Förslag 1993/94:RFK4

Förslag 1993/94:RFK4

Förslag till riksdagen

1993/94:RFK4

Riksdagens förvaltningskontors förslag till
ersättningslag för riksdagens ledamöter

1993/94

RFK4

Förslagets huvudsakliga innehåll

Förvaltningskontoret lägger fram ett förslag till ny ersättningslag för
riksdagens ledamöter.

Förvaltningskontoret föreslår att riksdagsledamöternas egenpension,
dvs. ålderspension och sjukpension, samt efterlevandepension bestäms
i närmare anslutning till vad som gäller för statstjänstemän i motsva-
rande lönenivå enligt det nya pensionsavtalet, PA 91. Härigenom
uppnås en anpassning till de statliga och privata pensionssystemen på
arbetsmarknaden.

Förslaget innebär beträffande inkomstgarantin bl.a. vissa begräns-
ningar av ersättningens storlek och garantitidens längd samt vissa
ändringar vad gäller rätten till inkomstgaranti vid tjänstledighet och
annan frånvaro.

Förvaltningskontoret föreslår att ett system med egenlivränta införs
för ledamöter som har minst tre års sammanhängande tid i riksdagen
och som inte är berättigade till ålderspension.

Underlaget för egenpension, egenlivränta och efterlevandepension
liksom underlaget för inkomstgaranti föreslås omfatta även vissa riks-
dagsarvoden utöver ledamotsarvodet.

Pensioner och inkomstgaranti enligt ersättningslagen är kopplade till
det vid varje tidpunkt gällande ledamotsarvodet. Förvaltningskontoret
föreslår att förmånerna skall värdesäkras genom anknytning till basbe-
loppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förslaget innebär i övrigt huvudsakligen redaktionella ändringar i
nu gällande bestämmelser.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

1 Riksdagen 1993/94. 2 saml. RFK4

Innehållsförteckning

1993/94:RFK4

1. Förslag till riksdagsbeslut.......................... 3

2. Lagtext ........................................ 3

3. Bakgrund...................................... 12

4. Förvaltningskontorets allmänna överväganden.......... 12

4.1 Pensioner ................................. 12

4.2 Egenlivränta ............................... 13

4.3 Inkomstgaranti ............................. 14

5. Förvaltningskontorets överväganden och förslag......... 15

5.1 Egenpensions- och inkomstgarantiförmåner för

talmannen.................................... 15

5.2 Ålderspension.............................. 15

5.3 Sjukpension................................ 16

5.4 Egenlivränta ............................... 17

5.5 Efterlevandepensionsförmåner ................. 18

5.6 Inkomstgaranti ............................. 19

5.7 Underlag för egenpensionsförmåner och underlag för

inkomstgaranti ................................ 20

5.8 Värdesäkring av pensioner och egenlivränta samt

inkomstgaranti ................................ 21

6. Särskilda frågor ................................. 22

7. Övergångsbestämmelser ........................... 22

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagen antar förvaltnings-
kontorets förslag till ersättningslag för riksdagens ledamöter.

2 Lagtext

Riksdagens förvaltningskontor framlägger följande förslag till lagtext.

Förslag till

ersättningslag för riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § En riksdagsledamot är berättigad till ekonomiska förmåner enligt
denna lag. Förmånerna utgår inte för tid då ledamoten är statsråd eller
för tid då ledamoten av annat skäl än offentligt uppdrag eller sjukdom
eller annat laga förfall beviljats ledighet under minst en månad i följd.

För ersättare för talmannen eller ett statsråd gäller samma bestäm-
melser som för ledamot.

För ersättare för annan ledamot än talmannen eller ett statsråd
gäller endast 36 kap. och 15 kap.

2 § Bestämmelserna i 36 kap. och 15 kap. tillämpas från och med
den dag då ledamoten tar plats i riksdagen till och med utgången av
den månad då uppdraget att vara ledamot upphör.

För den som ersätter annan ledamot än talmannen eller ett statsråd
tillämpas 36 kap. och 15 kap. endast för den tid uppdraget omfattar.

Om särskilda skäl föreliger får riksdagens förvaltningskontor besluta
att bestämmelserna i 36 kap. och 15 kap. 2 § helt eller delvis skall
tillämpas för ersättare även för tid utöver den tid uppdraget omfattar.

2 kap. Talmannen

1 § Talmannen erhåller ett arvode som motsvarar arvodet till statsmi-
nistern.

2 § Talmannen är berättigad till extra kostnadsersättning för månad
med 5 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

3 § Talmannen erhåller förordnandepension med tillämpning av mot-
svarande bestämmelser i förordningen om tjänstepensionsrätt för stats-
råd (SAVFS 1987:6 B4). Vad som sägs om regeringen i förordningen
(1991:1160) om förordnandepension m.m. skall i stället gälla riksda-
gens förvaltningskontor.

Betalas inte förordnandepension, erhåller talmannen ålderspension,
sjukpension, egenlivränta eller inkomstgaranti enligt denna lag. Den
tid talmansuppdraget innehafts jämställs därvid med tid som ledamot.

4 § Arvodet till talmannen utgör pensionsgrundande arvode för den
tid talmansuppdraget innehafts.

5 § Arvodet till talmannen vid avgångstillfållet utgör underlag för
inkomstgarantin.

1993/94:RFK4

6 § Efterlevandepensionsförmåner betalas till efterlevande till talman-
nen med tillämpning av motsvarande bestämmelser i förordningen om
tjänstepensionsrätt för statsråd (SAVFS 1987:6 B4).

Är förordningen inte tillämplig, betalas efterlevandepension och
kompletterande efterlevandepension enligt denna lag.

7 § Övriga bestämmelser i denna lag gäller, där annat inte följer av
16 §§ eller framgår av sammanhanget, även talmannen.

3 kap. Arvode

1 § Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som Riksdagens
arvodesnämnd fastställer.

Vid tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen
(1991:1047) om sjuklön skall arvodet och tilläggsarvodet anses som
inkomst av anställning och ledamot anses som arbetstagare.

2 § Tilläggsarvode betalas för månad till vice talman med 12 procent,
till ordförande i utskott med 8 procent och till vice ordförande i
utskott med 4 procent av ledamotsarvodet.

3 § Beviljas en ledamot ledighet under mer än femton dagar i följd av
annat skäl än offentligt uppdrag eller sjukdom eller annat laga forfell,
görs avdrag från arvodet med två tredjedelar från och med den
sextonde dagen.

Om en ledamot är ledig från sitt uppdrag på grund av sjukdom, görs
avdrag för samma tid från arvodet och tilläggsarvodet i enlighet med
de bestämmelser om sjukavdrag som gäller för arbetstagare hos riksda-
gen. Avdraget skall dock beräknas på grundval av arvodet och tilläggs-
arvodet delat med antalet kalenderdagar i månaden.

4 kap. Traktamente

1 § En ledamot som från sin bostad på hemorten har längre färdväg än
50 kilometer till riksdagshuset får för tid då riksmöte pågår, med
undantag för uppehåll i samband med jul och nyår, traktamente för
varje påbörjat dygn med en etthundrafemtiondel av basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detsamma gäller vid samman-
träde eller annan förrättning för riksdagen i Stockholm under tid då
riksmöte inte pågår.

2 § Om en ersättare, som inte kan beredas bostad i riksdagens hus, har
kostnader för övernattning som överstiger hälften av traktamentet för
dygn, kan förvaltningskontoret bevilja särskild ersättning härför.

3 § Om en ledamot under frånvaro som är mindre än sexton dagar har
uppburit traktamente för hel dag på annan grund än enligt denna lag,
halveras traktamentet enligt 1 § för det eller de dygn det andra
traktamentet har uppburits.

4 § Om en ledamot är frånvarande mer än femton dagar i följd,
halveras traktamentet enligt 1 § för dygn från och med den första
dagen. Vid frånvaro mer än femton dagar i följd minskas traktamentet
för dygn till en fjärdedel från och med den sextonde dagen.

5 § Efter frånvaro mer än nittio dagar i följd betalas inte något
traktamente.

1993/94:RFK4

5 kap. Kostnadsersättning

1 § En ledamot är berättigad till kostnadsersättning som betalas för
årets samtliga månader. Kostnadsersättningen för månad utgör 16 2/3
procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vice talmännen är berättigade till extra kostnadsersättning för må-
nad med 5 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

2 § För ledamot som disponerar viss teknisk utrustning tillhörig
riksdagen minskas kostnadsersättningen enligt föreskrifter som medde-
las av riksdagens förvaltningskontor.

3 § Efter frånvaro mer än nittio dagar i följd upphör rätten till
kostnadsersättning.

4 § Då rätten till kostnadsersättning upphör enligt 3 § skall, om inte
annat överenskoms mellan riksdagens förvaltningskontor och den en-
skilda ledamoten, den tekniska utrustningen återställas.

6 kap. Reseförmåner

1 § En ledamot får anlita inrikes järnvägar och statliga busslinjer på
riksdagens bekostnad. Detsamma gäller för sådana resor med reguljära
flyglinjer som avser utövandet av uppdraget som riksdagsledamot.

2 § Riksdagens förvaltningskontor får föreskriva att en ledamot

1. på riksdagens bekostnad får anlita annat Srdmedel än som anges i
1 §,

2. har rätt till traktamente vid resa med anledning av uppdraget som
riksdagsledamot.

7 kap. Gemensamma bestämmelser m.m. för
egenpensionsförmåner

1 § Egenpensionsförmåner är ålderspension, sjukpension och egenliv-
ränta.

Egenpensionsförmåner får inte betalas samtidigt med arvode eller
inkomstgaranti.

2 § Egenpensionsförmånerna bestäms på grundval av ett underlag och
en tidsfaktor.

Underlaget för egenpensionsförmånerna beräknas med utgångspunkt
från ett pensionsgrundande arvode.

3 § Pensionsgrundande arvode utgörs av

1. det av Riksdagens arvodesnämnd fastställda ledamotsarvodet,

2. betalt tilläggsarvode enligt 3 kap. 2 §,

3. betalda arvoden för månad till riksdagsledamot enligt 1 § 14
lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess
myndigheter och organ.

4 § Underlaget för egenpensionsförmånerna beräknas med utgångs-
punkt från det pensionsgrundande arvodet för de kalenderår en leda-
mot innehaft uppdraget under en femårsperiod närmast före avgångs-
året. Det pensionsgrundande arvodet för de fyra första kalenderåren
räknas därvid om till nivån för det sista kalenderåret före avgångsåret
med hjälp av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring. Medeltalet av de framräknade beloppen utgör underlaget för
egenpensionsförmånerna.

1993/94 :RFK4

1* Riksdagen 1993/94. 2 saml. RFK4

Kan en ledamot inte tillgodoräknas pensionsgrundande arvode för
fem kalenderår, utgör underlaget för egenpensionsförmånerna medelta-
let av beloppen för de hela kalenderår som kan tillgodoräknas.

Kan endast ett helt kalenderår tillgodoräknas, utgör underlaget för
egenpensionsförmånerna det pensionsgrundande arvodet för det året.

Kan inte helt kalenderår tillgodoräknas, utgör underlaget för egen-
pensionsförmånerna det genomsnittliga pensionsgrundande arvodet för
de hela kalendermånader som kan tillgodoräknas multiplicerat med
tolv.

5 § Tidsfaktorn för ålderspension och sjukpension utgör förhållandet
mellan antalet hela riksdagsår, dock högst tolv, och talet tolv.

6 § Tidsfaktorn för egenlivränta utgör förhållandet mellan antalet hela
riksdagsår och talet 30.

o

8 kap. Ålderspension

1 § För rätt till ålderspension fordras att ledamoten fullgjort minst sex
riksdagsår och vid avgången fyllt 50 år.

2 § Ålderspension betalas från och med den månad ledamoten fyller
65 år eller från och med månaden efter den senare tidpunkt då
uppdraget att vara ledamot upphör.

Ålderspension betalas till och med utgången av den månad då den
berättigade avlider.

3 § För hel ålderspension fordras minst tolv riksdagsår.

4 § Ålderspension utgör tidsfaktorn multiplicerad med 11,5 procent av
underlaget för egenpensionsförmånerna upp till och med 7,5 gånger
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt tidsfak-
torn multiplicerad med 65 procent av det resterande underlaget.

9 kap. Sjukpension

1 § Rätt till sjukpension föreligger för en ledamot som frånträder sitt
uppdrag och uppbär hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

2 § Sjukpension betalas till och med månaden före den månad
ledamoten fyller 65 år eller, om ledamoten avlider dessförinnan, till
och med den månad dödsfallet inträffar. Från och med den månad
ledamoten fyller 65 år betalas ålderspension beräknad med samma
tidsfaktor som för sjukpensionen.

3 § För hel sjukpension fordras tolv riksdagsår.

4 § En ledamot som inte fullgjort tolv riksdagsår tillgodoräknas även
de år som återstår fram till utgången av det riksdagsår ledamoten fyller
65 år.

5 § Sjukpension utgör tidsfaktorn multiplicerad med 117,5 procent av
underlaget för egenpensionsförmånerna upp till ett basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring samt tidsfaktorn multiplicerad
med 81,5 procent av det resterande underlaget.

6 § Sjukpension skall minskas med sådan ersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, annan författning eller kollektivavtal
som avser samma inkomstbortfall. Betalas ej hel sjukpension, minskas
avdraget i motsvarande mån.

1993/94:RFK4

10 kap. Egenlivränta

1 § En ledamot som fullgjort minst tre sammanhängande riksdagsår
före den månad ledamoten fyller 65 år och inte är berättigad till
ålderspension enligt denna lag har rätt till egenlivränta.

2 § Egenlivränta betalas från och med den månad ledamoten fyller 65
år till och med den månad då ledamoten avlider.

3 § Egenlivränta utgör tidsfaktorn multiplicerad med 9,5 procent av
underlaget för egenpensionsförmånerna upp till 7,5 gånger basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt tidsfaktorn multi-
plicerad med 61,5 procent av det resterande underlaget.

11 kap. Efterlevandepension

1 § Efterlevandepension betalas efter den som vid sin död var ledamot
av riksdagen eller berättigad till ålderspension eller sjukpension enligt
denna lag.

2 § Efterlevandepension tillkommer efterlevande make och arvsberätti-
gat barn som inte fyllt 20 år.

Med efterlevande make jämställs den som, utan att vara gift, stadig-
varande sammanbodde med en ogift ledamot vid dennes död och som
tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn
med denne.

3 § Efterlevandepensionen betalas under fem år från och med måna-
den efter dödsfallet, dock längst till den tidpunkt då den avlidne
ledamoten skulle ha fyllt 70 år. Om ledamoten avgått med ålderspen-
sion efter fyllda 65 år betalas efterlevandepension längst under fem år
räknat från avgången.

4 § Har rätten till efterlevandepension upphört enligt 7 § eller den
berättigade avlidit, betalas pensionen till utgången av den månad då
detta inträffat.

5 § Beräkningsgrunden för efterlevandepension för år utgör för en
efterlevande ett belopp motsvarande 1,2 basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och för varje berättigad därutöver ett
belopp motsvarande 0,5 basbelopp.

6 § Efterlevandepension betalas

1. till en efterlevande med 1,2 basbelopp,

2. till make och barn med ett basbelopp till maken och resterande
pension i lika delar till barnen,

3. till mer än ett barn i lika delar till dem.

7 § Rätten till efterlevandepension upphör för efterlevande make eller
sammanboende som ingår äktenskap och annars vid utgången av den
månad då den berättigade avlider.

12 kap. Kompletterande efterlevandepension

1 § Kompletterande efterlevandepension betalas efter den som vid sin
död var ledamot av riksdagen eller berättigad till ålderspension eller
sjukpension enligt denna lag.

2 § Kompletterande efterlevandepension tillkommer arvsberättigat
barn som inte fyllt 20 år och efterlevande make eller sammanboende

1993/94:RFK4

som avses i 11 kap. 2 § andra stycket under förutsättning att äktenska-
pet eller samboförhållandet ingåtts senast den dag ledamoten fyllt 60
år.

3 § Kompletterande efterlevandepension betalas från och med måna-
den efter dödsfallet.

4 § Tidsfaktorn för kompletterande efterlevandepension utgör förhål-
landet mellan antalet hela riksdagsår, dock högst tolv, och talet tolv.

5 § Kompletterande efterlevandepension beräknas med utgångspunkt
från ett normalbelopp. Normalbeloppet utgör 32,5 procent av den del
av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger 7,5 basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beräkningsgrunden för kompletterande efterlevandepension är för
år i procent av normalbeloppet för

1. make 100 procent,

2. make och ett barn 130 procent,

3. make och två barn 150 procent och för varje barn därutöver 10
procent,

4. ett barn 75 procent,

5. två barn 110 procent,

6. tre barn 135 procent,

7. fyra barn 150 procent och för varje barn därutöver 10 procent.

Underlaget för kompletterande efterlevandepension utgör beloppet
enligt andra stycket multiplicerat med tidsfaktorn.

Kompletterande efterlevandepension betalas av underlaget

1. till make 100 procent,

2. till ett barn 75 procent,

3. till make och barn, 75 procent till maken och återstoden i lika
delar till barnen,

4. till barn, underlaget i lika delar.

6 § Rätten till kompletterande efterlevandepension upphör för efterle-
vande make eller sammanboende som ingår äktenskap och annars vid
utgången av den månad då den berättigade avlider.

13 kap. Inkomstgaranti

1 § En ledamot som före 65 års ålder lämnar riksdagen efter minst tre
års sammanhängande tid har rätt till inkomstgaranti från och med den
tidpunkt arvodet upphör.

2 § Inkomstgaranti gäller, med de begränsningar som framgår av 3 §
första stycket och 3 § andra stycket 12, till ingången av den månad
då ledamoten fyller 65 år eller, om ledamoten avlider dessförinnan, till
och med utgången av den månad då dödsfallet inträffar.

Om ledamoten åter tar plats i riksdagen, upphör garantin så länge
uppdraget varar.

3 § För den som varit ledamot kortare sammanhängande tid än sex år
gäller inkomstgarantin ett år.

För den ledamot som lämnar riksdagen efter en sammanhängande
tid av minst sex år gäller inkomstgarantin

1. i två år om ledamoten inte uppnått 40 års ålder,

2. i fem år om ledamoten uppnått 40 men inte 50 års ålder,

3. till ingången av den månad då ledamoten fyller 65 år om
ledamoten uppnått 50 års ålder.

4 § Ledighet som beviljats av riksdagen eller av talmannen eller
sjukfrånvaro begränsar inte rätten till inkomstgaranti.

1993/94:RFK4

5 § Om särskilda skäl föreligger Sr riksdagens förvaltningskontor
förlänga den tid under vilken garantin gäller enligt 3 § första stycket
och 3 § andra stycket 1 2 med högst ett år eller medge att även
tjänstgöringstid som inte är sammanhängande Sr tillgodoräknas. I ett
sådant beslut kan garantin bestämmas till ett lägre belopp.

6 § Riksdagens förvaltningkontor Sr bevilja inkomstgaranti till en
ledamot som har ffånträtt sitt uppdrag och uppbär partiell förtidspen-
sion eller partiellt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.

7 § Underlaget för beräkning av inkomstgaranti utgörs av följande
arvoden som betalas vid avgångstillBllet

1. ledamotsarvodet enligt 3 kap. 1 §,

2. tilläggsarvode enligt 3 kap. 2 §,

3. arvoden för månad till riksdagsledamot enligt 1 § 14 lagen
(1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myn-
digheter och organ.

8 § Inkomstgarantin betalas för månad under det första garantiåret
med 80 procent av garantiunderlaget. För tid därefter betalas inkomst-
garanti med följande andelar av garantiunderlaget i förhållande till
ledamotens tid i riksdagen

66,0 procent efter minst 12 år,

60.5 procent efter minst 11 år men ej 12 år,

55,0 procent efter minst 10 år men ej 11 år,

49.5 procent efter minst 9 år men ej 10 år,

44,0 procent efter minst 8 år men ej 9 år,

38.5 procent efter minst 7 år men ej 8 år,

33,0 procent efter minst 6 år men ej 7 år.

1993/94:RFK4

9 § Inkomstgarantin minskas med vad ledamoten uppbär i form av
sjukbidrag och förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring under den tid inkomstgarantin betalas.

10 § Inkomstgarantin minskas också, på sätt som framgår av 11 §, med
följande inkomster.

1. inkomst som är pensionsgrundande enligt 11 kap. 2 och 3 §§ i
lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte
beskattas i Sverige,

3. kompletterande delpension,

4. pension och livränta i andra fall än som avses i 9 §.

11 § Minskningen skall utgöra den procentandel, 8033, som anges
för varje särskilt fall i 8 § av den sammanlagda inkomst enligt 10 §
som överstiger ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring.

12 § Betalas inte inkomstgaranti under helt kalenderår, skall vid
minskningen medräknas endast inkomster som hänför sig till tid då
inkomstgarantin betalas.

Minskningen fördelas på det antal kalendermånader garantin beta-
las.

13 § Ett efterlevandeskydd betalas till arvsberättigat barn som inte fyllt
20 år efter den som vid sin död var berättigad till inkomstgaranti enligt
3 § andra stycket 12.

14 § Om särskilda omständigheter föreligger Sr riksdagens förvalt-
ningskontor bevilja efterlevandeskydd till efterlevande make. Ett så-
dant beslut kan omprövas.

15 § Efterlevandeskyddet gäller i högst fem år och betalas till utgången
av den månad då rätten till skyddet upphör eller den berättigade
avlider.

16 § Efterlevandeskyddet betalas för år med ett belopp motsvarande
0,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje
barn.

17 § Den som vill komma i åtnjutande av inkomstgaranti eller
efterlevandeskydd skall göra ansökan hos riksdagens förvaltningskon-
tor.

Inkomstgaranti kan inte betalas för längre tid tillbaka än sex måna-
der före ansökningsmånaden.

Efterlevandeskydd kan inte betalas för längre tid tillbaka än två år
före ansökningsmånaden.

14 kap. Värdesäkring

1 § Fastställd ålderspension, sjukpension och kompletterande efterle-
vandepension anknyts till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och omräknas vid förändring av detta.

2 § Den fastställda egenlivräntan anknyts till det basbelopp som enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för året före det år då
egenlivräntan börjar utbetalas och omräknas vid förändring av detta.

3 § För den som varit ledamot minst sex år anknyts den fastställda
inkomstgarantin till det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring gäller för avgångsåret och omräknas vid förändring
av detta.

15 kap. Försäkrings- och sjukvårdsförmåner

1 § En riksdagsledamot är grupplivförsäkrad på riksdagens bekostnad.

2 § En riksdagsledamot har rätt till sjukvårdsförmåner motsvarande
dem som tillkommer arbetstagare hos riksdagen.

16 kap. Tillämpningsföreskrifter m.m.

1 § Riksdagens förvaltningskontor får meddela tillämpningsföreskrifter
till denna lag.

1993/94:RFK4

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 då lagen (1988:589) om
ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall upphöra att gälla.

2. I fall då rätt till egenpension, familjepension samt inkomstgaranti
grundas på bestämmelser i stadgan (1941:98) om ersättning för riks-
dagsmannauppdragets fullgörande, ersättningsstadgan (1971:1197) och
lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter, gäller
dessa bestämmelser i den mån annat inte sägs nedan.

Efterlevande till riksdagsledamot, som avgått före den 1 juli 1994, är
berättigad till familjepension enligt ersättningsstadgan (1971:1197) re-
spektive lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter
med den ändringen att hel familjepension utgör 6 procent av pensions-
underlaget för en förmånsberättigad (make eller barn) och 12 procent
för två eller flera förmånsberättigade.

För riksdagsledamot, som beviljats inkomstgaranti före den 1 juli
1994, skall gränsbeloppen för reducering och upphörande av inkomst-
garanti ligga fast i nivån för juni 1994. När respektive gränsbelopp
enligt de nya reglerna, för ledamot utan tilläggsarvoden och fasta

10

månadsarvoden, ger lägst samma nivå som enligt de äldre bestämmel-
serna, skall gränsbeloppet värdesäkras. Det lägre gränsbeloppet utgörs
av ett fribelopp.

För riksdagsledamot, som beviljats inkomstgaranti före den 1 juli
1994 och som efter återinträde slutar i riksdagen, fastställs och utges
inkomstgarantin enligt de nya bestämmelserna.

3. För en riksdagsledamot, som vid utgången av nuvarande mandat-
period fyllt 40 år och har minst sex års sammanhängande tid som
riksdagsledamot, gäller bestämmelserna i lagen (1988:589) om ersätt-
ning m.m. till riksdagens ledamöter innebärande att garanti kan utgå
längst till ingången av den månad då ledamoten fyller 65 år.

4. En riksdagsledamot, som lämnar sitt uppdrag under den valpe-
riod som pågår vid ikraftträdandet och för vilken ålderspension skall
fastställas enligt de nya bestämmelserna, är berättigad till en ålderspen-
sion som minst motsvarar 22 procent av ledamotsarvodet vid avgångs-
tillfället.

1993/94:RFK4

11

3 Bakgrund

Lagen om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter trädde i kraft
1988. Dess bestämmelser om pensioner och inkomstgaranti har inte
varit föremål för några ändringar.

Arbetsmarknadens pensions- och trygghetssystem har delvis ändrats
sedan ersättningslagens tillkomst.

Förvaltningskontoret har funnit det motiverat med en översyn av
ersättningslagens bestämmelser om pensioner och inkomstgaranti.

Översynen har resulterat i ett förslag till ny lag beträffande riksdags-
ledamöternas ersättningar.

4 Förvaltningskontorets allmänna överväganden

Förvaltningskontorets allmänna överväganden i korthet: Regler-
na för riksdagsledamöternas egenpensions- och efterlevandepen-
sionsförmåner bör utformas i närmare anslutning till vad som
gäller för statstjänstemän i motsvarande lönenivå.

Ett system med egenlivränta bör införas för att i vissa fall
kompensera ledamot som inte är berättigad till ålderspension.

Inkomstgarantin skall finnas kvar med vissa begränsningar och
andra ändringar.

1993/94:RFK4

4.1 Pensioner

Nuvarande bestämmelser om ledamöters egenpension, dvs. ålderspen-
sion och sjukpension, samt familjepension bör anpassas till de statliga
och privata pensionssystemen på arbetsmarknaden.

Andringar av ersättningsreglerna är påkallade för att ålderspensio-
nen i huvudsak skall motsvara den pensionsförmån som en statstjänste-
man i motsvarande lönenivå åtnjuter.

I samband med en utredning år 1991 av ledamöternas försäkrings-
skydd m.m. konstaterades att reglerna om sjukpension borde ses över.
En jämförelse mellan de nuvarande reglerna om sjukpension i lagen
(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (ersättningsia-
gen) och motsvarande regler enligt det nya pensionsavtalet PA 91 ger
vid handen att ersättningsnivån är avsevärt lägre enligt ersättningsla-
gen. Det är rimligt att sjukpensionen i likhet med ålderspensionen
regleras på ett sådant sätt i ersättningslagen att pensionsförmånerna i
huvudsak överensstämmer med de förmåner som en statstjänsteman i
motsvarande lönenivå åtnjuter enligt PA 91.

I det följande används, där annat inte motiveras av sammanhanget,
beteckningen efterlevandepension i stället för det i nuvarande ersätt-
ningslag använda begreppet familjepension.

I 1991 års utredning förordades också en översyn av ersättningsla-
gens bestämmelser om familjepension. Förvaltningskontoret finner det
i detta sammanhang naturligt att efterlevandepensionsförmånerna ut-

12

formas i nära anslutning till reglerna i PA 91. Detta innebär bl.a. att
skyddet för efterlevande make förstärks under de fem första åren efter
dödsfallet och att en rätt till efterlevandepensionsförmåner i vissa fall
införs för sambo.

Med hänsyn till vad som har anförts ovan anser förvaltningskontoret
att egenpensions- och efterlevandepensionsförmånerna skall bestämmas
i närmare anslutning till vad som gäller för statstjänstemän i motsva-
rande lönenivå enligt det nya pensionsavtalet PA 91.

Förvaltningskontoret har funnit anledning att uppmärksamma frå-
gan om samordning mellan riksdagsmannapension och tjänstepension.

Enligt förordningen (1988:719) om samordning av statlig tjänstepen-
sion med egenpension enligt lagen (1988:589) om ersättning m.m. till
riksdagens ledamöter skall en riksdagsledamots egenpension samordnas
på visst sätt. Samordningen innebär att det bara kan utgå en hel pen-
sion, den högsta.

Enligt de kommunala pensionsavtalen gäller att riksdagsmannapen-
sionen samordnas med kommunal och landstingskommunal tjänste-
pension. Detta innebär att det, i likhet med vad som gäller för det
statliga området, skall utgå endast en hel pension. Den enskilda
kommunen kan dock besluta om undantag, dvs. att samordning inte
skall ske eller att samordningen inte skall ske fullt ut.

Tjänstepension som grundas på privat anställning samordnas inte
med riksdagsmannapensionen.

Skälet till samordning mellan riksdagsmannapension och statlig
tjänstepension samt kommunal tjänstepension är att sammanlagt, av
offentliga medel, endast skall kunna bestridas en hel pension. Förvalt-
ningskontoret delar denna bedömning.

4.2 Egenlivränta

Vid tillkomsten av PA 91 tillgodoräknades en statlig arbetstagare tiden
som riksdagsledamot fullt ut vid beräkning av pensionsgrundande
tjänstetid i den mån rätt till riksdagspension inte förelåg. Enligt
bestämmelserna i PA 91 får däremot endast åtta månader tillgodoräk-
nas. Den som är tjänstledig från kommunal- eller landstingsanställning
för riksdagsuppdrag får enligt gällande avtal tillgodoräkna sig 18 måna-
der som pensionsgrundande tid. För en privatanställd arbetstagare, som
är tjänstledig för riksdagsuppdrag, är tjänstledighetstiden inte till någon
del pensionsgrundande.

PA 91 innehåller vissa regler om egenlivränta för dem som inte är
berättigade till pension.

Det bortfall av pensionsgrundande tid som uppdraget som riksdags-
ledamot sålunda kan medföra bör kompenseras på annat sätt. Förvalt-
ningskontoret anser därför att ett system med egenlivränta bör ingå i
riksdagsledamöternas pensions- och trygghetsförmåner.

1993/94:RFK4

13

4.3 Inkomstgaranti

1993/94:RFK4

Det gamla systemet med visstidspension och avgångsersättning ersattes
av inkomstgarantin när ersättningslagen infördes den 1 juli 1988.
Förvaltningsstyrelsen uttalade i det förslag som föregick lagen (förs.
1987/88:13 s. 4 f.) att de motiv som anfördes vid införandet av
bestämmelserna om visstidspension och avgångsersättning fortfarande
hade bärkraft. Styrelsen framhöll att uppdraget som riksdagsledamot
var behäftat med osäkerhet och att det var rimligt att de som tog på sig
ett sådant viktigt samhällsuppdrag fick en trygghet i händelse av att de
av det ena eller andra skälet lämnade uppdraget. Ett system som gav
ett rimligt mått av trygghet var enligt styrelsen viktigt bl.a. av rekryte-
ringsskäl och med hänsyn till behovet för ett parti att förändra
personuppsättningen i riksdagen. Av styrelsens överväganden framgick
också bl.a. att ett av flera syften med inkomstgarantin var att förbättra
tryggheten för personer under 50 års ålder.

Uppdraget som riksdagsledamot är som framhållits förenat med en
sådan osäkerhet att det ter sig rimligt att ledamöterna ges den trygghet
som inkomstgarantin innebär. De skäl som framfördes när garantin
infördes är alltjämt giltiga. Det har under den tid som systemet har
varit i kraft inte heller framkommit något som gör att inkomstgarantin
som sådan bör ifrågasättas. Vissa konsekvenser av bestämmelserna bör
emellertid rättas till när det gäller ersättningens storlek, garantitidens
längd och rätten till inkomstgaranti vid tjänstledighet och annan
frånvaro.

Reglerna för inkomstgarantin framstår som generösa, och bör änd-
ras, när det gäller hur stora förvärvsinkomster den avgångne ledamo-
ten kan ha innan garantin minskar och helt upphör. Nuvarande
bestämmelser innebär t.ex. att ledamoten kan ha andra inkomster på
ca 108 000 kr per år utan att inkomstgarantin reduceras. Reducerings-
reglerna har för närvarande den utformningen att inkomstgaranti kan
utgå trots att den avgångna ledamotens övriga inkomster betydligt
överstiger ledamotsarvodet.

Även reglerna om den längsta tid, för närvarande 25 år, under
vilken inkomstgaranti kan utgå bör enligt förvaltningskontorets me-
ning omprövas.

Förvaltningskontoret förordar därför att inkomstgarantins regler be-
träffande reducering och garantitidens längd skall ändras.

14

5 Förvaltningskontorets överväganden och förslag

5.1 Egenpensions- och inkomstgarantiförmåner för talmannen

Förvaltningskontorets förslag: Talmannen skall, i enlighet med
vad som gäller i dag, erhålla förordnandepension med tillämp-
ning av förordningen om tjänstepensionsrätt för statsråd (SAVFS
1987:6 B4). Föreligger ej rätt till förordnandepension, utgår
egenpensionsförmåner, efterlevandepension eller inkomstgaranti
enligt den nya lagen.

För rätt till förordnandepension krävs minst sex riksdagsår som tal-
man.

Enligt den nya lagen utgörs egenpensionsförmånerna till talmannen
av ålderspension, sjukpension och egenlivränta.

5.2 Ålderspension

Förvaltningskontorets förslag: Rätt till ålderspension tillkommer
riksdagsledamot som vid avgången fyllt 50 år och som fullgjort
minst sex riksdagsår. Ålderspensionen utgår tidigast från och
med ingången av den månad ledamoten fyller 65 år eller ff.o.m.
månaden efter den senare tidpunkt då uppdraget upphör. För
hel ålderspension fordras tolv riksdagsår. Hel ålderspension ut-
gör 11,5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp
t.o.m. 7,5 gånger basbeloppet (ATP-taket) och 65 procent därut-
över. Är villkoren för hel ålderspension inte uppfyllda, reduce-
ras pensionen.

Beträffande underlag för egenpensionsförmåner samt värdesäk-
ring, se avsnitten 5.7 och 5.8.

Ålderspension enligt gällande bestämmelser i ersättningslagen utgår
med lägre belopp på den del av underlaget för egenpensionsförmåner
som överstiger 7,5 basbelopp än som gäller enligt PA 91 för statstjäns-
temän i motsvarande lönenivå. Även beträffande den del av underlaget
som understiger 7,5 basbelopp är en justering av reglerna påkallad för
att ålderspensionen enligt ersättningslagen skall motsvara den pen-
sionsförmån som en statstjänsteman i motsvarande lönenivå åtnjuter.

1993/94 :RFK4

15

Även riksdagstid efter fyllda 65 år skall tillgodoräknas för pension.

Enligt förslaget skall ålderspension betalas med 11,5 procent av
underlaget för egenpensionsförmåner upp till ATP-taket och med 65
procent därutöver. För statstjänstemän i motsvarande lönenivå gäller
10 resp. 65 procent jämte en kompletterande ålderspension (KÅPAN),
som utbetalas fr.o.m. år 1994. KÅPAN utgör 1 procent år 1994 och
ökar successivt till ca 1,5 procent mot slutet av 1990-talet. Förslaget
innebär en ålderspension från riksdagen på 4 236 kr i månaden.
Tillsammans med folkpension och hel ATP utgör den sammanlagda
ålderspensionen 18 206 kr per månad, eller ca 73 procent av nuvaran-
de ledamotsarvode. Har ledamoten någon form av tillgodoräkningsbara
tilläggsarvoden eller fasta månadsarvoden, blir den sammanlagda ål-
derspensionen högre.

5.3 Sjukpension

Förvaltningskontorets förslag: Sjukpension skall utgå till en leda-
mot som frånträder sitt uppdrag på grund av sjukdom som är
varaktig eller kan antas bli bestående under avsevärd tid. Sjuk-
pension utges längst till och med månaden före den månad då
ledamoten fyller 65 år. För hel sjukpension fordras tolv riks-
dagsår. Ledamot far därvid även tillgodoräkna sig de år som
återstår fram till utgången av det riksdagsår ledamoten fyller 65
år. Uppgår inte antalet riksdagsår till tolv, skall så stor del av
sjukpension utbetalas som svarar mot antalet riksdagsår. Sjuk-
pensionens storlek och samordning beräknas i nära anslutning
till motsvarande bestämmelser i PA 91.

Beträffande pensionsunderlag och värdesäkring, se avsnitten 5.7
och 5.8.

1993/94 :RFK4

Enligt nuvarande bestämmelser har riksdagsledamot som frånträder sitt
uppdrag på grund av sjukdom som är varaktig eller kan antas bli
bestående avsevärd tid, rätt till sjukpension till dess han fyller 65 år.
Hel sjukpension utgör 65 procent av gällande ledamotsarvode. Sam-
ordning sker med beaktande bl.a. av vad ledamoten är berättigad att
uppbära i form av förtidspensionsförmåner enligt lagen om allmän
försäkring.

För sjukpension enligt förslaget förutsätts att ledamoten företer ett
beslut av försäkringskassan om förtidspensionsförmån från den allmän-
na försäkringen. Sjukpensionen skall beräknas på samma sätt som för
statstjänsteman i motsvarande lönenivå och samordnas med bl.a. för-
tidspensionsförmåner från den allmänna försäkringen. Förslaget inne-
bär att sjukpensionen kommer att motsvara ca 85 procent av ledamots-
arvodet.

16

5.4 Egenlivränta

1993/94:RFK4

Förvaltningskontorets förslag: Rätt till egenlivränta skall tillkom-
ma riksdagsledamot som vid avgången fullgjort minst tre sam-
manhängande riksdagsår före den månad ledamoten fyller 65 år
och som inte är berättigad till ålderspension enligt ersättningsla-
gen. Rätten upphör för ledamot som efter återinträde i riksdagen
blir berättigad till ålderspension.

Egenlivränta skall utges fr.o.m. den månad ledamoten fyller 65
år t.o.m. den månad då ledamoten avlider.

Underlaget för egenlivränta fastställs på samma sätt som underla-
get för egenpensionsförmåner.

Tidsfaktorn utgörs av förhållandet mellan antalet hela riksdagsår
och talet 30.

Egenlivräntan utgör tidsfaktorn multiplicerad med 9,5 procent
av underlaget för egenpensionsunderlaget upp till 7,5 basbelopp
och 61,5 procent därutöver.

Egenlivräntan värdesäkras genom anknytning till basbeloppet
för året före det år då egenlivräntan börjar utbetalas.

Med hänvisning till vad förvaltningskontoret anför under allmänna
överväganden föreslås att ett system för egenlivränta införs.

Jämförelsetalet 30 motiveras av att det i PA 91 och andra tjänstepen-
sionssystem i regel fordras 30 år för hel tjänstepension. Som tidigare
anförts är huvudsyftet med egenlivränta att kompensera bortfallet av
pensionsgrundande tid i andra pensionssystem. Vid exempelvis en tid
av tre sammanhängande riksdagsår utbetalas ett belopp om 3/30 av
maximal livränta.

Egenlivräntan föreslås värdesäkrad på samma sätt som egenlivränta
som utgår enligt PA 91.

17

5.5 Efterlevandepensionsförmåner

1993/94: RFK4

Förvaltningskontorets förslag: Efterlevandepension och komplet-
terande efterlevandepension utgår efter den som vid sin död var
ledamot av riksdagen eller berättigad till egenpension.

Efterlevandepension tillkommer efterlevande make och därmed
jämställd samt arvsberättigat barn som inte fyllt 20 år. Den utges
under högst fem år. Beräkningsgrunden skall för en efterlevande
utgöra 1,2 basbelopp och för varje berättigad därutöver 0,5
basbelopp.

Vid kompletterande efterlevandepension är kretsen av förmåns-
berättigade i huvudsak densamma som vid efterlevandepension.
För hel kompletterande efterlevandepension krävs tolv riksdags-
år. Uppgår antalet riksdagsår inte till tolv, utbetalas så stor del
av sagda pension som svarar mot antalet riksdagsår. Komplette-
rande efterlevandepension skall beräknas i nära anslutning till
motsvarande bestämmelser i PA 91.

Beträffande underlag för kompletterande efterlevandepension
samt värdesäkring, se avsnitten 5.7 och 5.8.

Pensionsförmånerna för efterlevande anpassas till PA 91. Det innebär
att efterlevande make och därmed jämställd som inte gifter sig samt
arvsberättigat barn som inte fyllt 20 år har rätt till en tidsbegränsad
efterlevandepension i fem år, dock längst till den tidpunkt då den
avlidne skulle ha fyllt 70 år eller, om ledamoten avgått med ålderspen-
sion efter fyllda 65 år, längst under fem år räknat från avgången.
Livsvarig kompletterande efterlevandepension utgår till efterlevande
make eller sammanboende. Vidare utgår kompletterande efterlevande-
pension till arvsberättigat barn fram till dess barnet fyller 20 år. Kravet
i ersättningslagen att pension till make endast utgår om giftermålet
ingåtts senast den dag ledamoten fyllt 60 år föreslås i fortsättningen
gälla endast beträffande den kompletterande förmånen. Motsvarande
villkor för rätt till kompletterande efterlevandepension föreslås också
gälla samboförhållanden. I förhållande till gällande regler innebär de
föreslagna förändringarna bl.a. att skyddet för efterlevande make och
därmed jämställd förstärks under de fem första åren efter dödsfallet.

Rätt till efterlevandepension föreslås, till skillnad från vad som nu
gäller enligt ersättningslagen, i vissa fall även tillkomma en sambo. I
analogi med vad som gäller enligt PA 91 skall med efterlevande make
jämställas den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med
en ogift ledamot vid dennes död och som tidigare varit gift med eller
har eller har haft eller då väntade barn med denne.

Förslaget innebär att efterlevandepension och hel kompletterande
efterlevandepension för en efterlevande (make eller barn) utbetalas
under högst fem år med sammanlagt 4 373 kr per månad motsvarande

18

17,5 procent av ledamotsarvodet. Därefter utgår endast den komplette-
rande efterlevandepensionen, som utgör 853 kr per månad eller 3,42
procent av arvodet (beräknat i 1994 års nivå).

5.6 Inkomstgaranti

Förvaltningskontorets förslag: Ledamot som före 65 års ålder
lämnar riksdagen efter en sammanhängande tid av tre till fem år
har rätt till inkomstgaranti under ett år. För en ledamot med
minst sex sammanhängande riksdagsår skall inkomstgaranti utgå,
i två år om han inte har uppnått 40 års ålder, i fem år om han
har uppnått 40 men inte 50 års ålder, och till dess han fyller 65
år om han har fyllt 50 år.

Inkomstgarantin minskas med vad som uppbärs i form av sjuk-
bidrag/förtidspension. I övrigt gäller att inkomstgarantin skall
börja reduceras först sedan förvärvsinkomster m.m. motsvarande
1 basbelopp undantagits.

Ledighet som beviljats av riksdagen eller talmannen och sjuk-
frånvaro skall inte påverka rätten till inkomstgaranti.

Efterlevandeskyddet för arvsberättigat barn till den som vid sin
död var berättigad till inkomstgaranti skall per barn och år
utgöra ett belopp motsvarande 0,5 basbelopp. Efterlevandeskyd-
det består under fem år, dock längst till dess barnet fyller 20 år.

Beträffande garantiunderlag och värdesäkring, se avsnitten 5.7
och 5.8.

1993/94:RFK4

Förvaltningsstyrelsen föreslår att inkomstgaranti skall utbetalas under
följande förutsättningar. Den som före 65 år lämnar riksdagen efter
minst tre års sammanhängande tid som riksdagsledamot skall ha rätt
till inkomstgaranti. För den som har tre men inte sex sammanhängan-
de riksdagsår skall garantin utgå i ett år. Till skillnad från gällande
ordning bör garantin, för den som varit riksdagsledamot under en
sammanhängande tid av minst sex år men inte uppnått 40 års ålder vid
avgången från riksdagen, gälla i två år. För en ledamot med minst sex
sammanhängande riksdagsår, som vid avgången är mellan 40 och 50
år, föreslås garantin utgå i fem år i stället för nuvarande varaktiga
garanti fram till 65 år. Vid avgång efter 50 års ålder och med minst sex
sammanhängande riksdagsår skall garantin dock gälla fram till dess
ledamoten uppnår 65 års ålder.

Inkomstgarantin bör, liksom i dag, minskas med vad en ledamot
uppbär i form av sjukpension/sjukbidrag. I övrigt skall inkomstgaran-
tin börja reduceras först sedan bl.a. förvärvsinkomster och pensionsför-
måner motsvarande 1 basbelopp undantagits. Inkomstgarantin föreslås
upphöra helt om dessa inkomster uppgår till mer än garantitaket.
Garantitaket skall motsvara garantiunderlaget jämte 1 basbelopps

19

Inkomstgarantin fastställs vid avgångstillfället och värdesäkras fort-
sättningsvis med basbeloppet. Inkomstgarantin för ledamöter med tre
men mindre än sex år i riksdagen värdesäkras dock inte.

Hel inkomstgaranti föreslås utgöra 80 procent av garantiunderlaget
vid avgångstillfället för det första året. Det innebär en förbättring för
ledamöter som avgår efter en sammanhängande tid om tre till sex år i
riksdagen i förhållande till gällande ordning. Denna grupp får i dag
inkomstgaranti med 66 procent av ledamotsarvodet. Efter det första
året bör, i överensstämmelse med vad som gäller i dag, hel inkomstga-
ranti utgöra 66 procent av garantiunderlaget vid avgångstillfället och
utbetalas till den som slutar efter minst tolv år i riksdagen. För
ledamot som slutar efter sexelva år i riksdagen reduceras inkomstga-
rantin enligt samma regler som gäller för närvarande.

Tjänstledighet och annan frånvaro som beviljats av riksdagen eller
talmannen samt sjukfrånvaro skall inte medföra att rätten till inkomst-
garanti begränsas.

Innehållet i reglerna i ersättningslagen om efterlevandeskydd för
arvsberättigade barn till den som vid sin död var berättigad till in-
komstgaranti bör ändras. Efterlevandeskyddet föreslås för år utgöra ett
belopp motsvarande 0,5 basbelopp per barn. Efterlevandeskyddet skall
bestå under fem år, dock längst till dess barnet fyller 20 år. Efter den
som har rätt till egenpension gäller i stället reglerna för efterlevande-
pension och kompletterande efterlevandepension.

5.7 Underlag för egenpensionsförmåner och underlag för
inkomstgaranti

Förvaltningskontorets förslag: Pensionsgrundande arvode skall
utgöras av ledamotsarvodet samt tilläggsarvode till vice talman
och ordförande och vice ordförande i utskott. Dessutom skall
fasta månadsarvoden för uppdrag inom riksdagsområdet inräk-
nas i det pensionsgrundande arvodet. Arvodet till talman utgör
pensionsgrundande arvode för den tid talmansuppdraget inne-
hafts.

Underlaget för egenpensionsförmåner skall fastställas vid av-
gångstillfållet och beräknas med utgångspunkt från det pensions-
grundande arvodet för de fem åren före avgångsåret.

Underlaget för inkomstgarantin skall fastställas vid avgångstillfål-
let och utgöras av ledamotsarvodet samt tilläggsarvode till vice
talman och ordförande och vice ordförande i utskott jämte
eventuella fasta månadsarvoden för uppdrag inom riksdagsområ-
det. Skall inkomstgaranti utgå till talman, fastställs underlaget
med utgångspunkt från talmansarvodet.

Underlaget för egenpensionsförmåner ligger till grund för beräkning
av ålderspension, sjukpension, egenlivränta och kompletterande efter-
levandepension.

1993/94:RFK4

20

I nu gällande ersättningslag föreskrivs att pensionsunderlaget vid
varje tidpunkt utgörs av det arvode för månad som utbetalas till
ledamot. Förvaltningskontoret föreslår att underlaget för egenpensions-
förmåner skall fastställas när ledamoten lämnar riksdagen och beräk-
nas med utgångspunkt från det pensionsgrundanee ledamotsarvodet för
de fem kalenderåren närmast före avgångsåret. Vid denna beräkning
skall det pensionsgrundande arvodet för de fyra första kalenderåren i
femårsperioden räknas om till nivån för det sista året före avgångsåret
med hjälp av basbeloppet. Kan en ledamot inte tillgodoräknas pen-
sionsgrundande arvode för samtliga i femårsperioden ingående kalen-
derår, utgör pensionsunderlaget medeltalet av beloppen för de hela
kalenderår som kan tillgodoräknas ledamoten eller, om endast ett helt
kalenderår kan tillgodoräknas, beloppet för det året. Om inte helt
kalenderår kan tillgodoräknas skall pensionsunderlaget utgöra det på
hela kalendermånader grundade genomsnittsbeloppet multiplicerat
med tolv. Medeltalet av de sålunda beräknade beloppen utgör ledamo-
tens underlag för egenpensionsförmåner.

Tilläggsarvode för vice talman, ordförande och vice ordförande i
utskott ingår för närvarande inte i pensionsunderlaget och underlaget
för inkomstgarantin. Detsamma gäller andra fasta månadsarvoden till
ledamöter inom riksdagsområdet, dvs. arvoden för uppdrag i Sveriges
riksbanks fullmäktige, riksdagens förvaltningsstyrelse och direktion,
Riksdagens revisorer och Nordiska rådets svenska delegation. Dessa
arvoden är av sådan karaktär att de bör ingå i underlaget för egenpen-
sionsförmåner och inkomstgaranti.

Underlaget för inkomstgarantin skall fastställas vid avgångstillfället
och utgöras av ledamotsarvodet samt tilläggsarvode till vice talman och
ordförande och vice ordförande i utskott. Vidare skall eventuella fasta
månadsarvoden för uppdrag inom riksdagsområdet inräknas i underla-
get.

5.8 Värdesäkring av pensioner och egenlivränta samt
inkomstgaranti

Förvaltningskontorets förslag: Ålderspension, sjukpension, egen-
livränta och kompletterande efterlevandepension samt inkomst-
garanti skall värdesäkras genom anknytning till basbeloppet en-
ligt lagen om allmän försäkring.

Efterlevandepensionen är fastställd i förhållande till basbeloppet
och är därmed värdesäkrad.

1993/94:RFK4

Förvaltningskontoret konstaterar att skäl föreligger för värdessäkring
av utgående pensioner på ett sådant sätt att kompensation för prisök-
ningar om möjligt uppnås. Samma synsätt bör gälla för värdesäkringen
av egenlivränta och inkomstgaranti.

21

Förvaltningskontoret föreslår att fastställd ålderspension, sjukpen-
sion, kompletterande efterlevandepension och inkomstgaranti anknyts
till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och
omräknas vid förändring av detta. Inkomstgaranti som betalas under
endast ett år värdesäkras dock inte. Fastställd egenlivränta anknyts till
det basbelopp som gäller för året före det år då egenlivräntan börjar
utbetalas och omräknas vid förändring av detta.

6 Särskilda frågor

Vissa ändringar rörande mandatperiodens längd, värdesäkring av pen-
sioner på annat sätt än genom basbeloppet, pensionsgrundande in-
komst och intjänandetid för pension kan komma att beslutas av
riksdagen. Dessutom kommer en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
att införas. Dessa förslag kan få återverkningar på hur reglerna för
ledamöternas pensioner, egenlivränta och inkomstgaranti bör utfor-
mas.

7 Övergångsbestämmelser

Förvaltningskontoret föreslår att den nya lagen skall träda i kraft den 1
juli 1994 då lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens
ledamöter skall upphöra att gälla.

Äldre bestämmelser om pension i stadgan (1941:98) om ersättning
för riksdagsmannauppdragets fullgörande och ersättningsstadgan
(1971:1197) för riksdagens ledamöter skall enligt förslaget alltjämt
tillämpas för de ledamöter samt efterlevande som erhåller pension
enligt dessa bestämmelser.

Rätten för vissa nuvarande ledamöter, dvs. de som var ledamöter
den 1 juli 1988 och vid avgången fyllt 50 år, att välja visstidspension
bör fortfarande gälla. Det innebär att den som väljer att avgå med
visstidspension sedermera erhåller ålderspension med 16 procent av
aktuellt ledamotsarvode enligt bestämmelserna i ersättningsstadgan och
punkt 2 i nuvarande övergångsbestämmelser till ersättningslagen.

Ledamöter som slutar vid utgången av nuvarande mandatperiod
eller tidigare och för vilka ålderspension skall fastställas enligt de nya
bestämmelserna garanteras en pension om minst 22 procent av leda-
motsarvodet vid avgångstillfället. Föreligger rätt till sådan förhöjd
ålderspension, skall eventuell kompletterande efterlevandepension be-
räknas med hänsyn härtill.

Efterlevande till ledamot som har avgått före den 1 juli 1994, bör
vara berättigad till familjepension enligt lagen (1988:589) om ersätt-
ning m.m. till riksdagens ledamöter eller, i förekommande fåll, enligt
ersättningsstadgan (1971:1197), med den ändringen att hel familjepen-
sion skall utgöra 6 procent av pensionsunderlaget för en förmånsberät-
tigad (make eller barn) och 12 procent för två eller flera förmånsberät-
tigade. Övergångsbestämmelser är också motiverade för dem som för
närvarande är beviljade inkomstgaranti enligt nu gällande regler. Nu-
varande gränsbelopp (golv och tak) för reducering och upphörande av
inkomstgarantin bör för denna kategori ligga fast i nivån för juni 1994.

1993/94:RFK4

22

När respektive gränsbelopp enligt de nya reglerna för ledamot utan
tilläggsarvoden/fasta månadsarvoden ger lägst samma nivå som enligt
de äldre bestämmelserna, skall gränsbeloppet värdesäkras. Det lägre
gränsbeloppet skall vara ett fribelopp.

För de ledamöter som vid utgången av nuvarande mandatperiod har
fyllt 40 år och har minst sex års sammanhängande tid som riksdagsle-
damot föreslås att nuvarande bestämmelser om varaktig garanti skall
gälla.

Ledamot som beviljats inkomstgaranti enligt nuvarande bestämmel-
ser och efter återinträde slutar i riksdagen föreslås få inkomstgarantin
fastställd enligt de nya bestämmelserna.

1993/94:RFK4

I detta beslut har deltagit, förutom undertecknad ordförande, riksdags-
ledamöterna Bo Forslund (s), Rolf Clarkson (m), Per Olof Håkansson
(s), Wiggo Komstedt (m), Oskar Lindkvist (s), Carl-Johan Wilson (fp),
Bengt Kindbom (c) och Jarl Lander (s).

Stockholm den 20 april 1994

Riksdagens förvaltningskontor

Ingegerd Troedsson

/Anders Forsberg

23

gotab 46459, Stockholm 1994