Åtgärder mot reklam för sexuella tjänster
Interpellation 2005/06:375 av Höij, Helena (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-05-02
- Anmäld
- 2006-05-02
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-05-10
- Besvarad
- 2006-05-15
- Sista svarsdatum
- 2006-05-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 2 maj
Interpellation 2005/06:375 av Tredje vice talman Helena Höij (kd) till justitieminister Thomas Bodström (s)
Åtgärder mot reklam för sexuella tjänster
Ett samhälle som erkänner alla människors lika och okränkbara värde måste reagera när kvinnor systematiskt kränks och utnyttjas. De sexklubbar som finns i Stockholm utgör i det sammanhanget ett mycket allvarligt problem. Den bild av kvinnor som sprids av klubbarna är starkt kränkande. Sexualbrottskommitténs betänkande från 2001 visar också tydligt att en mycket omfattande kriminell verksamhet är kopplad till sexklubbarna. Brott mot sexköpslagen, koppleri, narkotikabrott, olaga hot, misshandel och utpressning följer i sexklubbarnas spår.
Sexklubbarnas verksamhet måste därför bekämpas, liksom de så kallade porrbilar som i flera år kört runt med stora reklamskyltar med lättklädda kvinnor och gjort reklam för sexklubbarnas verksamhet. Vi har en lag som förbjuder sexköp. Samtidigt står vi handfallna inför reklam som bjuder ut kvinnor till försäljning. Det kan inte accepteras.
I debatten om förnedrande reklam har yttrandefriheten överordnats andra värden, värden som är lika grundläggande för vår demokrati. I debatten förträngs dessutom att yttrandefriheten på goda grunder redan är inskränkt, till exempel när det gäller reklam för alkohol och tobak. Frågan är alltså inte om vi kan inskränka yttrandefriheten utan hur vi inskränker den.
Den 11 mars 2005 deltog statsrådet Jens Orback i en interpellationsdebatt som gällde möjligheten att förbjuda reklam för sexuella tjänster, där porrbilarna är ett flagrant exempel. Statsrådet sade i sitt svar på interpellationen att han inte kunde utesluta också en översyn av hur lagstiftningen ser ut på exempelvis reklamområdet.
För snart ett år sedan, i maj 2005, hemställde Länsstyrelsen i Stockholms län om åtgärder mot könsdiskriminerande reklam. Bakgrunden var att Stockholms stad försökt få bort de så kallade porrbilarna från gatorna genom en särskild ordningsföreskrift gällande inom stadsgränsen. Länsstyrelsen godkände inte detta med hänvisning till bestämmelserna om yttrandefrihet i regeringsformen. Detta beslut godkändes av både länsrätt och kammarrätt.
Tyvärr har vi sett få bevis på att regeringen arbetar med denna fråga och min fråga till justitieminister Thomas Bodström är därför:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att reklam för sexuella tjänster ska kunna förbjudas?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:375
Webb-tv: Åtgärder mot reklam för sexuella tjänster
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:123 Måndagen den 15 majProtokoll 2005/06:123 12 § Svar på interpellation 2005/06:375 om åtgärder mot reklam för sexuella tjänster
Protokoll från debatten
Anf. 27 Jens Orback (S)
Herr talman! Helena Höij har frågat justitieministern vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att reklam för sexuella tjänster ska kunna förbjudas.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Jag delar till stor del Helena Höijs beskrivning av problemet. Över åren har denna problembild komplicerats, vilket delvis kan hänföras till den snabba tekniska utvecklingen. Detta har haft betydelse för både kvantitet, tillgänglighet och spridning i vår vardag av kränkande reklam generellt. Det har blivit svårare att värja sig och möjligheten att "välja bort" könsdiskriminerande reklam har inskränkts. Det finns också tendenser i reklamen som är grövre, med en starkare anspelning på pornografi, än tidigare.
Dagligen blir människor, främst kvinnor, kränkta och diskriminerade av olika typer av marknadsföring. Detta är orimligt. Alla ska kunna ha tillgång till och kunna röra sig fritt i det offentliga rummet på lika villkor. När kvinnor och flickor framställs som objekt bidrar det till att upprätthålla föreställningen om kvinnors underordning. Den ständiga exponeringen av dessa bilder bidrar också till en normalisering och en avtrubbning där vi riskerar att inte längre reagera på kränkningar och sexuella trakasserier. Regeringen anser att kvinnors rätt till sin kropp och sexualitet i dag är beskuren från en rad olika håll. Motverkandet av stereotypa och objektifierande bilder av kvinnor, liksom av kommersialisering och exploatering av kvinnor, är viktiga delar i arbetet för att kvinnor ska kunna åtnjuta den rätten och för att uppnå ett jämställt samhälle.
Låt mig avslutningsvis klargöra att det redan enligt dagens lagstiftning är straffbart, som koppleri, att på olika sätt främja eller ekonomiskt utnyttja annans prostitution. Att till exempel tillåta annonser där prostitution erbjuds kan alltså bedömas som koppleri. Det kan även tilläggas att lagstiftningen mot prostitution i flera avseenden nyligen stärkts och utvidgats. Vidare pågår just nu inom Regeringskansliet arbete med att ta fram ett förslag till en nationell handlingsplan för det fortsatta arbetet med att bekämpa prostitution och handel med människor för sexuella ändamål, särskilt kvinnor och barn. I handlingsplanen kommer ett antal åtgärder som regeringen ska genomföra under perioden 2007-2010 att presenteras. Regeringen avser att överlämna handlingsplanen till riksdagen i form av en skrivelse under våren.
Liksom prostitution är sexualiseringen av det offentliga rummet en prioriterad fråga för regeringen. På det området har regeringens insatser huvudsakligen inriktats på kartläggande, kunskapsspridande och attitydförändrande insatser. 2,5 miljoner kronor har avsatts i projektmedel för detta syfte. I ett tilläggsdirektiv har uppdrag givits till Medierådet att ha ett tydligt genusperspektiv på sitt arbete och att särskilt uppmärksamma frågor gällande pornografi. I dagarna utkom Medierådets rapport
Koll på porr - skilda röster om sex, pornografi, medier och unga
, vilken också har uppmärksammats i medierna. Regeringen bereder också frågan om att tillsätta en utredning gällande könsdiskriminerande reklam.
Anf. 28 Helena Höij (Kd)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret, även om det direkt vidgar problemställningen till att handla om - jag använder formuleringen i statsrådets svar - spridning i vår vardag av kränkande reklam generellt. Min interpellation var faktiskt lite snävare än så.
Låt mig inledningsvis vara tydlig med att vi självklart måste ta oss an problemet - som ibland sammanfattas som sexualiseringen av det offentliga rummet - att vi behöver bilda opinion, förändra attityder och öka våra kunskaper och sprida den kunskap som finns. Här kan säkert regeringen och myndigheter göra en del, och det framgår av svaret. Det privata näringslivet kan göra en hel del och vi har Näringslivets etiska råd när det gäller det som handlar om reklam. Jag tror att det civila samhället är en oerhört viktig resurs för att stärka unga kvinnors självbild och självkänsla och vilja att delta i debatten och motverka den här utvecklingen i samhället.
Men min interpellation är som sagt, herr talman, mycket mer specifik än så. Den handlar specifikt om reklam för sexuella tjänster, alltså inte om diskriminerande reklam för kläder eller bilar där kvinnor utnyttjas på ett diskriminerande sätt. Jag hoppas att vi i den här debatten kan hålla ett lite snävare fokus så att jag från statsrådet kan få svar på frågan vad regeringen avser att göra på det här området.
Bakgrunden till min interpellation är bland annat de så kallade porrbilar som kör omkring i Stockholm, det vill säga bilar som med stora ljusreklamskyltar med lättklädda kvinnor gör reklam för de sexklubbar som finns här i huvudstaden.
För mig är det självklart att ett samhälle som erkänner alla människors lika och okränkbara värde måste reagera när kvinnor så systematiskt kränks och utnyttjas, och då är sexklubbarna ett mycket allvarligt problem. Även om de har en laglig verksamhet, vet vi att det finns en tydlig och mycket omfattande kriminell verksamhet som är kopplad till de här sexklubbarna. Det visade Sexualbrottskommittén redan för fem år sedan, år 2001, i ett betänkande om brott mot sexköpslagen, koppleri, narkotikabrott, olaga hot, misshandel och utpressning, som följer i sexklubbarnas spår. Den bild som klubbarna sprider av kvinnor är starkt kränkande.
Stockholms stad har genom ordningsföreskrifter försökt få bukt med det, men Länsstyrelsen i Stockholms län sade nej eftersom det inte var förenligt med vår yttrande- och tryckfrihetslagstiftning. Då skickade länsstyrelsen ett brev till regeringen för att uppmärksamma den på problemet och fråga vad de kunde göra i stället eller om regeringen var beredd att se över lagstiftningen. Enligt den information jag fått har regeringen inte svarat eller tagit några initiativ med anledning av brevet från länsstyrelsen.
Jag vill upprepa frågan om statsrådet kan tänka sig att vidta några åtgärder när det gäller reklam för sexuella tjänster. Vi har ett förbud mot prostitution i Sverige. Vi har en lag som förbjuder sexköp. Samtidigt står vi handfallna inför reklam som bjuder ut kvinnor till försäljning. Må så vara att det inte handlar om prostitution, att det handlar om posering och annat, men enligt mitt sätt att se kan vi inte acceptera det, och jag vill därför höra statsrådets syn på detta.
Anf. 29 Jens Orback (S)
Herr talman! Jag tycker att det är bra att försöka snäva in debatten, och jag ska göra vad jag kan för att besvara den fråga som Helena Höij specificerar.
För att komma åt någonting måste man titta på vilka verktyg man kan använda. Vi kan ta porrbilarna som exempel. Också jag tycker att de är en kränkning. De passerar utanför Rosenbad. Jag har stött på dem när jag stått med mina döttrar på ett övergångsställe, och de har frågat: Pappa, vad är det där? Det känns otillständigt. Det är en reklam som man inte kan ta sig bort från.
Det finns, tror jag, tre möjligheter att göra något. Den första är att titta på ordningsreglerna. Det var så Stockholms stad ville få bort porrbilarna, alltså för att de störde ordningen. Det fick de emellertid inte. Ärendet överklagades till länsrätten, men staden fick inte ta bort dem mot bakgrund av yttrandefriheten för den näringsidkaren.
Den andra möjligheten, det andra sättet, att komma åt det är att titta på marknadsföringslagen, att inte tillåta kränkande reklam. Jag tycker att det är kränkande att man åker omkring med nakna kvinnokroppar på bilen. Däremot kan man säga att det är en mer "tillbörlig" reklam. Det är alltså mer otillbörligt att sälja motorsågar med nakna kvinnor på. I regeringen tittar vi nu på möjligheten att se över marknadsföringslagen för att den vägen ta bort könskränkande reklam.
Den tredje möjligheten, som Helena Höij vill att vi nu ska tala mer om, gäller hur vi kan göra något åt reklamen för sexuella tjänster. Det är ju så att reklam bara kan förbjudas om det är fråga om en olaglig sexuell tjänst. Hur lite vi än tycker om dessa klubbar måste vi kunna påvisa att de gör något olagligt. Där det kan påvisas är också reklamen olaglig, eftersom det då handlar om koppleri. Vi har i Sverige prejudicerande domar i fall där man uttryckligen gjort reklam för illegala tjänster - det fall jag tänker på gällde prostitution. Den annonsören fälldes och dömdes för koppleri.
Vi måste i så fall diskutera olagliga tjänster. Jag tror nämligen att det är svårt att säga till någon att den personen inte får göra reklam för en laglig tjänst, och då hamnar vi tillbaka i de två första delarna som jag talade om, alltså att man bryter ordningen eller att vi har en marknadsföringslag som inte tolererar könsdiskriminerande reklam.
Om vi ska göra något åt reklamen för sexuella tjänster måste vi tillse att den sexuella tjänst som erbjuds och görs reklam för också är olaglig. Det var i det sammanhanget jag talade om den svenska prostitutionslagstiftningen.
Anf. 30 Helena Höij (Kd)
Herr talman! Att göra förändringar i marknadsföringslagen förstår jag blir svårt. Det är väldigt krångligt. Det finns många gränsdragningsproblem. Vi har mängder med utredningar på det området som visar hur svårt det är, och därför kan man diskutera om det behövts den långa beredningstid som vi haft för att se över marknadsföringslagen. Men då har vi åter vidgat frågan till att handla om kränkande reklam i största allmänhet, och eftersom det området är så svårt har jag valt att titta på reklam för just sexuella tjänster.
Vi har redan i dag förbud mot att göra reklam för laglig verksamhet. I tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihetsgrundlagen har vi undantag. Man får till exempel inte göra reklam för alkohol. I tryckfrihetsförordningens 1 kap. 9 § finns ett antal punkter uppräknade där grundlagen inte gäller. Det måste alltså in i grundlagen vilka områden det är. Jag tycker att man kunde ha en punkt om detta, och jag hade hoppats att regeringen varit beredd att utreda hur vi även kunde få in en punkt om sexuella tjänster, också lagliga sexuella tjänster. Det är inte förbjudet att förtära alkohol, det är inte förbjudet att sälja alkohol i Sverige, men det är förbjudet att göra reklam för den.
Den lagen ligger under justitieministerns ansvarsområde, och därför var min fråga ursprungligen ställd till justitieministern. Jag debatterar gärna frågan med jämställdhetsministern, men det fanns en poäng med det. Jag tror nämligen att om vi ska vänta på att få förändringar i marknadsföringslagen tittar vi mycket långt in i framtiden. Tyvärr tittar vi väl även nu långt i framtiden, eftersom vi inte hinner få in några ändringar i grundlagen före valet. Nu drar det ut på tiden. Jag hade alltså velat att man skulle titta på möjligheten till ändringar i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen.
Vi hade samma debatt när det gällde barnpornografi. Det fanns en debatt om att vi inte kan förbjuda barnpornografi, att det inte går att kombinera med vår starka yttrandefrihetsgrundlag och vår starka tryckfrihetsförordning. Det visade sig dock vara möjligt. Vi fick in ett undantag i grundlagen. Det var Kristdemokraterna som drev den frågan. I dag finns inte ett enda politiskt parti som vill att vi ska ta bort det undantaget. Tvärtom vill alla ha den kvar, vilket jag ser när vi är ute och talar med företrädare för andra länder.
Vi är oerhört stolta över att vi klarat av att behålla en stark yttrandefrihet och en stark tryckfrihet samtidigt som vi kan lagföra personer som sprider barnpornografi. Vi har kunnat göra det till ett brott enligt den svenska lagen. Jag tycker att vi måste vara lika tydliga när det gäller reklam för sexuella tjänster. Det går. Vi ska inte gömma oss bakom lagarna.
I debatten om yttrandefrihet och tryckfrihet förtränger man ofta att det även finns andra värden, värden som är lika grundläggande för demokratin som yttrandefrihet och tryckfrihet, som har lika starkt behov av skydd och där yttrandefriheten inte överordnas de andra värdena. Vi har på goda grunder redan inskränkt yttrandefriheten och tryckfriheten för att det finns andra värden som är lika viktiga för vår demokrati. Vi har ett sådant exempel i den här debatten.
Anf. 31 Jens Orback (S)
Herr talman! Jag kan i nästan alla stycken hålla med om det som Helena Höij tar upp. Det finns undantag när det gäller alkohol. Det finns undantag när det handlar om tobak, och så vidare. Däremot håller jag fast vid min princip att det finns tre möjligheter - ordningslag, marknadsföringslag och att se om det görs reklam för illegala tjänster.
Om jag tolkar Helena Höij rätt så menar hon att vi skulle kunna titta på marknadsföringslagen när det gäller just sexuella tjänster. Då kommer vi tillbaka till det andra instrumentet, nämligen marknadsföringslagen. I den beredning som vi nu har i Regeringskansliet avser vi att komma fram till ett förslag om hur vi ska arbeta med marknadsföringslagen.
Möjligen kan man tycka att den tar lång tid. Men vi vet ju att också kd har gjort liknande försök, där man har fått både konstitutionsutskottet och lagutskottet emot sig. Man har sagt att detta är en inskränkning i yttrandefriheten. Det är två rekvisit som måste uppfyllas: Ni måste visa att det har blivit mycket värre, och ni måste visa att alla andra åtgärder har varit verkningslösa. Därför är det viktigt, när vi nu kommer med denna fråga igen, att vi skapar en utredning och tar fram direktiv som verkligen leder till att vi kan komma fram till ett annat beslut, precis som en åklagare inte ska ta upp ett fall om han inte tror att det kan bli en fällande dom.
Därför tar det tid. Det handlar om att vi ska få ett bra underlag för att få igenom en lag som vi alla kan stå för.
Anf. 32 Helena Höij (Kd)
Herr talman! Jag delar statsrådets bedömning och åsikten att vi måste göra något åt detta. Jag har också läst lagutskottets senaste betänkande där man har behandlat motioner på det här området. Där talar man om de rekvisit som måste vara uppfyllda för att man ska kunna göra inskränkningar i marknadsföringslagen. Det beror på att marknadsföringslagen lyder under de yttrandefrihets- och tryckfrihetsgrundlagar som vi har i dag.
Om det nu visar sig att det är svårt att få igenom en förändring i marknadsföringslagen måste vi kanske se över yttrandefrihets- och tryckfrihetsgrundlagarna. Behöver vi kanske ett undantag där? Det är ju dessa grundlagar som sätter käppar i hjulet för ändringar i marknadsföringslagen. Nu har vi gått på pumpen så många gånger.
Jag delar ambitionen med det vida "scopet", men vill vi uppnå resultat här måste vi nog inskränka oss. Sedan får vi tala om det som vi diskuterade i början på den här debatten: attitydförändringar, opinionsbildning, kunskapsspridning och så vidare.
Vi måste få en lag som stoppar de verkligt grova fallen där man gör reklam för kvinnors kroppar. Om vi lyckas med det har vi mer på fötterna när vi diskuterar språkbruket på gymnasierna med unga tjejer och killar. Då har vi mer på fötterna när vi pratar med det privata näringslivet om hur de utformar reklam. Men om vi inte ens lyckas sätta stopp för reklam för kvinnors kroppar sätter vi oss själva i ett underläge.
Mot bakgrund av den långa historia som denna fråga har måste vi nu titta på en annan lösning. Då måste vi se på detta specifika problem och överväga om vi ska skapa ett undantag i YGL och TF.
Anf. 33 Jens Orback (S)
Herr talman! Jag tror att vi kan göra saker tillsammans på ett bra sätt. Vi är båda oroliga som samhällsmedborgare och kanske också som föräldrar. Vi kan se att det har blivit mycket värre.
Det värsta scenariot jag kan tänka mig är att vi slår oss till ro och finner oss i att det är så här. Våra barn har bara en uppväxt, och som barn är det lätt att tro att det är så här det ska vara. Därför är jag mycket tacksam för den här debatten, för att vi lyfter upp den stereotypisering och objektifiering av pojkar och flickor som gör att handlingsalternativen begränsas. För många flickor framstår det som att man måste vara på ett visst sätt för att tillfredsställa andras förväntningar.
Jag hoppas att jag kan komma tillbaka till Helena Höij med förslag på konkreta åtgärder. Men till att börja med är jag glad för att vi har den här debatten. Verkligheten är något vi utformar, och den är inte självklar.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.