Ansvarsfull arbetsgivarpolicy vid omorganisationen av Försäkringskassan
Interpellation 2006/07:448 av Andersson, Ulla (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-03-28
- Anmäld
- 2007-03-28
- Besvarad
- 2007-04-10
- Sista svarsdatum
- 2007-04-19
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 28 mars
Interpellation
2006/07:448 Ansvarsfull arbetsgivarpolicy vid omorganisationen av Försäkringskassan
av Ulla Andersson (v)
till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
I den politiska debatten brukar de politiska partierna anse att staten bör vara ett föredöme som arbetsgivare. Det ställer stora krav på att vi som förtroendevalda tydligt markerar vad som ska gälla för myndigheters och statliga bolags ledningar.
Försäkringskassan står inför stora förändringar. Besparingar på 500 miljoner kronor innebär att det saknas pengar till löner för 1 400 anställda. Av dessa beräknas hälften vilja sluta frivilligt medan ca 700 kommer att sägas upp.
I och med att budgeten bygger på att dessa 1 400 personer sägs upp redan från och med den 1 januari 2007 har det blivit stora svårigheter i förhandlingarna mellan parterna. De fackliga förhandlarna anser att lag och avtal ska följas och kommer att driva förhandlingar utifrån det. Men de får då höra, att om processen drar ut på tiden måste fler sägas upp. Arbetsgivaren verkar ställa rättssäkerheten mot ekonomin.
Det kanske mest oroväckande är Försäkringskassans inställning till MBL. Försäkringskassan anser sig inte behöva MBL-förhandla de riktlinjer som berör anställningstryggheten för 700–800 människor, vilket måste ses som ett allvarligt brott mot MBL. Riktlinjernas innehåll i sig skapar förstås oro eftersom de påverkar resultaten av förhandlingarna och i sig är långtgående.
Staten bör vara ett föredöme som arbetsgivare. Det ovan beskrivna är ett exempel på den raka motsatsen. Det kan inte vara regeringens mening att staten ska hantera sitt ansvar som arbetsgivare på detta sätt. Förhoppningsvis kommer regeringen att agera för att detta inte ska upprepas och för att de människor som berörs av uppsägningarna ska få goda förutsättningar till omställning.
Utifrån ovanstående vill jag fråga statsrådet:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att myndigheterna ska följa de lagar och avtal vi förbundit oss att följa såsom MBL?
2. Är statsrådet beredd att skjuta till ytterligare medel för att åstadkomma en meningsfull omställning för de anställda på Försäkringskassan som förlorar sina anställningar?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:448
Webb-tv: Ansvarsfull arbetsgivarpolicy vid omorganisationen av Försäkringskassan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:87 Tisdagen den 10 aprilProtokoll 2006/07:87 5 § Svar på interpellation 2006/07:448 om ansvarsfull arbetsgivarpolicy vid omorganisationen av Försäkringskassan
Protokoll från debatten
Anf. 14 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Ulla Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att myndigheterna ska följa de lagar och avtal vi förbundit oss att följa, såsom MBL, och om jag är beredd att skjuta till ytterligare medel för att åstadkomma en meningsfull omställning för de anställda på Försäkringskassan som förlorar sina anställningar.
Frågan ställs med anledning av att Försäkringskassan har beslutat att genomföra ett stort förändringsarbete. Försäkringskassans syfte är att förenkla och förbättra för de försäkrade. Förändringarna kommer att förbättra tillgängligheten, korta väntetiderna och säkerställa att det finns ett lokalkontor i varje kommun. Bland annat kommer personer med långa sjukdomshistorier och förmåner inom handikappområdet i fortsättningen att garanteras en personlig handläggare. Detta tycker regeringen är bra.
Regeringen har i Försäkringskassans regleringsbrev angett som ett övergripande mål att Försäkringskassan ska ha en god personalpolitik.
Regeringen har delegerat arbetsgivaransvaret till de statliga myndighetscheferna. Det innebär att regeringen har ett strategiskt övergripande ansvar för arbetsgivarpolitiken inom statsförvaltningen. Myndigheterna har det operativa ansvaret för att åstadkomma resultat enligt de mål som statsmakterna ställer upp, med iakttagande av gällande regelverk, det vill säga författningar och kollektivavtal.
Åtgärder och ersättningar till personal som är föremål för avveckling ska ske inom ramen för gällande kollektivavtal. Målet med trygghetssystemet är att så långt möjligt skapa förutsättningar för att ingen anställd ska bli arbetslös till följd av arbetsbrist eller till följd av att arbetstagaren i samband med omlokalisering eller motsvarande väljer att inte följa med till den nya orten.
En förutsättning för att nå trygghetsmålet är att arbetsgivaren och de lokala arbetstagarorganisationerna arbetar effektivt med trygghetsfrågorna och därvid använder trygghetssystemets möjligheter och resurser. Ett framgångsrikt trygghetsarbete bygger vidare på förutsättningen att arbetstagaren själv aktivt bidrar och tar egna initiativ för att minska risken för arbetslöshet. Parterna bidrar genom trygghetssystemet till att skapa förutsättningar för detta.
Anf. 15 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Tack för svaret! Men jag måste erkänna att svaret gör mig än mer orolig än jag var innan jag skrev interpellationen. Statsrådet skriver i sitt svar att "regeringen har i Försäkringskassans regleringsbrev angett som ett övergripande mål att Försäkringskassan ska ha en god personalpolitik". Men vad innebär det egentligen?
Försäkringskassan har efter regeringsskiftet fått besparingskrav på ca 270 miljoner - besparingar som är lagda så att de ska vara genomförda den 1 januari 2007. Antingen förstod inte den nya regeringen vad det innebär att ställa sådana stora besparingskrav med så kort varsel eller också struntade man i det. En väl genomförd beredning av ärenden tycks inte vara den nya regeringens melodi.
Som alla vet går det inte att på så kort tid dra in så stora summor från en verksamhet utan att det får oerhört svåra konsekvenser. Här kommer man att köpa ut 700 anställda och varsla 700.
Visst tar det tid. Båda parter ska ha chans att förbereda sig, förhandla om turordningskretsar och sedan gå vidare med förhandlingar lokalt med mera. Om det ska ske enligt gällande lagar och kollektivavtal innebär det att det kommer att ta nästan hela året i anspråk. För det blundar regeringen, och de anställda drabbas mycket hårt, vilket i sin tur självklart också påverkar dem som är beroende av Försäkringskassans service.
Försäkringskassan har under dessa dåliga förutsättningar dessutom brutit mot MBL genom att de inte har förhandlat om riktlinjerna för de turordningskretsar som arbetsgivaren förordar. Riktlinjerna i sig är oroväckande eftersom de verkar vilja gå ifrån turordningsavtalets i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter och skapa en krets per ärendeslag, vilket innebär att kretsarna kommer att bestå av mycket få människor och i många fall av endast en. Det innebär att grundbegreppet i LAS, sist in först ut, så gott som sätts ur spel.
Här har arbetsgivaren Försäkringskassan valt att inte förhandla om den anställningstrygghet som berör 700-800 personer, ett mycket allvarligt brott. Är det god personalpolitik?
Dessutom får de lokala fackliga ombuden höra att om de kräver förhandlingar enligt gällande lagar och avtal förhindras processen och ytterligare uppsägningar måste genomföras. Om jag vore ansvarigt statsråd skulle jag vara mycket orolig över det som sker. Vad är en god personalpolitik? Ska staten vara ett föredöme som arbetsgivare eller är det bara i valtider?
Försäkringskassan hade redan innan neddragningarna på 270 miljoner en mycket hård arbetsbelastning. Den senaste arbetsmiljöundersökningen visar att en tredjedel av de anställda upplevde att arbetsbelastningen var för hög.
Sedan i höstas har vi dessutom kunnat ta del av hur ett antal anställda upplever att det finns munkavlar. Andra anställda har fått höra att de borde söka avgångsvederlag så att inte deras arbetskamrat ska tvingas att sluta, eftersom denna är yngre. Det är en mycket olämplig hantering av en ansvarig arbetsgivare att ställa arbetstagare mot varandra.
Det kan dessutom finnas skäl att påminna om de undersökningar som har gjorts som visar att den service och det bemötande brukarna får av Försäkringskassan också påverkar deras syn på det politiska styret och demokratin. Att verka i en sådan, med Vänsterpartiets synsätt, förkastlig arbetsmiljö påverkar starkt den anställdes arbete och dennes förhållningssätt till brukaren och därmed demokratin.
Vad säger då ansvarigt statsråd om detta? "Ett framgångsrikt trygghetsarbete bygger vidare på förutsättningen att arbetstagaren själv aktivt bidrar och tar egna initiativ för att minska risken för arbetslöshet." Men då verkar statsrådet ha missat att det är arbetsgivaren som inte har förhandlat, att det är arbetsgivaren som lägger munkavle, ställer anställda mot varandra och varslar 700. Det är alltså arbetsgivaren som helt har ändrat förutsättningarna för de anställda. Då tycker jag att det här svaret ekar ganska tomt.
Anf. 16 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Jag ska börja med att citera vad ansvarigt statsråd säger i ST Press den 30 mars. Rubrik: "Inte min sak vad Försäkringskassan gör med personalen". Det kan ses som en ganska oroande rubrik.
Det är tydligen så att Försäkringskassan, som statsrådet skriver i svaret, ska förbättra tillgängligheten och korta väntetiderna. Det ska finnas lokalkontor i varje kommun. Och inte nog med det, utan det ska finnas en personlig handläggare för alla med långa sjukskrivningstider. Det här gör man genom att minska resurserna med totalt 1 400 anställda. Precis som Ulla Andersson här har berättat för oss finns det en stor oro, och det är ett stort debacle, om jag uttrycker mig så, när man förhandlar kring detta.
Om man vill kan man fråga sig: Är det detta som är den moderatledda regeringens arbetslinje? Man ser till att 700 anställda får gå frivilligt och, som Ulla Andersson sade, köper sedan ut 700. Hur stämmer detta egentligen med arbetslinjen? Det är staten, det vill säga regeringen, som ska visa vägen och verkligen se till att vi får en arbetslinje här som är värd namnet, och det gör man genom att skicka ut anställda i det så kallade utanförskapet.
En viktig fråga för mig som kommer från Hofors i Gävleborg och Gästrikland är detta med tillgängligheten. Den ska nu bli bättre. Eftersom det inte är statsrådets sak vad Försäkringskassan gör med personalen kan det faktiskt hända att Försäkringskassans ledning inte anser att det finns resurser att upprätthålla en rimlig tillgänglighet i Hofors, eller varför inte i Ockelbo. Men det struntar statsrådet i. Frågan är då hur man följer upp att tillgängligheten är tillräcklig.
Det pratas mycket om kontorstätheten. Kontoren i de mindre kommunerna i våra hembygder - Hofors, Ockelbo eller varför inte Ovanåker - är bemannade och kan ge försäkringskunderna ett personligt bemötande. Jag tror inte att ett personligt bemötande på något vis kan ersättas av en fungerande hemsida på en datorskärm.
Frågan är på vilket sätt statsrådet tillförsäkrar sig att hög tillgänglighet kommer att uppnås. Gör man det genom att minska personalstyrkan i Gävleborgs län med ca 70 stycken? Betyder det att Hoforskontoret får mer resurser och bättre tillgänglighet? Betyder det att Hoforskontoret verkligen kan möta den enskilde - någon med lång sjukskrivning, någon med arbetsskada eller med något annat bekymmer - så att man kan sätta sig ned och få en stund tillsammans för att reda ut begreppen? Det är många medborgare i landet som tycker att det här kan vara besvärliga frågor att hantera.
På vilket vis främjar detta arbetslinje, kompetens, tillgänglighet och bemötande? På vilket vis kommer servicen att bli bättre? Jag ställer frågorna fastän statsrådet säger att hon inte har att göra med vad Försäkringskassan gör med personalen.
Anf. 17 Per Svedberg (S)
Herr talman! När jag fick höra att Ulla Anderssons svar hade lämnats in och jag kunde få ta del av det kunde jag konstatera att svaret, precis som både Raimo och Ulla har sagt, känns väldigt långt ifrån Försäkringskassans verksamhet.
Nu tar jag mig friheten att bli lite lokal. Jag är hälsing och rätt envis ibland. I min hemby har jag några bekanta. Det här har egentligen inte med frågan att göra men jag vill ändå belysa det lite grann. En av mina bekanta, Agneta, hade läst rubriken att Försäkringskassan ska omorganiseras. Hon kom fram till mig och sade: Hördu Per, hur går det för mig nu då? Jag sade: Jo, det blir nog bra. Hon har haft ganska regelbunden kontakt med Försäkringskassan och fått många problem belysta. Hon fick mig ändå att försöka fördjupa mig lite mer i vad som kommer att hända med det lokala kontoret i Hudiksvall. Jag tog därför kontakt med lite folk som jobbar inom kassan och de vittnade om att de var mitt inne i en omorganisation, att de egentligen inte hade möjlighet att säga vad de ville och att de hyste farhågor för den enskilde.
Innan jag hamnade i riksdagen jobbade jag i en liten kommun med 8 000 invånare som har ett enormt högt ohälsotal. Försäkringskassornas arbete i två kommuner har samordnats. Det har påverkat ohälsotalet en aning. Det har påverkat bemötandet väldigt mycket. Försäkringskassan centralt säger att denna kassadel och enhet har haft ett otroligt bra resultat vad gäller tillgänglighet och vad gäller möjligheten att få in folk i arbete. Nu går personalen helt vid sidan av. Egentligen kliver man av banan därför att man har fått se hur kartan kommer att se ut efter omorganiseringen. Och vad händer då med Agneta och de andra som har fått så enormt bra hjälp? För mig är det inga problem, för jag fixar det här med datorns och telefonens hjälp. Men hur gör de?
Det är mängder av frågor som hör ihop med det här, till exempel kollektivtrafiken. Hur rör jag mig i en liten kommun om jag är sjuk? Förmodligen med färdtjänst. Om jag dessutom måste passera kommungränsen, hur gör jag då för att komma till min försäkringskassa?
Jag tycker att statsrådet borde se över mer hur det kommer att gå för de små kommunerna, för det är ändå hennes ansvar. Du, statsrådet, säger att varje kommun ska ha ett kontor. Är du säker på att det blir så?
Anf. 18 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Tack för inläggen från Ulla Andersson, Raimo Pärssinen och Per Svedberg.
Det är några saker som sammanfattar era inlägg, som jag kan se det, och det är att ni inte verkar tro på Försäkringskassan och dess styrelse, trots att ni har representanter sittande i styrelsen som häromveckan fattade ett enigt beslut om att fortsätta förändringen av Försäkringskassan i etapp 2.
I den här kammaren satt åtminstone jag för några år sedan och fattade beslutet om en förändrad försäkringskassa, och ni röstade inte emot det. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet antog i budgetpropositionen förra året en neddragning med 300 miljoner kronor för Försäkringskassan. Ni fattade själva beslutet om att dra ned på Försäkringskassan med 300 miljoner kronor! Ni aviserade i er budgetproposition för 2006 att 300 miljoner kronor skulle dras ned på Försäkringskassan.
Jag drog ned med 197 miljoner kronor. För att kompensera det och till viss del göra omställningen enklare har jag givit Försäkringskassan en möjlighet att använda anslagskrediten på över 300 miljoner kronor. Men det var den förra regeringen som aviserade en neddragning med 300 miljoner kronor. Ni har varit med på att förändra Försäkringskassans organisation. Det har jag också. Ni har också beslutat om att Försäkringskassan ska ha en styrelse med fullt eget ansvar. Det har ni själva varit med och bestämt. Det jag säger i tidningsartikeln är att jag stöder Försäkringskassan och dess styrelse. Om ni inte längre gör det får ni förklara misstroende mot Försäkringskassans styrelse.
Jag är också orolig för alla som känner en stor ångest inför att bli arbetslösa. Men jag känner även en stor trygghet i att man nu gör allt för att minimera arbetslösheten.
Låt oss komma ihåg att Försäkringskassan fattar 15 miljoner beslut och gör 60 miljoner utbetalningar på totalt ungefär 435 miljarder om året. Det motsvarar 1,2 miljarder kronor om dagen i utbetalningar. Den förra regeringen hade inte förvissat sig om att det fanns en tillsyn över Försäkringskassan och alla de här pengarna.
För att försäkra oss om detta har jag och regeringen tillsatt en utredning som ska vara klar om ett halvår. Vi har Statskontoret, JO och Riksrevisionen, men vi har ingen ordentlig tillsyn över Försäkringskassan och alla dess utbetalningar. Jag har sett till att det har tillsatts en sådan utredning nu.
Jag tycker att ni slår på era egna beslut som ni var med om att ta så sent som för ett halvår sedan.
Jag är helt enig med er om att vi ska ha en försäkringskassa där folk känner trygghet - inte bara de som arbetar där utan i synnerhet de som behöver Försäkringskassan. Vi ska se till att garantera rätt ersättning till rätt person i rätt tid. Vi ska ha ett hållbart system, och vi ska titta på arbetsförmågan.
Allt detta borde vi vara överens om. Den kritik som ni framför är på något sätt en kritik mot det som ni själva har varit med om att föra fram. Det förvånar mig lite grann.
Jag kan däremot ge er rätt på en punkt. Vi måste se till att samordna ute i kommunerna. Det gäller Hofors, min hemkommun Svalöv eller vilken kommun som helst. I min hemkommun har Försäkringskassan stora lokaler och håller öppet fyra timmar i veckan med lunchstängt där emellan. Arbetsförmedlingen ligger på ett annat ställe och socialkontoret och försörjningsstödet på ett tredje. Låt oss i stället samverka och se till att vi utnyttjar varandras kompetenser. Då kan vi också spara lokalhyror.
Jag ber att få återkomma när det gäller personalhanteringen. Jag kommer också att säkerställa den tillsynen.
Anf. 19 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Jag tänker fortsätta på den linje som jag hade i mitt förra inlägg. Det handlar framför allt om lagar och avtal när staten är arbetsgivare.
Staten ska vara ett föredöme som arbetsgivare. Det som nu gör mig orolig är att staten inte är något föredöme. Staten är ingen förebild utan i det här fallet faktiskt något som jag hoppas inte ska finnas bland arbetsgivare och som arbetstagare inte ska behöva utsättas för.
Det är mycket allvarligt när staten missar en MBL-förhandling som rör anställningstryggheten för 700-800 personer och när staten är indragen i en tvisteförhandling och eventuellt kommer att ställas inför Arbetsdomstolen. Detta är mycket grundläggande i den kritik som jag har mot det som sker på Försäkringskassan.
De anställda upplever dessutom att det finns en munkavle och att man inte törs tala om den oro som man känner för de konsekvenser som dessa olika förslag får för den egna arbetssituationen och framför allt för brukarna. Den som arbetar på Försäkringskassan ser som sin uppgift att den enskilde brukaren ska omfattas av trygghet och ha en tydlig och genomskinlig process. Det påverkar, som jag tidigare sade, hur brukarna uppfattar demokratin i det samhälle som vi lever i. Därför är detta mycket allvarligt.
Till detta kommer också det som pågår just nu och som jag fick höra om när jag var uppe i Hudiksvall för ett tag sedan, nämligen att de anställda till och med klockas för att se hur lång tid det tar att behandla ett ärende. Vi kan dessutom läsa i ST:s fackliga tidning att anställda uppmanas att säga upp sig för att de anses vara lågproduktiva.
Detta är inget som en offentlig arbetsgivare ska ägna sig åt. Vi ska ge människor resurser och möjligheter att utvecklas i sitt arbete.
Statsrådet har inte heller svarat på min sista fråga om statsrådet tänker avsätta ytterligare pengar för att möjliggöra en meningsfull omställning för dem som berörs. 300 miljoner kronor som du har gett i en anslagskredit är pengar som Försäkringskassan senare måste betala tillbaka. Dessa pengar används till att säga upp människor och inte till en omställning. En ansvarsfull arbetsgivare hade använt omorganisationen på ett sådant sätt att man möjliggjort en omställning för de människor som berörs av uppsägningar. Det hade varit en bättre personalpolitik än den vi nu kan ta del av.
Det är de facto så att statsrådet i den budget som kom i höstas lade besparingar på ytterligare 270 miljoner. Detta har fått flera konsekvenser som man från Försäkringskassans sida inte har varit beredd på, varken från arbetsgivar- eller arbetstagarhåll, utan man blev ställd inför fullbordat faktum. Dessutom låg besparingarna så att de varsel som skulle läggas skulle vara klara den 1 januari, vilket var en omöjlighet. När man sedan som facklig företrädare vill förhandla om frågorna får man höra att om det ska förhandlas tar det ännu längre tid och då kommer ytterligare neddragningar och varsel att behöv läggas. Det är i sig mycket oroväckande.
Jag hoppas att du kommer att lämna ett bättre svar än det skriftliga och det som du tidigare har gett i debatten.
Du sade i ST:s artikel att du inte hade något att göra med vad de gör med personalen. Det är en oroväckande inställning från ett statsråd. Har man ett övergripande personalansvar bör man signalera när saker och ting inte står rätt till. Som arbetsgivare måste man ta sitt ansvar och följa de lagar och avtal som parterna har kommit överens om. Det är det minsta vi kan begära.
Anf. 20 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Nu har vi fått besked.
Vi som sitter i kammaren är riksdagsledamöter. Vi ställer frågor som handlar om en viktig myndighet som kallas Försäkringskassan till ansvarigt statsråd. Vad får vi då för svar av statsrådet? Hon säger att vi ska vända oss till styrelsen. Där kan vi ta diskussionen om hur det ska fungera och så vidare. Riksdagsledamöter ska vända sig till styrelsen för vi kan inte ställa frågorna till statsrådet. Hon sade precis att det inte är hennes sak vad Försäkringskassan gör med personalen. Det är ungefär som att säga att vi inte ska lägga in politik i Försäkringskassan. Den myndigheten sköter sig själv.
Den enskilde kan, så vitt jag vet, fortfarande gå till några som har ett medborgarperspektiv, men det kommer att försvinna när socialförsäkringsnämnderna läggs ned. Då kan man klaga hos tjänstemannen. Det är som att jag skulle springa till chefen på Försäkringskassan och klaga men inte vända mig till statsrådet. Vänd er till styrelsen, säger hon.
Som vanligt är det på något vis vårt fel. Vi kanske kommer ifrån de diskussionerna när det har gått något år till.
Precis som Ulla Andersson sade lägger ansvarigt statsråd till förändringar och besparingar på 270 miljoner. Sedan går man in med en anslagskredit för att klara av detta. Man går in med ett lån för att man ska kunna säga upp dessa människor på ett något så när rimligt sätt. Men man klarar inte det.
Statsrådet nämnde att man kunde ha tillgänglighet fyra timmar i veckan vid sammanslagning av kontor. Är det vad vi har att förvänta oss i Hofors, fyra timmar i veckan?
Anf. 21 Per Svedberg (S)
Herr talman! Det blir ganska lätt upprepningar så jag tänkte bara säga något kort.
Jag tar mig friheten att ställa frågan till dig, Cristina Husmark Pehrsson. Att du passar över och säger att det var vårt fel och att det var vi som gjorde detta är inte helt okej, tycker jag.
Faktum är att människor vänder sig till oss som politiker och beskriver sina bekymmer och problem. Det vet du säkert mycket väl. Då måste jag ställa frågan där jag kan få svar eller signaler om åt vilket håll det bär.
Jag tänker fortsätta med det. Det är trots allt du och regeringen som bär ansvaret för verksamheten just nu.
Anf. 22 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Vi har tidigare i debatten hört ministerns svar. Jag har inte hört något om konsekvensanalys. Det verkar fullständigt saknas en konsekvensanalys av hur det påverkar Försäkringskassans verksamhet, kunder och personal.
I det nya beslutet om omorganisation av Försäkringskassan ska personalen i till exempel glesbygden åka enkel väg i 90 minuter för att komma till ett kontor som ska ha öppet i kanske två timmar. Man ska åka enkel resa i 90 minuter, jobba i 120 minuter och sedan åka i 90 minuter tillbaka. Och man ska förbereda sig innan man åker i väg och sedan ska man tillbaka. Ska man hyra en bil för att de allmänna kommunikationerna i glesbygden inte fungerar? Det kommer att kosta ungefär 1 500 kronor de timmar man jobbar på plats.
Är det lönsamt? Är det bättre för kunden? Vilket svar har statsrådet på det? Vi kan titta på enskilda kommuner. I min hemkommun blir 80 personer på Försäkringskassan arbetslösa. Återigen, hur påverkar detta kunden?
Med en sådan här personalpolitik där en konsekvensanalys saknas skrämmer man faktiskt bort personalen, vilket bland annat ST, Statstjänstemannaförbundet, har påpekat. Man skrämmer bort dem som är kompetenta med en sådan här personalpolitik. Vad har man då försatt sig i för situation på Försäkringskassan när 1 400 färre anställda ska klara samma arbetsuppgift som tidigare och en hel del av kompetensen har skrämts bort? Hur klarar man då av arbetssituationen på Försäkringskassan? Det är det som är frågan. Har statsrådet något svar på det?
Det finns fortfarande en hel del frågor också kring Internet. Man har från Försäkringskassan sagt att man ska ha mer av verksamheten på Internet. Är det tänkt att alla grupper - pensionärer till exempel - ska behöva använda Internet, eller är det bara en del av de 600 blanketter som Försäkringskassan har som ska läggas ut på Internet?
Hur kommer organisationen att se ut? Vilka är det som kommer att bli tvungna att vänja sig vid att enbart ha Försäkringskassan på Internet för att det inte kommer att finnas tid? Ett kontor kommer att finnas i alla kommuner i landet, men med två timmars öppettid är frågan hur många som kommer att komma i kontakt med Försäkringskassan.
Anf. 23 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag kan konstatera att av de interpellanter som varit uppe är det inte många som har tilltro till Försäkringskassan och dess styrelse. Så kan jag väl säga åtminstone.
Det är bara att titta på fakta. Jag menar att jag över huvud taget inte kommer att gå in i en MBL-förhandling eller gå in i tvisteförhandlingar och så vidare. Den diskussionen tror jag att vi ska låta parterna hålla själva enligt alla de regler och avtal som gäller. Jag tänker hålla mig ifrån den diskussionen, men vad jag vill slå fast - och som vi kan vara helt överens om - är att lagar och avtal ska gälla.
Vi har en process som tillämpas när man inte är överens. Den ska också få ta sin tid, och den ska följa de reglementen som finns. Självklart följer jag som ansvarigt statsråd upp det hela, men skillnaden mellan oss är att ni vill att jag blandar mig i det hela. Om jag gör det har vi inte en styrelse med fullt eget ansvar, och då har vi inget förtroende för Försäkringskassan. Självklart följer jag upp detta! Men om jag hade gått in i detta skulle det ha varit ministerstyre, och då får vi diskutera om ni inte anser att vi ska ha en styrelse med fullt eget ansvar längre. Låt oss också i så fall ta den diskussionen.
Nu har vi en styrelse med fullt eget ansvar. Jag har naturligtvis ett yttersta ansvar för detta. Jag kommer att träffa Försäkringskassan - jag gör det regelbundet. Jag kommer att träffa både dess ordförande och dess gd. Jag har träffat styrelsen, och jag kommer att göra det i nästa vecka också - eller om det möjligtvis är om tio dagar. Jag kommer att i samband med den årliga redovisningen och resultatdialogen med Försäkringskassan i juni månad ta upp och diskutera det arbetsgivarpolitiska arbete som har gjorts. Försäkringskassan ska redovisa detta.
Vi har träffat arbetstagarorganisationen ST på departementet. I samband med det mötet var det inga upprörda känslor. Jag var inte närvarande eftersom jag var upptagen, men däremot var min statssekreterare där. Man hade en bra dialog, och jag vet att alla arbetstagarorganisationer kanske inte är lika kritiska som vissa.
Jag vet att det är ett svårt arbete som nu sker inom Försäkringskassan. Det finns en stor oro för arbetslöshet och omflyttning bland de anställda. Jag är helt medveten om detta. Jag är naturligtvis också ytterst ansvarig för att lagar och regler följs, och min tro är att så sker. Eftersom ni påstår att det inte är så ska jag dock självklart ta kontakt med generaldirektören och höra efter, men min tro är att lagar och regler följs. Jag har en tilltro till Försäkringskassans arbete och önskan att ha en bra myndighet, en bra verksamhet, att vara rädd om sin personal och ha ett gott bemötande.
Lite kort angående de fyra timmarna, om vi ska ha framtidsversionen. Tyvärr är det så i min hemkommun, och så har det varit i många år. Det vill jag ändra på. Jag vill i stället att man slår ihop verksamheter och jobbar gentemot kunden med försäkringsfrågor och arbetsförmedling och att man maximerar kunskaperna och kompetensen och jobbar tillsammans. Sedan lång tid tillbaka är detta med de fyra timmarna verklighet i min hemkommun. Så vill jag inte ha det. Men däremot har jag ingenting emot att vi ska kunna koncentrera vissa saker. Titta på Bilstödsenheten som flyttat till Västervik. Tidigare har en person med funktionshinder eller en förälder till ett handikappat barn fått vänta i långt över 100 veckor, men nu har väntetiden på ett beslut halverats. Det tycker jag är väldigt bra. Jag vill inte motsätta mig en sådan utveckling.
Anf. 24 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Cristina Husmark Pehrsson och jag är överens om att vi vill ha en bra myndighet, att vi ska vara rädda om personalen och att det ska vara en bra verksamhet. Det tror jag inte att det finns någon tvist om. Tvisten handlar om hur det ser ut i dag och om den oro som många - precis som hon beskriver - känner. Självklart skapar också en omorganisation i sig stor oro. Vi kan utifrån olika forskningsrapporter se att just omorganisationer är det som framför allt leder till höga sjukskrivningstal.
Jag anser inte heller att statsrådet ska gå in i MBL- eller tvisteförhandlingar, men jag anser att statsrådet - precis som statsrådet gjorde - tydligt ska uttrycka att avtal och lagar ska följas. Jag undrar vad man tänker vidta för åtgärder när så inte sker, så att detta inte upprepas i framtiden. Staten ska vara ett föredöme som arbetsgivare, och det hoppas jag att vi ska vara överens om så att det också tillämpas i de ansvariga myndigheterna.
Statsrådet har fortfarande inte svarat på om hon avser att avsätta extra pengar för att kunna bidra till en omställning för personalen och om hon anser att just omorganisationen skulle kunna vara ett sätt att bidra till en positiv omställning där man möjliggör för människor att följa med och utvecklas inom sitt arbete.
Sedan finns också det som har diskuterats tidigare, att man som medborgare ska klaga hos tjänstemannen och vi ska klaga hos Försäkringskassans styrelse, och den anställde upplever att det finns en munkavle i den organisation som faktiskt ska företräda oss - staten - men också garantera rättssäker prövning gentemot brukarna. Det undergräver förtroendet för myndigheten bland brukarna och därmed också förtroendet för det politiska styret. Det tycker jag i sig är mycket allvarligt.
Jag hoppas att statsrådet kommer att följa upp detta och på olika sätt som ligger inom hennes befogenheter se över Försäkringskassan och det som sker där.
Anf. 25 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Statsrådet säger att ST vill ha en dialog och att du förstår att de vill ha en dialog för att ST-medlemmarna har störst nytta av att ST vill ha dialog i stället för att gå in i konflikter med upprörda känslor. Då kan ST-medlemmarna ha större nytta av facken. ST vill att de medlemmar som är anställda på Försäkringskassan ska kunna ha en bra arbetsmiljö och faktiskt kunna leva upp till det som arbetsgivaren har som målsättning med verksamheten. Därför kan man inte märka på ST att de är upprörda!
Den andra frågan som jag tycker är intressant togs upp tidigare i debatten. Statsrådet säger om omorganisationen av Försäkringskassan: Det är inte min sak. Men jag skulle ändå vilja fråga: Vad tycker statsrådet om personalpolitiken i statsförvaltningen? Det kan vara en del i detta. Tycker statsrådet att omorganisation utan konsekvensanalys är en bra personalpolitik? Kan det vara så att statsrådet tycker att det här räcker och att man alltså inte behöver ha någon konsekvensanalys av hur det här påverkar verksamheter, kunder och personal? Jag skulle jättegärna vilja få ett svar på det.
Anf. 26 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! När det gäller regeringens ansvar, Jasenko Omanovic, handlar det om att vi har som övergripande strategiskt mål att följa upp inte minst Försäkringskassans arbetsgivaransvar. Då tror jag att jag har gjort det klart.
Sedan tror jag att vi också kan glömma det som kanske stod i den här tidningen och som interpellanten har hängt upp sig på. Vad som är sagt handlar naturligtvis om det jag försökte förklara: Jag kan inte med ministerstyre gå in och ordna det här, utan vi har här - alla här är överens, tror jag, eftersom det nog inte är någon som har röstat emot det - att se till att vi har en styrelse med fullt eget ansvar.
När det gäller de pengar som man så att säga lånar av sig själv är det självklart så att man gör just det, men det var också för att något minimera skadan. Det handlar om de 197 miljoner som jag och regeringen inte gav Försäkringskassan, som man hade önskat. Men däremot säger ni ingenting om de 300 miljoner som ni hade sagt att Försäkringskassan skulle dra ned, vilket stod i budgetpropositionen för 2006. Där finns ingenting.
Vi kan också vara helt överens om att vi behöver ha en tillsyn. Det räcker inte med Statskontoret, JO och Riksrevisionen. Vi måste ha en ordentlig kontrollmakt, mer än den interna kontroll som finns vid Försäkringskassan. Där fanns det ingenting tidigare. Det har vi tillsatt nu.
Självklart är det så att de anställda är en otroligt viktig resurs för Försäkringskassan. Utan deras idoga arbete, deras arbetsglädje och deras tro på Försäkringskassan kommer de också att ge kunderna ett sämre bemötande. När vi tittade på SCB:s enkäter om kundernas betyg på Försäkringskassan vad gäller tillgänglighet och bemötande såg vi att resultatet var väldigt dåligt, och det vill jag ändra på.
Jag kan också tala om att vi nu för första gången har - låt oss glädjas över det också - ett ohälsotal som sjunker. Vi ser att arbetslösheten går ned kraftigt, och vi ser samtidigt att ohälsan går ned. Detta fick vi också redovisat för oss förra veckan. För första gången på 20 år ser vi att vi får mindre arbetslöshet och även mindre ohälsa. Jag tror på Försäkringskassans fortsatta arbete i det läget.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.