Verksamhetsredogörelse för Riksdagens arvodesnämnd 2015

Redogörelse 2015/16:RAR1

Redogörelse till riksdagen

2015/16:RAR1

Verksamhetsredogörelse för Riksdagens arvodesnämnd 2015

Till riksdagen

Riksdagens arvodesnämnd lämnar härmed följande redogörelse till riksdagen.

Stockholm den 7 februari 2016

Johan Hirschfeldt

Sven Johannisson

1 Inledning

Riksdagens arvodesnämnd är en självständig myndighet under riksdagen. Nämnden har tre huvuduppgifter. En av dem är att fastställa månadsarvodet för riksdagens ledamöter. Den andra huvuduppgiften är att fatta beslut om ekonomiska avgångsförmåner (främst inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd) för riksdagsledamöter som lämnar sitt uppdrag. Slutligen är det en uppgift för nämnden att pröva frågor om jämkning av inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd. I avsnitt 4–6 nedan redovisas nämndens verksamhet i dessa avseenden.

Nämndens verksamhet styrs av bestämmelserna i lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd. Materiella regler av betydelse för verksamheten finns i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter (nedan kallad ersättningslagen). För ärendehandläggningen gäller i övrigt bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:223). Nämnden har också antagit en arbetsordning.

2 Sammansättning

Ledamöterna i nämnden har förordnats av riksdagsstyrelsen för perioden 2013–2016. Nämnden har följande sammansättning:

f.d. hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, ordförande

hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, ersättare för ordföranden

landshövdingen Barbro Holmberg

landshövdingen Peter Egardt.

Som sekreterare tjänstgör hovrättsrådet Sven Johannisson. Sekreteraren är nämndens personuppgiftsombud.

Riksdagsförvaltningen utför kansligöromål för nämndens räkning.

Arvoden till nämndens ledamöter fastställs av Riksdagsförvaltningen. Sekreterarens arvode fastställs av nämnden. Nämnden har också fattat beslut om ersättning till dem som utför kansligöromål för nämndens räkning.

3 Sammanträden

Under verksamhetsåret har nämnden sammanträtt fem gånger. Sammanträdena har ägt rum i Stockholm och i Gävle.

4 Beslut om ledamotsarvodet

Enligt 3 kap. 1 § ersättningslagen ankommer det på nämnden att fastställa ett månadsarvode för ledamöter av riksdagen. Denna ordning har gällt sedan 1994 då nämnden inrättades. I samband med detta upphörde också den tidigare ordningen med en koppling mellan ledamotsarvodet och lönerna för vissa grupper av statliga tjänstemän.

Nämndens bedömning av arvodesfrågan utgår från de överväganden som gjordes när arvodessystemet sågs över av riksdagen 1998 (förs. 1998/99:RFK3, bet. 1998/99:KU1, rskr. 1998/99:95). Då föreslogs en engångsvis höjning av arvodesnivån. I anslutning till detta gjordes vissa uttalanden om nivån. Konstitutionsutskottet ställde sig bakom de skäl som förslaget byggde på och som tog sikte på ledamöternas ställning i det demokratiska systemet, den arbetsinsats uppdraget förutsatte och de särskilda förhållanden som gäller för uppdraget. Härtill kom att det är angeläget att kunna rekrytera personer från tillräckligt breda samhällsskikt samt att arvodet var lågt såväl vid en internationell jämförelse som vid en jämförelse med vissa förtroendevalda i större kommuner och landsting.

När det gällde arvodesförändringar ansågs det i förslaget till riksdagen att nämnden borde beakta den allmänna löneutvecklingen på arbetsmarknaden och värdera riksdagsarvodet ur ett brett perspektiv.

Det finns inget krav på att det ska ske en årlig förändring av arvodet. Under senare år har dock arvodet ändrats årligen genom beslut under hösten. Beslut om arvodet får inte överklagas.

Beslut i arvodesfrågan bereds genom att sekreteraren tar fram uppgifter om de avtal som slutits på arbetsmarknaden under året. Dessutom inhämtas statistik över löneutvecklingen.

Årets beslut om ledamotsarvodet innebar att arvodet höjdes med 1 400 kronor till 62 400 kronor per månad fr.o.m. den 1 november 2015, vilket motsvarar ca 2,3 procent. I de överväganden som låg till grund för beslutet beaktade nämnden de löneförändringar som ägt rum under 2015 på arbetsmarknaden.

Ledamotsarvodet betalas från anslaget 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. inom utgiftsområde 1.

I bilagan finns en redovisning av hur ledamotsarvodet har utvecklats sedan 1994.

5 Beslut om ekonomiska avgångsförmåner

Sedan den 1 maj 2014 är det en uppgift för nämnden att fatta beslut om ekonomiska avgångsförmåner. Avgångsförmåner i form av stödåtgärder för återgång till arbetsmarknaden fattar Riksdagsförvaltningen beslut om.

Beslut om rätt till inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd fattas av nämnden när en ledamot lämnat riksdagen. Besluten bygger på underlag från Riksdagsförvaltningen. Ledamoten begär således inte att rätten till garanti eller stöd ska fastställas. Däremot ankommer det på den som vill ha garantin eller stödet utbetalt att begära det hos Statens tjänstepensionsverk (SPV). Eftersom andra inkomster påverkar storleken på det belopp som ska betalas ut ska stödets mottagare ange vilka inkomster han eller hon beräknar att få. Dessa uppgifter ligger sedan till grund för preliminära utbetalningar. Året efter det att stödet betalats ut ska mottagaren lämna en s.k. årsuppgift till SPV och ange hur stora inkomsterna faktiskt blev under året. Därefter gör verket en avstämning mot det belopp som betalats ut.

Även Sveriges ledamöter i Europaparlamentet har rätt till inkomstgaranti. Det följer av de övergångsbestämmelser som meddelades i anslutning till att lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet upphävdes. I praktiken är bestämmelserna om inkomstgaranti bara tillämpliga på garantitagare som lämnat Europaparlamentet före sommaren 2009. Nämnden fattar alltså inte några nya beslut om dessa.

Närmare information om reglerna för ekonomiska avgångsförmåner finns i ett särskilt pm som finns tillgängligt på nämndens hemsida.

Under 2015 har nämnden fattat beslut om rätt till inkomstgaranti i tolv ärenden. I elva ärenden beslutades att ledamoten hade rätt till inkomstgaranti. Ett ärende avskrevs. Det fallet gällde en ledamot som återinträtt i riksdagen efter det att de nya reglerna om ekonomiskt omställningsstöd hade trätt i kraft. Rätten till inkomstgaranti på grund av den tidigare tjänstgöringen hade upphört och tiden i riksdagen efter återinträdet var inte tillräckligt lång för att grunda en rätt till ekonomiskt omställningsstöd. I följande tabell anges hur många beslut om inkomstgaranti som fattats fördelat på respektive kategori av beslut.

Typ av beslut	Antal
1 års garanti	1
2 års garanti
5 års garanti	4
Fram till 65 års ålder	6
Avskrivning	1
Summa	12

Kostnaden för ekonomiskt omställningsstöd och inkomstgaranti betalas från anslaget 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. inom utgiftsområde 1.

6 Tillsynsverksamheten rörande inkomstgarantier

Gällande ordning

I 13 kap. ersättningslagen finns bestämmelser om jämkning av inkomstgaranti. Den första jämkningsgrunden tar sikte på fall där garantitagaren utfört förvärvsarbete i väsentlig omfattning åt någon annan utan att ta ut en skälig ersättning för det. Jämkning kan också ske i de fall garantitagaren redovisar inkomst av aktiv näringsverksamhet och denna har reducerats på grund av avdrag för avsättning till periodiseringsfond, upphovsmannakonto, expansionsfond, eget pensionssparande eller underskott av annan verksamhetsgren. Den tredje jämkningsgrunden avser fall där garantitagaren redovisar inkomst av passiv näringsverksamhet där det ingår arbetsinkomster. Slutligen gäller som en fjärde jämkningsgrund att jämkning kan komma i fråga om garantitagaren gjort sig skyldig till viss brottslighet.

Huvuddragen i tillsynsverksamheten

Med utgångspunkt i de årsuppgifter som garantitagarna lämnar till SPV gör nämnden ett urval av garantitagare som granskas närmare. Resultatet av denna granskning läggs sedan i förekommande fall till grund för beslut om att inleda ett tillsynsärende gentemot en garantitagare. Nämnden har delegerat till ordföranden att fatta beslut om att inleda sådana ärenden. Besluten dokumenteras i protokoll och expedieras till den berörda garantitagaren. I samband med detta lämnas också en skriftlig information om ärendet.

Under den fortsatta beredningen av tillsynsärendet inhämtas uppgifter från garantitagaren. I vissa fall hörs garantitagaren muntligen inför nämnden. Uppgifter som lämnas kan kontrolleras hos Skatteverket.

Beslut om jämkning får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Tillsynen under 2015

Under verksamhetsåret granskades utbetalningar av inkomstgaranti som skett under 2013. Nämnden fattade beslut om att inleda totalt 26 tillsynsärenden. Av dessa skrevs 21 ärenden av sedan ytterligare utredning visat att det inte fanns någon grund för jämkning. De fem återstående ärendena avgjordes i början av 2016. Under året avskrevs också tre ärenden som inletts under 2014.

Skälen till att tillsynsärenden skrevs av varierade. I de fall där garantitagaren bedrivit enskild näringsverksamhet hade någon minskning av den pensionsgrundande inkomsten inte skett på det sätt som krävs för att jämkning ska kunna komma i fråga. Övriga fall skrevs av eftersom det inte framkommit att garantitagaren utfört förvärvsarbete i väsentlig omfattning utan att ta ut skälig ersättning för det.

7 Kostnader

Kostnaderna för nämndens verksamhet betalas från anslaget 2:2 Riksdagens förvaltningsanslag inom utgiftsområde 1. Utvecklingen av nämndens kostnader framgår av följande tabell:

Kostnad	År 2014	År 2015
Ledamöter och personal	305 021 kr	262 488 kr
Övriga driftskostnader	735 kr	2 279 kr
Summa	305 756 kr	264 767 kr

Anledningen till att kostnaderna för ledamöter och personal har minskat under 2015 är att kostnaden för sekreterarens arbete har minskat. Detta beror i huvudsak på att antalet ärenden om inkomstgaranti för ledamöter som lämnat riksdagen var avsevärt mycket mindre än under 2014 som var ett valår.

8 Övrigt

Under året har nämnden besvarat en remiss från Riksdagsförvaltningen.

Nämnden har mottagit tio brev från allmänheten.

Bilaga

Utvecklingen av riksdagsledamöternas arvode

Förändring fr.o.m.	Arvodets storlek	Höjning	Procentuell höjning
1994-10-01	26 500
1996-01-01	27 500	1 000	3,8
1997-01-01	29 500	2 000	6,8
1998-01-01	30 300	800	2,7
1999-01-01	36 000	5 700	12,2
1999-10-01	38 000	2 000	5,5
2000-10-01	40 000	2 000	5,2
2001-10-01	41 500	1 500	3,7
2002-11-01	43 200	1 700	4,1
2003-11-01	45 000	1 800	4,2
2004-11-01	46 400	1 400	3,1
2005-11-01	48 000	1 600	3,5
2006-11-01	49 200	1 200	2,5
2006-10-02	51 200	2 000	4,1
2007-11-01	52 900	1 700	3,2
2008-11-01	54 500	1 600	3,0
2009-11-01	55 000	500	0,9
2010-11-01	56 000	1 000	1,8
2011-11-01	57 000	1 000	1,8
2012-11-01	58 300	1 300	2,3
2013-11-01	59 800	1 500	2,6
2014-11-01	61 000	1 200	2,0
2015-11-01	62 400	1 400	2,3

Innan Riksdagens arvodesnämnd inrättades den 1 januari 1994 beslutade riksdagen själv om nivån på de ersättningar som skulle utgå till riksdagens ledamöter.

Beslutet om höjningen per den 1 januari 1999 fattades av riksdagen i samband med en översyn av riksdagsledamöternas arvodering. Av höjningen utgjorde 2 000 kronor en växling från kostnadsersättning till arvode.

Beslutet om en höjning per den 2 oktober 2006 fattades under våren 2007 med retroaktiv verkan. Det motiverades av att den skattepliktiga ersättning om 3 771 kronor och 50 öre som utgått till riksdagens ledamöter avskaffades samma datum.

Tryck: Elanders, Vällingby 2016

Tryck: Elanders, Vällingby 2016

De höjningar som skett sedan 1994 innebär att arvodet har ökat med 115,1 procent. I den siffran har de höjningar som beror på förändringar i kostnadsersättningen räknats bort. Om den förändringen inte räknas bort blir höjningen sedan 1994 i stället 130,2 procent.