Arbetslöshetsmålet
Interpellation 2015/16:588 av Christian Holm Barenfeld (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-04-22
- Överlämnad
- 2016-04-25
- Anmäld
- 2016-04-26
- Svarsdatum
- 2016-05-13
- Besvarad
- 2016-05-13
- Sista svarsdatum
- 2016-05-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Regeringen bedömer i sin vårbudget att jämviktsarbetslösheten år 2020 kommer att uppgå till 6,6 procent. Konjunkturinstitutet är inte lika optimistiska utan bedömningen är att arbetslösheten i Sverige år 2020 kommer att ligga på 7,0 procent. Oavsett vilket så finns det en samsyn kring hur arbetsmarknaden kommer att utvecklas fram till och med 2020.
I januari 2016 hade Tyskland och Tjeckien den lägsta arbetslösheten i EU med 4,3 respektive 4,5 procent. Sveriges regering bedömer alltså att Sverige inte kommer att komma ned på dessa nivåer till år 2020. Därmed dömer man själv ut det arbetslöshetsmål som var sagt skulle prägla regeringens politik under mandatperioden.
Med anledning av ovanstående är min fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson:
Anser arbetsmarknadsministern att målet om EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 går att nå?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:588
Webb-tv: Arbetslöshetsmålet
Dokument från debatten
- Fredag den 13 maj 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:105
- Protokoll 2015/16:105 Fredagen den 13 majProtokoll 2015/16:105 Svar på interpellation 2015/16:588 om arbetslöshetsmålet
Protokoll från debatten
Anf. 20 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Fru talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig om jag anser att regeringens mål om lägst arbetslöshet i EU 2020 går att nå.
Svaret på frågan är ja.
Anf. 21 Christian Holm Barenfeld (M)
Fru talman! Jag tackar Ylva Johansson för det sannolikt kortaste interpellationssvar som jag någonsin har fått. Det är också ett av de kortaste som jag någonsin har sett.
Det är bra att ministern tror på det arbetslöshetsmål som regeringen har satt upp. Även om det inte är exakt siffersatt är det ändå siffror som det handlar om.
I statsrådets avslutande inlägg i den förra interpellationsdebatten sa statsrådet att Moderaterna brukar bry sig mest om riktiga jobb. Det är självklart så att vi vill se riktiga jobb. Sedan kan man behöva arbetsmarknadspolitiska insatser också i andra lägen och situationer. Men självklart handlar det om riktiga jobb.
Frågan är: När det gäller att nå arbetslöshetsmålet, handlar det om att se till att vi får riktiga jobb för att få en lägre arbetslöshet?
Det är intressant att statsrådet och regeringen inklusive statsministern fortsatt tror på arbetslöshetsmålet. Däremot förefaller det inte som att Arbetsförmedlingens analyschefer och generaldirektör över huvud taget tror på arbetslöshetsmålet. Det är intressant och konstigt.
Inte heller några andra seriösa instanser tror på arbetslöshetsmålet. Finanspolitiska rådet, som regeringen lyssnade väldigt noga på, inte minst i opposition, dömer totalt ut målet. Konjunkturinstitutet har inga förhoppningar om målet. Vid en genomgång kan jag inte hitta en enda seriös instans som tror att regeringen kommer att klara sitt eget arbetslöshetsmål om Europas lägsta arbetslöshet 2020. Det finns hittills inga siffror som pekar på det. De enda som kvarstår i dagsläget och som tror på arbetslöshetsmålet är Stefan Löfven, Ylva Johansson och några ytterligare personer i Sveriges regering.
Om man nu tror på detta, vad är det som ska leda fram till målet? Man sänker RUT- och ROT-avdragen, vilket till och med enligt regeringens egna bedömningar kommer att ha en negativ arbetsmarknadspolitisk effekt. Många instanser - inklusive Arbetsförmedlingen - säger det också, och det diskuterades även i valrörelsen. Men då föreslog regeringen traineejobb och andra insatser som skulle göra susen. Av dessa traineejobb blev det bara 100.
Man saknar ju förslag. Jag tycker att det är bra att man har en hög ambition och vill ha en låg arbetslöshet. Men när man på område efter område saknar förslag för hur jobben ska bli fler och där man har sina vallöften om att åtgärder och arbeten skulle bli fler, där levererar man inte.
På vilket sätt ska regeringen och Ylva Johansson se till att arbetslöshetsmålet 2020 uppfylls? Ingen vore gladare än vi moderater om Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet. Men det som oroar är att det förs en svag arbetsmarknadspolitik.
Anf. 22 Hanif Bali (M)
Fru talman! Man brukar säga: När fan blir gammal blir han religiös. Det verkar som att när regeringen vacklar blir också regeringen religiös. Definitionen av vad man tror på, att målet ska gå att nå, har nästan något religiöst mått av tro över sig. Jag tror inte att det är just den form av tro som Christian Holm Barenfeld åsyftar.
Om jag får utveckla hans fråga, på vilken empirisk grund baserar regeringen sin uppfattning att det går att nå EU:s lägsta arbetslöshet år 2020? Jag skulle gärna vilja veta vilken empirisk grund man baserar detta på.
Enligt bedömare behöver det komma till 400 000 jobb. Enligt samma bedömare finns det inte ens en tillstymmelse till sannolikhet att det kommer att uppfyllas.
Jag har inte tagit del av sådana data, men det vore väldigt intressant att få veta: På vilken empirisk grund baseras regeringens uppfattning att det går att nå EU:s lägsta arbetslöshetsmål 2020?
Anf. 23 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Fru talman! Det är intressant att det inte tycks vara någonting som är så provocerande för oppositionen som att regeringen har för avsikt att lyckas med sin politik. Det finns ingenting som ni blir så upprörda över som att regeringen har för avsikt att nå högt uppställda mål.
Frågan formulerades så här: Anser arbetsmarknadsministern att målet om EU:s lägsta arbetslöshet går att nå? Självklart är svaret på den frågan ja. Den som skulle svara nej på den frågan ska nog fundera över om det är politik som man ska ägna sig åt. Då ska man kanske ägna sig åt någonting helt annat.
Arbetsmarknadspolitiken måste alltid anpassas efter verkligheten. Det betyder att när verkligheten förändras måste också politiken förändras, om den ska vara framgångsrik. Då gäller det att förstå den situation som vi har just nu. Nu har vi en situation med mycket stark tillväxt av nya jobb. Det har lett till att det är många lediga jobb som inte tillsätts och till att en stor och växande andel av de arbetslösa inte har den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. I andra lägen kan det vara en annan situation. Men nu har vi den här situationen.
Det viktigaste som man måste göra är självklart att se till att rusta personer som är arbetslösa med den kompetens som efterfrågas och också att underlätta för arbetsgivare att efterfråga lite lägre kompetens än den som man i förstone hade tänkt sig - detta för att underlätta för människor att få en chans att komma in på arbetsmarknaden.
Svenskt Näringslivs bedömningar av hur många nya jobb som krävs för att nå regeringens mål är ett mått på hur stark tillväxten är. Man kan jämföra den bedömning som Svenskt näringsliv nu gör med den som man gjorde för ett år sedan. Det som har hänt under det året är att Sverige har tagit emot 163 000 asylsökande, vilket är en all time high-siffra, inte bara i vårt land utan i alla utvecklade länder.
Trots detta stora flyktingmottagande i Sverige har Svenskt Näringsliv räknat upp prognosen med bara 30 000 jobb. Det säger någonting om hur stark den underliggande trenden av ekonomisk tillväxt och tillväxt av nya jobb är just nu. Den består inte för evigt, utan det krävs också att man underhåller det med politiska insatser. Men i det läge som vi har just nu är det absolut viktigaste att rusta människor med utbildning och på andra sätt för att göra dem redo att ta de lediga jobben.
Anf. 24 Christian Holm Barenfeld (M)
Fru talman! Ylva Johansson säger att det finns ingenting som är så provocerande för oppositionen som att regeringen lyckas med det som man vill göra. Det tycker jag inte stämmer, men det var väl lite av den tongången som hördes före valet och också under alliansregeringen. Det sprudlade väl inte riktigt av glädje när alliansregeringens statsråd i olika internationella mätningar blev korade till Europas och världens bästa till exempel finansminister och så vidare. Det var siffror på utnämningar som vi inte riktigt har sett på sistone.
Nej, jag blir inte provocerad om regeringen och Ylva Johansson lyckas med sin arbetsmarknadspolitik och lyckas att nå sitt arbetsmarknadspolitiska mål för att sänka arbetslösheten. Det som är provocerande och som jag är mer oroad för är ju avsaknaden av jobbskapande förslag, förslag som leder till att det blir enklare att och mindre riskfyllt att anställa och att starta och driva företag. Det borde också bli lättare att gå från att vara utan arbete till arbete.
Nu har vi en positiv konjunktur som hjälper till. Sedan finns det många andra delar, men som Ylva Johansson sa är det en stor andel av de arbetslösa som inte har den kompetens som behövs och efterfrågas på arbetsmarknaden. Självklart kan man då utbilda människor, men det är ingen quick fix.
Vi har också ett rekordstort mottagande av nyanlända som till stor del kommer att stanna här. Vi har alla ambitionen att se till att de kommer in i samhället och in på arbetsmarknaden. Men vi vet också att det är en extremt lång etableringstid för nyanlända i Sverige, en väldigt lång tid. Det kommer också många som har en mycket låg utbildningsgrad. Regeringen säger ju nej till Moderaternas och Alliansens förslag om att man ska kunna lära sig jobbet på jobbet och om hur man ska sänka trösklarna för de nyanlända.
Mycket av det här ligger kanske inte heller direkt på arbetsmarknadsministern, utan på utbildningsministern, och det ska vi nog inte debattera här i dag, för han är väl i min hemstad Karlstad och försöker bli omvald i dag. Vi får se hur det går.
Det är givetvis viktigt att tillhandahålla utbildning och rusta vår arbetskraft. Men som sagt är det provocerande om vi inte lyckas leverera på arbetsmarknadsområdet.
Det är fyra år kvar att nå det mål ministern och regeringen satt upp. Om jag inte har fel siffror ligger Sverige i dag på 13:e plats i EU när det gäller arbetslöshet. Det innebär att man har en ganska lång väg att gå.
Man tillsätter nu under våren en utredning gällande Arbetsförmedlingen. Det kommer från regeringen också många förslag som gör det dyrare att anställa och som gör det krångligare, svårare och mindre lönsamt att starta och driva företag. Samtidigt saknas de konkreta jobbskapande förslagen.
På vilket sätt ska Ylva Johansson och regeringen kunna leverera, så att man uppfyller sitt arbetslöshetsmål? Och på samma tema som min kollega Hanif Bali: Vad har man för saklig grund att anse att det här kommer att fungera? Vad har man för vetenskapliga fakta bakom detta? Visst kan man ha politiska visioner, men det är också viktigt att det finns någon substans i de politiska visionerna.
Anf. 25 Hanif Bali (M)
Fru talman! Det blir nästan filosofiskt. Om man inte tror på mål som praktiskt inte är genomförbara, i alla fall inte med den form av politik som bedrivs nu, ska man då inte syssla med politik? Ja, vi kan ju ha som ambition att vi ska sätta en person på Venus nästa månad. Men det betyder inte att det är realistiskt att det blir av, för det finns ganska många empiriska fakta som motsäger att en sådan sak vore möjlig.
Regeringen hade kunnat ha ett mer långsiktigt mål, till exempel att nå Europas lägsta arbetslöshet lagom till 2030. Jag har ingen empirisk grund för att säga att det går att nå målet ens då. Men detta går såklart att utreda.
Man undrar då vad det finns för empirisk substans i att tro att det går att nå målet just till år 2020. Jag tror inte att det är politiskt omöjligt att få Europas lägsta arbetslöshet. Jag tror att vi båda vill ha inte bara Europas utan världens lägsta arbetslöshet. Det är nog ingenting som någon av oss motsätter sig. Men oavsett politisk härkomst och ideologi kan man gå igenom fakta för att försöka se om det är möjligt att nå målet till år 2020.
Här blir det märkligt. Regeringen och arbetsmarknadsministern säger att det absolut är möjligt att nå målet och att de tror att de kommer att göra det. På vilken empirisk grund baserar man då sin tro på att man kommer att nå målet till det året? Jobbtillväxten är förvisso stark just nu, men det finns inget som pekar på att den kommer att hålla i sig ända dit och vara så pass stark att vi kommer att ha Europas lägsta arbetslöshet.
Anf. 26 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Fru talman! Moderaterna har aldrig haft höga mål, men jag representerar ett parti som ofta har haft det och ofta har klarat det. Det tänker vi göra nu också. Men det är självklart så att den flyktingsituation och det asylmottagande vi hade förra året har gjort det svårare. Allt annat vore naivt att säga.
Jag vill rätta Christian Holm Barenfeld på en punkt. Det är inte så att Sverige i dag har ett rekordstort mottagande av asylsökande. Men vi hade det förra året, och det var därför nödvändigt att lägga om politiken för att hantera situationen, vilket regeringen också gjorde.
Låt oss komma ihåg vilken politik Moderaterna bedrev när man hade chansen att styra över arbetsmarknadspolitiken. Vad gjorde man? Jo, man satsade på sänkt arbetsgivaravgift för unga. Det var en mycket dyr reform som gav väldigt lite pang för pengarna, vilket är dokumenterat. Man satsade på jobbcoacher, etableringslotsar och skattesänkningar. Inget av detta gav särskilt gott resultat beträffande arbetslösheten eller jobbtillväxten.
Låt oss också dra oss till minnes hur det lät på Moderaterna i valrörelsen. Om man återställer arbetsgivaravgiften för unga kommer det att bli ett dråpslag - ungdomsarbetslösheten kommer att öka, sa Moderaterna då. Nu har vi återställt arbetsgivaravgiften för unga till tidigare nivå och satsat på andra insatser. Och ungdomsarbetslösheten sjunker.
Det är inte så att ni i Moderaterna haft ett jättebra record beträffande att kunna förutse effekterna av olika politiska förslag, vare sig era egna eller våra. Men det ska väl sägas till ert försvar att dessa alltid är svåra att förutse, då verkligheten givetvis förändras. Det är just därför arbetsmarknadspolitiken måste vara flexibel och anpassa sig efter de utfall som blir och den föränderliga verkligheten.
Lite senare i dag kommer jag att träffa OECD. De har gjort en oberoende granskning av Sveriges etableringspolitik och kommer att presentera denna på en presskonferens i dag. Jag hoppas att Christian Holm Barenfeld tar chansen att lyssna på den. Jag tycker att det är viktigt att bli recenserad och granskad av utomstående. OECD kommer att göra den här typen av granskningar av flera länder, men Sverige är först ut. Vi har just nu inget att jämföra oss med, eftersom rapporten om oss är den första. Men senare kommer det att levereras rapporter också från granskningar av andra länder. Det kommer att bli intressant att kunna jämföra i vilka delar svensk politik är lyckad och i vilka delar vi kanske har att lära av andra länder, inte minst när det gäller att förkorta tiden till arbete för nyanlända.
Anf. 27 Christian Holm Barenfeld (M)
Fru talman! Vi har våra respektive synpunkter. Den saken är klar.
Det är självklart så att alliansregeringen genomförde många viktiga reformer på arbetsmarknadsområdet. Mycket gick väldigt bra. Under den mest omfattande finanskrisen låg Sverige i topp när det gällde ekonomi och reformstyrka. Och till skillnad från många andra länder behövde vi inte spara oss ur krisen. Vi behövde inte göra massuppsägningar i den offentliga sektorn, vilket större delen av omvärlden faktiskt gjorde. Vi fick idel goda vitsord. Vi klarade finanskrisen väl, även om den givetvis innebar stora påfrestningar, även på grund av att Sverige är ett av de mest exportberoende länderna.
Den nuvarande regeringen förefaller inte tro på skattesänkningar utan anse att höga skatter är bra, medan vi tror att det är bra om folk får behålla mer av det de tjänar. En av de absolut mest jobbskapande åtgärderna är jobbskatteavdragen, vilket är dokumenterat. Socialdemokraterna var emot alla de fem jobbskatteavdragen, men nu får de till stor del vara kvar, sannolikt för att de gav vanliga löntagare omkring 1 500 spänn mer i plånboken varje månad. Det gjorde också att man konsumerade. Därmed var det en av de viktigaste jobbskapande åtgärderna.
Vi har ett stort mottagande av nyanlända, som Ylva Johansson nämnde, och det ska vi ha. Men vi måste bli bättre på etablering. Mottagandet var jättestort förra året, och det är fortfarande stort. Men även bortsett från den stora flyktingkris vi haft var arbetslöshetsmålet utdömt av egentligen alla seriösa bedömare.
Anf. 28 Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Fru talman! Christian Holm Barenfeld säger att den gamla regeringen gjorde mycket som var bra. Det är möjligt. Men två saker misslyckades man med: ekonomin och jobben. Man gick från mycket stora överskott i de offentliga finanserna till mycket stora underskott. Arbetslösheten var alarmerande hög, särskilt ungdomsarbetslösheten. Den var så hög att vi fick EU-stöd från de andra EU-länderna, varav de flesta var hårdare drabbade av finanskrisen än Sverige.
Fru talman! Jag vill ändå tacka för debatten. Vi kommer säkert att återkomma till frågorna om jobbmålen, jobbskapandet och arbetslösheten. Christian Holm Barenfeld är en flitig interpellant. Jag ser fram emot att återkomma till de frågorna i fler debatter.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.