därigenom bidra till att ge detta
en bred samhällelig förankring. Såsom ovan nämnts förelåg ett medlems -

förslag vari yrkades att rådets medverkan i Nordek-samarbetet måtte stärkas
ytterligare. Utskottet ansåg emellertid att organisationskommitténs förslag
representerade vad som nu vore praktiskt och politiskt genomförbart.

Rekommendationen

Utskottet hemställde att rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark,
Finland, Norge och Sverige 1. att under avslutandet av arbetet med
den traktatmässiga utformningen av det utvidgade samarbetet att inarbeta
i traktaten de förslag som framlagts av Nordiska organisationskommittén
rörande Nordiska rådets och dess organs inpassning i Nordek-samarbetet.

2. att lägga fram förslag för nationalförsamlingarna om genomförande av
traktaten om Organisationen för nordiskt ekonomiskt samarbete i så god tid
att förslaget kunde slutbehandlas i nationalförsamlingarna under loppet
av vårsessionen 1970 och att därefter deponera ratifikationsinstrumenten
omgående samt 3. att slutföra förhandlingarna om samarbete på atomenergins
område så snart som möjligt så att detta kunde etableras som ett led i
det utvidgade ekonomiska samarbetet. Utskottet hemställde vidare att rådet
måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Island, Norge och
Sverige att upptaga överläggningar om när och på vilket sätt Island skulle
kunna deltaga i det utvidgade nordiska ekonomiska samarbetet. Efter debatt
antog rådet två rekommendationer rörande dessa saker, den ena om Nordeks
genomförande och rådets medverkan i Nordek samt atomenergisamarbetet
(nr 19) och den andra om Islands medverkan i Nordek (nr 20).

På förslag av ekonomiska utskottet beslöt rådet samtidigt att betrakta
rekommendationerna nr 31/1966, 21/1968 och 9/1969 såsom för dess del
slutbehandlade.

2. Indirekta handelshinder, handelsdokument och varudeklarations samarbete

m. m.

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om avskaffande av vissa slag av
indirekta handelshinder inom Norden väckt bl. a. av herr Holmberg. I förslaget
hemställdes, att regeringarna måtte undersöka förutsättningarna för
ingående av ett nordiskt avtal om alternativ tillämpning av de i de olika
länderna gällande bestämmelserna beträffande standardnormer och andra
säkerhets- och kontrollföreskrifter m. m. Utskottet konstaterade att, skulle
Nordek-traktaten bli verklighet, de tekniska handelshindren komme att utgöra
en besvärlig stötesten och hinder för en snabb sammansmältning av de
nordiska ländernas marknader och att det förelåg ett behov av att pröva nya
och okonventionella vägar för att attackera de tekniska handelshindren. På
förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 22) till regeringarna
att utreda förutsättningarna för en ordning innebärande alternativ
tillämpning i varje land av de olika nordiska ländernas bestämmelser
beträffande standardnormer och deras övriga säkerhets- och kontrollföre -

skrifter samt att i första hand inrikta utredningsarbetet på ett antal ekonomiskt
betydelsefulla sektorer där det kunde förväntas att berörda parter
hyste ett positivt intresse för genomförande av ordningen t. ex. verkstadsindustrin
och byggnadsmaterielindustrin.

I ett medlemsförslag om förenhetligande av handelsdokument m. m. väckt
av herr Lundström hemställdes att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna
1. att vidtaga nödvändiga åtgärder för att FN:s europeiska ekonomiskakommissions
(ECE:s) modellblankett för handelsdokument snarast
i största möjliga utsträckning lades till grund för offentliga handelsdokument
i Norden, 2. att vidtaga lämpliga åtgärder för ett fortsatt samarbete
mellan de nationella handelsdokumentkommittéerna i Norden bl. a. genom
att inrätta ett permanent sekretariat samt 3. att gemensamt taga initiativ till
en förstärkning av ECE:s resurser vad gäller arbetet med standardisering av
handelsdokument. Ekonomiska utskottet konstaterade att medlemsförslaget
syftade till en uppföljning och fördjupning av en tidigare rekommendation i
ämnet från Nordiska rådet. På grundval av denna rekommendation hade ett
vittomfattande arbete med standardisering av handelsdokument inletts ej
blott inom Norden utan även inom Europa på grund av nordiska initiativ inECE.
Pa förslag av utskottet beslöt rådet att antaga en rekommendation
(nr 31) till regeringarna om 1. att vidtaga nödiga åtgärder för att FN:s
europeiska ekonomiska kommissions (ECE:s) modellblankett för handelsdokument
lägges till grund för offentliga handelsdokument i Norden, 2. att
vidtaga lämpliga åtgärder för ett fortsatt samarbete mellan de nationella
handelsdokumentkommittéerna i Norden bl. a. genom att utreda behovet avett
permanent sekretariat samt 3. att gemensamt taga initiativ till en förstärkning
av ECE:s resurser vad gäller arbetet med standardisering av
handelsdokumentet varvid målsättningen borde vara en världsvid tillämpning
av uppnådda resultat.

I ett tilläggsförslag om nordiskt varudeklarationssamarbete väckt av herrar
Cassel och Hammarberg hemställdes att Nordiska rådet skulle rekommendera
regeringarna att samordna arbetet med och förenhetliga reglerna
för varudeklarationer samt att inrätta härför erforderliga nordiska organ.
Ekonomiska utskottet ansåg att vittgående enighet förelåg bland berörda
intressenter om vikten av att man inom Norden kommer fram till
största möjliga enhetlighet i fråga om varudeklarationer och att fördelarna
med nordisk enhetlighet pa detta område måste anses vara uppenbara.
Utskottet fann det vidare uppenbart att takten och intensiteten i varudeklarationssamarbetet
måste väsentligt ökas om man inte skulle få en permanent
eftersläpning i förhållande till varuutbytets utveckling. På förslag av
utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 5) till regeringarna
att öka bidragen till de nordiska varudeklarationsorganen i syfte att stärka
det nordiska varudeklarationssamarbetet samt att anmoda de nordiska varudeklarationsorganen
att redovisa sin planläggning av det fortsatta nordis 4—700198 -

ka varudeklarationssamarbetet samt att i ljuset härav överväga vilka ytterligare
åtgärder som eventuellt påfordras från regeringarnas sida för att säkerställa
ett effektivt nordiskt varudeklarationssamarbete. På förslag av
ekonomiska utskottet beslöt rådet även att betrakta rekommendationen nr
31/1967 angående samarbete om varudeklarationer såsom för rådets del
slutbehandlad.

I ett medlemsförslag om nordisk exportpromotionsfond för bijgdeindustri
väckt bl. a. av herrar Eric Carlsson och Nilsson i Tvärålund hade föreslagits
att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna att inrätta en exportpromotionsfond
för den mindre industrin av den art som angivits i medlemsförslaget.
Ekonomiska utskottet ansåg det vara väsentligt, att det förs
en framsynt lokaliseringspolitik inom Norden och att det vore en primär
målsättning för Nordek-samarbetet att låta fördelarna härav komma alla
regioner i Norden till del och ej blott de redan högutvecklade. Då de lokaliseringspolitiska
problemen i Norden ännu uppvisade många nationella
särdrag fann emellertid utskottet det orealistiskt att på nuvarande stadium
utskilja ett element, exportpromotion, och behandla detta på samnordisk
basis. På förslag av utskottet beslöt rådet att inte företaga sig något i anledning
av medlemsförslaget. Mot utskottets förslag reserverade sig herr
Sundin, som dock ej ställde något yrkande.

3. JJ-landsfrågor

Vid sessionen förelåg tre medlemsförslag berörande utvecklingsländerna.
I ett medlemsförslag om information till utvecklingsländerna om den nordiska
marknaden väckt bl. a. av herr Ohlin hemställdes att Nordiska rådet
skulle rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna att upprätta
ett gemensamt organ för information till utvecklingsländerna om den
nordiska marknaden. Ekonomiska utskottet fann det angeläget att informationen
till utvecklingsländerna om den nordiska marknaden förbättrades.
Utskottet ansåg det emellertid inte alldeles givet att den bästa lösningen
vore att tillskapa ett nytt nordiskt organ. På förslag av utskottet
beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 24) till regeringarna om att
utreda hur informationen till utvecklingsländerna om den nordiska marknaden
bör organiseras.

I ett medlemsförslag om nordisk utvecklingsbank väckt av bl. a. herr
Mundebo hemställdes att rådet rekommenderar regeringarna i Danmark,
Finland, Norge och Sverige att undersöka möjligheterna för att inrätta
ett gemensamt organ för administrationen av bilaterala utvecklingskrediter.
Ekonomiska utskottet fann att det i samband med Nordiska ämbetsmannakommitténs
utredningar om Nordek-samarbetet torde ha framkommit
att det för närvarande saknas förutsättningar för en samordning av den
bilaterala kreditpolitiken. Mot bakgrund härav samt under beaktande av de
nuvarande olikheterna i de nordiska ländernas utlåningspolitik betvivlade

utskottet att tillskapandet av det föreslagna gemensamma nordiska organet
skulle medföra några administrativa vinster. På förslag av utskottet
beslöt rådet att inte företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

I ett medlemsförslag om stimulerande av privata investeringar i utvecklingsländerna
väckt bl. a. av herrar Mundebo och Ohlin hade hemställts
att rådet måtte rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att undersöka
möjligheterna för upprättandet av en gemensam institution med
uppgift att stimulera nordiska företags investeringar i utvecklingsländerna.
Ekonomiska utskottet konstaterade att i Nordiska ämbetsmannakommitténs
rapport hade förordats en utredning av möjligheterna för ett närmare
samarbete om de nordiska ländernas finansiella bistånd till utvecklingsländerna.
Utskottet ansåg det angeläget att denna utredning kom till
stånd utan onödigt dröjsmål. Enligt utskottets uppfattning borde i samband
därmed prövas frågan om att stimulera olika företags investeringar
i utvecklingsländerna. På förslag av utskottet beslöt rådet med 54 röster,
medan 1 medlem avstod från att rösta, att antaga en rekommendation (nr
25) till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige om att snarast
företaga den utredning av möjligheterna för ett närmare nordiskt samarbete
rörande de nordiska ländernas finansiella bistånd till utvecklingsländerna
som anbefalls i Nordiska ämbetsmannakommitténs rapport (Nu 1969:
11) samt att därvid pröva förutsättningarna för nordiskt samarbete för
att stimulera investeringar i utvecklingsländerna av företag i de nordiska
länderna.

Till ekonomiska utskottet hade vidare hänvisats en berättelse från
Nordiska ministerkommitén för administration av gemensamma biståndsprojekt.
I anledning därav hade herr Holmberg ställt en fråga till regeringarna
om de nordiska regeringarna är beredda att verka för att FN erhåller
möjlighet att lämna humanitärt bistånd till nödlidande i alla konflikter.
Av svaret framgick bland annat att de nordiska länderna avsåg att inom
ramen för FN söka verka för att denna fråga får en positiv lösning.

4. Framtidsforskning

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag väckt bl. a. av herr Ohlin om
forskningsinstitut för framtidsfrågor. I förslaget hemställdes att rådet måtte
rekommendera regeringarna att pröva frågan om bildande av ett gemensamt
nordiskt forskningsinstitut för framtidsfrågor.

Mot bakgrund av den skiftande bedömning som kommit medlemsförslaget
till del vid remissbehandlingen där såväl mycket positiva som negativa
synpunkter framförts beträffande förslaget i dess helhet och den skiljaktighet
som förelåg om hur framtidsforskningen borde organiseras fann
utskottet det ändamålsenligt att inskränka sig till att begära en utredning
om förutsättningarna för ett nordiskt samarbete på detta område. På förslag
av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 14) till rege -

ringarna att utreda förutsättningarna för en nordisk samverkan på framtidsforskningens
område däri inbegripet frågan om upprättandet av ett
nordiskt institut eventuellt med avdelningar förlagda till olika nordiska
städer.

5 Konjunktur politik

Till Nordiska rådets sjuttonde session hade väckts ett medlemsförslag av
bl. a. herr Ohlin om ett gemensamt konjunkturpolitiskt initiativ. I förslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att överväga
att förslagsvis i OECD framlägga utkast till en plan för samordning av EECländernas
och EFTA-staternas konjunkturpolitik i nära samverkan med
den amerikanska och kanadensiska politiken syftande till att upprätthålla
hög sysselsättning och stabila internationella betalningsförhållanden. På
förslag av ekonomiska utskottet hade rådet vid sjuttonde sessionen genom
beslut den 5 mars 1969 bemyndigat presidiet att på grundval av senare
förslag av ekonomiska utskottet avge uttalande över medlemsförslaget till
regeringarna. Enär rådets presidium på förslag av ekonomiska utskottet
den 4 november 1969 avgivit sådant uttalande till regeringarna vari hemställdes
att dessa måtte närmare värdera möjligheterna till gemensamt nordiskt
konjunkturpolitiskt initiativ inom OECD, kunde rådet på förslag av
utskottet vid adertonde sessionen besluta att inte företaga sig något ytterligare
i anledning av medlemsförslaget.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som fördes på grundval av rapporten om framsteg i
nordiskt samarbete under 1969 och presidiets rapport om dess verksamhet
sedan sjuttonde sessionen, deltog vid årets session 45 olika talare. Av svenska
regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten, som pågick under sessionens
båda första dagar, statsminister Palme samt statsrådet Lange. Av de
valda medlemmarna gjordes inlägg från svensk sida av herrar Antonsson,
Helén, Holmberg, Lars Larsson, Ohlin samt fru Segerstedt Wiberg.

Från de övriga nordiska delegationerna gjordes på dansk sida inlägg av
statsminister Baunsgaard, utrikesminister Hartling, ekonomi- och marknadsminister
Nyboe Andersen och justitieminister Thestrup samt av fyra
valda medlemmar. Från finländsk sida gjordes inlägg av statsminister Koivisto,
utrikesminister Karjalainen, handels- och industriminister Teir samt
social- och hälsovårdsminister Anna-Liisa Tiesko samt av tio valda medlemmar.
Isländska inlägg gjordes av justitieminister Jöhann Hafstein, fungerande
statsminister, undervisnings- och kulturminister Gylfi Gislason samt
en vald medlem. Norska deltagare i generaldebatten var statsminister Borten,
statsråd Willoch och Bondevik samt fem medlemmar.

Generaldebatten dominerades av det faktum att en slutlig uppgörelse kun -

nät träffas om Nordek och att rådet nu hade att taga slutlig ställning till
denna uppgörelse och till Nordiska rådets inpassning i Nordek-samarbetet.
Samtliga svenska deltagare i generaldebatten ägnade huvudparten av sina
inlägg häråt.

Från samtliga delegationers sida uttalades allmän tillfredsställelse över
att det varit möjligt att uppnå ett positivt resultat i Nordek-förhandlingarna
och att detta kunnat ske till rådets session trots den korta tid som stått till
buds. Statsministrarnas och ämbetsmännens insatser härför lovordades. De
förhoppningar men också de problem som de förväntade förhandlingarna om
en utvidgning av Europeiska ekonomiska gemenskapen reser berördes även
i en rad inlägg.

Flera finländska medlemmar berörde kritiskt de svårigheter som uppkommit
i luftfartsförhandlingarna mellan Danmark och Finland rörande
SAS och Finnairs flygrättigheter. Herr Horn yttrade sig i denna fråga på
Danmarks och de övriga SAS-ländernas vägnar.

Herr Lars Larsson redovisade i ett inlägg de tre förslag som Nordiska
organisationskommittén, den s. k. Fagerholm-kommittén, framlagt och vilka
rådet nu hade att behandla, nämligen rådets inpassning i Nordek-samarbetet,
inrättandet av ett Nordiskt ministerrad för hela det nordiska samarbetsområdet
och kultursamarbetets organisation. Herr Ohlin ägnade särskild uppmärksamhet
åt det nordiska kultursamarbetet där han önskade se ett ”Nordkult
som en parallell till Nordek. Jämte Nordek-frågan intog sistnämnda
saker en framträdande roll i debatten.

Det förhållandet att de självstyrande områdena Färöarna och Åland för
första gången deltog i rådets arbete uppmärksammades allmänt liksom att
Island nu vunnit inträde i EFTA och härigenom indirekt ekonomiskt knutits
närmare till Norden.

IV. Val m. in.

Till medlemmar av rådets redaktions- och informationskommitté valdes
bl. a. herrar Palm och Sundman. Till revisorer för tidskriften Nordisk
Kontakt omvaldes herr Sundin och nyvaldes herr Björkman, varjämte till
revisorssuppleant utsågs herr Mellqvist.

Till medlemmar av ett särskilt utskott för granskning av Nordiska kulturfondens
förvaltning valdes bl. a. herr Bergman med herr Antonsson som
suppleant. Till medlemmar för Nordiska kulturfonden 1971—1972 omvaldes
bl. a. fru Segerstedt Wiberg med fröken Ranmark som suppleant.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Köpenhamn å tidpunkt
som senare kommer att fastställas av presidiet.

Vid en ceremoni den 8 februari 1970 utdelades Nordiska rådets litteraturpris
för år 1969 till den danske författaren Klaus Rifbjerg och Nordiska
rådets musikpris till den svenske tonsättaren Lars Johan Werle.

Rekommendationer antagna vid Nordiska rådets 18:e session i

7—12 februari 1970

Rek. nr 1

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att vidtaga åtgärder för att få till stånd en gemensam
kvalificerad vidareutbildning för lärare till socialhögskolorna
och för tjänstemän inom social administration och planläggning.

Rek. nr 2

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att skapa förutsättningar
för införande av en nordisk arbetsmarknad för
psykologer genom att utfärda bestämmelser för psykologverksamheten
och genom att göra psykologutbildningen likvärdig.

Rek. nr 3

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att föranstalta om åtgärder för att mot bakgrund av
de i betänkandet om nordisk utbildning av sjukhusadministratörer
(NU 1965: 6) framlagda förslagen och av erfarenheterna
av försöksverksamheten vid Nordiska hälsovårdshögskolan få
till stånd en permanent nordisk vidareutbildning av sjukhusadministratörer
vid nämnda högskola.

Rek. nr 4

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att under upprätthållande
av nära kontakter och ett kontinuerligt informationsutbyte
mellan de nordiska länderna fortsätta arbetet på
införande av en ökad samverkan vid utbildningsanstalterna
mellan lärare, elever och övriga kategorier av där verksamma.

Rek. nr 5

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att öka bidragen
till de nordiska varudeklarationsorganen i syfte att stärka
det nordiska varudeklarationssamarbetet samt att anmoda de
nordiska varudeklarationsorganen att redovisa sin planläggning
av det fortsatta nordiska varudeklarationssamarbetet
samt att i ljuset härav överväga vilka ytterligare åtgärder som
eventuellt påfordras från regeringarnas sida för att säkerställa
ett effektivt nordiskt varudeklarationssamarbete.

Reykjavik

Koordinerande
land

Norge

Sverige

Danmark

Rek. nr 6

Nordisk Råd anbefaler regeringeme åt unders0ge, om der
ved afg0relsen af statsborgerskabet i videregående omfång kan
tages hensyn til princippet om barnets interesse og således, åt
spprgsmålet eventuelt senere kan aktualiseres på internationalt
plan.

Rek. nr 1

Nordisk råd anbefaler regeringeme åt s0ge reglerne om naturalisation
i förbindelse med segteskab tillempet, således åt
der ikke generelt g0res forskel mellem mand og kvinde.

Rek. nr 8

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna,

1. att i det internationella rymdsamarbetet uppträda med
en gemensam linje och skapa lämpliga former för en nordisk
samordning på detta område.

2. att slå vakt om informationsfriheten i samband med utvecklingen
av rymdkommunikationerna,

3. att tillvarata möjligheterna till gemensamma nordiska
projekt rörande rymden på forskningens och industrins områden.

Rek. nr 9

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att i samband
med den nationella utbyggnaden av produktionen av material
för undervisningen i radio och TV verka för en fastare organisation
av den samnordiska produktionen på området.

Rek. nr 10

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att tillsätta ett
nordiskt samarbetsorgan med uppgift att samordna och effektivisera
massmediaforskningen i Norden samt att ställa behövliga
medel till förfogande för detta samarbete.

Rek. nr 11

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka
möjligheterna för ett förenhetligande av ländernas karantänbestämmelser
för djur samt för ett samarbete på skilda områden
inom karantänväsendet.

Rek. nr 12

Nordisk Råd henstiller til regeringeme att s0ge gennemfprt
ensartede bestemmelser om beskyttelse af arbejdstageres krav
på l0n og dermed ligestillede ydelser i tilfselde af konkurs, således
åt retsstillingen for alle grupper af arbejdstagere bliver
den samme, dog bortset fra visse ledende stillinger, og åt l0nkrav,
der er forfaldet inden for det sidste år forud for konkursbegseringen,
får fortrinsstilling i konkursordenen umiddelbart
efter masskravene og krav, der må sidestilles hermed,

Finland

Sverige

Danmark

Norge

om forn0dent også forud för panterettigheder, der ikke har
separatiststilling. Det forudsaettes dog, åt retsstillingen for arbejdstagerne
ikke i noget af landene forringes i forhold til de
gaeldende regler.

Rek. nr 13

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att under medverkan av de studerande utreda möjligheterna
att avlägsna föreliggande hinder för nordiska studerande
att i ett annat nordiskt land än hemlandet vinna inträde
till utbildningslinjer, för vilka likartade intagningsvillkor råder
i samtliga nordiska länder,

2. att under medverkan av de studerande utreda möjligheterna
att avlägsna föreliggande hinder för nordiska studerande
att i ett annat nordiskt land än hemlandet vinna inträde till
utbildningslinjer, för vilka olika intagningsvillkor råder i de
nordiska länderna, samt

3. att under medverkan av de studerande utreda förutsättningarna
för ett förenhetligande av beviljandet av studiesociala
förmåner i de nordiska länderna.

Rek. nr 14

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna
för en nordisk samverkan på framtidsforskningens
område, däri inbegripet frågan om upprättande av ett
nordiskt institut eventuellt med avdelningar förlagda till olika
nordiska städer.

Rek. nr 15

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland og Sverige
att bygge en bro over Muonio elv vid Karesuando.

Rek. nr 16

Nordisk råd henstiller til regeringerne i Finland, Sverige og
Norge i fsellesskab åt foretage en henvendelse til Europakommissionen
om, åt Europavej 79 fra Helsingfors til Vasa forlaenges
over Kvarken med den nuvaerende ”blå vägen” fra
Holmsund over Umeå (svensk lensvej 362) til Storuman (nuvserende
rigsveje 92 og 93), fra Storuman til rigsgrsensen
(svensk lensvej 361) ved Umbukta og derfra til Mo i Rana
(norsk rigsvej 77) og videre til Nesna.

Rek. nr 17

Nordisk Råd anbefaler regeringerne i Finland, Norge og Sverige
åt bevare og i takt med en yderligere intensivering af det
nordiske samarbejde åt utvide de bestående muligheder for
samerne for åt udtale sig i sager, der sserligt har interesse for
denne befolkningsgruppe.

Norge

Danmark

Finland

Sverige

Finland

Rek. nr 18

Nordisk Råd anbefaler regeringerne åt gennemf0re en revision
av Helsingforsaftalen på grundlag af det af Nordisk Organisationskomité
afgivne förslag af 10. december 1969, således
åt forledingsgrundlaget i artikel 53 fastssettes i overensstemmelse
med principerne i De Forenede Nationers vedtsegt, og
åt regeringerne ved den endelige udformning af traktatteksten
samråder med Nordisk Råds prsesidium om eventuelle saglige
sendringer i afsnittet om Nordisk Råd og underretter praesidiet
om eventuelle 0vrige sendringer.

Rek. nr 19

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene i Danmark, Finland,
Norge og Sverige:

1. under sluttf0ringen av arbeidet med den traktatmessige
utformning av det utvidede samarbeid, å innarbeide i traktaten
de förslag som er fremsatt av den nordiske organisasjonskomite
vedr0rende Nordisk Råds og dets organers inpassing
i Nord0k-samarbeidet.

2. å legge fram förslag for nasjonalforsamlingene om gjennemfpring
av traktaten om organisasjonen for nordisk 0konomisk
samarbeid i så god tid åt forslaget kan sluttbehandles
i nasjonalforsamlingene i l0pet av vårsesjonen 1970 og derpå å
deponere ratifikasjonsdokumentene omgående.

3. å sluttfpre forhandlingen om samarbeid på atomenergiens
område så snart som mulig slik åt dette kan etableres som ledd
i det utvidede 0konomiske samarbeid.

Rek. nr 20

Nordisk råd rekommanderar regjeringene i Danmark, Finland,
Island, Norge og Sverige å ta opp drpftelser om når og
på hvilken måte Island kan delta i det utvidede nordiske 0konomiske
samarbeid.

Rek. nr 21

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att under beaktande
av Nordiska organisationskommitténs förslag vidtaga
åtgärder för en förstärkning av det nordiska kultursamarbetets
organisation samt att förbereda ingåendet av en kulturtraktat
före den 1 januari 1972 avseende en omfattande gemenskap
mellan länderna inom utbildning, forskning och den fria kultursektorn.

Rek. nr 22

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna
för en ordning, innebärande alternativ tillämpning
i varje land av de olika nordiska ländernas bestämmelser
beträffande standardnormer och deras övriga säkerhets- och
kontrollföreskrifter samt att i första hand inrikta utredningsarbetet
på ett antal ekonomiskt betydelsefulla sektorer, där det

Finland

Island

Finland

Danmark

kan förväntas att berörda parter hyser ett positivt intresse för
ett genomförande av ordningen t. ex. verkstadsindustrin och
byggnadsmaterielindustrin.

Rek. nr 23

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ställa erforderliga
medel till förfogande för information om det nordiska
samarbetet i enlighet med förslagen från den av de nordiska
statsministrarna och Nordiska rådets presidium tillsatta
arbetsgruppen för nordisk information.

Rek. nr 24

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att utreda hur
informationen till utvecklingsländerna om den nordiska marknaden
bör organiseras.

Rek. nr 25

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark,
Finland, Norge och Sverige

I. att snarast företaga den utredning av möjligheterna för
ett närmare nordiskt samarbete om de nordiska ländernas finansiella
bistånd till utvecklingsländerna som anbefalles i Nordiska
ämbetsmannakommitténs rapport (NU 1969:11) samt

II. att därvid pröva förutsättningarna för nordiskt samarbete
för att stimulera investeringar i utvecklingsländerna
av företag i de nordiska länderna.

Rek. nr 26

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att utreda förutsättningarna för tillskapandet av en
ordning — t. ex. genom en nordisk fond — som ekonomiskt
tryggar genomförandet av samnordiska ungdomsarrangemang
och som särskilt tar sikt på att stöda gemensamma nordiska
ungdomsorganisationers verksamhet.

Rek. nr 27

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda möjligheterna
till ett nordiskt samarbete på förskolans område
speciellt beträffande forskning om förskolans problem samt
förskollärarnas fortbildning.

Rek. nr 28

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att undersöka möjligheterna för en utbyggnad av
Nordiska hälsovårdshögskolan till en institution också för
forskning inom högskolans ämnesområden med bl. a. fast anställd
personal.

Rek. nr 29

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka
möjligheterna att på varje enskilt nordiskt lands område tillåta

Danmark

Sverige

Norge

Sverige

Norge

placering av frekvensomformare i gränstrakterna för återsändning
av radio- och TV-program till det ursprungliga sändarlandet.

Rek. nr 30

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark,
Finland och Sverige

1. att gemensamt verka för en samordning av de olika forskningsprojekt
beträffande Östersjöns vattensituation, vilka redan
påbörjats, och

2. att taga ett förnyat initiativ till samarbete mellan Östersjöns
strandstater angående Östersjöns föroreningar.

Rek. nr 31

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att vidtaga nödvändiga åtgärder för att FN:s Europeiska
ekonomiska kommission (ECE:s) modellblankett för handelsdokument
snarast lägges till grund för offentliga handelsdokument
i Norden;

2. att vidtaga lämpliga åtgärder för ett fortsatt samarbete
mellan de nationella handelsdokumentkommittéerna i Norden,
bl. a. genom att utreda behovet av ett permanent sekretariat,
samt

3. att gemensamt taga initiativ till en förstärkning av ECE:s
resurser vad gäller arbetet med standardisering av handelsdokument,
varvid målsättningen bör vara en världsvid tillämpning
av uppnådda resultat.

Rek. nr 32

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att på grundval
av ett reviderat kostnadsförslag genomföra det av Nordiska
kulturkommissionens sektion I utarbetade förslaget till ett
nordiskt litteraturlexikon.

Rek. nr 33

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar
att vidtaga åtgärder för att realisera de i Nordisk udredningsserie
1969:8 framlagda förslagen om nordiskt sjukhusfysikersamarbete.

Rek. nr 3i

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt gennemfpre de
af Nordisk embedsmandsudvalg om nordisk gyldighed for fprerbeviser
i betsenkning af 23. januar 1969 (NU 1969: 7) stillede
förslag, således åt de i et nordisk land udstedte fprerbeviser
til motorkpretpjer får samme gyldighed i de pvrige nordiske
lande.

Sverige

Danmark

Finland

Norge

Rek. nr 35

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt lade företage en
udredning af sp0rgsmålet om ensartet uddannelse af og ensartede
pr0ver for f0rere af motork0ret0jer.

Rek. nr 36

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar
att vidtaga åtgärder för att skapa ett permanent nordiskt
samarbete på arbetsmedicinens område.

Norge

Finland

Innehåll

I. Organisation m. m. 3

II. Behandlade saker 5

A. Saker förberedda av juridiska utskottet 7

1. De organisatoriska formerna för nordiskt samarbete 7

2. Färöarnas och Ålands representation i Nordiska rådet 10

3. Samerna i Nordiska rådet 11

4. Medborgarskapslagstiftningen 12

5. Nordisk abortlagstiftning 13

6. Sänkning av rösträttsåldern till 18 år 14

7. Förmånsrätt i konkurs för lönefordringar 14

8. Lagstiftningen om illojal konkurrens 45

9. Felaktiga upplysningar i radio och TV 16

10. Jakt- och fridlysningsbestämmelser 16

B. Saker förberedda av kulturutskottet 17

1. Kultursamarbetets organisation 17

2. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning ,18

3. Skol- och undervisningsfrågor 19

4. Radio-, televisions- och filmfrågor 22

5. Informationsfrågor m. m. 24

6. Kultursamarbetet 25

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet 26

1. Arbetsmarknadsfrågor 26

2. Sociallagstiftningen 28

3. Hälso- och sjukvårdsfrågor 28

4. Föroreningsfrågorna 32

5. Ungdomsfrågor ;33

6. Vapenfri tjänst 34

7. Karantänverksamheten för djur i de nordiska länderna 35

8. Övrigt 36

D. Saker förberedda av trafikutskottet ;36

1. Nordisk transportpolitik ,36

2. Rymdsamarbetet 38

3. Väg- och brofrågor ,38

4. Frågor om körkort och förarutbildning .39

5. Öresundsfrågorna ,39

6. Riskerna med oljetransporter i Östersjön m. m. 40

7. Övrigt ,40

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet 41

1. Nordiskt och ekonomiskt samarbete samt anslutande frågor 41

2. Indirekta handelshinder, handelsdokument och varudekla rationssamarbete

m. m. ,44

3. U-landsfrågor 45

4. Framtidsforskning 47

5. Konjunkturpolitik 48

III. Generaldebatten 48

IV. Val m. m. 49

Bilaga. Rekommendationer antagna vid 18:e sessionen ;50

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970