avfallsförbränning

Interpellation 2000/01:217 av Nisser, Per-Samuel (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-01-19
Anmäld: 2001-01-23
Besvarad: 2001-02-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 januari
Interpellation 2000/01:217
av Per-Samuel Nisser (m) till miljöminister Kjell Larsson om avfallsförbränning

Med deponiskatt och hårdare krav på deponier planerar nu många kommuner att bygga nya förbränningsanläggningar för avfall.

Att ta till vara den energi som finns i avfallet är i dag den vanligaste metoden för behandling av hushållsavfall i Sverige. Det finns i dag 22 anläggningar för förbränning i landet. Samtidigt som värme och i vissa fall el effektivt produceras vid anläggningen reduceras volymen till en tiondel av ursprunget och vikten till en fjärdedel.

Hushållsavfall består till allra största delen av förnyelsebart material och bidrar endast marginellt till växthuseffekten då det förbränts. Brännbart hushållsavfall är en inhemsk resurs som bör tas till vara.

Svenska myndigheter har sedan länge ställt höga miljökrav på anläggningar, vilket är viktigt. Genom EU-direktiv kommer fler skärpningar för utsläpp till luft och vatten.

I Sverige sker en rad förändringar av lagstiftningen på avfallsområdet. Från år 2002 blir det förbjudet att deponera utsorterat brännbart avfall. Tre år senare träder ett förbud att deponera organiskt avfall i kraft. Runtom i landet pågår nu planering hur man ska ta hand om det avfall som inte längre får läggas på deponi. Det visar sig att om alla anläggningar för såväl avfallsförbränning som biologisk behandling som i dag planeras och diskuteras blir verklighet ökar kapaciteten med nära 100 % för båda behandlingssätten. Trots detta bedöms kapacitetsbristen bli mycket stor.

Beträffande materialåtervinningen uppskattar Naturvårdsverket att ökningen av återvinningen blir endast 4,6 % till år 2005 och bidrar således endast marginellt till att minska den kapacitetsbrist som kommer på grund av deponiförbuden.

Jag vill fråga statsrådet hur regeringen tänker agera vid utbyggnaden av nya förbränningsanläggningar:

1.Kommer det fler skatter eller avgifter som påverkar möjligheten att bygga nya anläggningar?

2.Vad avser statsrådet göra för att kommunerna ska kunna hantera avfallsfrågan de kommande åren?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2000/01:217

Webb-tv: avfallsförbränning

Protokoll från debatten

KJELL LARSSON (Miljöminis)

Anf. 50 KJELL LARSSON (Miljöminister)

Fru talman! Så här långt har länsstyrelsen inte känt att man har kunnat nedsätta tillsynsavgifterna. Jag ger gärna miljöministern fler konkreta exempel, som jag inte vill ta upp här i talarstolen, på hur det ser ut i verkligheten. Jag tror att klassificeringarna måste ses över, för när man läser bilagorna ser man att väldigt många verksamheter har klassificeringar men att det inom vissa områden inte finns. Det är ju olyckligt om de multinationella företagen och de små företagen får betala lika mycket. Jag har varit på ett par av de här företagen där man har tre dragskåp osv. Går man till de större läkemedelsföretagen ser man ju att det är en annan omfattning det rör sig om. Det här måste alltså ses över. Och, som sagt, jag tycker att det är bråttom.

PER-SAMUEL NISSER (M)

Anf. 51 PER-SAMUEL NISSER (M)

Fru talman! Per-Samuel Nisser har frågat mig om hur regeringen tänker agera vid utbyggnaden av nya avfallsförbränningsanläggningar, om fler skatter eller avgifter kommer som påverkar möjligheten att bygga nya anläggningar och vad jag avser att göra för att kommunerna ska kunna hantera avfallsfrågan de kommande åren. I regeringens övergripande mål för avfallshante- ringen ingår i den s.k. avfallshierarkin att minska mängden avfall för slutlig behandling och att i större utsträckning omhänderta avfallet genom materialåter- vinning, biologisk behandling och förbränning med energiutvinning. Vi har, som interpellanten känner till, beslutat om flera åtgärder för att uppnå dessa mål. Det är ännu för tidigt att uttala sig om effekterna av de beslutade åtgärderna, men tyvärr finns det indi- kationer på att omställningen av avfallshanteringen inte har skett i den takt och på det sätt vi önskade när besluten fattades. I stället för en omställning av av- fallshanteringen till flera olika typer av omhänderta- ganden högre upp i avfallshierarkin, finns det tecken på att en alltför ensidig utbyggnad av avfallsförbrän- ning håller på att ske på bekostnad av andra metoder för omhändertagande. Regeringen har därför nyligen givit Naturvårdsverket i uppdrag att redovisa en handlingsplan för att uppnå ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall. I uppdraget ingår bl.a. att utreda om det behövs en förändring av styrmedlen för att nå målen samt att se över planering och ansvars- fördelning för avfallshanteringen. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november i år. I årets budgetproposition anförs att det finns an- ledning att uppmärksamma riskerna med en ökad förbränning av osorterat avfall därför att det är ange- läget att följa upp och utvärdera hur systemet med avfallsbeskattning fungerar. Jag anser att det är mycket viktigt att en balanse- rad användning av metoder för materialåtervinning, återvinning med energiutvinning och biologisk be- handling av avfall kommer till stånd. Jag anser också att kommunerna är en av de aktörer som har ett stort ansvar för att få till stånd den balanserade utveckling för avfallshanteringen som behövs för att nå uppsatta mål. Mot bakgrund av den pågående utvecklingen på avfallsområdet är mitt svar till Per-Samuel Nisser att det i dagsläget inte är aktuellt att föreslå en ny skatt eller avgift på förbränning av avfall. I fråga om kommunernas möjligheter att hantera avfallsfrågan de närmaste åren avvaktar jag Naturvårdsverkets upp- drag att se över frågan. Jag vill betona att målen för avfallshanteringen, med avfallshierarkin i spetsen, kvarstår. Beroende på den framtida utvecklingen, på resultatet av Naturvårdsverkets uppdrag samt den kommande utvärderingen av avfallsskatten är det inte uteslutet att regeringen återkommer med åtgärder längre fram.

HARALD NORDLUND (Fp)

Anf. 52 HARALD NORDLUND (Fp)

Fru talman! Jag får tacka miljöministern för sva- ret. Min interpellation gäller avfallsfrågan i stort men även speciellt frågan kring förbränningsanläggningar. Som jag har tagit upp i min interpellation planerar man runtom i landet hur man framgent ska hantera avfall i olika former. Den vanligaste metoden att ta till vara den energi som finns i avfallet är i dag för- bränning. Ca 40 %, ungefär en och en halv miljoner ton, av hushållsavfallet tas till vara på det sättet. Ut- över det är det 700 000 ton industriavfall som bränns. Hushållsavfall består till största delen av förnybart material och är en inhemsk resurs som nu tas till vara. Fjärrvärmesystemet i Sverige är så uppbyggt att den genererade värmen från förbränningsanläggningar kan täcka ca 10 % av det totala fjärrvärmebehovet i dag. Mängden hushållsavfall till förbränning har varit relativt konstant på senare år, medan industriavfallet har ökat. Det har tillsammans med den ökande utsor- teringen av organiskt material gett ett mer energirikt avfall att förbränna. Vi har i dag mycket höga miljökrav på anlägg- ningarna, och det är naturligtvis helt riktigt. Genom EU-direktiv kommer det, om jag har förstått det rätt, att bli ytterligare skärpningar för utsläpp till luft och vatten. Här har befintliga anläggningar en viss tid på sig att anpassa sig till de nya kraven efter det att di- rektiven har införts i svensk lagstiftning. Vad gäller utsläppen har svenska anläggningar i dag låga ut- släpp, främst beroende på bortsortering av sådant avfall som inte lämpar sig för förbränning. Sedan finns det rökgasrening som fångar upp det som ändå finns i rökgaserna efter förbränningsprocessen och som inte bör släppas ut. Ser man på förbränning i stort tycker jag att det är ett bra sätt att ha kontroll på eventuella utsläpp i jäm- förelse med att deponera avfall. Man kan styra vad som ska brännas, och man vet vad som samlas upp i slagg och aska och vad det innehåller. Dessutom ger förbränning stora energimängder som kan ersätta fossila bränslen. Men som vi ser kommer kommunerna att få stora problem efter det att det nu finns en deponiskatt och kommande förbud mot att deponera utsorterat bränn- bart avfall och organiskt avfall. Som jag nämnde finns det ett tjugotal anläggningar i landet och det planeras i stort sett lika många till. Miljöministern svarar att det för dagen inte är ak- tuellt att införa nya skatter eller avgifter på förbrän- ningsanläggningar. Den dagen kan nog snabbt bli en ny dag, misstänker jag. Miljöministern säger att med den framtida utvecklingen, Naturvårdsverkets upp- drag samt den kommande utvärderingen, är det inte uteslutet att regeringen återkommer med åtgärder längre fram. Jag tror att det är viktigt med långsiktiga förut- sättningar, speciellt när kommunerna står beredda att göra mycket stora investeringar i kommande anlägg- ningar. Då vill man veta vad som gäller framgent. Jag vill bl.a. fråga miljöministern om han delar min syn på avfallsförbränning i stort. Är det en bra och viktig del i avfallsproblemet? Den andra frågan gäller miljöministerns syn på hur skatter och avgifter ska utformas framgent. Om man nu lägger på en deponiavgift, innebär det att man förmodligen vill bränna mer. Om det då finns en risk för en förbrän- ningsavgift måste man skjuta tillbaka genom att höja deponiskatten osv. Det här kan tänkas snurra vidare. Det enda som händer är att detta ska betalas av nå- gon, dvs. konsumenten. Det förbättrar inte miljön. Det enda som händer är att det ökar intäkterna till staten. Det gällde dels frågan om synen på förbrännings- tekniken, dels synen på hur skatter och avgifter ska se ut framåt.

KJELL LARSSON (Miljöminis)

Anf. 53 KJELL LARSSON (Miljöminister)

Fru talman! Kommunerna ökar för närvarande förbränningen av sopor. Förbränningskapaciteten, om jag har hittat rätt siffror, är i dag över 2 miljoner ton per år. Man beräknar utifrån det planerande som nu pågår i kommunerna att det kommer att bli över tre och en halv miljoner ton som förbränningskapaciteten kommer att uppnå inom en ganska kort tid. Naturvårdsverket säger att sopförbränning inte är förenlig med hållbar utveckling och bör minska. För närvarande är det en kraftig ökning av sopförbrän- ningen. Därför oroar det mig när jag ser i svaret från miljöministern att det inte är aktuellt med några skat- ter på sopbränningen på det sätt som det har lagts på deponering av sopor. En konsekvens av den ökade omfattningen av sopförbränningen är ju, enligt beräkningar som jag har tagit del av, att t.ex. koldioxidutsläppen kommer att tredubblas från sopbränningen under de närmaste åren. Därför vill jag fråga miljöministern vilka andra åtgärder som kommer att vidtas för att den ökning som vi nu ser av sopförbränningen ska kunna hejdas. Det är helt uppenbart att sopförbränningen inte är förenlig med ett hållbart samhälle.

PER-SAMUEL NISSER (M)

Anf. 54 PER-SAMUEL NISSER (M)

Fru talman! Min syn på sopförbränning är precis samma syn som man kan härleda ur avfallshierarkin. Det är allmänt sett bättre att förbränna soporna än att deponera dem, särskilt när man har ganska tuffa gränsvärden för utsläpp från sopförbränning och har tuffa regler för deponering av askan. Jag tycker att utvecklingen inte går åt rätt håll för närvarande. Den går alldeles för starkt i riktning mot ökad förbränning på bekostnad av andra sätt att ta hand om avfallet. Naturligtvis måste huvudinrikt- ningen vara att undvika avfall över huvud taget, men det finns andra sätt att ta hand om avfallet som är att föredra ur miljöpolitisk utgångspunkt, t.ex. biologisk hantering av avfallet. Det är för att vi har fått klart för oss utvecklingen som vi har lagt fram uppdraget till Naturvårdsverket för att de ska hjälpa oss att skapa en bra grund för beslut om vad vi eventuellt behöver vidta för komp- letterande åtgärder för att klara av detta. En av de åtgärderna kan mycket väl vara en skatt på förbrän- ning. Skattesystemet får anpassas så att det stämmer med avfallshierarkin, dvs. det ska vara dyrare att deponera än att förbränna och dyrare att förbränna än att hantera avfallet på ett mer kvalificerat sätt. Vi vet inte än så länge om vi behöver tillämpa den åtgärden. Det är inget självändamål i sig att införa en sådan skatt om den inte behövs. Per-Samuel Nisser säger att vi inte har gett kom- munerna långsiktiga spelregler. Men kommunerna har fått långsiktiga spelregler när vi har etablerat de olika årtal som gäller för förbud för deponering av brännbart avfall, förbud för deponering av organiskt avfall. Problemet är att det är många kommuner som inte kommer att klara av gränserna trots att de har haft ganska gott om tid på sig och trots att det är ganska många kommuner som ligger väl framme i utbyggnaden av avfallshanteringen. Om vi ser att gränserna inte kan nås får vi försöka fundera på vilka kompletterande åtgärder som måste sättas in. Det är precis det som Naturvårdsverkets uppdrag syftar till.

HARALD NORDLUND (Fp)

Anf. 55 HARALD NORDLUND (Fp)

Fru talman! Jag håller med miljöministern om att det krävs en balanserad användning av metoder för återvinning, energiutvinning och biologisk behand- ling av avfall. Det är helt klart så att frågan är kom- plex och stor. Jag håller med miljöministern om att det är viktigt att vi får de långsiktiga villkoren. De som sitter i kommunerna och planerar vill inte veta vad som händer om ett år, de vill kunna se 10-15 år framåt för de enorma investeringar som krävs för att bygga förbränningsanläggningar. En annan effekt som jag ser framåt och som jag tror kommer att öka kraftigt är transporterna. Det gäller bl.a. återvinning, som naturligtvis är bra, men med för mycket transporter och för långa sträckor minskar egentligen miljövinsten. Men det problemet kommer också att gälla trans- porter av hushållsavfall. När man då inte deponerar längre tror jag att materialet kommer att bli en han- delsvara som fyller många lastbilar som kör kors och tvärs över landet för att hitta de anläggningar som tar emot avfallet. Här måste målet vara att kunna ge förutsättningar att hitta lokala och regionala lösning- ar. Vad gäller förbränningsanläggningar kan man inte bygga en anläggning i varje kommun, utan det måste vara enormt stora anläggningar som det finns ekono- misk bärighet i, dels för att klara av den rening som krävs, dels för att få avsättning för energin. Jag kan ta Värmland som exempel, där man nu diskuterar att bygga en panna i Karlstad för att kunna ta emot det ökande flödet från hela länet. Om man tvekar att bygga den kommer det att bli transporter av detta hushållsavfall från Värmland till andra ställen ute i landet. Sett ur det perspektivet är det viktigt att noga bedömer vilka effekter det kan få innan man inför nya avgifter eller stimulanser. Avslutningsvis vill jag fråga miljöministern hur han ser på problemet med dels transporter av återvin- ningsmaterial, dels ökade transporter av hushållsav- fall, som jag tror kommer att öka de närmaste åren.

KJELL LARSSON (Miljöminis)

Anf. 56 KJELL LARSSON (Miljöminister)

Fru talman! Jag tycker att det borde vara möjligt att redan här och nu ta ställning för en skatt på för- bränning av sopor. Det säger jag mot bakgrund av ett par uttalanden som jag vet att miljöministern har gjort. Det ena uttalandet är att en särskild skatt på förbränning kan bli aktuell om "utvecklingen inte blir den önskade". Ett annat uttalande är att en sådan skatt kan införas om "ökad förbränning hotar återvinning". Jag tyckte nog att vi för en stund sedan var över- ens om att vi redan nu ser att utvecklingen inte är den önskade. Då blir min slutsats att en skatt måste infö- ras och att det är miljöministerns mening redan i dag.

Intressenter

Frågeställare

Nisser, Per-Samuel (m) Moderaterna

Besvarad av

miljöminister Kjell Larsson Socialdemokraterna