Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

arbetskraftsinvandring

Interpellation 2002/03:353 av N Hedström, Lotta (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-05-09
Anmäld
2003-05-09
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-05-22
Sista svarsdatum
2003-05-23
Besvarad
2003-05-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 maj

Interpellation 2002/03:353

 av Lotta N Hedström (mp) till statsrådet Hans Karlsson om arbetskraftsinvandring

I både den svenska och internationella debatten om global utveckling och fattigdomsbekämpning ställs det krav om samstämd politik (koherens), så att alla viktiga beslut inom olika politiska områden ska värderas utifrån vilken betydelse de får för global utveckling. I grunden ligger hur Sverige på olika sätt ska bidra till att förverkliga FN:s åtta olika så kallade millennieutvecklingsmål, där det första är att fram till 2015 halvera antalet personer som lever i absolut fattigdom och hunger.

Nyligen presenterade tankesmedjan The Center for Global Development den första utgåvan av det årliga indexet Ranking the rich. Presentationen ägde rum på en presskonferens där också FN:s kampanjgeneral för millennieutvecklingsmålen deltog. Indexet visar att frågan om en samstämd politik får allt större betydelse i utvecklingsdebatten. Bland 21 jämförda stater kommer Sveriges totala politik för global utveckling på 8:e plats. Ett av de sex undersökta delområdena avser migration, att personer flyttar. På detta delområde kommer Sverige på 11:e plats.

Den 2 april 2003 presenterade Världsbanken sin rapport Global Development Finance 2003, som visar att arbetskraftsinvandringens betydelse för utvecklingsländer inte bara är stor utan också växande. De summor som arbetande personer från utvecklingsländer sänder hem till sina familjer är väsentligt högre än det samlade internationella biståndet, konstaterar rapporten. Under år 2001 uppgick summan till 72,3 miljarder US-dollar. En stor andel av pengarna leder till investeringar i utvecklingslandet. Dessutom är denna resursöverföring en stabil inkomstkälla som inte svänger i takt med konjunkturerna. Denna inkomstkälla förväntas öka kraftigt i takt med att västvärlden, med sin åldrande befolkning, tvingas öppna sina arbetsmarknader.

I den rika världen, däribland Sverige, uppmuntras en öppning av fattiga länders marknader för varor och tjänster, men samtidigt har man själv behållit en restriktiv invandringspolitik som stänger gränserna för praktiskt taget alla arbetssökande.

Frågan om arbetskraftsinvandring behandlades av riksdagens socialförsäkringsutskott i mars och april. I socialförsäkringsutskottets betänkande (2002/03:SfU8) återfinns en utförlig skrivning om arbetskraftsinvandring. I utskottets ställningstagande behandlas arbetskraftsinvandringen dock nästan uteslutande som en nationell svensk fråga. Undantaget är följande, tämligen intetsägande stycke: "Enligt utskottets mening måste hänsyn även tas till emigrationens ekonomiska, demografiska, sociala och politiska effekter på ursprungsländerna."

Riksdagen beställde i april en parlamentarisk utredning som ska "utreda konsekvenserna av och ta fram ett regelverk som medger vidgad arbetskraftsinvandring från länder utanför EU".

Den 30 april svarade statsrådet på en skriftlig fråga från min kollega Lars Ångström om denna utredning. Statsrådet skrev att det "ansluter till ett arbete som sedan en tid pågått inom Regeringskansliet för att möta framtida brist på arbetskraft i Sverige". Men i likhet med socialförsäkringsutskottet nämnde han ingenting om utvecklingsländernas behov av en sådan politik.

Statsrådet konstaterade också att "arbetet med att ta fram direktiv till en utredning om det regelverk som styr möjligheterna till arbetskraftsinvandring har således påbörjats och bedrivs nu intensivt inom Regeringskansliet".

Jag vill fråga statsrådet:

Avser statsrådet att se till att direktiven till den kommande utredningen om arbetskraftsinvandringen betonar att regelverket för arbetskraftsinvandring inte bara ska tillfredsställa svenska utan också utvecklingsländernas intressen?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:353, arbetskraftsinvandring

Interpellationsdebatt 2002/03:353

Webb-tv: arbetskraftsinvandring

Protokoll från debatten

Jan O Karlsson (S)
Anf. 131 Jan O Karlsson (S)
Herr talman! Lotta N Hedström har frågat statsrå- det Hans Karlsson om han avser att se till att direkti- ven till den kommande utredningen om arbets- kraftsinvandring betonar att regelverket för arbets- kraftsinvandring inte bara ska tillfredsställa svenska utan också utvecklingsländernas intressen. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Mitt svar är att kommittédirektiven till den kom- mande utredningen om arbetskraftsinvandring kom- mer att omfatta frågan om hur utvecklingsländernas intressen kan tillgodoses. En viktig bakgrund till detta är regeringens propo- sition om Sveriges politik för global utveckling som överlämnades till riksdagen den 23 maj. Propositio- nen föreslår en sammanhållen svensk politik med det övergripande målet att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Detta ska uppnås bland annat ge- nom ökad samstämmighet mellan målen för den svenska politiken för global utveckling och politiken inom en rad olika politikområden, däribland migra- tionspolitiken. I ett avsnitt om migrationspolitiken föreslås att Sverige bör bidra till utformningen av en långsiktig EU-politik för reglerad arbetskraftsrörlig- het, och särskilt lyfta fram utvecklingsländernas in- tressen i en sådan politik. Jag skulle vilja ge tre konkreta exempel på åtgär- der som regeringen vill utveckla i detta syfte. För det första har värdet av de pengar migranter sänder till sina hemländer en avgörande betydelse i många utvecklingsländer. Lotta N Hedström hänvisar till Världsbankens rapport Global Development Fi- nance 2003. Enligt rapporten har värdet av dessa hemsända pengar ökat från 60 miljarder US-dollar 1998 till 80 miljarder US-dollar 2002. I dag försvinner tyvärr en del av dessa resurser på vägen genom de höga avgif- ter bankerna tar ut för administration av penningför- sändelser. Sverige ska verka för att hitta former för att dessa transaktionskostnader kan sänkas och för att stärka utvecklingseffekten av de pengar som migran- ter skickar till sina ursprungsländer. För det andra är en förutsättning för att migranter- na ska kunna sända hem pengar att de ges lagliga möjligheter att studera, arbeta och utvecklas under sin utlandsvistelse. Många vill så småningom också åter- vända med nya kunskaper och erfarenheter till gagn för hemländernas utveckling. Sverige ska därför ver- ka för att migranternas rättigheter tillgodoses så att de kan bidra till utvecklingen i sina hemländer. Detta kräver att vi arbetar mot diskriminering och främ- lingsfientlighet och mot ojämlika löne- och arbets- villkor. De som invandrar till Sverige för att arbeta ska ha samma rättigheter och skyldigheter som andra på den svenska arbetsmarknaden. Vi ska slå vakt om arbetsrätten. För det tredje vill jag poängtera att vi kommer att vara vaksamma för att kunna undvika att utveck- lingsländernas investeringar i utbildning inte går förlorade genom att en betydande del av deras med- borgare permanent flyttar utomlands och klipper av banden med hemländerna. Både i den här frågan och mer generellt behöver vi veta mer om den ekonomis- ka betydelsen av migration och hur den kan bidra till en positiv ekonomisk utveckling både för ursprungs- och värdländerna. Sverige bör vara pådrivande i in- samlandet av kunskap och bidra med erfarenheter. Jag vill i sammanhanget även lyfta fram att den kommande utredningen om arbetskraftsinvandring ska arbeta mot bakgrund av de gemensamma fram- steg som uppnåtts inom EU. För en vecka sedan an- togs rådsslutsatser om migration och utveckling av rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser. Rådsslutsatserna bygger på kommissionens medde- lande från december 2002 om att integrera migra- tionsfrågor i EU:s förbindelser med tredjeland. Kommissionen inbjuds i rådsslutsatserna att före slutet av 2004 vidareutveckla förslag i meddelandet om att öka utvecklingseffekterna av migranternas hemsända medel, att underlätta migranternas egna ansträngningar att bidra till sina hemländers utveck- ling, samt att underlätta för arbetskraftens rörlighet och samtidigt undvika förlust av humankapital i ut- vecklingsländerna. Sverige har varit drivande i detta arbete och utgångspunkten har varit det integrerade synsätt vi sedan länge anlagt på frågor om migration och utveckling. Arbetet i rådet kommer att fortsätta. Kommissio- nen lämnar snart ett meddelande om sambanden mellan invandring, integration och arbetsmarknad som även tar upp relationen mellan EU och utvand- ringsländerna. Det är viktigt att det fortsatta arbetet med dessa frågor sker på ett långsiktigt hållbart och integrerat sätt som är till gagn både för utvecklings- länderna och för EU:s medlemsländer.
Lotta N Hedström (Mp)
Anf. 132 Lotta N Hedström (Mp)
Herr talman! Tack statsrådet för ett som jag tycker välvilligt svar. Jag är naturligtvis inte nöjd, och det är väl därför man går upp i en sådan här debatt. Uppenbarligen har den svenska regeringen svängt i fråga om arbets- kraftsinvandring, åtminstone i ord, från ett kompakt nej under många år till en mycket avvaktande håll- ning under valrörelsen och fram till den dag när stats- rådet och jag började diskutera den proposition för global utveckling som nu ligger på riksdagens bord. Vid ett tillfälle kommenterade jag den kombina- tion av arbetsuppgifter som ministern har med sina å ena sidan migrationspolitiska ansvarsområden och å andra sidan de biståndsinriktade. Detta var unikt sade statsrådet, och det hade föranlett reflexioner om att global utveckling hör ihop med att människor rör sig, och att det kan finnas fördelar med det. Arbets- kraftsinvandring med andra ord, undrade jag, men ministerns svar var då ett nej. Vi har dock sett en omsvängning, och jag menar att framför allt just i ljuset av den sammanhållna, koherenta, politik som globalpropositionen avser att skapa finns det all anledning att fundera på hur global utveckling kan kombineras med en generös flykting- politik, en aktiv antidiskrimineringspolitik här hemma och en offensiv arbetsmarknadspolitik. Synsättet att de människor som kommer hit är en resurs och inte så mycket en belastning är i dag tack och lov mer vanligt. I den föregående interpellations- debatten hörde jag visserligen ministern betona hur många miljarder detta kostade väst, men låt oss lämna det åt sidan. I stället kan vi konstatera att det övervä- gande synsättet i svensk debatt i dag är att de männi- skor som kommer hit kan avhjälpa både resursbrister på arbetsmarknaden och en åldersmässigt skev be- folkningspyramid. Jag skulle vilja ha ett mer preciserat svar och und- rar därför: Hur kan en ökad arbetskraftsinvandring, som vi hoppas få se, skapa fördelar i de länder som folk kommer ifrån och för de immigranter och den arbetskraft som kommer hit? Ministerns svar är tredelat. Det handlar om att un- derlätta sändandet av pengar genom att titta på for- merna för det. Det är bra. Det handlar också och framför allt - och det är kärnpunkten - om regelver- ket. Frågan är helt enkelt hur man får uppehållstill- stånd, arbetstillstånd och visering. Det finns i dag ingen möjlighet för människor som kommer hit från länder utanför EU att få ett tidsbegränsat arbetstillstånd, eller om man redan är i Sverige som flykting att kunna ansöka om permanent uppehållstillstånd. Det är därför människor som varit här länge kastas ut, trots att de kanske har ett yrke som skulle kunna kategoriseras som bristyrke. Slutligen berör ministern frågan om brain drain och hur det påverkar utvecklingsländerna. Jag tycker att svaret på den punkten var väldigt svagt, nämligen att man vill titta på mekanismerna och forska kring detta. Jag ber alltså om lite preciseringar.
Sten Tolgfors (M)
Anf. 133 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Det här är ett område där regeringen har fullt sjå med att förklara sig. Man har under lång tid motarbetat en kraftfull utredning om reglerna för arbetskraftsinvandring. Det är alldeles uppenbart att statsministern hade fel när han tidigare i år sade att om vi öppnar för arbetskraftsinvandring så permanentar vi massar- betslösheten i storstädernas förorter. Alla vet att i en ekonomi i tillväxt är antalet jobb inte konstant, och det finns heller inte ett visst givet antal invandrarjobb att dela på. Regeringen har sedan ägnat sig åt att bortförklara sitt nederlag i riksdagen då man förlorade omröst- ningen, inte bara med en röst - som vi hade kunnat förutse - utan med tre röster. Riksdagen gav då rege- ringen i uppdrag att tillsätta en utredning. Bortförkla- ringarna går ut på att det ibland rör sig om skenför- slag för att borgarna vill förändra arbetsrätten, ibland om att borgarna tillsammans med Miljöpartiet egent- ligen vill försvaga asylrätten, trots att vi genom våra skrivningar i den reservation som vann majoritetens gillande i kammaren tydligt tog ställning i dessa frå- gor. Regeringen har nu svängt, precis som Lotta N Hedström talade om. Man säger att man öppnar för att personer med bristyrken ska få stanna. Samtidigt ser vi dagligen i TV-reportage hur Sverige avvisar läkare, sköterskor och yrkesarbetande - människor som har jobb - med resultatet att vårdköer förlängs och livsdrömmar krossas. Det är för oss oerhört konstigt. Det håller inte att - som regeringen har gjort upp- repade gånger - säga att de invandrare som står utan- för arbetsmarknaden först ska få arbete och att man sedan kan diskutera regler för vidgad arbetskraftsin- vandring. Regeringen körde med detta också under hela valrörelsen. Vi vet att utbud och efterfrågan inte matchar varandra på arbetsmarknaden. Sverige har i dag både arbetslöshet och arbetskraftsbrist samtidigt. Det blir intressant när regeringen talar om dessa frågor i tredjelandsperspektiv. Det finns ingen mot- sättning här. Ett vidgat regelverk för arbetskraftsin- vandring är bra för oss. Vi behöver fler som jobbar och som jobbar mer för att vi ska kunna bevara och utveckla välfärden i Sverige. Det finns också allvarli- ga demografiska aspekter som vi måste ta itu med. En ökad arbetskraftsinvandring är också bra för andra länder, det visar siffrorna på hur stora summor pengar som årligen sänds till hemländerna. Detta är viktigt för dessa länders utveckling. Men det handlar också om att människor ska kun- na utveckla sin egen kunskap, om att man ska kunna bygga nätverk för att utveckla ekonomin, om att kun- na ta del av utbildning och om att kunna förverkliga livsdrömmar. Vi vet att intresset finns. Men - och det är här som jag tycker att regeringen hamnar snett - om man vill återvända eller inte är i grunden en fråga som den enskilde själv måste avgöra. Det är också upp till hemländerna att skapa bra livsvillkor. Jag invänder alltså mot resonemanget om brain drain som statsrådet för i dagens interpellationssvar. Jag vill också begära preciseringar av vad statsrådet menar med att man vill stärka utvecklingseffekten av de pengar som migranter skickar hem. Det är vidare en fråga om att övertyga länder - kanske diktaturer och ofria ekonomier - om att man ska locka medborgare att komma tillbaka såsom till exempel Taiwan gjorde under sin kraftfulla utveck- ling. Man ska inte pocka på att de ska komma tillba- ka. Och den svenska regeringen ska inte vara för- myndare för andra människor. I vår historia har svenskar vid flera tillfällen ut- vandrat för att bygga sig en framtid. En ökad migra- tion och en ökad rörlighet är en naturlig del i en glo- baliserad ekonomi. Människor har rätt att fatta sina egna beslut. Statsrådet för ett resonemang om att man ska hindra att utvecklingsländernas investeringar och utbildningar inte ska gå förlorade. Det är en fråga som är upp till dessa länder själva att hantera på ett bra sätt, så att människor väljer att bygga sig en framtid där.
Jan O Karlsson (S)
Anf. 134 Jan O Karlsson (S)
Herr talman! Det skulle vara underhållande att hö- ra ett meningsutbyte mellan de båda interpellanterna när det gäller den sista frågan. Men det får man väl ta vid något annat tillfälle. Ett av de stora problemen med remittances är att dessa surt förvärvade slantar i väldigt hög grad går förlorade på vägen mellan de länder där man arbetar och de länder som ska ta emot dem. Enligt Världs- bankens beräkningar försvinner 12 av 80 miljarder i ett dåligt fungerande kreditmarknadssystem. När vi upprättade länderstrategin för Somalia re- mitterade vi den till den somaliska föreningen Stock- holm för att få deras synpunkter på vår länderstrategi och biståndet till Somalia. En av de absolut viktigaste synpunkter som man då förde fram var att vårt bi- stånd borde syfta till att bygga upp ett fungerande kreditsystem eftersom så fruktansvärt mycket pengar går förlorade på vägen. Transaktionskostnaderna är enormt höga. Det är denna, måhända inte alltför visionära, men praktiska synpunkt som vi har fört in i vår bi- ståndsproposition för att kunna göra någonting som verkligen resulterar i en positiv utveckling också i de länder som dessa människor har kommit ifrån. Jag nämnde kostnaderna för flyktingmottagning- en. För de 900 000 asylsökande i världen lägger län- derna ned 80 miljarder kronor. Men för de 17 miljo- ner människor som inte söker asyl finns det bara en tiondel till förfogande, fast de är 20 gånger så många. Det var detta som var min synpunkt. Ska vi komma till rätta med detta, med människo- handel och människosmuggling och med de fruktans- värda tragedier som sker i världen måste vi försöka att utjämna dessa kostnader. Det var den enkla syn- punkten. Det är klart att de dramatiska politiska drabbning- ar som har karakteriserat den svenska politiska sce- nen får den internationella debatten att helt blekna bort. Men utan att vilja fly bort från de frågeställning- ar som den här diskussionen innehåller vill jag bara påpeka att Förenta nationerna håller i ett nära samar- bete med Sverige på att aktualisera ett ökat arbete. FN:s generalsekreterare Kofi Annan överväger att ta ett mer omfattande initiativ. Av någon anledning anser han att kontakterna med Sverige och dess rege- ring har varit särskilt värdefulla - jag får återkomma till den debatten lite senare. Där finns alltså inte samma känsla av handlingsförlamning. Sedan vill jag tydligt markera att vi på en punkt har olika uppfattning och där jag har en annan upp- fattning än båda interpellanterna. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi värnar asylrätten i processen med arbetskraftsinvandringen. Om man för de människor som söker asyl dessutom har ett bristyrke ska tillämpa en annan asylrätt, oavsett graden av förföljelse, än för dem som inte har det, då reagerar jag, mitt parti och den regering som jag företräder med ett nej. För oss är asylrätten något som absolut ska försvaras. De människor som behöver skydd ska få det för att de behöver skydd. Sedan har vi dessutom framför oss en demogra- fisk utveckling - som också Sten Tolgfors och Lotta Hedström talade om - som vi ska ta ställning till. Men det är en annan sak. Att blanda ihop dessa frågor kan göra att vår möjlighet till ett ordnat och värdigt flyktingmottagande allvarligt äventyras.
Lotta N Hedström (Mp)
Anf. 135 Lotta N Hedström (Mp)
Herr talman! Jag måste säga att det som var kon- kret och löftesrikt i statsrådet svar var att man skulle titta på hur de höga avgifterna så att säga förtar åter- sändandet av medel. Det var inte det som vi behövde debattera. Precis som Sten Tolgfors hade också jag markerat att den mycket oprecisa formuleringen om att man vill hitta former för att stärka utvecklingseffekterna är så abstrakt att man tar sig för pannan. Det är här som man i en sann globalistisk anda skulle vilja veta vilka utvecklingseffekter som kan förstärkas och på vilket sätt. Låt oss konstatera att arbetskraftsinvandring är någonting som kommer. Det är helt enkelt bara att kapitulera och hitta de bästa och mest optimala for- merna för detta, former som Sverige har nytta av och som de som kommer hit och deras hemländer har glädje av. Vi måste helt enkelt bana väg för det. Vår förhoppning är att denna utredning ska lägga en bra grund för detta. Jag vill också bemöta det här med att asylrätt ska vara någonting för sig och arbetskraftsinvandring någonting för sig. Nej, det tycker inte jag. Tvärtom ska man under den tid som man väntar på att få sin asylrätt tillgodosedd ha självklara möjligheter att leva ett meningsfullt liv, att vara till nytta och förverkliga sin egen potential. Man ska inte vara bara ett skydds- behövande offer. Det finns självklart en gråzon under en övergång- speriod som också måste vara föremål för medveten utredning och reglering på ett sätt som gagnar alla parter. Slutligen vill jag lyfta fram en annan aspekt, en väldigt specifik fråga som jag önskar att ministern belyser. Det gäller systemet för och möjligheterna till validering. Vad gör regeringen för att man ska kunna jämföra människors kompetenser över jordklotet? Om en person är veterinär från Nepal, som en god vän till mig var, hur kan hans utbildning här i Sverige valideras och få en giltighet? Det här är ett mycket angeläget arbete, en nyckel i den här processen. Jag skulle önska en kort redogörelse för hur regeringen arbetar med just den aspekten.
Sten Tolgfors (M)
Anf. 136 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att både riksdagens majoritet och numera även regering- en har gett statsministern fel i hans i mina ögon täm- ligen populistiska uttalande med hot om massarbets- löshet och liknande om man skulle modernisera re- gelverket för arbetskraftsinvandring. Tvärtom är det ju i dag vi har en massarbetslöshet bland invandrare i Sverige. Det är inte ett resultat av ett Sverige som är öppet i det här hänseendet utan tvärtom ett resultat dels av ett Sverige som är slutet just vad gäller ar- betskraftsmigration, dels av regeringens misslyckade integrationspolitik. Låt mig genast markera mot det statsrådet säger om att han har en annan uppfattning än den riks- dagsmajoritet som här vann i frågan om att värna asylrätten när det gäller att ta fram ett regelverk för arbetskraftsinvandring. Om det var detta som var hans invändning kunde han ha sett till att partibröder- na röstade för reservationen. Där markerades mycket tydligt i skrift, oavsett vad Lotta Nilsson Hedström nu sade, att det regelverk som ska tas fram inte får ur- holka asylrätten. Låt mig sedan konstatera, herr talman, att statsrå- det inte svarade på någon av de frågor eller invänd- ningar som jag här framförde. Det är naturligtvis bra att få ned transaktionskostnader för internationella kapitalrörelser. Det är naturligtvis bra att få fungeran- de kreditsystem. Men det är en helt annan sak än att den svenska regeringen vill vara med och styra vad privat kapital och privata pengar används till. Det är med förlov sagt inte upp till Jan O Karlsson att styra utvecklingseffekten av vad privata pengar används till. De kan mycket väl gå till att stödja familjer på hemmaplan, och det är väl utmärkt så. Låt mig också ta upp att Jan O Karlsson inte alls kommenterade det jag sade om att det är upp till oss att uppmuntra länder att ha så bra livsmiljö och livs- förutsättningar att människor vill återvända hem. Jag kan se många skäl till att människor inte vill återvän- da till diktaturer. Då ska vi inte lägga hinder för deras rörlighet eller styra dem, utan då ska vi snarare upp- muntra mänskliga rättigheter och demokrati i deras hemländer. Den aspekten berörde Jan O Karlsson inte heller.
Jan O Karlsson (S)
Anf. 137 Jan O Karlsson (S)
Herr talman! Det var väldigt bra att vi nu fick detta klarlagt. Ibland har det både Miljöpartiets och från Moderaternas sida med förlov sagt funnits en oklarhet när det gäller gränsdragningen mellan asyl- rätten och arbetskraftsinvandringen. Jag är tacksam för att Sten Tolgfors på den punkten vägledde mig och klarlade detta. Då har ytterligare en skiljaktighet i våra diskussioner avlägsnats, och det är jag tacksam för. När det sedan gäller detta om vår öppenhet och slutenhet tycker jag med förlov sagt att retoriken nu lite grann har tagit befälet - jag vet av egen bitter erfarenhet att det är frestande. Sverige är medlem av världens största arbetsmarknad. Om en tid kommer vi att utvidga denna arbetsmarknad med över 100 miljo- ner människor, och jag tror att vi kommer att göra det på ett utomordentligt bra sätt. Att beskriva Sverige som ett slutet land i arbetsmarknadspolitiskt avseende tycker jag därför är att ge en ofullständig beskrivning. Jag tycker inte att vårt Europa är något slutet sam- hälle utan ett öppet samhälle med fri rörlighet för människor, kapital, idéer och varor. Det ska det också fortsätta att vara, och vi ska också fortsätta att ut- veckla arbetskraftsinvandringen både i Europa och här. Jag passar nu på, även om jag riskerar att inte hin- na gå in på några av de frågor som Lotta Nilsson Hedström och Sten Tolgfors har tagit upp, att få säga en sak som ligger mig mycket varmt om hjärtat: Inom ett antal år, som vi nu inte känner, kommer den demografiska situationen att nödvändiggöra en mycket kraftig arbetskraftsinvandring i hela Europa. Andra länder - Italien, Spanien och så vidare - är på grund av en bristfällig familjepolitik i en sämre situa- tion än vi, men det gäller även oss. Jag kommer, om omständigheterna så medger, att tillsammans med kommissarien för dessa frågor Antonio Vitorino un- der hösten ta ett initiativ för att vi nu ska samarbeta också om migrationsfrågorna och inte bara om asyl- rätten. Jag kommer också att tillsammans med Förenta nationerna försöka utveckla de här tankarna. Här tror jag att vi på ett verksamt sätt - som den ursprungliga interpellationen faktiskt aktualiserar och där vi har en grundläggande värdegemenskap - kan se till att det internationella konventionsskydd som finns för de politiska flyktingarna, alltså de asylsökande, också ska skapas för de människor som rör sig över världen för att förbättra sitt eget välstånd och därmed världens samlade välstånd, alltså som Karl-Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs roman. Det ska bli mycket intressant att pröva båda de här initiativen för att se om vi kan få ett ökat internatio- nellt samarbete där vi inte slåss om den arbetskraft som i dag våra partner i EU gör sitt yttersta för att utestänga. Här är vi faktiskt det land som jag hävdar har den humanaste och bästa politiken av alla. Vi ska också se till att ta efter det mönster som gäller för en vanlig forskare i världen i dag. En sådan är en migrant labourer och uppfattar det som full- ständigt naturligt att vederbörandes sociala rättigheter är tillgodosedda när man rör sig mellan Sydafrika, Palo Alto och Norrköping - ja, det blir väl Linköping. Att vi ska ha samma villkor för alla människor som rör sig är ju den bild som båda mina meddebattörer tecknar. Se där två av de initiativ som jag skulle vilja ta för att ge också det initiativ som riksdagens majoritet nu har tagit en internationell inramning både på det eu- ropeiska och på det globala planet! Jag är liksom mina meddebattörer övertygad om att en ökad och mer ordnad migration i världen med hänsynstagande till människors sociala rättigheter är till gagn för hela mänskligheten och också för Sverige.
Lotta N Hedström (Mp)
Anf. 138 Lotta N Hedström (Mp)
Herr talman! Se där, vi närmar oss kanske någon form av vision av en värld där vi kan flytta oss fritt och arbeta fritt, inte av tvång utan av fri rörlighet. Det tror jag är vad vi måste åstadkomma steg för steg. Till det hör det ministern tar upp om forskare och även studenter och spetskompetenser som flyttar dit där arbetsuppgifterna finns. Till det hör dock också till exempel de människor som kommer hit och plockar bär, som inte har det så roligt och inte bemöts på bästa sätt. Här är jag be- kymrad och vill i detta sammanhang återigen resa frågan - den har besvarats här i kammaren i höstas av bland andra utrikesministern, men jag skulle nu vilja få ett nöjaktigt svar - varför den svenska regeringen inte avser att underteckna och ratificera den migrant- konvention som just handlar om att tillförsäkra dessa de fattigaste, de som inte får ett ord vare sig i Clarté eller på något annat ställe, ett grundläggande skydd. I diskussionen om arbetskraftsinvandring, som den har förts tidigare, har huvudargumentet från rege- ringens sida varit just att det skulle bli ett B-lag och att dessa människor inte skulle tillförsäkras fackliga rättigheter. Jag och Miljöpartiet menar att det absolut inte finns någon logiskt tvingande nödvändighet som säger att en arbetskraftsinvandring skulle skapa ett B- lag. Det är ju upp till den här riksdagen att lägga grunden för de reglerna. Inom parentes sagt gäller på samma sätt, och nu vänder jag mig även till Sten Tolgfors, att detta inte heller måste urholka asylrätten per se. Man kan hitta former och regler som gör att asylrätten är intakt och att de fackliga och sociala rättigheterna är intakta. Det här är ett golv som läggs just i den migrant- konvention som Sverige hittills har avböjt att ratifice- ra - varför?
Jan O Karlsson (S)
Anf. 139 Jan O Karlsson (S)
Herr talman! Nu fick vi ordning också på detta med asylrätten. Det här var ju en riktigt bra diskus- sion. Det var synd att det var fler här i kammaren som avlyssnade den. Vi får väl upprepa den så gott vi kan för alla dem som redan har börjat vårkvällens festan- de, herr talman. Till sist vill jag ta upp en annan liten vision; jag höll nästan på att säga en förfluten vision. Jag skulle en gång hålla ett föredrag om August Strindberg - detta var i den lilla staden Luxemburg - och fick då lite material av Björn Meidal, vår främste Strindbergsforskare. I detta material framgick det att Strindberg vistades mer än halva sitt yrkesverksamma liv i olika länder runtomkring i Europa - och det var alltså ett Europa med gränser, kontroller och alltihop - men han ägde aldrig ett pass. Han behövde inte det. Det slår mig ibland när vi diskuterar de här frå- gorna att vi faktiskt en gång har levt i en värld som inte var så förfärligt olik vår i vissa andra avseenden. Vi hade redan fått många av våra moderna kommuni- kationer. En man som August Strindberg betraktade det då som en fullständig självklarhet att han kunde röra sig fritt över världen utan pass. Han brydde sig inte ens om att skaffa ett, inte på grund av tank- spriddhet utan därför att han inte behövde. Det kanske är ett sidospår, men det har alltid in- spirerat mig att fundera på hur vi ska gå vidare på det sättet. När det gäller konventionen har jag nog den upp- fattningen att vi i det här fallet måste låta det bästa så till vida bli det godas fiende att vi gör en bättre kon- vention. Där har jag faktiskt också stöd av FN:s gene- ralsekreterare. Vi ska försöka göra någonting bättre än den som redan finns. Jag vidhåller nog Anna Lindhs invändningar. Men det är möjligt att vi kan komma igen och göra någonting bättre.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.