Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Arbetskraftens villkor på den svenska arbetsmarknaden

Interpellation 2010/11:54 av Larsson, Lars Mejern (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-11-12
Anmäld
2010-11-12
Sista svarsdatum
2010-11-26
Besvarad
2010-11-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 november

Interpellation

2010/11:54 Arbetskraftens villkor på den svenska arbetsmarknaden

av Lars Mejern Larsson (S)

till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Jag ställde nyligen en skriftlig fråga till statsrådet om hur utländsk arbetskraft behandlas i Sverige. Bakgrunden var hur oseriösa företagare agerar på byggmarknaden, vilket drabbar kunder, seriösa företagare och den utländska arbetskraften. Det var en enkel fråga om vad regeringen tänker göra för att komma åt det faktum att sedan Lavaldomen utnyttjats utländsk arbetskraft å det grövsta av oseriösa företagare.

Det svar jag fick var inget svar utan ett frånsägande av ansvar för arbetsmarknaden i Sverige. Det är aldrig regeringens ansvar när något är fel i detta land. Men det är helt i linje med statsrådets uttalanden i LO-tidningen om arbetsmiljö:

Vi konsumenter – i alla fall jag – är väldigt måna om att handla det som är producerat på ett schyst sätt. Så jag tror att man som konsument på arbetsmarknaden också kommer att välja den arbetsgivare som har en schyst arbetsmiljö och som behandlar sina anställda väl.

Sverige ska tydligen gå från en anständig lagstiftning som skyddar arbetstagare och kunder till frivillighet. Med andra ord är det fackets fel och konsumenternas fel att arbetstagarens intressen inte tillgodoses på byggmarknaden. Regeringen har samtidigt lagt ned Arbetslivsinstitutet och dragit ned på Arbetsmiljöverkets inspektioner. Detta har lett till fler arbetsskador (en ökning med 11 procent sedan 2009) och konsumenternas information om de företag de anlitar blir sämre.

Sedan Lavaldomen ser vi problem som blivit tydliga den senaste tiden. Det innebär att enskilda människor och grupper lider stor skada på grund av att skrupelfria arbetsgivare utnyttjar deras okunskap om skyldigheter och rättigheter på svensk arbetsmarknad. Detta drabbar i nästan lika stor utsträckning konsumenten och de seriösa företagen.

Min fråga blir därför:

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att komma till rätta med de problem som uppstått under de senaste åren efter Lavaldomen med utnyttjande av utländsk arbetskraft?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:54, Arbetskraftens villkor på den svenska arbetsmarknaden

Interpellationsdebatt 2010/11:54

Webb-tv: Arbetskraftens villkor på den svenska arbetsmarknaden

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hillevi Engström (M)
Anf. 30 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Lars Mejern Larsson har frågat mig vad jag avser att göra för att komma till rätta med förekomsten av oseriösa arbetsgivare i byggsektorn. Det är självklart att arbetstagare i Sverige inte ska arbeta under villkor och omständigheter som är oskäliga. En arbetstagare som anställs i Sverige för att arbeta här omfattas av svensk arbetsrättslig reglering och annan skyddslagstiftning oavsett nationellt ursprung. Även vid mer tillfälligt arbete i Sverige för en utländsk arbetsgivares räkning ska enligt utstationeringslagen vissa grundläggande svenska regler och villkor tillämpas. Den 15 april i år trädde lagändringen till följd av Lavaldomen i kraft i Sverige. De reglerna innebär att ansvaret för löner och andra anställningsvillkor för utstationerade arbetstagare även i fortsättningen i huvudsak ligger på arbetsmarknadens parter. Kärnan i den nya lagstiftningen är en ny regel i utstationeringslagen som anger på vilka villkor de fackliga organisationerna får vidta stridsåtgärder för att få till stånd kollektivavtal med en utländsk arbetsgivare som utstationerar arbetstagare till Sverige. I korthet krävs för att en facklig organisation ska få vidta sådana stridsåtgärder att de villkor som facket kräver motsvarar villkoren för ett svenskt centralt kollektivavtal för den aktuella branschen och att det rör sig om minimilön och andra minimivillkor på vissa områden, till exempel regler för arbetstider och arbetsmiljö. Om arbetsgivaren visar att de utstationerade arbetstagarna redan har villkor som är minst lika förmånliga som minimivillkoren i ett svenskt centralt branschavtal får stridsåtgärder inte vidtas. En svensk facklig organisation har således med de begränsningar som anges ovan rätt att vidta stridsåtgärder för att utstationerade arbetstagare ska få minimilöner och andra villkor i enlighet med svenskt kollektivavtal. Beträffande arbetstider gäller arbetstidslagen med vissa mindre undantag allt arbete som utförs i Sverige även vid utstationering. Vad gäller arbetsmiljö omfattar arbetsmiljölagstiftningen som huvudregel allt arbete som utförs i Sverige även av utstationerade arbetstagare. Arbetsmiljöverket svarar för tillsynen av arbetsmiljölagens och i vissa fall arbetstidslagens regler och kan vidta inspektioner på eget initiativ eller efter anmälan. Arbetsmiljöverket har getts förstärkta resurser för att informera utländska arbetsgivare om vilka arbetsmiljövillkor med mera som gäller i Sverige. Det finns således ett regelverk på plats för att komma till rätta med situationer såsom den som Lars Mejern Larsson beskriver. Den svenska modellen bygger på att statlig inblandning så långt som möjligt bör undvikas när det gäller regleringar av löner och andra anställningsvillkor.
Lars Mejern Larsson (S)
Anf. 31 Lars Mejern Larsson (S)
Fru talman! Tack så mycket, ministern, för svaret! Vårt främsta mål är att föra Sverige mot full sysselsättning. Vi vill få fart på Sverige för att öka sysselsättningen och slå vakt om tryggheten. Arbetslinjen ligger fast. Alla ska kunna få jobba efter egen arbetsförmåga. Det ska löna sig bättre att arbeta. Det ska bli lättare och billigare att anställa, och fler företag ska starta. I regeringsförklaringen lade statsministern stor vikt vid dessa rader i inledningen. Men vad betyder dessa rader att det ska bli lättare och billigare att anställa? Nu startas det till exempel i städbranschen företag som anser att det finns ett kompetensunderskott bland de 6 000 lokalvårdare som går arbetslösa runt om i landet. Är det arbetskraftsinvandring från Egypten som ska vara den billiga arbetskraften man menar när man talar om att det ska bli billigare och lättare att anställa? Trots en rekordhög arbetslöshet anser ministern att det är viktigt att landets företag på eget bevåg ska värva arbetskraft från andra världsdelar. Löneutvecklingen står still på många av landets arbetsplatser. Arbetsmiljön blir sämre på grund av att regeringen har tagit bort stora ekonomiska medel för att arbetet ska kunna bedrivas på ett aktivt sätt. När regeringen talar om att den ska slå vakt om tryggheten måste man fråga sig: Vems trygghet? Under förra mandatperioden genomfördes här i kammaren ett antal debatter med samma tema som den vi har i dag. Jag kan konstatera att oavsett vem som innehar ministerposten är svaret detsamma. Regeringen anser att man inte ska lägga sig i, och ministern menar att arbetsmarknadens parter ska sköta de frågorna. Nu vill visserligen LO att frågan ska lösas inom kollektivavtalets ram. Men vi kan konstatera att det inte räcker med att de anställda lever upp till sitt ansvar när det runt om i landet finns oseriösa företagare som inte lever upp till sitt ansvar. Det är ett ansvar som båda parter har och inte bara den ena. Svaret som jag har här i min hand visar bara på hur låg kunskapen är om arbetsmarknadens villkor. Texten andas en naivitet av sällan skådat slag. Jag tror nog att arbetsmarknadsministern behöver kvalitetssäkra kunskapsnivån bland sina rådgivare. Arbetsmarknaden består av arbetssäljare och arbetsköpare. På den finns det ett pris som regleras genom kollektivavtal. Om det blir allt fler företag som inte bryr sig om denna viktiga regelbok kommer alla de företag som på ett seriöst sätt tar hand som sin största tillgång, de anställda, att konkurreras ut med ministerns goda minne. Eftersom ansvarig minister konsekvent undvikit aktiva åtgärder kan jag bara konstatera att ministern intar en pose med armarna korslagda över bröstet för att på detta sätt visa sitt och regeringens ointresse för villkoren för landets löntagare. Fru talman! Ska jag uppfatta regeringens ställningstagande och ministerns svar som att aktivitet inte är vad regeringens politik innebär för ansvarig minister på området?
Annika Qarlsson (C)
Anf. 32 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Jag måste inleda med att säga att jag tror att det är interpellanten som skulle behöva kvalitetssäkra vad interpellationen handlar om. Den fråga som han har ställt till ansvarigt statsråd är en helt annan än den han nu tog upp i debatten. Det han hänför till i sin interpellation, som debatten ska handla om, är utnyttjande av utländsk arbetskraft. Men han har i sin interpellation Socialdemokraternas vana trogen vävt in det hela i en protektionistisk anda och kopplat ihop det med Lavaldomen. Om vi tittar på svensk arbetsmarknad kan vi se att det under de senaste två decennierna har hänt mycket på produktionssidan. I allt det vi tillverkar här i Sverige har vi sett att vi lever i en större värld än bara Sverige och Sveriges gränser. Nu, under det senaste decenniet, har det också kommit att handla om tjänster - den typ av jobb och uppdrag som utförs här i Sverige. Men i stället för att produktionen flyttas till Östtyskland, Polen eller vart den nu flyttades på 80- och 90-talen kommer utländsk arbetskraft hit. Det är den skillnad vi ser på området. Vi kan se att det har hänt på vitvaruområdet och på området för jordbruksprodukter. Jag skulle gärna vilja veta var Lars Mejern Larssons slips är tillverkad någonstans. Jag misstänker att den inte är tillverkad i Sverige och inte med svenska kollektivavtal. Det är denna diskussion som ligger i grund och botten i din interpellation fast du försökte få det till en diskussion om arbetskraftsinvandring i ditt inlägg just nu. Jag tror att det är oerhört viktigt att ta en diskussion om vad frihet, öppenhet och tolerans innebär när det gäller arbetsmarknaden och när det gäller vårt samarbete i Europa och resten av världen. Det som hände i och med Lavaldomen var att man gjorde klart och tydligt att vi måste se över våra regler här i Sverige. Regeringen tillsatte en utredning och såg till att komma fram med ett förslag som gjorde att vi kunde fortsätta utifrån den svenska modellen men också i ett gemensamt Europa. Man måste ställa sig en fråga. Kravet som man förde fram från Socialdemokratiskt håll var att utstationeringsdirektivet skulle rivas upp. Jag hörde inte detta krav mer i valrörelsen, och jag har inte hört det efteråt heller. Det man kan konstatera är att det var ett alternativ till hur vi hanterade Lavaldomen, med Strååtutredningen och den lagstiftning vi införde. Vi fortsatte att bygga på den svenska modellen med arbetsmarknadens parter som viktiga aktörer i stället för att lagstifta över till en helt annan modell, som alternativet hade varit och som jag inte tror att svenska fack är ute efter. Det alternativ som De rödgröna stod för och som vi får se om Lars Mejern Larsson kan svara upp emot i dag handlade om att riva upp utstationeringsdirektivet. Detta direktiv sätter ramar och gränser för hur det ska fungera med rörelse av arbetskraft och företag över gränserna. Den överenskommelse som finns i dag gjordes mellan EU-15 - de länder som då var medlemmar. Det tog många år innan man kom fram till ett regelverk som alla kunde känna sig bekväma med. Att riva upp detta i dag skulle handla om att det är EU-27 som skulle påbörja förhandlingarna, och det med de tolv nya länder som har en något annorlunda arbetsmarknadssituation än EU-15. Det skulle komma ut en helt annan produkt. Frågan är: Är det fortfarande den väg som Socialdemokraterna och Lars Mejern Larsson driver? Ska vi riva upp utstationeringsdirektivet och se till att det blir vilda västern i Europa i stället för att ha det regelverk som går att jobba ihop med den svenska modellen? Där värnar vi också frihet, öppenhet och rörlighet för en dynamisk svensk arbetsmarknad.
Katarina Brännström (M)
Anf. 33 Katarina Brännström (M)
Fru talman! Det gjorde mig nästan upprörd att lyssna på Lars Mejern Larsson. Det var därför jag anmälde mig till debatten; jag hade inte tänkt göra det. Lars Mejern Larsson påstår att Sveriges regering, som enligt undersökning är det alternativ som hade de flesta arbetande väljarna, skulle svika arbetare i Sverige. Det är ett mycket märkligt påstående. Skulle vi inte ta vårt ansvar för arbetsmarknaden? Jag förstår inte alls vad detta grundar sig på. Det står i interpellationen, och Lars Mejern Larsson säger det också nu, att svenska arbetsgivare är oseriösa eller skrupelfria. Jag vet inte riktigt i vilken värld Lars Mejern Larsson lever. Vi har haft en djup finansiell kris som självfallet har ställt till det och har gjort många människor arbetslösa. Men jag är helt övertygad om att det också finns många arbetsgivare som har gjort allt för att behålla sina arbetstagare även när de inte ens kanske hade arbete i full grad till alla. Väldigt många - huvudparten - är otroligt seriösa arbetsgivare. Jag tycker att man ska sansa debatten och tala om verkligheten. Nu ser vi en rejäl tillväxt på den svenska arbetsmarknaden. Det kan till och med bli så att vi får en arbetskraftsbrist. Jag tror att den svenska modellen kommer att överleva både detta och Lavaldomen. Det kommer att bli arbetskraftsbrist, som gör att vi måste se till att vi har en rörlighet och att vi får den svenska välfärden tryggad genom att det kommer fler till Sverige som arbetar. Sverige har de bästa statliga finanserna, vilket gör att vi inte alls ser de problem som man har ute i Europa. Vi borde kanske också se till att ha en öppen attityd och en ödmjukhet i den värld vi lever i. Sverige är i topp. Det tycker jag säger att vi har en regering som tar ett oerhört stort ansvar och att Sveriges arbetare kan känna sig mycket trygga. Därför tycker jag att vi ska diskutera just det som interpellationen gäller och inte med rallarsvingar skåpa ut vare sig regering eller arbetsgivare.
Hillevi Engström (M)
Anf. 34 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Det är mycket riktigt så att vi har varit nere i en djup finanskris. Jag tycker att det förtjänar att sägas att det är 113 000 fler personer som är sysselsatt i dag än för ett år sedan. Regeringen lovade inför valet att det skulle bli billigare att anställa. Det sker genom sänkta arbetsgivaravgifter. Det skulle bli enklare att anställa och att kunna möta konjunkturtopparna genom att också ha visstidsanställningar som gör att många fler kommer in på arbetsmarknaden. Regeringen lovade att det ska löna sig mer att arbeta, vilket innebär att en metallarbetar i dag har fått kanske 1 700 kronor netto mer i månaden. Allt detta gjorde att vi fick en alliansregering. Jag skulle också vilja säga någonting om en ideologisk fråga, som handlar om hur olika syn vi har på globalisering, på möjligheterna för svenska arbetstagarna att arbeta i andra länder, för möjligheten för svenska företag att lägga ut entreprenadavtal i andra länder och för andra företag att komma till Sverige och arbeta. Vi minns alla vad det stod i medierna från bygget i Vaxholm: Go home! Det var inte särskilt klädsamt. Vi vet också att det har gjorts en rättslig prövning i EU-domstolen och att en lagstiftning är på plats. Jag vill understryka att jag delar Lars Mejern Larssons oro för och bestörtning över de oseriösa arbetsgivare som finns både i Sverige och i andra länder och som utnyttjar arbetstagare till oacceptabla löner, dåliga arbetsvillkor eller en usel arbetsmiljö. Just av detta skäl har vi instiftat Lavallagen - utstationeringslagen. Vi har gjort det för att kunna säkerställa arbetstagarnas arbetsmiljö, lönevillkor, arbetstid, antidiskrimineringsarbete med mera. Lagen syftar till att facket både kan och, i vissa fall, ska kunna tillgripa stridsåtgärder för att framtvinga ett kollektivavtal på den nivå som råder i Sverige. Det är oerhört viktigt. Man får inte dumpa marknader genom osjysta villkor och genom att människor utnyttjas; det är jag den första att understryka. Det visar sig nu att det också fungerar, inte minst när det gäller skolbygget nere i Vellinge. Där fick arbetstagarna avtalsenliga löner efter det att facket lade ett konfliktvarsel. Oseriösa arbetsgivare - var de än finns och i vilket land de än finns - ska vi försöka råda bot på med gemensamma krafter. Jag har en stor tilltro till fackets möjlighet att ha kontroll på detta, slå larm till Arbetsmiljöverket och så vidare. I Lars Mejern Larssons interpellation nämns också något om arbetsmiljön. Jag vill gå tillbaka till fakta som visar att arbetsolyckorna minskar i Sverige. arbetssjukdomarna minskar i Sverige. Dödsfallen i arbete minskar i Sverige. Sjukfrånvaron och ohälsan minskar i Sverige. Det går entydigt åt rätt håll. Men jag är långt ifrån nöjd. Jag är långt ifrån nöjd om en enda arbetstagare skadas eller förolyckas på sitt arbete. Vi måste jobba vidare, och vi måste jobba på ett smart sätt med smarta inspektioner på de mest utsatta arbetsplatserna. Vi måste ha en bra samverkan mellan skyddsombud, platschefer och arbetsgivare. Det är en stolt och fin tradition vi har i Sverige. Det också därför vi kan vara stolta över vårt arbetsmiljöarbete. Arbetsmiljöverket jobbar också vidare med nya verktyg för riskbedömningar och mer information till arbetsgivare. Det ska vara lätt att göra rätt för arbetsgivare. Det är min uppfattning att de allra flesta arbetsgivare inte vill att en enda av deras anställda ska råka illa ut. Det värsta som kan hända en arbetsgivare är att en anställd skadas eller blir sjuk på arbetet eller i värsta fall förolyckas.
Lars Mejern Larsson (S)
Anf. 35 Lars Mejern Larsson (S)
Fru talman! Jag tänker inte kommentera var slipsen kommer ifrån. Jag tycker att den är ganska snygg. Jag vänder mig till ministern som lever upp till regeringens ointresse när det gäller villkoren för landets löntagare. Min förhoppning om en förbättring verkar inte infrias under den här mandatperioden. Under förra veckan gjorde jag ett arbetsplatsbesök för att diskutera och få råd inför den här debatten. Jag träffade några byggnadsarbetare som inte trodde att svaret skulle visa på något annat än ointresse från regeringens sida. Under det senaste året har 14 byggnadsarbetare omkommit i arbetsplatsolyckor. Enbart två av dessa har gått till åtal. Motiveringen har varit att det inte finns resurser att göra en fullgod utredning. I sitt svar säger ministern att antalet arbetsskador minskar. Det beror inte på att de har blir färre, utan det beror på att det har varit svårare att dem godkända som arbetsskador. Som byggnadsarbetaren i Karlstad sade: Varför anmäla någonting som ingen bryr sig om? Efter fyra år med tre olika ministrar i Sverige blir det bara sämre och sämre för landets löntagare. Visst är det riktigt att regeringen gör allt för att det ska skapas jobb, men problemet för löntagarna med den strategin är att villkoren blir sämre och sämre. Eftersom jag inte tänker kräva av ministern att hon ska vara insatt i arbetstagarnas villkor efter en så kort period som regeringens ansvariga skulle jag vilja ge henne rådet att åka ut i verkligheten och besöka landets arbetsplatser. Det gör jag hela tiden, och ministern får gärna följa med. Fru talman! Nu är jag verkligen intresserad av att höra om ministern tänker vidta några som helst åtgärder i syfte att komma till rätta med de problem som uppstått under de senaste åren.
Annika Qarlsson (C)
Anf. 36 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Jag håller med om att slipsen är jättesnygg, men det var inte det jag egentligen var ute efter. Jag var intresserad av att få reda på om Lars Mejern Larsson hade tittat efter varifrån den kom och på vilka villkor som någon har sytt denna vackra slips. Någonstans har var och en av oss ett ansvar för vår egen konsumtion. Jag vill hävda att de krav som vi har på varuproduktionen också borde gälla för tjänster som utförs här i Sverige. Därför är det faktiskt av intresse var slipsen är tillverkad och under vilka villkor den är tillverkad. När det gäller arbetsmiljön kan vi bara konstatera att det inte finns någon som kan vara nöjd så länge det finns en enda som förolyckas på sin arbetsplats. För ett par år sedan hade vi i arbetsmarknadsutskottet en hearing i Förstakammarsalen. Den var kopplad till ett EU-direktiv som skulle införas. Då bjöds de fackliga organisationer och de branschorganisationer som är mest drabbade av olycksfall in. Av någon underlig anledning är det alla fackorganisationer som i huvudsak organiserar män som arbetar inom de här branscherna. Det är ett rätt intressant faktum att konstatera. Det krävs lagar och regler, och det måste också ske ett medvetet arbete på arbetsplatsen när det gäller hur man säkerställer att man inte utsätter sig för fara. Man måste ha tid att utföra arbetet på ett lugnt, tryggt och säkert sätt. Det ansvaret har självfallet arbetsgivaren, men det gäller också arbetstagare och skyddsombud. Ytterligare en sak som är intressant att lyfta upp i den här debatten, och det görs sällan, handlar om attityder. Det är ingen slump att det mest handlar om manliga branscher. Det finns en attityd här, och jag tror att det är viktigt att ha en jämställdhetsdiskussion när det gäller att själv utsätta sig för risker. Men det är oerhört viktigt att säga att det alltid är arbetsgivarens ansvar att det är bra arbetsmiljövillkor.
Katarina Brännström (M)
Anf. 37 Katarina Brännström (M)
Fru talman! Jag vet inte riktigt vad den här debatten skulle handla om, Lars Mejern Larsson. Jag trodde att det var synen på Lavaldomen. Vi vet att det kan skilja sig mellan opposition och majoritet i det här fallet. Regeringen har hävdat att vi värnar den svenska modellen och att det är svenska kollektivavtal som ska gälla. Därför blir man lite beklämd när man lyssnar på Lars Mejern Larsson. Det låter som om vi på den här sidan inte vet hur verkligheten ser ut eller besöker några arbetsplatser. Jag gjorde 50 arbetsplatsbesök förra året, och jag kommer att göra ännu fler i år. Det är självklart att man måste vara ute och lyssna och tala. Det är farligt att hela tiden föra fram skräckpropaganda och tala om någonting som egentligen inte är verklighet. I går kväll roade jag mig med att gå in på Socialdemokraternas hemsida och läsa. Där har även Lars Mejern Larsson gjort olika inlägg som handlar om Lavaldomen och villkor och rättigheter i arbetslivet. Det är faktiskt skräckpropaganda där man försöker att piska upp en stämning. Det sägs att regeringen öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens och att man inte kan få använda stridsåtgärder som man vill. Det är en svartmålning som är bedrövlig. Jag tycker att det är viktigt att även Socialdemokraterna går i takt med verkligheten och med de väljare man har. Det är viktigt att man inte beskriver en verklighet som inte finns. Vi har problem, och det finns mycket som kan göras bättre. Men jag tror att vi måste ena oss om att vi har en bra modell i Sverige, och den ska vi värna och inte tala illa om. Det kommer regeringen och vi moderater här i kammaren att fortsätta att göra.
Hillevi Engström (M)
Anf. 38 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Lars Mejern Larsson vill att jag ska svara på frågor om de problem som har uppstått de senaste åren. Problemet är att vi inte har samma problembeskrivning. Jag ser att vi har varit nere i en väldigt djup kris. Många har förlorat arbetet, men väldigt många har också fått tillbaka jobbet. Företagen har goda planer på att fortsätta att anställa. Det är fortfarande ganska skakigt runt om i vår omvärld. Man vet inte vad som kommer att hända i våra viktiga exportländer. Enligt Medlingsinstitutet, som jag besökte häromveckan, hade parterna en konferens om avtalsrörelsen som var rekordstor. Den visar att man har träffat avtal på en ganska god nivå. Det har inte blivit sämre för löntagarna. De har fått mer pengar i plånboken tack vare jobbskatteavdrag och löneökningar. Jag refererade till att antalet skador och olycksfall minskar. Det handlar om antalet anmälda olycksfall och skador. Det är inte skador som man bedömer leder till något speciellt. Det är precis som i brottsstatistiken där det handlar om antalet anmälda brott och inte personer fällda i domstol. Det går ned, och det går åt rätt håll. Men precis som Annika Qarlsson vill jag säga att jag inte är nöjd så länge en enda person skadas eller förolyckas på sitt arbete. För mig som arbetsmarknadsminister är det viktigt att den arbetsgivare som bryter mot dessa regler ska kunna få en påföljd. Man ska helt enkelt kunna få ett straff. Våra domstolar är överbelastade med en mängd brottmål tack vare att vi har gjort så stora satsningar på bland annat polisen. Därför finns det just nu en utredning som tittar på detta med smartare sanktioner. Jag tror att det är viktigt att det blir kännbart om man bryter mot regler och därmed riskerar att personer skadas i arbetslivet. Jag försöker också besöka verkligheten så ofta jag kan. Vissa kollektivavtalsregler som parterna är överens om, till exempel ackord i byggbranschen, driver också upp tempot till en hög nivå. Man kan fundera på sådana saker där parterna har ett ansvar att ta. Är ackord i farliga branscher det bästa sättet att hålla antalet arbetsskador och olycksfall nere? Det kan man fundera på. Det är en fråga som parterna ska ta upp. Jag tycker också att parterna har tagit ett stort ansvar både när det gäller arbetsmiljöfrågor och när det gäller krisen, till exempel med de krisavtal som man har tecknat. Det är inte minst också Metalls ansvarstagande nu för att försöka få in fler ungdomar på arbetsmarknaden. Avslutningsvis: Det allra viktigaste med Laval och den nya lagstiftningen handlar om att vara solidarisk med arbetstagare från andra länder både inom och utanför Europa. Att arbetstagarna får möjlighet att komma till Sverige, försörja sig och få sjysta villkor är absolut A och O. Alternativet är så mycket sämre, nämligen att stänga gränserna och säga: Go home! Ni är inte välkomna här! Jag ser också att den arbetskraftsinvandring vi har ger möjlighet för många människor att komma till Sverige, försörja sig och sin familj, stå på egna ben och bidra till vår utveckling. Inom en väldigt kort tid kommer den demografiska utvecklingen att innebära det som är fallet i till exempel Dalarna. Där försörjer i dag 100 personer som arbetar 78 som inte arbetar. Om bara tio år kommer de 100 personerna att behöva försörja 91. Om vi ska kunna behålla en välfärd i världsklass och kunna ha bra skolor och ett bra rättsväsen måste fler jobba mer. Det kommer inte att räcka med dem som finns i Sverige i dag. Därför vill jag bejaka att människor ska kunna komma hit och kunna försörja sig till sjysta villkor och att vi ska ha en välkomnande inställning, inte stänga våra gränser. I detta anförande instämde Katarina Brännström (M) och Annika Qarlsson (C).
Lars Mejern Larsson (S)
Anf. 39 Lars Mejern Larsson (S)
Fru talman! Jag vill absolut inte stänga några gränser. Det måste vara solidariskt. Jag vill verkligen att vi ska välkomna alla som kommer hit. Men det måste ske på lika villkor, och det är det som jag tycker inte fungerar. Jag tycker fortfarande inte att jag får ett svar. Det blir snarare tydligt att ministern verkar stå bakom de oseriösa företag som använder sig av sämre sociala villkor som ett konkurrensverktyg. Att inte bry sig om arbetsmiljön är i dag en konkurrensfördel. För mig får de anställdas villkor aldrig bli ett konkurrensverktyg. Jag fick nyligen ett samtal från en bekymrad småföretagare hemma i Värmland som sade: Mejern! Hur ska vi ha möjlighet att konkurrera på ett seriöst sätt när de inte behöver ligga på de lönenivåer som vi tvingas betala, bygga ställningar eller sätta upp baracker? De har inte ens de utgifter för skyddskläder som vi har i dag. Jag klarar inte det här mycket längre. Vad gör du för att hjälpa oss? Det är bland annat oron inför detta som vi debatterar i dag, Katarina Brännström. Om du inte har förstått vad debatten handlar om är det just det som jag har försökt beskriva. Jag tycker att arbetsmarknadsministern borde ta det här på allra största allvar och försöka ändra på det, inte minst för de småföretagare som bara vill göra rätt för sig. Fru talman! Jag kommer att påminna ministern med mina frågor om villkoren på landets arbetsplatser under hela den tid som hon har ansvaret för dessa frågor. Jag tackar för debatten.
Hillevi Engström (M)
Anf. 40 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag vill också tacka så mycket för debatten och för frågorna, för de är väldigt viktiga. Jag är lika upprörd som interpellanten över oseriösa och osjysta arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft, särskilt dem som har det tufft. När det gäller den fria rörligheten har Sverige implementerat lagstiftningen, värnat om och stridit för att vi verkligen ska värna om den hårda kärnan: arbetsmiljö, löner, arbetstid, semesterdagar och antidiskrimineringsfrågor. De som kommer till Sverige ska åtminstone tillförsäkras minimivillkor i kollektivavtalen. Det är viktigt att vi tar de här frågorna på stort allvar, och att parterna gör det. När man ser missförhållanden på arbetsplatser ska man anmäla det till Arbetsmiljöverket, och de som missköter sig ska få sanktioner och påföljder. Jag ser fram mot förslagen i den sanktionsutredning som nu sitter om hur man ska kunna göra det på ett enklare sätt. Jag tror ibland att det som biter på de oseriösa är att det kostar, att det är det som kan tvinga dem att ta ett större ansvar. I den delen tar jag de här frågorna på väldigt stort allvar. Det ska vara lätt att göra rätt. Vi ska bejaka att människor kommer hit, men det ska vara på sjysta, anständiga villkor.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.