Akut läge för kristna som skickas tillbaka till Irak
Interpellation 2009/10:52 av Gabelic, Aleksander (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-10-23
- Anmäld
- 2009-10-23
- Besvarad
- 2009-11-10
- Sista svarsdatum
- 2009-11-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 oktober
Interpellation
2009/10:52 Akut läge för kristna som skickas tillbaka till Irak
av Aleksander Gabelic (s)
till statsrådet Tobias Billström (m)
Migrationsverket skickar i dagsläget människor tillbaka till en ytterst hotfull situation i Irak, ofta akut livshotande. Det handlar bland annat om kristna, en svårt förföljd grupp.
Situationen för kristna minoritetsgrupper i Irak är oacceptabel. Trots att religionsfrihet råder enligt författningen förföljs assyrier, kaldéer och syrianer. Enligt uppgifter från riksdagens utredningstjänst har ungefär hälften av de omkring 800 000 kristna som fanns i Irak 2003 tvingats fly.
Det handlar om såväl attacker mot kyrkor, skolor och religiösa ledare som angrepp mot kristna familjer. Människor har kidnappats och mördats. Under hot om mord, våldtäkt eller tvångsgifte har många kristna tvingats konvertera till islam eller klä sig på ett mer muslimskt sätt. Det finns dessutom uppgifter om att kristna avstår från att bevista religiösa sammankomster på grund av hot om våld. Medierna har uppmärksammat fruktansvärda tragedier bland kristna som avvisats till Irak.
Det vore önskvärt att FN stöder skapandet av en säker zon inom Irak. En bra lösning vore att inrätta ett autonomt område i provinsen Nineve norr om Mosul. Det är dessa minoritetsgruppers historiska område och där är de i dag i majoritet. Det handlar om mänskliga rättigheter såväl som om religionsfrihet. Rätten att känna trygghet för sig själv och sin familj, att slippa riskera hot, våld, förföljelse och trakasserier måste vara okränkbar, likaså friheten att få utöva sin egen religion. Hotas detta bör det bedömas som skäl att beviljas asyl.
Ett självstyre för kristna i Irak är den bästa vägen till fredlig samexistens. Men för närvarande är den akuta frågan att bevilja uppehållstillstånd i Sverige för dessa människor som har hamnat i kläm mellan USA och andra intressen i Irak. Utgångspunkten måste vara att varje asylärende ska prövas utifrån den situation som råder i ett land, i detta fall det dokumenterade förtrycket av kristna i Irak.
Min fråga till statsrådet Tobias Billström är:
Vad avser statsrådet att göra för att se till att kristna irakier som söker asyl i Sverige får sina mänskliga rättigheter tillvaratagna och inte avvisas med risk för sina liv?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:52
Webb-tv: Akut läge för kristna som skickas tillbaka till Irak
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:26 Tisdagen den 10 novemberProtokoll 2009/10:26 10 § Svar på interpellation 2009/10:52 om akut läge för kristna som skickas tillbaka till Irak
Protokoll från debatten
Anf. 58 Tobias Billström (M)
Fru talman! Aleksander Gabelic har frågat mig vad jag avser att göra för att se till att kristna irakier som söker asyl i Sverige får sina mänskliga rättigheter tillvaratagna och inte avvisas med risk för sina liv.
Jag vill inledningsvis hänvisa till vad jag nyligen har uttalat i mina svar på frågor om utvisning av kristna irakier av Göte Wahlström, om utvisning av kristna irakier och återvändandeavtalet liksom om utvisningar av kristna irakier och homosexuella i förhållande till Genèvekonventionen, båda av Anne Ludvigsson, samt interpellation om avvisningar av kristna till Irak av Bodil Ceballos. Vidare vill jag hänvisa till utrikesministerns svar på frågor om självstyre för kristna i Irak av Aleksander Gabelic (2008/09:1160, 2008/09:1181, 2008/09:1183, 2008/09:580, 2008/09:678).
Genom Europeiska unionen och FN samt i samtal med irakiska företrädare fortsätter regeringen att uppmärksamma frågan om efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Irak.
Skyddsgrunderna i 1951 års flyktingkonvention är i sin helhet införda i utlänningslagen. Därutöver ger utlänningslagen skydd i enlighet med andra internationella överenskommelser som Sverige åtagit sig att följa. Utlänningslagen ger även skydd i vissa situationer som inte omfattas av någon internationell överenskommelse.
Var och en som söker asyl i Sverige får en individuell prövning av sitt skyddsbehov i enlighet med utlänningslagen. Det är Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas uppgift att på de skäl som anförts och det underlag som presenterats i ett ärende eller ett mål besluta om det finns grund för uppehållstillstånd i det enskilda fallet.
Mot den här bakgrunden ser jag inte att det finns behov av några åtgärder från min sida.
Anf. 59 Aleksander Gabelic (S)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Tobias Billström för svaret!
Min utgångspunkt är att jag har träffat många kristna irakier, och det är bakgrunden till min interpellation. Jag vill också för dem som lyssnar ge min bakgrund till interpellationen.
Migrationsverket skickar i dagsläget tillbaka människor till en ytterst hotfull situation i Irak. Ofta är det en akut livshotande situation. Det handlar bland annat om kristna. Det är en svårt förföljd grupp. Situationen för kristna minoritetsgrupper i Irak är oacceptabel. Trots att religionsfrihet råder enligt författningen förföljs assyrier, kaldéer och syrianer. Enligt uppgifter från riksdagens utredningstjänst har ungefär hälften av de omkring 800 000 kristna som fanns i Irak 2003 tvingats fly. Om vi tittar på det första Irakkriget handlar det om ännu fler människor som har lämnat landet. Det handlar om attacker mot kyrkor, skolor, religiösa ledare såväl som angrepp mot kristna familjer. Människor har kidnappats och mördats. Under hot om mord, våldtäkt eller tvångsgifte har många kristna tvingats konvertera till islam eller klä sig på ett mer muslimskt sätt. Det finns dessutom uppgifter om att kristna avstår från att bevista religiösa sammankomster på grund av hot om våld. Medierna har uppmärksammat fruktansvärda tragedier bland kristna som har avvisats till Irak.
Fru talman! Det vore önskvärt att FN stöder skapandet av en säker zon inom Irak. En bra lösning vore att inrätta ett autonomt område i provinsen Nineve norr om Mosul. Det är dessa minoritetsgruppers historiska område, och där är de i dag trots allt i majoritet. Det handlar om mänskliga rättigheter såväl som religionsfrihet. Rätten att känna trygghet för sig själv och sin familj, att slippa riskera hot, våld, förföljelse och trakasserier måste vara okränkbar, likaså friheten att få utöva sin egen religion. Hotas detta bör det bedömas som skäl att beviljas asyl.
Ett självstyre för kristna i Irak är den bästa vägen till fredlig samexistens. Men för närvarande är den akuta frågan att bevilja uppehållstillstånd i Sverige för dessa människor som har hamnat i kläm mellan USA och andra intressen i Irak. Utgångspunkten måste vara att varje asylärende ska prövas utifrån den situation som råder i ett land, i detta fall det dokumenterade förtrycket av kristna i Irak. I andra fall kunde det ha varit andra grupper. Det har inte en specifik utgångspunkt i religion utan det handlar om människor som är utsatta som grupp.
Fru talman! Vilken bedömning gör statsrådet när det gäller situationen för dessa kristna grupper? Utgångspunkten för den här diskussionen är att det råder ett systematiskt förtryck. Det är min utgångspunkt. Statsrådet berörde inte det problemet i sitt svar. Det måste vara utgångspunkten. Det är naturligtvis alltid enskilda fall, fru talman, som ska bedömas. Men det finns historiska exempel där grupper har utsatts, och det måste ändå vara en viktig grund i bedömandet. Där borde statsrådet vara mer lyhörd för det problemet. Det finns fakta i målet. Vi vet att det finns statistik på det förtryck och den terror som de kristna utsätts för.
Jag skulle vilja be statsrådet att ge ett förtydligande när det gäller aspekten av den kollektiva utsattheten.
Anf. 60 Bodil Ceballos (Mp)
Fru talman! Det finns lite olika uppfattningar, migrationsministern, huruvida tolkningen av utlänningslagen är korrekt eller inte och på vilka grunder som människor anses vara skyddsbehövande eller ej i landet. Med den praxis som har kommit fram enligt domstolarnas domar ser jag ingen annan möjlighet än att vi faktiskt måste ändra lagen så att den blir mer i samklang med vad vi avsåg i riksdagen när den tillkom en gång i tiden.
Enligt konstens alla regler ska Migrationsverket se till situationen i hemlandet. Enligt den senaste Somaliadomen ska det vara fråga om aktuell landinformation. Man får inte utgå från gammal sådan.
Men hur pass mycket tittar vi på aktuell landinformation? I den interpellation jag har ställt till statsrådet har jag tagit med den frågan. Vi kommer att kunna gå mer in på djupet i den frågan i nästa debatt.
Vad som är oerhört viktigt är att verkligen utgå från hur det ser ut i dag och hur det ser ut för de olika grupperna i de olika länderna. Det finns en lista på så kallade svaga stater, failed states. Irak finns med som nummer sex av alla de ca 175 länderna på listan.
Man har tagit fram ett index med tolv indikatorer. Den tredje av indikatorerna handlar om motsättningar mellan grupper. Indikatorerna går från 1 till 10. När det gäller motsättningar mellan grupper ligger Irak på 9,7. Den värsta indikatorn finns just i Irakfallet. Det handlar om problem mellan grupper som har förvärrats. Det kan bero på historiska problem eller nya problem. Det är ett mönster av hemskheter som begås utan straff mot en viss grupp. Det kan vara staten själv som försöker stöta ut vissa grupper från ett samhälle eller förföljer och förtrycker vissa dominanta grupper i ett område. Det kan vara institutionaliserad politiskt utanförskap, och det kan vara fråga om att det anses att en viss grupp har tillförskansat sig vissa rikedomar etcetera och därför förföljs med hatkampanjer etcetera.
Irak finns med i grupp nummer tre i indikatorlistan, och indikatorn ligger på 9,7, vilket är högt. Vad är det som gör att ministern inte agerar i det här fallet och försöker få till en förändring av lagen? Landinformationen är inte tillräcklig, och man kommer ingenvart med den.
Människor skickas tillbaka till Irak, och människor tvångsavisas till Irak. Vi vet att människor har fått lugnande medel och förts till Irak i chartrade plan. Så kan vi inte ha det. Vi måste se till att avvisningar går till på ett humant och värdigt sätt. Sedan finns olika uppfattningar huruvida de är skyddsbehövande eller ej, men jag får återkomma till det i nästa inlägg.
Anf. 61 Tobias Billström (M)
Fru talman! Först vänder jag mig till interpellanten Aleksander Gabelic. Trots att säkerhetssituationen generellt sett har förbättrats i Irak är situationen fortsatt svår på vissa håll. Våldsdåd och förföljelse förekommer. Så är det. Jag tror inte att det finns någon här inne i kammaren eller utanför den som inte inser det.
Våldet drabbar också medlemmar i alla etniska och religiösa grupper, men minoriteter är ofta särskilt utsatta. Jag mötte själv under mitt besök i Bagdad 2007 representanter för flera etniska minoriteter som vittnade om att de upplevde problem.
Många människor har tvingats lämna sina hem. Det gäller också medlemmar i större befolkningsgrupper som lokalt har varit, är eller har blivit en minoritet, och situationen för kristna i Irak har försämrats under de senaste ett till två åren.
Allt detta gör att regeringen ser med oro på utvecklingen.
I Sverige är det så att bedömningar med utgångspunkt i utlänningslagens skyddsbestämmelser åvilar Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Det är dessa instanser - Migrationsverket är första instans, och migrationsdomstolarna är överprövande instans, och slutligen finns naturligtvis Migrationsöverdomstolen - som i domar och beslut fortlöpande tar ställning till hur situationen i Irak utvecklas och, vilket är det viktiga i sammanhanget, vilken betydelse detta har för den enskilde asylsökanden. Det är alltid en individuell bedömning som görs. Detta är viktigt att komma ihåg i det här sammanhanget.
Om vi inte skulle ha klart för oss att bedömningen alltid utgår från individuella perspektiv skulle den ordning som vi har i Sverige framstå som väldigt märklig. Det skulle jag hålla med om. Men eftersom vi alltid kan vara förvissade om att det är den enskildes asylskäl som granskas tycker jag att vi kan känna oss mycket trygga med att rättssäkerheten står i första rummet när bedömningar görs.
Däremot ankommer det inte på medlemmar av regeringen att föra fram en uppfattning om hur praxis ska formas. Den saken är mycket klart och tydligt föreskriven i regeringsformen och i andra instrument. Men om jag anser att det finns behov av att ändra utlänningslagens skyddsbestämmelser kommer jag att ta initiativ för att regeringen ska lämna en proposition till riksdagen på detta tema.
Jag fortsätter att vända mig till interpellanten. I samtal med irakiska regeringsrepresentanter påtalar Sverige liksom Europeiska unionen och Förenta nationerna ständigt vikten av större ansträngningar för att stärka genomförandet av de mänskliga rättigheterna och skydda landets samtliga invånare från våld och övergrepp. Det innefattar religiösa och etniska minoriteter. Sverige ser det här som en självklar del i den fortlöpande dialogen med Irak.
Det är också tydligt att vad Irak behöver i dag är samling kring dessa frågor snarare än ytterligare splittring och uppdelning enligt religiösa och etniska skiljelinjer.
Sveriges och EU:s utvecklingssamarbete med Irak syftar till stor del till att bidra till stärkt respekt för de mänskliga rättigheterna.
Det innebär också att regeringen, när det gäller förslaget om särskilda zoner på etnisk eller religiös grund, har den uppfattning som utrikesministern framförde till Aleksander Gabelic, att sådana zoner skulle riskera att skapa ytterligare utsatthet. Sverige kommer inte att verka för bildandet av en särskild zon för kristna i Irak. Det är ett tydligt besked.
Vad gäller Bodil Ceballos frågor och synpunkter återkommer jag i nästa replikomgång.
Anf. 62 Aleksander Gabelic (S)
Fru talman! Tack än en gång, statsrådet! Jag börjar med det positiva. Jag tycker att det är bra att den svenska regeringen är aktiv när det gäller samarbetet inom Europeiska unionen och även Förenta nationerna. Jag tycker att det är utomordentligt bra.
Jag tror att det görs saker som är bra. Jag vill liksom ha en nyanserad utgångspunkt när vi pratar om de här svåra frågorna. Det är alltså inte detta som jag tror är problemet. Där tror jag att Sverige har en bra hållning. Sverige har också tagit emot många människor från detta krigshärjade land.
Men jag tycker ändå att det är viktigt att också lyssna på FN. Så sent som i dag uppdaterade jag mig när det gäller UNHCR för att få veta detaljerna när det gäller den här frågan och för att höra om deras senaste bedömningar. Då fick jag veta att UNHCR talar om fem områden i centrala Irak. Nu kan jag inte, fru talman, exakt geografin, om statsrådet ursäktar. Men det handlar om fem centrala områden. Det är det direkt olämpligt att återföra människor till dem. Man avråder också från alla former av återförande av människor till de områdena.
Det handlar om södra Irak. Man avråder från att återföra folk dit. Och man talar om de tre kurdiska områdena, där det i individuella fall finns problem. Det kan också vara möjligt att återföra människor dit.
Jag tycker att man måste titta på den verklighet som de expertorgan som är inblandade pekar på. Någonstans ger ändå Utrikesdepartementet signaler till myndigheterna och gör analyser och bedömningar som är en grund för dem när de ska fatta sina beslut när det gäller den här helhetsanalysen. Detta måste ju experter kunna intyga. Vi har också både departement och, i det här fallet, myndigheter som borde kunna få vägledning på det sättet när det gäller analysbiten, som ändå är grunden.
Jag respekterar självfallet statsrådet när det gäller vår ordning, hur vi har det med Migrationsverket och domstolarna. Men jag tycker inte att vi ska trolla bort eller på något sätt glömma att det också finns en grund för deras beslut. Och där finns det en koppling till regeringen.
Jag vill understryka att jag vill se en lite mer nyanserad hållning, eftersom de här grupperna är väldigt utsatta. Jag har själv träffat många av dem. Precis som statsrådet var inne på när det gällde hans besök i Irak och i Bagdad är detta någonting som vi alla är medvetna om. Vi måste också ta ansvar för den medvetenheten.
Det blir problematiskt. Vi ska naturligtvis respektera ordningen, men nu handlar det om liv och död och också om ett systematiskt förtryck.
Jag önskar att vi skulle kunna lyfta blicken och titta mer på: Hur kan vi på ett bättre sätt hjälpa till i detta och finna en ordning som är acceptabel för det sätt som vi arbetar på i Sverige?
Anf. 63 Bodil Ceballos (Mp)
Fru talman! Jag säger inte att migrationsministern kan ändra praxis. Självklart kan migrationsministern inte ändra praxis. Däremot kan migrationsministern ta initiativ till att ändra lagen.
Jag vet inte hur migrationsministern tänkte när han tryckte på knappen den gången, under förra mandatperioden, när den nya utlänningslagen kom. Jag var inte här i kammaren då. Jag satt inte i riksdagen då. Men
mina
kamrater hade inte förväntat sig att lagen skulle tolkas så strikt som den nu görs.
Jag tänker på många av dem som nu befinner sig här, som har kommit hit och sökt asyl och som inte får stanna som vare sig flyktingar eller skyddsbehövande. De får ett avslag och ska då återvända till hemlandet. För dem är det en oerhört svår situation. De har nämligen inte samma uppfattning som Migrationsverket och migrationsdomstolarna, att de faktiskt inte behöver skydd i hemlandet.
Jag tänker inte minst på sådana grupper som till exempel de kristna i Irak som är utsatta för en form av gruppförtryck i hemlandet. Det är någon form av etnisk rensning, skulle man kunna säga, även om det kanske är lite väl drastiskt. De har alltså en väldigt svår situation. Det är inte bara de kristna, utan det är naturligtvis också andra grupper.
Det är klart att det är mycket svårt för dem att förstå att det blir ett nej på deras asylansökan. Det är inte svårt att förstå att de i det läget i många fall faktiskt gömmer sig här i landet. Det är inte svårt att förstå, tycker jag. Man är inte en brottsling för att man har fått ett nej på sin asylansökan och för att man gömmer sig här i landet. Det här är människor med mycket stora problem och mycket stora behov.
Anf. 64 Tobias Billström (M)
Fru talman! Jag vänder mig till interpellanten. När det gäller frågan om UNHCR och UNHCR:s rekommendationer är det i sig inte ägnat att förvåna att utlänningslagens bestämmelser och tillämpningen av dem ibland skiljer sig från hur UNHCR resonerar.
Det beror på, även om man har stor respekt för UNHCR:s kunskap, kompetens och insikt i de här frågorna, att UNHCR:s mandat skiljer sig från hur den svenska utlänningslagen är konstruerad.
Så måste det också vara. UNHCR har möjligheten att uttala sig om mycket större grupper och att göra kollektiva bedömningar. Men det sätt som riksdagen har valt att utforma utlänningslagen på är att man har tagit sikte på individuella bedömningar. Vår prövning utgår alltid från individens perspektiv. Därför kan man komma till olika slutsatser.
Självklart är det önskvärt att alla stater som har åtagit sig att följa Genèvekonventionen liksom UNHCR så långt det är möjligt gör samma bedömning. Vi vet att det ibland förekommer skiljaktig rättstillämpning i olika länder, även när det gäller sådana skyddsgrunder som är gemensamma, till exempel dem i flyktingkonventionen. Detta är ett av flera skäl till regeringens strävan för ett gemensamt asylsystem för den europeiska unionen så att vi åtminstone ska komma till rätta med de skiljaktigheter som finns mellan EU:s medlemsstater och som är destruktiva enligt vårt sätt att se det från regeringen.
Den svenska instans- och processordningen som det beslutades om i bred enighet i den svenska riksdagen är utformad för att säkerställa en hög grad av rättssäkerhet, särskilt genom möjligheten att överklaga och få sin sak prövad av domstol i ett tvåpartsförfarande med stora möjligheter till muntlig förhandling. Jag ser ingen anledning att här i dag med utgångspunkt i debatten ifrågasätta att den svenska ordningen ger goda förutsättningar för domar och beslut som respekterar flyktingkonventionen.
Nyanser är absolut viktiga. På den punkten är vi överens. Men det för oss in på Bodil Ceballos synpunkter här. Jag tror att vi i grunden inte är riktigt lika överens. I grund och botten är det så att när människor har fått sin sak prövad måste de respektera de beslut som fattas av myndigheter och domstolar.
Har de lagt fram sin sak och fått den prövad har vi rätt att förvänta oss i Sverige att människor respekterar de beslut som fattas. Vi måste också själva ha tilltro till våra rättsvårdande organ och deras förmåga att avgöra de här ärendena på ett lämpligt och rättssäkert sätt.
Därför blir jag lite förvånad när jag hör Bodil Ceballos här från talarstolen säga att det inte är förvånande att människor går och gömmer sig. Det kan man alltid resonera om. Förvånande, på vilket sätt då? Jag tycker att det är ganska förvånande att människor inte respekterar de beslut som fattas.
Man kan ha respekt för att människor naturligtvis kan vara rädda och tycka att det är problematiskt att återvända till sitt hemland för att de till exempel har sålt mycket av det de ägde och hade för att betala en människosmugglare. Men den biten har regeringen försökt att hantera genom inrättandet av återetableringsstödet, en ekonomisk ersättning som gör det möjligt att börja om.
Men i grundfrågan, huruvida människor faktiskt måste respektera de beslut som fattas och återvända tillbaka, är regeringens besked kristallklart. Annars har vi nämligen ingen rättssäker ordning. Annars har vi ett system som bygger på principen att ja och nej betyder samma sak. Ett sådant system kommer varken medborgarna, de asylsökande eller någon annan att kunna respektera i längden.
Anf. 65 Aleksander Gabelic (S)
Fru talman! Jag tackar än en gång statsrådet. Det är klart att UNHCR har ett bredare mandat. Men vi är i ett härad som är lite problematiskt, eftersom vi har kunskapen, vetskapen, människor som är där och organisationer som jobbar med att dokumentera den här problematiken.
Då kan man ställa sig frågan, som Bodil också var inne på, vad regeringen har för ansvar. Regeringen har historiskt sett fattat beslut att det är olämpligt att skicka tillbaka människor till ett område på grund av rådande situation. Det var den instruktionen jag var inne på.
Man kan fatta ett sådant beslut. Regeringen själv med Utrikesdepartementet i spetsen fattar ett beslut som bygger på kunskaper som gör att man tycker att det är olämpligt att människor flyttas tillbaka. Den makten har ändå demokratins aktörer och i det här fallet regeringen.
Annars får man ta andra initiativ, som Bodil var inne på, om man vill ändra något i lagstiftningen som gör att det är problematiskt. Jag tycker att myndigheterna måste ha utgångspunkten i den situation som råder, i det här fallet i Irak.
Jag har också en liten undran. Vi talar om svåra frågor. Vi kan se det historiskt, vad vi skulle säga på 30-talet till de judar som fanns i Tyskland, för då hade det inte riktigt blossat upp, men det fanns en förföljelse. Vi uppmärksammade årsdagen av Kristallnatten, fru talman, så sent som i går.
Jag vill inte göra en jämförelse på något sätt, men jag vill lägga in en tanke om att vi som demokrater i ett fritt land äger en möjlighet med all den kunskap vi har med de nyanser som vi var inne på och som kan vara livsavgörande för enskilda människor.
Jag skulle vilja vända mig till statsrådet och säga: Ni har ändå makt att agera. Det skulle jag vilja uppmuntra till.
Jag tackar för debatten.
Anf. 66 Tobias Billström (M)
Fru talman! Även jag vill tacka interpellanten och övrig debattör för en bra och konstruktiv diskussion i en fråga som är ganska svår. Jag tycker att det är bra att diskussionen har kretsat kring frågan om kunskap och vetskap. Det tycker jag är viktiga element i det här sammanhanget.
Därför är det angeläget att understryka att den svenska instans- och processordningen för att avgöra asylärenden vilar på ett antal viktiga pelare som garanterar rättssäkerheten. I det här sammanhanget är det viktigt att peka på att det är sakskälen som bedöms, den enskilde personens, som det står, välgrundade fruktan för hot eller förföljelse.
Det sker med utgångspunkt i tesen om fri bevisprövning. Man har rätt att lägga fram precis vilka bevis man vill inför domstolen. Det finns inga inskränkningar i det avseendet.
Vad gäller frågan att regeringen skulle gå in och fatta beslut i enskilda ärenden eller om grupper är det min tro att en sådan ordning ganska snabbt skulle undergräva tilltron till systemet. Jag tror att det är mycket bättre att lagfarna domare med hjälp av sin kunskap och kompetens avgör de här frågorna, precis som riksdagen önskade att det skulle bli när man införde det här systemet, och att politikerna hålls så långt borta från systemet som möjligt.
Vi ser att det kommer vägledande domar som etablerar praxis på det här området. Aleksander Gabelic lyfte fram ett hypotetiskt exempel. Jag tror att många automatiskt skulle säga att sådana beslut om man skulle ha fattat dem kollektivt på 30-talet skulle ha varit positiva, givet vetskapen om historien. Men vad garanterar det?
Vem kan säga att vi inte i själva verket i så fall hade fått beslut som hade gått i rakt motsatt riktning? Nej, det är bättre med individuella skäl och en individuell rättssäker prövning. Det tycker jag är den bästa garantin.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.