Åtgärder mot stegrande alkoholkonsumtion och påföljande skador
Interpellation 2010/11:49 av Lundgren, Elin (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-11-10
- Anmäld
- 2010-11-11
- Besvarad
- 2010-11-23
- Sista svarsdatum
- 2010-11-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 10 november
Interpellation
2010/11:49 Åtgärder mot stegrande alkoholkonsumtion och påföljande skador
av Elin Lundgren (S)
till statsrådet Maria Larsson (KD)
Enligt en rapport från regeringens utredare Gerhard Olsson kostar alkoholmissbruket Sverige 66 miljarder kronor per år.
År 1996 var alkoholkonsumtionen 8 liter ren alkohol per person och år. År 2008 var siffran 9,4 liter efter att innan ha varit ännu högre. 31 procent av män mellan 16 och 29 år har en riskabel alkoholkonsumtion. Motsvarande siffra för kvinnor i samma ålder är 26 procent. Män har i alla åldergrupper en större utsatthet för en egen riskabel alkoholkonsumtion.
Vad det kostar i mänskligt lidande är naturligtvis omöjligt att värdera: de barn som växer upp med föräldrar som dricker för mycket, de som blir skadade eller döda i krock med rattonyktra, de som utsätts för allt våld där gärningsmannen är berusad och alltför många andra exempel.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av det lidande och de kostnader som uppstår på grund av en omfattande användning av alkohol?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:49
Webb-tv: Åtgärder mot stegrande alkoholkonsumtion och påföljande skador
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:19 Tisdagen den 23 novemberProtokoll 2010/11:19 7 § Svar på interpellation 2010/11:49 om åtgärder mot stegrande alkoholkonsumtion och påföljande skador
Protokoll från debatten
Anf. 12 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Elin Lundgren har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av det lidande och de kostnader som uppstår på grund av en omfattande användning av alkohol.
Jag delar helt och fullt uppfattningen att kostnaderna för alkoholens skadeverkningar är oacceptabelt höga, både för den enskilda individen och för samhället i stort. Det gäller även bruk och missbruk av tobak och narkotika som tillsammans med en alltför hög alkoholkonsumtion utgör de största sjukdomsriskerna. Det finns också tydliga samband mellan alkohol, droger och våldsbrott. Det är därför viktigt att ta ett samlat grepp om dessa frågor.
Under den förra mandatperioden påbörjade regeringen ett arbete för att samordna och bygga upp en långsiktigt hållbar struktur för det förebyggande, brottsbekämpande och behandlande arbetet. Den organisation som har skapats täcker såväl nationell som regional och lokal nivå. Sammanlagt har cirka en miljard kronor avsatts. Det förebyggande arbetet riktat till barn och ungdomar har stått i fokus och då särskilt de barn som växer upp i familjer där missbruk förekommer eller i andra otrygga miljöer.
Mycket tyder på att arbetet i flera avseenden har bidragit till en positiv utveckling. Exempelvis har det skett en ökad spridning av effektiva och kunskapsbaserade metoder i det förebyggande arbetet. Det finns också signaler om en minskad alkoholkonsumtion och förändrade dryckesvanor i vissa åldersgrupper.
Den totala konsumtionen i hela den vuxna befolkningen har minskat med ca 10 procent från år 2004 när konsumtionen var som högst. Unga män och kvinnor i åldersgruppen 20-24 år har fortfarande en alldeles för hög alkoholkonsumtion, men totalkonsumtionen har sjunkit något även i denna åldersgrupp, och antalet intensivkonsumtionstillfällen bland unga män och kvinnor i åldersgruppen 16 till 29 år har också sjunkit. De största förändringarna har skett bland unga män efter 2007.
Det är emellertid framför allt när det gäller de yngre ungdomarnas alkoholvanor som det har skett en positiv utveckling. Andelen alkoholkonsumenter i årskurs nio har minskat kontinuerligt. Denna utveckling har ägt rum samtidigt som alkohol på flera sätt har blivit mer lättillgänglig och marknadsföringen av alkohol mer aggressiv. Spridningen av kunskapsbaserade och effektiva preventionsmetoder på den regionala och den lokala nivån är en viktig förklaring till denna positiva utveckling.
Regeringen har för avsikt att fortsätta den förebyggande satsningen som påbörjades under förra mandatperioden för att minska alkohol- och tobakskonsumtionen, stoppa narkotikan och minska inverkan av andra skadliga droger. Det är en insats för ökad hälsa och trygghet i samhället. Detta har vi också uttryckt i regeringsförklaringen.
Det är ett arbete som kräver både långsiktighet och samordning.
I budgeten för 2011 har vi därför föreslagit att ca 260 miljoner kronor avsätts för en samlad satsning inom ANDT-området - alkohol, narkotika, dopning och tobak - som i huvudsak avser det förebyggande arbetet.
Innan årets slut kommer vi också att presentera en samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken som är tänkt att ersätta de alkohol- och narkotikahandlingsplaner som riksdagen antog 2006. Strategin ska överlämnas till riksdagen för beslut. Den sträcker sig över fem år och ska följas upp regelbundet genom årliga redovisningar till riksdagen. Under perioden 2012-2014 beräknar regeringen anslå ytterligare medel om ca 260 miljoner kronor per år för strategins genomförande.
Anf. 13 Elin Lundgren (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret från folkhälsominister Maria Larsson. Det gläder mig att även hon är oroad över de skadeverkningar som alkoholen ställer till med. Jag noterar också i svaret att folkhälsoministern genom att säga att det finns tydliga samband mellan alkohol, droger och våldsbrott tyvärr verkar särskilja alkohol från drogbegreppet. Alkohol är den vanligast förekommande drogen i Sverige och ska därför betecknas som drog och inget annat.
Det stämmer att totalkonsumtionen i landet minskat en aning på sista tiden och mer i vissa grupper. Varje minskning är givetvis positiv ur alla perspektiv - nästan. Det finns några som gärna vill upprätthålla och kanske till och med öka alkoholförsäljning och konsumtion. Det är de företagare som genom produktion och försäljning av alkohol gör ekonomiska vinster.
Fru talman! Folkhälsoministern säger själv i sitt svar att alkohol på flera sätt har blivit mer lättillgänglig och marknadsföringen av alkohol mer aggressiv. Frågan är om ministern vill ha det på det sättet. Alkoholreklam förekommer sedan 2003 frekvent i de tryckta medierna, och vi möter den dagligen på tv. Visst finns det vissa restriktioner, men reklamen fyller ändå ett syfte för de företag som betalar för den, nämligen att få snurr på försäljningen. Det får aldrig vara så att kommersiella krafter går före folkhälsan, något som jag tycker är uppenbart i fallet med alkohol.
Ansvariga regeringar har de senaste åren ständigt luckrat upp och ökat möjligheterna för marknadsföring och tillgänglighet. För den som gör ekonomisk vinst är detta givetvis bra, men för samhället är det alltid en förlustaffär. För alla de individer som drabbas av alkoholproblem, egna eller andras, får det katastrofala följder.
Några siffror från CAN passar bra i detta sammanhang. 70 procent av alla misshandelsbrott mot män begås av berusade personer. Alkohol ligger bakom ca 30 procent av alla dödsolyckor i Sverige. 20-30 procent av alla som dödas i trafiken har alkohol i blodet. Ungefär en miljon svenskar har ett riskbruk av alkohol. Det här är inget unikt problem för Sverige. Tvärtom ligger vi relativt lågt vad gäller alkoholskador tack vare den restriktiva alkoholpolitik vi har fört men som nu luckras upp.
Andra länder i Europa tittar på Sverige och vår lagstiftning kring alkohol, till exempel att vi har ett systembolag, medan vi i stället luckrar upp vår lagstiftning. Det är för mig helt obegripligt att vi gör det när vi vet hur stora alkoholproblemen är i exempelvis Frankrike och Italien.
Fru talman! Jag vill gärna veta hur folkhälsominister Maria Larsson ser på Sveriges framtid när det gäller restriktiv alkoholpolitik som gynnar folkhälsan kontra de starka kommersiella krafter som vill tjäna mer pengar på att få folk att dricka ännu mer. Hur ska vi ha det med restriktiviteten och monopolet i Sverige?
Anf. 14 Christer Engelhardt (S)
Fru talman! Jag tackar Elin Lundgren för en bra interpellation. Jag tackar också statsrådet för svaret. I socialutskottet har vi precis behandlat betänkandet med anledning av regeringens proposition om en ny alkohollag. Som en del i detta har utskottet bland annat tagit del av Riksrevisionens nyligen avlämnade rapport om statliga stöd i alkoholpolitiken. Det var för oss på många sätt en nedslående läsning.
En av bristerna som kom fram i rapporten var möjligheten till tillsyn såväl på serveringsställen som på ställen där tillsynen inte når fram eller kommer in. Det handlar om den illegala försäljningen av alkohol som köpts in i utlandet och langningen av alkohol som köpts in på Systembolaget.
Kommuner och polis säger att det inte finns några problem med serveringsmiljöer och tillgång till alkohol för ungdomar på serveringsställen. Samtidigt kan man i rapporten läsa att fyra av tio ungdomar säger att det får tag på alkohol just på serveringsställen - även om de är minderåriga.
Den nya alkohollagen öppnar upp för fler serveringsställen och serveringsmöjligheter och ökar tillgången på alkohol i samhället. Regeringen har sagt att man ska återkomma med årliga uppföljningar av detta, men vi måste vara medvetna om att ökad tillgänglighet och tillgång kommer att öka konsumtionen. Det kommer tyvärr även att drabba de yngre i vårt land.
Statsrådet Maria Larsson avslutade sitt svar till Elin Lundgren med att ta upp den samlade strategin på ANDT-området. Det ska arbetas fram en ANDT-strategi som ska ersätta de tidigare alkohol- och narkotikahandlingsplanerna. Det som bekymrar mig är att man lämnar handlingsplanstänket och fokuserar på strategi. För mig låter det inte lika handlingskraftigt.
Jag och Socialdemokraterna har tidigare kritiserat regeringen för nedläggningen av Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén. Jag har också lyft fram att de lokala samordnare runt om i landet som jag haft kontakt med har upplevt att det har funnits en vilja hos regeringen att sänka ambitionsnivån på det alkoholförebyggande arbetet.
Jag vill därför fråga statsrådet Maria Larsson vilket besked hon kan lämna så att jag kan känna mig trygg med den nya ANDT-strategin. Dessutom undrar jag om hon har någon kommentar när det gäller den av Riksrevisionen påtalade bristen på tillsyn.
Anf. 15 Anders W Jonsson (C)
Fru talman! Jag vill tacka Elin Lundgren för en bra interpellation som ger oss anledning att diskutera något som jag tycker är viktigt. Jag tackar också statsrådet Maria Larsson för ett uttömmande svar.
Det är viktigt i debatten att utgå från det faktiska läget. Rubriken i interpellationen är därför delvis missvisande. Man kan nämligen inte beskriva alkoholkonsumtionen i Sverige som stegrande. Det är sant att vi hade en kraftig stegring från 1996 fram till 2004, men därefter har vi glädjande nog kunnat se en sjunkande alkoholkonsumtion i landet. Konsumtionen följs som vi vet noggrant av bland annat Sorad vid Stockholms universitet. Man skriver i sin senaste rapport att helåret 2008 hamnade den totala alkoholkonsumtionen på 9,4 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre, vilket är en minskning med 3 procent jämfört med 2007.
CAN, som även följer utvecklingen, har också positiva siffror. Man konstaterar bland annat att det bland pojkar i årskurs 9 blir allt fler som avstår från alkohol. Samtidigt har också langningen av alkohol till unga avtagit.
Det här är en spännande utveckling. Under de senaste sex åren har tillgängligheten på alkohol ökat kraftigt, och vi har fått en mer aggressiv marknadsföring. Samtidigt ser vi en minskad alkoholkonsumtion.
I den alkoholpolitiska debatten borde vi kanske intressera oss mer för vad det är som händer nu än ständigt göra jämförelser med hur det såg ut för 20 år sen och säga att det var bättre förr.
Det är lockande att dra slutsatsen att den positiva utvecklingen är resultatet av den omorientering av statens alkoholpolitik som skedde i början av 2000-talet med en tydligare betoning av kommunernas ansvar att jobba förebyggande och dessutom en tydlig prioritering av förebyggande arbete bland barn och unga.
Något som dess värre inte stärker denna uppfattning är den rapport som kom från Riksrevisionen för några veckor sedan. Här påtalas att det finns svaga belägg för att den förda politiken har lett till förändringar i alkoholkonsumtionen. Man ska dock tänka på att det faktum att man inte kan mäta en förändring som resultat av en åtgärd inte betyder att förändringen inte har skett som ett resultat av åtgärden.
Mycket stora belopp, närmare 1,4 miljarder, har satsats på alkoholpolitiken under 2000-talet. Är det så att skattebetalarnas pengar inte har gett effekt hoppas åtminstone jag att regeringens nya ANDT-strategi tar ett rejält avstamp i det som Riksrevisionen har påtalat och ställer betydligt tuffare krav på att alkoholpolitiken ska gå att följa upp och att det ska gå att mäta effekter av genomförda åtgärder. Framför allt ska det vara en betydligt skarpare tillsyn av redovisningen av den här typen av medel. Frågan är viktig, och Elin Lundgren har på ett föredömligt sätt pekat på de oerhört stora kostnader detta medför, både i form av mänskligt lidande och för samhällsekonomin. Det gör att vi måste ställa ännu starkare krav på att den politik vi driver på detta område också ska vara en politik som på något vis är baserad på vetenskap, det vill säga att man kan se att åtgärderna har effekt.
Anf. 16 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag tackar Elin Lundgren för en bra interpellation och folkhälsoministern för hennes svar.
För ett tag sedan läste jag i en tidning att Europa badar i alkohol, så tror jag att rubriken löd. Jag tycker att vi ska sätta in Sverige i ett större sammanhang. Vi lever nämligen på den kontinent där det konsumeras mest alkohol i världen. Sverige är inte någon liten, isolerad ö, även om det konsumeras ännu mer alkohol i vissa andra europeiska länder.
Sedan EU-medlemskapet har alkoholpolitiken tappat flera viktiga verktyg för att hålla nere totalkonsumtionen. Vi kan inte längre stoppa Internetspriten. Det vore i så fall ett hot mot varornas fria rörlighet. Vi får inte ha förbud mot alkoholreklam för till exempel starköl och vin, vilket vi hade tidigare. Det har EU:s domstol sagt nej till. Vi måste tillåta införselkvoter på alkohol. De är nu så höga att en privatperson i princip kan ta med sig en släpkärra, fylla den med sprit och öl i Danmark eller Tyskland och köra hem den. Kommer den personen att själv konsumera all den alkoholen? Nej, mycket langas. Den säljs till ungdomar runt om i Sverige, och det är förstås förfärligt.
Jag vet att folkhälsoministern och hennes parti Kristdemokraterna vill sänka införselkvoterna. Den frågan har de drivit i flera valrörelser. Nu är Maria Larsson minister och med och styr Sverige. Jag skulle därför vilja fråga folkhälsoministern när det kommer ett förslag om att sänka införselkvoterna.
Anf. 17 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Det är roligt att så många vill vara med och diskutera Sveriges alkoholpolitik. Det ser jag mycket positivt på, för jag tror att det är viktigt att vi håller diskussionen i gång. Jag gläds åt att samtliga närvarande verkar värna om och backa upp den restriktiva alkoholpolitik som vi har i Sverige. Jag motsätter mig bestämt en annan beskrivning av verkligheten. I vår regeringsförklaring har vi varit mycket tydliga med att säga att den restriktiva alkoholpolitiken bibehålls. Vi verkar för en minskad totalkonsumtion av alkohol för att begränsa alkoholens skadeverkningar och så vidare. Det gör vi både nationellt och internationellt. Det är också det anseende vi har långt utanför Sveriges gränser och något som vi fortsatt står upp för. Det kommer till uttryck i den nationella politiken men också i den internationella politiken.
Som vi hörde har vi positiva trender. Att beskriva det som någonting annat kan man naturligtvis göra, men det äger inte sin riktighet. Om vi tittar på statistiken ser vi att vi har en minskande konsumtion med 10 procent sedan 2004, vilket är mycket glädjande. Vi har emellertid också oroväckande tendenser som vi är mycket vaksamma på. Där kommer vi naturligtvis att följa utvecklingen och också se till att vi har ett aktivt och bra förebyggande arbete. Det gör vi för att vi värnar om människors möjlighet till ett rikt liv; vi vet att alkoholens skadeverkningar kan ha en förödande inverkan på människors liv. Vi gör det för att vi vill ha ett tryggt samhälle, och vi vet att alkoholen kan åstadkomma stor otrygghet i form av våldsbrott och annat. Det finns många skäl, både sett ur ett personperspektiv, den enskilda människans perspektiv, och ur ett samhällsperspektiv.
Jag har fått en rad frågor och jag ska försöka bena ut dem och besvara så många som möjligt.
Elin Lundgren var inne på att marknadsföringen blivit mer aggressiv. Vi lever i en värld och i en situation där vi har en ökad tillgänglighet och ökade kommersiella krafter som sätter sina tydliga spår. Marknadsföring är delvis en nationell fråga, men den är också en internationell fråga. Det var anledningen till att vi under vårt ordförandeskap förde upp den som en prioriterad fråga. Vi ser att vi kan göra en hel del nationellt, men mycket måste göras internationellt. Vi använde alltså vårt ordförandeskap till att diskutera marknadsföringen.
Jag har med kommissionären tagit upp de indikativa nivåer, som det numera heter - det heter inte längre införselkvoter - som framförhandlades av den tidigare socialdemokratiska regeringen och som vi fortsatt lever med. De är ett stort problem. Jag har senast fört diskussioner med den nytillträdda kommissionären på området och även överräckt lite bildmaterial som kan vara intressant att studera för att belysa skillnaden mellan de indikativa nivåer som finns för tobaksvaror och de som finns för alkoholvaror. Låt mig därför säga att vi jobbar mycket aktivt, också internationellt.
Flera var inne på Riksrevisionens rapport. Jag tycker att Riksrevisionen är mycket bra. Vi har haft ett bra samtal med dem om rapporten. De är som Bilbesiktningen. De kan sätta fingret på sådant som har brister, vilket jag tycker är mycket positivt eftersom det ger oss möjligheter att förbättra verksamheterna.
Man ska dock vara medveten om att Riksrevisionen bara tittat på en liten del av den totala ANDT-satsningen, alltså den som var på mer än 1 miljard förra mandatperioden. De har endast tittat på det statliga stödet till det lokalt förebyggande arbetet och på pengarna till alkoholens roll där, vilket gör det hela lite svårt eftersom vi har det samlat. Det Riksrevisionen säger är att det egentligen inte går att uttala sig om ifall det finns ett orsakssamband. De kan inte belägga att pengarna har gjort nytta. Inte heller kan de säga - jag har ställt frågan till dem direkt - att pengarna inte har gjort nytta. Alltför lite utvärdering har gjorts.
Jag återkommer till Riksrevisionens rapport i mitt nästa inlägg.
Anf. 18 Elin Lundgren (S)
Fru talman! Jag vill kommentera det som Anders W Jonsson sade om siffror kring alkoholkonsumtion. Visst går det att plocka fram siffror som visar på en positiv utveckling i vissa grupper, och det är glädjande. Vi kan dock aldrig någonsin luta oss tillbaka när det gäller detta. Faktum är att en tredjedel av alla unga män har ett riskbruk. En tredjedel! Det är jättemånga.
För att få ett grepp om siffrorna kan jag nämna att den senaste siffran, från 2008, visar att varje vuxen person i Sverige dricker 9,4 liter ren alkohol. 1996 var den siffran 8 liter, och sedan har det toppat i mitten. Frågan är vartåt det lutar, och det vet vi inte.
I sitt svar på min interpellation nämnde folkhälsoministern ett arbete särskilt inriktat på de barn och unga som växer upp i familjer med riskbruk. Det är ett mycket angeläget ämne. När julen närmar sig är det värt att ägna en tanke åt att det enligt Folkhälsoinstitutet finns ungefär 385 000 barn i Sverige med föräldrar som på julafton kan komma att ha större fokus på flaskan än på Kalle Anka.
Barn är många gånger lojala med sina föräldrar och gör vad de kan för att dölja de problem som finns i familjen. Barnen kan till exempel handla hem julmaten och klapparna till småsyskonen för att på så sätt upprätthålla fasaden av en väl fungerande familj. Det är hemskt att höra från vänner som vuxit upp på detta sätt att de sett tomten gå förbi på gatan men vetat att ingen har fixat en tomte hem till dem.
Fortfarande saknar mer än var tionde kommun stödgrupper för barn som behöver prata om sina upplevelser. Det är vi vuxna som utsätter barnen för detta genom att skapa en kultur där normen är att alkohol hör till det festliga i livet, att det alltid hör till, oavsett om det är fest eller för den delen sorg. Det har skapat ett riskfyllt drickande hos en miljon vuxna svenskar.
Ett första steg är naturligtvis att det ska finnas stödgrupper i alla kommuner. Ett andra steg är att alla barn som har det behovet också ska ha tillgång till dessa grupper. Jag anser att en söndertrasad barndom är en av de absolut största sociala skador som alkoholen ställer till med.
Fru talman! Jag undrar hur regeringen tänker jobba för dessa barn specifikt. Hur kommer deras vardag att bli bättre med ett ANDT-sekretariat? Är det inte dags att lagstifta om att alla kommuner ska erbjuda stödgrupper till barn som växer upp med missbrukande föräldrar?
Anf. 19 Christer Engelhardt (S)
Fru talman! Statsrådet Maria Larsson sade i sitt svar att Riksrevisionen har tittat på en liten del i sammanhanget, men det är trots allt en rapport på ganska många sidor. Det må vara en liten del, men den är mycket viktig eftersom vi talar om de lokala satsningar som görs. Det är lokalt ute i landet som våra ungdomar finns, den grupp som också Elin Lundgren tar upp i sin interpellation.
Det är lokalt som vi har valt att göra satsningarna med lokala samordnare. Det är också lokalt som det har funnits ett tillsynsansvar som länsstyrelser och även inom kommuner i olika sammanhang.
Det är mycket riktigt som statsrådet säger att vi står för en restriktiv alkoholpolitik. Det är mycket glädjande att vi till riksdagen lägger fram ett betänkande där vi talar om att den restriktiva alkoholpolitiken kommer att ligga fast. Vi har också tydliga skrivningar om just detaljhandelsmonopolet.
Ändå kan man inte komma ifrån att den nuvarande regeringen trots detta inför flera uppluckringar på alkoholmarknaden som gör att tillgången och tillgängligheten på alkohol har ökat. Jag menar framför allt införseln som vi tidigare diskuterat under förra mandatperioden.
Vi har också en utredning som om några veckor ska presentera sitt förslag om möjligheter till gårdsförsäljning. Vi har kunnat följa i medierna hur det läcks och spekuleras i vad den utredningen kommer att komma fram till. Det gör mig inte tryggare på det här området om de bitar som Elin Lundgren lyfter upp i sin interpellation.
Jag ser med spänning fram emot vad statsrådet har att svara i de kommande inläggen i denna debatt. Jag får återkomma i den debatt som vi har med anledningen av betänkandet den 1 december.
Anf. 20 Anders W Jonsson (C)
Fru talman! Jag menar på intet sätt att vi kan luta oss tillbaka. Det är på många sätt en väldigt oroväckande situation vi har. Däremot måste vi ta till oss att vi nu vet åt vilket håll det lutar. Sedan 2004 har vi tack och lov en positiv utveckling på området.
Vi måste på något vis inse att när det gäller alkoholpolitiken innebar det svenska EU-inträdet att vi förlorade vissa av de verktyg vi hade tidigare. Vi har blivit tvingade att acceptera alkoholreklam. Vi har blivit tvingade att acceptera införselkvoter som är långt större än vad vi själva skulle önska. Vi har blivit tvingade att acceptera Internetimport av alkohol.
Samtidigt som vi har haft den utvecklingen under de senare åren har alkoholkonsumtionen i Sverige minskat. Det är ett väldigt spännande samband. Marknadsföringen blir mer aggressiv, tillgängligheten ökar starkt men samtidigt ser vi en positiv tendens.
Det jag menar att vi måste göra är för det första att driva den restriktiva alkoholpolitiken på EU-nivå. Det gör den här regeringen, och det har tidigare regeringar gjort. För det andra måste vi också skärpa de nationella instrumenten vi har. Där har vi mycket att ta till oss inte minst från den rapport som Riksrevisionen har kommit med.
Vad slutligen gäller gårdsförsäljningen har regeringen tillsatt en utredning som har till uppdrag att ta fram ett förslag som ska utformas så att det inte står i strid med EU-rätten, det vill säga ifrågasätter detaljhandelsmonopolet, och som inte innebär att folkhälsan hotas.
Det är ett sådant förslag som regeringen har beställt. Det är förhoppningsvis ett sådant förslag som kommer att komma om några veckor eller en månad. Därefter har vi att ta ställning till det förslaget.
Anf. 21 Jens Holm (V)
Fru talman! Tack, Maria Larsson, för ditt svar om införselkvoterna! Jag skulle vilja ställa en fråga om det igen. Du har sagt att du tagit upp frågan om de indikativa nivåerna för införsel av alkohol med kommissionen, och det är väldigt bra. Men vi vet hur det fungerar på EU-nivå. Jag har själv suttit i EU-parlamentet. Man kan säga något till en person i ett visst sammanhang.
När du har drivit att vi ska kunna få ha lägre sådana i Sverige, har det protokollförts på något vis? Finns det formaliserat så att jag som granskar regeringens arbete kan se vilka konkreta förslag som regeringen har lagt fram för att vi ska kunna få sänka våra införselkvoter? Om det är på det sättet vore jag väldigt tacksam att få ta del av de förslag som regeringen uppenbarligen lagt fram till EU.
Anf. 22 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag kan börja med att rekommendera Jens Holm att läsa rådslutsatserna från vårt ordförandeskap där vi försöker leda vidare till att det ska finnas ett aktivt arbete som tar vid när EU:s gemensamma alkoholstrategi går ut. Där finns bland annat nämnt att man ska titta på det här området. Vi för diskussionen pågående med kommissionen. Jag är lite bekymrad över att det kanske inte har gjorts i motsvarande utsträckning tidigare. Men vi har fört upp dessa frågor på ett tydligt sätt.
Jag går tillbaka till Riksrevisionen. Riksrevisionen pekar på någonting som vi har vetat om, nämligen att det finns en icke väl fungerande tillsyn. Det gäller både på den kommunala nivån och på länsstyrelsenivå. Den är alltför bristfällig. Tillsynen har en mycket tydlig roll i den restriktiva alkoholpolitiken.
Det föranleder oss att bland annat nu föra samtal närmast med landshövdingarna. Jag kommer att träffa dem i december. Det kommer också att föranleda att vi aktualiserar frågan på nytt när vi träffar alla kommunföreträdare. Vi har i samtliga län träffat samtliga kommunföreträdare i form av länsdialoger.
Så viktig är den restriktiva alkoholpolitiken för oss att jag eller min statssekreterare har besökt varje län och fört diskussioner med kommunrepresentanter, frivilligorganisationer och myndighetsrepresentanter för att få till den samordning som är nödvändig för att vi ska bli effektiva i det förebyggande arbetet.
Låt mig säga att Riksrevisionen också är tydlig med att peka på de vinster som finns med den nyordning som vi har gjort med att skapa en struktur för det lokala förebyggande arbetet. Vi har där länssamordnare som kan vara en resurs för det kommunala arbetet.
Det är jätteviktigt att man har en långsiktighet i drogpreventionen. Det är precis det vi har försökt skapa genom att bygga en uthållig och långsiktig struktur. Det är det vi har visat genom att anslå pengar, men inte på årsbasis som förut var fallet med den tidigare regeringen. Vi har visat för hela mandatperioden att vi har resurser och kommer att hålla på år efter år. Det kommer nya generationer. Det förebyggande arbetet får inte avta eller avmattas utan måste ständigt pågå.
Vi ska vara angelägna om att använda oss av metoder som vi vet är framgångsrika. Därför är tillsynen och utvärderingen viktig. Det var lite problemet med den gamla handlingsplanen att det inte fanns konkreta mål.
Vi lägger nu fast en strategi. När det gäller strategi kontra handlingsplan är det kanske olika valör i orden. När det gäller strategi i den form som vi lägger fast kommer den att vara betydligt mer progressiv när det gäller att kunna ha en restriktiv alkoholpolitik.
Vår målsättning är att sätta delmål, uppföljningsbara mål, och ha en baslinjemätning som gör att vi kan mäta åt vilket håll vi går. Det är stor skillnad mot den tidigare handlingsplanen som inte gav oss dem instrumenten. Vi kommer att återkomma till riksdagen på årsbasis med en rapport om hur situationen ser ut.
Vi har verkligen ställt stora krav på oss själva när det gäller att vara aktiva på området och varje år till riksdagen presentera resultatet av det gångna året men också framtidsvisionerna för nästkommande år. Det hålls samman av en kappa med målsättningar för femårsperioden. Detta är en regering som för en mycket aktiv drogförebyggande politik.
Anf. 23 Elin Lundgren (S)
Fru talman! Jag vill tacka alla som har deltagit i debatten. Folkhälsoministern nämnde den internationella nivån. Det är jättebra eftersom man beräknar att ungefär två och en halv miljon människor dör årligen på grund av alkoholkonsumtion världen över. WHO har tagit fram en global alkoholstrategi. Där har Sverige varit drivande på ett väldigt bra sätt.
I strategin talar man om risken att ekonomiska intressen är ett hot mot folkhälsoarbetet. Det är någonting som vi aldrig får glömma. I strategin står också att alla som inte vill dricka ska skyddas från det tryck som finns från alkoholkulturen att man ska dricka. Det är någonting som kanske är extra viktigt om man är ung eller redan har ett riskabelt drickande.
Hur gör vi i Sverige för att få fler alkoholfria miljöer? Som jag förstår av de utredningar som görs och de förslag som läggs fram handlar det mest om möjligheten att öppna fler serveringsställen där man kan köpa alkohol. Jag hör ingenting om att till exempel endast klubbar eller organisationer som driver helt alkoholfri verksamhet ska premieras. Jag hör igenting om hur vi ska slippa exponeras för den alltmer omfattande alkoholreklamen. Jag hör ingenting om fler fritidsgårdar.
Fru talman! Jag undrar hur folkhälsoministern har för avsikt att implementera arbetet med WHO:s globala alkoholstrategi i Sverige.
Anf. 24 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Elin Lundgren var i sitt avslutande anförande inne på frågan om barnen. Jag har inte hunnit säga så mycket om barnen, men barnen har varit en starkt prioriterad grupp i vårt arbete under de föregående fyra åren. Insatser till barn som lever i en hemmiljö där det finns riskbruk eller missbruk är något som vi satte i gång dag ett. Det har funnits pengar att söka för kommuner för att utföra detta, ibland via intresseorganisationer, vilket vi har uppmuntrat till. Jag kan dess värre beklaga att en hel del av de pengarna har blivit över och att det inte har kommit i gång i kommunerna i den utsträckning som vi hade önskat. Kommunerna har ansvar för att se till att alla barn har en god och trygg uppväxt. Till det har vi medverkat med en stark lagstiftning, en socialtjänstlag. Vi vill se mer av den här typen av insatser.
Det är föredömligt att många organisationer jobbar med barnperspektivet. Vi uppskattar mycket de samarbetspartner vi har. Det gäller inte minst IOGT-rörelsen som varje jul troget är ute och samlar namnunderskrifter för en vit jul, något som jag brukar skriva under. Jag vill verkligen uppmana alla vuxna i Sverige att tänka till så att det blir en bra jul för alla barn och skriva under.
Det finns många positiva trender, men jag håller med de talare som har sagt att vi aldrig får slå oss till ro när det gäller de här frågorna. Vi kan glädjas över att trender, resultat och kurvor går åt rätt håll, men vi måste hela tiden vara på alerten.
Något som är viktigt för mig den kommande mandatperioden är att få fram fler metoder som vi vet har evidens och är verkningsfulla i det drogförebyggande arbetet. Vi vet att Ansvarsfull alkoholservering, där vi jobbar aktivt mot krogarna, har haft betydelse. Mer av den typen av metodutveckling är till gagn för hela Sverige.
Arbetet kommer att fortsätta i hela Sverige de kommande fyra åren. Resurserna finns på plats. Vi ska göra ett så bra arbete som möjligt, också mot bakgrund av Riksrevisionens rapport.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.