Afghanska flyktingar

Interpellation 2001/02:284 av Narti, Ana Maria (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-03-04
Anmäld: 2002-03-12
Besvarad: 2002-04-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 februari
Interpellation 2001/02:284
av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet Jan O Karlsson om afghanska flyktingar

Under ett öppet möte som FN:s säkerhetsråd anordnade i november då den s.k. Brahimirapporten om Afghanistan presenterades kom ett lovande förslag från Storbritanniens utrikesminister. Det gällde ett löfte och en uppmaning. Välutbildade afghanska flyktingar som nu bor i England skulle kallas till att bidra till landets återuppbyggnad. En varm appell riktades till andra rika och demokratiska länders ledare för att sätta i gång liknande kampanjer.

Den brittiske ministern tog som utgångspunkt för sitt förslag kunskaper om den afghanska flyktinggruppen, i vilken ingår många mycket kompetenta yrkesmänniskor från många professionella områden. Eftersom den sovjetiska invasionen, inbördeskriget och den talibanska diktaturen hade varit så grymma, och alla riktat hårt förtryck mot de intellektuella, hade många akademiker lämnat landet. Det är den engelska regeringens uppfattning att just dessa människor bäst kan bidra både till en stabilisering och till en utveckling i detta hårt plågade samhälle.

Redan i december hörde jag i en Eko-sändning att en internationell kampanj för kraftsamling bland afghanska flyktingar hade kommit i gång. Ett centrum för verksamheten hade öppnats i Wien.

Det är självklart att högt utbildade personer som bär på direkt kunskap om ett land, ett samhälle och en kultur samtidigt som de har direkta erfarenheter av vardagsliv i ett demokratiskt samhälle kan göra stora insatser när gemensamma ansträngningar planeras och genomförs för att återföra ett krigshärjat område till ett någorlunda normalt fungerade samhälle.

Det handlar inte i första hand om att få människor att under en nära framtid återvända till hemlandet. Kunniga människor som kommer från ett hårt prövat land kan arbeta för återbyggnad också från många platser i världen @ som instruktörer och lärare för organisationer engagerade i humanitärt arbete, som informatörer för politiska, administrativa och militära grupper sysselsatta med att förbereda projekt, som översättare och skribenter i olika internationella kanslier eller som jurister och ekonomer som kan förklara för västvärldens experter vilken miljö de kommer att samarbeta i. Det finns få områden där den s.k. tysta kunskapen @ den direkta, förkroppsligade kunskapen om en kultur och en geografisk region @ är så viktig som i förhållande till främmande länder. Jag är övertygad om att hela det västerländska biståndsarbetet skulle nå bättre effektivitet och utveckla sig på många skapande sätt om utvandrarnas kunskap som ursprungsländerna kom till konkret uttryck i verksamheten.

Självklart behöver inte denna modell tolkas som öppningen av en kampanj om återvändande till fattiga och svårt drabbade länder. Återvändandet är en invecklad process och få människor som har offrat allt för att lämna ett plågat område har styrka att göra om samma erfarenhet i motsatt riktning. De som har familj, små barn eller gamla och sjuka anhöriga kan över huvud taget inte tänka sig en sådan ny förflyttning med tanke på den stora brist på elementär infrastruktur, vård och utbildning som råder i hemländerna.

Kunskapen om ett krigssargat land kan utnyttjas med framgång redan innan arbetet på plats sätts i gång @ i inhämtning av värdefull information, planering och utveckling av vitala och givande professionella nätverk. Hade biståndsmyndigheterna i Sverige lyssnat till Sveriges rumäner omedelbart efter Ceausescus fall, skulle räddningen av barnhemsbarnen ha kommit i gång betydligt tidigare och i större skala än det skedde. Bosniernas och kosovoalbanernas kunskap om det sociala och professionella livet på platser därifrån de kommit har enligt min mening inte heller i tillräckligt stor utsträckning tagits till vara, vilket har lett till fördröjning i viktiga sammanhang. Jag var själv med i en arbetsgrupp som föreslog att bosniska juristers kunskaper skulle komma till användning i det förberedande arbetet för en motsvarighet till Riksrevisionsverket i Bosnien och jag gjorde fruktlösa försök att koppla kunniga arkitekter och stadsplanerare från f.d. Jugoslavien till rekonstruktionen av förstörda städer och byar @ men vi bemöttes med alldeles för lite förståelse för denna arbetsmodell och tvingades ge upp.

Denna modell borde alltså tillämpas i relation till olika områden som Sverige samarbetar med: Många kunniga flyktingar från många krigs- och katastrofdrabbade länder kan mobiliseras. På så sätt skulle säkert människor som i dag saknar arbete eller bara har tillträde till lågstatusjobb återfinna en ingång i sitt yrke. Frågan är säkert högt aktuell i Sverige som stor mottagare av flyktingar och som ett land där segregation och massarbetslöshet ger upphov till många svårigheter.

Med bakgrund i det framförda vill jag fråga biståndsministern:

På vad sätt är biståndsministern beredd att se till att de afghanska flyktingarnas kompetens tas till vara?

Är biståndsministern beredd att arbeta internationellt för att de afghanska flyktingarnas kompetens ska tas till vara på ett bättre sätt?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:284

Webb-tv: Afghanska flyktingar

Protokoll från debatten

Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 33 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Fru talman! Ana Maria Narti har frågat mig på vad sätt jag är beredd att se till att de afghanska flyk- tingarnas kompetens tas till vara och om jag är beredd att arbeta internationellt för detta. Sverige fäster stor vikt vid att afghanska flykting- ar får förutsättningar för att återvända efter alla år i exil. Det är en viktig rättighet för flyktingarna själva att kunna ta del av. Men att återinvandring kommer till stånd är också av betydelse för återuppbyggnaden av Afghanistan och för att en demokratisk utveckling ska kunna ske. Jag vill understryka att förhållandena i Afghani- stan alltjämt är osäkra för befolkningen. Det finns emellertid ett starkt intresse för att planera för åter- vändande till Afghanistan under trygga förhållanden. Redan nu pågår en stor frivillig återinvandring från angränsande länder. Jag instämmer därför oreserverat i uppfattningen att kunniga afghanska flyktingar är en resurs att ta tillvara i återuppbyggnaden av Afghanistan. Det är också något jag internationellt kommer att arbeta för. Ana Maria Nartis fråga ger mig tillfälle att lyfta fram betydelsen av att ha en helhetssyn på frågor som gäller migration, utvecklingssamarbete och interna- tionell säkerhet samt att föra en sammanhållen politik på dessa områden. Sverige för fram detta synsätt både inom Förenta nationerna och Europeiska unionen. Åtgärder för att främja tillfälligt återvändande eller stadigvarande återinvandring till Afghanistan måste utformas med hänsynstagande till helheten. För Sveriges del har vi ett långvarigt engagemang i Afghanistan. Sedan början av 1980-talet har Sverige varit en av de allra största biståndsgivarna. Stödet har särskilt varit inriktat på landsbygdsutveckling bl.a. vad gäller hälso- och sjukvård samt utbildning. Sveri- ge har nu gjort ett åtagande för de närmaste tre åren för insatser på upp till en miljard kronor. Det är in- riktat på stöd via Afghanistankommittén, FN- systemet samt Internationella rödakorskommittén, de organisationer vi tidigare kanaliserat vårt bistånd genom. EU-kommissionen har tagit initiativ för att få till stånd en sammanhållen EU-politik på migrationsom- rådet när det gäller Afghanistan. Ett av de fyra tänkta prioriterade områdena gäller återinvandring av flyk- tingar. Diskussioner om hur politiken ska vara utfor- mad pågår för närvarande. Sverige deltar aktivt i detta arbete. Inom EU:s högnivågrupp för asyl och migration diskuteras insatser för att främja återvändande av kvalificerade personer till Afghanistan och om det ska kunna finansieras ur den gemensamma budgeten. För svensk del är det angeläget att projektet utformas så att interimsadministrationen i Kabul stärks. Internationella migrationsorganisationen (IOM) har inlett förberedelser för ett projekt som syftar till att i en databank registrera exilafghaner som är be- redda att tillfälligt återvända till Afghanistan för att möta en omedelbar efterfrågan på personal som inte finns tillgänglig i landet i tillräcklig grad. IOM har haft möten med afghaner på flera platser i Sverige och därvid konstaterat ett klart intresse för detta. Utrikesdepartementet har aktivt deltagit i diskussio- ner om hur projektet skulle kunna utformas. En kon- taktperson för projektet finns utsedd på Migrations- verket som också för egen del avser att samråda med afghaner i Sverige i dessa frågor. Jag välkomnar om afghaner i Sverige deltar i återuppbyggnaden av Afghanistan och vill som fram- gått av mitt svar bidra till att underlätta detta. Det måste ske på ett sätt som gör att deras säkerhet inte riskeras. På motsvarande sätt verkar jag inom EU och i internationella sammanhang för att exilafghaner ska kunna delta i återuppbyggnaden av landet.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 34 Ana Maria Narti (Fp)

Fru talman! Jag har en känsla av att det har skett ett litet missförstånd. I min interpellation anges det mycket tydligt att tyngdpunkten inte ligger på åter- vandring, utan den ligger på att man ska använda den kunskap om ett land som finns samlad i ett annat land. Eftersom vi nu arbetar så mycket internationellt behöver vi mycket exakta och konkreta kunskaper om ett samhälle när vi t.ex. planerar bistånd. På det om- rådet finns det fortfarande väldigt många brister. Eftersom jag vet hur dramatiskt och ibland omöj- ligt återvändandet kan vara vill jag inte diskutera återvandring. Tiden går, familjerna får rötter i andra länder, allt bakåt är raserat och det går inte att åter- vända. Men man skulle ändå kunna göra väldigt mycket för sitt hemland genom att vara med i det direkta biståndsarbetet. Jag har haft tillfälle att se att så sker inte i Sverige i samband med bosniernas situation i Jugoslavientra- gedin. Jag har träffat många oerhört kunniga personer som säkert skulle ha kunnat hjälpa Utrikesdeparte- ment, Sida och många andra svenska organisationer och företag i olika insatser i Jugoslavien. Men dessa kunniga personer räknades inte. Jag hade kontakt med en fantastiskt duktig kvinn- lig arkitekt som kände till hela byggbranschen i f.d. Jugoslavien. Hennes kunskaper skulle ha varit otro- ligt viktiga just vid återuppbyggandet av landet. Men det var omöjligt att etablera en arbetskontakt mellan henne och de som redan hade engagerat sig för att bygga upp vissa städer och byar. Jag har haft och har kontakter med fantastiskt duktiga jurister från Jugoslavien. De skulle kunna ha jobbat med att utveckla det som i Sverige kallas för Riksrevisionsverket. En av dessa jurister jobbar i dag i ett dataföretag, och den andra är utredare på försäk- ringskassan. Jag tycker att biståndet har förlorat väl- digt mycket när dessa människors kunskaper inte har tagits till vara. Jag vill också informera statsrådet om att vi är en liten grupp högutbildade invandrare som jobbar för integration. Vi har gjort en undersökning om invand- rarnas närvaro respektive frånvaro i biståndssamman- hang i olika arbetsenheter i Sverige. Det gäller både företag och organisationer som arbetar internationellt. Resultatet var nedslående. I det svenska arbetsli- vet prioriterar man i första hand färsk arbetslivserfa- renhet från Sverige, och i biståndssammanhang var det erfarenhet från svenskt organisationsliv som be- traktades som den största meriten. Jag tycker att språkkunskaper och konkreta kunskap om ett främ- mande samhälle är en mycket större merit i samman- hanget.

Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 35 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Fru talman! Till att börja med vill jag understryka att mitt interpellationssvar - där jag passade på till- fället, eftersom jag är mycket engagerad i återupp- byggnaden av Afghanistan - också talade om de ansträngningar som vi gör, som görs inom EU och inom internationella migrationsorganisationer med s.k. tillfällig återvandring där man utnyttjar den kom- petens som exilafghaner representerar för att i det viktiga skede som nu pågår ge ett verksamt bidrag till att skapa ett fungerande samhälle. Vi ska vara klara över att det finns nästan inget samhälle i Afghanistan. Jag har oerhört många per- sonliga kontakter, eftersom jag markerade mitt intres- se genom att bara några dagar gammal som bistånds- minister bege mig till Kabul. Jag tror att jag var den andra västerländska politiker efter Tony Blair som i officiell ställning besökte Kabul. Svaret går ut på att visa på våra insatser, att de är framtunga och att den tillfälliga återvandringen utgör en väldigt viktig del. Jag passade också på tillfället att i svaret understryka en sak som inte nog kan under- strykas, nämligen att detta måste ske med hänsynsta- gande till säkerheten. Förhållandena är osäkra. Jag tycker inte att man ska underskatta Sidas be- tydelse som kontaktpunkt mellan den permanenta återvandringen och insatser för att ta till vara kompe- tensen hos exilgrupper. Om jag håller mig till dagens ämne, Afghanistan, kan jag berätta att på den interna- tionella kvinnodagen anordnades ett väldigt intressant möte på Sida där jag själv deltog. Det kanske vidgade denna kompetensram lite grann. Eftersom återuppbyggnaden av Afghanistan är en otrolig utmaning när det gäller jämställdhet och den ursprungliga situationen var att den ena halvan av befolkningen fullständigt förnekades människovärde är det oerhört viktigt att knyta samman kvinnogrup- per som arbetar för att skapa ett brett rättighetsmed- vetande i Afghanistan med dessa grupper i vårt eget land och på andra håll utanför Afghanistan. Där vill jag aktivt bidra till att utnyttja både engagemanget och kunskaperna hos svenska kvinnoorganisationer och hos exilafghaner om de speciella kulturella vill- kor som gäller när man ska få till stånd ett jämställt samhälle. I det fallet är vi - som jag har sagt i en annan de- batt här - lite neoimperialistiska, och på den punkten kompromissar vi inte. I det arbetet är kompetens, förståelse och insikt om förhållandena utomordentligt viktigt, och där har Sida spelat en avgörande roll. För att försöka åstadkomma detta har jag också anordnat ett direkt besöksutbyte mellan svenska or- ganisationer, och jag utgår ifrån att de kommer att tillgodogöra exilafghanernas kompetens på plats i Kabul. Det är inte bara de stora guldkantade exper- terna som ska färdas över världen utan det ska också representanter för vanligt folk. Just detta är en utom- ordentligt betydelsefull del. Därför har både Utrikesdepartementet i min enkla gestalt och Sida försökt att tillgodogöra sig det som Ana Maria Narti är ute efter i sin kommentar.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 36 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! Utgångspunkten för min interpella- tion var några år av arbete tillsammans med högutbil- dade arbetslösa invandrare och några år av kontakter med Sida. Sida var en av mycket få myndigheter i Sverige - kanske den enda - som satsade pengar på samarbete med invandrarorganisationer i syfte att föra in kunskap. Jag hyser inte de minsta tvivel när det gäller väl- viljan och intresset från Sidas topp. Men så fort som man tar ett steg nedåt i hierarkin börjar hindren komma fram. Jag tror inte att det har något med ill- vilja att göra, och jag tror inte att det har att göra med rasism eller något sådant. Men en arbetsplats är oer- hört värdefull i dag, och de personliga kontakterna spelar alltid en otroligt viktig roll i sammanhanget. Den del av befolkningen som kommer från andra länder, de nya i det här landet, har mycket sällan de här nätverken och personliga kontakterna, så de faller bort. Jag har i det här mycket konkreta arbetet - jag är glad att jag kan lämna den här undersökningen till statsrådet efter interpellationsdebatten - träffat oer- hört kunniga afrikaner som ville jobba för sina länder härifrån. De lyckades inte. En av dem, från Eritrea, hade civilingenjörsexamen från England, talade eng- elska, svenska, arabiska, italienska och sitt moders- mål och gick arbetslös. Han lyckades inte etablera arbetskontakter med företag och organisationer som arbetar i Afrika. Detta kallar jag för direkt slöseri. För att bryta ned det här slöseriet tycker jag att det är väldigt viktigt att vi börjar vända på kakan och inte längre ser i första hand merit från svenskt förenings- liv som den mest meriterande erfarenheten i en män- niskas liv. Man kan ha mycket värdefullare erfaren- heter från andra delar av världen. Dessutom är kun- skapen i väldigt många språk i världen oerhört låg i Sverige i dag. Att ta vara på språkkunskaper är myck- et, mycket viktigt. Som sagt alltså: Det finns välvilja på Sida, men när man kommer till rekryteringsprocesserna i mel- lanskikten där personalchefer och rekryterare sitter ser det inte ut på samma sätt som i generaldirektören Bo Göranssons arbetsrum.

Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 37 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Jag ska på nästan ingen punkt pole- misera med fru Narti om det här. Men jag vill marke- ra några marginellt avvikande synpunkter och göra något litet tillägg. Jag noterar till att börja med att jag inte tror att vi har några skilda meningar om viljan att utnyttja fack- kunskap, expertis och kanske kulturellt kunnande om förhållandena i Afghanistan, inte minst bland af- ghanska kvinnor här i landet. Det gäller att ge våra insatser i Afghanistan den rätta profilen, nämligen att minst hälften av biståndet till Afghanistan ska gå till kvinnor. Det är också oerhört viktigt att den kulturella kompetensen utnyttjas. Jag lovar att gå på spaning i de lägre staberna för att se till att det fungerar även där. Men jag vill gärna understryka till kammarens protokoll att jag har utomordentligt goda erfarenheter av samarbetet med Sida på just den punkten. Vad beträffar en del av de andra exemplen som Ana Maria Narti tar upp kan jag inte underlåta att ge två marginella kommentarer. Vad beträffar civilingenjören från Eritrea skulle jag kanske vilja lyfta blicken något från Sidas rekry- teringspolitik. Det måste kanske vara så att ett något bredare segment av det svenska samhället får ta till sig den typen av iakttagelser. Är man en välutbildad och mångkunnig civilingenjör är det inte bara perso- nalchefen på Sida utan kanske också personalchefer- na på Ericsson, ABB och en del andra av våra frejda- de multinationella företag som skulle kunna tänkas utnyttja en civilingenjör med kunskaper i arabiska, engelska m.m. Där kan man kanske verka i ett något bredare segment. Jag vill bara erinra om att regeringen har tagit ett initiativ som gäller företagens globala ansvar, och det har fått ett väldigt gensvar. På den punkten skulle jag gärna vilja vidga debatten till en ökad medvetenhet om den fruktansvärda kapitalförstöring som pågår inte minst i svenskt näringsliv, där dessa högutbildade personer förvägras en möjlighet just på grund av den typ av provinsialism om vilken jag inte har någon annan mening än den som Ana Maria Narti ger ut- tryck för. Men på en punkt vill jag nog försvara fosterlan- det, och det är när Ana Maria Narti säger att svenskar skulle ha ganska dåliga språkkunskaper i förhållande till människor i andra länder. Jag har som sagt vistats en bit bort från Sverige, och jag tycker att hon har fel. Jag tycker att vi och holländarna är de europeiska folk som är mest civiliserade när det gäller att be- härska flera språk än ärans och hjältarnas. Så på den punkten vill jag anmäla en distinkt avvikande me- ning. I övrigt tror jag att vi i det stora hela är överens.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 38 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! När det gäller avvikande mening an- gående språkkunskaper talar jag inte om statsrådets generation. Jag talar om mina barns generation. Mina barn bär namnet Hellström. Jag vet hur svårt det har varit att engagera dem i studier i franska språket. De talar utmärkt engelska, men när det gäller det andra och det tredje främmande språket har det varit väldigt svårt, och det är skolans fel. I Bryssel har jag mött finländska ungdomar som behärskade fem språk på en oerhört hög nivå, men väldigt få svenska unga personer kunde tävla med dessa finländare. Så där har vi verkligen avvikande meningar. För att sedan gå tillbaka till rekrytering av kunni- ga invandrare, talade jag inte alls om personalen på Sida. Jag vet att Sida inte kan anställa hela den hög- utbildade invandrarbefolkningen, men Sida har några tusen samarbetspartner i Sverige. Det är humanitära organisationer och det är företag som arbetar med genomförande av projekt. Jag måste säga att närings- livet visade sig i sammanhanget vara öppnare än de humanitära organisationerna, som av någon för mig obegriplig anledning i första hand värderade erfaren- het av svenskt organisationsliv. På så sätt stängde de ut en del mycket kunnig arbetskraft.

Intressenter

Frågeställare

Narti, Ana Maria (fp) FP

Besvarad av

statsrådet Jan O Karlsson Socialdemokraterna