Åtgärder för att möta varslen i Stockholm
Interpellation 2008/09:99 av Vestlund, Börje (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-11-07
- Anmäld
- 2008-11-10
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-11-18
- Sista svarsdatum
- 2008-11-24
- Besvarad
- 2008-12-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 7 november
Interpellation
2008/09:99 Åtgärder för att möta varslen i Stockholm
av Börje Vestlund (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Konkurserna ökade med hela 53 procent i Stockholms län under oktober, jämfört med oktober 2007. Samtidigt varslades under oktober hela 2 800 människor bara i Stockholms län. Detta innebär att jobbkrisen nu även har drabbat Stockholm med full kraft. De rejäla konkursuppgångarna har framför allt drabbat privata tjänste‑, bygg- och detaljhandelsföretag samt hotell och restauranger. Företaget UC, som för statistik över antalet konkurser, räknar med att den mycket kraftiga uppgången av konkurser de senaste månaderna kommer att innebära en total ökning med 10 procent utslaget på hela 2008, jämfört med förra året. De slår också fast att det ser ännu värre ut inför nästa år. Trots detta har regeringen inte velat tillföra några extra resurser för att möta varslen eller stärka småföretagens konkurrenskraft.
Mina frågor till näringsministern är därför:
Avser näringsministern att ta initiativ till att tillföra några extra resurser för att möta jobbkrisen i Stockholm?
Avser näringsministern att vidta några åtgärder för att stärka småföretagens möjligheter att växa och anställa?
Debatt
(25 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:99
Webb-tv: Åtgärder för att möta varslen i Stockholm
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:40 Tisdagen den 2 decemberProtokoll 2008/09:40 3 § Svar på interpellationerna 2008/09:99, 111 och 114 om varslen och regeringens agerande
Protokoll från debatten
Anf. 1 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Börje Vestlund har frågat mig om jag avser att ta initiativ för att tillföra några extra resurser för att möta jobbkrisen i Stockholm samt om jag avser att vidta några åtgärder för att stärka småföretagens möjligheter att växa och anställa. Monica Green har frågat mig vilka initiativ jag kommer att ta för att utveckla näringslivet i Tidaholm med omnejd och i Skövde med omnejd, förutom att samordna varslen.
Till att börja med vill jag nämna att jag och hela regeringen noga följer utvecklingen och effekterna av den pågående globala finanskrisen. Svenska institutioner med ansvar för likviditeten och stabiliteten på finansmarknaden har gjort ett bra arbete för att hantera de omedelbara följderna av krisen. Sverige har varit pådrivande i den överenskommelse som nyligen nåtts på EU-nivå, och regeringen har föreslagit ett nationellt stabilitetspaket för att trygga bankernas, och indirekt företagens, finansieringsbehov. Finansinspektionen övervakar kapitaltäckningsnivåer och kreditgivningen hos de svenska bankerna.
Som jag har framfört när jag svarat på liknande interpellationer den senaste tiden innebär effekter av finansoron och konjunkturavmattningen att fler företag får det svårare att överleva.
Det samhället måste kunna erbjuda är ett gott företagsklimat som innebär att fungerande företag har konkurrenskraftiga villkor. Regeringen har förbättrat företagens förutsättningar för finansiering, ökad lönsamhet och minskad administrativ börda. Dessutom föreslås bolagsskatten och expansionsfondsskatten att sänkas. Detta stärker tillväxten, förbättrar förutsättningarna för investeringar i Sverige och främjar redovisningen av skattemässiga överskott i Sverige.
För att minska risken för konkurser i livsdugliga företag ökar regeringen tillgången till kapital och skapar en effektivare reglering för företag i ekonomisk kris. Regeringen har förbättrat tillgången till kapital för småföretag genom avskaffandet av förmögenhetsskatten och höjningen av maxbeloppet för Almis mikrolån. För att kunna garantera Almis utlåningskapacitet i dessa osäkra tider har regeringen nu lämnat förslag om en förstärkning av utlåningskapaciteten hos Almi upp till 2 miljarder kronor.
Regeringen har också tillsatt en utredning som ska se över konkursreglerna med syftet att göra lagstiftningen mer inriktad mot att främja entreprenörskap, företagande, sysselsättning och tillväxt. Genom att förbättra och samordna förfarandena för företagsrekonstruktioner och konkurser ska företag med goda framtidsutsikter kunna rekonstrueras snabbare och till en lägre kostnad. Utredningen ska även lämna förslag om skuldnedsättning för överskuldsatta företag med personligt ansvar för företagsskulder.
Ett effektivt omställningsarbete främjas av att lokala och regionala aktörer, såväl statliga som kommunala och privata, kraftsamlar och samverkar för att skapa nya jobb och nya företag. Det är på lokal och regional nivå verktygen ska finnas att möta de personer som drabbas av varsel. Därför har regeringen uppdragit åt ett antal personer att samordna insatserna lokalt och regionalt. Regeringen har fått ett brett stöd för detta sätt att arbeta och uppmuntrar lokala och regionala initiativ som främjar denna samverkan.
För att skapa "en dörr in" till Regeringskansliet och därmed underlätta dialogen mellan regeringen och de personer som utsetts till att samordna arbetet lokalt och regionalt inrättar regeringen en nationell samordningsfunktion i form av en statssekreterargrupp. Statssekreterare från Arbetsmarknads-, Social-, Finans-, Utbildnings- och Näringsdepartementen ingår i gruppen. Ordförande för denna grupp är statssekreterare Jöran Hägglund på Näringsdepartementet.
Regeringen har visat att tydligt jobbfokus i politiken och stort ansvarstagande ger trygghet i skakiga tider. Detta tillsammans med väl fungerande finansiella system gör att Sverige så här långt har klarat sig långt mycket bättre än andra länder. Den snart beslutade budgeten med reformer på 32 miljarder för 2009 blir ett viktigt sätt att möta lågkonjunkturen. Regeringen är beredd och har utrymme att göra mer om så skulle krävas.
Anf. 2 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Oavsett vilken fråga man ställer till Maud Olofsson har Maud Olofsson alltid ungefär samma svar. Det handlar om de generella åtgärder som man har genomfört när det gäller att förbättra för företagande. Att det skulle behövas något nytt när nya situationer uppstår slår aldrig Maud Olofsson. Det kan hon inte tänka sig ens i sin vildaste fantasi.
Jag tycker att det är beklagligt att vi har en regering som vill så lite och gör så lite. Jag tror att det snart bara är regeringen i det här fallet som anser att man noga, med betoning på noga, följer utvecklingen. Nästan alla andra har kommit fram till någonting helt annorlunda - man vill ha snabba reformer. Det är Konjunkturinstitutet, det är de olika bankernas ekonomer och så vidare.
Fru talman! Vi var överens och delade regeringens bedömning vad gäller finanskrisen. Men problemet är att nu har finanskrisen nått in i den reala ekonomin, nu håller företagen på att försvinna. Regeringens jobbpolitik finns inte längre i den form man hade tänkt sig. Nu börjar arbeten försvinna.
Jag ställde den här interpellationen ur ett Stockholmsperspektiv. I Stockholm har vi ingen samordnare på något sätt. Ändå försvinner det ett stort antal jobb. De försvinner inte genom varslen utan oftast - det kan vi enkelt mäta innan man får arbetslöshetsstatistiken - genom konkurser. Konkurserna ökade med 53 procent från oktober 2007 till oktober 2008. Över hela landet räknat är det en ökning med 10 procent för hela året. Enligt upplysningsföretaget UC ser 2009 ut att bli mycket värre. Det var i alla fall så de uttryckte sig.
Sedan säger Maud Olofsson att borttagna förmögenhetsskatten underlättade för företagarna att få mer riskvilligt kapital. Då måste jag ställa en fråga. Vi har diskuterat detta så många gånger, Maud Olofsson och jag. Hur många företag har fått del av detta riskvilliga kapital som nästan skulle göra att alla andra åtgärder blev onödiga? Nu ska jag inte ta i de övertoner som varit i debatter innan. Men hur många företag handlar det om, Maud Olofsson? Jag tycker att frågan börjar bli värd att få ett svar.
Socialdemokraterna har föreslagit en del åtgärder. Varför inte prova vårt förslag om att staten ska betala sina fakturor inom tio dagar och på sikt även att låta lagen om avtalsvillkor skärpas? När det gäller den nya konkurslagstiftningen brukar Maud Olofsson stå här och häckla oss för vad vi inte gjorde på tolv år. Varför har denna inte kommit på plats efter två och ett halvt år? Är det inte en berättigad fråga så här långt? Utredningen om den har fått en förlängd tid, om jag inte minns fel.
En annan sak som man skulle kunna prova från regeringen är en generell sänkning av arbetsgivaravgiften. Då behöver man inte ha en åldersdiskriminering, som i de förslag som ni lägger fram.
Man kan inte prata sig ur problemen, Maud Olofsson. Det har vi sett när det gäller regelförenklingarna. Man kan inte prata sig ur problemen i den kris heller som Sverige nu befinner sig i.
Anf. 3 Monica Green (S)
Fru talman! Volvo i Skövde, Arkivator i Falköping, Paroc i Hällekis, Vedum Kök & Bad i Vedum, Pharmadule i Emtunga, IAC i Tidaholm, Kellve Bulkteknik i Kvänum och så vidare - varslen bara fortsätter att hagla in över Skaraborg. Ungefär 3 000 har varslats hittills enbart i Skaraborg, men det slutar inte här. Förra veckan var det byggbranschen som tryckte på larmknappen. Förutom varslen har vi alla visstidsanställda som får gå omedelbart, de som redan har blivit uppsagda och de som jobbar på småföretag, där varslen inte syns i statistiken, småföretag som nu går i konkurs.
Ändå uteblir åtgärder från regeringen. Maud Olofsson säger sig vara nöjd med det som redan har vidtagits.
Vi anklagar inte regeringen för den här lågkonjunkturen, inte ens för finanskrisen. Vi anklagar däremot regeringen för att inte ha tagit till vara de goda år som vi har haft för att använda nu i kristider. Efter en högkonjunktur kommer alltid en lågkonjunktur. Det vet vi. Om man slarvar bort högkonjunkturen med gigantiska skattesänkningar till dem som redan har det bra står man ganska tomhänt när lågkonjunkturen kommer.
Nu är festen över, och ingen tror längre att det var den borgerliga regeringens förtjänst att jobben kom till under högkonjunkturen. Det var en högkonjunktur, och det var bra. Vi gladdes alla åt att vi hade några goda år. Men vi skulle också ha tagit till vara dem.
Det är viktigt att ha ordning och reda i ekonomin. Det har vi socialdemokrater sett till, bland annat med hjälp av er i Centern på 90-talet men också med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Därför är det viktigt att vi håller i plånboken och gör rätt saker. Nu gäller det att ta till stimulansåtgärder, och det gäller att se till att inte fler blir drabbade.
ROT-avdrag kan vara ett sådant exempel. Marbodal i Tidaholm är ett stort företag som skulle kunna undvika varsel under våren om det tillkom ett ROT-avdrag från regeringen. Tidaholm är mycket hårt drabbat eftersom IAC, som är en underleverantör till bilindustrin, nu redan har varslat 280 personer. I lilla Tidaholm skulle det vara förödande om även den stora träindustrin skulle gå samma öde till mötes. De skulle räddas med ett ROT-avdrag.
Det gäller att stimulanspaket kommer i rätt tid så att stöd ges till ekonomisk verksamhet under en period när efterfrågan är låg, eftersom förseningar i genomförandet kan betyda finanspolitiska impulser. Det är inte bra, utan det gäller att komma i rätt tid.
Det gäller också att se till att stimulanspaket är tidsbegränsade och att man har offentliga finanser i ordning.
Man ska rikta stimulanserna rätt på det ekonomiska problemet, bland annat på arbetslösheten, kreditåtstramningar för företag och hushåll, som man skulle kunna stimulera bättre, bland annat genom ett höjt barnbidrag som vi har föreslagit.
Man ska också samordna och se till att det blir en långsiktig hållbarhet i de offentliga finanserna.
Varför har Maud Olofsson något emot att man vidtar sådana åtgärder?
Vi socialdemokrater har lagt fram två stimulanspaket under den här hösten med forskning, utbildning, investering, byggnation, höjd a-kassa, höjda barnbidrag och ROT-avdrag, både i budgetmotionen och i den extra motion som vi har väckt på grund av den situation vi nu sitter i. Och regeringen står handfallen.
Anf. 4 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Monica Green sade att regeringen inte har utnyttjat de goda åren. Det är väl precis tvärtom. Regeringen har sett till att vi har många fler i arbete och har minskat utanförskapet. Hade vi inte haft en alliansregering hade Sverige varit i ett bekymmersamt läge för att möta den kris som nu kommer.
Världen har drabbats av den här krisen - det känner vi alla till. Det är en djup lågkonjunktur. Efterfrågan sjunker dramatiskt på många produkter, vilket leder till kriser som har exemplifierats i interpellationerna. Sverige är ett rätt litet, exportberoende land, och vi drabbas självfallet också av en sådan här väldig internationell avmattning.
Om den här krisen hade inträffat hösten 2006 hade Sverige stått mycket sämre rustat att möta denna utmaning. Nästan 200 000 fler personer hade varit i utanförskap, och många fler hade uppburit a-kassa, sjukförsäkring eller aktivitetsersättning och varit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder redan före krisen.
Utan en alliansregering de senaste två åren och de åtgärder som den har genomfört för att få fler i arbete och minska utanförskapet hade Sveriges situation varit betydligt sämre i dag.
Visst har regeringen fått kritik - inte minst från dagens interpellanter - för de skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare som har genomförts för att få fler i arbete, för förändrade regelverk och ersättningsnivåer i våra försäkringssystem och för många andra nödvändiga förändringar som har genomförts.
Jag tror dock att allt fler svenskar nu inser hur nödvändiga regeringens åtgärder har varit och vad regeringens politik har betytt för att så många fler har kommit i arbete och för att Sverige nu står väl rustat med en stark ekonomi för att kunna möta och motverka krisen bättre än de allra flesta länder.
Regeringen har också handlat snabbt och drivit på internationellt för att stabilisera finanskrisen, för att samordna insatserna i Sverige, och har en hög beredskap för de ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas, vilket näringsministern har redovisat här.
Interpellanterna tar sin utgångspunkt i orterna Tidaholm, Stockholm och Skövde, där företag har varslat om uppsägning. Det är alltid allvarligt. De föreslår åtgärder för att stärka småföretagens konkurrenskraft, mer pengar till arbetsmarknadspolitiska insatser och mer pengar till a-kassa. Vi känner igen förslagen. De efterlyser hur näringsministern avser att utveckla näringslivet i till exempel Tidaholm med omnejd.
Jag tycker att frågan är lite snävt ställd. Den kunde självfallet i så fall ha ställts på liknande sätt över hela landet, eftersom krisen är världsomfattande och berör hela landet. I så fall hade näringsministern fått tillbringa en stor del av sin tid här i kammaren.
Socialdemokraternas förslag är märkvärdigt koncentrerade till skattehöjningar och utgiftsexplosioner, och man skjuter från höften med en rad spretiga förslag mest varje dag. I Sveriges förhållandevis starka situation är det bra med en regering som har hög beredskap och som kan sätta in väl avvägda insatser i rätt tid med en uthållighet även för en längre tid om lågkonjunkturen blir lång.
Den här diskussionen bör därför i hög grad avse regeringens samlade politik för att förbättra företagens villkor och konkurrenskraft, för att skapa förutsättningar för en hög sysselsättning och för att överbrygga en djup lågkonjunktur med riktade insatser med god tajmning.
Jag tycker att det är uppenbart att regeringen förtjänar beröm för sin målmedvetna jobbskaparpolitik sedan den tillträdde, och utifrån dess goda resultat och de nya åtgärder som sätts in med nästa års statsbudget samt med de starka ekonomiska muskler som finns i beredskap för ytterligare insatser kan Sverige möta och motverka lågkonjunkturen så bra som det är möjligt.
Jag skulle däremot bli orolig om Sverige skulle följa de rätt nervösa socialdemokraternas alla gamla och nya utgiftsförslag, för att inte tala om vad deras samarbetspartier slåss för i form av utgiftsexplosioner i offentlig sektor och nya pålagor för till exempel biltrafiken.
Anf. 5 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Det är angelägna frågor som tas upp i de här interpellationerna. Oron runt om i landet över att det är så många varsel och att många blir friställda är berättigad och fullt förståelig. Men ibland måste man också höja blicken och fråga sig: Vad är det som händer runt om i vår värld?
Jag tror för min del att det inte finns någonting som är så farligt som att vidta felaktiga politiska åtgärder. Under min politiska tid har jag för Folkpartiets del varit med om att vidta felaktiga politiska åtgärder, i början på 70-talet. Det blev inte så bra för svenska folket.
Socialdemokraterna har väldigt många lösningar, men vilka problem löser de förslagen?
Ta förslaget om ett extra barnbidrag! Vilket problem löser det? Det är en allmän stimulansåtgärd. Det är möjligt att det är det som är bra.
Men det finns en del förslag som man inte ställer upp på. Jag har en fråga till Socialdemokraterna här i dag som jag också har ställt till Lars Johansson, vice ordförande i skatteutskottet, eftersom ni nu vill ha en allmän stimulans: Om man nu i förhållande till regeringens förslag vill höja inkomstskatterna med 24 miljarder år 2009, hur många fler Volvobilar säljer detta i vårt land?
Det är ingen liten skattehöjning ni vill ha med 24 miljarder kronor i direkta skatter och arbetsgivaravgifter. Det är jättemycket. Men hur många fler Volvobilar säljs det på det sättet?
Ni vill ha sänkning av arbetsgivaravgifterna. Det föreslår nu Börje Vestlund här. Men om ni samtidigt vill höja inkomstskatterna blir det en väldigt konstig politik. Den blir motverkande.
I den region som jag och Börje Vestlund representerar ser vi också något som kanske observeras ganska lite. Det är en del storföretag som har väldigt stora bekymmer. I regionen är det framför allt Astra Zeneca och möjligen också Saab Scania.
Ska man hjälpa Astra Zeneca måste man ha en väldigt långsiktig politik. Man måste se till att det företaget får bästa möjliga förutsättningar för att utveckla sina forskningsavdelningar.
Det kan man inte göra genom en allmän stimulansåtgärd. Det måste vara väldigt precisa åtgärder för att vi ska behålla den forskningskapacitet som vi har i det här landet.
Om man tittar på till exempel forskningspolitiken kan man säga att Lars Leijonborg tillsammans med Maud Olofsson svarar för 1 procent av forskningspolitiken, Astra Zeneca 1 procent, Ericsson 1 procent och alla andra svenska företag 1 procent.
Om vi ska behålla dessa forskningsavdelningar och utvecklingsavdelningar som är så oerhört viktiga för vår framtida produktion måste man vara väldigt precis. Man måste se till att hjälpa med vad man nu kan göra med skatter och andra åtgärder.
Det handlar om att hjälpa våra forskningsavdelningar att behålla våra bästa forskare här i landet och stimulera till ytterligare forskning och utveckling.
Anf. 6 Maud Olofsson (C)
Fru talman! I går var jag i Bryssel och träffade mina kolleger, näringsministrar från hela Europa. Vi gjorde en genomgång av hur läget var i de olika europeiska länderna. Det var väldigt intressant att lyssna till.
Vi diskuterade Barrosoplanen, som precis är presenterad, och gick igenom vad olika länder gör, och så vidare. Det visade sig att det som Sverige nu gör stämmer mycket väl överens med Barrosoplanen.
Man säger att det ska vara drygt 1 procent av bnp. De 32 miljarder som vi presenterade i höstens budget är drygt 1 procent av Sveriges bnp.
Tittar man på åtgärderna som finns i Barrosoplanen är många av dem förslag som vi har lagt fram och som vi nu hoppas få beslut om. Det är sådana åtgärder som också finns i Barrosoplanen.
Sverige ligger väl till. Tack vare att vi har minskat utanförskapet med 180 000 personer har vi också resurser att göra saker och ting. När människor arbetar blir det mer att dela på. Det är hela grunden för alliansens politik.
När jag tittar på åtgärder är svaret inte höjda skatter för företag och enskilda. Om det är 24 miljarder är det under perioden 70 miljarder i skattechock som ni ska rikta mot människor. Det sker i en tid när människor funderar över om de har råd att betala huslånen.
Jag har jättesvårt att förstå hur låginkomsttagare i Sverige skulle kunna ha lättare att bidra till konsumtionen när ni ska ha en sådan skattechock riktad just mot de grupper som har det allra svårast.
Jag håller med om att det är svåra tider för väldigt många, och det är väldigt många som är oroliga. Det är därför som vi organiserar arbetet med lokala och regionala samordnare på det sätt vi gör.
Vi menar att de strukturer och de organisationer vi har i Sverige i dag ska finnas där när det är besvärligt. Vi har Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Almi och alla dessa organ som är till för att hjälpa människor som behöver hjälp.
Jag har sagt det förut: Det är inte bara när det är spegelblankt på havet som de ska agera. Det är framför allt när det är lite kuling och lite storm som de ska finnas där med sin kompetens och sina resurser för att kunna hjälpa människor. Sedan ska vi se till att de fungerar så väl som möjligt.
Jag nämnde i mitt interpellationssvar att företag som har haft svårt att låna pengar i dag kan vända sig till Almi för att få hjälp, och vi har tillfört 2 miljarder kronor. Vi har tillfört 5 miljarder kronor till Svensk Exportkredit för att hjälpa företag som nu får jobb utomlands att kunna ta hem de jobben och erbjuda att producera det som efterfrågas. Det är så vi rustar systemen.
Om vi inte får ordning på det finansiella systemet inte bara i Sverige utan också i övriga Europa har vi väldigt stora bekymmer. Finansminister Anders Borg är precis nu på Ekofin i Bryssel och diskuterar den frågan. Vi har ett finansiellt system i Europa som ännu inte är på plats. Det är vad som gör att både stora och små företag har svårt att få låna pengar.
Det som nu behövs är mer av samsyn, koordinering och samarbete. Vi har utsett lokala och regionala samordnare som hade en träff här i fredags. De rapporter som kommer utifrån landet är att arbetet pågår för fullt. Man försöker att kraftsamla kring det som är de regionala och lokala resurserna.
Jag tror att det är en framtida arbetsmodell som kommer att fungera väl. Om vi vässar verktygen och ser till att verktygslådan är full kan företag, fackliga organisationer, samordnare, kommuner och andra samverka för att åstadkomma utbildningsinsatser, företagssatsningar, framtidsstrategier och annat.
Jag vill bara tala om för Börje Vestlund att också Stockholms län har en samordnare, och han heter Per Unckel. Det kanske inte har nått Börje Vestlund, men så är i varje fall fallet. Vi har försökt att täcka upp så gott vi har kunnat på de ställen som finns runt om i landet med regionala och lokala samordnare.
Anf. 7 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Det är intressant att se när Maud Olofssons stödtrupper går upp i debatten. Då vill man tala om det så kallade utanförskapet och skattehöjningar. Men det är totalt tyst - hörde ni det? - om vad regeringen borde göra för att lösa krisen. Det finns praktiskt taget ingenting i verktygslådan.
Det talas om regionala samordnare. Det var en modell som vi uppfann under den förra krisen. Då hade vi regionala samordnare i några av dessa fall med stor framgång. Det är bra att regeringen tar efter ett bra förslag. Det tycker vi socialdemokrater är riktigt bra.
Det vi efterfrågar i den här debatten är: Vilka offensiva åtgärder är regeringen beredd att sätta in i form av stimulanser på olika sätt och för att förbättra villkoren för de små företagen? Det gäller inte minst de små tjänsteföretagen.
Om man går upp i debatten och talar om Stockholms län och nämner Astra Zeneca har man i samma ögonblick också glömt bort alla små tjänsteföretag som är den vanligaste typen av företag i just Stockholms län.
Jag kan bara ta ett exempel. När Sahlgrenska varslade 500 personer var det nästan lika många som blev varslade i de små tjänsteföretagen. Det är ingen liten grupp människor i företag som kanske har fem-tio anställda. Det är en ganska stor grupp.
Maud Olofsson säger återigen: Sverige ligger väl till. Hur länge gör Sverige det? Jag måste erkänna att när jag tillsammans med mina kamrater i näringsutskottsgruppen satt och diskuterade höstens arbete någon gång i augusti månad - jag påminde mig om det just i dag - tror jag inte att någon av oss då hade en minsta lilla uppfattning om åt vilket håll det barkade.
Visst hade vi hört talas om och visste att det någon gång kommer en lågkonjunktur. Den kunde komma ganska nära. Men vi trodde inte att det var så nära att det skulle blåsa upp storm, och kanske till och med orkan, bara ett par månader senare.
Det är den verklighet vi alla lever i. Jag anklagar inte regeringen, Maud Olofsson eller någon annan i majoriteten för att man inte kunde se det så tidigt. Men faktum är att många blev tagna med en viss kraft vid just detta tillfälle.
Den andra argumentationen ni vill göra är att ni vill tala om de förslag till skattehöjningar som vi har. Det är en sådan sak som ni kan, och därför förstår jag att ni vill diskutera det. Men nu är det ni som ska svara på frågorna.
Vad är det konkret som ni ska göra åt krisen? Verktygslådan är tom. Maud Olofsson svarar ungefär på samma sätt som hon svarade på min interpellation om livsmedelsdelegationen i förra veckan. Det är samma åtgärder som föreslås. Det ska räcka till detta den här gången. Men sanningen, Maud Olofsson, är ju att de generella åtgärder du rabblar upp gång efter gång ska räcka till allt, från att satsa på företag till att göra det lättare för människor, att tillsätta en livsmedelsdelegation eller, som i det här fallet, att lösa krisen.
Vi socialdemokrater frågar oss: Vad är det som kommer i nästa omgång? Vad är det vi måste göra för Sverige? Vi har en del svar på detta, kanske inte alla men vi försöker i alla fall att föra en offensiv politik. Vad har regeringen i detta sammanhang?
Anf. 8 Monica Green (S)
Fru talman! Tack så mycket för diskussionen, den behövs verkligen.
Nu säger Maud Olofsson att det blir mycket värre om sossarna styr. Jag kan upplysa Maud Olofsson om att det är den borgerliga regeringen som styr för närvarande. Det är ni som styr nu. Det är ni som ska hantera krisen. Vi har lagt fram en mängd förslag på åtgärder. Om ni inte köper alla, men ta några då! Stå inte bara handfallen och säg att det räcker med det ni föreslog i augusti när ni utgick från siffror som alla bedömare nu har sagt att vi får räkna om. Det som regeringen trodde skulle ske under nästa år stämmer inte eftersom man då inte alls räknade med en så hög arbetslöshet som det nu blir. Man får helt enkelt se till att anpassa sin kostym efter det som inträffar. Och det är regeringen som styr.
Maud Olofsson har varit i Bryssel och säger att Sverige ligger väl till. Berätta det för de 1 140 Volvoarbetare som nu känner oro inför det nya ägarskapet! Berätta för dem att regeringen på inga villkor tänker gå in som ägare, inte ens tillfälligtvis. Vi tänker inte ens överväga det, säger Maud Olofsson. Vi ska inte ens överväga att gå in som temporär ägare till Volvo. Vi ligger så bra till i Sverige så vi behöver inte vidta några ytterligare åtgärder, säger Maud Olofsson. Berätta hur ni har tänkt er med Volvo!
Maud Olofsson svarade inte på min fråga om ROT-avdraget. Det skulle hjälpa mycket för dem som jobbar inom byggindustrin. Ni har ju sett till att byggbranschen har stannat av eftersom ni har tagit bort stödet till nyproduktion. Därför har byggnationen stannat av. Därför drabbas också träindustriarbetarna, bland annat de som jobbar i Tidaholm. Jag nämner mina hemorter därför att jag tycker att det är viktigt att kunna lyfta in även lokala exempel i en riksdagsdebatt.
Det är möjligt att man ska lyfta blicken, men jag kan göra båda delarna. Jag kan göra flera saker samtidigt. Jag kan titta på Skaraborg, de orter som blir drabbade där och varje människa som nu är orolig för sitt jobb, samtidigt som jag tittar på EU:s krispaket.
De åtgärder som jag räknade upp i mitt förra inlägg kommenterade inte Maud Olofsson: stimulanspaket som behöver komma i rätt tid, som ska vara tidsbegränsade och riktas in på källan till det ekonomiska problemet, till exempel på de arbetslösa. De ska vara samordnade.
Maud Olofsson kommenterade inte det som jag räknade upp. Det är från Barrosoplanen. Maud Olofsson brukar säga att det är den borgerliga regeringens budget som Barroso har byggt sin plan på. Vi kan ju i Barrosoplanen läsa många åtgärder om hur man ska trygga ekonomin, bland annat för de arbetslösa.
Förra veckan var Mona Sahlin och jag på Volvo i Skövde där 580 anställda har varslats i dag. Det finns fler varslade i Skövde men bland annat är det dessa. Det första som mötte oss när vi kom in var en stor skylt på väggen där det stod: Sänkt a-kassa ger inte flera jobb, det ger bara fattiga arbetare.
Till dem säger Maud Olofsson nu: Sverige ligger så bra till. Vi behöver inte oroa oss. Jag tycker att det är skrämmande att regeringen är så tafatt och känner sig nöjd: Vi har redan gjort allt. Det är vår förtjänst att det var högkonjunktur, har vi hört i inläggen här.
Många vet ju nu att det var en högkonjunktur. Det var bra att många nya jobb tillkom under era första år och vårt senaste år vid regeringsmakten. Det var jättebra. Men nu är vi i en lågkonjunktur, och det är nu som åtgärder måste sättas in och finnas på plats.
Anf. 9 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Det är en viktig debatt, och det är en viktig situation för världen och för Sverige. Det är bra att Sverige har en stark ekonomi, och det är bra att vi har mycket färre i utanförskap och som utnyttjar våra kollektiva ersättningssystem som nu kan tas i anspråk när folk hamnar i problem. Där står regeringen i full beredskap. Börje Vestlund sade att regeringen inte gör någonting, medan den öser på med en rad olika förslag, som jag sade, mest varje dag.
Grunden för ett lands välfärd och dess styrka när det gäller att klara kriser är ändå den generella politik som ger ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv, som ger goda förutsättningar för företagen och som ger förutsättningar att klara den internationella konkurrensen så att man långsiktigt ska kunna starta och vidmakthålla företag. Det är det som är styrkebältet de senaste två åren. Jag vill upprepa det. Hade inte Sverige tagit den i många fall tuffa medicin som vi har fått kritik och stryk för opinionsmässigt och prioriterat att få fler i arbete hade Sverige varit rätt illa ute nu.
Rent konkret tycker jag att Börje Vestlund har fel. De arbetsmarknadspolitiska instrumenten finns ju på plats. Tack vare att så många människor har gått från utanförskap till arbete finns det goda resurser i systemet. Behövs det flera insatser har ju regeringen, som näringsministern har sagt, full beredskap att sätta in dem när behoven uppkommer. Vi har ju varsel än så länge. Vi har inte uppsägningar. Det ekonomiska stimulanspaketet finns på plats med nästa års budget. Även här finns goda ekonomiska muskler för ytterligare välavvägda insatser när så erfordras.
70 miljarder i skatteschock föreslår Socialdemokraterna. Ta över ägandet av Volvo! Ökade kostnader för a-kassan uppåt 10 miljarder föreslås. Höj barnbidragen till jul! Det är skarpa förslag, men jag tror inte att det är rätt medicin för Sverige.
Anf. 10 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag håller också med om att det här är en viktig debatt. Det är inte så att det är bara regeringen som har ansvaret, men det är riktigt så till vida att det är regeringen som styr landet. Det är jag väldigt tacksam för.
Jag upprepar den fråga som jag alltid ställer här nu: Vad är det för stimulans till arbetarna i Göteborg att man ska höja inkomstskatterna nästa år med 24 miljarder kronor? Hur många fler Volvobilar blir sålda genom detta? Det tycker jag att ni som är från Skövde, Stockholm, Tidaholm och Kosta måste svara på: Hur många nya Volvobilar blir det som man kan köpa om man höjer skatten med ytterligare 24 miljarder kronor? Det är mycket viktigt att svenska folket får klart för sig att den stimulans som ni vill ge tar ni faktiskt från vanliga människors plånböcker. Ni vill ta ytterligare 24 miljarder kronor av dem nästa år. Det tycker jag är alldeles fel.
Jag är väldigt glad att det inte är Socialdemokraterna som styr det här landet just nu. Då skulle det inte vara så roligt.
Men det är klart att det är viktigt att på många orter se till att det blir utvecklingskraft också. För att hålla oss till Börje Vestlunds och min valkrets kan jag säga att vi tidigare har sett att man är på väg att lägga ned en pappersfabrik i Hallstavik. Detta är mycket allvarligt för en sådan ort. Den ligger visserligen i Stockholms län, med Sveriges största arbetsmarknad, men i Hallstavik är det en fruktansvärd katastrof att de gör detta. Det beror på att det dessvärre inte finns avsättning för papper i den utsträckning som det har funnits tidigare. Vi kan också notera att man i Kanada har stängt av ungefär 20 pappersmaskiner. Det är nog inte så roligt där heller.
Det är klart att vi måste se till att de människor som drabbas har en framtid. Det kan man inte göra genom att sprätta ut pengar. Man måste se till att de placeras ordentligt så att de ger sysselsättning i framtiden.
Anf. 11 Anders Åkesson (C)
Fru talman! Det är bra att vi sedan hösten 2006 i det här landet har fört en politik som gjort att 180 000 fler hade ett jobb att gå till i morse och att vi i det här landet i dag har finansiella resurser att möta krisen. Det gör skillnad. I det här landet har vi en regering som i sin budgetproposition, som lades fram i september, hade förmågan att förutse och därmed lade fram resurser att möta krisen. Det var ett reformpaket på 32 miljarder som bland annat innehåller sänkta arbetsgivaravgifter som innebär en avlastning för kostnader både i företag och i offentlig sektor. Det är en regering som till skillnad från den förra haft förmåga att utnyttja högkonjunkturen. Politik gör skillnad.
Fru talman! Jag skulle vilja göra ett par reflexioner med anledning av den debatt som förs här och nu. Självklart delar jag den oro som både interpellanter och minister ger uttryck för.
Den ena reflexionen är de problem med smittoeffekter som ministern tar upp i sitt svar till interpellanterna, det vill säga hur i dag friska, starka företag riskerar att smittas av en lågkonjunktur och en finansiell kris för att det finansiella systemet inte fungerar. Det är företag som egentligen har god produktion och stark ekonomi, men ekonomin som smörjmedel runt omkring dem fungerar inte.
Det handlar också om behovet av den regionala mobiliseringen. Det är väldigt länge sedan, fru talman, som vi trodde på staten som ende räddaren när det uppstår problem. Det är rätt länge sedan vi trodde på att paket uppfunna, insnodda i vackert omslagspapper och försedda med krullsnören någonstans i Stockholm men avsedda för Småland eller Skaraborg gjorde så stor skillnad.
Därför är det bra, och det upplever jag konkret i mitt hemlän, med resursförstärkningen till Almi på 2 miljarder och resursförstärkningen till Exportkreditnämnden på 5 miljarder. Därför är det bra med det stabiliseringspaket som vi i riksdagen har fattat beslut om när det gäller banksystemet så att det över tiden ska kunna börja fungera. Det ger förutsättningar för de friska företag som finns att ta sig genom krisen.
Därför är det bra att regeringen nu tillsätter de regionala samordnarna som får en direktaccess till regeringen. De stängs inte ute från regeringen utan får möjlighet att föra en dialog med regeringen direkt. Man har också tvärkopplat en rad av regeringens departement.
Det blir inga fluffiga paket av det, däremot en rad konkreta och lokalt anpassade lösningar som får stöd i den lokala och regionala verkligheten. Vi tror också att de i långt större utsträckning än de vackra paketen omsätts i handling.
Nu gäller det att rusta samhället och företagen för att de ska komma igenom lågkonjunkturen. Det handlar också om att oändligt mycket bättre rustad komma ur den i den högkonjunktur som finns på andra sidan.
Därför, fru talman, skulle jag vilja avsluta med en fråga till ministern. Jag vet att ett arbete har inletts och drivits med intensitet syftande till att regelförenkla och administrativt avlasta företagen. Finns det möjlighet att intensifiera det? Och är regeringen öppen för ytterligare åtgärder på området?
Jag tror, fru talman, att det också skulle kunna vara en av de generella och verkningsfulla åtgärder som svenskt näringsliv och svensk arbetsmarknad just nu har stor nytta av.
Anf. 12 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Politik gör skillnad, säger Anders Åkesson. Ja, det är sant. Det får mig osökt att tänka på alla snart 40 000 som nu är varslade och som så småningom kommer ut i arbetslöshet med en försämrad a-kassa. En industriarbetare, mina arbetskamrater hemma på fönsterfabriken, kommer att efter skatt få omkring 11 000 kronor i månaden.
Ja, politik gör skillnad. Det är en av orsakerna till att vi i vårt stimulanspaket har med en höjning av det som handlar om a-kassan.
Det är också intressant när Staffan Danielsson säger: Vi har full beredskap för att möta krisen. Jag antar att det är därför man har gjort försämringarna i a-kassan och sänkt förmögenhetsskatten. Det har de ju nytta av nu, de som i dagarna har gått ut i arbetslöshet, de som har varit anställda på Profilgruppen. För de är nämligen inte varslade längre. Där är förhandlingen klar. De har gått ut i arbetslöshet.
Deras vd sade till mig för ett par veckor sedan: Carina, nu när du är uppe i Stockholm måste du försöka övertyga regeringen så att vi får ett stimulanspaket som gör att våra arbetstagare kan vara redo att komma tillbaka i arbete när krisen har vänt.
En av mina frågor till Maud Olofsson är: Kommer det någon form av kompetenslyft till arbetstagare för att Sverige ska vara rustat i en framtid när konjunkturen vänder?
Något som jag slås av därutöver i svaret är att ministern skriver att Sverige så här långt har klarat sig långt mycket bättre än andra länder. Jag undrar om de 40 000 personerna runt om i Sverige som nu är varslade känner sig tillfreds med det: O, vad tryggt det blir för mig nu, eftersom Sverige ligger så bra till!
Maud Olofsson, jag tror inte att det räcker. Det handlar om vad vi kan göra i Sverige. Det är bra med de insatser som regeringen har gjort vad det gäller Almi och exportkredit. Det gäller också de samordnare som finns runt om i vårt land. Men problemet för samordnarna är att de inte har några resurser.
Det är bra att man samlar industrin, företagen, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och andra, Almi och så vidare, runt om i våra län och för en diskussion om vad vi kan göra. Men det hjälper inte om man inte har några pengar i verktygslådan. Det är det som saknas.
Arbetsförmedlingen har fått mindre pengar till att jobba med de arbetslösa. Hur ska man då kunna möta dem, när man har nästan dubbelt så många arbetslösa inom de närmaste månaderna, utan att få något i sin verktygslåda?
Det handlar också om företagen och deras problem med krediter. Vi ser nu hur de stora företagen på bekostnad av de små förlänger kredittiden. Man meddelar att från och med ankomstdatum här och nu blir det 45 dagar. Det gör att många småföretagare runt om i vårt land faktiskt får ställa in betalningarna. Ibland är det inte på grund av att de har låg orderingång utan på grund av vad stora företag gör vad det gäller kredittiden.
Tänker ministern göra något åt detta? Det behövs snabba åtgärder även i detta, utöver det som handlar om resurser i verktygslådan för samordnarna.
Anf. 13 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Det är en allvarlig situation i svensk ekonomi, och inte bara i svensk utan även i internationell. Det är det som gör den här situationen annorlunda än till exempel den i början av 1990-talet. Då var vi i djup kris, men omvärlden var inte berörd på samma sätt. Det är en viktig skillnad.
Börje Vestlund säger att regeringen ska lösa den här krisen. Då ska regeringen inte bara styra Sverige utan världen. Det var möjligen en felsägning av Börje Vestlund, men det är i alla fall en illustrativ felsägning. Det vittnar om att den här frågan bara kan lösas i samarbete, som Maud Olofsson tidigare sade, med de andra europeiska länderna.
Det handlar om att lösa upp den propp i kreditsystemet som nu finns, att få bankerna att fungera, att få dem att bevilja lån och att sänka räntorna. Det är roten till det onda. Det är det som är roten till de akuta varslen.
Försöker man inte bekämpa det ursprungliga problemet har man gett upp. Det är det som Socialdemokraterna gör. Ni går direkt över till frågan vad man ska göra med dem som är arbetslösa. Låt oss till en början fokusera på två frågor, inte bara på den andra frågan om de arbetslösa. Börja med frågan om dem som är varslade och riskerar att varslas och åtgärder mot den situationen!
Jag vill bara påminna dem som lyssnar om att Socialdemokraterna i en framtid tänker sig att samarbeta med partier som är emot europeiskt samarbete, som vill försvaga det europeiska samarbetet. Det är tvärstopp om den rödgröna röran skulle få makten i landet när det gäller att driva en effektiv politik mot en sådan här kris på europeisk nivå.
Jag tillhör gärna det som Börje Vestlund lite föraktfullt kallar för Maud Olofssons stödtrupper, så jag tror att det hon de senaste dagarna har sagt om Volvo har varit helt rätt. Det har inte varit populärt, särskilt inte i Göteborg, men jag är glad att Maud Olofsson har visat detta civilkurage.
Jag tror att det är väldigt viktigt för Sverige att vi har en rollfördelning mellan vad staten ska göra och vad den privata företagsamheten ska göra. Som Maud Olofsson också har varit inne på: Problemet är att börjar man med att stödja fordonsindustrin, Volvo, sedan Saab och så vidare är man ute på ett sluttande plan, och vi vet inte vad konsekvenserna blir för skattebetalarna.
Regeringen har, vilket redan har sagts här, lagt fram en budget som är expansiv i ett europeiskt perspektiv. Det är ungefär 1 procent av bruttonationalprodukten, alltså ungefär 33 miljarder kronor. Vad de fortsatta åtgärderna blir beror på om man lyckas lösa upp finanskrisen men det beror också på vad Riksbanken gör. Detta har sagts tidigare. Ju mer Riksbanken förmår stimulera ekonomin, desto mindre blir trycket på finanspolitiken. Om Riksbanken som exempel sänker räntan med 1 procent och vi har en total låneskuld i landet på kanske motsvarande bnp, det vill säga 3 300 miljarder, är det i första omgången en stimulans på 33 miljarder.
Nu blir det inte så mycket eftersom hushåll och företag tack och lov kan dra av en del på skatten. Låt oss alltså säga att det blir någonstans mellan 10 och 15 miljarder. Det är en väsentlig åtgärd som man måste ta hänsyn till i den förda finanspolitiken.
Det är också så, och det vet socialdemokraterna här, att frågan om ytterligare åtgärder kommer upp i finansutskottet redan före jul. Och är det någonting regeringen har sagt så är det att vi har en hög beredskap för ytterligare åtgärder, inte bara före jul utan också efter jul fram till vårpropositionen. Dessa åtgärder får dock bli beroende av hur finanskrisen löser upp sig och vad Riksbanken gör.
Där var visst min talartid ute.
Anf. 14 Sylvia Lindgren (S)
Fru talman! Jag begärde ordet med anledning av det Börje Vestlund också har tagit upp: Det finns en stark oro ute i hela landet och också i storstadsregionerna i förhållande till det klimat vi befinner oss i i dag, inte minst när det gäller varsel och konkurser. Jag tror att det är oerhört viktigt att poängtera att människor oroar sig även här i storstadsregionen, även om man kanske tycker att det alltid finns jobb och att det alltid går att lösa på ett eller annat sätt. Men så är inte fallet.
Dessutom har Monica Green på ett väldigt tydligt sätt tagit upp att det är de som inte har fasta jobb som i första hand får gå. Många av de nya jobben är inte tillsvidareanställningar, vilket naturligtvis har skapat svårigheter.
Ett gott företagsklimat betonas i svaret från Maud Olofsson, och det är väl ingen som säger emot detta. Det har vi jobbat med från socialdemokratiskt håll. Det är ingen tvekan om att vi fick fler företag under den tid som Socialdemokraterna hade majoriteten. Fler och fler fick också jobb.
Det är klart att finanskrisen har en stor del i det som nu sker, ingen tvekan om det, men till finanskrisen ska man naturligtvis också knyta den otrygghet som människor känner. Lösa krisen, talas det om. Man hade faktiskt kunnat mildra krisen genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder som jag påstår har satts ur spel. Hade man inte försämrat a-kassan så att en halv miljon människor nu står utanför är det klart att tryggheten hade sett annorlunda ut. Om arbetsmarknadsutbildningarna hade varit kvar på en skälig nivå så att man också hade kunnat kompetensutveckla, ja, då hade det sett annorlunda ut.
Jag kan vara så fräck att jag säger att det även gäller Arbetsmiljöverket. Hade vi haft forskningen kvar på Arbetslivsinstitutet och också pengar till Arbetsmiljöverket för att kunna utföra en riktig tillsyn så hade det sett annorlunda ut.
Det är klart att ingen säger nej till sänkt skatt. Det tror jag att alla vill ha, men vi måste väl också se att skatten är ett fördelningsinstrument. Därför ska vi göra skatten så rättvis som möjligt. Skatt betalar vi för att få en välfärd. Här låter det som om skatt är något som bara kommer den enskilda individen till del vid ett visst tillfälle. Men man måste se till helhetsperspektivet i det sammanhanget.
Jobb till varje pris - jobben skulle prioriteras, och de som blev sjuka eller arbetslösa skulle betala kalaset. Det har vi sett effekterna av nu. Det är därför jag säger att "lösa krisen", det tror jag inte att man gör så lätt, men nu försvårar man den ju. Den får sådana oerhörda konsekvenser i och med att man har tagit fel riktning från början. Det kan jag anklaga den borgerliga majoriteten och regeringen för.
Det finns flera delar att titta på i det här. Vi har byggandet av hyresrätter, bostadsrätter. Hur många människor är det inte som känner sig lurade för att de har tvingats köpa sin bostad och nu sitter i en finansiell kris?
Det är många frågor som rör det bekymmer vi nu diskuterar, men diskussionen och oron måste tas på allvar.
Anf. 15 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Jag hade inte heller tänkt hoppa in i debatten, men när jag läste svaret kände jag mig nödgad att göra det.
Det handlar speciellt om den sista klämmen i svaret. Näringsministern skriver att regeringen har visat ett tydligt jobbfokus i politiken och ett stort ansvarstagande som ger trygghet i skakiga tider.
Min fråga till näringsministern blir då: På vilket sätt kan vi avläsa tryggheten i de skakiga tiderna? Får vi höra det från företagsledare? Får vi höra det från organisationerna på arbetsmarknaden, alltså arbetsmarknadens parter? Vem är det som tydligt visar att det är på det sätt som ministern skriver?
Det finns en stark kritik från Svenskt Näringsliv och fackföreningarna. Jag har träffat ett antal företagsledare på mina resor ute i landet till företag som är drabbade av krisen. Jag måste säga att det de berättar för mig, den genomgående bilden, är faktiskt, Maud Olofsson, att man är förvånad över att regeringen är så passiv. Det är något som verkligen kommer inpå skinnet när man träffar dem. De säger att de är förvånade, för det är ett sådant skarpt läge därute.
Man pratar väldigt mycket om att man måste kunna rädda den arbetskraft som man verkligen behöver, goda företag med goda produkter som det finns behov av. Men det är något som inte stämmer i det finansiella systemet.
Så var finns den trygghet som regeringen hänvisar till? Jag ser den ingenstans. Jag hör inte om den ute på företagen. Jag hör inte om den bland de varslade. Jag hör inte om den bland fackföreningsledare som sitter och svettas över svåra förhandlingar.
Statsminister Reinfeldt sade vid sin frågestund att samordnarna - landshövdingarna med mera - skulle kraftsamla de offentliga resurserna. Det låter förstås jättebra. Näringsministern vet att jag har en stark erfarenhet av vad som hände vid nedläggningen av Norrsundets pappersbruk. Efter fyra månader lyckades ministern utse den nyblivna landshövdingen Barbro Holmberg till samordnare.
Då kan man fråga sig vad dessa samordnare kunde göra och vad de kan göra i dag. Det blir ytterligare en fråga. Vad har de för möjligheter mer än att kraftsamla de offentliga resurserna? Vad innebär detta ordval? Det vore intressant att få höra vad man verkligen gör. Tidigare har man ställt ett rum till förfogande. Man kan se till att myndigheterna kan samlas runt detta bord. Man kan dricka en kopp kaffe. Man kan samla på sig uppgifter.
Men var finns de offentliga resurserna någonstans? Och vilka är de? Finns det någon extra krona någonstans som man kan använda till detta? Och vad är det för typ av pengar? För vi vet att krisen drabbar hela landet just nu.
Ständigt säger man att man är förvånad över den passivitet som näringsministern och andra i regeringen visar. Här i svaret skriver man att stort ansvarstagande ger trygghet i skakiga tider. Låt oss få höra vilken bild ministern tänker på när tryggheten infinner sig! Jag ser den inte.
Anf. 16 Maud Olofsson (C)
Fru talman! När jag säger att Sverige ligger väl till är det en beskrivning av det relativa läge som Sverige har i förhållande till andra. Det är tack vare att vi har 180 000 färre i utanförskap som vi har resurser att satsa framåt. Det var därför vi hade 32 miljarder när vi gjorde budgeten i höstas.
Det satsar vi på infrastruktur. 10 miljarder i en närtidssatsning är väldigt mycket pengar. Det är den kraftfullaste närtidssatsning som någonsin har gjorts utöver plan. Det är väldigt bra nu när sysselsättningen viker, för då kan man gå till andra jobb. Vi får också vägar och järnvägar som fungerar när konjunkturen vänder igen.
Det andra är forskning och innovation. Det handlar om att rusta oss nu för att ha affärsidéer och annat som vi kan jobba med när konjunkturen vänder. Det handlar om att använda den här tiden för att ta fram det.
Utbildningsinsatser har nämnts här. Ja, vi tar fram extra resurser för yrkesutbildning, så att vi kan ha yrkesutbildad arbetskraft till de företag som faktiskt fortfarande på sina håll saknar yrkesutbildad arbetskraft.
Vi styr om resurserna inom den högre utbildningen till de orter där det finns efterfrågan från de orter som har platser över. Vi inför en yrkeshögskola, så att vi har en bra yrkesutbildning också som är eftergymnasial.
Vi satsar också resurser på klimat- och energiområdet som innebär att vi nu energieffektiviserar och att vi satsar på de förnybara energikällorna. Det här är ett område där investeringar faktiskt sker i Sverige trots att det är besvärliga tider.
Vi ger mer pengar till de sämst ställda pensionärerna, så att de ska klara lite höjda bostadskostnader och annat som räntehöjningarna innebär. Vi satsar på psykiatrin. Vi satsar på vården. Vi satsar på skolan.
Det är resurser som tillförs tack vare att vi har gått från 1 miljon i utanförskap till 180 000 färre i utanförskap. Det är så. Fler i arbete ger mer att dela på.
När det handlar om det som är nu, när det gäller samordning, är tanken att man ska använda de resurser som faktiskt finns. Jag tycker inte att det är riktigt hederligt av Socialdemokraterna att säga att det inte finns några pengar. Det finns pengar i våra system, och de ska användas till de människor som faktiskt behöver det.
Det finns 1 ½ miljard kronor över i Arbetsförmedlingen som nu går att använda till de människor som blir varslade och eventuellt uppsagda. Låt mig också få påminna om att vi i dag har trygghetsförsäkringar för många av dem som blir varslade, där trygghetsråd och andra går in som har en bra verksamhet. Åtminstone historiskt har det varit 80 procent av dem som har gått igenom Trygghetsrådet som har kommit till ny sysselsättning.
Vi har också sagt att om det behöver tillföras ytterligare resurser är vi beredda att göra det. Men det är klart att arbetsmarknadsutbildningar dras ned i en högkonjunktur. Låt mig påminna om att det var precis det som också Socialdemokraterna gjorde, och det är klok politik. Det är i lågkonjunktur vi ska rusta och vi kan höja arbetsmarknadsåtgärderna och med hjälp av duktiga människor på Arbetsförmedlingen faktiskt möta människors behov.
När det gäller olika idéer tycker jag att det är en bra sak att intensifiera regelförenklingsarbetet. Nu har vi också mycket av strukturerna på plats. ROT-avdrag tycker jag är en åtgärd som skulle kunna vara aktuell i sådana här sammanhang. Det har också Centerpartiet framfört tidigare, så det tycker jag är en klok åtgärd.
Jag tycker också att vi ska se om de utbildningsinsatser som vi har ute på företagen räcker eller om vi kan behöva göra andra saker. Det är den dialog som vi har med våra samordnare, om vi behöver rusta verktygslådan och stuva om lite grann i den. Vi vill nämligen utgå från de behov som finns hos människor på olika arbetsplatser för att sedan kunna ha bra struktur i arbetet.
Jag vill bara nämna en sak utifrån Skaraborg. Jag ser att man nu har tagit fram ett Skaraborgsprogram, strategi för att säkra jobb och industriell framtid i Skaraborg. Det är ett bra initiativ för att se: Vad är det som vi kan göra nu för att rusta oss för högkonjunkturen?
Det är precis så arbetet också pågår runt om i vårt land. Jag tror att det finns mycket kraft, mycket energi. Vi ska rusta dem med verktygen. Vi ska rusta dem med resurserna, så att vi kan möta en högkonjunktur i ett ännu bättre läge än vad vi var i tidigare.
Anf. 17 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater har inte sagt att det saknas resurser. Vi har sagt att regeringen är för passiv. I den här debatten har det inte heller framkommit någonting om att regeringen skulle bli mer aktiv på det här området. Man säger att man avvaktar, men man har inga konkreta förslag.
Låt mig först säga något om detta med Barrosoplanen, att Sverige ligger väl till. Ja, det är vi väl överens om i den här salen. Det har vi gjort ganska länge. I Lissabonstrategin brukar det ju vara så att Sverige är bäst i klassen. Det brukar vara någon liten del där vi inte är det. Det brukar gälla, om jag minns rätt, antalet nystartade företag. Det kanske har förändrats där - vad vet jag? Men annars har vi legat bra till i Lissabonstrategin ganska länge.
Det skulle vara intressant att se hur man skulle intensifiera regelförenklingarna, för det har inte hänt så mycket på det området. Man har satt upp en organisation. Men särskilt mycket regler har det inte kommit till.
Låt mig bara påminna om att kammaren antog - var det i torsdags - nya regler som kommer att drabba företagen, inte minst när det gäller att hantera, i det här fallet, trängselskatter.
Jag tycker att det blir lite konstigt när regeringen sitter och pratar om att man har jobbfokus på sin politik. Jobbfokuset håller på att försvinna genom att fler och fler människor blir arbetslösa. För varje dag blir fler människor arbetslösa. Det kan inte jag kalla, fru talman, att man har jobbfokus på sin politik.
I det sammanhanget måste jag säga att man är aningslös i sin politik. Man har inga idéer för hur man ska förändra politiken. Man må ha haft hur framgångsrik politik som helst före denna finanskris som nu har kommit ned på den reala ekonomin. Men för närvarande har man inte, fru talman, några förslag på hur man ska förändra detta. Det är det som är så beklagligt när man sitter i Sveriges riksdag.
Anf. 18 Monica Green (S)
Fru talman! Först och främst vill jag beklaga att det är så passivt från regeringen. Jag tycker att det är tragiskt att se en regering som bara slår sig för bröstet och säger att allting är jättebra.
Skaraborgsvisionen är jättebra för framtiden, men det hjälper inte dem som blir arbetslösa nu. När vi hade en extra genomgång i vårt fullmäktige på grund av den situation som vi nu har sade kommunchefen: Det behövs ett dubbelpaket. Det räcker inte med det som nu är. Han säger att det behövs både ett paket för komvux och en försörjning för dem som ska gå på komvux. Det räcker inte med en vision för framtiden. Det är bra, men det är inte tillräckligt.
Dessutom sade Anders Borg, när ni tillträdde, att det kommer att ta två år innan regeringens politik kommer att verka. Nu har det gått två år. Vad ser vi? Vad är det som har hänt i Sverige?
Under vårt senaste år vid regeringsmakten tillkom det 153 000 nya jobb. Det var bra men inte tillräckligt bra. Vi hade velat ha ännu fler.
Hur var det under ert första år vid regeringsmakten? Ni har ju varit så fantastiskt bra och sagt att det är nu jobben kommer. Hur många kom det? Ja, det kom 80 000. Det är också jättebra, men det är bara hälften så mycket som det var under vårt senaste år vid regeringsmakten.
Hur många kommer det i år? Ja, er första bedömning var att ni trodde att det skulle bli 8 000, alltså en tvärnit. Nu ser vi att det inte kommer några alls. Dessutom kommer alla dessa varsel. Det är naturligtvis inte ert fel att det blir lågkonjunktur, men man skulle ha använt högkonjunkturen på ett mycket bättre sätt.
När det gäller finanskrisen var vi snabba med att sätta till garantiprogrammet här från riksdagen. Tyvärr har bankerna inte gått med. Det måste vi göra någonting åt.
Ekonomer talar sig varma för detta. EU talar sig varmt för stimulanspaket. Fackförbund och bransch säger att det behövs stimulanser nu, att det behövs åtgärder nu.
Ni har beredskap, säger ni. Men när kommer det här? När kommer ROT-avdraget, som Maud Olofsson tycker är bra? När kommer Kompetenslyftet? När kommer regelförenklingarna? Och när kommer satsningar på kommunerna?
Och om ni ska bygga vägar: Se till att bygga E 20, och se till att Västra stambanan byggs!
Anf. 19 Anders Åkesson (C)
Fru talman! Jag tolkar svaren från ministern som att bland annat arbetet med att intensifiera regelförenklingen kommer att fortsätta. Det är bra. Det är bra att vi för en politik i detta land som är både långsiktig och hållbar och förankrad i den verklighet som folk och företag har oavsett om det är Skaraborg eller Småland.
Till Elgestam vill jag säga att det viktigaste för de kamrater du har på fönsterfabriken i Lenhovda rimligen måste vara att de arbetar på ett sådant företag som har förutsättningar att även fortsättningsvis efterfråga deras kunskap och kompetens eller att andra företag på orten eller i regionen efterfrågar deras arbetskraft. Det måste vara långt viktigare att förutsättningarna att bedriva företagsamhet i vårt land är så goda att det är en god efterfrågan på arbetskraft - inte att permanenta dem i ett utanförskap.
Därför är det bra att regelförenklingsarbetet, de sänkta arbetsgivaravgifterna och andra åtgärder kommer nu. Då är det bra, fru talman, att den just påbörjade upprustningen av väg 25 genom Småland äntligen kommer i gång, det vill säga att vi i denna regering går från prat till handling vad gäller infrastrukturen.
Vestlund noterade i sitt inlägg att stödtrupperna var på plats. Ja, Vestlund, jag är både stolt och nöjd över att vara centerpartist och ingå som stödtrupp till Maud Olofssons regering. Vems stödtrupp är Vestlund? Är det den trupp som formligen sprutar ut disparata förslag just nu? Det enda vi hittills inte har sett på förslagslistan är lageruppbyggnadsstödet från 70-talet. Men det tipset, fru talman, kan jag bjuda på.
Anf. 20 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Visst är personalen på fönsterfabriken i Lenhovda kompetent, Anders Åkesson. De har kunskap i dag när de lämnar sitt arbete. Men om de har otur och blir arbetslösa i två tre år kommer det att ha hänt mycket på arbetsmarknaden. Därför måste det skapas möjligheter att höja kompetensen under den tid man är arbetslös. Det är därför det är bra med arbetsmarknadsutbildningar som är anpassade efter hur arbetsmarknaden ser ut i den region man bor. Det är det som Maud Olofsson och hennes partikamrater brukar kalla Amspolitik.
Det är intressant när Maud Olofsson säger att det har blivit 1 ½ miljard över på Arbetsförmedlingen. Det är väl tack vare de goda åren. Vi har dock uppfattat det som att man flyttar 1 ½ miljard inom Arbetsförmedlingen för att kunna möta varslen. Man tar pengarna från dem som står längst bort från arbetsmarknaden.
I mitt tidigare inlägg talade jag om att samordnarna inte har fått några resurser i verktygslådan. Ett av verktygen är arbetsplatsförmedlare. Under två år har det försvunnit 800 platsförmedlare från våra arbetsförmedlingar. Det är klart att det spelar roll i en tid när man ska möta nya arbetslösa.
Trygghetsrådet är bra för alla dem som får denna möjlighet. Men, Maud Olofsson, glöm inte bort att det bara är de som ingår i industriavtalet som får del av det! Alla andra får inte den möjligheten.
Anf. 21 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Det är en egendomlig debatt det här. Regeringen har haft ett större budgetöverskott och därmed ett större utrymme för expansiva åtgärder än kanske någon annan regering i Europa och någon annan regering i Sverige så länge jag kan minnas, vilket är ganska länge. Det innebär att vi har ett stort utrymme. Då blir regeringen beskylld för att vara passiv när man nu använder detta utrymme.
Sanningen är den att dessa överskott dessvärre smälter samman under 2009. Min bedömning mellan tummen och pekfingret är att vi under 2009 kommer att ha budgetunderskott. Det kommer att bli facit 2009.
När Socialdemokraterna vårdslöst kastar ur sig olika förslag och sprätter i väg pengarna innebär det att man också argumenterar för större budgetunderskott. Det kan man göra i lågkonjunktur, men man ska vara försiktig och säker på att man träffar rätt med de åtgärder som man vidtar, att de verkligen träffar människor och inte institutioner och företag. Det är människorna som blir arbetslösa, inte branscher till exempel.
Monica Green! Det är oseriöst att säga att Anders Borg började sin karriär med att säga att regeringens politik verkar efter två år och att säga att de varsel vi nu ser är ett resultat av hans politik. Det ligger i det uttalandet som du gjorde. Det är alldeles uppenbart för var och en som kan lyssna på radio och tv och läsa tidningar att det inte är Anders Borg som styr världen mot en finanskris. Anders Borg har förmodligen stor makt i Sverige, men han styr faktiskt inte världen. Det kanske vi på sätt och vis ska vara glada för.
Låt mig avsluta med att det är viktigt att man inte bara sysslar med arbetsmarknadspolitik utan är mer framåtsyftande med forskning och utvecklingsarbete.
Anf. 22 Sylvia Lindgren (S)
Fru talman! Efter att ha lyssnat på debatten är det ingen tvekan om att man funderar mycket på den strategi som den borgerliga regeringen gick till val på och också vann valet på, nämligen jobb till vilket pris som helst.
Man var så tydlig med att det var jobben som skulle komma i gång att man snabbt som sjutton drog ned på a-kassan, sjukförsäkringarna, arbetsmarknadsutbildningarna och så vidare. Det visar väl tydligt att man inte alls hade väntat sig den utveckling som vi har i dag. Man hade inte väntat sig att det skulle bli varsel, uppsägningar och konkurser i den utsträckning som det har blivit. Därför kan man mycket enkelt säga att strategin inte höll.
Med 500 000 som står utanför a-kassan och bara en liten del som kan tillgodogöra sig 80 procent av a-kassan, ungefär 20 procent, har det naturligtvis slagit stenhårt. A-kassan är inte heller längre solidariskt finansierad, vilket är en mycket viktig del i a-kassans uppbyggnad i det sammanhanget.
Arbetsmarknadsutbildningarna drog man ned på. Företagarna sade att det inte kunde anställa, för det fanns inte kompetent arbetskraft. Det handlade om 90 000 jobb. Det var Svenskt Näringsliv som sade det, inte Socialdemokraterna.
Regelförenklingar är också sådant som det bollas med. Alla tycker att dåliga regler ska göras enkla. Men vad har man gjort för till exempel tandvården? Den har överrösts med regler som har gjort att tandläkarna behandlar färre patienter i dag. Det beror på att administrationen har ökat. Det är så lätt att slänga sig med ord vars innebörd man sedan inte klarar av att förverkliga. Därför måste man se helheten. Jag beklagar att regeringen inte vill göra det.
Anf. 23 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Det verkar nästan som att näringsministern skrev sitt manus den 22 september då regeringen lade fram sin budget. Hon håller sig enbart till det. Det är samma saker som kommer gång på gång. När företagsledare säger att regeringen är passiv, att man behöver hjälp och att något måste hända återkommer Maud Olofsson till sitt manus och talar om långsiktighet och så vidare. Men det behöver hända något nu på direkten.
Ta detta med ROT-avdragen!
Nu står näringsministern i riksdagens talarstol och slår sig för bröstet och säger att Centern har fört fram ROT. Varför sitter Centern i dag i skatteutskottet och säger nej? Vad är det som händer? Har Centern verkligen varit för detta? I skatteutskottet har de verkligen inte slagits för något ROT-avdrag.
Konkurserna duggar. Då går stödtrupperna - det är inte Maud Olofssons regering, utan Fredrik Reinfeldts - upp och pratar om att det är bra med regelförenklingar. I svaret står det att man ska förenkla regelsystemet för konkurser; konkurserna duggar.
Fortfarande kvarstår frågan: På vilket sätt har det visat sig att - som det står i svaret - tryggheten från Maud Olofsson och regeringen syns nu när det är skakiga tider? Kan Maud Olofsson svara på den frågan? På vilket sätt kan vi avläsa det?
I stället för att enbart - ursäkta ordvalet - se sin egen förträfflighet kan väl Maud Olofsson också se de företag, företagare och anställda som befinner sig i otroligt skakiga tider. Alla ropar efter att något måste hända. Kliv upp ur passiviteten. Börja med något så enkelt som att säga ja till ROT. Varför sade man nej i dag?
Jag hoppas att vi kommer att få höra något annat än talarmanuset framöver.
Anf. 24 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag lyssnade till debatten på mitt arbetsrum och kunde inte låta bli att komma hit för att kommentera något av det som har sagts hittills.
Jag tror att det var Carl B Hamilton som sade att det här är en egendomlig debatt. Det är sannerligen en egendomlig debatt. Det är nästan en surrealistisk upplevelse.
Vi har alltså en situation där vi ser fram emot en arbetslöshet på 9-10 procent under nästa år. Det kan försvinna 100 000-150 000 jobb, säger de ekonomiska bedömarna.
Vi har en recession, kanske en tillväxtsänkning, alltså en sänkning av bnp på 1 procent, och då säger näringsministern att man har skapat 180 000 nya jobb och att om det blir fler i arbete så blir det mer att dela på. Det är de klämkäcka slagord som vi har hört under ett par års tid. Det fungerar ju inte längre, Maud Olofsson. Det är ett annat läge nu. Det är det som gör den här diskussionen så surrealistisk.
Jag var i Göteborg i veckan och kunde känna av den stämning som finns där. Maud Olofsson kan bli den näringsminister som får begrava Volvo. Fredrik Reinfeldt kan bli den statsminister som är statsminister under en period när kanske hela den svenska bilindustrin, om inte får läggas ned, så i varje fall reduceras till ett minne. Det är det vi har att hantera just nu. Det är en sådan kris vi har att hantera.
Maud Olofsson säger: Allt vi har gjort har varit rätt. Nu kan vi sitta med armarna i kors, och nu ska vi vänta in det som kan komma ur de paket som vi har lagt fram. Vi behöver inte göra någonting längre.
Under tiden drabbas tiotusentals människor av varsel och uppsägning.
Om 100 000 jobb försvinner på ett halvår - det finns de som tror att det mycket väl kan bli så - är uppskattningsvis en fjärdedel av dem som drabbas människor som står utanför a-kassan. De får gå till socialkontoret och söka socialbidrag. Det är Maud Olofsson som har stökat till det på det sättet.
Av de 75 000 som är kvar har en tredjedel 80 procent. De andra 50 000 kommer att få sina inkomster reducerade med kanske upp emot hälften. Vad kommer de att få göra? En del kommer också att få ställa sig i socialbidragskön. Andra får sälja sina hus. Fastighetspriserna kommer att sjunka ännu mer, och människor får oerhörda bekymmer med sin privatekonomi.
Det slår på den privata konsumtionen. Faller den privata konsumtionen med 2 procent faller bnp med 1 procent; den privata konsumtionen är ungefär hälften av bnp. Då har vi den negativa spiralen i gång.
Det är därför vi nu säger till regeringen att ni måste agera. Ni måste göra någonting. Ni kan inte bara sitta med armarna i kors.
Vi anklagar inte regeringen för att ha skapat den här krisen. Vi vet att det är en internationell finanskris. Det är vi fullt medvetna om. Men vi säger att ni har förvärrat den genom att ha undergrävt de sociala skyddssystemen i en sådan omfattning att det slår rakt in hos människor.
Det hade inte varit fallet om vi hade haft en socialdemokratisk regering. Vi säger att en socialdemokratisk regering hade agerat också på kortare sikt och inte bara stått här och pratat om långsiktiga regelförändringar. Vi hade agerat även på kortare sikt och sett till att återställa förtroendet för svensk ekonomi och arbetsmarknadsläge.
Om du inte vill gå till historien som den näringsminister som hade ansvaret när en stor del av svensk industri försvagades allvarligt, ska du nog se till att agera och göra det nu, Maud Olofsson.
Anf. 25 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig först säga att om vi inte löser finanskrisen löser vi inte det andra. Det är så läget är. Därför jobbar vi allt vi kan för att dels få på plats de system som vi har beslutat om här, dels få europeiska överenskommelser som gör att finanssystemet fungerar på EU-nivå.
Det är många svenska företag som lånar på banker utomlands, men som nu kommer hem igen eftersom man inte får krediter. Det är många svenska små företag som inte får krediter på banker och som vi behöver hjälpa.
Det är därför som den finansiella krisen måste lösas för att vi ska kunna lösa de andra delarna. Det är oerhört viktigt.
Vi har haft jobbfokus i politiken. Vi har nått 80 procents sysselsättningsgrad, något som Socialdemokraterna aldrig nådde. 180 000 färre i utanförskap är resultatet efter två år. Jag är ganska stolt över att det är 180 000 fler som nu kan ha en lön att leva på. Jag tycker att jobb är grunden för ett bra liv.
Vi har presenterat en budget på 32 miljarder kronor. Inga av de pengarna har ännu börjat användas, och redan nu vet Socialdemokraterna att det är för lite. Om man jämför med hela övriga Europa är en reformbudget på 32 miljarder en mycket kraftfull satsning.
Vi har resurser att göra mer om så skulle krävas. Det är det som är det viktiga för alla som nu varslas och riskerar arbetslöshet. Låt oss först använda de här resurserna som är speciellt anpassade efter den situation vi har just nu. Låt oss börja med yrkesutbildning, infrastruktursatsningar, forskning, innovation, arbetsgivaravgiftssänkningar och annat.
Vi säger nej till er skattechock. Vi tror inte att det är rätt att höja skatterna för låg- och medelinkomsttagare när de har svårt att betala huslånen. Vi säger nej till skattechocken när det gäller ungdomar på arbetsplatserna eftersom vi inte tror att det är rätt att slänga ut ungdomar i arbetslöshet. Vi säger nej till oansvarig ekonomisk politik där man kan höja utgiftstaken utan att följa det som vi hade tänkt skulle vara de åtstramande budgetreglerna.
Det finns mer att göra. Ingen är perfekt. Vi har naturligtvis full beredskap för att kunna göra mer. Människor ska kunna veta att det här är en regering att lita på.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.