assyrierna/syrianerna i Turkiet

Interpellation 2001/02:401 av Viklund, Margareta (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-23
Anmäld: 2002-05-14
Besvarad: 2002-06-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 april
Interpellation 2001/02:401
av Margareta Viklund (kd) till utrikesminister Anna Lindh om assyrierna/syrianerna i Turkiet

Turkiet redovisade förra året de ändringar man ämnade göra i sitt anpassningsprogram för inträde i EU. Då den första tidsfristen gick ut den 20 mars 2002 kunde konstateras att ingen reell ändring hade skett i programmet vad gäller minoriteternas grundläggande rättigheter. De har fortfarande ingen rättighet att undervisa på och i sitt modersmål. De har inte rätt att genom TV och radio sända program på annat språk än turkiska. Kränkningarna av mänskliga rättigheter fortsätter.

I det följande ges några exempel på frågor som sällan får utrymme i internationella sammanhang.

I skuggan av uppmärksamheten på krisen i Afghanistan och krisen mellan Israel-Palestina, passar den turkiska regeringen på att slå hårt mot de resterande spillrorna av de kristna i landet. EU-kandidaturen tycks inte vara någon återhållande faktor. Turkiet tycks vara fast beslutet att följa målsättningen att de kristna ska på ett eller annat sätt fördrivas från landet.

Den katolska kyrkan Saint Antuan i Icel (tidigare Mersin) har med stöd av ett officiellt fattat beslut sedan 1991 tagit hand om sju föräldralösa barn och barn i familjer med besvärlig social situation. Barnen fick mat, husrum och kläder av kyrkan samt gick i den officiella turkiska skolan.

I ett nytt beslut den 29 november 2001 av valin, guvernören, i Icel förbjöds hjälpverksamheten utan förvarning och med omedelbar verkan. Någon motivering för beslutet lämnades inte. Kyrkan förbjöds att även i framtiden hjälpa dessa barn. Beslutet innebar även att ingen annan än kyrkans personal skulle få vistas i eller besöka kyrkans lokaler. Kyrkan försökte överklaga beslutet med tanke på att barnen saknade någonstans att ta vägen. Överklagandet gav ingen framgång.

Den 30 mars 2002 infann sig polisen vid kyrkan och verkställde beslutet genom att köra i väg barnen. Dessutom har polisen hotat den ansvarige munken, Giorgio Bruno Simonelli, att det skulle stå honom dyrt om händelsen skulle komma till omvärldens kännedom.

Konsekvenserna av beslutet, och dess verkställande, är att de sju barnen hänvisas till en tillvaro som gatubarn utan vuxna vårdnadshavare. Det kräver inte mycket fantasi för att förstå hur detta påverkar barnens framtid.

Valin i Icel har tidigare stängt den protestantiska kyrkan i Icel.

Turkiet har fortfarande en mot kristna och judar riktad diskriminerande konfiskeringslagstiftning.

Turkiet införde 1936 diskriminerande lagar, som förbjöd kristna och judiska stiftelser och församlingar att ha fastigheter och andra tillgångar. Dessa lagar gäller fortfarande. Fastigheter som tillhör assyrier/kaldéer/syrianer, greker och armenier har sedan 1936 blivit utsatta för konfiskering.

Några exempel på fastigheter som konfiskerats:

Gedik Pasha Kilisesi (en kyrka med kringliggande fastigheter i Istanbul)

Kurucesme Kilisesi (en kyrka med kringliggande egendom i Istanbul)

Syrisk-katolska patriarkatets residens i Mardin

Syrisk-ortodoxa kyrkan i Istanbul

Assyrier/syrianer från Tur Abdin vägras också att återfå sin konfiskerade egendom.

År 1984 inledde kurderna sin väpnade kamp mot den turkiska staten. Detta inbördeskrig i sydöstra Turkiet blev alltmer hänsynslöst. Civila drabbades mycket hårt i hela den sydöstra regionen. Trots många provokationer från turkiska staten vägrade assyrier/syrianer att delta vid någon av sidorna i krigföringen. Assyrier/syrianers neutralitet bemöttes av den turkiska staten som om den vore fiendskap riktad mot staten.

Assyrier/syrianer deporterades från ett stort antal byar. Turkiska statens tillvägagångssätt var ofta att med vapenhot och misshandel samla byborna och ge dem order att inom 24 timmar lämna byn. I många byar som tillhörde assyrier/syrianer fördrevs befolkningen och staten placerade i stället ut sina egna grupper i de olika byarna.

Som exempel kan nämnas byarna Sare (turkiska Sari) och Gaznag (turkiska Gevizagaci) som 1996 tömdes på sin assyrisk/syrianska befolkning. Byborna har sedan dess vänt sig till alla tänkbara instanser för att få sin egendom och by tillbaka. Detta har hittills ignorerats. Nyligen vände sig byborna till presidenten men med samma resultat.

Ett antal frågor har tidigare ställts till utrikesministern om minoriteternas förhållanden i Turkiet i dag. Utrikesministerns policy synes ha varit att tämligen genomgående hänvisa till det pågående EU-arbetet. Men hitintills har detta EU-arbete varit otillräckligt.

Mina frågor till utrikesministern är därför:

På vad sätt har regeringen i EU-sammanhang tagit upp frågan om den turkiska statens förföljelse av den kristna minoritetsgruppen assyrier/syrianers situation inklusive konfiskering av egendom?

Vad kan den svenska regeringen göra för att påskynda EU:s aktiviteter för att med konkreta åtgärder hindra den pågående utrotningen av icke-muslimska minoriteter i Turkiet?

På vad sätt kan den svenska regeringen agera för att få EU:s kandidatland Turkiet att följa ingångna konventioner och avtal?

Debatt

(10 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:401

Webb-tv: assyrierna/syrianerna i Turkiet

Protokoll från debatten

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 1 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Lars Ohly har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att Turkiet ska uppfylla Kö- penhamnskriterierna och underteckna och efterleva Europarådets konvention för skydd av minoriteter. Margareta Viklund har frågat mig vad regeringen gör vad gäller turkiska statens förföljelse av assyri- er/syrianer och icke-muslimska minoriteter. Jag delar kritiken mot den bristande respekten för mänskliga rättigheter i Turkiet. Det stämmer också att Turkiet inte har följt sin tidtabell för uppfyllandet av Köpenhamnskriterierna. Samtidigt har Turkiets status som kandidatland lett till en reformprocess och en intensiv debatt i Turkiet även i känsliga frågor om t.ex. det kurdiska språket och dödsstraffet. Två paket med lagreformer har under våren antagits av det tur- kiska parlamentet som en uppföljning till justeringar- na i författningen i höstas. Sverige och EU har väl- komnat dessa reformer som ett steg i rätt riktning, men även betonat behovet av ytterligare åtgärder för uppfyllandet av de politiska Köpenhamnskriterierna. Det återstår också för Turkiet att implementera dessa reformer. Detta framfördes senast vid ett möte mellan EU:s medlemsländer och Turkiet den 17 maj. Den nya medielag som antogs nyligen innebär dessvärre ett steg tillbaka. Andra språk än turkiska är fortfaran- de förbjudna, och bland nya begränsningar i yttrande- friheten märks framkallande av pessimism. Kommis- sionen har uppmanat den turkiska regeringen att revi- dera lagen. Fler reformer och en rättstillämpning som ligger i linje med EU:s normer krävs innan situatio- nen för den turkiska medborgaren verkligen har för- ändrats. Köpenhamnskriterierna är tydliga när det gäller kravet på respekt för och skydd av minoriteter. Sverige och EU tar löpande upp frågor som berör minoriteter, t.ex. obegränsad rätt att bruka sitt mo- dersmål. Självklart vore det önskvärt att Turkiet un- dertecknade Europarådets konvention för skydd av minoriteter. Tyvärr är det även flera EU-länder som ännu inte undertecknat konventionen. Det viktigaste är förstås att titta på hur minoriteter behandlas i prak- tiken. Situationen för assyrier/syrianer är fortfarande otillfredsställande men tycks ändå ha förbättrats. Sveriges generalkonsul i Istanbul Ingmar Karlsson besökte nyligen, bl.a. tillsammans med ett par riks- dagsledamöter, de assyrisk/syrianska områdena i Turkiet. De företrädare han träffade - även religiösa och politiska - ansåg att situationen hade förbättrats under det senaste året. Det rådde inte längre reseför- bud till några byar och fotografering var tillåten över- allt. Folk hade börjat återvända. Det huvudsakliga problemet i dag är lagen från 1936 som förbjuder religiösa samfund att förvärva fastigheter och andra tillgångar. EU har, bl.a. på initi- ativ av Sverige, tagit upp frågan med de turkiska myndigheterna. Sverige och EU kommer även fort- sättningsvis att verka för att prioriteringarna i EU:s partnerskapsdokument för Turkiet, som bl.a. syftar till att förbättra situationen för religiösa minoriteter, ska uppfyllas. Regeringen kommer - såväl inom EU som vid bilaterala kontakter och genom direkt stöd till organi- sationer som arbetar för mänskliga rättigheter - fort- sätta att verka för att Turkiet ska leva upp till sina löften och förbättra bl.a. minoriteters ställning i en- lighet med internationella åtaganden.

Margareta Viklund (Kd)

Anf. 2 Margareta Viklund (Kd)

Fru talman! Först vill jag tacka för svaret, som Lars Ohly och jag får dela på. Jag har under ganska lång tid följt det assy- risk/syrianska folkets situation i bl.a. och kanske framför allt Turkiet. När jag i början på 90-talet blev informerad om dess situation hade jag svårt att förstå och sätta mig in i den fullständiga bilden. Men ju mer jag har träffat assyrier/syrianer i vårt land, men också i bl.a. Turkiet, har jag förstått vilka fruktansvärda traumatiska händelser som de har varit med om. Assyrier/syrianerna är i dag inget stort folk, men likväl har det överlevt som folk trots ihärdiga förföl- jelser och massdödande. Men tyvärr, fru talman, finns de snart inte kvar i Turkiet om inget nu görs för att bromsa den under årtionden pågående intensiva ut- rotningsprocessen, som jag vill kalla den. Det är all- varligt och långt ifrån den verklighet vi lägger i be- greppen mänskliga rättigheter och folkrätt. Vi kan inte längre blunda för det kristna folket as- syrier/syrianernas situation i Turkiet och hela Mel- lanöstern. Det är kris. De människorna har samma rätt att finnas där som alla andra - detta äldsta av alla kristna folk, som så ofta fått klä skott för våra tilltag i västvärlden. De är på många håll i den islamiska världen representanter för just oss i västvärlden, för de är ju kristna. Fru talman! För att försöka vidga perspektivet nå- got och försöka visa på problemets stora vidd och djup måste jag nämna något om de hundratusentals assyrisk/syrianska flyktingar som finns i Jordanien. Där lever de i armod och under stor press och över- hängande hot om att sändas tillbaka till Irak, som de flesta av dessa flyktingar kommer ifrån. Vid ett så- dant hemsändande är det enligt uppgift bara hals- huggning eller dödande på annat sätt, samt fängelse, som gäller. Man sägar också att Saddam Hussein självklart vill ha dessa flyktingar tillbaka och låter därför säker- hetspolis fånga in dem. Han vill inte att omvärlden ska veta vad dessa människor har gått igenom och hur hotad deras situation är. Fru talman! Nöden är stor, och situationen för as- syrier/syrianer i hela Mellanöstern så nära outhärdlig man kan komma. Men nu gäller det Turkiet, som är på väg in i EU. Det är allvarligt nog med tanke på att Turkiet inte uppfyllt sina förpliktelser när det gäller anpassningsprogrammet för inträde i den europeiska unionen. Men det är en annan sak i sammanhanget som också oroar mig, och det är den uppmärksamhet som Turkiets kommande ledningsansvar för den interna- tionella säkerhetsstyrkan i Afghanistan eventuellt kan innebära och vilka konsekvenser det kan få för upp- fyllandet av Köpenhamnskriterierna och de mänskli- ga rättigheterna i Turkiet. Jag anser att EU måste öka och skärpa sin uppmärksamhet speciellt under det närmaste halvåret vad gäller Turkiets hantering av demokrati och frågor om mänskliga rättigheter. Kan inte Turkiet infria sina förpliktelser vad gäller kraven på EU-medlemskap borde, anser jag, Turkiets status som EU-ansökarland omprövas. Vad säger utrikesmi- nistern om det?

Lars Ohly (V)

Anf. 3 Lars Ohly (V)

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret. Det andas inte någon större optimism vad gäller utvecklingen i Turkiet, och det gör inte heller min interpellation. Tyvärr är verkligheten sådan att det inte finns fog för någon större optimism i dagslä- get. Den nya radio- och TV-lag som utrikesministern nämnde är så utformad att en myndighet, RTUK, kan stänga kanaler på obestämd tid och utdöma böter för övergrepp mot lagen, t.ex. om någon sprider pessi- mism. Dess beslut kan inte överklagas. Det finns uppgifter om tortyr och om en ökande kränkning av mänskliga rättigheter. Samtidigt har Turkiet frisläppt ett antal grovt kriminella och gett dem amnesti. Det handlar om människor som bl.a. begått mord på människor i de folkgrupper som käm- par för respekt för sina rättigheter. Det finns också uppgifter om att EU- kommissionens representant har fått sin e-post över- vakad. Romani Prodi har protesterat mot detta. Dagligen grips människor som bara har begått ett brott: de har döpt sina barn till namn på ett språk som inte är godkänt, t.ex. kurdiska. Därför ställs de inför statens säkerhetsdomstol. Det här är en mörk bild, men tyvärr är den alltför sann. Fikret Baskaya sitter fortfarande fängslad till- sammans med hundra ytterligare journalister och intellektuella. Deras brott är otillåtet yttrande. Min fråga var egentligen: Avser utrikesministern att ta några initiativ för att förmå Turkiet att uppfylla de löften som angavs i mars förra året i Turkiets na- tionella handlingsplan? De initiativen lyser tyvärr med sin frånvaro i utrikesministerns svar. Kommer utrikesministern att ta några initiativ utifrån den situ- ation som nu har uppstått, att Turkiet inte har följt den tidtabell som angavs för uppfyllandet av villko- ren i Köpenhamnskriterierna, eller ska man bara låta det gå på? Ska man se några små förbättringar och några försämringar och säga: Vi fortsätter som förut? Det skulle vara att svika dem som kämpar för respekt för mänskliga rättigheter och för kulturella och språkliga rättigheter i Turkiet i dag. Det skulle vara att göra dem en otjänst. Då skickas nämligen signalen till Turkiet att Turkiet kan fortsätta att förtrycka stora minoritetsgrupper likaväl som små minoritetsgrupper. Det handlar inte om att Turkiet ska avskaffa ett antal förbud. Det handlar om att Turkiet ska leva upp till ett antal rättigheter som vi anser är universella. Om det inte görs visar Turkiet att man inte är beredd att anpassa sin lagstiftning till demokratiska spelreg- ler. Låt mig därför också säga att jag gärna skulle vilja se ett demokratiskt Turkiet som medlem i EU. Jag har ingenting emot att Turkiet blir medlem och att vi får ett stort muslimskt medlemsland i den europe- iska unionen, men med tanke på hur den turkiska regeringen i dag behandlar olika krav på respekt för mänskliga rättigheter finns det ingen anledning att i dagsläget gå vidare med processen innan Turkiet har ändrat sig.

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 4 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Jag kan instämma med båda talarna om att vi ser väldigt många problem när det gäller mänskliga rättigheter i Turkiet. Den debatten har vi haft ganska många gånger här i kammaren. Det som möjligen är skillnaden är väl att vi tidigare har varit lite mer optimistiska. Det har ändå varit en process framåt, och det har ändå skett förbättringar. Nu har vi sedan en tid tillbaka kunnat se att det är alltför mycket som har gått i stå när det gäller hela den turkiska reformprocessen. Styrkan hos motstån- darna till att utveckla demokrati och mänskliga rät- tigheter och motståndarna till att man ska komma närmare en integrering i EU har ökat. Vi har därför kunnat se ett antal väldigt allvarliga exempel under våren. Lars Ohly nämner rättsprocesserna mot familjer som har döpt sina barn till kurdiska namn. Vi ser debatter här i Sverige om Aftonbladets resebilaga och om vilka åtgärder som bör vidtas mot Aftonbladet. Vi ser den här förändringen av massmedielagen. Det blir alltså förbjudet att framkalla pessimism. Detta är bara några exempel. Lars Ohly frågade efter initiativ. De som har velat se andra initiativ är framför allt den turkiska reger- ingen, som hade velat se att man kom framåt i pro- cessen mot ett medlemskap i EU. Det som i dag är viktigt för oss är att markera för Turkiet att det inte längre bara är Sverige som kritiserar Turkiet. Nu ser vi att alltfler av EU-länderna agerar och att EU gemensamt agerar, och Turkiet kan inte komma vida- re i processen om man inte på allvar visar att man uppfyller kraven när det gäller de mänskliga rättig- heterna. Margareta Viklund tar upp exemplet med syria- nerna och assyrierna. Där kan man nog säga att situa- tionen ändå har förbättrats något. Människor börjar återvända. Det finns fler som kommer tillbaka. De vågar i dag komma tillbaka, vilket de inte gjorde förr, men fortfarande är det en fruktansvärt otillfredsstäl- lande situation. Utgångsläget var ju väldigt dåligt. Jag skulle dock inte vilja gå så långt som Marga- reta Viklund och ompröva Turkiets ställning som kandidatland. Om man skulle göra det skulle de som är direkta motståndare till en demokratisering och reformering av Turkiet liksom få vatten på sin kvarn och kunna säga: Här ser ni att man inte vill ha Turkiet som medlemsland i EU, eftersom Turkiet är ett mus- limskt land. Därför tror jag att det är bättre att Turkiet får vara kvar som kandidatland, men man får inte börja förhandla på allvar innan man har uppfyllt Kö- penhamnskriterierna. Man ska alltså vara kvar på samma nivå som i dag men självklart inte på allvar börja förhandla om medlemskap innan man har upp- fyllt Köpenhamnskriterierna. Jag kan nämna ett svenskt initiativ. Vi hade plane- rat att ha en ordentlig diskussion för några veckor sedan med den turkiska regeringen och med olika organisationer i Turkiet. Det skulle bl.a. vara ett stort arrangemang på det svenska center som vi har i Is- tanbul. Vi hade också tänkt ha en diskussion med myndighetsrepresentanter och med kurdiska organi- sationer och den lokala borgmästaren i Diyarbakir. Eftersom vi inte fick möjlighet och tillstånd att besö- ka Diyarbakir ställde vi in resan. Även om jag hade önskat att vi hade kunnat fullfölja det här initiativet var det för oss viktigare att markera att vi inte accep- terade att vi inte fick besöka Diyarbakir än att genom- föra resten av programmet. Det var den typen av initiativ som Lars Ohly efterlyste. Jag menar att vår protest, genom att vi ställde in resan, blev en väldigt tydlig signal till den turkiska regeringen.

Margareta Viklund (Kd)

Anf. 5 Margareta Viklund (Kd)

Fru talman! Självklart vill jag också innerst inne att Turkiet ska vara med i EU, för jag tror inte att ett land blir bättre om det inte får vara med i EU. Där- emot måste det finnas en gräns för hur långt man kan gå i sitt väntande på att det ska bli en förbättring. Jag undrar var den gränsen ligger någonstans. Finns det någon sådan gräns, eller kan man vänta i all evighet? Då kan det ju bli en oerhört lång förhalningsprocess, då vi då kommer att få se många exempel på brott mot mänskliga rättigheter och annat. Det oroar mig. På något sätt måste det finnas någon yttre gräns. När det gäller utrikesministerns svar på mina frå- gor ställer jag mig faktiskt skeptisk till en del. Jag anser att jag har fått svar som delvis har ett starkare skimmer över sig än vad de i verkligheten förtjänar. Utrikesministern säger bl.a. att det har blivit tillå- tet att återvända till sina ursprungsbyar och att foto- grafera igen. Det här fotograferingsförbudet och förbudet för framför allt assyrier/syrianer att komma hem till sina byar eller komma som turister till landet är ju så nytt som från förra året. Efter kraftfulla pro- tester från assyrisk/syrianska organisationer, andra organisationer och enskilda i Sverige och andra län- der kände sig Turkiet nödgat att lätta på de sanktio- nerna efter bara någon månad eller några månader. Osaken till det hela är att Turkiet inte vill att omvärl- den ska se vad som egentligen har hänt i landet och hur man behandlar sina invånare, särskilt minoriteter, och det kristna kulturarv som finns där. Ministern nämner inte i sitt svar något om de av den turkiska staten konfiskerade assyrisk/syrianska byarna och annan assyrisk/syriansk egendom som har konfiskerats. Vi talar i många olika sammanhang om vikten av att människor ska kunna och få möjlighet att återvän- da till sina hemländer. Det är bra om det kan ske nu, men hur ska assyrier/syrianerna kunna återvända, som många gärna vill, om deras by och egendom har konfiskerats och om den turkiska staten har placerat andra, sina egna, där? Påståendet om att många har återvänt ställer jag mig en aning skeptisk till. Jag har träffat och hört talas om någon enstaka som verkligen har ansträngt sig för att återfå sin egendom och för att kunna flytta tillbaka. Men det är så gott som omöjligt att få de papper, avtal och kontrakt som man behöver för att återfå det som borde vara ens rättmätiga egendom. Att de kristna assyrier/syrianernas frihet och verk- samhet är begränsad visar bl.a. exemplet i min inter- pellationen om att guvernören i Içel ändrade det se- dan tio år gällande beslutet. Det innebar att den ka- tolska kyrkan Saint Antuan i Içel, tidigare Mersin, helt plötsligt inte längre fick hjälpa sju föräldralösa barn så att de hade mat, husrum och kläder. Detta hände så sent som i år. De här barnen deltog i den officiella turkiska skolans undervisning, och de föstes i bildlig bemärkelse ut på gatan utan att ha eller få någon tillsyn och omvårdnad. Dessutom blev munken Giorgio Bruno Simonelli strängt tillsagd att inte berätta något för omvärlden om det inträffade. Man har satt honom under hot och press. Han har därmed fått sin frihet och sina mänsk- liga rättigheter begränsade. Ganska nyligen blev assyrisk/syrianska präster i en protestantisk kyrka i Diarbakir åtalade och ankla- gade för att dela ut biblar och förtala profeten Mo- hammed. Men, fru talman, ingen vettig assyrier/syrian gör något sådant om de vill behålla sitt liv i frihet, den lilla frihet de kan få i dagens Turkiet. Den kyrkan ville man nog säkert bomma igen för alltid.

Lars Ohly (V)

Anf. 6 Lars Ohly (V)

Fru talman! Som Margareta Viklund har berättat är det faktiskt så att assyrier och syrianer knappast kan sägas ha fått några stora förbättringar. Det har knappast skett några lättnader för denna numera lilla folkgrupp. Det bor mångdubbelt fler assyrier och syrianer i Sverige än det gör i Turkiet i dagsläget. Kanske de få eventuella lättnader som vi nu kan se bygger på att Turkiet har lyckats med att rensa ut en folkgrupp, sprida den över världen och därigenom beröva den sin egen historia. Jag skulle vilja fråga utrikesministern om de ställ- ningstaganden som har gjorts den senaste tiden i den s.k. kampen mot terrorismen och som berör Turkiet. EU har satt upp PKK på den s.k. terroristlistan. Vi vet sedan tidigare att Turkiet, liksom flera andra lite ljusskygga regeringar, har använt argumentet att de bekämpar terrorism när de i själva verket slår ned intern opposition. Det gäller Ryssland och Tjetjenien. Det gäller Israel och Palestina. Det gäller Turkiet och kurderna och andra minoriteter. I det ljuset kan man se den amerikanska kon- gressmannen Weldons besök i oktober. Han ledde en styrka på elva kongressledamöter från USA och sade att Turkiet alltid har varit en lojal allierad. Turkiet är som en skinande kronjuvel, sade han i anslutning till sitt besök i Turkiet. USA har också lovat att Turkiet ska få ersättning för de förluster som de har drabbats av genom sanktionerna mot Irak som delvis spillde över på Turkiet. USA är väldigt angeläget om att få med Turkiet i kampen mot terrorism. Därför går man dem till mötes. Detta krockar med respekten för mänskliga rättig- heter. Det krockar med den kamp för demokrati och människors möjligheter att leva ett gott liv som vi är överens om och som vi så hårt försöker föra fram. Man måste fråga sig hur kampen mot terrorismen sätts in i Turkiet i det läge som just nu är, där mino- riteter kämpar för sina rättigheter. Jo, kampen mot terrorismen används för att fort- sätta förtrycka. Den används för att fortsätta behålla t.ex. § 312 som innebär att man inte får yttra sig på ett sätt som hotar den turkiska statens enhet. Den para- grafen gäller även utomlands. Det var med den Meh- met Uzun ställdes inför rätta. I de uppmärksammade fallen fälls inte domar. Däremot finns det ett antal personer som döms i tysthet och som sitter fängslade på dessa mycket lösa grunder. Utrikesministern säger att vi inte ska gå så långt som till att ompröva Turkiets ställning som kandi- datland. Nej, kanske inte just nu. Men när uppstår ett läge då vi måste göra det? Det är onekligen så att Turkiet just nu uppnår den bästa av världar, nämligen frihandel och ökade kon- takter med den europeiska unionen, men de slipper tydligen undan kraven på förändring av lagstiftningen i syfte att uppnå mänskliga rättigheter och demokrati. Om det inte sker några större förbättringar måste vi väl komma till en punkt, där vi frågar oss hur länge detta ska kunna pågå.

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 7 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! På det sista vill jag svara att jag tror att det skulle få helt motsatt effekt. Även om Turkiet inte hade ställningen som presumtiv medlem i EU och kandidatland i EU skulle man säkert som grann- land ha de avtal som övriga grannländer har. I och med att man ändå har ställningen som kandidatland måste Turkiet acceptera en ständig inblandning av EU i turkiska angelägenheter och krav och kritik när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Det enda vi skulle uppnå med att säga att Turkiet helt ska strykas från listan vore att ge ett ordentligt slag mot reformvännerna i Turkiet. Det skulle också innebära att vi inte hade möjligheter till en ständig diskussion med Turkiet om detaljer och principer i den turkiska lagstiftningen. Det tror jag vore en brist. Jag tycker inte att svaret framställde syrianernas och assyriernas situation i något positivt skimmer, tvärtom. Det enda jag säger är att det har varit en mycket dålig situation. Det är fortfarande en dålig situation. Precis som Margareta Viklund säger har det dock blivit något bättre det senaste året. För att fort- sätta att få den turkiska regeringen att förbättra för syrianer och assyrier tror jag det är viktigt att vi sam- tidigt som vi kräver nya reformer erkänner att besöks- förbudet och fotograferingsförbudet har upphört. Annars kan det bli ett argument för Turkiet att inte göra några ytterligare förbättringar. I mitt svar tar jag också upp förbudet för religiösa samfund att förvärva fastigheter. Jag pekar på det som ett stort problem och att både Sverige och EU fortsätter att driva på Turkiet att ge dem den rätten. Vi är helt överens om det stora bekymret att Tur- kiet förtrycker människor och inte minst behandlar sina kurder illa. Det är inte så, Lars Ohly, att EU accepterar den beskrivning som amerikanska kon- gressledamöter kan ge av Turkiet, tvärtom. Jag tror det finns få som har uttalat så tydlig kritik av över- grepp mot mänskliga rättigheter som EU har gjort. EU har också varit väldigt tydligt med att man inte accepterar Turkiets beskrivning av terrorism. EU har inte satt upp KADEK, HADEP m.fl. på terrorist- listan. Man har satt upp PKK därför att PKK de facto har använt sig av terroristattentat, bl.a. i andra länder än Turkiet. Det är den enda terroristorganisation som har utfört mord även i Sverige. Det vet Lars Ohly mycket väl. Sveriges anseende i arbetet för mänskliga rättig- heter i Turkiet hade försämrats om vi hade motsatt oss att den organisation som faktiskt använder terro- ristmetoder hade satts upp på terroristlistan. Många i Turkiet vill gärna framställa både mig och den svens- ka regeringen och riksdagen som propagerandes för terrorism i Turkiet just för att vi har stött kurdernas rätt. Av det skälet är det viktigt att vi fortsätter att markera att vi stöder demokratiska organisationer, att vi stöder organisationer som inte använder våld men att vi inte stöder PKK. Vi kan inte motsätta oss att PKK sätts upp på listan över terroristorganisationer. Däremot ska vi fortsätta att bevaka att det inte drabbar andra kurdiska organisationer och att Turkiet aldrig får använda kampen mot terrorismen för att bekämpa kurdernas rättigheter och mänskliga rättig- heter. Det har de gjort i alla år, men vi måste fortsätta att bevaka att vi och andra EU-länder och EU som sådant aldrig accepterar det.

Margareta Viklund (Kd)

Anf. 8 Margareta Viklund (Kd)

Fru talman! Området mänskliga rättigheter är ett oerhört stort område. Det är ganska lätt att man misstolkas i sina ansträngningar för mänskliga rättig- heter. Jag uppfattade att det bl.a. var det som utrikes- ministern försökte säga. Jag vet också att utrikesmi- nistern, UD och regeringen har gjort stora ansträng- ningar för att få Turkiet att uppfylla de villkor och förpliktelser som de har åtagit sig för en avtalad tid. Detta gällde framför allt under ordförandeskapet i EU. Det har inte räckt. Turkiet har också tidigare skju- tit upp de förpliktelser de haft enligt ingångna avtal och lagar. De skjuter och skjuter på det. Som exempel kan nämnas en lag från år 1839 som innebär att krist- na skulle ha rätt till skyddad egendom och skyddat liv. Det är en lag som är 163 år gammal men som ännu inte efterlevs. Då undrar jag till slut: Hur ska man kunna pressa på Turkiet om man nu inte har någon gräns för hur långt man kan gå? Hur ska man då få dem att upp- fylla Köpenhamnskriterierna? Hur tänker utrikesmi- nistern agera i fortsättningen i den frågan? Jag fick inget svar på frågan om Turkiets led- ningsansvar för säkerhetsstyrkorna i Afghanistan kan bli en käpp i hjulet för arbetet med de demokratiska rättigheterna i själva Turkiet. Okej, besöksförbudet har upphört, och det är jät- tebra. Men det var bara en liten parentes, utrikesmi- nistern. Det varade bara några månader men visade ändå på ett positivt sätt att det går att engagera sig och opponera sig mot felaktigheter. Det finns mycket att göra för mänskliga rättigheter i det landet.

Lars Ohly (V)

Anf. 9 Lars Ohly (V)

Fru talman! PKK har begått avskyvärda handling- ar. Nu har PKK tagit ställning mot terrorismen. Nu har man tagit avstånd från dessa avskyvärda hand- lingar och lagt ned vapnen, och då terrorstämplas organisationen. Hur tas det emot i Turkiet? Jo, själv- klart använder man det som argument för att bekämpa kurders rättigheter i allmänhet. Den s.k. kampen mot terrorismen, som lett till att USA i stort sett bestäm- mer själva vilka som är terrorister och vilka som ska bekämpas, har lett till att Turkiet har fått närmast ett fribrev för att bekämpa minoriteters kamp för sina rättigheter. Jag vill också gärna höra ett svar på Margareta Viklunds fråga om hur Turkiets befälsföring av den internationella FN-styrkan i Afghanistan kan påverka Turkiets möjligheter att få en position och en status som gör att man på sin egen bakgård kan fortsätta att bekämpa demokrati och människors rättigheter i namn av kamp mot terrorismen. Det här är olycksa- ligt och en följd av att alltför få röster har höjts mot USA:s ensidiga rätt att själva bestämma hur kampen mot terrorismen ska föras, vem som ska bestämma vilka som är terrorister och vilka medel som ska an- vändas i den kampen. Slutligen vill jag ändå betona att i beskrivningen av utvecklingen av mänskliga rättigheter och demo- krati i Turkiet är vi i stort överens. Det är ingen posi- tiv bild som utrikesministern ger här i dag kammaren, och det är ingen positiv bild som verkligheten uppvi- sar. Tvärtom går alltför mycket i fel riktning. Jag hoppas att det åtminstone innebär att utrikesministern ägnar ökad uppmärksamhet åt att kritisera den här utvecklingen.

Utrikesminister Anna Lin (S)

Anf. 10 Utrikesminister Anna Lin (S)

Fru talman! Först och främst: Turkiets befälsfö- ring i Afghanistan stärker inte landets möjligheter att förtrycka sina egna minoriteter. Jag hoppas att det blir en motsatt utveckling, att fler länder kommer att mer kritiskt granska vad Turkiet gör i och med att landet kan få en sådan framträdande roll och att Turkiet därför har större skäl att respektera mänskliga rättig- heter på hemmaplan. Turkiet har självklart inget fribrev, som Lars Ohly säger, för att bekämpa minoriteter. Turkiet har ägnat sig åt att bekämpa minoriteter under decennier. Man har gjort det under stark kritik från omvärlden. Den förändring vi har kunnat se är snarare att omvärldens - läs: EU:s - kritik har ökat under senare år. Det är inte längre enbart Sverige som kritiserar Turkiet när det sker brott mot demokratin och de mänskliga rät- tigheterna, utan det är i dag många länder som kräver att vare sig man är turk, kurd, assyrier eller syrian ska man ha rätten till sitt eget språk, sin egen tro och sin egen kyrka. Jag hoppas att vi kommer att kunna fortsätta, både från svensk sida och från EU:s sida, att förmå Turkiet att stärka sin demokrati och faktiskt börja respektera mänskliga rättigheter. Det är enda sättet för Turkiet att på allvar kunna bli ett kandidatland till EU och på allvar kunna förhandla om ett framtida medlemskap i EU.

Intressenter

Frågeställare

Viklund, Margareta (kd) Kristdemokraterna

Besvarad av

utrikesminister Anna Lindh Socialdemokraterna